I betänkandet behandlar utskottet proposition 1996/97:111 Rättsligt skydd för
databaser, m.m., vari regeringen föreslår ändringar i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Syftet med lagförslaget är
att i svensk rätt införliva ett EG-direktiv om rättsligt skydd för databaser
(96/9/EG). De föreslagna ändringarna gäller bl.a. sammanställningar i digital
form och det s.k. katalogskyddet.
Därutöver föreslås en ändring i upphovsrättslagen som innebär att
upphovsrätten inte skall hindra att ett verk används i rättsvårdens eller den
allmänna säkerhetens intresse.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
Utskottet har uppvaktats i ärendet av Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Copyswede, Svenska Förläggareföreningen
och Svenska Tidningsutgivareföreningen Tidningsutgivarna. Vidare har en
utfrågning ägt rum med företrädare för Justitiedepartementet.
Propositionen har inte föranlett någon motion, och utskottet tillstyrker de
föreslagna lagändringarna.
Propositionen
I proposition 1996/97:111 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter
hörande av Lagrådet - att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister.
Lagförslagen har intagits som bilaga till betänkandet.
Utskottet
Allmän bakgrund
Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ger ett
tidsbegränsat skydd åt den som skapat ett sådant verk. Skyddet innebär att
skaparen av verket har rätt att utnyttja detta ekonomiskt, och han har ett
visst ideellt betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.
För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och därmed komma
i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha vad man brukar kalla
verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan uttryckas så, att en produkt är ett verk om
den praktiskt sett inte har kunnat framställas av två personer oberoende av
varandra.
Datorprogram åtnjuter i princip samma upphovsrättsliga skydd som litterära
verk. Programmen skyddas inte bara mot direkt kopiering utan också mot
framställning av exemplar av programmet i bearbetat skick utan
rättighetshavarens tillstånd.
Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en
principiell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra verket
tillgängligt för allmänheten genom att framföra eller visa det offentligt och
sprida exemplar av verket. Såsom framställning av exemplar anses även att
verket överförs på anordning, genom vilket det kan återges (2 §).
Skyddet för upphovsmän är i vissa avseenden inskränkt av hänsyn till
allmänna eller enskilda intressen. En väsentlig sådan inskränkning är att var
och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt
bruk. Denna regel ger dock inte rätt att kopiera datorprogram för enskilt bruk
(12 §). Under närmare angivna förutsättningar får exemplar av verk vidare
framställas bl.a. inom sjukhus och inom vissa arkiv och bibliotek (13-18 §§).
En annan inskränkning i upphovsrätten är att var och en får framföra utgivna
verk offentligt vid bl.a. undervisning (21 §).
Sammanställningar av verk, uppgifter eller annat material representerar
många gånger ett betydande värde med hänsyn till det arbete och de kostnader
som framställaren måste lägga ned på att samla in och ordna materialet.
Sammanställningen kan finnas i olika teknisk form, t.ex. i en bok eller i en
katalog, på en videoupptagning i en film eller i digital form på en
datadiskett eller på en elektronisk anslagstavla. Som exempel på
sammanställningar med uppgifter kan nämnas telefonkataloger, tidtabeller,
tidningsbilagor med veckans TV-program och turistbroschyrer med stadens
restauranger. Exempel på sammanställningar med annat material än rena
uppgifter är kalendrar, läseböcker, diktsamlingar, multimediaprodukter i
digital form, samlingsskivor, tidningar, uppslagsverk och vetenskapliga
publikationer med bidrag från flera författare.
Sammanställningar som utgörs av en samling verk och som i sig uppfyller
kravet på verkshöjd brukar kallas för samlingsverk. Utgångspunkten är att
upphovsrätten till ett verk som är en sammanställning tillkommer den som har
skapat verket. Upphovsmannens förfoganderätt avser verket som sådant, alltså
sammanställningen i sig, men hans rätt inskränker inte rätten till de
särskilda verk som ingår i sammanställningen (5 §).
Genom kravet på att ett verk måste ha en viss självständighet och
originalitet faller vissa sammanställningar utanför begreppet verk.
Sammanställningarna kan likväl ha ett betydande värde med hänsyn till det
arbete och de kostnader som framställaren måste lägga ned på att samla in och
ordna materialet. Obehöriga kopieringar, som när det gäller digital teknik
ofta kan utföras med billiga metoder, kan vålla framställaren kännbara
förluster. Därför har sammanställningarna fått ett särskilt skydd i
upphovsrättslagen, det s.k. katalogskyddet. Skyddet innebär att en katalog, en
tabell eller ett annat dylikt arbete i vilket ett stort antal uppgifter har
sammanställts inte utan framställarens samtycke får eftergöras förrän tio år
har förflutit efter det år då arbetet gavs ut. Katalogskyddet utesluter inte
att upphovsrätt kan åberopas. En produkt kan sålunda omfattas av såväl
upphovsrätt som katalogskydd. Katalogskyddet tillkommer alltså den som har
framställt arbetet. Därmed förstås det företag som har föranstaltat om
produktens utarbetande (49 §).
I linje med vad som gäller för det upphovsrättsliga skyddet till
sammanställningar avser katalogskyddet arbetet som sådant. Katalogskyddet ger
alltså inte något skydd för de särskilda uppgifter som har sammanställts. I
skyddet mot eftergörande gäller en rad inskränkningar, vilka överensstämmer
med de inskränkningar som gäller i upphovsmannens ensamrätt till
exemplarframställning (49 § andra stycket).
Katalogskyddet tillämpas på arbeten vars framställare är svensk medborgare
eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige,
liksom på arbeten som först utgivits i Sverige (61 § andra stycket).
Arbeten med ett litet antal uppgifter kan inte göra något anspråk på skydd,
även om de skulle vara resultatet av en väsentlig investering.
EG-direktivet om rättsligt skydd för databaser
Med undantag för Danmark och Finland finns inte något som motsvarar det
svenska katalogskyddet i några andra medlemsstater i EU. Dessutom har det i
medlemsstaterna utvecklats olika rättspraxis när det gäller det rent
upphovsrättsliga skyddet för sammanställningar. Olikheterna i
förutsättningarna för upphovsrättsligt skydd till sammanställningar har
ansetts negativt påverka den inre marknaden, främst genom att hindra den fria
rörligheten av varor. Detta har bedömts särskilt olämpligt eftersom
medlemsstaterna i dag har ett gemensamt och betydande intresse av att det i
hela gemenskapen finns goda förutsättningar för investeringar i
informationstekniken.
Av sådana skäl har Europaparlamentet och rådet antagit direktiv (96/9/EG) om
rättsligt skydd för databaser. Direktivet bestämmer förutsättningarna för att
databaser skall ha upphovsrättsligt skydd. Det upphovsrättsliga skyddet
kompletteras med ett särskilt immaterialrättsligt skydd för de databaser som
inte uppfyller kraven för det upphovsrättsliga skyddet (rätt av sitt eget
slag). En grundtanke med direktivet är att låta medlemsstaterna själva
bestämma vilka inskränkningar som skall göras i rättigheterna utom i vissa för
gemenskapen betydelsefulla avseenden. En annan grundsats är att det
immaterialrättsliga skyddet inte skall vara beroende av i vilken teknisk form
databasen föreligger.
Det upphovsrättsliga skyddsföremålet är i direktivet angivet så att
databaser som genom det sätt på vilket innehållet valts ut eller arrangerats
utgör intellektuella verk skall åtnjuta skydd som sådana och inga andra
kriterier får tillämpas (artikel 3). Det innebär att databasen skall bygga på
intellektuell prestation för att den skall vara upphovsrättsligt skyddad. Att
databasen är resultatet av en viss investering är inte tillräckligt. Det
upphovsrättsliga skyddet avser databasens struktur och inskränker inte
upphovsrätten till innehållet.
Den särskilda immaterialrätt (rätt av sitt eget slag) som skall komplettera
de harmoniserade förutsättningarna för upphovsrättsligt skydd har som
skyddsföremål databaser som är resultatet av en väsentlig investering. Det är
fråga om en ensamrätt att under bestämd tid förfoga över arbetet på visst sätt
och med inskränkningar i de fall samhälleliga intressen påkallar det. Skyddets
innehåll består i att utdrag eller återanvändning av hela eller en väsentlig
del av databasens innehåll inte får ske utan framställarens samtycke. Det är
endast databasen som sådan som är skyddad. I rätten skall gälla inskränkningar
enligt samma principer som råder för upphovsrätten.
Subjekt för det särskilda immaterialrättsliga skyddet är enligt direktivet
databaser vars framställare har en viss, närmare angiven, anknytning till
gemenskapen, men rådet kan ingå överenskommelser med tredje land om att även
andra databaser skall skyddas (artikel 11).
Medlemsstaterna skall införa de lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa direktivet före den 1 januari 1998.
I syfte att genomföra EG-direktivet om rättsligt skydd för databaser anordnade
regeringskansliet i november 1996 en hearing i ämnet. På grundval härav
utarbetade regeringen en promemoria (Ds 1996:71) Rättsligt skydd för databaser
med förslag till de lagändringar som bedömdes nödvändiga för genomförandet.
Promemorian har remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i
propositionen.
Regeringens förslag och utskottets ställningstagande
I propositionen gör regeringen bedömningen att direktivet inte kräver någon
ändring i upphovsrättslagens reglering av upphovsrättens föremål och inte
heller i fråga om vem som upphovsrätten tillkommer. Vidare anser regeringen
att direktivet inte påkallar någon ändring i regleringen av upphovsmannens
förfoganderätt.
När det gäller inskränkningar i upphovsrätten till sammanställningar
framhåller regeringen att direktivet kräver vissa, men inte några mer
genomgripande, ändringar i regleringen. Sålunda föreslås ändringar i
upphovsrättslagen som innebär att den som har rätt att använda en
sammanställning alltid får förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för
att han eller hon skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda
ändamål. Vidare föreslås att inskränkningen i upphovsrätten för framställning
av exemplar för enskilt bruk inte skall omfatta rätt att framställa exemplar i
digital form av sammanställningar i sådan form. Härigenom åstadkoms
överensstämmelse med vad som i det avseendet redan gäller för datorprogram.
Den föreslagna bestämmelsen gäller endast exemplar i digital form och hindrar
inte att exemplar i annan form framställs för enskilt bruk av
sammanställningar i digital form. Inskränkningen i upphovsrätten för
offentligt framförande av utgivna verk vid undervisning skall enligt förslaget
inte ge rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställningar vid undervisning.
Beträffande det särskilda immaterialrättsliga skyddet för samlingar (rätten
av sitt eget slag) anser regeringen att direktivet bör genomföras genom vissa
ändringar i katalogskyddet. Sålunda konstaterar regeringen att katalogskyddets
föremål måste ändras till att uttryckligen avse alla arbeten som är resultatet
av en väsentlig investering. Samtidigt kan det vara så att en icke väsentlig
investering ger en samling med ett stort antal uppgifter, vilken alltså i dag
omfattas av katalogskyddet men inte täcks av direktivet. Det vore enligt
regeringen otillfredsställande om det nu inte längre skulle finnas något skydd
för sådana arbeten, och eftersom direktivet tillåter att ett mera omfattande
rättsskydd ges bör katalogskyddet även i fortsättningen gälla också för
arbeten med ett stort antal uppgifter.
Katalogsskyddets innehåll bör också enligt regeringen ändras till att avse
ensamrätt att framställa exemplar av arbetet och att göra det tillgängligt för
allmänheten. Regeringen påpekar att ensamrätten därmed i och för sig kommer
att bli lite mer omfattande än vad som egentligen krävs enligt direktivet, men
att direktivet inte hindrar att en starkare ensamrätt ges. Att innehållet i
katalogskyddet därigenom kommer att i stor utsräckning nära ansluta till vad
som gäller för det upphovsrättsliga skyddet kan enligt regeringen inte antas
få några negativa konsekvenser. Tvärtom, anförs det, medför en sådan ordning
den fördelen för det praktiska rättslivet att man normalt inte behöver ta
ställning till frågan huruvida en samling utgör ett verk som skyddas med
upphovsrätt enligt 1 § eller ett arbete som skyddas med katalogskydd enligt 49
§.
Skyddet föreslås gälla i 15 år. Enligt förslaget gäller samma inskränkningar
i skyddet som i motsvarande fall gäller i upphovsrätten, vilket också är
huvudprincipen i dag. En ny regel föreslås om att avtalsvillkor som på visst
sätt utvidgar det grundläggande skyddet är ogiltiga.
Regeringen föreslår också vissa ändringar i katalogskyddets
tillämpningsområde för att åstadkomma full överensstämmelse med direktivets
krav.
I fråga om sanktioner mot intrång i upphovsrätten föreslås att den som
otillåtet framställer exemplar i digital form av offentliggjorda
sammanställningar i digital form som huvudregel inte döms till ansvar men kan
bli skadeståndsskyldig.
I propositionen behandlas även en framställan från Justitiekanslern om
användning av verk i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intressen.
Nuvarande regler innebär att inskränkning i upphovsrätten får ske för sådan
användning, men endast för fotografiska verk. Justitiekanslerns framställning
var föremål för en hearing som Regeringskansliet anordnade i mars 1997.
Regeringen anser för sin del att det kan uppstå situationer av olika slag där
ett verk behöver användas i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens
intresse men där användningen inte har stöd i lag. Enligt regeringen finns det
goda skäl att utvidga upphovsrättslagens inskränkning för sådan användning
till att avse - inte bara fotografiska verk - utan verk i allmänhet.
Utvidgningen föreslås gälla även för de närstående rättigheterna såsom
katalogskyddet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. De nya
bestämmelserna skall enligt övergångsregleringen, med vissa närmare angivna
undantag, tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före
ikraftträdandet.
Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet har
ingen erinran mot förslagen. Utskottet tillstyrker sålunda propositionen.
Mot bakgrund av att flera remissinstanser som yttrat sig över promemorian (Ds
1996:71) har haft olika, ibland motstridiga, uppfattningar om innebörden av
förfoganderätten när det gäller exemplar i digital form utvecklas i
propositionen hur regeringen uppfattar rättsläget på denna punkt (s. 31 sista
stycket och s. 32). Sålunda anför regeringen bl.a. att enbart det förhållandet
att ett verk som är återgivet i digital form kommer upp på en bildskärm inte
medför att ett exemplar framställs av verket, eftersom detta inte fixeras på
bildskärmen. Om ett verk i digital form visserligen fixeras inne i en dator,
t.ex. på dess hårddisk, men fixeringen är osjälvständig, t.ex. försvinner
efter ett ögonblick eller när datorn stängs av, framställs inte heller ett
exemplar av verket. Om man däremot, anför regeringen vidare, gör en
självständig fixering av verket, t.ex. genom att lagra det på datorns hårddisk
eller på en datadiskett, framställs ett exemplar av verket.
Dessa uttalanden från regeringens sida om innebörden av förfoganderätten när
det gäller exemplar i digital form har inför utskottet kritiserats av
företrädare för Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd
(KLYS), Copyswede, Svenska Förläggareföreningen och Svenska
Tidningsutgivareföreningen Tidningsutgivarna. Organisationerna anser att
regeringen, utan att direktivet om rättsligt skydd för databaser påkallar det,
tagit ställning i en mycket kontroversiell fråga som fortfarande är föremål
för olika internationella överväganden, bl.a. inom EU. Enligt organisationerna
bör riksdagen ta avstånd från regeringens uttalanden.
Utskottet finner för sin del inte anledning att inom ramen för förevarande
lagstiftningsärende göra några uttalanden i frågan om innebörden av
upphovsmannens förfoganderätt när det gäller exemplar i digital form.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande rättsligt skydd för databaser, m.m.
att riksdagen antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
dels ock lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister.
Stockholm den 21 oktober 1997
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg
(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger
Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Anders Ygeman (s), Tomas Högström (m),
Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c) och Marietta de Pourbaix-Lundin
(m).
Propositionens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister