I betänkandet behandlas tre motionsyrkanden som väckts under den allmänna
motionstiden 1996 och 34 motionsyrkanden som väckts under den allmänna
motionstiden 1997. I motionerna behandlas frågor om ombudsmannainstitutionen,
alkoholfri representation, arvoden i statliga styrelser, IT-frågor, relationen
medborgare-myndigheter samt statlig regional organisation.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet fogas fyra
reservationer och ett särskilt yttrande.
Motionerna
1996/97:K403 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medborgarkontrakt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medborgarkort,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medborgarterminaler.
1997/98:K215 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag som innebär att KO, JämO, DO, BO och HO skall sortera
under riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:K231 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om samordning av
riksdagens och regeringens ombudsmän enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ombudsman under riksdagens ansvar.
1997/98:K236 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande av alla ombudsmän
till riksdagens ansvarsområde.
1997/98:K238 av Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning vad i motionen anförts om ett
samlat och fristående ombudsmannaämbete (RO).
1997/98:K256 av Berit Andnor (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndigheternas tillgänglighet.
1997/98:K257 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en reformering av de s.k. ombudsmannainstituten i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1997/98:K261 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, c, fp, mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholfri
representation.
1997/98:K265 av Marie Engström (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av arvodesnivåerna för politiker i statliga styrelser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målsättningen med reducering av arvodesnivåer.
1997/98:K311 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en gemensam ombudsman för
mänskliga rättigheter.
1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om IT-användningen i den statliga förvaltningen.
1997/98:K405 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda hur de offentliga publikationerna skall bli så ekonomiskt
lättillgängliga som möjligt för enskilda och mindre och/eller fattiga
organisationer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljövänliga offentliga publikationer.
1997/98:K504 av Fanny Rizell och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en policy
för alkoholfri representation för statlig förvaltning och riksdagen.
1997/98:K508 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samlad ombudsmannaorganisation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en rättighetsombudsmannaorganisation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riksdagens ansvar över samtliga ombudsmän,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokal förankring av ombudsmannaverksamheten.
1997/98:K514 av Marie Engström (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av arvodesnivåerna i statliga styrelser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målsättningen med reducering av arvodesnivåer.
1997/98:K519 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återföring av besluten över de statliga sektorsorganens organisation
och lokalisering till riksdagen och länsmyndigheter,
1997/98:K522 av Nils-Göran Holmqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser så att även
synskadade kan få tillgång till publika datorer på bibliotek och
medborgarkontor.
1997/98:K528 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om funktionsfördelning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionaliseringar av statliga organ.
1997/98:K530 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stärkt rättslig ställning för den enskilde gentemot myndigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om allmänt biträde i allmänhetens kontakt med myndigheter.
1997/98:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkoholfri representation i statlig förvaltning och riksdagen.
1997/98:So673 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättighetskatalog.
1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frågan hur de elektroniska versionerna av rättsliga dokument skall
kunna jämställas med de tryckta versionerna,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett allmänt tillgängligt elektroniskt rättsligt
informationssystem baserat på internationella standarder,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av drift och underhåll av ett rättsligt informations-
system,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om styrelseform och daglig drift av ett rättsligt informationssystem,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Celexdatabaserna blir fritt tillgängliga.
Utskottet
Ombudsmannainstitutionen
Motionerna
I motion 1997/98:K215 hemställer Marietta de Pourbaix-Lundin (m) att riksdagen
hos regeringen begär förslag innebärande att Konsumentombudsmannen (KO),
Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Barnombudsmannen (BO) och
Handikappombudsmannen (HO) skall sortera under riksdagen. Enligt motionären bör
de nämnda ombudsmannainstitutionerna ligga under riksdagen för att de skall
kunna verka självständigt och oberoende.
Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställer i motion 1997/98:K231 dels att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om samordning av riksdagens och regeringens
ombudsmän (yrkande 1), dels att myndigheter med ombudsmannaansvar bör ligga
under riksdagen och att en eventuell ombudsman med ett mer genrellt ansvar att
granska och utöva tillsyn över diskriminering av olika slag också bör sortera
under riksdagen (yrkande 2). Den sistnämnda funktionen borde enligt
motionärerna kunna verka utifrån de lagar om diskriminering som finns.
Eventuell ny lagstiftning på området bör läggas till ombudsmannens
ansvarsområde.
I motion 1997/98:K236 föreslår Bertil Persson (m) att alla ombudsmän bör
överföras till riksdagens ansvarsområde. Enligt motionärens mening är den
nuvarande ordningen, innebärande att ombudsmännen med undantag för JO lyder
under regeringen, mindre lämplig än en ordning där de står under riksdagens
ansvar.
Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kd) föreslår i motion 1997/98:K238 att
riksdagen hos regeringen begär en utredning av ett samlat och fristående
ombudsmannaämbete, Rättighetsombudsmannen (RO). Enligt motionen bör den
föreslagna ombudsmannen ha ansvaret för samtliga medborgerliga fri- och
rättigheter. Motionärerna hänvisar i detta sammanhang till Europakonventionen
för mänskliga rättigheter som gäller som svensk lag sedan 1995. Mot denna
bakgrund anser de att svenska medborgare i sitt eget land bör kunna vända sig
till en motsvarighet till kommissionen och domstolen för mänskliga rättigheter
inom Europarådet.
I motion 1997/98:K257 föreslår Henrik S Järrel (m) att riksdagen hos
regeringen begär en reformering av ombudsmannainstituten. Enligt motionären har
behovet ökat av en mera sammanhållen och systematisk kontroll och bevakning av
att Europakonventionen och våra egna regelverk inom området mänskliga
rättigheter efterlevs. Ett sammanförande av befintliga ombudsmannainstitut bör
övervägas liksom frågan om att låta en sådan samlad ombudsmannainstitution
sortera under riksdagen.
Juan Fonseca (s) begär i motion 1997/98:K311 att en gemensam ombudsman för
mänskliga rättigheter bör införas. En gemensam ombudsman skulle ge en annan
dignitet och slagkraft till ämbetet och vara ett sätt att återfå förtroendet
från allmänheten och drabbade grupper. Ombudsmannen skulle kunna kopplas till
FN:s övriga arbete för bevarande av mänskliga rättigheter. Den lämpligast
formen för den föreslagna ombudsmannen vore enligt motionen att JO lades samman
med övriga ombudsmän till en gemensam institution under riksdagen. Som
andrahandslösning föreslås att de sistnämnda ombudsmannainstitutionerna läggs
samman.
I motion 1997/98:K508 föreslår Bengt Harding Olson (fp) att en samlad
organisation för de medborgerliga fri- och rättigheterna tillskapas som skulle
ersätta samtliga existerande ombudsmannaorgan och omfatta även planerade sådana
(yrkande 1). Vidare föreslås, som ett alternativ till det nämnda förslaget, att
JämO, DO, BO och HO samt eventuellt kommande ombudsmannauppgifter sammanförs
till en rättighetsombudsmannamyndighet, varvid riksdagen utser ombudsmännen och
dessa ställs under riksdagens ansvar (yrkande 2). I motionen anförs också att
många positiva resultat skulle uppnås om samtliga ombudsmannafunktioner ställs
under riksdagens ansvar: att ombudsmännens självständighet och oberoende
garanteras, att ombudsmannainstitutet stärks i fråga om funktionen att
garantera den enskildes och olika gruppers rättigheter och att rättssäkerheten
för den enskilde stärks (yrkande 3). Enligt motionären bör den föreslagna
ombudsmannaorganisationen bedriva en bred och även lokalt förankrad verksamhet,
varvid samverkan bör ske med kommunerna under centralt ansvar (yrkande 4).
Bakgrund
Frågan om förändringar av olika slag av ombudsmannafunktionen har behandlats av
utskottet vid flera tillfällen, senast våren 1997 (bet. 1996/97:
KU24). I detta betänkande finns en redovisning av såväl Riksdagens ombudsmän
(JO) som andra ombudsmannaorgan, som lyder under regeringen -
Konsumentombudsmannen (KO), Jämställdhetsombudsmannen (JämO),
Diskrimineringsombudsmannen (DO), Barnombudsmannen (BO) och
Handikappombudsmannen (HO) - i vad avser tillkomst, uppgifter, kompetens m.m.
Utskottet hänvisar i dessa delar till det nämnda betänkandet (s. 4 f.).
Riksdagens ombudsmän (JO) är en myndighet under riksdagen som utövar en del
av riksdagens kontrollmakt. JO-ämbetet tillkom år 1809. JO:s verksamhet
regleras på det övergripande planet i 12 kap. 6 och 8 §§ regeringsformen samt 8
kap. 10 § riksdagsordningen. De mera detaljerade reglerna återfinns i lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän. JO skall ha tillsyn över
att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar
samt i övrigt fullgör sina åligganden. JO:s tillsyn bedrivs genom prövning av
klagomål från allmänheten samt genom inspektioner och andra undersökningar som
JO finner påkallade.
Samtliga övriga myndigheter med ombudsmannafunktion - KO, JämO, DO, BO och HO
- lyder under regeringen. Deras verksamhet regleras av en förordning med
instruktion för respektive ombudsman. För KO:s del ingår motsvarande
instruktion i förordningen (1995:868) med instruktion för Konsumentverket. KO
är tillika generaldirektör för Konsumentverket och har i sin roll som KO
uppgifter enligt marknadsföringslagen (1995:450), lagen (1994:1512) om
avtalsvillkor i konsumentförhållanden samt produktsäkerhetslagen (1988:1604).
Som exempel på KO:s befogenheter kan nämnas att han enligt 21 §
marknadsföringslagen (1995:450) får meddela s.k. förbudsföreläggande respektive
informationsföreläggande. Enligt 38 och 39 §§ får KO bl.a. föra talan om förbud
eller åläggande i vissa fall inför Stockholms tingsrätt.
JämO, DO, BO och HO regleras i grundläggande hänseende i jämställdhetslagen
(1991:1433), lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering, lagen (1993:335) om
Barnombudsman respektive lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen, till vilka
förordningar med instruktion för respektive ombudsman är knutna.
JämO, DO, BO och HO utnämns av regeringen och är rapporteringsskyldiga till
regeringen. Deras uppgift kan närmast sägas vara att implementera viss
lagstiftning, genom t.ex. rådgivning och upplysningsverksamhet, och att främja
utvecklingen på det aktuella politikområdet. En annan uppgift är att bevaka
utvecklingen på området, både nationellt - inte minst i fråga om
lagstiftningens tillämpning - och internationellt.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat förslag i motioner om bl.a.
tillskapande av en rättighetsombudsman (bet. 1992/93:KU2, 1995/96:KU5,
1996/97:KU24). I de två sistnämnda betänkandena har utskottet bl.a. framhållit
den särställning som Riksdagens ombudsmän har. Enligt utskottet fanns det inte
anledning att ifrågasätta JO:s ställning och verksamhet. Utskottet har vidare
uttalat att det kan finnas anledning att diskutera de ombudsmannaorgan som är
underställda regeringen. Utskottet har i detta sammanhang uttalat sin
förståelse för de farhågor som framförts om att ombudsmannafunktionen kan
tunnas ut om alltför många olika ombudsmän inrättas och att alltför många
specialiserade ombudsmän medför risk för att vissa grupper kan falla mellan de
olika ombudsmännens verksamheter. Utskottet har också utgått från att
regeringen är medveten om dessa synpunkter och fortlöpande prövar
organisationen av den verksamhet som de regeringen underställda ombudsmännen
bedriver, något som enligt utskottet bör beaktas vid översynen av bl.a.
Handikappombudsmannens verksamhet.
Under hösten 1997 har tre betänkanden framlagts med relevans för vissa
ombudsmannafunktioner i olika avseenden. Utredningen om översyn av lagen mot
etnisk diskriminering (EDA) har lagt fram betänkandet SOU 1997:174 om förslag
till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet m.m. Tillsynen avseende det
aktiva arbetet med att motverka diskriminering av detta slag bör enligt
kommittén ligga på DO och Nämnden mot etnisk diskriminering. DO behöver enligt
kommittén förstärkas bl.a. med fyra handläggare och en ställföreträdande DO.
Utredningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning
(SEDA) har lagt fram betänkandet SOU 1997:175. I betänkandet föreslås att det
införs en ny lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning. Enligt kommittén bör den som anser sig utsatt för diskriminering av
det nämnda slaget kunna vända sig till DO för råd och stöd. DO bör enligt
förslaget ges rätt att föra talan mot diskriminering i Arbetsdomstolen på en
arbetssökandes eller arbetstagares vägnar. I övrigt föreslås att DO
fortsättningsvis bör kunna föra talan i Arbetsdomstolen enligt både den
föreslagna lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet och den föreslagna
lagen avseende diskriminering på grund av sexuell läggning. DO bör därför byta
namn från Ombudsmannen mot etnisk diskriminering till
Diskrimineringsombudsmannen. Nämnden mot etnisk diskriminering bör enligt
förslaget byta namn till Diskrimineringsnämnden.
Utredningen mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder
(FUDA) har lagt fram betänkandet SOU 1997:176. I betänkandet föreslås en lag
mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Utredningen
föreslår också att Handikappombudsmannen skall utöva tillsyn av efterlevnaden
av den nya lagen. Ombudsmannen bör därför ges befogenheter att kalla
arbetsgivare till överläggningar hos ombudsmannen och att förelägga
arbetsgivare att lämna uppgifter som berör dennes förhållande till arbetstagare
och arbetssökande. Skyldigheten att lämna uppgifter skall kunna förenas med
vitesföreläggande. HO bör ges rätt att föra talan i mål enligt den nya lagen i
Arbetsdomstolen på en arbetssökandes eller arbetstagares vägnar. Nämnden mot
etnisk diskriminering, som enligt kommittén bör byta namn till
Diskrimineringsnämnden, föreslås pröva överklaganden rörande HO:s
vitesförelägganden.
De tre nämnda förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Utskottets bedömning
Som framgått av vad som redovisats i det föregående har Riksdagens ombudsmän
(JO) en formell ställning och ett uppdrag som skiljer sig från de övriga
ombudsmannafunktioner som lyder under regeringen. JO-institutionen vilar i
grundläggande hänseende på bestämmelser i grundlagen medan övriga
ombudsmannafunktioner regleras i allmän lag. JO:s uppgift är i främsta rummet
att vara en kontrollinstans gentemot myndigheterna. KO:s, JämO:s, BO:s och HO:s
uppgift är närmast att implementera och/eller följa upp viss lagstiftning på
enskilda politikområden eller att allmänt främja utvecklingen på dessa områden.
När det gäller bedömningen av förslagen i här aktuella motioner vill
utskottet inledningsvis erinra om sina tidigare uttalanden med innebörd dels
att det inte finns anledning att ifrågasätta JO:s ställning och uppgifter, dels
att det kan finnas anledning att diskutera de ombudsmannaorgan som lyder under
regeringen och att utskottet utgår från att regeringen fortlöpande prövar dessa
organs verksamhet. Utskottet anser vidare att det kan finnas problem som har
att göra med mångfalden av ombudsmannaorgan och en därav följande svårighet att
överblicka området, hålla isär de olika institutionerna etc. Ett konkret skäl
att nu se över de under regeringen lydande ombudsmannaorganen är de förslag som
utredningarna EDA, SEDA och FUDA nyligen lagt fram. Enligt utskottets mening
bör regeringen överväga en sådan utredning vid den fortsatta behandlingen av
dessa förslag. I avvaktan på regeringens överväganden i denna del finner
utskottet ingen anledning att nu föreslå att de olika ombudsmannaämbetena
organisatoriskt bör samlas under riksdagen eller samordnas på annat sätt (mot.
1997/98:K215, K231, K236, K257, K311 och K508 yrkandena 2 och 3). Utskottet är
inte heller berett att föreslå att en utredning av ett samlat och fristående
ombudsmannaämbete för medborgerliga fri- och rättigheter kommer till stånd,
vilket föreslås i motion 1997/98:K238. Liknande synpunkter framförs i motion
1997/98:K508 yrkande 1. Samtliga nämnda motioner avstyrks. Utskottet har
nyligen avstyrkt en motion med samma innebörd som motion 1997/98:K508 yrkande 4
angående en lokal anknytning till JO-ämbetet (bet. 1997/98:KU4) och finner
ingen anledning att nu inta en annan ståndpunkt, varför motionen avstyrks.
Alkoholfri representation
Motionerna
I motion 1997/98:K261 av Eva Zetterberg m.fl (v, s, c, fp, mp) föreslås att
riksdagen bör rekommendera statliga och kommunala bolag, myndigheter och
förvaltningar att helt avstå från eller kraftigt minska tillgången på alkohol
vid representationstillfällen. Enligt motionärerna är det stötande att
politiker och grupper med goda inkomster i representationssammanhang ofta bjuds
på måltider där alkohol förekommer såväl i statliga som kommunala bolag och
myndigheter.
Fanny Rizell och Tuve Skånberg, båda (kd), föreslår i motion 1997/98:K504 att
en policy beträffande alkoholfri representation antas för statlig förvaltning
och riksdagen. Förslaget innebär att all representation under arbetstid bör
vara alkoholfri och att övrig representation bör vara spritfri. Politiker, inte
minst riksdagsledamöter, bör enligt motionen föregå med gott exempel.
I motion 1997/98:So655 föreslår Thomas Juhlin m.fl. (mp) att all
representation i riksdagen och den statliga förvaltningen bör vara alkoholfri
(yrkande 8). Det viktigaste skälet för en alkoholfri representation är enligt
motionärerna att stat, landsting och kommun genom att införa alkoholfri
representation visar sin solidaritet med dem som har eller riskerar att få
alkoholproblem.
Bakgrund
Socialutskottet har avstyrkt motioner med krav på att all offentlig
representation skall vara alkoholfri (bet. 1990/91:SoU23). Socialutskottets
uppfattning var att stat och kommun bör visa återhållsamhet med
alkoholservering vid offentlig representation. Utskottet utgick från att så
skedde utan att riksdagen tog något initiativ i saken, varför motionerna
avstyrktes. I betänkande 1995/96:SoU3 fann utskottet ingen anledning att frångå
riksdagens tidigare ställningstagande.
Även konstitutionsutskottet har tidigare behandlat motioner med yrkanden om
alkoholfri representation. Utskottet har i likhet med socialutskottet inte
funnit anledning att frångå riksdagens ställningstagande (bet. 1992/93:KU3,
bet. 1992/93:KU18, bet. 1994/95:KU12, bet. 1995/96:KU5 och bet. 1996/97:KU24).
Utskottets bedömning
Utskottet finner ingen anledning att frångå sina och riksdagens tidigare
ställningstaganden i fråga om alkoholfri representation och avstyrker
motionerna K261, K504 och So655 yrkande 8.
Arvoden i statliga styrelser
Motionerna
I två likalydande motioner, 1997/98:K265 och 1997/98:K514, föreslår Marie
Engström (v) att beloppsgränserna avseende ersättning för uppdrag i statliga
styrelser blir föremål för en översyn (yrkande 1) och att målet för denna
översyn bör vara att ersättningarna skall reduceras med minst 25 % (yrkande 2).
Som motiv för förslaget anges att det inte är ägnat att skapa förtroende att
politiker beviljar sig själva höga ersättningar för styrelseuppdrag, särskilt
med hänsyn till att många människor ser sin privatekonomi urholkas på grund av
politiska beslut som syftar till sanering av statens finanser.
Bakgrund
Av regeringens skrivelse 1997/98:20 framgår att 25 ledamöter av riksdagen under
år 1996 innehade poster som ledamöter eller suppleanter i styrelser för företag
som helt eller delvis ägs av staten. Dessa företag var: Systembolaget, lydande
under Socialdepartementet, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Statens järnvägar,
Svensk Bilprovning AB och Telia AB, lydande under Kommunikationsdepartementet,
AB Svenska Spel, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Statliga
Akademiska Hus AB och Vin & Sprit, lydande under Finansdepartementet, Samhall
AB, lydande under Arbetsmarknadsdepartementet, LKAB och Vattenfall, lydande
under Närings- och handelsdepartementet samt AB Tumba Bruk, lydande under
Riksbanken/Sveriges riksdag. I styrelserna av det här aktuella slaget ingick
också tre f.d. riksdagsledamöter.
I dessa företags styrelser fanns mellan en och fyra riksdagsledamöter med
poster som ledamöter eller suppleanter. I vardera styrelserna för Systembolaget
och Vin & Sprit fanns fyra riksdagsledamöter, i styrelserna för AB Svenska
Spel, Telia, Svensk Bilprovning, Samhall och Sjöfartsverket fanns två
riksdagsledamöter per styrelse och i övriga styrelser fanns en riksdagsledamot
i respektive styrelse. 14 av de 25 aktuella riksdagsledamöterna representerade
Socialdemokraterna, 5 Moderata samlingspartiet, 2 vardera Centerpartiet och
Kristdemokraterna samt 1 vardera Folkpartiet liberalerna res-pektive
Miljöpartiet. Den vanligaste anknytningen till utskotten i riksdagen var
finans- respektive trafikutskottet och därnäst skatte-, social- och
socialförsäkringsutskottet.
I 3 av de nämnda styrelserna - Systembolaget, Sjöfartsverket och Vattenfall -
och 9 övriga styrelser ingick också 15 företrädare för de politiska partierna
på lokal nivå (10) och regional nivå (5), i de flesta fall kommunal- eller
landstingsråd. De övriga styrelserna är AB Kurortsverksamhet, lydande under
Socialdepartementet, SOS Alarm AB, lydande under Kommunikationsdepartementet,
Nordbanken, lydande under Finansdepartementet, ALMI Företagspartner AB, lydande
under Arbetsmarknadsdepartementet, Kungliga Operan AB, lydande under
Kulturdepartementet, AB Göta Kanalaktiebolag samt Enator AB och Sveriges
provnings- och forskningsinstitut, SP, lydande under Närings- och
handelsdepartementet och AB Bostadsgaranti, lydande under Inrikesdepartementet.
Mest frekvent var politikerrepresentationen i dessa styrelser i AB Göta
Kanalbolag med tre ledamöter, därnäst styrelserna för ALMI Företagspartner och
Vattenfall med två vardera.
Uppgifter om arvoderingen av ledamöter och suppleanter i de här aktuella
styrelserna har inhämtats från Regeringskansliet. Av underlagsmaterialet
framgår att arvodesnivån vad gäller fasta arvoden för ledamöternas del varierar
mellan 7 300 kr och 100 000 kr per år. Beträffande Nordbanken gällde år 1997
att de nio ledamöter inklusive ordförande och vice ordförande som inte var
anställda i koncernen delade på totalt 4 miljoner kronor i arvoden.
Medianvärdet på fasta arvoden för ledamöter i de aktuella företagen är 35 000
kr per år. För suppleanterna är medianvärdet 17 500 kr per år i fasta arvoden.
I några fall utgår förutom fasta arvoden även särskild ersättning per
sammanträde i storleksordningen 1 000-2 400 kr. I några fall har suppleanterna
inget fast arvode utan endast sammanträdesarvode, som i vissa fall är högre om
suppleanterna tjänstgör för icke närvarande ledamöter.
Utskottets bedömning
Utskottet anser principiellt att arvoden i statliga styrelser bör sättas så att
de svarar mot de kompetenskrav som ställs på ledamöterna och det arbete som de
lägger ner på sitt arbete i styrelserna. Utskottet vill också framhålla att
arvodesnivåerna har betydelse för möjligheten att rekrytera kompetenta personer
till de statliga styrelserna. Enligt utskottets mening bör mot denna bakgrund
skäligheten beträffande arvodesnivåerna bedömas från fall till fall. När det
särskilt gäller företag som helt eller delvis ägs av staten konstaterar
utskottet att arvodena varierar en hel del. Detta torde i de flesta fall
förklaras av att företagen bedriver olika typer av verksamhet. Utskottet utgår
från att statliga myndigheter och företag som helt eller delvis ägs av staten
noga överväger arvodessättningen så att arvodena inte framstår som oskäliga.
Utskottet anser däremot inte att arvodena i de styrelser som här särskilt
studerats generellt är för höga och kan därför inte ställa sig bakom kraven i
motionerna K265 respektive K514 på en generell översyn (yrkande 1) eller
generellt sänkta arvoden (yrkande 2), varför motionerna avstyrks.
IT-frågor
Motionerna
I motion 1997/98:K333 föreslår Carl Bildt m.fl. (m) att regeringen skyndsamt
återkommer till riksdagen med förslag till samlade riktlinjer för webb-baserad
information och användningen av Internet för kommunikation med medborgarna,
varvid behovet av transparens, konflikten mellan säkerhet och öppenhet samt
regler för diarieföringen bör beaktas (yrkande 14). Enligt motionärerna borde
det i dag vara en självklarhet att alla statliga myndigheter, verk och företag
har en strategi för användningen av IT som en viktig del i sitt
informationsuppdrag till medborgarna.
Bengt Harding Olson (fp) hemställer i motion 1996/97:K403 att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
medborgarterminaler (yrkande 3). I motionen framhålls bl.a. vikten av att
medborgarna har tillgång till dataterminaler på medborgarkontoren och andra
offentliga platser i samhället, t.ex. biblioteken, för att komplettera de
persondatorer och terminaler som finns på arbetsplatser och i bostäderna. S.k.
nätdatorer ger möjlighet inte bara till förbättrad information i olika
marknads- och samhällsfrågor utan också till enkel förmedling av meddelanden
från envar. Medborgaraspekten bör alltid finnas med inför utbyggnad av digitala
nät för förmedling av samhällskontakt.
I motion 1997/98:K522 hemställer Nils-Göran Holmqvist (s) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgång till
resurser så att även synskadade kan få tillgång till publika datorer på
bibliotek och medborgarkontor. Enligt motionären blir publika datorer på bl.a.
bibliotek och medborgarkontor alltmer tillgängliga för allmänheten. Ett skäl
till att dessa datorer inte är anpassade till synskadade är att man ofta inte
har råd att finansiera inköp av de tekniska hjälpmedel som behövs inom
ordinarie budget.
Kerstin Warnerbring m.fl. (c) aktualiserar i motion 1997/98:T815 yrkandena
18-22 frågor om IT och samhällsinformationen. I yrkande 18 anförs att det är en
viktig faktor att den elektroniska versionen av rättsliga dokument jämställs
med den tryckta versionen. Enligt motionärerna bör det vara möjligt att skapa
en säker produktion av rättsliga dokument så att den elektroniska versionen kan
ligga till grund för den tryckta versionen. I yrkande 19 framhålls behovet av
ett allmänt tillgängligt elektroniskt rättsligt informationssystem baserat på
internationella standarder. En sådan standard är enligt motionen Government
Information Locator Service (GILS). I yrkande 20 behandlas frågor om
finansiering av drift och underhåll av ett rättsligt informationssystem. Enligt
motionärerna bör erforderliga medel avsättas för investeringar i bl.a.
programvaror och vissa kostnader för uppdatering av databaserna. I yrkande 21
behandlas frågan om styrelseform och daglig drift av ett rättsligt
informationssystem. Det framhålls att stiftelseformen kan vara lämplig för att
utforma policy och leda utvecklingen av systemet och att det därutöver kan
behövas ett sekretariat för den dagliga driften. Statsmakterna bör ställa
erforderliga medel till förfogande för dessa ändamål. I yrkande 22 föreslås att
regeringen bör verka för att EU:s databaser för rättsinformation, Celex, blir
fritt tillgängliga via www-tekniken på Internet. Dessa baser är i dag
avgiftsbelagda.
Bakgrund
I regeringens skrivelse 1997/98:19 Utvecklingen i informationssamhället
redovisas bl.a. översiktligt den offentliga sektorns IT-användning. Av
redovisningen framgår att en väl fungerande offentlig förvaltning i allt högre
grad bygger på samverkan mellan den offentliga och privata sektorn samt EU-
organen. I arbetet med att forma en förvaltning för 2000-talets krav och
förväntningar har informationstekniken en viktig roll. En fungerande öppen och
säker infrastruktur för informations- och kunskapsförsörjning är av avgörande
betydelse. Arbetet med att bygga ut en sådan infrastruktur pågår på olika håll.
Regeringen anser att infrastrukturen i dag inte klarar alla krav på öppen och
säker kommunikation, t.ex. när det gäller en säker överföring av elektroniska
dokument till myndigheter och mellan myndigheter.
Informationsservice via Internet till medborgare och företag har enligt
Statskontoret slagit igenom år 1996 i den statliga förvaltningen. Hemsidor,
myndighetsinformation, tjänster och konkreta ärenderutiner finns hos centrala
och lokala myndigheter. Enligt Statskontoret har satsningar på nya
servicetelefontjänster fortsatt och utnyttjandet har vuxit mellan år 1996 och
1997.
Frågor om tillgänglighet till och offentlighet i grundinformation har enligt
regeringen blivit en allt viktigare fråga. I skrivelsen nämns i detta
sammanhang Datalagskommitténs förslag i betänkandet Integritet Offentlighet
Informationsteknik (SOU 1997:39), Grunddatabasutredningen (dir. 1996:43) och
arbetsgruppen inom Justitiedepartementet om ett nytt rättsdatasystem. Enligt
skrivelsen är också riksdagens beslut om registerbaserade folk- och
bostadsräkningar ett viktigt led i utvecklingen av samhällets
informationsförsörjning (prop. 1995/96:90, bet. 1995/96:FiU6, rskr.
1995/96:117).
Enligt en undersökning som genomförts vid Statskontoret och som redovisats i
februari 1997 hade 70-80 % av de tillfrågade organisationerna inom offentlig
förvaltning åtminstone någon Internetadress. Centrala myndigheter var nåbara i
högre grad än regionala och lokala.
Inom Regeringskansliet arbetar Toppledarforum med att åstadkomma en mer
effektiv offentlig verksamhet byggd på en gemensam öppen och säker elektronisk
infrastruktur för informations- och kunskapsförsörjning.
Beträffande den nämnda Grunddatabasutredningens arbete kan nämnas att ett
betänkande lämnats med titeln Grunddata - i samhällets tjänst (SOU 1997:146). I
betänkandet föreslås bl.a. att myndigheternas person-, företags- och
fastighetsregister bör göras så lätt tillgängliga som möjligt för allmänheten
och att priset för att hämta data av aktuellt slag skall baseras på
självkostnadsprincipen. I vissa fall skall enligt förslaget myndigheterna kunna
göra undantag från huvudregeln och ta ut en högre avgift, som även täcker andra
kostnader än kostnaderna för själva uttaget. Det kan också enligt utredningen
finnas fall när det är motiverat att inte ta betalt, t.ex. när uttagskostnaden
understiger faktureringskostnaden. Förslagen berör främst Riksskatteverket
(befolkningsregister), Patent- och registreringsverket (företags-register) och
Lantmäteriverket (fastighetsinformation). Alla statliga myndigheter som har
offentliga databaser berörs dock av de nämnda principerna för prissättning. I
utredningen föreslås att en ny nämnd inrättas med ansvar för bl.a. utvecklingen
av nya rutiner för elektronisk uppgiftslämning och ett allmänt och
standardiserat användargränssnitt. Nämnden bör också bli huvudman för det
statliga persondataregistret.
Vad gäller särskilt frågan om ett nytt rättsdatasystem har den nämnda
arbetsgruppen inom Justitiedepartementet nyligen lämnat en rapport om sitt
arbete (Ds 1998:10). Rapporten innehåller olika förslag ägnade att skapa goda
betingelser för utvecklingen av ett nytt rättsdatasystem. Bland övervägandena
och förslagen kan nämnas att staten bör svara för en kontinuerlig grundservice
på rättsinformationens område med hjälp av informationsteknik. Ansvaret bör
omfatta de offentliga rättskällorna i vad avser förarbeten, rättspraxis och de
statliga myndigheternas föreskrifter. Detta innehåll bör vara obligatoriskt.
Referat av avgöranden från Europadomstolen och Kommissionen för de mänskliga
rättigheterna samt Sveriges internationella överenskommelser bör också utgöra
obligatoriskt material. Vad gäller annan rättsinformation bör enligt
arbetsgruppen bl.a. kommunala föreskrifter, allmänna råd från statliga
myndigheter, rättsfallsreferat och rättsinformation med anknytning till EU
särskilt prioriteras. Merparten av informationen skall tillhandahållas
avgiftsfritt. Regeringskansliet föreslås under en uppbyggnadsperiod svara för
samordning mellan de deltagande myndigheterna.
Staten skall svara för att det finns grundläggande standarder för märkning,
strukturering och sökning av informationen. Grundtanken med det föreslagna
systemet är att varje offentligt organ som ger ut viss rättsinformation skall
ansvara för att den sprids elektroniskt, att den är korrekt och aktuell. All
information bör finnas tillgänglig via en gemensam ingångssida på Internet i
ett gränssnitt anpassat för detta. Något av märkningsspråken SGML och/eller XML
bör väljas.
I fråga om allmänhetens tillgång till publika datorer och kommunikationen
mellan medborgare och myndigheter på elektronisk väg kan nämnas följande.
I Sverige liksom i många andra länder pågår en rad projekt som syftar till
att förbättra medborgarnas information och inflytande i samhället med
utnyttjande av datateknik. Inom det s.k. SAMIT-projektet (IT-stöd i offentlig
samservice) som erhållit stöd från NUTEK har utvecklats ett antal prototyper av
IT-lösningar som senare vidareutvecklats av de företag som ingick i projektet.
Erfarenheterna från projektet ligger delvis till grund för ett EU-projekt,
Infosund, som Stockholms stad medverkar i tillsammans med ett antal större
europeiska städer. Ett parallellt EU-projekt som Stockholms stad deltar i är
Service-Center 2000, där syftet är att medborgarna skall kunna hämta
information av olika slag från olika källor.
En viktig roll i detta sammanhang spelar försöksverksamheten med
medborgarkontor, eftersom dessa tillhandahåller publika datorer med hjälp av
vilka allmänheten kan söka information hos myndigheter etc. Enligt
Inrikesdepartementets arbetsgrupp (In 1997:A), som har till uppgift att följa
och stödja försöksverksamheten, har antalet medborgarkontor ökat kraftigt under
de senaste åren. År 1990 fanns det 15 medborgarkontor. År 1997 var antalet ca
100. Ungefär 40 % av kommunerna har frågan om medborgarkontor på dagordningen,
20 kommuner planerar att inrätta medborgarkontor och i 42 kommuner pågår
utredning. År 1999 beräknas det finnas ca 180 medborgarkontor.
Riksdagens databaser, Rixlex, finns sedan den 1 juli 1996 tillgängliga
gratis. Rixlex innehåller bl.a. propositioner i fulltext fr.o.m. riksmötet
1993/94, texterna i motioner, utskottsbetänkanden och protokoll fr.o.m.
riksmötet 1989/90, planeringsinformation om arbetet i kammaren,
föredragningslistor och talarlistor, frågor och svar om EU och Europafrågor,
Svensk författningssamling (SFS) i fulltext med register, regeringens
utredningsdirektiv till pågående utredningar samt sammanfattningar av domar
från Domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.
Riksdagen har också en s.k. hemsida på Internet. På denna finns information
under bl.a. följande rubriker: Debatt & beslut, De folkvalda, Så arbetar
riksdagen, Riksdagen informerar, EU och Rixlex. Under hösten 1997 har Sverige
Direkt, den offentliga sektorns gemensamma s.k. webbplats, etablerats. Sverige
Direkt, som nås via riksdagens Internetadress, syftar till att ge medborgarna
en ökad service genom en gemensam ingång till den offentliga sektorns
information på Internet.
Härtill kommer ett växande antal datanätverk, som på olika sätt
tillhandhåller samhällsinformation, t.ex. SUNET, som är det svenska
universitetsnätet, Ungdomsstyrelsen/Slussen, Skoldatanätet, Miljödatanätet,
Kulturdatanätet och Invandrartidningen.
När det gäller den elektroniska tillgången till EG-rätten finns framför allt
kommissionens databas Celex, som drivs av EU:s Publikationskontor. I Sverige
är Sema Group AB nationell värd för Celex. Databasen ingår i den s.k.
rättsbanken, som är en av de ca 100 databaser som Sema Group Infodata AB
marknadsför. Sedan augusti 1997 finns Celex tillgänglig via Internet. Celex
tillhandahålls mot avgift, en princip som enligt ett beslut i
Publikationskontorets styrelse sommaren 1997 skall gälla även framgent tills
vidare.
EG-rättslig information finns från första kvartalet 1998 också tillgänglig
kostnadsfritt via gemenskapernas Internetserver EUROPA. Informationsbäraren är
i detta fall Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT), där den
officiella publiceringen av EG:s rättsakter sker. EGT kommer att finnas gratis
tillgänglig på detta sätt under 20 dagar från publiceringen. De mest
grundläggande texterna avseende EG-rättslig information finns eller kommer att
finnas att tillgå på den nämnda Internetservern EUROPA. Sedan den 1 juli 1997
lägger även EG-domstolen ut sina beslut samt fördragen på sin egen hemsida på
Internet.
Den nämnda arbetsgruppen för ett nytt rättsdatasystem, från vars rapport (Ds
1998:10) ovanstående information hämtats, föreslår att det svenska
rättsinformationssystemet bör hållas öppet för EG-rättslig information. På
vilket sätt denna information skall delta i systemet får enligt förslaget
närmare lösas från fall till fall. Det offentliga organ som förfogar över visst
material i detta hänseende bör också bli informationsansvarigt.
Vad gäller särskilt frågan om s.k. nätdatorer har följande information
inhämtats från IT-kommissionens sekretariat. En nätdator är en persondator utan
hårddisk som hämtar all information från ett nätverk. En nätdator kan inte
lagra någon information. En förutsättning för en effektiv användning av
nätdatorer i stor skala vad gäller kommunikation mellan medborgare och t.ex.
myndigheternas databaser är att det finns en snabb anslutning via telenätet
från källan direkt till den enskilda datorn, vilket inte är fallet i dag.
Beträffande synskadades tillgång till publika datorer har viss information
inhämtats från Synskadades riksförbund (SRF). Enligt SRF behöver en synskadad
en s.k. skärmläsare för att kunna avläsa bildskärmen på en dator. En synskadad
med ytterligare funktionshinder kan behöva fler hjälpmedel, t.ex. ett speciellt
tangentbord och röststyrning. Det finns tre typer av skärmläsare: sådana som
förstorar text och bild på skärmen, sådana som läser upp text och annan
information med hjälp av syntetiskt tal samt sådana som presenterar text och
annan information med hjälp av punktskrift på en s.k. punktdisplay. Vissa
skärmläsare kombinerar flera metoder. Kostnaderna för den beskrivna
utrustningen är enligt SRF ca 25 000 kr för en skärm med optisk förstoring och
lika mycket för en utrustning med syntetiskt tal. Utrustning för punktskrift
kostar mellan 60 000 och 150 000 kr beroende på hur många tecken som visas
samtidigt. För den mest avancerade versionen tillkommer kostnader på ca 20 000
kr för ett tilläggsprogram. Enligt SRF finns publika datorer med skärmläsare på
vissa bibliotek, bl.a. i Göteborg, Malmö och Linköping.
Utskottets bedömning
Som framgått av redovisningen i det föregående pågår ett omfattande arbete med
att utveckla informationstekniken, vilket ligger i linje med syftena i de här
aktuella motionerna. Som framgår av bl.a. regeringens skrivelse om utvecklingen
i informationssamhället (skr. 1997/98:19) strävar regeringen efter att på bred
front uppmärksamma de problem som är förknippade med denna utveckling.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i skrivelsen om
informationsteknikens viktiga roll i framtidens samhälle och att en fungerande,
öppen och säker infrastruktur för informations- och kunskapsförsörjning är av
avgörande betydelse. Utskottet konstaterar att ett arbete med denna inriktning
pågår på flera områden.
Vad gäller de enskilda motionerna som behandlas i denna del av betänkandet
vill utskottet anföra följande.
I motion 1997/98:K333 (m) yrkande 14 anförs att regeringen skyndsamt bör
återkomma till riksdagen med förslag till samlade riktlinjer för webb-baserad
information och användningen av Internet för myndigheternas kommunikation med
medborgarna. Som framgår av bakgrundsbeskrivningen finns sedan hösten 1997 en
gemensam webbplats för den offentliga sektorn i Sverige i form av Sverige
Direkt, som syftar till att ge medborgarna en gemensam ingång till den
offentliga sektorns information på Internet. Redaktionen för Sverige Direkt
ställer vissa minimikrav på myndigheternas webbplatser för att de skall få vara
med i Sverige Direkt. Kraven är att webbplatsen är godkänd för publicering av
den aktuella myndigheten, har uppgifter om senaste uppdatering, har länkar och
innehåll som regelbundet kontrolleras samt har en välkomstsida med en tydlig
organisationsmarkering och uppgift om informationsansvarig med åtminstone en e-
postadress som klickbar länk. Till detta kan läggas att informationsservice via
Internet till medborgarna synes ha slagit igenom i den statliga förvaltningen
enligt vad som redovisats i det föregående och att hemsidor,
myndighetsinformation, tjänster och konkreta ärenderutiner finns hos såväl
centrala som lokala myndigheter. 70-80 % av undersökta myndigheter hade i
början av 1997 åtmin-stone någon Internetadress. Utskottet finner, med
hänvisning till den pågående utvecklingen, inte anledning för riksdagen att nu
aktualisera frågan om riktlinjer etc. på det sätt som föreslås i motionen,
varför motion K333 yrkande 14 avstyrks.
Frågan om medborgarnas tillgång till publika datorer behandlas i motion
1996/97:K403 (fp) yrkande 3. Utskottet delar motionärens uppfattning att det är
viktigt att medborgarna har tillgång till dataterminaler på t.ex.
medborgarkontor och bibliotek. Utskottet hänvisar i denna del till den snabba
utbyggnadstakten vad gäller medborgarkontoren som redovisas i
bakgrundsavsnittet. Till följd av denna utveckling får medborgarna ökade
möjligheter att kommunicera med myndigheterna via publika datorer. I motionen
pläderas för att medborgarnas kommunikation med myndigheterna sker med hjälp av
s.k. nätdatorer. Enligt vad utskottet inhämtat saknas i dag ofta en snabbt
arbetande anslutning via telenätet mellan källan och den enskilda datorn,
vilket är en förutsättning för en effektiv kommunikation i stor skala mellan
medborgarna och myndigheternas databaser. Motionen får med vad utskottet anfört
anses besvarad, varför den avstyrks.
I motion 1997/98:K522 (s) anförs att även synskadade bör få tillgång till
publika datorer på bibliotek och medborgarkontor. Utskottet, som principiellt
delar motionärens uppfattning, är emellertid inte berett att lämna något
preciserat förslag till hur frågan skall lösas praktiskt. Som framgått av
bakgrundsredovisningen är den specialutrustning som behövs för att synskadade
skall kunna använda datorer kostnadskrävande. Med hänsyn till detta bör frågan
om en snabbare utbyggnad av specialutrustade publika datorer för synskadade i
enlighet med intentionerna i motionen närmare övervägas av ansvariga centrala
myndigheter och inom de enskilda kommunerna. Med detta får motion 1997/98:K522
anses besvarad, varför den avstyrks.
Vad gäller frågan om en säker produktion av rättsliga dokument, som
aktualiseras i motion 1997/98:T815 (c) yrkande 18, kan nämnas att den särskilda
arbetsgruppen för ett nytt rättsdatasystem i sin rapport framhållit att det
finns olika möjligheter att styrka korrektheten i dokument lagrade i och
hämtade från en www-databas som är uppkopplad mot Internet. En möjlighet är
serviceidentifiering, som innebär att identiteten på en Internetserver
fastställs och garanteras. En annan möjlighet är att varje dokument säkras med
hjälp av en s.k. digital signatur.
I samma motion (yrkande 19) framhålls behovet av internationella standarder i
ett rättsligt informationssystem. Den nämnda arbetsgruppen har i denna del
föreslagit att myndigheterna själva bör bestämma valen mellan Standard
Generalized Markup Language (SGML) och Extended Markup Language (XML), som
antas bli fullt kompatibla i framtiden.
I motion T815 yrkandena 20 och 21 behandlas frågan om finansiering av drift
och underhåll samt frågan om styrelseform och daglig drift vad gäller ett
rättsligt informationssystem. Den nämnda arbetsgruppen har i denna del
föreslagit att Regeringskansliet under en uppbyggnadsperiod bör utgöra
samordningsmyndighet med uppgift att bl.a. samordna frågor om standardisering,
ansvara för praktisk sammanlänkning av databaserna, sköta praktisk samordning
och gemensamma driftsfrågor, träffa avtal med dem som vill delta i systemet och
bevaka gemensamma säkerhetsfrågor.
I den nämnda motionen, yrkande 22, föreslås att regeringen bör verka för att
EU:s databas för rättsinformation, Celex, blir fritt tillgänglig på Internet.
Som framgått av bakgrundstexten i det föregående finns alternativa möjligheter
att hämta EG-rättslig information kostnadsfritt, t.ex. via EU:s Internetserver
EUROPA. Det har även framgått att arbetsgruppen för ett nytt rättsdatasystem
har förordat att det föreslagna rättsinformationssystemet bör hållas öppet för
information om EG-rätten i vissa delar.
Motion 1997/98:T815 yrkandena 18-22 föranleder med hänsyn till vad utskottet
anfört för närvarande inga åtgärder från riksdagens sida, varför motionen i
dessa delar avstyrks.
Relationen medborgare-myndigheter
Motionerna
I motion 1997/98:K256 begär Berit Andnor (s) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om myndigheternas tillgänglighet
(yrkande 2). I motionen anförs att systemet med röstbrevlådor inte fungerar på
ett tillfredsställande sätt. Systemet innebär enligt motionären att det tar
orimligt lång tid att nå en person att prata med, vilket på ett oacceptabelt
sätt minskar de offentliga institutionernas tillgänglighet.
Bengt Harding Olson (fp) aktualiserar i motion 1996/97:K403 frågor med
anknytning till en förstärkt medborgarroll. Det gäller införande av
s.k.medborgarkontrakt (yrkande 1) och en utredning med inriktning på att införa
medborgarkort i Sverige (yrkande 2). Medborgarkontraktets innebörd är enligt
motionen att varje medborgare skall veta vad han eller hon kan kräva av den
offentliga sektorn, kunna jämföra tillgängliga alternativ och veta vart man
skall vända sig med klagomål. Ett medborgarkort kan rymma information som gör
det användbart som t.ex. anställningskort, körkort eller patientkort inom
vården och vid inköp eller i samband med samhällsservice.
I motion 1997/98:K405 föreslår Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) en utredning om
hur de offentliga publikationerna skall bli så ekonomiskt tillgängliga som
möjligt för enskilda och mindre och/eller fattiga organisationer (yrkande 1).
En möjlig finansieringskälla för en prissänkning kan enligt motionärerna vara
de vinster som uppstår i det nuvarande produktions- och distributionssystemet.
I motionen föreslås också att de offentliga publikationerna som regel alltid
bör vara så miljövänligt producerade som möjligt (yrkande 2).
Agne Hansson m.fl. (c) föreslår i motion 1997/98:K530 att riksdagen bör ge
regeringen till känna att den enskildes rättsställning gentemot myndigheter bör
stärkas (yrkande 1). Enligt motionärerna skall den enskilde vid fel eller
försummelse från myndighetens sida kunna lita på rättssystemet och uppleva att
han eller hon blir rätt behandlad, får upprättelse och tillförsäkras
gottgörelse. Enligt yrkande 2 bör regeringen återkomma till riksdagen med
förslag om en rätt för den enskilde att anlita allmänt biträde i vissa
förvaltningsärenden i kontakter med myndigheter. En sådan ordning skulle
innebära en förstärkning av den enskildes rättsställning.
I motion 1997/98:So673 föreslår Johan Lönnroth m.fl. (v) att en
rättighetskatalog för ungdomar upprättas (yrkande 1). Enligt motionärerna är
det viktigt att samhället klargör vilka rättigheter och skyldigheter de
ungdomar har som lämnar skolan. Ungdomar uppfattar enligt motionen att
regelsystemen är mycket oklara.
Bakgrund
Frågan om röstbrevlådor har nyligen behandlats av konstitutionsutskottet (bet.
1997/98:KU1). Av betänkandet framgår att efterfrågan på röstbrevlådefunktionen
ökar när det gäller riksdagsförvaltningen. Olägenheten med att den som hamnar i
en röstbrevlåda kan bli fast där kan enligt Riksdagens förvaltningskontor
elimineras genom att samtalet automatiskt kopplas tillbaka till växeln. På sikt
kommer en sådan funktion att installeras i riksdagen. Med hänvisning till detta
avstyrkte utskottet en motion i vilken yrkades att röstbrevlådorna skulle
avskaffas. Riksdagen följde utskottet.
Medborgarkontrakt är den svenska benämningen på uttrycket ?Citizen´s
Charter?, som introducerades av den brittiska regeringen 1991. I dokumentet,
som omfattade flera olika verksamhetsområden, som sjukvård, arbetsmarknad,
polis, post, hyresmarknad, skola och järnvägar, angavs vissa garanterade
servicenivåer, t.ex. maximal väntetid, och kompensation för dålig service.
Systemet med ?Citizen´s Charter? har senare byggts ut till att omfatta alltfler
serviceområden, och medborgarkontrakt för enskilda serviceområden har
tillkommit. Chartersystemet syftar till att dels ge medborgaren som
servicekonsument mer makt och ökad valfrihet, dels höja kvaliteten i den
offentliga servicen.
Utskottet har tidigare (bet. 1992/93:KU2 s. 34 f.) behandlat frågan om
medborgarkontrakt. I sin bedömning anförde utskottet att det i samband med
politiska bedömningar i kommunerna i fråga om skatteuttag och prioriteringar
kan te sig naturligt att ta fasta på sådana tankar som redovisats i ?Citizen´s
Charter?, men utskottet ansåg inte att ett tillkännagivande till regeringen i
frågan var påkallat.
Ett aktivt kort eller ett IC-kort (integrated circuit) är ett kort av samma
format som ett betal- eller kreditkort som är försett med en inbyggd,
integrerad krets innehållande en processor (ett chip). En bearbetning av data
kan härigenom utföras direkt i det aktiva kortets chip. Kortet kan också
utformas som ett SIS-standardiserat, visuellt ID-kort.
På uppdrag av Toppledarforum studerar en projektgrupp under ledning av
Landstingsförbundet användningen av aktiva kort i offentlig verksamhet. I
uppdraget ingår att kartlägga aktuell och planerad användning av aktiva kort i
staten, kommunerna och landstingen samt att föreslå inriktning för ett
fortsatt, gemensamt agerande. I projektgruppen ingår företrädare för statliga
myndigheter, kommuner och landsting. Projektgruppen har hittills lämnat två
rapporter. I den senaste, Säkrare IT i offentlig sektor, har föreslagits att en
gemensam IT-säkerhetslösning införs i den offentliga sektorn. Lösningen avses
baseras på användningen av aktiva kort och innebär att anställda som använder
IT förses med elektroniska identitetskort för tjänstebruk. Korten avses bära de
grundläggande säkerhetsfunktionerna säker identifiering, digital signatur och
stöd för kryptering. Enligt rapporten tillgodoser den gemensamma
säkerhetslösningen en lång rad av de säkerhetskrav som måste uppfyllas för att
fördelarna med IT skall kunna nyttiggöras fullt ut i offentlig verksamhet. Om
även andra sektorer i samhället än den offentliga inför aktiva kort med samma
funktioner skapas en elektronisk infrastruktur för IT-säkerheten i samhället
som helhet. Enligt regeringens skrivelse 1997/98:10 har rapporten
remissbehandlats och Toppledarforum har ställt sig bakom förslaget vad avser
infrastrukturen för informationssäkerhet i kommunikationen mellan myndigheter i
offentlig verksamhet baserad på aktiva kort.
I en tredje delrapport kommer projektgruppen att behandla frågor om
användningen av aktiva kort som hjälpmedel för förbättrat IT-stöd i
allmänhetens kontakter med offentlig verksamhet.
I fråga om produktion och distribution av offentliga publikationer har
utskottet inhämtat följande information från Regeringskansliet och Riksdagens
förvaltningskontor.
Inom Regeringskansliet ansvarar Regeringskansliets förvaltningskontor för
upphandlingen av tryckning och distribution av skriftserierna SOU och Ds. Avtal
har träffats med tre tryckerier, Gotab, Graphic Systems och Norstedts, mellan
vilka departementen kan välja enligt s.k. avropsavtal. Upphandlingen har skett
i öppen anbudskonkurrens. Vidare har avtal träffats med Fritzes beträffande
distributionen av SOU- och Ds-serien. Företaget var det enda som lämnade anbud
vid förvaltningskontorets öppna förfrågning. Avtalet innebär bl.a. att
Regeringskansliets intäkter motsvarar 55 % av förlagets försäljningspris.
Granskningsenheten vid Justitiedepartementet svarar för upphandlingen av
tryckning, försäljning och distribution av Svensk författningssamling (SFS).
Avtal har efter öppen anbudskonkurrens träffats med Fakta Informationsförlag
för tiden den 1 januari 1997-31 december 1998. Avtalet innehåller bl.a.
bestämmelser om prissättningen på SFS.
Enligt Regeringskansliets förvaltningskontor tas vid all upphandling hänsyn
till produkternas miljövänlighet, vilket även omfattar papper för tryckning av
SOU-, Ds- och SFS-serierna.
Enligt riktlinjerna för prissättning av riksdagens informationsprodukter har
medborgarna rätt att kostnadsfritt ta del av sådan information som de behöver
för att bevaka sina rättigheter och uppfylla sina förpliktelser mot samhället.
På vissa produkter, t.ex. riksdagsdokumenten i tryckt form (propo-sitioner,
motioner, utskottsbetänkanden, protokoll, riksdagsskrivelser) får riksdagen ta
ut en avgift. Som exempel på avgiftsnivåer kan nämnas att
årsprenumerationspriset på samtliga propositioner, motioner och
utskottsbetänkanden är 5 000 kr (6 000 kr i bundet skick), medan samtliga
utskottsbetänkanden kostar 1 500 kr/år. Hela serien riksdagsprotokoll kostar 1
300 kr/år. Årspriset på departementsvisa propositioner exklusive
budgetpropositionen varierar mellan 1 900 kr och 1 000 kr.
Enligt Riksdagens förvaltningskontor finns det i det närmaste 3 000 enskilda,
företag och organisationer som prenumererar på riksdagstrycket. Av dessa finns
drygt hälften inom den privata sektorn i form av främst företag, advokat- och
revisionsbyråer, intresseorganisationer och i begränsad omfattning enskilda.
Medborgarna tar således relativt sällan direkt del av de tryckta
grunddokumenten, utan tillgodogör sig den information de behöver i bearbetad
form via massmedier eller vidareinformatörer vid bibliotek eller
medborgarkontor. Från hösten 1996 finns flertalet grunddokument tillgängliga på
riksdagens hemsida på Internet. Förvaltningskontoret förväntar sig ett
successivt ökat utnyttjande av de kostnadsfria elektroniska dokumenten på
bekostnad av de tryckta.
Bestämmelser om statens och kommunernas skadeståndsansvar finns dels i
skadeståndslagen (1972:207) 3 kap. 2 samt 7-10 §§, dels i ett antal lagar som
innehåller bestämmelser om skadestånd på speciella områden. Enligt 3 kap. 2 §
skadeståndslagen skall staten eller kommun, landstingskommun, kommunalförbund,
församling eller kyrklig samfällighet ersätta personskada, sakskada eller ren
förmögenhetsskada, som vållats genom fel eller försummelse vid
myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen
(motsvarande) svarar. Enligt 6 § kan ersättning enligt 2 § för sakskada jämkas
om det är skäligt med hänsyn till föreliggande försäkringar eller
försäkringsmöjligheter. Talan om ersättning enligt 2 § får inte enligt 7 §
föras med anledning av beslut av riksdagen eller regeringen eller av Högsta
domstolen eller Regeringsrätten, om inte beslutet upphävts eller ändrats. Sådan
talan får inte heller föras med anledning av beslut av lägre myndighet, vilket
efter överklagande prövats av regeringen, Högsta domstolen eller
Regeringsrätten, utan att beslutet upphävts eller ändrats. Talan om ersättning
enligt 2 § med anledning av dom eller beslut av Högsta domstolen,
Regeringsrätten, hovrätt eller allmän underrätt väcks enligt 10 §
skadeståndslagen vid den domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att
uppta där angivna mål på grund av brott av domare vid den domstol som meddelat
domen eller beslutet. Motsvarande gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 §
med anledning av beslut eller åtgärd av någon som anges i det nämnda lagrummet
i rättegångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av riksdagen eller
regeringen väcks i Högsta domstolen.
Reglerna om det allmännas skadeståndsansvar har under senare år utsatts för
kritik som gått ut på att enskilda många gånger har ett alltför dåligt skydd
när skador drabbar dem i samband med myndighetsutövning. År 1989 genomfördes
vissa ändringar i skadeståndslagen med verkan från den 1 januari 1990.
I november 1989 tillsattes en kommitté med uppdrag att utreda frågor om det
allmännas skadeståndsansvar. Kommittén överlämnade sitt betänkande i maj 1993
(SOU 1993:55). På grundval av kommitténs förslag har i Regeringskansliet
utarbetats en lagrådsremiss, som överlämnats till Lagrådet i februari 1998. I
lagrådsremissen föreslås dels att en ny lag ersätter den nu gällande lagen
(1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning, dels att det i
skadeståndslagen införs en bestämmelse om det allmännas ansvar för felaktig
myndighetsinformation.
Den nya lagen om ersättning för skada som orsakas av vissa myndighetsåtgärder
innebär att möjligheterna utökas i fråga om att få ersättning från staten för
den som har fått sin frihet inskränkt, framför allt när någon grips eller
anhålls kortvarigt på grund av misstankar om brott. Också den som
frihetsberövas i administrativ ordning får en utökad rätt till ersättning.
I lagrådsremissen föreslås också att staten eller en kommun skall ersätta
skada som orsakats en enskild medborgare genom fel eller försummelse när en
myndighet lämnar felaktiga upplysningar eller råd.
Den nya lagen om skada som orsakats av vissa myndighetsåtgärder och den nya
bestämmelsen i skadeståndslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
Frågan om den enskildes rätt till allmänt biträde i förvaltningsmål har
behandlats av riksdagen i samband med behandlingen av regeringens förslag till
ny rättshjälpslag (prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3). Enligt propositionen
gör förvaltningsdomstolarnas materiella processledning och utredningsansvar
enligt förvaltningsprocesslagen att biträdesbehovet i dessa domstolar inte är
desamma som i mål vid allmän domstol. I lagrådsremissen som föregick
propositionen framhölls att det dock kan finnas behov av juridiskt biträde i
vissa mål i allmän förvaltningsdomstol, t.ex. i vissa socialförsäkringsmål och
andra mål som rör funktionshindrade personer, och att det kan finnas anledning
att bevilja rättshjälp om en förvaltningsmyndighet överklagar ett beslut som
har ändrats till den rättssökandes fördel.
Lagrådet ansåg för sin del att denna redovisning inte var tillräckligt
fullständig eller klarläggande och pekade på ett antal faktorer som kan påverka
behovet av biträde i förvaltningsprocessen, bl.a. kravet på beaktande av EG-
rätten i förvaltningsrättskipningen och kravet på prövningstillstånd i
kammarrätt i flertalet mål.
I propositionen anfördes att det som regel får anses att behov av biträde
finns i mål om verkställighet av domar och beslut om vårdnad och umgänge. I
vissa mål angående åtgärder av mer ingripande karaktär för den enskilde täcks
biträdesbehovet av reglerna om offentligt biträde.
Justitieutskottet erinrade i sitt utlåtande över propositionen i denna del
att det i många mål- och ärendetyper som skall avgöras av förvaltningsdomstol
finns möjlighet att förordna ett offentligt biträde, bl.a. i frågor om
tvångsvård och omhändertagande, omsorg om psykiskt utvecklingsstörda och
utlänningars vistelse i landet, t.ex. asylsökande, och att några materiella
förändringar av lagstiftningen i denna del inte föreslogs i propositionen.
Regeringens förslag fick enligt utskottet anses erbjuda tillräckliga
möjligheter att förordna rättshjälpsbiträde i förvaltningsmål. Representanterna
för Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet reserverade sig i denna del mot
utskottets uttalande och menade bl.a. att rättshjälp borde kunna beviljas i
större utsträckning i förvaltningsmål än vad regeringen föreslagit. Enligt
reservanterna borde regeringen återkomma till riksdagen med ett förslag som tog
hänsyn till dessa synpunkter och som kunde beredas av riksdagen innan den
aktuella lagstiftningen trädde i kraft.
När det gäller frågan om en rättighetskatalog för ungdomar kan nämnas att
uppgifter om medborgerliga rättigheter och skyldigheter finns samlade i
publikationen Samhällsguiden, som utkommit i sin senaste version under 1997.
Samhällsguiden finns sedan hösten 1997 även tillgänglig via riksdagens hemsida
på Internet.
Under 1995 och 1996 fördes diskussioner mellan representanter för Sveriges
riksdag, Inrikesdepartementet, Ungdomsstyrelsen och IT-rådet om en eventuell
utgivning av en ungdomsversion av Samhällsguiden. Diskussionen utmynnade i en
rekommendation från Ungdomsstyrelsen och IT-rådet att en satsning i stället
skulle ske på en elektronisk lösning. Hösten 1997 öppnades en ny avdelning,
Slussen, på Ungdomsstyrelsens hemsida, där samhällsinformation särskilt
tillrättalagd för ungdomar lämnas. Slussen innehåller i denna del avdelningarna
Ung i världen med bl.a. EU-information, Bostad, Utbildning, Inflytande, Jobb,
Åldersgränser, Ny i Sverige samt Brott och straff.
Utskottets bedömning
I motion 1997/98:K256 (s) yrkande 2 anförs att systemet med röstbrevlådor inte
fungerar tillfredsställande, vilket påverkar myndigheternas tillgänglighet i
negativ riktning. Som framgått av bakgrundsredovisningen i det föregående finns
det en teknisk lösning på detta problem, innebärande att ett samtal som hamnar
i en röstbrevlåda automatiskt kopplas tillbaka till växeln. Ett sådant system
avses införas inom riksdagens förvaltning. Med detta får motionen anses
besvarad, varför den avstyrks.
I motion 1996/97:K403 (fp) behandlas frågor om medborgarkontrakt (yrkande 1),
medborgarkort (yrkande 2) och medborgarkontor (yrkande 4). Som framgått av det
föregående har idén med medborgarkontrakt, som utvecklats i Storbritannien,
inte vunnit insteg i Sverige. En anledning till detta kan enligt utskottets
mening vara att Sverige i jämförelse med Storbritannien har en mer utvecklad
lokal självstyrelse. Därav följer uppfattningen att ansvaret för dålig eller
utebliven service främst bör utkrävas på politisk väg. Under senare år har inom
sjukvården utvecklats olika s.k. vårdgarantier, dvs. rätt till viss service
inom en viss tid, vilka har vissa likheter med Citizen´s Charter-systemet.
Senare års kommunallagstiftning har också öppnat nya möjligheter till direkt
medborgar- eller klientinflytande på driften av t.ex. daghem, skolor och
vårdinrättningar. Andra reformer, t.ex. inrättandet av kommun- eller
stadsdelsnämnder, är ägnade att minska avståndet mellan kommunmedlemmarna och
de styrande respektive dem som tillhandahåller kommunal service av olika slag.
Utskottet finner mot denna bakgrund inget skäl att ändra sin inställning till
medborgarkontrakt som den kommit till uttryck i betänkandet 1992/93:KU2, av
vilket framgår att utskottet inte ansåg att ett tillkännagivande till
regeringen i frågan var påkallat. Motionen avstyrks i denna del (yrkande 1).
I samma motion (yrkande 2) föreslås en utredning om att införa s.k.
medborgarkort i Sverige. Av utskottets redovisning i denna del framgår att det
pågår ett utvecklingsarbete med den inriktning som motionären önskar, även om
försöken inledningsvis främst tar sikte på användning av medborgarkort (aktiva
kort eller IC-kort) inom offentlig verksamhet. Med detta får motionen i denna
del anses besvarad, varför den avstyrks.
I motion 1997/98:K405 (mp) behandlas frågan om tillgänglighet och
prissättning (yrkande 1) respektive miljövänlig produktion vad gäller
offentliga publikationer (yrkande 2). Motionärerna menar att en möjlig
finansieringskälla för en prissänkning är de vinster som finns i nuvarande
produktions- och distributionstjänst. När det gäller prissättning framgår av
redovisningen i det föregående att tryckning och distribution av serierna SOU,
Ds och SFS upphandlas av Regeringskansliet i öppen anbudskonkurrens, vilket
eliminerar risken för oskäliga vinstmarginaler. Beträffande riksdagstrycket
gäller att riksdagen tar ut avgifter på tryckta riksdagsdokument, av vilka dock
flertalet sedan hösten 1997 finns fritt tillgängliga på riksdagens hemsida på
Internet. Förvaltningskontoret räknar med ett ökat utnyttjande av de
kostnadsfria dokumenten på bekostnad av de avgiftsbelagda tryckta. När det
gäller frågan om miljövänliga produkter har utskottet inhämtat att
Regeringskansliet vid all upphandling tar hänsyn till produkternas
miljövänlighet inklusive tryckpapper för de aktuella publikationerna. Vad
gäller riksdagstrycket är allt papper som riksdagstryckeriet använder
miljöanpassat. Med hänvisning till vad utskottet här anfört anser utskottet att
motion K405 får anses besvarad, varför den avstyrks.
I motion 1997/98:K530 (c) anförs att den enskildes rättsställning gentemot
myndigheter bör stärkas (yrkande 1). Utskottet instämmer i motionens krav att
den enskilde bör kunna lita på rättssystemet och kunna räkna med att bli rätt
behandlad, få upprättelse och tillförsäkras gottgörelse om myndigheten begår
fel eller försummelse. Utskottet konstaterar att kritik har riktats mot
reglerna för myndigheternas skadeståndsansvar, vilket lett till dels vissa
ändringar i skadeståndslagen (1972:207), dels att frågan utretts. Regeringen
har med anledning av utredningsarbetet utarbetat en lagrådsremiss, i vilken
föreslås såväl ny lagstiftning angående ersättning för skada som orsakas av
vissa myndighetsåtgärder som en ny bestämmelse i skadeståndslagen om ersättning
för felaktig myndighetsinformation. Regeringen har också aviserat en
proposition i fråga om skadeståndslagstiftningen under våren 1998. Mot denna
bakgrund finner utskottet ingen anledning att ta något initiativ med den
inriktning som föreslagits i motionen. Motion K530 avstyrks i denna del
(yrkande 1).
Frågan om den enskildes rätt till allmänt biträde i förvaltningsärenden, som
också behandlas i motion K530 (yrkande 2), har behandlats av riksdagen så sent
som vid riksmötet 1996/97, då regeringens förslag till ny rättshjälpslag
antogs. Det framgår av bakgrundsredovisningen att Lagrådet och regeringen
gjorde delvis olika bedömningar av behovet av juridiskt biträde i vissa mål i
förvaltningsdomstol. Justitieutskottet ansåg emellertid att regeringsförslaget
erbjöd tillräckliga möjligheter att förordna rättshjälpsbiträde i
förvaltningsmål. Inte heller i denna del av motionen finner utskottet, mot
bakgrund av det anförda, anledning att ta initiativ av det slag som
motionärerna vill. Motion 1997/98:K530 yrkande 2 avstyrks.
I motion 1997/98:So673 (v) begärs att en rättighetskatalog för ungdomar
upprättas (yrkande 1). Utskottet hänvisar i detta sammanhang till att
Ungdomsstyrelsen tillhandahåller information av det slag som efterfrågas i
motionen via styrelsens hemsida som kan nås via webbplatsen Sverige Direkt. Mot
denna bakgrund finner utskottet ingen anledning att ta något initiativ i
frågan, varför motion 1997/98:So673 avstyrks i denna del (yrkande 1).
Statlig regional organisation
Motionerna
I motion 1997/98:K519 föreslår Agne Hansson och Sivert Carlsson, båda (c), att
besluten över de statliga sektorsorganens organisation och lokalisering
återförs till riksdagen och länsmyndigheter (yrkande 1). Enligt motionärerna
blir följden av den pågående omstruktureringen av olika statliga verksamheter
förödande för stora delar av landet, särskilt landsortsområdena. Motionärerna
föreslår att de statliga sektorsorganens regionala organisation bör upphöra och
efter omstrukturering och nedbantning läggas in under länsstyrelserna.
Regeringen bör utreda en sådan organisationsmodell och återkomma till riksdagen
med förslag i linje med vad som föreslås i motionen.
Rolf Kenneryd m.fl. (c) föreslår i motion 1997/98:K528 att man vid förändring
av den regionala nivån först bör ta ställning till funktionsfördelningen i
samhället och vad som skall flyttas mellan olika nivåer (yrkande 4). Med detta
torde motionärerna avse uppgiftsfördelningen mellan centrala, regionala och
lokala myndigheter. I motionen behandlas också frågan om statliga verksamheters
regionala organisation, där verksamhetsområdena i många fall gjorts större än
länen och därmed inte överensstämmer med länsindelningen. Dessa förändringar
bör enligt motionärerna utvärderas innan ytterligare organisatoriska
förändringar genomförs (yrkande 6).
Bakgrund
Statskontoret har i en rapport (diarienr 458/96-5) redovisat en undersökning av
29 statliga myndigheters eller ?myndighetskoncerners? organisatoriska struktur,
däribland den regionala organisationen. Fem av de undersökta myndigheterna,
Försvarets materielverk, FOA, Jordbruksverket, Räddningsverket samt
universitets- och högskoleväsendet, saknar regional organisation i egentlig
mening, även om verksamhet bedrivs på olika orter. Sex myndigheter,
Arbetsmarknadsverket, Domstolsverket (länsrätterna), Lantmäteriverket, polisen,
skatteförvaltningen (före planerad omorganisation) och
socialförsäkringsadministrationen (de allmänna försäkringskassorna), har en
regional organisation som stämmer överens med länsindelningen eller
landstingsindelningen, dvs. det finns 24 eller 25 regionala enheter.
Skatteförvaltningen kommer enligt riksdagens beslut med anledning av
budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:SkU1) att få en ny
regional organisation från den 1 januari 1999, då antalet skattemyndigheter
skall vara 10.
20 myndigheter, om kammar- och hovrätterna räknas in bland Domstolsverkets
regionala organ, har en organisation där antalet regionala enheter uppgår till
mellan 2 och 12. Tre femtedelar av dessa (12 myndigheter) har mellan 2 och 6
regioner: Invandrarverket (2), Försvarsmakten och Fortifikationsverket (vardera
3), Kustbevakningen (4 regionledningar), Domstolsverket (4 kammarrätter),
vidare Banverket, Centrala studiestödsnämnden, Kriminalvårdsverket, Statens
institutionsstyrelse och Totalförsvarets pliktverk (samtliga 5) samt
Socialstyrelsens tillsynsorganisation och Domstolsverket (hovrätterna) med
vardera 6 regionala enheter.
8 myndigheter har 7-12 regionala enheter: Arkivverket, Vägverket (väg- och
trafikregioner) och åklagarväsendet har samtliga 7 regionala enheter,
exekutionsväsendet har 10, Arbetarskyddsverket, skogsvårdsorganisationen och
Skolverkets fältorganisation har samtliga 11 och Tullverket har 12 regio-nala
enheter.
Av de nämnda 20 myndigheterna som har 2-12 regionala enheter har 17 en
organisation som bygger på att län slagits samman till större enheter, medan 3
av myndigheterna, Banverket, Skolverkets fältorganisation och Tullverket, har
en regional organisation som inte bygger på länsorganisationen. Gränserna för
de regionala enheterna korsar i dessa fall med andra ord länsgränserna.
Pågående utredning m.m.
En parlamentarisk kommitté tillsattes våren 1997 med uppgift (dir. 1997:80) att
dels följa upp och utvärdera försöksverksamheten med ändrad regional
ansvarsfördelning (prop. 1996/97:36, bet. 1996/97:KU4, rskr. 1996/97:77 samt
prop. 1996/97:108, bet. 1996/97:BoU13, rskr. 1996/97:228), dels utforma vissa
förslag om den framtida regionala organisationen. Kommittén har antagit namnet
Den parlamentariska regionkommittén (PARK).
Försöksverksamheten innebär att i Kalmar, Gotlands och Skåne län har ansvaret
överförts för det sektorsövergripande arbetet med att utarbeta en strategi för
länets långsiktiga utveckling, som i dag ligger på länsstyrelsen, och vissa
andra statliga uppgifter överförs till ett regionalt självstyrelseorgan,
regionförbund. Uppgiftsöverföringen regleras i en särskild lag (1996:1414) om
försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning, som trädde i kraft den
1 juli 1997. På Gotland, där kommunen svarar för det regionala
självstyrelseorganets uppgifter, bedrivs också försök med vidgad samordnad
länsförvaltning genom att länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen förts in i
länsstyrelsen. Från den 1 januari 1999 skall den allmänna försöksverksamheten
också omfatta det nybildade Västra Götalands län. Försöksverksamheten skall
pågå till den 31 december 2002.
När det gäller den statliga länsförvaltningens struktur och uppgifter skall
kommittén enligt direktiven särskilt uppmärksamma de problem, inte minst för
länsstyrelserna, som följer av att det inom förvaltningen finns ett stort antal
regionala indelningar, vilket bl.a. påverkat möjligheterna att samordna och
samutnyttja statliga resurser. Kommittén bör också överväga hur samverkan
mellan länsstyrelsen och andra statliga myndigheter bör utvecklas.
Den statliga regionala förvaltningsstrukturen har också uppmärksammats i den
förvaltningspolitiska kommissionens slutbetänkande (SOU 1997:57), som för
närvarande bereds i Regeringskansliet med sikte på att en proposition skall
föreläggas riksdagen våren 1998. I detta sammanhang avser regeringen att ta
ställning till den regionala förvaltningens struktur i dess helhet. De
överväganden som PARK gör om den statliga länsförvaltningens struktur skall
enligt direktiven utgöra ett komplement till regeringens förvaltningspolitiska
ställningstaganden.
Utskottets bedömning
I de här aktuella motionerna behandlas frågan om de statliga myndigheternas
regionala organisation i olika hänseenden. I motion 1997/98:K528 yrkande 4
föreslås att uppgiftsfördelningen mellan centrala, regionala och lokala
myndigheter bör bestämmas innan förändringar vidtas vad gäller den regionala
nivån och dess organisation. I motion 1997/98:K519 yrkande 1 framhålls att den
pågående omstruktureringen av de statliga sektorsorganens organisation bör
upphöra och att beslutanderätten i dessa frågor bör återföras till riksdagen
och länsmyndigheterna. I motion 1997/98:K528 yrkande 6 framhålls att de
beskrivna förändringarna bör utvärderas innan ytterligare organisatoriska
åtgärder genomförs.
Utskottet finner inledningsvis att den situation som beskrivs i motionerna
vad avser varierande gränsdragningar för myndigheternas regionala organisation
inte är tillfredsställande. Utskottet konstaterar emellertid att de frågor som
aktualiseras i motionerna för närvarande är föremål för beredning inom
Regeringskansliet med utgångspunkt från den förvaltningspolitiska kommissionens
överväganden. Frågorna är dessutom föremål för utredning inom den
parlamentariska regionkommittén (PARK) som har i uppgift att bl.a. lämna
förslag om den framtida regionala organisationen och uppgiftsfördelningen
mellan statliga och kommunala myndigheter. Mot denna bakgrund är utskottet inte
berett att ta något initiativ av det slag som förespråkas i de här aktuella
motionerna som därför avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ombudsmannainstitutionen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K215, 1997/98:K231, 1997/98:K236,
1997/98:K238, 1997/98:K257, 1997/98:K311 och 1997/98:K508,
res. 1 (v, mp)
2. beträffande alkoholfri representation
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K261, 1997/98:K504 och 1997/98:So655
yrkande 8,
res. 2 (mp)
3. beträffande arvoden i statliga styrelser
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K265 och 1997/98:K514,
res. 3 (v, mp)
4. beträffande IT-frågor
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K403 yrkande 3, 1997/98:K333 yrkande
14, 1997/98:K522 och 1997/98:T815 yrkandena 18-22,
res. 4 (m, fp)
5. beträffande relationen medborgare-myndigheter
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K403 yrkandena 1 och 2, 1997/98:K256
yrkande 2, 1997/98:K405, 1997/98:K530 och 1997/98:So673 yrkande 1,
6. beträffande statlig regional organisation
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K519 yrkande 1 och 1997/98:K528
yrkandena 4 och 6.
Stockholm den 17 februari 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Bo Könberg
I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger
Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger
(m), Mats Berglind (s), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp),
Margitta Edgren (fp), Lennart Brunander (c) och Bengt Hurtig (v).
Reservationer
1. Ombudsmannainstitutionen (mom. 1)
Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?När det gäller
bedömningen? och på s. 8 slutar med ?varför motionen avstyrks? bort ha följande
lydelse:
Som framhålls i flera motioner skulle många positiva resultat uppnås om
samtliga ombudsmannafunktioner ställs under riksdagens ansvar, bl.a. att
ombudsmännens självständighet och oberoende skulle garanteras och vidare att
den enskildes och olika gruppers rättigheter och rättssäkerheten för den
enskilde skulle stärkas. Mot denna bakgrund finner utskottet att argumenten för
en utredning av en samordning av riksdagens och regeringens ombudsmän (mot.
1997/98:K231 yrkande 1) respektive en utredning av ett samlat ombudsmannaämbete
med ansvar för samtliga fri- och rättigheter (mot. 1997/98:K238) har fog för
sig. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med detta bör
övriga motioner (mot. 1997/98:K215, K231 yrkande 2, K236, K257, K311 och K508)
kunna anses besvarade, varför de avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande ombudsmannainstitutionen
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K215, 1997/98:K231 yrkande 2,
1997/98:K236, 1997/98:K257, 1997/98:K311 och 1997/98:K508 och med
anledning av motionerna 1997/98:K231 yrkande 1 och 1997/98:K238 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Alkoholfri representation (mom. 2)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet
finner? och slutar med ?yrkande 8? bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som sägs i motion So655 yrkande 8 om att all
representation i riksdagen och statlig förvaltning bör vara alkoholfri. Enligt
utskottets mening är det viktigaste skälet till alkoholfri representation att
stat, landsting och kommun genom att införa en sådan princip visar solidaritet
med dem som har eller riskerar att få alkoholproblem. Detta bör riksdagen med
bifall till motion 1997/98:So655 yrkande 8 och med anledning av motionerna
1997/98:K261 och 1997/98:K504 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande alkoholfri representation
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So655 yrkande 8 och med anledning
av motionerna 1997/98:K261 och 1997/98:K504 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
3. Arvoden i statliga styrelser (mom. 3)
Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet
anser principiellt? och slutar med ?varför motionerna avstyrks? bort ha
följande lydelse:
Som framhålls i motionerna 1997/98:K265 och 1997/98:K514 är det inte ägnat
att skapa förtroende att politiker beviljar sig själva höga ersättningar för
styrelseuppdrag i statliga styrelser, särskilt med hänsyn till att många
människor ser sin privatekonomi urholkas på grund av politiska beslut som
syftar till sanering av statens finanser. De uppgifter som utskottet inhämtat
visar bl.a. att styrelsearvodena i företag där staten helt eller delvis är
ägare i flera fall är mycket höga. Även med beaktande av de krav på kompetens
som kan ställas på styrelseledamöter av detta slag och det arbete de lägger ned
ter sig de höga ersättningsnivåerna som svåra att försvara. Mot denna bakgrund
bör utskottet med anledning av motionerna 1997/98:K265 yrkande 1 och
1997/98:K514 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna att
beloppsgränserna avseende ersättning för uppdrag i statliga styrelser blir
föremål för översyn. Däremot finns det enligt utskottets mening inte nu skäl
att föreslå en generell sänkning av beloppsgränserna, varför motionerna
avstyrks i denna del.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande arvoden i statliga styrelser
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K265 yrkande 2 och 1997/98:K514
yrkande 2 och med anledning av motionerna 1997/98:K265 yrkande 1 och
1997/98:K514 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
4. IT-frågor (mom. 4)
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m),
Inger René (m) och Margitta Edgren (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?I motion
1997/98:K333 (m)? och slutar med ?varför motion K333 yrkande 14 avstyrks? bort
ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1997/98:K333 är det viktigt att också den statliga
verksamheten involveras i digitaliseringen och förnyelsen av Sverige. Utskottet
instämmer i att det borde vara en självklarhet att alla statliga myndigheter,
verk och statliga företag har en strategi för användningen av IT som en viktig
del i sitt informationsuppdrag till medborgarna. Mot denna bakgrund bör
regeringen som föreslås i motionen (yrkande 14) skyndsamt återkomma till
riksdagen med förslag till samlade riktlinjer för webb-baserad information och
användning av Internet för kommunikation med medborgarna, varvid behovet av
transparens, konflikten mellan säkerhet och öppenhet samt regler för
diarieföringen bör beaktas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande IT-frågor
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K403 yrkande 3, 1997/98:K522 och
1997/98:T815 yrkandena 18-22 och med bifall till motion 1997/98:K333
yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Relationen medborgare-myndigheter
Bo Könberg (fp), Margitta Edgren (fp) och Lennart Brunander (c) anför:
Som framgått av utskottets redovisning i bakgrundsavsnittet reserverade sig
representanterna för Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet vid
justitieutskottets behandling av förslaget till rättshjälpslag (1996/97:JuU3,
reservation 9). I reservationen anfördes att regeringens förslag vad avsåg
möjligheterna att bevilja rättshjälp i förvaltningsmål inte var tillräckligt
långtgående. Vidare framhölls att det måste beaktas att den enskilde alltid är
i underläge gent-emot en myndighet när han överklagar ett myndighetsbeslut till
domstol. Det går heller inte att förlita sig på att domstolen skall kunna
fullgöra sin utredningsskyldighet på ett sådant sätt att den enskilde
tillförsäkras en rättvis prövning. Enligt reservationen är det också tveksamt
att domstolen blandar sig i parternas argumentering m.m. Rättshjälp borde
enligt reservanternas mening kunna beviljas i större utsträckning än vad
regeringen föreslog i propositionen (prop. 1996/97:9), vilket emellertid
utskottsmajoriteten ansåg vara till fyllest. Folkpartiet liberalerna och
Centerpartiet beklagar att lagstiftningen i det föreslagna skicket genomfördes
som en följd av justitieutskottets ställningstagande och vidhåller den
uppfattning som framfördes i den refererade reservationen.