Ändringar i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter
och i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i
Europaparlamentet
I detta betänkande behandlas Riksdagens förvaltningskontors förslag
1996/97:RFK2 om ändringar i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för
riksdagens ledamöter och i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges
företrädare i Europaparlamentet. Förslaget gäller reglerna kring den särskilda
pensionen för talmannen, reduceringen av ledamotsarvodet vid viss ledighet,
kostnadsersättningen samt beräkningsreglerna för ålderspension m.m. för
riksdagens ledamöter och Sveriges företrädare i Europaparlamentet. I
betänkandet behandlas också sex motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
år 1996 och år 1997, rörande ersättning till riksdagsledamöter.
Utskottet har i huvudsak tillstyrkt Förvaltningskontorets förslag. När det
gäller talmanspensionen föreslår utskottet dock att för rätt till sådan skall
gälla sammanlagt sju års uppdrag som talman och statsråd om uppdragen inte
innehafts i oavbruten följd i stället för de åtta år som Förvaltningskontoret
föreslagit. Samtidigt föreslår utskottet att den av Förvaltningskontoret
föreslagna möjligheten till dispens inte skall införas. Dessutom har vissa
redaktionella ändringar gjorts i Förvaltningskontorets förslag, och
bestämmelserna om pensionsgrundande arvoden har kompletterats. Utskottet
föreslår att de oklara reglerna om förmåner vid ledigheter ses över inom
Förvaltningskontoret.
Utskottet föreslår med anledning av två motionsyrkanden att den nuvarande
ordningen för fastställande av riksdagsledamöternas arvoden ses över. Vidare
föreslås en översyn i fråga om ersättningen till ersättare. Tre motionsyrkanden
avstyrks.
Utskottets lagförslag har fogats till detta betänkande som bilaga.
Förslaget
Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår i förslag 1996/97:RFK2 att riksdagen
antar Förvaltningskontorets förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter,
2. lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare
i Europaparlamentet.
Motioner från den allmänna motionstiden 1996/97
1996/97:K303 av förste vice talmannen Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar genomföra en översyn av riksdagsledamöternas arvoden i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K317 av Kristina Nordström (s) vari yrkas att riksdagen beslutar om en
översyn av ersättningsreglerna för riksdagsledamöter i syfte att förlänga
ersättningstiden för ledamöter som tjänstgjort kortare tid än tre år.
1996/97:K325 av Karin Pilsäter (fp) och Fredrik Reinfelt (m) vari yrkas
1. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om en sådan
ändring av intjänandereglerna för ålderspension att enbart antalet tjänsteår
avgör pensionens storlek,
2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om sådan
ändring av intjänandereglerna att enbart tjänsteår avgör efterlevandepensionens
storlek.
Motioner från den allmänna motionstiden 1997/98
1997/98:K243 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra
reglerna för ålderspension i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:A603 av Per Sundgren (v) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar om principer för fastställande av
riksdagsledamöternas arvoden i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Talmanspension
Bakgrund
Enligt 2 kap. 3 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter skall de regler som gäller för statsråds pension gälla också för
talman. I paragrafen hänvisas därvid till förordningen (SAVFS 1987:6 B 4) om
tjänstepensionsrätt för statsråd. Mot bakgrund av att denna förordning ersatts
av en ny förordning (AgVFS 1996:1 B 1) och en ändring i den aktuella paragrafen
därför bör göras, har det gjorts en översyn av regelsystemet för att undersöka
effekterna av en sådan ändring och även behovet av andra ändringar i
regelsystemet.
Talmanspension utgår till den som
- har varit talman under sammanlagt minst sex år eller
- har varit talman och har haft en eller flera sådana tjänster som avses i
förordningen (1991:1160) om förordnandepension m.m. (inkl. statsråd) under
sammanlagt minst sex år i oavbruten följd.
Det har i fråga om sammanläggning av tiden som talman med tidigare uppdrag
som statsråd ifrågasatts om det är berättigat att kräva att det skall vara
fråga om sex år i oavbruten följd, mot bakgrund av att viss tid som
riksdagsledamot ofta torde infalla mellan de båda uppdragen.
Gällande regler
Lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter innehåller bl.a.
bestämmelser om de ekonomiska villkoren för talmannen. När det gäller
talmannens s.k. förordnandepension hänvisas i 2 kap. 3 § till bestämmelser i
förordningen (SAVFS 1987:6 B 4) om tjänstepensionsrätt för statsråd.
Denna förordning har emellertid den 1 mars 1996 ersatts av en ny förordning
om tjänstepensionsrätt för statsråd (AgVFS 1996:1 B 1). Av 2 § i den nya
förordningen framgår att pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl. och
anslutande bestämmelser samt förordningen (1995:1038) om statliga
chefspensioner m.m. skall tillämpas med de tillägg och undantag som anges i den
nya förordningen.
Den äldre förordningen om tjänstepensionsrätt för statsråd skall dock
fortfarande tillämpas på den som tillträtt ett uppdrag som statsråd före den 1
oktober 1995 så länge uppdraget varar.
Reglerna om pension för talman som tillträtt sitt uppdrag före den 1 oktober
1995 kan i huvudsak sammanfattas på följande sätt.
Rätt till talmanspension har den som antingen varit talman under sammanlagt
minst sex år, eller har varit talman och även har haft en eller flera sådana
anställningar som avses i förordningen (1991:1160) om förordnandepension m.m.
(inklusive statsråd och statssekreterare) under sammanlagt minst sex år i
oavbruten följd. Krav på uppdrag i oavbruten följd finns alltså bara när det är
fråga om sammanläggning av olika slag av uppdrag.
Hel pension utgår till den som varit talman i sammanlagt minst tolv år eller
varit talman och statsråd/chefsanställd i minst tolv år.
Hel pension som betalas ut före 65 års ålder är 65 % av den del av
pensionsunderlaget som inte överstiger 20 basbelopp samt 32,5 % av den del av
pensionsunderlaget som överstiger 20 basbelopp men inte 30 basbelopp.
Fr.o.m. 65 års ålder är hel pension 10 % av pensionsunderlaget upp till högst
7,5 basbelopp, 65 % av pensionsunderlaget till den del det överstiger 7,5 men
inte 20 basbelopp samt 32,5 % av den del av pensionsunderlaget som överstiger
20 men inte 30 basbelopp.
Pensionen minskas med 0,625 % för varje helt fjärdedels år som ifrågavarande
tjänstetid understiger tolv år. Minskningen kan dock som mest vara 15 %.
Om de nya förordningarna (AgVFS 1996:1 B1) om tjänstepensionsrätt till statsråd
och (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. skulle tillämpas i stället för
förordningen (SAVFS 1987:6 B4) om tjänstepensionsrätt för statsråd och
förordningen (1991:1160) om förordnandepension m.m. torde detta i huvudsak inte
innebära några förändringar i förhållande till nuläget.
Förslaget
Förvaltningsstyrelsen föreslår att det beträffande rätten till talmanspension
införs en kompletterande regel med innebörd att denna rätt också omfattar den
som varit talman och statsråd i sammanlagt minst åtta år utan krav på att
uppdragen innehafts i oavbruten följd.
När det gäller tiden sex år som talman som kvalificerande för talmanspension
finns inte något krav på att uppdrag skall ha innehafts i oavbruten följd. En
person som har varit talman i fem år och statsråd i fem år har däremot inte
rätt till talmanspension om inte uppdragen innehafts i oavbruten följd. Det
framstår enligt Förvaltningskontoret som tveksamt om det är berättigat att i
fråga om sammanläggning av tiden som talman och statsråd kräva att den skall ha
varat i oavbruten följd, bl.a. mot bakgrund av att viss tid som riksdagsledamot
kan infalla mellan de båda uppdragen.
En möjlighet till förändring vore enligt Förvaltningskontoret att enbart ta
bort kravet på att uppdragen skall ha innehafts i oavbruten följd. Emellertid
kan det då inte bortses från att det för chefspension krävs att en eller flera
chefsanställningar har innehafts i oavbruten följd under minst tolv år; att
jämföras med de sex år som gäller för talmän och statsråd. Förvaltningskontoret
anser mot den bakgrunden att det är rimligt att kräva att uppdragen som talman
och statsråd skall ha innehafts i sammanlagt minst åtta år i de fall uppdragen
inte fullgjorts i oavbruten följd. Förvaltningskontoret föreslår att det införs
bestämmelser om detta och också en möjlighet för förvaltningsstyrelsen att om
det finns särskilda skäl medge rätt till talmanspension efter sju år. Enligt
Förvaltningskontoret behövs sistnämnda dispensregel eftersom en regeringsperiod
mellan två ordinarie val tidigare var endast tre år.
Förvaltningskontoret föreslår vidare en viss uppjustering av procenttalen för
beräkning av pensionen från 65 års ålder. Eftersom talmannen i motsats till
statsråden och personer med chefsanställning inte omfattas av den
kompletterande ålderspensionen, s.k. Kåpan, föreslås att procentsatsen för
beräkning av pension på den del av pensionsunderlaget som inte överstiger 7,5
basbelopp bestäms till 11,5 % i stället för i dag gällande 10 %.
Övriga föreslagna ändringar i lagbestämmelserna om pension till talmannen är
av redaktionell natur. De särskilda regler som rör talmanspension och som inte
finns i pensionsplanen för arbetstagare hos staten m.fl. (Pensionsavtalet PA91)
föreslås tas in direkt i lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter.
Lagen behöver då inte längre innehålla en hänvisning till de särskilda
bestämmelser som gäller för statsråd.
Förvaltningskontoret har också berört det förhållandet att ett statsråd inte
kan tillgodoräkna sig tid som talman när det gäller statsrådspensionen. Enligt
Förvaltningskontoret bör det övervägas om inte statsråden - i överensstämmelse
med vad som gäller för talmannen - bör kunna medräkna även tidigare år som
talman. Förvaltningskontoret pekar också på det förhållandet att nuvarande
regelsystem missgynnar en många gånger önskvärd rörlighet mellan olika
offentliga uppdrag och chefsanställningar men framhåller att detta närmast är
frågor för regeringen.
Utskottets bedömning
Utskottet delar Förvaltningskontorets bedömning att de särskilda omständigheter
som gäller för att erhålla uppdrag som statsråd och talman gör att
uppdragsperioderna bör kunna ge rätt till talmanspension även om uppdragen inte
innehafts i sammanhängande följd. Som Förvaltningskontoret kommit fram till bör
tiden bestämmas till längre än de sex år som i dag gäller om uppdragen som
talman och statsråd innehafts i oavbruten följd. Förvaltningskontoret har
föreslagit att den kvalificerande tiden skall vara åtta år med en möjlighet för
Förvaltningskontoret att i särskilda fall medge rätt till talmanspension efter
sju år. Förslaget har motiverats med att en regeringsperiod mellan två val före
1994 endast var tre år. Enligt utskottet är en tydligare ordning att den
kvalificerande tiden i stället bestäms till minst sju år utan dispensmöjlighet.
Utskottet föreslår därför att ordet åtta i den tredje strecksatsen i den
föreslagna 2 kap. 8 § lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter
skall ersättas med ordet sju och att sista stycket i den föreslagna paragrafen
utgår.
Paragrafens andra stycke bör också få en annan lydelse. Enligt detta stycke i
förslaget skall vid beräkningen av sexårsperioden en regeringsperiod mellan två
val till riksdagen anses vara fyra år. Avsikten med bestämmelsen synes vara att
komma till rätta med de situationer då det kan skilja några dagar mellan den
tidpunkt på de olika åren då uppdragen tillträds och avslutas. Emellertid kan
bestämmelsen också tolkas så att de tidigare treårsperioderna skall
tillgodoräknas som fyra år. Bestämmelsen bör mot denna bakgrund och med hänsyn
till utskottets ställningstagande ovan kompletteras så att det klart framgår
att en regeringsperiod respektive talmansperiod före valet år 1994 skall anses
vara tre år och därefter fyra år. I övrigt tillstyrker utskottet - med vissa
redaktionella ändringar - Förvaltningskontorets lagförslag såvitt avser
talmanspensionen.
Inkomstgaranti
Gällande regler
Enligt 13 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter har en ledamot som före 65 års ålder lämnar riksdagen efter minst tre
års sammanhängande tid rätt till inkomstgaranti fr.o.m. den tidpunkt arvodet
upphör. Enligt 13 kap. 8 § betalas inkomstgarantin under det första garantiåret
med 80 % av garantiunderlaget, dvs. det ledamotsarvode, tilläggsarvode och
vissa uppdragsarvoden som betalats vid avgångstillfället. Inkomstgaranti utgår
enligt 13 kap. 3 § under ett år för den som varit ledamot kortare
sammanhängande tid än sex hela år. För den ledamot som lämnat riksdagen efter
en sammanhängande tid av minst sex hela år gäller inkomstgarantin under två år
om ledamoten inte uppnått 40 års ålder, i fem år om ledamoten uppnått 40 men
inte 50 års ålder och annars till dess ledamoten fyller 65 år. Efter ett år
utgår inkomstgarantin med reducerat belopp, 33-66 % av garantiunderlaget
beroende på ledamotens tid i riksdagen.
I motsats till vad som gäller för bl.a. talmanspension kan inkomstgarantin
beräknas på ett underlag som är hur stort som helst. Denna skillnad har
hittills inte haft någon praktiskt betydelse. Reglerna om inkomstgaranti
tillkom nämligen när arvodena var betydligt lägre än vad de är i dag. Särskilt
gäller detta i fråga om talmannen. Emellertid har arvodet höjts under senare
år, och i fråga om talman kan det uppkomma situationer där inkomstgarantin ger
ett bättre utfall än talmanspensionen.
Förslaget
Förvaltningsstyrelsen föreslår att underlaget för beräkningen av
inkomstgarantin på årsbasis skall uppgå till högst 30 basbelopp med en
avtrappande procentsats mellan 20 och 30 basbelopp. En sådan ändring skulle
innebära att inkomstgaranti inte kan ge ett bättre utfall än pension. Ändringen
skulle i praktiken inte innebära en förändring för vanliga riksdagsledamöter
eftersom deras inkomstgarantiunderlag inte torde överstiga 20 basbelopp per år
eller 1,67 basbelopp per månad. För talman och vice talmän kan förslaget
däremot ha en viss betydelse.
Gällande regler
Enligt 1 kap. 8 § riksdagsordningen kan riksdagsledamot efter prövning erhålla
ledighet från sitt uppdrag. Beviljas ledamot ledighet för en tid av minst en
månad skall hans uppdrag under den tid han är ledig utövas av ersättare. Enligt
1 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter
utgår inte förmåner enligt lagen vid ledighet som beviljas för en månad eller
mer i följd, såvida det inte är fråga om offentligt uppdrag,
militärtjänstgöring, sjukdom eller vård av barn m.fl.
Enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen om ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter görs avdrag från arvodet med två tredjedelar fr.o.m. den 16:e dagen
av ledighet som beviljats av annat skäl än offentligt uppdrag,
militärtjänstgöring, sjukdom, vård av barn m.fl.
Enligt riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 1.8.1 prövar talmannen ansökan
om ledighet under kortare tid än en månad från uppdrag som riksdagsledamot.
Det finns i kammaren i praxis ett utvecklat kvittningsförfarande, som ger
utrymme för viss frånvaro från riksdagsarbetet utan att ledighet formellt
beviljas av talmannen enligt reglerna i riksdagsordningen.
Förslaget
Förvaltningskontoret föreslår att bestämmelsen i 3 kap. 4 § första stycket
lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter skall utgå för att
åstadkomma en anpassning till gällande principer om beviljande av ledighet.
Något avdrag skall således inte göras på arvodet om ledigheten understiger en
månad.
Förslaget
Förvaltningskontoret föreslår att rätten att erhålla kostnadsersättning under
ledig tid begränsas till trettio dagar i följd och att den tekniska
utrustningen - om det finns särskilda skäl - skall återställas vid den tidpunkt
kostnadsersättningen upphör.
Bakgrunden sägs vara de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1997 och
som innebär att ledamöterna på riksdagens bekostnad erbjuds förutom pc-enhet
också telefax och tjänstetelefon i bostaden samt mobiltelefon och personsökare.
Gällande regler
Enligt 6 kap. 1 § lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter är en
ledamot berättigad till kostnadsersättning med ett belopp motsvarande 15 % av
basbeloppet. Enligt 2 §, i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1997,
tillhandahåller riksdagen ledamöterna sådan teknisk utrustning som är av
väsentlig betydelse för utförande av uppdraget som ledamot i riksdagen. Enligt
förarbetena (1995/96:KU26 s.10 f.) avser detta persondator och telefax i
bostaden samt anslutnings-, abonnemangs- och samtalsavgifter för ett därtill
knutet telefonabonnemang. Vidare avses mobiltelefon och personsökare med
abonnemangsavgift.
Tidigare gällde en bestämmelse i 3 § om att rätten till kostnadsersättning
upphörde efter ledighet i mer än nittio dagar i följd. Enligt 4 § skulle den
tekniska utrustningen återställas när kostnadsersättningen upphörde om inte
annat överenskoms mellan Riksdagens förvaltningskontor och den enskilde
ledamoten. Dessa bestämmelser kom dock att falla bort i samband med en ändring
av reglerna för kostnadsersättning. I vissa fall gäller dock att
kostnadsersättning ändå inte utgår vid ledigheter som varar under minst en
månad. Enligt 1 kap. 1 § första stycket lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor
för riksdagens ledamöter utgår nämligen inte förmånerna enligt lagen för tid då
ledamot är statsråd eller för tid då ledamoten av annat skäl än offentligt
uppdrag, militärtjänstgöring, sjukdom, eller vård av barn m.fl. beviljats
ledighet under minst en månad i följd.
Utskottets bedömning
Utskottet delar Förvaltningskontorets bedömning att en bestämmelse om
kostnadsersättning under ledighet bör återinföras. Enligt utskottets mening bör
dock bestämmelserna i 6 kap. 3 § lagen om ekonomiska villkor knytas till vad
som gäller enligt lagens inledningsparagraf. Utskottet föreslår därför en
bestämmelse med innebörd att den ledamot som är ledig under minst en månad i
följd för offentligt uppdrag, militärtjänstgöring, vård av barn m.fl. har rätt
till kostnadsersättning under den första månaden av ledigheten. I andra fall av
ledighet skall således inte kostnadsersättning utgå över huvud taget.
Som Förvaltningskontoret föreslår skall huvudprincipen vara att den tekniska
utrustningen skall kunna behållas under ledigheten och bara behöva återställas
om det finns särskilda skäl. Utskottet delar denna bedömning men föreslår en
viss omformulering av lagtexten.
Utskottet har uppmärksammat att bestämmelserna om skilda förmåner vid ledighet
i vissa fall kommit att bli motstridiga och otydliga. Det kan också finnas
bestämmelser om förmåner som inte anpassats till förändringar i reglerna om
förmåner i samhället i övrigt. Det finns enligt utskottets mening behov av en
mer generell översyn av dessa regler i ersättningslagen. Detta bör enligt
utskottets mening ges Förvaltningskontoret till känna.
Förvaltningskontorets förslag i övrigt, m.m.
Förslaget
Förvaltningskontoret föreslår att reglerna om beräkning av ålderspension,
sjukpension, egenlivränta och kompletterande efterlevandepension i såväl lagen
(1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter som lagen (1966:304)
om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet anpassas till vad
som gäller enligt pensionsplanen för arbetstagare hos staten m.fl. i fråga om
procentsatser och beräkningsunderlag. Det innebär i huvudsak att förmånerna
inte beräknas på hur stort underlag som helst utan dels trappas av när
underlaget överstiger 20 basbelopp, dels begränsas till att utgå på ett
underlag upp t.o.m. 30 basbelopp.
Vidare föreslås - i enlighet med vad som gäller för arbetstagare inom det
statliga avtalsområdet - ett förtydligande i 14 kap. respektive 10 kap. i fråga
om de basbelopp som avses i det båda lagarna.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker Förvaltningskontorets förslag i fråga om begränsningen av
pensionsförmånerna m.m. När det gäller hänvisningarna till basbeloppet bör dock
enligt utskottets mening utgångspunkten vara att med ordet basbelopp normalt
avses 1 kap. 6 § första och andra styckena lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Utskottet föreslår därför en något annorlunda lydelse av de berörda
bestämmelserna.
Utskottet har uppmärksammat att bestämmelserna i 7 kap. 3 § lagen om
ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter, som föreskriver vad som skall vara
pensionsgrundande arvode, inte omfattar arvodena till ordförande och vice
ordförande i EU-nämnden. Utskottet föreslår att en hänvisning till 1 § 8 lagen
(1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och
organ införs i 7 kap. 3 § 3 lagen om ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter för att också dessa arvoden skall vara pensionsgrundande.
Utskottet föreslår vidare att lagarna skall träda i kraft den 1 januari 1998
i stället för den 1 oktober 1997, som Förvaltningskontoret föreslagit.
En översyn av riksdagsledamöternas arvoden
Motionerna
I motion 1996/97:K303 av Anders Björck m.fl. (m) begärs en översyn av
riksdagsledamöternas löner. Motionärerna hänvisar till den koppling till
lönerna för vissa statliga tjänster som fanns under åren 1962-1990. Mot
bakgrund av att det nuvarande systemet med arvodesnämnd kan uppfattas som
godtyckligt är det enligt motionen önskvärt med en återgång till ett bundet
system med koppling till löneutvecklingen i samhället i övrigt, t.ex. genom att
riksdagsarvodet knyts till någon eller några yrkesgrupper inom den privata
eller offentliga sektorn.
Per Sundgren (v) begär i motion 1997/98:A603 yrkande 3 att riksdagsmännens
arvoden inte skall öka mer än genomsnittet för de statsanställdas löner.
Bakgrund
År 1866-1909 utgick ersättning endast till andra kammarens ledamöter. Dessa
fick för varje ordinär lagtima riksdag 1 200 riksdaler i ?arvode?.
År 1909 infördes ersättningsrätt även för första kammarens ledamöter enligt
samma regler som gällde för andra kammarens ledamöter.
År 1918 infördes en skillnad mellan ?stockholmare? och andra. Begreppet
?arvode? slopades och ersattes av begreppet ?dagtraktamente?. Dessa
fastställdes till 15 riksdaler, dock högst 1 800 riksdaler per riksdag för
?stockholmare? och för övriga till 20 riksdaler, dock högst 2 400 riksdaler per
riksdag.
År 1921 höjdes dagtraktamentena till, för ?stockholmare? 24 riksdaler, dock
högst 3 400 riksdaler per riksdag, och för övriga 32 riksdaler, dock högst 4
500 riksdaler per riksdag.
År 1933 slopades begreppet dagtraktamente och ersattes av begreppet arvode.
En sänkning genomfördes med hänsyn till den ekonomiska krisen. ?Stockholmare?
fick 3 000 kr, övriga 4000 kr för ordinär lagtima riksdag.
År 1941 överfördes alla materiella regler från riksdagsordningen till den nya
stadgan (1941:98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande. Med
bibehållande av begreppet arvode övergick man till månadsbelopp, 750 kr per
månad för ?stockholmare? och 1 000 kr per månad för övriga.
År 1949 övergick man till årsarvoden, som med hänsyn till gällande allmänna
lönestopp fastställdes till de belopp som utgått under år 1948, för
?stockholmare? 6 650 kr och för övriga 8 866 kr.
År 1951 höjdes arvodena till 9 000 kr respektive 12 000 kr.
År 1954 uppdelades arvodet på grundarvode, 9 000 kr för alla ledamöter, samt
kostnadsersättning, 3 000 kr för ?stockholmare? och 8 000 kr för övriga.
År 1957 höjdes grundarvodet till 12 000 kr.
År 1959 höjdes grundarvodet till 24 000 kr. Kanslideputerade gavs rätt att
jämte kamrarnas talmän besluta om tillägg och avdrag som svarade mot
förändringar i löner till befattningshavare i statens tjänst.
Konstitutionsutskottet framhöll att det var naturligt att förändringar i den
allmänna lönenivån borde få återverkningar även på riksdagsmannaarvodet. Med
hänsyn till riksdagsmannauppdragets natur var det emellertid enligt utskottet
mindre lämpligt att genom någon form av automatik anknyta arvodet till en viss
grupp löntagare. I första hand borde dock jämförelse göras med statstjänstemän
i motsvarande inkomstläge.
År 1962 höjdes grundarvodet till 26 000 kr med hänvisning till att jämförelse
borde göras med statstjänstemän i motsvarande inkomstläge.
Konstitutionsutskottet framhöll att med en sådan höjning skulle årsarvodet
komma att utgöra omkring två tredjedelar av årslönen för statlig
befattningshavare med lön enligt löneklass 1 å löneplan B (B 1).
År 1966 höjdes grundarvodet till 31 000 kr, motsvarande två tredjedelar av
lönen i löneklass C 1. Samtidigt genomfördes vissa ändringar i 1941 års
ersättningsstadga för att förtydliga att Riksdagens förvaltningskontor - som
ersatt Kanslideputerade - kunde besluta om de ändringar i grundarvodet som
svarade mot förändringar i löner till befattningshavare i statens tjänst.
År 1972 ersattes 1941 års stadga av Ersättningsstadga för riksdagens
ledamöter. Arvode skulle fortfarande utgå med belopp för månad som motsvarade
två tredjedelar av lönen till statstjänstemän i löneklass 1 på löneplan C.
År 1974 beslutades att arvode skulle utgå med belopp för månad som motsvarade
tio tolftedelar av lönen till statstjänstemän i löneklass F 25, dvs. då 76 500
kr per år, i enlighet med förslag från en opartisk kommitté.
År 1983 beslutades att arvode skulle utgå med ett belopp för månad som
motsvarade den genomsnittliga lönen för tjänster som byråchefer vid statliga
myndigheter och domare med befattningar som rådmän, hovrättsråd och
kammarrättsråd. Arvodet skulle således beräknas med utgångspunkt från årets
alla månader och inte som tidigare från endast tio månader.
År 1988 beslutades lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens
ledamöter. Knytningen till vissa statliga befattningshavare ändrades inte.
I december 1990 beslutade riksdagen att lagen inte skulle tillämpas
beträffande arvoden för tiden den 1 oktober 1990-den 31 december 1991. I
stället skulle ledamotsarvode betalas med samma belopp som gällde för september
1990 eller 21 625 kr per månad. Med anledning av en motion (m), vari begärdes
en utredning syftande till att statsrådens arvoden skulle bestämmas med
utgångspunkt i riksdagsledamöternas arvoden hade konstitutionsutskottet
(1990/91:KU18) framhållit att starka skäl talade för samordning av
fastställande av arvoden för statsråd och för riksdagsledamöter. Riksdagen gav
regeringen och Riksdagens förvaltningskontor detta till känna (rskr.
1990/91:88).
I juni 1991 beslutade riksdagen lagbestämmelser med innebörd att
statsrådsarvodet knöts till arvodet för riksdagsledamöter (1990/91:KU48).
Statsministerns arvode bestämdes till 215 % av ledamotsarvodet och övriga
statsråds arvoden till 198 %.
I december 1991 beslutade riksdagen att byråchefer vid statliga myndigheter
inte längre skulle ingå i den jämförelsegrupp som riksdagsarvodena enligt
ersättningslagen skulle bygga på. Genom särskild reglering bestämdes arvodet
till 22 230 kr för tiden den 1 januari 1992-den 31 mars 1992, och för tiden den
1 april 1992-den 31 mars 1993 skulle arvodet höjas med ett belopp som
motsvarade den genomsnittliga höjningen av månadslönen som kunde tillkomma
jämförelsegruppen fr.o.m. den dagen (1991/92:KU5).
I december 1992 höjdes arvodet till 23 425 kr. Jämförelsegruppens
genomsnittliga månadslön var då 27 764 kr.
I mars 1993 beslutade riksdagen att arvodet för tiden den 1 april 1993- den
31 december 1993 skulle vara 23 425 kr jämte det belopp som motsvarade den
genomsnittliga höjningen fr.o.m. den 1 april 1993 för jämförelsegruppen
(1992/93:KU21).
Med anledning av riksdagens beslut i december 1991 tillkallades en kommitté
med uppgift att lämna förslag till konstruktionen av statsrådens arvoden m.m. I
utredningsbetänkandet Vad är ett statsråds arbete värt? (SOU 1993:22) framhölls
att arvodena till statsråden inte automatiskt borde kopplas till någon annan
grupps arvoden eller något index för löner eller priser. I stället borde
arvodena fastställas av en särskild myndighet under riksdagen,
Statsrådslönenämnden. I skrivelse våren 1993 överlämnade regeringen
utredningsbetänkandet till riksdagen (skr. 1992/93:240).
Skrivelsen behandlades i konstitutionsutskottet tillsammans med motioner om
ett nytt system för bestämmande av arvodena till riksdagsledamöter och ett
förslag från Förvaltningskontoret om en nämnd för bestämmandet av arvodena till
riksdagsledamöterna (1993/94:KU11). Utskottet förordade att det skulle inrättas
två nämnder för bestämmande av arvode till statsråd respektive
riksdagsledamöter.
Den 1 januari 1994 inrättades en Statsrådsarvodesnämnd och en Riksdagens
arvodesnämnd som myndigheter under riksdagen för fastställande av arvoden till
statsråd respektive riksdagsledamöter. Riksdagsledamöternas arvode höjdes till
25 000 kr per månad.
Den 1 juli 1994 trädde den nu gällande lagen (1994:1065) om ekonomiska
villkor för riksdagens ledamöter i kraft. Bestämmelsen om att ledamotsarvode
betalas med ett belopp per månad som Riksdagens arvodesnämnd fastställer fördes
över till 3 kap. 1 § i den nya lagen.
Den 1 oktober 1994 höjdes arvodet till 26 500 kr per månad.
Den 1 januari 1996 höjdes arvodet till 27 500 kr per månad.
Den 1 januari 1997 höjdes arvodet till 29 500 kr per månad.
I sammanhanget kan nämnas att den genomsnittliga lönen för tjänster som
hovrättsråd, kammarrättsråd och rådmän enligt uppgift från Domstolsverket
uppgår till ca 32 700 kr per månad. Statsrådens arvoden höjdes den 1 januari
1994 till 55 000 kr per månad, den 1 januari 1996 till 60 000 kr per månad och
den 1 juli 1997 till 65 000 kr per månad. Statsministerns arvode höjdes vid
samma tidpunkter till 65 000 kr, 75 000 kr respektive 80 000 kr per månad.
Utskottets bedömning
Den gällande ordningen för fastställande av riksdagsledamöternas arvoden har nu
funnits i närmare fyra år och arvodena har i praktiken inte varit knutna till
någon viss jämförelsegrupp sedan oktober 1990. Dessförinnan gällde under 28 år
att arvodena var knutna till lönerna för en viss grupp statstjänstemän. Enligt
utskottets mening har den nya ordningen nu gällt så länge att det är möjligt
att utvärdera den i jämförelse med den tidigare gällande knytningen till en
viss grupp löntagare och dessutom med utvecklingen av statsrådens arvoden.
Utskottet förordar att en översyn av ordningen för fastställande av
riksdagsledamöternas arvoden genomförs och att Förvaltningskontoret återkommer
till riksdagen med en redovisning av resultatet av översynen och de förslag som
översynen kan föranleda. Detta bör med anledning av motionerna 1996/97:K303
och 1997/98:A603 yrkande 3 ges Förvaltningskontoret till känna.
Ersättningen efter fullgjort kortare uppdrag som ersättare för riksdagsledamot
Motionen
Kristina Nordström (s) begär i motion K317 en översyn i syfte att förlänga
ersättningstiden för ledamöter som tjänstgjort kortare tid än tre år. Hon
hänvisar till att en ersättare för riksdagsledamot i normalfallet är ledig från
sitt ordinarie arbete under tiden han eller hon fullgör uppdrag som
riksdagsledamot. Om ersättaren plötsligt blir entledigad från riksdagen kan en
återgång till det ordinarie arbetet normalt inte ske omedelbart eftersom den
ordinarie tjänsten kan vara besatt med vikarie. Motionären pekar också - mot
bakgrund av att en hel månadslön betalas ut oavsett när man slutar under
månaden - på att det är en nackdel att sluta som riksdagsledamot i slutet av en
månad i stället för i början av en månad. Ersättningsreglerna bör enligt
motionen ses över så att arvode kan uppbäras under rimlig tid och inte datum
för entledigandet avgör hur lång garantin blir.
Gällande regler
Enligt 3 kap. 1 § lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter betalas
ledamotsarvode med ett belopp för månad som Riksdagens arvodesnämnd
fastställer. En ledamot som lämnar riksdagen efter minst tre års sammanhängande
tid har enligt 13 kap. 1 § samma lag rätt till inkomstgaranti fr.o.m. den
tidpunkt arvodet upphör. För den som varit ledamot kortare tid betalas inte
någon särskild ersättning vid avgångstillfället.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är det angeläget att det ges bästa möjliga
förutsättningar för ersättare för riksdagsledamöter att fullgöra också
förhållandevis kortvariga uppdrag. Många gånger upphör uppdraget som ersättare
med kort varsel och möjligheterna att omedelbart återgå till en anställning kan
vara små. Det är därför enligt utskottets mening rimligt att ersättaren
tillförsäkras en viss minsta ersättning vid avgångstillfället. I vart fall
borde ersättaren vara tillförsäkrad en ersättning som ger utrymme för att inte
återgå till en anställning tidigare än en månad efter det att uppdraget som
ersättare för riksdagsledamot avslutats. Enligt utskottets mening bör frågan
övervägas inom Förvaltningskontoret. Utskottet tillstyrker således motion
1996/97:K317 och förordar att vad utskottet anfört ges Förvaltningskontoret
till känna.
Riksdagsledamöternas pension och efterlevandeskydd
Motionen
I motion 1996/97:K325 av Karin Pilsäter (fp) och Fredrik Reinfeldt (m) begärs
att intjänandereglerna för ålderspension och efterlevandepension ändras så att
enbart antalet tjänsteår avgör pensionens storlek (yrkandena 1 och 2).
Motionärerna hänvisar till att det bör ses som självklart att riksdagsledamöter
avgår efter ett antal perioder och övergår till annan verksamhet och att de
ersättningar och förmåner som betalas på grund av ledamotskapet bör utgå från
denna förutsättning. Den ålderspension som ledamöterna tjänar in under tiden de
tjänstgör bör gälla lika för alla. Det är orimligt att ålderspensionsförmånerna
avgörs av huruvida ledamoten är över eller under 50 år vid avslutandet av
ledamotskapet. Ålderspensionsförmånen bör vara direkt kopplad till antalet
intjänandeår och inte till ledamotens ålder.
Eftersom efterlevandepension till familjen är kopplad till intjänad
egenpension får även familjen ett väsentligt sämre skydd om ledamoten avgår
eller avlider före 50 års ålder.
Ola Karlsson (m) begär i motion 1997/98:K243 också att reglerna för
intjänande av ålderspension ändras. Liksom i motion 1996/97:K325 begärs att
ålderspensionen enbart relateras till det antal år man tjänstgjort i riksdagen,
oavsett när under livet detta sker.
Bakgrund
Den 1 juli 1994 trädde lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter i
kraft. En utgångspunkt för de nya bestämmelserna om egenpensions- och
efterlevandepensionsförmåner var att de skulle utformas i närmare anslutning
till vad som gäller för statstjänstemän i motsvarande lönenivå. Ett system med
egenlivränta infördes för att i vissa fall kompensera ledamot som inte är
berättigad till ålderspension. Konstitutionsutskottet (bet. 1993/94: KU43)
ansåg att det var angeläget att riksdagen nu beslutade om de föreslagna
ändringarna. Utskottet pekade dock på en rad förestående förändringar, som
valperiodens längd och ett reformerat allmänt tjänstepensionssystem, och
framhöll att det fick bli en uppgift för Förvaltningskontoret att följa
utvecklingen och överväga synpunkter bl.a. i fråga om åldersneutralitet, vilka
tagits upp i några motioner.
För statstjänstemän gäller pensionsavtalet PA91, som när det slöts innebar en
viss anpassning till de pensionsavtal som gäller för tjänstemän inom andra
sektorer av arbetsmarknaden. Ålderspension utgår enligt avtalet utöver ATP-
pensionen efter vissa procentsatser. Vidare utgår kompletterande ålderspension
(KÅPAN) som uppkommit genom att arbetstagare tillgodoräknas avgift på visst
sätt. Härutöver kan arbetstagaren betala till en frivillig KÅPA.
Enligt 8 kap. 1 § lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter fordras
för rätt till ålderspension att ledamoten fullgjort minst sex år och vid
avgången fyllt 50 år. Enligt 2 § betalas ålderspensionen fr.o.m. den månad
ledamoten fyller 65 år eller den senare tidpunkt då uppdraget att vara ledamot
upphör. För hel ålderspension fordras minst tolv hela år (3 §).
Enligt 4 § utgör ålderspension för närvarande tidsfaktorn multiplicerad med
11,5 % av underlaget för egenpensionsförmånerna upp t.o.m. 7,5 gånger
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt tidsfaktorn
multiplicerad med 65 % av det resterande underlaget.
Enligt 10 kap. 1 § nämnda lag betalas egenlivränta till en ledamot som lämnar
riksdagen efter tre hela sammanhängande år före den månad ledamoten fyller 65
år och inte är berättigad till ålderspension enligt lagen. Egenlivräntan
betalas fr.o.m. den månad ledamoten fyller 65 år (2 §). Egenlivräntan beräknas
därvid efter tidsfaktorn multiplicerad med något lägre procentsatser än vad som
gäller för ålderspension. Tidsfaktorn för egenlivränta skiljer sig också från
tidsfaktorn för ålderspension. Tidsfaktorn för ålderspension utgör förhållandet
mellan antalet hela år, (dock högst tolv), och talet tolv, medan tidsfaktorn
för egenlivränta utgör förhållandet mellan antalet år och talet 30.
I 11 kap. 1 § lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter föreskrivs
att efterlevandepension betalas efter den som vid sin död var ledamot av
riksdagen eller berättigad till ålderspension eller sjukpension enligt lagen.
Detta innebär i fråga om den som vid sin död var riksdagsledamot att
efterlevandepension betalas ut oavsett den åldersgräns och kvalificeringstid
som gäller för rätt till ålderspension. Efterlevandepensionen betalas i
huvudsak under fem år till efterlevande make och barn under 20 år för en
efterlevande med 1,2 basbelopp per år och med 0,5 basbelopp per år för varje
berättigad därutöver (2-3, 5 §§).
Enligt 12 kap. 1 § samma lag betalas dessutom kompletterande
efterlevandepension. Normalbeloppet för kompletterande efterlevandepension
utgör 32,5 % av den del av underlaget för egenpensionsförmåner som överstiger
7,5 basbelopp. Beräkningsgrunden för kompletterande efterlevandepension är för
make 100 % av normalbeloppet medan andra procentsatser gäller när det finns
efterlevande barn.
Utskottets bedömning
De nuvarande reglerna om ålderspension för riksdagsledamöter trädde i kraft för
något mer än tre år sedan och innebar en viss anpassning till gängse
pensionssystem på arbetsmarknaden. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka
en ordning som innebär att riksdagsledamöternas pensionsförmåner på det sätt
som föreslås i motionen kommer att avvika från vad som gäller på
arbetsmarknaden. Motionerna 1996/97:K325 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:
K243 avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter m.m.
att riksdagen med anledning av Riksdagens förvaltningskontors förslag
1996/97:RFK2 antar bifogade
1. förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor
för riksdagens ledamöter och
2. förslag till lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till
Sveriges företrädare i Europaparlamentet,
2. beträffande förmåner vid ledigheter
att riksdagen som sin mening ger Riksdagens förvaltningskontor till känna vad
utskottet anfört om en översyn av reglerna,
3. beträffande arvodena till riksdagens ledamöter
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:K303 och 1997/98:A603 yrkande
3 som sin mening ger Riksdagens förvaltningskontor till känna vad
utskottet anfört om en översyn,
4. beträffande ersättning till den som fullgjort uppdrag som
ersättare för riksdagsledamot
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K317 som sin mening ger Riksdagens
förvaltningskontor till känna vad utskottet anfört om en översyn av
reglerna,
5. beträffande riksdagsedamöternas pension och efterlevandeskydd
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K325 yrkandena 1 och 2 och
1997/98:K243.
Stockholm den 18 november 1997
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m),
Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Mats
Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter
Eriksson (mp) och Nikos Papadopoulos (s).
Utskottets lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för
riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för
riksdagens ledamöter
dels att 2 kap. 3 och 6 §§, 3 kap. 4 §, 7 kap. 3 §, 8 kap. 4 §, 9 kap. 5 §,
10 kap. 3 §, 12 kap. 5 §, 13 kap. 8 § och 14 kap. 1-3 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 2 kap. 8-11 §§, 6
kap. 3 § och 14 kap. 4 §, av följande lydelse.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| 2 kap. |
| 3 § |
-------------------------------------------------------
|Talmannen erhåller | Talmannen erhåller|
|förordnandepension med |särskild pension|
|tillämpning av motsvarande |(talmanspension). |
|bestämmelser i |Pensionsplan för|
|förordningen om |arbetstagare hos staten|
|tjänstepensionsrätt för |m.fl. och anslutande|
|statsråd (SAVFS 1987:6 B |bestämmelser (Statens|
|4). Vad som sägs om |arbetsgivarverks cirkulär|
|regeringen i förordningen |1992 A 11) samt|
|(1991:1160) om |förordningen (1995:1038)|
|förordnandepension m.m. |om statliga chefspensioner|
|skall i stället gälla |m.m. skall tillämpas med|
|riksdagens förvalt- |de tillägg och undantag|
|ningskontor. |som sägs i detta kapitel.|
| |Vad som sägs om regeringen|
| |i nämnda förordning skall|
| |i stället gälla Riksdagens|
| |förvaltningskontor. |
-------------------------------------------------------
|Betalas inte | Betalas inte|
|förordnandepension, |talmanspension, erhåller|
|erhåller talmannen |talmannen ålderspension,|
|ålderspension, |sjukpension, egenlivränta|
|sjukpension, egenlivränta |eller inkomstgaranti|
|eller inkomstgaranti |enligt denna lag. Den tid|
|enligt denna lag. Den tid |talmansuppdraget innehafts|
|talmansuppdraget innehafts |jämställs därvid med tid|
|jämställs därvid med tid |som ledamot. |
|som ledamot. | |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|6 § |
-------------------------------------------------------
|Efterlevandepensionsförmåner|Efterlevandepensionsförmåner|
|betalas till efterlevande |betalas till efterlevande|
|till talmannen med |till talmannen enligt vad|
|tillämpning av motsvarande |som följer av reglerna i|
|bestämmelser i |pensionsavtalet för|
|förordningen om |arbetstagare hos staten|
|tjänstepensionsrätt för |m.fl. och förordningen|
|statsråd (SAVFS 1987:6 B |(1995:1038) om statliga|
|4). |chefspensioner m.m. |
| Är förordningen inte | Är bestämmelserna om|
|tillämplig, betalas |efterlevandepensionsförmåner|
|efterlevandepension och |enligt första stycket inte|
|kompletterande |tillämpliga betalas|
|efterlevandepension enligt |efterlevandepension och|
|denna lag. |kompletterande |
| |efterlevandepension enligt|
| |vad som gäller för annan|
| |ledamot enligt denna lag.|
--------------------------------------------------------
| 8 § |
-------------------------------------------------------
| | I stället för vad som|
| |föreskrivs i 5 §|
| |förordningen (1995:1038)|
| |om statliga chefspensioner|
| |m.m. om rätt till pension|
| |gäller att talmannen skall|
| | - ha varit talman under|
| |sammanlagt minst sex år, |
| | - ha varit talman och ha|
| |haft en eller flera sådana|
| |anställningar som avses i|
| |den nämnda förordningen|
| |under sammanlagt minst sex|
| |år i oavbruten följd eller|
| | - ha varit talman och|
| |statsråd i sammanlagt|
| |minst sju år. |
| | Vid beräkningen av|
| |uppdragsperioden skall en|
| |regerings- eller|
| |talmansperiod mellan två|
| |ordinarie val till|
| |riksdagen fram till valet|
| |år 1994 anses vara tre år|
| |och därefter fyra år. |
--------------------------------------------------------
| 9 § |
-------------------------------------------------------
| | I stället för vad som|
| |föreskrivs i 10 §|
| |förordningen (1995:1038)|
| |om statliga chefspensioner|
| |m.m. gäller följande. |
| | För tiden före den månad|
| |då talmannen fyller 65 år|
| |skall hel pension, som|
| |inte trätt i stället för|
| |en sjukpension, utgöra |
| | - 65 procent av|
| |pensionsunderlaget till|
| |den del detta svarar mot|
| |högst 20 basbelopp och |
| | - 32,5 procent av|
| |pensionsunderlaget till|
| |den del detta överstiger|
| |20 men inte 30 basbelopp.|
| | För tiden från och med|
| |den månad då talmannen|
| |fyller 65 år skall hel|
| |pension utgöra |
| | - 11,5 procent av|
| |pensionsunderlaget till|
| |den del detta svarar mot|
| |högst 7,5 basbelopp, |
| | - 65 procent av|
| |pensionsunderlaget till|
| |den del detta överstiger|
| |7,5 men inte 20 basbelopp|
| |och |
| | - 32,5 procent av|
| |pensionsunderlaget till|
| |den del detta överstiger|
| |20 men inte 30 basbelopp.|
--------------------------------------------------------
| 10 § |
-------------------------------------------------------
| | Föreskrifterna om|
| |avgångsvederlag i 17-21 §§|
| |förordningen (1995:1038)|
| |om statliga chefspensioner|
| |m.m. tillämpas inte. |
--------------------------------------------------------
| 11 § |
-------------------------------------------------------
| | En talman har inte rätt|
| |att uppbära statlig|
| |egenpensionsförmån för tid|
| |då talmansarvode eller|
| |avgångsersättning på grund|
| |av uppdrag som statsråd|
| |betalas ut. |
--------------------------------------------------------
| 3 kap. |
| 4 §[1] |
-------------------------------------------------------
|Beviljas en ledamot | |
|ledighet under mer än | |
|femton dagar i följd av | |
|annat skäl än offentligt | |
|uppdrag, | |
|militärtjänstgöring, | |
|sjukdom, vård av barn | |
|m.fl. görs avdrag från | |
|arvodet med två | |
|tredjedelar från och med | |
|den sextonde dagen. | |
--------------------------------------------------------
|Om en ledamot är ledig från sitt uppdrag på grund av|
|sjukdom, görs avdrag för samma tid från arvodet och|
|tilläggsarvodet i enlighet med bestämmelser om|
|sjukavdrag som gäller för arbetstagare hos riksdagen.|
|Avdraget skall dock beräknas på grundval av arvodet och|
|tilläggsarvodet delat med antalet kalenderdagar i|
|månaden. |
| Om en ledamot får föräldrapenning eller tillfällig|
|föräldrapenning och för samma tid får arvode skall|
|arvodet minskas med ett belopp som motsvarar uppburen|
|föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning. |
--------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1996:296.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| 6 kap. |
| 3 § |
-------------------------------------------------------
| | En ledamot som beviljats|
| |ledighet under minst en|
| |månad i följd för|
| |offentligt uppdrag,|
| |militärtjänstgöring, |
| |sjukdom, vård av barn|
| |m.fl. har rätt till|
| |kostnadsersättning under|
| |den första månaden av|
| |ledigheten. |
| | Om det finns särskilda|
| |skäl skall den tekniska|
| |utrustningen återställas|
| |när rätten till|
| |kostnadsersättning upphör|
| |under ledighet. |
--------------------------------------------------------
| 7 kap. |
| 3 § |
-------------------------------------------------------
|Pensionsgrundande arvode | Pensionsgrundande arvode|
|utgörs av ledamoten |utgörs av ledamoten|
|tillkommande |tillkommande |
|1. ledamotsarvode enligt |1. ledamotsarvode enligt|
|3 kap. 1 §, |3 kap. 1 §, |
|2. tilläggsarvode enligt |2. tilläggsarvode enligt|
|3 kap. 2 §, |3 kap. 2 §, |
|3. arvoden enligt 1 § 1-4 |3. arvoden enligt 1 § 1-4|
|lagen (1989:185) om |och 8 lagen (1989:185) om|
|arvoden m.m. för uppdrag |arvoden m.m. för uppdrag|
|inom riksdagen, dess |inom riksdagen, dess|
|myndigheter och organ. |myndigheter och organ. |
--------------------------------------------------------
| |
| |
|8 kap. |
| |
|4 § |
-------------------------------------------------------
|Ålderspension utgör | Ålderspension utgör|
|tidsfaktorn multiplicerad |tidsfaktorn multiplicerad|
|med 11,5 procent av |med |
|underlaget för egen- | 1. 11,5 procent av|
|pensionsförmånerna upp |underlaget för|
|till och med 7,5 gånger |egenpensionsförmånerna upp|
|basbeloppet enligt lagen |till och med 7,5 gånger|
|(1962:381) om allmän |basbeloppet enligt lagen|
|försäkring samt |(1962:381) om allmän|
|tidsfaktorn multiplicerad |försäkring, |
|med 65 procent av det | 2. 65 procent av den del|
|resterande underlaget. |av underlaget som|
| |överstiger 7,5 basbelopp|
| |men inte 20 basbelopp samt|
| | 3. 32,5 procent av den|
| |del av underlaget som|
| |överstiger 20 basbelopp|
| |men inte 30 basbelopp. |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| |
|9 kap. |
| |
|5 § |
-------------------------------------------------------
|Sjukpension utgör | Sjukpension utgör|
|tidsfaktorn multiplicerad |tidsfaktorn multiplicerad|
|med 117,5 procent av |med |
|underlaget för egen- | 1. 21 procent av den del|
|pensionsförmånerna upp |av underlaget för|
|till ett basbelopp enligt |egenpensionsförmånerna som|
|lagen (1962:381) om allmän |inte överstiger 7,5|
|försäkring samt tids- |basbelopp enligt lagen|
|faktorn multiplicerad med |(1962:381) om allmän|
|81,5 procent av det |försäkring, |
|resterande underlaget. | 2. 81 procent av den del|
| |av underlaget som|
| |överstiger 7,5 men inte 20|
| |basbelopp samt |
| | 3. 40,5 procent av den|
| |del av underlaget som|
| |överstiger 20 men inte 30|
| |basbelopp. |
--------------------------------------------------------
| |
|10 kap. |
| |
|3 § |
-------------------------------------------------------
|Egenlivränta utgör | Egenlivränta utgör|
|tidsfaktorn multiplicerad |tidsfaktorn multiplicerad|
|med 9,5 procent av |med |
|underlaget för egenpen- | 1. 9,5 procent av|
|sionsförmånerna upp till |underlaget för|
|7,5 gånger basbeloppet |egenpensionsförmånerna upp|
|enligt lagen (1962:381) om |till 7,5 gånger|
|allmän försäkring samt |basbeloppet enligt lagen|
|tidsfaktorn multiplicerad |(1962:381) om allmän|
|med 61,5 procent av det |försäkring, |
|resterande underlaget. | 2. 61,5 procent av den|
| |del av underlaget för|
| |egenpensionsförmånerna som|
| |överstiger 7,5 men inte 20|
| |basbelopp samt |
| | 3. 30,75 procent av den|
| |del av underlaget som|
| |överstiger 20 men inte 30|
| |basbelopp. |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| |
|12 kap. |
| |
|5 § |
-------------------------------------------------------
|Kompletterande efterlevan- | Kompletterande |
|depension beräknas med |efterlevandepension |
|utgångspunkt från ett |beräknas med utgångspunkt|
|normalbelopp. Normalbelop- |från ett normalbelopp.|
|pet utgör 32,5 procent av |Normalbeloppet utgör |
|den del av underlaget för | 1. 32,5 procent av den|
|egenpensionsförmåner som |del av underlaget för|
|överstiger 7,5 basbelopp |egenpensionsförmåner som|
|enligt lagen (1962:381) om |överstiger 7,5 basbelopp|
|allmän försäkring. |enligt lagen (1962:381) om|
| |allmän försäkring men inte|
| |20 basbelopp samt |
| | 2. 16,25 procent av den|
| |del av underlaget för|
| |egenpensionsförmåner som|
| |överstiger 20 men inte 30|
| |basbelopp. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|Beräkningsgrunden för kompletterande |
|efterlevandepension är för år i procent av |
|normalbeloppet för |
| 1. make 100 procent, |
| 2. make och ett barn 130 procent, |
| 3. make och två barn 150 procent och för varje barn |
|därutöver 10 procent, |
| 4. ett barn 75 procent, |
| 5. två barn 110 procent, |
| 6. tre barn 135 procent, |
| 7. fyra barn 150 procent och för varje barn därutöver|
|10 procent. |
| Underlaget för kompletterande efterlevandepension |
|utgör beloppet enligt andra stycket multiplicerat med |
|tidsfaktorn. |
| Kompletterande efterlevandepension betalas av |
|underlaget |
| 1. till make 100 procent, |
| 2. till ett barn 75 procent, |
| 3. till make och barn, 75 procent till maken och |
|återstoden i lika delar till barnen, |
| 4. till barn, underlaget i lika delar. |
--------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| |
|13 kap. |
| |
|8 § |
-------------------------------------------------------
|Inkomstgarantin betalas | |
|för månad under det första | Inkomstgarantin betalas|
|garantiåret med 80 procent |för månad under det första|
|av garantiunderlaget. För |garantiåret med 80 procent|
|tid därefter betalas |av den del av|
|inkomstgaranti med |garantiunderlaget som inte|
|följande andelar av |överstiger 1,67 basbelopp|
|garantiunderlaget i |och med 40 procent av den|
|förhållande till |del som överstiger 1,67|
|ledamotens tid i riksdagen |men inte 2,5 basbelopp.|
| |För tid därefter betalas|
| 66,0 procent efter minst |inkomstgaranti med|
|12 år, |följande andelar av|
| 60,5 procent efter minst |garantiunderlaget i|
|11 men ej 12 år, |förhållande till|
| 55,0 procent efter minst |ledamotens tid i riksdagen|
|10 men ej 11 år, | |
| 49,5 procent efter minst | 66,0 procent av den del|
|9 men ej 10 år, |av garantiunderlaget som|
| 44,0 procent efter minst |inte överstiger 1,67|
|8 men ej 9 år, |basbelopp och 33 procent|
| 38,5 procent efter minst |av den del som överstiger|
|7 men ej 8 år, |1,67 men inte 2,5|
| 33,0 procent efter minst |basbelopp efter minst 12|
|6 men ej 7 år. |år, |
| | |
| | 60,5 procent av den del|
| |av garantiunderlaget som|
| |inte överstiger 1,67|
| |basbelopp och 30,25|
| |procent av den del som|
| |överstiger 1,67 men inte|
| |2,5 basbelopp efter minst|
| |11 men ej 12 år, |
| | |
| | 55,0 procent av den del|
| |av garantiunderlaget som|
| |inte överstiger 1,67|
| |basbelopp och med 27,5|
| |procent av den del som|
| |överstiger 1,67 men inte|
| |2,5 basbelopp efter minst|
| |10 men ej 11 år, |
| | |
| | 49,5 procent av den del|
| |av garantiunderlaget som|
| |inte överstiger 1,67|
| |basbelopp och med 24,75|
| |procent av den del som|
| |överstiger 1,67 men inte|
| |2,5 basbelopp efter minst|
| |9 men ej 10 år, |
| | |
| | 44,0 procent av den del|
| |av garantiunderlaget som|
| |inte överstiger 1,67|
| |basbelopp och med 22|
| |procent av den del som|
| |överstiger 1,67 men inte|
| |2,5 basbelopp efter minst|
| |8 men ej 9 år, |
| | |
| | 38,5 procent av den del|
| |av garantiunderlaget som|
| |inte överstiger 1,67|
| |basbelopp och med 19,25|
| |procent av den del som|
| |överstiger 1,67 men inte|
| |2,5 basbelopp efter minst|
| |7 men ej 8 år, |
| | |
| | 33,0 procent av den del|
| |av garantiunderlaget som|
| |inte överstiger 1,67|
| |basbelopp och med 16,5|
| |procent av den del som|
| |överstiger 1,67 men inte|
| |2,5 basbelopp efter minst|
| |6 men ej 7 år. |
--------------------------------------------------------
| |
| |
|14 kap. |
| |
|1 § |
-------------------------------------------------------
|Fastställd ålderspension, | Fastställd |
|sjukpension och |ålderspension, sjukpension|
|kompletterande |och kompletterande|
|efterlevandepension |efterlevandepension |
|anknyts till basbeloppet |anknyts till basbeloppet|
|enligt lagen (1962:381) om |enligt 1 kap. 6 § lagen|
|allmän försäkring och |(1962:381) om allmän|
|omräknas vid förändring av |försäkring och omräknas|
|detta. |vid förändring av detta. |
--------------------------------------------------------
| |
|2 § |
-------------------------------------------------------
|Den fastställda | Den fastställda|
|egenlivräntan anknyts till |egenlivräntan anknyts till|
|det basbelopp som enligt |det basbelopp som enligt|
|lagen (1962:381) om allmän |1 kap. 6 § lagen|
|försäkring gäller för året |(1962:381) om allmän|
|före det år då |försäkring gäller för året|
|egenlivräntan börjar |före det år då|
|utbetalas och omräknas vid |egenlivräntan börjar|
|förändring av detta. |utbetalas och omräknas vid|
| |förändring av detta. |
--------------------------------------------------------
| |
|3 § |
-------------------------------------------------------
|För den som varit ledamot | För den som varit|
|i minst sex år anknyts den |ledamot i minst sex år|
|fastställda |anknyts den fastställda|
|inkomstgarantin till det |inkomstgarantin till det|
|basbelopp som enligt lagen |basbelopp som enligt 1|
|(1962:381) om allmän |kap. 6 § lagen (1962:381)|
|försäkring gäller för |om allmän försäkring|
|avgångsåret och omräknas |gäller för avgångsåret och|
|vid förändring av detta. |omräknas vid förändring av|
| |detta. |
--------------------------------------------------------
| |
|4 § |
-------------------------------------------------------
| | Med basbelopp i 2 kap. 9|
| |§, 8 kap. 4 §, 9 kap. 5 §,|
| |10 kap. 3 §, 12 kap. 5 §|
| |och 13 kap. 8 § avses det|
| |förhöjda basbeloppet|
| |enligt 1 kap. 6 § femte|
| |stycket lagen (1962:381)|
| |om allmän försäkring. |
| | Om inte annat sägs i|
| |första stycket avses med|
| |basbelopp i denna lag|
| |basbeloppet enligt 1 kap.|
| |6 § första-andra styckena|
| |lagen om allmän|
| |försäkring. |
-------------------------------------------------------
________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Äldre bestämmelser i 2 kap. skall dock fortfarande gälla i fråga om den som
frånträder sitt uppdrag som talman före denna lags ikraftträdande.
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges
företrädare i Europaparlamentet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges
företrädare i Europaparlamentet
dels att 4 kap. 4 §, 5 kap. 5 §, 6 kap. 3 §, 8 kap. 7 §, 9 kap. 8 § och 10
kap. 1-3 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i 10 kap. i lagen skall införas en ny bestämmelse, 4 §, av
följande lydelse.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| 4 kap. |
| 4 § |
-------------------------------------------------------
|Ålderspension utgör den | Ålderspension utgör den|
|sammanlagda summan av det |sammanlagda summan av det|
|belopp som erhålls när |belopp som erhålls när|
|tidsfaktorn multipliceras |tidsfaktorn multipliceras|
|med 11,5 procent av |med |
|underlaget för | 1. 11,5 procent av under-|
|egenpensionsförmånerna upp |laget för|
|till och med 7,5 gånger |egenpensionsförmånerna upp|
|basbeloppet enligt lagen |till och med 7,5 gånger|
|(1962:381) om allmän |basbeloppet enligt lagen|
|försäkring och det belopp |(1962:381) om allmän|
|som erhålls när |försäkring, |
|tidsfaktorn multipliceras | 2. 65 procent av den del|
|med 65 procent av det |av underlaget som|
|resterande underlaget. |överstiger 7,5 men inte 20|
| |basbelopp samt |
| |3. 32,5 procent av den del|
| |av underlaget som|
| |överstiger 20 men inte 30|
| |basbelopp. |
--------------------------------------------------------
|Hur tidsfaktorn och underlaget beräknas anges i 3 kap.|
|2-6 §§. |
--------------------------------------------------------
| 5 kap. |
| 5 § |
-------------------------------------------------------
|Sjukpensionens storlek | Sjukpensionens storlek|
|utgör den sammanlagda |utgör den sammanlagda|
|summan av det belopp som |summan av det belopp som|
|erhålls när tidsfaktorn |erhålls när tidsfaktorn|
|multipliceras med 117,5 |multipliceras med |
|procent av underlaget för | 1. 21 procent av den del|
|egenpensionsförmånerna upp |av underlaget för|
|till ett basbelopp enligt |egenpensionsförmånerna som|
|lagen (1962:381) om allmän |inte överstiger 7,5|
|försäkring och det belopp |basbelopp enligt lagen|
|som erhålls när |(1962:381) om allmän|
|tidsfaktorn multipliceras |försäkring, |
|med 81,5 procent av det | 2. 81 procent av den del|
|resterande underlaget. |av underlaget som|
| |överstiger 7,5 men inte 20|
| |basbelopp samt |
| | 3. 40,5 procent av den|
| |del av underlaget som|
| |överstiger 20 men inte 30|
| |basbelopp. |
--------------------------------------------------------
|Hur tidsfaktorn och underlaget beräknas anges i 3 kap.|
|2-6 §§. |
--------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| 6 kap. |
| 3 § |
-------------------------------------------------------
|Egenlivränta utgör den | Egenlivränta utgör den|
|sammanlagda summan av det |sammanlagda summan av det|
|belopp som erhålls när |belopp som erhålls när|
|tidsfaktorn multipliceras |tidsfaktorn multipliceras|
|med 9,5 procent av |med |
|underlaget för | 1. 9,5 procent av|
|egenpensionsförmånerna upp |underlaget för|
|till 7,5 gånger |egenpensionsförmånerna upp|
|basbeloppet enligt lagen |till 7,5 gånger|
|(1962:381) om allmän |basbeloppet enligt lagen|
|försäkring och det belopp |(1962:381) om allmän|
|som erhålls när |försäkring, |
|tidsfaktorn multipliceras | 2. 61,5 procent av den|
|med 61,5 procent av det |del av underlaget för|
|resterande underlaget. |egenpensionsförmånerna som|
| |överstiger 7,5 men inte 20|
| |basbelopp samt |
| | 3. 30,75 procent av den|
| |del av underlaget för|
| |egenpensionsförmånerna som|
| |överstiger 20 men inte 30|
| |basbelopp. |
--------------------------------------------------------
|Hur tidsfaktorn och underlaget bestäms anges i 3 kap.|
|2-5 och 7 §§. |
--------------------------------------------------------
| 8 kap. |
| 7 § |
-------------------------------------------------------
|Normalbeloppet är 32,5 | Normalbeloppet utgör |
|procent av den del av | 1. 32,5 procent av den|
|underlaget för |del av underlaget för|
|egenpensionsförmåner som |egenpensionsförmåner som|
|överstiger 7,5 basbelopp |överstiger 7,5 basbelopp|
|enligt lagen (1962:381) om |enligt lagen (1962:381) om|
|allmän försäkring. |allmän försäkring men inte|
| |20 basbelopp samt |
| | 2. 16,25 procent av den|
| |del av underlaget för|
| |egenpensionsförmåner som|
| |överstiger 20 men inte 30|
| |basbelopp. |
--------------------------------------------------------
|Beräkningsgrunden för kompletterande|
|efterlevandepension är för år i procent av|
|normalbeloppet för |
| 1. make 100 procent, |
| 2. make och ett barn 130 procent, |
| 3. make och två barn 150 procent och för varje barn|
|därutöver 10 procent, |
| 4. ett barn 75 procent, |
| 5. två barn 110 procent, |
| 6. tre barn 135 procent, |
| 7. fyra barn 150 procent och för varje barn därutöver|
|10 procent. |
--------------------------------------------------------
| 9 kap. |
| 8 § |
-------------------------------------------------------
|Inkomstgarantin betalas | Inkomstgarantin betalas|
|per månad under det första |per månad under det första|
|garantiåret med 80 procent |garantiåret med 80 procent|
|av garantiunderlaget. För |av garantiunderlaget som|
|tid därefter betalas |inte överstiger 1,67|
|inkomstgarantin med |basbelopp och med 40|
|följande andelar av |procent av den del som|
|garantiunderlaget i |överstiger 1,67 men inte|
|förhållande till |2,5 basbelopp. För tid|
|företrädarens eller |därefter betalas|
|riksdagsledamotens |inkomstgarantin med|
|sammanlagda tid i |följande andelar av|
|Europaparlamentet och |garantiunderlaget i|
|riksdagen |förhållande till|
| 66,0 procent efter minst |företrädarens eller|
|12 år, |riksdagsledamotens |
| 60,5 procent efter minst |sammanlagda tid i|
|11 år, |Europaparlamentet och|
| 55,0 procent efter minst |riksdagen |
|10 år, | 66,0 procent av den del|
| 49,5 procent efter minst |av garantiunderlaget som|
|9 år, |inte överstiger 1,67|
| 44,0 procent efter minst |basbelopp och med 33|
|8 år, |procent av den del som|
| 38,5 procent efter minst |överstiger 1,67 men inte|
|7 år, |2,5 basbelopp efter minst|
| 33,0 procent efter minst |12 år, |
|6 år. | 60,5 procent av den del|
| |av garantiunderlaget som|
| |inte överstiger 1,67|
| |basbelopp och med 30,25|
| |procent av den del som|
| |överstiger 1,67 men inte|
| |2,5 basbelopp efter minst|
| |11 år, |
| | 55,0 procent av den del|
| |av garantiunderlaget som|
| |inte överstiger 1,67|
| |basbelopp och med 27,5|
| |procent av den del som|
| |överstiger 1,67 men inte|
| |2,5 basbelopp efter minst|
| |10 år, |
| | 49,5 procent av den del|
| |av garantiunderlaget som|
| |inte överstiger 1,67|
| |basbelopp och med 24,75|
| |procent av den del som|
| |överstiger 1,67 men inte|
| |2,5 basbelopp efter minst|
| |9 år, |
| | 44,0 procent av den del|
| |av garantiunderlaget som|
| |inte överstiger 1,67|
| |basbelopp och med 22|
| |procent av den del som|
| |överstiger 1,67 men inte|
| |2,5 basbelopp efter minst|
| |8 år, |
| | 38,5 procent av den del|
| |av garantiunderlaget som|
| |inte överstiger 1,67|
| |basbelopp och med 19,25|
| |procent av den del som|
| |överstiger 1,67 men inte|
| |2,5 basbelopp efter minst|
| |7 år, |
| | 33,0 procent av den del|
| |av garantiunderlaget som|
| |inte överstiger 1,67|
| |basbelopp och med 16,5|
| |procent av den del som|
| |överstiger 1,67 men inte|
| |2,5 basbelopp efter minst|
| |6 år. |
--------------------------------------------------------
| 10 kap. |
| 1 § |
-------------------------------------------------------
|Fastställd ålderspension, | Fastställd |
|sjukpension och |ålderspension, sjukpension|
|kompletterande |och kompletterande|
|efterlevandepension |efterlevandepension |
|relateras till basbeloppet |relateras till basbeloppet|
|enligt lagen (1962:382) om |enligt 1 kap. 6 § lagen|
|allmän försäkring och |(1962:382) om allmän|
|omräknas vid förändring av |försäkring och omräknas|
|detta. |vid förändring av detta. |
--------------------------------------------------------
| 2 § |
-------------------------------------------------------
|Den fastställda | Den fastställda|
|egenlivräntan relateras |egenlivräntan relateras|
|till det basbelopp som |till det basbelopp som|
|enligt lagen (1962:381) om |enligt 1 kap. 6 § lagen|
|allmän försäkring gäller |(1962:381) om allmän|
|för året före det år då |försäkring gäller för året|
|egenlivräntan börjar |före det år då|
|utbetalas och omräknas vid |egenlivräntan börjar|
|förändring av detta. |utbetalas och omräknas vid|
| |förändring av detta. |
--------------------------------------------------------
| 3 § |
-------------------------------------------------------
|För den som varit | För den som varit|
|företrädare eller |företrädare eller|
|riksdagsledamot i |riksdagsledamot i|
|sammanlagt minst sex hela |sammanlagt minst sex hela|
|år relateras den |år relateras den|
|fastställda |fastställda |
|inkomstgarantin till det |inkomstgarantin till det|
|basbelopp som enligt lagen |basbelopp som enligt 1|
|(1962:381) om allmän |kap. 6 § lagen (1962:381)|
|försäkring gäller för |om allmän försäkring|
|avgångsåret och omräknas |gäller för avgångsåret och|
|vid förändring av detta. |omräknas vid förändring av|
| |detta. |
--------------------------------------------------------
| 4 § |
-------------------------------------------------------
| | Med basbelopp i 4 kap. 4|
| |§, 5 kap. 5 §, 6 kap. 3 §,|
| |8 kap. 7 § och 9 kap. 8 §|
| |avses det förhöjda|
| |basbeloppet i 1 kap. 6 §|
| |femte stycket lagen|
| |(1962:381) om allmän|
| |försäkring. |
| | Om inte annat sägs i|
| |första stycket avses med|
| |basbelopp i denna lag|
| |basbeloppet enligt 1 kap.|
| |6 § första-andra styckena|
| |lagen om allmän|
| |försäkring. |
-------------------------------------------------------
________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.