I betänkandet behandlar utskottet proposition 1997/98:77 Närradio m.m. jämte
fem följdmotioner. Dessutom behandlas tre motioner från allmänna motionstiden
1996 och 1997.
I propositionen föreslås att rätten att sända närradio vidgas till en större
krets genom att tillstånd skall kunna ges till lokala föreningar som bildats
för att sända närradio.
Vidare föreslås vissa förändringar av reglerna för sändningstider och
avgifter. Sändningstider skall i första hand fördelas genom frivilliga
överenskommelser mellan tillståndshavarna. Endast när tillståndshavarna inte
kan enas om fördelningen skall Radio- och TV-verket fatta beslut om
sändningstider. Avgifter för att sända närradio avskaffas.
Radio- och TV-verket föreslås kunna tillåta sändningsområden som är större än
en kommun, om det finns synnerliga skäl.
Det föreslås vidare att undantaget från förbudet mot sändning av
centralproducerat programmaterial i närradio, det s.k. riksförbudet, utvidgas.
Utvidgningen innebär att program som främjar kunskap och bildning eller utgör
upptagningar av lokala kulturella tillställningar får sändas under högst tio
timmar per månad.
Slutligen föreslås att Radio- och TV-verkets nuvarande uppdrag att följa
utvecklingen inom ljudradio- och televisionsområdet kompletteras med ett
allmänt uppdrag att följa medieutvecklingen.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag. Motionerna avstyrks.
Till betänkandet har fogats en reservation.
Propositionen
1997/98:77 vari yrkas
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i radio- och
TV-lagen (1996:844),
2. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om Radio- och TV-verkets
uppgifter (avsnitt 11.2).
Motionerna
1996/97:K704 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om enskilda föreningars möjlighet
att utan begränsning lägga sig till med allt längre sändningstid i närradion.
1997/98:K28 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Radio-
och TV-verket bör ges möjlighet att medge dispens för ett större antal timmar
gemensamma sändningar över närradiostationer i ett län än de av regeringen
föreslagna 10 timmarna.
1997/98:K29 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om en
sådan ändring av 6 kap. 6 § radio- och TV-lagen (1996:844), i enlighet med vad
i motionen anförts, att ?riksförbudet? slopas inom regioner.
1997/98:K30 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall bli lättare
att få tillgång till sändningsmöjligheter för närradion.
1997/98:K31 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att i
vissa fall medge dispens för ett större antal timmar gemensamma sändningar över
närradiostationer inom ett län.
1997/98:K32 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av effekterna av en introduktion av digital radio för
närradions del,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att bevilja flera sändningstillstånd i en kommun i mån
av frekvensutrymme,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare undantag från riksförbudet.
1997/98:K331 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av närradiolagen.
1997/98:K615 av Marianne Andersson och Kjell Ericsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
försöksverksamhet med regionala närradiosändningar i Värmland under
beteckningen Kunskapsradion.
Utskottet
Bakgrund
Närradions utveckling
Försöksverksamhet med närradio startade år 1979 och verksamheten permanentades
den 1 januari 1986. Lagstiftarens intentioner för närradion var att den skulle
fungera som ett språkrör för de lokala ideella föreningarna. En
sändningsmöjlighet skulle finnas i varje kommun om föreningslivet önskade
detta. I samband med att reglerna om lokalradio trädde i kraft den 1 april 1993
förändrades reglerna för närradio. Sammanslutningar med tillstånd att sända
närradio fick rätt att sända reklam och sponsrade program på i stort sett samma
villkor som gällde för lokalradion. S.k. närradioföreningar, dvs.
sammanslutningar av flera tillståndsinnehavare för gemensamma närradioändamål,
fick dock inte rätt att sända reklam.
I närradion sänder för närvarande knappt 1 100 tillståndshavare
ljudradioprogram. Antalet tillståndshavare har under de senaste åren minskat
kraftigt. Tillbakagången anses framför allt bero på att flera tillståndshavare
övergått till att sända kommersiell lokalradio. Sändningarna äger rum på ca 150
platser i landet. Radiosändarna är regelmässigt svaga och sändningsområdena
inte större än den kommun där sändningarna äger rum. Undantagsvis förekommer
det dock att två små kommuner fått utgöra ett sändningsområde.
Gällande rätt
Bestämmelserna om närradioverksamhet återfinns i radio- och TV-lagen
(1996:844).
Närradion är tänkt att vara en lokal förenings- och åsiktsradio. Det är
därför endast vissa sammanslutningar som kan få tillstånd att sända närradio
(4 kap. 4 §). Enligt 4 kap. 2 § skall det finnas möjlighet att sända närradio i
en kommun om en tillståndsberättigad sammanslutning så önskar och det är
tekniskt möjligt. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt finnas mer än
en sändningsmöjlighet för närradio i kommunen. Sändningsområden för närradio
skall ha en diameter på ca 10 km. Radio- och TV-verket får dock i särskilda
fall besluta om större sändningsområden.
Enligt 4 kap. 3 § bestämmer Radio- och TV-verket vilka som får sända närradio
och under vilka tider sändningarna får äga rum. Tillstånd att sända närradio
gäller för viss tid. Sändningstiden fördelas enligt tillståndshavarnas
önskemål. Om dessa inte kan enas om fördelning av sändningstiderna beslutar
verket vem som skall ges förtur. Besluten om sändningstid gäller tills vidare,
dock högst ett år. Besluten kan omprövas om det finns särskilda skäl.
Avgift för närradiosändningar utgår enligt förordningen (1984:463) om
avgifter i ärenden om närradio med 15 kr för varje påbörjad timme. Avgifterna
beräknas kvartalsvis i efterhand. Den som inte sänder reklam kan befrias från
avgiften genom att i efterhand ge in en deklaration om att reklam mot vederlag
eller program mot betalning inte har sänts.
En sammanslutnings programutbud får inte innehålla material som inte har
framställts enbart för den egna verksamheten (det s.k. riksförbudet). I enstaka
fall får det dock förekomma sändningar som inte framställts enbart för den egna
verksamheten, om de är av särskilt intresse för tillståndshavarnas medlemmar (6
kap. 6 §).
Sedan april 1993 är det tillåtet att sända reklam och sponsrade program i
närradio. Radio- och TV-lagens bestämmelser om reklam och annan annonsering
gäller även för närradio (7 kap. 1-3, 5, 8, 9 och 12 §§). Rätten att finansiera
sändningarna med reklam gäller dock inte för närradioföreningar.
Närradioföreningar kan enligt 4 kap. 4 § första stycket erhålla
sändningstillstånd. Närradioföreningar definieras i punkt 5 i den bestämmelsen
som sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för
gemensamma närradioändamål. På vissa orter saknas närradioförening och på några
orter finns två närradioföreningar.
Den sändningsrätt som en närradioförening kan utöva är begränsad. Enligt 6
kap. 6 § får en närradioförenings programutbud innehålla bl.a. uppgifter om
program och programtider samt andra upplysningar om närradioverksamhet på
orten, sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillståndshavarna på
orten, information om kommunal verksamhet och provsändningar.
Granskningsnämnden för radio och TV har enligt 9 kap. 2 § tillsynen över att
bestämmelserna om programinnehållet efterlevs.
Ärendet och dess beredning
Den 28 september 1995 beslutade regeringen om direktiv till en kommitté med
uppdrag att lägga fram förslag om ändrade regler för lokala ljudradiosändningar
(dir. 1995:123). Kommittén fick i uppgift att förbättra möjligheterna att
förverkliga de ursprungliga intentionerna i fråga om lokalradions mångfald och
lokala förankring samt möjliggöra att närradion utvecklas till en livskraftig
radio med lokal anknytning och demokratisk förankring. Kommittén antog namnet
Lokal- och närradiokommittén (Ku 1995:04).
Lokal- och närradiokommittén överlämnade i november 1996 betänkandet Den
lokala radion (SOU 1996:176). Betänkandet har remissbehandlats.
I propositionen lägger regeringen fram förslag till förändringar i reglerna
för närradio som bygger på Lokal- och närradiokommitténs förslag. Regeringens
lagförslag remitterades till Lagrådet som lämnade dem utan erinran. Vissa
redaktionella ändringar gjordes mellan lagrådsremissen och propositionen.
Tillståndshavarkretsen
Propositionen
I propositionen (avsnitt 5) föreslås att rätten att sända närradio utvidgas
till en större krets genom att tillstånd skall kunna ges även till lokala
ideella föreningar som bildats för att sända närradio. Det nuvarande kravet på
verksamhet på orten under minst ett år föreslås upphävas.
Ett av de skäl regeringen anför för sitt förslag är att en vidgning av
sändningsberättigade skulle kunna vitalisera närradion och göra den mer
attraktiv. Det är angeläget, menar regeringen, att närradion ges möjlighet att
även i framtiden kunna vara ett forum för debatt och meningsutbyte.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker propositionens förslag att vidga rätten att sända
närradio till en större krets.
Sändningstider och avgifter
Propositionen
I propositionen (avsnitt 6) föreslås att sändningstider i närradion i första
hand skall fördelas genom frivilliga överenskommelser mellan tillståndshavarna.
När tillståndshavarna inte kan enas skall Radio- och TV-verket besluta om
fördelningen. På begäran skall den enskilde tillståndshavaren lämna upplysning
om sina sändningstider. En sådan begäran skall kunna förenas med vite.
Vidare föreslås att avgifterna för att sända närradio avskaffas.
Som skäl för sina förslag anför regeringen att dagens system för
tillståndsgivning innebär att Radio- och TV-verket måste fatta ett stort antal
beslut i ärenden av förhållandevis okomplicerad natur. Regeringen anser därför,
i likhet med kommittén, att en enklare ordning för fördelning av sändningstider
bör införas, som innebär att verket bara behöver fatta beslut när det
föreligger tvist mellan tillståndshavare om viss sändningstid.
Vad avser förslaget att avskaffa avgifterna anförs i propositionen att skälet
för avgiften - att det är principiellt betänkligt att reklamsändande
närradiostationer skall vara fria från avgifter medan
lokalradiotillståndshavarnas koncessionsavgifter är höga - inte längre är
bärkraftigt. I praktiken har det visat sig att något verkligt
konkurrensförhållande inte föreligger och att det är ovanligt att de som är
ansvariga för sändningarna använder närradion som en avgiftsfri kommersiell
lokalradio. Närradions ställning av ideell radio med ansträngd ekonomi samt
remissinstansernas påpekande att slopandet av avgifterna är en angelägen
förändring för att stärka närradion som föreningsradio utgör ytterligare
anledning att avskaffa avgifterna.
Motionerna
Bestämmelserna om sändningstider tas upp i två motioner från allmänna
motionstiden: motionerna 1996/97:K704 av Håkan Holmberg (fp) och 1997/98:K331
yrkande 3 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd). I båda motionerna anförs som
exempel att Radio Islam i Stockholm under en längre tid utökat sin sändningstid
så fort någon annan förening upphör med närradiosändningar. Motionärerna anser
att Radio Islams möjlighet att utöka sändningstiden är anmärkningsvärd eftersom
stationen sänder program vars innehåll är rasistiskt. Sändningarna står därför
inte i överensstämmelse med intentionerna för närradion. Motionärerna föreslår
att regeringen ges i uppdrag att skyndsamt se över de bestämmelser som reglerar
sändningstiderna.
Något om yttrandefrihetsbrott i närradio
I propositionen anförs (avsnitt 4.3) att närradio är en åsiktsradio för en stor
mängd sammanslutningar med sinsemellan olika uppfattningar. Det ligger således,
står det vidare, i sakens natur att innehållet i sändningarna av vissa kan
uppfattas som kontroversiellt eller direkt stötande. Möjligheten för staten att
ingripa med straff är begränsad till vissa handlingar som hotar viktiga
allmänna eller enskilda intressen. I fråga om radiosändningar gäller att s.k.
yttrandefrihetsbrott, bl.a. hets mot folkgrupp, förtal och förolämpning, enligt
5 kap. 1 och 4 §§ yttrandefrihetsgrundlagen kan medföra i brottsbalken
föreskrivna straff. För hets mot folkgrupp är straffet enligt 16 kap. 8 §
brottsbalken böter eller fängelse i upp till två år beroende på graden av
brottet. En särskild processordning tillämpas för yttrandefrihetsbrott.
Justitiekanslern fungerar som åklagare och ansvarsfrågan prövas av domstol
under medverkan av jury.
Enligt 11 kap. 3 § andra stycket och 4 § radio- och TV-lagen kan dessutom
domstol återkalla sändningstillståndet för en tid av upp till ett år om
domstolen funnit att ett program innefattat ett allvarligt
yttrandefrihetsbrott. Om synnerliga skäl föreligger kan återkallelse ske för en
tid om högst fem år.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inledningsvis konstatera att det förekommit program inom
närradion som lett till fällande domar för yttrandefrihetsbrott. Det har rört
sig om både ansvar för förtal och hets mot folkgrupp. Bl.a. har program som
sänts i den av motionärerna angivna kanalen Radio Islam fällts. I en dom den 25
oktober 1990 (B2838/89) utdömde Svea hovrätt ansvar för otillåtet yttrande i
närradio (hets mot folkgrupp).
Det är enligt utskottets uppfattning mycket viktigt, inte bara för närradion
utan också för upprätthållandet av grundläggande demokratiska värden, att brott
mot dessa bestämmelser beivras i föreskriven ordning. Utskottet vill erinra om
att riksdagen under våren 1993 på förslag från regeringen beslutade om åtgärder
mot att närradion används till bl.a. propaganda för organiserad rasism och
annan främlingsfientlighet (prop. 1992/93:70, bet. 1992/93:KU15). Åtgärderna
innebar att vid dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott skall
sändningstillståndet kunna återkallas i högst fem år, om det föreligger
synnerliga skäl. Beslut om återkallelse fattas av domstol med jury. I
propositionen anförde regeringen att uppfattningen om alla människors lika
värde är en av förutsättningarna för demokratin och att organiserad rasism
därför utgör ett angrepp på grundläggande principer i vårt samhälle. Enligt
regeringen ger lagstiftningen om hets mot folkgrupp staten en möjlighet att
försvara sig mot sådana angrepp.
Utskottet vill emellertid också understryka vikten av att värna om
yttrandefriheten och en allmän och fri debatt. Utskottet har tidigare uttalat
sig med anledning av en motion vari föreslogs att uttalanden av innebörden att
Förintelsen aldrig ägt rum skall betraktas som kränkande mot judar och därmed
straffbara i enlighet med förbudet mot hets mot folkgrupp. Motionen var
föranledd av programinslag i kanalen Radio Islam. Utskottet anförde att:
Också påståenden som allmänt uppfattas som huvudlösa och stötande måste kunna
få föras fram i den allmänna debatten så länge det inte är fråga om hot eller
missaktning i sådana avseenden som anges i bestämmelsen om hets mot folkgrupp
eller om annat tryckfrihetsbrott som t.ex. förtal (bet. 1992/93:KU2, s. 29).
Utskottet anser att den typ av brott som aktualiseras i motionerna även
fortsatt bör beivras på nuvarande sätt, dvs. med utgångspunkt från
grundlagsbestämmelser i framför allt yttrandefrihetsgrundlagen. Någon översyn
eller ändring av radio- och TV-lagens bestämmelser i detta hänseende bör
således inte göras.
Vad avser propositionens förslag om sändningstider och avgifter har inga
invändningar anförts i motionerna.
Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag i denna del och
avstyrker motionerna K704 (fp) och K331 yrkande 3 (fp, m, c, kd).
Sändningsmöjligheter och sändningsområden
Propositionen
I propositionen (avsnitt 7) föreslås att Radio- och TV-verket skall, om det
finns synnerliga skäl, kunna tillåta sändningsområden som är större än en
kommun.
Skälet till regeringens förslag är att huvudregeln om sändningsområdenas
storlek inte stämmer helt överens med de faktiska förhållandena. Regeringen
anser därför att bestämmelserna bör anpassas till nuvarande praxis så att
sändningsområdena för närradio kan vara allt från en diameter på ca 10 km till
full kommuntäckning. Regeringen bedömer vidare att intresset för att sända
närradio i vissa kommuner med gles befolkning skulle kunna öka om
sändningsområdena i vissa fall skulle kunna utökas. Det bör därför vara möjligt
för Radio- och TV-verket att undantagsvis tillåta sändningsområden som är
större än en kommun. Restriktiviteten i tillämpningen bör understrykas genom
att det skall krävas synnerliga skäl för att större sändningsområde skall
tillåtas.
I propositionen redogör regeringen vidare för skälen för att inte genomföra
kommitténs förslag om att möjliggöra sändning från mer än en kanal även utanför
kommuner med stor folkmängd eller flera tätorter. I dag är flera
sändningsmöjligheter endast tillåtet om särskilda skäl föreligger. Regeringen
räknar med att privata programföretag kommer att efterfråga frekvensutrymme för
digitala sändningar när det kommer ut digitala mottagare på marknaden. I så
fall torde det frekvensutrymme som för närvarande är avsett för digitala
ljudradiosändningar inte räcka för att motsvara efterfrågan på
sändningsmöjligheter, utan frekvenser i andra frekvensband kan behöva tas i
anspråk. Om det i enlighet med kommitténs förslag blir lättare att få tillgång
till flera sändningsmöjligheter för närradion kan införandet av digital
ljudradio försvåras genom att flera frekvenser i FM-bandet tas i anspråk för
närradio. Någon större efterfrågan på flera sändningsmöjligheter i en kommun
har hittills inte visats.
Motionerna
I motion 1997/98:K30 av Fanny Rizell m.fl. (kd) beklagas att regeringen inte
har föreslagit en förändring, i enlighet med kommitténs förslag, att det skall
bli enklare att få tillgång till flera sändningsmöjligheter för närradion. Att
hushålla med frekvenser är naturligtvis viktigt, men det är principiellt fel
att begränsa den seriösa ideella närradion i de fall intresset för
närradiosändningar är större än tillgången på sändningstid. Detta bör, föreslår
motionärerna, riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motsvarande förslag återfinns även i motion 1997/98:K32 av Ingbritt Irhammar
m.fl. (c). Det bör finnas möjlighet att, i mån av lediga frekvenser, bevilja
ytterligare sändningstillstånd i en kommun om det finns ett särskilt behov av
sändningstid (yrkande 2). I motionen välkomnas propositionens förslag att
tillåta större sändningsområden. Motionärerna anser emellertid att det finns
anledning att överväga vilka villkor som bör gälla för program som har ett
regionalt intresse och hur en övergång till digital teknik kommer att påverka
villkoren för närradion. Regelverket för närradion får inte heller försvåra
introduktionen av digital teknik för närradion, eller genom en allmän övergång
till digital teknik för radiosändningar utgöra ett hot mot närradion (yrkande
1).
Utredningar
Förutsättningarna för digitala ljudradiosändningar togs upp av Utredningen om
tekniska förutsättningar för utökade sändningar av radio och television till
allmänheten (U 1991:10). I delbetänkandet Tekniskt utrymme för
reklamfinansierad radio (SOU 1991:108) och i slutbetänkandet Tekniskt utrymme
för ytterligare TV-sändningar (SOU 1994:34) redovisades det dåvarande läget i
fråga om utveckling av digitala ljudradiosändningar. I båda betänkandena
redogörs för det projekt med digital ljudradio (Digital Audio Broadcasting,
DAB) som utvecklats inom projektet Eureka 147.
I slutbetänkandet tas frågan om avvägning mellan rikstäckande, regionala och
lokala marksändningar upp (s. 57). I betänkandet konstateras att detta är en
väsentlig fråga att beakta vid planeringen för digitala marksändningar. Den
största frekvensekonomiska effektiviteten uppnås om alla sändare som sänder
program med visst innehåll använder samma frekvens, s.k. singelfrekvensnät. Men
detta förutsätter att sändningarna faktiskt har samma innehåll. Om man t.ex.
vill att sändningar i angränsande områden skall innehålla olika regionala
program - eller bara att enstaka inslag skall bytas ut mot andra - måste
sändningarna ske på olika frekvenskanaler.
Regeringen beslöt vid sitt sammanträde den 3 juli 1997 att tillkalla en
utredare för att utreda behovet av, förutsättningarna för samt konsekvenserna
av en samordning av lagstiftningarna för ljudradio, television, övrig
radiokommunikation och televerksamhet, med utgångspunkt i att lagstiftningen
bör underlätta utvecklingen av elektroniska informationstjänster och ta till
vara medborgarnas, näringslivets och samhällets olika behov med avseende på
sådana tjänster (dir. 1997:95). Utredningen har tagit sig namnet
Konvergensutredningen (Ku 1997:05). Radio- och TV-lagen tillhör den
lagstiftning som utredningen skall ta upp.
Bakgrund till utredningen är den snabba utvecklingen inom
informationstekniken. Denna utveckling har möjliggjorts genom digitaliseringen
och att överföringskapaciteten i distributionssystemen ökat. Uppdraget skall
redovisas senast den 31 oktober 1998.
Regeringen har också tillkallat en utredare med uppdrag att lägga fram
förslag om hur de framtida villkoren för den kommersiella lokalradion skall
vara utformade (dir. 1997:138). Till uppdraget hör att föreslå på vilket sätt
lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala ljudradiosändningar kan
underlättas. Som en del i sin analys skall utredaren överväga om de förslag som
riksdagen ställt sig bakom i fråga om digitala ljudradiosändningar skall
utvecklas (prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:KU47).
Vad beträffar digitala TV-sändningar har regeringen, med anledning av att
digital marksänd TV skall införas (prop. 1996/97:67, bet. 1996/97:KU17, rskr.
1996/97:178), den 13 november 1997 beslutat att tillkalla en parlamentarisk
kommitté med uppdrag att följa och utvärdera sändningarna under den första
etappen (dir. 1997:134).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att invända mot propositionens förslag och bedömning i
denna del. Mot bakgrund av att det inte finns någon större efterfrågan på fler
sändningsmöjligheter bedömer utskottet att det inte föreligger någon utbredd
intressekonflikt mellan å ena sidan möjligheten att sända närradio och å den
andra att hushålla med frekvenser, bl.a. i syfte att underlätta för digitala
ljudradiosändningar.
Vad avser förslaget i motion K32 (c) om att utreda vilka konsekvenser som
övergången till digital radio kan få för närradion vill utskottet erinra om att
denna aspekt redan övervägts av Utredningen om tekniska förutsättningar för
utökade sändningar av radio och television till allmänheten. Utredningen
konstaterar bl.a. att vid ?... planeringen av sändarnät för digitala
marksändningar kommer det ... att vara nödvändigt att ta hänsyn till den
önskade fördelningen mellan rikstäckande, regionala och lokala sändningar? (SOU
1994:34, s. 57). Utskottet utgår från att denna typ av överväganden kommer att
göras framgent efterhand som det digitala nätet för marksändning byggs ut.
Vidare kommer Konvergensutredningen att få anledning att överväga närradions
roll vid sin granskning av behovet av samordning av lagstiftning för radio, TV
och televerksamhet. Det är också rimligt att anta att utredningen om den
framtida kommersiella radion kommer att få anledning att beröra närradions
villkor när utredningen studerar hittillsvarande erfarenheter av digitalradions
utveckling och framtida möjligheter för digital kommersiell lokalradio.
Med vad utskottet anfört tillstyrks propositionens förslag i denna del.
Motionerna K30 (kd) och K32 (c) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
Programregler
Propositionen
I propositionen (avsnitt 8) föreslås att förbudet mot sändning av
centralproducerat programmaterial i närradio - det s.k. riksförbudet - i
princip behålls. Det nuvarande undantaget föreslås dock utvidgas till att gälla
under högst tio timmar per månad för sändningar som främjar kunskap och
bildning eller som utgör upptagningar av lokala kulturella tillställningar. Det
utvidgade undantaget skall utvärderas efter två år.
Syftet med en utvidgning av undantaget är att göra det möjligt för
tillståndshavarna att i viss omfattning kunna utbyta material som kan stimulera
till kunskapsutveckling och kulturellt utbyte. En sådan utvidgning bör avse
centralproducerat material av kunskaps- eller bildningskaraktär eller som
ursprungligen utgör en upptagning av ett lokalt kulturellt evenemang och som
det finns intresse av att sända i andra delar av landet. I propositionen ges
exempel på sådant innehåll som kan komma i fråga. Det kan vara föreläsningar
från högskolor, nyhetssändningar, samhälls- eller debattprogram. Det kan också
vara upptagningar från konserter, teaterföreställningar, gudstjänster eller
poesidagar som anknyter till den sammanslutning som låtit göra upptagningen.
Tanken är, anförs i propositionen, att programmen skall spegla kulturella
tillställningar i den region i landet där de spelats in.
Motionerna
I motion 1997/98:K615 av Marianne Andersson och Kjell Ericsson (c), som väcktes
under allmänna motionstiden, föreslås att en försöksverksamhet inleds med
regionala närradiosändningar i Värmland under beteckningen Kunskapsradion.
Sådana program produceras i dag över Radio Solsta i Karlstad. Motionärerna
menar att den begränsning som riksförbudet innebär framstår som alltmer
otidsenlig. Ett motsvarande förslag framförs även i motion 1997/98:K29 av Isa
Halvarsson (fp). Motionären pekar på att propositionsförslagets begränsning av
undantaget till tio timmar inte kommer att göra det möjligt att sända
programmen ?Kunskapsradion i Karlstad? i regionen trots att de flesta
närradiosändarna i Värmland står tysta under större delen av dagen.
Tidsbegränsningen i propositionen om tio timmar per månad kritiseras i tre
motioner: 1997/98:K28 av Gullan Lindblad och Göthe Knutsson (m), 1997/98:K31 av
Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) och 1997/98:K32 av Ingbritt Irhammar m.fl.
(c) yrkande 3. I dessa motioner föreslås att det bör vara möjligt att medge
dispens för ett större antal timmar gemensamma sändningar över
närradiostationer inom ett län. Dispensen bör kunna beviljas av Radio- och TV-
verket.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att riksförbudet i princip bör
behållas. Den vidgning av undantaget för centralproducerat programmaterial som
regeringen föreslår är enligt utskottets bedömning väl avvägd.
Utskottet tillstyrker propositionen i denna del. Motionerna K615 (c), K28
(m), K29 (fp), K31 (s) och K32 (c) yrkande 3 avstyrks.
Utvecklingen inom medierna
Propositionen
I propositionen (avsnitt 11.2) föreslås att Radio- och TV-verkets nuvarande
uppdrag att följa utvecklingen inom ljudradio- och televisionsområdet
kompletteras med ett allmänt uppdrag att följa medieutvecklingen.
Skälet till regeringens förslag är att den tekniska utvecklingen är snabb och
gränsupplösande. På medieområdet är detta mycket tydligt. Det finns inga skarpa
gränser mellan radio, TV, text och andra nyhets- och informationstjänster.
Dessutom innebär den pågående integrationen av mediemarknaden att det är
nödvändigt att beakta hela mediesektorn för att få en korrekt bild av
utvecklingen. Radio- och TV-verkets nuvarande uppdrag att följa utvecklingen
inom ljudradio- och televisionsområdet bör därför kompletteras med ett uppdrag
att följa utvecklingen av mediesektorn som helhet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inga invändningar mot propositionens förslag i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande tillståndshavarkretsen
att riksdagen antar 4 kap. 4 § förslaget till lag om ändring i radio- och TV-
lagen (1996:844),
2. beträffande sändningstider och avgifter
att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på motionerna
1996/97:K704 och 1997/98:K331 yrkande 3 antar 4 kap. 3 §, 9 kap. 9 §
första stycket, 10 kap. 9 § första stycket 6, 10 kap. 10 § och 11 kap. 3 §
förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844),
3. beträffande sändningsmöjligheter och sändningsområden
att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på motionerna
1997/98:K30 och 1997/98:K32 yrkandena 1 och 2 antar 4 kap. 2 §, förslaget
till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844),
4. beträffande programregler
att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på motionerna
1997/98:K28, 1997/98:K29, 1997/98:K31, 1997/98:K32 yrkande 3 och
1997/98:K615 antar 6 kap. 6 §, 9 kap. 9 § andra stycket och 10 kap. 9 §
första stycket 7 förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844),
res. 1 (m, c, fp)
5. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i radio- och TV-lagen (1996:844) i den mån det inte omfattas av vad
utskottet hemställt ovan under momenten 1-4,
6. beträffande utvecklingen inom medierna
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om Radio- och TV-verkets
uppgifter,
Stockholm den 14 april 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Bo Könberg
I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger
Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel
Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger
René (m), Peter Eriksson (mp), Margitta Edgren (fp) och Nikos Papadopoulos (s).
Reservation
Programregler (mom. 4)
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Birgitta Hambraeus (c),
Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Margitta Edgren (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 11 slutar med ?yrkande 3 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det finns ett rättmätigt
behov för många föreningar att distribuera material som är av allmänt intresse
i regionen. Kunskapsradion i Värmland är ett sådant exempel. Sändningarna
fyller en viktig funktion för att nå fler människor med informativa program och
för att sprida den kunskap som annars bara förmedlas i föreläsningssalar.
Utskottet kan mot denna bakgrund tillstyrka den utvidgning av undantaget från
riksförbud som föreslås i propositionen med den ändringen att det i 6 kap. 6 §
radio- och TV-lagen införs en bestämmelse om att ytterligare undantag för
sändningar av särskilt lokalt eller regionalt intresse kan medges. Undantagen
skall kunna beviljas av Radio- och TV-verket.
Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion K32 (c) yrkande 3 samt
med anledning av propositionen i denna del och motionerna K615 (c), K28 (m),
K29 (fp) och K31 (s) bör anta 6 kap. 6 § i förslaget till lag om ändring i
radio och TV-lagen (1996:844) med den ändring utskottet föreslagit.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande programregler
att riksdagen med bifall till 1997/98:K32 yrkande 3 och med anledning av
propositionen och motionerna 1997/98:K28, 1997/98:K29, 1997/98:K31 och
1997/98:K615
dels antar 6 kap. 6 § förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844) med den ändringen att ett tredje stycke läggs till med följande
lydelse: ?Ytterligare undantag från bestämmelsen i första stycket kan
beviljas av Radio- och TV-verket för sändningar av lokalt eller regionalt
intresse.?,
dels antar 9 kap. 9 § andra stycket och 10 kap. 9 § första stycket 7
förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1
Propositionen.......................................1
Motionerna..........................................2
Utskottet...........................................3
Bakgrund 3
Närradions utveckling 3
Gällande rätt 3
Ärendet och dess beredning 4
Tillståndshavarkretsen 4
Sändningstider och avgifter 5
Något om yttrandefrihetsbrott i närradio 6
Sändningsmöjligheter och sändningsområden 7
Programregler 10
Utvecklingen inom medierna 11
Hemställan 11
Reservation........................................13
Programregler (mom. 4) 13