I detta betänkande behandlas 56 motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna
1996/97 och 1997/98 i främst radio- och TV-frågor. Utskottet har avstyrkt
samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet har fogats 15 reservationer (m, fp,
v, mp), varav en gäller motivering, samt ett särskilt yttrande (c).
Motionerna
Motioner från den allmänna motionstiden 1996
1996/97:K701 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till etiska normer för databaserad kommunikation i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K703 av Lennart Fridén m.fl. (m, s, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
det nödvändiga med regionala aspekter i koncessionsgivning och utbyggnad av det
svenska TV-nätet.
1996/97:K707 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till åtgärder syftande till att begränsa tillgången till
piratdekoderutrustning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K712 av Ronny Olander och Marianne Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
etiska publiceringsregler.
1996/97:K713 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundläggande principer för att upprätthålla pressfrihetens
traditioner i det moderna mediesamhället,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten ej skall reglera formerna för olika programföretags
verksamhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett avskaffande av kvotreglerna i EU:s TV-direktiv,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om koncessioner för regionala
TV-bolag i enlighet med vad som anförts i motionen,
1996/97:K714 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
utveckling av icke-kommersiell lokal radio och TV, allemansrätt i etern.
1996/97:K715 av Nikos Papadopoulos och Anders Ygeman (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
icke-kommersiell lokal demokratiskt förankrad television.
1996/97:Kr20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kulturpolitiska mål för TV,
Motioner från den allmänna motionstiden 1997
1997/98:K303 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar avskaffa lagen om tillfälliga bestämmelser i fråga om
tillstånd att sända lokalradio i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hanteringen av mediefrågor i EU och andra internationella forum,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om distributionssystem,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkningar av det internationella regelverket för
gränsöverskridande TV-sändningar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förändringar behöver göras för att uppnå de ursprungliga
intentionerna med den privata lokalradion,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att digitaliseringen av radion bör ägnas lika stor uppmärksamhet som
när det gäller digitalisering av TV.
1997/98:K318 av Elisa Abascal Reyes (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda
distributionskanalerna för tidningar och tidskrifter ur ett tryckfrihets- och
konkurrensperspektiv.
1997/98:K327 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen avseende lokalradion
ges i uppdrag att se över möjligheten att öka antalet sändningsfrekvenser i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om ett starkare skydd för
etableringsfriheten utreds i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:K329 av Åke Gustavsson och Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning av vissa frågor om kabel-TV.
1997/98:K330 av Ewa Larsson m.fl. (mp, c, v, kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att man bör utreda möjligheterna att använda s.k. V-chips och driva
frågan inom EU.
1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om etableringsfrihetens betydelse för tryck- och yttrandefriheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för statens agerande rörande medier i ett öppet samhälle,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten ej skall reglera formerna för olika programföretags
verksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ägarbegränsningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om must carry-principen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett markbundet nät för digitala sändningar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den s.k. stopplagen skall avskaffas,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om privatisering av en TV-kanal
och två radiokanaler i enlighet med de riktlinjer som anförts i motionen,
1997/98:K334 av Michael Stjernström (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett importförbud av utrustning för olovlig avkodning av krypterade
TV-tjänster i enlighet med EU-kommissionens förslag till direktiv,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett avskaffande av den s.k. allmänna åtalsregel som innebär att åtal
väcks endast om det föreligger särskilda skäl och att det kan motiveras från
allmän synpunkt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en straffsats för grovt brott mot lagen om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning på maximalt två års fängelse vid yrkesmässig hantering i
stor omfattning eller där stor skada förorsakats de kodande företagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utöka lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning med
regler för beräkning av skadestånd.
1997/98:K343 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hårt driva frågan om restriktioner när det gäller våld i TV-
reklam riktad till barn,
1997/98:K609 av Ola Ström (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillförsäkra svenska
hushåll rätten att ha tillgång till nordisk public service-TV.
1997/98:K616 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en demokratiskt
förankrad lokal-TV-struktur (?öppna kanaler?).
1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ny lagstiftning för att begränsa medieägandet.
1997/98:Kr268 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning om mångfald
i medierna enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att en ny mediemyndighet skall inrättas enligt vad
i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning med uppgift
att utarbeta förslag till ett nytt brett mediestöd enligt vad i motionen
anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkning av EU-direktiv,
1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om auktionsförfarandet av radiofrekvenser,
58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att komplettera TV-sändningarna med nordisk TV,
64. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige arbetar internationellt för att begränsa medievåldet med
hjälp av s.k. V-chips,
65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frikoppla Granskningsnämnden från SVT,
1997/98:Kr302 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om maktkoncentration inom medierna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för att bygga ut ett digitalt marknät för TV,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny rikstäckande TV-kanal i marknätet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lediga radiofrekvenser och nya digitala radiofrekvenser snarast
auktioneras ut,
10. att riksdagen beslutar att upphäva lagen om tillfälliga bestämmelser i
fråga om tillstånd att sända lokalradio,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny rikstäckande kommersiell radiokanal,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk utredning med uppgift att ge förstärkt
grundlagsskydd för de fria etermedierna,
1997/98:Ub255 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reklam för ett program med våldsinslag inte skall visas under de
tider på dygnet då barn kan förväntas vara uppe,
1997/98:T202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
25. att riksdagen beslutar avbryta utbyggnaden av det digitala marknätet i
enlighet med vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om NSAB.
Utskottet
Det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten
Motionerna
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion 1997/98:Kr302 yrkande 13 en
parlamentarisk utredning med uppgift att ge grundlagsskydd åt de fria radio-
och TV-stationerna. Det bör komma till stånd en ändring i grundlagen med
innebörd att tillgängliga frekvenser skall utbjudas på marknaden och försäljas
i någon form av auktions- eller anbudsförfarande. Från denna huvudregel bör
finnas två undantag. I fråga om public service-sändningar bör gälla att
statsmakterna utan hinder av grundlagens huvudregel får avdela frekvenser till
Sveriges Radio och Sveriges Television i samma omfattning som nu sker. Det
andra undantaget skall ge utrymme för statsmakterna att kunna avdela i huvudsak
en frekvens per kommun för föreningslivets behov.
I motion 1997/98:K333 (yrkandena 1-3) av Carl Bildt m.fl. (m) framhålls att
yttrandefriheten liksom tryckfriheten i Sverige grundas på ett antagande om att
mångfalden bäst skyddas och stärks av etableringsfrihet. Det skall råda stor
frihet att ge ut och distribuera medieprodukter och pröva deras ekonomiska
bärkraft. Inom ramen för dagens tekniska begränsningar för medier skall det
vara läsarna, lyssnarna, tittarna och användarna som genom sina val avgör vilka
medier som skall ha förutsättningar att distribueras. Det kan inte vara, och
får inte vara, politiskt grundat godtycke som avgör vilka begränsningar som
skall göras.
Motionärerna pekar på att grunden för att yttrandefrihetsgrundlagen tillåter
lagstiftning om tillstånd och villkor för att sända radioprogram samt TV ligger
i behovet av att på något sätt ordna användningen av frekvenserna för TV och
radio. En skyldighet för ett programföretag att i sin redaktionella verksamhet
hålla sig till en i förväg lämnad programförklaring, vilket bl.a. föreslagits
av Lokalradioutredningen är diskutabel från konstitutionell synpunkt.
Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om att staten inte bör
reglera formerna för olika programföretags verksamhet.
Ett motsvarande yrkande finns i motion 1996/97:K713 (yrkande 2) av Elisabeth
Fleetwood m.fl. (m), där det liksom i motion 1997/98:K333 sägs att statens
förhållningssätt till nya medier skall präglas av viljan att värna
yttrandefriheten. Det finns mot den bakgrunden inte skäl för staten att i avtal
reglera hur och vad som olika medieföretag skall sända. Den licensfinansierade
verksamheten bör ha ett uppdrag som är format utifrån en ny tids mediemiljö.
Den bör inte regleras vad gäller hur den redaktionella verksamheten skall vara
organiserad eller under vilka omständigheter och i vilka sammanhang olika
programtyper skall sändas. De olika programföretagen har att ta sitt ansvar
inför publiken. Staten skall inte reglera formerna för programföretagens
verksamhet. I motionerna begärs också ett tillkännagivande till regeringen om
vissa riktlinjer (yrkandena 2 respektive 1). Riktlinjerna innebär att det
offentliga inte genom skattemedel eller andra med tvång uttaxerade medel skall
motverka konkurrens och mångfald och att staten inte får utöva sin makt så att
den styr och dominerar medieutbudet utan bidrar med det som andra inte förmår.
Staten skall vidare verka för etableringsfrihet så långt tekniken förmår och
den nya tidens medier skall stå oberoende från stat och kommun. Staten skall
inte genom politiska beslut och godtyckliga val avgöra vem eller vilka som
skall få sända. Tryckfrihetens principer och yttrandefrihetsgrundlagen skall
vara ramen för vad som får sändas och olika medier skall ha rätt att söka sin
finansiering genom reklam eller avgifter från publiken.
Gällande regler
Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar skyddet för yttrandefrihet i radio,
television, filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på samma
grundsatser som tryckfrihetsförordningen. Detta innebär bl.a. att censurförbud
och etableringsfrihet i princip gäller också för de medier som omfattas av
yttrandefrihetsgrundlagen. Endast i fråga om användningen av
radiofrekvensspektrum har etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening inte
kunnat införas.
Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har enligt 3 kap. 1 §
första stycket yttrandefrihetsgrundlagen rätt att sända radioprogram genom
tråd. Något krav på tillstånd för att sända radioprogram genom tråd finns inte.
Föreskrifter kan emellertid meddelas om skyldighet för nätinnehavare att ge
utrymme för vissa program i den utsträckning som behövs med hänsyn till
allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning (s.k. must carry).
Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får enligt 3 kap. 2
§ yttrandefrihetsgrundlagen regleras genom lag som innehåller föreskrifter om
tillstånd och villkor för att sända. Det allmänna skall enligt paragrafen
eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till
vidast möjliga yttrandefrihet. Enligt 3 kap. 4 § avgör den som sänder
radioprogram självständigt vad som skall förekomma i programmen
Enligt förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen (prop. 1990/91:64) är det
av tekniska skäl omöjligt att uppnå en grundlagsfäst etableringsfrihet i
tryckfrihetsrättslig mening när det gäller radiosändningar. Det gällande
koncessionssystemet hade sin grund i nödvändigheten av att fördela
radiofrekvenser, samtidigt som det har funnits en önskan att låta den centrala
radio- och TV-verksamheten handhas av ett enda företag i allmänhetens tjänst.
Lagrådet framhöll att i 3 kap. 2 § skulle kunna skrivas in grunder på vilka
tilldelning av frekvens för rundradio exklusivt skulle kunna vägras såsom att
ingen frekvens är ledig eller att grundad anledning finns att anta att den
sökta frekvensen inte kommer att utnyttjas av sökanden. Bl.a. på detta sätt
skulle i grundlagen redan från början utrymmet för allmänna
lämplighetsöverväganden i fördelningsförfarandet snävas in. Lagrådets
synpunkter i detta avseende ledde dock inte till ändrad lydelse av lagtexten.
Departementschefen hänvisade till pågående utredningsarbete.
Radio- och TV-lagen (1996:844) reglerar ljudradio- och televisionssändningar
till allmänheten bl.a. i fråga om innehållet i sådana sändningar. Lagen är med
visst undantag tillämplig på sändningar genom tråd endast om de når mer än 100
bostäder. Den omfattar också vissa satellitsända TV-program och
ljudradioprogram. Tillstånd krävs endast för sådana ljudradio- och
televisionssändningar som sker med hjälp av radio på frekvenser under 3 Ghz.
Den som bedriver sändningsverksamhet för vilken det inte behövs tillstånd eller
som är satellitentreprenör är skyldig att anmäla sig för registrering hos
Radio- och TV-verket. Vissa undantag från tillståndsplikten gäller för
sändningar av sökbar text-TV och för sändningar som är särskilt anpassade för
syn- eller hörselskadade.
Regeringen är tillståndsmyndighet för televisionssändningar samt
ljudradiosändningar i hela landet eller till utlandet. Ett tillstånd som
regeringen meddelar innebär även rätt att samtidigt sända det antal program i
varje område som anges i tillståndet. Tillstånd till digitala
ljudradiosändningar ges också av regeringen. Radio- och TV-verket meddelar
tillstånd att sända närradio samt - bortsett från den s.k. stopplagen -
lokalradio enligt lokalradiolagen. Ingen kan få mer än ett tillstånd.
Regeringen har att beakta vad som föreskrivs i 1 kap. 9 § regeringsformen om
objektivitetskrav vid myndighetsutövning. Av 3 kap. 2 och 3 §§
yttrandefrihetsgrundlagen framgår som ovan nämnts att yttrande- och
informationsfriheterna skall vara grundläggande mål vid normgivning som berör
fördelning av frekvenser och att dessa värderingar skall vara vägledande även
vid förvaltningsbeslut som rör frekvensfördelningen. Därtill gäller vad som
föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 §
andra-femte styckena och 13 § regeringsformen. Dessa bestämmelser i
regeringsformen innebär i huvudsak att begränsningar får göras endast för att
tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, att
begränsningen skall stå i proportion till syftet och inte utgöra ett hot mot
den fria åsiktsbildningen, att den inte får göras enbart på grund av politisk,
religiös, kulturell eller annan sådan åskådning, att begränsningar får göras
endast med hänsyn till vissa närmare angivna betydelsefulla hänsyn och att
begränsningar i övrigt får göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder
det.
Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får enligt 3 kap. 1 § radio-
och TV-lagen förenas med villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas
opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet
och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen. Villkor för
sändningstillstånd får enligt 3 kap. 2 § även avse bl.a. skyldighet att sända
program till hela eller viss del av landet, sända under viss minsta tid,
samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område, använda en viss
sändningsteknik, sända genmälen och beriktigande, i programverksamheten
respektera den enskildes privatliv, sända ett mångsidigt programutbud,
kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten om en myndighet
begär det samt utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas
emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet. Villkor för
sändningstillstånd får också avse förbud mot att sända reklam, andra annonser
och sponsrade program samt förbud mot att diskriminera annonsörer (3 kap. 3 §).
Ingen kan få mer än ett tillstånd av regeringen vare sig direkt eller genom
företag där han eller hon på grund av aktie- eller andelsinnehav ensam har ett
bestämmande inflytande. Villkor för sändningstillstånd får innebära att
ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte
får förändras i mer än begränsad omfattning (3 kap. 4 §). Innan regeringen
meddelar beslut om tillstånd skall den sökande ges tillfälle att ta del av och
yttra sig över de villkor som regeringen avser att förena med tillståndet.
Beslut om sändningstillstånd får endast innehålla villkor som sökanden godtagit
(3 kap. 8 §).
När tillstånd meddelas sker också en ytterligare prövning inom ramen för
radiokommunikationslagen (SFS 1993:599). Tillståndshavaren måste ha Post- och
Telestyrelsens tillstånd att använda radiosändare. Grunderna för Post- och
Telestyrelsens tillståndsbeslut framgår av 9 § första stycket
radiokommunikationslagen. Tillstånd skall meddelas under förutsättning av
störningsfrihet och effektiv frekvensanvändning. Vidare skall
radiokommunikation som är viktig för den fria åsiktsbildningen inte hindras och
en rimlig beredskap för nya radioanvändningar skall kunna upprätthållas.
Försvars-maktens frekvensbehov skall vara tillgodosett.
I förarbetena till radio- och TV-lagen (prop. 1995/96:160 s. 89 f.) framhålls
att regeringens tillståndsbeslut normalt är en del i ett större
massmediepolitiskt system. Det är inte bara fråga om ett val mellan två eller
flera tillståndssökande utan också om t.ex. innebörden i de krav som skall
ställas på sändningsföretaget och om val mellan hur stor del av
sändningsutrymmet som skall utnyttjas för rikstäckande respektive regionala
eller lokala sändningar. Regeringen framhöll att om en direkt valsituation
föreligger är det klart att regeringsformens och yttrandefrihetsgrundlagens
bestämmelser ger vägledning. Av 3 kap. 2 § andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen följer att regeringen i valsituationer måste beakta
t.ex. vilket programföretag som kan förväntas ge mest allsidigt utbud, låta
störst antal meningsriktningar komma till tals, är minst knutet till specifik
intressegrupp osv., kort sagt frågor om den sökandes vilja och förmåga att
uppfylla de krav som ställs. Också för frågor om sändningsområden m.m. blir
bedömningarna av sådan natur som knappast kan beskrivas i lagtext utan mer är
sådana som regeringen i politisk ordning ansvarar för inför riksdagen.
Regeringen ansåg därför att den dåvarande ordningen med tillståndsprövning
borde kvarstå oförändrad, i vart fall till dess en förändrad rättslig, teknisk
eller massmediepolitisk verklighet tydligt kunde skönjas.
I sammanhanget kan nämnas att regeringen i juli 1997 tillkallade en utredning
för att utreda behovet av, förutsättningarna för samt konsekvenserna av en
samordning av lagstiftningarna för ljudradio, television, övrig
radiokommunikation och televerksamhet, med utgångspunkt i att lagstiftningen
bör underlätta utvecklingen av elektroniska informationstjänster och ta till
vara medborgarnas, näringslivets och samhällets olika behov med avseende på
sådana tjänster (dir. 1997:95). Utredaren (Konvergensutredningen) skall också
bedöma om det behövs ytterligare lagstiftning för att säkerställa
yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald inom området för elektroniska
informationstjänster samt för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 1998.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade våren 1996 proposition 1995/96:160 Radio- och TV-lag (bet.
1995/96:KU29). I samband därmed avstyrkte utskottet en motion (fp) om en
parlamentarisk utredning med uppgift att grundlagsreglera frekvensfördelning
med hänvisning till ett liknande ställningstagande våren 1995 (bet.
1994/95:KU14).
Våren 1996 godkände riksdagen de riktlinjer för Sveriges Television, Sveriges
Radio och Utbildningsradion som lagts fram i proposition 1995/96:161 En radio
och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001. Kulturutskottet (bet. 1995/96:Kr12)
konstaterade att frågan om vilka krav som skulle ställas på den fortsatta
public service-verksamheten hade övervägts i en parlamentarisk beredning.
Kulturutskottet, som också konstaterade att det s.k. medielandskapet starkt
förändrats, anförde att detta självfallet borde återspeglas i uppdraget till
public service-företagen. Kulturutskottet ställde sig bakom regeringens förslag
till riktlinjer för programverksamheten.
Konstitutionsutskottet tog våren 1997 upp frågan om villkor för sändningar
(bet. 1996/97:KU19). Utskottet konstaterade att situationen alltjämt är sådan
att framför allt knappheten på sändningsfrekvenser innebär begränsningar i
fråga om sändningsmöjligheterna. Utskottet ville dock ånyo framhålla att den
tekniska och massmediepolitiska utvecklingen kan komma att innebära att staten
helt eller delvis avstår från att ställa de villkor på sändningsverksamheten
som lagstiftningen nu medger.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen under senare år bedömt att det inte
finns behov av att ytterligare utreda frågan om ändring av
yttrandefrihetsgrundlagen såvitt gäller fördelningen av frekvenser. Utskottet
är inte berett att frångå denna bedömning men vill också framhålla att
Konvergensutredningen kan ha anledning att komma in på frågor som berör
yttrandefrihetsgrundlagen. Motion 1997/98:Kr302 yrkande 13 avstyrks.
Den tekniska utvecklingen har genom digitaliseringen inneburit att olika slag
av innehåll som text, stillbilder, ljud och rörliga bilder kan hanteras
samtidigt och förmedlas genom olika slag av distributionssystem t.ex. TV-
program genom radiosändningar och via telefonnätet. Utvecklingen har föranlett
att regeringen tillsatt en utredning om samordning av lagstiftningen för radio,
TV och televerksamhet - Konvergensutredningen. Enligt direktiven för
utredningen (dir. 1997:95) kan en ökad efterfrågan på elektroniska
informationstjänster som alternativ till traditionella tjänster förändra inte
bara situationen på kommunikationsområdet utan även omfattningen av statens
ansvar och tilldelade resurser på andra områden. Detta kan medföra såväl ett
behov av förändring av vissa åtaganden som att lagstiftningen på berörda
områden behöver förändras. Vidare gäller att frågan om villkoren för tillstånd
att sända lokalradio faller inom ramen för arbetet i utredningen om de framtida
villkoren för den kommersiella lokalradion (dir. 1997:138). Båda utredningarna
skall redovisa resultatet av sina arbeten under 1998.
Mot bakgrund av att riksdagen ganska nyligen tagit ställning i fråga om
sändningstillstånd och tillståndsvillkor och med hänsyn till att resultatet av
ovannämnda utredningar inte bör föregripas saknas enligt utskottets mening
anledning att göra tillkännagivanden till regeringen i fråga om grundläggande
principer och former för programföretags verksamhet. Motionerna 1996/97:K713
yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:K333 yrkandena 1-3 avstyrks således.
Medieägandet m.m.
Motionerna
I motion 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen i fråga om ägarbegränsningar (yrkande 4). I takt med att me-
diemarknaden globaliseras är det viktigt att ge även svenska företag
möjligheter att konkurrera på goda villkor. För att öppna möjligheter att skapa
och vidmakthålla konkurrenskraftiga regionala medieföretag skall dessa ges
möjlighet att agera inom alla distributionsformer. Hinder för t.ex.
tidningsföretag att äga radiostationer skall därför avskaffas.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i motion 1997/98:Kr302 yrkande 5 att
det ökade medieutbudet gör ägarkoncentrationen mindre besvärande. Skulle
maktkoncentrationen tillta väsentligt måste statsmakterna dock överväga regler
efter mönster från lagen om privat lokalradio. De diskussioner inom EU som
pågår om regler mot mediekoncentration måste ske med största noggrannhet och
mot bakgrund av att frivilliga åtaganden från branschens sida är att föredra.
Motionärerna vill inte utesluta den typen av lagstiftning också i Sverige.
Sådana regler måste överensstämma med grundlagen. Att Konkurrensverket skulle
tillämpa konkurrenslagstiftning på medierna är enligt motionen olämpligt.
I motion 1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) framhålls (yrkande 2)
att samtidigt som det bör finnas regler som hindrar skadlig ägarkoncentration
får inte reglerna vara sådana att internationella företag slår ut de inhemska.
Inom EU-kommissionen pågår ett arbete för gemensamma regler om
ägarkoncentration och korsägande av medier inom EU. Det är enligt motionärerna
angeläget att Sverige är pådrivande i detta arbete och även i andra
internationella forum som hanterar mediefrågorna.
I ett sådant arbete måste enligt motionen (yrkande 3) även ägandet av dis-
tributionssystemet ägnas uppmärksamhet. En viktig uppgift är att hålla de olika
distributionskanalerna så öppna som möjligt för så många som möjligt.
Johan Lönnroth m.fl. (v) begär i motion 1997/98:Fi209 yrkande 18 ny
lagstiftning för att begränsa medieägandet. När det gäller dagspressen är
enligt motionärerna dominansen för några ägarfamiljer och borgerliga åsikter
ganska förfärande. Privata intressen och därmed borgerlig ideologi stärks nu
också inom etermedierna. Motionärerna anser att det för att bryta
maktkoncentrationen måste vara möjligt att lagstifta om maximala
marknadsandelar för ägare utan att ändra i tryckfrihetsförordningen.
I motion 1997/98:Kr268 (yrkande 1) av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs att
rådet för mångfald inom medierna skall läggas ned och att en parlamentarisk
beredning med företrädare för samtliga riksdagspartier i stället skall
tillsättas. I samma motion (yrkande 2) föreslås att bl.a. Mångfaldsrådets
liksom Radio- och Televerkets uppgifter övertas att en sammanhållen
mediemyndighet, som förläggs utanför Stockholm. De många organ som i dag
existerar på området bör ersättas av en myndighet för att få ett helhetsgrepp
över mediepolitiken och hantera de svåra frågorna om ny teknik och
medielandskapets stora förändringar. För att garantera mångfalden bör en
parlamentarisk utredning tillsättas med uppgift att utarbeta ett brett
mediestöd som ersättning för presstödet (yrkande 4).
Bakgrund
Våren 1994 beslutade riksdagen om en ny myndighetsorganisation på radio- och
TV-området. Två nya myndigheter - Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden
för radio och TV - ersatte den 1 juli 1994 de tidigare myndigheterna
Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för
lokalradiotillstånd. Ansvaret för tillståndsgivning lades på Radio- och TV-
verket medan ansvaret för granskning av efterlevnaden av programreglerna lades
på Granskningsnämnden.
Regeringen tillsatte våren 1995 ett råd för mångfald inom massmedierna (Ku
1995:01). Rådet skulle följa utvecklingen av förhållanden som har betydelse för
mångfalden och utreda behovet av lagstiftning och/eller andra åtgärder som kan
begränsa skadlig koncentration av ägandet av massmedierna. Rådet, som avlämnade
ett tiotal rapporter, har upphört i samband med att regeringen den 13 november
1997 beslutade tillkalla en kommitté med parlamentariskt inslag. Kommittén har
som uppgift att lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om
mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom
massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och
allsidig upplysning. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1998.
Kommittén skall enligt direktiven (dir. 1997:136) hålla sig underrättad om
det arbete som pågår inom Europeiska kommissionen med att utarbeta förslag om
begränsning av ägande eller inflytande inom massmedierna. Europaparlamentet har
krävt initiativ för att begränsa de stora medieföretagens dominans och
expansion. Detta har lett till att kommissionen i december 1992 publicerade en
utredning, en s.k. grönbok, om mediekoncentration och inom kommissionen pågår
för närvarande ett arbete med att utarbeta ett direktiv om mediekoncentration.
I många andra europeiska länder har man enligt direktiven en
konkurrenslagstiftning som är tillämplig på företagsförvärv inom medieområdet.
I vissa länder som exempelvis Norge, Frankrike, Tyskland och Storbritannien
finns dessutom särskild lagstiftning mot mediekoncentration. Om Sverige skall
införa liknande lagstiftning kräver detta enligt direktiven sannolikt
grundlagsändringar.
När det gäller frågan om mediestöd kan nämnas att Utredningen för stöd till TV-
produktion i december 1997 avlämnat betänkandet Bidrag till fri svensk TV-
produktion (SOU 1997:172). Utredningsförslaget innebär att en fond inrättas med
ändamål att stödja svensk kvalitetstelevision producerad utanför de sändande
bolagen. Fonden skall finansieras helt med statliga anslag och administreras av
en myndighet, Svenska TV-nämnden. Medel ur fonden skall kunna utgå som
produktionsstöd eller som underlagsbefrämjande bidrag till TV-program inom
genregrupperna kortfilm och dokumentärer. Produktionsstöd och bidrag skall
kunna sökas av produktionsföretag utanför de sändande TV-bolagens krets. Till
ansökan skall fogas intyg från ett sändande bolag som markerar sin intention
att sända och sin avsikt att delta i finansieringen av projektet.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening saknas det anledning att göra ett tillkännagivande
till regeringen om att avskaffa regler om begränsningar av medieföretags
ägande. Utskottet avstyrker därför motion 1997/98:K333 yrkande 4.
Frågan om lagstiftning mot ägarkoncentration är för närvarande föremål för
utredning i en kommitté som tillsatts av regeringen hösten 1997. Utskottet
anser att resultatet av utredningen inte bör föregripas och avstyrker
motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 18 och 1997/98:Kr302 yrkande 5.
Arbetet med ett EG-direktiv skall enligt kommittédirektiven beaktas i det
nyssnämna utredningsarbetet. Utskottet förutsätter bl.a. med hänsyn till
innehållet i kommittédirektiven att Sverige i internationella sammanhang är
aktivt bl.a. i arbetet med ett EG-direktiv om mediekoncentration. Motion
1997/98:K310 yrkandena 2 och 3 får mot denna bakgrund anses tillgodosedd och
avstyrks därför.
Motion 1997/98:Kr268 yrkande 1 om att Rådet för mångfald inom medierna skall
läggas ned och ersättas av en parlamentarisk beredning har tillgodosetts genom
regeringens ovannämnda beslut. Motionsyrkandet avstyrks därför.
När det gäller frågan om en sammanhållen mediemyndighet vill utskottet
hänvisa till att den nuvarande myndighetsorganisationen på radio- och TV-
området tillkom för mindre än fyra år sedan mot bakgrund av behovet av att
tillstånds- respektive granskningsverksamhet inte bör ligga hos samma
myndighet. Utskottet gör inte någon annan bedömning nu och avstyrker således
motion 1997/98:Kr268 yrkande 2.
Utskottet är inte heller berett att nu förorda en utredning om ett brett me-
diestöd som ersättning för presstödet. Utskottet vill i sammanhanget hänvisa
till att frågan om ett bidrag till svensk kvalitetsproduktion producerad
utanför de sändande bolagens TV-produktion för närvarande bereds inom
Regeringskansliet. Motion 1997/98:Kr268 yrkande 4 avstyrks.
Digital radio och TV
Motionerna
Carl Bildt m.fl. (m) vänder sig i motion 1997/98:T202 yrkande 25 mot
utbyggnaden av det digitala marknätet. Riksdagsbeslutet att bygga ett digitalt
mark-TV-nät leder enligt motionärerna in i en teknologisk återvändsgränd och
saknar ekonomiska förutsättningar. Det innebär en felaktig användning av det
begränsade frekvensutrymmet i etern samtidigt som det leder till att man
etablerar ännu ett statskontrollerat distributionsmonopol. Samma fråga tas upp
i motion 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m). Motionärerna anser att
mångfalden och valfriheten kommer att minskas avsevärt till följd av att
standarden för marksänd digital-TV mycket kraftigt begränsar möjligheten att
utnyttja kabelnätens kapacitet. Mångfalden inom medieområdet och en
informationsteknisk utveckling motverkas (yrkande 6).
Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i motion 1997/98:Kr302 (yrkande 6
delvis) att ett digitalt marknät ger samtliga hushåll i Sverige - oavsett om de
har tillgång till kabel eller parabol - tillgång till ett bredare TV-utbud. Det
digitala marknäten skall enligt motionärerna naturligtvis inte påtvingas TV-
företagen. Inte heller skall det subventioneras fram. Enligt motionärernas
mening finns det tre förutsättningar för en utbyggnad av det digitala TV-nätet,
nämligen att någon subventionering av digitalavkodare med offentliga medel inte
bör få förekomma, att det digitala marknätet inte heller på annat sätt
finansieras genom extra anslag över statsbudgeten samt att ett digitalt marknät
inte får försvåra för TV-företag att nå ut på annat sätt. I motionen (yrkande
11) framhålls också att digitaliseringen gör att de tidigare frekvensproblemen
vad gäller att skapa en med Sveriges Radio konkurrerande rikskanal bortfaller.
En reklamfinansierad rikskanal med krav på en nyhetskanal som enda
koncessionsvillkor bör snarast bjudas ut.
I motion 1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) (yrkande 12) begärs att
regeringen ägnar lika stor uppmärksamhet och har lika stora ambitioner när det
gäller digitalisering av radion som när det gäller digitalisering av TV.
Motionärerna framhåller att staten bör ge klara spelregler.
Bakgrund
Regeringen föreslog våren 1997 (prop. 1996/97:67) att digital marksänd TV
skulle införas i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta
ställning till om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. I en första
etapp skulle sändningar inledas på ett begränsat antal orter i Sverige. Kärnan
i verksamheten skulle vara digitala marksändningar av TV, men även andra
distributionsformer borde prövas. Det skulle eftersträvas att flera av varandra
oberoende programföretag deltog. En grundläggande förutsättning för en
utbyggnad var enligt regeringen att de digitala marksändningarna bedöms ha
ekonomisk bärkraft. Härvid skall utgångspunkten vara att en eventuell fortsatt
utbyggnad skall finansieras av medverkande företag och utan statliga bidrag
eller subventioner. Konstitutionsutskottet tillstyrkte regeringens förslag
(bet. 1996/97:KU17). I en reservation (m) framhölls vikten av att
digitaliseringen inte monopoliseras eller blir föremål för politisk styrning.
De stordriftsfördelar som ligger i satellit- och kabelbaserad digital TV gör
att marksändningarna förlorar i betydelse. Mot den bakgrunden framstod
marknätet enligt reservationen som både otidsenligt och onödigt kostsamt. I ett
särskilt yttrande (m) framhölls att det borde klarläggas att de statliga
bolagen inte skall tillåtas finansiera stimulanser till hushållen. Riksdagen
godtog utskottets förslag (rskr. 1996/97:178).
En särskild utredare fick i början av år 1997 i uppdrag att förbereda
sändningsverksamheten, föreslå sändningsorter och utforma en modell för olika
programföretags samverkan i tekniska frågor (dir. 1997:19). Utredningen har nu
överlämnat sitt slutbetänkande Samordning av digital marksänd TV (SOU 1998:19).
Den 13 november 1997 beslutade regeringen en förordning om marksänd digital TV
som innehåller föreskrifter som skall tillämpas vid annonsering och
handläggning av ansökningar om tillstånd för digitala TV-sändningar. Tillstånd
för digitala TV-sändningar meddelas av regeringen. Regeringen beslutade samma
dag dessutom att sändningar av digital TV skall få inledas i områdena Stockholm
med Mälardalen och Uppsala, norra Östergötland, södra och nordöstra Skåne,
Göteborg med omnejd samt Sundsvall och Östersund med omnejd. I beslutet angavs
att regeringen för närvarande bedömer att sändningarna skall ha inletts senast
den 1 januari 1999.
Den 13 november 1997 beslutade regeringen också att tillkalla en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att följa och utvärdera de markbundna
digitala TV-sändningarna under den första etappen. Kommittén skall medverka vid
urvalet av programföretag för de digitala TV-sändningarna genom att yttra sig
till Radio- och TV-verket över tillståndsansökningar. Kommittén skall följa
verksamheten med digital marksänd TV och fortlöpande rapportera sina
iakttagelser till regeringen. Vid behov skall kommittén ta initiativ till
förslag till förändringar av t.ex. de regler som gäller för verksamheten.
Kommittén skall lägga fram minst två utvärderingsrapporter. Slutrapporten skall
läggas fram i god tid före utgången av den första tillståndsperioden (ev.
oktober 2001).
I en departementspromemoria kallad Digital marksänd TV - lagändringar (Ds
1998:5) har föreslagits vissa ändringar i radio- och TV-lagen i syfte att bl.a.
förtydliga att teknisk samverkan med andra tillståndshavare skall kunna utgöra
villkor för ett sändningstillstånd.
Digitala ljudradiosändningar kan mot bakgrund av ett riksdagsbeslut våren 1995
för närvarande ske i fyra områden, nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö och
Norrbottens län. Sveriges Radio sänder för närvarande digital ljudradio i alla
dessa områden och ett tillståndsförfarande pågår beträffande sändningar från
privata programföretag. Sändningsverksamheten skall utvärderas när mottagare
funnits tillgängliga en viss tid. Enligt budgetpropositionen för 1998 (prop.
1997/98:1) har hittills endast ett fåtal mottagare funnits tillgängliga. Enligt
uppgifter från flera håll inom radiobranschen kommer digitala radiomottagare
att erbjudas i detaljhandeln under 1998. På så sätt kommer enligt
budgetpropositionen introduktionen av den digitala ljudradion att komma i gång.
Den 27 november 1997 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i
uppdrag att lägga fram förslag om hur de framtida villkoren för den
kommersiella lokalradion skall vara utformade. Förslagen skall enligt
direktiven (dir. 1997:138) utformas i enlighet med målen för statens insatser
på massmedieområdet: att stödja mångfald och reella yttrandemöjligheter,
garantera massmediernas oberoende samt säkerställa tillgängligheten till
massmedierna. I uppdraget ligger vidare att föreslå på vilket sätt den
kommersiella lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala
ljudradiosändningar kan underlättas. Som en del i sin analys skall utredaren
överväga om de förslag som riksdagen ställt sig bakom i fråga om digitala
ljudradiosändningar skall utvecklas (prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:KU47).
Utredaren skall i sina förslag ha som utgångspunkt att sändningsverksamheten i
sin helhet skall bekostas av deltagande företag.
Utskottets bedömning
En utgångspunkt för riksdagens ställningstagande förra våren i fråga om digital
marksänd TV var tillgängligheten. Kulturutskottet konstaterade i sitt yttrande
till konstitutionsutskottet (1996/97:KrU4y) att 99,8 % av den bofasta
befolkningen kan ta emot marksändningar. Därutöver erinrade kulturutskottet om
att en infrastruktur i form av marksändningar för analog sändning redan finns i
landet och att dessa sändare kan kompletteras med digital utrustning till
förhållandevis begränsad kostnad. Detta hindrade dock inte att även andra
distributionsformer kunde prövas vid sidan av de trådlösa sändningarna.
Konstitutionsutskottet delade kulturutskottets uppfattning och avstyrkte
motionsyrkanden som vände sig mot planerna på ett markbundet stolpnät (bet.
1996/97:KU17 s. 11). Utskottet gör fortfarande samma bedömning och vill
dessutom hänvisa till den uppföljning och utvärdering som skall genomföras av
en parlamentarisk kommitté. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna
1997/98:T202 yrkande 25 och 1997/98:K333 yrkande 6.
Riksdagens beslut om digitala TV-sändningar innebar att sändningsverksamheten
i sin helhet skall bekostas av medverkande företag och således inte finansieras
med statsbudgetmedel. Eventuella stimulanser till hushållen att skaffa
digitalavkodare måste därför bekostas av företagen. En grundläggande
förutsättning för en utbyggnad är att de digitala marksändningarna bedöms ha
ekonomisk bärkraft. Om utvärderingen visar att sändningarna inte har ekonomisk
bärkraft skall programföretagens tillstånd att bedriva digitala marksändningar
inte förlängas efter den första tillståndsperioden. Utgångspunkten skall vara
att en eventuell fortsatt utbyggnad skall finansieras av medverkande företag
och utan statliga bidrag eller subventioner. I direktiven om utvärdering av
marksänd digital TV m.m. understryks att olika distributionsformer i framtiden
kommer att existera sida vid sida och att statens åtgärder bör vara inriktade
på att främja denna utveckling. Introduktionen av digital-TV får inte innebära
att publikens valfrihet inskränks.
Mot bakgrund av dessa ställningstaganden får motion 1997/98:Kr302 yrkande 6
anses tillgodosedd i den del den vänder sig emot subventionering av
digitalavkodare med offentliga medel, finansiering av det digitala marknätet
genom extra anslag över statsbudgeten eller försvårande för TV-företag att nå
ut på annat sätt. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1997/98:Kr302 yrkande
6 i denna del.
När det gäller frågan om digitalisering av ljudradion vill utskottet hänvisa
till att utvecklingen kommit förhållandevis långt. Sändningsverksamhet sker i
dag genom Sveriges Radio i fyra områden som täcker större delen av hushållen
och ett tillståndsförfarande pågår beträffande sändningar från privata
programföretag. En särskild utredare som ser över de framtida villkoren för den
kommersiella lokalradion skall överväga om de förslag som riksdagen ställt sig
bakom i fråga om digital ljudradio kan utvecklas. Enligt utskottets mening
saknas mot denna bakgrund behov av ett tillkännagivande till regeringen vare
sig det gäller uppmärksamhet och ambitioner i fråga om digital ljudradio eller
en ny rikstäckande kommersiell radiokanal. Utskottet avstyrker därför
motionerna 1997/98:K310 yrkande 12 och 1997/98:Kr302 yrkande 11.
Rikstäckande, regional och lokal TV
Motionerna
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion 1997/98:Kr302 yrkande 7 ett
tillkännagivande till regeringen i fråga om en ny rikstäckande TV-kanal i
marknätet. I det fall den digitala TV:n inte kommer i gång eller det endast
sker i liten skala aktualiseras på nytt frågan om ytterligare en analog TV-
kanal som är rikstäckande men med lokal bas. En sådan kanal skulle ge TV en
verklig konkurrens på annonsmarknaden och öka utrymmet för lokala sändningar.
En möjlighet är att som villkor i anbudsförfarandet sätta att en ny kanal efter
ett visst antal år skall byta från analoga till digitala sändningar.
I motion 1997/98:K333 (yrkande 9) av Carl Bildt m.fl. (m) begärs att en
nationell TV-kanal och två nationella radiokanaler privatiseras. Staten bör
genom regionala koncessioner lämna möjligheter till olika TV-stationer att
börja sända med olika delar av landet som sändningsområden. De TV-bolag som
växer fram ur en sådan process skall kunna genomföra nationella sändningar
genom samarbete inom ramen för de två markbundna frekvenser som i dag finns
tillgängliga. Koncessionerna skall fördelas genom auktioner. Statlig reglering
på grund av trängsel i etern blir allt mindre aktuell i takt med att den
tekniska utvecklingen gör utnyttjandet av frekvensbanden allt effektivare.
Också motion 1996/97:K713 (yrkande 13) av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) tar upp
frågan om koncessioner för regionala TV-bolag genom auktionsförfarande. Genom
en sådan utbyggnad av den markbundna televisionen kan städer som till exempel
Malmö, Göteborg och Umeå bli huvudorter för TV-kanaler som har sändningar över
hela landet.
Lennart Fridén m.fl. (m, s, c, fp, v, mp, kd) framhåller i motion
1996/97:K703 det nödvändiga med regionala aspekter i koncessionsgivning och
utbyggnad av det svenska TV-nätet. För en så bra och lokalt förankrad TV som
möjligt är det enligt motionen nödvändigt att det i koncessionsavtalet med TV 4
ställs mycket klara och tydliga krav på regional verksamhet. Det är dessutom
nödvändigt att diskussionen om digitalisering tar ny fart samt att nästa
markbundna kanal placeras i Göteborg.
I motionerna 1996/97:K715 av Nikos Papadopoulos och Anders Ygeman (s) samt
1997/98:K616 av Juan Fonseca (s) begärs ett tillkännagivande om en icke-
kommersiell lokal demokratiskt förankrad television. Enligt motionärerna har
den skenbara mångfalden skapat en allt enfaldigare television i takt med ett
ökande antal TV-kanaler. Medborgarna i lokalsamhället måste ges förtroendet att
själva få organisera, producera och distribuera TV-program utan att vara
beroende av kommersiella aktörer, centrala organisationer och byråkrater. Det
handlar om att skapa nya arenor för information, politisk debatt och kultur.
För att utveckla en ny icke kommersiell lokal-TV behövs en förbättrad
lagstiftning och ett statligt initierat samhällsstöd för en infrastruktur, som
skulle möjliggöra en fortlöpande utbyggnad av lokala kanaler över landet. De
öppna kanalerna bör på sikt få möjligheten att nå hela befolkningen, dvs. även
dem som inte har tillgång till kabel-TV, och därför bör ledigt frekvensutrymme
ställas till deras förfogande. Sändningstillstånd bör ges per kommun till en
ideell sammanslutning som bildas av organisationslivet i syfte att sända
reklamfri lokal-TV utan kommersiellt syfte. Det bör övervägas om en andel av
licensmedel som tillförs SR och SVT kan användas för att finansiera ett
infrastrukturellt stöd.
Också motion 1996/97:K714 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) tar upp frågan
om lokala icke-kommersiella etermedier. Motionärerna anser att staten måste ta
ett ansvar för hur idén om reklamfri TV och radio på lokal nivå kan
förverkligas. Den lokala televisionen kan vara ett viktigt komplement till de
utländska satellitkanalerna. För att förbättra de förordnade TV-stationernas
villkor föreslås en mindre avgift per abonnent och år, ett etableringsstöd.
Därutöver bör det statliga stöd som tidigare fanns öronmärkt för TV-projekt med
barn och ungdom återinföras. De förordnade TV-stationerna bör efter hand få
möjlighet att sända sina program via etern och ett samarbete med
utbildningsradion bör kunna prövas. I motionen framhålls också att närradion
blivit en radio där föreningstillstånd missbrukas av bulvaner för ekonomisk
fördel. Det är nödvändigt att finna en ny form för sändningarna, som
tillgodoser föreningslivets behov men även allmänhetens tillgång till
radiomediet. Sändningsrätten för lokala radiosändningar skall kunna sökas av
sådana organisationer m.m. som avses när det gäller förordnanden för lokala TV-
stationer. Sändningsmöjlighet bör finnas i varje kommun där intresse finns för
lokala radiosändningar. Den lokala radioföreningen bör besluta om disponeringen
av sändningstiden och utse utgivare av det som sänds. Reklam skall inte få
förekomma i sändningarna, men ett särskilt kulturstöd bör kunna utgå för att
höja kvaliteten på sändningarna. En styrelse för Radio- och TV-verket bör
tillsättas och ha det yttersta ansvaret bl.a. för utvecklings- och kulturstöd.
Bakgrund
För att sända TV-program med hjälp av radiovågor på frekvens under 3 gigahertz
krävs enligt 2 kap. 1-2 §§ radio- och TV-lagen tillstånd av regeringen. Villkor
för sändningstillstånd får enligt 3 kap. 2 § samma lag bl.a. avse skyldighet
att regionalt sända och producera program. Enligt tillståndsvillkoren för TV 4
AB för perioden den 1 januari 1997-den 31 december 2001 skall TV 4 regionalt
sända och producera program i minst samma antal områden och i minst samma
omfattning som under 1996.
Riksdagen tog under våren 1996 ställning till de villkor och riktlinjer som
under samma period skall gälla för Sveriges Television och Sveriges Radio
(prop. 1995/96:161, bet. KrU12, rskr. 297). Riksdagsbeslutet innebär bl.a. ett
krav på en distriktsorganisation och distriktsbaserad produktion. Den andel av
allmänproduktionen som produceras utanför Stockholm skall under
tillståndsperioden ökas till minst 55 %.
Riksdagen beslutade våren 1997 (bet. 1996/97:KU17) att digital marksänd TV
skall införas i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta ställning
till om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. Inledningsvis skulle
digital marksänd TV införas på ett begränsat antal orter i Sverige. En
grundläggande förutsättning för en eventuell utbyggnad skall vara att de
digitala sändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft. Flera av varandra oberoende
programföretag bör kunna delta i sändningarna. Ansökningar om tillstånd att
sända digital TV prövas för närvarande i Regeringskansliet.
Enligt 8 kap. 5 § radio- och TV-lagen kan Radio- och TV-verket som lokalt
kabelsändarföretag förordna en sådan juridisk person som har bildats för att
bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och
meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Ett lokalt
kabelsändarföretag, som inte får sända reklam, skall i sin sändningsverksamhet
sträva efter vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.
Nätinnehavare är enligt 8 kap. 2 § samma lag skyldiga att kostnadsfritt
tillhandahålla ett särskilt bestämt utrymme för sändningar av TV-program från
ett eller flera lokala kabelsändarföretag. Någon begränsning av ett
kabelsändningsområde finns inte i radio- och TV-lagen. Det finns inte heller
något förbud mot att koppla samman olika kabelnät. Den som genom radiolänkar
kopplar ihop flera TV-nät måste uppfylla skyldigheten att distribuera
sändningar från det lokala kabelsändarföretag som har förordnande i den kommun
där näten är belägna. Ett förordnande av ett lokalt kabelsändarföretag gäller
normalt bara i en kommun, och normalt förordnas bara ett lokalt
kabelsändarföretag i en kommun. För närvarande finns 27 företag förordnade som
lokala kabelsändarföretag. Därutöver finns ett hundratal andra
kabelsändarföretag, varav närmare en tredjedel är aktiebolag, 13 ideella
föreningar och 11 bostadsrättsföreningar.
Det finns i dag sju lokala kabelsändarföretag i Sverige - i Stockholm,
Göteborg och Malmö, Karlstad, Lund, Sundsvall och Västerås som betecknas som
öppna kanaler. Öppna kanalerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som har nära
samarbete, sänder direkt-TV från riksdagen. Riksförbundet Öppna Kanaler i
Sverige har som mål bl.a. att bidra till utvecklandet av en kommunikations- och
medieinfrastruktur som tillvaratar och stärker demokratiska grundvärden som
yttrandefrihet, informationsfrihet, offentlighet, tankefrihet och jämlikhet.
Kulturminister Marita Ulvskog framhöll den 17 december 1997 som svar på en
fråga i riksdagen att det är viktigt att värna och stödja grupper som har en
uttalad icke-kommersiell målsättning och som vill producera bl.a. TV-program.
Samtidigt ville hon peka på att den nya tekniken inneburit att det finns nya
möjligheter att nå allmänheten med olika budskap utan stora kostnader, t.ex.
via Internet.
Sådana programproduktioner som Öppna kanalen är enligt kulturministern goda
exempel på verksamhet i enlighet med yttrandefrihetens grundläggande idéer. Hon
nämnde också möjligheterna att från Ungdomsstyrelsen få bidrag ur medel som
avsatts för att stärka ungdomars möjlighet att påverka lokalsamhällets
utveckling. Det finns också många möjligheter att söka bidrag från bl.a.
kommuner och landsting.
Utskottets bedömning
Regeringen har i november 1997 beslutat om direktiv till en parlamentarisk
kommitté med uppdrag att följa och utvärdera de markbundna digitala
sändningarna under den första etappen (dir. 1997:134). I direktiven understryks
att en förutsättning för utbyggnad är att de digitala marksändningarna bedöms
ha ekonomisk bärkraft. Vidare sägs att den tekniska utvecklingen av digitala
medel sker snabbt, men att det ännu är för tidigt att dra slutsatser om vilken
teknik som kommer att dominera i framtiden. Sverige är även starkt beroende av
den internationella utvecklingen. Det är därför enligt direktiven viktigt att
en bedömning av alternativa distributionsformer vägs in i utvärderingen av de
digitala marksändningarna. Mot bakgrund av att frågan således bevakas av en
parlamentarisk kommitté saknas enligt utskottets mening behov av ett
tillkännagivande till regeringen om en ny rikstäckande TV-kanal i marknätet.
Motion 1997/98:Kr302 yrkande 7 avstyrks.
Riksdagens beslut våren 1996 om en radio och TV i allmänhetens tjänst innebar
bl.a. att motionsförslag om privatisering av en TV-kanal och två radiokanaler
avslogs. Kulturutskottet framhöll (bet. 1995/96:Kr12 s. 31) att public service-
verksamheten har ett stort värde även i en tid när det totala utbudet av radio-
och TV-program mångdubblats. Nästan alla svenska hushåll nås av SVT:s två
kanaler och TV 4, medan 40 % av hushållen saknar tillgång till det övriga TV-
utbudet. För att i stort sett hela befolkningen skall kunna ha tillgång till
ett brett programutbud är det nödvändigt att SVT även i fortsättningen får
sända i två kanaler. På motsvarande sätt är det enligt kulturutskottet
angeläget att radiopubliken i hela landet nås av ett brett utbud genom SR:s
sändningar. Kulturutskottet intog samma ståndpunkt också våren 1997 (bet.
1996/97:KrU8 s. 6). Konstitutionsutskottet gör inte någon annan bedömning nu
och avstyrker därför motionerna 1996/97:K713 yrkande 13 och 1997/98:K333
yrkande 9.
När det gäller regionala aspekter i koncessionsgivningen och utbyggnaden av det
svenska TV-nätet vill utskottet hänvisa till att tillståndsvillkoren för både
Sveriges Television och TV 4 innehåller klara krav på regional verksamhet.
Ansökningar om tillstånd att sända digitalt i skilda områden, bl.a. området
Göteborg med omnejd, bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Mot denna
bakgrund saknas enligt utskottets mening anledning för riksdagen att göra ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av regionala aspekter i
koncessionsgivning och utbyggnad av det svenska TV-nätet. Motion 1996/97:K703
avstyrks följaktligen.
I tre motioner begärs tillkännagivande till regeringen om lokalt demokratiskt
förankrad icke-kommersiell TV. Det gäller förbättrad lagstiftning,
samhällsstöd, frekvensutrymme och TV-avgift. Utskottet delar motionärernas
uppfattning om det angelägna i att det finns lätt tillgängliga och lokalt
demokratiskt förankrade arenor för information, politisk debatt och kultur.
Utskottet är emellertid inte berett att förorda en förändrad lagstiftning i
syfte att förstärka de lokala kabelsändarföretagens ställning bl.a. genom
tilldelning av frekvensutrymme och uttag av avgift. Enligt utskottets mening
kan det i sammanhanget inte bortses från de möjligheter Internet numera ger när
det gäller att nå ut till allmänheten med budskap och att debattera, informera
och kommunicera med större grupper. I frågan om ekonomiskt stöd för icke-
kommersiell radio och TV vill utskottet hänvisa till vad kulturministern
framhöll i sitt svar i riksdagen den 17 december 1997 om möjligheterna för
föreningar att söka bidrag för sin verksamhet från bl.a. kommuner, landsting
och statliga institutioner. Utskottet avstyrker således motionerna 1996/97:
K715, 1997/98:K616 samt 1996/97:K714 i denna del.
När det gäller sistnämnda motion såvitt den avser radio som tillgodoser
föreningslivets behov vill utskottet hänvisa till att en proposition om
närradion har aviserats till den 5 mars 1998. Utskottet anser att denna
proposition inte bör föregripas och avstyrker motion 1996/97:K714 också i denna
del.
Den privata lokalradion
Motionerna
I motion 1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) begärs förändringar för
att uppnå de ursprungliga intentionerna med den privata lokalradion (yrkande
10). Målet med den privata lokalradion var att bryta de gamla monopolen för att
ge många nya entreprenörer chans att testa idéer och bygga en ny verksamhet och
att få en lokalt förankrad kommersiell radio med spritt ägande och varierat
utbud. Eftersom tillgången på sändningsutrymmet ännu inte är helt obegränsat
behövs insatser för mångfald inom den privata lokalradion. Det är enligt
motionärerna viktigt att olika behov och intressen tillgodoses hos landets
befolkning.
Birger Schlaug m.fl. (mp) vänder sig i motion 1997/98:Kr270 yrkande 55 mot
auktionsförfarandet vid fördelning av radiofrekvenser. Motionärerna motsätter
sig denna direkta koppling mellan medieverksamhet och stort eget kapital. Det
är angeläget att motkrafter sätts in mot ägarkoncentration och ett alltmer
ensidigt utbud. Även en på ytan frodande mångfald, t.ex. den nya floran av
lokal- och regionalradiostationer, har i själva verket inneburit ett
misslyckande; mångfalden har blivit ensidig.
Också Anders Björck m.fl. (m) tar i motion 1997/98:K327 upp den privata
lokalradion. Den utredare som tillsatts för att på nytt se över villkoren för
den privata lokalradion bör ges i uppdrag att även se över möjligheterna att
ytterligare öka antalet tillgängliga frekvenser och därmed antalet
lokalradiostationer samt att lämna förslag till hur etableringsfriheten kan ges
ett starkare lagskydd (yrkandena 1 och 2). I motion 1997/98:Kr302 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 9) framhålls att det är angeläget att bredda
lokalradion. De frekvenser som finns lediga och därtill nya digitala
radiofrekvenser bör auktioneras ut.
I motionerna 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) (yrkande 7) och K303 av
Anders Björck m.fl. (m). begärs att den s.k. stopplagen, som förhindrar och
förbjuder etablerandet av ytterligare 20-30 radiostationer, upphävs. I motion
K303 framhålls att ju längre den s.k. stopplagen gäller desto starkare står den
i strid med bestämmelserna i 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen. Det finns i
dag minst 8 lediga frekvenser på FM-bandet och man arbetar med att ta fram
10-20 sändningsmöjligheter för lokalradio på mellanvåg (AM). Också Lars
Leijonborg m.fl. begär i motion 1997/98:Kr302 (yrkande 10) att denna lag
upphävs.
Bakgrund
Lagstiftningen om privat lokalradio trädde i kraft den 1 april 1993. Enligt
förarbetena (prop. 1992/93:70, bet. 1992/93:KU15) var syftet att antalet
självständiga röster skulle öka, att tillkomsten av självständiga lokalt
förankrade radioföretag skulle underlättas och att utvecklingen mot ett fåtal
centralt kontrollerade kedjeföretag skulle motverkas. Programverksamheten
skulle vara självständig och av lokal karaktär.
Reglerna innebär att tillstånd att sända lokalradio meddelas av Radio- och
TV-verket. När det finns flera behöriga sökande till ett tillstånd - vilket
hittills alltid varit fallet - kallar verket till auktion där den som erbjuder
sig att betala den högsta årliga avgiften till staten får tillståndet. De nu
gällande tillstånden löper ut den 31 december år 2000. Om tillståndshavaren
begär det skall tillståndsperioden i princip förlängas med ytterligare en
period. I lokalradiolagen (1993:120) finns vissa regler för att motverka
ägarkoncentration. Ingen kan få mer än ett sändningstillstånd och staten,
kommuner, landsting, vissa radio- och TV-företag samt dagstidningsföretag kan
inte få tillstånd. I fråga om sändningarnas innehåll gäller att minst en
tredjedel av sändningstiden per dygn skall användas för program som framställts
särskilt för den egna verksamheten. Enligt direktiven om den framtida
lokalradion (dir. 1997:138) har reglernas effektivitet ifrågasatts dels
eftersom den privata lokalradion i dag till övervägande del kontrolleras av ett
fåtal företagsgrupper som i flera fall har anknytning till existerande
massmedieföretag, dels eftersom programutbudet i liten utsträckning varit
lokalt förankrat.
Riksdagen beslutade i november 1994 att det till utgången av år 1995 inte
skulle beviljas nya tillstånd att sända lokalradio (bet. 1994/95:KU25). Enligt
konstitutionsutskottet var det viktigt att fortsatt ägarkoncentration kunde
hejdas och att de ursprungliga avsikterna i fråga om mångfald och lokal
förankring bättre kunde tas till vara. Sedan förslaget förklarats vilande med
stöd av 2 kap. 12 § regeringsformen trädde den s.k. stopplagen (SFS 1995:1292)
i kraft den 16 december 1995 och förlängdes senast i juni 1997 till utgången av
år 1998.
I december 1996 lade Lokal- och närradiokommittén fram betänkandet Den lokala
radion (SOU 1996:176) med förslag om ändrade regler för lokala
ljudradiosändningar. Auktionerna föreslogs bl.a. ersättas av ett
urvalsförfarande baserat på ägarförhållanden och programverksamhetens
inriktning. Förslaget om lokalradion har den 27 november 1997 överlämnats till
en särskild utredare som getts i uppdrag att utreda den framtida lokalradion
och lämna ett förslag (dir. 1997:138).
Enligt direktiven skall förslaget utformas i enlighet med målen för statens
insatser på massmedieområdet, nämligen att stödja mångfald och reella
yttrandemöjligheter, garantera massmediernas oberoende samt säkerställa
tillgängligheten till massmedierna. Utredaren skall föreslå på vilket sätt den
kommersiella lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala
ljudradiosändningar kan underlättas. Utredaren skall ta upp frågorna om vem som
skall meddela beslut om tillstånd, enligt vilka kriterier de sökande kan väljas
ut och hur efterlevnaden skall kontrolleras. Utredaren skall utgå ifrån att
sändningstillstånd inte skall fördelas genom ett auktionsförfarande. Förslagen
skall vara så utformade att de underlättar en introduktion av digitala
ljudradiosändningar. Reglerna för sändningarna skall, så långt det är möjligt
med hänsyn till skillnader i de tekniska förutsättningarna, vara lika för såväl
analoga som digitala sändningar.
Utskottets bedömning
Den privata lokalradion är för närvarande föremål för utredning mot bakgrund
bl.a. av utvecklingen i fråga om den digitala ljudradion. En utgångspunkt för
utredningens arbete är att sändningstillstånd inte skall fördelas genom
auktionsförfarande. Resultatet av utredningens arbete skall redovisas senast
den 1 december 1998.
Utskottet är inte berett att förorda att sändningstillstånd skall auktioneras
ut. Enligt utskottets mening bör resultatet av utredningens arbete inte
föregripas. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionerna 1997/98:Kr302
yrkande 9 i denna del, 1997/98:K310 yrkande 10, 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2,
samt 1997/98:Kr270 yrkande 55.
När det gäller den s.k. stopplagen står utskottet fast vid det
ställningstagande utskottet gjorde i april 1997 - och som riksdagen ställde sig
bakom - med innebörd att det under en övergångsperiod finns ett fortsatt behov
av lagen. Motionerna 1997/98:Kr302 yrkandena 9 i denna del och 10, 1997/98:K303
och 1997/98:K333 yrkande 7 avstyrks följaktligen.
Den s.k. must carry-principen, m.m.
Motionerna
Motion 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 5 vänder sig mot den s.k.
must carry-principens tillämpning. Motionärerna ifrågasätter om principen är
förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen. I 3 kap. 1 § andra stycket stadgas att
den frihet som följer av första stycket inte hindrar att det i lag meddelas
föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa
program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av
tillgång till allsidig upplysning. Behovet av allsidig information måste enligt
motionärerna rimligen vara tillgodosett genom att public service-kanalerna TV 1
och TV 2 omfattas av must carry-skyldigheten. Det kan inte anses vara befogat
att utöka must carry-skyldigheten till att omfatta andra kanaler.
Must carry-principen tas också upp i motion 1997/98:Kr302 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) (yrkande 6 delvis). Motionärerna anser att principen bör ses över i
fråga om kabelnäten om ett digitalt marknät byggs ut. Om alla hushåll kan ta
emot de digitala marksändningarna utan utomhusantenn finns det inte någon
anledning att behålla must carry-principen, och kabelföretagen skulle kunna
vidga sitt utbud.
Birger Schlaug m.fl. (mp) anser i motion 1977/98:Kr270 (yrkande 58) att den
lag som nu ålägger företagen att i sina nät utan kostnad ha med SVT 1, SVT 2,
TV 4 och en lokal kanal skall kompletteras med ett åläggande att erbjuda
kunderna en s.k. public service-kanal från i första hand Norge och Danmark. För
denna tjänst skall bolagen ha rätt att ta ut en rimlig tilläggsavgift för att
kunna finansiera upphovsrättskostnader.
Åke Gustavsson och Agneta Ringman (s) begär i motion 1997/98:K329 att
regeringen tillsätter en utredning med parlamentariskt inslag som får som
uppgift att lägga fram dels förslag som öppnar möjligheter för svensk TV-publik
att via kabel se grannländernas TV-program, dels förslag som ger abonnenterna
inflytande över kabel-TV-företagens programutbud. Enligt motionärerna bör man
avstå från must carry-metoden. Lämpligare skulle vara att använda den s.k. must
offer-metoden, som innebär att kabelbolagen åläggs att som tilläggserbjudande,
utöver basutbudet tillhandahålla ett danskt och ett norskt program till de
abonnenter som så önskar. Motionärerna hänvisar också till att det i vissa
länder görs undersökningar av abonnenternas programönskemål och förordar att
sådana undersökningar görs också i Sverige av organisationer fristående från
kabelföretagen. Resultaten av undersökningarna bör bekantgöras för företagens
abonnenter.
Också motion 1997/98:K609 av Ola Ström (fp) tar upp behovet av att
tillförsäkra svenska hushåll rätten att ha tillgång till nordiska TV-program.
Det är enligt motionären viktigt att staten inte tvekar att använda
lagstiftningen för att tillgodose varje svensk TV-tittares rätt till
fullständig valfrihet. Ett intressant förslag är utredningsförslaget
Grannlands-TV i kabelnät (SOU 1997:68) där det föreslås att kabel-TV-bolagen
skall åläggas att leverera dansk och norsk public service-TV till svenska
abonnenter. Det är rimligt att staten också fokuserar på sina egna
ansvarsområden inom distribution, och i en förväntad framtida utbyggnad av
digitala TV-sändningar är det enligt motionen av vikt att nordisk public
service får en given plats.
Bakgrund
Det finns enligt betänkandet Grannlands-TV i kabelnät (SOU1997:68) ett
sjuttiotal företag som tillhandahåller kabel-TV-nät, men fyra företag dominerar
marknaden med 97 % av alla - ca 2,2 miljoner - kabelanslutna hushåll. Ett
modernt analogt kabelnät är i regel utrustat för distribution av 30-40 TV-
kanaler.
Enligt 3 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk
medborgare och svensk juridisk person rätt att sända radioprogram (ljudradio
och television) genom tråd till allmänheten och enligt 1 kap. 3 § tredje
stycket får inte förbud meddelas mot anläggande av kabelnät. Frihet att bedriva
kabelsändningar kan undantagsvis inskränkas. Enligt 3 kap. 1 § andra stycket
hindrar denna frihet nämligen inte att det i lag meddelas föreskrifter bl.a. i
fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den
utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till
allsidig upplysning. Av lagens förarbeten (prop. 1990/91:64) framgår att
bestämmelsen möjliggör lagstiftning om plikt att i kabelnät förmedla sändningar
som äger rum med tillstånd av regeringen och avsätta utrymme för lokala
kabelsändarföretag, s.k. must carry-skyldighet. En sådan skyldighet har gällt
sedan den första kabellagens tillkomst och bestämmelserna om detta finns numera
i 8 kap. 1 och 2 §§ radio- och TV-lagen.
Enligt 8 kap.1 § radio- och TV-lagen (1996:844) skall var och en som äger
eller annars förfogar över ett kabelnät där TV-program sänds vidare till
allmänheten, om sändningarna når fler än tio bostäder, se till att de anslutna
hushållen kan ta emot sådana sändningar som sker med tillstånd av regeringen
och som är avsedda att kunna tas emot av var och en i området. Sändningarna
skall kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva
mottagningen. Vissa sändningar som sker med tillstånd av regeringen är
uttryckligen undantagna från förmedlingsplikt.
Vidare är nätinnehavare som distribuerar sändningar till fler än 100 bostäder
i en kommun enligt 8 kap. 2 § radio- och TV-lagen skyldig att kostnadsfritt
tillhandahålla utrymme för sändningar från ett eller flera av Radio- och TV-
verket utsedda lokala kabelsändarföretag.
I förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen (prop. 1990/91:64 s. 83-89)
behandlas ingående den skyldighet att upplåta sändningsutrymme i kabelnäten som
enligt 3 kap. 1 § andra stycket kan meddelas genom lag. Det framhölls att det
var angeläget att vara uppmärksam på risken att nätinnehavaren får ett monopol
som utesluter andra från inflytande över programsättningen. Där ett trådnät har
etablerats minskar sannolikheten för att ett annat skall byggas. I
grundlagspropositionen diskuterades frågan om huruvida regler om skyldighet att
upplåta sändningsområde kunde upprätthållas även om trådsändningar bedrevs utan
tillstånd.
En skyldighet att vidarebefordra Sveriges Radios koncessionssändningar borde
föreskrivas. Beträffande skyldigheten att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal
för lokala egensändningar förelåg enligt propositionen knappast heller skäl mot
att det även i fortsättningen - sedan tillståndssystemet upphört - borde kunna
finnas en möjlighet att föreskriva en plikt att förmedla vissa sändningar. Å
andra sidan framhölls att en skyldighet att upplåta utrymme åt den som begär
det av flera skäl borde vara begränsad. Ett sådant skäl var bl.a. att nätägare
inte kan förpliktas att öka nätens kapacitet, vilket en obegränsad
förmedlingsplikt skulle kunna innebära. En skyldighet att ingå avtal strider
mot den civilrättsliga principen om avtalsfrihet. En sådan skyldighet är dock
enligt grundlagspropositionen inte något okänt i vår rättsordning, utan
förekommer i åtskilliga sammanhang, t.ex. inom fastighetsrätten, pa-tenträtten
och konkurrensrätten, låt vara att det då inte är fråga om fullt jämförbara
förhållanden. Tillträde till visst utrymme i kabelnäten borde i första hand ges
till dem som inte kan betala och för vidarebefordring av Sveriges Radio-
koncernens sändningar (numera Sveriges Television och TV 4 AB).
Utredningen om ökade nordiska TV-sändningar i svenska kabelnät överlämnade i
april 1997 betänkandet Grannlands-TV i kabelnät (SOU 1997:68). Utredningen
föreslog att den lag som nu ålägger företagen att i sina nät utan kostnad
distribuera de svenska kanalerna SVT 1, SVT 2 och TV 4 samt en lokal kanal
skall kompletteras med ett åläggande att erbjuda kunderna en s.k. public
service-kanal från vardera Norge och Danmark. För denna tjänst skall bolagen
kunna ta ut en rimlig tilläggsavgift. Utredningen föreslog också att kabel-TV-
företagen efter norsk modell skulle vara skyldiga att med jämna mellanrum
företa undersökningar av abonnenternas programönskningar och att resultaten av
dessa undersökningar skall ligga till grund för utformningen av programutbuden.
I detta sammanhang kan nämnas att Konkurrensverket den 23 december 1997
prövade frågan om huruvida kabel-TV-bolagens paketering av TV-kanaler
(programkanaler) till hushåll strider mot konkurrenslagen. Respektive bolag
erbjuder vanligtvis ett grundpaket och därtill ytterligare program-paket eller
enstaka kanaler som komplement. Det finns inte någon möjlighet för hushållen
att styckvis välja kanaler efter eget önskemål. Det enda undantaget är de
programkanaler som nyligen har börjat sändas av Telia med digital teknik. När
upphandling av kabel-TV-tjänster sker har fastighetsägaren möjlighet att välja
mellan olika sinsemellan konkurrerande utbud. Innehållet i dessa har i många
fall påverkats av hushållens efterfrågan. Hushållens önskemål tillvaratas genom
tittarundersökningar och överläggningar i programråd. Sedan upphandlingen
avslutats är hushållen regelmässigt hänvisade till det utbud vinnande kabel-TV-
bolag erbjuder.
Konkurrensverket framhöll att utredningen i ärendet inte vederlagt vad kabel-
TV-bolagen anfört rörande de kostnadsökningar som med den analoga tekniken
skulle vara förenade med ett styckvis erbjudande av programkanalerna. Att kräva
av bolagen att de skall erbjuda hushållen att abonnera på kanaler styckvis
skulle inte vara en bra väg eftersom detta skulle leda till kostnadsökningar
och högre abonnemangsavgifter för hushållen. Däremot, då digitaliseringen av
kabelnäten är fullt genomförd och det inte finns de nuvarande
kapacitetsbegränsningarna i kabel-TV-näten finns det enligt verkets uppfattning
betydligt större skäl att ställa krav på kabel-TV-bolagen som innebär att varje
abonnent har möjlighet att utforma sitt eget programutbud.
Konkurrensverkets slutsats blev att kabel-TV-bolagens paketering av
programkanaler till hushållen för närvarande beror på tekniska och
kostnadsmässiga faktorer och att det inte gick att slå fast ett missbruk av
dominerande ställning.
Nyligen har inom Kulturdepartementet upprättats en departementspromemoria
kallad Digital marksänd TV - lagändringar (Ds 1998:5). I promemorian föreslås
ändringar den 1 januari 1999 i reglerna i radio- och TV-lagen bl.a. om
skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät. Skyldigheten föreslås
omfatta samtliga program från de tillståndshavare vars verksamhet finansieras
med TV-avgiftsmedel samt högst två samtidiga program från andra
tillståndshavare om programmen sänds med stöd av ett tillstånd från regeringen
som är förenat med dels krav på opartiskhet och saklighet, dels ett villkor om
mångsidigt programutbud vari ingår en skyldighet att meddela nyheter.
Skälen för förslaget är att om de nuvarande reglerna om sändningsplikt
behålls oförändrade när digitala TV-sändningar från marksändare inleds kommer
nätinnehavare att bli skyldiga att vidaresända samtliga program eftersom
sändningarna skall ske med tillstånd av regeringen. Vid behandlingen av
propositionen om digitala marksändningar var en utgångspunkt att Radio- och TV-
verket skulle medge undantag från bestämmelserna (prop. 1996/97:67, bet.
1996/97:KU17). Emellertid framförs nu i promemorian att lagen bör ändras för
att det klarare skall anges vad som skall gälla i fråga om skyldighet att
vidaresända digitalt utsända program.
Det utrymme som yttrandefrihetsgrundlagen lämnar för regler om sändningsplikt
har enligt promemorian dels en kvantitativ, dels en kvalitativ dimension.
Nätägaren bör självfallet alltid kunna disponera en betydande del av
kapaciteten för sändningar som han själv bestämmer om. För att allmänhetens
intresse av tillgång till allsidig upplysning skall tillgodoses är det vidare
enligt promemorian angeläget att de kanaler som omfattas av sändningsplikten
tillsammans har ett mångsidigt programinnehåll där olika intresseområden och
uppfattningar är företrädda. Den nuvarande regeln uppfyller enligt promemorian
i praktiken de angivna kraven när den tillämpas på de analoga sändningarna
eftersom utrymmet för analoga sändningar är mycket begränsat. Den digitala
tekniken ger utrymme för ett betydligt större antal TV-kanaler. Redan i den
första uppbyggnadfasen kommer det att finnas plats för minst åtta TV-kanaler i
varje område. På längre sikt kan antalet bli mycket större, exakt vilket antal
är omöjligt att förutsäga.
För att skyldigheten att sända ut vissa program skall fungera inom
grundlagens ram i samband med digitala marksändningar bör den aktuella
bestämmelsen i radio- och TV-lagen utformas på ett annat sätt än det nuvarande.
Sändningsplikten bör i första hand omfatta de program som sänds ut av de
avgiftsfinansierade TV-företagen med public service-ansvar. För närvarande
sänds Sveriges Televisions program i två programkanaler, SVT 1 och SVT 2.
Regeringen har emellertid medgett att Sveriges Television får starta
ytterligare programkanaler.
En skyldighet att vidaresända TV-program bör enligt promemorian omfatta
samtliga program som sänds ut av de avgiftsfinansierade public service-
företagen utan villkor om särskild betalning. Sändningsplikten bör även omfatta
program vid sidan av public service-kanalerna. Därvid behöver göras en
avvägning mellan allmänhetens behov av allsidig upplysning och kabelföretagens
intresse av att kunna utnyttja utrymmet i kabelnäten för andra ändamål.
Sändningsplikten bör gälla ett begränsat antal kanaler. Om kabelföretagens
möjlighet att disponera utrymmet i kabelnäten inte skall begränsas mycket mer
än vad som högst skulle vara fallet om nuvarande lagstiftning tillämpas på
analoga sändningar kan det knappast komma i fråga att mer än två program
utanför public-service-området omfattas.
Det kan givetvis inte uteslutas att fler program än två har sådana
tillståndsvillkor att de skulle kunna omfattas av sändningsplikt. I så fall bör
kabel-TV-företagen få avgöra vilka program som skall vidaresändas med stöd av
regeln. Möjligheten att medge undantag från sändningsplikten bör Radio- och TV-
verket kunna tillgripa i fråga om kabelnät som inte har tekniska möjligheter
att vidaresända digitalt utsända TV-program.
Departementspromemorian har remitterats till 31 remissinstanser med svarstid
senast den 16 mars.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening bör riksdagen avvakta remissbehandlingen av
departementspromemorian Digital marksänd TV-lagändring (Ds 1998:5) och den
proposition i frågan som aviserats till den 25 maj 1998, liksom beredningen av
betänkandet Grannlands-TV i kabelnät (SOU 1997:68). Utskottet avstyrker därför
motionerna 1997/98:K329, 1997/98:K333 yrkande 5, 1997/98: K609, 1997/98:Kr270
yrkande 58 och 1997/98:Kr302 yrkande 6 i denna del.
Sändningarnas innehåll
Motionerna
Elisabeth Fleetwood (m) begär i motion 1996/97:K713 (yrkande 5) att Sverige bör
verka för att kvotreglerna i Europeiska unionens TV-direktiv avskaffas och
motsätta sig varje förslag om tvingande sanktioner i TV-direktivet. Reglerna
innebär att mer än hälften av programtiden, exklusive nyheter, sport och reklam
skall bestå av europeiska produkter. Reglerna står enligt motionen i direkt
kontrast mot en modern syn på kulturen som en kraft som överskrider nationella
gränser av varje slag och står i strid med den grundläggande tanken att det i
ett fritt samhälle är publiken och inte den politiska makten som bestämmer
utbudet av program och kunskapsskapande. Den nationella och europeiska kulturen
får sin kraft enbart genom att utvecklas på sina egna meriter.
I motion 1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) sägs att
internationaliseringen av TV-mediet har gjort att nationella TV-kanaler inte
arbetar under likartade villkor som utlandsbaserade företag som sänder via
satellit. Sverige bör därför enligt motionen (yrkande 4) bl.a. inom EU och
Europarådet arbeta för en förstärkning av det internationella regelverket för
gränsöverskridande TV-sändningar. Strävan bör vara att public service-
företagens ställning vidmakthålls och att konkurrensneutraliteten så långt
möjligt kan hävdas.
I motionerna 1997/98:K330 av Ewa Larsson m.fl. (mp, v, c, kd) (yrkande 2) och
1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) (yrkande 64) begärs att
möjligheterna att använda s.k. V-chips för att spärra vissa TV-sändningar skall
utredas och att Sverige skall driva denna fråga inom EU. Det ökade utbudet av
satellitburna kanaler har enligt motionerna inneburit problem i form av ett
allt grövre och vanligare våld.
Frågan om åtgärder mot våldsskildringar i TV tas också upp i motionerna
1997/98:K343 och 1997/98:Kr268 av Johan Lönnroth m.fl. (v) (yrkandena 2
respektive 7). Sverige bör enligt motionärerna hårt driva frågan om
restriktioner när det gäller våld och kvinnoförnedring i TV och i TV-reklam
riktad till barn. EG-direktivet behöver stärkas på dessa punkter och
uppföljningen av direktivets bestämmelser bör göras av de nationella
mediemyndigheterna snarare än centrala organ i Bryssel. I EU-diskussionen om
televisionen och dess utveckling bör Sverige bestämt driva linjen att TV-
program och filmer tillhör kulturområdet.
Inger Davidson m.fl. (kd) begär i motion 1997/98:Ub255 (yrkande 14) att
reklam för ett program med våldsinslag inte skall visas under de tider på
dygnet då barn kan förväntas vara uppe. Motionärerna framhåller att s.k.
trailrar är den programtyp på TV som innehåller största andelen våld. Trailrar
sänds 30 timmar i veckan och TV1000:s trailrar består till 50 % av våld. Reklam
för ett program med våldsinslag skall inte visas under de tider på dygnet då
barn kan förväntas vara uppe. Frivilliga överenskommelser mellan kanalerna kan
vara en möjlig väg. Vad gäller trailrar på bio och video skall samma regler
gälla och trailrar med våldsinslag bör inte visas i samband med filmer av annan
karaktär.
I motion 1996/97:Kr20 (yrkande 15) av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att i
framtida nya avtal eller nya koncessioner i TV-kanaler skrivs in krav på
kulturpolitiska mål.
Bakgrund
Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får enligt 3 kap. 1 § radio- och
TV-lagen förenas med villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas
opolitiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet
och informationsfrihet skall råda. Enligt 3 kap. 2 § får villkor för
sändningstillstånd även avse bl.a. en skyldighet att ta hänsyn till mediets
särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen.
Radio- och TV-lagen innehåller också vissa bestämmelser om sändningarnas
innehåll. Enligt 6 kap. 1 § skall den som sänder TV-program eller som sänder
ljudradioprogram efter tillstånd av regeringen se till att programverksamheten
som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen
om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.
Enligt 6 kap. 2 § får program med ingående våldsskildringar av
verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder inte sändas i
televisionen under sådan tid eller på sådant sätt att det finns en betydande
risk för att barn kan se programmen om det inte av särskilda skäl ändå kan
anses försvarligt. S.k. trailrar omfattas av dessa bestämmelser.
Enligt 6 kap. 8 § skall den som sänder TV-program över satellit eller med
stöd av tillstånd av regeringen, om det inte finns särskilda skäl mot det, se
till att mer än hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av
europeiskt ursprung och minst 10 % av den årliga sändningstiden eller minst 10
% av programbudgeten avser program av europeiskt ursprung som har framställts
av självständiga producenter. Som sändningstid avses tid då det sänds program
av annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annonser.
Radio- och TV-lagen innehåller bestämmelser om reklam och annan annonsering
(7 kap.). Bestämmelserna gäller inte för sådan reklam som den sändande gör för
sin programverksamhet, s.k. trailrar.
Lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram omfattar
också s.k. trailrar. Enligt 4 § får framställningen i en film eller ett
videogram eller en del därav inte godkännas för visning om händelserna skildras
på ett sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka
förråande. De åldersgränser som gäller enligt lagen tillämpas också på
trailrar.
Av förarbetena till radio- och TV-lagen (prop. 1995/96:160 s. 99) framgår att
bestämmelserna om andelen europeiska program och program av självständiga
producenter införts i syfte att uppfylla motsvarande krav i EG:s TV-direktiv -
rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa
bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar
om utförandet av sändningsverksamhet för television. Ett av direktivets
huvudsyften är att främja distribution och produktion av europeiska program.
Reglerna i denna del har utformats som bestämmelser om programandelar för
europeiska program och regler om att en viss andel av programutbudet skall vara
framställt av fristående producenter. Direktivet förbjuder vidare vissa typer
av program. Det gäller pornografi, våld och sändningar som kan framkalla hat på
grund av ras, kön, religion eller nationalitet. Restriktioner som rör
pornografi och våldsskildringar har kopplats till behovet av att skydda barn
och unga (artikel 22). Således skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder
för att säkerställa att TV-sändningar inte innehåller program som allvarligt
kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos underåriga,
särskilt program som innehåller pornografi eller meningslöst våld. Sådana
åtgärder skall utsträckas till att gälla andra program som kan bedömas skada
den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos underåriga om det inte
kan anses säkert att de underåriga inte ser sändningarna på grund av
sändningstiden eller tekniska åtgärder.
Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har den 30 juni 1997 antagit
direktiv 97/36/EG om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG. Under arbetet med
ändringsdirektivet verkade Sverige för att reglerna om andelen europeiska
program skulle tas bort. Som en kompromiss bestämdes att reglerna skall
behållas i fem år och att en oberoende undersökning av effekterna av reglerna
skall göras (artikel 25a). Det nya direktivet skall införlivas senast den 30
december 1998. I direktivets inledning sägs att det är nödvändigt att se till
att bestämmelserna i direktivet i dess nya lydelse verkligen tillämpas i hela
gemenskapen så att fri och rättvis konkurrens mellan företagen i samma bransch
upprätthålls. När det gäller trailrar anges att de skall betraktas som program.
En undersökning av kommissionen i samarbete med berörda myndigheter i
medlemsstaterna, av möjliga åtgärder och nackdelar med ytterligare åtgärder i
syfte att underlätta för föräldrar eller vårdnadshavare att kontrollera de
program som underåriga skall få se, skall bl.a. omfatta det önskvärda av att
det ställs krav på s.k. V-chips (artikel 22b). Genom det nya direktivet införs
en artikel (23a) om inrättande av en kontaktkommitté under kommissionen. Denna
skall bestå av företrädare för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och
som ordförande en företrädare för kommissionen. Kommittén skall avge yttranden
om tillämpningen av direktivet, diskutera innehållet i medlemsstaternas
rapporter, underlätta informationsutbyte och undersöka utvecklingen på området.
En ytterligare granskning av direktivet skall företas före den 30 juni 2002.
Inom EU pågår en diskussion om den sammansmältning av TV-, tele- och
datatjänster som den tekniska utvecklingen möjliggör (konvergensen). DG XIII:s
(tele) intresse riktar sig främst mot att motverka konkurrensbegränsningar
medan DGX (kultur och massmedier) lägger vikten vid den kulturella dimensionen.
Kommissionen har lämnat över en grönbok Green paper on the convergence of the
telecommunications, media and information technology sectors and the
implications for regulation (Com (97)623) med svarstid till slutet av april.
När det gäller frågan om kulturpolitiska mål för radio- och TV-verksamheten har
utskottet tidigare behandlat ett yrkande om detta (bet. 1995/96:KU29).
Utskottet erinrade om att radio- och TV-lagen ger möjlighet att förena
sändningstillstånd med vissa villkor. Utskottet ansåg inte att det därutöver
fanns anledning att i radio- och TV-lagen ta in övergripande kulturpolitiska
mål. Riksdagen ställde sig hösten 1996 bakom ett förslag från kulturutskottet
(bet. 1996/97:KrU1) om nationella kulturpolitiska mål i sju punkter. Målen för
kulturpolitiska mål skall vara att värna yttrandefriheten och skapa reella
förutsättningar för alla att använda den, att verka för att alla får möjlighet
till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget
skapande, att främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och
därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar, att ge kulturen
förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället,
att bevara och bruka kulturarvet, att främja bildningssträvanden samt att
främja internationellt kulturarbete och möten mellan olika kulturer inom
landet.
Utskottets bedömning
Sverige har visserligen accepterat den kompromiss som det nya TV-direktivet
innebär när det gäller krav på en viss andel europeiska program. Från Sveriges
sida framfördes dock den ståndpunkten att reglerna bör avskaffas. Mot bakgrund
av att det kan förutsättas att Sverige intar samma ståndpunkt om frågan
aktualiseras igen saknas enligt utskottets mening behov av ett tillkännagivande
till regeringen om avskaffande av kvotreglerna. Motion 1996/97:713 yrkande 5
avstyrks följaktligen.
När det gäller frågan om en förstärkning av det internationella regelverket
för gränsöverskridande TV-sändningar med hänsyn till behovet av
konkurrensneutralitet vill utskottet hänvisa till att det nya TV-direktivet
syftar till att upprätthålla fri och rättvis konkurrens mellan företagen i
samma bransch. Utskottet vill vidare hänvisa till arbetet i den kontaktkommitté
under EG-kommissionen som skall följa upp tillämpningen av direktivet och
undersöka utvecklingen på området. Enligt utskottets mening är ett
tillkännagivande till regeringen i frågan inte påkallat. Utskottet avstyrker
följaktligen motion 1997/98:K310 yrkande 4.
I TV-direktivet hänvisas till en undersökning av kommissionen bl.a. om
behovet av krav på tillgång till s.k. V-chips. Undersökningen skall bl.a.
omfatta olika tekniska arrangemang och frågan om lämpliga bedömningsmetoder.
Utskottet anser att det arbetet bör avvaktas och avstyrker därför motionerna
1997/98:K330 yrkande 2 och 1997/98:Kr270 yrkande 64.
Artikel 12 i TV-direktivet föreskriver att TV-reklam inte får undergräva
respekten för den mänskliga värdigheten. Direktivet förbjuder vidare program
med pornografi och våld och ålägger medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder
för att säkerställa att TV-sändningar inte innehåller program som allvarligt
kan skada den mentala eller moraliska utvecklingen hos underåriga, särskilt
program som innehåller pornografi eller meningslöst våld. I tilläggsdirektivet
framhålls att det är nödvändigt att precisera reglerna för skydd av underårigas
fysiska, mentala och moraliska utveckling. Fastställande av en klar skillnad
mellan program som omfattas av totalförbud och sådana som kan tillåtas på
villkor av lämpliga tekniska medel bör enligt direktivet tillgodose den omsorg
om allmänintresset som medlemsstaterna och gemenskaperna ger uttryck för.
Frågan om ytterligare restriktioner i fråga om TV-reklam till barn drevs med
kraft av Sverige i samband med förhandlingarna om en översyn av TV-direktivet.
Utskottet anser mot denna bakgrund inte att ett tillkännagivande till
regeringen om en förstärkning av EG-direktivet i fråga om våld och
kvinnoförnedring i TV och i TV-reklam riktad till barn är påkallat. Utskottet
anser inte heller att det behövs ett tillkännagivande om att uppföljningen av
direktivets bestämmelser bör göras av de nationella medie-myndigheterna snarare
än centrala organ i Bryssel. Den kontaktkommitté under kommissionen som
förutses i tilläggsdirektivet skall nämligen bestå av företrädare för de
behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Vidare skall den undersökning i fråga
om åtgärder i syfte att underlätta bl.a. för förälder eller vårdnadshavare att
kontrollera program som underåriga får se ske i samarbete mellan kommissionen
och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motion 1997/98:K343 yrkande 2 och 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna
del.
Den utveckling som pågår på området innebär att gränserna mellan TV-, tele- och
datatjänster kan komma att suddas ut. Det finns enligt utskottets mening inte
anledning att anta annat än att ett kulturpolitiskt synsätt också i
fortsättningen kommer att anläggas när det gäller TV-program och filmer. Mot
denna bakgrund är det enligt utskottets mening inte påkallat med ett
tillkännagivande till regeringen om att Sverige i EU-diskussionen om
televisionen och dess utveckling skall driva linjen att TV-program och filmer
skall tillhöra ett visst område inom EG-institutionerna. Utskottet avstyrker
följaktligen motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del.
När det gäller frågan om våldsinslag i s.k. trailrar - reklam för program -
vill utskottet hänvisa till att trailrar omfattas av bestämmelserna i 6 kap. 2
§ radio- och TV-lagen om att program med ingående våldsskildringar inte får
sändas under barnvänliga tider. När det gäller våldsinslag i trailrar på bio
och video finns reglering i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av
filmer och videogram. S.k. trailrar omfattas av de bestämmelser i lagen som
innehåller förbud mot förråande framställning och regler om åldersgränser för
visning. Enligt utskottets mening saknas mot denna bakgrund anledning att göra
ett tillkännagivande till regeringen om våldsinslag i reklam för program.
Motion 1997/98:Ub255 yrkande 14 avstyrks därför.
Utskottet har tidigare (bet. 1995/96:KU29) framhållit att det med hänsyn till
den möjlighet radio- och TV-lagen ger att förena sändningstillstånd med vissa
villkor inte finns anledning att i lagen ta in övergripande kulturpolitiska
mål. Utskottet gör fortfarande samma bedömning. Enligt utskottets mening kan
det förutsättas att de kulturpolitiska mål som riksdagen ställt sig bakom
ligger till grund för de sändningsvillkor som föreskrivs av regeringen. Nämnas
kan att villkoren för TV 4:s sändningsrätt innehåller krav på bl.a. vidsträckt
yttrandefrihet och informationsfrihet, sändningar via marknätet till 98 % av
befolkningen och distribution via satellit, tillgänglighet för
funktionshindrade, mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet,
programutformning som genom tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning
tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets befolkning samt ett
kontinuerligt speglande, granskande och bevakning av det svenska kulturlivet. I
programmen skall en mångfald av kulturaktiviteter från olika delar av landet
förmedlas och konstnärlig förnyelse skildras. Ett samarbete med kultur- och
musikinstitutioner i hela landet skall äga rum i syfte att erbjuda utsändningar
av föreställningar och evenemang. Bidrag skall göras till utvecklingen av
svensk filmproduktion. Enligt utskottets mening svarar dessa villkor - som
enligt 3 kap. 8 § radio- och TV-lagen måste vara godtagna av den
tillståndssökande - väl mot de nationella kulturpolitiska målen. Det saknas mot
denna bakgrund anledning att göra ett tillkännagivande till regeringen om krav
på kulturpolitiska mål i avtal eller koncessioner i TV-kanaler. Motion
1996/97:Kr20 yrkande 15 avstyrks.
Förbud mot viss avkodningsutrustning
Motionerna
Michael Stjernström (kd) begär i motion 1997/98:K334 en skärpning av lagen
(1993:1367) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning (piratlagen).
Användningen av otillåten utrustning för avkodning av krypterade TV-tjänster är
enligt motionen ett stort och växande problem. Kodande företag, programbolag
och upphovsmän går miste om intäkter på en halv till en miljon kronor årligen.
Övergången till digital TV-distribution kommer att göra problemet ännu mer
påtagligt. Motionären anser att det bör införas ett importförbud av utrustning
för olovlig avkodning av krypterade TV-tjänster i enlighet med ett förslag till
direktiv från EU-kommissionen (yrkande 1). Vidare bör den som bryter mot
piratlagens förbud mot viss avkodningsutrustning dömas även om det inte finns
särskilda skäl, och domen kan motiveras från allmän synpunkt (yrkande 2).
Påföljderna bör skärpas så att det införs en straffsats på maximalt två års
fängelse för grovt brott mot lagen vid yrkesmässig hantering i stor skala eller
där stor skada åsamkats de kodande företagen (yrkande 3). Slutligen begärs att
piratlagen kompletteras med regler för beräkning av skadestånd (yrkande 4).
Elisabeth Fleetwood (m) begär i motion 1996/97:K707 åtgärder för att begränsa
tillgången till piratdekoderutrustning. Enligt motionen kan det i dag
konstateras att lagregleringen är bristfällig eftersom den synes medge import,
marknadsföring, innehav och utnyttjande av privat dekoderutrustning.
Bakgrund
Lagen (1993:1367) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning trädde i
kraft den 1 januari 1994. Enligt 2 § får avkodningstrustning inte yrkesmässigt
eller annars i förvärvssyfte olovligen tillverkas, överlåtas, hyras ut,
installeras eller underhållas i avsikt att bereda någon utanför abonnentkretsen
tillgång till innehållet i en kodad sändning som erbjuds mot betalning. Den som
uppsåtligen bryter mot 2 § skall enligt 3 § dömas till böter eller fängelse i
högst sex månader. Enligt 6 § får åklagare väcka åtal endast om åtal av
särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.
I lagens förarbeten (prop. 1993/94:53) redovisades en genomgång av de
skyddsmöjligheter som fanns redan före lagens ikraftträdande. Därvid nämndes
brottsbalkens bestämmelser om bl.a. bedrägligt beteende, oredligt förfarande,
förskingring och olovligt förfogande. Vidare framhölls att bl.a.
upphovsrättslagens (1960:729) regler skulle kunna komma i fråga om avkodare
används för att utan medgivande från rättighetsinnehavaren göra programmen
tillgängliga för inte helt slutna kretsar eller om avkodaren används i
förvärvsverksamhet. Om avkodare tillverkas, importeras eller distribueras i
avsikt att möjliggöra spridning av kodade sändningar till inte helt slutna
kretsar eller till större helt slutna kretsar som ett led i förvärvsverksamhet
sades förfarandet kunna bedömas som medverkan eller förberedelse till intrång i
rättighet. Hantering av avkodare kan också i vissa fall innefatta intrång i
rätt till datorprogram eller till intrång i rätt till kretsmönster i
halvledarprodukter.
Regeringen ansåg att en särskild lagstiftning borde införas. För att radio-
och TV-området skulle kunna dra full nytta av de möjligheter som de friare
förhållandena fört med sig var det väsentligt att verksamheten kan bedrivas
enligt avtalade villkor. Annars skulle utvecklingen mot marknadsmässiga
förhållanden hämmas. Den olovliga avkodningen kunde bli ett hot mot mångfalden.
I motsats till vad som föreslagits av den utredning vars förslag om förbud mot
viss dekoderutrustning (se SOU 1992:110) låg till grund för propositionen
föreslog regeringen inte att införsel till Sverige skulle vara straffbar. Som
skäl för detta ställningstagande angavs att Generaltullstyrelsen pekat på att
svårigheter skulle komma att uppstå när det gäller att skilja den lagliga
importen från den olagliga och att syftet med lagstiftningen ändå borde kunna
uppnås.
När det gäller straffsatsen framhöll regeringen att en verksamhet som helt
byggts upp kring tillverkning eller spridning normalt borde anses så omfattande
att fängelse kommer i fråga. I det stora flertalet fall borde dock böter vara
en tillräcklig påföljd. Regeringen framhöll också att det i och för sig fanns
starka skäl som talade mot en kriminalisering, främst att det i första hand
borde vara programföretagen som själva skall bära kostnaden för att skydda sig
mot att obehöriga tar del av deras program. När nu straffbestämmelser ändå inte
kunde undvaras borde det tillses att endast straffvärda fall kommer till åtal.
I enlighet med vad som gäller på angränsande områden borde åtal väckas endast
om det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Det innebär enligt
regeringen att ingripanden även i fortsättningen i första hand bör vara en
uppgift för den som tillhandahåller tjänsten.
Med anledning av att några remissinstanser föreslagit att det skulle införas
en särskild regel om skadestånd framhöll regeringen att lagens syfte torde
kunna uppnås utan att gällande regler för skadestånd ändras. Det skadelidande
programföretaget kan i enlighet med 22 kap. 1 § rättegångsbalken föra talan om
enskilt anspråk i anledning av brottet antingen i brottmålet eller i ett
separat tvistemål.
Europeiska kommissionen har den 9 juli 1997 lagt fram ett förslag till
direktiv om rättsligt skydd för tjänster som bygger på eller utgörs av
villkorad tillgång. Direktivet har till syfte att skydda tjänsteleverentörer på
området mot stöld av deras tjänster med hjälp av olagliga avkodare, s.k. smarta
kort eller andra piratkopieringsverktyg. Behovet av gemenskapslagstiftning på
området motiveras i huvudsak med att den aktuella marknaden är utsatt för
piratverksamhet, att den hotas av ett splittrat regelverk och att detta leder
till hinder för fri rörlighet av varor och tjänster. Medlemsstaterna skall
enligt förslaget inom sitt territorium förbjuda vissa verksamheter som t.ex.
tillverkning, import, försäljning och innehav av illegal utrustning i
kommersiellt syfte. När det gäller sanktioner och möjligheter föreskriver
direktivet att varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för
att se till att tjänsteleverantörer, vars intressen påverkas av förbjuden
verksamhet som förekommer på medlemsstatens territorium, kan väcka
skadeståndstalan, ansöka om förbudsföreläggande och i förekommande fall att
illegal utrustning beslagtas.
Den grundläggande skillnaden mot reglerna i lagen om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning är att tillämpningsområdet vidgas och således inte bara
omfattar radio- och TV-tjänster. Direktivförslaget innebär också att förbudet
skall omfatta även import av illegal utrustning liksom innehav av sådan
utrustning i kommersiellt syfte och att det föreslagna förbudet mot utbyte av
illegal utrustning kan sägas gå utöver vad som är uttryckligen förbjudet enligt
den svenska lagen. I en faktapromemoria den 11 november 1997 från
Kulturdepartementet redovisas som preliminär svensk inställning att
direktivförslaget i huvudsak motsvarar vad som redan gäller enligt svensk lag
och att det därför inte bör medföra några grundläggande svårigheter ur svensk
synvinkel. Direktivets tillämpningsområde avses dock delvis bestämmas med
hänvisning till ett annat direktiv som inte är färdigställt, vilket enligt
promemorian omöjliggör ett slutligt ställningstagande.
Utskottets bedömning
Inom EU pågår för närvarande ett arbete på ett direktiv som i viss mån
tillgodoser de aktuella motionerna. Enligt utskottets mening behövs inte något
tillkännagivande till regeringen i dessa delar. Det kan enligt utskottets
mening inte uteslutas attt direktivet kan föranleda överväganden också i de
andra avseenden som motionerna gäller. Utskottet är emellertid inte berett att
nu förorda skärpningar i lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning
utan anser att resultatet av arbetet med direktivet bör avvaktas. Motionerna
1996/97:K707 och 1997/98:K334 yrkandena 1-4 avstyrks därför.
Etiska normer
Motionerna
Ronny Olander och Marianne Jönsson (s) tar i motion 1996/97:K712 upp frågan om
etiska publiceringsregler. Motionärerna hänvisar till de pressetiska reglerna
och framhåller att det inte bör vara tillåtet att publicera namn eller foton på
brottsoffer utan dennes anhörigas tillåtelse om det inte uppenbart har ett
mycket stort övergripande allmänintresse. Motionärerna anför vidare att
ansvaret för att god publicistisk sed upprätthålls i mediet Internet inte är
löst. Frågan borde ha en hög prioritet ifrån samhällets sida. Vidare förekommer
enligt motionen att material har inhämtats från Internet och sedan publicerats
i massmedia utan någon större kontroll ifrån samhällets sida.
I motion 1996/97:K701 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) begärs ett förslag
från regeringen till etiska normer för databaserad kommunikation. Enligt
motionärerna utnyttjas Internet för att kränka enskilda människor, för att
ifrågasätta meningsföreträdares omdöme och förmåga att framföra ståndpunkter
och för ogrundat och grovt förtal inte sällan med inslag av hot, allt i syfte
att förhindra det fria åsiktsutbytet. Det behövs etiska normer för hur en fri
debatt skall kunna föras inom Internet och andra nätverk för kommunikation.
Bakgrund
År 1970 fick frågan om pressetiska normer en ingående behandling av
konstitutionsutskottet (bet. KU1970:41). En fyllig redovisning av de gällande
pressetiska normerna och de organ som verkade för pressens självsanering
redovisades. Utskottet hade överläggningar med Pressens opinionsnämnd och
Pressens samarbetsnämnd. Studieresor företogs till det västtyska pressrådet,
Internationella Pressinstitutet och det brittiska pressrådet. Utskottet
hänvisade till ett tidigare uttalande om att det inte kunde förnekas att
missförhållanden förekommer på sina håll i pressen men att det i första hand
borde ankomma på pressen själv att vidta åtgärder för att hålla journalistiken
på en önskvärd kvalitativ nivå. Utskottet hänvisade vidare till åtgärder som
vidtagits från pressens sida. Utskottet ville inte förneka att de åtgärder som
vidtagits från pressens sida - förstärkning av Pressens opinionsnämnd,
tillsättande av en pressombudsman samt yrkeskodex för Journalistförbundets
medlemmar - kunde utgöra värdefulla bidrag till att åstadkomma en bättre
ordning på området. De resurser som ställts till förfogande syntes enligt
utskottet otillräckliga men det fanns anledning att avvakta resultatet av
reformerna.
År 1974 föreslog justitieutskottet (bet. JuU1974:21) ett tillkännagivande
till regeringen om en förutsättningslös utredning om gränsdragningen mellan
behovet av skydd mot skadeverkningar av ekonomiskt förtal och intresset av att
bevara de vida gränserna för yttrandefrihet och tryckfrihet. I riksdagens
kammare underströks i debatten behovet av yttrandefrihet och tryckfrihet, och
vid omröstningen föll justitieutskottets förslag.
Konstitutionsutskottet framhöll år 1993 (bet. 1993/94:KU3 s. 27) att det med
hänsyn till vikten av vidast möjliga yttrandefrihet i första hand bör ankomma
på pressen själv att vidta åtgärder för att hålla journalistiken på en önskvärd
kvalitativ nivå.
Enligt de etiska reglerna för press, radio och TV skall press, radio och TV
ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och
granskare av samhällslivet. Härvid gäller dock att skydda enskilda mot
oförskyllt lidande genom publicitet. I publicitetsreglerna, som i tillämpliga
delar också gäller bilder, finns regler om respekt för den personliga
integriteten. Publicitet som kan kränka privatlivets helgd skall noga
övervägas. Man skall avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart
allmänintresse kräver offentlig belysning. Stor försiktighet skall iakttas vid
publicering av självmord och självmordsförsök särskilt med hänsyn till anhöriga
och till vad som sagts om privatlivets helgd. Offren för brott och olyckor
skall visas största möjliga hänsyn, och publicering av namn och bild skall
prövas noga med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.
För tolkning av begreppet ?god publicistisk sed? svarar för pressens del i
första hand Pressens opinionsnämnd samt i ärenden som inte hänskjutits till
nämnden Allmänhetens pressombudsman.
När det gäller etiska regler för Internet kan nämnas att regeringen i
proposition 1997/98:15 Ansvar för elektroniska anslagstavlor föreslagit en
särskild lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor. I lagen slås fast att
den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla i rimlig omfattning skall
ha uppsikt över en sådan tjänst och vara skyldig att ta bort vissa slag av
meddelanden. Det gäller bl.a. meddelanden som avses i brottsbalkens
bestämmelser om uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografi och olaga
våldsskildring. Konstitutionsutskottet har i yttrande till justitieutskottet
tillstyrkt propositionen (KU1997/98:7y).
Av propositionen framgår att problemen kring spridning av straffvärda
meddelanden genom globala kommunikationsnät har uppmärksammats i flera länder.
Ett internationellt samarbete har därför inletts bl.a. inom Europeiska unionen.
Rådet antog den 17 februari 1997 en resolution, där medlemsstaterna uppmanas
att uppmuntra framväxten av ett system för självre-glering av branschen. Dessa
system kan omfatta upprättandet av oberoende organ med representanter både från
leverantörer av Internettjänster och användare, uppföranderegler för
verksamheten och ett eventuellt system för direktrapportering från allmänheten.
Regeringen framhöll att den aktivt avser att stödja ansträngningar att skapa
informationsspridning genom globala kommunikationsnät som präglas av mer
ordning och ansvarstagande. I detta arbete avser regeringen att använda sig av
de metoder för självreglering som angetts i rådets resolution.
Utskottets bedömning
När det gäller pressetiska regler har utskottet tidigare hänvisat till vikten
av vidast möjliga yttrandefrihet och framhållit att det i första hand bör
ankomma på pressen att själv vidta åtgärder för att hålla journalistiken på en
önskvärd kvalitativ nivå. Sådana regler har funnits sedan länge och har
regelbundet varit föremål för omarbetningar. Senast år 1997 genomfördes en
omarbetning. Utskottet är inte berett att förorda ett tillkännagivande till
regeringen i fråga om de pressetiska reglerna. Motion 1996/97:K712 avstyrks
följaktligen i denna del.
Utskottet har tillstyrkt regeringens proposition Ansvar för elektroniska
anslagstavlor. I propositionen framhålls att metoder för självreglering bör
användas när det gäller informationsspridning genom globala kommunikationsnät.
Utskottet gör inte nu någon annan bedömning. I detta sammanhang kan nämnas att
det brittiska ordförandeskapet i sitt arbetsprogram angett att EU:s ministerråd
kommer att ha som mål att uppnå enighet om en ram för självreglering för att
skydda människor, särskilt barn, för olämpligt material i nya audiovisuella
medier, såsom Internet. Utskottet avstyrker motion 1996/97:K712 även i denna
del samt motion 1996/97:K701.
Vissa distributionsfrågor
Motionerna
I motion 1997/98:T202 (yrkande 26) av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att staten
via NSAB försöker att vinna exklusiva distributionsavtal med så många TV-
kanaler som möjligt och under försommaren 1997 beställt ytterligare en
satellit, den s.k. Sirius 3. Denna strategi och exponering av risker sker
enligt motionen med skattemedel och måste starkt ifrågasättas.
Elisa Abascal Reyes (mp) begär i motion 1997/98:K318 att
distributionskanalerna för tidningar och tidskrifter utreds ur ett
tryckfrihets- och konkurrensperspektiv. Den stora mängden tidskrifter
distribueras till Pressbyrån och butiker genom företaget Tidsam, som ägs av
bl.a. Bonniers, Allers och Bröderna Lindström. Genom att kräva en mycket hög
stadigvarande upplaga och ett stort antal återförsäljare är det oerhört svårt
att ta sig in i Tidsams distributionsapparat. Konkurrensverket har behandlat
frågan som en ren konkurrensfråga. Motionären anser att det snarare är en
tryckfrihetsfråga. Den svenska massmediebranschen hålls nämligen i schack av de
stora aktörerna genom att dessa kontrollerar den mest betydelsefulla
distributionskanalen.
Bakgrund
Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB) är ett intressebolag till det statligt
ägda Terracom AB, vars huvuduppgift är att bedriva utsändning och överföring av
radio- och TV-program. Terracom AB äger 37,5 % av aktierna i NSAB och Svenska
rymdaktiebolaget och Tele Danmark A/S är övriga delägare med 37,5 % respektive
25 % av aktierna. NSAB:s verksamhet består i att utveckla, upphandla, äga,
försälja och svara för drift av satellitsystem för överföring och utsändning av
radio- och TV-program, distribution av data och datakommunikation. Omsättningen
var år 1996 170 miljoner kronor. Enligt 1997 års redogörelse för företag med
statligt ägande (skr. 1997/98:20 s. 245) har satellit-TV-marknaden vuxit
kraftigt under de senaste åren. Den positiva utvecklingen innebär också en
fortsatt ökande efterfrågan på bl.a. satellitkapacitet. För att möta denna
skulle enligt skrivelsen satellitsystemet Sirius hösten 1997 förstärkas med en
ny satellit, Sirius 2. Vidare skall Sirius 1 ersättas med satelliten Sirius 3,
som planeras att skjutas upp hösten 1998.
När det sedan gäller frågan om distributionen av tidskrifter för
lösnummerförsäljning kan nämnas att denna fråga behandlats av Utredningen om
boken och kulturtidskriften i betänkandet Boken i tiden (SOU 1997:141). I
betänkandet redovisas de distributionsvägar som finns och
distributionsföretagens policy. Betänkandet ligger till grund för den
proposition Litteraturen och läsandet som har aviserats till riksdagen senast
den l2 mars 1998.
Nämnas kan också att frågan om distribution av tidskrifter behandlades inom
ramen för verksamheten i Rådet för mångfald inom massmedierna. Resultatet av en
undersökning i rådets regi överlämnades till Kulturdepartementet i samband med
att rådet upphörde.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening saknas anledning att ifrågasätta NSAB:s beställning av
satelliten Sirius 3 som ersättning för Sirius 1 för att svara mot en ökad
efterfrågan. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1997/98:T202 yrkande 26.
När det gäller distribution av tidskrifter för lösnummerförsäljning vill
utskottet hänvisa till att frågan nyligen varit föremål för utredning. Både
Utredningen om boken och kulturtidskriften och Rådet för mångfald inom
massmedierna har haft frågan under utredning. Den bereds nu inom
Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör resultatet av detta
beredningsarbete avvaktas. Utskottet avstyrker därför motion 1997/98:K318.
Granskningsnämnden för radio och TV
Motionen
I motion 1997/98:Kr270 (yrkande 65) av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs att
Granskningsnämnden frikopplas från SVT eftersom det förhållandet att nämnden nu
ligger under SVT innebär att man är en del av den verksamhet man är satt att
granska.
Utskottets bedömning
Granskningsnämndens enda administrativa anknytning till Sveriges Television är
att den delvis finansieras (4,4 miljoner kronor) från rundradiokontot. Eftersom
nämnden inte sorterar under Sveriges Television får motionsyrkandet anses
tillgodosett. Motion 1997/98:Kr270 yrkande 65 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande det grundläggande skyddet för tryck- och
yttrandefriheten
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K713 yrkandena 1 och 2, 1997/98:K333
yrkandena 1-3 och 1997/98:Kr302 yrkande 13,
res. 1 (m, fp)
2. beträffande medieägandet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K310 yrkandena 2 och 3, 1997/98:K333
yrkande 4, 1997/98:Fi209 yrkande 18, 1997/98:Kr268 yrkandena 1, 2 och 4
samt 1997/98:Kr302 yrkande 5,
res. 2 (m)
3. beträffande digital radio och TV
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K310 yrkande 12, 1997/98: K333 yrkande
6, 1997/98:Kr302 yrkandena 6 i denna del och 11 samt 1997/98:T202 yrkande
25,
res. 3 (m)
4. beträffande ny rikstäckande TV-kanal i marknätet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr302 yrkande 7,
res. 4 (fp)
5. beträffande privatisering av nationella TV- och radiokanaler
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K713 yrkande 13 och 1997/98:K333
yrkande 9,
res. 5 (m)
6. beträffande regionala aspekter i koncessionsgivningen
att riksdagen avslår motion 1996/97:K703,
7. beträffande lokal icke-kommersiell TV
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K714 i denna del, 1996/97:
K715 och 1997/98:K616,
res. 6 (m) - motiv.
8. beträffande närradion
att riksdagen avslår motion 1996/97:K714 i denna del,
9. beträffande den privata lokalradion
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr302 yrkande 9 i denna del,
1997/98:K310 yrkande 10, 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:Kr270
yrkande 55,
res. 7 (m, fp)
res. 8 (mp)
10. beträffande den s.k. stopplagen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K303, 1997/98:K333 yrkande 7 samt
1997/98:Kr302 yrkandena 9 i denna del och 10,
res. 9 (m, fp)
11. beträffande den s.k. must carry-principen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K329, 1997/98:K333 yrkande 5,
1997/98:K609, 1997/98:Kr270 yrkande 58 och 1997/98:Kr302 yrkande 6 i denna
del,
res. 10 (m)
12. beträffande kvotreglerna i TV-direktivet
att riksdagen avslår motion 1996/97:K713 yrkande 5,
13. beträffande TV-direktivet och konkurrensneutraliteten
att riksdagen avslår motion 1997/98:K310 yrkande 4,
14. beträffande s.k. V-chips
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K330 yrkande 2 och 1997/98:Kr270
yrkande 64,
res. 11 (mp)
15. beträffande våld och kvinnoförnedring i TV
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K343 yrkande 2 och 1997/98:Kr268
yrkande 7 i denna del,
res. 12 (v, mp)
16. beträffande konvergensdiskussionerna i EU
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del,
res. 13 (v)
17. beträffande våldsinslag i s.k. trailrar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub255 yrkande 14,
18. beträffande kulturpolitiska mål i radio och TV
att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr20 yrkande 15,
res. 14 (v)
19. beträffande avkodningsutrustning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K707 och 1997/98:K334 yrkandena 1-4,
20. beträffande etiska normer
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K701 och 1996/97:K712,
21. beträffande Nordiska Satellitaktiebolaget
att riksdagen avslår motion 1997/98:T202 yrkande 26,
res. 15 (m)
22. beträffande distributionen av tidskrifter
att riksdagen avslår motion 1997/98:K318,
23. beträffande Granskningsnämnden för radio och TV
att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr270 yrkande 65.
Stockholm den 17 februari 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Bo Könberg
I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger
Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger
(m), Mats Berglind (s), Frank Lassen (s), Peter Eriksson (mp), Lennart
Brunander (c), Anders Johnson (fp), Bengt Hurtig (v) och Ola Karlsson (m) .
Reservationer
1. Det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten (mom. 1)
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m),
Anders Johnsson (fp) och Ola Karlsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet har?
och på s. 10 slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse:
Yttrandefriheten och tryckfriheten i Sverige utgår från att mångfald bäst
skyddas och stärks av etableringsfrihet. Det måste råda en stor frihet att ge
ut och distribuera medieprodukter och pröva deras ekonomiska bärkraft. Enligt
utskottets mening bör det så långt möjligt inom ramen för tekniska
begränsningar vara läsarna, tittarna och användarna som genom sina val avgör
vilka medier som skall ha förutsättningar att distribueras. Tryckfrihetens
principer och yttrandefrihetsgrundlagen skall vara ramen för vad som får
sändas. Utskottet anser att det därutöver inte finns skäl för staten att
reglera hur och vad olika medieföretag får sända. En skyldighet för ett
programföretag att i sin redaktionella verksamhet hålla sig till en i förväg
lämnad programförklaring kan enligt utskottets bedömning ifrågasättas. Den
licensfinansierade verksamheten bör ha ett uppdrag som tar hänsyn till den nya
mediemiljön och inte regleras i fråga om organisationen av den redaktionella
verksamheten eller i fråga sändningen av olika programtyper. Utskottet vill
framhålla vissa grundläggande principer för att pressfrihetens traditioner
skall gälla också i det moderna mediesamhället. Den licensfinansierade
verksamheten skall genom en tydlig kvalitetsinriktning utgöra ett komplement
till andra kanaler. Det offentliga skall emellertid inte genom skattemedel
eller andra med tvång uttaxerade medel motverka konkurrens och mångfald och
staten får inte utöva sin makt så att den styr och dominerar medieutbudet.
Staten skall vidare verka för etableringsfrihet så långt tekniken förmår och
den nya tidens medier skall stå oberoende från stat och kommun. Staten skall
inte genom politiska beslut och godtyckliga val avgöra vem eller vilka som
skall få sända. Olika medier skall ha rätt att söka sin finansiering genom
reklam eller avgifter från publiken.
Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motionerna 1996/97:K713
yrkandena 1 och 2 och 1997/98:K333 yrkandena 1-3 och med anledning av motion
1997/98:Kr302 yrkande 13 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:K713 yrkandena 1-2 och
1997/98:K333 yrkandena 1-3 samt med anledning av motion 1997/98:Kr302
yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Medieägandet m.m. (mom. 2)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Enligt
utskottets? och slutar med ? yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att det inte får bortses från den globalisering av
mediemarknaden som pågår. Det är mycket angeläget att svenska företag i takt
med denna globalisering ges goda möjligheter att konkurrera på goda villkor.
För att öppna möjligheter att skapa och vidmakthålla konkurrenskraftiga
regionala företag skall dessa enligt utskottets mening ges möjligheter att
agera inom alla distributionsformer. T.ex. måste hinder för tidningsföretag att
äga radiostationer tas bort. Utskottet anser således att begränsningar av
medieföretags ägande bör tas bort. Detta bör med bifall till motion
1997/98:K333 yrkande 4 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande medieägandet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K333 yrkande 4 samt med avslag på
motionerna 1997/98:K310 yrkandena 2 och 3, 1997/98:
Fi209 yrkande 18, 1997/98:Kr268 yrkandena 1, 2 och 4 och 1997/98:
Kr302 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
3. Digital radio och TV (mom. 3)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?En
utgångspunkt? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:
Utskottet vill ifrågasätta utbyggnaden av ett markbundet stolpnät för
digitala TV-sändningar. Digitaliseringen av kabel-TV-näten kan tiodubbla
utrymmet för kanaler och främjar utvecklingen av datakommunikation. Den innebär
också att utrymme ges för digitala tjänster i hemmet. Tillsammans med den
snabba tillväxten av satelliter för digital kommunikation kommer detta att
innebära en revolution för den enskildes möjligheter till
informationsinhämtning och kommunikation. Enligt utskottets mening medför
utbyggnaden av ett markbundet stolpnät att mångfalden inte ökar i möjligaste
mån och innebär en icke önskvärd kontroll över vem som skall få sända. Dessutom
innebär den högre kostnader och motverkar den informationstekniska
utvecklingen. Utskottet anser att staten i stället bör bereda utrymme och skapa
gynnsamma villkor för en snabb och omfattande digitalisering liksom en
utbyggnad av den informationstekniska infrastrukturen på marknadens villkor.
Enligt utskottets mening bör utbyggnaden av det digitala stolpbundna marknätet
nu avbrytas. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motionerna
1997/98:K333 yrkande 6 och 1997/98:T202 yrkande 25 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande digital radio och TV
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K333 yrkande 6 och
1997/98:T202 yrkande 25 samt med anledning av motion 1997/98:Kr302
yrkandena 6 i denna del och 11 samt med avslag på motion 1997/98:K310
yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Ny rikstäckande TV-kanal i marknätet (mom. 4)
Bo Könberg (fp) och Anders Johnson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ?Regeringen
har? och slutar med ?yrkande 7 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om en analog TV-kanal
som är rikstäckande men med lokal bas hålls aktuell för det fall de digitala
TV-sändningarna inte kommer i gång i större skala. Utskottet anser att
regeringen i ett anbudsförfarande bör kunna ställa som villkor en övergång från
analoga till digitala sändningar efter ett visst antal år. Detta bör med bifall
till motion 1977/98:Kr302 yrkande 7 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande ny rikstäckande TV-kanal i marknätet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr302 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Privatisering av nationella TV- och radiokanaler (mom. 5)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Riksdagens
beslut? och slutar med ?1997/98:K333 yrkande 9? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i bl.a. motion 1997/98:K333 yrkande 9 att en
nationell TV-kanal och två nationella radiokanaler nu bör privatiseras. Staten
bör genom regionala koncessioner lämna möjlighet till olika TV-stationer att
börja sända med olika delar av landet som sändningsområden. De aktuella TV-
bolagen skall kunna genomföra nationella sändningar i samarbete inom ramen för
de två markbundna frekvenser som finns lediga i dag. Utskottet anser vidare att
koncessionerna bör fördelas genom auktioner. Detta bör med bifall till
motionerna 1996/97:K713 yrkande 13 och 1997/98:K333 yrkande 9 ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande privatisering av nationella TV- och radiokanaler
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:K713 yrkande 13 och
1997/98:K333 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
6. Lokal icke-kommersiell TV (mom. 7, motiveringen)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?I frågan om? och
slutar med ?statliga institutioner? bort ha följande lydelse:
Utskottet är inte heller berett att tillstyrka ett särskilt ekonomiskt stöd
för icke kommersiell radio och TV.
7. Den privata lokalradion (mom. 9)
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m),
Anders Johnson (fp) och Ola Karlsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet är
inte? och slutar med ?yrkande 55? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att utredningen om den framtida
lokalradion ges i uppdrag att se över möjligheterna att öka antalet
tillgängliga frekvenser och därmed antalet lokalradiostationer. Utredningen bör
också se över möjligheterna att stärka etableringsfriheten. Detta bör med
bifall till motionerna 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:Kr302
yrkande 9 i denna del samt med avslag på motionerna 1997/98:K310 yrkande 10 och
1997/98:Kr270 yrkande 55 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande den privata lokalradion
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K327 yrkandena 1
och 2 och 1997/98:Kr302 yrkande 9 i denna del samt med avslag på
motionerna 1997/98:K310 yrkande 10 och 1997/98:Kr270 yrkande 55
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Den privata lokalradion (mom. 9)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet är
inte? och slutar med ?yrkande 55? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har auktionsförfarandet vid fördelningen av
radiofrekvenser inneburit ett misslyckande även om det på ytan verkar vara en
frodande mångfald. Auktionsförfarandet har bidragit till att radioverksamheten
blivit mycket kapitalkrävande. Enligt utskottets mening är denna koppling
mellan ett stort eget kapital och möjligheten att driva medial verksamhet inte
godtagbar. Det är angeläget att motkrafter sätts in mot ägarkoncentration och
ett alltmer ensidigt utbud. Utskottet anser att regeringen med utgångspunkt i
Lokal- och närradiokommitténs förslag snarast till riksdagen bör överlämna ett
lagförslag som ersätter lagen om privat lokalradio. Detta bör med bifall till
motion 1997/98:Kr270 yrkande 55 och med anledning av motion 1997/98:K310
yrkande 10 samt med avslag på motionerna 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2 och
1997/98:Kr302 yrkande 9 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande den privata lokalradion
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr270 yrkande 55 och med anledning
av motion 1997/98:K310 yrkande 10 samt med avslag på motionerna
1997/98:K327 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Kr302 yrkande 9 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Den s.k. stopplagen (mom. 10)
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m),
Anders Johnson (fp) och Ola Karlsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?När det? och
slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att den s.k. stopplagen redan vid sin tillkomst
ifrågasattes mot bakgrund av bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen som anger att sammanslutningar skall ha möjlighet att
få tillstånd att sända ljudradioprogram i den utsträckning som tillgängliga
radiofrekvenser medger. Lagrådet framhöll att grundlagsbestämmelsen inte bara
innebär att frekvenserna skall tas i anspråk utan också att de skall tas i
anspråk på ett sätt som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet. Enligt utskottets mening har det nu förflutit så lång tid
att det är helt oacceptabelt att inte auktionera ut de 20-30 frekvenser som nu
finns lediga. Stopplagen bör med bifall till motionerna 1997/98:K303, 1997/98:
K333 yrkande 7 och 1997/98:Kr302 yrkandena 9 i denna del och 10 upphävas.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande den s.k. stopplagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K303, 1997/98:K333 yrkande 7
och 1997/98:Kr302 yrkandena 9 i denna del och 10 antar följande
Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser
i fråga om tillstånd att sända lokalradio
Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga
om tillstånd att sända lokalradio skall upphöra att gälla med utgången av
februari månad 1998.
10. Den s.k. must carry-principen m.m. (mom. 11)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Enligt
utskottets? och slutar med ?i denna del? bort ha följande lydelse:
Enligt 3 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk
medborgare och juridisk person rätt att sända radioprogram genom tråd. Denna
frihet hindrar enligt paragrafens andra stycke inte att det i lag meddelas
föreskrifter om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i
den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång
till allsidig upplysning. Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om den
nuvarande must carry-skyldigheten är förenlig med dessa bestämmelser. Kravet på
allmänhetens tillgång till allsidig information måste rimligen anses
tillgodosett genom att public service-kanalerna SVT 1 och SVT 2 omfattas av
must carry-skyldighet. Att därutöver kräva att must carry-skyldigheten skall
gälla andra kanaler ligger enligt utskottets mening knappast inom ramen för
det behov av allsidig upplysning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen. Detta
bör med bifall till motion 1997/98:K333 yrkande 5, med anledning av motion
1997/98:Kr302 yrkande 6 i denna del samt med avslag på motionerna 1997/98:K329,
1997/98:K609 och 1997/98:Kr270 yrkande 58 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande den s.k. must carry-principen m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K333 yrkande 5, med anledning av
motion 1997/98:Kr302 yrkande 6 i denna del samt med avslag på motionerna
1997/98:K329, 1997/98:K609 och 1997/98:
Kr270 yrkande 58 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
11. S.k. V-chips (mom. 14)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?I TV-
direktivet? och slutar med ?yrkande 64? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att Sverige i det fortsatta arbetet
inom EU inom ramen för TV-direktivet har en klar och tydlig ståndpunkt i
frågan om införande av s.k. V-chips. Starka skäl talar därför enligt utskottets
mening för att frågan utreds inom landet för att ge ett fullgott underlag för
Sveriges ståndpunkt. Utskottet anser att regeringen bör föranstalta om en sådan
utredning. Detta bör med bifall till motionerna 1997/98:K330 yrkande 2 och
1997/98:Kr270 yrkande 64 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande s.k. V-chips
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K330 yrkande 2 och
1997/98:Kr270 yrkande 64 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
12.Våld och kvinnoförnedring i TV (mom. 15)
Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Artikel 12?
och slutar med ?och 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att i internationella sammanhang
hävda Sveriges syn på barns rättigheter och behov av skydd mot kvinnoförnedring
och kommersiell exploatering. Utskottet anser att Sverige hårt bör driva frågan
om restriktioner när det gäller kvinnoförnedring och våld i TV och i TV-reklam
riktad till barn. EG-direktivet behöver stärkas på dessa punkter. Det är enligt
utskottet också angeläget att uppföljningen av direktivets bestämmelser görs av
de nationella organen snarare än centrala organ i Bryssel. Vad utskottet
sålunda anfört bör med bifall till motionerna 1997/98:K343 yrkande 2 och
1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse.
15. beträffande våld och kvinnoförnedring i TV
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K343 yrkande 2 och
1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
13. Konvergensdiskussionerna i EU (mom. 16)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Den
utveckling? slutar med ?motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del? bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill understryka vikten av att de pågående diskussionerna inom EU
om TV och dess utveckling sker mot bakgrund av att kulturpolitiska aspekter bör
anläggas på frågor som gäller TV-program och filmer. Det är därför viktigt att
Sverige bestämt driver linjen att frågor om TV-program och filmer tillhör
kulturområdet. Detta bör med bifall till motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna
del ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande konvergensdiskussionerna i EU
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Kulturpolitiska mål i radio och TV (mom. 18)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Utskottet har?
och slutar med ?yrkande 15 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Verksamheten inom etermedierna är enligt utskottets mening en viktig del av
det kulturpolitiska området. Enligt utskottets mening bör villkoren för
reklamfinansierade TV-kanaler kunna innefatta krav av kulturpolitisk karaktär
och dessa krav bör vara möjliga att utvärdera. I framtida tillstånd att sända
television bör det enligt utskottets mening skrivas in krav på kulturpolitiska
mål. Detta bör med bifall till motion 1996/97:Kr20 yrkande 15 ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande kulturpolitiska mål i radio och TV
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Kr20 yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Nordiska Satellitaktiebolaget (mom. 21)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Enligt
utskottets? och slutar med ?yrkande 26? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste statens försök via NSAB att vinna exklusiva
distributionsavtal med så många TV-kanaler som möjligt starkt ifrågasättas. Den
exponering av risker som skett genom beställningen av ytterligare en satellit,
Sirius 3, är inte heller godtagbar med hänsyn till att den sker med
skattemedel. Detta bör med bifall till motion 1997/98:T202 yrkande 26 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande Nordiska Satellitaktiebolaget
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T202 yrkande 26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Digital radio och TV
Lennart Brunander (c) anför:
Den utbyggnad av ett digitaliserat radiosystem som nu inletts innebär ökad
tillgång till frekvenser och en radikal kostnadsreduktion. En sådan utveckling
är fördelaktig för lyssnaren som får fler möjligheter att välja radiokanaler.
Övergången till digitala sändare kommer att ta tid beroende på hur introduktion
och prisutveckling av digitala radiomottagare utvecklas. Det är angeläget att
regeringen har höga ambitioner och ägnar utvecklingen av den digitala radion
stor uppmärksamhet och ser till att public service-kanalerna stärks.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1
Motionerna..........................................1
Motioner från den allmänna motionstiden 1996 1
Motioner från den allmänna motionstiden 1997 2
Utskottet...........................................5
Det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten 5
Motionerna 5
Gällande regler 6
Tidigare riksdagsbehandling 9
Utskottets bedömning 9
Medieägandet m.m. 10
Motionerna 10
Bakgrund 11
Utskottets bedömning 12
Digital radio och TV 13
Motionerna 13
Bakgrund 13
Utskottets bedömning 15
Rikstäckande, regional och lokal TV 16
Motionerna 16
Bakgrund 17
Utskottets bedömning 19
Den privata lokalradion 20
Motionerna 20
Bakgrund 21
Utskottets bedömning 22
Den s.k. must carry-principen, m.m. 22
Motionerna 22
Bakgrund 23
Utskottets bedömning 27
Sändningarnas innehåll 27
Motionerna 27
Bakgrund 28
Utskottets bedömning 30
Förbud mot viss avkodningsutrustning 32
Motionerna 32
Bakgrund 33
Utskottets bedömning 34
Etiska normer 35
Motionerna 35
Bakgrund 35
Utskottets bedömning 36
Vissa distributionsfrågor 37
Motionerna 37
Bakgrund 37
Utskottets bedömning 38
Granskningsnämnden för radio och TV 38
Motionen 38
Utskottets bedömning 38
Hemställan 39
Reservationer......................................41
1. Det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten (mom. 1)
41
2. Medieägandet m.m. (mom. 2) 42
3. Digital radio och TV (mom. 3) 42
4. Ny rikstäckande TV-kanal i marknätet (mom. 4) 43
5. Privatisering av nationella TV- och radiokanaler (mom. 5) 43
6. Lokal icke-kommersiell TV (mom. 7, motiveringen) 44
7. Den privata lokalradion (mom. 9) 44
8. Den privata lokalradion (mom. 9) 44
9. Den s.k. stopplagen (mom. 10) 45
10. Den s.k. must carry-principen m.m. (mom. 11) 45
11. S.k. V-chips (mom. 14) 46
12.Våld och kvinnoförnedring i TV (mom. 15) 47
13. Konvergensdiskussionerna i EU (mom. 16) 47
14. Kulturpolitiska mål i radio och TV (mom. 18) 48
15. Nordiska Satellitaktiebolaget (mom. 21) 48
Särskilt yttrande..................................48
Digital radio och TV 48