I betänkandet behandlas talmanskonferensens förslag 1997/98:TK1 Riksdagens
arbetsformer och Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 Förslag angående
resultatinformation som underlag för styrning av statlig verksamhet såvitt
avser yrkandena 1-3. Dessutom behandlas 39 motioner innehållande 71 yrkanden.
Sju av motionerna har väckts med anledning av de nämnda förslagen. 30 motioner
har väckts under den allmänna motionstiden.
Utskottet tillstyrker talmanskonferensens förslag om ändring av jordbruks-
utskottets namn till miljö- och jordbruksutskottet och överförande av
beredningsansvaret för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling från
arbetsmarknadsutskottet till näringsutskottet. Utskottet föreslår i anslutning
härtill att beredningsansvaret för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg
överförs från socialutskottet till utbildningsutskottet.
Utskottet tillstyrker också talmanskonferensens förslag avseende ändringar av
vissa debattregler.
Utskottet tillstyrker Riksdagens revisorers förslag att talmanskonferensen
bör överväga en ordning där riksdagen reviderar årsredovisningen för staten.
Utskottet föreslår med anledning av Revisionsutredningens förslag att
Riksdagens revisorers kansli får en resursförstärkning om totalt 5 miljoner
kronor att fördelas över tre år.
Utskottet lämnar därutöver förslag till två tillkännagivanden. I det ena
fallet föreslår utskottet att en allmän översyn av den nya budgetprocessen bör
komma till stånd i början av kommande mandatperiod. Utvärderingen skall syfta
till att stärka riksdagens inflytande över budgetprocessen. I det andra fallet
föreslår utskottet med anledning av en motion (s) att en försöksverksamhet
avseende fasta beslutstillfällen i riksdagen bör komma till stånd under en
begränsad tid i början av kommande mandatperiod.
Utskottet avstyrker i övrigt samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet fogas 14 reservationer och 3 särskilda yttranden.
Förslagen
1997/98:TK1 vari föreslås
1. beträffande ändring i riksdagsordningens huvudbestämmelser
att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till ändring i
riksdagsordningen såvitt avser 2 kap. 14 och 15 §§ samt 6 kap. 1 §,
2. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till ändring i
riksdagsordningen i övrigt.
1997/98:RR7 vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om att regeringen senast den 1 augusti varje år för riksdagen redovisar
resultatet av förvaltningens verksamhet det senaste budgetåret,
2. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad
revisorerna anfört om granskning av Regeringskansliet,
3. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad
revisorerna anfört om granskning av regeringens resultatanalys.
Motionerna
Motioner som väckts med anledning av förslag 1997/98:TK1
1997/98:K49 av Carl Fredrik Graf (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utskotten kan ägna sig åt uppföljning och
utvärdering,
2. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i
motionen anförts om möjligheterna att minska upprepade kammardebatter i samma
ämnesområde,
3. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i
motionen anförts om att tidigarelägga upprepade kammardebatter i samma
ämnesområden.
1997/98:K50 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om budgetprocessen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i enlighet
med RO 5:10 och förarbetena därtill avser att iaktta stor restriktivitet med
uppskov av ärenden till nästa valperiod,
3. att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en utredning om den
statliga revisionen i enlighet med vad som i motionen anförts,
4. att riksdagen avslår förslaget att i olika författningstexter ändra
jordbruksutskottets namn till miljö- och jordbruksutskottet.
1997/98:K51 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar utarbeta en ny budgetprocess som återställer
riksdagens makt, i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar uppdra åt kammarkansliet att föreslå remiss till
utskott av regeringens faktapromemorior om EU-skrivelse, i likhet med ordningen
för remiss av propositioner,
3. att riksdagen beslutar avslå talmanskonferensens förslag till ändring i
riksdagsordningen beträffande ledamöters rätt till taletid.
1997/98:K52 av Tomas Högström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändrad
ordning för beredning av EU-ärenden i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:K53 av Kenneth Kvist och Ulla Hoffmann (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att till talmanskonferensen för beaktande överlämna
vad som i motionen anförts om riksdagens EU-arbete och budgetarbete,
2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om
ändrade talartider.
1997/98:K54 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av den
statliga revisionens uppbyggnad och verksamhet m.m.
Motion som väckts med anledning av förslag 1997/98:RR7
1997/98:K12 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av systemet med resultatinformation som underlag för
styrning av statlig verksamhet.
Motion som väckts med anledning av proposition 1997/98:136 Statlig
förvaltningspolitik i medborgarnas tjänst
1997/98:K35 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att uppdra åt talmanskonferensen att förelägga
riksdagen ett förslag till lag om riksdagskommissioner i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Motion som väckts med anledning av skrivelse 1997/98:60
1997/98:U25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i
motionen anförts om att den svenska riksdagen liksom de danska och finska
parlamenten bör ha en representant i EU som på plats följer beslutsprocessen
och levererar viktiga dokument till den svenska riksdagen,
3. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i
motionen anförts om skyldighet för regeringen att informera och samråda med
fackutskotten inför beredningar och beslut som tas i EU-kommissionen - särskilt
i frågor som rör miljöfrågor, konsumentskydd och arbetsrätt,
4. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i
motionen anförts om att i riksdagsordningen införs bestämmelser att riksdagens
utskott bör kunna välja att behandla faktapromemorior och kommissionsförslag på
likartat sätt som regeringsskrivelser och avge skriftliga yttranden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagsordningen omformuleras så att frågor som behandlas i EG-
domstolen och kommissionen eller i Schengensamarbetets exekutivkommitté också
behandlas i EU-nämnden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringens EU-information till riksdagen förbättras genom att
en handling som inkommit från EU betraktas som allmän handling, vilken om så är
nödvändigt kan sekretessbeläggas enligt svensk lagstiftning.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997
1997/98:K203 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett system med
registrerade lobbyister liknande det som tillämpas i USA.
1997/98:K212 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att det
skall vara tillåtet att arbeta med dator i plenisalen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1997/98:K214 av Christel Anderberg (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådan ändring i regeringsformen och riksdagsordningen att
det blir obligatoriskt för statsråden att besvara interpellationer som
talmannen eller riksdagen medgivit får väckas.
1997/98:K218 av Sivert Carlsson och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari
yrkas att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i uppdrag att se över
den allmänna motionsrätten och till riksdagen återkomma med förslag till
ändring.
1997/98:K220 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar ändra 4 kap. 3 § riksdagsordningen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1997/98:K223 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar se över bestämmelserna för utnyttjande av
riksdagens lokaler, i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar analysera sina symbolhandlingar för att bättre
betona folkstyrets betydelse, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:K224 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en bred
parlamentarisk utredning om en förstärkning av riksdagens kontrollmakt.
1997/98:K225 av Bengt Kronblad och Sven-Erik Österberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fasta beslutstillfällen i riksdagen.
1997/98:K226 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårval.
1997/98:K228 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen ger
talmanskonferensen i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag till en
reformerad motionstid i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:K229 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt
talmanskonferensen att tillkalla en utredning om beredningen av EU-ärenden i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:K232 av Per Rosengren (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att den
statliga revisionen organiseras enligt Riksdagens revisionsutrednings förslag B
i kombination med inrättandet av ett revisionsutskott.
1997/98:K237 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att platsfördelningen i riksdagens plenisal skall ske efter
partitillhörighet och inte efter valkrets.
1997/98:K242 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att riksdagens utskottssammanträden, fr.o.m.
mandatperioden 1998, skall hållas öppna för allmänheten.
1997/98:K244 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att undersöka möjligheterna till (delvis) offentliga
utskottssammanträden.
1997/98:K245 av Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att den fortlöpande utvärdering av budgetprocessen som sker inom ramen
för talmanskonferensens arbetsgrupp skall presenteras i en delrapport eller
skrivelse som ger enskilda riksdagsledamöter och andra intresserade medborgare
ökade möjligheter att ta aktiv del i debatt och erfarenhetsutbyte kring
budgetlagen.
1997/98:K246 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar ge
talmanskonferensen i uppdrag att utreda möjligheterna att stärka riksdagens
ställning i den löpande beslutsprocessen i EU i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1997/98:K247 av Siri Dannaeus m.fl. (fp, c, v, mp, kd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vikten av en barnbilaga till
budgetpropositionen.
1997/98:K252 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar pröva om debatter med anledning av
utskottsbetänkanden kan hållas i första- eller andrakammarsalen,
2. att riksdagen beslutar att riksdagens utskott skall tillåtas sammanträda
samtidigt som debatt i plenum pågår med anledning av andra utskottsbetänkanden,
3. att riksdagen beslutar om fri motionsrätt i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen beslutar att placeringen av ledamöterna bör ske partivis.
1997/98:K253 av Peter Eriksson och Birger Schlaug (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att det inför varje ministerrådsmöte i Europeiska
unionen skall hållas en plenidebatt i kammaren,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett remissförfarande inför beslut i EU:s ministerråd.
1997/98:K262 av Kenneth Kvist och Ulla Hoffmann (v) vari yrkas att riksdagen
beslutar följande tillägg till 3 kap. 5 § riksdagsordningen: Dock får inte
regeringen från den dag då budgetpropositionen avlämnas till riksdagen och så
länge motioner får avlämnas med anledning av denna (allmän motionstid) avlämna
proposition till riksdagen. Undantag härifrån kan riksdagen, efter förslag av
talmannen, bevilja endast i fråga om proposition i ärende där ett dröjsmål
skulle vara till allvarligt men för riket. Om riksdagen, på förslag av
talmannen, bestämmer annat om allmän motionstid (10 §) gäller likväl
propositionsförbud enligt stycket ovan.
1997/98:K343 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om
statsbudget enligt vad i motionen anförts.
1997/98:K513 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att
upphäva bestämmelserna i riksdagsordningen om muntliga frågor.
1997/98:K602 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att utarbeta en
handlingsplan för kammardebatterna enligt vad i motionen anförts.
1997/98:K604 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
1. att riksdagen utreder möjligheterna att bilda ett pensionärsutskott,
1997/98:Fi220 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör infoga en barnbilaga till kommande budgetförslag
(7).
1997/98:Fi901 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar om sådana ändringar av budgetlagen att utgiftstak
och utgiftsramar blir obligatoriska samt att användningen av
budgeteringsmarginal inte blir möjlig i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att under nästa mandatperiod utvärdera den nya
budgetprocessen,
8. att riksdagen beslutar om ändringar av riksdagsordningen vad avser
tidpunkt för avgivande av vårpropositionen och budgetprocessen vid
regeringsskifte i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf263 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att till regeringens budget göra en barnbilaga som redovisar hur
beslut påverkar barns situation,
1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en särskild barnbilaga till budgeten bör införas,
1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
82. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vid nästa omorganisation flytta turismfrågor från
näringsutskottet till kulturutskottet.
Utskottet
Väckande och beredning av motioner
Gällande regler
Varje riksdagsledamot får väcka förslag - motion - i fråga om allt som kan
komma under riksdagens prövning, om inte annat är bestämt i regeringsformen
(4:3 RF). Motioner med anledning av regeringens propositioner får normalt
väckas inom femton dagar från det propositionen anmäldes i kammaren (3:11 RO).
En gång om året får motioner väckas i fråga om allt som kan komma under
riksdagens prövning (allmän motionstid). Den allmänna motionstiden pågår
normalt samtidigt med motionstiden för budgetpropositionen (3:10 RO). Motioner
får också i vissa andra fall väckas gemensamt av minst tio ledamöter med
anledning av händelse av större vikt utan inskränkning till viss tid (3:15 RO).
Bakgrund
Begränsningar i motionsrätten
Riksdagsutredningen diskuterade (förs. 1993/94:TK1) möjligheterna till att på
olika sätt begränsa såväl motionsrätten som arbetet med att bereda de motioner
som väckts. Utredningen fann att motionsrätten är av stor betydelse för den
demokratiska processen i vårt land och ville av det skälet inte föreslå någon
formell begränsning. Utredningen utarbetade ett förslag till riktlinjer enligt
vilka frivillig restriktivitet vid väckande av motioner rekommenderades.
Utredningen föreslog också en vidgad användning av en metod för förenklad
ärendeberedning och en ändring av uppskovsreglerna, som bl.a. innebar att
utskotten själva skulle kunna besluta om uppskov med behandling av ärenden inom
valperioden.
Konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU18) stödde utredningens slutsats att
begränsningar i motionsrätten borde vara frivilliga. Det var de politiska
partierna själva som borde verka för en viss återhållsamhet i framläggandet av
motioner. Utskottet underströk att det inte finns några konstitutionella hinder
mot att även delegerade frågor vid behov blir föremål för prövning och debatt i
riksdagen. Det fick också anses legitimt att motionsvägen väcka uppmärksamhet
eller skapa opinion i en fråga som formellt sett tillhör regeringens eller en
viss myndighets beslutsområde.
Tiden för motionsrätt
Konstitutionsutskottet behandlade senast frågan om tiden för motionsrätt i sitt
av riksdagen godkända betänkande 1996/97:KU13. Utskottet anförde därvid att
frågan om utvidgade möjligheter att väcka motioner i allmänna ämnen har
aktualiserats motionsledes under lång tid. Nuvarande bundenhet till en kort,
hektisk tid, som också utgör motionstid för de förslag som regeringen lägger
fram i budgetpropositionen, innebär risk för att motioner utformas under stor
stress. Vidgade möjligheter att väcka motioner skulle kunna innebära att större
omsorg kunde läggas ned på varje motion. Ledamöterna skulle inte känna sig
tvingade att motionera i ett ämne, främst av det skälet att nästa allmänna
motionstid ligger långt fram i tiden och att de därför måste ?passa på?. Det
var därför enligt utskottets mening möjligt att det sammanlagda antalet
motioner som väcks under ett riksmöte skulle minska. En oinskränkt rätt att
under ett riksmöte motionera i alla ämnen kunde dock enligt utskottets mening
också utnyttjas på ett sätt som försvårar en effektiv ärendebehandling och gör
att framför allt utskotten får ägna oproportionerligt mycket tid åt att hantera
enskilda motioner. Systemet med en fast allmän motionstid underlättar för
utskotten att överblicka och planera kommande arbete.
I sin bedömning hänvisade utskottet till sin tidigare behandling av frågan
(bet. 1995/96:KU22) då utskottet ansåg att det i samband med den nya ordningen
för budgetprövningen kunde vara naturligt att vissa förändringar beträffande
motionsverksamheten övervägdes och att det på sikt kunde finnas skäl överväga
vissa förändringar i motionsrätten. Med hänsyn till budgetpropositionens
centrala roll i riksdagsarbetet fanns det emellertid anledning att avvakta
utfallet av den nya ordningen under en viss tid.
Utskottet ansåg vid sin behandling av frågan i det nämnda betänkandet under
riksmötet 1996/97 att detta uttalande alltjämt ägde giltighet och att frågan
borde tas upp när erfarenheter av den nya budgetprövningen föreligger.
Talmanskonferensens förslag
Talmanskonferensens arbetsgrupp konstaterar (förs. 1997/98:TK1) att om man ser
utvecklingen över en litet längre tidsperiod får man intrycket att ökningen av
antalet motioner kulminerade med valperioden 1988-1991 och att det nu skett en
stabilisering på en litet lägre nivå. Arbetsgruppen konstaterar också att
utskotten i mycket liten utsträckning utnyttjat de möjligheter som öppnades
genom förändringarna i reglerna för uppskov med beredningen av motionsyrkanden,
troligen beroende i främsta rummet på omläggningen av budgetåret och
budgetprocessen.
Talmanskonferensen anser att det är osäkert om försöken att åstadkomma
frivilliga begränsningar i motionsavlämnandet haft några egentliga effekter. De
problem som många utskott ser med att förena den traditionella
ärendeberedningen med de nya arbetsuppgifterna vad gäller uppföljning och
utvärdering måste därför enligt talmanskonferensen lösas på något annat sätt.
Talmanskonferensen rekommenderar en planering för hela valperioden, med
fördjupning inom olika ämnesområden olika år, av det slag som
Riksdagsutredningen föreslog. Med ett sådant arbetssätt kommer beredningen av
motionerna inte att stå i samma motsatsställning, vare sig till utvärderings-
och uppföljningsverksamheten eller till bevakningen av EU-ärenden, som blir
fallet om man tillämpar den arbetsordning som är nu förhärskande. Den
skisserade ordningen för planering av arbetet inom utskotten innebär att
fackutskottens budgetbetänkanden renodlas till att gälla de förslag som rör det
kommande budgetåret. Budgetbetänkandena skulle enligt talmanskonferensen vinna
i klarhet och tillgänglighet om de på detta sätt avgränsades till att gälla
förslag som rör anslag eller anslagsvillkor för det kommande budgetåret.
Motionerna
I motion 1997/98:K218 begär Sivert Carlsson och Görel Thurdin, båda (c), att
riksdagen uppdrar till talmanskonferensen att se över den allmänna
motionsrätten och till riksdagen återkomma med förslag till ändring. Enligt
motionärerna bör den allmänna motionstiden snarast utökas till att omfatta
någon eller några perioder utöver den allmänna motionstiden i anslutning till
budgetpropositionens överlämnande. Ett skäl till den föreslagna ordningen är
enligt motionärerna att det från aktualitetssynpunkt är otillfredsställande att
behöva vänta upp till ett år för att väcka en motion. Likartade förslag
framförs i motion 1997/98:K228 av Eva Flyborg (fp) och i motion 1997/98:K252
yrkande 3 av Roy Ottosson (mp). I de båda sistnämnda motionerna pläderas för
införande av fri motionsrätt året om. Ett alternativ till ständig motionsrätt
är enligt motion K228 motionsrätt en vecka per kvartal.
I följdmotion 1997/98:K49 hemställer Carl Fredrik Graf (m) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts dels om
möjligheterna att minska upprepade kammardebatter i samma ämnesområden (yrkande
2), dels om att tidigarelägga upprepade kammardebatter i samma ämnesområden
(yrkande 3). Enligt motionären har kammarens arbete efter införandet av den nya
budgetprocessen kommit att präglas av att samma saker debatteras vid allt för
många tillfällen under ett och samma riksdagsår, vilket enligt motionären är
dålig hushållning med kammarens arbetstid och minskar möjligheterna att göra
debatterna intressanta. I motionen föreslås dels att motionsyrkanden av
likartad karaktär bör behandlas i samband med budgetpropositionen, trots att de
inte alltid kan sägas vara direkt budgetpåverkande, dels att behandlingen av
övriga motioner som innehåller förslag som kan förväntas ha beröring med
kommande propositioner behandlas i ett sammanhang.
Utskottets bedömning
Utskottet, som ett flertal gånger under senare år behandlat frågor med
anknytning till motionsrätten, har under förra riksmötet uttalat att frågan om
ändringar beträffande motionsverksamheten har nära samband med budgetprocessen
och att frågan därför bör tas upp när det finns en större samlad kunskap om den
nya budgetprocessen. Utskottet finner ingen anledning att nu inta en annan
position. Motionerna 1997/98:K218 (c), 1997/98:K228 (fp) och 1997/98:K252
yrkande 3 (mp), som samtliga förordar en utökning av tiden för den allmänna
motionsrätten, får anses besvarade med vad utskottet anfört i det föregående,
varför de avstyrks.
Talmanskonferensen har bl.a. rekommenderat att utskotten planerar sin
behandling av motionerna för hela mandatperioden med fördjupad behandling av
vissa ämnesområden vissa år samt att budgetbetänkandena renodlas till att gälla
förslag rörande anslag eller anslagsvillkor för det kommande budgetåret.
Utskottet instämmer i dessa rekommendationer, som torde ligga i linje med de
önskemål som framförs i följdmotion 1997/98:K49 yrkandena 2 och 3 (m). Motionen
får med detta anses besvarad, varför den avstyrks.
Uppföljning och utvärdering
Bakgrund
I betänkandet Reformera riksdagsarbetet våren 1993 förordade
Riksdagsutredningen att utskotten själva skall följa upp riksdagens beslut och
medverka till att utvärdering av resultat av verksamheter inom respektive
utskotts beredningsområde kommer till stånd. Konstitutionsutskottet
(1993/94:KU18) ansåg att flera av de tankar och förslag som utredningen lagt
fram borde kunna ligga till grund för det fortsatta arbetet på detta område.
Det gällde t.ex. den allmänna orientering av utskottens arbete i riktning mot
större inslag av uppföljning och utvärdering, att utskottens egna initiativ bör
vara styrande för riksdagens uppföljnings- och utvärderingsverksamhet, att
utskottens egen uppföljnings- och utvärderingsverksamhet bör ske inom
ärendemässigt avgränsade områden och under begränsad tid och att utskotten bör
samverka med Riksdagens revisorer och utredningstjänsten för att åstadkomma ett
så bra resursutnyttjande som möjligt.
En särskild projektgrupp tillsattes i juni 1993 för att på tjänstemannaplanet
samordna och stimulera utvecklingsarbetet. I sin senaste lägesrapport, utgiven
i oktober 1997, har utvärderingsgruppen pekat på ett antal åtgärder som skulle
kunna öka genomslaget för uppföljning och utvärdering. En åtgärd vore att
utveckla utskottens årsberättelser med en redovisning av vad utskotten uträttat
inom området för uppföljning och utvärdering för att på så sätt ge en bredare
bild utåt av utskottens arbete.
Talmanskonferensens förslag
Talmanskonferensen konstaterar att en samlad bild av utskottens arbete med
uppföljning och utvärdering finns i dag endast i utvärderingsgruppens
lägesrapporter. Enligt talmanskonferensens mening är det av största vikt att
arbetet i riksdagen redovisas öppet så långt möjligt och att information om
arbetet finns tillgänglig för var och en. Talmanskonferensen pekar på
möjligheten att redovisa vad utskottet uträttat inom området för uppföljning
och utvärdering i utskottets årsberättelse.
Motionen
I följdmotion 1997/98:K49 begär Carl Fredrik Graf (m) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att
utskotten kan ägna sig åt uppföljning och utvärdering (yrkande 1). Enligt
motionären har kammarens arbete inom ramen för den nya budgetprocessen medfört
att det inte blir mycket tid över för utskotten att arbeta med uppföljning och
utvärdering, varför det borde skapas en ordning som innebär att tiden från
januari till mars kan sättas av för detta ändamål. (Motionären föreslår en
ordning som innebär att motionsyrkanden som har samband med budgetpropositionen
respektive med propositioner som läggs på våren behandlas i dessa sammanhang.
Dessa förslag redovisas i föregående avsnitt om väckande och beredning av
motioner.)
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i talmanskonferensens bedömning beträffande vikten av en
öppen redovisning av utskottens arbete med uppföljning och utvärdering och det
lämpliga i att utskotten redovisar sin verksamhet på detta område i
årsberättelsen.
I följdmotion 1997/98:K49 yrkande 1 (m) förespråkas en ordning innebärande
att tiden mellan januari och mars avsätts för arbete med uppföljning och
utvärdering i utskotten. Enligt utskottets mening bör det vara det enskilda
utskottets sak att anpassa de olika aktiviteterna till utskottets önskemål och
prioriteringar. Utskottet finner således ingen anledning att föreslå att
riksdagen vidtar någon åtgärd i enlighet med motionens förslag. Motionen
avstyrks.
Utskottsorganisationen
Gällande bestämmelser
Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett konstitutionsutskott och ett
finansutskott enligt bestämmelser i riksdagsordningen (4:3 andra stycket RF).
Riksdagen tillsätter förutom de nämnda utskotten ett erforderligt antal andra
utskott. Riksdagen kan även under valperioden tillsätta utskott för längst den
tid som återstår av valperioden (4:2 RO). I tilläggsbestämmelse 4.2.1 anges de
nuvarande 16 utskotten och i 4 kap. 4-6 §§ och tilläggsbestämmelserna 4.6.1-16
anges utskottens uppgifter m.m.
Varje utskott består av ett udda antal ledamöter, lägst 15 (4:3 RO). Antalet
fastställs av riksdagen på förslag av valberedningen (tilläggsbestämmelse 4.3.1
RO). Tilläggsbestämmelsen har haft denna lydelse sedan den 1 juli 1990 och
tillämpades första gången efter riksdagsvalet 1991 (bet. 1989/90:KU36).
Antalet suppleanter i utskotten regleras av gemensamma bestämmelser om val
inom riksdagen i 7 kap. riksdagsordningen. Suppleanter skall utses till minst
samma antal som de ordinarie ledamöterna (7:8 RO).
Bakgrund
Frågan om utskottsindelningen behandlades av Riksdagsutredningen, för vilken en
central fråga var att försöka bedöma vilka förändringar i utskotts-indelningen
och i utskottens beredningsområden som skulle komma att aktualiseras av den nya
budgetprocessen med dess inriktning på utgiftsområden. Den indelning i 27
utgiftsområden som blev ett resultat av utredningens överväganden kännetecknas
bl.a. av att man försökt göra de stora transfereringsområdena till egna
utgiftsområden och att inte ha områden som innefattade både
transfereringsanslag och förvaltningsanslag. I några fall, t.ex. utgiftsområde
1 Rikets styrelse och utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd, har avsteg
gjorts från huvudprinciperna.
Riksdagsutredningen strävade efter att åstadkomma en mindre reduktion i
antalet utskott och redovisade ett exempel på en sådan reduktion där antalet
utskott uppgick till 14 alternativt 15 utskott. Förslaget syftade till att med
relativt små förändringar åstadkomma en anpassning av utskottsorganisationen
till den nya budgetprocessen. Utredningen ansåg att ändringar i utskotts-
indelningen borde anstå till dess ett definitivt beslut om utgiftsområden
fattats. Utredningens exempel kom dock inte att ligga till grund för något
förslag från talmanskonferensen. Konstitutionsutskottet (1993/94:KU18)
tillstyrkte mot bakgrund av vad utredningen anfört utredningens förslag om
fortsatt utredning. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1993/94:427).
Talmanskonferensens arbetsgrupp anförde i ett senare förslag (förs.
1995/96:TK2) att det kunde finnas anledning att aktualisera frågan om ändringar
i utskottsindelningen sedan erfarenheter vunnits av den nya budgetprocessen och
att eventuella ändringar borde kunna träda i kraft fr.o.m. hösten 1998.
Konstitutionsutskottet delade denna mening (bet. 1995/96:KU21).
I samband med reformeringen av budgetprocessen och indelningen i
utgiftsområden gjordes vissa mindre förändringar i utskottens
beredningsområden. Ändringarna innebar i en del fall att lagstiftnings- och
budgetfrågor inom ett och samma politikområde kom att behandlas i olika utskott
eller att förvaltningsanslaget till en myndighet behandlades i ett utskott och
myndighetens verksamhet i en annan. På dessa områden fanns det anledning att
befara att samordningsproblem skulle uppstå. Konsumentfrågor och det allmänna
försäkringsväsendet är sådana områden. Behandlingen av budgetens inkomstsida,
främst hanteringen av skattelagstiftningen, är ett annat område där
samordningsproblem kunde antas uppstå.
Frågan om till vilket utskott frågor om turism bör höra behandlades i det
nyss nämnda betänkandet (bet. 1995/96:KU21). Enligt utskottet borde frågor om
turism, med hänsyn till deras nära samband med närings- och handelspolitiska
frågor och i enlighet med talmanskonferensens förslag, höra till utgiftsområde
24, vilket tillhör näringsutskottets beredningsområde.
Då riksdagsordningen trädde i kraft föreskrevs i tilläggsbestämmelse 4.3.1
att varje utskott skulle bestå av 15 ledamöter. Bestämmelsen ändrades genom
beslut av riksdagen (bet. 1988/89:KU1) efter riksdagsvalet 1988, då
Miljöpartiet valdes in i riksdagen. Då skedde en utökning från 15 till 17
ordinarie platser i syfte att bereda även Miljöpartiet representation i
utskotten. Utskottet återkom till frågan om antalet utskottsplatser under
följande riksmöte, då bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse. I betänkandet
1989/90:KU36 hänvisades bl.a. till ett uttalande av Grundlagberedningen i
samband med den nuvarande utskottsorganisationens tillkomst (SOU 1969:62). I
betänkandet anfördes bl.a. att antalet platser inte borde sättas så lågt att
även någorlunda stora partier blir utan utskottsrepresentation. Inget utskott
borde därför ha mindre än 15 ordinarie ledamöter. Från praktisk synpunkt borde
en övre gräns för utskottens storlek gå vid ungefär 20 platser.
Konstitutionsutskottet anförde i sin bedömning av frågan om utskottens
storlek vid 1989/90 års riksmöte (bet. 1989/90:KU36) bl.a. att huvudregeln
alltjämt borde vara att ett utskott har 15 ledamöter. Med tanke på de skiftande
partimässiga förhållandena i riksdagen var det dock önskvärt med en viss
flexibilitet. Det kunde bli aktuellt med en utökning med några enstaka platser
utöver 15 för att utskotten skall kunna arbeta i smidiga och effektiva former.
Utskottet vidhöll vid sin senaste behandling av frågan (bet. 1996/97:KU13) sin
tidigare bedömning i frågan om ledamotsantalet i utskott.
Talmanskonferensens förslag
Den utvärdering av budgetarbetet 1996 som gjorts för talmanskonferensens
räkning har visat att några egentliga problem inte uppstått vad gäller
konsumentfrågorna. Annorlunda är det enligt talmanskonferensen med hanteringen
av skattelagstiftningen, där den bakomliggande orsaken till problemen är att
för inkomsterna kan ramar inte fastställas på samma sätt som för utgifterna.
Talmanskonferensen har funnit att varken ett sammanförande av finansutskottets
och skatteutskottets beredningsområden eller ordningen att arbeta med
sammansatt utskott är ändamålsenliga. Möjliga lösningar på samordningsproblemen
kan enligt talmanskonferensen vara nya former för remittering, yttrande mellan
utskotten och betänkandeproduktion. En stor del av remitteringsproblemet på det
aktuella området fann sin lösning under budgetarbetet hösten 1997.
Mot bakgrund av vad talmanskonferensen redovisat i förslaget 1997/98:TK1 s.
10-13 finner talmanskonferensen inte att den nya budgetprocessen i sig
motiverar några förslag om ändringar i utskottens beredningsområden.
Talmanskonferensen har med utgångspunkt i den nämnda arbetsgruppens underlag
övervägt vissa tidigare diskuterade förslag till ändringar av
utskottsorganisationen och därvid sammanfattningsvis gjort följande bedömning.
Beträffande frågan om en sammanläggning av social- och
socialförsäkringsutskottens centrala beredningsområden anför talmanskonferensen
att möjligheterna till en mer samordnad beredning inom ett och samma utskott är
begränsade och att en sammanläggning därför är mindre meningsfull.
Arbetsbelastningen inom de båda utskotten är dessutom sådan att en
sammanläggning inte låter sig göras utan stora problem. Talmanskonferensen vill
därför inte föreslå någon förändring på denna punkt.
Vad gäller området utrikes- och säkerhetspolitik konstaterar
talmanskonferensen att ordningen med ett sammansatt utskott mellan försvars-
och utrikesutskotten har fungerat väl. Med tanke på totalförsvarets stora andel
av den statliga verksamheten finns det skäl som talar för bevarandet av ett
utskott specialiserat på försvarsfrågor. Talmanskonferensen vill därför inte
föreslå någon förändring av utskottsorganisationen heller på detta område.
I fråga om jordbruks- och miljöpolitiken är talmanskonferensen inte nu beredd
att föreslå någon ändring innebärande överförande av de miljöfrågor som nu
bereds i andra utskott än jordbruksutskottet till ett nytt miljöutskott och att
därefter avskaffa ett av de nuvarande utskotten. Mot denna bakgrund är
talmanskonferensen inte beredd att föreslå inrättande av ett särskilt
miljöutskott. Dock har talmanskonferensen funnit det befogat att med hänsyn
till utskottets uppgifter föreslå en ändring av jordbruksutskottets namn till
miljö- och jordbruksutskottet.
Förslaget innebär dels att tilläggsbestämmelse 4.2.1 riksdagsordningen ändras
så att uttrycket jordbruksutskott (JoU) ändras till miljö- och jordbruksutskott
(MJU), dels att tilläggsbestämmelse 4.6.13 ändras i konsekvens härmed.
Beträffande regionalpolitiken föreslår talmanskonferensen att beredningen av
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling samt regionalpolitiska
frågor överförs från arbetsmarknadsutskottet till näringsutskottet.
Förslaget innebär att tilläggsbestämmelse 4.6.14 riksdagsordningen ändras så
att dels uttrycket regionalpolitik tillförs beskrivningen i första stycket
avseende de ärenden som näringsutskottet skall bereda, dels uttrycket
(utgiftsområde) 19 Regional utjämning och utveckling tillförs beskrivningen i
andra stycket avseende de utgiftsområden som tillhör utskottets beredning.
Tilläggsbestämmelse 4.6.15 riksdagsordningen, som avser
arbetsmarknadsutskottets beredningsansvar, ändras i konsekvens med den nämnda
ändringen i tilläggsbestämmelse 4.6.14.
Talmanskonferensen vill när det gäller den centrala civilrättsliga
lagstiftningen inte föreslå ett genomförande av det förslag som diskuterades i
Riksdagsutredningen innebärande en uppstyckning av lagutskottets nuvarande
beredningsområde på flera olika utskott.
Talmanskonferensen finner det inte möjligt att genom en ändrad utskotts-
indelning helt ta bort skillnaderna i arbetsbelastning mellan utskotten.
Motionerna
I motion 1997/98:K220 föreslår Anders Björck m.fl. (m) att riksdagen beslutar
ändra 4 kap. 3 § riksdagsordningen så att varje utskott skall bestå av 15
ledamöter. Enligt motionärerna medför den nuvarande ordningen med 17
ledamöter/utskott att det tillgängliga antalet suppleanter blir mindre och att
bristen på suppleanter kan påverka riksdagsarbetet negativt.
I motion 1997/98:K604 yrkande 1 föreslår Ragnhild Pohanka (mp) att riksdagen
utreder möjligheterna att bilda ett pensionärsutskott. Avsikten med ett sådant
utskott är enligt motionären att kunskaper och erfarenheter hos äldre ledamöter
och f.d. ledamöter skall tas till vara. Ett pensionärsutskott skulle kunna
tjänstgöra som kunskapsbank, remissinstans och bollplank och ges hög status.
I motion 1997/98:Kr270 yrkande 82 föreslår Birger Schlaug m.fl. (mp) att
turismfrågor flyttas från näringsutskottet till kulturutskottet vid nästa
omorganisation. Enligt motionärerna bör den ökande turismen gå hand i hand med
ett aktivt bevarande av natur- och kulturvärden, varför frågor om turism bör
höra hemma i kulturutskottet snarare än i näringsutskottet.
I följdmotion 1997/98:K50 hemställer Carl Bildt m.fl. (m) att riksdagen
avslår förslaget från talmanskonferensen att i olika författningstexter ändra
jordbruksutskottets namn till miljö- och jordbruksutskottet (yrkande 4).
Motionärerna riktar i huvudsak två invändningar mot förslaget. Eftersom
miljöfrågor behandlas inte bara i jordbruksutskottet, blir det både missvisande
och missledande att peka ut ett särskilt utskott som miljöutskott. Förslaget
strider också mot principen att undvika dubbelnamn på utskotten.
Utskottsinitiativ
Gällande bestämmelser m.m.
Enligt tilläggsbestämmelse 4.6.11 första stycket riksdagsordningen skall
utbildningsutskottet bereda ärenden om högre utbildning och forskning,
studiestöd samt skolväsendet. Ny lagstiftning har från den 1 januari 1998 trätt
i kraft angående ansvaret för skolformerna förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg. Numera ingår dessa skolformer i ett nytt kapitel 2 a i
skollagen, till vilken bestämmelserna har flyttats från socialtjänstlagen
(prop. 1997/98:6, bet. 1997/98:UbU5). Den 1 juli 1997 överfördes ansvaret för
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen från Socialdepartementet till
Utbildningsdepartementet. Enligt tilläggsbestämmelse 4.6.9 första stycket RO
skall socialutskottet bereda ärenden som bl.a. rör omsorger om barn och ungdom.
Ändringsförslag
Med anledning av dessa förhållanden har utbildningsutskottet till KU föreslagit
en ändring i tilläggsbestämmelse 4.6.11 riksdagsordningen, där det till första
stycket bör läggas uttrycket ?förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg?. Från
socialutskottet har KU inhämtat att motsvarande ändring för symmetrins skull
bör göras beträffande tilläggsbestämmelse 4.6.9 RO, i vilken anges att
socialutskottet skall bereda ärenden som rör omsorger om barn och ungdom etc.
Till denna formulering bör läggas uttrycket ?utom förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg?.
Utskottets bedömning
Talmanskonferensen har när det gäller utskottens beredningsområden funnit att
den nya budgetprocessen inte motiverar några förslag till ändringar. Utskottet
instämmer i denna bedömning.
Talmanskonferensen föreslår när det gäller utskottsorganisationen en ändring
i riksdagsordningen med innebörd att jordbruksutskottets namn ändras till
miljö- och jordbruksutskottet. Utskottet har inga invändningar mot vad
talmanskonferensen anfört och tillstyrker förslaget i denna del. Därmed
avstyrks följdmotion 1997/98:K50 (m) i vilken yrkas att riksdagen avslår
talmanskonferensens förslag (yrkande 4). Utskottet tillstyrker också
talmanskonferensens förslag i vad avser överförande av utgiftsområde 19 från
arbetsmarknadsutskottet till näringsutskottet. Utskottet instämmer även i
talmanskonferensens bedömningar i övrigt i denna del.
Utskottet föreslår på eget initiativ ändringar i riksdagsordningen med
innebörd att ansvaret för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg flyttas från
socialutskottets till utbildningsutskottets beredningsområde.
I motion 1997/98:Kr270 (mp) föreslås att turismfrågor flyttas från
näringsutskottet till kulturutskottet (yrkande 82). Utskottet, som under
1995/96 års riksmöte avstyrkt ett förslag med samma innehåll (bet.
1995/96:KU21), finner ingen anledning att ändra sin uppfattning, varför
motionen avstyrks.
Något behov av att inrätta ett särskilt pensionärsutskott i likhet med vad
som föreslås i motion 1997/98:K604 yrkande 1 (mp) finns inte enligt utskottets
mening, varför motionen avstyrks.
I motion 1997/98:K220 (m) föreslås att riksdagen beslutar ändra
riksdagsordningen så att varje utskott skall bestå av 15 ledamöter. Utskottet
har uttalat att huvudregeln bör vara 15 ledamöter men att det också är önskvärt
med en viss flexibilitet med hänsyn till skiftande partiförhållanden. Utskottet
vidhåller sin uppfattning och avstyrker motionen.
Utskottens sammanträden
Gällande regler
Bestämmelser om utskottens sammanträden finns i 4 kap. riksdagsordningen.
Enligt 4 kap. 11 § sammanträder utskotten när riksdagsarbetet kräver det.
Enligt 12 § skall utskott sammanträda inom stängda dörrar. Om särskilda skäl
föreligger, kan utskottet medge att även andra än ledamot, suppleant eller
tjänsteman vid utskottet är närvarande. Utskottet kan dock besluta att
sammanträde till den del det avser inhämtande av upplysningar helt eller delvis
skall vara offentligt.
Möjligheten att besluta om att utskottssammanträde enligt 12 § skall vara
offentligt infördes genom riksdagens beslut i december 1987 (prop. 1987/88:22,
bet. 1987/88:KU18). Den nya bestämmelsen började tillämpas från den 1 februari
1988.
Enligt tilläggsbestämmelse 4.11.2 riksdagsordningen får utskott sammanträda
samtidigt med kammaren endast om förhandlingen i kammaren avser annat än
ärendes avgörande eller val och utskottet i förväg har medgivit det genom
enhälligt beslut. Innebörden av denna bestämmelse är att utskottssammanträde
får äga rum samtidigt med kammarsammanträde endast i samband med
bordläggningplena och plena då i övrigt endast interpellationer och frågor
besvaras, förutsatt att utskottet är enigt därom.
Som motiv för den nuvarande ordningen, som grundades på riksdagens beslut med
anledning av propositionen i författningsfrågan (prop. 1973:90), anfördes att
erfarenheten visat att vid enstaka tillfällen i pressade arbetslägen behov
förelegat för utskott att sammanträda samtidigt med kammaren. Enligt
Grundlagberedningen borde därför med tanke på sådana undantagssituationer det
tidigare förbudet mot samtidiga kammar- och utskottssammanträden mjukas upp.
Förslaget som tog sikte på sammanträden i riksdagen då interpellationer och
frågor besvarades framfördes oförändrat i propositionen. Konstitutionsutskottet
tillstyrkte propositionens förslag (KU 1973:26), och riksdagen beslöt i
enlighet med utskottets förslag. KU vidhöll vid en senare behandling av samma
fråga (KU 1975/76:16) sin tidigare ståndpunkt.
Motionerna
I motion 1997/98:K242 yrkande 2 begär Holger Gustafsson (kd) att riksdagen
beslutar att utskottssammanträdena fr.o.m. nästa mandatperiod hålls öppna för
allmänheten. Enligt motionären skulle öppna utskottssammanträden skapa mer
kreativa diskussioner, där personvalda ledamöter måste komma ännu bättre
förberedda inför inlägg, beslut och eventuella efterkommande intervjuer.
I motion 1997/98:K244 föreslår Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) att riksdagen
beslutar undersöka möjligheterna till (delvis) offentliga utskottssammanträden.
Motionärerna hänvisar - liksom för övrigt motionären bakom den nämnda motionen
K242 - till att utskottssammanträden inom EU är öppna. I syfte att motverka
risken att ledamöterna utsätts för påtryckningar bör enligt motionärerna
utskottsmötena inledningsvis bli delvis offentliga, antingen den del som
innehåller föredragningar eller den del där justeringen ingår.
I motion 1997/98:K252 yrkande 2 föreslår Roy Ottosson (mp) att riksdagen
beslutar att utskott skall tillåtas sammanträda samtidigt som debatt i plenum
pågår med anledning av andra utskotts betänkanden. Samtidigt som utskotten inte
får sammanträda då betänkanden från andra utskott behandlas i kammaren är ofta
arbetet i utskotten enligt motionären forcerat och behovet att hitta
ytterligare utskottstid är ofta uttalat.
Utskottets bedömning
I motion 1997/98:K242 (kd) och 1997/98:K244 (mp) föreslås att utskottens
sammanträden helt eller delvis sker offentligt. Enligt utskottets mening
fungerar den ordning som infördes den 1 februari 1988, enligt vilken utskotten
har möjlighet att i enskilda fall besluta att sammanträde till den del det
avser inhämtande av upplysningar helt eller delvis skall vara offentligt,
tillfredsställande. En ändring av bestämmelserna i den riktning som föreslås i
motionerna skulle enligt utskottets mening medföra betydande förändringar av
villkoren för utskottens sammanträden med påföljd att överläggningarna skulle
ändra karaktär. Mot denna bakgrund finner utskottet ingen anledning att
tillmötesgå motionärerna. Motionerna K242 yrkande 2 och K244 avstyrks.
I motion 1997/98:K252 (mp) föreslås att utskott skall tillåtas sammanträda
även då debatt pågår i kammaren med anledning av betänkanden som framlagts av
andra utskott (yrkande 2). Enligt utskottets mening kan problem med att i vissa
fall finna ytterligare sammanträdestid för utskotten lösas på andra sätt än
genom ändring av reglerna i riksdagsordningen. En ökad flexibilitet vad gäller
utskottssammanträdenas förläggning inom ramen för det utrymme som står till
buds kan vara ett sätt att komma till rätta med problemet. Med hänvisning till
vad utskottet anfört avstyrks motionen.
EU-frågor
Bakgrund
I propositionen om Sveriges medlemskap i EU (prop. 1994/95:19) anfördes att
riksdagen borde tillförsäkras ett inflytande på förhand över de frågor som
skall behandlas i Europeiska unionens råd. Detta borde åstadkommas genom att
riksdagen gavs möjlighet att påverka de ståndpunkter som Sverige skall inta
inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU. Regeringen utgick från att
kontakter skulle upprätthållas med berörda riksdagsutskott. Regeringen framhöll
också att en författningsreglering av samrådet inte innebar att samråd inte
kunde ske informellt även på annat sätt.
Talmanskonferensen föreslog i 1994/95:TK1 att en EU-nämnd skulle inrättas för
samråd med regeringen. En arbetsgrupp som förberett förslaget inom
talmanskonferensen framhöll att både EU-nämnden och utskotten måste medverka i
samrådsförfarandet med regeringen och att utskotten måste ges förutsättningar
att spela en aktiv roll. Arbetsgruppen ansåg att det borde skapas en ordning
som gjorde det möjligt för utskotten att hålla sig informerade om aktuella EU-
frågor, bevaka beslutsprocessen inom EU och framföra sina synpunkter vid
kontakter med företrädare för regeringen. Vikten av samverkan mellan utskotten
och EU-nämnden både på det politiska planet och på tjänstemannaplanet betonades
också. Det slutliga ansvaret för samrådet måste dock enligt arbetsgruppen ligga
på EU-nämnden.
En utgångspunkt för denna samverkan måste enligt arbetsgruppen vara att
utskotten i betydande omfattning själva måste följa utvecklingen inom EU och på
eget initiativ skaffa sig behövlig information i olika frågor. Kammarkansliet
borde ha ansvaret för att den grundläggande, skriftliga informationen om EU-
frågor nådde ut till fackutskotten.
Arbetsgruppen framhöll också att det var viktigt att riksdagen redan under
beredningsfasen i kommissionen fick tillfälle att ge sin syn på prioriteringar
och på hur frågor bör lösas.
Konstitutionsutskottet behandlade i sitt betänkande 1994/95:KU22 båda
förslagen om samverkan mellan riksdag och regering i EU-frågor. Utskottet ansåg
det vara en fördel att det i riksdagen finns ett organ med en helhetsbild av
alla de samarbetsområden som ingår i EU och med samlade erfarenheter av hur
samarbetet fungerar. Utskottet anförde också att utskottens viktiga roll i det
parlamentariska systemet innebar att utskotten normalt borde ha befattning med
EU-processen fram till dess att de som formliga ärenden skall behandlas av
ministerrådet.
Utskottet föreslog att alla bestämmelser som reglerar samverkan mellan
riksdagen och regeringen i frågor som rör Europeiska unionen och som reglerar
EU-nämnden och dess verksamhet skulle tas in i riksdagsordningen. Utskottet
godtog i övrigt förslagen med några tillägg. Bl.a. föreslog utskottet att det
vid nämndens sammanträden med regeringen skulle föras stenografiska
uppteckningar. Utskottet framhöll också i betänkandet att den föreslagna
samverkan innebar helt nya förhållanden och arbetsformer för riksdagen och att
utvecklingen därför skulle komma att följas noga.
Under våren 1996 inledde KU en undersökning av EU-frågornas behandling i
riksdagen. Den byggde bl.a. på yttranden som inhämtades från övriga utskott och
EU-nämnden och på utfrågningar med EU-nämndens ordförande, vice ordförande och
kanslichef samt med statssekreteraren Gunnar Lund och departementsrådet Maj-
Britt Grufberg. Undersökningen avslutades hösten 1996 med att betänkande
1996/97:KU2 EU-frågornas behandling i riksdagen överlämnades till och godkändes
av riksdagen. I betänkandet betonade utskottet ånyo utskottens viktiga
ställning och ansåg att det var nödvändigt att utskotten följer de frågor inom
respektive ämnesområde som i och med Sveriges medlemskap i EU inte längre
avgörs av riksdagen. Under behandlingen av ärendet diskuterade utskottet
möjligheten för utskotten att t.ex. lämna skriftliga uttalanden till
regeringen. Utskottet tog dock inte upp frågan i betänkandet men avsåg att
fortsätta utredningen. Riksdagen antog på utskottets förslag en ny bestämmelse
i riksdagsordningen (10:3 RO) som ålägger utskotten att följa arbetet inom EU.
Riksdagen skärpte samtidigt kraven på regeringens information till riksdagen
genom ändringar i riksdagsordningen (10:1-2 RO). Ändringar trädde i kraft den 1
januari 1997.
I det nämnda betänkandet 1996/97:KU2 om EU-frågornas behandling i riksdagen
föreslog konstitutionsutskottet hösten 1996 att riksdagen skulle ge Riksdagens
förvaltningskontor i uppdrag att närmare utreda riksdagens roll och ansvar för
tillgången på fullgod information om den löpande normgivningsprocessen inom EG
(den överstatliga delen av unionen). Förvaltningskontoret borde utreda vilka
kanaler som finns för information om beslutsfattandet inom EU:s institutioner
och hur dessa skulle kunna kompletteras. En utgångspunkt borde vara att
möjlighet till direktbevakning av EU:s institutioner bör finnas. Riksdagen
beslöt i enlighet med KU:s förslag.
Inom Riksdagens förvaltningskontor har en beredningsgrupp utarbetat ett
förslag med anledning av uppdraget från riksdagen. Beredningsgruppen har i en
rapport i november 1997 föreslagit att det inrättas en funktion i riksdagen med
uppgift att bygga upp direktkontakt mellan riksdagen och EU:s institutioner i
syfte att systematisera och strukturera informationen om EU. Vidare föreslogs
att riksdagen av regeringen begär att viss rapportering från den svenska
representationen vid EU samtidigt skickas till riksdagen och att riksdagen
verkar för att Europeiska kommissionen, samtidigt som den presenterar
lagförslag i EU-parlamentet, också överlämnar dessa till de nationella
parlamenten. Det föreslogs också att tidningen Från Riksdag & Departement
skulle få ett vidgat uppdrag att bevaka EU och lagstiftningsprocessen. Enligt
förvaltningskontorets årsredovisning för 1997 har riksdagsförvaltningen tagit
fasta på vissa av förslagen redan i budgeten för 1998 bl.a. så att EU-
upplysningen och tidningen Från Riksdag & Departement kan få
personalförstärkning.
Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 1997/98:KU5 behandlat frågan om
riksdagens organisation för behandling av EU-frågor och därvid hänvisat till
pågående diskussioner om EU-frågornas hantering i riksdagen.
I ett protokoll till Amsterdamfördraget framhålls önskvärdheten av att de
nationella parlamenten uppmuntras till större delaktighet i EU:s verksamhet och
att deras möjligheter ökas i fråga om att uttrycka uppfattningar i frågor som
kan vara av särskilt intresse för dem. Ett antal åtgärder skall vidtas i syfte
att förbättra förutsättningarna för de nationella parlamenten att delta i
processen, bl.a. att göra de olika EU-dokumenten mer tillgängliga samt att ge
parlamenten rådrum för överväganden av kommissionsförslag genom att införa en
tidsfrist på minst sex veckor mellan publicering av kommissionsförslag och
beslut i ministerrådet.
I Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR3 om kommittéväsendet tas upp
frågan om kommittéernas roll som stöd för EU-arbetet. Revisorerna anser att det
är mycket väsentligt att svenska ställningstaganden i EU är väl förberedda,
såväl sakligt som politiskt. En ökad användning av kommittéer i detta
förberedelsearbete rekommenderas. Enligt revisorernas mening borde kommittéer
även kunna användas för att förbereda svenska ståndpunkter i frågor som
initierats av kommissionen. Detta skulle kunna gynna den strävan mot ökad
systematik och förankring av det svenska EU-arbetet som förefaller rimlig mot
bakgrund av att Sverige nu inte längre är nybliven medlem i Europeiska unionen.
Denna fråga bör enligt revisorernas mening ingå i riksdagens uppdrag till
regeringen när det gäller att utveckla kommittéväsendets roll.
Talmanskonferensens förslag
Talmanskonferensens arbetsgrupp har i en enkät till utskottens kanslier begärt
in uppgifter om och kommentarer till utskottens hantering av fakta-PM, grön-
och vitböcker samt andra EU-dokument. Enligt undersökningen får de flesta
utskott regelbunden information från Regeringskansliet om EU-frågor inom
utskottets beredningsområde några gånger per år och cirka hälften får också
information från rådsmötena. Ett mindre antal utskott har fortlöpande kontakter
på tjänstemannaplanet med EU-nämnden. Några utskott, framför allt lagutskottet,
näringsutskottet och utrikesutskottet, har inrättat en särskild form för
systematisk bevakning av EU-frågorna. Endast en mindre del av fakta-PM och
grön- och vitböcker föranleder utskottet att vidta några direkta åtgärder annat
än att anmäla frågorna och/eller dela ut dokumenten till ledamöterna samt ta
upp dem i samband med information från regeringen.
Talmanskonferensen (1997/98:TK1) anser i likhet med vad riksdagen tidigare
uttalat att utskottens viktiga ställning i vårt parlamentariska system innebär
att dessa normalt sett bör ha befattning med EU-processen fram till dess att de
som formliga ärenden skall behandlas i ministerrådet. Talmanskonferensen
understryker på nytt att det är nödvändigt att utskotten följer de frågor inom
respektive ämnesområde som i och med Sveriges medlemskap i EU inte längre
avgörs i riksdagen och att det även i frågor som ligger inom de icke
överstatliga delarna av EU är naturligt och önskvärt att utskotten är aktiva. I
enlighet med vad riksdagen tidigare uttalat bör samrådet inför möten i
Europeiska unionens råd (ministerrådet) även fortsättningsvis äga rum i EU-
nämnden.
Talmanskonferensen noterar med tillfredsställelse att det pågår en utveckling
av arbetsformerna i utskotten för hantering av EU-frågor. Samtidigt konstateras
att utskotten generellt sett ännu inte kan anses uppfylla den aktiva roll i EU-
processen som förutsattes redan i samband med Sveriges inträde i unionen.
Talmanskonferensen betonar därför vikten av en fortsatt utveckling av
arbetsformerna i syfte att skapa stadga och kontinuitet i arbetet. En fortsatt
uppföljning av utskottens arbete med EU-frågor bör därför göras av
talmanskonferensen om ett år.
När det gäller brister i regeringens information och dokumenthantering finns
anledning att redan nu vidta åtgärder. Talmanskonferensen betonar vikten av att
riksdagen får fullgod information från regeringen i viktiga frågor och också
omedelbar tillgång till nya EU-dokument. Formerna för regeringens information
till riksdagen och utskotten bör enligt talmanskonferensen utvecklas
kontinuerligt i en dialog mellan riksdag och regering. Utskottens och EU-
nämndens kanslier samt kammarkansliet bör också diskutera gemensamma frågor med
Regeringskansliets EU-samordnare och Utrikesdepartementets EU-sekretariat.
Talmanskonferensen pekar också på möjligheten att som flera utskott gör redan
i dag lämna en redovisning av arbetet med EU-frågor i utskottens
årsberättelser.
Motionerna
I följdmotion 1997/98:K51 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen uppdrar
åt kammarkansliet att föreslå remiss till utskott av regeringens
faktapromemorier om EU-skrivelser i likhet med ordningen för remiss av
propositioner (yrkande 2). Utskotten bör enligt motionären fatta beslut om man
ämnar ta upp skrivelserna till behandling. Utskottets synpunkter och eventuella
kontakter med regeringen bör redovisas till kammaren, vilket kan föranleda
debatt, anser motionären.
I följdmotion 1997/98:K52 hemställer Tomas Högström (m) att riksdagen
beslutar om ändrad ordning för beredningen av EU-ärenden i enlighet med vad som
anförts i motionen. Enligt motionären hämmar den nuvarande organisationsformen
för EU-arbetet riksdagens möjligheter att på ett brett och konstruktivt sätt
arbeta med EU-frågorna. Enligt motionären är det alltför få som alltför sent
hanterar dessa för Sverige så viktiga frågor. I motionen föreslås att EU-
nämnden läggs ned i sin nuvarande form. I fortsättning bör fack-utskotten
bereda och behandla EU-ärenden inom respektive område. Det föreslås också att
en ny nämnd, utrikes- och EU-utskottet, införs med uppgift att svara för de
ärenden som för närvarande hanteras av utrikesutskottet och de ärenden som blir
kvar efter det att EU-nämndens ärenden fördelats på respektive utskott.
I följdmotion 1997/98:K53 hemställer Kenneth Kvist och Ulla Hoffmann, båda
(v), att riksdagen beslutar att till talmanskonferensen för beaktande överlämna
vad som i motionen anförs om riksdagens EU-arbete (yrkande 1 delvis). Enligt
motionärerna bör talmanskonferensen ges uppdraget att återkomma med förslag
där riksdagen genom t.ex. EU-nämnden kan ge regeringen mera bindande riktlinjer
än nu. Förslag bör också utarbetas i enlighet med vad som tidigare diskuterats
i konstitutionsutskottet och framförts till talmanskonferensen om att
riksdagsutskott skall kunna göra uttalanden i tidigt stadium av frågor för att
i aktiv dialog med Sveriges representanter i olika arbetsgrupper kunna meddela
utskottens ståndpunkter.
I motion 1997/98:U25, som väckts med anledning av skrivelse 1997/98:60
Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997 och som överlämnats
till konstitutionsutskottet från utrikesutskottet, föreslår Gudrun Schyman
m.fl. (v) att den svenska riksdagen liksom de danska och finska parlamenten bör
ha en representant i EU som på plats följer beslutsprocessen och levererar
viktiga dokument till den svenska riksdagen (yrkande 2). Denna åtgärd bör
genomföras i avvaktan på att EU:s institutioner och beslutsprocess blir
öppnare.
I motionen föreslås vidare att riksdagen som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad som anförts i motionen om skyldighet för
regeringen att informera och samråda med fackutskotten inför beredningar och
beslut som fattas i EG-kommissionen, särskilt i frågor som rör miljö,
konsumentskydd och arbetsrätt (yrkande 3). Enligt motionärerna bör
möjligheterna till en sådan förändring utredas.
I samma motion föreslås också att det i riksdagsordningen införs bestämmelser
om att riksdagens utskott bör kunna välja att behandla faktapromemorier och
kommissionsförslag på likartat sätt som regeringsskrivelser och avge skriftliga
yttranden (yrkande 4). På detta sätt kan utskotten ges en mer meningsfull
uppgift enligt motionärerna. Instruktioner till utskotten att arbeta med den
beskrivna inriktningen bör kunna införas i riksdagsordningen.
Motionärerna föreslår vidare att riksdagsordningen omformuleras så att frågor
som behandlas i EG-domstolen och kommissionen eller i Schengensamarbetets
exekutivkommitté också behandlas i EU-nämnden (yrkande 5). I motionen anförs
att någon skyldighet för regeringen att underrätta EU-nämnden i de nämnda
frågorna inte föreligger, i motsats till frågor som avses bli behandlade i
unionens råd. Även om information om ärenden i EG-domstolen etc. i praxis ges
till EU-nämnden bör denna procedur formaliseras genom en ändring av
riksdagsordningen.
I motionen hemställs vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om att regeringens EU-information till
riksdagen förbättras genom att en handling som inkommit från EU betraktas som
allmän handling, vilken om så är nödvändigt kan sekretessbeläggas enligt svensk
lagstiftning (yrkande 7). Bakgrunden till förslaget är enligt motionen att det
finns situationer där man i departementen betraktar handlingar som inkommer
från EU som arbetspapper eller hänvisar till att uppgifterna i handlingarna är
sekretessbelagda.
I motion 1997/98:K229 hemställer Margit Gennser (m) att riksdagen uppdrar åt
talmanskonferensen att tillsätta en utredning om beredningen av EU-ärenden.
Enligt motionären är riksdagens behandling av EU-ärenden inte
tillfredsställande. Det är av stor vikt att samarbetet mellan regering och
riksdag fördjupas och att riksdagen ägnar betydligt större kraft åt
granskningsarbete. Det brittiska parlamentets arbete och institutioner bör
kunna tas som mönster även om naturligtvis anpassning måste ske till svensk
tradition. Riksdagen bör ta initiativ i denna fråga genom att tillsätta en
utredning.
I motion 1997/98:K246 hemställer Bengt Hurtig m.fl. (v) att riksdagen uppdrar
till talmanskonferensen att utreda möjligheterna att stärka riksdagens
ställning i den löpande beslutsprocessen i EU. Som exempel på möjliga åtgärder
nämns i motionen att utskotten eller EU-nämnden genom ett majoritetsbeslut ger
besked om vilken position regeringen bör inta. Utskotten kan också enligt
motionen ges befogenhet att lyfta upp särskilt viktiga frågor till kammardebatt
och beslut, som innebär tillkännagivanden till regeringen om en viss
handlingslinje i en speciell fråga.
I motion 1997/98:K253 yrkande 1 hemställer Peter Eriksson och Birger Schlaug,
båda (mp), att riksdagen beslutar att det inför varje ministerrådsmöte i EU
skall hållas en plenidebatt i kammaren. Enligt motionärerna är regeringens
hållning i vissa enskilda sakfrågor inte kända ens i riksdagen. En dellösning
på problemet med en bristande demokratisk förankring är att EU-arbetet i
riksdagen organiseras annorlunda jämfört med nuvarande förhållanden.
I samma motions yrkande 2 begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad
som i motionen anförs om behovet av ett remissförfarande inför beslut i EU:s
ministerråd. Enligt motionärerna bör den svenska regeringens hållning vara att
beslut i EU inte skall fattas utan att de har föregåtts av en bättre och
bredare beslutsprocess än den som sker i dag. En remiss till berörda
organisationer borde eftersträvas inför varje beslut av betydelse.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening ligger det i sakens natur att frågan om hur ärenden
med anknytning till Europeiska unionen skall behandlas i riksdagen är ständigt
aktuell. Detta har sin grund framför allt i att EU som organisation fortlöpande
förändras och att rutinerna för hanteringen av EU-ärenden därför behöver
anpassas till dessa förändringar både inom Regeringskansliet och riksdagen och
i fråga om samspelet mellan regering och riksdag.
Utskottet konstaterar att de utredningsuppdrag som riksdagen lämnade till
Riksdagens förvaltningskontor hösten 1996 med anledning av utskottets förslag i
betänkande 1996/97:KU2 har föranlett vissa interna utredningar, seminarier m.m.
men hittills inte något ställningstagande från förvaltningsstyrelsen.
Förvaltningskontoret har dock enligt årsredovisningen för 1997 tagit fasta på
vissa av förslagen i 1998 års budget.
Utskottet konstaterar vidare att talmanskonferensen i det nu aktuella
förslaget gör vissa uttalanden men i huvudsak inte lämnar några konkreta
förslag till förändringar. Utskottet kan i princip instämma i synpunkten att en
uppföljning av arbetet med EU-frågorna bör göras under nästa riksmöte, dock att
detta arbete i vissa delar enligt utskottets mening bör starta redan under
hösten 1998. Till detta återkommer utskottet i det följande.
Utskottet konstaterar också att frågor med anknytning till EU-ärendenas
hantering i riksdagen aktualiserats såväl under den allmänna motionstiden som
med anledning av talmanskonferensens förslag 1997/98:TK1 och skrivelse
1997/98:60 angående verksamhetsberättelse för EU avseende 1997. Utskottet
finner att dessa motioner faller under tre kategorier: krav på utredningar,
förslag till institutionella förändringar och förslag till ändrade procedurer.
I motion 1997/98:K229 (m) föreslås en utredning i mer genomgripande form av
beredningen av EU-ärenden. I motion 1997/98:K246 (v) efterlyses möjligheter att
stärka riksdagens ställning i EU:s beslutsprocesser. När det gäller förslag om
institutionella förändringar föreslås i motion 1997/98:K52 (m) bl.a. att EU-
nämnden läggs ned och att fackutskotten i stället bereder EU-ärenden. I motion
1997/98:U25 (v) föreslås att riksdagen skaffar sig en särskild representation i
Bryssel. Inom den tredje gruppen av motioner finns förslag om att t.ex.
remissförfaranden och kammardebatter bör genomföras inför ministerrådsmöten,
att faktapromemorior skall bli föremål för utskottsremisser och att EU-nämnden
skall utfärda bindande riktlinjer för regeringen (mot. 1997/98:K253, mp,
1997/98:K51, c, och 1997/98:K53, v). I motion U25 finns en rad yrkanden om
förändringar, bl.a. att regeringen skall vara skyldig att informera och samråda
med riksdagen inför kommissionssammanträden, att utskotten skall behandla
faktapromemorior och kommissionsförslag på samma sätt som skrivelser och avge
skriftliga yttranden.
Härutöver finns det en rad övriga frågor som bör uppmärksammas i detta
sammanhang. En fråga gäller möjligheten för EU-nämnden och utskotten att avge
yttranden till varandra. En annan fråga gäller utskottens möjligheter att delta
i processen med avseende på tidpunkt, underlagsmaterial och möjligheter att
uttala sig i enskilda frågor. En tredje fråga gäller arbetsformerna i kammaren.
En fjärde fråga gäller EU-parlamentarikernas deltagande i arbetet i kammaren,
EU-nämnden och utskotten.
Mot denna bakgrund finner utskottet att det finns ett antal frågor som bör
utredas eller på annat sätt bli föremål för åtgärder under den närmaste tiden.
Ett sådant arbete kräver sannolikt inte någon mer omfattande beredning än att
KU kan göra den under t.ex. hösten 1998. Den genomgång av EU-frågor som
redovisats i det föregående bör kunna ligga till grund för detta arbete, som
kan betraktas som en fortsättning på den uppföljning utskottet genomförde under
1996.
Med hänvisning till vad utskottet anfört får motionerna 1997/98:K51 yrkande 2
(c), 1997/98:K52 (m), 1997/98:K53 yrkande 1 delvis (v), 1997/98:U25 yrkande 2-5
och 7 (v), 1997/98:K229 (m), 1997/98:K246 (v) och 1997/98:K253 yrkandena 1 och
2 (mp) anses besvarade, varför de avstyrks.
Statsbudgeten, budgetprocessen m.m.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om utgiftstak och utgiftsramar finns i lagen (1996:1059) om
statsbudgeten. Enligt 39 § budgetlagen kan sådana riktlinjer för den ekonomiska
politiken som nämns i tilläggsbestämmelse 3.2.1 tredje stycket till
riksdagsordningen avse det belopp som statens utgifter högst får uppgå till
(tak för statens utgifter) eller de belopp som utgifterna inom olika
utgiftsområden eller grupper av utgiftsområden högst får uppgå till
(utgiftsramar).
Enligt 40 § skall förslag till beslut om ett sådant utgiftstak ingå i den
ekonomiska vårpropositionen om regeringen avser att använda tak för statens
utgifter i beredningen av förslaget till statsbudget och i genomförandet av den
budgeterade verksamheten. Har riksdagen med stöd av bestämmelserna i 5 kap. 12
§ riksdagsordningen beslutat att hänföra statsutgifter till utgiftsområden,
skall regeringen i den ekonomiska vårpropositionen redovisa riktlinjer för hur
den avser att fördela statsutgifter på utgiftsområden eller grupper av
utgiftsområden i det kommande förslaget till statsbudget.
Förslag om tak för statens utgifter eller riktlinjer för utgiftsramar får
enligt 41 § budgetlagen avse längre tid än ett budgetår.
Enligt 42 § skall regeringen, om det finns risk för att ett beslutat tak för
statens utgifter eller använda utgiftsramar kommer att överskridas, för att
undvika detta vidta sådana åtgärder som den har befogenhet till eller föreslå
riksdagen nödvändiga åtgärder.
Om regeringen inte lämnar ett sådant förslag som anges i 41 §, skall den
enligt 43 § i stället presentera en långsiktig beräkning av hur statens
inkomster, utgifter och lånebehov kommer att utvecklas som en följd av redan
fattade beslut och under väl specificerade samhällsekonomiska förutsättningar.
Tid för avlämnande av den ekonomiska vårpropositionen regleras i
tilläggsbestämmelse 3.2.1 tredje stycket riksdagsordningen, enligt vilken en
sådan proposition skall avlämnas senast den 15 april.
Enligt 3 kap. 5 § riksdagsordningen bör regeringen avlämna propositioner på
sådana tider att anhopning av arbete hos riksdagen förebyggs. Regeringen skall
samråda med talmannen därom.
Enligt 5 kap. 10 § riksdagsordningen skall ärende avgöras under den
valperiod då det väckts. Ärende som gäller statsbudgeten för närmast följande
budgetår skall dock avgöras före budgetårets utgång, om det inte utan olägenhet
för budgetregleringen kan avgöras senare. Genom särskilt beslut kan riksdagen
medgiva att behandlingen av ett ärende får uppskjutas till första riksmötet i
nästa valperiod.
Ordinarie val till riksdagen förrättas enligt 3 kap. 3 § regeringsformen vart
fjärde år. I 1 kap. 1 § riksdagsordningen föreskrivs att sådana val skall
hållas i september. Enligt 1 kap. 10 § vallagen (1997:157) skall valdagen vara
den tredje söndagen i september månad. Riksdagen har vid flera tillfällen under
senare år behandlat förslag om att flytta valdagen till våren.
Bakgrund
I samband med konstitutionsutskottets behandling av förslag till lag om
statsbudgeten (bet. 1996/97:KU3) behandlades även frågan om en utvärdering av
den nya budgetprocessen. I betänkandet redovisades bl.a. att
Riksdagsutredningen väckt frågan om att genomföra en utvärdering. Enligt
utredningen borde den avse genomförandet och effekterna av de beslut som
riksdagen skulle komma att fatta med utgångspunkt i utredningens förslag.
Utredningen utgick från att de förändringar som följde av utredningens förslag
skulle komma att följas upp och utvärderas, såväl vad gällde riksdagens
ärendeberedning, inklusive motionsrättens hantering, som alla led i den
statliga budgetprocessen (förs. 1993/94:TK3). Konstitutionsutskottet biträdde
(bet. 1993/94:KU18) utredningens förslag. I det tidigare nämnda betänkandet,
1996/97:KU3, instämde utskottet i vad finansutskottet anfört i sitt yttrande,
att det ännu var för tidigt att närmare bestämma inriktning och tidpunkt för
utvärderingen.
I detta sammanhang förordade utskottet ett tillkännagivande till
talmanskonferensen med innebörd att en överflyttning av vissa eller alla
bestämmelser i lagförslaget till riksdagsordningen borde utredas mot bakgrund
av att flera av bestämmelserna påverkar formerna för riksdagens handlande.
Riksdagen följde utskottet.
Riksdagsutredningen föreslog i ett principbetänkande i juni 1993 att
tidpunkten för riksdagsval skulle tidigareläggas. De författningsöverläggningar
som hölls hösten 1993 ledde inte till någon överenskommelse mellan partierna om
en förändring, vilket medförde att riksdagsutredningen i sitt förslag om
statens budgetår (förs. 1993/94:TK1) utgick från att riksdagsvalen även
fortsättningsvis borde äga rum på hösten. Dock framhöll utredningen att
valdagen borde tidigareläggas till i början av september, vilket motiverades av
den samtidigt föreslagna övergången från brutet budgetår till kalenderbudgetår.
I anslutning till beslutet om övergång till kalenderår för statsbudgeten
avslog riksdagen motioner i vilka föreslagits att valdagen skulle flyttas till
maj eller juni (bet. 1993/94:KU18). Konstitutionsutskottet vidhöll våren 1995
denna bedömning vid behandlingen av ett betänkande om val till
Europaparlamentet och andra valfrågor (bet. 1994/95:KU40). Detta var också
fallet när utskottet våren 1997 behandlade förslaget till ny vallag (bet.
1996/97:KU16).
Talmanskonferensens förslag
Övergången till kalenderår som budgetår
Övergången genomfördes på ett smidigt sätt utan egentliga negativa verkningar
för den politiska beslutsprocessen eller arbetet i riksdagen i övrigt. Denna
del av reformen har, enligt talmanskonferensen, totalt sett inneburit fördelar
för uppläggningen av riksdagsarbetet. I anslutning till planläggningen av
arbetet våren 1998 har talmanskonferensen för regeringen påtalat anhopningen av
propositioner till mars månad och uppdragit till kammarsekreteraren att med
Statsrådsberedningen ta upp frågor om propositionsavlämnandet i syfte att för
kommande år skapa en bättre ordning än för närvarande.
Budgetpropositionen
Budgetpropositionen har i sin nya utformning mottagits övervägande positivt.
Den stora fördelen är, enligt talmanskonferensen, att riksdagen i ett
sammanhang får en komplett redovisning av budgetförslagets totala omfattning.
Genomgående anses att resultatredovisning och annat material som ger möjlighet
till uppföljning är bättre i 1998 års budgetproposition än den föregående. Vad
gäller tidpunkten för budgetpropositionens avlämnande konstateras att tidsramen
för riksdagens del varit tillräcklig men att ytterligare tid är önskvärd för
att ge utskotten tillfälle till en mera systematisk uppföljning. Erfarenheterna
från hösten 1998 blir betydelsefulla för talmanskonferensens bedömning av denna
fråga.
Behandlingen av budgetpropositionen
Behandlingen av budgeten i två etapper har enligt talmanskonferensen inte
medfört några svårigheter för utskotten att få fram sina yttranden i tid. Att
debatterna hösten 1997 fördes enbart av finansutskottets och skatteutskottets
företrädare var enligt talmanskonferensen en klar fördel jämfört med hösten
1996. Fackutskottens företrädare koncentrerade sig hösten 1997 på debatterna om
de olika utgiftsområdena.
En konsekvens av den nya ordningen som utsatts för kritik är att det inte är
möjligt för en majoritet av ledamöterna i ett utskott att gå samman om
förändring av ett anslag inom ett utgiftsområde, såvitt man inte samtidigt
gemensamt klarar ut finansieringen av resten av utgiftsområdet.
Talmanskonferensen anser detta vara en nödvändig konsekvens av processens
konstruktion och att det knappast är möjligt att ändra på detta utan att bryta
sönder grundläggande principer för budgetbehandlingen.
Vårpropositionen
Talmanskonferensen konstaterar att det finns kritik mot att riksdagen på ett
tidigt stadium och på ett enligt kritikerna ofullständigt underlag binder upp
processen med beslut om utgiftstak och preliminära ramar för utgiftsområden.
Talmanskonferensen går inte närmare in på detta problem utan hänvisar till sin
allmänna uppfattning att det behövs ytterligare erfarenheter av budgetprocessen
innan denna bedöms i sin helhet.
Beträffande tidpunkten för vårpropositionens överlämnande noterar
talmanskonferensen att den 15 april är mindre lämplig med hänsyn till
kollisioner som vissa år uppkommer med påskveckan och tidpunkten för
motionstidens utgång som normalt omfattar den 30 april. Enligt
talmanskonferensen är det önskvärt att det införs en regel som ger ökad
flexibilitet för fastställande av sista dag för vårpropositionens avgivande.
Den frågan bör tas upp under nästa valperiod.
Lagtekniska frågor
Bestämmelsen om budgetprocessen finns både i riksdagsordningen och i
budgetlagen. Med hänsyn till riksdagsordningens funktion kan det diskuteras om
inte en del av de i budgetlagen upptagna bestämmelserna bör överföras till
riksdagsordningen. Konstitutionsutskottet har tidigare (bet. 1996/97:
KU3) föreslagit att denna fråga bör utredas. Talmanskonferensen kommer inom den
närmaste tiden att initiera ett sådant utredningsarbete.
Motionerna
I motion 1997/98:K226 hemställer Ingbritt Irhammar (c) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårval. Enligt
motionären talar många goda skäl för vårval, bl.a. att problemen med
budgetarbetet under hösten skulle undanröjas och att sambandet mellan
riksdagsarbetet och valrörelsen skulle bli tydligare. Dessutom skulle
begränsningarna i regeringens möjligheter att agera under sommaren före ett val
elimineras.
I motion 1997/98:K245 föreslår Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl, båda (s),
att riksdagen beslutar att den fortlöpande utvärdering av budgetprocessen som
sker inom ramen för talmanskonferensens arbetsgrupp skall presenteras i en
delrapport eller skrivelse som ger enskilda riksdagsledamöter och andra
intresserade medborgare ökade möjligheter att ta aktiv del i debatt och
erfarenhetsutbyte kring budgetlagen.
I motion 1997/98:K247 föreslår Siri Dannaeus m.fl. (fp, c, v, mp, kd) att
riksdagen ger regeringen till känna vikten av en s.k. barnbilaga till
budgetpropositionen. Önskemål om en sådan barnbilaga finns också i motionerna
1997/98:K343 yrkande 3 av Johan Lönnroth m.fl. (v), 1997/98:Fi220 yrkande 20 av
Johan Lönnroth m.fl. (v), 1997/98:So801 yrkande 5 av Olof Johansson m.fl. (c)
och 1997/98:Sf263 yrkande 6 av Johan Lönnroth m.fl. (v). I motion K247
framhålls bl.a. att det finns ett behov av en samlad analys och förslag till
strategi för åtgärder för att förbättra situationen för barn som far illa.
Motionärerna i motion K343 anför att det är av stort värde att budgeten
granskas ur ett barnperspektiv och att man i flera kommuner för s.k.
barnbokslut. Liknande synpunkter framförs i motion Fi220. I motion So801
framhåller motionärerna bl.a. att barn och unga far illa om det inte tas hänsyn
till dem i politiska beslut och att ökade samhällskostnader kommer att uppstå
till följd av detta. I motion Sf263 anförs bl.a. att en barnbilaga bör
innehålla konsekvensanalyser av besparingar och andra beslut som direkt
påverkar barnens vardagssituation.
I motion 1997/98:K262 föreslår Kenneth Kvist och Ulla Hoffmann, båda (v), att
riksdagsordningen ändras så att regeringen från den dag budgetpropositionen
avlämnas och så länge den allmänna motionstiden pågår inte får avlämna
propositioner till riksdagen, såvitt ett dröjsmål inte skulle vara till
allvarligt men för riket. Enligt motionärerna lämnar regeringen, trots
bestämmelserna i 3 kap. 5 § riksdagsordningen om att anhopning av arbete hos
riksdagen bör förebyggas, propositioner även under den allmänna motionstiden.
Detta skapar problem i synnerhet för de mindre partierna i riksdagen.
I motion 1997/98:Fi901 föreslår Lars Tobisson m.fl. (m) att riksdagen
beslutar om sådana ändringar av budgetlagen att utgiftstak och utgiftsramar
blir obligatoriska samt att användning av budgeteringsmarginal inte blir
möjligt (yrkande 5). Vidare föreslås att den nya budgetprocessen utvärderas
under nästa mandatperiod (yrkande 7). I motionen föreslås också att riksdagen
bör besluta om ändringar av riksdagsordningen vad avser tidpunkt för avgivande
av vårpropositionen och budgetprocessen vid regeringsskifte (yrkande 8).
I motionen anförs vad gäller yrkande 5 att budgetprocessen får större stadga
om utgiftstak och utgiftsramar blir obligatoriska. Beträffande
budgeteringsmarginaler anförs att vid ett eventuellt överskridande av
utgiftstaket under pågående budgetår bör regeringen enligt motionärerna
återkomma till riksdagen för nytt beslut.
Beträffande yrkande 7 anförs att erfarenheterna av den nya budgetordningen är
blandade. Enligt motionärerna är det ännu för tidigt att med ledning av vunna
erfarenheter yrka på förändringar. Enligt motionärerna finns anledning att, med
erfarenheterna från hur budgetprocessen fungerar efter ett val, tidigt under
nästa mandatperiod utvärdera resultatet av budgetreformen.
Vad gäller yrkande 8 anförs i motionen att riksdagsordningen bör ändras så
att vårpropositionen får avges senast den 20 april i stället för den 15 april.
Skälet till förslaget är de komplikationer som en sen påskhelg kan få för
motionstiden med anledning av propositionen. Vad gäller tidpunkten för
avlämnande av budgetpropositionen under valår föreslås att ambitionen att
budgeten skall träda i kraft den 1 januari även efter ett valår bör frångås och
att tidpunkten för budgetens avlämnande flyttas till andra sidan årsskiftet.
Detta kräver en ändring i riksdagsordningen som gör det möjligt att förlänga
gällande budgets giltighet.
I följdmotion 1997/98:K50 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
budgetprocessen (yrkande 1). Enligt motionärerna har omläggningen av budgetåret
skapat en sämre rytm i riksdagsarbetet, till följd av dels inriktningen av
vårpropositionen vad avser preliminära utgiftsramar, dels uppdelningen i två
behandlingsomgångar av budgetpropositionen under hösten. En ytterligare faktor
i detta sammanhang är särpropositionerna på våren.
En orsak till den nuvarande låga arbetsbelastningen under årets första
månader är den tilltagande tendensen att regeringen dröjer med alla sina
propositioner till den sista tillåtna dagen i mitten av mars. En annan
anhopning av propositioner kommer i slutet av varje riksmöte för avgörande till
hösten. Mot denna bakgrund hemställs i motionen (yrkande 2) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att den i enlighet med 5:10 RO och
förarbetena till denna avser att iaktta stor restriktivitet med uppskov av
ärenden till nästa valperiod.
I följdmotion 1997/98:K51 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen
beslutar utarbeta en ny budgetprocess som återställer riksdagens makt (yrkande
1). Enligt motionären skall riksdagen återta ledamöternas oinskränkta rätt att
få sina förslag prövade beträffande statsbudgeten. Budgetprocessen bör ändras
så att fackutskotten först behandlar regeringens förslag och tar ställning till
detaljerna, varefter finansutskottet lägger fram det samlade resultatet med
förslag till finansiering. Vårpropositionen bör avskaffas. Ledamöterna skall ha
rätt att reservera sig för utgiftsposter utan krav på finan-siering.
Riksdagsordningen bör enligt motionären ändras så att talmannens rätt att
ställa proposition på sådana förslag återinförs.
I följdmotion 1997/98:K53 föreslår Kenneth Kvist och Ulla Hoffmann, båda (v),
att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om riksdagens
budgetarbete (yrkande 1 delvis). Enligt motionärerna bör riksdagen uppdra åt
talmanskonferensen att dels göra en grundläggande utredning av det nya
budgetsystemet, dels lämna förslag som återupprättar riksdagens inflytande över
den ekonomiska politiken och statens utgifter och inkomster så att
bestämmelserna i 1 kap. 4 § RF gäller, inte bara formellt utan reellt.
Utskottets bedömning
Talmanskonferensen har i sin skrivelse (förs. 1997/98:TK1) behandlat frågor med
anknytning till budgetprocessen i vid mening. Utskottet konstaterar att
talmanskonferensen inte lämnat några konkreta förslag till ändringar av regler
och dylikt men i några fall har principiella uttalanden gjorts.
När det gäller konsekvenserna av övergången till kalenderår som budgetår har
talmanskonferensen framhållit att denna del av reformen med budgetprocessen
totalt sett inneburit fördelar för uppläggningen av riksdagsarbetet. En
olägenhet under våren 1998 har varit anhopningen av propositioner under mars
månad. Talmanskonferensen har för att skapa en bättre ordning kommande år
uppdragit till kammarsekreteraren att diskutera saken med Statsrådsberedningen.
Enligt vad utskottet erfarit har en dialog mellan talmanskonferensen och
Statsrådsberedningen på tjänstemannaplanet påbörjats under våren 1998 i dessa
frågor.
I motion 1997/98:K262 (v) föreslås att propositioner inte får avlämnas till
riksdagen så länge den allmänna motionstiden pågår. Utskottet utgår från att
talmannen i samråd med talmanskonferensen fortlöpande bevakar denna fråga
gentemot regeringen. Någon ändring i RO är inte påkallad. Motionen avstyrks.
I motion 1997/98:K50 yrkande 1 och 2 (m) behandlas frågor som anknyter till de
här aktuella problemställningarna, främst frågan om anhopningen av
propositioner under våren. I motionen föreslås ett tillkännagivande till
regeringen med innebörd att riksdagen avser att iaktta en stor restriktivitet
med uppskov jämlikt 5 kap. 10 § riksdagsordningen av ärenden till nästa val-
period. Även i detta fall utgår utskottet från att talmannen i samråd med
talmanskonferensen fortlöpande bevakar frågan gentemot regeringen. Något
tillkännagivande är inte påkallat. Motionen avstyrks.
Vad gäller budgetpropositionen har talmanskonferensen anfört att tidpunkten
för överlämnandet av budgetpropositionen kan behöva justeras men att
erfarenheterna hösten 1998 är betydelsefulla för bedömningen härvidlag.
I detta sammanhang finns enligt utskottets mening anledning att erinra om vad
KU tidigare anfört om en utvärdering av budgetprocessen. Utskottet har vid sin
behandling av Riksdagsutredningen (bet. 1993/94:KU18) biträtt utredningens
förslag om att de förändringar som följde av utredningens förslag skulle komma
att följas upp och utvärderas. Senare har KU i samband med behandlingen hösten
1996 av förslaget till lag om statsbudgeten (1996/97:KU3) anfört att det ännu
var för tidigt att närmare bestämma tidpunkt och inriktning för utvärderingen.
Utskottet delar talmanskonferensens uppfattning att en mera allmän utvärdering
av budgetprocessen bör komma till stånd i början av kommande mandatperiod, dvs.
efter det att en budgetprocess efter 1998 års val genomförts. Denna utvärdering
är så mycket mer angelägen som det finns kritik bland såväl enskilda ledamöter
som partigrupper mot hur budgetreformen fungerat. Utvärderingen bör, enligt
utskottets mening, ske med inriktning på att stärka riksdagens inflytande. I
detta sammanhang bör frågor behandlas som aktualiseras i några motioner, som
väckts med anledning av talmanskonferensens förslag respektive under den
allmänna motionstiden. Det gäller motionerna 1997/98:K51 yrkande 1 (c) angående
utarbetande av en ny budgetprocess, 1997/98:K53 yrkande 1 delvis (v) angående
utredning av budgetsystemet m.m. och motion 1997/98:Fi901 yrkande 7 (m)
angående utvärdering av budgetprocessen. De nämnda motionerna bör med
hänvisning till vad utskottet anfört om en allmän utvärdering anses besvarade
varför de avstyrks. Vad utskottet anfört om inriktningen av utvärderingen av
den nya budgetprocessen bör riksdagen som sin mening ge talmanskonferensen till
känna.
I motion 1997/98:K245 (s) föreslås att utvärderingen av budgetprocessen inom
talmanskonferensens arbetsgrupp skall presenteras i en delrapport eller
skrivelse. Utskottet konstaterar att en sådan avrapportering lämnats genom
talmanskonferensens förslag 1997/98:TK1. Därmed får motionärernas önskemål
anses vara tillgodosett, varför motionen avstyrks.
Talmanskonferensen har också, utan att gå närmare in på frågan, behandlat den
kritik som riktats mot systemet med utgiftstak och preliminära ramar för
utgiftsområden och därvid uttalat att det behövs ytterligare erfarenhet av
budgetprocessen innan denna bedöms i sin helhet. Utskottet instämmer i denna
bedömning och avstyrker motion Fi901 yrkande 5, i vilken föreslås ändringar i
budgetlagen beträffande utgiftstak och utgiftsramar samt användningen av
budgeteringsmarginal.
Talmanskonferensen anser det önskvärt att det i riksdagsordningen införs en
regel som ger ökad flexibilitet för fastställande av sista dag för avgivande av
vårpropositionen, vilket f.n. är den 15 april. Frågan bör enligt
talmanskonferensen tas upp under nästa mandatperiod. Utskottet instämmer i vad
talmanskonferensen uttalat och anser att den här aktuella frågan bör tas upp i
samband med den allmänna utvärderingen av budgetprocessen m.m. som utskottet i
det föregående förordat. Med detta får motion Fi901 yrkande 8, i vilken
föreslås att sista dagen för avgivande av vårpropositionen bör senareläggas,
anses besvarad varför den avstyrks.
Utskottet noterar att talmanskonferensen avser att initiera ett
utredningsarbete i syfte att överföra en del av bestämmelserna i budgetlagen
till riksdagsordningen, vilket KU tidigare föreslagit (bet. 1996/97:KU3).
I motion 1997/98:K226 (c) föreslås att tidpunkten för allmänna val flyttas
till våren. Utskottet har vid flera tillfällen under senare år avstyrkt
motioner med detta innehåll, senast i betänkande 1996/97:KU16. Utskottet
vidhåller sin uppfattning och avstyrker motionen.
Enligt vad utskottet erfarit är det en allmän strävan inom Regeringskansliet
att undvika särskilda bilagor till budgetpropositionen av t.ex. det slag som
föreslås i motionerna 1997/98:K247 (fp, c, v, mp, kd), K343 yrkande 3 (v),
Fi220 yrkande 20 (v), So801 yrkande 5 (c) och Sf263 yrkande 6 (v). Sådana
sammanställningar, översikter etc. bör i stället redovisas i form av
skrivelser, vilket fackdepartementen också gör i viss utsträckning. Enligt
uppgift från Finansdepartementets budgetavdelning har något förslag om en
barnbilaga eller dylikt inte framförts från de närmast berörda departementen.
Med hänvisning till vad utskottet här redovisat avstyrks motionerna.
Ändringar i riksdagsordningens debattregler
Yttranderätten i kammaren
Gällande regler
Varje ledamot och statsråd får yttra sig när ett ärende skall avgöras i
kammaren. Närmare bestämmelser ges i riksdagsordningen (4:4 RF). Envar som vill
yttra sig i en fråga har rätt att tala i sex minuter (2:14 RO). Ett anförande
från den som underlåtit att föranmäla sig får inte överstiga sex minuter om
inte talmannen finner skäl att medge längre tid (tilläggsbestämmelse 2.14.1
RO).
Talmanskonferensens förslag
I talmanskonferensens förslag 1997/98:TK1 anförs att tiden sex minuter är
densamma som tidigare gällde för förlängd repliktid. Bestämmelsen kom dock inte
att ändras då tiden för replik kortades till två minuter och för förlängd
repliktid till fyra minuter. Den har främst kommit att användas då talare vid
ärendebehandling anmäler sig i kammaren i stället för att förhandsanmäla sig.
Följden har blivit att talarlistan som planeringsdokument kommit att bli mindre
pålitlig än tidigare. Det finns nu skäl att bringa minsta talartid i
överensstämmelse med vad som gäller för förlängd repliktid, dvs. att korta
talartiden till fyra minuter.
Förslaget innebär att bestämmelsen i 2:14 tredje stycket RO om tiden för
yttrande ändras från sex minuter till fyra minuter. På motsvarande sätt ändras
tilläggsbestämmelse 2.14.1 andra stycket. Sista meningen i tredje stycket i
huvudbestämmelse 2:14 tas enligt förslaget bort. Skälet till detta synes vara
de ändringar som föreslås i tilläggsbestämmelse 2.15.1 avseende dels en
utmönstring av begreppet bemötande av angrepp, dels en generell reglering av
tiden för genmäle. Dessa förändringar medför att det inte finns något behov av
den aktuella bestämmelsen i 2.14 tredje stycket.
Motionerna
I följdmotion 1997/98:K51 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen avslår
talmanskonferensens förslag till ändring i riksdagsordningen beträffande
ledamöters rätt till taletid (yrkande 3). Som skäl för förslaget anför
motionären bl.a. att en stor del av tiden upptas av förflyttningen fram till
talarstolen och att det är svårt att hålla ett välbalanserat och innehållsrikt
anförande på den tid som föreslås, fyra minuter.
I följdmotion 1997/98:K53 föreslår Kenneth Kvist och Ulla Hoffman, båda (v),
att riksdagen avslår talmanskonferensens förslag till ändring av 2 kap. 14 § RO
och tilläggsbestämmelse 2.14.1 (yrkande 2 delvis). Enligt motionärerna bör de
nuvarande bestämmelserna om en taletid på sex minuter för icke förhandsanmäld
ledamot vara kvar.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker talmanskonferensens förslag till ändringar i
riksdagsordningen innebärande att talartiden minskas från sex till fyra
minuter, varigenom minsta tid bringas i överensstämmelse med förlängd
repliktid. Motionerna 1997/98:K51 yrkande 3 (c) och 1997/98:K53 yrkande 2
delvis (v) i vilka yrkas avslag på förslaget, avstyrks.
Särskilt anordnade debatter
Gällande regler
Särskilt anordnade debatter finns av olika typer: partiledardebatter,
allmänpolitiska debatter, aktuella debatter, information från regeringen och
debatter med särskilt fastställda regler. Enligt 2 kap. 13 § riksdagsordningen
skall talmannen samråda med de av partigrupperna utsedda ledamöterna i
talmanskonferensen om uppläggningen av kammarens debatter.
Enligt tilläggsbestämmelse 2.14.2 får anförande i särskilt anordnad debatt
inte överstiga 15 minuter eller, beträffande företrädare för partigrupp, 30
minuter. Denna bestämmelse tog ursprungligen sikte på partiledardebatter och
har inte tillämpats under de senaste valperioderna.
Talmanskonferensens förslag
Fasta regler har genom talmannens överläggningar med partiföreträdare skapats
beträffande formerna aktuell debatt och information från regeringen. Då övriga
debattformer blir aktuella sker särskilda överläggningar. Enligt
talmanskonferensen är det önskvärt att det finns flexibilitet när det gäller
uppläggningen av särskilt anordnade debatter. Talmannen bör ha möjlighet att ta
olika initiativ och liksom hittills ha skyldighet att överlägga med
partigruppernas företrädare om uppläggningen av debatterna. Bestämmelserna om
15 respektive 30 minuters taletid har inte tillämpats under senare år.
Tilläggsbestämmelsen 2.14.2 med angivande av fasta tider fyller inte någon
funktion och bör enligt talmanskonferensen tas bort.
Förslaget innebär att tilläggsbestämmelse 2.14.2 ges ett helt nytt innehåll
med innebörd att talmannen efter samråd med de av partigrupperna utsedda
ledamöterna i talmanskonferensen bestämmer om tiden för anförande i särskilt
anordnad debatt utan samband med annan handläggning.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker talmanskonferensens förslag i denna del.
Talartid för statsråd som inte föranmält sig
Gällande regler
Enligt 2 kap. 15 § riksdagsordningen och tilläggsbestämmelse 2.15.3 får
statsråd göra kortare inlägg för att bemöta annan talare. Sådant inlägg får
inte överstiga tio minuter.
Talmanskonferensens förslag
Bestämmelsen har i praktiken kommit att täcka såväl statsrådets rätt till
huvudanförande då förhandsanmälan inte gjorts som möjlighet till genmäle. I
samband med införande av duellmodellen i replikskiften och efter en
rekommendation från talmannen och partigruppsrepresentanterna i
talmanskonferensen har praxis blivit följande. Om ett statsråd inte tidigare
tagit del i en debatt har statsrådet fått hålla ett första anförande om högst
tio minuter. Därpå följande inlägg har behandlats som repliker och begränsats
till två minuter. Talmanskonferensen föreslår att bestämmelserna anpassas till
rådande praxis.
Förslaget innebär att huvudbestämmelse 2:15 andra stycket RO får en ny
utformning i två avseenden. Statsråd som inte föranmält sig kan, utan hinder av
vad som sägs i 2:15 första stycket, få ordet för ett anförande (ersätter
uttrycket kortare inlägg i nu gällande lydelse). En ytterligare ändring är att
statsråd och ledamot med talmannens medgivande kan få ordet för genmäle till
annan talare. Denna möjlighet avser i den nu gällande lydelsen endast ledamot.
De föreslagna ändringarna i tilläggsbestämmelse 2.15.1 innebär att den praxis
som talmanskonferensen nämner i sitt förslag får ett formellt genomslag i
debattreglerna. Den nya lydelsen av 2.15.1, där uttrycket bemötande av angrepp
utmönstrats, ersätter såväl 2.15.1 som 2.15.3 i den nuvarande lydelsen. En
konsekvens av detta är att nuvarande tilläggsbestämmelse 2.15.3 bör tas bort.
Motionen
I följdmotion 1997/98:K53 föreslår Kenneth Kvist och Ulla Hoffmann, båda (v),
att riksdagen antar talmanskonferensens förslag till ändring av
tilläggsbestämmelse 2.15.1 med den ändringen att icke förhandsanmält statsråds
taletid begränsas till 6 minuter (yrkande 2 delvis).
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker talmanskonferensens förslag till ändring av
huvudbestämmelse 2.15 och tilläggsbestämmelse 2.15.1 respektive 2.15.3. Motion
1997/98:K53 yrkande 2 delvis (v), som innebär delvis avslag på
talmanskonferensens förslag, avstyrks.
Interpellationer
Gällande regler och deras tillämpning
Enligt 12 kap. 5 § regeringsformen får riksdagsledamot enligt bestämmelser i
riksdagsordningen framställa interpellation eller fråga till statsråd i
angelägenhet som angår dennes tjänsteutövning. De närmare bestämmelserna finns
i 6 kap. 1 § riksdagsordningen. Interpellation skall ha bestämt innehåll och
vara försedd med motivering. Om ett statsråd inte besvarar en interpellation
inom två veckor skall vederbörande före utgången av denna tid meddela riksdagen
varför svar uteblir eller anstår. Sådant meddelande får ej följas av
överläggning. Interpellation förfaller om den ej har besvarats vid det riksmöte
då den väcktes.
Den nu gällande ordningen trädde i kraft den 1 februari 1996 (1995/96:KU18).
De regeländringar som genomfördes i detta sammanhang var en del av en allmän
reformering av spörsmålsinstitutet, baserad på ett förslag från
talmanskonferensen (förs. 1995/96:TK1). Bland förändringarna kan nämnas att
svarstiden beträffande interpellation minskades från fyra till två veckor och
att vissa formkrav togs bort.
Av kammarkansliets redovisning av riksdagsarbetet i juni 1997 framgår att
antalet interpellationer ökat kraftigt sedan riksmötet 1994/95, då antalet
interpellationer uppgick till 154. Under de följande riksmötena ökade antalet
till 261 1995/96 respektive 372 1996/97. En förklaring till ökningen kan vara
att institutet i fråga i sin tidigare utformning togs bort i samband med den
nämnda reformeringen. Enligt talmanskonferensens förslag var
interpellationsinstitutet i sin nya utformning tänkt att överta den uppgift som
interpellations- och frågeinstituten tidigare hade.
Under riksmötet 1995/96 återtogs enligt kammarkansliet 4 interpellationer och
22 besvarades ej av vederbörande statsråd. Motsvarande siffror för 1996/97 var
7 respektive 13.
Enligt tilläggsbestämmelse 6.1.3 riksdagsordningen får svaret när ett
statsråd besvarar en interpellation lämnas i ett anförande som räcker längst
sex minuter. Statsrådet kan därefter få ordet för ytterligare två anföranden i
interpellationsdebatten, varav det första får räcka längst fyra minuter och det
andra längst två minuter.
Talmanskonferensens förslag
Talmanskonferensen konstaterar att tvåveckorsperioden beträffande
interpellationssvar på grund av riksdagens arbetsrytm med plenifria veckor i
ett stort antal fall inte kunnat hållas. Det är rimligt att i sådana fall
svarstiden förlängs med tid som motsvarar den plenifria perioden. Därmed kommer
enligt talmanskonferensen också antalet meddelanden om försenade svar att
minska.
I samband med översynen av spörsmålsinstitutet kom felaktigt att anges att
statsrådet endast har rätt till tre inlägg, vilket framgår av
tilläggsbestämmelse 6.1.3 första stycket. Avsikten var enligt
talmanskonferensen att statsrådet skulle ha rätt till tre inlägg, varav det två
första omfattande fyra minuter och det tredje två minuter. Denna ordning har
även kommit att tillämpas i praxis. Talmanskonferensen föreslår nu att
bestämmelsen rättas i enlighet härmed.
Förslaget innebär att huvudbestämmelse 6:1 RO får en ändrad lydelse i
överensstämmelse med vad talmanskonferensen anfört, dvs. att en bestämmelse
införs om att svarstiden förlängs, om kammaren under tvåveckorsperioden gör
uppehåll, med den tid som svarar mot uppehållets längd.
Ändringen i tilläggsbestämmelse 6.1.3 RO i förslaget innebär att uttrycket
två anföranden ersätts med uttrycket tre anföranden och att bestämmelserna om
längden på replikerna justeras så att de två första replikerna får räcka längst
fyra minuter och den tredje repliken längst två minuter. Fjärde stycket enligt
den nuvarande lydelsen föreslås utgå. Innehållet i denna bestämmelse är att
kortare inlägg från statsråd som avses i 2 kap. 15 § RO får i en
interpellationsdebatt ej överstiga två minuter och att genmäle inte får avges
på sådana inlägg. Skälet till den föreslagna förändringen synes vara att tiden
för kortare inlägg och genmäle enligt förslaget regleras generellt i
tilläggsbestämmelse 2.15.1 i den föreslagna lydelsen. Följaktligen behövs ingen
särskild reglering av tiden för kortare inlägg vid interpellationsdebatter.
Motionen
I motion 1997/98:K214 föreslår Christel Anderberg (m) att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring av regeringsformen och
riksdagsordningen att det blir obligatoriskt för statsråden att besvara
interpellationer. Motionären anför, med hänvisning till att många
interpellationer under våren 1997 fick förfalla på grund av arbetsanhopning,
att den rådande ordningen inte är godtagbar.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker talmanskonferensens förslag avseende ändring i
huvudbestämmelse 6.1 riksdagsordningen och tilläggsbestämmelse 6.1.3.
Utskottet avstyrker motion 1997/98:K214 (m), i vilken föreslås en ändring av
bestämmelserna om interpellationers besvarande.
Muntliga frågor
Gällande regler
Enligt 6 kap. 3 § riksdagsordningen framställs muntlig fråga vid frågestund som
anordnas i kammaren. Frågan besvaras omedelbart. Talmannen beslutar om vem som
skall få ordet och kan besluta om begränsning av anförandena till längst en
minut.
Antalet muntliga frågestunder har enligt kammarkansliets redovisning ökat
under de senaste tre åren. 1994/95 genomfördes 9, året därpå 17 och 1996/97 26
frågestunder. Antalet ämnen som behandlades var 126, 310 respektive 327 under
den aktuella perioden.
Motionen
I motion 1997/98:K513 föreslår Kenneth Kvist m.fl. (v) att riksdagen beslutar
upphäva bestämmelserna i riksdagsordningen om muntliga frågor. Motionärerna är
kritiska till de former i vilka de muntliga frågestunderna genomförs och anför
att erfarenheten är att riksdagen degraderar sig själv och bidrar till att den
politiska debatten förytligas. Ledamöterna bör enligt motionärerna ha rätt att
få ställa sina frågor och att få debattera med ett statsråd. Denna rätt skall
inte vara beroende av talmannens vilja.
Utskottets bedömning
Utskottet finner ingen anledning att föreslå någon ändring i riksdagsordningen
av det slag som motionären förespråkar. Problem av det slag som beskrivs i
motionen bör kunna diskuteras och lösas inom talmanskonferensen. Motion K513
avstyrks.
Riksdagens kontrollmakt
Gällande regler m.m.
Riksdagens kontrollmakt
Riksdagens kontrollmakt, som primärt regleras i 12 kap. regeringsformen,
omfattar konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning och
regeringsärendenas handläggning (12:1 RF), riksdagens möjlighet att rikta
misstroendeförklaring mot statsråd (12:4 RF), vidare riksdagsledamöternas
möjlighet att framställa interpellation eller fråga till statsråd (12:5 RF),
Riksdagens ombudsmäns (JO) tillsyn över offentlig verksamhet (12:6 RF) och
Riksdagens revisorers granskning av den statliga verksamheten (12:7 RF). I
rikdagens kontrollmakt ingår också att KU kan besluta om åtal mot den som är
eller har varit statsråd för brott i utövningen av statsrådstjänsten (12:3 RF).
Vidare kan JO eller Justitiekanslern (JK) väcka åtal för brott i utövningen av
tjänst som ledamot av Högsta domstolen eller Regeringsrätten (12:8 första
stycket RF). JO eller JK kan också väcka talan i Högsta domstolen i fråga om
ledamot av denna domstol eller Regeringsrätten skall skiljas från sin tjänst
eller vara skyldig att undergå läkarundersökning (12:8 andra stycket RF).
Kommissioner
Statliga myndigheter lyder enligt 11 kap. 6 § regeringsformen under regeringen,
om myndigheten inte enligt regeringsformen eller enligt annan lag lyder under
riksdagen. Utredningsväsendet ligger, med undantag för frågor om
riksdagsarbetet, under regeringen. Författningsutredningen framhöll i sitt
betänkande Sveriges statsskick (SOU 1963:17) beträffande riksdagens granskande
funktion att riksdagen i förhållande till rikets styrelse och förvaltning har
en särskild och allt mer väsentlig kontrollfunktion. Utredningen underströk att
det från funktionsuppdelningssynpunkt är av betydelse att kontrollfunktionen
utövas enligt bestämda i grundlagen (12 kap. RF) fastställda former:
möjligheten till misstroendeförklaring, interpellations- och frågeinstitutet,
konstitutionsutskottets granskningsverksamhet, Riksdagens ombudsmän (JO) samt
Riksdagens revisorer.
Bland regeringens kommittédirektiv har under de senaste tio åren redovisats
ett tjugotal direktiv till kommissioner. Flertalet av kommissionerna har
omfattats av kommittéförordningens regler med status som egna myndigheter.
Motionerna
I motion 1997/98:K35 av Bo Könberg m.fl. (fp) föreslås att riksdagen uppdrar
till talmanskonferensen att förelägga riksdagen ett förslag till lag om
riksdagskommissioner (yrkande 5). Enligt motionärerna är det angeläget att
riksdagens kontrollmakt stärks och att det finns ett behov av att riksdagen får
former för att vid sidan av konstitutionsutskottets ordinarie granskning
tillsätta särskilda kommissioner av den typ som den norska Lundkommissionen
representerar. För denna kommission stiftades en särskild lag, vilken gav
kommissionen domstols ställning.
I motion 1997/98:K224 föreslår Bengt Harding Olson (fp) att en bred
parlamentarisk utredning om en förstärkning av riksdagens kontrollmakt
tillsätts. Enligt motionären är det i huvudsak tre områden som behöver
reformeras, nämligen KU:s granskning av regeringen, Riksdagens revisorer och
ombudsmannainstitutionerna.
I motionen föreslås att KU delas upp i ett dechargeutskott (DU) och ett
konstitutionsutskott som handlägger vanliga utskottsärenden. Till DU kan enligt
motionen knytas ett konstitutionellt råd bestående av framstående jurister med
uppgift att utreda det ifrågasatta händelseförloppet och att avge ett utlåtande
i den aktuella konstitutionella frågan. Denna ordning skulle enligt motionären
medföra en stabil parlamentarisk kontrollmakt.
I motionen föreslås vidare att Riksdagens revisorer ersätts av ett
revisionsutskott inom riksdagen och en professionell, självständig
revisionsmyndighet. Med detta skulle enligt motionen revisionen uppnå maximalt
oberoende, varmed intresset för revisionen och dess betydelse skulle öka.
Ombudsmannaverksamheten borde enligt motionären omorganiseras antingen så att
samtliga ombudsmän ingår i en samlad organisation eller så att
Jämställdhetsombudsmannen, Barnombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen och
Handikappombudsmannen bildar ett gemensamt rättighetsombudsmannaorgan vid sidan
av JO.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågan om inrättandet av ett kommissionsinstitut i
riksdagen som aktualiseras i motion 1997/98:K35 (fp) är av den digniteten att
den bör behandlas inom ramen för en översyn av författningen i mer samlad form.
Utskottet ser för närvarande inget skäl att föreslå ett sådant översynsarbete.
Mot denna bakgrund avstyrks motion 1997/98:K35 yrkande 5.
De frågor rörande konstitutionsutskottets arbete som tas upp i motion K224
(fp) hör enligt utskottets mening också hemma i en författningsöversyn som
utskottet för närvarande inte är berett att ställa sig bakom. När det gäller de
övriga delarna av motion K224 vill utskottet beträffande förslaget i den del
som berör en omvandling av Riksdagens revisorer hänvisa till vad utskottet
uttalar i en annan del av betänkandet beträffande den statliga revisionen. När
det gäller förslaget om ombudsmannaverksamheten har liknande frågor nyligen
behandlats av utskottet i ett betänkande om den statliga förvaltningen (bet.
1997/98:KU21), där KU bl.a. framhöll att frågan om hur de ombudsmannaorgan som
lyder under regeringen skall organiseras framgent bör övervägas av regeringen.
Utskottet var inte berett att föreslå något samlat ombudsmannaämbete. Någon
anledning att ifrågasätta JO:s ställning och uppgifter fanns inte enligt
utskottet. Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motion
1997/98:K224.
Statlig revision
Bakgrund
I 12 kap. regeringsformen anges de särskilda kontrollinstrument riksdagen
förfogar över. Enligt 12 kap. 7 § RF väljer riksdagen revisorer som skall
granska den statliga verksamheten. Riksdagen kan besluta om att revisorernas
granskning skall omfatta också annan verksamhet. Riksdagen fastställer
instruktion för revisorerna. Riksdagens revisorer består i dag av 12 ordinarie
ledamöter och lika många suppleanter och ett kansli med ett drygt tjugotal
anställda.
De statliga myndigheternas verksamhet följs löpande och granskas för
regeringens räkning främst av Riksrevisionsverket, RRV. Verket har i dag ca 500
anställda för revisionsuppgifterna och vissa andra uppgifter, främst formerna
för den finansiella styrningen.
Riksdagsutredningen föreslog i sitt betänkande Reformera riksdagsarbetet
(förs. 1993/94:TK1) en väsentlig utbyggnad av Riksdagens revisorers kansli och
lade synpunkter på revisionsarbetets inriktning och organisation. Utredningen
föreslog bl.a. att revisorernas kansli skulle byggas ut med 18 fasta tjänster.
Utskottet (bet. 1993/94:KU18) ställde sig bakom de principer för förstärkning
av Riksdagens revisorer som Riksdagsutredningen föreslagit men begränsade sitt
beslut till vad utredningen hade angett som etapp 1, innebärande ett
resurstillskott om sex tjänster. Innan riksdagen tog ställning till den
ytterligare resurstilldelningen till revisorerna borde den föreslagna
utbyggnaden av revisorernas kansli utredas närmare. Även relationen och
rollfördelningen mellan Riksdagens revisorer och RRV borde ingå i en sådan
utredning, som talmanskonferensen enligt utskottet borde föranstalta.
Riksdagsbeslutet hösten 1994 (bet. 1994/95:KU28) innebar i praktiken att
Riksdagens revisorer fick ett resurstillskott motsvarande ungefär hälften av
den föreslagna första etappen. Riksdagen gav på grund av vad utskottet anfört
talmanskonferensen till känna att det borde bli en uppgift för den fortsatta
utredning av revisionsverksamheten som riksdagen på konstitutionsutskottets
förslag hade beslutat om, att också behandla finansieringsfrågan på längre
sikt. Enligt vad utskottet inhämtat skulle talmanskonferensen inom kort
tillsätta denna utredning. I juni 1995 fastställde talmanskonferensen
direktiven för utredningen och utsåg samtidigt landshövding Bengt K Å
Johansson till ordförande. I oktober 1995 tillsattes utredningens övriga
ledamöter och biträdespersonal.
Revisionsutredningens förslag
I de av talmanskonferensen fastställda direktiven återgavs in extenso KU:s
uttalanden i betänkandet 1993/94:KU18. Däremot fanns inga hänvisningar till
betänkandet 1994/95:KU28. Vidare hade utredningen enligt direktiven till
uppgift att överväga vilka totala resurser, ställt i relation till uppgifter
och ambitionsnivå, som bör avdelas för den statliga revisionen och avväga hur
dessa skall fördelas mellan RRV och Riksdagens revisorer. En annan viktig
uppgift var att ta ställning till avgränsningar och samverkansformer mellan de
båda myndigheterna. I samband med bedömningarna av resursbehovet för
revisorerna borde utredningen också gå in på frågor om revisorernas
kansliorganisation och sätt att arbeta. Ansvars- och uppgiftsfördelningen
mellan kanslipersonal och parlamentariker var en fråga som borde belysas.
Vidare borde utredningen bedöma organisationen av det riksdagsstyrda
revisionsarbetet med hänsyn till den pågående utvecklingen inom utskotten vad
gäller uppföljning och utvärdering.
Utöver de i direktiven angivna uppgifterna har utredningen behandlat vissa
andra frågor, däribland frågan om extern revision av Regeringskansliet. Denna
del har avrapporterats till talmanskonferensen i december 1996. Efter
remissbehandling och beredning i konstitutionsutskottet av förslaget (bet.
1996/97:KU22) beslutade riksdagen i juni 1997 i enlighet med utredningens
förslag. Den nya ordningen innebär att Riksdagens revisorer utför revision av
Regeringskansliet fr.o.m. räkenskapsåret 1997.
I promemorian Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket (1997-06-04)
redovisades två huvudalternativ för statens revisionsverksamhet. Enligt
alternativ A behålls nuvarande arbetsfördelning mellan Riksdagens revisorer och
RRV. Riksdagens revisorer bör enligt förslaget emellertid i större utsträckning
än i dag kunna utföra granskning av de stora komplexa statliga systemen och
även svara för granskningen av riksdagens myndigheter och den del av
Hovstaterna som bör granskas. Vid behov bör revisorerna också kunna ompröva de
revisionsinsatser som gjorts av RRV. Enligt alternativ B i promemorian bör den
statliga effektivitetsrevisionen i huvudsak utföras av Riksdagens revisorer.
Resurser svarande mot RRV:s anslagsfinansierade effektivitetsrevision bör föras
över från RRV till Riksdagens revisorer. Enligt detta alternativ skulle
revisorerna få ett samlat ansvar för effektivitetsrevisionen av hela den
offentliga sektorn inklusive regeringen och EU-bidragen samt för revisionen av
riksdagens myndigheter och en del av Hovstaterna.
Promemorian Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket har
remissbehandlats.
I oktober 1997 lämnade Revisionsutredningen sina förslag rörande uppgifter,
arbetsformer och resurser för Riksdagens revisorer. Enligt förslaget bör
Riksdagens revisorers ansvarsområde utökas dels genom en ytterligare
förskjutning mot stora, myndighetsöverskridande systemgranskningar, dels genom
att årlig revision inom Hovstaterna bör ingå i myndighetens ansvars-område.
I fråga om revisorernas arbetsformer föreslås att hela granskningsarbetet vad
gäller utredning och framtagande av revisionsrapporter skall åvila anställd och
kontrakterad personal. Syftet är att stärka riksdagens kontrollmakt genom en
utökad och mer oberoende revision. Den årliga resursramen bör ökas med 5
miljoner kr för att de nya uppgifterna skall kunna fullföljas.
Utredningen anser att den förändrade samhällsroll som Riksbanken kommer att
ha i framtiden gör banken mindre lämpad att utföra revision åt den inre
riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Riksdagens revisorer. Ett
underlag för de berörda myndigheternas fortsatta överväganden redovisas av
utredningen i denna del. Ansvaret för upphandlingen av den externa revisionen
av Riksdagens revisorer bör enligt utredningens mening av principiella skäl
handhas av ett annat organ än myndigheten själv. Även i denna del redovisas ett
underlag för ytterligare överväganden.
Till förslagen har fogats ett lagförslag om ändring i instruktionen för
Riksdagens revisorer. De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 1999.
Utredningens båda socialdemokratiska ledamöter har reserverat sig mot
utredningens förslag om att förändra Riksdagens revisorers arbetsformer och
menar att det är av värde för revisionen att valda revisorer även
fortsättningsvis deltar i granskningsarbetet. Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna i utredningen
har reserverat sig mot vad de anser vara utredningsförslagens alltför
begränsade räckvidd och förespråkar att den statliga revisionen underställs
riksdagen. Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas ledamöter har lämnat
särskilda yttranden till förmån för ett mer oberoende revisionsorgan under
riksdagen och en överföring av resurser från RRV till detta organ motsvarande
ett femtiotal årsarbetskrafter.
Talmanskonferensens bedömning
Enligt talmanskonferensen (förs. 1997/98:TK1) är det mot bakgrund av den
splittrade bild som Revisionsutredningen uppvisar uppenbart att utredningens
förslag inte kan ligga till grund för en mer omfattande reform av Riksdagens
revisorer. Frågan om riksdagsrevisorernas ställning och organisation har enligt
talmanskonferensen ett samband med den verksamhet som utvecklas i utskotten när
det gäller uppföljning och utvärdering. Sedan ytterligare erfarenhet vunnits på
det området kan det enligt talmanskonferensen vara skäl att på nytt pröva
frågan om utformningen av riksdagens kontrollmakt på det ekonomiska området.
Även andra skäl talar för en sådan prövning, bl.a. frågan om gränsen mellan
konstitutionsutskottets och revisorernas arbetsuppgifter. Frågan bör enligt
talmanskonferensen tas upp på nytt under nästa mandatperiod.
Motionerna
I motion 1997/98:K232 föreslår Per Rosengren (v) att den statliga revisionen
organiseras enligt Revisionsutredningens förslag B i kombination med
inrättandet av ett revisionsutskott i riksdagen. Förslaget innebär att
effektivitetsrevisionen flyttas från Riksrevisionsverket till Riksdagens
revisorer. Detta skulle enligt motionären stärka revisionen och medföra ett
ökat oberoende för revisionen.
I följdmotion 1997/98:K50 föreslår Carl Bildt m.fl. (m) att riksdagen hos
regeringen begär tillsättandet av en utredning om den statliga revisionen
(yrkande 3). I motionen hänvisas till en trepartimotion (1997/98:Fi503), bakom
vilken står (m), (fp) och (kd) och i vilken föreslagits inrättandet av ett nytt
revisionsorgan, som avses underställas riksdagen och ansvara för den
effektivitetsrevision som RRV och Riksdagens revisorer i dag utför. Eftersom
detta skulle betyda en stor omläggning och ett betydande behov av ny
lagstiftning krävs enligt motionärerna en ny utredning. Ett utkast till
utredningsdirektiv bör översändas till riksdagen och partigrupperna för
kommentarer innan det fastställs.
I följdmotion 1997/98:K54 av Per Olof Håkansson m.fl. (s, c, m, fp, v, mp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en översyn av den statliga revisionens uppbyggnad och
verksamhet m.m. Motionärerna anser, i motsats till talmanskonferensen, att en
ny utredning om den statliga revisionen bör för tids vinnande snarast komma
till stånd. De frågor som behöver utredas berör den samlade statliga
revisionsverksamheten. Frågorna bör enligt motionärerna prövas inom ramen för
en parlamentarisk utredning. Utredningen bör se över bl.a. den formella grunden
för revisionen och överväga det långsiktiga behovet av statlig revision och
resurserna för detta. Riksdagens revisorers regelverk bör anpassas till krav på
ett mer flexibelt arbetssätt och revisorernas möjlighet att samarbeta med
utskotten i riksdagen. Vissa frågors lösning, som saknar anknytning till
grundlagsändringar, bör kunna tas fram snabbare och inom ramen för den av
riksdagen uttalade förstärkningen av kapaciteten hos revisorerna. Utredningen
bör dock ges en tidsram som medger att arbetet kan bli ingående.
Utskottets bedömning
Talmanskonferensen anser i det nu aktuella förslaget att det mot bakgrund av
den splittrade bild som Revisionsutredningen uppvisar är uppenbart att
utredningens förslag inte kan ligga till grund för en mer omfattande reform av
Riksdagens revisorer. Enligt talmanskonferensen kan det vara skäl att på nytt
pröva frågan om utformningen av riksdagens kontrollmakt på det ekonomiska
området under nästa mandatperiod.
Utskottet konstaterar att Revisionsutredningen fick mer vidsträckta direktiv
än vad som framgick av riksdagsbeslutet våren 1994. Den mest påtagliga
utvidgningen gäller frågan om Riksdagens revisorers arbetsformer, som inte alls
berördes i utskottets betänkande (1993/94:KU18). Riksdagsbeslutet hösten 1994
om finansieringen av utbyggnaden av revisorernas kansli (bet. 1994/95:KU28)
omnämndes däremot inte alls i direktiven men kom ändå att behandlas i
utredningsarbetet. Riksdagens krav på att utredningen skulle göras ?snarast?
uppfylldes knappast. Från riksdagsbeslutet 1994 till dess resultaten
presenterades gick tre och ett halvt år. Den tid utredningen tog måste dock
betraktas mot bakgrund av den utvidgning av uppgiften som skedde genom
direktiven. Det kan också konstateras att de uppgifter som tillkom genom
utredningsdirektiven ledde till delade meningar i utredningen.
Resultatet av utredningsarbetet blev begränsat och splittrat, om man bedömer
det med utgångspunkt i direktiven. Bedömer man det däremot i förhållande till
riksdagsbesluten våren och hösten 1994 har riksdagen enligt utskottets
uppfattning fått någorlunda eniga svar på de frågor som ställdes. En
ytterligare förskjutning mot stora systemgranskningar förordas, alltså den typ
av granskning som RRV normalt inte ägnar så stor uppmärksamhet. Vidare föreslås
ett resurstillskott på 5 miljoner kr till Riksdagens revisorer, finansierat
genom omprioriteringar inom utgiftsområdena 1 och 2. Enligt utskottets mening
bör riksdagen fullfölja sitt beslut från 1994 och fatta beslut på grundval av
Revisionsutredningens förslag i vad avser en resursförstärkning av Riksdagens
revisorer med 5 miljoner kr. Utbyggnaden bör delas upp på tre år. Utskottet
anser att riksdagens förvaltningsstyrelse i sin budgetframställning till
Finansdepartementet rörande riksdagens myndigheter bör beakta vad utskottet
anfört. Detta bör ges förvaltningsstyrelsen till känna.
Utskottet instämmer i talmanskonferensens bedömning att det kan vara skäl att
pröva frågan om utformningen av riksdagens kontrollmakt på det ekonomiska
området under nästa mandatperiod, sedan ytterligare erfarenhet vunnits
beträffande uppföljning och utvärdering. Även frågan om gränsen mellan KU:s och
revisorernas arbetsuppgifter kan därvid bli aktuell att pröva.
Mot denna bakgrund avstyrks motionerna 1997/98:K50 (m), 1997/98:K54 (s, v,
fp, c, mp, m) och 1997/98:K232 (v), som samtliga förespråkar fortsatt utredning
i parlamentarisk form eller föreslår lösningar som kräver sådana överväganden.
Vissa begränsade frågor såsom Revisionsutredningens förslag om revisionen av
Hovstaterna och internrevisionen inom riksdagsförvaltningen samt en översyn av
revisorernas instruktion kan däremot göras i samarbete mellan KU och
finansutskottet under nästa riksmöte.
Resultatinformation som underlag för styrning av statlig verksamhet
Bakgrund
Riksdagens revisorer har på eget initiativ granskat hur regeringen och
Regeringskansliet arbetar med att analysera och använda resultat för att styra
förvaltningen. Revisorernas granskningar avser dels
Kommunikationsdepartementets ansvarsområde, dels Jordbruks-, Kultur- och
Socialdepartementets ansvarsområden. Granskningarna har redovisats i
rapporterna Analys och användning av resultat i Regeringskansliet (1996/97:11)
och Mål- och resultatstyrning, exempel från Kommunikationsdepartementets område
(1996/97:3). Revisorernas överväganden och förslag redovisas i Förslag angående
resultatinformation som underlag för styrning av statlig verksamhet
(1997/98:RR7). I detta betänkande behandlas förslaget i de delar det berör
förslag 1-3, som avser riksdagen och resultatstyrningen. Övriga förslag kommer
att behandlas i ett kommande betänkande (bet. 1997/98:KU31
Förvaltningspolitiskt program).
Revisorerna har inom ramen för sina granskningar gjort generella men även
vissa verksamhetsspecifika iakttagelser avseende arbetet med att resultatstyra
förvaltningen.
Revisorernas resonemang och förslag tar sin utgångspunkt i riksdagens behov
av resultatinformation. Enligt revisorernas mening bör regeringen utforma sin
resultatredovisning för riksdagen med utgångspunkt i dessa behov. Regeringen
bör i sin tur ställa krav på resultatinformation från myndigheterna.
Vissa utgångspunkter för revisorernas överväganden och förslag
Begreppet resultatstyrning
Tanken att statlig verksamhet skall styras genom att statsmakterna formulerar
mål och följer upp resultat har omväxlande kallats målstyrning, målrelaterad
styrning och mål- och resultatstyrning. Revisorerna använder i det förevarande
arbetet enbart begreppet resultatstyrning. Innebörden av detta begrepp är att
styrningen skall ske på basis av information om tidigare uppnådda resultat och
om förutsättningar att i framtiden kunna uppnå resultat.
Lagar och förordningar
Enligt lag (1996:1059) om statsbudgeten finns en skyldighet för regeringen att
för riksdagen redovisa mål och resultat inom olika verksamhetsområden. Enligt
revisorerna finns därmed en grund för en mer strukturerad och årligen
återkommande rapportering från regeringen till riksdagen av hur förvaltningen
utvecklas.
Förordningen (1996:882) om myndigheternas årsredovisningar, som trädde i
kraft den 1 januari 1997, innebär att Regeringskansliet i större omfattning än
tidigare bestämmer vilken resultatinformation som myndigheterna skall redovisa
i årsredovisningen och på vilket sätt detta skall ske.
Några av revisorernas iakttagelser
Enligt revisorerna har utskotten i riksdagen ansvar för att följa upp och
utvärdera regeringens arbete med att styra förvaltningen. Informationen om
förvaltningens resultat måste enligt revisorerna bli en integrerad del av
budgetbehandlingen. Om intentionerna bakom styrformen resultatstyrning skall
förverkligas måste såväl riksdagen som regeringen ges ökade möjligheter att
ställa krav på resultatinformationen. Denna information måste då också
uppfattas som angelägen för uppföljning, utvärdering och styrning av
förvaltningen.
Revisorerna redovisar i detta sammanhang Förvaltningspolitiska kommissionens
bedömning att politikernas deltagande i resultatstyrningen i budgetprocessen är
svag och att det är angeläget med ett ökat intresse och engagemang från
politikerna, vilket förutsätter att styrningen utformas och utvecklas på
politikernas villkor.
Av revisorernas granskningar har framgått att budgetprocessen är för
komprimerad i tiden för att en tydlig koppling mellan redovisade resultat och
beslut om verksamhetens inriktning och omfattning skall kunna åstadkommas. De
erfarenheter som hittills gjorts tyder på svårigheter för riksdagen att i ett
sammanhang ta ställning till regeringens redovisning av resultat och förslag
till resursfördelning.
Enligt revisorernas mening bör riksdagen på förslag av regeringen formulera
och besluta om mål - effektmål - på utgiftsområdes- eller verksamhetsnivå.
Regeringen skall i dialog med myndigheterna i sin tur formulera och besluta om
verksamhetsmål för myndigheterna. Det innebär att betydelsen av övergripande
mål i förhållande till myndigheterna tonas ned i budgetprocessen.
Riksdagen och resultatstyrningen
Revisorerna har i sin granskning av Jordbruks-, Kultur- och
Socialdepartementets ansvarsområden funnit att redovisningen av myndigheternas
resultat i 1997 års budgetproposition var ofullständig. Motsvarande redovisning
i 1998 års budgetproposition var med ett undantag fragmentarisk och
övergripande.
Revisorernas granskning våren 1997 har visat att utskottsbehandlingen av
budgetpropositionen hösten 1996 i liten utsträckning omfattade en diskussion av
verksamheternas resultat. I än mindre grad förefaller det ha förelegat ett
samband mellan riksdagens beslut och regeringens resultatredovisning. Utskotten
gav våren 1997 uttryck för uppfattningen att den korta tid som står till
förfogande för beredningen av regeringens budgetproposition inte gör det
möjligt att behandla resultatinformation och förslag till medelstilldelning i
ett sammanhang.
Revisorerna bedömer att det behövs en grund för arbetet med
resultatstyrningen i riksdagen. Utskotten har hittills i mycket begränsad
omfattning utnyttjat de kansliresurser hos Riksdagens revisorer som tidigare
avsatts för att disponeras av utskotten i deras uppföljnings- och
utvärderingsarbete. Ytterligare åtgärder behöver enligt revisorerna vidtas för
att underlätta för riksdagens ledamöter att ikläda sig rollen som kravställare
på och mottagare av resultatinformation. Utgångspunkten för revisorernas
förslag är att regeringens resultatredovisning och riksdagens beslut om
omfattningen och inriktningen av förvaltningen skall kunna behandlas i ett
sammanhang. Revisorerna föreslår, med hänvisning till bestämmelserna i
budgetlagen om regeringens årsredovisning för staten till riksdagen, att en
sådan redovisning skall lämnas senast den 1 augusti varje år innehållande
resultatet av förvaltningens verksamhet det senaste budgetåret (yrkande 1). De
resultat som regeringen redovisar bör förklaras och analyseras i relation till
formulerade effektmål. Revisorerna förutsätter att det huvudsakliga
beredningsarbetet i riksdagen vad avser resultatredovisningen kan göras innan
budgetpropositionen lämnas.
Revisorerna föreslår vidare vad gäller riksdagens granskning av
Regeringskansliet en ordning av den typ som tillämpas av Statsrevisorerna i
Finland, innebärande årlig inspektion av varje ministerium där bl.a. frågor om
resultatstyrning och resultatredovisning tas upp. Mera specifika
effektivitetsfrågor, gällande t.ex. olika ministerier, behandlas också. Med
motsvarande ordning i Sverige skulle Riksdagens revisorer få en roll i
förhållande till riksdagen som motsvarar den Riksrevisionsverket har i
förhållande till regeringen. Resultatet av revisorernas granskningar skulle
kunna ligga till grund för utskottens arbete med uppföljningar och
utvärderingar. Revisorerna menar att en motsvarande ordning kan övervägas för
den svenska riksdagen (yrkande 2).
I ett tidigare förslag (1996/97:RR9) har revisorerna framfört att en
årsredovisning för staten bör revideras på riksdagens vägnar. En möjlig ordning
som revisorerna pekat på är att finansutskottet, som bereder årsredovisningen
för riksdagens räkning, remitterar årsredovisningen till Riksdagens revisorer
för granskning och yttrande. En ordning som innebär att Riksdagens revisorer
granskar och yttrar sig över regeringens resultatredovisning bör enligt
förslaget övervägas av talmanskonferensen (yrkande 3).
Finansutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över
det aktuella förslaget från Riksdagens revisorer. I sitt yttrande
(1997/98:FiU2y) framhåller finansutskottet inledningsvis att revisorernas
granskning har utgjort en bra utgångspunkt för det fortsatta arbetet med att
utveckla resultatstyrningen. Enligt utskottet är det av vikt att riksdagens
roll i styrsystemet särskilt har belysts. Revisorernas material visar enligt
utskottet inte minst på behovet av att aktivt stärka och utveckla riksdagens
egna insatser inom resultatstyrningen. Utskottet betonar att arbetet med att
forma riksdagens roll härvidlag bör ske inom riksdagens egen organisation.
Beträffande inriktningen av resultatstyrningen betonar utskottet att strävan
bör vara att resultatstyrningen bör omfatta all verksamhet i statlig regi
oavsett hur den är finansierad, således inte bara förvaltningen.
När det gäller revisorernas förslag om att regeringen senast den 1 augusti
varje år skall redovisa resultatet av förvaltningens verksamhet, säger sig
finansutskottet ha förståelse för det synsätt som revisorerna anlägger när det
gäller möjligheten att praktiskt lägga resultatinformationen till grund för
budgetarbetet i riksdagen. Både oppositionspartiernas och utskottens arbete
skulle underlättas om den föreslagna ordningen infördes. Dock finns starka skäl
för att information som ligger till grund för regeringens budgetförslag bör
redovisas samlat i budgetpropositionen vid ett tillfälle. Den nära kopplingen
mellan uppnådda resultat och medelstilldelning för det kommande året riskerar
att försvagas med den ordning som revisorerna föreslagit. Formerna för
regeringens återrapportering till riksdagen av resultatinformation bör
övervägas i samband med en utvärdering av den nya budgetprocessen, sedan denna
prövats också under ett valår. Mot denna bakgrund är finansutskottet inte
berett att nu ta ställning till en mera omfattande omläggning av det slag som
revisorerna för fram. Utskottet pekar också på möjligheten att utskotten i
dialog med regeringen kan ta initiativ till att resultatinformation lämnas till
riksdagen tidigare än i budgetpropositionen och nämner som exempel på formen
för detta regeringens årliga skrivelse till riksdagen om utvecklingen inom den
kommunala sektorn.
När det gäller förslaget från revisorerna om en utvidgad granskning av
regeringen enligt finsk modell betonar finansutskottet att de finska
statsrevisorernas granskning av regeringen gäller ett förhållandevis omfattande
förvaltningsområde, vilket beror på att systemet med centrala ämbetsverk
övergivits och att styrningen lyfts över till ministerierna eller till en
decentraliserad regional förvaltning. Det är mot denna bakgrund svårt att
direkt överföra erfarenheterna från Finland på svenska förhållanden.
Representanterna för (m) och (v) i utskottet har anfört avvikande mening i
denna del av yttrandet. Därvid har det anförts att det är väsentligt att
riksdagens arbete med resultatstyrning underlättas genom att regeringen lämnar
en separat och samlad redovisning av resultatet av förvaltningens verksamhet
för det föregående budgetåret. Målet bör vara att en sådan redovisning läggs
fram för riksdagen i samband med vårpropositionen eller senast före sommaren.
En sådan ordning skulle enligt (m) och (v) inte minst vara mycket betydelsefull
för oppositionspartiernas möjligheter att i praktiken lägga
resultatredovisningen till grund för sina alternativa budgetförslag. På
motsvarande sätt skulle utskottens beredning under hösten av de olika
budgetalternativen i hög grad underlättas. Regeringens bedömningar bör inte
ingå i resultatdokumentet utan redovisas i budgetpropositionen. Därigenom
upprätthålls den koppling mellan uppnådda resultat och medelstilldelning för
kommande år som eftersträvas i resultatstyrningen, anser (m) och (v).
Motionen och finansutskottets yttrande
I följdmotion 1997/98:K12 av Barbro Westerholm (fp) föreslås att om riksdagen
antar revisorernas förslag om resultatinformation, bör såväl Riksdagens
revisorer som Regeringskansliet utvärdera vad denna resultatinformation ger och
hur den kan utformas så att nyttan med uppföljningarna kan motivera de insatser
som krävs (yrkande 2).
Finansutskottet avstyrker i sitt yttrande yrkande 2 i motionen med hänvisning
till vad utskottet anfört om revisorernas förslag att lägga
resultatinformationen till grund för budgetarbetet inom riksdagen (yrkande 1).
Utskottets bedömning
Riksdagens revisorer har föreslagit att regeringen bör lämna en årsredovisning
för staten till riksdagen senast den 1 augusti varje år. Redovisningen bör
innehålla resultat av förvaltningens verksamhet det senaste budgetåret (yrkande
1). Finansutskottet har i sitt yttrande anfört att det finns starka skäl för
att information som ligger till grund för regeringens budgetförslag bör
redovisas samlat i budgetpropositionen vid ett tillfälle. Den nära kopplingen
mellan uppnådda resultat och medelstilldelningen för det kommande året riskerar
att försvagas med den ordning revisorerna föreslagit. Formerna för regeringens
återrapportering till riksdagen av resultatinformation bör övervägas i samband
med utvärderingen av den nya budgetprocessen. Finansutskottet är inte berett
att ta ställning till en mera omfattande omläggning av det slag som revisorerna
fört fram. (m) och (v) har anmält avvikande mening och anser att regeringen bör
lämna en separat och samlad redovisning för föregående budgetår i samband med
vårpropositionen eller senast före sommaren. Utskottet anser i likhet med
finansutskottet att formerna för regeringens återrapportering av
resultatinformation bör övervägas i samband med utvärderingen av den nya
budgetprocessen. Med hänvisning till detta får revisorernas förslag i denna del
och motion K12 yrkande 2 (fp) anses besvarade, varför de avstyrks.
Revisorerna har vidare föreslagit vad gäller granskning av Regeringskansliet
en ordning av den typ som tillämpas av Statsrevisorerna i Finland, innebärande
årlig inspektion av varje ministerium avseende bl.a. frågor om resultatstyrning
och resultatredovisning (yrkande 2). Finansutskottet har i sitt yttrande bl.a.
anfört att det mot bakgrund av den skillnad som numera föreligger mellan den
svenska och den finska förvaltningen är svårt att direkt överföra
erfarenheterna från Finland på svenska förhållanden. Utskottet delar
finansutskottets uppfattning och avstyrker revisorernas förslag i denna del.
Revisorerna har också föreslagit att en årsredovisning för staten bör
revideras på riksdagens vägnar, t.ex. så att finansutskottet remitterar
årsredovisningen för granskning och yttrande till revisorerna. En ordning av
detta slag bör enligt Riksdagens revisorer övervägas av talmanskonferensen
(yrkande 3). Enligt utskottets mening bör denna fråga bli föremål för beredning
inom ramen för talmanskonferensens utvärdering av budgetprocessen vilken
omtalats ovan. Revisorernas förslag på denna punkt bör alltså bifallas.
Riksdagens öppnande
Motionen
I motion 1997/98:K223 yrkande 2 begär Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen
beslutar att analysera sina symbolhandlingar för att bättre betona folkstyrets
betydelse. Enligt motionären får kungen och hans familj alltför stor
uppmärksamhet vid riksdagens högtidliga öppnande på ledamöternas bekostnad. Ett
mer genomtänkt högtidligt öppnande bör enligt motionären införas så att
symbolerna fokuserar vårt demokratiska statsskick.
Bakgrund
Riksmötet öppnas enligt 1 kap. 6 § riksdagsordningen vid ett särskilt
sammanträde senast på riksmötets tredje dag, varvid statschefen på talmannens
hemställan förklarar riksmötet öppnat. Talmannen fastställer efter samråd med
vice talmännen ordningen för detta sammanträde. Den nuvarande ordningen
infördes år 1975 sedan den nya regeringsformen trätt i kraft.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen under senare år behandlat frågor med
anknytning till riksmötets öppnande, senast vid 1996/97 års riksmöte (bet.
1996/97:KU13). Genomgående har utskottet drävid hänvisat till ett uttalande vid
1982/83 års riksmöte (bet. KU 1982/93:14), enligt vilket det ankommer på
talmannen att efter samråd med vice talmännen fastställa ordningen vid
öppningssammanträdet.
Utskottets bedömning
Med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört beträffande riksdagens
öppnande avstyrks motion 1997/98:K223 yrkande 2 (c).
Ledamöternas placering i plenisalen
Motionerna
I motion 1997/98:K237 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark, båda (m), yrkas att
riksdagen beslutar att platsfördelningen i riksdagens plenisal skall ske efter
partitillhörighet och inte efter valkrets. Enligt motionärerna tenderar
debatterna i riksdagen att bli utdragna och svåröverskådliga när de förs med
upp till sju partier som deltagare. Även ledamöternas placering i plenisalen
spelar en roll härvidlag. Endast 7 av 54 undersökta länder hade enligt
Interparlamentariska unionen valkretsindelningen som grund för placering. I
majoriteten av länder satt ledamöterna partivis. Detta är ofta fallet även i
kommun- och landstingsfullmäktige liksom i EU-parlamentet. En platsfördelning
efter partitillhörighet skulle enligt motionärerna skänka debatten större
livfullhet och överskådlighet. Eftersom en förändring i denna riktning inte lär
kräva någon större ombyggnad eller installation av ny apparatur, bör åtgärden
enligt motionärerna kunna genomföras inför nästa mandatperiod.
I motion 1997/98:K252 yrkande 4 föreslår Roy Ottosson (mp) att riksdagen
beslutar att placeringen av ledamöterna bör ske partivis. Den nuvarande
valkretsvisa placeringen försvårar enligt motionären för ledamöterna att vara i
kammaren under debatterna, eftersom ledamöterna i praktiken måste lämna
kammaren för att kunna kommunicera med sina partikamrater.
Bakgrund
Enligt 2 kap. 3 § riksdagsordningen skall för varje ledamot finnas en särskild
plats i plenisalen. Ledamöterna tar enligt tilläggsbestämmelse 2.3.1 plats i
plenisalen valkretsvis.
Utskottet har vid flera tillfällen, senast hösten 1996 (bet. 1996/97:KU13),
avstyrkt motionsförslag med samma innehåll som det nu aktuella. I ett tidigare
betänkande (bet. 1987/88:KU43) anförde utskottet med anledning av en motion
bl.a. att en partivis placering av ledamöterna skulle vara en markering av den
framträdande roll som de politiska partierna numera spelar i riksdagen. Det
skulle enligt utskottet troligen också ha vissa andra fördelar från kontakt-
och debattsynpunkt. Emellertid fanns det också enligt utskottets bedömning inte
någon tillräckligt stark opinion bland ledamöterna för att bryta traditionen. I
ett senare betänkande (bet. 1992/93:KU9) anförde utskottet bl.a. att
effekterna från debatt- och kontaktsynpunkt inte skulle bli de som avsågs i den
då aktuella motionen. En omdisponering av plenisalen måste ske om man vill
skapa en tätare atmosfär vid debatterna ansåg utskottet och avstyrkte motionen.
Utskottet fann vid sin senaste behandling under 1996/97 års riksmöte inte
anledning att frångå den ståndpunkt utskottet intagit tidigare i denna fråga.
Riksdagen avslog också motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin uppfattning i fråga om ledamöternas placering i
plenisalen och avstyrker motionerna 1997/98:K237 (m) och 1997/98:K252 yrkande 4
(mp).
Användningen av de gamla kammarsalarna
Motionen
I motion 1997/98:K252 yrkande 1 av Roy Ottosson (mp) begärs att riksdagen
prövar om debatter med anledning av utskottsbetänkanden kan hållas i första-
eller andrakammarsalen. Motionären påpekar att dessa debatter i regel besöks av
ganska få ledamöter och att kammaren därför ofta ger en känsla av ödslighet.
Denna känsla skulle minskas om debatterna i stället kunde hållas i första-
eller andrakammarsalen.
Bakgrund
Konstitutionsutskottet behandlade i sitt betänkande KU 1987/88:43 en motion om
att riksdagen skulle besluta att på försök förlägga frågestunder och/eller
interpellationsdebatter till endera av de gamla kammarsalarna och att riksdagen
skulle uppdra åt förvaltningsstyrelsen att vidta nödvändiga arrangemang för att
verkställa detta. Utskottet anförde att en flyttning av vissa debatter till
mindre lokal inte skulle ha några påtagliga fördelar från debattsynpunkt.
Utskottet avstyrkte mot denna bakgrund motionsförslaget.
Utskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:KU18 en
motion att ge förvaltningsstyrelsen i uppdrag att inreda en lokal lämpad för
fråge- och interpellationsdebatter. Utskottet konstaterade då att förslaget var
av intresse men av sådan art att det krävdes ytterligare utredning och
överväganden. Det fanns därför anledning att återkomma i dessa frågor vid ett
senare tillfälle.
Sedan slutet av 1980-talet har vissa förändringar gjorts i kammarens
inredning så att vid interpellationsdebatter interpellanter och svarande
statsråd placeras nedanför talmansstolen. Vid frågestunder finns de deltagande
statsråden i stolar nedanför talmansstolen.
Under 1995/96 års riksmöte presenterades en programutredning om plenisalens
inredning som innebar att plenisalen skulle byggas om och att platser skulle
reserveras kollektivt för partierna men inte för enskilda ledamöter. Förslaget
har inte lett till någon åtgärd.
I sitt betänkande 1996/97:KU3 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande med
samma innehåll som det nu aktuella. Utskottet konstaterade att riksdagens
plenisal ofta är för stor för den aktivitet som pågår där. De tillfällen då den
är fylld av ledamöter är betydligt färre än de tillfällen då den ger ett
ödsligt intryck. Vid de tillfällen då alla ledamöter eller nästintill alla är
närvarande behövs emellertid platserna. Att var och en har sin bestämda plats i
kammaren kan också ha andra fördelar. Utskottet framhöll också att det skulle
innebära praktiska svårigheter att flytta vissa debatter till en annan lokal än
kammaren, särskilt beträffande debatter av utskottsbetänkanden, dvs.
arbetsplenum. Ett särskilt problem i dessa fall var enligt utskottet att ingen
av de gamla kammarsalarna är utrustad med voteringsanläggning. Det föreföll
enligt utskottet inte ändamålsenligt att förlägga just dessa debatter till
annan lokal än kammaren och behålla kammaren för andra ändamål, såsom förutom
interpellationsdebatter och frågestunder fåtaliga tillfällen som
öppningssammanträden och allmänpolitiska debatter.
Utskottets bedömning
Med hänvisning till utskottets tidigare ställningstagande avstyrks motion
1997/98:K252 yrkande 1 (mp).
Användningen av dator i plenisalen
Motionen
I motion 1997/98:K212 hemställer Ola Karlsson (m) att riksdagen beslutar
tillåta arbete med dator i plenisalen. Enligt motionären är ett av skälen till
den låga närvaron vid kammardebatterna att ledamöterna har små möjligheter att
arbeta med något annat parallellt med att lyssna på debatten. Bärbara datorer
skulle enligt motionären kunna användas för arbete i plenisalen under
debatterna.
Bakgrund
Någon särskild regel som förbjuder användning av bärbar dator i plenisalen
finns inte. Enligt kammarkansliet har det emellertid inträffat att en ledamot
av talmannen ombetts att inte arbeta med sådan utrustning under pågående
debatt, eftersom det bedömts som störande för övriga närvarande. Det kan i
sammanhanget nämnas att t.ex. tidningsläsning av samma skäl enligt praxis inte
är tillåten i samband med plenum.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening bör riksdagen inte alltför detaljerat reglera vad som
är tillåtet och inte tillåtet att göra under överläggningarna i kammaren. Den
fråga som aktualiseras i motionen och liknande andra frågor bör avgöras av
talmannen, eventuellt efter diskussion i talmanskonferensen, som kan ta
initiativ i fråga om reglering av ordningsfrågor, om så är påkallat. Motion
1997/98:K212 (m) avstyrks.
Tilltal av kvinnliga ledamöter
Motionen
I motion 1997/98:K602 yrkande 2 föreslår Ulla Hoffmann m.fl. (v) att riksdagen
uppdrar åt talmanskonferensen att utarbeta ett handlingsprogram för
kammardebatterna med avseende på hur man ska komma till rätta med problem med
tilltalstonen i riksdagsdebatterna. Som exempel nämns i motionen att manliga
debattörer ibland nämner kvinnliga ledamöters låga ålder eller ändrar tilltalet
från att tilltala kvinnliga ledamöter vid förnamn och efternamn till fru plus
efternamn.
Bakgrund
Enligt 2 kap. 12 § riksdagsordningen får ingen vid sammanträde uttala sig
otillbörligt om annan eller begagna personligen förolämpande uttryck eller i
övrigt i ord eller handling uppträda på sätt som strider mot god ordning.
Bryter någon mot denna föreskrift och rättar han sig inte efter talmannens
erinran, får talmannen taga från honom ordet för pågående överläggning.
Enligt kammarkansliet finns inga allmänna anvisningar från talmannen angående
det språkbruk det här är tal om. Talmannen avgör från fall till fall vad som är
ett acceptabelt språkbruk vad gäller tilltal etc.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att de befogenheter som talmannen har när det gäller tilltal
ledamöterna emellan m.m. bör vara tillfyllest. Om det behövs kan talmannen ta
upp frågan till diskussion i talmanskonferensen, som kan lämna förslag till
åtgärder till talmannen. Utskottet kan inte ställa sig bakom motionärens
förslag, varför motion 1997/98:K602 yrkande 2 (v) avstyrks.
Fasta beslutstillfällen
Motionen
I motion 1997/98:K225 hemställer Bengt Kronblad och Sven-Erik Österberg, båda
(s), att riksdagen ger talmanskonferensen till känna att riksdagens
beslutsfattande bör koncentreras till ett par tillfällen i veckan, främst på
torsdagar. Enligt motionärerna är beslutsfattandet mera tidskrävande än de
25-30 timmar/år som ägnas åt voteringar, vilket har negativa konsekvenser för
resor och sammanträden utanför riksdagshuset.
Bakgrund
Bestämmelserna om ärendenas avgörande återfinns i 5 kap. riksdagsordningen. Av
bestämmelserna framgår bl.a. att betänkande från ett utskott skall bordläggas
vid två sammanträden med kammaren före ärendets avgörande, om inte riksdagen på
utskottets eller talmannens förslag beslutar att ärendet skall avgöras efter
endast en bordläggning (1 §). Ärende i vilket överläggning äger rum får enligt
3 § ej upptagas till avgörande förrän kammaren på talmannens förslag har funnit
överläggningen avslutad. Utskottsbetänkande får upptas till avgörande endast
vid sammanträde som i kallelse enligt 2 kap. 5 § och i föredragningslista
enligt 2 kap. 7 § som arbetsplenum.
Ett ?normalt? veckoarbetsschema under pågående riksmöte innebär tid för
utskottssammanträden tisdag kl. 10.00 eller senare fram till kl. 14.00 och
torsdag morgon fram till kl. 12.00, arbetsplenum i kammaren onsdag kl. 9.00 och
eventuellt torsdag kl. 12 med fortsättning efter frågestund kl. 14.00 samt
sammanträde för interpellationssvar tisdag kl. 14.00 och fredag kl. 9.00.
Partigrupperna sammanträder vanligen på tisdagseftermiddagarna ca
kl. 16.30-18.00.
Tidigare behandling m.m.
Utskottet har under riksmötet 1996/97 behandlat frågan om fast tid för
beslutsfattande i plenum med anledning av en motion (bet. 1996/97:KU13).
Utskottet anförde i betänkandet bl.a. att det finns uppenbara fördelar med en
sådan ordning med hänsyn till ledamöternas möjlighet att disponera sin tid på
ett effektivt sätt. Nackdelar med fast tid är att debatter kan behöva brytas
och tid gå till spillo inte bara för middagsuppehåll, frågestunder m.m. utan
också för att i förväg fastställda voteringsklockslag närmar sig. Sambandet
mellan debatter och beslutsfattande kunde enligt utskottets mening bli än mera
uttunnat än vad som nu är fallet. Utskottet var inte berett att utan vidare
förorda en ordning med fast tid för beslutsfattande. Utskottet förutsatte att
frågan skulle komma att behandlas av talmanskonferensens arbetsgrupp, som bl.a.
hade i uppgift att se över utskottsbetänkandenas utformning med sikte på att
antalet voteringar i möjligaste mån skulle begränsas.
Frågan om utskottsbetänkandenas utformning behandlas inte i
talmanskonferensens senast avgivna förslag 1997/98:TK1. Enligt uppgift från
kammarkansliet fortsätter behandlingen av den nämnda frågan i
talmanskonferensens arbetsgrupp.
Utskottets bedömning
Utskottet har, som framgått av vad utskottet redovisat i det föregående,
uttalat att det finns vissa fördelar med fast tid för beslutsfattande i
riksdagen med hänsyn till ledamöternas möjlighet att disponera sin tid på ett
effektivt sätt. Utskottet har tidigare också funnit vissa nackdelar med
systemet, bl.a. tidsspillan i samband med avbrott av andra aktiviteter och ett
uttunnat samband mellan debatt och beslutstillfälle i enskilda ärenden.
Med beaktande av dessa förhållanden finner utskottet att förslaget i den här
aktuella motionen indikerar ett reformbehov. Utskottet anser liksom tidigare
att ett system med fasta beslutstillfällen inte utan vidare bör införas.
Däremot bör ett sådant system kunna bli föremål för en viss försöksverksamhet
under en begränsad tid i början av nästa mandatperiod. Ett förslag med detta
innehåll bör enligt utskottets mening med viss förtur kunna utarbetas av
talmanskonferensen inom ramen för det pågående arbetet med att utveckla
arbetsformerna. Försöksverksamheten får sedan utvisa om det finns skäl att
permanent införa en sådan ordning. Vid behov får talmanskonferensen återkomma
till riksdagen med förslag till ändringar i riksdagsordningen. Detta bör
riksdagen med anledning av motion 1997/98:K225 (s) som sin mening ge
talmanskonferensen till känna.
Registrering av lobbyister
Motionen
I motion 1997/98:K203 föreslår Bertil Persson (m) att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett system med
registrerade lobbyister liknande det som tillämpas i USA. I den amerikanska
kongressen finns ett system med godkända och registrerade lobbyister, som
arbetar öppet och under ansvar för att lämnade uppgifter är korrekta. Enligt
motionären är det hög tid att även i Sverige skapa ett motsvarande ramverk för
den professionella lobbyverksamheten i riksdagen. Därigenom kommer ledamöterna
att kunna ställa helt andra krav på den givna informationen och utbytet kommer
att ske i öppna former.
Bakgrund
Lobbyverksamhet med anknytning till den svenska riksdagen är inte formellt
reglerad. I andra länder finns i viss omfattning regler för denna verksamhet.
Sålunda måste en lobbyist i den amerikanska kongressen vara registrerad och
uppge vem han eller hon företräder i sina kontakter med beslutsfattarna.
Registrering skall ske senast 45 dagar efter det att den första kontakten
tagits. Den organisation eller det företag som lobbyisten arbetar för skall
registreras med namn, säte och allmän beskrivning av vilken verksamhet som
bedrivs. Den egentliga uppdragsgivaren skall också anges liksom vilka som
bidrar ekonomiskt till verksamheten. Varje halvår skall en rapport upprättas
där lobbyaktiviteter under den gångna perioden anges tillsammans med
uppskattade inkomster och utgifter. Reglerna ingår i Lobbying Disclosure Act.
Den som bryter mot reglerna i denna lag kan bötfällas.
Europaparlamentets utredningsenhet har inventerat förhållandena vad gäller
lobbyverksamhet i medlemsländernas parlament avseende år 1995. Av inventeringen
framgår bl.a. att de flesta parlament inte hade några bestämmelser om
intressegruppers aktiviteter. Tyskland var det enda land som hade formella
regler. I Danmark hade i praktiken införts en form av kontroll över lobbying. I
Storbritannien hade två intressegrupper för professionella parlamentslobbyister
frivilligt antagit uppförandekoder och satt upp egna register. I de fall där
regler fanns inom de europeiska parlamenten ingick alltid regi-strering som en
komponent. Utdelning av passerkort var ett annat sätt att kontrollera
intressegrupper.
I Europaparlamentet finns ett offentligt register och en uppförandekod för
lobbyister. Enligt ordningsreglerna i parlamentets arbetsordning utfärdas
personliga passerkort till den som vill ?förse ledamöterna med information?.
Villkor för passerkort är att vissa ordningsregler respekteras samt att
lobbyistens namn och uppdragsgivare registreras. Det intresse som lobbyisten
företräder måste uppges vid varje enskilt möte med personer vid parlamentet.
Enligt uppförandekoden får konfidentiell information inte spridas vidare och
ekonomisk ersättning inte erbjudas.
Någon samlad översikt över lobbyverksamheten generellt i Sverige finns inte.
Enligt en undersökning som genomfördes 1988 var det etablerade organisationer
som LO, SAF och LRF som stod för de mest omfattande kontakterna med riksdagen.
Minst vanliga bedömdes kontakter från professionella lobbyister vara.
I en rapport till Förvaltningspolitiska kommissionen (Öberg 1996)
konstaterades att lobbyverksamheten ökar i det svenska samhället. En ny typ av
lobbyister i form av konsultföretag har vunnit insteg i denna verksamhet under
loppet av 1990-talet.
Dessa företag bedriver i allmänhet lobbyverksamhet endast som en del av sin
totala verksamhet. En vanlig benämning på verksamheten är ?samhällskontakt?. De
största företagen i Sverige som tillhandahåller sådana tjänster är Kreab och
JKL. Andra företag i branschen är Burson-Marsteller, Gullers Grupp
Informationsrådgivare AB, Idétorget och ISAK - Information & Samhällskontakt.
De nämnda PR-företagen ingår tillsammans med andra i en branschorganisation,
Public Relations Konsultföretag (PRECIS).
När det gäller mönstret i och omfattningen av kontakterna mellan organiserade
utomparlamentariska aktörer och politiker, tjänstemän och andra som har
inflytande i beslutsprocessen, finns ingen översiktlig redovisning. Dock finns
en studie (Vaverka 1996) om lobbying mot kommunikations-, arbetsmarknads- och
jordbrukssektorn i Sverige. Undersökningen bygger på en genomgång av skrivelser
till utskott och departement från slutet av 1980-talet till 1994/95.
Beträffande trafikutskottet omfattar undersökningen en längre tidsperiod. Av
undersökningen framgår att lobbyingförsöken mot de nämnda sektorerna har ökat
sedan 1980-talet. Allmänheten är den grupp som utnyttjar skriftlig lobbying i
störst omfattning, därnäst myndigheter, föreningslivet, kommuner och landsting,
näringslivsorganisationer, företag, arbetstagarorganisationer och
lantbruksorganisationer.
Det finns också en typ av organisationer som är ägnade att bl.a. underlätta
kontakterna mellan riksdagen och olika intressen utanför denna. Ett exempel på
detta är Sällskapet politik & näringsliv, som bildades 1980 och i vars styrelse
för närvarande sitter sex riksdagsledamöter och tre företagsledare.
Verksamheten finansieras delvis av Industriförbundet. Ett annat exempel är
riksdagens biltillverkargrupp, som består av 20 ledamöter från olika partier.
Chefer från Volvo, Saab och Scania turas om att leda gruppen, och företagen
står för kostnaderna för mötesverksamhet m.m. Ett ytterligare exempel är
skogsindustrigruppen i riksdagen som har medlemmar från samtliga partier.
Vid konstitutionsutskottets senaste behandling av frågan om registrering av
lobbyister (bet. 1995/96:KU22) framhöll utskottet att det finns en lång
tradition av intressebevakning från organisationernas sida gentemot bl.a.
riksdagen och regeringen. Kontakter i den omfattning och i de former som
förekommer mellan organisationsföreträdare och enskilda ledamöter, utskott
m.fl. borde enligt utskottets mening betraktas som ett naturligt och legitimt
inslag i den politiska processen. Mot denna bakgrund ifrågasatte utskottet
behovet och värdet av ett registreringsförfarande.
Demokratiutredningen (SB 1997:01) skall enligt sina direktiv (dir. 1997:101)
söka klargöra begreppen och definiera vad som menas med lobbying. I uppdraget
ingår också att kartlägga och sammanfatta erfarenheter från andra länder samt
eventuellt lämna förslag till åtgärder på området. Kommitténs uppdrag skall
vara avslutat senast den 31 december 1999.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågan om lobbyism som riktar sig mot regering och
riksdag synes ha utvecklats i olika avseenden under senare år. Samtidigt
konstaterar utskottet att det saknas en systematisk genomgång av lobbyismens
former, omfattning och effekter på det demokratiska systemet i Sverige. Mot
denna bakgrund förefaller det enligt utskottets mening lämpligt att avvakta
resultatet av det utredningsarbete med den här aktuella inriktningen som
Demokratiutredningen skall göra enligt sina direktiv. Utskottet finner mot
denna bakgrund ingen anledning för utskottet att föreslå någon åtgärd från
riksdagen för närvarande. Motion 1997/98:K203 (m) avstyrks.
Utnyttjande av riksdagens lokaler
Motionen
I motion 1997/98:K223 yrkande 1 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen
beslutar se över bestämmelserna för utnyttjande av riksdagens lokaler. Enligt
motionären är det endast talmannen, partikanslichefer och etablerade
riksdagssällskap som har rätt att boka möten i de större samlingssalarna, medan
en enskild ledamot möter stränga restriktioner. Det är enligt motionären
orimligt att tjänstemän och andra ledamöter - i förvaltningsstyrelsen - har
rätt att försvåra för en ledamot att utföra sitt politiska arbete. Om en
ledamot insisterar på att ordna något som förvaltningskontoret anser olämpligt
bör ledamoten kunna hindras endast om riksdagen beslutar det med kvalificerad
majoritet.
Gällande regler
Bestämmelser om vem som får boka lokaler i riksdagen och för vilket ändamål
detta får ske antogs av förvaltningsstyrelsen den 15 april 1998. Enligt dessa
bestämmelser får de fyra största sammanträdesrummen - förstakammarsalen,
andrakammarsalen, L 4-17 och Skandiasalen - disponeras om följande villkor är
uppfyllda:
- att sammankomsten är anordnad av partiernas riksorganisation,
riksdagsgrupper, riksdagens utskott, övriga riksdagsorgan eller på inbjudan av
talmannen,
- att sammankomsten i huvudsak är av intern karaktär, dvs. i första hand avser
ledamöter och andra politiska företrädare samt vissa andra medverkande
(experter etc.),
- att ämnet för sammankomsten har ett klart samband med riksdagens verksamhet,
- att sammankomster inte sker under tider då större debatter eller andra
viktiga evenemang äger rum i plenisalen eller på någon annan plats i riksdagen.
Samråd får ske med kammarkansliet om vilka debatter/evenemang som avses.
När upplåtelse av lokaler medför kostnader debiteras anordnaren enligt
särskild taxa.
För de mindre sammanträdeslokalerna gäller att sammankomsten skall vara
anordnad av ledamot, riksdagsgrupp, riksdagens utskott, övriga riksdagsorgan
eller på inbjudan av talmannen.
Presskonferenser eller hearings får anordnas av regeringen, riksdagspartierna
och statliga utredningar, kommittéer och delegationer tillsatta av regering
eller riksdag.
Serviceenheten avgör normalt om lokal får upplåtas. Innan definitivt besked
ges skall en inbjudan skickas till serviceenheten. Inbjudan ligger till grund
för bokningen i serviceenhetens konferensbokningssystem.
Ansökan om förhyrning av de stora sammanträdeslokalerna skall göras
skriftligen till chefen för serviceenheten.
Utskottets bedömning
Som framgår av vad utskottet redovisat i det föregående finns det numera klara
och tydliga regler för enskilda ledamöters, partigruppers etc. möjligheter att
utnyttja riksdagens lokaler för olika ändamål. Enligt utskottets mening bör
gällande villkor vad gäller rätten att disponera sammanträdesrum i
Riksdagshuset ge goda möjligheter för ledamöterna att anordna sammankomster av
skilda slag. Utskottet har svårt att se att det finns ett behov av en regel av
det slag som motionären föreslår. Eventuella konflikter om rätten att disponera
lokaler i Riksdagshuset bör kunna lösas med andra medel. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motion 1997/98:K223 yrkande 1 (c).
Författningsförslag
De av talmanskonferensen föreslagna ändringarna i riksdagsordningen framgår av
bilaga till förslaget (1997/98:TK1). Det föreslås att riksdagen beträffande
ändring i riksdagsordningens huvudbestämmelser antar det i bilaga intagna
förslaget till ändring i riksdagsordningen såvitt avser 2 kap. 14 och 15 §§
samt 6 kap 1 §. Beträffande lagförslaget i övrigt föreslås att riksdagen antar
det i bilaga intagna förslaget till ändring i riksdagsordningen i övrigt.
I detta betänkande har de enskilda förslagen till ändringar i
riksdagsordningen redovisats och tillstyrkts under avsnitten om
utskottsorganisationen respektive reglerna beträffande spörsmålsinstitutet. I
det förstnämnda avsnittet behandlas de föreslagna ändringarna i
tilläggsbestämmelserna 4.2.1, 4.6.13, 4.6.14 och 4.6.15. I det senare avsnittet
behandlas förslagen beträffande ändringar av huvudbestämmelserna 2:14, 2:15 och
6:1 samt tilläggsbestämmelserna 2.14.1, 2.14.2, 2.15.1, 2.15.3 och 6.1.3.
På utskottets initiativ föreslås ändringar i riksdagsordningen i
tilläggsbestämmelserna 4.6.9 och 4.6.11. Dessa förslag har redovisats under
avsnittet om utskottsorganisationen.
Förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen föreslås träda i kraft den
1 oktober 1998.
Det samlade förslaget till ändringar i riksdagsordningen återfinns i bilaga.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande väckande och beredning av motioner
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K218, 1997/98:K228 och 1997/98:K252
yrkande 3,
res. 1 (mp)
2. beträffande behandling av motioner
att riksdagen avslår motion 1997/98:K49 yrkandena 2 och 3,
3. beträffande uppföljning och utvärdering
att riksdagen avslår motion 1997/98:K49 yrkande 1,
4. beträffande antalet ledamöter i utskotten
att riksdagen avslår motion 1997/98:K220,
res. 2 (m)
5. beträffande ändring av jordbruksutskottets namn
att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag i denna del samt med
avslag på motion 1997/98:K50 yrkande 4 antar det i bilaga intagna
förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen såvitt avser
tilläggsbestämmelserna 4.2.1 och 4.6.13,
res. 3 (m)
6. beträffande beredningsansvaret för förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg
att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till lag om ändring av
riksdagsordningen såvitt avser tilläggsbestämmelserna 4.6.9 och 4.6.11,
7. beträffande beredningsansvaret för utgiftsområde 19
att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag i denna del antar det
i bilaga intagna förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen såvitt
avser tilläggsbestämmelserna 4.6.14 och 4.6.15,
8. beträffande utskottsorganisationen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K604 yrkande 1 och 1997/98:Kr270
yrkande 82,
9. beträffande öppna utskottssammanträden
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K242 yrkande 2 och 1997/98:K244,
res. 4 (mp)
10. beträffande utskottssammanträden parallellt med
kammaröverläggningar
att riksdagen avslår motion 1997/98:K252 yrkande 2,
11. beträffande EU-frågornas behandling i riksdagen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K51 yrkande 2, 1997/98:
K52, 1997/98:K53 yrkande 1 delvis, 1997/98:U25 yrkandena 2-5 och 7,
1997/98:K229, 1997/98:K246 och 1997/98:K253 yrkandena 1 och 2,
12. beträffande avlämnande av propositioner
att riksdagen avslår motion 1997/98:K262,
res. 5 (fp, v)
13. beträffande uppskov med ärenden
att riksdagen avslår motion 1997/98:K50 yrkandena 1 och 2,
res. 6 (m)
14. beträffande utvärdering av budgetprocessen
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K51 yrkande 1, 1997/98:K53
yrkande 1 delvis, 1997/98:K245 och 1997/98:Fi901 yrkande 7 som sin mening
ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande utgiftstak och utgiftsramar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi901 yrkande 5,
res. 7 (m)
16. beträffande dag för avgivande av vårpropositionen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi901 yrkande 8,
17. beträffande tidpunkten för allmänna val
att riksdagen avslår motion 1997/98:K226,
18. beträffande bilaga till budgetpropositionen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K247, 1997/98:K343 yrkande 3,
1997/98:Fi220 yrkande 20, 1997/98:So801 yrkande 5 och 1997/98:Sf263
yrkande 6,
res. 8 (c, v, mp)
19. beträffande yttranderätt i kammaren
att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag i denna del samt med
avslag på motionerna 1997/98:K51 yrkande 3 och 1997/98:K53 yrkande 2
delvis antar det i bilaga intagna förslaget till lag om ändring av
riksdagsordningen dels såvitt avser 2 kap. 14 §, dels såvitt avser
tilläggsbestämmelse 2.14.1,
res. 9 (c, fp, mp)
20. beträffande särskilt anordnade debatter
att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag i denna del antar det
i bilaga intagna förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen såvitt
avser tilläggsbestämmelse 2.14.2,
21. beträffande talartid för statsråd som inte föranmält sig
att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag i denna del och med
avslag på motion 1997/98:K53 yrkande 2 delvis antar det i bilaga intagna
förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen såvitt avser dels 2
kap. 15 §, dels tilläggsbestämmelse 2.15.1,
22. beträffande reglerna för interpellationer
att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag i denna del antar det
i bilaga intagna förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen såvitt
avser dels 6 kap. 1 §, dels tilläggsbestämmelse 6.1.3,
23. beträffande besvarande av interpellationer
att riksdagen avslår motion 1997/98:K214,
res. 10 (fp, v, mp)
24. beträffande muntliga frågor
att riksdagen avslår motion 1997/98:K513,
res. 11 (fp, v)
25. beträffande inrättande av ett kommissionsinstitut i riksdagen
att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 5,
res. 12 (fp)
26. beträffande riksdagens kontrollmakt
att riksdagen avslår motion 1997/98:K224,
27. beträffande fortsatt utbyggnad av Riksdagens revisorers kansli
att riksdagen som sin mening ger riksdagens förvaltningsstyrelse till känna vad
utskottet anfört,
28. beträffande fortsatt utredning av den statliga revisionen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K50 yrkande 3, 1997/98:K54 och
1997/98:K232,
res. 13 (m)
29. beträffande årsredovisning för staten
att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 1 och
motion 1997/98:K12 yrkande 2,
30. beträffande granskning av Regeringskansliet
att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 2,
31. beträffande revision av årsredovisning för staten
att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1997/98:
RR7 yrkande 3 som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad
utskottet anfört,
32. beträffande riksdagens öppnande
att riksdagen avslår motion 1997/98:K223 yrkande 2,
33. beträffande ledamöternas placering i plenisalen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K237 och 1997/98:K252 yrkande 4,
res. 14 (m)
34. beträffande användningen av de gamla kammarsalarna
att riksdagen avslår motion 1997/98:K252 yrkande 1,
35. beträffande användningen av dator i plenisalen
att riksdagen avslår motion 1997/98:K212,
36. beträffande tilltal av kvinnliga ledamöter
att riksdagen avslår motion 1997/98:K602 yrkande 2,
37. beträffande fasta beslutstillfällen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K225 som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört,
38. beträffande registrering av lobbyister
att riksdagen avslår motion 1997/98:K203,
39. beträffande utnyttjande av riksdagens lokaler
att riksdagen avslår motion 1997/98:K223 yrkande 1,
40. beträffande förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen
att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget i övrigt, i den mån det
inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan under momenten 5-7 och
19-22.
Stockholm den 15 maj 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Bo Könberg
I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry
Martinger (m), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger
René (m), Peter Eriksson (mp), Margitta Edgren (fp) och Nils Fredrik Aurelius
(m).
Reservationer
1. Väckande och beredning av motioner (mom. 1)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet, som?
och slutar med ?de avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är den nuvarande ordningen med allmän motionsrätt
under endast två veckor per år inte tillfredsställande. Den leder till
massproduktion av förslag, och den korta tiden och den samtidiga pressen som
budgetarbetet utgör är knappast kvalitetshöjande. Enligt utskottets mening
borde fri motionsrätt året om prövas. Det skulle troligen innebära att mängden
motioner minskar, samtidigt som kvaliteten kan höjas. Det öppnar också för
bättre möjligheter för oppositionen att ta initiativ under året, vilket skulle
stärka demokratin. Motioner som berör budgeten kan hänföras till behandlingen
av budgetpropositionen eller den ekonomiska vårpropositionen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande väckande och beredning av motioner
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K218, 1997/98:K228 och
1997/98:K252 yrkande 3 uppdrar till talmanskonferensen att utarbeta
förslag till ändringar i riksdagsordningen med innebörd att fri
motionsrätt införs i riksdagen.
2. Antalet ledamöter i utskotten (mom. 4)
Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik
Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I motion? och
slutar med ?avstyrker motionen? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör nuvarande ordning vad gäller antalet ledamöter i
utskotten skyndsamt förändras. Utskottet föreslår därför en återgång till 15
ordinarie ledamöter i varje utskott. Regeringsformen bör således ändras så att
det av 4 kap. 3 § framgår att varje utskott skall ha 15 ledamöter.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande antalet ledamöter i utskotten
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K220 som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.
3. Ändring av jordbruksutskottets namn (mom. 5)
Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik
Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med
?Talmanskonferensen? och slutar med ?i denna del? bort ha följande lydelse:
Mot talmanskonferensens förslag att ändra jordbruksutskottets namn till
miljö- och jordbruksutskottet kan enligt utskottets mening två invändningar
anföras. Den ena invändningen är att miljöfrågor inte bara behandlas i
jordbruksutskottet utan även i t.ex. trafikutskottet, bostadsutskottet och
arbetsmarknadsutskottet. Att peka ut ett särskilt utskott som miljöutskott blir
både missvisande och missledande enligt utskottets mening. Den andra
invändningen är att förslaget strider mot principen att undvika dubbelnamn på
utskotten, eftersom dessa blir otympliga. Mot denna bakgrund bör förslaget om
nytt namn på jordbruksutskottet avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande ändring av jordbruksutskottets namn
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K50 yrkande 4 avslår
talmanskonferensens förslag till lag om ändring i riksdagsordningen såvitt
avser tilläggsbestämmleserna 4.2.1 och 4.6.13.
4. Öppna utskottssammanträden (mom. 9)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?I motion? och
slutar med ?K244 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Inom Europaparlamentet är utskottssammanträdena öppna. Den ordningen bör
Sveriges riksdag i någon form anamma enligt utskottets mening. Varken praktiska
skäl, som platsbrist, eller eventuell känslighet för de politiska
diskussionerna bör lägga hinder i vägen för en sådan ordning. För att undvika
konflikt i dessa delar bör enligt utskottets mening utskottssammanträdena
inledningsvis bli delvis offentliga, antingen vid det sammanträde där
föredragning sker eller vid justering.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande öppna utskottssammanträden
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K242 yrkande 2 och
1997/98:K244 som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad
utskottet anfört.
5. Avlämnande av propositioner (mom. 12)
Bo Könberg (fp), Kenneth Kvist (v) och Margitta Edgren (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?I motion? och
på s. 30 slutar med ?Motionen avtyrks? bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i motion 1997/98:K262 (v) föreslår
utskottet att riksdagen beslutar följande tillägg till 3 kap. 5 §
riksdagsordningen: Dock får inte regeringen från den dag då budgetpropositionen
avlämnas till riksdagen och så länge motioner får lämnas med anledning av denna
(allmän motionstid) avlämna proposition till riksdagen. Undantag härifrån kan
riksdagen, efter förslag från talmannen, beviljas endast i fråga om proposition
i ärende där ett dröjsmål skulle vara till allvarligt men för riket. Om
riksdagen, på förslag av talmannen, bestämmer annat om allmän motionstid (10 §)
gäller likväl propositionsförbud enligt stycket ovan.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande avlämnande av propositioner
att riksdagen bifaller motion 1997/98:K262.
6. Uppskov med ärenden (mom. 13)
Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik
Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?I motion? och
slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är den nuvarande behandlingsgången vad gäller
statsbudgeten inte rationell. En orsak till den nuvarande låga belastningen i
utskotten under årets första månader är den tilltagande tendensen att
regeringen dröjer med alla sina propositioner till den sista tillåtna dagen i
mitten av mars. En annan anhopning av regeringsförslag kommer i slutet av
riksmötet för avgörande till hösten. Det finns all anledning för riksdagen att
vara så restriktiv med uppskov av ärende till nästa valperiod som 5 kap. 10 §
riksdagsordningen föreskriver, vilket riksdagen enligt utskottets mening bör ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande uppskov med ärenden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K50 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Utgiftstak och utgiftsramar (mom. 15)
Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik
Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med
?Talmanskonferensen? och på s. 31 slutar med ?budgeteringsmarginal? bort ha
följande lydelse:
Enligt 40 § budgetlagen skall regeringen, om den avser att använda tak för
statens utgifter och utgiftsområden i statsbudgeten, redovisa dessa i den
ekonomiska vårpropositionen. Om regeringen inte avser att lägga sådana förslag
skall den enligt 43 § i stället presentera en långsiktig beräkning av statens
inkomster, utgifter och lånebehov. Enligt utskottets mening bör det vara
obligatoriskt för regeringen att föreslå tak för statsbudgeten och
utgiftsramar. Därigenom får budgetprocessen större stadga. Enligt utskottets
mening bör regeringen inte heller lägga till en budgeteringsmarginal mellan
summan av utgiftsområdena och taket för hela den statliga verksamheten. Vid ett
eventuellt överskridande av utgiftstaket under pågående budgetår bör regeringen
återkomma till riksdagen för ett nytt beslut.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande utgiftstak och utgiftsramar
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi901 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Bilaga till budgetpropositionen (mom. 18)
Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Enligt vad
utskottet? och slutar med ?avstyrks motionerna? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening behövs det en samlad genomgång, analys och förslag
till en strategi för hur arbetet med att förbättra barnens situation skall
bedrivas för att på olika sätt kunna ge de barn som far illa en mer gynnsam
utveckling. En barnbilaga till budgetpropositionen kan ses som en inledning
till detta. Enligt utskottets mening bör statsbudgeten ha en särskild
barnbilaga där frågor som berör barn och ungdomar redovisas. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande bilaga till budgetpropositionen
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K247, 1997/98:K343 yrkande 3,
1997/98:Fi220 yrkande 20, 1997/98:So801 yrkande 5 och 1997/98:Sf263
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Yttranderätt i kammaren (mom. 19)
Birgitta Hambraeus (c), Margitta Edgren (fp) och Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Utskottet
tillstyrker? och slutar med ?förslaget, avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det näst intill omöjligt att hålla ett
välbalanserat och innehållsrikt anförande på fyra minuter som föreslås av
talmanskonferensen. Den s.k. snuttifieringen från massmedierna bör enligt
utskottets mening inte överföras på riksdagen. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet talmanskonferensens förslag avseende huvudbestämmelsen 2.14 och
tilläggsbestämmelsen 2.14.1.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande yttranderätt i kammaren
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K51 yrkande 3 och 1997/98:K53
yrkande 2 delvis avslår talmanskonferensens förslag till lag om ändring av
riksdagsordningen såvitt avser 2 kap. 14 § och tilläggsbestämmelsen
2.14.1.
10. Besvarande av interpellationer (mom. 23)
Bo Könberg (fp), Kenneth Kvist (v), Peter Eriksson (mp) och Margitta Edgren
(fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Utskottet
tillstyrker? och slutar med ?interpellationers besvarande? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är det inte godtagbart att det inte i
riksdagsordningen finns något krav på att statsråd besvarar väckta
interpellationer. Det lämnas utrymme för det enskilda statsrådet att själv
avgöra om en interpellation skall besvaras eller inte. Statsråden bör enligt
utskottets mening respektera de bestämmelser som gäller, om inte synnerliga
skäl föreligger. Mot denna bakgrund bör riksdagen hos talmanskonferensen begära
förslag till sådan ändring i riksdagsordningen att det blir obligatoriskt för
statsråden att besvara interpellationer som talmannen eller riksdagen medgivit
får väckas, om inte synnerliga skäl föreligger.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande besvarande av interpellationer
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K214 som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.
11. Muntliga frågor (mom. 24)
Kenneth Kvist (v) och Margitta Edgren (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Utskottet
finner? och slutar med ?K513 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att frågeinstitutet har förändrats med motivet att höja
spontaniteten och underhållningsvärdet. Resultatet har blivit att ledamöterna -
om de har tur, dvs. ses av talmannen - får ställa en fråga till ett statsråd
med en uppföljande fråga eller en följdfråga eller en kort kommentar. Även om
avsikten varit att ge riksdagen en livligare debattform så är erfarenheten
snarare att riksdagen degraderar sig själv och bidrar till att den politiska
debatten förytligas. Enligt utskottet bör alla ledamöter ha rätt att ställa
sina frågor och få debattera med ett statsråd. Denna rätt skall inte vara
beroende av talmannens vilja. I detta perspektiv kan frågeinstitutet i dess
nuvarande form upphöra.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande muntliga frågor
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K513 som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.
12. Inrättande av ett kommissionsinstitut i riksdagen (mom. 25)
Bo Könberg (fp) och Margitta Edgren (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet
konstaterar? och slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det viktigt att riksdagens kontrollmakt stärks. I
detta sammanhang finns det ett behov av att riksdagen får former för att vid
sidan av konstitutionsutskottets ordinarie granskning tillsätta särskilda
kommissioner av den typ som den norska Lundkommissionen representerar. För
denna kommission stiftades en särskild lag som gav kommissionen ställning som
domstol. Med hänvisning till detta bör riksdagen uppdra åt talmanskonferensen
att förelägga riksdagen förslag till lag om riksdagskontrollkommissioner.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande inrättande av ett kommissionsinstitut i riksdagen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K35 yrkande 5 som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.
13. Fortsatt utredning av den statliga revisionen (mom. 28)
Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik
Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Utskottet
instämmer? och slutar med ?sådana överväganden? bort ha följande lydelse:
I en trepartimotion till innevarande riksmöte (mot. 1997/98:Fi503) har
föreslagits inrättandet av ett nytt revisionsorgan, som skall underställas
riksdagen och ansvara för den effektivitetsrevision som RRV och Riksdagens
revisorer i dag utför. Eftersom detta skulle innebära en stor omläggning av den
statliga revisionen och ett betydande behov av ny lagstiftning, krävs det en ny
utredning. Riksdagen bör nu hos regeringen begära tillsättandet av en sådan med
uppgift att utforma en lösning av revisionens organisation i enlighet med den
ordning som gäller utomlands och som skisseras i trepartimotionen. Med hänsyn
till att det gäller ett riksdagsorgan bör ett utkast till utredningsdirektiv
översändas till riksdagen och partigrupperna innan det fastställs.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande fortsatt utredning av den statliga revisionen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K50 yrkande 3 och med anledning av
motionerna 1997/98:K54 och 1997/98:K232 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
14. Ledamöternas placering i plenisalen (mom. 33)
Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik
Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?yrkande 4 (mp)? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det i dag finns ett ökat intresse för en partivis
placering av ledamöterna i plenisalen. Med hänsyn till detta och till de
argument som tidigare förts fram och som utvecklas i motion 1997/98:K237 bör
riksdagen besluta om sådan ändring av riksdagsordningen som begärs i motionen.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande ledamöternas placering i plenisalen
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K237 och 1997/98:
K252 yrkande 4 beslutar att platsfördelningen i riksdagens plenisal skall
ske efter partitillhörighet och inte efter valkrets.
Särskilda yttranden
1. Tidpunkten för allmänna val (mom. 17)
Birgitta Hambraeus (c) och anför:
Många goda skäl talar för vårval. Ett val i nära anslutning till att riksdagen
avslutar sitt arbete för våren skulle, förutom att problemet med budgetarbetet
på hösten undanröjs, innebära ett bättre sammanhang mellan riksdagsarbetet och
valrörelsen. Under sommaren före ett val, när riksdagen inte är samlad, är
regeringens möjligheter att agera begränsade. Framför allt i tider när det
råder ekonomisk oro är detta ett problem och kan leda till höjda räntor och
sänkt kronkurs. Det är ett ytterligare skäl som talar för att tiden mellan att
riksdagen ?upplöses? till en nyvald riksdag bör vara så kort som möjligt.
2. Riksdagens öppnande (mom. 32)
Birgitta Hambraeus (c) anför:
Riksdagens högtidliga öppnande är ett sorgligt exempel på vår oförmåga att
hantera symbolhandlingar rätt. Riksdagsledamöterna framstår i detta sammanhang
som statister för att kungen och hans familj och uppvaktning skall framstå som
viktigare. I stället skulle man kunna ordna det så att ledamöterna högtidligt
gick in valkretsvis i kammaren. Kungens uppgift att öppna riksmötet skulle även
kunna ändras för att tydligare betona riksdagens roll. Ett mer genomtänkt
öppnande av riksdagen bör införas så att symbolerna fokuserar vårt demokratiska
styrelseskick och ger en allmän känsla av stolthet över att vara delaktig i
rikets styrelse.
3. Utnyttjande av riksdagens lokaler (mom. 39)
Birgitta Hambraeus (c), anför:
Regeringsformens 4 kap. 8 § innehåller bestämmelser om att ingen skall kunna
hindra en riksdagsledamot att utöva sitt uppdrag. Om en ledamot insisterar på
att ordna något i riksdagen som förvaltningskontoret anser olämpligt skall
ledamoten kunna hindras bara om riksdagen beslutar det. Samma regler bör gälla
som i 4 kap. 8 § RF, nämligen att riksdagen fattar beslut med fem sjättedelar
av de röstande. Bestämmelserna för utnyttjande av riksdagens lokaler bör ses
över så att ledamöternas arbete underlättas.
Utskottets lagförslag
Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen[1]1
dels att tilläggsbestämmelsen 2.15.3 skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 14 och 15 §§, 6 kap. 1 § samt tilläggsbestämmelserna 2.14.1,
2.14.2, 2.15.1, 4.2.1, 4.6.9, 4.6.11, 4.6.13, 4.6.14, 4.6.15 och 6.1.3 skall ha
följande lydelse.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| 2 kap. |
| 14 § |
| Riksdagen kan i tilläggsbestämmelse till denna|
|riksdagsordning föreskriva begränsning av antalet|
|anföranden som en talare får hålla under överläggningen|
|i en fråga och av tiden för varje anförande. Därvid får|
|skillnad göras mellan olika kategorier av talare, såsom|
|statsråd och företrädare för majoritet eller minoritet|
|i utskott eller för partigrupp, samt mellan talare som|
|har efterkommit anmodan av talmannen om förhandsanmälan|
|inför en överläggning och talare som har underlåtit|
|det. |
| Begränsning i yttranderätten som sägs i första|
|stycket kan på förslag av talmannen beslutas också|
|särskilt i samband med överläggningen i viss fråga.|
|Beslutet fattas utan föregående överläggning. |
-------------------------------------------------------
|Vid tillämpningen av denna | Vid tillämpningen av|
|paragraf skall alltid |denna paragraf skall|
|iakttagas att envar som |alltid iakttagas att envar|
|vill yttra sig i en fråga |som vill yttra sig i en|
|därvid får tala i sex |fråga därvid får tala i|
|minuter. Rätt till |fyra minuter. |
|bemötande och genmäle som | |
|avses i 15 § andra stycket | |
|föreligger oberoende av | |
|vad som kan ha bestämts | |
|enligt denna paragraf. | |
--------------------------------------------------------
| |
| Tilläggsbestämmelser |
| 2.14.1 |
| Den som önskar ordet vid överläggning i kammaren|
|skall såvitt möjligt göra anmälan därom till|
|kammarkansliet senast dagen före det sammanträde då|
|överläggningen skall inledas. Sådan anmälan skall uppta|
|den beräknade tiden för anförandet. |
-------------------------------------------------------
|Anförande från den som har | Anförande från ledamot|
|underlåtit förhandsanmälan |som underlåtit|
|får ej överstiga sex |förhandsanmälan får ej|
|minuter, om icke talmannen |överstiga fyra minuter, om|
|finner skäl att medgiva |inte talmannen finner skäl|
|längre tid. |att medge längre tid. |
--------------------------------------------------------
|Nytt anförande från den som tidigare haft ordet vid|
|överläggningen i en viss fråga får inte överstiga två|
|minuter. |
| Vad som föreskrives i första, andra och tredje|
|styckena skall ej tillämpas när interpellation eller|
|fråga besvaras. |
--------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]:1 Riksdagsordningen omtryckt 1995:272.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| 2.14.2 |
-------------------------------------------------------
|Anförande i särskilt | Talmannen bestämmer|
|anordnad debatt utan |efter samråd med de av|
|samband med annan |partigrupperna utsedda|
|handläggning får icke |ledamöterna i|
|överstiga femton minuter |talmanskonferensen om|
|eller, beträffande |tiden för anförande i|
|anförande från statsråd |särskilt anordnad debatt|
|eller en särskilt utsedd |utan samband med annan|
|företrädare för varje |handläggning. |
|partigrupp, trettio | |
|minuter. | |
--------------------------------------------------------
|Partigrupp skall till talmannen anmäla företrädare som|
|sägs i första stycket. |
--------------------------------------------------------
| |
| 15 § |
| Talmannen bestämmer ordningen mellan dem som före|
|överläggningen i en viss fråga har anmält att de vill|
|yttra sig. De som begär ordet under överläggningen|
|yttrar sig i den ordning de har anmält sig. |
-------------------------------------------------------
|Statsråd får utan hinder | Utan hinder av vad som|
|av vad som sägs i första |sägs i första stycket kan|
|stycket göra kortare |statsråd som inte|
|inlägg för att bemöta |föranmält sig få ordet för|
|annan talare. Med |ett anförande. Med|
|talmannens medgivande kan |talmannens medgivande kan|
|ledamot oberoende av |statsråd och ledamot få|
|talarordningen få ordet |ordet för genmäle till|
|för genmäle till annan |annan talare. |
|talare. | |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| Tilläggsbestämmelse |
| 2.15.1[2]2 |
-------------------------------------------------------
|Oberoende av | Oberoende av|
|talarordningen kan |talarordningen och utan|
|talmannen lämna ordet till |förhandsanmälan kan|
|ledamot för genmäle som |statsråd som inte tidigare|
|innehåller upplysning |haft ordet vid|
|eller rättelse med |överläggningen i en viss|
|anledning av föregående |fråga få ordet för ett|
|talares anförande eller |anförande om högst tio|
|bemötande av angrepp från |minuter. |
|dennes sida. Tiden för | Talmannen kan oberoende|
|genmäle får ej överstiga |av talarordningen ge ordet|
|två minuter, om ej |till statsråd eller|
|talmannen av särskilda |ledamot för genmäle som|
|skäl medgiver utsträckning |innehåller upplysning|
|till fyra minuter. Varje |eller rättelse med|
|talare kan få avgiva två |anledning av föregående|
|genmälen på samma |talares anförande eller|
|huvudanförande. |bemötande av angrepp från|
| |dennes sida. Tiden för|
| |genmäle får ej överstiga|
| |två minuter, om talmannen|
| |inte av särskilda skäl|
| |medger en utsträckning|
| |till fyra minuter. Varje|
| |talare kan få avge två|
| |genmälen på samma|
| |huvudanförande. Har|
| |talmannen redan beviljat|
| |talare rätt till genmäle|
| |får denne yttra sig innan|
| |statsråd håller ett|
| |anförande. |
-------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[2]:2 Senaste lydelse 1995:1678.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| 4 kap. |
| Tilläggsbestämmelse |
| 4.2.1 |
-------------------------------------------------------
|Riksdagen skall senast på | Riksdagen skall senast|
|åttonde dagen efter dagen |på åttonde dagen efter|
|för första sammanträdet |dagen för första|
|med kammaren under |sammanträdet med kammaren|
|riksdagens valperiod |under riksdagens valperiod|
|tillsätta följande sexton |tillsätta följande sexton|
|utskott: |utskott: |
| 1. ett | 1. ett|
|konstitutionsutskott (KU), |konstitutionsutskott (KU),|
| 2. ett finansutskott | 2. ett finansutskott|
|(FiU), |(FiU), |
| 3. ett skatteutskott | 3. ett skatteutskott|
|(SkU), |(SkU), |
| 4. ett justitieutskott | 4. ett justitieutskott|
|(JuU), |(JuU), |
| 5. ett lagutskott (LU), | 5. ett lagutskott (LU), |
| 6. ett utrikesutskott | 6. ett utrikesutskott|
|(UU), |(UU), |
| 7. ett försvarsutskott | 7. ett försvarsutskott|
|(FöU), |(FöU), |
| 8. ett | 8. ett|
|socialförsäkringsutskott |socialförsäkringsutskott |
|(SfU), |(SfU), |
| 9. ett socialutskott | 9. ett socialutskott|
|(SoU), |(SoU), |
| 10. ett kulturutskott | 10. ett kulturutskott|
|(KrU), |(KrU), |
| 11. ett | 11. ett|
|utbildningsutskott (UbU), |utbildningsutskott (UbU),|
| 12. ett trafikutskott | 12. ett trafikutskott|
|(TU), |(TU), |
| 13. ett jordbruksutskott | 13. ett miljö- och|
|(JoU), |jordbruksutskott |
| 14. ett näringsutskott |(MJU), |
|(NU), | 14. ett näringsutskott|
| 15. ett |(NU), |
|arbetsmarknadsutskott | 15. ett|
|(AU), och |arbetsmarknadsutskott |
| 16. ett bostadsutskott |(AU), och |
|(BoU). | 16. ett bostadsutskott|
| |(BoU). |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|Utskotten väljs i den ordning de har tagits upp ovan. |
--------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| Tilläggsbestämmelser |
| 4.6.9[3]3 |
-------------------------------------------------------
| | |
| Socialutskottet skall | Socialutskottet skall|
|bereda ärenden som rör |bereda ärenden som rör|
|omsorger om barn och |omsorger om barn och|
|ungdom, omsorg om äldre |ungdom utom|
|och handikappade, åtgärder |förskoleverksamhet och|
|mot missbruk och andra |skolbarnsomsorg, omsorg om|
|socialtjänstfrågor. Det |äldre och handikappade,|
|skall även bereda ärenden |åtgärder mot missbruk och|
|om alkoholpolitiska |andra socialtjänstfrågor.|
|åtgärder, hälso- och |Det skall även bereda|
|sjukvård samt sociala |ärenden om|
|ärenden i övrigt. |alkoholpolitiska åtgärder,|
| |hälso- och sjukvård samt|
| |sociala ärenden i övrigt.|
--------------------------------------------------------
|Ärenden om anslag inom utgiftsområde 9. Hälsovård,|
|sjukvård och social omsorg tillhör socialutskottets|
|beredning. |
| |
| |
|4.6.11[4]3 |
-------------------------------------------------------
|Utbildningsutskottet skall | Utbildningsutskottet |
|bereda ärenden om högre |skall bereda ärenden om|
|utbildning och forskning, |högre utbildning och|
|studiestöd samt |forskning, studiestöd,|
|skolväsendet. |skolväsendet samt|
| |förskoleverksamhet och|
| |skolbarnsomsorg. |
--------------------------------------------------------
|Ärenden om anslag inom utgiftsområde 15. Studiestöd och|
|16. Utbildning och universitetsforskning tillhör|
|utbildningsutskottets beredning. |
| |
| 4.6.13[5]3 |
-------------------------------------------------------
|Jordbruksutskottet skall | Miljö- och|
|bereda ärenden om |jordbruksutskottet skall|
|jordbruk, skogsbruk, |bereda ärenden om|
|trädgårdsnäring, jakt och |jordbruk, skogsbruk,|
|fiske. Det skall även |trädgårdsnäring, jakt och|
|bereda ärenden om |fiske. Det skall även|
|kärnsäkerhet, naturvård |bereda ärenden om|
|samt ärenden om miljövård |kärnsäkerhet, naturvård|
|i övrigt som icke tillhör |samt ärenden om miljövård|
|annat utskotts beredning. |i övrigt som icke tillhör|
| Ärenden om anslag inom |annat utskotts beredning.|
|utgiftsområdena 20. Allmän | Ärenden om anslag inom|
|miljö- och naturvård samt |utgiftsområdena 20. Allmän|
|23. Jord- och skogsbruk, |miljö- och naturvård samt|
|fiske med anslutande |23. Jord- och skogsbruk,|
|näringar tillhör |fiske med anslutande|
|jordbruksutskottets |näringar tillhör miljö-|
|beredning. |och jordbruksutskottets|
| |beredning. |
-------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[3]:
[4]:
[5]:
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| 4.6.14[6]3 |
-------------------------------------------------------
|Näringsutskottet skall | Näringsutskottet skall|
|bereda ärenden om allmänna |bereda ärenden om allmänna|
|riktlinjer för |riktlinjer för|
|näringspolitiken och |näringspolitiken och|
|därmed sammanhängande |därmed sammanhängande|
|forskningsfrågor samt |forskningsfrågor samt|
|ärenden om industri och |ärenden om industri och|
|hantverk, handel, |hantverk, handel,|
|energipolitik, statlig |energipolitik, |
|företagsamhet samt pris- |regionalpolitik, statlig|
|och konkurrensförhållanden |företagsamhet samt pris-|
|i näringslivet. |och konkurrensförhållanden|
| |i näringslivet. |
| Ärenden om anslag inom | Ärenden om anslag inom|
|utgiftsområdena 21. Energi |utgiftsområdena 19.|
|och 24. Näringsliv tillhör |Regional utjämning och|
|näringsutskottets |utveckling, 21. Energi och|
|beredning. |24. Näringsliv tillhör|
| |näringsutskottets |
| |beredning. |
--------------------------------------------------------
| |
| 4.6.15[7]3 |
-------------------------------------------------------
|Arbetsmarknadsutskottet | Arbetsmarknadsutskottet |
|skall bereda ärenden om |skall bereda ärenden om|
|arbetsmarknadspolitik, |arbetsmarknadspolitik, |
|regionalpolitik, |arbetsrätt, arbetstid,|
|arbetsrätt, arbetstid, |semester, arbetsmiljö,|
|semester, arbetsmiljö, |statlig personalpolitik|
|statlig personalpolitik |samt jämställdhet mellan|
|samt jämställdhet mellan |kvinnor och män i|
|kvinnor och män i |arbetslivet. |
|arbetslivet. | |
-------------------------------------------------------
|Ärenden om anslag inom | Ärenden om anslag inom|
|utgiftsområdena 13. |utgiftsområdena 13.|
|Ekonomisk trygghet vid |Ekonomisk trygghet vid|
|arbetslöshet, 14. |arbetslöshet och 14.|
|Arbetsmarknad och |Arbetsmarknad och|
|arbetsliv och 19. Regional |arbetsliv tillhör|
|utjämning och utveckling |arbetsmarknadsutskottets |
|tillhör |beredning. |
|arbetsmarknadsutskottets | |
|beredning. | |
-------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[6]:3 Senaste lydelse 1996:158
[7]:
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| 6 kap.[8]4 |
| 1 § |
| Interpellation skall ha bestämt innehåll och vara|
|försedd med motivering. |
-------------------------------------------------------
|Om ett statsråd inte | Interpellation besvaras|
|besvarar en interpellation |inom två veckor från det|
|inom två veckor från det |att den ingetts. Gör|
|att den ingivits skall ett |kammaren under|
|statsråd före utgången av |tvåveckorsperioden |
|denna tid meddela |uppehåll i sitt arbete|
|riksdagen varför svar |förlängs tiden med vad som|
|uteblir eller anstår. |motsvarar uppehållet. |
|Sådant meddelande får ej | Om svar inte lämnas inom|
|följas av överläggning. |den tid som angetts i|
| |andra stycket skall|
| |statsrådet meddela|
| |riksdagen varför svaret|
| |uteblir eller anstår.|
| |Sådant meddelande får inte|
| |följas av överläggning. |
--------------------------------------------------------
|Interpellation förfaller om den ej har besvarats vid|
|det riksmöte då den väcktes. |
--------------------------------------------------------
| |
| Tilläggsbestämmelse |
| 6.1.3[9]4 |
-------------------------------------------------------
|När ett statsråd besvarar | När ett statsråd|
|en interpellation får |besvarar en interpellation|
|svaret lämnas i ett |får svaret lämnas i ett|
|anförande som räcker |anförande som räcker|
|längst sex minuter. |längst sex minuter.|
|Statsrådet kan därutöver |Statsrådet kan därutöver|
|få ordet för ytterligare |få ordet för ytterligare|
|två anföranden i |tre anföranden, varav de|
|interpellationsdebatten, |första två får räcka|
|varav det första får räcka |längst fyra minuter|
|längst fyra minuter och |vardera och det tredje|
|det andra längst två |längst två minuter. |
|minuter. | |
--------------------------------------------------------
|Interpellanten kan få ordet för högst tre anföranden,|
|varav de första två får räcka längst fyra minuter|
|vardera och det tredje längst två minuter. |
| Andra talare kan få ordet för högst två anföranden,|
|varav det första får räcka längst fyra minuter och det|
|andra längst två minuter. |
-------------------------------------------------------
|Kortare inlägg från | |
|statsråd som avses i 2 | |
|kap. 15 § får i en | |
|interpellationsdebatt ej | |
|överstiga två minuter. På | |
|sådana inlägg får inte | |
|avges genmäle. | |
-------------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.
**FOOTNOTES**
[8]:4 Senaste lydelse 1995:1678.
[9]:
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Förslagen.............................................1
Motionerna............................................2
Motioner som väckts med anledning av förslag 1997/98:TK12
Motion som väckts med anledning av förslag 1997/98:RR73
Motion som väckts med anledning av proposition 1997/98:136 Statlig
förvaltningspolitik i medborgarnas tjänst
3
Motion som väckts med anledning av skrivelse 1997/98:603
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 19974
Utskottet.............................................7
Väckande och beredning av motioner..................7
Gällande regler...................................7
Bakgrund..........................................7
Begränsningar i motionsrätten...................7
Tiden för motionsrätt...........................7
Talmanskonferensens förslag.......................8
Motionerna........................................9
Utskottets bedömning..............................9
Uppföljning och utvärdering........................10
Bakgrund.........................................10
Talmanskonferensens förslag......................10
Motionen.........................................10
Utskottets bedömning.............................11
Utskottsorganisationen.............................11
Gällande bestämmelser............................11
Bakgrund.........................................11
Talmanskonferensens förslag......................13
Motionerna.......................................14
Utskottsinitiativ................................15
Gällande bestämmelser m.m.....................15
Ändringsförslag................................15
Utskottets bedömning...........................15
Utskottens sammanträden............................16
Gällande regler..................................16
Motionerna.......................................16
Utskottets bedömning.............................17
EU-frågor..........................................17
Bakgrund.........................................17
Talmanskonferensens förslag......................20
Motionerna.......................................21
Utskottets bedömning.............................23
Statsbudgeten, budgetprocessen m.m.................24
Gällande bestämmelser............................24
Bakgrund.........................................25
Talmanskonferensens förslag......................26
Övergången till kalenderår som budgetår........26
Budgetpropositionen............................26
Behandlingen av budgetpropositionen............26
Vårpropositionen...............................27
Lagtekniska frågor.............................27
Motionerna.......................................27
Utskottets bedömning.............................29
Ändringar i riksdagsordningens debattregler........31
Yttranderätten i kammaren........................31
Gällande regler................................31
Talmanskonferensens förslag....................31
Motionerna.....................................32
Utskottets bedömning...........................32
Särskilt anordnade debatter......................32
Gällande regler................................32
Talmanskonferensens förslag....................33
Utskottets bedömning...........................33
Talartid för statsråd som inte föranmält sig.....33
Gällande regler................................33
Talmanskonferensens förslag....................33
Motionen.......................................34
Utskottets bedömning...........................34
Interpellationer.................................34
Gällande regler och deras tillämpning..........34
Talmanskonferensens förslag....................35
Motionen.......................................35
Utskottets bedömning...........................36
Muntliga frågor..................................36
Gällande regler................................36
Motionen.......................................36
Utskottets bedömning...........................36
Riksdagens kontrollmakt............................36
Gällande regler m.m..............................36
Riksdagens kontrollmakt........................36
Kommissioner...................................37
Motionerna.......................................37
Utskottets bedömning.............................38
Statlig revision...................................38
Bakgrund.........................................38
Revisionsutredningens förslag....................39
Talmanskonferensens bedömning....................41
Motionerna.......................................41
Utskottets bedömning.............................42
Resultatinformation som underlag för styrning av statlig verksamhet43
Bakgrund.........................................43
Vissa utgångspunkter för revisorernas överväganden och förslag43
Begreppet resultatstyrning.....................43
Lagar och förordningar.........................43
Några av revisorernas iakttagelser.............44
Riksdagen och resultatstyrningen.................44
Finansutskottets yttrande........................45
Motionen och finansutskottets yttrande...........46
Utskottets bedömning.............................47
Riksdagens öppnande................................47
Motionen.........................................47
Bakgrund.........................................48
Utskottets bedömning.............................48
Ledamöternas placering i plenisalen................48
Motionerna.......................................48
Bakgrund.........................................48
Utskottets bedömning.............................49
Användningen av de gamla kammarsalarna.............49
Motionen.........................................49
Bakgrund.........................................49
Utskottets bedömning.............................50
Användningen av dator i plenisalen.................50
Motionen.........................................50
Bakgrund.........................................50
Utskottets bedömning.............................51
Tilltal av kvinnliga ledamöter.....................51
Motionen.........................................51
Bakgrund.........................................51
Utskottets bedömning.............................51
Fasta beslutstillfällen............................51
Motionen.........................................51
Bakgrund.........................................52
Tidigare behandling m.m..........................52
Utskottets bedömning.............................52
Registrering av lobbyister.........................53
Motionen.........................................53
Bakgrund.........................................53
Utskottets bedömning.............................55
Utnyttjande av riksdagens lokaler..................55
Motionen.........................................55
Gällande regler..................................55
Utskottets bedömning.............................56
Författningsförslag................................56
Hemställan.........................................57
Reservationer........................................60
1. Väckande och beredning av motioner (mom. 1).....60
2. Antalet ledamöter i utskotten (mom. 4)..........61
3. Ändring av jordbruksutskottets namn (mom. 5)....61
4. Öppna utskottssammanträden (mom. 9).............62
5. Avlämnande av propositioner (mom. 12)...........62
6. Uppskov med ärenden (mom. 13)...................62
7. Utgiftstak och utgiftsramar (mom. 15)...........63
8. Bilaga till budgetpropositionen (mom. 18).......63
9. Yttranderätt i kammaren (mom. 19)...............64
10. Besvarande av interpellationer (mom. 23).......64
11. Muntliga frågor (mom. 24)......................65
12. Inrättande av ett kommissionsinstitut i riksdagen (mom. 25)65
13. Fortsatt utredning av den statliga revisionen (mom. 28)65
14. Ledamöternas placering i plenisalen (mom. 33)..66
Särskilda yttranden..................................67
1. Tidpunkten för allmänna val (mom. 17)...........67
2. Riksdagens öppnande (mom. 32)...................67
3. Utnyttjande av riksdagens lokaler (mom. 39).....67
Bilaga Utskottets lagförslag.........................68
Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen....68