I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner som avser
kulturarvsfrågor.
Två motioner innehåller förslag som främst syftar till nya organisatoriska
lösningar på kulturmiljöområdet. Yrkandena avstyrks med hänvisning bl.a. till
den översyn som görs inom Kulturdepartementet av myndighetsstrukturen på
kulturområdet.
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande där det föreslås att ett
anbudsförfarande alltid skall tillämpas vid arkeologiska undersökningar.
Frågan om en reglering i kulturminneslagen som möjliggör avyttring av föremål
från arkeologiska massfynd tas upp i en motion. Utskottet avstyrker motionen
med hänvisning till att frågor om museernas insamlingspolicy bereds inom
Regeringskansliet.
Två motionsyrkanden om skydd för ortnamn avstyrks med hänvisning till en
aviserad proposition om Kulturmiljöfrågor m.m.
Motorfabriken Pythagoras i Norrtälje bör enligt en motionär ha en självklar
plats i satsningen på industrisamhällets historia. Utskottet avstyrker motionen
i avvaktan på RAÄ:s överväganden beträffande den kommande satsningen.
I tre motioner tas frågor om bevarandeinsatser för särskilda objekt eller
kulturer upp. Det gäller bevarande av hamnar, skånska slott och herrgårdar samt
Finnskogen i Värmland. Motionerna avstyrks.
Utskottet föreslår med anledning av två motioner att riksdagen skall ge
regeringen till känna att regeringen i kommande budgetarbete bör göra en
samordnad helhetsbedömning av behovet av bidrag till det kultur- och
naturmiljöarbete som utförs av Sveriges Hembygdsförbund och andra ideella
organisationer inom kulturområdet. Om medlen för bidrag till Hembygdsförbundet
från miljö- och naturvårdsbudgeten minskar bör regeringen beräkna ökade medel
för ändamålet på kulturbudgeten.
En motion innehåller förslag om att ett särskilt anslag till stöd för
bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg bör inrättas och att stödet -
utöver segelfartyg - även skall omfatta ång- och maskindrivna fartyg samt att
det nuvarande stödet skall ökas. Utskottet avstyrker motionsyrkandena men anför
att det bör övervägas huruvida bevarandeinsatser rörande transportmedel av
olika slag borde ingå i de kommande satsningarna på det industrihistoriska
kulturarvet.
En motion om ett särskilt kustkulturstöd avstyrks av utskottet.
En motion innehåller förslag om att Falsterbonäset skall uppföras på Unescos
Världsarvslista. Utskottet anser att det inte bör ankomma på riksdagen att ta
ställning till om vissa objekt bör tas upp på listan.
Utskottet avstyrker motionsyrkanden om en översyn som skall syfta till att
inrätta flera landsarkiv. Utskottet hänvisar till Riksarkivets uppgift att som
sektorsansvarig myndighet ansvara för planeringen av en eventuell utbyggnad.
Utskottet avstyrker även en motion om en undersökning av servicen till
allmänheten vid Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR). Slutligen avstyrker
utskottet motionsyrkanden om en utredning om arkivväsendet i dataåldern med
hänvisning bl.a. till ett återrapporteringsuppdrag i frågan som Riksarkivet
skall redovisa till regeringen i sommar.
Till betänkandet har fogats sju reservationer.
Motionerna
1997/98:Kr201 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppföra Falsterbonäset på
Världsarvslistan.
1997/98:Kr207 av Tuve Skånberg och Rose-Marie Frebran (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att traktnamnen skall omfattas av kulturmiljölagen.
1997/98:Kr209 av Fanny Rizell och Åke Carnerö (kd) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undersökning av
hur stödet till SVAR skall utformas för att vidmakthålla en god service till
allmänheten.
1997/98:Kr211 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en utredning om etablering av nya landsarkiv.
1997/98:Kr216 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett landsarkiv i
Växjö.
1997/98:Kr217 av Jan Backman och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att
det kulturarv som ligger i de skånska slotten och herrgårdarna bevaras.
1997/98:Kr225 av Christina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Pythagoras i en
kommande satsning på industrisamhällets historia.
1997/98:Kr226 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av de gamla
gotländska gårdsnamnen.
1997/98:Kr227 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om följderna av minskade bidrag
till Sveriges Hembygdsförbund.
1997/98:Kr230 av Per Sundgren och Charlotta L Bjälkebring (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en skyndsam utredning om införande av ett kustkulturstöd.
1997/98:Kr238 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av nya organisatoriska lösningar på kulturmiljöområdet.
1997/98:Kr258 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för bevarande av
hamnar.
1997/98:Kr259 av Göthe Knutson m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett särskilt anslag till stöd för bevarande av kulturhistoriskt
värdefulla fartyg inrättas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till ång- och maskindrivna fartyg,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det årliga anslaget till stöd för bevarande av kulturhistoriskt
värdefulla fartyg höjs från 500 000 kr per år.
1997/98:Kr269 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arkivväsendets effektivitet,
32. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om arkivväsendets
resursutnyttjande, lokalisering och möjligheter i en informationsteknisk tid
enligt vad i motionen anförts.
1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fristående arkeologers möjlighet att få uppdrag,
50. att riksdagen begär att regeringen utreder effekterna av en separation av
Riksantikvarieämbetets dubbla uppgifter.
1997/98:Kr282 av Erling Bager och Lennart Fridén (fp, m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förändring i fornminneslagen för att stödja finansiering av Götheborg III.
1997/98:Kr284 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av
bidragsnivåer för Sveriges Hembygdsförbund.
1997/98:Kr290 av Göthe Knutson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bevarandevärden och utvecklingsbehov i finnskogskulturen.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om angelägenheten av nordiska samarbetsprojekt i finnskogskulturen.
Utskottet
Kulturmiljöfrågor
Organisationen inom kulturmiljöområdet, m.m.
Lagar och förordningar
I lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. slås det fast att det är en nationell
angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö samt att ansvaret härför
delas av alla. I lagen finns även bestämmelser om fornminnen, byggnadsminnen
och kyrkliga kulturminnen. I lagen fastslås att länsstyrelsen har tillsyn över
kulturminnesvården i länet och att Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har överinseende
över kulturminnesvården i landet.
I lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) uttalas att
kulturmiljön är en resurs att hushålla med och att områden som är av
riksintresse för kulturminnesvården skall skyddas (2 kap. 6 §). I proposition
1997/98:45 Miljöbalk föreslås att dessa bestämmelser skall ersättas av
bestämmelser av likartad innebörd i en ny miljöbalk.
Bestämmelser om skydd för kulturmiljön finns även i plan- och bygglagen
(1987:10), PBL. Enligt PBL skall varje kommun ha en aktuell översiktsplan, som
omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall ge vägledning för beslut om
användningen av mark- och vattenområden samt om hur den byggda miljön skall
utvecklas och bevaras (1 kap. 3 §). I översiktsplanen skall riksintressen
enligt NRL anges särskilt (4 kap. 1 §).
I PBL finns även regler om att ändringar av en byggnad skall utföras varsamt
så att byggnadens kulturhistoriska värden tas till vara (3 kap. 10 §). Vidare
får byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk,
miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde
av denna karaktär, inte förvanskas (3 kap. 12 §). Förslag om ändringar av PBL
finns i propositionerna 1997/98:45 Miljöbalk och 1997/98:
117 Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design.
Även i andra lagar - exempelvis skogsvårdslagen (1979:429) - finns
bestämmelser som avser kulturmiljön.
Vissa förordningar som avser kultumiljöområdet kommer att nämnas i det
följande.
Allmän bakgrund
Under 1990-talet har en successiv förskjutning i roll- och ansvarsfördelningen
inom kulturmiljövården ägt rum i Sverige. Arbetsuppgifter har förts från den
centrala myndighetsnivån, dvs. RAÄ, till länsstyrelserna. RAÄ:s verksamhet har
därigenom alltmer kommit att koncentreras på ledningen av den samlade
kulturmiljövården och kunskapsuppbyggnaden inom sektorn samtidigt som
handläggning och beslut i löpande förvaltningsärenden överförts till
länsstyrelserna. Fr. o. m. den 1 juli 1994 får RAÄ delegera beslut om
statsbidrag till kulturmiljövård och kulturstöd till ombyggnad till
länsstyrelserna. Vidare får länsstyrelserna fr.o.m. den 1 juli 1995 besluta om
kyrkliga kulturminnen. Länsstyrelserna har tillförts ökade resurser för att
klara de ökade uppgifterna.
Ansvars- och arbetsfördelning inom kulturmiljöområdet
Grunden för kulturmiljövården är ytterst de nationella mål för kulturpolitiken
som riksdagen beslutade om hösten 1996 (prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:
KrU1, rskr. 1996/97:129). Av dessa är främst målet ?att bevara och bruka
kulturarvet? hänförbart till kulturmiljöområdet. Regeringen har fastställt att
följande övergripande mål skall gälla för den statliga
kulturmiljöorganisationen, nämligen att
- bevara och förmedla kulturarvet,
- stärka den lokala kulturella identiteten,
- syfta till kontinuitet i utvecklingen av den yttre miljön,
- möta hoten mot kulturmiljön samt
- bidra till att öka medvetenheten om estetiska värden och historiska
sammanhang.
RAÄ är central förvaltningsmyndighet för frågor om kulturmiljön och
kulturarvet. På regional nivå ansvarar länsstyrelserna och de regionala
museerna för att kulturarvet bevaras och brukas. Den centrala och regionala
nivån samverkar sinsemellan.
Av regleringsbrevet för RAÄ för år 1998 framgår att arbetsuppgifterna inom
kulturmiljövården uppdelas på fyra verksamhetsgrenar, nämligen
- myndighetsarbete,
- kunskapsuppbyggnad,
- vård och
- publikarbete.
Ansvaret för de fyra verksamhetsgrenarna fördelas mellan den nationella nivån,
dvs. RAÄ, och den regionala nivån, dvs. länsstyrelserna och de regionala
museerna på följande sätt:
RAÄ, som nyligen genomgått en omorganisation och vars nya organisation
återspeglar ovan nämnda fyra verksamhetsgrenar, svarar för centrala
myndighetsuppgifter, fördelar till länsstyrelserna statliga bidrag för vård av
byggnader, kulturlandskap och fornlämningar, beslutar om statliga
byggnadsminnen, samordnar kulturmiljösektorn med andra samhällssektorer etc.
Inom verksamhetsgrenen Kunskapsuppbyggnad åvilar det RAÄ att leda och delta i
arbetet med att bygga upp kunskapen om kulturmiljöer, kulturminnen och
kulturföremål. Inom verksamhetsgrenen Vård har RAÄ ett övergripande ansvar,
bl.a. för att utveckla och bygga upp de tekniska och praktiska grunderna för
vården av kulturminnena samt ge stöd och råd åt myndigheter, institutioner och
enskilda i vårdfrågor. RAÄ:s arbete inom verksamhetsgrenen Publikarbete går
bl.a. ut på att på olika sätt sprida information om kulturmiljön och
kulturarvet. RAÄ:s arbetsuppgifter framgår av myndighetens instruktion (SFS
1997:1171). Målen för de fyra verksamhetsgrenarna - liksom generella mål för
myndigheten - preciseras i regleringsbrevet för 1998 för RAÄ.
Här bör även nämnas att avdelningen för arkeologiska undersökningar (UV) inom
RAÄ utgör ett separat verksamhets- och resultatområde som i sin helhet
finansieras med avgiftsintäkter. UV:s arbete ingår i verksamhetsgrenen
Kunskapsuppbyggnad.
Länsstyrelsernas uppgifter inom kulturmiljöområdet framgår dels av
länsstyrelseinstruktionen (SFS 1997:1258), dels av regleringsbrevet för år
1998. I länsstyrelseinstruktionen slås fast att länsstyrelserna skall svara för
den statliga förvaltningen i länet, i den mån inte någon annan myndighet har
ansvaret för särskilda förvaltningsuppgifter. Vidare anges i instruktionen att
det skall finnas en länsexpert inom kulturmiljöområdet. Av regleringsbrevet
framgår olika effektmål som regeringen satt upp för länsstyrelserna. Ett av
effektmålen innebär att en väl fungerande roll- och ansvarsfördelning i det
regionala kulturmiljöarbetet skall uppnås genom att länsstyrelserna tillsammans
med de regionala museerna skall planera och genomföra kulturmiljöverksamheten i
länen i enlighet med kulturmiljöorganisationens uppgiftsfördelning.
Länsstyrelserna har arbetsuppgifter och ansvar inom främst tre av de ovan
nämnda fyra verksamhetsgrenarna inom kulturmiljövården. När det gäller
myndighetsansvaret kan nämnas att länsstyrelserna har tillsyn över
kulturmiljövården i länet och beslutar enligt de flesta av bestämmelserna i
kulturminneslagen, nämligen i fråga om byggnadsminnen, fornminnen och kyrkliga
kulturminnen. Deras myndighetsansvar inom kulturmiljövården har - som
redovisats ovan - utökats under 1990-talet, bl.a. genom att beslut om
statsbidrag delegerats till länsstyrelserna. Då det gäller verksamhetsgrenarna
Vård och Publikarbete har länsstyrelserna ett övergripande ansvar för att
insatser kommer till stånd, medan det konkreta arbetet i allmänhet utförs av de
regionala museerna.
De regionala museerna svarar för verksamhetsgrenarna Kunskapsuppbyggnad, Vård
och Publikarbete. Särskilt då det gäller de båda senare verksamhetsgrenarna
sker detta i varierande omfattning och med varierande inriktning.
Enligt förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet
syftar statsbidraget till de regionala museerna till att stödja museerna i
deras uppgift att samla in, bearbeta och förmedla kunskaper om regionens
kulturarv, dess konstutveckling samt om samhället och miljön i övrigt. Bidraget
skall också ge museerna möjlighet att ta det ansvar för kulturmiljöarbetet som
vilar på dem (4 §). Det bör nämnas att regeringen i budgetpropositionen för år
1998 under det nya anslaget A 5 Försöksverksamhet med ändrad regional
fördelning av kulturpolitiska medel (utgiftsområde 17) beräknat att 50 % av
statsbidraget till regionala museer i de tre försökslänen, Kalmar, Gotlands och
Skåne län, avser kulturmiljövård.
Vidare utgår - med stöd av förordningen (1993:379) om bidrag till
kulturmiljövård - särskild ersättning till de regionala museerna från
länsstyrelsernas kulturmiljövårdsmedel, dvs. anslaget G 2 Bidrag till
kulturmiljövård, för vissa av de uppdrag som museerna utför. Medel utgår även
från andra anslag som fördelas av länsstyrelserna.
Det bör i sammanhanget understrykas att länsmuseerna har en självständig roll
gentemot länsstyrelserna då det gäller kulturmiljöarbetet. (Se närmare härom
prop. 1996/97:3 s. 158-159, bet. 1996/97:KrU1 s. 137-138 samt 4 § förordningen
/1996:1598/ om statsbidrag till regional kulturverksamhet.)
Det kan tilläggas att även kommunerna utför en grundläggande insats på
kulturmiljöområdet på lokal nivå. Bl.a. har kommunerna, som tidigare berörts,
ett stort ansvar för skyddet av kulturmiljön enligt bestämmelserna i PBL. Flera
kommuner har egen kompetens i form av kommunala museer och kommunantikvarier.
Behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m.
Förslaget i motion Kr238 (m) syftar till nya organisatoriska lösningar inom
kulturmiljöområdet (yrkande 6). I motionen uttalas att ansvarsfördelningen inom
området präglas av stor osäkerhet. Det skulle, menar motionärerna, vara
önskvärt med ett klargörande av ansvarsfördelningen mellan den centrala
myndigheten, länsstyrelserna och de regionala och lokala museerna.
Enligt samma motionsyrkande bör RAÄ fungera som en ren sektorsmyndighet utan
egna genomföranderesurser och med möjlighet att genom avtal med olika
intressenter åstadkomma ett aktivt kulturmiljöarbete. En i principiellt
hänseende närliggande fråga tas upp i motion Kr270 (mp). Motionärerna anser att
det inte är rimligt att RAÄ är tillsynsmyndighet över kulturmiljövården och
samtidigt deltar i den arkeologiska undersökningsverksamheten. Motionsförslaget
syftar därför till en utredning av frågan om den arkeologiska
undersökningsverksamheten, UV, skall separeras från RAÄ (yrkande 50).
Motionärerna bakom motion Kr238 (m) anser i det här behandlade
motionsyrkandet också att det är önskvärt med en precisering av villkoren för
statsbidraget till de regionala museerna. Statsbidraget till de regionala
museerna och andra museer som RAÄ enligt motionsförslaget sluter avtal med
skulle kunna ses som två av varandra oberoende delar. Den ena delen skulle
kunna förmedlas av Statens kulturråd och den andra delen skulle kunna förmedlas
av RAÄ.
Utskottet har i det föregående med utgångspunkt i bl.a. riksdags- och
regeringsbeslut redovisat den ansvarsfördelning som numera råder inom
kulturmiljövården. Utskottet är medvetet om att det kan vara önskvärt att det -
främst på den regionala nivån - i vissa avseenden görs ytterligare
preciseringar och avgränsningar då det gäller ansvarsfördelningen mellan
aktörerna på kulturmiljöområdet. Samtidigt gör utskottet den bedömningen att
det nu inte krävs något riksdagens initiativ för att fortsatta överväganden och
ställningstaganden i åsyftade hänseenden skall komma till stånd. Härvid beaktar
utskottet att det inom Kulturdepartementet görs en översyn av
myndighetsstrukturen på kulturområdet.
Då det gäller det i motion Kr238 (m) framförda förslaget att RAÄ skall
fungera som ren sektorsmyndighet utan egna genomföranderesurser och det i
motion Kr270 (mp) framförda förslaget om att skilja UV och RAÄ från varandra
vill utskottet anföra följande.
Frågorna har enligt utskottets mening ett nära samband med den
organisationsförändring som nyligen genomförts inom RAÄ och som RAÄ på
regeringens uppdrag utvärderat. Bl.a. kan nämnas att RAÄ och Statens historiska
museer skilts åt och fr.o.m. den 1 januari 1998 utgör två separata myndigheter.
Därmed har en viss renodling påbörjats med den inriktning som eftersträvas i
motion Kr238 (m). Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen inte föregripa
regeringens ställningstagande till den ovan angivna utvärdering som RAÄ gjort
av organisationsförändringarna inom myndigheten.
Beträffande önskemålet i motion Kr238 (m) om en precisering av statsbidraget
och frågan om en eventuell uppdelning av detta i två av varandra oberoende
delar vill utskottet anföra följande.
Utskottet erinrar om att regeringen i kulturpropositionen uttalade att
Kulturrådet efter samråd med RAÄ bör precisera villkoren för statsbidraget till
de regionala museerna vad avser kulturmiljövården. Villkoren bör - anförde
regeringen - grundas på den fördelning av ansvar och arbetsuppgifter inom en
region som varje länsstyrelse och regionalt museum enas om. Statsbidraget bör
anpassas till i vilken utsträckning som respektive regionalt museum är villigt
att påta sig och utföra arbetsuppgifter. Ansvaret för uppföljning och
utvärdering bör delas av Kulturrådet och RAÄ (prop. 1996/97:3 s. 158).
Utskottet har inhämtat att arbetet med att precisera villkoren för
statsbidraget till de regionala museerna ingår i den översyn av
myndighetsstrukturen på kulturområdet, som görs inom Kulturdepartementet.
De regionala museerna skall - i enlighet med förordningen (1996:1598) om
statsbidrag till regional kulturverksamhet - årligen rapportera till Statens
kulturråd hur de har använt bidragsmedlen (20 §). Vidare skall Kulturrådet
följa upp bidragsgivningen till de regionala kulturinstitutionerna i de tre
län, Kalmar, Gotlands och Skåne län, där det pågår försöksverksamhet med ändrad
regional ansvarsfördelning. Därutöver har Kulturrådet ett övergripande
utvärderingsansvar för kulturområdet i stort, vilket innebär att museiområdet
liksom andra kulturområden kommer att belysas. Genom de nämnda utvärderingarna
bör regeringen kunna få underlag till eventuella förändringar då det gäller
utformningen av statsbidragen till de regionala museerna.
Då det gäller statsbidragsfrågorna anser utskottet att regeringens
ställningstagande till de kommande rapporteringarna och till resultatet av den
pågående strukturutredningens arbete inte bör föregripas.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Kr238 (m) yrkande 6 och
Kr270 (mp) yrkande 50.
Fornminnesvård
I motion Kr270 (mp) anser motionärerna att ett anbudsförfarande alltid skall
tillämpas vid arkeologiska undersökningar (yrkande 49).
Lagbestämmelser om ingrepp i fast fornlämning i samband med markexploatering
finns i 2 kap. kulturminneslagen. Arkeologisk undersökning är den gemensamma
benämning som ofta används för särskild utredning, arkeologisk förundersökning
och särskild undersökning. Länsstyrelsen kan besluta om särskild utredning när
det är fråga om en planerad exploatering av ett större markområde. Som villkor
för tillstånd för en exploatör att få rubba, ändra eller ta bort en fast
fornlämning kan länsstyrelsen kräva att en särskild undersökning görs.
Slutligen kan länsstyrelsen besluta om arkeologisk förundersökning för att
fastställa en redan känd fornlämnings art och beskaffenhet.
Förra våren behandlade riksdagen efter beredning i kulturutskottet en
proposition vari föreslogs förtydliganden i kulturminneslagen för att klargöra
vad länsstyrelsen skall beakta när den bestämmer vem som skall utföra
arkeologiska undersökningar som nämnts i det föregående (prop. 1996/97:99, bet.
1996/97:KrU12, rskr. 1996/97:230).
Den fråga som särskilt uppmärksammades var frågan om i vilken utsträckning
ett anbuds- eller förfrågningsförfarande skulle tillämpas i ärenden hos
länsstyrelsen. Utskottet, som avstyrkte ett yrkande om att upphandlingslagen
skulle tillämpas innan länsstyrelsen bestämmer vem som skall utföra en
arkeologisk undersökning, anförde bl.a. följande.
Då det gäller tvistefrågan om i vilken utsträckning ett förfarande liknande det
som föreskrivs i upphandlingslagen skall tillämpas, måste enligt utskottet ett
nyanserat betraktelsesätt anläggas som gagnar ett gott slutresultat, inte bara
i det enskilda fallet utan också för den arkeologiska undersökningsverksamheten
som helhet. I propositionen pekas bl.a. på att en sådan utveckling måste
undvikas som medför att privata intressenter får utföra de mer omfattande
undersökningarna medan de mindre utförs av övriga institutioner. Det är av
betydelse att t.ex. länsmuseer och vissa kommunala museer bibehåller sin
kompetens på det arkeologiska området. Fördelarna med ett anbuds- eller
liknande förfarande får också vägas mot bl.a. det förhållandet att förfarandet
är resurs- och tidskrävande. Ofta kan ett projekt inte påbörjas eller fortsätta
förrän den arkeologiska undersökningen har genomförts. En tidsfördröjning kan
således få ekonomiska konsekvenser för arbetsföretagen.
I kulturminneslagen gjorde riksdagen - efter tillstyrkande av utskottet -
tillägg i de aktuella bestämmelserna i kulturminneslagen (2 kap. 11 och 13 §§)
av innehåll att länsstyrelsen när den anger vem som skall utföra en arkeologisk
undersökning skall beakta att undersökningen skall vara av vetenskapligt god
kvalitet och till en kostnad som inte är högre än vad som kan anses motiverat.
Utskottet delade i sitt betänkande i ärendet regeringens uppfattning att det
behövs tydliga regler för hur länsstyrelsen skall gå till väga inför beslut om
uppdragsundersökningar samt för hur tillsyn över och uppföljning av
uppdragsverksamheten skall bedrivas. Regeringen har sedermera bemyndigat RAÄ
att utfärda verkställighetsföreskrifter till 2 kap. 10-13 §§ kulturminneslagen.
Utskottet har inhämtat att RAÄ utarbetat ett förslag till sådana föreskrifter,
som remissbehandlats, och att myndigheten i början av april månad kommer att
fatta beslut om innehållet i föreskrifterna. Utskottet noterade i sitt
betänkande vid föregående riksmöte att det i propositionen anfördes att RAÄ bör
se till att information och utbildning kommer till stånd och att myndigheten
bör ha ett fortlöpande samråd med länsstyrelserna.
I motionen har inte anförts någon omständighet som ger utskottet anledning
att ompröva sitt ställningstagande förra våren då det gäller förfarandet i
samband med länsstyrelsens beslut om arkeologiska undersökningar. Utskottet
avstyrker därför yrkande 49 i motion Kr270 (mp).
Motionärerna bakom motion Kr282 (fp, m) vill ha en reglering i
kulturminneslagen som möjliggör avyttring av föremål från arkeologiska
massfynd. Reglerna skall enligt motionärerna ha ett innehåll som innebär ett
klart och positivt ställningstagande till sådan avyttring. Motionärerna
framställer sitt yrkande mot den bakgrunden att det vid marinarkeologiska
undersökningar av Ostindiefararen Götheborg, som år 1745 förliste i Göteborgs
hamninlopp, gjorts omfattande fynd av porslinsskärvor, över sju miljoner. En
försäljning av sådana skärvor skulle enligt motionärerna kunna bidra till att
skapa en säkrare ekonomi för det projekt som pågår med att i full skala bygga
en rekonstruktion av fartyget, Götheborg III. Motionärerna understryker att en
försäljning av arkeologiska fynd bör få komma till stånd först efter
vederbörlig dokumentation av de aktuella föremålen och att det skall röra sig
om massfynd utan unicitet hos föremålen.
Utskottet vill här erinra om att frågan om försäljning inom ramen för
gällande lagstiftning av massfynd från Ostindiefararen Götheborg behandlats av
utskottet flera gånger tidigare (se bet. 1989/90:KrU1 och 1993/94:KrU3).
I 2 kap. 17 § kulturminneslagen föreskrivs att RAÄ genom fyndfördelning får
överlåta statens rätt till fornfynd på museum som åtar sig att vårda det i
framtiden på ett tillfredsställande sätt.
I den fram till årsskiftet 1988-1989 gällande fornminneslagen fanns
motsvarande bestämmelser. Dessa hade i princip samma innehåll som
bestämmelserna i den nu gällande lagen med den avvikelsen att överlåtelse på
museer i fråga om fynd av större betydelse ej fick ske utan regeringens
medgivande.
Varken den nya eller den gamla lagen innehåller något bemyndigande för RAÄ
att medge försäljning av fornfynd. Grunderna för hur statens egendom får
disponeras finns i första hand i 9 kap. 8 och 9 §§ regeringsformen. Statens
medel och dess övriga tillgångar står med vissa här icke aktuella undantag till
regeringens disposition. Riksdagen fastställer i den omfattning som behövs
grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogande över den. Riksdagen
kan därvid föreskriva att åtgärder av visst slag ej får vidtagas utan
riksdagens tillstånd. I anslutning till dessa bestämmelser i regeringsformen
anges i lagen (1996:1059) om statsbudgeten, som trädde i kraft den 1 januari
1997, bl.a. grunder för förfogandet över statens egendom (se främst 28 och 34
§§).
Både Museiutredningen och Kulturutredningen var positiva till att museerna
gallrar genom att avyttra föremål som finns i många exemplar (se Minne och
Bildning. Museernas uppdrag och organisation /SOU 1994:51/ och Kulturpolitikens
inriktning /SOU 1995:84/).
Utskottet har inhämtat att det för närvarande inom Regeringskansliet bereds
frågor om museernas insamlingspolicy och att därvid också frågor om avyttring
av massfynd behandlas. Enligt vad utskottet har inhämtat avser
Regeringskansliet att redovisa ett förslag hösten 1998. Utskottet anser att
Regeringskansliets arbete inte bör föregripas. Motion Kr282 (fp, m) avstyrks.
Ortnamnsvård
I motion Kr207 (kd) har motionärerna som utgångspunkt för sitt yrkande bl.a. de
förändringar av traktnamn som blir eller kan bli en följd av sammanläggning av
fastigheter. Motionärerna påpekar att ett stort antal mycket gamla traktnamn
försvunnit och att ännu fler riskerar att försvinna i framtiden.
Motionsyrkandet innebär förslag om att traktnamnen skall omfattas av
kulturminneslagen.
Motionären bakom motion Kr226 (c) påpekar att de gotländska gårdsnamnen är i
fara i och med införandet av en ny adresstandard. Motionären anser att de
gotländska gårdsnamnen bör skyddas.
Frågan om skydd av ortnamn har behandlats av riksdagen under en lång följd av
år. Hösten 1993 begärde riksdagen på kulturutskottets förslag att regeringen
skulle överväga frågan om behovet och lämpligheten av en lagstiftning som har
till syfte att skydda ortnamnen, i första hand genom införande av en
hänsynsbestämmelse i kulturminneslagen (bet. 1993/94:KrU2, rskr. 1993/94:12).
En särskild utredningsman med uppdrag att bl.a. lämna förslag som tillgodoser
behovet av skydd för ortnamn tillkallades sommaren 1994 (Ku 1994:09).
Utredningen antog namnet Kulturarvsutredningen. Utredningens direktiv vad
gäller frågan om skyddet för ortnamn återgavs i kulturutskottets betänkande
1994/95:KrU4.
Frågorna om förändring av adresseringssystemet och ansvaret därför, och då
framför allt vad gäller landsbygden, har berörts i en rad sammanhang.
Ortnamnsrådet vid Statens lantmäteriverk har i november 1994 uttalat att
reformeringen av adresseringssystemet på landsbygden måste ske så att
värdefulla by- och gårdsnamn hålls levande. Enligt Ortnamnsrådet borde den
princip för adressering som bygger på användning av dessa namn i första hand
användas.
Kommunförbundet och Posten AB har ingått ett s.k. normalavtal om åsättande av
adresser där det slås fast att det ankommer på kommunerna att åsätta
belägenhetsadresser även på landsbygden varvid synpunkter från andra
intressenter skall inhämtas och samråd skall ske mellan kommunen och Posten
(cirkulär 1994:153).
Posten AB uttalade, bl.a. i skrivelse den 25 april 1995 till Svenska
kommunförbundet, att Posten sedan årsskiftet 1994/95 inte tar några egna
initiativ till att förändra landsbygdsadresser utan avvaktar att avtal träffas
med respektive kommun.
Posten AB har, som ovan nämnts, inte något ansvar för adresseringen utom i
fråga om postnummer- och postortsindelning. Utskottet har inhämtat att bolaget
anser att det för närvarande inte finns anledning att ta bort någon postort.
Tvärtom avser bolaget att återinföra ett antal postorter.
Kulturarvsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1996:128) behandlat
ortnamnsfrågan mycket grundligt. Utredningen föreslår att all statlig och
kommunal ortnamnsverksamhet skall utövas med hänsyn till ortnamnens
kulturvärden, dvs. enligt god ortnamnssed. En hänsynsregel som gör detta till
en skyldighet bör enligt utredningen tas in i kulturminneslagen. Utredningen
konstaterar att fastighetsbeteckningsreformen är avslutad och i huvudsak har
fungerat väl. Kulturhistoriska ortnamnsintressen bör enligt utredningen beaktas
vid ändringar i fastighetsindelningen, men kan inte ställas mot
lämplighetsvillkoren för fastighetsbildning. Utredningen framhåller vidare att
förändringar i adresseringen, särskilt på landsbygden, bör ske med respekt för
de ortnamn som kan påverkas. Utredningen anser dock att det inte går att
formulera några ortnamnsregler speciellt för denna process. Det påpekas vidare
av utredningen att en gatunamnsadressering inte bör införas i områden där en
sådan bryter mot en levande hävd samt att det är viktigt att gårdsnamn skall
kunna ingå i en adress, och att den nya adresseringsstandard som nu fastställs
ger utrymme åt gårdsnamnen. Utredningens betänkande har remissbehandlats.
Regeringen avser att i slutet av maj i år lägga fram en proposition om
kulturmiljöfrågor m.m. Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att behandla
frågor om skydd för ortnamn i propositionen.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen anfört att vårt lands ortnamn är en
oersättlig kulturskatt. Kulturarvsutredningen har framhållit att ortnamnen har
stor kulturhistorisk betydelse då de berättar mycket om vårt lands
bebyggelsehistoria och om gångna tiders samhällsskick och odling, tro, bruk och
sedvänjor. Som de levande fornminnen de är omfattas ortnamnen av ett stort
intresse, inte bara av expertis utan av alla människor. Ortnamnen är starkt
förknippade med identitet och hemkänsla (se SOU 1996:128 s. 236).
Kulturutskottet ansluter sig även till dessa formuleringar om ortnamnens
betydelse.
Utskottet anser att regeringens beredning inte bör föregripas. Motionerna
Kr207 (kd) och Kr226 (c) avstyrks därför.
Utskottet vill tillägga följande. I linje med vad utskottet uttalat tidigare
förutsätter utskottet att Statens lantmäteriverk, Posten AB och övriga
ortnamnsansvariga instanser avstår från åtgärder som skulle kunna skada de
kulturhistoriska intressena på ortnamnsområdet innan riksdagen tagit ställning
till regeringens kommande förslag om ortnamn.
Byggnadsvårdsfrågor m.m.
I motion Kr225 (s) anser motionären att motorfabriken Pythagoras i Norrtälje
bör ha en självklar plats i satsningen på industrisamhällets historia.
Utskottet har inhämtat att RAÄ - i enlighet med ett regeringsuppdrag - senast
hösten 1998 kommer att redovisa ett program för dokumentation, vård och
långsiktigt hållbar förvaltning av de tiotalet viktigaste industriminnena i
Sverige. Dessutom avser regeringen att i budgetpropositionen för år 1999 komma
med förslag om hur finansieringen av en nationell satsning på
industrisamhällets historia i stort skall ske och hur satsningen närmare skall
utformas. Eftersom RAÄ:s överväganden inte bör föregripas, avstyrker utskottet
motion Kr225 (s).
I tre motioner tas upp frågor om bevarandeinsatser för särskilda objekt eller
kulturer.
Utskottet lämnar inledningsvis en kortfattad redogörelse för gällande
lagstiftning m.m.
I 3 kap. 1 § kulturminneslagen stadgas att en byggnad som är synnerligen
märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett
kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde får förklaras för
byggnadsminne av länsstyrelsen. Vidare anges att bestämmelserna om
byggnadsminnen enligt kapitlet får tillämpas också på park, trädgård eller
annan anläggning av kulturhistoriskt värde.
Medel till kulturmiljövård anvisas under anslaget Bidrag till kulturmiljövård
(utg. omr. 17). RAÄ har efter regeringens bemyndigande överlåtit
beslutanderätten över bidrag till kulturmiljövård till länsstyrelserna.
I sitt delbetänkande Kulturegendomar och kulturföremål (SOU 1995:128) tar
Kulturarvsutredningen bl.a. upp frågor rörande bevarandeinsatser för
kulturegendomar. Utredningens betänkande bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Regeringen har i januari i år aviserat en proposition till
slutet av maj i år om olika kulturarvsfrågor.
I motion Kr258 (s) påpekar motionärerna att en stor del av hamnarna längs våra
kuster inte längre utnyttjas som fiskehamnar men ändå har ett stort kulturellt
värde. Underhållet är en stor utgift för många kommuner. Utan underhåll
riskerar dessa hamnar att försvinna. Enligt motionärerna bör staten ta
initiativ till att tillsammans med länsstyrelser, Fiskeriverket och berörda
kommuner utarbeta förslag till åtgärder för att bevara hamnarna och till hur
åtgärderna kan finansieras.
Utskottet vill påminna om att kommunen har det primära ansvaret när det
gäller att säkra kulturmiljövården i den bebyggda miljön. Statens bidrag till
kulturmiljövård fördelas som ovan nämnts av länsstyrelsen. Det finns inte något
hinder mot att det statliga bidraget för kulturmiljövård används för bevarande
av t.ex. hamnanläggningar. Av intresse i sammanhanget är också att Nordiska
ministerrådet tillsatt en särskild arbetsgrupp i syfte att bl.a. utreda hur
kustkulturen skall kunna fortleva. Vidare finns det - som motionärerna påpekar
- ett EU-stöd, PESCA, som vänder sig till fiskeberoende kommuner som har
drabbats av sviktande resursunderlag. Syftet är att stödja omställning och
diversifiering av fiskeriverksamheten genom att ge sektorn möjlighet att söka
nya utvecklingsformer. En del av programmet gäller akvaturism, där satsningarna
kan inriktas på t.ex. fiskemuseer, akvarier, fiskerestauranger eller
båtuthyrning samt marknadsföring, förbättring av faciliteter i hamnar och av
övernattningsmöjligheter.
Utskottet finner, mot bakgrund av det anförda, att något sådant uttalande av
riksdagen som begärs i motionen om åtgärder för bevarande av hamnar, inte är
påkallat och avstyrker därför motion Kr258 (s). I ett senare avsnitt i detta
betänkande behandlar utskottet ett förslag om införande av ett särskilt
kustkulturstöd.
De skånska slotten och herrgårdarna har enligt motionärerna bakom motion Kr217
(m) ett mycket stort kulturhistoriskt värde. Motionärerna anser att en
förbättring av förutsättningarna för vården av kulturarvet måste ske genom en
mångfald av åtgärder. Som exempel anger motionärerna ett system för villkorlig
eftergift av arvs- och gåvoskatten liknade ett system som finns i
Storbritannien, där egendom av nationellt intresse tills vidare kan undantas
från arvs- och gåvoskatt i utbyte mot vissa motprestationer från ägaren.
Utskottet vill erinra om att Kulturarvsutredningen i sitt ovannämnda
betänkande (SOU 1995:128) diskuterar olika förvaltningsformer som skulle kunna
främja bevarandet av sammanhållna kulturegendomar. Utredningen har studerat om
stiftelser kan bildas för att bl.a. bevara slotts- och herrgårdsmiljöer.
Utredningen har vidare diskuterat olika stödformer och sett över de
skattevillkor som gäller för bevarande av samlade kulturegendomar. Ett förslag
läggs fram som skulle göra det möjligt att betala av arvs- och gåvoskatt genom
underhållsinsatser för kulturhistoriskt värdefull egendom. Betänkandet bereds
som ovan nämnts i Regeringskansliet med sikte på att en proposition om olika
kulturarvsfrågor skall lämnas till riksdagen i slutet av maj i år. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Kr217 (m).
I motion Kr290 (m) anser motionärerna att ett ökat engagemang för kulturen i
Finnskogen i Värmland behövs hos kulturvårdande myndigheter och ytterst i
Kulturdepartementet (yrkande 1). Motionärerna efterlyser också ett ökat
nordiskt samarbete i samma fråga, syftande till konkreta åtgärder (yrkande 2).
Utskottet vill framhålla att Finnskogens kulturmiljöer och kultur i övrigt
omfattas av det samlade kulturarvsarbete som bedrivs av ansvariga centrala,
regionala och lokala myndigheter, museer m.fl. Sålunda innefattas Finnskogens
kulturmiljöer i tillämpliga delar i det förslag till handlingsprogram som RAÄ
på uppdrag av regeringen tagit fram för en långsiktig, hållbar utveckling av
skogens kulturmiljövärden. Uppdraget redovisades av RAÄ i oktober 1997 och
bereds för närvarande i Regeringskansliet. Det kan vidare nämnas att RAÄ, på
regeringens uppdrag, arbetat fram förslag till åtgärder för att öka
förutsättningarna för en långsiktigt hållbar utveckling för landets
fäbodmiljöer. RAÄ avser att under hösten 1998 lägga fram ett handlingsprogram.
Mellan fäbodbebyggelse och Finnskogsbebyggelse kan sådana paralleller dras att
handlingsprogrammet senare kan få betydelse också för Finnskogsbebyggelsen. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkande 1 i motion Kr290 (m).
När det gäller det nordiska samarbetet har utskottet inhämtat att Torsby
Finnkulturcentrum i Värmland leder ett svensk-finskt forskningssamarbete om
Finnskogen. Vidare finns ett allmänt kulturutbyte, där Finnskogskulturen gör
sig starkt gällande, mellan vänorterna Torsby i Sverige, Grue i Norge och
Rautalampi i Finland. Dessutom har, som också anges i motionen, utvecklats ett
nätverk i Sverige och Norge, benämnt Finnbygder i Samverkan (FINNSAM).
Utskottet anser att något sådant uttalande av riksdagen som begärs i
motionens yrkande 2 om nordiska samarbetsprojekt inte är påkallat. Yrkandet
avstyrks därför.
Anslagsfrågor
Sveriges Hembygdsförbund
I två motioner, Kr227 (s) och Kr284 (c), behandlas det statliga bidraget till
Sveriges Hembygdsförbunds centrala verksamhet. Motionärerna redovisar att
förbundet får bidrag över både kulturbudgeten och miljö- och
naturvårdsbudgeten. Motionärerna påtalar att det sammanlagda statsbidraget, som
år 1998 uppgår till ca 2 miljoner kronor och avser både verksamhetsbidrag och
projektbidrag, har minskat under senare år. Motionärerna anför att förbundets
centrala verksamhet är av liten omfattning i förhållande till hembygdsrörelsens
omfattning och spridning i landet och att service och information till
medlemmar och allmänhet har fått lov att minskas. Hembygdsrörelsens verksamhet,
som bl.a. omfattar vård av kulturarvet och spridning av kunskap i
kulturarvsfrågor, bedrivs till stor del ideellt och är av stort värde för
kommun, landsting och stat, anför motionärerna.
Riksdagen bör enligt motion Kr227 (s) som sin mening ge regeringen till känna
följderna för den bedrivna verksamheten av ett minskat bidrag till Sveriges
Hembygdsförbund. Enligt motion Kr284 (c) bör behovet av en höjning av bidraget
till Sveriges Hembygdsförbund till tidigare nivå beaktas i kommande
budgetarbete.
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Riksantikvarieämbetet får enligt regeringens regleringsbrev för budgetåret
1998 använda högst 2 miljoner kronor av sitt förvaltningskostnadsanslag för
bidrag till organisationer inom kulturmiljöområdet. Av medlen används
1 050 000 kronor för bidrag till Sveriges Hembygdsförbund. Förbundet erhåller
bidrag även från Statens kulturråd och från Statens naturvårdsverk. Det senare
bidraget, som utgår från anslaget Miljöövervakning m.m. inom utgiftsområde 20,
har minskat under senare år. I budgetpropositionen för budgetåret 1998 har
regeringen aviserat att den under våren 1998 skall återkomma till riksdagen i
en miljöpolitisk proposition med ställningstaganden, bl.a. till framtida
omfattning och inriktning av anslaget Miljöövervakning m.m.
Utskottet har inhämtat att Hembygdsförbundet har erhållit statligt bidrag om
totalt 1 875 000 kronor för budgetåret 1998. År 1997 var det sammanlagda
bidraget 2 095 000 kronor.
Ett uttryck för statens syn på värdet av Hembygdsförbundets verksamhet är att
förbundet får statligt bidrag. Utskottet anser att regeringen i kommande
budgetarbete bör göra en samordnad helhetsbedömning av behovet av bidrag till
det kultur- och naturmiljöarbete som utförs av Hembygdsförbundet och andra
ideella organisationer inom kulturområdet. I det fall ställningstaganden, t.ex.
i miljöpropositionen eller i andra sammanhang, medför ett minskat bidrag från
miljö- och naturvårdsbudgeten till Hembygdsförbundet bör regeringen i kommande
budgetproposition i stället beräkna ökade medel för ändamålet inom
kulturbudgeten. Utskottet anser att riksdagen med anledning av motionerna Kr227
(s) och Kr284 (c) som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Fartyg m.m.
Motionärerna bakom motion Kr259 (m, c, fp, kd) anser att ett särskilt anslag
till stöd för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg bör inrättas
(yrkande 1) och att stödet skall omfatta inte bara kulturhistoriskt värdefulla
segelfartyg utan även ång- och maskindrivna fartyg (yrkande 2). Motionärerna
anser slutligen att stödet bör ökas (yrkande 3).
Statens sjöhistoriska museer har enligt sin instruktion till uppgift att
främja kunskapen om det svenska sjöförsvaret, den svenska handelssjöfarten och
det svenska skeppsbyggeriet genom tiderna (SFS 1990:571). Myndigheten skall
bl.a. vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika de
samlingar som har anförtrotts myndigheten. Vidare skall myndigheten hålla ett
urval av samlingarna tillgängligt för allmänheten samt driva och stödja
utställningsverksamhet och annan pedagogisk verksamhet. Myndigheten skall också
lämna information, råd och annan hjälp till regionala och lokala museer samt
verka för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg i den utsträckning
som det är möjligt och det finns medel.
Sedan budgetåret 1990/91 delar Statens sjöhistoriska museer årligen ut ett
ekonomiskt stöd, det s.k. skutstödet, till bevarande av kulturhistoriskt
värdefulla segelfartyg. Stödet gäller i första hand fartyg som är byggda i
Sverige eller som har seglats yrkesmässigt under svensk flagg men är byggda
utomlands. Stödet, som härrör från Vasamuseets intäkter, uppgår till 500 000
kronor per år.
Vid 1992/93 års riksmöte anförde kulturutskottet att förutsättningarna för
skutstödet var osäkra då det vid denna tid var beroende av ett eventuellt
överskott från intäkterna på Vasamuseet. Utskottet ansåg det därför motiverat
att överväga om ett särskilt anslag för skutstödet skulle inrättas (bet.
1992/93:KrU24 s. 10-11). I följande års budgetproposition bedömde regeringen
att ändamålet med skutstödet var angeläget men att det inte var möjligt att
föreslå en förändrad finansiering, dvs. finansiering via ett anslag på
statsbudgeten. Regeringen förordade dock att Statens sjöhistoriska museer i
fortsättningen skulle avsätta 500 000 kronor per år av intäkterna från
Vasamuseets verksamhet till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla
segelfartyg (prop. 1993/94:100 bil. 12 s. 100). Detta belopp skulle således
avsättas oberoende av om ett överskott av den avgiftsfinansierade verksamheten
uppstått.
Marinmuseikommittén har - i linje med vad kulturutskottet anförde år 1993 - i
sitt betänkande Nya samverkansformer inom den sjöhistoriska museiverksamheten
(SOU 1997:100) ansett att ett särskilt anslag bör inrättas för att tillgodose
behovet av stöd för de kulturhistoriskt värdefulla segelfartygen i stället för
att en del av Vasamuseets intäkter används för detta ändamål. Förslaget har
inte lett till någon åtgärd från regeringens sida.
Frågan om bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg har behandlats vid
ett flertal tillfällen av utskottet (se främst bet. 1989/90:KrU21 s. 14,
1992/93:KrU24 s. 10 och 1996/97:KrU5). Utskottet anser, liksom tidigare, att
det är angeläget att kulturhistoriskt intressanta och värdefulla fartyg, såväl
segelfartyg som andra fartyg, kan bevaras. Ansvaret härför bör enligt utskottet
främst ligga på fartygsägaren. En viktig åtgärd när det gäller bevarande torde
vara att en inventering, registrering och dokumentation görs av fartygen. På
Sjöhistoriska museet förs ett utförligt register över segelfartyg. Ett
motsvarande register över ångbåtar har också påbörjats. År 1997 tydliggjordes,
som ovan nämnts, Statens sjöhistoriska museers ansvar gentemot fartygsägarna
genom ett tillägg till myndighetens instruktion.
Utskottet kan konstatera att värdefulla insatser görs på frivillig väg av
intresserade och engagerade ägare till fartygen - det kan röra sig om såväl
enskilda ägare som föreningar och kommuner - för att bevara fartygen i
funktionsdugligt skick. Med hänsyn till skutstödets begränsade omfattning bör
det enligt utskottets mening för närvarande inte utvidgas till att avse även
andra fartyg än segelfartygen. Motion Kr259 (m, c, fp, kd) yrkande 2 avstyrks
därför.
Olika transportmedel har haft en avgörande betydelse för industrisamhällets
framväxt. Utskottet anser att det därför är befogat att överväga huruvida
bevarandeinsatser rörande transportmedel av olika slag borde ingå i de kommande
satsningarna på det industrihistoriska kulturarvet. Riksdagen får tillfälle att
behandla frågor som rör det industrihistoriska arvet när regeringen tagit
ställning till RAÄ:s rapport i frågan.
Utskottet är inte berett att nu göra något sådant uttalande om ett särskilt
anslag på statsbudgeten för skutstödet som begärs i motionen. Utskottet utgår
därvid från att det även framdeles avsätts medel - som inte understiger
nuvarande belopp om 500 000 kronor per år - till skutstödet från Vasamuseets
intäkter. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion Kr259 (m, c,
fp, kd) yrkande 1 bör avslås.
Utskottet är inte berett att göra ett uttalande om en ökning av skutstödet
och avstyrker därför yrkande 3 i motion Kr259 (m, c, fp, kd).
I motion Kr230 (v) anser motionärerna att ett särskilt kustkulturstöd, liknande
ett sådant stöd som finns i Norge, skall inrättas för att inte bara fartyg utan
också speciella skärgårds- och kustmiljöer skall kunna bevaras för framtiden.
Motionärerna anser att frågan om ett stöd av angivet slag bör snabbutredas och
skyndsamt införas i Sverige.
Utskottet vill här framhålla att det är kommunerna som har det primära
ansvaret när det gäller att säkra kulturmiljövården i den bebyggda miljön. När
det gäller bevarandet av de miljöer och byggnader som finns längs kusterna
finns, som tidigare nämnts, möjlighet att söka statligt stöd. RAÄ har efter
regeringens bemyndigande överlåtit beslutanderätten över bidraget till
kulturmiljövård till länsstyrelserna. Av intresse är också, som nämnts ovan,
att Nordiska ministerrådet har tillsatt en särskild arbetsgrupp i syfte att
bl.a. utreda hur kustkulturen skall kunna fortleva. Utskottet anser, med
hänvisning till det anförda, att något riksdagens uttalande om en skyndsam
utredning inte är påkallat. Utskottet avstyrker motion Kr230 (v).
Världsarvslistan
Motionärerna bakom motion Kr201 (m) anför att allt fler kulturmiljöer i Sverige
förts upp på Världsarvslistan, dock aldrig någon från Skåne. Motionärerna
framhåller vidare att Falsterbonäset är den lokal som, näst efter Bosporen,
passeras av flest flyttfåglar i världen och att näset är unikt som naturmiljö.
Motionen syftar till att regeringen skall verka för att Falsterbonäset skall
uppföras på Världsarvslistan.
Sverige har ratificerat dels 1954 års Unescokonvention om skydd för
kulturegendom i händelse av väpnad konflikt (Haagkonventionen) jämte
konventionens tilläggsprotokoll, dels 1972 års Unescokonvention om skydd för
världens kultur- och naturarv (Världsarvskonventionen). Båda konventionerna har
för Sveriges del trätt i kraft under år 1985.
Utskottet behandlade förra året en motion med samma innehåll som den nu
aktuella motionen. I betänkandet lämnade utskottet en utförlig redogörelse för
Världsarvskonventionen (bet. 1996/97:KrU5). Världsarvskonventionen kräver att
de länder som ansluter sig har en lagstiftning, organisation och utbildning som
garanterar att kultur- och naturvärden kan skyddas och vårdas. Världssamfundet,
representerat av Unesco, vill primärt genom konventionsarbetet fästa
uppmärksamheten på de mest representativa objekten och utveckla ett effektivt
internationellt samarbete för att så vitt möjligt skapa garantier för att
världsarvet skyddas och kan överlämnas till kommande generationer i gott och
autentiskt skick. Det bör emellertid understrykas att konventionen också mera
allmänt handlar om skyddet för kulturarvet och då inte bara för de allra
värdefullaste objekten.
I enlighet med vad som föreskrivs i Världsarvskonventionen har det bildats en
mellanstatlig kommitté för skydd av världens kultur- och naturarv. Kommittén
upprättar en lista över objekt som förklaras vara av denna dignitet,
Världsarvslistan.
Nominering av ett objekt för uppförande på Världsarvslistan skall numera
göras av varje lands regering hos Unesco före den 1 juli varje år. Sedan de
nominerade objekten bedömts av rådgivande organ, International Council on
Monuments and Sites (ICOMOS) och Word Conservation Union (WCU eller IUCN), tas
det slutliga beslutet av Världsarvskommittén som möts en gång per år, i
december månad. I Sverige har regeringen uppdragit åt Statens naturvårdsverk
och Riksantikvarieämbetet (RAÄ) att lämna förslag till objekt att föra upp på
Världsarvslistan.
På Världsarvslistan finns nu upptagna mer än 500 objekt, varav merparten är
kulturobjekt. De svenska objekt som inskrivits på listan är följande (beslutsår
inom parentes):
Drottningholms slott (1991),
Birka/Hovgården i Mälaren (1993),
Engelsbergs bruk i Fagersta kommun (1993),
Hällristningarna i Tanum, Bohuslän (1994),
Skogskyrkogården i Stockholm (1994),
Hansastaden Visby (1995),
Gammelstads kyrkstad (1996) och
Lapponiaområdet i Norrbotten (natur- och kulturobjekt) (1996).
Utskottet har inhämtat att ett nomineringsarbete - syftande till en ansökan
från regeringen till Unesco före den 1 juli i år - påbörjats beträffande den
s.k. Karlskronaanläggningen och Höga kusten.
De övriga objekt som är uppsatta på den s.k. tentativa listan, dvs. objekt
som bedöms kunna vara aktuella för Världsarvslistan, är Falu gruva,
Markim/Orkesta kulturlandskapsområde i Vallentuna utanför Stockholm, Stockholms
skärgård (yttre delar) och Ölands Alvar.
Utskottet anser liksom tidigare att det inte bör ankomma på riksdagen att
göra några ställningstaganden då det gäller frågan huruvida ett visst objekt
bör uppföras på Världsarvslistan. Liksom hitintills bör i första hand RAÄ och
Naturvårdsverket som sakkunniga organ lämna förslag till regeringen rörande
uppförande av nya svenska objekt på Världsarvslistan. Sådana förslag bör
grundas på myndigheternas egna initiativ eller på initiativ av ägare eller
förvaltare av kultur- eller naturobjekt eller av kommuner eller länsstyrelser
där objekten är belägna.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Kr201 (m).
Arkivfrågor
Inledning
Vid riksmötet 1989/90 antog riksdagen en arkivlag (prop. 1989/90:72, bet.
1989/90:KrU29, rskr. 1989/90:307). I arkivlagen (1990:782) finns regler om
statliga och kommunala myndigheters arkiv. Lagen innehåller bestämmelser om vad
som ingår i en myndighets arkiv, vården av arkivet och gallring av arkiv. Det
slås fast att myndigheters arkiv är en del av det nationella kulturarvet.
Myndigheternas arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de
tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information
för rättsskipningen och förvaltningen samt forskningens behov (3 §). I
arkivlagen regleras också att det skall finnas arkivmyndigheter för tillsynen
av myndigheternas arkivvård (7 §). Regeringen bestämmer vilka arkivmyndigheter
som skall finnas för tillsynen av de statliga myndigheterna, medan
kommunstyrelse och landstingsstyrelse är arkivmyndighet i kommun och landsting
om inte kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige har utsett någon annan
nämnd eller styrelse till arkivmyndighet (8 §). Även enskilda arkiv tillhör
kulturarvet men faller utanför lagens tillämpningsområde.
Vid riksmötet 1996/97 godkände riksdagen övergripande mål för Riksarkivet och
landsarkiven, vilka innebar att de övergripande målen för det statliga
arkivväsendet i enlighet med 3 § arkivlagen ligger fast (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129).
Med utgångspunkt i de övergripande målen har regeringen ställt upp fyra
verksamhetsmål för Riksarkivet och landsarkiven, nämligen att arbeta för en god
arkivhantering, att bevara och vårda, att tillgängliggöra samt att bygga upp
kunskap (regleringsbrev för budgetåret 1998).
Inom Riksarkivet skall enligt instruktionen för Riksarkivet och landsarkiven
(1995:79) finnas Krigsarkivet och en enhet för svensk arkivinformation (vilken
benämns Svensk arkivinformation i Ramsele, SVAR) samt i övrigt det antal
enheter som riksarkivarien bestämmer (13 §). Under Riksarkivet som cen-
tralmyndighet finns sju landsarkiv, nämligen i Uppsala, Vadstena, Visby, Lund,
Göteborg, Härnösand och Östersund (29 §). Dessutom fullgör genom avtal
Stockholms stadsarkiv och Värmlands arkiv, samt i viss omfattning Malmö
stadsarkiv under landsarkivet i Lund, landsarkivsuppgifter.
Nya landsarkiv
I motion Kr211 (c) begärs att en utredning skall tillkallas med uppgift att se
över landsarkivens struktur. Syftet med översynen skall vara att nya landsarkiv
skall etableras. Landsarkivens material bör göras mera lättillgängligt bl.a.
för de utbyggda regionala högskolorna. Ställning bör också tas till om det
ökade behovet av arkivutrymme skall tillgodoses genom utbyggnad av befintliga
arkiv eller genom etablering av nya landsarkiv (yrkande 5). Enligt motion Kr216
(c) motiverar sådana förhållanden som påtalas i motion Kr211 (c) etableringen
av ett nytt landsarkiv i Växjö. Där finns dessutom redan ett samarbete mellan
arkivbildare, arkiv och högskola och planer på nya byggnader som skulle kunna
inrymma även ett landsarkiv.
Utskottet påminner om att regeringen i 1993 års budgetproposition
(1992/93:100 bil. 12 s.102-117) förordade att Riksarkivet skulle ges
möjligheter till större flexibilitet i fördelningen av depå- och
tillsynsuppgifter mellan Riksarkivet och landsarkiven. Syftet var att på
effektivast möjliga sätt kunna ta ansvar för arkiveffekterna av pågående
förändringar inom den offentliga sektorn. Dessutom förordades en ny modell för
en långsiktig finansiering av utbyggnaden av arkivverksamheten, där de
arkivbildande myndigheterna fortsättningsvis skulle föra över resurser till
arkivmyndigheten vid leverans av arkivmaterial. Riksarkivets uppgift som
sektorsansvarig myndighet borde vara att samlat överblicka och analysera
effekterna av de långsiktiga förändringar som visar på nya behov inom
landsarkivorganisationen. Riksdagen hade inte något att erinra mot vad som
förordades om Riksarkivets planeringsansvar för den fortsatta utbyggnaden av
arkivdepåer (bet. 1992/93:KrU22, rskr. 1992/93:316). Utskottet har vid flera
tillfällen efter riksmötet 1992/93 avstyrkt motionsyrkanden om etablering av
nya landsarkiv och därvid hänvisat till Riksarkivets ansvar som
sektorsmyndighet för planeringen av en eventuell utbyggnad av
landsarkivorganisationen (senast i bet. 1996/97:KrU5). Utskottet vidhåller
denna uppfattning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Kr211 (c)
yrkande 5 och Kr216 (c).
Arkivväsendets service m.m.
I motion Kr209 (kd) redovisas att Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR), som
är en enhet inom Riksarkivet, har fått mindre intäkter sedan Riksarkivet
beslutat att från och med den 1 januari 1997 ta bort vissa användaravgifter vid
SVAR Forskarcentrum. Avgifterna togs bort efter en granskning som JO gjort av
förhållandet mellan verksamheten vid SVAR och bestämmelserna i dels
Tryckfrihetsförordningen (TF), dels avgiftsförordningen (1992:191) (se
Justitieombudsmännens ämbetsberättelse 1996/97:JO1 s. 484-490). Motionärerna
anför att bortfallet av avgiftsinkomsterna kan medföra sämre service och
kortare öppettider vid SVAR Forskarcentrum. Med tanke på den betydelse
besökarna vid SVAR har för regionens turistnäring, affärsliv m.m. föreslår
motionärerna att en undersökning skall göras av hur stödet till SVAR skall
utformas så att en god service till allmänheten skall kunna behållas.
Utskottet har ovan redovisat att ett av de fyra verksamhetsmålen för
Riksarkivet är att arbeta för att göra arkivmaterial tillgängligt. Målen för
denna verksamhet är bl.a. att nå fler och nya målgrupper och användare och att
öka kunskapen om och tillgängligheten till arkiven. Vidare skall
forskningsinformationen till de verksamma inom arkivsektorn och till
allmänheten öka och formerna för denna information utvecklas (regleringsbrev
för budgetåret 1998).
I Riksarkivets årsredovisning för år 1997 anges att SVAR:s verksamhet i
huvudsak hör till den verksamhetsgren inom Riksarkivet som avser
tillgängliggörandet av arkivmaterial. Riksarkivet redovisar att SVAR har
intäkter från Riksarkivets förvaltningsanslag, från avgifter och andra
ersättningar samt från bidrag av olika slag, t.ex. lönebidrag och EU-bidrag.
Vidare redovisas att ett planerat anslagssparande skett inom SVAR för att
situationer med minskad försäljning och minskade bidrag skall kunna hanteras.
Riksarkivet redovisar också att SVAR:s arbete med att nå nya användargrupper
bl.a. innebär att material i stor utsträckning har börjat läggas ut på
Internet. Riksarkivet konstaterar att släkt- och hembygdsforskare i hög grad
utnyttjar de nya möjligheterna att beställa mikrokort över nätet.
SVAR skall vara en egen resultatenhet. I budgetunderlaget för åren 1999-2001
redovisar Riksarkivet att SVAR bedöms stå för en minskande andel av
Riksarkivets totala verksamhetsfinansiering. Totalt beräknas SVAR:s
finansiering omfatta 28 400 000 kronor år 1999, varav 9 100 000 kronor härrör
från förvaltningskostnadsanslaget för Riksarkivet och landsarkiven, 24 600 000
kronor år 2000 med oförändrade anslagsmedel och 24 000 000 kronor år 2001,
likaledes med oförändrade anslagsmedel. Verksamheten är således till stor del
beroende av avgiftsintäkter m.m. och av bidrag, bl.a. från
arbetsmarknadsbudgeten. Intäkter och bidrag kan vara svåra att beräkna i förväg
och måste uppskattas.
Utskottet konstaterar att det ankommer på Riksarkivet att - inom ramen för
tillgängliga resurser och med utgångspunkt i de mål för arkivverksamheten som
satts upp av riksdag och regering - ta ställning till frågor som rör
verksamheten vid de i myndigheten ingående enheterna, bl.a. SVAR. Riksarkivet
har fått regeringens uppdrag att återrapportera hur Riksarkivet har löst sina
uppgifter under år 1998 när det gäller att nå fler och nya målgrupper av
besökare och användare och att öka kunskapen om och tillgängligheten till
arkiven. Utskottet förutsätter att - om Riksarkivet skulle rapportera att
tillgänglighetsmålet för arkivväsendet i olika avseenden visat sig svårt att
uppnå - regeringen redovisar sin bedömning av frågan för riksdagen och kommer
med de förslag till åtgärder som regeringen kan bedöma vara nödvändiga. Mot
bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör begära en sådan
särskild undersökning av servicen till allmänheten vid SVAR som föreslås i
motion Kr209 (kd). Motionen avstyrks därför.
I motion Kr269 (v) behandlas frågor som rör arkivväsendet i dataåldern.
Motionärerna anser att den statliga arkivpolitiken behöver förändras och att
arkivmyndigheternas uppgift att öka kunskaperna om och tillgängligheten till
arkivens material behöver lyftas fram. Den nya informationstekniken bör på sikt
medföra ett nytt arbetssätt, en bättre samordning och större effektivitet
(yrkande 31). Detta kräver investeringar i utbildning av personal, i teknisk
utrustning och i överförande av arkivmaterial i dataläsbar form. Den nya
informationstekniken kan göra arkivmaterialet tillgängligt för nya grupper och
för människor i hela landet. Den gör det också möjligt att lokalisera ut
arkivverksamhet. En utredning bör få till uppdrag att se över arkivväsendets
resursutnyttjande, lokalisering och möjligheter i en informationsteknisk tid
(yrkande 32).
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Kr269 (v) om vikten av att
kunskaperna om och tillgängligheten till arkivens material ökas. I det
föregående har utskottet redovisat att frågor som rör arkivväsendets
tillgänglighet har lyfts fram av regeringen som ett av de fyra verksamhetsmålen
för Riksarkivet och landsarkiven. Denna verksamhet skall ge vidgade perspektiv
på samhällsutveckling och på människors villkor samt stimulera debatt kring
arkivens betydelse, i synnerhet kring frågor som rör bruket av kulturarvet. Den
skall också medverka till att nya grupper och användare nås och att kunskapen
om och tillgängligheten till arkiven ökar. Riksarkivet har regeringens uppdrag
att återrapportera denna verksamhet.
I årsredovisningen för budgetåret 1997 konstaterar Riksarkivet att de nya
databaser som myndigheten arbetar med kommer att förändra situationen radikalt,
när det gäller att tillhandahålla information och service till forskare, som
redan nu begagnar arkivmaterial, men kanske framför allt till nya kategorier av
kunder. En väsentlig del i denna verksamhet utgör möjligheten att lägga ut
dessa verktyg på olika nätverk.
I budgetunderlaget för budgetåret 1999 redovisar Riksarkivet behovet av
investeringar för uppbyggnad och successiva ersättningsanskaffningar av ADB-
utrustning. Riksarkivet redovisar också sin syn på de krav som den snabba
teknikutvecklingen och digitaliseringen samt strukturförändringarna ställer på
arkivväsendet. Vidare redovisar Riksarkivet bl.a. att modellen med
anslagsöverföring i samband med leverans av arkivmaterial inte fungerat som
avsetts.
I regleringsbrevet för budgetåret 1998 har regeringen givit Riksarkivet i
uppdrag att redovisa konsekvenserna och framtidsperspektiven dels för
arkivmyndigheterna, dels för allmänheten med anledning av att arkivmaterialet i
allt högre grad digitaliseras och finns tillgängligt via Internet etc.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1998.
Som framgår av redovisningen ovan får således riksdagen tillfälle att - i
samband med regeringens resultatbedömning och förslag om anslag i
budgetpropositionen hösten 1998 - behandla de frågor om bl.a. digitalisering
och ny teknik samt effektivisering och utveckling, vilka tas upp i Riksarkivets
årsredovisning, budgetunderlag och återrapportering av regeringsuppdrag.
Utskottet, som kommer att följa frågorna om det statliga arkivväsendets
utveckling med stor uppmärksamhet, anser mot bakgrund av det anförda att någon
särskild utredning av det slag som begärs i motionen inte är påkallad.
Utskottet avstyrker motion Kr269 (v) yrkandena 31 och 32.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet,
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr238 yrkande 6 och 1997/98:Kr270
yrkande 50,
res. 1 (m, fp, mp, kd)
2. beträffande anbudsförfarande vid arkeologiska undersökningar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr270 yrkande 49,
3. beträffande avyttring av föremål från arkeologiska massfynd
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr282,
4. beträffande ortnamnsvård
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr207 och 1997/98:Kr226,
5. beträffande motorfabriken Pythagoras
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr225,
6. beträffande åtgärder för att bevara hamnar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr258,
7. beträffande de skånska slotten och herrgårdarna
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr217,
8. beträffande kulturen i Finnskogen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr290,
9. beträffande Sveriges Hembygdsförbund
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Kr227 och 1997/98:Kr284 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. beträffande utvidgning av skutstödet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr259 yrkande 2,
11. beträffande särskilt anslag till skutstöd
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr259 yrkande 1,
res. 2 (m, fp, v, mp, kd)
12. beträffande ökning av skutstödet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr259 yrkande 3,
res. 3 (v)
13. beträffande särskilt kustkulturstöd
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr230,
res. 4 (v)
14. beträffande Världsarvslistan
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr201,
15. beträffande nya landsarkiv
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr211 yrkande 5 och 1997/98:Kr216,
res. 5 (c)
16. beträffande Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR)
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr209,
res. 6 (kd)
17. beträffande arkivväsendet i dataåldern
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr269 yrkandena 31 och 32.
res. 7 (v)
Stockholm den 2 april 1998
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Anders
Nilsson (s), Leo Persson (s), Björn Kaaling (s), Marianne Andersson (c), Monica
Widnemark (s), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s),
Charlotta L Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell
(kd), Lars Lilja (s), Elizabeth Nyström (m) och Patrik Norinder (m).
Reservationer
1. Behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. (mom. 1)
Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp), Ewa Larsson
(mp), Fanny Rizell (kd), Elizabeth Nyström (m) och Patrik Norinder (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Behovet av ny
organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. som börjar med ?Då det gäller det?
och slutar med ?yrkande 50? bort ha följande lydelse:
Då det gäller det i motion Kr238 (m) framförda förslaget att RAÄ skall
fungera som ren sektorsmyndighet utan egna genomföranderesurser och det i
motion Kr270 (mp) framförda förslaget om att skilja UV och RAÄ från varandra
har utskottet gjort följande bedömning.
Frågorna har enligt utskottet ett nära samband med den
organisationsförändring som nyligen genomförts inom RAÄ och som RAÄ på
regeringens uppdrag utvärderat. Här kan nämnas att RAÄ och Statens historiska
museer skilts åt och fr.o.m. den 1 januari 1998 utgör två separata myndigheter.
Därmed har en viss renodling påbörjats med den inriktning som eftersträvas i
motion Kr238 (m).
Utskottet har funnit att principiella skäl talar för att UV skall skiljas
från RAÄ. Enligt utskottets uppfattning är det inte tillfredsställande att RAÄ
har en dubbelroll som innebär att myndigheten fattar beslut och har tillsyn
över kulturmiljövården samtidigt som den deltar i arkeologisk
undersökningsverksamhet. Utskottet anser därför - i enlighet med förslaget i
motion Kr270 (mp) - att en utredning bör tillsättas för att utreda vilka
effekter som kan förväntas uppstå om UV och RAÄ skils åt.
Utskottet är emellertid inte berett att - i enlighet med förslaget i motion
Kr238 (m) - därutöver nu förorda ytterligare renodling av RAÄ:s verksamhet.
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen nämligen inte föregripa regeringens
ställningstagande till den ovan angivna utvärdering av
organsationsförändringarna inom myndigheten som RAÄ gjort.
Beträffande önskemålet - - - (= utskottet 27 rader) - - - bör föregripas.
Vad utskottet sålunda anfört om att skilja UV från RAÄ bör riksdagen med bifall
till motion Kr270 (mp) och med anledning av motion Kr238 (m) yrkande 6 som sin
mening ge regeringen till känna. Motion Kr238 (m) bör i övrigt - i här aktuellt
avseende - inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr270 yrkande 50 och med anledning
av motion 1997/98:Kr238 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Särskilt anslag till skutstöd (mom. 11)
Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp), Charlotta L
Bjälkebring (v), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kd), Elizabeth Nyström (m) och
Patrik Norinder (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Fartyg m.m. som börjar
med ?Utskottet är inte berett att nu? och slutar med ?bör avslås? bort ha
följande lydelse:
I likhet med vad Marinmuseikommittén anfört och i linje med vad motionärerna
bakom motion Kr259 (m, c, fp, kd) anfört anser utskottet att stödet för de
kulturhistoriskt värdefulla segelfartygen bör tillgodoses genom att medel
anvisas på ett särskilt anslag över statsbudgeten. Regeringen bör enligt
utskottets mening återkomma med förslag i frågan i samband med
budgetpropositionen för år 1999. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet
att riksdagen med anledning av motion Kr259 (m, c, fp, kd) yrkande 1 som sin
mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande särskilt anslag till skutstöd
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Kr259 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Ökning av skutstödet (mom. 12)
Charlotta L Bjälkebring (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Fartyg m.m. som börjar
med ?Utskottet är inte berett att göra? och slutar med ?(m, c, fp, kd)? bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att skutstödet, som legat på samma nivå under ett flertal år,
bör ökas. Regeringen bör återkomma i budgetpropositionen med förslag om ett
ökat bidrag till kulturhistoriskt värdefulla segelfartyg. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande ökning av skutstödet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Kr259 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Särskilt kustkulturstöd (mom. 13)
Charlotta L Bjälkebring (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Fartyg m.m. som börjar
med ?Utskottet vill? och slutar med ?Kr230 (v)? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Kr230 (v) om att det
stöd som finns i dag, skutstödet, är alldeles för begränsat. Sverige behöver
ett kustkulturstöd liknande det som finns i Norge, där inte bara fartyg utan
också de speciella skärgårds- och kustmiljöerna får ökade möjligheter att
bevaras för framtiden. Ett sådant stöd bör snabbutredas och skyndsamt in
föras i Sverige. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion
Kr230 (v) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande särskilt kustkulturstöd
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr230 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Nya landsarkiv (mom. 15)
Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya landsarkiv som
börjar med ?Utskottet påminner? och slutar med ?Kr216 (c)? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Kr211 (c) att en
utredning bör tillsättas för att göra en översyn av frågan om landsarkivens
struktur och om etablering av nya landsarkiv. Som anförs i både denna motion
och i motion Kr216 (c) är det viktigt att landsarkivens material görs mera
lättillgängligt för de regionala högskolorna. Vidare kan överföringen av
församlingarnas arkiv till landsarkiven göra att det uppstår utrymmesbrist som
måste lösas antingen genom utbyggnad av befintliga arkiv eller uppbyggnad av
nya landsarkiv. I utredningsarbetet bör beaktas att den nya tekniken gör det
möjligt att sprida arkivverksamheten i landet. Vad utskottet anfört om en
utredning om etablering av nya landsarkiv bör riksdagen med bifall till motion
Kr211 (c) och med anledning av motion Kr216 (c) som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande nya landsarkiv
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr211 yrkande 5 och med anledning
av motion 1997/98:Kr216 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR) (mom. 16)
Fanny Rizell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arkivväsendets service
m.m. som börjar med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?avstyrks därför?
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med vad som anförs i motion Kr209 (kd) om SVAR:s
betydelse som regional satsning. Verksamheten har inneburit att ett ökande
antal besökare sökt sig till SVAR, vilket i sin tur inneburit ett tillskott för
turistnäring, affärsliv m.m. Den ökande tillströmningen av besökare har
inneburit mera arbete vid SVAR, samtidigt som SVAR:s avgiftsintäkter minskat
sedan Riksarkivet - efter en granskning av JO - beslutat att ta bort vissa
avgifter. De minskade avgiftsintäkterna kan medföra en försämrad service till
besökarna. Enligt utskottets uppfattning bör en undersökning göras av hur
stödet till SVAR skall utformas för att en god service till allmänheten skall
kunna upprätthållas. Riksdagen bör med bifall till motion Kr209 (kd) som sin
mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR)
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr209 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Arkivväsendet i dataåldern (mom. 17)
Charlotta L Bjälkebring (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arkivväsendets service
m.m. som börjar med ?Som framgår? och slutar med ?och 32? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Kr269 (v) att den
statliga arkivpolitiken behöver förändras och att arkivmyndigheternas uppgift
att öka kunskaperna om och tillgängligheten till arkivens material behöver
lyftas fram på ett tydligare sätt än vad som sker i dag. Den nya
informationstekniken bör på sikt medföra ett nytt arbetssätt, en bättre
samordning och större effektivitet inom arkivväsendet. Detta kräver
investeringar i utbildning av personal, i teknisk utrustning och i överförande
av arkivmaterial i dataläsbar form. Den nya informationstekniken kan öka
arkivmaterialets tillgängligt för nya grupper och för människor i hela landet.
Den gör det också möjligt att lokalisera ut arkivverksamhet. Mot denna bakgrund
anser utskottet att riksdagen med bifall till motion Kr269 (v) yrkandena 31 och
32 bör ge regeringen till känna att en utredning bör tillsättas för att se över
arkivväsendets resursutnyttjande, lokalisering och möjligheter i en
informationsteknisk tid.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande arkivväsendet i dataåldern
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr269 yrkandena 31 och 32 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................2
Utskottet.............................................4
Kulturmiljöfrågor 4
Organisationen inom kulturmiljöområdet, m.m. 4
Lagar och förordningar 4
Allmän bakgrund 4
Ansvars- och arbetsfördelning inom kulturmiljöområdet 5
Behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. 7
Fornminnesvård 8
Ortnamnsvård 11
Byggnadsvårdsfrågor m.m. 12
Anslagsfrågor 14
Sveriges Hembygdsförbund 14
Fartyg m.m. 15
Världsarvslistan 17
Arkivfrågor 19
Inledning 19
Nya landsarkiv 19
Arkivväsendets service m.m. 20
Hemställan 23
Reservationer........................................25
1. Behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. (mom. 1),
(m, fp, mp, kd) 25
2. Särskilt anslag till skutstöd (mom. 11), (m, fp, v, mp, kd) 26
3. Ökning av skutstödet (mom. 12), (v) 26
4. Särskilt kustkulturstöd (mom. 13), (v) 26
5. Nya landsarkiv (mom. 15), (c) 27
6. Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR) (mom. 16), (kd) 27
7. Arkivväsendet i dataåldern (mom. 17), (v) 28