I betänkandet behandlar kulturutskottet regeringens proposition 1997/98:115
Folkbildning jämte ett antal motioner väckta med anledning av propositionen och
motionsyrkanden ur motioner väckta under allmänna motionstiden hösten 1997.
Vid 1990/91 års riksmöte lades fast att folkbildningens anordnare själva
lägger fast målen för verksamheten och att riksdag och regering endast anger
syftet med statens bidragsgivning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
att - utöver de syften med statsbidraget som fastställdes år 1991 - följande
två nya syften med statsbidraget skall införas. Statsbidraget till
folkbildningen skall bidra till att stärka och utveckla demokratin.
Statsbidraget skall vidare bidra till att bredda kulturintresset i samhället
och bidra till ökad delaktighet i kulturlivet, till kulturupplevelser samt till
eget skapande.
Sedan år 1991 skall personer som är utbildningsmässigt, socialt eller
kulturellt missgynnade särskilt prioriteras inom folkbildningen. Invandrare och
deltagare med funktionshinder utgör särskilt viktiga målgrupper. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag att arbetslösa skall tillföras som en
prioriterad grupp.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändrade grunder för
Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag till folkhögskolan. De ändrade
grunderna innebär att det inte längre skall krävas att undervisningen vid
folkhögskolorna skall anordnas så att den till form och arbetssätt tydligt
skiljer sig från den som anordnas i det offentliga skolväsendet och högskolan.
Motsvarande regler för studieförbunden togs bort redan år 1992. Folkbildningen
bör själv utveckla de pedagogiska formerna och, tillsammans med dem som deltar
i folkbildningen, välja det för varje grupp bästa arbetssättet. Staten bör
således inte genom föreskrifter styra former och arbetssätt.
Regeringen redovisar sex centrala områden där folkbildningsarbetet, enligt
regeringens bedömning, kan få stor betydelse för samhällsutvecklingen. Det
gäller ett lyft för kultur och bildning, förverkligandet av kulturpolitiken,
insatser för personer med funktionshinder, IT, integrationsarbetet samt arbetet
med att forma ett ekologiskt hållbart samhälle. I ett antal motioner har
framhållits att internationaliseringsfrågorna borde vara ett sjunde centralt
utvecklingsområde. Utskottet anför att det, utöver de i propositionen nämnda
sex områdena, även finns andra områden där folkbildningen kommer att ha stor
betydelse för samhällsutvecklingen. De internationella frågorna hör dit. Deras
betydelse minskar inte för att de inte är särskilt nämnda i propositionen.
Utskottet redovisar kort folkbildningens internationella verksamhet och
understryker dess betydelse för kunskaps- och demokratiutveckling både inom och
utom landet. Utskottet bedömer det dock inte nödvändigt med något särskilt
riksdagens uttalande till regeringen i frågan.
Utskottet framhåller folkbildningens betydelse för studerande inom
kunskapslyftet, särskilt för dem som av olika anledningar är mindre
studiebenägna och studiemotiverade. Utskottet föreslår att riksdagen skall göra
ett tillkännagivande till regeringen att en redovisning och resultatbedömning
av den uppsökande verksamhet som erhållit bidrag från medel anvisade under
folkbildningsanslaget skall lämnas i den kommande budgetpropositionen.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer och fem särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 1997/98:115 Folkbildning har regeringen
(Utbildningsdepartementet) föreslagit att riksdagen godkänner förslag
1. om syftet med statsbidraget till folkbildningen (avsnitt 6.2),
2. till ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag
till folkhögskolan (avsnitt 7.2).
Motionerna
1997/98:Kr21 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av statsbidraget mellan studieförbund och folkhögskolor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öka möjligheten till ett arbete efter utbildning vid
folkhögskola eller studieförbund,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en samlad syn på hur man formellt skall tillgodoräkna sig
kunskaper inom folkbildningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkbildningens internationalisering.
1997/98:Kr22 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande den statliga
regleringen av syftet med statsbidrag till folkbildning som ett stöd för
demokratin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmedlingen av statsbidrag till organisationer för uppsökande
verksamhet och utbildning i samhällsfrågor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslösa som en prioriterad grupp i regeringens syften med
statsbidragen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett lyft för kultur och bildning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkbildningen och integrationsarbete.
1997/98:Kr23 av Göran Magnusson och Karin Israelsson (s, c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att målet folkhälsa genom upplysning om bruket av alkohol,
narkotika och tobak läggs fast som ett av de övergripande målen för
folkbildningen.
1997/98:Kr24 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demokrati och folkbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökade syften med folkbildningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkbildningens roll i kunskapslyftet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkbildningens arbetssätt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan med högskolan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel för ett kulturlyft.
1997/98:Kr26 av Britt-Marie Danestig och Bengt Silfverstrand (v, s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ett sjunde utvecklingsområde för folkbildning.
1997/98:Kr27 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge möjlighet för
folkbildningsorganisation respektive folkhögskola att i samverkan med
universitet/högskola anordna utbildning som ger högskolepoäng.
1997/98:Kr28 av Margareta Andersson och Marianne Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkbildningens internationalisering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till folkmusik och dans,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lika priser för datauppkoppling i olika delar av landet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att komvux bör godkänna intyg från folkhögskolor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om poänggivande samverkanskurser.
1997/98:Kr29 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om erforderliga medel så att alla förslag som finns nämnda kan bli
verklighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att folkbildningens mål också skall innefatta levandegörande och
utveckling av kulturarven,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att flera professurer och forskartjänster inrättas inom
folkbildningens område,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tvärvetenskaplig forskning uppmuntras,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att incitament skapas för att befästa folkbildningen som ett
självständigt forskningsområde,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att folkbildningsforskningen sprids över hela landet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fri och frivillig verksamhet, där deltagarnas behov står i
centrum även fortsättningsvis skall vara styrande för folkbildningen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att folkhögskolor och högskolor ges möjlighet att utveckla sitt
samarbete,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att folkhögskolans studieomdöme ges en starkare och med betyg mer
likvärdig ställning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Amatörkulturernas riksorganisation ges en stärkt ställning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Agenda 21-arbete ingår som en naturlig del av folkbildningen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att folkbildningen håller sig öppen för att stödja nya uttryckssätt,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den folkliga musik- och danskulturens ställning stärks inom
folkbildningen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till
centralpunkt för folkmusik,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Folkbildningsrådet ges möjlighet att arbeta internationellt.
1997/98:Kr213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nationellt ansvar för att stödja folkbildningen.
1997/98:Kr601 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om besparingar.
1997/98:Kr602 av Eva Eriksson och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkbildningens betydelse för att främja medborgaranda och
solidaritet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge alla möjlighet till ny kunskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att främja det livslånga lärandet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ?det glömda Sverige?.
1997/98:Fö216 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsning på handikappade.
1997/98:Ub806 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om differentierade bidrag vid folkhögskolor utifrån utbildningarnas
karaktär.
1997/98:Ub810 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bildningssträvanden lyfts fram och utvecklas som ett mål i den
kommande folkbildningspropositionen.
1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkbildningen och studieförbunden.
1997/98:A47 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan mellan folkhögskola och högskola.
Ärendets beredning
Kulturutskottet har berett utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande
över proposition 1997/98:115 jämte motioner. Utbildningsutskottet har avgivit
yttrande 1997/98:UbU8y, vilket fogas till betänkandet som bilaga 1.
Utskottet
Inledning (avsnitten 2-5)
Regeringen erinrar om att riksdagens beslut våren 1991 (prop. 1990/91:82, bet.
1990/91:UbU18, rskr. 1990/91:358) innebar en markant förändrad
ansvarsfördelning mellan staten och folkbildningen. Den omfattande statliga
reglering som t.o.m. budgetåret 1990/91 gällde för studieförbundens och
folkhögskolornas verksamhet ersattes med ett system där riksdag och regering
fastställer övergripande mål och motiv, som skall ligga som grund för att
bevilja statsbidrag för den samlade folkbildningen. Inom de gränser som riksdag
och regering sålunda lägger fast skall folkbildningens anordnare själva lägga
fast målen för sin verksamhet. Ansvaret för fördelning av statsbidrag,
administration, organisation samt för uppföljning och utvärdering av
verksamheten skall åvila ett folkbildningsråd, bildat av
Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation och
Landstingsförbundet.
Statsbidragssystemet ändrades också. De två tidigare detaljreglerade anslagen
till studieförbund respektive folkhögskolor ersattes med ett samlat anslag till
folkbildningen utan närmare detaljreglering.
Regeringen redovisar också verksamhetsutvecklingen inom studieförbund och
folkhögskolor under perioden 1991/92-1997 (prop. s. 12-15).
Studieförbundens verksamhetsutveckling under perioden visar en nedgång de
första åren men ganska små förändringar vid en jämförelse mellan åren 1990/91
och 1997. Sett till alla arrangemangstyper (studiecirklar, kulturprogram och
övrig folkbildningsverksamhet) ökade både antalet arrangemang med statsbidrag
och antalet deltagare.
Folkhögskolornas allmänna behörighetsgivande kurser på grundskole- och
gymnasienivå har under perioden 1990/91 till 1997 minskat från ca 11 000 till
ca 10 000 deltagare årligen. De särskilda profilerade kurserna, oftast på
eftergymnasial nivå, har ökat i omfattning under perioden från 9 000 deltagare
till ca 11 000.
Under budgetåret 1990/91 fanns det sammanlagt 128 statsbidragsberättigade
folkhögskolor i Sverige. Efter beslut av Folkbildningsrådet har det därefter
tillkommit ytterligare 21 folkhögskolor. En folkhögskola har lagts ned (Gävle
folkhögskola), och två folkhögskolor, S:t Eriks och Årstagårdens, har gått
samman till en. Sammanlagt finns det därmed 146 folkhögskolor (exklusive
Samernas folkhögskola som fr.o.m. budgetåret 1991/92 får statsbidrag i annan
ordning). Statsbidrag till de nya skolorna har möjliggjorts genom att
Folkbildningsrådet har omfördelat medel från redan befintliga skolor.
Under perioden 1992/93-1995/96 har studieförbunden och folkhögskolorna på
grund av arbetsmarknadssituationen fått särskilda resurser för
utbildningsinsatser för arbetslösa. Fr.o.m. budgetåret 1997 har denna
verksamhet ersatts med att 10 000 årselevplatser inom ramen för kunskapslyftet
permanent avsatts till folkhögskolorna att fördelas av Folkbildningsrådet. Inom
ramen för den utbildningssatsning som kallas kunskapslyftet har folkhögskolor
och studieförbund under hösten 1997 dessutom fått i uppdrag av kommuner att
anordna utbildning motsvarande ca 2 000 årsstudieplatser på heltid i
folkhögskolor och ca 4 000 årsstudieplatser på heltid i studieförbund.
Studieförbunden har under budgetåret 1997 erhållit bidrag från staten på
totalt 1 153 834 000 kronor samt ca 508 000 000 kronor från kommunerna och ca
284 000 000 kronor från landstingen. Det statliga bidraget till folkhögskolorna
var totalt 1 183 689 000 kronor. Rörelsefolkhögskolorna har dessutom erhållit
landstingsbidrag på ca 150 000 000 kronor. Landstingens nettokostnader för
driften av landstingsfolkhögskolorna uppgick till ca 200 000 000 kronor.
Bidragen till de två kommunägda folkhögskolorna beräknas uppgå till ca
10 000 000 kronor.
År 1994 tillkallades en särskild utredare med uppgift att planera och genomföra
en utvärdering av folkbildningen (dir. 1994:12) för att ge underlag för
regeringens och riksdagens bedömningar av om statsbidraget till folkbildningen
används i enlighet med de syften och villkor som fastställts.
Utredningen, som antog namnet Statens utvärdering av folkbildningen 1996
(SUFO 96), har avgivit sex delbetänkanden och slutbetänkandet Folkbildningen -
en utvärdering (SOU 1996:159).
Den statliga utvärderingen av folkbildningen inom SUFO har koncentrerats på
studieförbundens verksamhet med motiveringen att studiecirklarna berör
betydligt fler människor än folkhögskolornas kurser. Vidare är den statistiska
och vetenskapliga kunskapen om cirkelverksamheten och i synnerhet om
cirkeldeltagarna mindre omfattande än motsvarande kunskaper om folkhögskolornas
verksamhet. Regeringen anser att det skulle ha varit värdefullt om
kulturprogramverksamheten och verksamheten för människor med funktionshinder
hade fått en mera ingående behandling i den statliga utvärderingen.
SUFO ger i allt väsentligt folkbildningen ett gott betyg. Uppemot 20 % av
befolkningen deltar i studiecirklar och några procent i folkhögskolekurser.
Detta resultat av bidragsgivningen motsvarar vad staten kan förvänta sig.
Deltagarna har i stor utsträckning förklarat sig vara mycket nöjda med
resultatet av sina studier. Verksamheten inom både studieförbund och
folkhögskolor måste anses ha den betydelse för demokratins befästande och
utveckling i Sverige och för deltagarnas personliga utveckling som anges i de
statliga målen.
SUFO anser att studieförbunden bör öka ansträngningarna att höja
korttidsutbildades, invandrares och arbetslösas deltagande i verksamheten.
Studieförbunden bör vidare se över vissa hantverkscirklar. De bör också
tydligare markera sin ideologiska profil. Folkhögskolorna bör pröva nya vägar
att ge eleverna möjligheter att utöva ett verkligt inflytande över kursernas
innehåll och uppläggning. Folkbildningsrådets tillämpade principer vid
fördelning av statsbidraget bör på ett tydligare sätt spegla de statliga målen.
Rådet bör vidare klargöra att resultatet av företagna utvärderingar i ett
målstyrt system skall användas som ett medel för att åstadkomma
verksamhetsförändringar.
Folkbildningen bör genom kritisk självprövning bedöma i vad mån SUFO:s
påpekanden är giltiga och berättigade vad gäller den egna verksamheten och
vilka förändringar som behöver vidtas i det fortsatta arbetet.
Sammanfattningsvis bedriver studieförbund och folkhögskolor i Sverige, enligt
SUFO:s bedömning, en folkbildande verksamhet som står i god överensstämmelse
med de statliga målen för statsbidragen.
Statens förhållande till den fria och frivilliga folkbildningen (avsnitt 6)
Bedömning av folkbildningens verksamhet (avsnitt 6.1)
Regeringen bedömer att folkbildningen har genomfört en verksamhet som står i
god överensstämmelse med de av riksdagen godkända syftena med
statsbidragsgivningen. Den verksamhet som studieförbund och folkhögskolor har
bedrivit är av stor omfattning och har stor samhällsnytta och motsvarar väl de
förväntningar som staten har för sin bidragsgivning. Folkbildningen bör därför
ges fortsatt statligt stöd.
Regeringen, som således i likhet med SUFO anser att folkhögskolorna och
studieförbunden genomfört en verksamhet som står i god överensstämmelse med
angivna statliga syften med bidragsgivningen, konstaterar att ytterligare
ansträngningar ändå behöver göras för att nå korttidsutbildade, personer med
invandrarbakgrund och arbetslösa. Folkbildningen har visat sig vara mer
framgångsrik i detta arbete än någon annan del av vuxenutbildningen, men
ytterligare insatser behövs.
Den frihet som folkbildningen har att själv utforma och anpassa sitt
kursutbud är av stor betydelse i dagens samhälle som präglas av stora
förändringar. En internationell jämförelse (The International Adult Literacy
Survey - genomförd av OECD och Statistics Canada) har visat att Sverige har en
bred kunskapsbas och en mycket god kunskapsnivå i den vuxna befolkningen.
Enligt regeringens uppfattning är en av förklaringarna till dessa resultat att
så många har kunnat skaffa sig betydande kunskaper vid sidan om den reguljära
utbildningen genom den svenska folkbildningen.
Syftet med statsbidraget (avsnitt 6.2)
Regeringen föreslår att principen att folkbildningens anordnare själva lägger
fast målen för verksamheten skall gälla även i fortsättningen. Riksdag och
regering skall endast ange syftet med statens bidragsgivning.
Regeringen har den principiella inställningen att folkbildningen skall vara
fri och frivillig. Däremot är det statens ansvar att, i förhållande till
folkbildningen, vara tydlig i fråga om vad regering och riksdag vill uppnå
genom bidragsgivningen. Uppnås inte dessa samhällets syften kan inte heller
motivet för att ge statsbidrag kvarstå.
Följande syften med statsbidraget lades fast genom 1991 års riksdagsbeslut
och skall fortfarande gälla.
- Syftet med statsbidrag till folkbildningen är att stödja en verksamhet som
gör det möjligt för människor att påverka sin livssituation och att skapa
engagemang att delta i samhällsutvecklingen genom t.ex. politiskt, fackligt
eller kulturellt arbete.
- Verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja
utbildningsnivån i samhället skall prioriteras.
- Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynnade
skall särskilt prioriteras. Invandrare och deltagare med funktionshinder
utgör särskilt viktiga målgrupper.
Regeringen föreslår att ytterligare två syften med statens bidragsgivning skall
tillföras.
- Statsbidraget till folkbildningen skall bidra till att stärka och utveckla
demokratin.
- Statsbidraget skall bidra till att bredda kulturintresset i samhället, till
ökad delaktighet i kulturlivet, till kulturupplevelser samt till eget
skapande.
Dessutom skall arbetslösa tillföras som en prioriterad grupp.
Regeringen anför att folkbildningens betydelse för folkrörelserna, medborgerlig
bildning, personlig utveckling och engagemang i samhällsfrågor utgör en av
grunderna för en levande demokrati där alla är delaktiga. Regeringen anser att
den folkrörelse- och idéburna folkbildningen har en central uppgift inför
framtiden att försvara, vitalisera och utveckla demokratin. Det är genom
folkbildning i folkrörelser som Sveriges demokrati har fått en stark förankring
i hela samhället. Därför är det också särskilt allvarligt om den folkrörelse-
och idéburna verksamheten tunnas ut så att det inte längre är möjligt att se
skillnad mellan olika folkbildningsorganisationers verksamhet. Det finns,
enligt SUFO:s utvärdering, tendenser till en sådan utveckling. Detta måste,
enligt regeringen, bli en allvarlig väckarklocka för folkbildningens
organisationer och dess styrelser. De statsbidragsberättigade folkhögskolor och
studieförbund som har folkrörelser som huvudmän har inte bara ett
samhällsuppdrag som består i att vända sig till en bred allmänhet med sina
bildnings- och utbildningserbjudanden. De förväntas även bedriva verksamheter
som syftar till att utveckla, förnya och befästa rörelsernas egna värderingar
och idéer, t.ex. genom olika aktiviteter för att inskola, vidareutbilda och
fortbilda sina medlemmar och förtroendevalda.
Folkbildningens betydelse i arbetet för att förverkliga kulturpolitikens mål
markeras genom det föreslagna nya syftet med statsbidraget, nämligen att
medverka till en breddning av kulturintresset i samhället, till ökad
delaktighet i kulturlivet, till kulturupplevelser samt till eget skapande.
Det finns en risk för att människor som blir arbetslösa marginaliseras och
passiviseras. Inte minst studieförbunden, med sin närhet till människor, har
goda förutsättningar att genom sin verksamhet bryta detta mönster. Även
folkbildningens fria arbetssätt har visat sig vara värdefullt för många
arbetslösa. Det är mot denna bakgrund som regeringen föreslår att även
arbetslösa skall vara en prioriterad målgrupp i statsbidragshänseende.
I motion Kr22 (kd) erinras om att SUFO inte föreslagit några ändringar eller
tillägg till målen för statens bidrag till folkbildningen. Motionärerna
framhåller att folkbildningen bidrar till en god demokrati, inte enbart genom
kurser i samhällsorienterande ämnen utan även, och i hög utsträckning, genom
sitt sätt att arbeta horisontellt där människor känner engagemang och får
arbeta aktivt själva. Statsbidraget till folkbildningen bidrar således redan
nu, utan att något särskilt demokratimål för statsbidraget satts upp, till att
stärka och utveckla demokratin. Demokratiaspekten innefattas i de mål för
statsbidraget som redan finns, bl.a. sägs att syftet med statsbidrag till
folkbildningen är att stödja en verksamhet som gör det möjligt för människor
att påverka sin livssituation och att skapa engagemang till att delta i
samhällsutvecklingen genom t.ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete.
Motionärerna föreslår att riksdagen skall avslå regeringens förslag om ett
särskilt demokratimål för statsbidragsgivningen till folkbildningen (yrkande
1).
Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att folkbildningen
redan från början har haft ett stort inflytande på samhällets demokratiska
utveckling och att den även i dag har en betydelsefull uppgift i att försvara,
vitalisera och utveckla demokratin. Allmänbildning och medborgarkunskaper är
viktiga förutsättningar för det breda folkliga inflytandet och för människors
möjlighet att påverka och känna delaktighet i samhällsutvecklingen. Detta
synsätt genomsyrar de syften med statsbidragsgivningen som riksdagen godkände
vid riksmötet 1990/91. Utskottet ser ett särskilt värde i att staten genom att
formulera ett demokratimål för statsbidraget till folkbildningen tydligt
klargör att utveckling av demokratin alltfort bör vara en central uppgift för
folkbildningen. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion Kr22
(kd) yrkande 1 och tillstyrker att ett nytt syfte med statsbidraget till
folkbildningen godkänns, nämligen att statsbidraget skall bidra till att stärka
och utveckla demokratin.
Det andra av regeringen föreslagna nya syftet med statsbidraget till
folkbildningen, nämligen att bidra till att bredda kulturintresset i samhället,
till ökad delaktighet i kulturlivet, till kulturupplevelser samt till eget
skapande, har tagits upp ur en speciell synvinkel i motion Kr29 (mp).
Motionärerna är positivt inställda till det nya syftet med statsbidraget men
anser att det klart och tydligt skall uttryckas att syftet också skall
innefatta levandegörande och utveckling av kulturarven (yrkande 2).
Utskottet delar regeringens uppfattning att folkbildningens betydelse i
arbetet med att förverkliga de av riksdagen godkända kulturpolitiska målen bör
markeras genom att ett särskilt syfte med statsbidraget till folkbildningen
formuleras i enlighet med regeringens förslag. Ett av målen för kulturpolitiken
är att bevara och bruka kulturarvet. Utskottet utgår från att levandegörandet
och utvecklingen av kulturarven, både de materiella och de immateriella, även
fortsättningsvis ingår som en viktig och livaktig del i folkbildningen utan att
det nu föreslagna kulturmålet för statsbidraget till folkbildningen preciseras
utöver den formulering som regeringen föreslagit. Utskottet anser att någon
riksdagens åtgärd med anledning av motion Kr29 (mp) yrkande 2 inte är påkallad,
varför yrkandet avstyrks. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag om formulering av ett nytt syfte för statsbidraget till
folkbildningen när det gäller kulturen.
Regeringens förslag att tillföra de arbetslösa som en prioriterad grupp
behandlas i två motioner. I motionerna Kr21 (m) yrkande 2 och Kr22 (kd) yrkande
3 framhålls att folkbildningens insatser för de arbetslösa bör vara inriktade
på att utbildningen skall öka deras möjligheter att få ett arbete efter
utbildningstiden. Enligt motion Kr21 (m) bör ett nytt syfte med statsbidraget
formuleras med denna innebörd.
Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är mycket viktigt att de
arbetslösa erbjuds sådan utbildning att deras möjligheter att få arbete ökar.
Som utskottet uppfattar det är detta också ett av motiven bakom regeringens
förslag att de arbetslösa skall prioriteras inom den statsbidragsstödda
folkbildningen. Detta bör enligt utskottets mening inte utesluta att det också
är viktigt för de arbetslösa att vara en prioriterad grupp då det gäller övrig
verksamhet inom folkbildningen, t.ex. sådan verksamhet som bidrar till ökad
bildning och livskvalitet hos deltagarna och påverkar deras utveckling och
självständighet. Därmed kan också deras tilltro till sig själva öka, liksom
tilltron till den egna förmågan att påverka sin situation och att genomföra
studier. Utskottet anser att det som motionärerna önskar uppnå bör vara
tillgodosett genom de syften med statsbidraget som finns och genom regeringens
förslag att de arbetslösa skall prioriteras. Mot denna bakgrund anser utskottet
att riksdagen inte behöver göra något sådant uttalande till regeringen som
föreslås i motionerna. Motion Kr21 (m) yrkande 2 och Kr22 (kd) yrkande 3
avstyrks därför. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag
att de arbetslösa skall tillföras som prioriterad grupp inom folkbildningen.
Ytterligare ett syfte med statsbidraget till folkbildningen föreslås i motion
Kr23 (s, c), nämligen att genom upplysning om bruket av alkohol, tobak och
narkotika verka för en bättre folkhälsa. I motionen nämns exempel på sådan
verksamhet inom studieförbund som visat sig vara en bra arbetsmetod.
Utskottet anser att de syften med statsbidraget till folkbildningen som
riksdagen godkänner bör vara av mera övergripande natur. Den tidigare
detaljregleringen av verksamheten togs bort när det nya statsbidragssystemet
infördes från och med budgetåret 1991/92. Utskottet anser att det därför inte
är lämpligt att fastställa syften för statsbidragsgivningen som innebär
detaljerade föreskrifter för studieförbundens och folkhögskolornas arbete. Även
om motionärerna tar upp ett viktigt samhällsproblem, bör riksdagen inte
fastställa ett sådant syfte med statsbidraget som motionärerna föreslår.
Riksdag och regering har genom att införa det nya statsbidragssystemet uttryckt
sin tilltro till folkbildningens förmåga att själv besluta om innehåll och
utformning av sin verksamhet utifrån de egna målen för verksamheten. Utskottet
avstyrker motion Kr23 (s, c).
I två motioner, väckta under allmänna motionstiden hösten 1997, tas upp frågor
som motionärerna anser bör lyftas fram och utvecklas när riksdagen tar
ställning till nya mål för folkbildningen.
I motion Ub810 (c) föreslås att ett mål för folkbildningen skall formuleras
som rör bildningssträvandena (yrkande 15). Motionärerna framhåller att
folkbildningen ger människor upplevelser och kunskaper som förändrar deras
tänkande och gör dem aktiva och delaktiga i förändringen av samhället.
Motionärerna framhåller betydelsen av folkbildningens speciella pedagogik och
deltagarnas inflytande över verksamheten.
Enligt motion Kr602 (fp) bör riksdagen göra uttalanden om folkbildningens
betydelse för att främja medborgaranda och solidaritet, för att ge alla
möjlighet till ny kunskap samt för att främja ett livslångt lärande (yrkandena
1, 2 och 3). Sverige behöver ett starkt och framgångsrikt folkbildningsarbete
som bidrar till att utveckla och bevara den svenska demokratin.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna Ub810
(c) och Kr602 (fp) om folkbildningens stora betydelse för bildningssträvandena
och kunskapsutvecklingen i landet och för den svenska demokratins utveckling
och bevarande. Genom de två nya syften med statsbidragsgivningen beträffande
demokrati och kultur som regeringen föreslår i propositionen och genom de
syften som riksdagen godkände år 1991 tydliggörs statens förväntningar på
folkbildningen i dessa avseenden. Därmed uttrycks också statens tilltro till
folkbildningens förmåga att även fortsättningsvis spela en viktig roll för
bevarandet och utvecklingen av bildningen, kunskapen och demokratin i landet. I
propositionen anför regeringen att det pågående kunskapslyftet bör kompletteras
med ett lyft för kultur och bildning i bred bemärkelse. Motionärernas önskemål
bör således vara tillgodosedda. Utskottet anser att några sådana uttalanden
till regeringen som förelås i motionerna inte är påkallade, varför
motionsyrkandena avstyrks.
Folkbildningen med sin starka anknytning till folkrörelserna är, enligt motion
Kr24 (v), ett mycket viktigt forum för demokratisk fostran och för demokratins
utveckling. Motionärerna delar regeringens uppfattning att det är genom
folkbildning i folkrörelserna som Sveriges demokrati har fått en stark
förankring i hela samhället. Demokratin är aldrig en gång för alla vunnen utan
måste ständigt återerövras, fördjupas och utvecklas. Motionärerna anser att det
behövs ett sådant demokratimål för statsbidragsgivningen till folkbildningen
som regeringen föreslår. Motionärerna anser att ett motsvarande demokratimål
bör ställas upp för all utbildning för vuxna som får bidrag från staten,
landstingen och kommunerna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna (yrkande 1).
Utskottet påminner om att det i läroplanen för de frivilliga skolformerna,
dvs. gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, den kommunala vuxenutbildningen,
statens skolor för vuxna och vuxenutbildningen för utvecklingsstörda, slås fast
att det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund. Enligt skollagen
(1985:1100) skall verksamheten i skolan utformas i överensstämmelse med
grundläggande demokratiska värderingar, och var och en som verkar inom skolan
skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för den
gemensamma miljön (1 kap. 2 och 9 §§). Vidare har skolan en viktig uppgift när
det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de värden som vårt
samhällsliv vilar på. Motionsyrkandet påkallar inte någon riksdagens åtgärd och
avstyrks därför.
Folkbildningsrådet och dess uppgift att fördela statsbidrag (avsnitt 6.3)
Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande
bedömning.
Folkbildningsrådet har av riksdag och regering givits vissa
myndighetsuppgifter avseende statsbidragsfördelning, uppföljning och
utvärdering av verksamheten. Vidare skall rådet lämna budgetunderlag och
inkomma med årsredovisning till regeringen.
Folkbildningsrådet har av sina stiftare fått vissa medlemsuppdrag att svara
för utbildningspolitisk bevakning och informationsverksamhet samt att samordna
folkbildningens internationella kontakter.
Statsbidragsfördelningen till studieförbund och folkhögskolor skall ske dels
utifrån de syften med statsbidraget som staten angett, dels utifrån rådets egna
bedömningar.
Den princip som lades fast i 1991 års riksdagsbeslut, att folkbildningen
själv genom Folkbildningsrådet skall fördela statsbidraget till studieförbund
och folkhögskolor, bör enligt regeringen gälla även fortsättningsvis.
För att möta sin myndighetsuppgift måste styrelsen för Folkbildningsrådet
ibland ta kontroversiella beslut, vilkas sakliga innehåll inte delas av alla.
En förnyelse och utveckling av folkbildningen kan ibland behöva gå ut över
befintlig verksamhet. Folkbildningen behöver ständigt utvecklas, både vad
gäller arbetsformer och genom att nya verksamheter tillkommer. Att fortsätta
att etablera folkhögskoleutbildning i storstädernas ytterområden kan vara ett
sådant exempel där en hårdhänt prioritering mellan flera, i och för sig
angelägna, ändamål kan bli nödvändig för att uppnå en önskvärd förnyelse av
verksamheten. Det är, enligt regeringens uppfattning, viktigt att
Folkbildningsrådet även i fortsättningen kan ha den styrkan och integriteten
att beslut till nytta för folkbildningen som helhet och dess utveckling kan
fattas, trots att de på kort sikt kan vara kontroversiella för vissa delar av
folkbildningen.
Regeringen gör den sammanfattande bedömningen att Folkbildningsrådet hanterat
sina myndighetsuppgifter på ett kompetent sätt och med hög integritet.
Folkbildningsrådet bör enligt motion Kr21 (m) även fortsättningsvis fördela
statsbidraget till de enskilda folkhögskolorna och studieförbunden. Däremot
anser motionärerna att riksdagen skall besluta om fördelningen av anslaget på
dels folkhögskolorna, dels studieförbunden (yrkande 1). Ur demokratisk
synvinkel bör det vara att föredra att den folkvalda riksdagen tar det
grundläggande beslutet hur medlen skall fördelas på dessa två aktörer inom
folkbildningen.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra följande.
Det nya statsbidragssystem som riksdagen beslutade om år 1991 innebar en
markant förändrad ansvarsfördelning mellan staten och folkbildningen. Inom de
gränser som riksdag och regering lägger fast tar folkbildningen själv ansvar
för fördelningen av statsbidraget. I det nya systemet har folkbildningens
organisationer fått större möjligheter att själva fylla verksamheten med
innehåll. Detta motiverade riksdagens beslut att även lägga ansvaret på dem
själva när det gäller att organisera och administrera fördelningen av bidragen
mellan de olika studieförbunden och folkhögskolorna. I regeringens proposition
1990/91:82 anfördes bl.a. att folkbildningen själv måste reagera och vidta
åtgärder internt om det visar sig att viss bedriven verksamhet inte uppfyller
de villkor som staten angett för statsbidrag. Statsbidraget kan, om det
hanteras slentrianmässigt, leda till en icke önskad stagnation. Det får inte
inträffa att folkhögskolor och studieförbund med växtkraft och med en
verksamhet som ligger väl i linje med målen och riktlinjerna för statsbidrag
får stå tillbaka till förmån för verksamhet som kanske spelat ut sin roll. Det
är frågor av detta slag som, enligt proposition 1990/91:82, bör vara ett
folkbildningsråds uppgift att hantera. Folkbildningsrådet skall därför vara
folkbildningens eget organ. Utskottet anser att det inte bör göras någon
förändring av Folkbildningsrådets uppgifter. Riksdagen bör därför inte besluta
om en fördelning av anslaget på de båda kategorierna folkhögskolor respektive
studieförbund. En sådan av riksdagen fastlagd fördelning skulle på ett
olyckligt sätt låsa Folkbildningsrådets frihet att verka. Utskottet föreslår
att riksdagen avslår motion Kr21 (m) yrkande 1.
Utvärdering och forskning (avsnitt 6.4)
Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande
bedömning.
Folkbildningen bör regelbundet följas upp och utvärderas. Utvärdering och
uppföljning bör ske på tre nivåer, nämligen av studieförbunden och
folkhögskolorna själva, av Folkbildningsrådet samt av staten. Den statliga
utvärderingen bör förnyas och breddas så att den dels får ett tydligt
parlamentariskt inflytande, dels bidrar till en mångsidig genomlysning av
folkbildningens betydelse för samhället.
Folkbildningsrådet skall främst följa upp och utvärdera effekterna av rådets
statsbidragsgivning för att klarlägga hur statens syften med statsbidraget
uppfylls.
En fristående och kvalitativt bra forskning om folkbildning är betydelsefull
för folkbildningens utveckling. En sådan forskning bör enligt regeringen komma
till stånd även vid sidan av den statliga utvärderingen.
För att stärka forskningsområdet inrättades under år 1991 ett nationellt
program för folkbildningsforskning, MIMER, förlagt till Institutionen för
pedagogik och psykologi vid Linköpings universitet. I MIMER:s uppgift ingår
bl.a. att bedriva och stimulera till forskning inom folkbildningsområdet,
oavsett vetenskaplig inriktning. MIMER har också till uppgift att sprida
forskningsresultaten.
Regeringen anför vidare att det är värdefullt om folkbildning också kan
beskrivas och värderas tvärvetenskapligt så att dess betydelse även för kultur-
, fritids- och arbetsmarknadsområdena kan uppmärksammas.
Regeringen bedömer att särskilda medel, 10 miljoner kronor, bör avdelas ur
folkbildningsanslaget för att möjliggöra en utvecklings- och försöksverksamhet
inom folkbildningen.
Forskningen om folkbildningen tas upp i motion Kr29 (mp). Motionärerna anser
att flera professurer och forskartjänster skall inrättas inom folkbildningens
område (yrkande 3). Vidare bör riksdagen, enligt motionen, göra uttalanden till
regeringen om att tvärvetenskaplig forskning bör uppmuntras, att incitament bör
skapas för att befästa folkbildningen som ett självständigt forskningsområde
och att folkbildningsforskningen bör spridas över hela landet (yrkandena 4, 5
och 6).
I sitt yttrande påminner utbildningsutskottet om att rätten att inrätta och
tillsätta professurer vid statliga universitet och högskolor den 1 juli 1993
överfördes från regeringen till sådana lärosäten som har fakultetsorganisation
eller där konstnärligt utvecklingsarbete bedrivs (4 kap. 2 och 3 §§
högskoleförordningen, 1993:100).
Under innevarande riksmöte har riksdagen beslutat om nya regler, bl.a. för
befordran av lärare (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3, rskr. 1997/98:12).
De lektorer som uppfyller behörighetskraven för anställning som professor skall
anställas som professorer. Bestämmelsen om att en högskola behöver
Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer, en bestämmelse som
varit i kraft en tid, tas åter bort. Regeringens möjlighet att inrätta vissa
professorstjänster vid universitet och högskolor, en möjlighet som funnits en
tid, skall åter tas bort. De nya reglerna avses träda i kraft den 1 januari
1999.
Lärosätena - och fr.o.m. år 1999 även högskolor utan fakultet - har alltså
frihet att själva besluta om att anställa professorer, t.ex. i
folkbildningsforskning. Varje högskola avgör också själv inom vilka områden som
forskning skall bedrivas och avsätter resurser för denna forskning.
Särskilt när det gäller tvärvetenskaplig forskning ser utbildningsutskottet
positivt på verksamheten vid MIMER. Utbildningsutskottet anser att nätverkets
arbete med att utveckla kunskapen om och intresset för folkbildningsforskning
är värdefullt. Utskottet påminner om att medlen till MIMER tillkom genom ett
tillkännagivande från riksdagen som utskottet stod bakom (mot. 1989/90:Ub102
(s) och 1989/90:Ub140 (c) yrk. 5, bet. 1989/90:UbU25 s. 120, rskr.
1989/90:328).
Utbildningsutskottet påminner också om att Forskningsrådsnämnden har till
uppgift att initiera och stödja forskning, främst inom områden som är angelägna
från samhällets synpunkt. Nämnden skall därvid särskilt beakta behovet av tvär-
och mångvetenskaplig forskning.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utbildningsutskottet motion Kr29
yrkandena 3-6.
Kulturutskottet instämmer i vad som anförs i propositionen om forskningens
betydelse för folkbildningens utveckling. Utskottet hänvisar i övrigt till vad
utbildningsutskottet anfört och avstyrker motion Kr29 (mp) yrkandena 3-6.
Folkbildningens relation till vuxenutbildningen och högskolan (avsnitt 7)
Inledning
Enligt regeringens mening har folkbildningen en stor och viktig uppgift inom
det livslånga lärandet, en uppgift som bör värderas högt. Folkbildningens
uppgift bör dock skilja sig från den uppgift som ligger på det offentliga
skolväsendet och högskolan, vilka är kursplanebundna och där betyg utfärdas.
Det är väsentligt att riksdagen, regeringen och folkbildningen själv värnar om
folkbildningens kännetecken.
Folkbildningens nuvarande möjligheter att anordna behörighetsgivande
vuxenutbildning (avsnitt 7.1)
Regeringen redovisar att folkhögskolan inte ger några betyg. Däremot kan
utbildning vid folkhögskolor ge behörighet för tillträde till bl.a.
högskoleutbildning. Efter studier, främst inom allmän kurs vid en folkhögskola,
kan en studerande få ett studieomdöme, som är ett urvalsinstrument för sökande
till högskolan efter folkhögskolestudier. Folkhögskolorna kan också ge särskild
behörighet för de studerande som har inhämtat kunskaper motsvarande godkänd
nivå i kurser enligt kurssystemet i den nya gymnasieskolan.
Folkhögskolorna genomför också kurser som av folkhögskolorna anses ligga på
högskolenivå.
Genom 1993 års högskolereform infördes en tydligare avgränsning av
utbildningar som tillhör högskolan och andra fristående utbildningar på
eftergymnasial nivå. Även om utbildningar som bedrivs vid vissa folkhögskolor
är eftergymnasial utbildning, finns de inte upptagna som en examen i
examensordningen och är inte att betrakta som en högskoleutbildning i
högskoleförordningens mening.
Genom beslut vid riksmötet 1991/92 om vissa gymnasie- och
vuxenutbildningsfrågor m.m. (prop. 1991/92:157) fick studieförbunden möjlighet
att anordna undervisning som till både form och arbetssätt motsvarar den som
anordnas inom det offentliga skolväsendet och högskolan, utan att statsbidraget
påverkas. Kulturutskottet (bet. 1991/92:KrU31) ansåg att förslaget inte fick
tolkas som en förändring av folkbildningsuppdraget utan snarare som en
komplettering. Kompetensinriktad utbildning i studiecirkelform får inte vara av
sådan omfattning att det går ut över den folkbildande verksamheten.
Verksamheten inom kompetensgivande studiecirklar borde så långt det är möjligt
präglas av samma synsätt som är utmärkande för studiecirkelverksamheten i
övrigt.
Folkbildningens roll i framtiden beträffande behörighetsgivande vuxenutbildning
(avsnitt 7.2)
Regeringen föreslår att föreskriften om att undervisningen skall anordnas så
att den till form och arbetssätt tydligt skiljer sig från den som anordnas i
det offentliga skolväsendet och högskolan skall tas bort som särskilt villkor
för statsbidrag till folkhögskolan. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
detta förslag till ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av
statsbidrag till folkhögskolan.
Folkhögskolorna och studieförbunden bör, enligt regeringens bedömning, själva
ta ansvar för att all utbildning som anordnas med statsbidrag präglas av
folkbildningens kännetecken. Det är och bör vara en fråga för folkbildningen
själv att utveckla de pedagogiska formerna och att, tillsammans med dem som
deltar i folkbildningen, välja det för varje grupp bästa arbetssättet.
I detta sammanhang klargör regeringen att även svenska för invandrare (sfi)
och vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) ligger inom ramen för sådan
utbildning som folkbildningen, om man så önskar och tillsammans med deltagarna
finner det lämpligt, kan erbjuda.
Enligt motion Kr24 (v) bör de föreslagna ändrade grunderna för fördelningen
av statsbidraget till folkhögskolan inte leda till att folkbildningens
undervisning anpassas till kommersiell eller annan icke-professionell
undervisning när folkbildningen och kommersiell undervisning konkurrerar om
kommunernas uppdrag inom ramen för kunskapslyftet (yrkande 4).
Undervisningskvaliteten och folkbildningspedagogiken får inte komma i andra
hand.
Den fria och frivilliga verksamheten där deltagarnas behov står i centrum
bör, enligt motion Kr29 (mp) yrkande 7, även fortsättningsvis styra
folkbildningen.
Utskottet förutsätter att folkbildningen själv värnar om och utvecklar sina
egna pedagogiska metoder och sina specifika arbetssätt. Statsbidragssystemet,
med övergripande mål för statsbidragsgivningen och frånvaron av detaljerade
föreskrifter, är ett uttryck för tilltron till folkbildningens förmåga att
hävda sin särprägel och kvalitet. Utskottet förutsätter - liksom regeringen -
att Folkbildningsrådet noga följer utvecklingen. Några sådana uttalanden till
regeringen som begärs i motionerna torde inte vara påkallade. Motion Kr24 (v)
yrkande 4 och Kr29 (mp) yrkande 7 avstyrks.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens i propositionen
framlagda förslag till ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av
statsbidrag till folkhögskolan.
Inga betyg inom folkbildningen samt frågan om möjligheterna att få betyg i
komvux genom tillgodoräknande av resultat av utbildning vid folkhögskola
(avsnitten 7.3 och 7.4)
Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande
bedömning.
Regeringen anser att det är viktigt att värna om folkbildningens särprägel,
att betona att den är fri och frivillig, att den inte är bunden av någon
läroplan eller några centralt fastställda kursplaner samt att den bygger på
deltagarnas fria kunskapssökande. Några betyg som motsvarar skolväsendets betyg
bör därför inte införas inom folkbildningen. Om en studerande, efter att ha
skaffat sig kunskaper i en studiecirkel eller vid en folkhögskola, vill ha
formell kompetens i form av betyg enligt det offentliga skolväsendets
betygssystem måste hon eller han genomgå prövning inom ramen för skolväsendet.
Den som vill ha ett sådant betyg har rätt att gå igenom en prövning för att få
det.
Sedan 1993 års högskolereform har högskolorna stor frihet att besluta om
utbildningarnas innehåll och uppläggning. Högskolorna har ett stort ansvar när
det gäller att bevaka kvaliteten i utbildning. De regler i högskolelagen och i
högskoleförordningen som styr högskolans arbete skall garantera detta. Därför
måste det vara högskolorna som har ensamrätt att utfärda betyg och kurs- och
examensbevis för den utbildning de bedriver, och denna uppgift kan inte
överlämnas till andra utbildningsanordnare. Däremot kan högskolan pröva om en
tidigare utbildning eller verksamhet kan godtas för tillgodoräknande vid
fortsatta studier inom högskolan.
Inom kunskapslyftet kan folkhögskola eller studieförbund åta sig uppdrag från
en kommun att för vissa elever genomföra en utbildning som till alla delar
skall följa den kommunala vuxenutbildningens (komvux) regelsystem. Då sätts
betyg enligt komvux betygssystem av folkhögskolans respektive studieförbundets
lärare, men betygsdokumenten skall utfärdas av den rektor i det offentliga
skolväsendet som ansvarar för uppdraget.
Efter studier inom vanlig folkhögskoleutbildning som bekostas av kommunen för
deltagare i kunskapslyftet och efter studier inom folkhögskolornas ?egna?
10 000 årsstudieplatser inom kunskapslyftet sätts inga betyg. Möjligheter bör,
enligt vad regeringen anför, öppnas för dem som har genomgått utbildning vid
folkhögskola att i vissa fall få tillgodoräkna sig resultatet av denna
utbildning som betyget Godkänd, när de fortsätter med en utbildning inom komvux
som syftar till att uppnå ett slutbetyg. En föreskrift bör införas i komvux
regelsystem som gör det möjligt att formellt tillgodoräkna kunskaper som har
uppnåtts vid folkhögskola. Om någon del av kursplanen inte ingår, måste en
prövning genomföras på denna del av kursen. En prövning måste också genomföras
om den studerande vill försöka få ett högre betyg än Godkänd.
I motion Kr28 (c) begärs att riksdagen uttalar sig för att intyg från
folkhögskola bör godkännas inom komvux på samma sätt som studieomdöme från
folkhögskolan godtas vid universitet och högskolor (yrkande 5).
I likhet med regeringen anser utbildningsutskottet att det i fortsättningen
skall vara möjligt för en studerande att få tillgodoräkna sig resultatet av
studier vid folkhögskola, om han eller hon vill slutföra sina studier inom
komvux, i form av betyget Godkänd på grundval av intyg från folkhögskolan.
Samverkan mellan olika anordnare av vuxenutbildning, bl.a. inom ramen för
kunskapslyftet, motiverar att en sådan ordning införs. I denna fråga föreligger
inga motstridiga uppfattningar. Något riksdagsuttalande av det slag som begärs
i motion Kr28 (c) yrkande 5 behövs enligt utbildningsutskottets bedömning inte.
Inte heller kulturutskottet har något att erinra mot vad regeringen förordar
om möjligheten för studerande på folkhögskola att i vissa fall få tillgodoräkna
sig resultaten av folkhögskolestudierna som betyget Godkänd vid studier inom
komvux som syftar till ett slutbetyg. Utskottet instämmer i
utbildningsutskottets bedömning och avstyrker motion Kr28 (c) yrkande 5.
Studieomdömet från folkhögskola bör, enligt motion 1997/98:Kr29 (mp), ges en
starkare och med betyg mer likvärdig ställning (yrkande 9). Studieomdömet skall
även fortsättningsvis gälla för antagning till högskola. Regler om detta bör
tas in i högskoleförordningen.
Utbildningsutskottet anser - i likhet med regeringen - att betyg inte heller
i fortsättningen bör förekomma inom folkbildningen. Om betyg skulle sättas inom
folkbildningens ram, måste folkbildningen i denna del av sin verksamhet ställas
under tillsyn av Skolverket med åtföljande detaljreglering och styrning i form
av t.ex. centralt fastställda betygskriterier och prov. Sådana krav på resultat
kan, enligt utbildningsutskottets mening, inte innefattas i den utbildningsform
som folkbildningen utgör.
Även kulturutskottet vill framhålla betydelsen av folkbildningens särprägel
och vikten av att den är fri och frivillig och inte bunden av någon läroplan
eller några centralt fastställda kursplaner. Verksamheten skall bygga på
deltagarnas fria kunskapssökande, utan detaljreglerande kursplaner.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion Kr29 (mp) yrkande 9.
I motion Kr21 (m) konstaterar motionärerna att en studerande, som efter en
folkhögskolekurs eller en avslutad studiecirkel vill ha betyg hänvisas till att
genomgå prövning inom det offentliga skolväsendet. Samtidigt innebär det, som
regeringen anför i propositionen, att resultatet av utbildning vid folkhögskola
skall kunna tillgodoräknas som betyget Godkänd vid fortsatta studier inom
komvux. Vidare kan studieomdöme från folkhögskola efter avslutad utbildning
användas vid urval till högre utbildning. Mot denna bakgrund anser motionärerna
att det behövs en samlad syn på hur man formellt skall tillgodoräkna sig
kunskaper inom folkbildningen (yrkande 3).
Utskottet har i det föregående redovisat gällande regler för hur studier vid
folkhögskola kan få tillgodoräknas i olika sammanhang. När det gäller
behörighet till högre utbildning på grundval av intyg från folkhögskola finns
detta reglerat i Högskoleverkets föreskrifter om grundläggande behörighet samt
urval (HSVFS 1996:22), som verket utfärdat med stöd av bemyndigande i
högskoleförordningen (8 kap. 4 §). Utbildningsutskottet har inte funnit skäl
att förorda en annan författningsreglering. Folkhögskolestudier kan - som
kulturutskottet redovisat - också få tillgodoräknas vid fortsatta studier inom
högskolan och inom komvux.
Som framgått ovan anser utskottet att folkbildningen som utbildningsform
skall kännetecknas av möjligheten till fritt kunskapssökande och frihet från
krav på resultat i form av betyg. Något särskilt tillkännagivande om en översyn
av hur kunskaper som uppnåtts inom folkbildningen formellt skall tillgodoräknas
är, enligt utskottets uppfattning, inte nödvändigt. Utskottet avstyrker därför
motion Kr21 (m) yrkande 3.
Folkbildningens samverkan med högskola och forskning (avsnitt 7.5)
Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande
bedömning.
Högskolan bör, som en del av högskolans samhällsuppgift, ha kontakter med
folkbildningen och hålla kontakt med medborgare utanför högskolevärlden.
Folkbildningen bör ha intresse av att ta del av vetenskap och forskning och
medverka till att kunskaper sprids. Att få till stånd en fungerande samverkan
och ett utbyte av erfarenheter mellan å ena sidan folkhögskolor och
studieförbund och å andra sidan högskola och forskning bör vara en viktig
uppgift för båda parter.
Traditionen att utnyttja universitetslärare som föreläsare, lärare och
studiecirkelledare inom folkhögskolor och studieförbund lever fortfarande. Inte
minst kontakterna med de mindre och medelstora högskolorna har ökat på senare
år, anmärker regeringen.
Regeringen ser det som värdefullt att denna samverkan kan utvecklas
ytterligare, till gagn för högskolan och för folkbildningen. I propositionen
hänvisas till att högskolan - utöver sina två huvuduppgifter utbildning och
forskning - nyligen har fått en tredje uppgift som innebär ökade och fördjupade
kontakter med det övriga samhället (prop. 1996/97:1 utg. omr. 16, bet.
1996/97:UbU1, rskr. 1996/97:100).
I flera motioner begärs att folkhögskolorna skall få möjligheter att anordna
vad som i motionerna kallas samverkanskurser som ger högskolepoäng.
Enligt motion Kr28 (c) skulle en ökad samverkan mellan folkbildning och
högskola kunna utgöra grunden för ett ?Open University? i Sverige. Ett första
steg är att samverkanskurser mellan högskolor och folkhögskolor blir
poänggivande. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till bestämmelser som
gör detta möjligt och förslag till hur kvaliteten skall säkras i ett sådant
system (yrkande 6).
Också i motion Kr27 (fp) begärs ändrade regler så att folkbildning och
högskola ges möjlighet att samverka i fråga om utbildning som ger
högskolepoäng. Motionären menar att med en folkbildningsorganisation eller en
folkhögskola som lokal medanordnare skall kvalificerade högskolestudier kunna
bedrivas, oavsett var den studerande bor. Behovet av statsbidrag bör inte blir
större än om utbildningen har en enda anordnare. Kvaliteten på utbildningen bör
godkännas av de samverkande anordnarna. De studerande bör ha behörighet för
poänggivande studier.
I motionerna Kr24 (v) yrkande 5 och A47 (v) yrkande 16 betonas att en
fördjupad samverkan mellan olika delar och nivåer av bildnings- och
utbildningssektorn har stor betydelse för det livslånga lärandet.
Samverkanskurser på högskolenivå, som ger högskolepoäng, bör underlättas. Att
kunna läsa en högskolekurs på folkhögskola skulle göra det lättare för många
studieovana att bedriva högskolestudier.
I motion Kr29 (mp) slutligen framhålls att folkhögskolor och högskolor bör
ges möjlighet att utveckla samverkan kring högskoleutbildning för att nå nya
grupper av studerande (yrkande 8).
Utbildningsutskottet avstyrker i sitt yttrande motionsyrkandena och anför
följande som skäl till sitt ställningstagande.
Universitet och högskolor har sedan 1993 års högskolereform stor frihet att
själva besluta om sitt utbildningsutbud och om utbildningarnas innehåll och
uppläggning. Lärosätena har också ett stort ansvar när det gäller att bevaka
kvaliteten i utbildningen. Genom reformen infördes en tydligare avgränsning av
utbildningar som tillhör högskolan och andra utbildningar på eftergymnasial
nivå. För de offentliga högskolorna infördes en examensordning som innebär att
regeringen beslutar om vilka examina som får ges vid universitet och högskolor.
Genom lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina infördes regler
för de enskilda utbildningsanordnare på högskolenivå som vill utfärda en examen
som finns upptagen i examensordningen. Sammantaget innebär detta, menar
utbildningsutskottet, att det måste vara högskolorna som har ensamrätt att
utfärda betyg och kurs- och examensbevis för den utbildning de bedriver. Denna
uppgift kan inte överlämnas till andra utbildningsanordnare. Högskolan kan
däremot pröva om en tidigare utbildning kan tillgodoräknas vid fortsatta
studier inom högskolan när en student väl är antagen till högskoleutbildning.
Utbildningsutskottet har inget att erinra mot ett ökat erfarenhetsutbyte
mellan folkhögskolor och studieförbund och universitet och högskolor. Enligt
vad utbildningsutskottet erfarit från Utbildningsdepartementet har avsikten
emellertid aldrig varit att annan utbildningsanordnare än högskolan, såsom
folkhögskolan, skall kunna ge högskolepoäng enligt högskoleförordningen.
Kulturutskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
Begreppet samverkanskurs, som används i motionerna, finns inte definierat i
någon förordning som rör högskolan eller folkhögskolan. Utskottet har erfarit
att benämningen i vissa sammanhang har använts när en folkhögskola och en
högskola samarbetat på olika sätt i fråga om en utbildning. Det kan i vissa
fall ha gällt en folkhögskoleutbildning, till vilken elever antagits av
folkhögskolan, där folkhögskolan önskat ge eleverna en avslutande
utbildningsetapp på högskolenivå. Folkhögskolan har, enligt vad som uppgivits,
tidigare kunnat köpa en sådan kurs till sina folkhögskoleelever av en högskola
som någon form av uppdragsutbildning. Högskolan har samtidigt efter prövning
kunnat anta folkhögskoleeleverna, under förutsättning av att de varit behöriga
till högskolestudier, som studenter vid högskolan. Dessa antagna studenter
skulle, enligt vad som uppgivits, efter denna kurs ha kunnat erhålla både intyg
från folkhögskolan och betyg från högskolan.
Enligt förordningen (1997:845) om uppdragsutbildning vid universitet och
högskolor får ett universitet eller en högskola bedriva uppdragsutbildning (3
§). Om uppdragsgivaren är en statlig eller en kommunal myndighet eller ett
landsting, skall uppdraget avse personalutbildning eller utbildning som behövs
av arbetsmarknadsskäl eller av biståndspolitiska skäl. I andra fall skall
uppdraget avse personalutbildning som är ägnad att få betydelse för deltagarnas
arbete åt uppdragsgivaren (4 §). De som deltar i uppdragsutbildning får ges
betyg och examens- eller kursbevis enligt bestämmelserna för grundläggande
högskoleutbildning, om samma kvalitetskrav ställs på uppdragsutbildningen som
på grundläggande högskoleutbildning (7 §).
Kulturutskottet kan således konstatera att enligt den år 1997 utfärdade
förordningen om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor kan en
högskola inte tillhandahålla uppdragsutbildning åt en folkhögskolas elever på
folkhögskolans uppdrag.
Kulturutskottet vill emellertid understryka att samarbete och
erfarenhetsutbyte mellan folkbildningen och högskolan är värdefullt för båda
parter. Det kan t.ex. gälla högskolelärares medverkan inom folkhögskolans och
studieförbundens egen utbildning och verksamhet. Det kan också vara fråga om
att en högskola engagerar ledare eller lärare från folkbildningen som lärare
vid högskolans kurser. Det kan också vara fråga om att en högskola förlägger en
högskolekurs i högskolans egen regi med studenter antagna av högskolan till
exempelvis en folkhögskolas lokaler med utnyttjande av folkhögskolans
utrustning. Enligt kulturutskottets uppfattning kan det senare både innebära
ett effektivt resursutnyttjande och medföra ett berikande erfarenhetsutbyte för
båda parter. En sådan förläggning av högskoleutbildning till en folkhögskolas
lokaler kan också vara ett viktigt led i decentraliseringen av högskolans
utbildningsutbud med syfte att sprida högskoleutbildningen i landet och göra
den tillgänglig för dem som inte har möjlighet att studera på högskoleorterna.
Det är dock viktigt att folkbildningens och högskolans roller och arbetsformer
utformas utifrån de olika uppdrag de har. Kulturutskottet anser att det som
motionärerna önskar av samarbetsmöjligheter mellan folkbildning och högskola
kan tillgodoses utan ändring av nuvarande bestämmelser.
Högskolan har, som utbildningsutskottet framhåller, ensamrätt att utfärda
betyg och kurs- och examensbevis för den utbildning den bedriver och denna
uppgift kan inte lämnas över till andra utbildningsanordnare. Däremot kan
högskolan pröva om tidigare utbildning, t.ex. vid folkhögskola, kan godtas för
tillgodoräknande vid fortsatta studier inom högskolan när en student väl är
antagen till högskoleutbildning. Syftet med statsbidraget till folkbildningen
är att ge utrymme för studier som växer fram ur deltagarnas egna intressen och
behov och på deltagarnas villkor. Utskottet utgår från att regeringen - med
resultaten av det fortsatta utvärderingsarbetet beträffande folkbildningen som
grund - uppmärksammar de behov av att utveckla samarbetsformerna mellan
folkbildningen och högskolan som kan uppkomma.
Kulturutskottet ansluter sig i övrigt till utbildningsutskottets bedömningar
och föreslår i likhet med utbildningsutskottet att riksdagen avslår
motionsyrkandena.
Några centrala utvecklingsområden (avsnitt 8)
Regeringen bedömer att inom följande sex centrala områden kan
folkbildningsarbetet även framöver få stor betydelse för samhällsutvecklingen.
Ett lyft för kultur och bildning (avsnitt 8.1)
Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande
bedömning.
Regeringens satsning på kunskapslyftet bör kompletteras med ett lyft för
kultur och bildning i bred bemärkelse genom den fria och frivilliga
folkbildningen. Naturvetenskap och teknik bör ges ökad uppmärksamhet i
bildningsarbetet.
Folkbildningens roll för kulturen (avsnitt 8.2)
Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande
bedömning.
Folkbildningen bör spela en viktig roll för att förverkliga kulturpolitiken.
Den bör ha en viktig fördelningspolitisk uppgift, både geografiskt och socialt,
genom att den når ut till orter som saknar andra kulturinstitutioner och till
grupper som inte får del av samhällets övriga kulturutbud. Folkbildningen bör
också ha stor betydelse som mötesplats mellan kulturarbetare och amatörer samt
som arbetsmarknad för kulturarbetare. Vidare bör den ge människor möjligheter
till eget kulturellt skapande och till att skaffa sig färdigheter för detta.
I de av riksdagen fastställda kulturpolitiska målen ingår att främja
bildningssträvandena. Vid sidan av konstarterna, medierna och kulturarvet är
detta en av hörnstenarna i kulturpolitiken. Det folkbildningsarbete som utförs
av folkhögskolor och studieförbund är viktigt för att förverkliga de
kulturpolitiska målen. Idérikedomen och initiativkraften inom folkbildningen
kommer att ha stor betydelse för utvecklingen av kulturen i vårt land.
I mindre och medelstora kommuner bär studieförbunden upp mycket av det lokala
kulturlivet. Där det finns en folkhögskola fungerar den inte sällan som ett
kulturellt centrum i bygden.
Folkbildningens roll för personer med funktionshinder (avsnitt 8.3)
Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande
bedömning.
Folkbildningen bör fortsätta sina ansträngningar att undanröja studiehinder
och tillgodose utbildningsbehov för människor med funktionshinder. Inte minst
folkhögskolorna bör här kunna ta på sig ett särskilt ansvar att anordna
behörighetsgivande utbildning på uppdrag av kommuner.
Av tradition har folkbildningen spelat en stor roll när det gäller att öka
möjligheterna för personer med funktionshinder att komplettera brister i sin
tidigare utbildning och att söka nya kunskaper. Folkbildningen har också en
viktig uppgift att uppmuntra och inspirera människor till att utveckla och ta
till vara sin förmåga. Folkbildningen ger dem också möjlighet till
kulturupplevelser och eget skapande, förmedlar sociala kontakter och ger social
kompetens. I den folkrörelseanknutna folkbildningen finns det också en djupt
förankrad tradition att möta deltagaren på dennes villkor och att ingen skall
ställas utanför. Sedan många år tar folkhögskolorna emot elever med mycket
svåra och komplicerade funktionshinder. På motsvarande sätt är studieförbunden
en viktig resurs för enskilda och grupper som andra aktörer inom
vuxenutbildningen har svårt att nå.
Folkhögskolor och studieförbund har visat sig ha både vilja, ambitioner och
förutsättningar att undanröja studiehinder och anpassa verksamheten för att
tillgodose funktionshindrade människors behov.
Riksdagen beslöt våren 1997 (bet. 1996/97:KrU9, rskr. 1996/97:229) att begära
en översyn av de funktionshindrades möjligheter att studera på folkhögskola.
Kunskapslyftskommittén (U 1995:09) har fått i uppdrag att utreda denna fråga i
samband med en översyn av situationen för studerande med funktionshinder inom
alla former av vuxenutbildning. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april
1999.
I två motioner väckta under allmänna motionstiden hösten 1997 tas upp frågor
som rör de funktionshindrades möjligheter till utbildning m.m. inom
folkbildningen.
I motion Kr602 (fp) anförs bl.a. att det är viktigt att slå fast att de som
är sjuka eller funktionshindrade för den skull inte saknar vilja eller ambition
att lära. Därför är det angeläget att folkbildningen erbjuder dem goda
möjligheter att delta i verksamheten (yrkande 4).
Vikten av satsning på de funktionshindrade exemplifieras i motion Fö216 (mp)
med den verksamhet som bedrivs vid folkhögskolan i Härnösand (yrkande 9).
Sedan år 1991 är deltagare med funktionshinder en prioriterad målgrupp inom
folkbildningen. Som anförs i den nu föreliggande propositionen förutsätter
regeringen att folkbildningen kommer att få stor betydelse även
fortsättningsvis när det gäller att undanröja studiehinder och att tillgodose
utbildningsbehov för de funktionshindrade.
Motionärernas önskemål torde vara tillgodosedda varför de inte behöver
föranleda något uttalande från riksdagen till regeringen. De avstyrks därför.
Folkbildningen och IT (avsnitt 8.4)
Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande
bedömning.
Folkbildningen bör ta på sig viktiga uppgifter på IT-området, till nytta för
samhället och för folkbildningens egen verksamhet. Folkbildningen bör kunna
bidra både genom att erbjuda utbildning kring IT och genom att utnyttja IT som
redskap i utvecklingen av den egna verksamheten. Regeringen avser därför att ta
initiativ för att påskynda IT-användningen i folkbildningen. Regeringen har
erfarit att Stiftelsen för kunskap och kompetens är beredd att stödja IT-
utvecklingen i folkbildningen. Folkbildningen kommer därigenom att disponera ca
50 miljoner kronor för IT-utveckling inom ramen för det utvecklingscentrum som
regeringen i den regionalpolitiska propositionen föreslår skall etableras till
stöd för distansutbildning inom högskolan och folkbildningen. Frågan om
utvecklingscentrum m.m. behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande
1997/98:AU11.
Den tekniska infrastrukturen inom folkbildningen är relativt god. Tillgången
till IT bedöms vara tillräcklig för att folkbildningen tillsammans med
bibliotek, skolor m.fl. skall kunna utgöra en viktig resurs för ökad lokal
tillgänglighet till tekniken i en lärande miljö.
I detta sammanhang är det enligt regeringens uppfattning viktigt att
folkbildningen kan utforma verksamheten så att den fortfarande grundar sig på
de värderingar som präglar studiecirklar och folkhögskolekurser.
Folkbildningen bör få stöd för att ta fram en IT-grundkurs, där
informationstekniken behandlas ur olika aspekter, bl.a. programvarutyper,
inverkan på den enskildes och samhällets situation, Internet och kommunikation
samt kritisk informationshantering.
Läns- och folkbibliotek och museer har fått möjlighet att ansluta sig till
universitetsnätverket SUNET. Regeringen avser att göra det möjligt även för
folkbildningen att ansluta sig till Internet med god kapacitet och på
förmånliga villkor, i stort i enlighet med den modell som gällt för
folkbibliotekens anslutning till SUNET.
Gemensamma IT-baserade funktioner för folkbildningen avses skapas.
För att säkerställa en bred tillgång till ett nätburet kulturutbud bör en
modell för lokala ?IT-kulturcentrum? utvecklas, anför regeringen vidare.
Folkbildningen har stor erfarenhet som lokal arrangör av kulturverksamhet och
en nära koppling till den lokala kulturen. Det finns också en fördel i att
kombinera miljöer för lärande och kultur.
I motion Kr28 (c) framhålls betydelsen av att breda medborgarutbildningar inom
IT-området görs tillgängliga för hela folket och i hela landet. Det finns en
stark förväntan på att studieförbunden och folkhögskolorna skall vara
utbildningsanordnare och att de därigenom skall bidra till att utjämna och
motverka utbildningsklyftor inom IT-området. De bör också få stor betydelse för
både när- och distansutbildning med stöd av IT. Ett hinder för att nå ut över
hela landet med en sådan verksamhet är enligt motionen varierande kostnader i
olika delar av landet för uppkoppling till ISDN-nätet. Kostnaderna är i vissa
fall mycket höga i glesbygd och på landsbygden. Detta problem bör lösas, både
av regionalpolitiska skäl och av rättviseskäl (yrkande 4).
Som utskottet redovisat avser regeringen att ta initiativ som skall
tillförsäkra folkbildningen tillgång till universitetsdatanätet SUNET på samma
villkor som erbjudits t.ex. folkbiblioteken. I 1998 års ekonomiska
vårproposition (1997/98:150) har regeringen uttalat sitt ansvar för att IT och
kunskap om IT skall komma så många människor som möjligt till del (avsnitt
1.5.2 s. 27-28). Det är angeläget att IT-användningen bidrar till att
människors vilja till arbete och skapande tas till vara och att kompetensen hos
både kvinnor och män utnyttjas. En förstärkning av SUNET åren 2000 och 2001 och
en särskild IT-satsning inom kulturområdet åren 1999, 2000 och 2001 ingår i
regeringens beräkning av ramarna för dessa år.
Den fråga som tas upp i motionen, om höga kostnader för uppkoppling på
datanäten i vissa delar av landet, har behandlats av trafikutskottet (senast i
yttr. 1997/98:TU3y s. 16)
Trafikutskottet redovisar att enhetliga abonnemangs- och trafikavgifter för
ISDN-nätet (Integrated Services Digital Network) tillämpas i hela landet, men
att det för anslutningsavgiften finns två priszoner. För den ena zonen, där
ISDN-nätet är utbyggt, tillämpas ett fast pris och för den andra zonen ett
högre pris baserat på kostnaden i det enskilda fallet. Trafikutskottet
konstaterar att utbyggnaden av ISDN har gått snabbt under senare år. Det
innebär att ISDN erbjuds till ett fast pris i nästan hela landet. I
sammanhanget nämns att Telia under senare år har sänkt taxorna för ISDN
väsentligt. Anslutningsavgifterna till ISDN-nätet blir därmed, i takt med
moderniseringen av kommunikationsnätet, alltmer likformiga över hela landet.
Dessutom nämns att Telias utbyggnad av en bredbandsstruktur, som ger vida
bättre kommunikationsmöjligheter än ISDN, kommer att påbörjas i de områden som
ännu inte nåtts av AXE-utbyggnaden, dvs. främst i glesbygdsområden.
Trafikutskottet har i tidigare sammanhang redovisat att ISDN inte innefattas i
de teletjänster som, enligt EU, skall ingå i den grundläggande samhällstjänsten
på teleområdet. Staten påverkar inte priset för att tillhandahålla ISDN.
Med hänvisning till det anförda avstyrker kulturutskottet motionsyrkandet.
Folkbildningen och integrationsarbetet (avsnitt 8.5)
Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande
bedömning.
Folkbildningen bör fortsätta sina ansträngningar att genom kultur- och
bildningsarbete underlätta en integration mellan invandrare och svenskar.
Folkbildningen främjar en kulturell mångfald och möten mellan olika kulturer.
Inom ramen för kulturaktiviteter skapas viktiga kontakter mellan människor från
olika länder och ett kulturutbyte äger rum, vilket är en central del i
integrationsarbetet.
Särskilt i storstädernas ytterområden bör folkbildningen, inte minst
studieförbunden, ta på sig en stor och viktig uppgift på detta område.
Studiecirklar, som samlar människor som invandrat från olika länder och
svenskar kring gemensamma intressen, är viktiga.
Folkhögskolorna kan erbjuda rika möjligheter för invandrade och svenskar att
träffas och att arbeta tillsammans i konkreta utbildningssituationer, anför
regeringen.
Motionärerna bakom motion Kr22 (kd) delar regeringens uppfattning att
folkbildningen spelar en viktig roll i integrationsarbetet. Motionärerna
framhåller dock att det finns en övertro på möjligheterna till en snabb
integration och påpekar att förutsättningen för en lyckad integration kan vara
att de invandrade först får möjlighet att studera tillsammans med sina egna
etniska och språkliga grupper för att nå den självtillit som kan vara en
förutsättning för att gå vidare ut i samhället och till givande kontakter med
andra grupper. Motionärerna redovisar exempel på sådan verksamhet.
Folkbildningen bör också vara ett bra alternativ när det gäller korta
verklighetsnära kurser knutna till de invandrades yrkes- eller
sysselsättningsbehov. Teori och praktik bör kombineras i verksamhet som vänder
sig till både svenskar och invandrare för att de skall finna områden där de har
gemensamma intressen. Riksdagen bör, enligt motionen, göra ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförts i motionen om folkbildningen och
integrationsarbetet (yrkande 5).
Utskottet är övertygat om att folkbildningen har förmågan att finna de goda
verksamhetsformer av olika slag som behövs för att främja integrationen mellan
invandrare och svenskar genom kultur- och utbildningsarbete. Redan nu finns
många exempel på sådan verksamhet. Detta är också utgångspunkten för vad
regeringen anför i propositionen. Något tillkännagivande från riksdagen i
frågan bör, enligt utskottets uppfattning, inte behövas. Mot denna bakgrund
avstyrks yrkande 5 i motion Kr22 (kd).
Folkbildningen och arbetet med att forma ett ekologiskt hållbart samhälle
(avsnitt 8.6)
Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande
bedömning.
Folkbildningen bör fortsätta sina ansträngningar att bidra till en
kunskapsutveckling hos alla medborgare kring vad som krävs för att ställa om
Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Folkbildningen har aktivt engagerat sig i det omfattande s.k. Agenda 21-
arbete som inletts lokalt i kommuner, organisationer och folkrörelser.
Efter förslag i budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1, utg. omr. 18)
infördes ett statligt stöd till lokala investeringsprogram. Sammantaget kommer
5,4 miljarder kronor att fördelas till kommuner under perioden 1998-2000.
Förekomsten av och innehållet i folkbildnings- och utbildningsinsatser skall
redovisas i kommunernas ansökningar.
Regeringen är övertygad om att folkbildningen i alla dess delar har goda
möjligheter att bidra till utvecklingen av ett ekologiskt hållbart samhälle och
att folkbildningen är beredd att ta på sig uppgiften.
Enligt motion Kr29 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
att Agenda 21-arbete bör ingå som en naturlig del av folkbildningen (yrkande
11). Vidare hemställs om ett tillkännagivande till regeringen om att
folkbildningen bör vara öppen för de nya verksamhetsformer som utvecklats bl.a.
inom miljörörelsen (yrkande 12)
Med hänvisning till vad regeringen anför i propositionen om folkbildningens
stora betydelse för utvecklingen av arbetet med att forma ett ekologiskt
hållbart samhälle anser utskottet att det inte behövs ett särskilt
tillkännagivande till regeringen om folkbildningens roll och engagemang i bl.a.
det s.k. Agenda 21-arbetet. Många miljöorganisationer deltar i
folkbildningsverksamheten. Flera av dessa är också medlemmar i studieförbund.
Utskottet påminner om att folkhögskolor och studieförbund själva bestämmer över
ämnesområden, innehåll och arbetsformer i sin statsbidragsstödda verksamhet
utifrån de mål för verksamheten som de själva satt upp och inom ramen för de av
staten fastställda övergripande syftena med statsbidragsgivningen. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Kr29 (mp) yrkandena 11
och 12.
Internationalisering
I fyra motioner tas frågan om folkbildningens roll i ett internationellt pers-
pektiv upp.
I motion Kr21 (m) uppmärksammas att regeringen i propositionen inte tagit upp
folkbildningens internationalisering till närmare behandling. Motionärerna
framhåller betydelsen av folkbildningens verksamhet utomlands och möjligheterna
för utländska studerande att gå på folkhögskola i Sverige. Folkhögskolorna har
ett stort kontaktnät i andra länder som ger dem impulser utifrån och bidrar
till deras utveckling. Den internationella dimensionen kommer att få ännu
större betydelse i framtiden. Regeringen bör uppmärksammas på dessa
förhållanden genom ett tillkännagivande från riksdagen (yrkande 4).
Folkbildningens roll i ett internationellt perspektiv bör, enligt motion Kr26
(v, s), lyftas fram som ett sjunde utvecklingsområde för folkbildningen.
Folkbildningens internationella samarbete är redan omfattande och det vidgas
ytterligare genom Sveriges medlemskap i EU. Folkbildningen har goda
förutsättningar för att delta i genomförandet av olika projekt i andra länder
kring kunskaps- och demokratiutveckling. Vidare bör de internationella frågorna
integreras i folkbildningens verksamhet inom landet och ge perspektiv på det
egna samhällets problem.
De internationella frågorna har, enligt motion Kr28 (c), fått en allt större
tyngd inom folkbildningsarbetet. Folkbildningen har en viktig uppgift att till
breda medborgargrupper ge språkkunskaper och förmedla kunskaper om andra
länder. Medlemskapet i EU förutsätter ett utvecklat mellanfolkligt samarbete
och en breddad kunskap om det europeiska samarbetets innehåll och former. Där
har folkbildningen en viktig uppgift att fylla. Erfarenhetsutbytet med andra
länder i fråga om bildningsarbetet bör öka. Folkbildningen kan också göra
insatser inom biståndsverksamheten utanför Europa. Folkbildningens
internationalisering bör vägas in och uppmuntras i kommande budgetarbete
(yrkande 1).
Den nordiska folkbildningen framstår, enligt motion Kr29 (mp), som intressant
för många länder, bl.a. i samband med biståndsarbete och i samarbetet inom
Europa. Folkbildningsrådet bör ges möjlighet att arbeta internationellt
(yrkande 15).
Utskottet är väl medvetet om att det finns flera områden än de i
propositionen sex nämnda där folkbildningen även framöver kommer att ha stor
betydelse för samhällsutvecklingen. Ett av dessa icke nämnda utvecklingsområden
avser folkbildningens betydelse för att kunskaperna och insikten i
internationella frågor skall öka inom landet och för att stärka kunskaps- och
demokratiutvecklingen i andra länder. Betydelsen av det internationella per-
spektivet inom folkbildningen minskar inte för att det inte nämns särskilt i
propositionen. Det unika nordiska folkbildningsarbetet utgör en viktig förebild
och bidrar till utvecklingen i andra länder. Svenska folkhögskolor och
studieförbund har ett omfattande samarbete med organisationer och myndigheter i
andra länder, t.ex. de nya staterna i Östeuropa. Genom sina kontaktnät kan
folkhögskolor, studieförbund och studieförbundens medlemsorganisationer bidra
till erfarenhetsutbyte och kunskapsförmedling som vitaliserar och utvecklar
bildningsarbetet både i Sverige och i de länder där folkbildningens
samarbetspartner finns. Folkhögskolorna kan t.ex. genom filialer utomlands ges
sina elever viktiga internationella impulser. Både folkhögskolor och
studieförbund har etablerat en omfattande och betydelsefull verksamhet i
Östersjöområdet. Folkhögskolor och studieförbund kan söka medel för projekt som
de själva tar initiativ till från exempelvis Sida, den av regeringen
disponerade s.k. Östersjömiljarden, enskilda organisationers biståndssamverkan
inom Forum Syd, fonder såsom Olof Palmes minnesfond, m.m. Det är enligt
utskottets mening viktigt att folkbildningens idé och kompetens i större
utsträckning tas till vara i biståndsarbetet. Utskottet är övertygat om att
regeringen är medveten om och värdesätter folkbildningens internationella
engagemang utan att riksdagen gör ett särskilt uttalande i frågan. Utskottet
anser därför att riksdagen inte bör bifalla motionerna i vad de avser ett
uttalande till regeringen om folkbildningens internationalisering.
Statens stöd till folkbildningen (avsnitt 9)
Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande
bedömning.
Regeringen anmäler i den nu aktuella propositionen att den avser att i
vårpropositionen för budgetåret 1999 behandla frågan om resurserna för
folkbildningen. Folkbildningen kommer att ha stor betydelse för den enskilda
människan när det gäller att möta framtida behov av kunskaper, social kompetens
och förmåga att fungera i och bidra till ett demokratiskt samhälle.
Folkbildningen har även stor betydelse för samhällets utveckling. För att
fullgöra dessa viktiga arbetsuppgifter behöver studieförbunden och
folkhögskolorna adekvata resurser. Samhället behöver en stark och vital
folkbildning för att klara de stora utmaningar som samhället nu står inför.
Folkbildningen har fått en viktig roll i satsningen på kunskapslyftet.
Folkbildningen bör därför naturligt ingå i det femåriga utvecklingsarbete som
nu pågår i landets samtliga kommuner. Samtidigt är det, enligt regeringens
bedömning, väsentligt att det också finns egna utvecklingsresurser inom
folkbildningen för att bevara och vidareutveckla folkbildningens egen
identitet. Det bör ankomma på Folkbildningsrådet att fördela utvecklingsmedlen
på studieförbund och folkhögskolor. För innevarande budgetår får 10 miljoner
kronor användas för försöksverksamhet inom folkbildningen. Regeringens avsikt
är att ge Folkbildningsrådet i uppdrag att fördela dessa medel (prop.
1997/98:1, utg. omr. 17, bet. 1997/98:KrU1, rskr. 1997/98:99). Regeringen avser
att i budgetpropositionen för 1999 återkomma till riksdagen med förslag om
vilka resurser som bör avdelas för ändamålet för budgetåret 1999. Resurserna
för utvecklings- och försöksverksamhet inom folkbildningen bör på några års
sikt utökas till att omfatta ca 1 % av statsbidraget, dvs. till drygt 20
miljoner kronor.
I 1998 års ekonomiska vårproposition (1997/98:150 utg. omr. 17 s. 107) har
regeringen vid beräkningen av ramen för år 1999 tillfört utgiftsområdet 40
miljoner kronor för folkbildningen. Propositionen har i sin helhet remitterats
till finansutskottet för behandling. Kulturutskottet behandlar regeringens
ramförslag beträffande utgiftsområde 17 och motsvarande förslag i motioner
väckta med anledning av vårpropositionen i sitt yttrande 1997/98:KrU4y till
finansutskottet.
I motioner väckta med anledning av den nu aktuella folkbildningspropositionen
har yrkats på tillkännagivanden från riksdagen om att regeringen i kommande
budgetarbete inför budgetåret 1999 skall beakta behovet av medel för olika
ändamål inom folkbildningen. Dessa motionsyrkanden behandlar utskottet i det
följande i detta betänkande.
I motion Kr24 (v) anförs att det knappast är meningsfullt att ge folkbildningen
nya uppdrag i syfte att bl.a. bredda kulturintresset i samhället utan att
samtidigt anvisa nya resurser för att genomföra detta folkbildningens
kulturuppdrag. Motionärerna påminner också om att folkbildningsanslaget har
minskats i samband med 1990-talets besparingar på statsbudgeten. Ett utökat
kulturuppdrag får inte medföra att annan verksamhet måste dras ned. Riksdagen
bör därför ge regeringen till känna att erforderliga medel bör anvisas för det
nya uppdraget (yrkande 2). Riksdagen bör också uttala att regeringens planer på
ett lyft för kultur och bildning bör åtföljas av ett förslag om medel för
ändamålet (yrkande 6).
Även i motion Kr22 (kd) anförs att ett särskilt lyft för kultur och bildning
kräver mer resurser till folkbildningen. Motionärerna påminner om att
Kristdemokraterna i en motion hösten 1997 föreslog en ökning av
folkbildningsanslaget med 40 miljoner kronor. De förväntar sig ett förslag om
ökade medel i regeringens vårproposition (yrkande 4).
Utskottet tillstyrker i sitt yttrande 1997/98:KrU4y till finansutskottet
regeringens förslag i vårpropositionen om en ökning av ramen för utgiftsområde
17 med 40 miljoner kronor, avsedda för ökade satsningar på folkbildningen under
budgetåret 1999. Motionärernas önskemål om att nu behandlade utökade uppdrag
och uppgifter för folkbildningen skall åtföljas av ökade medel torde därmed
vara tillgodosedda. De nu aktuella motionsyrkandena behöver därför inte
föranleda något riksdagens uttalande till regeringen. Motionerna Kr22 (kd)
yrkande 4 och Kr24 (v) yrkandena 2 och 6 avstyrks därför.
Enligt motion Kr29 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om erforderliga medel för att alla förslag som finns
nämnda skall kunna bli verklighet (yrkande 1).
Utskottet avstyrker även detta motionsyrkande med hänvisning till att medel,
40 miljoner kronor, nu har beräknats i vårpropositionen för
folkbildningssatsningar nästa budgetår.
I anslutning till regeringens förslag att tillföra arbetslösa som en
prioriterad grupp inom folkbildningen anför motionärerna bakom motion Kr24 (v)
att folkhögskolans insatser inom kunskapslyftet blir allt viktigare i takt med
att de mest studiemotiverade bland de arbetslösa redan har rekryterats till
olika utbildningar. För dessa studiemotiverade är komvux en bra studieform. För
många av dem som av olika anledningar behöver en mera personlighetsutvecklande
studiemiljö är folkhögskolan och folkbildningspedagogiken ett bättre
alternativ. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att en omfördelning av
medel inom kunskapslyftet bör göras från kommunerna, som har huvudansvaret för
kunskapslyftet, till folkbildningen så att antalet platser på folkhögskola inom
kunskapslyftet kan ökas utöver de nuvarande 10 000 platserna (yrkande 3).
Utskottet har redan i tidigare betänkanden uttryckt sin uppfattning att det
är viktigt att kommunerna inte endast utnyttjar sin egen
utbildningsorganisation för utbildning inom kunskapslyftet utan att de även bör
anlita folkbildningen. För många av deltagarna i utbildning inom
kunskapslyftet, bl.a. de studieovana, kan folkbildningens pedagogik och
arbetsformer underlätta studierna och medverka till att deltagarna lättare kan
slutföra dem och fortsätta på en annan nivå, kanske inom komvux. Utskottet vill
betona vikten av att kommunerna, när de formulerar kraven på kvalitet vid
upphandlingen av utbildning, är uppmärksamma på att folkbildningen med sina
speciella förutsättningar, erfarenheter och kompetens kan vara det bästa
studiealternativet och den bästa starten på längre studier för de studerande.
I ett delbetänkande från Kunskapslyftskommittén, Vuxenutbildning och
livslångt lärande (SOU 1998:51), behandlas bl.a. frågan om infrastruktur för
utbildning och sysselsättning. Kunskapslyftskommittén bedömer att formerna bör
utvecklas så att de statliga och kommunala organen tillsammans med
folkbildningen får stöd och möjligheter att gemensamt utveckla ett samordnat
utbildningsutbud med utgångspunkt i lokala behov. En form för ett dylikt
samarbete är de Vuxenutbildningsråd som återupprättats i vissa kommuner, en
annan de regionala kompetensråd som föreslås i den regionalpolitiska
propositionen (1997/98:62).
Kommittén framhåller också vikten av att olika utbildningsanordnare med olika
profil, inriktning och kompetens utnyttjas så att de studerandes behov och
intressen kan tillgodoses. Folkbildningen med dess särskilda pedagogik och
arbetssätt har en viktig roll att spela i detta sammanhang. Ytterligare en
möjlighet att öka folkbildningens deltagande i kunskapslyftet är att en större
andel av de resurser som går till kunskapslyftet kanaliseras via
Folkbildningsrådet.
När det gäller kvaliteten i kommunernas utbildningar kan, enligt kommittén,
välgrundade bedömningar göras först längre fram i tiden, när de nationella och
lokala utvärderingarna kommer med mera underlag. Utvärderingsprojektet
?Kommunernas kostnader? kommer att framöver inriktas på sambandet mellan
kostnader och kvalitet. En annan fråga som bör belysas i detta sammanhang är om
mångfalden i utbildningsutbudet kunnat bibehållas under upphandlingsprocessen.
Om utbildningsanordnare, exempelvis inom folkbildningen, som vill erbjuda
särskild pedagogik och små grupper tvingas att pressa ned sina priser så mycket
att deras arbetssätt går förlorat har inte någon mångfald skapats.
Utskottet anser att det ännu är för tidigt att kunna göra någon mera ingående
bedömning av resultaten av den första tidens upphandling och verksamhet inom
kunskapslyftet. Utskottet vill avvakta ytterligare rapporter och utvärderingar
från Kunskapslyftskommittén. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen i
den kommande budgetpropositionen redovisar sin bedömning av de resultat och
erfarenheter som hittills redovisats. Utskottet kan mot bakgrund av det anförda
inte tillstyrka att riksdagen gör ett uttalande om en omfördelning av medel
inom kunskapslyftet till folkbildningen varför motion Kr24 (v) yrkande 3
avstyrks.
I motion Kr22 (kd) yrkas att de medel inom folkbildningsanslaget som avser
uppsökande verksamhet bör fördelas av Folkbildningsrådet och inte av regeringen
till vissa fackliga m.fl. organisationer (yrkande 2). Folkbildningsrådet har
den överblick och förmåga som krävs för att bäst avgöra var dessa resurser gör
mest nytta.
De medel, 40 miljoner kronor för budgetåren 1997 respektive 1998, som
riksdagen anvisat under folkbildningsanslaget för uppsökande verksamhet och
utbildning i samhällsfrågor har disponerats av regeringen. Regeringen har
fördelat medlen till Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges Fiskares riksförbund (SFR). I
budgetpropositionen för budgetåret 1998 redovisades att bidragen är avsedda för
insatser i organisationerna för att stimulera och utveckla uppsökande
verksamhet så att intresset för studier och utbildning kan breddas, i första
hand för de i kunskapslyftet prioriterade grupperna, nämligen sådana vuxna
arbetslösa - men även sådana anställda - vilka helt eller delvis saknar treårig
gymnasieutbildning.
Det är enligt utskottets uppfattning en stor utmaning för den femåriga
verksamheten inom kunskapslyftet att nå de grupper som tidigare inte självmant
sökt sig till kommunal vuxenutbildning och folkbildning för att få den
kompletterande eller nya utbildning som de behöver. Uppsökande verksamhet,
vägledning, orienteringskurser eller s.k. prova-på-kurser är därför en
betydelsefull del av kunskapslyftet. Det är av största vikt att denna
verksamhet genomförs på ett sådant sätt att den verkligen koncentreras på och
når de avsedda grupperna.
Det finns mycket som tyder på att många som sökt sig till och deltagit i den
första periodens utbildning inom kunskapslyftet är de studiebenägna och mera
studievana. Kunskapslyftskommittén har i sin tidigare nämnda första årsrapport
(SOU 1998:51) uttalat sin förhoppning att andelen deltagare i kunskapslyftet
som har den kortaste formella utbildningsbakgrunden skall kunna öka framöver.
Kommittén har även betonat att de studerandes motivation för studier bör
uppmärksammas i den fortsatta verksamheten. Med väl utbildade och förberedda
informatörer bör det enligt utskottets uppfattning finnas goda möjligheter att
genom uppsökande verksamhet ge den stimulans, uppmuntran och information som de
mindre studiebenägna kan behöva inför det första steget mot den utbildning som
de behöver. Utskottet vill framhålla att folkbildningens pedagogik och
arbetsformer är mycket väl lämpade för såväl sådan studieförberedande
verksamhet som för fortsatta studier anpassade till de deltagandes
förutsättningar, behov och egna önskemål. Utskottet vill i detta sammanhang
också lyfta fram det förhållandet att det av tradition och av organisationsskäl
finns goda kontakter mellan de organisationer som ansvarar för den uppsökande
verksamheten i kunskapslyftet och folkbildningen. Utskottet anser att även
kommunerna, som disponerar större delen av medlen för utbildning inom
kunskapslyftet, bör uppmärksamma den tillgång som folkbildningen och den
uppsökande verksamheten kan vara för dem. Kommunerna bör i större utsträckning
än hittills använda sig av den kompetens och den närhet till och kunskap om de
prioriterade grupperna som nu byggs upp inom den uppsökande verksamheten.
Folkbildningen har, som ovan sagts, en viktig roll att spela när det gäller de
studieovanas möjligheter till utbildning inom kunskapslyftet.
Enligt regeringsbesluten om bidrag till de nämnda organisationerna för
uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor under budgetåret 1997
skall den genomförda verksamheten redovisas till regeringen senast den 16 mars
1998. Dessa rapporter har inte hunnit behandlas av Kunskapslyftskommittén i
dess första årsrapport (SOU 1998:51). Som ett underlag för riksdagens
ställningstagande i höstens budgetbehandling till frågan om det fortsatta
stödet till uppsökande verksamhet för budgetåret 1999 bör regeringen redovisa
de inkomna rapporterna från organisationerna i budgetpropositionen. Regeringen
bör också redovisa sin bedömning av de uppnådda resultaten av den
hittillsvarande verksamheten. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av
motion Kr22 (kd) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om vissa organisationers uppsökande verksamhet och utbildning
i samhällsfrågor.
Folkmusik och folkdans från Sverige och andra länder bör, enligt motionerna,
Kr28 (c) yrkande 2 och Kr29 (mp) yrkandena 13 och 14 stärkas inom
folkbildningens ramar. Motionärerna anser att dessa områden är eftersatta inom
folkbildningen. Motionärerna redovisar att initiativ på området har tagits i
samverkan mellan bl.a. Riksförbundet för Folkmusik och Dans och vissa
studieförbund. Erfarenheterna av genomförda projekt borde tas till vara; bl.a.
borde ett slags centralpunkt för verksamheten och utvecklingsarbetet skapas.
Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är viktigt att det
kulturarv och den kulturskatt som folkmusiken och folkdansen utgör kan bevaras
och utvecklas. Det är många som delar ansvaret för att så sker, enskilda
människor, organisationer, folkhögskolor och studieförbund, skolor och
högskolor, statliga institutioner inom kulturområdet m.fl. Ett särskilt
tidsbegränsat nationellt uppdrag har lämnats till Stiftelsen Falun Folkmusik
Festival. Folkbildningen med sin breda förankring bland människor och
organisationer och sin spridning i hela landet har en betydelsefull uppgift när
det gäller att bidra till bevarandet och utvecklingen av folkmusiken och
folkdansen. Riksdagen skall dock inte styra folkbildningens ämnesval och
inriktning. Det är folkhögskolorna och studieförbunden själva som utifrån sina
egna mål och inom ramen för syftena med statsbidraget beslutar i dessa frågor.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Kr28 (c)
yrkande 2 och Kr29 (mp) yrkandena 13 och 14.
I motion Kr29 (mp) yrkas att amatörkulturens riksorganisationer skall få ett
ökat statsbidrag (yrkande 10).
Statens kulturråd har lämnat visst bidrag till amatörkulturens
riksorganisationers centrala verksamhet från medel anvisade bl.a. under
anslaget Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt
kulturutbyte och samarbete. Riksdagen bör inte uttala sig om detaljerna i
Kulturrådets fördelning av medel till vissa organisationer under anslaget.
Motionsyrkandet avstyrks.
Enligt motion Ub806 (fp) bör differentierade bidrag utgå till folkhögskolorna
utifrån utbildningarnas karaktär (yrkande 4).
Utskottet har vid flera tillfällen haft att ta ställning till motsvarande
yrkanden. Utskottet har därvid uttalat att riksdagen inte bör göra några
uttalanden om detaljer i hur Folkbildningsrådet skall fördela medlen till
studieförbund och folkhögskolor (senast i bet. 1995/96:KrU1 s. 200). Utskottet
avstyrker det nu aktuella motionsyrkandet.
Enligt motion T815 (c) bör en viss del av de statliga folkbildningsmedlen
avsättas för IT-utbildning för att åstadkomma ett nationellt kunskapslyft på
detta område. Folkbildningen bör samarbeta med pensionärs-, invandrar- och
handikapporganisationer. Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med
förslag i frågan (yrkande 4).
Riksdagen bör inte besluta om att vissa delar av folkbildningsanslaget skall
avsättas för ett särskilt ämnesområde, t.ex. IT-utbildning. Folkbildningsrådet
fördelar medlen till folkhögskolor och studieförbund som själva beslutar om
verksamhetens ämnesområden och inriktning. Utskottet avstyrker motion T815 (c)
yrkande 4.
Regeringen påminner om att regeringen i proposition 1990/91:82 utgick från att
även kommuner och landsting har ett ansvar för finansieringen av
folkbildningen. Folkbildningen är ett nationellt ansvar för såväl stat som
kommuner och landsting. Kommuner och landsting har således ett eget ansvar för
att möjliggöra en god folkbildning. En fungerande folkbildning är, enligt vad
regeringen anför i den nu aktuella propositionen, en förutsättning för att
medborgare, oavsett bostadsort, får en höjd bildningsnivå och därigenom skapar
förutsättningar för utveckling och framsteg i hela landet. Uteblivna eller
kraftigt sänkta bidrag minskar i hög grad folkbildningens möjligheter att
fullgöra sina uppgifter. Staten varken kan eller bör åta sig att kompensera
studieförbund och folkhögskolor för inkomstbortfall från andra bidragsgivare,
anför regeringen.
Enligt motion Kr213 (c), väckt under allmänna motionstiden hösten 1997, bör
regeringen inte ensam ha ansvaret för folkbildningen. Regeringen bör
tillsammans med Landstingsförbundet och Kommunförbundet följa hur landsting och
kommuner tar sitt ansvar för folkbildningens finansiering. Det är viktigt att
stat, landsting och kommuner underlättar medborgarinflytande och delaktighet.
En strategi för livslångt lärande, för social gemenskap och för demokratisk
delaktighet med aktiva medborgare bygger i hög grad på en stärkt folkbildning.
Detta förutsätter en medveten prioritering av folkbildningen inom landsting och
kommuner. Det minskande stödet från landsting och kommuner är en oroande
utveckling. Det bör slås fast att det skall finnas ett nationellt ansvar hos
stat, landsting och kommuner att tillsammans stödja folkbildningen (yrkande 4).
Motsvarande synpunkter på statens, landstingens och kommunernas ansvar för
att stödja folkbildningen förs även fram i motion Kr601 (v), även den väckt
under allmänna motionstiden hösten 1997. Många folkhögskolor och studieförbund
har fått en försämrad ekonomisk situation genom minskade bidrag från landsting
och kommuner. Det är viktigt att följa utvecklingen av de offentliga bidragen
till folkbildningen (yrkande 2).
Som utskottet återgivit i det föregående har regeringen i proposition
1997/98:115 uppmärksammat de minskade bidragen till folkbildningen från vissa
landsting och kommuner och slagit fast sin uppfattning att folkbildningen är
ett nationellt ansvar för såväl staten som för landstingen och kommunerna.
Något uttalande till regeringen från riksdagens sida är därför inte påkallat.
Det bör självfallet inte komma i fråga att staten skall ålägga landsting och
kommuner att stödja folkbildningen. Så har heller inte föreslagits i
motionerna. Utskottet förutsätter att landsting och kommuner i eget intresse
strävar efter att fortsatt stödja folkbildningen som ett led i utvecklingen av
den egna regionen eller kommunen. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna Kr213 (c) yrkande 4 och Kr601 (v) yrkande 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande två nya syften med statsbidraget till folkbildningen
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Kr22 yrkande 1 och 1997/98:Kr29
yrkande 2 godkänner regeringens förslag,
res. 1 (kd)
2. beträffande arbetslösa som en prioriterad grupp
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Kr21 yrkande 2 och 1997/98:Kr22
yrkande 3 godkänner regeringens förslag,
res. 2 (m, kd)
3. beträffande upplysning om bruket av alkohol, narkotika och tobak
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr23,
4. beträffande bildningssträvanden
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub810 yrkande 15,
5. beträffande medborgaranda, kunskap och livslångt lärande
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr602 yrkandena 1-3,
6. beträffande demokratimål för all utbildning för vuxna
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr24 yrkande 1,
7. beträffande Folkbildningsrådets uppgift att fördela statsbidrag
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr21 yrkande 1,
res. 3 (m)
8. beträffande forskning om folkbildning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkandena 3-6,
res. 4 (mp)
9. beträffande ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av
statsbidrag till folkhögskolan
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Kr24 yrkande 4 och 1997/98:Kr29
yrkande 7 godkänner regeringens förslag,
res. 5 (v, mp)
10. beträffande intyg från folkhögskolor
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr28 yrkande 5,
11. beträffande folkhögskolans studieomdöme
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkande 9,
res. 6 (mp)
12. beträffande tillgodoräknande av kunskaper inom folkbildningen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr21 yrkande 3,
res. 7 (m)
13. beträffande viss samverkan mellan folkhögskola och högskola
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr24 yrkande 5, 1997/98:
Kr27, 1997/98:Kr28 yrkande 6, 1997/98:Kr29 yrkande 8 och 1997/98:
A47 yrkande 16,
14. beträffande folkbildningen och de funktionshindrade
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr602 yrkande 4 och 1997/98:Fö216
yrkande 9,
res. 8 (mp)
15. beträffande vissa frågor inom IT-området
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr28 yrkande 4,
16. beträffande folkbildningen och integrationsarbetet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr22 yrkande 5,
17. beträffande Agenda 21-arbete m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkandena 11 och 12,
res. 9 (mp)
18. beträffande internationalisering
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr21 yrkande 4, 1997/98:
Kr26, 1997/98:Kr28 yrkande 1 och 1997/98:Kr29 yrkande 15,
19. beträffande nya resurser för folkbildningens kulturuppdrag
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr22 yrkande 4 och 1997/98:Kr24
yrkandena 2 och 6,
res. 10 (v)
20. beträffande medel för utökade syften
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkande 1,
res. 11 (mp)
21. beträffande omfördelning av medel inom kunskapslyftet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr24 yrkande 3,
res. 12 (v)
22. beträffande uppsökande verksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Kr22 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. beträffande folkmusik och folkdans
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr28 yrkande 2 och 1997/98:
Kr29 yrkandena 13 och 14,
res. 13 (mp)
24. beträffande amatörkulturens riksorganisationer
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkande 10,
25. beträffande differentierade bidrag till folkhögskolor
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub806 yrkande 4,
26. beträffande IT-utbildning
att riksdagen avslår motion 1997/98:T815 yrkande 4,
27. beträffande landstingens och kommunernas ansvar för
folkbildningen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr213 yrkande 4 och 1997/98:Kr601
yrkande 2.
res. 14 (v)
Stockholm den 14 maj 1998
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Berit
Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Lennart Fridén (m), Björn
Kaaling (s), Monica Widnemark (s), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp),
Agneta Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Ewa
Larsson (mp), Fanny Rizell (kd), Elizabeth Nyström (m) och Margareta Andersson
(c).
Reservationer
1. Två nya syften med statsbidraget till folkbildningen (mom. 1)
Fanny Rizell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Syftet med statsbidraget
(avsnitt 6.2) som börjar med ?Utskottet delar regeringens och? och slutar med
?utveckla demokratin? bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Kr22 (kd) bidrar folkbildningen till en god demokrati,
inte enbart genom kurser i samhällsorienterande ämnen utan även, och i hög
utsträckning, genom sitt sätt att arbeta horisontellt där människor känner
engagemang och får arbeta aktivt själva. Statsbidraget till folkbildningen
bidrar således redan nu, utan att något särskilt demokratimål för statsbidraget
har satts upp, till att stärka och utveckla demokratin. Demokratiaspekten
innefattas också i de mål för statsbidraget som redan finns. I likhet med vad
som anförs i motion Kr22 (kd) anser utskottet att ett nytt särskilt
demokratimål för statsbidragsgivningen till folkbildningen därför inte behöver
införas. Riksdagen bör med bifall till yrkande 1 i motionen som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört. Utskottet behandlar i det följande
regeringens förslag om ett nytt syfte inom kulturområdet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande två nya syften med statsbidraget till folkbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr22 yrkande 1, med anledning av
regeringens förslag och med avslag på motion 1997/98:Kr29 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Arbetslösa som en prioriterad grupp (mom. 2)
Elisabeth Fleetwood (m), Lennart Fridén (m), Jan Backman (m), Fanny Rizell (kd)
och Elizabeth Nyström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Syftet med statsbidraget
(avsnitt 6.2) som börjar med ?Utskottet anser, i likhet? och slutar med ?inom
folkbildningen? bort ha följande lydelse:
Massarbetslösheten är vårt största samhällsproblem. De resurser, bl.a. inom
folkbildningen, som avsätts för att lösa dessa problem bör användas på ett
effektivt sätt. Utskottet anser därför i likhet med motionärerna bakom
motionerna Kr21 (m) och Kr22 (kd) att när de arbetslösa skall vara en
prioriterad grupp inom folkbildningen skall också den verksamhet som erbjuds
dem inom folkbildningen vara inriktad på att öka deras möjligheter att få
arbete efter utbildningen. Utskottet anser att ett nytt syfte med det statliga
stödet till folkbildningen med denna innebörd bör införas. Utskottet föreslår
att riksdagen med bifall till motion Kr21 (m) yrkande 2 och med anledning av
motion Kr22 (kd) yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande arbetslösa som en prioriterad grupp
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr21 yrkande 2 och med anledning
av regeringens förslag och motion 1997/98:Kr22 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Folkbildningsrådets uppgift att fördela statsbidrag (mom. 7)
Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och Elizabeth Nyström (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Folkbildningsrådet och
dess uppgift att fördela statsbidrag (avsnitt 6.3) som börjar med ?Det nya? och
slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom regeringen att Folkbildningsrådet även
fortsättningsvis skall fördela statsbidraget till de olika folkhögskolorna och
studieförbunden. Däremot anser utskottet i likhet med vad som föreslås i motion
Kr21 (m) att riksdagen skall besluta om anslagets fördelning mellan de två
kategorierna, folkhögskolor respektive studieförbund. Utskottet delar nämligen
motionärernas uppfattning att en sådan ordning, där den folkvalda riksdagen tar
detta grundläggande beslut om hur statsbidraget skall fördelas på de två
aktörerna inom folkbildningen, är bättre ur demokratisk synvinkel. Vad
utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Kr21 (m) yrkande 1 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande Folkbildningsrådets uppgift att fördela statsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr21 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Forskning om folkbildning (mom. 8)
Ewa Larsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Utvärdering och
forskning (avsnitt 6.4) som börjar med ?Kulturutskottet instämmer? och slutar
med ?3-6? bort ha följande lydelse:
Det behövs forskning om det informella lärande som finns inom folkbildningen.
Bättre kunskaper inom detta område kan vara av stor betydelse även utanför
folkbildningen, såsom inom skolan och högskolan. Det är enligt utskottets
mening av stor vikt att skapa incitament för att befästa
folkbildningsforskningen som ett självständigt forskningsområde. Detta bör
riksdagen med bifall till motion Kr29 (mp) yrkande 5 som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga tre nu aktuella yrkanden i motion Kr29 (mp),
nämligen 3, 4 och 6, är i stort tillgodosedda genom det som utskottet anfört i
det föregående och det som utbildningsutskottet anfört i sitt yttrande.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande forskning om folkbildning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr29 yrkande 5 och med avslag på
motion 1997/98:Kr29 yrkandena 3, 4 och 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
5. Ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag till
folkhögskolan (mom. 9)
Charlotta L Bjälkebring (v) och Ewa Larsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Folkbildningens roll i
framtiden beträffande behörighetsgrundande vuxenutbildning (avsnitt 7.2) som
börjar med ?Utskottet förutsätter? och slutar med ?till folkhögskolan? bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen bör godkänna regeringens förslag att ta bort
den föreskrift om undervisningen inom folkhögskolan som inneburit att
undervisningen skall anordnas så att den till form och arbetssätt tydligt
skiljer sig från den som anordnas i det offentliga skolväsendet och högskolan.
Utskottet anser emellertid att det är mycket viktigt att regeringen och
Folkbildningsrådet noga följer utvecklingen. Ändringen får nämligen inte leda
till att folkbildningens undervisning anpassas till annan undervisning, t.ex.
kommersiellt erbjuden undervisning, när folkbildningen konkurrerar med
kommersiell undervisning vid kommunernas upphandling inom kunskapslyftet. Den
fria och frivilliga verksamheten där deltagarnas behov står i centrum bör även
fortsättningsvis styra folkbildningen. Riksdagen bör med anledning av
motionerna Kr24 (v) yrkande 4 och Kr29 (mp) yrkande 7 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av
statsbidrag till folkhögskolan
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1997/98:Kr24
yrkande 4 och 1997/98:Kr29 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Inga betyg inom
folkbildningen samt frågan om möjligheterna att få betyg i komvux genom
tillgodoräknande av resultat av utbildning vid folkhögskola (avsnitten 7.3 och
7.4) som börjar med ?Med hänvisning? och slutar med ?yrkande 9? bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som föreslås i motion Kr29 (mp) att
studieomdömet från folkhögskola bör ges en starkare och med betyg mera
likvärdig ställning. Detta bör riksdagen med bifall till motionens yrkande 9
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande folkhögskolans studieomdöme
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr29 yrkande 9 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Tillgodoräknande av kunskaper inom folkbildningen (mom. 12)
Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och Elizabeth Nyström (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Inga betyg inom
folkbildningen samt frågan om möjligheterna att få betyg i komvux genom
tillgodoräknande av resultat av utbildning vid folkhögskola (avsnitten 7.3 och
7.4) som börjar med ?Som framgått? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande
lydelse:
Mot bakgrund av den redovisning som lämnas i motion Kr21 (m) bl.a. av hur
olika kunskaper som en person tillägnat sig inom folkbildning får
tillgodoräknas inom annan utbildning, det faktum att prövning inom det
offentliga skolväsendet i allmänhet krävs för den som önskar betyg och det
förhållandet att intyg från folkhögskola kan användas vid ansökan till högskola
anser utskottet att det behövs en översyn av frågan om hur kunskaper från
folkbildning formellt skall få tillgodoräknas. Detta bör riksdagen med bifall
till motionens yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande tillgodoräknande av kunskaper inom folkbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr21 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Folkbildningen och de funktionshindrade (mom. 14)
Ewa Larsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Folkbildningens roll för
personer med funktionshinder (avsnitt 8.3) som börjar med ?Motionärernas
önskemål? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
I motion Fö216 (mp) anförs att folkhögskolan i Härnösand har utmärkt sig
genom att ha ett antal handikapplinjer med mycket gott rykte. Folkhögskolans
insatser tillsammans med verksamheten vid Statens handikappinstitut i samma
stad betyder en hel del för utvecklingen mot en utbyggd handikappsatsning.
Detta bör riksdagen med bifall till motionens yrkande 9 som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottet instämmer också med vad som anförs i motion
Kr602 (fp) yrkande 4 om de funktionshindrades vilja och ambition att lära och
om folkbildningens betydelse härvidlag.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande folkbildningen och de funktionshindrade
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö216 yrkande 9 och med anledning
av motion 1997/98:Kr602 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
9. Agenda 21-arbete m.m. (mom. 17)
Ewa Larsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Folkbildningen och
arbetet med att forma ett ekologiskt hållbart samhälle (avsnitt 8.6) som börjar
med ?Med hänvisning? och slutar med ?och 12? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Kr29 (mp) att
folkbildningens roll vid skapandet av ett ekologiskt hållbart samhälle inte nog
kan understrykas. Riksdagen bör därför med bifall till yrkande 11 i motionen
som sin mening ge regeringen till känna att Agenda 21-arbete bör ingå som en
naturlig del av folkbildningen. Likaså bör riksdagen göra ett tillkännagivande
i enlighet med yrkande 12, nämligen att folkbildningen bör vara öppen för att
stödja nya uttryckssätt, såsom de som utvecklas inom miljörörelsen.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande Agenda 21-arbete m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr29 yrkandena 11 och 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Nya resurser för folkbildningens kulturuppdrag (mom. 19)
Charlotta L Bjälkebring (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Statens stöd till
folkbildningen (avsnitt 9) som börjar med ?Utskottet tillstyrker? och slutar
med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Kr24 (v) om att folkbildningens
nya uppdrag i syfte att bl.a. bredda kulturintresset i samhället måste följas
av beslut om ökade medel. Som motionärerna påminner om har dessutom
folkbildningsanslaget minskats i samband med 1990-talets besparingar på
statsbudgeten. Ett utökat kulturuppdrag får inte medföra att annan verksamhet
måste dras ned. Riksdagen bör därför med bifall till motionens yrkanden 2 och 6
som sin mening ge regeringen till känna att erforderliga beräknas i den
kommande budgetpropositionen bör anvisas för det nya kulturuppdraget och för
det nya lyft för kultur och bildning som aviseras i propositionen.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande nya resurser för folkbildningens kulturuppdrag
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr24 yrkandena 2 och 6 och med
anledning av motion 1997/98:Kr22 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Statens stöd till
folkbildningen (avsnitt 9) som börjar med ?Utskottet avstyrker även? och slutar
med ?nästa budgetår? bort ha följande lydelse:
Riksdagen bör i enlighet med motion Kr29 (mp) yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om erforderliga medel så att alla
förslag som finns nämnda kan bli verklighet.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande medel för utökade syften
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr29 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Omfördelning av medel inom kunskapslyftet (mom. 21)
Charlotta L Bjälkebring (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Statens stöd till
folkbildningen (avsnitt 9) som börjar med ?Utskottet anser att det? och slutar
med ?3 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Kr24 (v) att
regeringens förslag om att tillföra arbetslösa som en prioriterad grupp inom
folkbildningen visar att folkhögskolans insatser inom kunskapslyftet blir allt
viktigare, inte när de mest studiemotiverade bland de arbetslösa redan har
rekryterats till olika utbildningar. För dessa studiemotiverade är komvux en
bra studieform. För många av dem som av olika anledningar behöver en mera
personlighetsutvecklande studiemiljö är folkhögskolan och
folkbildningspedagogiken ett bättre alternativ. Mot denna bakgrund bör en
omfördelning av resurser inom kunskapslyftet göras från kommunerna, som har
huvudansvaret för kunskapslyftet, till folkbildningen så att antalet platser på
folkhögskola inom kunskapslyftet kan ökas utöver de nuvarande 10 000 platserna.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i frågan. Detta bör
riksdagen med bifall till motionens yrkande 3 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande omfördelning av medel inom kunskapslyftet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr24 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Folkmusik och folkdans (mom. 23)
Ewa Larsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Statens stöd till
folkbildningen (avsnitt 9) som börjar med ?Med hänvisning? och slutar med ?och
14? bort ha följande lydelse:
Den folkliga musik- och danskulturens ställning bör som framhålls i motion
Kr29 (mp) stärkas inom folkbildningen. Inom folkhögskolan är denna genre
eftersatt. Flera längre utbildningar inom dessa områden borde finnas, även då
det gäller musik och dans från invandrarkulturer. Utbildningen av ledare och
utvecklingen av studiematerial inom studieförbunden borde förstärkas. Utskottet
anser att en ökning av folkbildningsanslaget inför kommande år bör innefatta
satsningar på dessa områden. Vidare bör det inom folkbildningens ram utvecklas
nya mötesplatser för folkmusik och folkdans. Det behövs också en central punkt
där utvecklingen av genren kan främjas och nya kunskaper och erfarenheter tas
till vara och spridas. En sådan central punkt har ibland kallats för ett
folkmusikens och folkdansens vattenhål. En sådan central punkt bör utvecklas i
samarbete mellan folkbildningen, Rikskonserter, Kulturrådet, Kultur i hela
landet, Dansens Hus m.fl.
Vad utskottet här anfört om fortsatt utveckling och stöd till folkdansen och
folkmusiken bör riksdagen med bifall till motion Kr29 (mp) yrkandena 13 och 14
och med anledning av motion Kr28 (c) yrkande 2 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande folkmusik och folkdans
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr29 yrkandena 13 och 14 och med
anledning av motion 1997/98:Kr28 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
14. Landstingens och kommunernas ansvar för folkbildningen (mom. 27)
Charlotta L Bjälkebring (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Statens stöd till
folkbildningen (avsnitt 9) som börjar med ?Som utskottet? och slutar med
?yrkande 2? bort ha följande lydelse:
I motion Kr601 (v) framhålls att kommun- och landstingsbidragen till
folkbildningen minskat och att detta inneburit att många folkhögskolors och
studieförbunds ekonomiska situation har försämrats kraftigt. Motionärerna
exemplifierar denna situation med Vänsterpartiets egna folkhögskolor Bona och
Kvarnby som drabbats av konkurs. Utskottet anser i likhet med motionärerna att
det är mycket viktigt att följa utvecklingen när det gäller de offentliga
bidragen till folkbildningen. Regeringen bör som sägs i motion Kr213 (c) ta upp
denna fråga i förhandlingar med Landstingsförbundet och Kommunförbundet. Vad
utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Kr213 (c) yrkande 4
och Kr601 (v) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande landstingens och kommunernas ansvar för folkbildningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Kr213 yrkande 4 och
1997/98:Kr601 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Särskilda yttranden
Uppsökande verksamhet (mom. 22)
1. Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och Elizabeth Nyström (alla
m) anför:
Vi vill påminna om att vi vid behandlingen av budgeten för år 1998 i den
moderata kommittémotionen yrkade avslag på regeringens förslag att under
folkbildningsanslaget anvisa 40 miljoner kronor till vissa organisationers
uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor. I den moderata
partimotionen, väckt med anledning av regeringens ekonomiska vårproposition med
ramar för budgetåren 1999-2001, har en minskning av ramen för utgiftsområde 17
förordats, dock utan att några mera detaljerade förslag beträffande de olika
anslagen under utgiftsområdet angivits. Den senare frågan har behandlats i
kulturutskottets yttrande 1997/98:KrU4y till finansutskottet.
2. Margareta Andersson (c) anför:
Jag vill påminna om att Centerpartiet i sin motion, väckt med anledning av
regeringens ekonomiska vårproposition med ramar för budgetåren 1999-2001, har
föreslagit att några medel inte skall utgå till vissa organisationers
uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor. Frågan har behandlats i
kulturutskottets yttrande 1997/98:KrU4y till finansutskottet.
3. Carl-Johan Wilson (fp) anför:
Jag vill påminna om att Folkpartiet i sin motion, väckt med anledning av
regeringens ekonomiska vårproposition med ramar för budgetåren 1999-2001, har
föreslagit att medel motsvarande dem som för innevarande budgetår anvisats till
vissa organisationers uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor,
nämligen 40 miljoner kronor, skall användas för andra i folkpartimotionen
angivna ändamål. Frågan har behandlats i kulturutskottets yttrande
1997/98:KrU4y till finansutskottet.
4. Ewa Larsson (mp) anför:
Jag vill påminna om att Miljöpartiet i sin motion, väckt med anledning av
regeringens ekonomiska vårproposition med ramar för budgetåren 1999-2001, har
föreslagit att medel motsvarande dem som för innevarande budgetår anvisats till
vissa organisationers uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor,
nämligen 40 miljoner kronor, skall användas för andra i miljöpartimotionen
angivna ändamål. Frågan har behandlats i kulturutskottets yttrande
1997/98:KrU4y till finansutskottet.
5. Fanny Rizell (kd) anför:
Jag vill påminna om att Kristdemokraterna i sin motion, väckt med anledning av
regeringens ekonomiska vårproposition med ramar för budgetåren
1999-2001, har föreslagit att några medel inte skall utgå till vissa
organisationers uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor. En del
av medlen skall i stället användas för andra i motionen angivna ändamål. I
övrigt innebär förslaget en minskning av ramen. Frågan har behandlats i
kulturutskottets yttrande 1997/98:KrU4y till finansutskottet.
Utbildningsutskottets yttrande
1997/98:UbU8y
Folkbildning
Till kulturutskottet
Kulturutskottet har den 2 april 1998 beslutat att bereda utbildningsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1997/98:115 Folkbildning jämte
motioner i ärendet, i de delar som propositionen och motionerna berör
utskottets beredningsområde.
Utbildningsutskottet behandlar i det följande motionerna 1997/98:Kr21 (m)
yrkande 3, 1997/98:Kr24 (v) yrkande 5, 1997/98:Kr27 (fp), 1997/98:Kr28 (c)
yrkandena 5 och 6, 1997/98:Kr29 (mp) yrkandena 3-6, 8 och 9 samt 1997/98:A47
(v) yrkande 16. Dessa motionsyrkanden anknyter till propositionens avsnitt 7,
där regeringen redovisar sin bedömning i fråga om folkbildningens roll när det
gäller behörighetsgivande vuxenutbildning och folkbildningens samverkan med
högskola och forskning.
Folkbildningens roll när det gäller behörighetsgivande vuxenutbildning
Regeringen redogör i propositionen för möjligheterna att anordna
behörighetsgivande vuxenutbildning inom folkbildningen. Folkhögskolan ger inga
betyg. Däremot kan utbildning vid folkhögskolor ge behörighet för tillträde
till högskoleutbildning. Efter studier främst inom allmän kurs vid en
folkhögskola kan den studerande få ett studieomdöme, som är ett
urvalsinstrument för sökande till högskolan. Studieomdömet avser den
studerandes förmåga att bedriva studier. - Deltagarna i en studiecirkel,
slutligen, kan få ett intyg om vilken utbildning de har genomgått, men något
kompetensbevis eller betygsdokument får inte utfärdas av studieförbundet.
Enligt regeringens bedömning bör möjligheter nu öppnas för dem som har
genomgått utbildning vid folkhögskola att i vissa fall formellt få
tillgodoräkna sig resultatet av den som betyget Godkänd, när de fortsätter med
en utbildning inom komvux som syftar till att uppnå ett slutbetyg. En
föreskrift härom bör införas i regelsystemet för komvux. Ett villkor bör vara
att uppnådda kunskaper vid folkhögskolan dokumenterats i form av ett intyg, som
anger innehållet i utbildningen och att den studerande fått godkänt
studieresultat.
I motion 1997/98:Kr28 (c) yrkande 5 begärs att riksdagen uttalar sig för att
intyg om studier vid en folkhögskola bör godkännas inom komvux på samma sätt
som studieomdöme från folkhögskolan godtas vid universitet och högskolor.
Studieomdömet från folkhögskola bör enligt motion 1997/98:Kr29 (mp) yrkande 9
ges en starkare och med betyg mer likvärdig ställning. Motionärerna betonar att
studieomdömet även fortsättningsvis skall gälla för antagning till högskola. De
vill att regler om detta intas i högskoleförordningen.
I motion 1997/98:Kr21 (m) yrkande 3 anmärker motionärerna att regeringen i
propositionen tar avstånd från betyg inom folkbildningen. En studerande, som
efter en folkhögskolekurs eller en avslutad studiecirkel vill ha betyg,
hänvisas till att genomgå prövning inom det offentliga skolväsendet. Samtidigt
innebär propositionen att resultatet av utbildning vid folkhögskola skall kunna
tillgodoräknas som betyget Godkänd vid fortsatta studier inom komvux.
Studieomdöme från folkhögskola efter avslutad utbildning kan användas vid urval
till högre utbildning. Enligt motionärerna behövs det en samlad syn på hur man
formellt skall tillgodoräkna sig kunskaper inom folkbildningen
U t b i l d n i n g s u t s k o t t e t gör samma bedömning som regeringen,
att betyg inte heller i fortsättningen bör förekomma inom folkbildningen.
Utskottet vill lyfta fram vad regeringen anfört om att det är viktigt att värna
om folkbildningens särprägel, att betona att den är fri och frivillig, inte
bunden av någon läroplan eller några centralt fastställda kursplaner utan
bygger på deltagarnas fria kunskapssökande. Om betyg skulle sättas inom
folkbildningens ram, måste folkbildningen i denna del av sin verksamhet ställas
under tillsyn av Skolverket med åtföljande detaljreglering och styrning i form
av t.ex. centralt fastställda betygskriterier och prov. Sådana krav på resultat
kan enligt utskottets mening inte innefattas i den utbildningsform som
folkbildningen utgör.
I likhet med regeringen anser utskottet dock att det i fortsättningen skall
vara möjligt för en studerande att få tillgodoräkna sig resultatet av studier
vid folkhögskola, om han eller hon vill slutföra sina studier inom komvux, i
form av betyget Godkänd på grundval av intyg från folkhögskolan. Samverkan
mellan olika anordnare av vuxenutbildning, bl.a. inom ramen för kunskapslyftet,
motiverar att en sådan ordning införs. I denna fråga föreligger inga
motstridiga uppfattningar. Något riksdagsuttalande behövs inte, vilket begärs i
motion 1997/98:Kr28 yrkande 5. Motionsyrkandet bör därmed avstyrkas av
kulturutskottet.
När det gäller behörighet till högre utbildning på grundval av intyg från
folkhögskola finns detta reglerat i Högskoleverkets föreskrifter om
grundläggande behörighet samt urval (HSVFS 1996:22), som verket utfärdat med
stöd av bemyndigande i högskoleförordningen (8 kap. 4 §). Beträffande urval
till högskoleutbildning sägs i föreskrifterna att sökande från folkhögskola vid
urval på betyg skall behandlas i en särskild urvalsgrupp. I den mån de sökande
i denna urvalsgrupp har studieomdöme, rangordnas de enligt praxis efter detta.
Någon ändring av dessa bestämmelser är inte aktuell. Utskottet finner inte skäl
att förorda en annan författningsreglering. Kulturutskottet bör avstyrka motion
1997/98:Kr29 yrkande 9.
Som framgått ovan anser utskottet att folkbildningen som utbildningsform
skall kännetecknas av möjligheten till fritt kunskapssökande och frihet från
krav på resultat i form av betyg. Utskottet föreslår att kulturutskottet
avstyrker motion 1997/98:Kr21 yrkande 3 om en översyn av hur kunskaper som
uppnåtts inom folkbildningen formellt skall tillgodoräknas.
Folkbildningens samverkan med högskola och forskning
Enligt regeringen i propositionen har samverkan mellan universitet och
högskolor och folkhögskolor och studieförbund gamla traditioner. Traditionen
att utnyttja universitetslärare som föreläsare, lärare och studiecirkelledare
inom folkhögskolor och studieförbund lever fortfarande. Inte minst kontakterna
med de mindre och medelstora högskolorna har ökat på senare år, anmärker
regeringen.
Regeringen ser det som värdefullt att denna samverkan kan utvecklas
ytterligare till gagn för högskolan och för folkbildningen. I propositionen
hänvisas till att högskolan - utöver sina två huvuduppgifter utbildning och
forskning - nyligen har fått en tredje uppgift som innebär ökade och fördjupade
kontakter med det övriga samhället (prop. 1996/97:1 utg. omr. 16, bet. UbU1,
rskr. 100). Som en del av denna högskolans samhällsuppgift bör högskolan ha
kontakter med folkbildningen och med medborgare utanför högskolevärlden.
Folkbildningen å sin sida bör ha intresse av att ta del av vetenskap och
forskning och medverka till att kunskaper sprids.
I flera motioner begärs att folkhögskolorna skall få möjligheter att anordna
vad som i motionerna kallas samverkanskurser som ger högskolepoäng.
Enligt motion 1997/98:Kr28 (c) yrkande 6 skulle en ökad samverkan mellan
folkbildning och högskola kunna utgöra grunden för ett ?Open University? i
Sverige. Ett första steg är att samverkanskurser mellan högskolor och
folkhögskolor blir poänggivande, anser motionärerna. De vill att riksdagen hos
regeringen begär förslag till bestämmelser som gör detta möjligt och förslag
till hur kvaliteten skall säkras i ett sådant system.
Också i motion 1997/98:Kr27 (fp) begärs ändrade regler så att
folkbildningsorganisation respektive folkhögskola och universitet/högskola ges
möjlighet att samverka i fråga om utbildning som ger högskolepoäng. Motionären
menar att med en folkbildningsorganisation eller en folkhögskola som lokal
medanordnare skall kvalificerade högskolestudier kunna bedrivas oavsett var den
studerande bor. Som förutsättning för sådan samverkan bör givetvis gälla, anför
motionären, att behovet av statsbidrag inte blir större än med en enda
anordnare, att kvaliteten på utbildningen godkänns av de samverkande anordnarna
och att de som önskar studera för högskolepoäng har behörighet för detta.
Liknande synpunkter förs fram i motionerna 1997/98:Kr24 (v) yrkande 5 och
1997/98:A47 (v) yrkande 16. Ett samarbete, som innebär att folkhögskolan ges
möjligheter att anordna samverkanskurser på högskolenivå som ger högskolepoäng,
bör underlättas. Att kunna läsa en högskolekurs på folkhögskola skulle göra det
lättare för många studieovana att bedriva högskolestudier, anser motionärerna.
I motion 1997/98:Kr29 (mp) yrkande 8 framhålls att folkhögskolor och
högskolor bör ges möjlighet att utveckla samverkan kring högskoleutbildning för
att nå nya grupper av studerande.
U t b i l d n i n g s u t s k o t t e t anser att kulturutskottet skall
avstyrka motionsyrkandena. Som skäl för detta vill utskottet anföra följande.
Universitet och högskolor har sedan 1993 års högskolereform stor frihet att
själva besluta om sitt utbildningsutbud och om utbildningarnas innehåll och
uppläggning. Lärosätena har också ett stort ansvar när det gäller att bevaka
kvaliteten i utbildning. Genom reformen infördes en tydligare avgränsning av
utbildningar som tillhör högskolan och andra utbildningar på eftergymnasial
nivå. För de offentliga högskolorna infördes en examensordning som innebär att
regeringen beslutar om vilka examina som får ges vid universitet och högskolor.
Genom lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina infördes regler
för de enskilda utbildningsanordnare på högskolenivå som vill utfärda en examen
som finns upptagen i examensordningen. Sammantaget innebär detta, menar
utskottet, att det måste vara högskolorna som har ensamrätt att utfärda betyg
och kurs- och examensbevis för den utbildning de bedriver. Denna uppgift kan
inte överlämnas till andra utbildningsanordnare. Högskolan kan däremot pröva om
en tidigare utbildning kan tillgodoräknas vid fortsatta studier inom högskolan
när en student väl är antagen till högskoleutbildning. - Syftet med
statsbidraget till folkbildningen är att ge utrymme för studier som växer fram
ur deltagarnas egna intressen och behov och på deltagarnas villkor.
Utskottet har inget att erinra mot ett ökat erfarenhetsutbyte mellan
folkhögskolor och studieförbund samt universitet och högskolor. Enligt vad
utskottet erfarit från Utbildningsdepartementet har avsikten emellertid aldrig
varit att annan utbildningsanordnare än högskolan, såsom folkhögskolan, skall
kunna ge högskolepoäng enligt högskoleförordningen.
Forskningen om folkbildningen tas upp i motion 1997/98:Kr29 (mp). Motionärerna
vill att flera professurer och forskartjänster skall inrättas inom
folkbildningens område (yrkande 3). Vidare bör riksdagen enligt motionen göra
uttalanden till regeringen om att tvärvetenskaplig forskning bör uppmuntras,
att incitament bör skapas för att befästa folkbildningen som ett självständigt
forskningsområde samt att folkbildningsforskningen bör spridas över hela landet
(yrkandena 4-6).
U t b i l d n i n g u t s k o t t e t vill påminna om att rätten att inrätta
och tillsätta professurer vid statliga universitet och högskolor den 1 juli
1993 överfördes från regeringen till sådana lärosäten som har
fakultetsorganisation eller där konstnärligt utvecklingsarbete bedrivs (4 kap.
2 och 3 §§ högskoleförordningen, 1993:100). En rätt för regeringen att inrätta
professurer av nationellt intresse vid universitet och högskolor återinfördes
den 1 juli 1995. Samtidigt fick även högskolor utan fakultet möjlighet att
inrätta professurer efter tillstånd av Högskoleverket.
Tidigare under detta riksmöte har riksdagen med anledning av propositionen om
högskolans ledning, lärare och organisation beslutat om nya regler, bl.a. för
befordran av lärare (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3, rskr. 1997/98:12).
De lektorer som uppfyller behörighetskraven för anställning som professor skall
anställas som professorer. Det beslutades vidare att en högskola inte längre
skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer.
Möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet och
högskolor skall åter tas bort. De nya reglerna förutsätter ändringar i
högskoleförordningen, vilka avses träda i kraft den 1 januari 1999.
Lärosätena - och fr.o.m. år 1999 även högskolor utan fakultet - har alltså
frihet att själva besluta att anställa professorer, t.ex. i
folkbildningsforskning. Varje högskola avgör också själv inom vilka områden som
forskning skall bedrivas och avsätter resurser för denna forskning.
När det särskilt gäller tvärvetenskaplig forskning ser utskottet positivt på
verksamheten vid MIMER, det nationella nätverket för folkbildningsforskning vid
Linköpings universitet. Utskottet anser att nätverkets arbete med att utveckla
kunskapen om och intresset för folkbildningsforskning är värdefullt. Det kan i
sammanhanget nämnas att medlen till MIMER tillkom genom ett tillkännagivande
från riksdagen som utskottet stod bakom (bet. 1989/90:
UbU25 s. 120).
Utskottet vill också peka på att Forskningsrådsnämnden har till uppgift att
initiera och stödja forskning främst inom områden som är angelägna från
samhällets synpunkt. Nämnden skall därvid särskilt beakta behovet av tvär- och
mångvetenskaplig forskning.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört om högskolans frihet att anställa
professorer och besluta om områden och medel för forskning föreslår utskottet
att kulturutskottet avstyrker motion 1997/98:Kr29 yrkandena 3-6.
Stockholm den 23 april 1998
På utbildningsutskottets vägnar
Beatrice Ask
I beslutet har deltagit: Beatrice Ask (m), Eva Johansson (s), Ingegerd
Wärnersson (s), Rune Rydén (m), Agneta Lundberg (s), Torgny Danielsson (s), Ulf
Melin (m), Ola Ström (fp), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig (v), Majléne
Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Inger
Davidson (kd), Nils-Erik Söderqvist (s), Catherine Persson (s) och Marie Wilén
(c).
Avvikande meningar
1. Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Ulf Melin (m) och Hans Hjortzberg-Nordlund
(m) anför:
Folkbildningens möjligheter att anordna behörighetsgivande vuxenutbildning
Vi anser att frånvaron av betyg inom folkbildningen inte är utan problem. Det
kan vara svårt för en studerande som vill ha betyg efter en folkhögskolekurs
eller en avslutad studiecirkel att tentera för detta inom grundskolan eller
gymnasieskolan. Också för den som skall sätta betyg kan det vara förenat med
svårigheter att bedöma resultatet av utbildning i en helt annan studieform. Mot
bakgrund av vad som skrivs i propositionen om betyg och om hur kunskaper skall
kunna tillgodoräknas för studier inom komvux och vid urval till högre studier
menar vi att det behövs en samlad syn på hur man formellt skall tillgodoräkna
sig kunskaper inom folkbildningen. Riksdagen bör enligt vår mening bifalla
motion 1997/98:Kr21 yrkande 3.
2. Britt-Marie Danestig (v) anför:
Folkbildningens samverkan med högskola och forskning
Ett samarbete med högskolan, som innebär att folkhögskolan ges möjligheter att
anordna samverkanskurser på högskolenivå som ger högskolepoäng, bör underlättas
i enlighet med vad som föreslås i motionerna 1997/98:Kr24 yrkande 5 och
1997/98:A47 yrkande 16. För många studieovana skulle möjligheten att på
folkhögskola läsa en kurs på högskolenivå göra det lättare att gå vidare till
högskolestudier. Motionsyrkandena bör tillstyrkas av kulturutskottet.
3. Gunnar Goude (mp) anför:
Folkbildningens samverkan med högskola och forskning
Enligt min mening bör folkhögskolor och högskolor ges möjlighet att utveckla
samverkan kring högskoleutbildning för att nå nya grupper av studerande. Detta
bör riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr29 yrkande 8 som sin mening ge
regeringen till känna.
Jag anser att det är viktigt att skapa incitament för att befästa
folkbildningen som ett självständigt forskningsområde. Riksdagen bör med bifall
till motion 1997/98:Kr29 yrkande 5 göra ett uttalande till regeringen i
enlighet härmed.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1
Propositionen.......................................2
Motionerna..........................................2
Ärendets beredning..................................5
Utskottet...........................................6
Inledning (avsnitten 2 5) 6
Statens förhållande till den fria och frivilliga folkbildningen (avsnitt
6) 8
Bedömning av folkbildningens verksamhet (avsnitt 6.1) 8
Syftet med statsbidraget (avsnitt 6.2) 8
Folkbildningsrådet och dess uppgift att fördela statsbidrag (avsnitt
6.3) 12
Utvärdering och forskning (avsnitt 6.4) 14
Folkbildningens relation till vuxenutbildningen och högskolan (avsnitt
7) 15
Inledning 15
Folkbildningens nuvarande möjligheter att anordna behörighetsgivande
vuxenutbildning (avsnitt 7.1)
16
Folkbildningens roll i framtiden beträffande behörighetsgivande
vuxenutbildning (avsnitt 7.2)
16
Inga betyg inom folkbildningen samt frågan om möjligheterna att få
betyg i komvux genom tillgodoräknande av resultat av utbildning vid
folkhögskola (avsnitten 7.3 och 7.4)
17
Folkbildningens samverkan med högskola och forskning (avsnitt 7.5) 19
Några centrala utvecklingsområden (avsnitt 8) 22
Ett lyft för kultur och bildning (avsnitt 8.1) 22
Folkbildningens roll för kulturen (avsnitt 8.2) 22
Folkbildningens roll för personer med funktionshinder (avsnitt 8.3)
23
Folkbildningen och IT (avsnitt 8.4) 24
Folkbildningen och integrationsarbetet (avsnitt 8.5) 25
Folkbildningen och arbetet med att forma ett ekologiskt hållbart
samhälle (avsnitt 8.6)
26
Internationalisering 27
Statens stöd till folkbildningen (avsnitt 9) 28
Hemställan 34
Reservationer......................................37
1. Två nya syften med statsbidraget till folkbildningen (mom. 1), (kd)
37
2. Arbetslösa som en prioriterad grupp (mom. 2), (m, kd) 37
3. Folkbildningsrådets uppgift att fördela statsbidrag (mom. 7), (m) 38
4. Forskning om folkbildning (mom. 8), (mp) 38
5. Ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag
till folkhögskolan (mom. 9), (v, mp)
39
6. Folkhögskolans studieomdöme (mom. 11), (mp) 39
7. Tillgodoräknande av kunskaper inom folkbildningen (mom. 12), (m) 40
8. Folkbildningen och de funktionshindrade (mom. 14), (mp) 40
9. Agenda 21-arbete m.m. (mom. 17), (mp) 41
10. Nya resurser för folkbildningens kulturuppdrag (mom. 19), (v) 41
11. Medel för utökade syften (mom. 20), (mp) 41
12. Omfördelning av medel inom kunskapslyftet (mom. 21), (v) 42
13. Folkmusik och folkdans (mom. 23), (mp) 42
14. Landstingens och kommunernas ansvar för folkbildningen (mom. 27),
(v) 43
Särskilda yttranden................................44
1 5. Uppsökande verksamhet, (m), (c), (fp), (mp), (kd) 44
Bilaga
Utbildningsutskottets yttrande 1997/98:UbU8y 45