I betänkandet behandlas åtta motioner som har väckts under den allmänna
motionstiden 1996 och som har anknytning till lagstiftningsprocessen.
Utskottet behandlar i olika avsnitt frågor om ett könsneutralt språk i
officiella texter, om tillämpning av EG-rätt vid svenska domstolar och
myndigheter, om riksdagens organisation för behandling av EG-frågor, om
lagstiftningen och den kommunala självstyrelsen, om ett stärkt
medborgarinflytande, om källhänvisningar i statens offentliga utredningar, om
kunskapsutbyte mellan forskare och samhället i övrigt, om en
jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen samt om en utredning om etikens
betydelse för en god samhällsutveckling. Samtliga motioner avstyrks.
Till betänkandet är fogade tre reservationer.
Motionerna
1996/97:K311 av Tomas Högström (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en ny
organisation för behandling i riksdagen av frågor som berör Sveriges
relationer till Europeiska unionen bör inrättas i enlighet med vad som anförts
i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beredning och hantering av frågor som berör Sveriges relationer med
EU.
1996/97:K501 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla kommande regeringsförslag som berör kommunal verksamhet
skall innehålla en redovisning av på vilket sätt den kommunala självstyrelsen
påverkas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en genomgång av befintlig lagstiftning i syfte att vidta sådana
ändringar som på berörda områden återupprättar den kommunala självstyrelsen.
1996/97:K525 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att källhänvisning skall ingå
i Statens offentliga utredningar.
1996/97:K529 av Karin Pilsäter och Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generella
direktiv till statliga utredningar om ökad makt för de enskilda människorna.
1996/97:K531 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett könsneutralt språk
skall användas i propositioner om ny eller ändrad lagstiftning, i förordningar
och andra officiella dokument.
1996/97:K603 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den önskvärda inriktningen på åtgärder för att stärka medborgarnas
inflytande och medansvar i samhället,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts om etikens
betydelse för en god samhällsutveckling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett utvecklingsarbete om hur subsidiaritetsprincipen kan tillämpas
i praktisk verksamhet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett utökat utbyte av kunskap och erfarenheter mellan forskare och
övriga medborgare.
1996/97:K903 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den svenska tillämpningen av EU-rätten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s rättsdatabank.
1996/97:A812 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i uppdrag att pröva
frågan om en övergripande tilläggsbestämmelse om jämställdhetsperspektivet i
riksdagsordningen.
Utskottet
Språket i lagar m.m.
Könsneutralitet
Motionen
I motion 1996/97:K531 av Karin Pilsäter (fp) föreslås att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett
könsneutralt språk skall användas i propositioner om ny eller ändrad
lagstiftning, i förordningar och i andra officiella dokument. Enligt
motionären är normen i det officiella språket att mannen är makthavare och
kvinnan underordnad. Förutom att detta låter illa fungerar detta sätt att
uttrycka sig som konserveringsmedel för föreställningar om hur samhället skall
se ut, anför motionären, som också anser att språket i författningar och
betänkanden inte bör spegla otidsenliga fördomar om mäns och kvinnors roller.
Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att se över språket i
propositioner om ny eller ändrad lagstiftning, i författningar och andra
officiella dokument. Enligt motionären gäller kravet på ett könsneutralt språk
även av riksdagen framtagna dokument.
Gällande riktlinjer m.m.
I Statsrådsberedningens promemoria 1994:4 Några riktlinjer för
författningsspråket anges att ett sätt att skriva könsneutralt är att använda
sig av han eller hon (inte han/hon). Enligt promemorian rekommenderas denna
lösning t.ex. när författningen är kort eller när kombinationen bara behöver
användas några få gånger. Om texten däremot kräver ett ymnigt bruk av pronomen
blir kombinationen störande, särskilt vid böjning. I promemorian anförs att
ett annat och ofta bättre sätt är att använda pluralformer i stället för
singularformer. Ett tredje sätt anges vara att med hjälp av omskrivningar
undvika personliga pronomen i texten. Avslutningsvis anges i promemorian att
det i regel går att skriva könsneutralt med hjälp av de angivna sätten. Men om
det av någon anledning inte går, kan man i ändringsförfattningar behålla han,
honom, hans. I nyskrivna författningar bör man enligt promemorian emellertid
välja könsneutrala alternativ.
I Myndigheternas skrivregler, Ds 1997:48, anges (avsnitt 4.4.1) beträffande
användningen av pronomenet han att detta tidigare alltid användes i många
texter, särskilt författningstexter, när man syftade på båda könen. Det anges
fortfarande vara användbart när man avser både män och kvinnor eller där
substantivet är en abstraktion. I texter där man måste skilja på könen eller i
texter som man vill göra helt könsneutrala kan man välja något eller några av
följande sätt: han eller hon, upprepning av huvudordet, omskrivning med plural
eller könsneutrala substantiv.
Tidigare riksdagsbehandling m.m.
Konstitutionsutskottet har vid flera tidigare tillfällen, senast hösten 1995,
behandlat motionsyrkanden om ett könsneutralt språk. I det av riksdagen
godkända betänkandet 1995/96:KU7, vartill hänvisas, lämnade
konstitutionsutskottet en utförlig redovisning för tidigare
riksdagsbehandlingar, m.m.
Vid behandlingen under riksmötet 1994/95 underströk utskottet betydelsen av
att det språk som används i officiella texter i så stor utsträckning som
möjligt är könsneutralt. Utskottet ansåg sig kunna utgå ifrån att de nämnda
riktlinjerna för språket i lagar och andra författningar samt inom den
offentliga förvaltningen följdes. Utskottet ansåg att motionen borde lämnas
utan bifall (bet. 1994/95:KU13).
Vid riksmötet 1995/96 saknades det enligt utskottets mening anledning att
göra någon annan bedömning än vid tidigare riksmöten. Den då aktuella motionen
avstyrktes (bet. 1995/96:KU7).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motion K531 (fp).
Tillämpning av EG-rätt vid svenska domstolar och myndigheter
Motionen
Bengt Harding Olson (fp) påpekar i motion 1996/97:K903 att Sverige genom
medlemskapet i EU genomgått ett rättsligt systemskifte och att svenska
domstolar och myndigheter måste kunna tillämpa EG-rätten, eftersom denna utgör
en del av den svenska nationella rättsordningen. Enligt motionären är detta
ingen enkel uppgift för domstolarna, även om EU har en särskild rättsdatabank,
men rättsinformation kan erhållas genom s.k. förhandsbesked. Motionären uppger
att flera klagomål har framförts mot domstolar och inte minst
förvaltningsmyndigheter för att de tillämpar EG-rätten felaktigt. Enligt
motionären behövs en bred kartläggning av domstolarnas och myndigheternas
tillämpning av EG-rätten och av inhämtandet av förhandsbesked (yrkande 3).
Därutöver måste från svensk sida tas initiativ för att åstadkomma att EU:s
rättsdatabank blir mer användbar vid nationell tillämpning (yrkande 4).
Bakgrund
Förhandsavgöranden från EG-domstolen
En av EG-domstolens viktigaste funktioner är att se till att gemenskapsrätten
tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt. För att säkerställa att så sker
anger artikel 177 i Romfördraget att en nationell domstol, som skall tillämpa
en gemenskapsrättslig bestämmelse, innan den avgör målet kan, och i vissa fall
skall, inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen om hur regeln skall tolkas.
Sådana förhandsavgöranden kan avse tolkningen av fördraget eller giltigheten
eller tolkningen av rättsakter som utfärdats av gemenskapens institutioner. De
nationella domstolarna i lägre instans får begära förhandsavgöranden om
domstolen anser det nödvändigt för att den skall kunna döma i målet. Domstolar
i högsta instans är däremot skyldiga att inhämta ett förhandsavgörande om
saken är sådan att en tolkning av gemenskapsrätt måste ske för att målet skall
kunna avgöras. Det finns inga bestämmelser i Romfördraget om hur den frågande
domstolen skall förhålla sig till ett förhandsavgörande från EG-domstolen. EG-
domstolen har dock i sin rättspraxis slagit fast att den nationella domstolen
är bunden av avgörandet.
Utbildning och information om EG-rättsliga avgöranden, m.m.
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet och
svarar för bl.a. utvecklingsarbete, utbildning och information samt
administrativ service. Domstolsverket började redan år 1991 med utbildning i
EG-rätt för domare, åklagare och advokater. Närmare 90 % av svenska domare har
deltagit i grundkurser i EG-rätt. Omkring 200 av landets omkring 1 100 domare
har deltagit i längre kurser. Många svenska domare har också gjort studiebesök
vid EG-domstolen i Luxemburg och vid Europadomstolen för de mänskliga
rättigheterna i Strasbourg. Domstolsverket ger också specialiserade kurser i
bl.a. EG:s jordbruksrätt, konkurrensrätt, socialförsäkringsrätt, kurser om
artikel 177 (inhämtande av förhandsavgöranden) och i juridisk franska. Enligt
Domstolsverkets utbildningsprogram för budgetåret 1997 kommer
utbildningsinsatserna inom EG-rätten att intensifieras.
Domstolsverket har vidare ansett det vara av värde för de svenska domstolarna
att få en sammanställning av de mål och måltyper i vilka EG/EES-rättsliga
problem respektive problem som anknyter till Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna förekommer. Domstolsverket har därför hos samtliga
domstolar i sitt verksamhetsområde begärt att få del av alla ?mera betydande
lagakraftvunna avgöranden rörande ?europarätt´ samt beslut rörande inhämtande
av förhandsbesked enligt artikel 177 i Romfördraget?.
Korta redogörelser för mera betydande avgöranden på EG-rättens område samt
beslut att inhämta yttranden från EG-domstolen återges i Domstolsverkets
publikation DV Informerar. Hittills (juni 1997) har i svenska domstolar och
domstolsliknande nämnder fattats 11 beslut om att inhämta förhandsavgöranden.
Rättsdatabaser, m.m
Samtliga domstolar har tillgång till databasen Rättsbanken, vilken bl.a.
innehåller Celex. Celex (Communitatis europeae lex) är namnet på EU:s databas
över lagstiftning och rättsfall. Den engelska versionen av Celex finns sedan
några år även på cd-rom. I Celex finns lagtexter och rättsfall i fulltext,
oavsett dokumentets ålder. En fördel med Celex anses vara att texterna till
enstaka rättsfall är tillgängliga så snart de är översatta - en tryckt version
behöver alltså inte avvaktas. Celex gör det också möjligt att t.ex. finna all
sekundär lagstiftning som har sin utgångspunkt i en viss artikel i
Romfördraget, liksom de domar, som grundas på en viss lagtext. I Celex finns
också referenser till nationell lagstiftning, som genomför EG-direktiv.
Celexbasen uppdateras en gång i veckan. Lagtexter finns tillgängliga i basen
cirka en vecka efter att de publicerats i EGT, Europeiska gemenskapernas
officiella tidning, vilken motsvarar Svensk författningssamling i Sverige.
Vidare kan nämnas att EG-domstolen sedan den 18 oktober 1996 har en egen
hemsida på Internet. Där kan man ta del av bl.a. nyligen avkunnade domar i
fullständig lydelse, domstolens tidsplan, pressmeddelanden, m.m.
Domstolsverket har ombesörjt att alla domstolar fortlöpande erhåller EG-
domstolens domsamling direkt från Luxemburg.
Utskottets bedömning
Som framgått av den här lämnade redovisningen publicerar Domstolsverket dels
redogörelser för alla mer betydande avgöranden på EG-rättens område i Sverige,
dels beslut rörande inhämtande av förhandsbesked enligt artikel 177 i
Romfördraget. Motionärens begäran om en kartläggning av domstolars och andra
myndigheters tillämpning av EG-rätten är därmed tillgodosedd, varför utskottet
avstyrker motion K903 (fp) yrkande 3.
Utskottet anser inte att det är påkallat med något initiativ av riksdagen
med anledning av yrkande 4 i samma motion. Även detta motionsyrkande avstyrks
alltså.
Riksdagens organisation för behandling av EU-frågor
Motionen
I motion 1996/97:K311 begär Tomas Högström (m) dels att en ny organisation för
behandling i riksdagen av frågor som berör Sveriges relationer till Europeiska
unionen inrättas i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1), dels
att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om beredning och
hantering av frågor som berör Sveriges relationer med EU (yrkande 2).
Motionären anser att det finns brister i den nuvarande dialogen mellan
regeringen och EU-nämnden. Det är för få som alltför sent behandlar EU-
frågorna, anför motionären, som också anser att riksdagens fackutskott många
gånger helt ställs utanför viktiga principiella diskussioner. För att stärka
riksdagens möjligheter att diskutera och behandla viktiga frågor som berör
Sveriges relationer med EU bör enligt motionären följande åtgärder vidtas: EU-
nämnden i dess nuvarande form bör läggas ned. Frågor som berör EU-arbetet
skall behandlas av respektive fackutskott. Utrikesutskottet bör byta namn till
utrikes- och EU-utskottet och överta uppgiften som regeringens
?samtalspartner? inför sådana viktiga avgöranden i ministerrådet som inte kan
behandlas av respektive fackutskott.
Bakgrund
I propositionen om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen anfördes att
riksdagen borde tillförsäkras ett inflytande på förhand över de frågor som
skall behandlas i Europeiska unionens råd (EU-rådet eller ministerrådet).
Detta borde, anförde regeringen, åstadkommas genom att riksdagen gavs
möjlighet att påverka de ståndpunkter som Sverige skall inta inför
förhandlingar och beslutsfattande inom EU. Även i övrigt borde riksdagen få
insyn i och inflytande över beslutsprocessen i EU (prop. 1994/95:19).
Talmanskonferensen föreslog i 1994/95:TK1 att en EU-nämnd skulle inrättas
för samråd med regeringen.
I det av riksdagen godkända betänkandet 1994/95:KU22 (rskr. 65 och 66)
behandlade konstitutionsutskottet förslagen om samverkan mellan riksdag och
regering i frågor som rör Europeiska unionen. Utskottet ansåg det som en
fördel att det i riksdagen finns ett organ med en helhetsbild av alla de
samarbetsområden som ingår i EU och med samlade erfarenheter av hur samarbetet
fungerar och avstyrkte motionskrav om att frågor inom andra och tredje pelarna
- liksom frågor om jordbrukspolitiken - skulle ligga hos utskotten i stället
för hos den föreslagna EU-nämnden. Konstitutionsutskottet anförde emellertid
också att utskottens viktiga roll i vårt parlamentariska system innebar att
dessa normalt sett borde ha befattning med EU-processerna fram till dess att
de som formliga ärenden skall behandlas i ministerrådet.
Bestämmelser om samråd mellan regeringen och riksdagen i de aktuella
frågorna och om inrättande av en EU-nämnd infördes i riksdagsordningen (RO).
Bestämmelserna om regeringens skyldighet att samråda med EU-nämnden och
formerna härför finns numera intagna i 10 kap. RO. I 4 kap. 10 § RO fastslås
skyldigheten för regeringen att på begäran informera utskotten i fråga om
arbetet inom EU på respektive utskotts ämnesområde. I samma paragraf fastslås
statlig myndighets allmänna uppgiftsskyldighet gentemot utskotten.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1996/97:KU2 tog
konstitutionsutskottet åter upp EU-frågornas behandling i riksdagen. Utskottet
ville på nytt understryka utskottens viktiga ställning och ansåg att det var
nödvändigt att utskotten följer de frågor inom respektive ämnesområde som i
och med Sveriges medlemskap i EU inte längre avgörs i riksdagen. För att
markera vikten av att utskotten engagerar sig i EU-frågor föreslog
konstitutionsutskottet att utskottens skyldighet att följa arbetet inom EU
skulle regleras i riksdagsordningen. I 10 kap. 3 § RO åläggs utskotten sedan
den 1 januari 1997 att följa arbetet inom EU på respektive utskotts
ämnesområde. Konstitutionsutskottet diskuterade också möjligheten för utskott
att t.ex. lämna skriftliga uttalanden till regeringen men lade inte fram något
förslag i den delen utan avsåg att fortsätta att utreda den frågan.
I betänkandet vidhöll utskottet sin inställning att samrådet inför
ministerrådsmöten i frågor inom andra och tredje pelarna skulle äga rum i EU-
nämnden och inte i utskotten (bet. s. 35).
En arbetsgrupp under talmanskonferensen har fått i uppgift att utreda EU-
frågornas hantering i riksdagen. Arbetsgruppen inledde sitt arbete härmed i
september 1997.
Utskottets bedömning
Konstitutionsutskottet har så sent som i december 1996 vidhållit sin
inställning att samråd i frågor inom alla tre pelarna skall ske i EU-nämnden.
Konstitutionsutskottet underströk samtidigt utskottens viktiga ställning i EU-
arbetet. Som framgått av den ovan lämnade redovisningen pågår diskussioner i
olika sammanhang om EU-frågornas hantering i riksdagen. Med hänvisning härtill
avstyrks motion K311 (m) yrkandena 1 och 2.
Lagstiftningen och den kommunala självstyrelsen
Motionerna
I motion 1996/97:K501 anser Marietta de Pourbaix-Lundin (m) att det är dags
att bestämma sig för om vi i Sverige skall ha en lokal politisk nivå eller
inte. Om vi även framöver skall ha en kommunnivå med kommunalpolitiker, som
har något utrymme att fatta lokalt varierade och lokalt förankrade beslut, kan
inte riksdag och regering fortsätta att med lagstiftning detaljstyra både vad
kommunerna skall ha för verksamhet och hur den skall utformas och bedrivas,
anför motionären. Motionären ger också exempel på lagar och lagförslag som hon
menar inskränker det kommunala självstyret. Enligt motionären bör alla
kommande regeringsförslag som berör kommunal verksamhet innehålla en
redovisning av det sätt på vilket den kommunala självstyrelsen påverkas
(yrkande 1). Vidare bör befintlig lagstiftning gås igenom i syfte att vidta
sådana ändringar som på berörda områden återupprättar den kommunala
självstyrelsen (yrkande 2).
Bakgrund
I 1974 års regeringsform sägs att det i riket finns primärkommuner och
landstingskommuner, att beslutanderätten i kommunerna utövas av valda
församlingar (1 kap. 7 §) och att det för den offentliga förvaltningen finns
både statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter (1 kap. 8 §). Vidare har i
regeringsformens kapitel om rättskipning och förvaltning angetts att
förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun (11 kap. 6 §).
Vid tillkomsten av 1974 års regeringsform underströks att den kommunala
självstyrelsen utgör en av grundstenarna för den svenska demokratin (bet.
1973:KU26 s. 39). Uttrycket för detta är regeringsformens portalparagraf där
det sägs att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt
och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse (1 kap.
1 §).
I kommunallagen (1991:900) uttrycks principen om kommunal självstyrelse
genom 1 kap. 1 § där det anges att kommuner och landsting på den kommunala
självstyrelsens grund sköter de angelägenheter som anges i lagen eller i
särskilda föreskrifter. I förarbetena till kommunallagen (prop. 1990/91:117 s.
23) framhålls att det i grunden handlar om en princip för relationen mellan
staten och den kommunala nivån. Den kommunala självstyrelsen kan dock enligt
propositionen aldrig vara total. Regeringsformen ger sålunda stöd för att
riksdagen genom lag bestämmer grunderna för kommunernas och landstingens
organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen. Graden
av självstyrelse avgörs alltså ytterst av formerna för samverkan mellan staten
och den kommunala sektorn, heter det i propositionen.
Kommittéförordningen
Enligt 13 § kommittéförordningen (1976:119) skall i alla utredningsbetänkanden
som behandlar kommunala eller landstingskommunala verksamhetsområden redovisas
en bedömning av vilka effekter kommitténs förslag medför för den kommunala
självstyrelsen.
Kommittén om den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd
Regeringen beslutade i augusti 1995 att tillkalla en parlamentarisk kommitté
med huvuduppgift att analysera innebörden av den kommunala självstyrelsen och
beskattningsrätten och dess förhållande till grundlagsbestämmelserna.
Kommittén har i september 1996 överlämnat betänkandet Den kommunala
självstyrelsen och grundlagen (SOU 1996:129). Kommittén har funnit att ett
kommunalt självstyrelseansvar bör utgöra en betydelsefull faktor vid
avvägningen av ansvarsfördelningen mellan statliga och kommunala organ, och
att en allmän strävan bör vara att så långt det är möjligt låta offentliga
beslut fattas så nära medborgarna som möjligt. För att säkerställa att
konsekvenserna för den kommunala självstyrelsen av olika typer av åtgärder
blir föremål för så noggranna överväganden som är önskvärt föreslår kommittén
att regeringsformen kompletteras med en föreskrift om att principen om
kommunal självstyrelse skall tillmätas särskild betydelse vid all normgivning
som rör kommunerna och landstingen. Med en sådan bestämmelse säger sig
kommittén vilja dels ge uttryck för betydelsen av att offentliga beslut fattas
så nära medborgarna som möjligt, dels markera vikten av att
självstyrelseintressena alltid beaktas i normgivningssammanhang. I samma syfte
föreslår kommittén att väsentliga bestämmelser om kommuner och landsting
samlas i ett särskilt kapitel i RF. I betänkandet görs också under rubriken
Debatten om den kommunala självstyrelsen (avsnitt 4) en genomgång av viss
lagstiftning som föranlett debatt om den kommunala självstyrelsens
grundlagsskydd.
Betänkandet har remissbehandlats och är för närvarande föremål för beredning
i Regeringskansliet.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att regeringens beredning av betänkandet om den kommunala
självstyrelsen och grundlagen bör avvaktas och avstyrker därför motion K501
(m) yrkande 2.
Som framgått av den ovan lämnade redovisningen skall alla
utredningsbetänkanden som behandlar kommunala eller landstingskommunala
verksamhetsområden innehålla en bedömning av vilka effekter kommitténs förslag
medför för den kommunala självstyrelsen. Yrkande 1 i samma motion är därmed
tillgodosett och avstyrks därför.
Ett stärkt medborgarinflytande
Motionerna
I motion 1996/97:K529 begär Karin Pilsäter och Eva Eriksson (båda fp) att
regeringen beslutar om ett generellt direktiv till samtliga statliga
utredningar om att inom respektive utredningsområde lägga fram förslag som
leder till ökad makt för de enskilda människorna. Enligt motionärerna kan det
på område efter område visas att den individuella makten och inflytandet,
såväl formellt som reellt, behöver öka för de enskilda människorna.
Motionärerna pekar på flera områden där de anser att enskilda människor
behöver ökad makt och anger arbetslivet, skolan, boendet och de offentligt
finansierade tjänsterna som exempel.
Ett liknande yrkande framförs i motion 1996/97:K603 av Inger Davidsson m.fl.
(kd). Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om den önskvärda
inriktningen på åtgärder för att stärka medborgarnas inflytande och medansvar
i samhället (yrkande 1). Motionärerna anser att en grundläggande utgångspunkt
för framtida reformer när det gäller att utveckla demokratin är att
medborgarnas kompetens skall tas till vara inom olika verksamheter. I samma
motion begärs också ett särskilt utvecklingsarbete om hur den s.k.
subsidiaritetsprincipen kan tillämpas i praktisk verksamhet (yrkande 3). En
viktig grund för maktfördelningen i samhället är enligt motionärerna att
beslut skall fattas på lägsta möjliga effektiva nivå, dvs. så ofta det är
möjligt av den som befinner sig närmast den uppgift som skall lösas. Om ansvar
och befogenheter fördelas efter den principen garanteras medborgarnas
valfrihet och trygghet på bästa sätt, heter det i motionen.
Bakgrund
Utredningar
Regeringen tillkallade i april 1995 en kommitté med uppdrag att utreda och
föreslå åtgärder som skulle kunna öka medborgarnas inflytande och delaktighet
i samhällsutvecklingen. Kommittén, som antog namnet
Demokratiutvecklingskommittén, har överlämnat två betänkanden, dels Lokal
demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd, SOU 1996:71, dels
På medborgarnas villkor - en demokratisk infrastruktur, SOU 1996:162. Det
sistnämnda betänkandet innehåller bl.a. förslag om lokala demokraticentra,
direktsändningar från de ?politiska arenorna?, lättillgänglig
samhällsinformation via datanätverk, utökade möjligheter till lokala
folkomröstningar, medborgerlig motionsrätt till fullmäktige, försöksverksamhet
med direktvalda lokala organ, utveckling av lokalsamhällena genom att beslut
fattas av de berörda själva eller av deras representanter samt ökat
boendeinflytande genom självförvaltning för hyresgäster. Kommittén har också
föreslagit att en särskild demokratiberedning inrättas, med uppgift att följa
utvecklingen av frågor som rör demokrati, medborgarinflytande och medborgarnas
delaktighet i samhällsutvecklingen. Beredningen föreslås också bevaka dessa
frågor i samband med reformer och ny lagstiftning. Betänkandet, som har
remissbehandlats, bereds för närvarande inom Inrikesdepartementet.
Den s.k. Ungdomspolitiska kommittén överlämnade i april 1997 sitt
slutbetänkande Politik för unga, SOU 1997:71. Kommittén har lagt fram flera
förslag som syftar till ökad makt och ökat inflytande för unga, bl.a. på
skolans, politikens och kulturens områden. Även detta betänkande bereds för
närvarande i Inrikesdepartementet. En proposition på grundval av betänkandet
väntas i november 1997.
Här kan också nämnas att regeringen nyligen beslutat om direktiv för en
parlamentarisk kommitté som skall tillkallas för att belysa de nya
förutsättningar, problem och möjligheter som det svenska folkstyret möter
inför 2000-talet (dir. 1997:101). Utgångspunkten för kommitténs arbete bör
enligt direktiven vara varje medborgares rätt till full delaktighet i
samhället.
Särskilt om subsidiaritetsprincipen
Inom EU fästs vikt vid subsidiaritetsprincipen. I Maastrichtfördragets
inledande artikel A slås fast att fördraget markerar en ny fas i processen för
att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där
besluten skall fattas så nära medborgarna så möjligt. Subsidiaritetsprincipen
har också förts in i artikel 3b andra stycket i Romfördraget. Principens
allmänna innebörd kan sägas vara att beslut skall fattas så nära medborgarna
som möjligt och på så låg nivå som sakfrågans karaktär tillåter. Till det nya
Amsterdamfördraget har fogats ett särskilt protokoll om tillämpningen av bl.
a. subsidiaritetsprincipen.
Ett avtal med förfaranderegler för principens tillämpning har ingåtts mellan
Europaparlamentet, rådet och kommissionen (EGT nr C 329, 6.12.1993).
Institutionerna skall enligt avtalet i varje enskilt normgivningsärende pröva
och särskilt motivera varför nya rättsakter bör utfärdas på gemenskapsnivå.
Ytterst är det EG-domstolen som har att uttolka subsidiaritetsprincipens
rättsliga innebörd.
Sverige ratificerade i augusti 1989 den europeiska konventionen om kommunal
självstyrelse. I konventionen, som för svenskt vidkommande är tillämplig på
kommuner och landsting, regleras vissa grundläggande principer för statens
förhållande till kommunerna. Artikel 4 punkt 3 i konventionen ger uttryck för
principen om en decentraliserad samhällsförvaltning genom att ange att de
offentliga uppgifterna normalt i första hand skall utövas av de myndigheter
som ligger närmast medborgarna. Tilldelning av en uppgift till en annan
myndighet bör grundas på uppgiftens omfattning och natur samt kraven på
effektivitet och ekonomi.
Subsidiaritetsprincipen behandlas i betänkandet Suveränitet och demokrati
(SOU 1994:12). Där påpekas att man när uttrycket subsidiaritet används om
politiska maktförhållanden åsyftar att den högre nivån skall vara ett stöd för
de lägre nivåernas insatser, men att subsidiaritetstanken inte är någon
entydig decentraliseringsidé, eftersom den kan användas för att motivera såväl
centralisering som decentralisering beroende på omständigheterna i det
enskilda fallet. Subsidiariteten, vilken är en ansvarsregel som avgör vems
ansvar det är att förverkliga det allmänna bästa, kan sägas ha två
dimensioner. Den vertikala dimensionen avser statens uppbyggnad och de
politiska nivårelationerna, där tanken är att uppgifterna skall utföras på
lägsta nivå. Den horisontella dimensionen gäller avvägningen mellan det
offentliga och det privata (dvs. omfattningen av statens roll i det civila
samhället och mark- nadsekonomin), där utgångspunkten är att det skall finnas
så stort utrymme för mångfald och självorganisering som möjligt.
I betänkandet påpekas vidare att det i alla politiska system finns en
dragkamp om hur makten skall delas och om vad politiska institutioner på olika
beslutsnivåer skall besluta och genomföra. I Sverige har det ständigt förts en
diskussion om hur uppgifterna skall fördelas mellan den statliga centralmakten
och den kommunala självstyrelsen, heter det. I betänkandet erinras om att den
statliga Länsberedningen år 1974 gjorde ett försök att sammanfatta de
vägledande principerna för uppgiftsfördelningen inom den offentliga sektorn. I
det sammanhanget formulerades subsidiaritetsprincipen som vägledning för
politiska nivårelationer i Sverige enligt följande: ?En uppgift bör inte
ligga på högre beslutsnivå än nödvändigt i förhållande till de av beslutet
direkt berörda? (SOU 1974:84 s. 20).
Motioner om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen i lagstiftningsarbete
och vid andra politiska beslut behandlades av utskottet hösten 1991. I sitt av
riksdagen godkända betänkande 1991/92:KU12 ansåg ett enigt utskott att det var
angeläget att strävandena att begränsa och förenkla regelsystemet fortsatte
och intensifierades. Utskottet förutsatte att därvid också beaktades att
enskildas villkor bör regleras av det allmänna i minsta möjliga utsträckning.
Med det anförda ansågs de då aktuella motionerna tillgodosedda.
Riksdagen har tidigare, senast våren 1997, avstyrkt motionsyrkanden om
grundlagsfästande av subsidiaritetsprincipen - se betänkande 1996/97:KU26.
Utskottets bedömning
Av den här lämnade redovisningen framgår dels att förslagen från
Demokratiutvecklingskommittén i betänkandet SOU 1996:162 syftar till att öka
medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen, dels att
förslagen från den Ungdomspolitiska kommittén i SOU 1997:71 syftar till ökad
makt och ökat inflytande för unga. Båda dessa betänkanden bereds för
närvarande i Inrikesdepartementet. Utskottet anser att regeringens beredning
av förslagen bör avvaktas och avstyrker därför motionerna K529 (fp) och K603
(kd) yrkande 1.
I motion K603 (kd) har också begärts ett särskilt utvecklingsarbete om hur den
s.k. subsidiaritetsprincipen kan tillämpas i praktiken (yrkande 3). Enligt
utskottets mening syftar de förslag om ökat medborgerligt inflytande som lagts
av de ovan nämnda utredningarna bl. a. till att beslut i ökad omfattning skall
fattas av de berörda själva eller åtminstone på lokal nivå, dvs. en
decentralisering av beslutsfattandet som kan sägas innebära en praktisk
tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Med hänvisning härtill avstyrks
motionen i denna del.
Källhänvisningar i Statens offentliga utredningar
Motionen
Tuve Skånberg (kd) påpekar i motion 1996/97:K525 att Statens offentliga
utredningar, SOU, utgör betydelsefulla faktakällor för politiker,
journalister, gymnasister, den intresserade allmänheten och forskare. I ett
avseende brister dock de allra flesta utredningar, anser motionären: de har
inga eller otillräckliga källhänvisningar. Inte ens litteraturlista förekommer
allmänt. Motionären begär ett tillkännagivande till regeringen om att
källhänvisning skall ingå i statens offentliga utredningar.
Bakgrund
Inom Statsrådsberedningen har utarbetats en handbok för dem som arbetar i
utredningar som omfattas av kommittéförordningen (1976:119). I
Kommittéhandboken, Ds 1992:99, sägs följande beträffande källhänvisningar:
Betänkandena innehåller normalt dokumentation i form av källhänvisningar i
text, figurer och fotnoter. Genom att i anslutning till bilagorna införa en
litteraturförteckning som upptar de bibliografiska data som behövs för att
läsaren skall kunna identifiera källorna, kan hänvisningarna i text,
figurtexter och fotnoter förenklas avsevärt.
I en bilaga till Kommittéhandboken ges sedan exempel på hur en bibliografisk
uppställning kan utformas.
Utskottets bedömning
Kommittéhandboken innehåller anvisningar om källhänvisningar i Statens
offentliga utredningar. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion K525
(kd) är alltså inte påkallad. Motionen avstyrks därför.
Kunskapsutbyte mellan forskare och samhället i övrigt
Motionen
I motion 1996/97:K603 (kd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad
som anförts i motionen om ett ökat utbyte av kunskap och erfarenheter mellan
forskare och övriga medborgare (yrkande 6). Enligt motionärerna bör staten och
representanter för olika samhällssektorer samverka för att utveckla kontaktnät
mellan forskare och praktiker, så att kunskap som kommit fram genom forskning
får prövas i praktiken och för att forskarna skall få möjlighet att ta till
sig synpunkter inför nya forskningsinsatser.
Bakgrund
I budgetpropositionen 1997, utgiftsområde 16, föreslog regeringen att
högskolan i ökad utsträckning skulle samverka med det omgivande samhället och
informera om sin verksamhet. Detta föreslogs bli högskolans tredje uppgift vid
sidan av utbildning och forskning. För att tydliggöra detta föreslogs en
ändring av 1 kap. 2 § andra stycket högskolelagen (1992:1434).
Utbildningsutskottet tillstyrkte lagförslaget (bet. 1996/97:UbU1 s. 49). Lag-
ändringen trädde i kraft den 1 januari 1997.
I den forskningspolitiska propositionen 1996/97:5 angav regeringen att varje
myndighet som utför forskning finansierad med statliga medel, såväl
universitet och högskolor som andra forskningsutförande myndigheter och organ,
skall svara för att information om dess forskning finns tillgänglig på
Internet fr.o.m. år 1998. Regeringen ansåg det angeläget att
informationsverksamheten vid landets universitet och högskolor utformas och
bedrivs i enlighet med de principer som angetts i propositionen (s. 68 f.).
Regeringen avsåg att uppdra åt universitet och högskolor att se över
informationsverksamheten och ge förslag till hur denna kunde förbättras. Varje
universitet och högskola borde därvid formulera och redovisa en
informationsstrategi.
Regeringen ansåg också att en öppen och förutsättningslös dialog mellan
vetenskapens företrädare och enskilda medborgare i hög grad är en
demokratifråga. Regeringen pekade i propositionen på hur man i s.k.
forskningscirklar tillsammans med forskare gemensamt kan studera problem som
är angelägna för t.ex. arbetet i folkrörelser, på arbetsplatser eller i
politiska föreningar. Högskolan borde ta ett ökat ansvar för att denna form av
samverkan utvecklas, och regeringen ansåg att FRN (Forskningsrådsnämnden)
borde kunna bistå högskolan i denna uppgift.
Utbildningsutskottet avstyrkte motioner om forskningsinformation och om
samrådsgrupper för att öka utbytet mellan arbetslivet och den högre
utbildningen med hänvisning till uttalandena i propositionen och godkände
också vad regeringen anfört om mål för forskningen och allmänna riktlinjer för
forskningspolitiken (bet. 1996/97:UbU3 s. 33 och 34).
Konstitutionsutskottets bedömning
Utskottet anser att regeringens uttalanden i den forskningspolitiska
propositionen, vilken godkändes av riksdagen i december 1996, tillgodoser
syftet med den nu aktuella motionen. Motion K603 (kd) yrkande 6 avstyrks
därför.
En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen
Motionen
Vänsterpartiet påpekar i motion 1996/97:A812 att regeringen givit alla
departement i uppgift att i varje proposition belysa konsekvenserna för
jämställdheten. Motsvarande uppgift har alla utredningar och kommittéer. I
riksdagen råder stor enighet mellan de politiska partierna om att
jämställdheten är en angelägen och prioriterad fråga, anför motionärerna. Rent
formellt finns i riksdagen inget som motsvarar regeringens ?mainstreaming-
arbete?, dvs. något krav på att ett jämställdhetsperspektiv skall läggas på
alla politikområden. När enskilda ledamöter begär en redovisning av
jämställdhetspolitiska konsekvenser av ett ärende, hänvisas enligt
motionärerna till att det är arbetsmarknadsutskottets område. Vänsterpartiet
anser därför att riksdagen skall ge talmanskonferensen i uppdrag att pröva
frågan om att införa en övergripande tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen,
enligt vilken de olika utskotten får i uppdrag att beakta
jämställdhetsperspektivet på sina respektive sakområden (yrkande 3).
Regeringsformen
I 1 kap. 2 § regeringsformen fastslås vissa grundläggande mål för politiken.
Där framhålls i första stycket att den offentliga makten skall utövas med
respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet
och värdighet. I paragrafens tredje stycke har ett element i denna
likhetsgrundsats särskilt framhållits, nämligen jämställdheten mellan könen.
Detta uttrycks som att det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika
rättigheter. Regeln är ett målsättnings- eller programstadgande, som riktar
sig till normgivaren.
De generella kommittédirektiven
För varje kommitté beslutar regeringen direktiv. I direktiven beskrivs
bakgrund till och mål med utredningsuppdraget, i förekommande fall även
metoder samt form för rapportering och tidsram. Utöver de direktiv som
beskriver en kommittés uppgifter gäller för alla kommittéer också ett antal
generella direktiv:
- direktiv om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50)
- direktiv att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23)
- direktiv att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124)
- direktiv att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det
brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).
Det tidigare generella direktivet att beakta EG-aspekter (dir. 1988:43) har
upphört att gälla som en följd av EU-inträdet.
I direktiv 1994:124 om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser
erinras om att åtgärder för jämställdhet fortlöpande behövs. De strukturer och
ordningar på olika områden, även informella, som kan bidra till att
upprätthålla eller förstärka den ojämna maktfördelningen och segregeringen
mellan män och kvinnor bör därför uppmärksammas.
De förslag som läggs fram av kommittéer och särskilda utredare skall alltid
föregås av en analys och innehålla en redovisning av hur förslagen, direkt och
indirekt, kan förväntas påverka kvinnors respektive mäns villkor och därmed
förutsättningarna för jämställdhet mellan könen. De brister i jämställdhet som
kan finnas på det aktuella området skall också redovisas, liksom en bedömning
av hur eventuella hinder kan undanröjas. Jämställdhetsaspekter skall också
särskilt analyseras och redovisas vid förslag om strukturförändringar i
samhället.
Om kommittén eller utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning
inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd av utredningsuppdragets
eller ämnets karaktär, skall detta anges och särskilt motiveras.
Utskottets bedömning
Genom målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § regeringsformen har jämställdheten
mellan könen upphöjts till en grundläggande statsrättslig norm, som skall
ligga till grund för de politiska beslutens innehåll. Regeringsformen är
överordnad riksdagsordningen, och ett upprepande av detta stadgande i
riksdagsordningen, som motionärerna begär, är därför inte behövligt. Skulle
regeringen lägga fram en proposition utan någon jämställdhetsanalys kan
riksdagen ställa regeringen till svars för detta. Utskottet avstyrker motion
A812 (v) yrkande 3.
Utredning om etikens betydelse
Motionen
I motion 1996/97:K603 begär Inger Davidson m.fl. (kd) att regeringen
tillsätter en utredning om etikens betydelse för en god samhällsutveckling
(yrkande 2). Motionärerna anser att det behövs en fördjupad kunskap om de
etiska normer som tillhör vårt kulturarv, hur de tillämpas inom olika områden
och om hur de växer fram. För att lyfta fram etikens betydelse för en god
samhällsutveckling inom olika områden anser motionärerna att ett brett
utredningsarbete bör genomföras.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågor om behovet av etiska värderingar i samhällslivet har tidigare
behandlats av riksdagen. Vid riksmötet 1989/90 avstyrkte kulturutskottet en
motion om etik, moral och normer i samhällslivet. Kulturutskottet pekade bl.a.
på att övergripande normer ligger till grund för de värderingar som görs då
lagstiftaren reglerar förhållandet mellan enskilda och då han skapar regler på
det straffrättsliga området. Kulturutskottet ville emellertid framhålla att
allmänna övergripande levnadsnormer av det slag som motionärerna syntes åsyfta
inte borde slås fast genom politiska beslut. Sådana normer får bärkraft endast
om de accepteras av de enskilda människorna, ansåg utskottet. Vilka normer en
människa accepterar - och lever efter - är beroende bl.a. av hennes religiösa
uppfattning och av hennes livsåskådning i övrigt, anförde kulturutskottet
vidare. En annan sak var att det inom olika yrkesområden kunde vara motiverat
att diskutera behovet och lämpligheten av etiska riktlinjer, normer eller
koder för det professionella handlandet (bet. 1989/90:KrU14).
Ett motionsyrkande gällande lagstiftningens grund i den kristna etiken
avstyrktes av konstitutionsutskottet år 1988 (bet. 1988/89:KU11). I motionen
framställdes yrkande om ett tillägg till 1 kap. 2 § regeringsformen varav det
skulle framgå att lagstiftningen skall ha sin grund i den kristna etiken och
dess normgivning. Enligt utskottets mening skulle den föreslagna
grundlagsbestämmelsen vara svårförenlig med det skydd för religionsfriheten
som ges i regeringsformen.
Vid riksmötet 1993/94 behandlade konstitutionsutskottet återigen ett
motionsyrkande om lagstiftningens förankring i den kristna etiken. Utskottet
erinrade bl.a. om att 1 kap. 2 § regeringsformen stadgar att den offentliga
makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den
enskilda människans frihet och värdighet samt att det i regeringsformen också
ges bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter. Mot bakgrund av det
anförda ansåg inte utskottet att det fanns anledning att ytterligare markera
sambandet mellan lagstiftningen och samhällets etiska grundvärderingar.
Utskottet påpekade vidare att de etiska grundvärderingarna förändras i takt
med samhällsutvecklingen liksom tillämpningen av dem. Det var därför enligt
utskottets mening naturligt att frågor om etik togs upp i den allmänna
debatten. Den då aktuella motionen avstyrktes (bet. 1993/94:KU5).
Etiska frågor har i riksdagen aktualiserats i en mängd olika sammanhang,
förutom i de ovan nämnda. Sålunda har riksdagen under senare år behandlat
motioner om bl.a. grundforskning om etik, etikundervisning i skolan, etik inom
försvaret, etik och djurförsök, idrottens etik, etikens betydelse för
ekonomins funktionssätt, etik i marknadsföring, etik i Sveriges Radios
programverksamhet, etikkodex för bankväsendet, etik på datanäten, etiska
aspekter på hanteringen av kärnavfall, etik inom revisorskåren,
säkerhetspolitik och etiska värderingar, etik i politiken, i barnomsorgen, i
vården osv. samt en rad motioner om medicinsk-etiska frågor.
Utskottets bedömning
Etiska frågor har som ovan framgått aktualiserats i riksdagen inom en mängd
olika områden under senare tid. Ett studium av riksdagens betänkanden i olika
frågor torde ge en god bild av vilka etiska normer det finns och hur normerna
tillämpas på dessa områden. Någon särskild utredning om etikens betydelse för
samhällsutvecklingen, vilket begärs i motion K603 (kd), är därför inte
behövlig. Utskottet avstyrker alltså motionen såvitt nu är i fråga (yrkande
2).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande könsneutralitet i offentliga dokument
att riksdagen avslår motion 1996/97:K531,
2. beträffande tillämpning av EG-rätten
att riksdagen avslår motion 1996/97:K903 yrkande 3,
3. beträffande EG-rättsdatabaser
att riksdagen avslår motion 1996/97:K903 yrkande 4,
4. beträffande riksdagens organisation för behandling av EU-frågor
att riksdagen avslår motion 1996/97:K311,
res. 1 (mp)
5. beträffande återupprättande av den kommunala självstyrelsen
att riksdagen avslår motion 1996/97:K501 yrkande 2,
6. beträffande redovisning av effekter för den kommunala
självstyrelsen
att riksdagen avslår motion 1996/97:K501 yrkande 1,
7. beträffande ökat medborgarinflytande
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K529 och 1996/97:K603 yrkande 1,
res. 2 (m, fp)
8. beträffande utvecklingsarbete om subsidiaritetsprincipen
att riksdagen avslår motion 1996/97:K603 yrkande 3,
9. beträffande källhänvisningar i offentliga utredningar
att riksdagen avslår motion 1996/97:K525,
10. beträffande kunskapsutbyte mellan forskare och samhället i
övrigt
att riksdagen avslår motion 1996/97:K603 yrkande 6,
11. beträffande en jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen
att riksdagen avslår motion 1996/97:A812 yrkande 3,
res. 3 (v)
12. beträffande utredning om etikens betydelse
att riksdagen avslår motion 1996/97:K603 yrkande 2.
Stockholm den 7 oktober 1997
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),
Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson
(s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c),
Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist
(v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp) och Margitta Edgren
(fp).
Reservationer
1. Riksdagens organisation för behandling av EU-frågor (mom. 4)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med
?Konstitutionsutskottet? och slutar med ?yrkandena 1 och 2? bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning att EU-nämnden bör läggas ned och
att frågor som berör EU-arbetet i fortsättningen skall behandlas av respektive
fackutskott. Arbetsgruppen under talmanskonferensen bör få i uppdrag att
utarbeta förslag till ändring i riksdagsordningen i enlighet med vad utskottet
här anfört med anledning av motion K311 (m) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande riksdagens organisation för behandling av EU-frågor
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:K311 som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört,
2. Ökat medborgarinflytande (mom. 7)
Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger
(m), Inger René (m) och Margitta Edgren (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Av den här?
och slutar med ?K603 (kd) yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motionerna K529 (fp) och K603 (kd) yrkande 1
att människors individuella makt och inflytande behöver öka. För att uppnå
att framtida reformer leder till ökad makt för enskilda människor - som
individer och inte bara som medlemmar av ett kollektiv - bör regeringen
besluta om ett generellt direktiv till samtliga statliga utredningar om att de
förslag som läggs skall leda till ökad makt för de enskilda människorna. Vad
utskottet här anfört med bifall till motion K529 och med anledning av motion
K603 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande ökat medborgarinflytande
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K529 och anledning av motion
1996/97:K603 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen (mom. 11)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Genom
målsättningsstadgandet? och slutar med ?A812 (v) yrkande 3? bort ha följande
lydelse:
Trots regeringsformens portalstadgande om jämställdhet mellan könen anläggs
inte ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden. Utskottet delar
därför motionärernas uppfattning att talmanskonferensen bör få i uppdrag att
pröva frågan om att införa en tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen, enligt
vilken de olika utskotten får i uppdrag att beakta jämställdhetsperspektivet
på sina respektive sakområden. Detta bör riksdagen med anledning av motion
A812 (v) yrkande 3 som sin mening ge talmanskonferensen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande en jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A812 yrkande 3 som sin mening
ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................2
Språket i lagar m.m. 2
Könsneutralitet 2
Tillämpning av EG-rätt vid svenska domstolar och myndigheter 4
Riksdagens organisation för behandling av EU-frågor 6
Lagstiftningen och den kommunala självstyrelsen 7
Ett stärkt medborgarinflytande 9
Källhänvisningar i Statens offentliga utredningar 12
Kunskapsutbyte mellan forskare och samhället i övrigt 13
En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen 14
Utredning om etikens betydelse 15
Hemställan 17
Reservationer........................................18
1. Riksdagens organisation för behandling av EU-frågor (mom. 4) 18
2. Ökat medborgarinflytande (mom. 7) 18
3. En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen (mom. 11) 19