I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag till ny
lagstiftning om polisens register. Enligt förslaget införs tre nya lagar: en
lag om belastningsregister, en lag om misstankeregister och en polisdatalag. I
belastningsregistret skall införas de uppgifter om bl.a. påföljder som i dag
finns i person- och belastningsregistret. Misstankeregistret skall innehålla
uppgifter om dem som är skäligen misstänkta för brott. Polisdatalagen skall
ersätta polisregisterlagen och innehålla de bestämmelser som, utöver
personuppgiftslagen, behövs för behandlingen av personuppgifter i polisens
verksamhet. Lagarna om belastningsregister och misstankeregister samt
polisdatalagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Flertalet register som omfattas av lagförslagen förs redan i dag med
automatisk databehandling. En viktig nyhet är att, enligt polisdatalagen, även
den öppna polisen får möjlighet till automatisk databehandling av
personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. Härigenom får polisen samma
möjligheter som tullen att behandla personuppgifter i underrättelseverksamhet.
Polisdatalagen innehåller också bestämmelser om registrering av resultat av
DNA-analyser i vissa fall.
Med anledning av motionsyrkanden föreslår utskottet ett tillkännagivande. Det
gäller innebörden av det i lagstiftningen använda begreppet sexuell läggning.
Utskottet föreslår att regeringen får i uppdrag att låta utreda ett enhetligt
begrepp i svensk lagstiftning för vad som i dag betecknas som sexuell läggning.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
I ärendet föreligger tjugofyra reservationer från samtliga partier utom
Socialdemokraterna och Kristdemokraterna samt ett särskilt yttrande från (m)
och ett från (v).
Propositionen
I proposition 1997/98:97 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit att
riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om belastningsregister,
2. lag om misstankeregister,
3. polisdatalag,
4. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,
5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),
6. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande
kriminalvård i frihet,
7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
8. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
9. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
10. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
11. lag om ändring i arkivlagen (1990:782),
12. lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
13. lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),
14. lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande
och handräckning,
15. lag om ändring i lagen (1992:889) om den officiella statistiken,
16. lag om ändring i telelagen (1993:597),
17. lag om ändring i postlagen (1993:1684),
18. lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister,
19. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),
20. lag om ändring i lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell
statistik,
21. lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627),
22. lag om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister och
23. lag om ändring i lagen (1997:158) om röstlängdsregister.
I samband med propositionen behandlar utskottet dels nio motioner som väckts
med anledning av propositionen, dels två motioner från den allmänna
motionstiden år 1997.
Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se
bilaga 1.
I ärendet har inhämtats yttrande från konstitutionsutskottet, se bilaga 4.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1997/98:Ju42 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud för polisen att
registrera integritetskänsliga personuppgifter rörande brottsoffer och vittnen.
1997/98:Ju43 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen om polisens register,
2. att riksdagen - vid bifall till propositionen - som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om medborgerlig insyn i
polisregistren.
1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1997/98:97 Polisens register,
2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår förslaget till 5 kap. 1 §
fjärde stycket sekretesslagen,
3. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår förslaget till 5 kap. 1 §
andra stycket sekretesslagen,
4. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 11 § i förslaget till lag om
belastningsregister,
5. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 9 § i förslaget till lag om
misstankeregister,
6. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 5 § i förslaget till
polisdatalag,
7. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att polisen inte bör få upprätta register vid
sidan av de särskilda bestämmelserna om register,
8. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 14 § första stycket 2 i
förslaget till polisdatalag,
9. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 17 § i förslaget till
polisdatalag,
10. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens
rätt att behandla personuppgifter,
11. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 33 § i förslaget till
polisdatalag samt hos regeringen begär förslag till ny lydelse av samma lagrum
i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Ju45 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att 5
§ polislagen skall ha följande lydelse: ?5 § Uppgifter om en person får inte
behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska
ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse,
medlemskap i fackförening eller hälsa. Om uppgifter om en person behandlas på
annan grund får uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter som avses i
första stycket, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med
behandlingen.?
1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som
möjliggör registrering av personer under 15 år som skäligen kan misstänkas för
brott i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en självständig
polisdatalag i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till gallringsbestämmelse vid
registrering av kvarstående brottsmisstanke i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen beslutar ändra regeringens förslag till automatiserad
behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseregister i enlighet med
vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om brott som skall föranleda registrering i DNA-registret.
1997/98:Ju47 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att följande stycke i 14 § polisdatalagen utgår: ?Uppgifter
om en enskild person som det inte finns någon misstanke mot skall förses med en
upplysning om detta förhållande.?
1997/98:Ju48 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ärendets hantering m.m.,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i sekretesslagen att sekretessen
för uppgifter i polisregister och andra register med uppgifter om brott
tidsbegränsas i 50 år,
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i sekretesslagen att den s.k.
förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet skall gälla i 50
år,
4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till lag om
belastningsregister att uppgifter om näringsförbud skall rapporteras till
belastningsregistret,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vissa grundläggande krav för registrering av personuppgifter,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till polisdatalag,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
polisdatalagen att hela regleringen av personuppgifter på polisområdet samlas i
en lag,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behandling av känsliga personuppgifter,
9. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 8 §
polisdatalagen skall meddelas genom lag,
10. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i
regeringens förslag till polisdatalag att uppgifter om brottsmisstanke enligt
10 § skall meddelas till den registrerade personen,
11. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i
regeringens förslag till polisdatalag att uppgifter om kvarstående
brottsmisstankar enligt 11 § skall underrättas till den registrerade personen,
12. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i
regeringens förslag till polisdatalag att uppgifter enligt 10 och 11 §§ skall
gallras sex månader efter nedlagt åtal eller lagakraftvunnen dom,
13. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 13 §
andra stycket polisdatalagen skall meddelas genom lag,
14. att riksdagen, om yrkande 6 avslås , beslutar om sådan ändring i
regeringens förslag till 14 § polisdatalagen att det införs en begränsning över
den personkrets som får registreras,
15. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 16 §
andra stycket polisdatalagen meddelas genom lag,
16. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i
regeringens förslag till 18 § polisdatalagen att Rikspolisstyrelsen blir
person-uppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i register hos
polismyndighet,
17. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 21 §
polisdatalagen skall meddelas genom lag,
18. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att även Registernämnden
skall utöva tillsyn över kriminalunderrättelseregistren,
19. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 35 §
andra stycket polisdatalagen skall meddelas genom lag.
1997/98:Ju49 av Siw Persson och Ola Ström (fp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med
förslag till en samlad polisregisterlagstiftning,
2. att riksdagen beslutar att s.k. omvänt skaderekvisit genomgående används i
polisregisterlagstiftningen för uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska
förhållanden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkt kontroll för medborgarna över personuppgiftshanteringen,
4. att riksdagen beslutar att ordet ras skall utgå ur 5 § förslaget till
polisdatalag,
5. att riksdagen beslutar att orden sexuell läggning ersätts med sexuellt
beteende,
6. att riksdagen beslutar att lagrummet kompletteras med en bestämmelse som
förhindrar att listor tas ut ur registret om en särskild kategori människor,
7. att riksdagen beslutar om sådana ändringar av polisdatalagen att
misstankegraden måste gälla i polisens kriminalunderrättelseverksamhet och
kriminalunderrättelseregistret,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gallringsbestämmelser,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagform för vissa föreskrifter.
1997/98:Ju50 av Jerry Martinger (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samtliga
personer som dömts för brott för vilka registrering i DNA-registret får göras,
skall införas i registret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att obligatorisk
provtagning för DNA-analys skall ske beträffande den som är anhållen eller
häktad för brott som kan föranleda registrering i DNA-registret,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att prover skall få
sparas för dem som införts i DNA-registret.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/98
1997/98:Ju206 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den absoluta sekretessen i 7 kap. 17 § upphävs och att de
sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen blir tillämpliga på
uppgifter som ingår i SÄPO-registret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande de uppgifter som i dag omfattas av absolut sekretess att
sekretessen tidsbegränsas till tjugofem år,
3. att riksdagen, om yrkande 2 inte bifalls, som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att sekretessen tidsbegränsas till femtio
år,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringens hemliga föreskrifter beträffande SÄPO-registret bör
upphöra.
1997/98:Ju221 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentariskt tillsatt utredning om utökad demokratisk insyn i
Registernämndens verksamhet.
Utskottet
Inledning
Ärendet och dess beredning
I proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering av påföljder m.m.
föreslog regeringen riktlinjer för uppbyggnaden av en ny struktur avseende de
brottsregister m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen. Förslaget innebar
att person- och belastningsregistret skulle ersättas av ett belastningsregister
och ett misstankeregister. Riksdagen har godkänt de föreslagna riktlinjerna
(1994/95:JuU21, rskr. 1994/95:378).
Den 30 mars 1995 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag att
utarbeta förslag till rättslig reglering av belastningsregistret och
misstankeregistret samt överväga vilka ändringar som behövdes i
polisregisterlagen (1965:94). Arbetet skulle bedrivas i enlighet med de
riktlinjer som regeringen hade lagt fram i proposition 1994/95:144. I uppdraget
ingick också att utarbeta förslag till en rättslig reglering av
polisunderrättelseregister och DNA-register. Uppdraget omfattade ursprungligen
inte Säkerhetspolisen. Utredningen antog namnet Registerutredningen.
Genom tilläggsdirektiv den 14 mars 1996 beslutade regeringen att
Registerutredningens uppdrag även skulle omfatta Säkerhetspolisen.
Utredningen överlämnade i mars 1996 delbetänkandet
Kriminalunderrättelseregister - DNA-register (SOU 1996:35). Betänkandet har
remissbehandlats. Utredningens förslag i delbetänkandet var utformade mot
bakgrund av datalagen (1973:289). I april 1997 överlämnade utredningen sitt
slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65). Förslagen i slutbetänkandet
bygger på Datalagskommitténs förslag till persondatalag (SOU 1997:39).
Förslagen från delbetänkandet har därför flyttats över till den nya lag om
polisens behandling av personuppgifter som föreslås i slutbetänkandet.
Slutbetänkandet har remissbehandlats.
I propositionen tar regeringen ställning till utredningens förslag. Därutöver
föreslår regeringen en ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser
sekretess som hänför sig till vapenregister. Ändringen är föranledd av en
tidigare beslutad omläggning av systemet för avisering av
folkbokföringsuppgifter (prop. 1994/95:201, 1994/95:SkU26, rskr. 1994/95:372).
Regeringen föreslår vidare att det i vissa lagar görs rent redaktionella
följdändringar till den av riksdagen den 16 april 1998 antagna
personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44, 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180).
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till en polisdatalag, en lag om
belastningsregister och en lag om misstankeregister. Belastningsregistret skall
ersätta den registrering av påföljder etc. som för närvarande sker i person-
och belastningsregistret. Misstankeregistret skall innehålla uppgifter om
skäliga brottsmisstankar. Polisdatalagen skall ersätta polisregisterlagen
(1965:94) och innehålla de bestämmelser som, utöver personuppgiftslagen, behövs
för polisens verksamhet. Polisdatalagen kommer bl.a. att innehålla bestämmelser
om SÄPO-registret, kriminalunderrättelseregister och DNA-register.
Propositionen innehåller vidare vissa följdändringar i förhållande till
personuppgiftslagen.
Allmänt om förslagen
Utan att göra några anspråk på fullständighet lämnar utskottet i det följande
en sammanfattning av förslagen i propositionen. Propositionen rör automatiserad
behandling av personuppgifter i polisregister. Enligt förslagen skall det
inrättas ett belastningsregister och ett misstankeregister. I denna del innebär
förslaget att de uppgifter som i dag behandlas i person- och
belastningsregistret delas upp på två register. I belastningsregistret
behandlas de uppgifter om ådömda påföljder m.m. som i dag registreras i
kriminalregistret. Körkortsregistrets belastningsdel kommer också att ingå i
det nya belastningsregistret. Misstankeregistret skall innehålla uppgifter om
personer som är skäligen misstänkta för brott, dvs. där brottsmisstankarna är
så konkretiserade att förutsättningar för förundersökning föreligger. De
personuppgifter som skall förekomma i belastnings- och misstankeregistren är
sådana som redan enligt gällande rätt behandlas med automatisk databehandling.
Vidare innehåller propositionen förslag till en polisdatalag. Den skall
reglera behandlingen av personuppgifter i polisens verksamhet utöver vad som
följer av personuppgiftslagen. I polisdatalagen meddelas bestämmelser om olika
slag av polisregister. Hit hör SÄPO-registret samt fingeravtrycks- och
signalementsregistret. Lagen anger förutsättningar för behandling av per-
sonuppgifter i dessa register. Även dessa register förs i dag med automatisk
databehandling. En nyhet i förslaget till polisdatalag är regleringen av DNA-
register. Uppgifter om resultat av DNA-analyser skall få registreras för att
underlätta identifiering av personer i samband med brott.
Den viktigaste nyheten i förslaget till polisdatalag gäller automatisk
behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. Härmed förstås
den polisverksamhet som består i att samla, bearbeta och analysera information
för att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att
utövas och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken.
Syftet är dels att förebygga brott, dels att få underlag för inledande av
förundersökning. Automatisk databehandling av personuppgifter skall för det
första få förekomma i s.k. särskilda undersökningar, som får inledas efter
särskilt beslut om det finns anledning anta att allvarlig brottslighet har
utövats eller kan komma att utövas. I sådana undersökningar skall även
uppgifter om icke misstänkta få behandlas, men uppgifterna måste förses med
upplysning att personen inte är misstänkt. Vidare skall det få föras ett
kriminalunderrättelseregister för att ge underlag för beslut om särskilda
undersökningar och för att underlätta tillgången till allmänna uppgifter med
anknytning till underrättelseverksamhet. Ett kriminalunderrättelseregister får
endast innehålla uppgifter som kan hänföras till en enskild person om
uppgifterna ger anledning att anta att allvarlig brottslig verksamhet har ut-
övats eller kan komma att utövas. Det krävs vidare att den person som avses med
uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva den
allvarliga brottsliga verksamheten. Polisen får i dag inte behandla
personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet med datorstöd, utan detta
måste ske manuellt. Den nyligen antagna personuppgiftslagen gör det emellertid
i princip möjligt för polisen att föra också sådana register enligt den lagens
bestämmelser, om inte annat föreskrivs i lag. Det sagda gäller för övrigt också
övriga polisregister. Propositionens lagförslag syftar till att begränsa
användningen av automatiserade register i förhållande till vad som gäller
enligt personuppgiftslagen.
Det finns också andra polisregister i vilka personuppgifter behandlas med
datorstöd, t.ex. register avseende mera omfattande förundersökningar. För dessa
gäller enligt förslaget polisdatalagens allmänna bestämmelser samt
personuppgiftslagen.
Förslaget innehåller också ändringar av gällande sekretessbestämmelser. Den
viktigaste förändringen innebär att den absoluta sekretessen avskaffas för alla
polisregister utom belastningsregistret. I princip innebär förslaget att den
enskilde alltid kan få ut uppgifter om sig själv om det kan ske utan skada för
polisens verksamhet.
Gällande lagstiftning om polisens register m.m.
I det allmänna kriminalregistret införs uppgifter om personer som dömts till
andra påföljder än böter. Registret, som förs av Rikspolisstyrelsen, regleras
av lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister (kriminalregisterlagen) och
kriminalregisterkungörelsen (1973:58). Registret innehåller t.ex. uppgifter som
behövs för att domstolarna skall kunna tillämpa brottsbalkens regler om
sammanträffande av brott och ändring av påföljder. Kriminalregistret fördes år
1971 över från kriminalvårdsstyrelsen till Rikspolisstyrelsen. Åtgärden
utgjorde ett led i uppbyggnaden av rättsväsendets informationssystem (RI-
systemet). För detta system gäller förordningen (1970:517) om rättsväsendets
informationssystem (RI-förordningen). Enligt förordningen skall det finnas ett
informationssystem grundat på automatisk databehandling för att insamla,
lagra, bearbeta och lämna uppgifter som har samband med verksamheten inom
polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården. Informationssystemet
skall bestå av olika delsystem. Frågor om uppbyggnad eller om standarder i
systemet skall beredas av den registeransvariga myndigheten i samråd med övriga
berörda centrala myndigheter.
Bestämmelser om polisens register finns i lagen (1965:94) om polisregister
m.m. och i polisregisterkungörelsen (1969:38). Med polisregister förstås enligt
1 § polisregisterlagen register som förs hos Rikspolisstyrelsen eller någon
annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott, för vilka någon
har misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i
övrigt. Enligt 2 § första stycket polisregisterlagen skall innehållet i
polisregister begränsas till uppgifter som är nödvändiga för att polisen skall
kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Av
samma paragrafs andra stycke framgår att närmare föreskrifter om innehållet i
polisregister och om uppgifter till sådant register meddelas av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, av Rikspolisstyrelsen.
Närmare föreskrifter om innehållet i polisens register har meddelats i 2-7 §§
polisregisterkungörelsen. Dessa regler innebär bl.a. att det i polisregister,
förutom sådana uppgifter som skall antecknas i kriminalregistret skall tas in
uppgifter om vissa bötesdomar och godkända strafförelägganden,
åtalsunderlåtelser i vissa fall, beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 § ut-
länningslagen (1989:529), beslut om utlämning och beslut om besöksförbud.
Som framgår av 1 § polisregisterlagen är innehållet i polisregister inte
begränsat till anteckningar om påföljder. Rikspolisstyrelsen får enligt 6 §
polisregisterkungörelsen i polisregister föra in uppgifter om den som är
misstänkt för brott och uppgifter om någon annans personliga förhållanden,
under förutsättning att det är nödvändigt för att polisen skall kunna förebygga
och uppdaga brott samt fullgöra sina uppgifter i övrigt och att det är av
särskild betydelse för brottsspaning.
I polisregister får vidare tas in bl.a. uppgifter som har kommit in från
annat nordiskt land eller från en stat som är ansluten till Interpol eller från
denna organisation. Det förutsätts dock att uppgiftens innehåll motsvarar en
sådan uppgift som enligt det föregående får antecknas i polisregister.
Det största polisregistret är det s.k. person- och belastningsregistret. Det
är i första hand ett belastningsregister och innehåller uppgifter om påföljder
och därmed sammanhängande beslut som skall antecknas enligt kriminalregister-
eller polisregisterförfattningarna. Med stöd av 6 § polisregisterkungörelsen
införs dock också uppgifter om för brott misstänkta personer i registret enligt
den s.k. personbladsrutinen.
Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för
personbladsrutinen (FAP 441-2) skall lokal polismyndighet, och i vissa fall
tull- och åklagarmyndighet, upprätta ett personblad, personblad 1, om någon som
har fyllt 15 år är skäligen misstänkt för brott mot brottsbalken,
trafikbrottslagen (1951:649), narkotikastrafflagen (1968:64),
valutaförordningen (1959:264) eller brott mot andra lagar och förordningar om
det för brottet är föreskrivet svårare straff än böter eller disciplinstraff. I
föreskrifterna görs undantag för registrering för bl.a. vissa brott mot
brottsbalken och trafikbrottslagen. Sedan åklagaren fattat beslut i åtalsfrågan
upprättas personblad 2. Personbladen sänds till Rikspolisstyrelsen som
registrerar uppgifterna i person- och belastningsregistret. Uppgifter enligt
personbladsrutinen är de enda uppgifter om misstankar som förs in i det
registret. Övriga uppgifter om misstankar registreras i andra slag av
polisregister.
Person- och belastningsregistret förs med hjälp av automatisk databehandling.
Varken kriminal- eller polisregisterförfattningarna är emellertid skrivna med
utgångspunkt i att registren skall vara datoriserade. Det formella stödet för
att föra registren med automatisk databehandling finns i stället i RI-
förordningen.
Hos Rikspolisstyrelsen förs med stöd av polisregisterlagen även flera andra
register, vilka framför allt används för brottsspaning. Hit hör bl.a.
brottsanmälansregistret, det allmänna spaningsregistret, signalements- och
känneteckensregistret, fingeravtrycksregistret, den s.k. U-boken (som
innehåller uppgifter om utvisningar) en del av Interpolregistret samt beslags-
och analysregistret. Till polisregistren räknas också Finanspolisens analys-
och spaningsregister. De nu nämnda registren förs med hjälp av automatisk
databehandling.
Även Säkerhetspolisens register regleras av polisregisterlagen. Särskilda
föreskrifter för detta register finns i 5 a § förordningen (1989:773) med
instruktion för Rikspolisstyrelsen.
Rikspolisstyrelsen för dessutom andra register som inte är polisregister i
polisregisterlagens mening, t.ex. godsregistret och registret för efterlysta
fordon samt passregistret.
Förutom de register som förs av Rikspolisstyrelsen förs vid olika
polismyndigheter vissa lokala register. Det gäller bl.a. lokala
spaningsregister av typen ?tillhållsregister? samt register för intern
samordning av pågående utredningar. Även dessa register omfattas av
polisregisterlagen. Vidare får, enligt regeringens beslut,
förundersökningsregister föras med automatisk databehandling av de lokala
polismyndigheterna. Datainspektionen har meddelat föreskrifter för registren,
vilka skall utgöra hjälpmedel i förundersökningar med omfattande eller
komplicerat utredningsmaterial. I ett förundersökningsregister får registreras
bl.a. namn på uppgiftslämnare, uppgifter om personer som kan sättas i samband
med brottet, beskrivning av förekommande fordon och personer, uppgifter ur
förhör och uppgifter om kända ?tillhåll? och ?kvartar?. Uppgifterna skall
överföras på papper då dom eller beslut i ärendet vunnit laga kraft eller då
förundersökningen lagts ned.
Personuppgiftslagen
Riksdagen antog den 16 april 1998 regeringens förslag till personuppgiftslag.
Personuppgiftslagen ersätter den nuvarande datalagen (1973:289) och genomför
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd
för enskilda personer med avseende på behandling av per-sonuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter. I sammanfattning innebär lagen följande.
Lagen omfattar all automatiserad behandling av personuppgifter och manuell
behandling av personregister. Rent privat användning av personuppgifter är
undantagen från lagens tillämpningsområde; därjämte gäller vissa undantag med
hänsyn till offentlighetsprincipen och tryck- och yttrandefriheten.
Automatiserad behandling av personuppgifter är tillåten endast i de fall och
på de villkor lagen anger. I andra fall skall behandling av personuppgifter
inte få förekomma. Om en behandling av personuppgifter är tillåten enligt
personuppgiftslagen, skall behandlingen anmälas till en tillsynsmyndighet. Den
som behandlar personuppgifter är personuppgiftsansvarig och ansvarar för att
behandlingen sker korrekt och enligt god sed. Förekommer brister eller
missförhållanden skall tillsynsmyndigheten i första hand försöka åstadkomma
rättelse genom påpekanden och liknande förfaranden. Tillsynsmyndigheten kan
också vid vite förbjuda en behandling.
I lagen anges vissa grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter.
Sådana uppgifter får endast samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och
berättigade ändamål och får sedan inte användas för något ändamål som är
oförenligt med det ursprungliga. Behandling av personuppgifter för historiska,
vetenskapliga eller statistiska ändamål skall dock aldrig anses oförenlig med
det ursprungliga ändamålet. De personuppgifter som används skall vara adekvata
och relevanta i förhållande till ändamålet. Uppgifter som skall behandlas skall
vara riktiga och aktuella. Personuppgifter som behandlas får inte bevaras
längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen.
De kan dock få behandlas under längre tid för historiska, vetenskapliga eller
statistiska ändamål. Personuppgiftslagen innehåller vidare begränsningar såvitt
avser behandling av känsliga uppgifter, t.ex. om sexuell läggning eller
politisk tillhörighet.
Enligt lagen skall det vara förbjudet för andra än myndigheter att behandla
personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål,
straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden.
Föreskrifter om undantag från förbudet kan dock meddelas av regeringen eller av
myndighet som regeringen bestämmer. Personuppgiftslagen innehåller i övrigt
inga särskilda bestämmelser om behandling av uppgifter som visar att någon har
misstänkts för eller dömts för brott.
Personuppgiftslagen gäller inte i den mån avvikande bestämmelser har
meddelats i andra lagar eller författningar. Personuppgiftslagen skall träda i
kraft den 24 oktober 1998.
Internationellt polissamarbete
Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom polissektorn
Inom Europarådet antogs år 1987 en rekommendation, No. R (87) 15, om
användningen av personuppgifter inom polissektorn. Rekommendationen innehåller
speciella dataskyddsregler för personuppgifter som polisen samlar in, lagrar,
använder eller överför med hjälp av automatisk databehandling i syfte att
förhindra eller bekämpa brott eller upprätthålla allmän ordning. Endast sådana
personuppgifter som är nödvändiga för att förhindra en verklig fara eller
bekämpa ett visst brott får samlas in, om inte den nationella lagstiftningen
tillåter ett mera omfattande insamlande av uppgifter. Skilda kategorier av
lagrade uppgifter skall så långt som möjligt kunna skiljas från varandra efter
graden av tillförlitlighet och riktighet. I synnerhet skall uppgifter som
grundar sig på fakta kunna skiljas från uppgifter som grundar sig på omdömen
eller personliga värderingar.
Europol
Europeiska unionens medlemsstater har genom Europolkonventionen beslutat att
upprätta en europeisk polisbyrå, Europol. Sverige har nyligen tillträtt
konventionen (prop. 1996/97:164, 1997/98:JuU2, rskr. 1997/98:22). Målsättningen
för Europol är att förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i
medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller förebyggande av och kampen mot
viss definierad brottslighet, t.ex. grova narkotikabrott, gränsöverskridande
handel med barn som utnyttjas sexuellt, olaglig handel med nukleära och
radioaktiva ämnen eller den brottslighet som är förknippad med illegala
immigrationsnätverk.
Europols arbetsuppgifter skall i första hand bestå av att underlätta
informationsutbytet mellan medlemsstaterna, inhämta, sammanställa och analysera
information och underrättelser samt delge de nationella enheterna de
underrättelser som berör deras länder. Europol skall ha ett informationssystem
bestående av ett informationsregister med begränsat tydligt innehåll som
tillåter snabb sökning av de uppgifter som finns hos medlemsstaterna och
Europol, ett analysregister för arbetet i olika undersökningar och ett
indexregister som innehåller vissa uppgifter från analysregistren.
Schengensamarbetet
Riksdagen har nyligen beslutat att Sverige skall ansluta sig till
Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, 1997/98:JuU15, rskr. 1997/98:181).
Schengensamarbetet bygger på två grundtankar. Den första är den fria
rörligheten för personer, i den betydelsen att personkontrollerna vid
nationsgränserna mellan de till Schengensamarbetet anslutna staterna skall
upphöra. Den andra är att kampen mot internationell kriminalitet och illegal
invandring skall stärkas. Ett hjälpmedel i detta sammanhang är dataregistret
Schengens informationssystem (SIS). Registret är uppbyggt som ett spanings- och
efterlysningshjälpmedel och skiljer sig således helt från Europols register. I
SIS kan varje Schengenstat föra in uppgifter om personer eller föremål som är
efterlysta eller på annat sätt eftersökta med en begäran om att någon åtgärd
skall vidtas när den efterlysta personen anträffas. I SIS förekommer endast
identifieringsuppgifter avseende sådana personer. De kompletterande uppgifter
som behövs för att ett land skall kunna verkställa åtgärden överlämnas först
när det blir aktuellt i det enskilda fallet genom direkt kontakt mellan
länderna.
Konstitutionsutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet har på justitieutskottets begäran yttrat sig över
propositionen och i ärendet aktuella motioner.
Konstitutionsutskottet har begränsat sitt yttrande till frågor om
reformbehovet, sekretess, innehållet i belastnings- och misstankeregistren,
utlämnande av uppgifter ur nämnda register, allmänna bestämmelser i
polisdatalagen, kvarstående brottsmisstankar, andra register,
kriminalunderrättelseverksamhet, DNA-register, behandling av personuppgifter i
Säkerhetspolisens verksamhet samt vissa gemensamma frågor. När det gäller
regeringens förslag till en bestämmelse i polisdatalagen om behandling av
känsliga personuppgifter lämnar konstitutionsutskottet frågan om användningen
av begreppet sexuell läggning, som aktualiserats i flera motioner, till
justitieutskottet för närmare behandling. I övrigt tillstyrker
konstitutionsutskottet förslagen i propositionen och föreslår avslag på
motionerna.
Justitieutskottet behandlar i det följande konstitutionsutskottets yttrande i
tillämpliga avsnitt.
Överväganden
Avslag på propositionen
I motionerna Ju43 (fp) och Ju44 (v) yrkas att riksdagen skall avslå
propositionen. I motion Ju48 (mp) begärs ett tillkännagivande av innebörd,
bl.a. att Registerutredningen borde ha varit parlamentariskt sammansatt.
Till stöd för yrkandet i motion Ju43 anförs att en generell lagstiftning i
syfte att stärka den personliga integriteten bör införas och en detaljreglering
avseende polisens arbete först därefter övervägas. I motionen Ju44 anförs att
hänsyn till effektiviteten i polisarbetet och samarbetet inom Schengen och
Europol fått väga alltför tungt i förhållande till hänsynen till den enskildes
integritet.
I fråga om det allmänna behovet av den föreslagna lagstiftningen anför
regeringen i propositionen i huvudsak följande. Datorkapaciteten och tekniken
för informationsöverföring utvecklas i snabb takt inom polisväsendet. Den nu
gällande lagstiftningen hindrar dock polisen från att på ett effektivt sätt
använda sig av de fördelar som den moderna informationstekniken innebär. Det
kan förutses att praktiskt taget allt skrivarbete inom polisen i framtiden
kommer att utföras med hjälp av någon form av informationsteknik.
Brottsanmälningar, protokoll över förhör och tvångsmedelsanvändning, liksom
förundersökningsprotokoll och promemorior kommer i ökad utsträckning att lagras
på datamedier. På sikt kommer den s.k. scanningtekniken att leda till att
polisen helt och hållet arbetar med elektroniska akter inom ramen för bl.a.
förundersökningsförfarandet.
Enligt regeringen gör den tekniska utvecklingen att det är angeläget att det
så snart som möjligt tas fram en lagstiftning som ger den rättsliga ramen för
myndigheternas utvecklingsarbete. Lagstiftningen bör inte hindra polisen från
att på ett effektivt sätt använda informationsteknik. Samtidigt måste sådana
viktiga samhällsintressen som upprätthållandet av offentlighetsprincipen och
skyddet för den personliga integriteten noga beaktas. Det är, framhåller
regeringen, uppenbart att den nuvarande polisregisterlagstiftningen inte
uppfyller de krav som bör ställas i dagens samhälle. En reformering av
registerlagstiftningen är därför nödvändig.
Regeringen understryker vidare att det självfallet är angeläget att
lagstiftningen uppfyller de krav som uppställs i de internationella
överenskommelser som Sverige har ingått. I det internationella brottsbekämpande
samarbetet har utvecklingen av informationstekniken stor betydelse. Visserligen
innebär varken Europolkonventionen eller Schengenkonventionen att Sverige måste
införa någon ny registerlagstiftning. Sverige kan uppfylla sina
konventionsåtaganden också med gällande reglering av polisregisterfrågorna.
Däremot påverkas, framhåller regeringen, effektiviteten i polissamarbetet av
registerlagstiftningens utformning, eftersom de ifrågavarande konventionerna
bygger på att upplysningar kan utväxlas mellan konventionsstaterna med hjälp av
modern informationsteknik.
En utgångspunkt för en reform bör, enligt regeringen, vara att hinder för ett
rationellt utnyttjande av datorstöd inte bör ställas upp i större utsträckning
än vad som är nödvändigt med hänsyn till skyddet för den personliga
integriteten (prop. s. 62 f).
Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning i fråga om behovet av ny
lagstiftning om polisens register. Konstitutionsutskottet konstaterar vidare i
sitt yttrande att avvägningar gjorts i propositionen i syfte att uppställa
garantier mot otillbörliga kränkningar av den personliga integriteten och
utskottet anser att propositionen inte bör avslås.
Justitieutskottet delar för sin del regeringens uppfattning att
lagstiftningen inte bör hindra polisen från att på ett effektivt sätt utnyttja
informationsteknik och att det är uppenbart att den nuvarande
polisregisterlagstiftningen inte uppfyller de krav som bör ställas i dagens
samhälle. Härtill kommer att det är angeläget att registerlagstiftningen gör
det möjligt för Sverige att på ett effektivt sätt uppfylla sina åtaganden
enligt Europol- och Schengenkonventionerna. En utgångspunkt för den nya
lagstiftningen är att hinder för ett rationellt utnyttjande av datorstöd inte
bör ställas upp i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till
intresset av skydd för den personliga integriteten. Som konstitutionsutskottet
funnit innebär detta att avvägningar gjorts i lagstiftningsarbetet i syfte att
uppställa garantier mot otillbörliga kränkningar av den personliga
integriteten. Enligt justitieutskottets uppfattning innebär regeringens
förslag till ny lagstiftning om polisens register en välbehövlig
effektivisering och modernisering samtidigt som integritetshänsyn beaktas i
erforderlig omfattning. Utskottet vill vidare understryka att ett avslag på
propositionen skulle medföra att polisens behandling av person-uppgifter i
stället skulle komma att regleras av personuppgiftslagen. Konsekvensen härav
skulle bli att polisen i flertalet fall fick större möjligheter att behandla
personuppgifter än enligt förslagen i propositionen. Dessa innebär nämligen i
allmänhet inskränkningar i förhållande till personuppgiftslagen. Några brister
i beredningen av lagstiftningsärendet har utskottet inte funnit. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna Ju43 (yrkande 1), Ju44 (yrkande 1) och
Ju48 (yrkande 1) i nu ifrågavarande delar.
Det anförda innebär att utskottet i princip ställer sig bakom regeringens
förslag. Till enskildheter i detta återkommer utskottet i det följande.
Förslaget till polisdatalag
I motion Ju48 (mp) yrkas att riksdagen skall avslå förslaget till polisdatalag.
Motionärerna anser sammanfattningsvis att regeringen i alltför hög grad vill
prioritera registerverksamheten framför skyddet av den enskildes integritet. I
motionen och i motion Ju49 (fp) yrkas vidare att hela regleringen av person-
uppgifter på polisområdet bör samlas i en lag. I motion Ju46 (m) begärs förslag
i syfte att utforma polisdatalagen till en självständig lag i samband med en
framtida generell lagstiftning om integritetsskydd.
Vad gäller motiven för den föreslagna polisdatalagen anför regeringen i
huvudsak följande i propositionen. Polisdatalagen ersätter polisregisterlagen.
Polisdatalagen skall bygga på personuppgiftslagen och endast innehålla de
särbestämmelser som är nödvändiga för polisens verksamhet. Med anledning av
synpunkter från vissa remissinstanser påpekar regeringen att det naturligtvis
skulle vara möjligt att upprepa personuppgiftslagens bestämmelser i den nya
lagen och i de övriga registerförfattningar som måste anpassas till
personuppgiftslagens bestämmelser. Ett sådant system skulle dock bli mycket
tungrott. Regeringen anser därför att man bör undvika en dubbelreglering.
Däremot finner regeringen att det är viktigt att behovet av en särreglering
noga övervägs och att registerlagstiftningen görs så tydlig att det inte råder
någon tvekan om vilka regler i personuppgiftslagen som gäller trots särre-
gleringen.
Regeringen anför att den nya lagen främst kommer att gälla för automatiserad
behandling av personuppgifter. Vissa av lagens regler kommer dock att gälla
också för manuell behandling av sådana uppgifter. Den nya lagen skall tillämpas
på sådan behandling av personuppgifter som företas för att polisen skall kunna
1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och
säkerheten,
2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav
samt ingripa när sådana inträffat eller
3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal.
När det gäller själva insamlingen av personuppgifter innehåller den
föreslagna lagen inga bestämmelser. Regeringen framhåller att detta innebär att
insamlingen av uppgifter kommer att regleras av personuppgiftslagen (prop. s.
97 f).
Konstitutionsutskottet anser att regeringens förslag innebär en ändamålsenlig
reglering av polisens hantering av personuppgifter och tillstyrker detta.
Justitieutskottet har i det föregående funnit att regeringens förslag synes
innebära en lämplig avvägning mellan behovet av effektivitet i polisarbetet och
hänsynen till den enskildes integritet. Denna utskottets övergripande bedömning
gäller även beträffande polisdatalagen. Motion Ju48 avstyrks såvitt den avser
yrkandena om avslag på förslaget till polisdatalag (yrkandena 5 och 6).
När det härefter gäller den lagtekniska utformningen vill utskottet framhålla
att det i 2 § personuppgiftslagen föreskrivs att, om det i en annan lag eller
förordning finns bestämmelser som avviker från personuppgiftslagen, skall de
bestämmelserna gälla. Enligt vad regeringen anförde i propositionen med förslag
till personuppgiftslag är det traditionella systemet med särregler i särskilda
författningar att föredra framför generella undantag från person-uppgiftslagen.
Genom att det krävs en särskild författning för att avvika från det
integritetsskydd som den nya lagen ger garanteras att behovet av särregler
alltid noga övervägs i den ordning som gäller för författningsgivning. Det
fanns inte anledning att avvika från målet att myndighetsregister med ett stort
antal registrerade eller känsligt innehåll skall regleras i lag (prop.
1997/98:44 s. 41). Uttalandet mötte inga invändningar under
riksdagsbehandlingen.
Utskottet konstaterar att förslaget till polisdatalag utgår från den
lagstiftningsteknik som riksdagen nyligen godtagit i fråga om förhållandet
mellan personuppgiftslagen och annan lagstiftning om behandling av
personuppgifter. Något skäl att nu förorda en annan lagstiftningsteknik kan
utskottet inte finna. Utskottet avstyrker motionerna Ju46 (yrkande 2), Ju48
(yrkande 7) och Ju49 (yrkande 1).
Andra register
I motion Ju44 (v) yrkas att polisen inte skall få inrätta andra register än
sådana som definieras i lag.
I propositionen anför regeringen att några särskilda bestämmelser om
inrättande av andra register än de som uttryckligen regleras i förslaget till
polisdatalag inte bör införas. Regeringen påpekar att det med stöd av
personuppgiftslagen blir möjligt för polisen att behandla uppgifter
automatiserat. Av personuppgiftslagen framgår att uppgifter endast får samlas
in för uttryckligt angivna ändamål och sedan inte behandlas för något annat
ändamål samt att uppgifterna inte får bevaras längre än nödvändigt. Med hänsyn
härtill och till att det kan vara svårt att avgöra när ett nytt register
inrättas, anser regeringen att det inte finns något behov av särskilda
bestämmelser om register. Polisen kommer således att ha möjlighet att med stöd
av personuppgiftslagen inrätta register för uttryckligt angivna ändamål.
Regeringen framhåller också att den föreslagit bestämmelser om gallring som
innebär att uppgifter som behandlas i regel skall gallras när de inte längre
behövs. Att härutöver införa bestämmelser om register anser regeringen inte
nödvändigt. I sammanhanget erinrar regeringen om att införandet av
personuppgiftslagen inte innebär någon avvikelse från målsättningen att
myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt
innehåll skall regleras i lag (jfr prop. 1997/98:44 s. 41).
Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning att det utöver person-
uppgiftslagens bestämmelser och polisdatalagens gallringsbestämmelser inte är
nödvändigt att införa ytterligare bestämmelser om inrättande av register. I
likhet med regeringen vill dock utskottet - under hänvisning till 1990/91:KU11
- erinra om att målsättningen ändock står fast att myndighetsregister med ett
stort antal registrerade och ett känsligt innehåll skall regleras i lag. Vidare
vill utskottet framhålla att personuppgiftslagen innehåller ett bemyndigande
för regeringen att meddela föreskrifter om att sådana automatiserade
behandlingar som innebär särskilda risker för otillbörligt intrång i den
personliga integriteten skall förhandsanmälas till tillsynsmyndigheten.
Justitieutskottet instämmer i vad konstitutionsutskottet anfört och avstyrker
alltså motion Ju44 (yrkande 7).
Insyn och kontroll
I motion Ju221 (v) begärs en parlamentarisk utredning om ökad insyn i
Registernämndens verksamhet. Att Registernämnden ges en bred parlamentarisk
sammansättning och bereds insyn i de nu aktuella polisregistren begärs i motion
Ju43 (fp). Enligt vad som yrkas i motion Ju48 (mp) bör Registernämnden utöva
tillsyn över kriminalunderrättelseregistren.
Enligt förordningen (1996:730) med instruktion för Registernämnden har
nämnden bl.a. till uppgift att i ärenden om registerkontroll enligt
säkerhetsskyddslagen (1996:627) pröva frågor om utlämnande av uppgifter i
polisregister. Nämnden skall vidare följa Säkerhetspolisens registrering av
uppgifter i polisregister. Av 11 § säkerhetsskyddslagen framgår att
säkerhetsprövning skall göras innan en person genom anställning eller på något
annat sätt deltar i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet eller
anlitas för sysslor som är viktiga för skyddet mot terrorism.
Säkerhetsprövningen omfattar bl.a. registerkontroll. Med registerkontroll avses
enligt 12 § nämnda lag att uppgifter hämtas från polisregister.
Enligt 2 § förordningen med instruktion för Registernämnden skall nämnden
bestå av högst åtta ledamöter, varav en ordförande och en vice ordförande.
Ledamöterna utses av regeringen på bestämd tid. Regeringen utser ordförande och
vice ordförande, se 11 § förordningen.
Regeringen uttalade i propositionen med förslag till säkerhetsskyddslag att
en fristående registernämnd i hög grad kunde stärka den parlamentariska och
medborgerliga insynen i Säkerhetspolisens verksamhet. Detta var av största
betydelse när det gällde rättssäkerheten och skyddet för den personliga
integriteten i ärenden av detta slag (prop. 1995/96:129 s. 63). Utskottet
delade regeringens uppfattning. Utskottet framhöll samtidigt att det var av
stor vikt att regeringen till ledamöter av nämnden utsåg personer som inte bara
hade gott omdöme, utan även stark personlig integritet och allmänhetens respekt
(1995/96:JuU19 s. 15).
Den parlamentariska representationen i Registernämnden utgörs för närvarande
av en ledamot från (s) och en från (m). Övriga ledamöter är en domare, en
advokat och en pensionerad domare som tillika är nämndens ordförande.
I propositionen behandlar regeringen frågan om insyn såvitt den gäller
kriminalunderrättelseregistren och särskilda undersökningar i
kriminalunderrättelseverksamhet. Regeringen erinrar om att personuppgiftslagen
bl.a. innehåller bestämmelser om vilka tekniska och organisatoriska åtgärder
den personuppgiftsansvarige skall vidta för att skydda personuppgifterna. Dessa
regler gäller även för här nämnda register. Regeringen framhåller vidare att de
kontrollmöjligheter som finns genom den tillsyn Datainspektionen,
Justitieombudsmannen och Justitiekanslern utövar bör vara en fullgod garanti
för att någon registrering av personuppgifter inte förekommer annat än när det
är nödvändigt och ändamålsenligt. Regeringen förklarar vidare att den har
övervägt att låta Registernämnden utöva tillsyn även över
kriminalunderrättelseregistren. Frågan om Registernämndens uppgifter bör dock
utredas i ett större sammanhang anser regeringen, som inte lägger fram något
förslag (prop. s. 130).
Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning.
Vad först gäller Registernämndens sammansättning konstaterar
justitieutskottet att det ingår parlamentariska ledamöter i nämnden. Enligt
utskottets uppfattning innebär inte det förhållandet att endast två partier är
företrädda i nämnden att behovet av parlamentarisk insyn inte skulle vara
tillgodosett. I frågan om Registernämnden bör utöva tillsyn över
kriminalunderrättelseregistren eller andra polisregister delar utskottet
regeringens mening att Registernämndens uppgifter bör utredas i ett större
sammanhang. Utskottet avstyrker motionerna Ju221 (yrkande 1), Ju43 (yrkande 2)
och Ju48 (yrkande 18).
Normgivningsdelegation
Flera motioner berör frågan om bemyndiganden åt regeringen. I motion Ju48 (mp)
yrkas att förutsättningarna för utlämnande av personuppgifter som behandlas
enligt polisdatalagen alltid skall anges i lag. I samma motion yrkas avslag på
de lagrum i förslaget till polisdatalag som innebär att regeringen får meddela
föreskrifter om bevarande av vissa uppgifter för historiska, statistiska eller
vetenskapliga ändamål. Det rör sig om uppgifter om kvarstående misstankar samt
personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet,
kriminalunderrättelseregister och Säkerhetspolisens register (13 § andra
stycket, 16 § andra stycket, 21 § andra stycket och 35 § andra stycket
förslaget till polisdatalag). Enligt motionärernas mening bör bestämmelserna i
samtliga dessa fall meddelas genom lag.
I motion Ju49 (fp) anförs att de bemyndiganden som lämnas regeringen i de
föreslagna lagarna är alltför långtgående och oprecisa. De bestämmelser som
avses är 5, 13 och 15 §§ förslaget till lag om belastningsregister, 4, 5, 11
och 12 §§ förslaget till lag om misstankeregister samt 7, 8, 13, 16, 21, 31, 33
och 35 §§ förslaget till polisdatalag. Med hänsyn till att det rör sig om
reglering av uppgifter som rör den personliga integriteten bör föreskrifterna
enligt motionärerna meddelas i lag.
I regeringsformen (RF) meddelas de grundläggande bestämmelserna till skydd
för den enskildes integritet. Av 1 kap. 2 § tredje stycket RF framgår att det
allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv. Enligt 2 kap. 3 §
andra stycket RF skall varje medborgare i den utsträckning som närmare anges i
lag skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om
honom registreras med hjälp av automatisk databehandling. Bestämmelsen har inte
ansetts hindra att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges
behörighet att närmare precisera och konkretisera en sådan skyddsreglering.
Enligt 8 kap. 3 § RF meddelas föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och
det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i
enskildas ekonomiska och personliga förhållanden, genom lag. Av 8 kap. 7 §
punkt 8 RF framgår att regeringen utan hinder av 3 § kan, efter bemyndigande i
lag genom förordning, meddela föreskrifter om skydd för personlig integritet
vid registrering av uppgifter med hjälp av automatisk databehandling. Riksdagen
har i samband med behandlingen av personuppgiftslagen beslutat att sistnämnda
delegationsgrund skall utsträckas till att avse skydd för personlig integritet
vid all behandling av personuppgifter (prop. 1997/98:44, 1997/98:KU18,
rskr.1997/98:180).
I propositionen redovisar regeringen inga principiella överväganden angående
användningen av delegationsbestämmelser. Lagrådet behandlade emellertid de
bemyndiganden för regeringen som finns i förslaget till lag om
belastningsregister. Enligt Lagrådets uppfattning kunde möjligen utrymme för
olika uppfattningar finnas beträffande i vilken omfattning 2 kap. 3 § andra
stycket och 8 kap. 3 § första stycket RF krävde att de föreskrifter som avsågs
med bemyndigandena gavs lagform. Övervägande skäl talade dock för att de
föreslagna föreskrifterna som ju gällde ett register hos en myndighet inte
avsåg ämnen som enligt RF måste regleras i lag. Från konstitutionell synpunkt
torde det alltså ha varit möjligt att ta in föreskrifterna i en
regeringsförordning. Det innebar givetvis inget hinder mot att lagform ändå
valdes. Om Lagrådets bedömning var riktig, innebar det emellertid att
bestämmelserna i 8 kap. RF om riksdagens rätt att delegera normgivning inte var
direkt tillämpliga på de föreslagna bemyndigandena. Något krav på att dessa
skulle vara förenliga med t.ex. 8 kap. 7 § RF kunde därför inte uppställas.
Lagrådet kunde mot denna bakgrund godta bemyndigandena.
Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande att bemyndiganden för regeringen
som föreslås i såväl lagarna om belastningsregister och misstankeregister som
polisdatalagen inte är sådana föreskrifter som enligt
normgivningsbestämmelserna i 8 kap. RF skall meddelas genom lag.
Konstitutionsutskottet anser inte heller att bestämmelsen i 2 kap. 3 § andra
stycket RF eller målsättningen att myndighetsregister med ett stort antal
registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag utgör
något hinder mot att bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter på det
aktuella området. Konstitutionsutskottet finner det i stället lämpligt att viss
normgivningskompetens delegeras, bl.a. med tanke på de nu aktuella lagarnas
överskådlighet. Konstitutionsutskottet föreslår att regeringens förslag
tillstyrks och att motionerna Ju48 och Ju49 i berörda delar avstyrks.
Justitieutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och avstyrker
motionerna Ju48 ( yrkandena 9, 13, 15, 17 och 19) och Ju49 (yrkande 9).
Utlämnande av registeruppgifter till utländska myndigheter
Propositionen
Enligt 11 § förslaget till lag om belastningsregister får uppgifter ur
registret lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig
organisation, om utlämnandet följer av en internationell överenskommelse som
Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt. En likalydande bestämmelse
finns i 9 § förslaget till lag om misstankeregister.
Överväganden
I motion Ju44 (v) yrkas avslag på bestämmelserna i 11 § förslaget till lagen
om belastningsregister och 9 § förslaget till lagen om misstankeregister.
Motionärerna anför bl.a. att integritetsskyddet inom Europol och
Schengensamarbetet är undermåligt.
Enligt vad regeringen anför i propositionen bör det i lagarna om
belastningsregister och misstankeregister införas bestämmelser om utlämnande av
uppgifter till utlandet som i huvudsak motsvarar de nuvarande. Uppgifter från
misstankeregistret bör dock inte få lämnas till utländsk domstol. Regeringen
framhåller att bestämmelserna motsvarar den ändring i 4 § polisregisterlagen
som gjordes med anledning av att Sverige godkände Europolkonventionen.
Bestämmelsen gör det möjligt att utan begäran lämna ut uppgifter till en
utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om utlämnandet följer av
en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har
tillträtt.
I samband med riksdagens behandling av Sveriges tillträde till
Europolkonventionen anförde justitieutskottet med anledning av vissa
motionsyrkanden att konventionen innehåller en rad regler som tar sikte på
enskildas integritetsskydd, skydd för känsliga personuppgifter, ansvar för
registrering, kontroll samt regler om användning av data och om sekretess. När
det gäller skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och även sådana icke ADB-
baserade uppgifter som finns i registren, gäller vidare att principerna i
Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk behandling av
personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen från år 1981 och 1987 års
Europarådsrekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn,
skall iakttas också för Europols dataregister. Innan något utbyte av
personuppgifter mellan Europol och medlemsländerna kan ske måste, enligt
konventionen, medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd som minst
motsvarar de nyss nämnda Europarådsdokumenten. Utskottet avstyrkte bl.a. ett
motionsyrkande att vissa känsliga personuppgifter inte skulle få utlämnas till
Europol (1997/98:JuU2 s.7 f).
Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande, under hänvisning till
justitieutskottets nyssnämnda betänkande, att riksdagen nyligen tagit ställning
till farhågor av det slag som framförs i motion Ju44. Utskottet konstaterar
också att Sverige nyligen anslutit sig till Schengensamarbetet. Mot denna
bakgrund förklarar konstitutionsutskottet sig sakna anledning att avstyrka
regeringens förslag i denna del. Konstitutionsutskottet tillstyrker förslaget
och föreslår att motion Ju44 i denna del avstyrks.
Justitieutskottet, som understryker att förslagen motsvarar gällande rätt,
instämmer i konstitutionsutskottets bedömning. Motion Ju44 (yrkandena 4 och 5)
avstyrks.
Registrering av minderåriga i misstankeregistret
I motion Ju46 (m) begärs att personer under 15 år som är skäligen misstänkta
för brott skall kunna registreras i misstankeregistret.
Enligt 3 § förslaget till lag om misstankeregister skall registret innehålla
uppgifter om den som har fyllt 15 år och som, enligt förundersökningsledarens
bedömning, är skäligen misstänkt för brott mot bl.a. brottsbalken.
Regeringen anför i propositionen att det allmänt sett åligger polisen att
fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast
underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem.
Socialtjänsten skall alltså underrättas om en polisutredning mot ett barn. Den
brottslighet som ett enskilt barn misstänks för kommer därför som regel att
registreras i barnets akt hos socialtjänsten. Med anledning härav anser
regeringen att det är tveksamt om det finns något behov av att registrera
minderåriga. Mot detta talar också hänsynen till den unges integritet.
Regeringen anser således inte att det finns tillräckligt starka skäl för att
motivera att barn som inte är straffmyndiga registreras på samma sätt som vuxna
personer. Någon registrering av ungdomar under 15 år bör därför inte ske (prop.
s. 93).
Konstitutionsutskottet instämmer i regeringens bedömning.
Justitieutskottet har senast vid riksmötet 1996/97 avstyrkt motionsyrkanden
av motsvarande innebörd. Utskottet konstaterade då att frågor om regi-strering
av minderåriga lagöverträdare skulle övervägas inom ramen för
Brottsförebyggande rådets program Tidiga åtgärder och avstyrkte
motionsyrkandena (1996/97:JuU12 s. 8). Utskottet finner för närvarande inte
skäl att inta en annan inställning till frågan än regeringen gör i
propositionen. Motion Ju46 (yrkande 1) avstyrks. - Det kan nämnas att utskottet
i dag avstyrkt ett liknande yrkande i ett ärende om bl.a. påföljder för unga
lagöverträdare (bet. 1997/98:JuU21).
Uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret
I motion Ju48 (mp) begärs att uppgifter om näringsförbud skall tas in i
belastningsregistret.
Näringsförbudsregistret förs av Patent- och registreringsverket och används
för samordnad registerföring av näringsförbud och tillfälliga näringsförbud
m.m., se 23 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
I propositionen anför regeringen att dubbelregistrering bör undvikas.
Dubbelregistrering medför såväl ökad spridning av uppgifterna som ökade
kostnader för registrering. Mot denna bakgrund anser regeringen inte att det
finns någon anledning att dubbelregistrera uppgifter om näringsförbud. Det
skulle visserligen kunna övervägas att överföra uppgifterna i
näringsförbudsregistret till belastningsregistret. Näringsförbudsregistret förs
emellertid för ett annat ändamål än belastningsregistret och är dessutom
offentligt. Förutsättningarna för en sådan överföring är inte belysta i
lagstiftningsärendet och regeringen föreslår mot denna bakgrund ingen
förändring avseende belastningsregistret (prop. s. 80 f).
Konstitutionsutskottet instämmer i regeringens bedömning och anser att
riksdagen nu inte bör vidta någon åtgärd med anledning av motionen.
Inte heller justitieutskottet finner skäl till annan bedömning än den
regeringen gjort. Motion Ju48 (yrkande 4) avstyrks och propositionen i
motsvarande del tillstyrks.
Känsliga personuppgifter
Personuppgiftslagen
Enligt 13 § personuppgiftslagen är det förbjudet att behandla personuppgifter
som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller
filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening. Det är också förbjudet
att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Uppgifter av
nu angivet slag betecknas i personuppgiftslagen som känsliga personuppgifter.
Från förbudet finns ett flertal undantag uppställda. Känsliga personuppgifter
får sålunda bl.a. behandlas med den registrerades samtycke eller om de är
nödvändiga inom hälso- och sjukvården, se närmare 14-19 §§ personuppgiftslagen.
I 20 § personuppgiftslagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att i fråga om automatiserad behandling av personuppgifter
meddela föreskrifter om ytterligare undantag från förbudet, om det behövs med
hänsyn till ett viktigt allmänt intresse.
Propositionen
Enligt förslaget till 5 § polisdatalagen skall denna innehålla en särreglering
i förhållande till personuppgiftslagen beträffande behandling av känsliga
personuppgifter. Enligt paragrafen får uppgifter om en person inte behandlas
enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung,
politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fack-
förening, hälsa eller sexuella läggning. Om uppgifter om en person behandlas på
annan grund, får dock uppgifterna kompletteras med sådana känsliga
personuppgifter, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med
behandlingen.
Överväganden
I motionerna Ju44 (v) och Ju48 (mp) yrkas avslag på förslaget till 5 §
polisdatalagen. I motion Ju45 (c) yrkas att rekvisitet sexuell läggning skall
strykas ur paragrafen. Orden ?sexuell läggning? bör ersättas med ?sexuellt
beteende? enligt vad som yrkas i motion Ju49 (fp). I samma motion begärs att
ordet ?ras? skall strykas ur paragrafen samt att det skall vara förbjudet att
ta ut listor över särskilda kategorier av personer, t.ex. homosexuella eller
kommunister, från de känsliga uppgifterna.
I sina motiv till den nu förevarande bestämmelsen erinrar regeringen om det
principiella förbudet i personuppgiftslagen mot behandling av känsliga
personuppgifter. Regeringen framhåller vidare att i Europarådets rekommendation
om användning av personuppgifter inom polisen anges att sådana känsliga
uppgifter om en person inte får föras in i polisregister om det inte är
oundgängligen nödvändigt.
Vidare anför regeringen att polisen undantagsvis kan ha ett befogat intresse
av att i en utredning eller en särskild undersökning i underrättelseverksamhet
kunna anteckna känsliga uppgifter av ifrågavarande slag. Om andra uppgifter gör
att det finns anledning att behandla uppgifter om en person bör polisen därför
undantagsvis få behandla också sådana uppgifter. I enlighet med Europarådets
rekommendation bör det dock krävas att behandlingen är oundgängligen nödvändig
(prop. s. 101).
Regeringen anför i författningskommentaren som exempel att under en
förundersökning får t.ex. uppgifter om den misstänktes ras eller etniska
ursprung behandlas endast om det är av avgörande betydelse för spaningen. Under
en utredning om sexualbrott kan vara befogat att anteckna den misstänktes
sexuella läggning. Det kan enligt regeringen också vara fallet i samband med en
särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet rörande
barnpornografibrott (prop. s. 169).
Konstitutionsutskottet har utförligt behandlat förslaget till 5 § polisdata-
lagen i sitt yttrande. Utskottet erinrar om att i det EG-direktiv (95/46/EG) om
skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och
om det fria flödet av sådana uppgifter som ligger till grund för person-
uppgiftslagen används i artikel 8, som behandlar känsliga uppgifter, begreppet
?sexualliv?. I Europarådets konvention från 1980 till skydd för enskilda vid
automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen,
används i artikel 6, som rör särskilda kategorier av uppgifter, begreppet
?sexual life? eller ?la vie sexuelle?. I Europarådets rekommendation om
användning av personuppgifter inom polissektorn används i artikel 2.4, som rör
behandling av personuppgifter, begreppet ?sexual behaviour?.
Konstitutionsutskottet har inhämtat att det inte finns någon auktoriserad
svensk översättning av rekommendationen.
Konstitutionsutskottet redovisar vidare vissa överväganden som gjordes av
Utredningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning i
dess betänkande Förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning (SOU 1997:175). Enligt vad utskottet anför avsåg utredningen i
betänkandet med sexuell läggning hetero-, homo- och bisexuell läggning.
Utredningen drog en avgörande skiljelinje mellan den sexuella läggningen som
sådan och sexuella beteenden eller handlingsmönster som återfinns hos såväl
hetero-, homo- som bisexuella personer.
I fråga om utformningen av 5 § förslaget till polisdatalag har
konstitutionsutskottet ingen invändning mot att denna utformas med utgångspunkt
i artikel 2.4 i Europarådets rekommendation. När det gäller användningen av
ordet ?ras? i paragrafen hänvisar konstitutionsutskottet till sitt betänkande
1997/98:KU29. Utskottet konstaterade där att ordet ras förekommer i svensk
lagstiftning så gott som uteslutande när det handlar om författningar som
grundar sig på internationella konventioner eller som genomför EG-direktiv. Det
var därför inte möjligt att utmönstra ordet ras ur all lagstiftning. Regeringen
borde dock göra en genomgång av i vilken utsträckning ordet ras förekommer i
svenska författningar som inte grundas på internationella texter och där så är
möjligt föreslå en annan definition.
Vad gäller det i paragrafen använda begreppet sexuell läggning ifrågasätter
konstitutionsutskottet om begreppet ?sexual behaviour? i
Europarådsrekommendationen skall översättas med sexuell läggning. Utskottet
anser vidare att lämpligheten av begreppet sexuell läggning i paragrafen borde
övervägas ytterligare. Härför talar inte bara vad som anförts av Utredningen
mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning och i motionerna
utan även de exempel regeringen lämnat i författningskommentaren.
Konstitutionsutskottet anser sig emellertid av tidsskäl inte kunna ta ställning
till förslaget utan lämnar detta till justitieutskottet för närmare behandling.
Justitieutskottet får för sin del anföra följande. Utskottet delar
regeringens bedömning att det måste vara möjligt att i polisens arbete behandla
känsliga personuppgifter i större utsträckning än vad som tillåts enligt
personuppgiftslagen. Utskottet konstaterar att den föreslagna paragraf som
anger förutsättningarna för sådan behandling erhållit en utformning som
motsvarar vad som föreskrivs i artikel 2.4. i Europarådets rekommendation. Med
den föreslagna utformningen av paragrafen har frågan om behandling av känsliga
personuppgifter hos polisen fått en lösning som utskottet i princip kan ställa
sig bakom. Utskottet avstyrker motionerna Ju44 (yrkande 6) och Ju48 (yrkande
8).
Eftersom paragrafen inte lämnar utrymme för att självständigt behandla
känsliga uppgifter, kan utskottet inte finna att det är möjligt att med stöd av
bestämmelsen ta fram listor över särskilda kategorier av personer. Motion Ju49
(yrkande 6) avstyrks.
När det sedan gäller den närmare utformningen av paragrafen kan utskottet
instämma i vad konstitutionsutskottet anfört rörande begreppet ras. Utskottet
konstaterar emellertid att begreppet används i artikel 2.4 i Europarådets
rekommendation och anser sig inte ha underlag för att nu förorda att begreppet
utmönstras ur paragrafen. Utskottet avstyrker motion Ju49 (yrkande 4).
Vad slutligen gäller begreppet sexuell läggning anmärker utskottet att detta
uttryckssätt redan förekommer i svensk lagstiftning, så t.ex. i 16 kap. 9 §
fjärde stycket brottsbalken vari stadgas straff för den som diskriminerar annan
på grund av dennes homosexuella läggning. När det gäller begreppets användning
i förevarande paragraf anser utskottet att det kan råda visst tvivel om dess
lämplighet. Rent språkligt torde det i Europarådets rekommendation använda
begreppet ?sexual behaviour? snarare vara att översätta med sexuellt beteende.
Som motionärerna framhåller torde det väl också oftast vara en persons sexuella
beteende som är av intresse i en polisundersökning, låt vara att beteendet inte
sällan är en manifestation av läggningen. Att på förevarande beredningsunderlag
förorda att begreppet sexuell läggning skall ersättas av begreppet sexuellt
beteende finner emellertid utskottet tveksamt. Utskottet vill här som exempel
peka på det fall att polisen under en utredning av sexuella övergrepp mot barn
anträffar barnpornografiska bilder hos en misstänkt person. Att en sådan
omständighet är av betydelse för utredningen är tydligt. Här kan det dock
hävdas att innehavet av bilderna snarare är en fråga om personens sexuella
läggning än om hans sexuella beteende. Utan att ta ställning i frågan vill
utskottet ändå framhålla att exemplet pekar på risken för att en användning av
begreppet sexuellt beteende i stället för sexuell läggning riskerar att bli
alltför snävt och få till följd att känsliga uppgifter som är av betydelse för
en utredning inte kan behandlas. Utskottet är därför inte nu berett att förorda
en sådan ändrad avfattning av paragrafen som motionärerna begärt. Utskottet
anser däremot att förslagsvis den sexualbrottsutredning som regeringen aviserat
i proposition 1997/98:55 Kvinnofrid (s. 95 f) bör få i uppdrag att överväga ett
enhetligt begrepp i svensk lagstiftning för vad som i dag betecknas som sexuell
läggning. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju45 och Ju49 (yrkande
5) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kvarstående brottsmisstankar
Propositionen
Enligt förslaget får, om en förundersökning mot en person har lagts ned på
grund av bristande bevisning, uppgifter om brottsmisstanken behandlas för annat
ändamål än arkivering endast under förutsättning att den misstänkte enligt
förundersökningsledarens bedömning fortfarande är skäligen misstänkt för
brottet och uppgifterna behövs för att förundersökningen skall kunna tas upp på
nytt (10 § förslaget till polisdatalag). Om åtal mot en person har lagts ned
eller om denne genom lagakraftvunnen dom har frikänts får uppgifter om
brottsmisstanken behandlas för annat ändamål än för arkivering endast om
förundersökningen tas upp på nytt eller för prövning av särskilt rättsmedel
enligt 58 kap. rättegångsbalken (11 § förslaget). Bestämmelserna skall dock
inte gälla för Säkerhetspolisen (12 §). Någon särskild gallringsbestämmelse
upptas inte i förslaget. Enligt dess 13 §, första stycket, skall emellertid
uppgifter som inte längre behövs gallras om inte annat anges i lagen. Uppgifter
som ingår i en förundersökning skall emellertid arkiveras enligt arkivlagens
(1990:782) bestämmelser.
Överväganden
I motion Ju46 (m) begärs att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar skall
gallras efter ett år om grund för misstanke inte längre föreligger. I motion
Ju48 (mp) begärs att sådana uppgifter skall gallras sex månader efter nedlagt
åtal eller lagakraftvunnen dom. Vidare begärs i motionen att den som är föremål
för kvarstående misstankar skall underrättas om detta. I motion Ju49 (fp) yrkas
att gallringsbestämmelserna skall vara tidsbestämda och att reglernas innehåll
skall anges i lag.
I propositionen anför regeringen att polisen, om en förundersökning läggs ned
på grund av bristande bevisning, kan ha ett berättigat intresse av att
fortsätta att behandla uppgifter om den misstänkte. Dessa uppgifter kan så
småningom, om det kommer fram nya uppgifter, leda till att det blir möjligt att
på nytt inleda förundersökning. Det bör därför finnas bestämmelser om att
uppgifter om kvarstående misstankar får behandlas. Någon särskild
gallringsbestämmelse anser regeringen inte vara erforderlig. Regeringen
framhåller att det närmast ligger i sakens natur att den enskilde normalt inte
bör få kännedom om att kvarstående misstankar fortfarande behandlas. Uppgiften
torde i regel kunna sekretessbeläggas enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen. I
sådant fall följer av 27 § personuppgiftslagen att någon information till den
registrerade inte behöver lämnas ut.
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och
föreslår att motionerna Ju46 och Ju48 i aktuella delar avslås.
Konstitutionsutskottet delar regeringens uppfattning att den allmänna
gallringsbestämmelsen i förslaget till polisdatalag är tillräcklig för att
garantera att kvarstående brottsmisstankar inte behandlas längre än befogat.
Utskottet erinrar om att regeringen med stöd av 50 § personuppgiftslagen har
möjlighet att meddela tillämpningsföreskrifter om vilka krav som ställs på den
personuppgiftsansvarige vid behandling av uppgifter. Utskottet utgår från att
regeringen, för att ytterligare tillgodose rättssäkerheten, kommer att meddela
sådana föreskrifter som innebär att t.ex. tillgången till uppgifterna
begränsas.
Justitieutskottet ansluter sig till vad konstitutionsutskottet anfört i fråga
om förslaget i förevarande del och tillstyrker detta. Motion Ju48 (yrkandena 10
och 11) avstyrks.
Detsamma gäller motionerna Ju46 (yrkande 3), Ju48 (yrkande12) och Ju49
(yrkande 8).
Kriminalunderrättelseverksamhet
Propositionen
Regeringen föreslår att polisen får möjlighet att under vissa förutsättningar i
kriminalunderrättelseverksamhet utföra automatiserad behandling av person-
uppgifter i särskilda undersökningar samt föra kriminalunderrättelseregister.
Enligt 3 § förslaget till polisdatalag förstås med underrättelseverksamhet
polisverksamhet som består i att samla, bearbeta och analysera information för
att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas
och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Med
kriminalunderrättelseverksamhet förstås annan underrättelseverksamhet än den
som bedrivs av Säkerhetspolisen. I 14 § förslaget stadgas att i
kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter behandlas endast om en
särskild undersökning har inletts under ledning av Rikspolisstyrelsen eller en
polismyndighet och det finns anledning anta att allvarlig brottslighet har
utövats eller kan komma att utövas.
Enligt förslaget förstås med särskild undersökning en undersökning i
kriminalunderrättelseverksamhet som innebär insamling, bearbetning och analys
av uppgifter i syfte att ge underlag för beslut om förundersökning eller om
särskilda åtgärder för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott. I
förslaget betecknas som allvarlig brottslig verksamhet sådan verksamhet som
innefattar brott, för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver (3
§).
När uppgifter om en enskild person som det inte finns någon misstanke mot
behandlas i en särskild undersökning skall uppgifterna förses med en upplysning
att personen inte är misstänkt (14 §).
Polismyndighetens eller Rikspolisstyrelsens beslut om behandling av
personuppgifter i särskilda undersökningar skall innehålla uppgifter om
ändamålet med behandlingen och de villkor i övrigt som behövs för att förebygga
otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet.
Rikspolisstyrelsen skall föra en förteckning över samtliga beslut om behandling
av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet (15 §).
Enligt förslaget skall personuppgifter också få behandlas i
kriminalunderrättelseregister. Kriminalunderrättelseregister skall få föras
endast för att ge underlag för beslut om särskilda undersökningar avseende
allvarlig brottslig verksamhet eller för att underlätta tillgången till
allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet (17 §).
Kriminalunderrättelseregister får föras av Rikspolisstyrelsen eller av
polismyndighet. Den myndighet som för registret är personuppgiftsansvarig för
behandlingen av personuppgifter i registret (18 §).
Ett kriminalunderrättelseregister får enligt förslaget innehålla uppgifter
som kan hänföras till en enskild person endast om uppgifterna ger anledning
anta att allvarlig brottslig verksamhet utövats eller kan komma att utövas och
den som avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller
komma att utöva den allvarliga brottsliga verksamheten. Uppgifter om
transportmedel eller varor som kan antas ha samband med allvarlig brottslig
verksamhet eller om hjälpmedel som kan antas ha använts i samband med sådan
verksamhet får registreras, även om uppgifterna kan hänföras till en person
som det inte finns någon misstanke mot. Uppgifterna skall därvid förses med
upplysning om att det inte finns någon misstanke mot denne (19 §).
Överväganden
I motion Ju46 (m) yrkas att endast personuppgifter avseende misstänkta skall få
registreras i kriminalunderrättelseregister. I motion Ju49 (fp) yrkas en sådan
begränsning avseende såväl kriminalunderrättelseverksamhet som
kriminalunderrättelseregister. I motionerna Ju47 (c) och Ju48 (mp) begärs - som
motionerna får förstås - att personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet
endast skall få avse misstänkta. I motion Ju42 (c) anförs att det aldrig bör
vara tillåtet för polisen att registrera integritetskänsliga uppgifter om
brottsoffer och vittnen på ett sådant sätt att de kan spridas till andra länder
genom Europol eller Schengensamarbetet.
När det gäller förslaget rörande kriminalunderrättelseverksamhet anför
regeringen att polisens verksamhet för att förebygga, upptäcka och beivra brott
kan bedrivas inom ramen för en förundersökning enligt rättegångsbalkens
bestämmelser men att den också kan utgöra verksamhet som faller utanför en
förundersökning. Den verksamhet som förekommer hos polisen innan
förundersökningen inleds brukar benämnas kriminalunderrättelseverksamhet eller
förspaning. Det innebär i korthet att polisen samlar in och bearbetar uppgifter
om personer som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet utan att det finns
misstanke om något konkret brott. Kriminalunderrättelseverksamheten bedrivs med
stöd av de allmänna bestämmelserna i 2 § polislagen (1984:387). Några närmare
bestämmelser om verksamheten finns inte. Regeringen konstaterar att
underrättelseverksamhet i dag bara kan bedrivas i manuella register. Det är
bara Säkerhetspolisen och Rikspolisstyrelsens finanspolis som givits tillstånd
att utnyttja datorstöd i underrättelsearbetet.
Regeringen framhåller att den alltmer välorganiserade och gränsöverskridande
brottsligheten gör det angeläget att polisen har tillgång till effektiva
hjälpmedel för att brott skall kunna upptäckas och förhindras. En utbyggd
underrättelseverksamhet och användning av modern informationsteknik är därför
grundläggande för att verksamheten skall fungera. Vid utformandet av de regler
som skall gälla för automatiserad behandling av personuppgifter måste
integritetsfrågorna ställas i förgrunden. En utgångspunkt är härvid
bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra stycket RF att en person i den utsträckning
som föreskrivs i lag skall skyddas mot att den personliga integriteten kränks
genom att uppgifter om honom eller henne registreras med automatisk
databehandling. Regeringen konstaterar härvid att personuppgiftslagens
bestämmelser innebär - så länge de allmänna bestämmelserna för behandling av
uppgifter är uppfyllda - att det skulle vara möjligt för polisen att behandla
personuppgifter av underrättelsekaraktär automatiserat såväl i särskilda
undersökningar som i datoriserade register. Enligt regeringen innebär detta
ofrånkomligen ett ökat intrång i den personliga integriteten i förhållande till
vad som gäller i dag. Behovet av datorstöd måste därför vägas noga mot
integritetsskyddsintresset. Det är därför regeringens uppfattning att det
behövs särskilda bestämmelser om automatiserad behandling av uppgifter i
kriminalunderrättelseverksamhet. För att minska risken för kränkningar av den
personliga integriteten bör underrättelseverksamheten bedrivas på en viss nivå.
Användningen av datorstöd i underrättelseverksamhet bör vidare förbehållas den
allvarliga brottsligheten (prop. s. 115 f).
När det gäller frågan om vilka personuppgifter som skall få behandlas i en
särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet framhåller regeringen
att syftet härmed är att polisen skall få ett verktyg för att bearbeta och
insamla analyserat material för att få fram ett underlag som är tillräckligt
för ett beslut om att inleda en förundersökning eller som underlag för
operativa insatser för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott. Det
medför att det kan bli frågan om att behandla även uppgifter om personer som
det i och för sig inte finns någon misstanke mot, t.ex. anhöriga eller
arbetskamrater. Det innebär ofrånkomligen ett stort intrång i den personliga
integriteten. Genom att uppgifter om personer som inte själva är misstänkta för
brott förses med en anteckning härom, kan det integritetsintrång som den
automatiserade behandlingen medför för en icke misstänkt person begränsas utan
att ändamålet med registret går förlorat. I princip är det, framhåller
regeringen, bara de tjänstemän som arbetar med den särskilda undersökningen som
bör ha tillgång till uppgifterna. En uppgift bör emellertid också kunna lämnas
till en annan polisman, om den har betydelse för någon annan utredning eller
undersökning. Regeringen kommer att utfärda föreskrifter om vem som skall ha
tillgång till uppgifter som behandlas inom polismyndigheten (prop. s. 124 f).
Vad härefter gäller personuppgifter i kriminalunderrättelseregister anför
regeringen följande. Kriminalunderrättelseverksamhet bedrivs inte enbart i
särskilda undersökningar. Genom iakttagelser, tips eller upplysningar samlar
polisen oavbrutet in information som ger anledning att misstänka att brottslig
verksamhet förekommer, även om något konkret brott inte är känt och någon grund
för att inleda förundersökning således inte föreligger. Det internationella
samarbetet på brottsbekämpningens område leder också till att polisen får
uppgifter från utländska myndigheter som tyder på att svenska medborgare ägnar
sig åt brottslig verksamhet. Sådan information kan komma att få betydelse
längre fram när andra uppgifter tillkommit. Uppgifterna kan då tillsammans göra
att det finns skäl att inleda en särskild undersökning. Det är därför viktigt
att sådan information kan tas till vara, inte bara manuellt, utan också med
datorstöd. Polisen bör därför, på samma sätt som tullen, få spara och lagra den
information som inhämtas i underrättelseverksamhet i datoriserade
underrättelseregister.
Vid bedömningen av vilka personuppgifter ett kriminalunderrättelseregister
bör få innehålla måste man, anför regeringen vidare, beakta att det är frågan
om uppgifter som är integritetskänsliga för den enskilde. För att syftet med
registret inte skall bli alltför begränsat kommer de poliser som har behov av
uppgifterna i sitt arbete att få tillgång till dem. Det rör sig här om en
betydligt vidare personkrets än den som bör få rätt att ta del av de uppgifter
som behandlas i en särskild undersökning. Regeringen anser därför att det med
hänsyn till den personliga integriteten bör uppställas ett krav på skälig
misstanke om att en person har utövat eller kan komma att utöva allvarlig
brottslig verksamhet. Regeringen anför vidare att den delar den uppfattning som
framförts av vissa remissinstanser att det även bör vara möjligt att i vissa
situationer registrera s.k. indirekta personuppgifter, trots att det inte finns
någon misstanke om brottslighet mot den person uppgifterna hänför sig till. Det
rör sig om uppgifter om transportmedel eller varor som har samband med
allvarlig brottslig verksamhet eller om hjäpmedel som kan ha använts i sådan
verksamhet. En förutsättning för registrering är dock att uppgiften förses med
en anteckning att personen i fråga inte är misstänkt och att uppgiften är
nödvändig för registrets ändamål (prop. s. 127 f).
Konstitutionsutskottet förklarar i sitt yttrande att det inte har något att
invända mot regeringens förslag i nu berörda delar samt att det föreslår att de
ifrågavarande motionsyrkandena avslås.
Under ärendets handläggning har justitieutskottet haft en utfrågning med
företrädare för Justitiedepartementet och Rikspolisstyrelsen. Därvid framkom
bl.a. följande.
Ett register i en särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet
kommer inte att ha formen av ett traditionellt register dit t.ex.
kriminalunderrättelseregistret kan räknas. Ett register i en särskild
undersökning kommer att bestå av löpande anteckningar om iakttagelser som görs
i spaningsarbetet, t.ex. om en viss persons resor och kontakter med andra. Som
exempel nämndes av Rikspolisstyrelsen att insatserna mot en i
narkotikasammanhang känd person som nyligen greps för narkotikabrott hade
inletts som en (med lagförslagets terminologi) särskild undersökning flera år
tidigare. Ett annat exempel som framhölls var återkommande brott där det finns
anledning att tro att det handlar om systematisk brottslighet och man därför
inlett en särskild undersökning. Här skulle man med automatiserad behandling av
uppgifter lättare kunna urskilja mönster, som gjorde det möjligt att ingripa.
Aktuella fall var rån mot gamla i deras bostäder och serier av bostadsinbrott.
Justitieutskottet vill till en början anföra följande.
Vad först gäller motionsyrkandena att endast misstänkta personer skall få
registreras i kriminalunderrättelseregister framgår av förslaget att sådana
register i princip endast får innehålla uppgifter om personer som är skäligen
misstänkta för att ha utövat eller kunna komma att utöva allvarlig brottslig
verksamhet. Motionerna Ju46 (yrkande 4) och Ju49 (yrkande 7, delvis) får
härigenom anses tillgodosedda och de avstyrks.
Såvitt gäller behandling av personuppgifter i särskilda undersökningar i
kriminalunderrättelseverksamhet talar, enligt utskottets mening, starka sakliga
skäl för regeringens förslag. Utskottet vill erinra om att tullen sedan den
1 januari 1998 har motsvarande bestämmelser för underrättelseverksamhet och
underrättelseregister som i förevarande proposition föreslås för polisen, se
4-13 §§ lagen (1997:1058) om register i Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet. Också Finanspolisen har en automatiserad underrättelseverksamhet,
men med stöd av ett regeringsbeslut. Här vill utskottet anmärka att denna
knappast kan fortsätta om aktuella motionsförslag vinner bifall.
Utskottet anser sig till fullo kunna instämma i att
kriminalunderrättelseverksamhet är av den utomordentliga betydelse för polisens
arbete som regeringen gör gällande. Sådan verksamhet kan i dag inte bedrivas
med utnyttjande av modern informationsteknik, utan endast genom manuella
metoder. Det ligger i öppen dag att denna omständighet försätter polisen i ett
påtagligt underläge i brottsbekämpningen, inte minst i kampen mot organiserad
och gränsöverskridande brottslighet. Utskottet är samtidigt medvetet om att
datoriserad behandling av personuppgifter alltid är känslig från
integritetssynpunkt. Som regeringen framhåller är det emellertid ofrånkomligt
att kriminalunderrättelseverksamhet omfattar även uppgifter om personer som
inte är misstänkta, t.ex. anhöriga eller uppgiftslämnare. Förslaget innebär
enligt utskottets uppfattning att skyddet för dessa personers integritet
beaktas i erforderlig omfattning. Det bör vidare framhållas att polisen, om
förslaget inte genomförs, har möjlighet att behandla personuppgifter av
ifrågavarande slag enligt personuppgiftslagen. I förhållande till denna innebär
förslaget en inskränkning i polisens möjligheter att behandla personuppgifter,
och förslaget innebär alltså en förstärkning av skyddet för den enskildes
integritet i förhållande till vad som eljest skulle gälla. När det gäller
utlämnande av uppgifter till Europol eller Schengen med stöd av 7 § förslaget
till polisdatalag torde, som konstitutionsutskottet funnit, det endast bli
aktuellt beträffande Europols analysregister. Sammanfattningsvis finner
utskottet regeringens förslag väl avvägt i förevarande del och avstyrker
motionerna Ju42, Ju47, Ju48 (yrkande 14) och Ju49 (yrkande 7 delvis).
I motion Ju44 (v) anförs, såsom motionen får förstås, att förutsättningarna
för att behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet är alltför
generösa. Enligt motionärerna omfattar rekvisitet allvarlig brottslighet
alltför många brott och rekvisitet anledning anta (båda i 14 §) ger polisen
närmast obegränsade möjligheter till registrering.
Utskottet konstaterar att med allvarlig brottslig verksamhet förstås
verksamhet som innefattar brott, för vilket är förskrivet fängelse i två år
eller däröver (3 § förslaget till polisdatalag). Bestämningen motsvarar den som
används i 4 § lagen om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.
Utskottet, som anmärker att definitionen torde omfatta flertalet i
brottsbalken upptagna brott, anser att bestämmelsen behövs med hänsyn till
intresset av en effektiv kriminalunderrättelseverksamhet. När det sedan gäller
rekvisitet anledning anta vill utskottet framhålla att detta motsvarar den
misstanke om att ett brott har begåtts som skall föreligga för att en
förundersökning skall få inledas. Enligt 23 kap. 1 § RB gäller således att
förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller annat
skäl finns anledning anta att ett brott som hör under allmänt åtal förövats.
Utskottet kan mot denna bakgrund inte finna att användning av rekvisitet
anledning anta skulle leda till några risker för att särskilda undersökningar
inleddes utan skäl. Utskottet avstyrker motion Ju44 i denna del (yrkande 8).
I motion Ju44 yrkas vidare avslag på bestämmelsen om kriminalregistrets
ändamål (17 § förslaget till polisdatalag). Motionärerna menar att bestämmelsen
är innehållslös och måste preciseras.
Regeringen anför i propositionen att ett ändamål med
kriminalunderrättelseregistren bör vara att utgöra underlag för beslut om
inledande av särskilda undersökningar rörande allvarlig brottslig verksamhet.
Registren skall dock även få användas för att underlätta tillgången till
allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet. Det motsvarar
de bestämmelser som gäller för tullen. Regeringen påpekar vidare att det ligger
i sakens natur att ändamålsbestämmelser ofta måste formuleras tämligen
generellt. En allmänt hållen ändamålsbestämmelse förutsätter emellertid närmare
bestämmelser om vilka uppgifter ett register skall få innehålla (prop. s. 126
f).
Utskottet, som noterar att bestämmelser om vilka uppgifter som får intas i
ett kriminalunderrättelseregister har meddelats i 19-20 §§ förslaget till
polisdatalag, har inga invändningar mot den ifrågavarande ändamålsbestämmelsens
utformning. Motion Ju44 (yrkande 9) avstyrks.
I motion Ju48 (mp) yrkas att Rikspolisstyrelsen ensam skall vara person-
uppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregistren.
Utskottet delar, i likhet med konstitutionsutskottet, regeringens bedömning
att den myndighet som för ett kriminalunderrättelseregister också bör vara
personuppgiftsansvarig för registret. Utskottet avstyrker motion Ju48 (yrkande
16).
DNA-registret
Bakgrund
DNA är ett ämne som finns i varje cell i människokroppen och som är sammansatt
så att det är unikt för varje individ, utom för enäggstvillingar. Med DNA-
analys kan personer identifieras genom analys av mycket små mängder blod, saliv
eller sperma eller genom analys av hårstrån.
Med stöd av bestämmelserna om kroppsbesiktning i 28 kap. 12 §
rättegångsbalken kan provtagning för DNA-analys genomföras mot en misstänkt
persons vilja. Enligt paragrafen får den som skäligen kan misstänkas för brott
på vilket fängelse kan följa kroppsbesiktigas för att söka efter föremål som
kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av
betydelse för utredningen av brottet. I princip är alla sorters provtagningar
och analyser tillåtna.
Europarådets ministerkommitté antog år 1992 en rekommendation om användning
av DNA-analys inom ramen för det straffrättsliga systemet. Rekommendationen
gäller för insamlandet av prover för DNA-analys i syfte att identifiera en
misstänkt eller någon annan person inom ramen för utredande och beivrande av
brott. I rekommendationen anges att prover som har tagits för DNA-analys och
uppgifter som har erhållits från sådan analys inte får användas för något annat
syfte. Prover som har tagits från levande personer för medicinskt bruk får
enligt rekommendationen inte användas för utredande och beivrande av brott
annat än under förutsättningar som anges i lag. I rekommendationen anges vidare
att prover för DNA-analys bara får tas under de förutsättningar som anges i
lag.
Propositionen
Regeringen föreslår att bestämmelser om register med uppgifter om DNA-analyser
införs i 22-28 §§ polisdatalagen. Två register skall få inrättas. Det ena
föreslås innehålla uppgifter om identifierade personer (DNA-registret) och det
andra uppgifter som inte har kunnat hänföras till en viss person
(spårregistret). Ändamålet med registren skall vara att underlätta
identifiering av personer i samband med utredning av brott (22 §). Regeringen
föreslår att Rikspolisstyrelsen skall vara personuppgiftsansvarig. Ett DNA-
register får innehålla uppgifter om resultat av DNA-analyser som har gjorts
under utredning av ett brott och som avser personer som dömts för vissa brott.
Det rör sig om sådana brott mot en persons liv eller hälsa, personliga
integritet eller säkerhet som avses i 3, 4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken
eller ett allmänfarligt brott som avses i 13 kap. brottsbalken, allt under
förutsättning att brottet kan leda till fängelse i mer än två år. Det kan även
röra sig om försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett
sådant brott (23 §). Ett spårregister får endast innehålla uppgifter om DNA-
analyser som har gjorts under utredning av ett brott och som inte kan hänföras
till en identifierbar person. Uppgifterna får endast jämföras med
analysresultat som inte kan hänföras till en identifierbar person eller som
finns i DNA-registret eller som kan hänföras till en person som är misstänkt
för brott (25 och 26 §§).
Överväganden
I motion Ju46 (m) begärs att regeringen aktivt skall verka för att få till
stånd en ändring av Europarådets rekommendation så att fler brott skall kunna
föranleda registrering i DNA-register. Motionärerna framhåller att DNA-analys
måste kunna göras i större utsträckning i samband med utredning av
sexualbrott, något som förhindras av kravet på att brottet skall kunna leda
till fängelse i mer än två år. Vidare bör narkotikabrott omfattas av
bestämmelsen.
I propositionen anför regeringen vad avser kravet på brottets svårhetsgrad
som registreringsförutsättning att det bör röra sig om brott som allmänt bedöms
som allvarliga och som motsvarar Europarådets rekommendation att det skall vara
fråga om ?serious offences?. Det kravet synes enligt regeringen bli uppfyllt om
det på brottet kan följa fängelse i mer än två år. Med anledning av
remissynpunkter anför regeringen att tvåårsgränsen onekligen medför att bl.a.
vissa mindre grova sexualbrott inte kan föranleda registrering. Även om DNA-
analys ofta kan få betydelse för utredningar om sexualbrott finns det, enligt
regeringens bedömning, inte tillräckliga skäl att på just detta område göra
avsteg från kravet att det skall vara fråga om ett i lagens mening allvarligt
brott för att analysresultat skall få registreras. Narkotikabrott bör enligt
regeringens mening inte föranleda registrering, eftersom det är tveksamt om
narkotikabrott är sådana allvarliga brott mot en persons liv, hälsa, personliga
integritet eller säkerhet som avses i Europarådet rekommendation (prop. s. 136
f).
Konstitutionsutskottet anser att regeringens förslag såväl när det gäller
valet av brottstyp som kravet på brottets svårhetsgrad för avgränsning av regi-
streringsmöjligheterna utgör en från integritetssynpunkt lämplig avvägning och
avstyrker motionsyrkandet.
Justitieutskottet delar regeringens bedömning att de brott som bör kunna
föranleda registrering i DNA-registret bör motsvara kraven i Europarådets
rekommendation. Utskottet finner inte för närvarande skäl att förorda att
regeringen skall söka ändringar i rekommendationen. Utskottet avstyrker motion
Ju46 (yrkande 5).
I motion Ju50 (m) begärs att samtliga personer som dömts för brott för vilka
registrering i DNA-register får göras skall införas i registret. Vidare yrkas i
motionen att obligatorisk provtagning för DNA-analys skall ske på den som är
anhållen eller häktad för ett brott som kan föranleda registrering i DNA-
registret.
Regeringen redogör i propositionen för Registerutredningens förslag att alla
som anhålls eller häktas för brott som kan föranleda registrering i DNA-
registret skall lämna prov för DNA-analys oavsett om det behövs för utredningen
om brottet eller ej. Registerutredningen var medveten om att förslaget torde
strida mot Europarådets rekommendation, eftersom provtagning och analys enbart
för framtida bruk inte synes vara förenligt med rekommendationen. Regeringen
framhåller att Sverige anslutit sig till rekommendationen utan någon
reservation och att utgångspunkten är att denna bör följas även om den inte är
folkrättsligt bindande. Regeringen anser inte att Registerutredningen framfört
sådana skäl som skulle kunna motivera ett avsteg från rekommendationen.
Regeringen framhåller vidare att det redan enligt gällande rätt finns goda
möjligheter för polisen att företa DNA-analys för senare registrering i DNA-
registret. Sådan analys får visserligen bara utföras om det behövs för
utredningen. Det kan dock ofta antas att det i samband med utredningar av
allvarliga våldsbrott finns behov av DNA-analys om det finns något analyserbart
spår att jämföra med. Även i vissa erkända fall kan en DNA-undersökning vara
befogad, eftersom enbart ett erkännande inte räcker för fällande dom. Även
inrättandet av ett DNA-register kan antas bidra till att DNA-analyser genomförs
i alla fall där det faktiskt är tillåtet. Sammanfattningsvis anser regeringen
att det föreslagna DNA-registret redan mot bakgrund av de gällande reglerna om
kroppsbesiktning kan antas bli tillräckligt omfattande för att det skall kunna
bli ett effektivt hjälpmedel i polisens brottsutredande verksamhet. Även om
ytterligare ett antal personer skulle komma att registreras till följd av
regler om obligatorisk provtagning, kan det förhållandet inte antas öka
effektiviteten så mycket mer att det är ett tillräckligt skäl för att Sverige
inte skall följa Europarådets rekommendation i förevarande del. Regeringen
anser därför att det inte bör införas några bestämmelser om obligatorisk
provtagning för DNA-analys. Sådan analys får även fortsättningsvis göras med
stöd av bestämmelserna i rättegångsbalken om kroppsbesiktning (s. 143 f).
Utskottet anser att de skäl regeringen anfört för att lagstiftningen i denna
del skall utformas i överensstämmelse med regeringens förslag är övertygande.
De skäl som regeringen anfört mot obligatorisk provtagning på den som är
anhållen eller häktad för brott som kan föranleda registrering i DNA-registret
är, enligt utskottets mening, giltiga även beträffande personer som dömts för
sådana brott. Utskottet avstyrker motion Ju50 (yrkandena 1 och 2).
I motion Ju50 begärs vidare att prover skall få sparas för dem som införts i
DNA-registret.
Regeringen framhåller i propositionen att rättegångsbalken inte innehåller
några regler om hur man skall förfara med prover som tagits vid en
kroppsbesiktning, men att balken torde bygga på tanken att prover inte skall
bevaras längre tid än vad som krävs av hänsyn till utredningen. Vidare
understryker regeringen att punkt 8 i Europarådets rekommendation innebär att
prover som har tagits från en person för DNA-analys i princip inte bör få
sparas sedan man slutligt har avgjort det fall för vilket proverna tagits.
Regeringen konstaterar att bl.a. Registerutredningen förordat att prover skulle
få sparas under längre tid för att kunna möjliggöra förnyad analys, om nya
analysmetoder utvecklas. Regeringen noterar att det här är fråga om att väga
integritetshänsyn mot osäkra antaganden om framtida teknik och anser att det
under dessa förhållanden inte heller i detta fall finns tillräckliga skäl att
frångå rekommendationen (prop. s. 144 f).
Utskottet ansluter sig även i denna del till regeringens bedömning och
avstyrker motion Ju50 (yrkande 3).
Säkerhetspolisens register
Propositionen
Regeringen föreslår att polisdatalagen i huvudsak skall gälla även för
Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. Några särskilda bestämmelser
om behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet
krävs inte. I denna verksamhet skall Säkerhetspolisen få använda person-
uppgifter under de förutsättningar som personuppgiftslagen anger.
Regeringen föreslår vidare att SÄPO-registret lagregleras. Ändamålet med
registret och förutsättningarna för registrering skall framgå av
polisdatalagen. SÄPO-registret skall utgöra ingången till den samlade
personuppgiftshanteringen hos Säkerhetspolisen. De öppna och hemliga
föreskrifterna för registret kan därmed upphävas.
Enligt 32 § förslaget till polisdatalag skall Säkerhetspolisen föra ett
register (SÄPO-registret) som har till ändamål
1. att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets
säkerhet,
2. att underlätta spaning i syfte att bekämpa terrorism och
3. att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen
(1996:627).
Säkerhetspolisen är personuppgiftsansvarig för behandlingen av person-
uppgifter i registret.
Av 33 § förslaget till polisdatalag framgår att SÄPO-registret får innehålla
uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast
1. om den uppgifterna gäller kan misstänkas för att ha utövat eller komma att
utöva brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets säkerhet eller
terrorism,
2. om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen
(1996:627) eller
3. om det med hänsyn till registrets ändamål annars finns särskilda skäl till
det.
Av registret skall framgå på vilken grund registrering skett. Regeringen får
meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får registreras.
Överväganden
I motion Ju44 (v) yrkas att Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter
måste regleras i särskilda bestämmelser. Motionärerna anser att kraven på sådan
behandling i personuppgiftslagen saknar konkret innehåll.
Regeringen understryker i propositionen att syftet med den verksamhet
Säkerhetspolisen bedriver är att skydda vår territoriella suveränitet och vårt
nationella oberoende. Det gör det angeläget att Säkerhetspolisens
handlingsmöjligheter vad gäller personuppgifter inte begränsas i större
utsträckning än som kan anses nödvändigt. Enligt regeringens mening ger härvid
bestämmelserna i personuppgiftslagen ett tillräckligt skydd mot behandling inom
Säkerhetspolisen utöver vad som kan anses berättigat med hänsyn till ändamålet
med dess verksamhet. De särskilda bestämmelserna om behandling av
personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet bör därför inte gälla för
Säkerhetspolisen. Det innebär att Säkerhetspolisen i sin
underrättelseverksamhet får behandla personuppgifter under de förutsättningar
person-uppgiftslagen anger.
Regeringen anför vidare att det inom Säkerhetspolisen pågår förberedelse för
övergång till ett system som medger en helt elektronisk ärendehantering. Om den
samlade informationen i databaserna görs tillgänglig genom ett sökprogram
skulle varje person som finns med i någon undersökning hos Säkerhetspolisen
göras sökbar. Detta är enligt regeringen inte godtagbart ur
integritetssynpunkt. Regeringen erinrar om personuppgiftslagens krav på att
insamlingen av uppgifter skall ske på ett korrekt sätt och i enlighet med god
sed för uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att uppgifterna inte
får användas för något annat ändamål än för vilket de samlades in. Dessa krav
är avsedda att förebygga en felaktig tillämpning. Personuppgiftslagen
innehåller också bestämmelser om att lämpliga skyddsåtgärder måste vidtas.
För att hindra att varje uppgift som behandlas hos Säkerhetspolisen skall
göras sökbar föreslår regeringen att det skall finnas ett register, SÄPO-
registret, som skall utformas som ingången till den samlade informationsmängden
hos Säkerhetspolisen (prop. s. 148 f).
Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande att regeringens förslag
innebär att Säkerhetspolisen i sin underrättelseverksamhet får behandla person-
uppgifter under de förutsättningar som såväl personuppgiftslagen som
polisdatalagen anger. Polisdatalagens bestämmelse om behandling av känsliga
personuppgifter, som innebär ett undantag från det principiella förbudet mot
behandling av känsliga personuppgifter i personuppgiftslagen, blir t.ex.
tillämplig i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet. Konstitutionsutskottet
tillstyrker regeringens förslag i denna del och avstyrker motionsyrkandena.
Justitieutskottet finner inte skäl att frångå regeringens bedömning i fråga
om vilka regler som skall gälla för behandlingen av personuppgifter i
Säkerhetspolisens verksamhet. Utskottet avstyrker motion Ju44 (yrkande10).
I motion Ju44 (v) yrkas vidare att grunderna för registrering i SÄPO-
registret måste preciseras. Ett avskaffande av de hemliga föreskrifterna för
Säkerhetspolisens register begärs i motion Ju206 (mp).
I sina skäl för förslaget i denna del anför regeringen bl.a. att det, med
hänsyn till den verksamhet Säkerhetspolisen bedriver, bör gälla en lägre grad
av misstanke för registrering i SÄPO-registret än i
kriminalunderrättelseregister. Den misstankegrad som skall gälla för
registrering i SÄPO-registret bör bestämmas till att personen kan misstänkas
för brottslig verksamhet. Härmed markeras en lägre grad av misstanke än att
någon är skäligen misstänkt. När det gäller möjligheten att registrera någon om
det med hänsyn till registrets ändamål finns särskilda skäl till det framhåller
regeringen att Säkerhetspolisen kan ha skäl att registrera personer i andra
fall än i samband med brottsmisstanke eller registerkontroll. Det kan enligt
regeringen t.ex. vara fråga om personer som har samband med någon som
registreras enligt de grunder som tidigare har nämnts. Det finns också ett
behov av att samla information om personer som kan bli utsatta för hot av olika
slag eller som i känsliga verksamheter kan bli föremål för närmanden från
främmande underrättelsetjänster. För att kunna bedriva ett effektivt
förebyggande arbete har Säkerhetspolisen behov av att kunna kartlägga vad som
skulle kunna utvecklas till t.ex. hot eller värvningsförsök. För att avslöja
samband mellan personer som flyttar in i vårt land efter att ha deltagit i
oppositionell verksamhet i hemlandet kan det vara av stor betydelse att
registrera vissa personer utan att objektiv grund för brottsmisstanke
föreligger. I vissa fall kan det också finnas anledning att registrera
kontakter med främmande beskickningar. Enligt regeringen bör därför, om det med
hänsyn till registrets ändamål finns särskilda skäl, registrering få ske i
andra fall än i samband med brottsmisstanke eller registerkontroll. Regeringen
konstaterar att en sådan bestämmelse i och för sig ger Säkerhetspolisen
tämligen vida ramar att registrera uppgifter. Regeringen anser dock att det med
hänsyn till Registernämndens uppgift att kontrollera Säkerhetspolisens
registrering av uppgifter finns tillfredsställande möjligheter till insyn i och
kontroll av registret.
Vidare erinrar regeringen om förslaget att regeringen bör bemyndigas att
meddela närmare föreskrifter om vilka personer som får registreras. Sådana
föreskrifter kan gälla de närmare förutsättningarna för registrering av dem som
har varit föremål för registerkontroll. Regeringen framhåller att sådana
föreskrifter också kan, om det visar sig nödvändigt, avse en precisering av vad
som avses med särskilda skäl (prop. s. 153 f).
Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande att det, såsom regeringen
framhållit, med hänsyn till syftet med Säkerhetspolisens verksamhet är befogat
att kräva en lägre grad av brottsmisstanke för registrering av uppgifter som
hänför sig till en enskild person. Konstitutionsutskottet uttalar vidare sin
förståelse för att registrering även skall få ske i andra fall än i samband med
brottslig verksamhet eller registerkontroll, om det finns särskilda skäl.
Utskottet utgår från att regeringen noggrant kommer att följa det arbete med
kontroll av registreringarna som Registernämnden skall bedriva. Utskottet utgår
vidare från att förslaget att bemyndiga regeringen att meddela närmare
föreskrifter om vilka personuppgifter som får registreras avser öppna och ej
sekretessbelagda föreskrifter.
Justitieutskottet delar regeringens och konstitutionsutskottets bedömning att
Säkerhetspolisens uppgift att skydda Sveriges territoriella suveränitet och
nationella oberoende gör det befogat att medge en lägre grad av brottsmisstanke
för registrering i SÄPO-registret än i andra polisregister. Justitieutskottet
anmärker i sammanhanget att rekvisitet ?kan misstänkas? är detsamma som enligt
rättegångsbalkens terminologi betecknar den lägsta graden av sannolikhet för
att någon gjort sig skyldig till brott och således har en för
rättstillämpningen känd innebörd. När det gäller de föreskrifter om
registrering av personuppgifter som regeringen kan komma att utfärda med stöd
av bemyndigandet i 33 § tredje stycket förslaget till polisdatalag ansluter sig
justitieutskottet till vad konstitutionsutskottet anfört. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Ju44 (yrkande 11).
Av förslaget framgår att de nu gällande hemliga föreskrifterna för SÄPO:s
register skall upphävas. Önskemålet i motion 206 (yrkande 4) är därmed
tillgodosett och motionen avstyrks i denna del.
Sekretessfrågor
Gällande sekretessbestämmelser
Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess för uppgift som
hänför sig till bl.a. förundersökning i brottmål, angelägenhet som avser
användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att
förebygga brott samt åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets,
tullmyndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga,
uppdaga, utreda eller beivra brott. Sekretessen gäller om det kan antas att
syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida
verksamheten skadas om uppgiften röjs. Sekretessen gäller i högst 40 år.
I 7 kap. 17 § sekretesslagen föreskrivs att sekretess gäller i verksamhet som
avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller register som
förs enligt lagen om polisregister för uppgift som har tillförts registret. Om
utlämnande om sådan uppgift gäller vad som föreskrivs i lagstiftningen om de
nämnda registren samt i säkerhetsskyddslagen och i förordningar som ansluter
till dessa lagar. Regleringen innebär att sekretessen är absolut, dvs. att den
gäller under alla förhållanden och även i förhållande till den registrerade.
Sekretessen är inte heller tidsbegränsad.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att den absoluta sekretessen avskaffas för
alla polisregister utom belastningsregistret. Den enskilde får en principiell
rätt att få ut uppgifter om sig själv från samtliga polisregister. Därutöver
föreslår regeringen att sekretessen för uppgifter i polisregister och andra
register med uppgifter om brott skall tidsbegränsas till 70 år. Den s.k.
förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet skall enligt
förslaget gälla i 70 år för uppgifter i underrättelseverksamhet och 40 år i
övrigt. I fråga om förundersökningssekretessen föreslår regeringen att
sekretessen till förmån för den enskilde för uppgifter i det allmännas
brottsförebyggande verksamhet skall gälla med ett omvänt skaderekvisit. När det
gäller uppgifter som förekommer i polisens underrättelseverksamhet skall enligt
förslaget sekretess även gälla med ett omvänt skaderekvisit till förmån för
polisen.
Förslagen innebär i huvudsak en lättnad i sekretessen för polisens register i
förhållande till vad som gäller i dag.
Överväganden
I motion Ju206 (mp) yrkas att den absoluta sekretessen för Säkerhetspolisens
register skall avskaffas och - som motionen får förstås - att sekretess med
omvänt skaderekvisit skall gälla till förmån för den som uppgiften avser.
I motion Ju44 (v) yrkas avslag på förslaget att sekretessen för uppgifter i
polisens underrättelseverksamhet skall gälla med s.k. omvänt skaderekvisit till
förmån för polisen.
Enligt vad som yrkas i motion Ju49 (fp) bör lagstiftningen om polisregister
genomgående använda ett s.k. omvänt skaderekvisit för uppgifter om enskilds
personliga och ekonomiska förhållanden. I förhållande till en enskild som är
registrerad skall dock, enligt vad som yrkas i motionen, något skaderekvisit
inte gälla om det inte föreligger synnerliga skäl. En översyn av främst 5 och
14 kap. sekretesslagen behövs alltså.
I fråga om skälen för förslaget i denna del anför regeringen att det är
angeläget att möjligheten till insyn i polisens register ökar. Det kan ske
genom lättnader i den sekretess som i dag gäller för uppgifter i polisregister.
Enligt regeringens uppfattning är det motiverat att skilja mellan olika
register när det gäller att avgöra hur sträng sekretess som skall råda.
Regeringen anser att den absoluta sekretessen skall behållas för uppgifter i
belastningsregister. För uppgifter i andra register skall det i stället gälla
sekretess med ett omvänt skaderekvisit till skydd för den enskilde. Det innebär
att uppgifterna får lämnas ut om det står klart att det kan ske utan skada för
den enskilde eller någon honom närstående. Vidare innebär förslaget - när det
gäller andra register än belastningsregistret - att den enskilde själv får rätt
att ta del av de uppgifter som finns registrerade om honom om det står klart
att det kan ske utan men för utredningen och det inte heller finns någon annan
sekretessgrund (prop. s. 67).
Såvitt avser det skaderekvisit som skall gälla beträffande
förundersökningssekretessen till förmån för polisens verksamhet, anser
regeringen att det med hänsyn till den verksamhet Säkerhetspolisen bedriver är
motiverat att skärpa sekretessen när den absoluta sekretessen avskaffas för
uppgifter i SÄPO-registret. Regeringen föreslår att sekretess med omvänt
skaderekvisit skall gälla för alla uppgifter som Säkerhetspolisen behandlar i
sin underrättelseverksamhet.
Regeringen framhåller vidare att den absoluta sekretess som för närvarande
råder för uppgifter i polisregister har stor indirekt betydelse även för
polisens verksamhet. Efter förslag av bl.a. Rikspolisstyrelsen finner
regeringen det motiverat att införa ett omvänt skaderekvisit även till skydd
för den öppna polisens underrättelseverksamhet. Regeringen anser att den
definition av den öppna polisens underrättelseverksamhet som föreslås i 3 §
polisdatalagen är tillräcklig för att det skall vara möjligt att införa en
strängare grad av sekretess även i den öppna polisens underrättelseverksamhet.
För uppgifter som hänför sig till underrättelseverksamhet bör därför, föreslår
regeringen, sekretess gälla om det inte står klart att uppgifterna kan röjas
utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den
framtida verksamheten skadas (prop. s. 71 f).
Konstitutionsutskottet förklarar i sitt yttrande att det med
tillfredsställese ser att regeringen föreslår lättnader i den sekretess som för
närvarande gäller för polisens register. Konstitutionsutskottet tillstyrker
regeringens förslag att den absoluta sekretessen avskaffas för alla
polisregister utom belastningsregistret. Att sekretessen föreslås bli begränsad
i tiden anser konstitutionsutskottet vara värdefullt för att öka insynen i
registren. Konstitutionsutskottet delar samtidigt regeringens uppfattning att
avskaffandet av den absoluta sekretessen bör medföra att
förundersökningssekretessen för uppgifter i polisens underrättelseverksamhet
förlängs. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i dessa delar.
Vidare framhåller konstitutionsutskottet att regeringens förslag innebär att
ett omvänt skaderekvisit införs för Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet.
Med en sådan ordning kommer sekretess med ett omvänt skaderekvisit att gälla
för alla uppgifter som Säkerhetspolisen behandlar i sin
underrättelseverksamhet, dvs. både i SÄPO-registret och i övrigt.
Konstitutionsutskottet framhåller härvid att det nuvarande SÄPO-registret
enligt rättspraxis anses bestå av bl.a. ett datoriserat centralregister och de
akter registret ger upplysning om. Detta innebär att all
personuppgiftshantering hos Säkerhetspolisen för att underlätta spaning i syfte
att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa terrorism
och för att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen
(1996:627) ingår i registret. Absolut sekretess gäller således för närvarande
för samtliga dessa personuppgifter. Regeringens förslag till reglering av SÄPO-
registret innebär att detta avgränsas till att endast innehålla uppgifter om
personer som registrerats på vissa bestämda grunder. Enligt regeringen bör
registret utgöra ingången till de akter som hanteras hos Säkerhetspolisen och
som inte längre skall ingå i registret. Att ett omvänt skaderekvisit nu
föreslås gälla i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet kommer därför i
praktiken att innebära en lättnad i sekretessen i förhållande till vad som
gäller i dag. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna
del.
Även förslaget att låta ett omvänt skaderekvisit gälla för sekretess avseende
den öppna polisens underrättelseverksamhet tillstyrks av
konstitutionsutskottet. Detsamma gäller förslaget att sekretessen till skydd
för den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden skärps och skall gälla
med ett omvänt skaderekvisit i det allmännas brottsförebyggande och
brottsbeivrande verksamhet.
När det gäller den enskildes möjligheter att få ut uppgifter om sig själv
finner konstitutionsutskottet att regeringen gjort en lämplig avvägning mellan
skyddsintressen och den enskildes behov av insyn rörande vilka uppgifter om
honom som förekommer i polisens verksamhet. Konstitutionsutskottet tillstyrker
regeringens förslag i denna del.
Justitieutskottet vill för sin del anföra följande. Som framgått i det
föregående innebär förslaget att den absoluta sekretessen för uppgifter i
polisens register avskaffas utom vad avser belastningsregistret. En enskild har
dock alltid rätt att på begäran få ut uppgifter om sig själv ur
belastningsregistret. När det gäller övriga register, bl.a. SÄPO-registret,
innebär förslaget att reglerna i 14 kap. sekretesslagen blir tillämpliga. Härav
följer bl.a. att den enskilde får rätt att ta del av de uppgifter som finns
registrerade om honom, om det står klart att det kan ske utan skada för
utredningen och det inte heller finns någon annan sekretessgrund. Genom
förslaget i denna del är enligt utskottets uppfattning motion Ju206 (yrkande 1)
tillgodosedd och den avstyrks.
Justitieutskottet delar regeringens uppfattning att avskaffandet av den
absoluta sekretessen för polisregister motiverar införandet ett omvänt
skaderekvisit såväl när det gäller Säkerhetspolisens som den öppna polisens
underrättelseverksamhet. Som framgår av konstitutionsutskottets yttrande
innebär förslaget i praktiken en lättnad i sekretessen för SÄPO:s
underrättelseverksamhet. Motion Ju44 (yrkande 3) avstyrks.
Förslaget innebär vidare att sekretessen till skydd för den enskildes
personliga och ekonomiska förhållanden skärps och kommer att gälla med ett
omvänt skaderekvisit i det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande
verksamhet. Samma sekretesskydd kommer alltså att gälla oavsett om uppgiften
finns i ett polisregister eller är registrerad på annat sätt. Genom förslaget i
denna del är motion Ju49 i denna del tillgodosedd och den avstyrks (yrkande 2).
Utskottet delar konstitutionsutskottets bedömning att förslaget beträffande
den enskildes möjligheter att få ut uppgifter om sig själv är väl avvägt. Något
behov av riksdagsinitiativ finns inte. Motion Ju49 i denna del avstyrks
(yrkande 3).
I motion Ju206 (mp) begärs vidare att sekretessen för de uppgifter som i dag
omfattas av absolut sekretess skall gälla i första hand i högst 25 år och i
andra hand i högst 50 år. I motion Ju44 (v) yrkas avslag på förslaget att den
s.k. förundersökningssekretessen skall gälla i 70 år för uppgifter i polisens
underrättelseverksamhet. Enligt motionärerna bör förundersökningssekretessen
även i dessa fall gälla i 40 år. I motion Ju48 (mp) yrkas att såväl sekretessen
för polisregister som förundersökningssekretess skall gälla i högst 50 år.
I fråga om den tid under vilken sekretess skall gälla anmärker regeringen att
sekretessen för uppgifter i kriminal- och polisregister för närvarande inte är
begränsad i tiden. Som regel upphör emellertid sekretess för andra uppgifter
vid en viss angiven tidpunkt. Skälet till att sekretessen i regel tidsbegränsas
är att en uppgift endast bör vara underkastad sekretess i det fall där det
verkligen medför en risk för skada att röja den, och denna risk minskar normalt
med tiden. I förarbetena till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 del A s. 87)
framhöll departementschefen att det t.ex. kunde bli mycket svårt att efter en
lång tid enbart med utgångspunkt i ett skaderekvisit avgöra om en viss handling
skulle omfattas av sekretess eller inte. Sekretesslagen borde därför en gång
för alla avgöra vid vilken tidpunkt skaderisken skulle anses upphöra. I
förevarande proposition föreslår regeringen att sekretessen för uppgifter i
polisregister och andra register angående brott skall begränsas till 70 år. En
sådan tidsgräns motsvarar vad som normalt gäller för uppgifter om enskilds
personliga förhållanden enligt sekretesslagen.
När det sedan gäller förundersökningssekretessen, som gäller till skydd för
det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet, erinrar
regeringen om att sekretessen gäller i högst 40 år. Eftersom det inte längre
skall råda någon absolut sekretess för flertalet polisregister, menar
regeringen att den nämnda tiden i vissa fall bör förlängas t.ex. för att skydda
uppgiftslämnare. Regeringen anser att det i den underrättelseverksamhet som
bedrivs av Säkerhetspolisen och den öppna polisen bör råda en längre
sekretesstid och föreslår att denna bestäms till högst 70 år (prop. s. 69 f).
Att sekretessen föreslås bli begränsad i tiden anser konstitutionsutskottet
vara värdefullt för att öka insynen i registren. Konstitutionsutskottet
tillstyrker regeringsförslaget i denna del och föreslår att motionerna Ju44 och
Ju48 i berörda delar avstyrks.
När det gäller den tid under vilken sekretessen för uppgifter i polisens
register skall gälla, ansluter sig justitieutskottet i likhet med
konstitutionsutskottet till regeringens överväganden. Motionerna Ju44 (yrkande
2) och Ju48 (yrkande 3) avstyrks.
Detsamma gäller motionerna Ju206 (yrkandena 2 och 3) och Ju48 (yrkande 2).
Övrigt
Ändringen i 35 § förvaltningsprocesslagen bör göras i den lydelse paragrafen
erhållit enligt SFS 1998:151. Vad gäller regeringens förslag till lag om
ändring i sekretesslagen bör ändringen i 9 kap. 17 § göras i paragrafens
lydelse enligt SFS 1997:1026.
Utskottet har uppmärksammats på behovet av en konsekvensändring i lagen
(1995:606) om vissa personregister för officiell statistik och lämnar ett
förslag till sådan ändring.
I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen
eller motionerna.
På grund av ett förbiseende har ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen
till utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1985:206) om viten blivit
ofullständig (bet. 1997/98:JuU17, rskr. 1997/98:226). Utskottet lägger därför i
detta betänkande fram ett förslag till ändrad lydelse i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju43 yrkande 1, 1997/98:Ju44 yrkande 1
och 1997/98:Ju48 yrkande 1,
res. 1 (v)
2. beträffande avslag på förslaget till polisdatalag
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju48 yrkandena 5 och 6,
res. 2 (mp)
3. beträffande samlad lagstiftning om polisens register
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 2, 1997/98:Ju48 yrkande 7
och 1997/98:Ju49 yrkande 1,
res. 3 (m, fp)
res. 4 (mp)
4. beträffande andra register
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju44 yrkande 7,
res. 5 (fp, v, mp)
5. beträffande insyn och kontroll
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju221 yrkande 1, 1997/98:Ju43 yrkande 2
och 1997/98:Ju48 yrkande 18,
res. 6 (v, mp)
6. beträffande normgivningsdelegation
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju48 yrkandena 9, 13, 15, 17 och
19 samt 1997/98:Ju49 yrkande 9 antar regeringens förslag till dels lag om
belastningsregister såvitt avser 5, 13 och 15 §§, dels lag om
misstankeregister såvitt avser 4, 5, 11 och 12 §§ och dels polisdatalag
såvitt avser 7, 8, 13 andra stycket, 16, 21, 31, 33 tredje stycket och 35
§§,
res. 7 (fp, mp)
7. beträffande utlämnande av registeruppgifter till utländska
myndigheter
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju44 yrkandena 4 och 5 antar
regeringens förslag till dels lag om belastningsregister såvitt avser 11
§, dels lag om misstankeregister såvitt avser 9 §,
res. 8 (v, mp)
8. beträffande registrering av minderåriga i misstankeregistret
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju46 yrkande 1 antar regeringens
förslag till lag om misstankeregister såvitt avser 3 §,
res. 9 (m)
9. beträffande uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju48 yrkande 4 antar regeringens
förslag till lag om belastningsregister såvitt avser 3 §,
res. 10 (mp)
10. beträffande polisens rätt att behandla känsliga personuppgifter i
princip
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 6 och 1997/98:Ju48 yrkande
8,
res. 11 (v, mp)
11. beträffande begreppet sexuell läggning
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju45 och 1997/98:Ju49 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. beträffande känsliga personuppgifter i övrigt
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju49 yrkandena 4 och 6 antar
regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 5 §,
res. 12 (fp)
13. beträffande underrättelse om kvarstående brottsmisstanke
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju48 yrkandena 10 och 11 antar
regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 10 och 11 §§,
14. beträffande gallring av kvarstående brottsmisstankar
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 3, 1997/98:Ju48
yrkande 12 och 1997/98:Ju49 yrkande 8 antar regeringens förslag till lag
om polisdatalag såvitt avser 13 § första stycket,
res. 13 (m, fp, mp)
15. beträffande allvarlig brottslighet i
kriminalunderrättelseverksamhet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju44 yrkande 8,
res. 14 (v)
16. beträffande personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju42, 1997/98:Ju47, 1997/98:Ju48
yrkande 14 och 1997/98:Ju49 yrkande 7 (delvis) antar regeringens förslag
till polisdatalag såvitt avser 14 §,
res. 15 (m, c, fp, v, mp)
17. beträffande kriminalunderrättelseregistrets ändamål
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju44 yrkande 9 antar regeringens
förslag till polisdatalag såvitt avser 17 §,
res. 16 (v)
18. beträffande personuppgifter i kriminalunderrättelseregister
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 4 och 1997/98:Ju49
yrkande 7 (delvis) antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt
avser 19 §,
19. beträffande personuppgiftsansvarig för
kriminalunderrättelseregister
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju48 yrkande 16 antar regeringens
förslag till polisdatalag såvitt avser 18 §,
res. 17 (mp)
20. beträffande registrering av brott i DNA-registret
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju46 yrkande 5,
res. 18 (m)
21. beträffande DNA-registret i övrigt
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju50 yrkandena 1-3 antar regeringens
förslag till polisdatalag såvitt avser 23-28 §§,
22. beträffande Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju44 yrkande 10,
res. 19 (v)
23. beträffande förutsättningarna för registrering i SÄPO-registret
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 11 och
1997/98:Ju206 yrkande 4 antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt
avser 33 § första och andra styckena,
res. 20 (v, mp)
24. beträffande absolut sekretess
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju206 yrkande 1 antar regeringens
förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7
kap. 17 § första stycket,
25. beträffande omvänt skaderekvisit till förmån för polisen
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju44 yrkande 3 antar regeringens
förslag till lag om ändring i sekretesslagen såvitt avser 5 kap. 1 § andra
stycket,
res. 21 (v)
26. beträffande omvänt skaderekvisit i princip
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju49 yrkande 2 antar regeringens
förslag till lag om ändring i sekretesslagen såvitt avser 9 kap. 17 §,
dock med den ändringen att paragrafen ges den lydelse utskottet föreslår i
bilaga 2,
27. beträffande den enskildes rätt till uppgifter om sig själv
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju49 yrkande 3,
res. 22 (c, fp)
28. beträffande tiden för sekretess i polisens verksamhet
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 2 och 1997/98:Ju48
yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen
såvitt avser 5 kap. 1 § fjärde stycket,
res. 23 ( v, mp)
29. beträffande tiden för sekretess i samtliga register
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju48 yrkande 2 och 1997/98:Ju206
yrkandena 2 och 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i
sekretesslagen såvitt avser 7 kap. 17 § tredje stycket och 18 § fjärde
stycket,
res. 24 (mp)
30. beträffande förslaget till lag om belastningsregister i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om belastningsregister i den
mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,
31. beträffande förslaget till lag om misstankeregister i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om misstankeregister i den mån
det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,
32. beträffande förslaget till lag om polisdatalag i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till polisdatalag i den mån det inte
omfattas av utskottets hemställan ovan,
33. beträffande förslaget till lag om ändring i
förvaltningsprocesslagen (1971:291)
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
förvaltningsprocesslagen (1971:291), dock med den ändringen att 35 § ges
den lydelse utskottet föreslår i bilaga 2,
34. beträffande förslaget till lag om ändring i sekretesslagen i
övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,
35. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om vissa
personregister för officiell statistik
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:606)
om vissa personregister för officiell statistik med det tillägget att 1 §
ges den lydelse utskottet föreslår i bilaga 2 med den ändring i ingressen
och ikraftträdandebestämmelsen till lagförslaget som föranleds härav,
36. beträffande lagen om viten
att riksdagen med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1997/98:JuU17, rskr.
1997/98:226) såvitt gäller lag om ändring i lagen (1985:206) om viten
beslutar att till ikraftträdandebestämmelsen skall fogas en
övergångsbestämmelse med följande lydelse: ?I fråga om överklagande av
beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.?,
37. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,
b) lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande
kriminalvård i frihet,
c) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
d) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
e) lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
f) lag om ändring i arkivlagen (1990:782),
g) lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
h) lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),
i) lag om ändring i lagen (1991:876) om register för
betalningsföreläggande och handräckning,
j) lag om ändring i lagen (1992:889) om den officiella statistiken,
k) lag om ändring i telelagen (1993:597),
l) lag om ändring i postlagen (1993:1684),
m) lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister,
n) lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),
o) lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627),
p) lag om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister,
q) lag om ändring i lagen (1997:158) om röstlängdsregister.
Stockholm den 19 maj 1998
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s),
Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie
Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf
Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin (c).
Reservationer
1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med
?Justitieutskottet delar? och som slutar med ?det följande? bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill framhålla att en ny lagstiftning på polisregisterområdet
kräver att en ytterst noggrann avvägning görs mellan motstridiga intressen i
syfte att värna respekten för den enskildes integritet. Vad som hittills har
blivit känt om den otillbörliga registrering som förekommit hos
Säkerhetspolisen och effekterna av denna registrering ger enligt utskottets
mening vid handen att stor möda måste läggas ned på att den lagstiftning som nu
skall utformas inte ger utrymme för liknande övergrepp i framtiden. Utskottet
anser att regeringens avvägningar i den föreslagna lagstiftningen kännetecknas
av att hänsyn till effektivitetskrav och en önskan att mönstergillt kunna
uppfylla Sveriges åtaganden i Europol och Schengensamarbetet har fått väga
alltför tungt i förhållande till den enskildes rättmätiga krav på rimlig hänsyn
till personlig integritet. Enligt utskottets mening måste hela lagstiftningen
arbetas om i syfte att uppnå en bättre balans i förhållande till den enskildes
integritet. Under tiden får det accepteras att personuppgiftslagen kommer att
gälla. Utskottet anser med bifall till motionerna Ju43 (yrkande 1) och Ju44
(yrkande 1) samt med anledning av motion Ju48 (yrkande 1) att propositionen bör
avslås.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju43 yrkande 1 och
1997/98:Ju44 yrkande 1 och med anledning av motion 1997/98:Ju48 yrkande 1
avslår de i propositionen framlagda lagförslagen.
2. Avslag på förslaget till polisdatalag (mom. 2)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med
?Justitieutskottet har? och som slutar med ?(yrkandena 5 och 6)? bort ha
följande lydelse:
Justitieutskottet anser att det behövs mycket klara och entydiga bestämmelser
om automatiserad behandling av personuppgifter för att förhindra kränkningar av
den personliga integriteten och för att förhindra missbruk av registrerade
uppgifter. Enligt utskottets mening är regeringens förslag till polisdatalag
inte tillfredsställande i dessa hänseenden. Utskottet anser också att det finns
grundläggande brister i de bestämmelser som reglerar vilka personer som får
föras in i registren. Förslaget ger möjlighet till registrering av en alltför
vid krets av personer, särskilt med tanke på att automatiserad behandling av
uppgifter som rör personer som inte är misstänkta möjliggörs. Utskottet anser
också att förslaget är otillfredsställande bl.a. när det gäller gallring och
möjligheter att utlämna uppgifter till bl.a. Europol. Förslaget behöver en
grundlig omarbetning. Under tiden får det accepteras att person-uppgiftslagens
bestämmelser kommer att gälla. Utskottet anser att riksdagen med bifall till
motion Ju48 yrkandena 5 och 6 bör avslå förslaget till polisdatalag.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande avslag på förslaget till polisdatalag
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju48 yrkandena 5 och 6 avslår det
i propositionen framlagda förslaget till polisdatalag,
3. Samlad lagstiftning om polisens register (mom. 3)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m) och
Jeppe Johnsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?När det? och
som på s. 16 slutar med ?Ju49 (yrkande 1)? bort ha följande lydelse:
Den snabba tekniska utvecklingen väcker ständigt nya frågor om den personliga
integriteten. Utskottet anser att den nya personuppgiftslagen är ett viktigt,
om än otillräckligt, stöd för den personliga integriteten. Utskottet finner det
angeläget att regeringen snarast tar initiativ till en samlad
integritetsskyddslagstiftning som kan ersätta personuppgiftslagen. Det nu
framlagda förslaget till behandling av personuppgiftshantering hos polisen
framstår som svåröverskådligt och splittrat. Utskottet delar den uppfattning
som framförts av bl.a. JO att regleringen av personuppgifter i polisens
verksamhet borde samlas i en lag. Att nu avslå regeringens förslag skulle
emellertid förhindra ett rationellt utnyttjande av datorstöd inom polisen.
Dessutom skulle personuppgiftslagens mindre långtgående skydd komma att gälla.
Utskottet anser alltså att förslaget tills vidare kan godtas. Regeringen bör
emellertid få i uppdrag att snarast utarbeta en samlad lagstiftning om polisens
register. En sådan lagstiftning bör vara självständig och inte bygga på
hänvisningar till annan lag. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju46
(yrkande 2), Ju48 (yrkande 7) och Ju49 (yrkande 1) anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande samlad lagstiftning om polisens register
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 2, 1997/98:Ju48
yrkande 7 och 1997/98:Ju49 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
4. Samlad lagstiftning om polisens register (mom. 3)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?När det? och
som på s. 16 slutar med ?Ju49 (yrkande 1)? bort ha följande lydelse:
Den snabba tekniska utvecklingen väcker ständigt nya frågor om den personliga
integriteten. Utskottet anser att den nya personuppgiftslagen är ett viktigt,
om än otillräckligt, stöd för den personliga integriteten. Utskottet finner det
angeläget att regeringen snarast tar initiativ till en samlad
integritetsskyddslagstiftning som kan ersätta personuppgiftslagen. Det nu
framlagda förslaget till behandling av personuppgiftshantering hos polisen
framstår som svåröverskådligt och splittrat. Utskottet delar den uppfattning
som framförts av bl.a. JO att regleringen av personuppgifter i polisens
verksamhet borde samlas i en lag. Regeringen bör få i uppdrag att snarast
utarbeta en samlad lagstiftning om polisens register. En sådan lagstiftning bör
vara självständig och inte bygga på hänvisningar till annan lag. Vad utskottet
nu med anledning av motionerna Ju46 (yrkande 2), Ju48 (yrkande 7) och Ju49
(yrkande 1) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande samlad lagstiftning om polisens register
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 2, 1997/98:Ju48
yrkande 7 och 1997/98:Ju49 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
5. Andra register (mom. 4)
Siw Persson (fp), Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med
?Justitieutskottet instämmer? och som slutar med ?Ju44 (yrkande 7)? bort ha
följande lydelse:
Justitieutskottet, som inte delar konstitutionsutskottets uppfattning,
konstaterar att regeringen inte föreslår några bestämmelser som hindrar polisen
från att upprätta register vid sidan av de register som regleras i den nu
föreslagna lagstiftningen. Enligt utskottets mening bör polisen inte få
upprätta register för behandling av personuppgifter vid sidan av dem som
regleras i särskilda bestämmelser. Regeringen bör återkomma med ett förslag på
denna punkt. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju44 (yrkande 7) anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande andra register
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju44 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Insyn och kontroll (mom. 5)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Vad först? och
som slutar med ?Ju48 (yrkande 18)? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte regeringens bedömning att de möjligheter att kontrollera
kriminalunderrättelseregistren som skall tillkomma Datainspektionen,
Justitieombudsmannen och Justitiekanslern utgör en fullgod garanti för att
någon otillbörlig registrering inte kommer att förekomma. Enligt utskottets
mening bör Registernämnden också utöva tillsyn över
kriminalunderrättelseregistren. I sammanhanget vill utskottet understryka att
Registernämnden måste ges en bred parlamentarisk sammansättning. Att endast två
partier är företrädda i nämnden är inte tillfredsställande. Det ankommer på
regeringen att se till att denna ordning kommer till stånd. Vad utskottet nu
med anledning av motionerna Ju221 (yrkande 1), Ju43 (yrkande 2) och Ju48
(yrkande 18) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande insyn och kontroll
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju221 yrkande 1, 1997/98:Ju43
yrkande 2 och 1997/98:Ju48 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
7. Normgivningsdelegation (mom. 6)
Siw Persson (fp) och Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med
?Justitieutskottet delar? och som slutar med ?Ju49 (yrkande 9)? bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens förslag avseende såväl lagen om
belastningsregister och lagen om misstankeregister som polisdatalagen
innehåller bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter på det
aktuella lagstiftningsområdet. Enligt utskottets mening är de bemyndiganden som
regeringen föreslår alltför långtgående och oprecisa. Mot bakgrund av
bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF och målsättningen att myndighetsregister med ett
stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i
lag (se 1990/91:KU11, rskr. 1990/91:160) anser utskottet att den nu aktuella
regleringen i sin helhet bör ges lagform. Det ankommer på regeringen att lägga
fram ett förslag för riksdagen. Utskottet utgår från att regeringen i avvaktan
på riksdagens beslut inte utnyttjar delegationsmöjligheten. Vad utskottet nu
med anledning av motionerna Ju48 (yrkandena 9, 13, 15, 17 och 19) samt Ju49
(yrkande 9) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande normgivningsdelegation
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju48 yrkandena 9, 13, 15, 17
och 19 och 1997/98:Ju49 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
8. Utlämnande av registeruppgifter till utländska myndigheter (mom. 7)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med
?Justitieutskottet som? och som slutar med ?avstyrks? bort ha följande lydelse:
När det gäller regeringens förslag om utlämnande av uppgifter ur
belastningsregistret och misstankeregistret till utländsk myndighet vill
utskottet framhålla att skyddet för den enskildes integritet i samband med
utbyte av uppgifter inom Europol och Schengen kan befaras vara undermåligt.
Härvid kan noteras att Europol inte är bundet av Europarådets konvention om
dataskydd utan det sägs endast i Europolkonventionen att hänsyn skall tas till
Europarådskonventionen. Enligt utskottets mening saknas vidare i
Europolkonventionen garantier för nivån på dataskyddet i tredje land som mottar
uppgifter från Europol. Det kan också konstateras att den myndighet som inom
Europol skall ha tillsyn över att lagring, behandling och användning av
personuppgifter inte strider mot konventionen eller mot enskildas rätt i
huvudsak saknar maktbefogenheter. Utskottet finner också anledning att framföra
farhågor när det gäller skyddet för den enskildes integritet i
Schengensamarbetet. Härvid kan nämnas att datasäkerheten inom Schengen inte
synes betryggande. Utskottet anser med bifall till motion Ju44 (yrkandena 4 och
5) att regeringens förslag i förevarande delar bör avslås. Regeringen bör få i
uppdrag att innan den nya registerlagstiftningen träder i kraft återkomma till
riksdagen med ett förslag som förhindrar att personuppgifter av nu
ifrågavarande slag överförs till Europol eller Schengensamarbetet.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande utlämnande av registeruppgifter till utländska myndigheter
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju44 yrkandena 4 och 5 dels avslår
regeringens förslag till lag om belastningsregister såvitt avser 11 § och
lag om misstankeregister såvitt avser 9 §, dels som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Registrering av minderåriga i misstankeregistret (mom. 8)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med
?Justitieutskottet har? och som på s. 21 slutar med ?(bet. 1997/98:JuU21)? bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är av stor betydelse för brottsbekämpningen, inte
minst för närpolisens kartläggning av brott, att även brott som begås av
minderåriga kan omfattas av polisens misstankeregister. En sådan möjlighet till
registrering skulle enligt utskottets mening ge polisen och andra rättsvårdande
myndigheter en betydligt klarare bild av den gripne och den situation han
befinner sig i. Utskottet vill också framhålla att en sådan registrering skulle
möjliggöra en mera rättvisande statistik över brott som begås av barn under 15
år. Utskottet anser att regeringen bör få i uppdrag att till riksdagen
återkomma med förslag som möjliggör registrering av personer under 15 år som
skäligen kan misstänkas för brott. I avvaktan härpå får regeringens förslag
godtas. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju46 (yrkande 1) anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande registrering av minderåriga i misstankeregistret
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om misstankeregister
såvitt avser 3 §, dels med anledning av motion 1997/98:Ju46 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret (mom. 9)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Inte
heller?och som slutar med ?tillstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening saknas det anledning att göra skillnad på ett
meddelat näringsförbud och ett besöksförbud när det gäller registrering av
uppgifter i belastningsregistret. Enligt utskottets mening bör uppgifter om
meddelade näringsförbud införas i belastningsregistret för att därefter
meddelas till det av Patent-och registreringsverket förda registret över
näringsförbud. Regeringen bör få i uppdrag att innan den nya
registerlagstiftningen träder i kraft återkomma till riksdagen med ett
lagförslag i enlighet med vad utskottet nu anfört. Vad utskottet nu med bifall
till motion Ju48 (yrkande 4) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om belastningsregister
såvitt avser 3 §, dels med bifall till motion 1997/98:Ju48 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Polisens rätt att behandla känsliga personuppgifter i princip (mom. 10)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med
?Justitieutskottet får? och som slutar med ?Ju48 (yrkande 8)? bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att den föreslagna regleringen i 5 § polisdatalagen
överensstämmer med regleringen i Europolkonventionen som utsatts för förödande
kritik från dem som värnar mänskliga rättigheter. Sålunda har Europaparlamentet
i en resolution från mars månad 1996 med skärpa motsatt sig att registrering
inom Europol skulle få ske på de förevarande grunderna. Utskottet anser, med
bifall motionerna Ju44 yrkande 6 och Ju48 yrkande 8, att polisen inte behöver
någon mer omfattande rätt att behandla känsliga uppgifter än den som anges i
personuppgiftslagen. Förslaget till 5 § polisdatalagen avstyrks.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande polisens rätt att behandla känsliga personuppgifter i
princip
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 6 och
1997/98:Ju48 yrkande 8 avslår regeringens förslag till polisdatalag såvitt
avser 5 §,
12. Känsliga personuppgifter i övrigt (mom. 12)
Siw Persson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Eftersom
paragrafen? och som på s. 24 slutar med ?Ju49 (yrkande 4)? bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer i vad konstitutionsutskottet anfört rörande begreppet
ras. Utskottet anser emellertid att begreppet redan nu kan utmönstras ur den
förevarande paragrafen. Vidare vill utskottet framhålla att användningen av
känsliga personuppgifter inte reglerats på ett tydligt sätt i paragrafen. För
att undvika missbruk bör denna, i likhet med vad som gäller enligt artikel 10 i
Europolkonventionen, förses med en bestämmelse som förbjuder att listor över
särskilda kategorier av personer ställs samman med ledning av de behandlade
uppgifterna. Med bifall till motion Ju49 yrkandena 4 och 6 anser utskottet att
regeringen bör få i uppdrag att före den nya registerlagstiftningens
ikraftträdande till riksdagen återkomma med ett nytt förslag till 5 §
polisdatalag av det innehåll utskottet nu förordat. I avvaktan härpå får
förslaget godtas.
dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande känsliga personuppgifter i övrigt
att riksdagen dels antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 5
§, dels med bifall till motion 1997/98:Ju49 yrkandena 4 och 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Gallring av kvarstående brottsmisstankar (mom. 14)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m),
Kia Andreasson (mp) och Jeppe Johnsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Detsamma
gäller? och som slutar med ?(yrkande 8)? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening får det anses orimligt från rättssäkerhetssynpunkt
att införa den ordning som den regeringen nu föreslår utan att införa en
specifik gallringsbestämmelse. Utskottet anser att uppgifter om kvarstående
brottsmisstankar bör gallras om det inte inom förhållandevis kort tid har
kommit fram sådana nya uppgifter att förundersökningen kan tas upp på nytt.
Utskottet finner härvid att gallring bör ske efter ett år om grund för
brottsmisstanke inte längre föreligger. Riksdagen bör därför, med anledning av
motionerna Ju46 (yrkande 3), Ju48 (yrkande 12) och Ju49 (yrkande 8) hos
regeringen begära förslag till en sådan gallringsbestämmelse. I avvaktan härpå
får regeringens förslag godtas.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande gallring av kvarstående brottsmisstankar
att riksdagen dels antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 13
§ första stycket, dels med anledning av motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 3,
1997/98:Ju48 yrkande 12 och 1997/98:Ju49 yrkande 8 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Allvarlig brottslighet i kriminalunderrättelseverksamhet (mom. 15)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Utskottet som?
och som slutar med ?Ju44 i denna del (yrkande 8)? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar vidare att definitionen av allvarlig brottslighet
innebär att praktiskt taget alla brottsbalksbrott faller under bestämmelsen.
Det kommer vidare att bli nästan omöjligt att visa att polisen inte har haft
anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att
utövas. Bestämmelsen om kriminalunderrättelseverksamhet får en orimligt
långtgående tillämpning. Regeringen bör få i uppdrag att innan polisdatalagen
träder i kraft återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till definition av
allvarlig brottslighet i paragrafen. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande allvarlig brottslighet i kriminalunderrättelseverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju44 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet (mom. 16)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Alice Åström (v),
Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin
(c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Såvitt gäller?
och som på s. 30 slutar med ?(yrkande 7 delvis)? bort ha följande lydelse:
Såvitt gäller behandling av personuppgifter i särskilda undersökningar i
kriminalunderrättelseverksamhet inger den av regeringen föreslagna ordningen
starka betänkligheter från principiella utgångspunkter. Enligt utskottets
mening innebär förslaget i denna del inte en rimlig avvägning mellan önskemålet
om en effektiv polisverksamhet å ena sidan och hänsynen till den enskildes
integritet å andra sidan. En automatiserad behandling i
kriminalunderrättelseverksamhet av uppgifter om personer som inte själva är
misstänkta för något brott, t.ex. anhöriga eller uppgiftslämnare, är ett så
allvarligt ingrepp i dessa personers integritet att den inte bör få förekomma.
Enligt utskottets mening skall det framgå av den ifrågavarande lagtexten att
endast uppgifter om misstänkta får behandlas automatiskt i särskilda
undersökningar. Med bifall till motionerna Ju42, Ju47, Ju48 (yrkande 14) och
Ju49 (yrkande 7 delvis) avstyrker utskottet regeringens förslag i denna del.
Lagtexten bör utformas i enlighet med utskottets förslag. Vad utskottet nu
anfört innebär att uppgifter om ej misstänkta personer inte kan lämnas ut till
utländska myndigheter genom automatisk databehandling.
dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju42, 1997/98:Ju47,
1997/98:Ju48 yrkande 14 och 1997/98:Ju49 yrkande 7 (delvis) antar
regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 14 § med den ändringen
att paragrafen erhåller den i bilaga 3 som Reservanternas förslag
betecknade lydelsen.
16. Kriminalunderrättelseregistrets ändamål (mom. 17)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Utskottet som?
och som på s. 31 slutar med ?avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser för sin del att det är av avgörande betydelse för skyddet av
den personliga integriteten att de bestämmelser som reglerar ändamålet med
registren och vilka uppgifter registren får innehålla inte är allt för allmänt
hållna. Enligt utskottets mening har ändamålet med
kriminalunderrättelseregister inte reglerats på ett acceptabelt sätt.
Regeringen bör, med anledning av motion Ju44 (yrkande 9) få i uppdrag att före
den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande till riksdagen återkomma med ett
nytt förslag till ändamålsbestämmelse för kriminalunderrättelseregister. I
avvaktan härpå får regeringens förslag godtas.Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande kriminalunderrättelseregistrets ändamål
att riksdagen dels antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 17
§, dels med bifall till motion 1997/98:Ju44 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister (mom. 19)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Utskottet
delar? och som slutar med ?(yrkande 16)? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör Rikspolisstyrelsen vara personuppgiftsansvarig
även för de kriminalunderrättelseregister som förs av polismyndigheter.
Regeringen bör få i uppdrag att innan den nya registerlagstiftningen träder i
kraft återkomma till riksdagen med ett förslag av denna innebörd. I avvaktan
härpå får förslaget godtas. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju48
(yrkande 16) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister
att riksdagen dels antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 18
§, dels med anledning av motion 1997/98:Ju48 yrkande 16 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Registrering av brott i DNA-registret (mom. 20)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med
?Justitieutskottet? och som slutar med ?(yrkande 5)? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att Europarådets rekommendation skall
respekteras när nu ett DNA-register inrättas. Enligt utskottets mening är det
dock angeläget att även uppgifter om resultat av DNA-analys som har gjorts
under en polisutredning rörande narkotikabrott och sexualbrott i framtiden
skall kunna registreras i DNA-registret. Utskottet anser därför att regeringen
aktivt skall verka för att Europarådsrekommendationen ändras så att fler
brottstyper än vad som nu är fallet kan föranleda registrering i DNA-register.
Vad utskottet nu med anledning av motion Ju46 (yrkande 5) anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande registrering av brott i DNA-registret
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju46 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter (mom. 22)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med
?Justitieutskottet finner? och som slutar med ?(yrkande 10)? bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att Säkerhetspolisen i
sin underrättelseverksamhet kommer att få behandla personuppgifter i enlighet
med de krav som uppställs i personuppgiftslagen och den föreslagna
polisdatalagen. Enligt utskottets mening kommer aktuella bestämmelser att
innebära att några konkreta krav inte kommer att ställas på Säkerhetspolisens
personuppgiftshantering i underrättelseverksamheten. Utskottet anser därför att
det måste finnas särskilda bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens
möjligheter att behandla personuppgifter. Regeringen bör få i uppdrag att
utarbeta sådana bestämmelser. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju44
(yrkande 10) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju44 yrkande 10 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Förutsättningarna för registrering i SÄPO-registret (mom. 23)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med
?Justitieutskottet delar? och som på s. 37 slutar med ?denna del? bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att det som en
förutsättning för registrering i SÄPO-registret av uppgifter som kan hänföras
till en enskild person skall gälla bl.a. att den som uppgifterna avser kan
misstänkas för att ha utövat eller kan komma att utöva brottslig verksamhet som
innefattar brott mot rikets säkerhet eller terrorism. Enligt utskottets mening
innebär misstankegraden ?kan misstänkas? en alltför låg grad av misstanke. Det
kan befaras att regeringens förslag kommer att innebära att någon egentlig
restriktion för registrering i samband med brottslig verksamhet inte
föreligger. Utskottet anser vidare att möjligheten att registrera om det finns
särskilda skäl för det också kan innebära en i princip obegränsad möjlighet att
registrera. Sammanfattningsvis finner utskottet att grunderna för registrering
i SÄPO:s register är alltför omfattande och oprecisa. Regeringen bör få i
uppdrag att före den nya lagstiftningens ikraftträdande återkomma till
riksdagen med i lagtext preciserade - och restriktiva - grunder för sådan
registrering. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju206 (yrkande 4) och
Ju44 (yrkande 11) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande förutsättningarna för registrering i SÄPO-registret
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju206 yrkande 4 och
1997/98:Ju44 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
21. Omvänt skaderekvisit till förmån för polisen (mom. 25)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med
?Justitieutskottet delar? och som på s. 40 slutar med ?avstyrks? bort ha
följande lydelse:
Enligt regeringsförslaget skall det raka skaderekvisit som i allmänhet gäller
för uppgifter som omfattas av förundersökningssekretess ersättas av ett omvänt
skaderekvisit när det gäller uppgifter i polisens underrättelseverksamhet. I
praktiken kommer detta att innebära att polisen i dessa fall alltid kan hänvisa
till sekretess. En rimligare ordning skulle vara att sekretessreglerna vore
desamma som för förundersökning. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med
ett förslag. I avvaktan härpå får förslaget godtas. Vad som nu anförts bör
riksdagen med anledning av motion Ju44 yrkande 3 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande omvänt skaderekvisit till förmån för polisen
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
sekretesslagen såvitt avser 5 kap. 1 § andra stycket, dels med anledning
av motion 1997/98:Ju44 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
22. Den enskildes rätt till uppgifter om sig själv (mom. 27)
Siw Persson (fp) och Gunnel Wallin (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ?Utskottet
delar? och som slutar med ?(yrkande 3)? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det föreligger ett behov av att förstärka medborgarnas
kontroll över polisens personuppgiftshantering. Enligt utskottets mening är den
enskildes rätt att ta del av uppgifter om sig själv särskilt viktig i de fall
den enskilde drabbas negativt på grund av felaktiga uppgifter. Regeringens
förslag att absolut sekretess inte längre skall gälla för uppgifter i polisens
register innebär visserligen en något större insyn i polisens
personuppgiftshantering. Utskottet anser dock att regeringens förslag inte är
tillräckligt. Enligt utskottet bör skaderekvisit ställas upp i förhållande till
den enskilde själv endast om det föreligger synnerliga skäl. Regeringen bör få
i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett förslag. Vad utskottet nu med
bifall till motion Ju49 (yrkande 3) anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande den enskildes rätt till uppgifter om sig själv
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju49 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Tiden för sekretess i polisens verksamhet (mom. 28)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?När det
gäller? och som slutar med ? (yrkande 3) avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringen föreslagit att den s.k.
förundersökningssekretessen för uppgifter som hänför sig till polisens
underrättelseverksamhet skall vara i högst 70 år. Utskottet kan inte finna att
det finns skäl att ha en längre sekretesstid i detta fall än för andra
uppgifter som omfattas av förundersökningssekretess, således 40 år. Utskottet
avstyrker, med anledning av motionerna Ju44 (yrkande 2) och Ju48 (yrkande 3)
regeringens förslag i denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande tiden för sekretess i polisens verksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 2 och
1997/98:Ju48 yrkande 3 avslår regeringens förslag till lag om ändring i
sekretesslagen såvitt avser 5 kap. 1 § fjärde stycket,
24. Tiden för sekretess i samtliga register (mom. 29)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Detsamma
gäller? och som slutar med ?(yrkande 2)? bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar i och för sig att tiden för sekretess i polisregister och
andra register med uppgifter om brott i princip begränsas. Den föreslagna tiden
är emellertid alltför lång. Utskottet anser att en sekretesstid om 50 år måste
vara till fyllest. Regeringen bör få i uppdrag att innan den nya
registerlagstiftningen träder i kraft återkomma till utskottet med ett förslag
av den innebörd utskottet nu förordat. Vad utskottet nu med bifall motion Ju48
(yrkande 2) och Ju206 (yrkandena 2 och 3) anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. I avvaktan härpå godtas den föreslagna regleringen.
dels att utskottets hemställan under moment 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande tiden för sekretess i samtliga register
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
sekretesslagen såvitt avser 7 kap. 17 § tredje stycket och 18 § fjärde
stycket, dels med bifall till motionerna 1997/98:Ju48 yrkande 2 och
1997/98:Ju206 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet
(mom. 16)
Alice Åström (v) anför:
Jag är medveten om att ett bifall till reservation 15 sannolikt skulle
innebära att Finanspolisen inte skulle kunna utföra automatisk databehandling
av personuppgifter i sin underrättelseverksamhet. Särskilt med hänsyn till den
typ av brottslighet som Finanspolisen bekämpar är en sådan inskränkning enligt
min mening inte önskvärd. Om reservation 15 bifalls, avser jag därför att i
annat sammanhang återkomma till denna fråga.
2. DNA-registret i övrigt (mom. 21)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson
(m) anför:
Vi är i och för sig positivt inställda till yrkandena i motion Ju50. Ett
förverkligande av önskemålen i motionen synes emellertid inte förenligt med
Europarådets rekommendation om användning av DNA-analys inom ramen för det
straffrättsliga systemet. Som vi framhållit i reservation 18 bör Sverige
respektera rekommendationen och i stället verka för att denna ändras i den
riktning vi eftersträvar. Med denna principiella syn på Europarådets
rekommendation kan vi inte ställa oss bakom motion Ju50.
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till ändringar i regeringens lagförslag
1. Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)
-------------------------------------------------------
|Gällande lydelse |Utskottets förslag |
--------------------------------------------------------
| 35 §[1] |
--------------------------------------------------------
|Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som|
|har väckts hos kammarrätten genom överklagande, |
|underställning eller ansökan prövas av Regeringsrätten|
|endast om Regeringsrätten har meddelat |
|prövningstillstånd. |
| Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens |
|beslut fast. En upplysning om detta skall tas in i |
|Regeringsrättens beslut. |
| Vad som sägs i första stycket gäller inte |
| 1. talan som Riksdagens ombudsmän eller|
|Justitiekanslern för i mål om disciplinansvar eller om|
|återkallelse eller begränsning av behörighet att utöva|
|yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller|
|detaljhandeln med läkemedel eller om återkallelse av|
|behörighet att utöva veterinäryrket, |
-------------------------------------------------------
|2. talan som | 2. talan som|
|Justitiekanslern för i mål |Justitiekanslern för i mål|
|enligt datalagen |enligt |
|(1973:289), |kreditupplysningslagen |
|kreditupplysningslagen |(1973:1173), inkassolagen|
|(1973:1173), inkassolagen |(1974:182), lagen|
|(1974:182), lagen |(1987:1231) om automatisk|
|(1987:1231) om automatisk |databehandling vid|
|databehandling vid |taxeringsrevision, m.m.|
|taxeringsrevision, m.m. |eller lagen (1998:150) om|
|eller lagen (1998:150) om |allmän kameraövervakning.|
|allmän kameraövervakning. | |
-------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1998:151
2. Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
-------------------------------------------------------
|Gällande lydelse |Utskottets förslag |
--------------------------------------------------------
| 9 Kap. |
| 17 §[2]1 |
-------------------------------------------------------
|Sekretess gäller, om inte | Sekretess gäller för|
|annat följer av 18 §, i |uppgift om enskilds|
| 1. utredning enligt |personliga och ekonomiska|
|bestämmelserna om |förhållanden, om inte|
|förundersökning i |annat följer av 18 § |
|brottmål, | 1. i utredning enligt|
| 2. angelägenhet, som |bestämmelserna om|
|avser användning av |förundersökning i|
|tvångsmedel i sådant mål |brottmål, |
|eller i annan verksamhet | 2. i angelägenhet, som|
|för att förebygga brott |avser användning av|
|eller som avser |tvångsmedel i sådant mål|
|registerkontroll och |eller i annan verksamhet|
|särskild personutredning |för att förebygga brott, |
|enligt | 3. i angelägenhet som|
|säkerhetsskyddslagen |avser registerkontroll och|
|(1996:627), |särskild personutredning|
| 3. åklagarmyndighets, |enligt |
|polismyndighets, |säkerhetsskyddslagen |
|skattemyndighets, |(1996:627), |
|tullmyndighets eller | 4. i åklagarmyndighets,|
|kustbevakningens |polismyndighets, |
|verksamhet i övrigt för |skattemyndighets, Statens|
|att förebygga, uppdaga, |kriminaltekniska |
|utreda eller beivra brott |laboratoriums, |
| för uppgift om enskilds |tullmyndighets eller|
|personliga eller |kustbevakningens |
|ekonomiska förhållanden, |verksamhet i övrigt för|
|om det kan antas att den |att förebygga, uppdaga,|
|enskilde eller någon honom |utreda eller beivra brott,|
|närstående lider skada | 5. i register som förs|
|eller men om uppgiften |av Rikspolisstyrelsen|
|röjs. |enligt polisdatalagen|
| |(1998:000) eller som|
| |annars behandlas där med|
| |stöd av samma lag, |
| | 6. i register som förs|
| |enligt lagen (1998:000) om|
| |misstankeregister, |
| | om det inte står klart|
| |att uppgiften kan röjas|
| |utan att den enskilde|
| |eller någon honom|
| |närstående lider men. |
--------------------------------------------------------
|Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första|
|stycket, för anmälan eller utsaga från enskild, om det|
|kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för|
|våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. |
-------------------------------------------------------
|Utan hinder av sekretessen | Utan hinder av|
|får uppgift lämnas till |sekretessen får uppgift|
|enskild enligt vad som |lämnas till enskild enligt|
|föreskrivs i den särskilda |vad som föreskrivs i den|
|lagstiftningen om unga |särskilda lagstiftningen|
|lagöverträdare. |om unga lagöverträdare och|
| |i säkerhetsskyddslagen|
| |(1996:627) samt i|
| |förordning som har stöd i|
| |denna lag. Utan hinder av|
| |sekretessen får uppgift|
| |vidare lämnas ut enligt|
| |vad som föreskrivs i lagen|
| |(1998:000) om|
| |misstankeregister och|
| |polisdatalagen (1998:000)|
| |samt i förordningar som|
| |har stöd i dessa lagar. |
--------------------------------------------------------
|I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen|
|i högst sjuttio år. |
--------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[2]:1 Senaste lydelse 1997:1026
3. Lag om ändring i lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell
statistik
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| 1 § |
-------------------------------------------------------
|Denna lag gäller | Denna lag gäller sådan|
|personregister enligt 1 § |behandling av|
|datalagen(1973:289) som |personuppgifter som utförs|
|inrättas och förs för att |för att framställa|
|framställa officiell |officiell statistik enligt|
|statistik enligt lagen |lagen (1992:889) om den|
|(1992:889) om den |officiella statistiken och|
|officiella stati-stiken |omfattar uppgifter som |
|och innehåller uppgifter | 1. avses i 13 eller 21 §|
|som |person-uppgiftslagen |
| 1. avses i 4 § datalagen |(1998:000), eller |
|(1973:289), | 2. avser enskilda|
| 2. utgör omdöme eller |personers inkomst- eller|
|annan värderande |förmögenhetsförhållanden,|
|upplysning om enskilda |med undantag av uppgifter|
|personer, eller |som rör enskildas|
| 3. avser enskilda |näringsverksamhet och|
|personers inkomst- eller |uppgifter som framgår av|
|förmögenhetsförhållanden, |beskattningsbeslut som|
|med undantag av uppgifter |inte omfattas av sekretess|
|som rör enskildas |enligt 9 kap. 1 §|
|näringsverksamhet och |sekretesslagen (1980:100).|
|uppgifter som framgår av | |
|beskattningsbeslut som | |
|inte omfattas av sekretess | |
|enligt 9 kap. 1 § | |
|sekretesslagen (1980:100). | |
-------------------------------------------------------
|Personregistret får | Behandling som avses i|
|inrättas och föras endast |första stycket får utföras|
|enligt föreskrifter som |endast enligt föreskrifter|
|regeringen meddelar. |som regeringen meddelar. |
-------------------------------------------------------
Reservanternas förslag till ändring i regeringens förslag till polisdatalag
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |
--------------------------------------------------------
| 14 § |
--------------------------------------------------------
|I kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter |
|behandlas endast om |
| 1. en särskild undersökning har inletts under ledning|
|av Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet och |
|2. det finns anledning anta att allvarlig brottslighet|
|har utövats eller kommer att utövas. |
-------------------------------------------------------
|Uppgifter om en enskild | Uppgifter om en enskild|
|person som det inte finns |person som det inte finns|
|någon misstanke mot skall |någon misstanke mot får|
|förses med en upplysning |inte behandlas. |
|om detta förhållande. | |
--------------------------------------------------------
|Personuppgifter får också behandlas i|
|kriminalunderrättelseregister i enlighet med 17-21 §§.|
--------------------------------------------------------
Konstitutionsutskottets yttrande
1997/98:KU10y
Polisens register
Till justitieutskottet
Justitieutskottet har den 26 mars 1998 beslutat att bereda
konstitutionsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1997/98:97
Polisens register jämte följdmotioner.
Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till frågor om reformbehovet,
sekretess, innehållet i belastnings- och misstankeregistren, utlämnande av
uppgifter ur nämnda register, allmänna bestämmelser i polisdatalagen,
kvarstående brottsmisstankar, andra register, kriminalunderrättelseverksamhet,
DNA-register, behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet samt
vissa gemensamma frågor. När det gäller regeringens förslag till en bestämmelse
i polisdatalagen om behandling av känsliga personuppgifter lämnar
konstitutionsutskottet frågan om användningen av begreppet ?sexuell läggning?,
som aktualiserats i flera motioner, till justitieutskottet för närmare
behandling.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslår regeringen en polisdatalag, en lag om
belastningsregister och en lag om misstankeregister. Belastningsregistret
föreslås ersätta den registrering av påföljder m.m. som för närvarande sker i
person- och belastningsregistret. Misstankeregistret föreslås innehålla
uppgifter om skäliga brottsmisstankar. Enligt förslaget skall polisdatalagen
ersätta polisregisterlagen (1965:94) och innehålla de bestämmelser som, utöver
personuppgiftslagen, behövs för behandling av personuppgifter i polisens
verksamhet. Polisdatalagen föreslås innehålla bestämmelser om bl.a. SÄPO-
registret, kriminalunderrättelseregister och DNA-register.
Regeringen föreslår därutöver följdändringar i vissa lagar till den av
riksdagen nyligen beslutade personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44, bet.
1997/98:KU18, prot. 1997/98:91).
Bakgrund
Ärendet och dess beredning
I proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering av påföljder m.m.
föreslog regeringen riktlinjer för uppbyggnaden av en ny struktur avseende de
brottsregister m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen. Förslaget innebar
att person- och belastningsregistret skulle ersättas av ett belastningsregister
och att det skulle inrättas ett misstankeregister. Riksdagen har godkänt de
föreslagna riktlinjerna (bet. 1994/95:JuU21, rskr. 1994/95:378).
Den 30 mars 1995 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag att
utarbeta förslag till rättslig reglering av belastningsregistret och
misstankeregistret samt överväga vilka ändringar som behövs i
polisregisterlagen (1965:94). Arbetet skulle bedrivas i enlighet med de
riktlinjer som regeringen hade lagt fram i proposition 1994/95:144. I uppdraget
ingick också att utarbeta förslag till en rättslig reglering av
polisunderrättelseregister och DNA-register. Uppdraget omfattade ursprungligen
inte Säkerhetspolisen. Utredningen antog namnet Registerutredningen.
Regeringen beslutade den 14 mars 1996 genom tilläggsdirektiv att den
inskränkning i uppdraget som avsåg Säkerhetspolisen inte längre skulle gälla.
I mars 1996 överlämnade utredningen delbetänkandet
Kriminalunderrättelseregister - DNA-register (SOU 1996:35). Betänkandet har
remissbehandlats. Utredningens förslag i delbetänkandet var utformade mot
bakgrund av datalagen (1973:289). I april 1997 överlämnade utredningen sitt
slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65). Förslagen i slutbetänkandet
bygger på Datalagskommitténs förslag till persondatalag (SOU 1997:39).
Förslagen från delbetänkandet har därför flyttats över till den nya lag om
polisens behandling av personuppgifter som föreslås i slutbetänkandet.
Betänkandet har remissbehandlats.
I den nu aktuella propositionen tar regeringen ställning till utredningens
förslag. Därutöver föreslår regeringen en ändring i sekretesslagen såvitt avser
sekretess för uppgifter som hänför sig till vapenregister. Ändringen är
föranledd av en tidigare beslutad omläggning av systemet för avisering av
folkbokföringsuppgifter (prop. 1994/95:201, bet. 1994/95:SkU26, rskr. 1994/95:
372). Regeringen föreslår vidare att det i vissa lagar görs rent redaktionella
följdändringar till den av riksdagen den 16 april 1998 antagna
personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, prot. 1997/98:91).
Internationellt polissamarbete
Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom
polissektorn
Inom Europarådet antogs år 1987 en rekommendation No. R (87) 15, om
användningen av personuppgifter inom polissektorn. Rekommendationen innehåller
speciella dataskyddsregler för personuppgifter som polisen samlar in, lagrar,
använder eller överför med hjälp av automatisk databehandling i syfte att
förhindra och bekämpa brott eller upprätthålla allmän ordning. Endast sådana
personuppgifter som är nödvändiga för att förhindra en verklig fara eller
bekämpa ett visst brott får samlas in, om inte den nationella lagstiftningen
tillåter ett mer omfattande uppgiftssamlande. Skilda kategorier av lagrade
uppgifter skall så långt som möjligt kunna skiljas från varandra efter graden
av riktighet och tillförlitlighet. I synnerhet skall uppgifter som grundar sig
på fakta kunna skiljas från uppgifter som grundar sig på omdömen eller
personliga värderingar.
Europol
Medlemsstaterna i Europeiska unionen har genom Europolkonventionen beslutat
upprätta en europeisk polisbyrå, Europol. Sverige har nyligen tillträtt
konventionen (prop. 1996/97:164, bet. 1997/98:JuU2, rskr. 1997/98:22).
Målsättningen med Europol är att förbättra effektiviteten hos behöriga
myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller förebyggande av
och kampen mot viss definierad brottslighet, t.ex. grova narkotikabrott,
gränsöverskridande handel med barn som utnyttjas sexuellt, olaglig handel med
nukleära och radioaktiva ämnen eller den brottslighet som är förknippad med
illegala immigrationsnätverk.
Europols arbetsuppgifter skall i första hand bestå av att underlätta
informationsutbytet mellan medlemsstaterna, inhämta, sammanställa och analysera
information och underrättelser samt delge de nationella enheterna de
underättelser som berör deras länder. Europol skall ha ett informationssystem
bestående av ett informationsregsiter med begränsat tydligt innehåll som
tillåter snabb sökning av de uppgifter som finns hos medlemsstaterna och hos
Europol, analysregister för arbetet i olika undersökningar och ett
indexregister, som innehåller vissa uppgifter från analysregistren.
Schengen
Riksdagen har nyligen beslutat godkänna att Sverige ansluter sig till
Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, bet. 1997/98:JuU15, prot. 1997/98:91).
Schengensamarbetet bygger på två grundtankar. Det första är den fria
rörligheten för personer, i den betydelsen att personkontrollerna vid
nationsgränserna mellan Schengenstaterna skall upphöra. Den andra är att kampen
skall stärkas mot internationell kriminalitet och illegal invandring. Ett
hjälpmedel i detta sammanhang är dataregistret Schengens informationssystem
(SIS). Registret är uppbyggt som ett spanings- och efterlysningshjälpmedel. Det
skiljer sig således helt från Europols register. I SIS kan varje Schengenstat
föra in uppgifter om personer eller föremål som är efterlysta eller på annat
sätt eftersökta med en begäran om att någon åtgärd skall vidtas när den
efterlysta personen påträffas. I SIS förekommer endast identifieringsuppgifter
av dessa personer. De kompletterande uppgifter som behövs för att ett land
skall kunna verkställa åtgärden lämnas över först när det blir aktuellt i varje
enskilt fall genom direkt kontakt mellan länderna.
Reformbehovet
Propositionen
Regeringen anför att datorkapaciteten och tekniken för informationsöverföring
utvecklas i snabb takt inom polisväsendet. Den nu gällande lagstiftningen
hindrar enligt regeringen polisen från att på ett effektivt sätt använda sig av
de fördelar den moderna informationstekniken innebär.
Vidare framhåller regeringen att det kan förutses att praktiskt taget allt
skrivarbete inom polisen i framtiden kommer att utföras med hjälp av någon form
av informationsteknik. Enligt regeringen kommer tekniken med scanning på sikt
att leda till att polisen helt och hållet arbetar med elektroniska akter inom
ramen för bl.a. förundersökningsförfarandet.
Regeringen anför att den tekniska utvecklingen gör att det är angeläget att
det så snart som möjligt också tas fram en lagstiftning som ger den rättsliga
ramen för myndigheternas utvecklingsarbete. Lagstiftningen bör inte hindra
polisen från att på ett effektivt sätt använda informationsteknik. Samtidigt
måste sådana viktiga samhällsintressen som upprätthållandet av
offentlighetsprincipen och skyddet för den personliga integriteten noga
beaktas. Det är enligt regeringen uppenbart att den nuvarande
polisregisterlagstiftningen inte uppfyller de krav som bör ställas i dagens
samhälle. En reformering av registerlagstiftningen är därför nödvändig.
Därutöver framhåller regeringen att det också är angeläget att lagstiftningen
uppfyller de krav som uppställs i de internationella överenskommelser som
Sverige har ingått. I det internationella brottsbekämpande samarbetet har
utvecklingen av informationstekniken också stor betydelse. Regeringen anför att
varken Europolkonventionen eller Schengenkonventionen innebär att Sverige måste
införa någon ny polisregisterlagstiftning. Sverige kan enligt regeringen
uppfylla sin åtaganden också med gällande reglering av polisregisterfrågorna.
Däremot påverkas effektiviteten i polissamarbetet av registerlagstiftningens
utformning.
Enligt regeringen bör en utgångspunkt för en reform vara att hinder för ett
rationellt utnyttjande av datorstöd inte bör ställas upp i större utsträckning
än vad som är nödvändigt med hänsyn till intresset av skydd för den personliga
integriteten.
Motionerna
I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen
avslår propositionen (yrkande 1). Motionärerna påpekar att den lagstiftning som
behandlas i propositionen är utomordentligt känslig vad gäller den
gränsdragning som måste göras för att värna berättigade krav på hänsyn till den
enskildes integritet. Vad som hittills har blivit känt om registrering av
ovidkommande uppgifter i SÄPO:s register är enligt motionärerna tillräcklig
orsak för att lägga ned stor möda på att söka förhindra att lagstiftningen ger
utrymme för liknande övegrepp i framtiden. Motionärerna anför vidare att
regeringens avvägningar när det gäller motstridiga intressen på detta område
kännetecknas av en obalans och att hänsynen till effektiviteten i polisarbetet
och en önskan att uppträda som mönsterelever inom Schengen- och
Europolsamarbetet fått väga alltför tungt i förhållande till den enskildes
anspråk på rimlig hänsyn till den personliga integriteten. Enligt motionärerna
bör hela propositionen omarbetas för att integritetsaspekterna för den enskilde
skall bli bättre beaktade.
Även i motion 1997/98:Ju43 av Bengt Harding Olson (fp) hemställs att riksdagen
avslår propositionen (yrkande 1). Enligt motionären bör det i Sverige införas
en generell integritetslagstiftning för att förstärka skyddet för den
personliga integriteten och i avvaktan därpå är det orimligt att införa
delreformer som verkar i motsatt riktning. Motionären anser att rimligheten i
detta krav har förstärkts genom det nu framlagda förslaget om polisens
register. Propositionen bör därför avslås. Enligt motionären bör regeringen
därefter återkomma med en övergripande lagstiftning och sedan vid behov med
detaljreglering.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att den allt större betydelse som användningen av modern
informationsteknik får i polisens arbete medför ökade krav på lagstiftningen
som reglerar denna verksamhet. Regeringen påpekar att den nu gällande
lagstiftningen hindrar polisen från att på ett effektivt sätt använda sig av de
fördelar som den moderna informationstekniken innebär. Vidare anför regeringen
att det i lagstiftningen måste beaktas sådana viktiga samhällsintressen som
upprätthållandet av offentlighetsprincipen och skyddet för den personliga
integriteten. Enligt regeringen är det uppenbart att den nuvarande
polisregisterlagstiftningen inte uppfyller de krav som bör ställas i dagens
samhälle. Utskottet instämmer i denna bedömning. Utskottet vill vidare, i
likhet med regeringen, framhålla att det är angeläget att lagstiftningen
uppfyller de krav som uppställs i de internationella överenskommelser som
Sverige har ingått. Regeringen konstaterar att Sverige visserligen kan uppfylla
sina åtaganden med gällande reglering av polisregisterfrågorna. Enligt
regeringen påverkas däremot effektiviteten i polissamarbetet av
registerlagstiftningens utformning. Utskottet konstaterar härvid att en
utgångspunkt för regeringen vid utformningen av den nu föreslagna
lagstiftningen har varit att hinder för ett rationellt utnyttjande av datorstöd
inte bör ställas upp i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn
till intresset av skydd för den personliga integriteten. I reformarbetet har
avvägningar således gjorts i syfte att uppställa garantier mot otillbörlig
kränkning av den personliga integriteten. Mot bakgrund av det anförda anser
utskottet att propositionen inte bör avslås såsom föreslås i motionerna
1997/98:Ju43 yrkande 1 och 1997/98:Ju44 yrkande 1.
Sekretess
Propositionen
Regeringen föreslår att den absoluta sekretessen avskaffas för alla
polisregister utom belastningsregistret. Den enskilde får en principiell rätt
att få ut uppgifter om sig själv från samtliga polisregister.
Därutöver föreslår regeringen att sekretessen för uppgifter i polisregister
och andra register med uppgifter om brott tidsbegränsas till 70 år. Den s.k.
förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet skall enligt
förslaget gälla i 70 år för uppgifter i underrättelseverksamhet och i 40 år i
övrigt.
När det gäller förundersökningssekretessen föreslår regeringen att
sekretessen till förmån för den enskilde för uppgifter i det allmännas
brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet skall gälla med ett omvänt
skaderekvisit. För uppgifter som förekommer i underrättelseverksamhet skall
vidare enligt förslaget sekretess även gälla med ett omvänt skaderekvisit till
skydd för polisens verksamhet.
I skälen för sitt förslag anför regeringen sammanfattningsvis när det gäller
möjligheterna till ökad insyn i polisregister att den absoluta sekretessen
skall behållas för uppgifter i belastningsregister. För uppgifter i andra
register skall det i stället gälla sekretess med ett omvänt skaderekvisit till
skydd för den enskilde. Det innebär att uppgifterna får lämnas ut om det står
klart att det kan ske utan skada. Förslaget innebär enligt regeringen också att
reglerna i 14 kap. sekretesslagen, utom när det gäller belastningsregistret,
blir tillämpliga. Det innebär bl.a. att den enskilde själv får rätt att ta del
av de uppgifter som finns registrerade om honom eller henne om det står klart
att det kan ske utan skada för utredningen och det inte heller finns någon
annan sekretessgrund. När det gäller uppgifter i belastningsregister föreslår
regeringen att den enskilde alltid skall ha rätt att få ut de uppgifter som
finns registrerade om honom eller henne.
Vidare konstaterar regeringen när det gäller frågan om tidsbegränsning av
sekretessen att sekretessen för kriminal- och polisregister för närvarande inte
är begränsad i tiden. Som regel upphör emellertid sekretess för andra uppgifter
vid en viss angiven tidpunkt. Skälet till att sekretessen i regel
tidsbegränsats är enligt regeringen att en uppgift endast bör vara underkastad
sekretess i det fall där det verkligen medför en risk för skada att röja den.
Denna risk minskar normalt med tiden. I förarbetena till sekretesslagen (prop.
1979/80:2 del A s. 87) framhöll departementschefen att det t.ex. kunde bli
mycket svårt att efter lång tid enbart med utgångspunkt från ett skaderekvisit
avgöra om en viss handling skulle omfattas av sekretess eller inte. Det ansågs
därför att sekretesslagen en gång för alla borde avgöra vid vilken tidpunkt
skaderisken skall anses upphöra. Regeringen anser att sekretessen för uppgifter
i polisregister och andra register angående brott skall begränsas till 70 år.
Regeringen konstaterar vidare att den s.k. förundersökningssekretessen, som
gäller till skydd för det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande
verksamhet, enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller i högst 40 år. Enligt
regeringen kan det finna skäl att förlänga den tiden, t.ex. för att skydda en
uppgiftslämnare, eftersom någon absolut sekretess enligt regeringens förslag
inte längre skall gälla för uppgifter i flertalet polisregister. Regeringen
anser vidare att det i den underrättelseverksamhet som bedrivs hos
Säkerhetspolisen och den öppna polisen finns starka skäl för en längre
sekretesstid än 40 år. Sekretesstiden bör därför bestämmas till högst 70 år.
När det gäller med vilket skaderekvisit förundersökningssekretessen till
förmån för polisens verksamhet skall gälla anför regeringen att det med hänsyn
till den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver är motiverat att skärpa
sekretessen när den absoluta sekretessen avskaffas för uppgifter i SÄPO-
registret. Sekretess med ett omvänt skaderekvisit kommer då att gälla för alla
uppgifter som Säkerhetspolisen behandlar i sin underrättelseverksamhet.
Regeringen konstaterar vidare att Rikspolisstyrelsen i sitt remissvar över
Registerutredningens betänkande har anfört att motsvarande sekretesskydd måste
gälla för den öppna polisens spanings- och underrättelseverksamhet. Regeringen
har förståelse för denna synpunkt. Därvid konstaterar regeringen att den
absoluta sekretess som för närvarande råder för uppgifter i polisregister
indirekt har stor betydelse även för polisens verksamhet. Regeringen kan därför
instämma i Rikspolisstyrelsens uppfattning att samma argument som förts fram
beträffande Säkerhetspolisens verksamhet även gör sig gällande för den öppna
polisens underrättelseverksamhet. Enligt regeringens bedömning är det därför
motiverat att införa ett omvänt skaderekvisit även till skydd för den öppna
polisens underrättelseverksamhet.
Därutöver anför regeringen att den avgränsning som föreslås av den öppna
polisens underrättelseverksamhet genom en definition i polisdatalagen är
tillräcklig för att det skall vara möjligt att införa en strängare sekretess
även i den öppna polisens underrättelseverksamhet. För uppgifter som hänför sig
till underrättelseverksamhet bör därför sekretess gälla om det inte står klart
att uppgifterna kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda
åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas.
Motionerna
I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att de skäl som
anförts för en förlängningen av sekretesstiden för underrättelseverksamhet som
bedrivs vid Säkerhetspolisen och den öppna polisen inte har en sådan tyngd att
förlängningen av sekretesstiden kan godtas. Regeringens förslag till 5 kap. 1 §
fjärde stycket sekretesslagen bör därför avslås (yrkande 2).
Därutöver anförs i motionen att det inte kan godtas att
förundersökningssekretessen skärps hos Säkerhetspolisen och i den öppna
polisens underrättelseverksamhet. Enligt motionärerna innebär det förhållandet
att ett omvänt skaderekvisit införs endast en relativt begränsad förändring i
förhållande till den nuvarande absoluta sekretessen. Vänsterpartiet anser att
ett rakt skaderekvisit skall gälla beträffande förundersökningar också hos
Säkerhetspolisen och i den öppna polisens underrättelseverksamhet (yrkande 3).
I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) föreslås
att sekretessen för uppgifter i polisregister och andra register med uppgifter
om brott tidsbegränsas till 50 år (yrkande 2). Enligt motionärerna bör även
förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet gälla i 50 år
(yrkande 3).
I motion 1997/98:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att ett omvänt
skaderekvisit till skydd för den enskilde genomgående bör gälla för uppgifter
om enskilds personliga och ekonomiska föhållanden (yrkande 2).
Därutöver anförs i motionen att något skaderekvisit inte bör uppställas i
förhållande till den registrerade, såvida det inte föreligger synnerliga skäl.
Den enskildes rätt att ta del av uppgifter om sig själv är enligt motionärerna
särskilt viktigt i de fall då den enskilde drabbas negativt på grund av
felaktiga uppgifter. Detta skulle förstärka medborgarnas kontroll över
personuppgiftshanteringen. Motionärerna yrkar att vad som anförts ges
regeringen till känna (yrkande 3).
Bakgrund
I sekretesslagen förekommer tre grader av sekretesskydd.
Ett rakt skaderekvisit innebär presumtion för offentlighet. Av ett sådant
skaderekvisit följer att sekretess föreligger, om det kan antas att någon skada
uppkommer om uppgiften röjs.
Ett omvänt skaderekvisit innebär presumtion för sekretess. Om ett sådant
skaderekvisit uppställs innebär det att sekretess gäller, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan skada.
Absolut sekretess innebär att något skaderekvisit inte ställs upp som villkor
för sekretessen. Sekretessen gäller således under alla förhållanden.
Utskottets bedömning
Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen nu, i syfte att öka
medborgarnas insyn i polisens register, föreslår lättnader i den sekretess som
för närvarande gäller för dessa register. Härvid delar utskottet regeringens
bedömning att det är motiverat att skilja mellan olika register när det skall
avgöras hur sträng sekretess som bör gälla. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag att den absoluta sekretessen avskaffas för alla polisregister utom
belastningsregistret och att sekretess i stället skall gälla med ett omvänt
skaderekvisit. För att öka insynen i registren är det också värdefullt att
sekretessen nu föreslås bli begränsad i tiden. Regeringen föreslår härvid att
sekretessen för uppgifter i polisens register och i andra register angående
brott begränsas till 70 år, vilket motsvarar den sekretess som normalt gäller
för enskilds personliga förhållanden. Utskottet anser en sådan tid motiverad
och tillstyrker regeringens förslag. Vad som föreslås i motion 1997/98:Ju48
yrkande 2 om en kortare sekretesstid avstyrks därför.
Mot bakgrund av att det nu föreslås att absolut sekretess inte längre skall
gälla för uppgifter i polisens register delar utskottet regeringens bedömning
att det finns skäl att förlänga tiden för den s.k. förundersökningssekretessen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att sekretesstiden för uppgifter i
underrättelseverksamhet som bedrivs hos den öppna polisen och Säkerhetspolisen
förlängs från 40 till 70 år. Därmed avstyrker utskottet motion 1997/98:Ju44
yrkande 2 och 1997/98:Ju48 yrkande 3. Övrig del av den s.k.
förundersökningssekretessen skall således även fortsättningsvis gälla i 40 år.
När det gäller frågan om med vilket skaderekvisit sekretess skall gälla till
skydd för polisens brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet vill
utskottet först erinra om att sådan sekretess för närvarande enligt 5 kap. 1 §
sekretesslagen gäller med ett rakt skaderekvisit. Sekretessen enligt nämnda
lagrum gäller för uppgift om förundersökning i brottmål och angelägenhet, som
avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att
förebygga brott. Den gäller också för polisens verksamhet i övrigt för att
förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott.
Regeringens förslag innebär att ett omvänt skaderekvisit införs för
Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet. Med en sådan ordning kommer
sekretess med ett omvänt skaderekvisit att gälla för alla uppgifter som
Säkerhetspolisen behandlar i sin underrättelseverksamhet, dvs. både i SÄPO-
registret och i övrigt. Utskottet vill härvid framhålla att det nuvarande SÄPO-
registret enligt rättspraxis anses bestå av bl.a. ett datoriserat
centralregister och de akter registret ger upplysning om. Detta innebär att all
personuppgiftshantering hos Säkerhetspolisen för att underlätta spaning i syfte
att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och
för att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen
(1996:627) ingår i registret. Absolut sekretess gäller således för närvarande
för samtliga dessa personuppgifter. Regeringens förslag till reglering av SÄPO-
registret innebär att detta avgränsas till att endast innehålla uppgifter om
personer som registrerats på vissa bestämda grunder. Enligt regeringen bör
registret utgöra ingången till de akter som hanteras hos Säkerhetspolisen och
som således inte längre skall ingå i registret. Att ett omvänt skaderekvisit nu
föreslås gälla i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet kommer därför i
praktiken att innebära en lättnad i sekretessen i förhållande till vad som
gäller i dag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Motion 1997/98:Ju44
yrkande 3 avstyrks därför i denna del.
Regeringen framhåller vidare att den absoluta sekretessen som för närvarande
gäller för uppgifter i polisregister indirekt har stor betydelse även för den
öppna polisens underrättelseverksamhet. Regeringen anser det därför motiverat
att införa ett omvänt skaderekvisit också till skydd för denna verksamhet.
Uppgifter som i övrigt förekommer i polisens brottsförebyggande och
brottsbeivrande verksamhet, t.ex. i förundersökning i brottmål, skall enligt
förslaget således även fortsättningsvis gälla med ett rakt skaderekvisit.
Utskottet, som konstaterar att den öppna polisens underrättelseverksamhet
föreslås avgränsas genom en definition i polisdatalagen, har inget att invända
mot en sådan ordning och tillstyrker förslaget. Motion 1997/98:Ju44 yrkande 3
avstyrks därför också i denna del.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag att sekretessen till skydd
för den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden skärps och skall gälla
med ett omvänt skaderekvisit i det allmännas brottsförebyggande och
brottsbeivrande verksamhet. Samma sekretesskydd kommer således att gälla
oavsett om uppgiften finns i ett polisregister eller är representerad på annat
sätt. Vad som begärs i motion 1997/98:Ju49 yrkande 2 är därför tillgodosett.
Motionen avstyrks.
Därutöver konstaterar utskottet att regeringens förslag att avskaffa den
absoluta sekretessen, utom såvitt avser belastningsregistret, innebär att
reglerna i 14 kap. sekretesslagen blir tillämpliga. Detta innebär bl.a. att den
enskilde själv får rätt att ta del av de uppgifter som finns registrerade om
honom eller henne om det står klart att det kan ske utan fara för utredningen
och om det inte finns någon annan sekretessgrund. I fråga om uppgifter i
belastningsregistret föreslår regeringen att den enskilde alltid skall ha rätt
att få ut de uppgifter som finns registrerade om honom eller henne. Utskottet
finner att regeringen härvid har gjort en lämplig avvägning mellan
skyddsintressen och den enskildes behov av insyn rörande vilka uppgifter om
honom eller henne som förekommer i polisens verksamhet. Med det anförda
avstyrker utskottet vad som föreslås i motion 1997/98:Ju49 yrkande 3.
Belastningsregistrets innehåll
Propositionen
Regeringen föreslår att alla påföljder för brott skall registreras i
belastningsregistret. Integritetsaspekten tillgodoses genom begränsningar i
utlämnandet. Uppgifter om brott som endast föranlett penningböter skall enligt
förslaget bara lämnas ut till de myndigheter som behöver dessa uppgifter, t.ex.
för att pröva frågan om körkort.
Därutöver föreslår regeringen att belastningsregistret skall innehålla
uppgifter om den som meddelats åtalsunderlåtelse.
Enligt förslaget skall belastningsregistret i övrigt innehålla uppgifter om
den som har ålagts förvandlingsstraff för böter, den som med tillämpning av 30
kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från påföljd, den som skall utvisas
eller utlämnas enligt någon av utlänningslagarna samt den som har meddelats
besöksförbud.
Regeringen föreslår också att vissa uppgifter om den som är dömd i utlandet
skall registreras.
När det gäller övriga uppgifter som skall registreras anför regeringen i skälen
för sitt förslag att en av utgångspunkterna för lagstiftningsärendet är att
dubbelregistrering bör undvikas. Dubbelregistrering innebär dels en ökad
spridning av uppgifterna, dels ökade kostnader för registrering. Mot denna
bakgrund anser regeringen inte att det finns någon anledning att, utöver den
registrering som förs av Patent- och registreringsverket (PRV) i
näringsförbudsregistret, registrera uppgifter om näringsförbud. Regeringen
påpekar att näringsförbudsregistret förs för ett annat ändamål än
belastningsregistret. Registret är dessutom offentligt. Förutsättningarna för
en överföring av registreringen av näringsförbud till belastningsregistret är
inte belysta i lagstiftningsärendet. Regeringen finner därför inte skäl att nu
föreslå någon ändring avseende registrering av näringsförbud.
Motionen
I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren ( båda mp) anförs
att även uppgifter om meddelade näringsförbud skall antecknas i
belastningsregistret. Enligt motionärerna bör uppgifter om näringsförbud
rapporteras till belastningsregistret och hämtas därifrån av PRV för att läggas
i det offentliga registret och i övrigt hanteras av PRV (yrkande 4).
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag rörande vilka uppgifter som skall
föras in i belastningsregistret. När det gäller vad som föreslås i motion
1997/98:Ju48 yrkande 4 om att också uppgift om näringsförbud skall föras in i
registret delar utskottet regeringens bedömning att någon dubbelregistrering
inte bör komma i fråga. Utskottet konstaterar vidare, liksom regeringen, att
förutsättningarna för en överföring av registreringen av näringsförbud från
näringsförbudsregistret till belastningsregistret inte är belysta i
lagstiftningsärendet. Riksdagen bör därför enligt utskottets mening inte nu
vidta någon åtgärd med anledning av motionen.
Misstankeregistrets innehåll
Propositionen
Regeringen föreslår att misstankeregistret skall innehålla uppgifter om den som
har fyllt 15 år och som är skäligen misstänkt antingen för något brott mot
brottsbalken eller för något annat brott för vilket svårare straff än böter är
föreskrivet. Enligt förslaget skall uppgifter också föras in om den som är
skäligen misstänkt för ett motsvarande brott utomlands, om frågan om lagföring
för brottet skall avgöras i Sverige. Registret föreslås också innehålla
uppgifter om den mot vilken det har inletts talan om förvandling av böter och
om den som begärts utlämnad för brott.
I skälen för sitt förslag anför regeringen att den delar Registerutredningens
bedömning att, såvitt gäller brott begångna i Sverige, brott enligt
brottsbalken alltid skall registreras och att andra brott för vilka svårare
straff än böter är föreskrivet skall registreras. Detta innebär enligt
regeringen en viss förenkling i förhållande till gällande rätt. Vidare bör
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få föreskriva att
registreringen skall begränsas. I en förordning i anslutning till lagen kan då
undantag göras för de mer bagatellartade brott som inte bör registreras.
Regeringen konstaterar därutöver att det enligt 3 § polislagen (1984:387)
allmänt sett åligger polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom
socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda
någon åtgärd av dem. Socialtjänsten skall alltså underrättas om en
polisutredning rörande ett barn. Den brottslighet som ett enskilt barn
misstänks för kommer enligt regeringen därför som regel att registreras i
barnets akt hos socialtjänsten. Med anledning härav anser regeringen att det är
tveksamt om det finns något behov av att registrera minderåriga. Mot detta
talar enligt regeringen också hänsynen till den unges integritet. Regeringen
anser således att det inte finns tillräckligt starka skäl för att motivera att
barn som inte är straffmyndiga registreras på samma sätt som vuxna. Någon
registrering av ungdomar under 15 år bör därför inte ske.
Motionen
I motion 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) anförs att det är av stor
betydelse inte minst för närpolisens kartläggning av brott och brottsbekämpning
i stort att även brott som begås av minderåriga lagöverträdare kan omfattas av
polisens misstankeregister. Möjligheten till en registrering skulle ge polisen
och andra rättsvårdande myndigheter en betydligt klarare bild av den gripne och
den situation han befinner sig i. Enligt motionärerna skulle en registrering
vidare möjliggöra en mer rättvisande statistik över brott som begås av barn
under 15 år. Motionärerna föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär
förslag till en sådan ändring som möjliggör registrering av personer under 15
år som skäligen kan misstänkas för brott i enlighet med vad som anförs i
motionen (yrkande 1).
Utskottets bedömning
När det gäller i vad mån uppgifter rörande barn som misstänks för brott skall
registreras i det föreslagna misstankeregistret föreslår regeringen att
uppgifter om minderåriga barn inte skall föras in i registret. Härvid
framhåller regeringen att socialtjänsten skall underrättas i de fall en
polisutredning har inletts angående ett barn. Regeringen anser att det därför
är tveksamt om det finns något behov av att registrera minderåriga. Mot en
registrering talar enligt regeringen också hänsynen till barnets integritet.
Utskottet delar denna bedömning och tillstyrker regeringens förslag att endast
registrering av barn som har fyllt 15 år skall komma i fråga. Vad som föreslås
i motion 1997/98:Ju46 yrkande 1 om att registrering skall kunna ske även av
barn under 15 år avstyrks därmed. Utskottet tillstyrker även i övrigt
regeringens förslag när det gäller vilka uppgifter som skall föras in i
registret.
Utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret och misstankeregistret
Propositionen
Belastningsregistret
Regeringen föreslår att det i belastningsregistret anges till vilka myndigheter
i Sverige ett utlämnande av personuppgifter i registret på begäran skall ske.
Enligt förslaget skall en behovs- och proportionalitetsprincip införas som
innebär att en myndighet som begär uppgifter ur registret noga skall pröva
behovet av information.
Därutöver föreslår regeringen att den registrerade alltid skall ha rätt att
få ut de uppgifter som finns registrerade om honom eller henne. Förslaget
innebär vidare att regeringen bemyndigas att föreskriva möjlighet till
begränsningar av ett registerutdrag som en enskild behöver för ett särskilt
ändamål.
Enligt regeringens förslag skall ett utlämnande även kunna ske till en annan
enskild i den utsträckning som regeringen föreskriver, om det behövs för att
pröva fråga om en anställning eller ett uppdrag i en verksamhet som avser vård
eller som är av betydelse för att förebygga eller beivra brott. Uppgifter om en
enskild skall även kunna lämnas till en annan enskild, om denne styrker att
hans eller hennes rätt är beroende av en uppgift ur registret och regeringen
medger att uppgiften lämnas ut.
När det gäller utlämnande av uppgifter till utlandet föreslår regeringen att
uppgifter skall få lämnas till utländska myndigheter huvudsakligen i samma
utsträckning som för närvarande.
Regeringen föreslår därutöver att uppgifter som är nödvändiga för att
framställa rättsstatistik skall lämnas till den myndighet som är ansvarig för
att framställa denna. Några särskilda regler om utlämnande av uppgifter för
historiska och vetenskapliga ändamål behövs enligt regeringen inte.
När det gäller frågan om utlämnande av uppgifter till utlandet anför regeringen
i skälen för sitt förslag att de senaste årens internationalisering medför att
det ställs större krav på ett mer omfattande polisiärt samarbete. Europol- och
Schengenkonventionerna medför att samarbetet mellan olika länders polisväsende
kommer att få ökad betydelse.
Regeringen konstaterar att Registerutredningen har föreslagit att det i den
nya lagen införs bestämmelser som i huvudsak motsvarar de nuvarande. Förslaget
innebär att ett utdrag ur eller en upplysning om innehållet i polisregistret
skall lämnas till domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i Danmark,
Finland, Island eller Norge om det begärs för utredning i brottmål. Detta är
ingen ändring i förhållande till gällande rätt. Vidare har utredningen
föreslagit att uppgifter på begäran skall få lämnas till Interpol eller till
domstol eller polis- eller åklagarmyndighet som är ansluten till denna
organisation om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna
förebygga, upptäcka, utreda eller beivra brott eller för ett utlänningsärende.
För närvarande får uppgifter i motsvarande situation endast lämnas ut om det
behövs för utredning av brott. I förhållande till gällande rätt innebär
förslaget att även uppgifter av betydelse för underrättelseverksamhet får
lämnas ut. Enligt förslaget får vidare uppgifter lämnas till en utländsk
myndighet eller en mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en
internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har
tillträtt. Det motsvarar vad som gäller sedan den 1 januari 1998 efter den
ändring som gjordes i samband med att riksdagen godkände Sveriges tillträde
till Europol.
Regeringen delar utredningens bedömning att det i lagen om
belastningsregister bör införas bestämmelser om utlämnande av uppgifter till
utlandet som i huvudsak motsvarar de nuvarande.
Misstankeregistret
Regeringen föreslår att det i lagen införs bestämmelser om att de myndigheter
för vars räkning registret förs oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter
ur registret. Enligt förslaget skall vidare uppgifter ur registret i viss
utsträckning kunna lämnas till myndigheter och organisationer utomlands.
Behovs- och proportionalitetsprincipen skall enligt regeringen gälla när en
myndighet begär uppgifter ur registret.
I skälen för sitt förslag anför regeringen bl.a. att även om den absoluta
sekretessen avskaffas behövs det vissa bestämmelser om att uppgifter oavsett
sekretess får lämnas ut. Det gäller uppgifter till annan enskild än den
registrerade, uppgifter till utlandet och uppgifter för att framställa
rättsstatistik. Dessa bestämmelser bör enligt regeringen motsvara vad som för
närvarande gäller om utlämnande av uppgifter enligt polis- och
kriminalregisterlagstiftningen. Det innebär att det i detta avseende behövs
motsvarande bestämmelser som beträffande belastningsregistret. Regeringen anför
att, till skillnad från vad som föreslås gälla enligt lagen om
belastningsregister, uppgifter från misstankeregister dock inte bör få lämnas
till utländsk domstol.
Motionen
I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att Vänsterpartiet
motsätter sig att det införs bestämmelser i lagen om belastningsregister och i
lagen om misstankeregister om att uppgifter ur registren får lämnas till en
utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av
en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande
biträtt. Enligt motionärerna är skyddet för den enskildes integritet i samband
med utbyte av registeruppgifter m.m. undermåligt. Europol är inte bundet av
Europarådets konvention om dataskydd, utan det sägs bara att Europol skall ta
hänsyn till konventionen. Vidare anför motionärerna att det i
Europolkonventionen saknas garantier för nivån på dataskyddet i tredje land som
tar emot uppgifter från Europol. Den myndighet inom Europol som skall ha
tillsyn över att lagring, behandling och användning av personuppgifter inte
strider mot konventionen eller mot enskildas rätt saknar enligt motionärerna i
huvudsak maktbefogenheter. Motionärerna påpekar därutöver att datasäkerheten
inte heller synes vara betryggande inom Schengen Information System.
Motionärerna hemställer därför att förslaget till 11 § lagen om
belastningsregister avslås (yrkande 4). Detsamma hemställs beträffande 9 §
lagen om misstankeregister (yrkande 5).
Tidigare riksdagsbehandling
I samband med riksdagens behandling av proposition 1996/97:164 Europol antog
riksdagen regeringens förslag om ett tillägg i polisregisterlagen (1965:94) som
medförde att uppgifter ur polisregister skall kunna lämnas ut till en utländsk
myndighet eller en mellanfolklig organisation om detta följer av en
internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har
tillträtt (bet. 1997/98:JuU2, rskr. 1997/98:22). Vid sin behandling av
propositionen konstaterade justitieutskottet att svensk polis genom den
föreslagna lagändringen skulle kunna komma att till Europol lämna ut även
särskilt känsliga personuppgifter. I en motion som avlämnats med anledning av
propositionen hade motionärerna motsatt sig att uppgifter om t.ex. etniskt
ursprung, religion eller politisk åskådning skulle kunna lämnas ut.
Justitieutskottet konstaterade härvid att uppgifter av aktuellt slag fick
förekomma i Europols analysregister endast under förutsättning att de var
strikt nödvändiga för en pågående analys och att de kompletterade andra
uppgifter i registret. Vidare var det inte tillåtet att söka efter en
personkategori endast med hjälp av särskilt känsliga uppgifter. Utskottet
konstaterade vidare att regleringen av användandet av de aktuella uppgifterna
stämde överens med 1987 års Europarådsrekommendation om skydd för enskildas
personuppgifter i polisregister. Enligt justitieutskottets mening fanns det i
vissa fall ett behov av att registrera och bearbeta även särskilt
integritetskänsliga personuppgifter. Förutsättningarna för att få registrera
sådana uppgifter var mycket restriktiva. Utskottet delade regeringens bedömning
att det inte fanns anledning att befara att sådan registrering kommer att ske i
en omfattning som inte är önskvärd. Utskottet ansåg att någon begränsning i
uppgiftsskyldigheten motsvarande den som hade föreslagits i motionen inte var
önskvärd. Motionen avstyrktes därför.
Utskottets bedömning
Som redovisats i det föregående har riksdagen nyligen beslutat om en ändring i
den nu gällande polisregisterlagen som innebär att uppgifter ur polisregister
skall kunna lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig
organisation om detta följer av en internationell överenskommelse som Sverige
efter riksdagens godkännande har tillträtt. Som framgått har riksdagen i samma
lagstiftningsärende beslutat att godkänna Europolkonventionen. Härvid kan
nämnas att justitieutskottet vid sin behandling av propositionen konstaterade
att Europolkonventionen innehåller en rad regler som tar sikte på enskildas
integritetsskydd, skydd för känsliga personuppgifter, ansvar för registrering,
kontroll samt regler om användning av data och om sekretess. Justitieutskottet
konstaterade också att vad angår skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och
även icke ADB-baserade uppgifter i registren, gäller att Europarådets
konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter samt 1987 års Europarådsrekommendation om användningen av
personuppgifter inom polissektorn skall iakttas också för Europols
dataregister. Innan något utbyte av personuppgifter mellan Europol och
medlemsländerna kan ske måste enligt konventionen även medlemsländerna ha en
nivå på sitt integritetsskydd som minst motsvarar de nyss nämnda
Europarådsdokumenten. Justitieutskottet fann därmed att motionsyrkanden om
avslag på propositionen skulle avstyrkas. Konstitutionsutskottet kan således
konstatera att riksdagen nyligen har tagit ställning till samma typ av farhågor
som framförs i motion 1997/98:Ju44 yrkandena 4 och 5 och har funnit att
Europolkonventionen skall godkännas. Utskottet kan vidare konstatera att
riksdagen helt nyligen har beslutat att godkänna att Sverige ansluter sig till
Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, bet. 1997/98:JuU15, prot. 1997/98:91).
Mot denna bakgrund saknas enligt utskottets mening anledning att, såsom begärs
i motionen, avstyrka regeringens förslag om att en bestämmelse om utlämnande av
uppgifter till utlandet förs in i lagen om belastningsregister och i lagen om
misstankeregister. Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens förslag om
utlämnande av uppgifter ur nämnda register.
Allmänna bestämmelser i polisdatalagen
Propositionen
Regeringen föreslår att polisregisterlagen (1965:94) ersätts med en ny lag,
polisdatalagen. Den nya lagen skall bygga på den föreslagna personuppgiftslagen
och endast innehålla de särbestämmelser som är nödvändiga för polisens
verksamhet.
Enligt förslaget skall polisdatalagen innehålla en särreglering i förhållande
till personuppgiftslagen beträffande behandling av uppgifter om etniskt
ursprung, politiska eller religiösa åsikter m.m. samt av uppgifter av
underrättelsekaraktär och kvarstående brottsmisstankar.
Den föreslagna bestämmelsen om behandling av känsliga personuppgifter innebär
att uppgifter om en person inte får behandlas enbart på grund av vad som är
känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa
eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuella
läggning. Om uppgifter om en person behandlas på annan grund föreslås
uppgifterna få kompletteras med sådana uppgifter som nyss nämnts, om det är
oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.
I skälen för sitt förslag anför regeringen att det av personuppgiftslagen
framgår att det i princip skall vara förbjudet att behandla vissa känsliga
uppgifter; nämligen personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung,
politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i
fackförening samt sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv.
Regeringen påpekar vidare att det av Europarådets rekommendation om
användningen av personuppgifter inom polisen anges att sådana känsliga
uppgifter om en person inte får föras in i polisregister om det inte är
oundgängligen nödvändigt.
Regeringen anför att polisen undantagsvis kan ha ett befogat intresse av att
i en utredning eller i en särskild undersökning i underrättelseverksamhet kunna
anteckna sådana känsliga uppgifter som ovan avses. Om andra uppgifter gör att
det finns anledning att behandla uppgifter om en person bör polisen därför
undantagsvis få behandla också sådana känsliga personuppgifter. I enlighet med
Europarådets rekommendation bör det dock enligt regeringen förutsättas att
behandlingen är oundgängligen nödvändig. Regeringen anser att den nya lagen bör
innehålla en särskild bestämmelse om detta.
I författningskommentaren anför regeringen vidare att det under en utredning
om sexualbrott kan vara befogat att anteckna den misstänktes sexuella läggning.
Det kan enligt regeringen också vara fallet i samband med en särskild
undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet rörande barnpornografibrott.
Motionerna
I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) påpekas att den föreslagna
bestämmelsen om behandling av känsliga personuppgifter exakt stämmer överens
med regleringen i Europolkonventionen. Motionärerna anför att denna reglering
har utsatts för förödande kritik från håll som värnar grundläggande mänskliga
rättigheter. Europaparlamentet har i en resolution motsatt sig att registrering
skall få ske inom Europol på de angivna grunderna. Vänsterpartiet vill vidare
erinra om den pågående diskussionen om tidigare åsiktsregistrering från bl.a.
Säkerhetspolisen. Motionärerna hemställer att riksdagen därför avslår förslaget
till 5 § polisdatalagen (yrkande 6).
I motion 1997/98:Ju45 av Marianne Andersson (c) anförs att det är missvisande
att använda begreppet ?sexuell läggning?. En uppgift om sexuell läggning säger
enligt motionären ingenting om vare sig sexuellt handlingsmönster eller
eventuell benägenhet att begå sexualbrott. Centerpartiet anser att termen
?sexuell läggning? bör strykas ur det aktuella lagförslaget.
I motion 1997/98:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att ordet ?ras? bör tas
bort från förslaget till 5 § polisdatalagen och bör ersättas med ?personliga
kännetecken? eller liknande. Enligt Folkpartiets uppfattning finns inte någon
vetenskaplig grund för detta ord. Användningen av ordet ras riskerar också att
underblåsa fördomar. Motionärerna anför vidare att uttrycket ?oundgängligen
nödvändigt? i paragrafen är oprecist och bör ges ett konkret innehåll. Enligt
motionärerna bör lagen kompletteras med ett förbud mot att ur register välja ut
en särskild kategori av personer, t.ex. ?kända homosexuella? eller ?kända
kommunister? eller liknande. Även uttrycket ?sexuell läggning? bör enligt
motionärerna utgå ur den föreslagna lagtexten. Enligt motionärerna går en
avgörande skiljelinje mellan den sexuella läggningen som sådan och sexuella
beteenden och handlingsmönster som återfinns hos såväl hetero-, homo- som
bisexuella personer. Motionärerna hemställer att riksdagen fattar beslut om
nämnda ändringar (yrkande 4).
I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) anförs
att det för att förebygga oavsiktliga kränkningar av enskilda personers
integritet och för att förhindra missbruk av registren krävs mycket klara och
entydiga bestämmelser om registrens innehåll. Motionärerna anser att
regeringens förslag inte är tillfredsställande i detta avseende. Ett annat
grundläggande krav som förslaget inte når upp till är vilka personer som får
registreras. Förslaget ger möjlighet till registrering av en alltför stor krets
av personer. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 5).
Motionärerna hemställer vidare att riksdagen avslår regeringens förslag till
polisdatalag (yrkande 6). Motionärerna anser sammanfattningsvis att regeringen
i alltför hög grad vill prioritera registerverksamheten framför skyddet av den
enskilda integriteten.
I motionen påpekas vidare att inom vetenskapen endast homosexualitet,
heterosexualitet och bisexualitet räknas som sexuella läggningar. Det handlar
då om personers känsloliv, inte om handlingarna. Motionärerna hänvisar till
utredningen om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning (SOU
1997:175 s. 11 f.). Det som enligt motionärerna skulle kunna motivera en
registrering är i vilken mån en persons sexuella handlingar strider mot
gällande lag. Det kan anses försvarbart att i samband med spaningen efter en
misstänkt sexualförbrytare anteckna huruvida personen tidigare begått liknande
handlingar. Motionärerna konstaterar vidare att det enligt förslaget blir
tillåtet att registrera uppgifter om etniskt ursprung och politisk åskådning
m.m. Motionärerna ser här en uppenbar risk att denna bestämmelse kan missbrukas
eftersom den är alltför lätt att kringgå. Vad som anförts om behandlingen av
känsliga personuppgifter bör ges regeringen till känna (yrkande 8).
Bakgrund
Bestämmelser i internationella konventioner m.m. om känsliga uppgifter
I EG:s direktiv (95/46/EG) om skydd för enskilda personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
används i artikel 8, som innehåller bestämmelser om behandlingen av särskilda
uppgifter, begreppet ?sexualliv?. Detta begrepp används således också i den
nyligen antagna personuppgiftslagen.
I Europarådets konvention från 1980 till skydd för enskilda vid automatisk
databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen, används i
artikel 6, som rör särskilda kategorier av uppgifter, begreppet ?sexual life?
eller ?la vie sexuelle?.
I Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom
polissektorn (No. R (87) 15) används i artikel 2.4, som rör insamling av
personuppgifter, begreppet ?sexual behaviour?.
Utskottet har inhämtat att det inte finns någon auktoriserad svensk
översättning av rekommendationen.
Utredningen om förbudet mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning
Utredningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning
lämnade i december 1997 betänkandet Förbud mot diskriminering i arbetslivet på
grund av sexuell läggning (SOU 1997:175). I betänkandet anförs att uttrycken
sexuell orientering eller sexuell preferens ofta används som en övergripande
term för hetero-, homo- och bisexualitet i Sverige och internationellt. Sexuell
preferens leder enligt utredningen tanken till att den sexuella inriktningen är
något man väljer; något man föredrar framför något annat. Den kopplingen anses
numera ofta olycklig. Utredningen använder därför inte vidare uttrycket sexuell
preferens.
Utredningen konstaterar vidare att uttrycket sexuell läggning ofta används i
juridiskt språkbruk. I exempelvis 1984 års betänkande (Homosexuella och
samhället, SOU 1984:63) och under den efterföljande riksdagsbehandlingen
användes det och i brottsbalkens (BrB) diskrimineringsförbud talas om
homosexuell läggning. Även i förarbetena till BrB:s straffskärpningsstadgande
talas om sexuell läggning. I 1984 års betänkande användes sexuell läggning som
en beteckning för ?vilket kön en människas sexuella känslor riktas mot?.
Utredningen ansåg mot bakgrund av den bestämningen att sexuell läggning kunde
förstås endast som hetero-, homo- eller bisexuell läggning.
Utredningen anför att den innebörden kanske inte är självklar i allmänt
språkbruk eller vedertagen i vetenskapliga sammanhang. I den allmänna debatten
förefaller enligt utredningen i själva verket uttrycket ibland användas med en
vid, ganska obestämd betydelse. Förmodligen låg denna av många uppfattade
ganska allmänt hållna bestämning av uttrycket bakom uttalandet i proposition
1986/87:124 om att i ?- - - begreppet ryms - - - böjelser för en rad beteenden
som inte rimligen kan skyddas av lagstiftaren och varav vissa till och med är
straffbara? (a. prop. s. 37). Det citerade uttalandet visar enligt utredningen
att det är viktigt att klargöra begreppen.
Utredningen föredrar sexuell läggning, framför sexuell orientering, som en
lagteknisk, övergripande term för hetero-, homo- och bisexualitet. Skälen är
att uttrycket sexuell läggning redan innan detta förslag lämnas kommit till
användning i flera sammanhang av juridisk art och att det förefaller passa
bättre in i svensk språkmiljö.
Utredningen anför att begreppet sexuell läggning tar sikte på en individs
känslomässiga relationer, erotiska fantasier och fysiska sexuella aktiviteter.
Dessa relationer m.m. kan enligt utredningen vara riktade mot det motsatta
biologiska könet, det egna biologiska könet eller båda könen. Sexuell läggning
kan således förstås endast som heterosexuell, homosexuell eller bisexuell
läggning.
Vidare anför utredningen att en individs ?sexuella beteende? inte är samma
sak som dennes sexuella läggning. Utredningen ger exempel som enligt
utredningen torde visa att den sexuella läggningen inte är en förutsättning för
det sexuella beteendet och att det sexuella beteendet inte med nödvändighet är
en följd av den sexuella läggningen. Utredningen påpekar också att en individs
sexuella beteende kan förändras under en människas liv och anta olika
skepnader. Däremot ändras inte en individs sexuella läggning.
Sammanfattningsvis anför utredningen att i betänkandet avses med sexuell
läggning hetero-, homo- och bisexuell läggning. Utredningen drar en avgörande
skiljelinje mellan den sexuella läggningen som sådan och sexuella beteenden
eller handlingsmönster som återfinns hos såväl hetero-, homo- som bisexuella
personer.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att polisregisterlagen ersätts med en
ny lag, polisdatalagen. Regeringens förslag innebär att personuppgiftslagen
skall gälla för behandling av personuppgifter i polisens verksamhet och att
polisdatalagen endast skall innehålla de särbestämmelser som är nödvändiga för
polisens verksamhet. Utskottet anser att den föreslagna ordningen innebär en
ändamålsenlig reglering av polisens hantering av personuppgifter. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet motion 1997/98:Ju48 yrkandena 5 och 6.
När det gäller behandling av känsliga personuppgifter föreslår regeringen att
undantag görs från det principiella förbudet i personuppgiftslagen mot sådan
behandling. Regeringen anför att polisen undantagsvis kan ha ett befogat
intresse av att i en utredning eller i en särskild undersökning i
underrättelseverksamhet anteckna också känsliga personuppgifter. Om andra
uppgifter gör att det finns anledning att behandla känsliga uppgifter om en
person bör polisen därför undantagsvis få behandla också sådana uppgifter.
Utskottet konstaterar härvid att det således inte kan bli fråga om att
självständigt behandla känsliga personuppgifter. Enligt regeringens förslag bör
vidare uppställas krav på att behandlingen är oundgängligen nödvändig. Detta
stämmer överens med vad som anges i Europarådets rekommendation om användning
av personuppgifter inom polisen. Utskottet har inget att invända emot att
bestämmelsen i polisdatalagen om behandling av känsliga person-uppgifter
utformas med utgångspunkt i artikel 2.4 i Europarådets rekommendation. Vad
gäller användningen av begreppet ?ras?, som ifrågasätts i motion 1997/98:Ju49,
vill utskottet hänvisa till sitt betänkande 1997/98:KU29. Utskottet
konstaterade där att ordet ras förekommer i svensk lagstiftning så gott som
uteslutande när det handlar om författningar som grundas på internationella
konventioner eller författningar som genomför EG-direktiv. Därför var det
enligt utskottet inte möjligt att, såsom yrkades i en motion, utmönstra ordet
ras ur all lagstiftning. Utskottet delade dock motionärernas uppfattning att
användningen av ordet ras i författningstexter riskerar att underblåsa
fördomar. Regeringen borde därför i internationella sammanhang verka för att
ras, använt om människor, i så stor utsträckning som möjligt undviks i
officiella texter, i likhet med vad som också förordas i en resolution från
Europaparlamentet från år 1996. Enligt utskottet borde regeringen också göra en
genomgång av i vilket utsträckning ordet ras förekommer i svenska författningar
som inte grundas på internationella texter och där så är möjligt föreslå en
annan definition.
Utskottet konstaterar vidare att begreppet ?sexuell läggning? ifrågasätts i
flera motioner. Som utskottet anfört ovan har utskottet inget att invända emot
att bestämmelsen om behandling av känsliga personuppgifter utformas i enlighet
med Europarådsrekommendationen. Enligt utskottets mening finns det dock
anledning sätta i fråga om det i Europarådsrekommendationen använda begreppet
?sexual behaviour? skall översättas till ?sexuell läggning?. Mot bakgrund av
vad som anförts av Utredningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning och i de aktuella motionerna, finns det enligt utskottet ocskå
anledning att ytterligare överväga innebörden av begreppet ?sexuell läggning?
och, särskilt mot bakgrund av vad regeringen anför i författningskommentaren
till den nu aktuella bestämmelsen, lämpligheten i att använda begreppet
?sexuell läggning? i förevarande sammanhang. Med hänsyn till den knappa tid som
har stått till utskottets förfogande att avge detta yttrande, anser sig
utskottet inte ha möjlighet att utöver vad som nu anförts ta ställning till
regeringens förslag i denna del eller till de aktuella motionsyrkandena.
Utskottet lämnar därför denna fråga till justitieutskottet för närmare
behandling.
Kvarstående brottsmisstankar
Propositionen
Regeringen föreslår att uppgifter om att en person anses misstänkt för brott
trots att förundersökningen mot honom eller henne lagts ned skall få ingå i en
automatiserad behandling endast under förutsättning att vederbörande
fortfarande är skäligen misstänkt för brottet och uppgifterna behövs för att
förundersökningen skall kunna tas upp på nytt. Om åtal mot en person har lagts
ned eller ogillats skall enligt förslaget uppgifter om personen i fråga inte få
behandlas annat än under speciella omständigheter.
I skälen för sitt förslag erinrar regeringen om den föreslagna bestämmelsen i
13 § polisdatalagen om att uppgifter som behandlas automatiserat skall gallras
när de inte längre behövs för sitt ändamål. Enligt regeringens bedömning bör
denna bestämmelse vara tillräcklig för att garantera att uppgifter om
kvarstående brottsmisstankar inte behandlas längre än befogat. Någon särskild
gallringsbestämmelse föreslås därför inte.
Regeringen anför vidare att det ligger i sakens natur att den enskilde normalt
inte bör få kännedom om att uppgifter om kvarstående misstankar fortfarande
behandlas. Uppgiften torde enligt regeringen i regel kunna sekretessbeläggas
med stöd av 5 kap. 1 § sekretesslagen. Någon information till den registrerade
behöver i så fall inte lämnas (27 § personuppgiftslagen).
Motionerna
I motion 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) anförs att det är orimligt
från rättssäkerhetssynpunkt att införa en ordning som den föreslagna utan någon
mer specificerad gallringsbestämmelse. Motionärerna förordar en ordning som
innebär att uppgifterna gallras efter ett år om grund för misstanke inte längre
föreligger. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag till
gallringsbestämmelse vid registrering av kvarstående brottsmisstanke i enlighet
med vad som nu anförts (yrkande 4).
I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) hemställs
att riksdagen beslutar om en sådan ändring i förslaget till polisdatalag att
uppgifter om kvarstående brottsmisstanke enligt 10 § skall meddelas den
registrerade personen (yrkande 10).
Motionärerna föreslår motsvarande ändring när det gäller kvarstående
brottsmisstankar enligt 11 § förslaget till polisdatalag efter beslut om att
åtal mot en person har lagts ned eller denne genom lagakraftvunnen dom har
frikänts (yrkande 11).
I motionen föreslås också att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar skall
gallras efter sex månader efter nedlagt åtal eller lagakraftvunnen dom (yrkande
12).
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag när det gäller behandling av
uppgifter om kvarstående brottsmisstanke. När det gäller vad som anförs i
motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 4 och 1997/98:Ju48 yrkande 12 om att en
specifik gallringsbestämmelse bör införas vill utskottet framhålla att det inte
framstår som ändamålsenligt att genom en absolut tidsregel fastställa när
uppgifter om kvarstående misstankar inte längre får behandlas. Som regeringen
anfört framgår av den föreslagna allmänna gallringsbestämmelsen i
polisdatalagen att uppgifter som behandlas automatiserat skall gallras när det
inte längre behövs för sitt ändamål. Utskottet delar regeringens bedömning att
denna bestämmelse är tillräcklig för att garantera att uppgifter om kvarstående
brottsmisstankar inte behandlas längre än befogat. Därutöver vill utskottet
erinra om att regeringen med stöd av 50 § personuppgiftslagen har möjlighet att
meddela tillämpningsföreskrifter om vilka krav som ställs på den person-
uppgiftsansvarige vid behandlingen av uppgifter. För att ytterligare tillgodose
rättssäkerheten utgår utskottet från att regeringen kommer att meddela sådana
föreskrifter som t.ex. innebär att tillgången till uppgifterna begränsas. Med
det anförda avstyrker utskottet de nämnda motionerna i aktuella delar.
Utskottet instämmer vidare i regeringens uppfattning att det ligger i sakens
natur att den enskilde normalt inte bör få kännedom om att uppgifter om
kvarstående misstankar fortfarande behandlas. Utskottet avstyrker därmed vad
som föreslås i motion 1997/98:Ju48 yrkandena 10 och 11.
Andra register
Propositionen
Regeringen bedömer att det inte bör införas några särskilda bestämmelser om
inrättandet av andra register än de som utttryckligen föreslås regleras i
polisdatalagen.
Regeringen anför att det med stöd av personuppgiftslagen blir möjligt för
polisen att behandla personuppgifter automatiserat. Av personuppgiftslagen
framgår att uppgifter endast får samlas in för uttryckligt angivna ändamål och
sedan inte behandlas för något annat ändamål samt att uppgifterna inte får
bevaras längre än nödvändigt. Med hänsyn till detta och till att det kan vara
svårt att avgöra när ett nytt register inrättas anser regeringen att det inte
finns något behov av särskilda bestämmelser om inrättandet av register. Polisen
kommer således med stöd av personuppgiftslagen att ha möjlighet att inrätta
register för uttryckligt angivna ändamål. Regeringens förslag innebär vidare
att uppgifter som behandlas i regel skall gallras när de inte längre behövs.
Regeringen anser att det inte är nödvändigt att härutöver införa bestämmelser
om inrättandet av register. I sammanhanget vill regeringen också framhålla att
införandet av personuppgiftslagen inte innebär någon avvikelse från
målsättningen att myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett
särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag (jfr prop. 1997/98:44 s. 41).
I propositionen anför regeringen vidare när det gäller frågan om skyldighet
att anmäla behandling av personuppgifter till tillsynsmyndigheten att person-
uppgiftslagens bestämmelser härom bör gälla även för polisen. I lagrådsremissen
föreslogs att det skulle införas en bestämmelse om obligatorisk
anmälningsskyldighet i avsikt att s.k. traditionella register hos polisen som
innehåller uppgifter om dömda eller misstänkta personer alltid skulle
föranmälas till tillsynsmyndigheten. Lagrådet påpekade att den föreslagna
bestämmelsen läst enligt sin ordalydelse innebar att anmälningsskyldighet
förelåg så snart en polismyndighet exempelvis hämtade in uppgifter om
brottsmisstankar ur misstankeregistret m.m. Lagrådet ansåg därför att
paragrafen borde arbetas om så att anmälningsskyldigheten inte omfattade fler
behandlingar än de som åsyftades. Regeringen, som instämmer i Lagrådets kritik,
konstaterar att det i 41 § personuppgiftslagen finns ett bemyndigande till
regeringen att meddela föreskrifter om att sådana automatiserade behandlingar
som innebär särskilda risker för otillbörligt intrång i den personliga
integriteten skall förhandsanmälas till tillsynsmyndigheten. Efter närmare
övervägande anser regeringen att bestämmelsen om obligatorisk
anmälningsskyldighet kan utgå ur lagförslaget. Erforderliga bestämmelser kan i
stället meddelas i förordningsform med stöd av det nämnda bemyndigandet.
Motionen
I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att register inte bör
få upprättas av polisen vid sidan av de särskilda bestämmelserna. Detta bör ges
regeringen till känna (yrkande 7).
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det enligt personuppgiftslagen blir möjligt för
polisen att på automatisk väg behandla personuppgifter. Personuppgiftslagens
bestämmelser innebär att uppgifter endast får samlas in för uttryckligt angivna
ändamål och sedan inte behandlas för något annat ändamål samt att uppgifterna
inte får bevaras längre än nödvändigt. Regeringens förslag innebär vidare att
det i polisdatalagen införs en allmän gallringsbestämmelse för uppgifter som
behandlas automatiserat och som innebär att gallring skall ske när uppgifterna
inte längre behövs för sitt ändamål. Regeringen anser att det utöver
personuppgiftslagens bestämmelser och den allmänna gallringsregeln i
polisdatalagen inte är nödvändigt att införa ytterligare bestämmelser om
inrättandet av register. Utskottet delar denna bedömning. I likhet med
regeringen vill utskottet dock erinra om att målsättningen ändock står fast att
myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt
innehåll skall regleras i lag (se bet. 1990/91:KU11, rskr. 1990/91:160).
Utskottet vill också framhålla att personuppgiftslagen innehåller ett
bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om att sådana
automatiserade behandlingar som innebär särskilda risker för otillbörligt
intrång i den personliga integriteten skall förhandsanmälas till
tillsynsmyndigheten. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion
1997/98:Ju44 yrkande 7.
Kriminalunderrättelseverksamhet
Automatiserad behandling av personuppgifter
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att polisen får möjlighet att under vissa förutsättningar i
kriminalunderrättelseverksamhet utföra automatiserad behandling av person-
uppgifter i särskilda undersökningar samt föra datoriserade
kriminalunderrättelseregister.
Enligt förslaget skall underrättelseverksamhet definieras som sådan polis-
verksamhet som består i att samla in och bearbeta information för att klarlägga
om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte
utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Med
kriminalunderrättelseverksamhet skall avses annan underrättelseverksamhet än
den som bedrivs av Säkerhetspolisen.
Regeringens förslag innebär att automatiserad behandling av personuppgifter i
särskilda undersökningar eller kriminalunderrättelseregister får förekomma
endast vid kriminalunderrättelseverksamhet som avser misstanke om allvarlig
brottslighet. Med allvarlig brottslighet skall avses brottslighet för vilken är
föreskrivet fängelse i två år eller längre.
Regeringen föreslår att helt eller delvis automatiserad behandling av
personuppgifter tillåts om det finns anledning att anta att allvarlig brottslig
verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och en särskild undersökning
av underrättelsekaraktär har inletts.
Regeringen föreslår vidare att alla uppgifter som är nödvändiga för ändamålet
med den särskilda undersökningen skall få behandlas. Om uppgifter om en person
som det inte finns någon misstanke mot behandlas skall uppgiften förses med en
anteckning om detta förhållande.
När det gäller kriminalunderrättelseregister föreslår regeringen att sådant
register skall få användas för att ge underlag för särskilda undersökningar
avseende allvarlig brottslig verksamhet samt för att underlätta tillgången till
allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet.
Enligt förslaget får uppgifter som kan hänföras till en enskild person föras
in i ett kriminalunderrättelseregister endast om uppgifterna ger anledning att
anta att allvarlig brottslighet utövats eller kan komma att utövas och den som
avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller komma att
utöva den allvarliga brottsligheten.
Därutöver föreslår regeringen att uppgifter om transportmedel eller om varor
som kan antas ha samband med allvarlig brottslighet eller om hjälpmedel kan
antas ha använts i samband med sådan verksamhet får registreras även om de kan
hänföras till en person som det inte finns någon misstanke mot. En sådan
uppgift skall förses med en anteckning om att det inte finns någon misstanke
mot personen, s.k. indirekta personuppgifter.
Skälen för regeringens förslag
I skälen för sitt förslag rörande kriminalunderrättelseverksamhet konstaterar
regeringen att polisens verksamhet för att förebygga, upptäcka och beivra brott
kan bedrivas inom ramen för en förundersökning enlig rättegångsbalkens regler,
men kan också utgöra verksamhet som faller utanför en förundersökning. Den
verksamhet som förekommer hos polisen innan förundersökningen inleds brukar
benämnas kriminalunderrättelseverksamhet eller förspaning. Den innebär enligt
regeringen i korthet att polisen samlar in och bearbetar uppgifter om personer
som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet utan att det finns misstanke om
något konkret brott.
När det gäller förslaget att polisen nu skall få möjlighet till automatiserad
behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet anför
regeringen att den alltmer välorganiserade och gränsöverskridande
brottsligheten gör det angeläget att polisen har tillgång till effektiva
hjälpmedel för att brott skall kunna upptäckas och förhindras. En utbyggd
underrättelseverksamhet och användning av modern informationsteknik är därför
grundläggande för att verksamheten skall fungera. Vid utformandet av de regler
som skall gälla för automatiserad behandling av personuppgifter måste
integritetsfrågorna ställas i förgrunden. En utgångspunkt är härvid
bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen att en person i den
utsträckning som föreskrivs i lag skall skyddas mot att den personliga
integriteten kränks genom att uppgifter om honom eller henne registreras med
hjälp av automatiserad databehandling. Regeringen konstaterar härvid att
personuppgiftslagens bestämmelser i och för sig innebär att det - så länge de
allmänna bestämmelserna för behandling av uppgifter är uppfyllda - skulle vara
möjligt för polisen att behandla personuppgifter av underrättelsekaraktär
automatiserat, såväl i särskilda undersökningar som i datoriserade register.
Enligt regeringen innebär detta ofrånkomligen ett ökat intrång i den personliga
integriteten i förhållande till vad som gäller i dag. Behovet av datorstöd i
polisens underrättelseverksamhet måste därför noga vägas mot
integritetsskyddsintresset. Regeringens uppfattning är därför att det behövs
särskilda bestämmelser om automatiserad behandling av personuppgifter i
kriminalunderrättelseverksamhet. För att minska risken för kränkningar av den
personliga integriteten som en automatiserad behandling av uppgifter i
kriminalunderrättelseverksamhet kan innebära bör det enligt regeringen krävas
att verksamheten bedrivs på en viss nivå. Användningen av datorstöd bör vidare
förbehållas den allvarliga brottsligheten. Regeringen anser att det är av stor
vikt att bestämmelserna utformas på ett sådant sätt att de kan accepteras av
allmänheten som ett nödvändigt redskap i kampen mot den allvarligare
brottsligheten.
Regeringen anför att som en förutsättning för automatiserad behandling av
personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet skall vara att en särskild
undersökning har inletts. En ytterligare förutsättning bör vara att
verksamheten är inriktad mot allvarlig brottslighet. Det bör enligt regeringen
därför finnas anledning att anta att viss sådan brottslighet har utövats eller
kan komma att utövas. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.
Regeringen anser vidare att det bör göras skillnad mellan personer som är
misstänkta för brottslighet och de som inte är det. Detta måste emellertid
göras på ett sådant sätt att syftet med behandlingen inte går förlorat. En
lämplig lösning enligt regeringen är att uppgifter om personer som själva inte
är misstänkta för brottslighet förses med en anteckning om att de inte är
misstänkta. På så sätt kan det integritetsintrång som den automatiserade
behandlingen innebär för en icke misstänkt person begränsas utan att ändamålet
med registret går förlorat.
I sina skäl för inrättandet av kriminalunderrättelseregister anför regeringen
att kriminalunderrättelseverksamhet inte enbart bedrivs i särskilda
undersökningar. Genom iakttagelser, tips eller upplysningar samlar polisen
oavbrutet in information som ger anledning att misstänka att brottslig
verksamhet förekommer även om något konkret brott inte är känt och att grund
för att inleda förundersökning således inte föreligger. Det internationella
samarbetet på brottsbekämpningens område leder enligt regeringen också till att
polisen får uppgifter från utländska polismyndigheter som tyder på att svenska
medborgare ägnar sig åt brottslig verksamhet. Sådana uppgifter kan komma att få
betydelse längre fram, när andra uppgifter tillkommit. Uppgifterna kan då
tillsammans göra att det finns skäl att inleda en särskild undersökning.
Regeringen anför att det därför är viktigt att sådan information kan tas till
vara. Polisen har således behov av att få spara och lagra den information som
inhämtats i underrättelseverksamhet i datoriserade underrättelseregister.
Enligt regeringen måste polisens behov av sådana register anses väga tyngre än
det intrång i den enskildes personliga integritet som en registrering innebär.
Polisen bör därför få föra underrättelseregister i sin underrättelseverksamhet.
Ett ändamål med kriminalunderrättelseregister bör enligt regeringen vara att
utgöra underlag för beslut om inledande av särskilda undersökningar rörande
allvarlig brottslig verksamhet. Liksom i Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet bör enligt regeringen underrättelseregistret även få användas för
att underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till
underrättelseverksamhet.
Regeringen anför vidare att det ligger i sakens natur att
ändamålsbestämmelser måste formuleras tämligen generellt. En allmänt hållen
ändamålsbestämmelse förutsätter emellertid närmare bestämmelser om vilka
uppgifter ett register skall få innehålla. Regeringen föreslår att lagen även
skall innehålla bestämmelser om i vilka fall uppgifter får föras in i
underrättelseregister samt vilka typer av uppgifter som får registreras.
När det gäller frågan om i vilka fall registrering av personuppgifter bör få
ske i kriminalunderrättelseregister måste man enligt regeringen beakta att det
är fråga om uppgifter som är integritetskänsliga för den enskilde. För att
syftet med registret inte skall bli alltför begränsat bör de poliser som har
behov av uppgifterna i sitt arbete få tillgång till dem. Regeringen påpekar att
det här rör sig om en betydligt vidare personkrets än de som bör få rätt att ta
del av de uppgifter som behandlas i en särskild undersökning. Regeringen delar
därför utredningens bedömning att det med hänsyn till den personliga
integriteten bör uppställas krav på skälig misstanke om att en person har
utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig verksamhet.
Regeringen anser vidare att det bör vara möjligt att i vissa situationer
registrera s.k. indirekta personuppgifter trots att det inte finns någon
misstanke om brottslighet mot den person uppgifterna hänför sig till. Tullen
får i sitt underrättelseregister föra in uppgifter om transportmedel eller
varor som kan antas ha samband med allvarlig brottslig verksamhet eller om
hjälpmedel som kan antas ha använts i sådan verksamhet. Enligt regeringen bör
polisen ha motsvarande möjligheter. Detta stämmer också överens med vad som
gäller enligt Europolkonventionen. Regeringen anför att det exempelvis kan vara
så att det kommer fram omständigheter som gör att en person måste anses vara
skäligen misstänkt för att utöva viss brottslig verksamhet och att den
misstänkta personen färdats i en bil. Det måste enligt regeringens uppfattning
vara möjligt att registrera bilens registreringsnummer, trots att den tillhör
en person som i och för sig inte är misstänkt för brottslighet. En
förutsättning för en sådan registrering bör enligt regeringen dock vara att
uppgiften förses med en anteckning om att personen i fråga inte är misstänkt
och att uppgiften är nödvändig för registrets ändamål.
Motionerna
I motion 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) anförs att det är oacceptabelt
att i en demokrati och rättsstat låta behovet av en effektiv brottsbekämpning
överordnas den enskildes behov av integritetshänsyn. Enligt motionärerna bli
detta resultatet om brottsbekämpande myndigheter ges rätt att i dataregister
lagra personuppgifter som är känsliga från integritetssynpunkt utan att det
föreligger någon som helst brottsmisstanke mot personen i fråga. Datalagring av
personuppgifter bör inte ske om inte åtminstone lägsta graden av
brottsmisstanke - anledning att anta - föreligger. Riksdagen bör besluta om
ändring i regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande 4).
I motion 1997/98:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att det för
automatiserad behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet
och kriminalunderrättelseregister måste föreligga en konkret misstanke om
brott. Åtminstone måste den lägsta misstankegraden - ?anledning anta? -
föreligga. Enligt motionärerna skall det vara förbjudet att behandla respektive
föra in i registret uppgifter om en enskild person som det inte finns någon
misstanke mot. Riksdagen bör besluta om en sådan ändring av förslaget till
polisdatalag (yrkande 5).
I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen
avslår förslaget till 14 § första stycket 2 polisdatalagen (yrkande 8). Enligt
motionärerna öppnar rekvisitet i lagtexten ?det finns anledning att anta att
allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas? för en i det
närmaste obegränsad registrering. Motionärerna anser att det i praktiken kommer
att bli nästan omöjligt att visa att polisen inte har haft anledning att anta
att allvarlig brottslighet utövats eller kan komma att utövas.
I samma motion anförs vidare att ändamålsbestämmelsen för
kriminalunderrättelseregister saknar konkret innehåll. Vänsterpartiet anser att
det är av avgörande betydelse för skyddet av den personliga integriteten att de
bestämmelser som reglerar ändamålet med registren och vilka uppgifter registren
får innehålla inte är för allmänt hållna. Ändamålet med registret har enligt
motionärerna inte reglerats på ett acceptabelt sätt. Bestämmelsen måste
omarbetas och preciseras. Riksdagen bör därför avslå förslaget till 17 §
polisdatalagen (yrkande 9).
I motion 1997/98:Ju47 av Görel Thurdin m.fl. (c) hemställs att riksdagen avslår
14 § andra stycket förslaget till polisdatalag. Centerpartiet anser att de
föreslagna möjligheterna att registrera personuppgifter är alltför långtgående.
Enligt motionärerna är det ett allvarlig ingrepp i den personliga integriteten
om det ges möjlighet att registrera personer trots att det inte föreligger
någon misstanke om brottslighet.
I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (mp) yrkas att det
införs en begränsning i 14 § förslaget till polisdatalag över den personkrets
som får registreras (yrkande 14). Motionärerna anser att bestämmelsen är en
uppenbar fara för rättssäkerheten. Genom att det inte tycks finnas någon
begränsning för registrering av personer som inte är misstänkta för brott kan
konsekvenserna bli mycket allvarliga. Det räcker inte med att själva
registreringen förses med en särskild upplysning om att den ifrågavarande
personen inte är misstänkt.
I motion 1997/98:Ju42 av Birgitta Hambraeus (c) anförs att det inte bör vara
tillåtet för polisen att registrera integritetskänsliga uppgifter för
brottsoffer och vittnen på ett sådant sätt att de kan föras över till andra
länder genom Europol och Schengen. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att det i polisens
kriminalunderrättelseverksamhet blir möjligt att dels behandla personuppgifter
på automatisk väg i särskilda undersökningar, dels föra ett ADB-baserat
kriminalunderrättelseregister. Som regeringen anför innebär
personuppgiftslagens bestämmelser i och för sig att det skulle vara möjligt för
polisen att på automatisk väg behandla personuppgifter i
underrättelseverksamheten, såväl i register som i övrigt. Utskottet anser dock,
i likhet med regeringen, att integritetsskyddsaspekter gör det påkallat att
införa särskilda bestämmelser om automatiserad behandling av personuppgifter i
kriminalunderrättelseverksamhet. Utskottet delar härvid regeringens bedömning
att det bör krävas att underrättelseverksamheten bedrivs på en viss nivå och
att användningen av ADB-stöd bör förbehållas den allvarliga brottsligheten.
Regeringens förslag innebär att som förutsättning för automatiserad
behandling av personuppgifter bör gälla att det finns anledning att anta att
allvarlig brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas.
Därutöver skall en särskild undersökning av underrättelsekaraktär ha inletts.
När det gäller förutsättningarna för att uppgifter om en enskild person skall
kunna föras in i kriminalunderrättelseregister krävs enligt regeringens
förslag, förutom att uppgifterna ger anledning att anta att allvarlig
brottslighet utövats eller kan komma att utövas, att den som avses med
uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller kan komma att utöva
den allvarliga brotts- ligheten.
Mot bakgrund av vad som anförs i motionerna 1997/98:Ju44, 1997/98: Ju46 och
1997/98:Ju49 kan utskottet härefter konstatera att
kriminalunderrättelseverksamhet kännetecknas av att den bedrivs innan det finns
någon misstanke om ett konkret brott, men väl misstanke om brottslighet. När
det gäller automatiserad behandling av personuppgifter i såväl särskilda
undersökningar som i kriminalunderrättelseregister krävs det enligt regeringens
förslag att det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats
eller kan komma att utövas. Utskottet har inget att invända mot valet av
misstankegrad och avstyrker motion 1997/98:Ju44 yrkande 8.
Personuppgiftslagens grundläggande krav på behandling av personuppgifter
innebär att endast de uppgifter som är nödvändiga för en särskild undersökning
av underrättelsekaraktär får behandlas. Regeringens förslag innebär därutöver
ingen begränsning för den automatiserade behandlingen av person-uppgifter i
kriminalunderrättelseverksamhet. När det gäller förutsättningar för att i en
särskild undersökning på automatisk väg behandla uppgifter om en person som det
inte finns någon misstanke mot anser regeringen dock att särskilda regler bör
gälla. En lämplig lösning enligt regeringen är att uppgifter om personer som
själva inte är misstänkta för brottslighet förses med en anteckning om att de
inte är misstänkta. Utskottet delar regeringens bedömning att
integritetsintrånget på detta sätt kan begränsas och har således inget att
invända mot den föreslagna ordningen. Förslaget innebär att uppgifter om t.ex.
brottsoffer och vittnen kan komma att behandlas på automatisk väg i polisens
underrättelseverksamhet. Med anledning av vad som anförs i motion 1997/98:Ju42
om överförande av sådana uppgifter till Europol och Schengen vill utskottet
påpeka att ett utlämnande med stöd av förslaget till 7 § polisdatalagen torde
endast bli aktuellt beträffande Europols analysregister. Mot bakgrund av det
anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Ju42, 1997/98:Ju47, 1997/98:Ju48
yrkande 14 och 1997/98:Ju49 yrkande 5, delvis.
För att uppgifter om en enskild person skall kunna föras in i ett
kriminalunderrättelseregister krävs, förutom att det finns anledning att anta
att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas, att personen
i fråga skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva den
allvarliga brottsligheten. Utskottet konstaterar att uppgifter som direkt
hänför sig till en enskild person som inte är misstänkt för att ha utövat
brottslig verksamhet således inte får föras in i ett
kriminalunderrättelseregister.
Regeringens förslag innebär emellertid att uppgifter som avser transportmedel
eller varor som kan antas ha samband med allvarlig brottslighet eller
hjälpmedel som kan ha använts i samband med sådan verksamhet får föras in i
registret även om de kan hänföras till en person som det inte finns någon
misstanke mot. Även en sådan uppgift, som indirekt kan hänföras till en person,
skall förses med en anteckning om att det inte finns någon misstanke mot
personen i fråga. Utskottet finner heller inte anledning att invända mot detta
förslag. Enligt utskottets mening synes motion 1997/98:Ju46 yrkande 4, som rör
frågan om registrering av icke misstänkta personer i
kriminalunderrättelseregister, och motion 1997/98:Ju49 yrkande 5, som delvis
behandlar denna fråga, vara i detta avseende tillgodosedda.
I motion 1997/98:Ju44 anförs att den föreslagna ändamålsbestämmelsen för
kriminalunderrättelseregister saknar konkret innehåll. Utskottet konstaterar
att regeringen föreslår att ändamålet med ett sådant register skall vara att ge
underlag för beslut om särskilda undersökningar samt att underlätta tillgången
till allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet. Regeringen
framhåller att det ligger i sakens natur att ändamålsbestämmelser ofta måste
formuleras tämligen generellt. En förutsättning är därför att närmare
bestämmelser ges om vilka uppgifter ett register får innehålla. Som framgått
ovan innehåller regeringens förslag, utöver ändamålsbestämmelsen, närmare
bestämmelser om vilka uppgifter som får ingå i ett
kriminalunderrättelseregister. Utskottet utgår vidare från att regeringen
noggrant kommer att följa den registreringsverksamhet inom polisen som den nya
lagen kommer att ge upphov till. Mot bakgrund av det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag och avstyrker motion 1997/98:Ju44 yrkande 9.
Personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister
Propositionen
Regeringen föreslår att kriminalunderrättelseregister får föras av
Rikspolisstyrelsen eller av en polismyndighet. Den myndighet som för registret
är enligt förslaget personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i
registret.
Motionen
I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) föreslås
att Rikspolisstyrelsen skall vara personuppgiftsansvarig för behandling av
personuppgifter i register även hos polismyndighet (yrkande 16).
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att den myndighet som för ett
kriminalunderrättelseregister också bör vara personuppgiftsansvarig för
registret. Motion 1997/98:Ju48 yrkande 16 avstyrks därmed.
Behovet av insyn och kontroll
Propositionen
Regeringen bedömer att Justitieombudsmannens, Justitiekanslerns och
Datainspektionens tillsyn är tillräcklig för att garantera att det inte
förekommer någon otillåten behandling av uppgifter.
I skälen för sitt förslag erinrar regeringen om att personuppgiftslagen
innehåller särskilda bestämmelser om säkerhet vid behandlingen av
personuppgifter. Lagen innehåller också vissa bestämmelser om
tillsynsmyndighetens befogenheter. Personuppgiftslagens bestämmelser om
säkerhet och tillsyn kommer enligt regeringen att gälla för såväl behandling av
personuppgifter i särskilda undersökningar som för
kriminalunderrättelseregister.
Regeringen anför att de kontrollmöjligheter som finns genom den tillsyn som
Datainspektionen, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern utövar bör vara en
fullgod garanti för att någon registrering av personuppgifter inte förekommer
annat än när det är nödvändigt och ändamålsenligt. Regeringen har övervägt att
även låta Registernämnden utöva tillsyn över kriminalunderrättelseregistren.
Frågan om Registernämndens framtida uppgifter bör enligt regeringen dock
utredas i ett större sammanhang. Regeringen kommer noga att följa utvecklingen
av kriminalunderrättelseregistren och polisens behandling av uppgifter i
kriminalunderrättelseverksamhet.
Motionerna
I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) föreslås
att även Registernämnden skall utöva tillsyn över
kriminalunderrättelseregistren (yrkande 18).
I motion 1997/98:Ju43 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att den medborgerliga
insynen i polisens register bör förstärkas genom att Registernämnden får en
bred parlamentarisk sammansättning (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar, liksom regeringen, att personuppgiftslagens bestämmelser
om säkerhet och tillsyn kommer att vara tillämpliga för såväl behandling av
personuppgifter i särskilda undersökningar som för
kriminalunderrättelseregister. Den tillsyn som Datainspektionen därvid kommer
att utöva och den tillsyn som Justitieombudsmannen och Justitiekanslern i
övrigt utövar när det gäller polisens verksamhet innebär enligt regeringen en
fullgod garanti för att någon otillbörlig registrering av personuppgifter inte
kommer att förekomma. Utskottet delar denna bedömning. Motion 1997/98:Ju48
yrkande 18 avstyrks därför. När det gäller Registernämndens framtida uppgifter
anser regeringen att denna fråga bör utredas i ett större sammanhang. Mot denna
bakgrund anser utskottet att riksdagen inte bör vidta någon åtgärd med
anledning av vad som föreslås i motion 1997/98:Ju43 yrkande 2.
DNA-register
Bakgrund
Europarådets ministerkommitté antog 1992 en rekommendation om användning av
DNA-analys inom ramen för det straffrättsliga systemet. Rekommendationen gäller
för insamlandet av prover för användning av DNA-analys i syfte att identifiera
en misstänkt eller någon annan person inom ramen för utredande och beivrande av
brott. I rekommendationen anges att prover som har tagits för DNA-analys och
uppgifter som har erhållits från sådan analys inte får användas för något annat
syfte. Prover som har tagits från levande personer för medicinskt bruk får
enligt rekommendationen inte användas för utredande och beivrande av brott,
annat än under förutsättningar som anges i lag. I rekommendationen anges vidare
att prover för DNA-analys bara får tas under de förutsättningar som anges i
lag.
Propositionen
Regeringen föreslår att två register med uppgifter om DNA-analyser skall få
inrättas. Det ena föreslås innehålla uppgifter om identifierade personer (DNA-
registret) och det andra uppgifter som inte har kunnat hänföras till en viss
person (spårregistret). Ändamålet med registren skall enligt förslaget vara att
underlätta identifiering av personer i samband med utredning av brott.
Regeringen föreslår att Rikspolisstyrelsen skall vara personuppgiftsansvarig.
Enligt regeringens förslag skall DNA-registret innehålla uppgifter om
resultatet av en DNA-analys som har gjorts under utredning av ett brott.
Analysresultat skall få föras in i registret endast beträffande den som har
dömts för ett allvarligt brott mot en persons liv eller hälsa, personliga
integritet eller säkerhet eller för ett allvarligt allmänfarligt brott, som
avses i 3, 4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken och det är fråga om ett brott
på vilket det kan följa fängelse i mer än två år. Även den som dömts för
försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett sådant
brott skall kunna registreras.
När det gäller spårregistret föreslår regeringen att det skall få innehålla
uppgifter om resultatet av en DNA-analys som har gjorts under en utredning om
ett brott och som inte kan hänföras till en viss person (spåranalyser).
Uppgifterna skall endast få jämföras med andra spåranalyser, med uppgifter i
DNA-registret och med resultatet från DNA-analys av en person som är misstänkt
för brott.
När det gäller DNA-registrets innehåll anför regeringen i skälen för sitt
förslag att inte vilka brott som helst bör få föranleda registrering. Tvärtom
bör registreringen begränsas med hänsyn till såväl brottets karaktär som till
dess svårhetsgrad. Vad till en början gäller brottsyper som kan vara aktuella
skall det för registrering enligt regeringen krävas att det är fråga om brott
som erfarenhetsmässigt medför risk för återfall. Vid bedömningen bör också
vägas in att DNA-tekniken kan ha större eller mindre betydelse för utredning av
olika brottstyper. Vidare anför regeringen att det är framför allt i samband
med brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet
som det är angeläget att resultat av DNA-analys skall få registreras. Av
intresse är enligt regeringen också en del brott som visserligen inte brukar
betraktas som brott mot person i egentlig mening men som ändå har en sådan
karaktär att det rent fysiskt kan komma att drabba många människor. Det är
framför allt fråga om de s.k. allmänfarliga brotten enligt 13 kap.
brottsbalken.
Regeringen anför vidare att det vad avser kravet på brottets svårhetsgrad som
förutsättning för registrering bör röra sig om brott som allmänt bedöms som
allvarliga och som motsvarar Europarådets rekommendation att det skall vara
fråga om ?serious offences?. Det kravet synes enligt regeringen bli uppfyllt om
det på brottet kan följa fängelse i mer än två år.
Därutöver konstaterar regeringen att tvåårsgränsen onekligen medför att bl.a.
vissa mindre grova sexualbrott inte kommer att föranleda registrering.
Regeringen anför att även om DNA-analys ofta kan få betydelse för utredningar
om sexualbrott finns det enligt regeringens bedömning inte tillräckliga skäl
att på just detta område göra avsteg från kravet på att det skall vara fråga om
ett i lagens mening allvarligt brott för att analysresultat skall få
registreras.
Motionerna
I motion 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) anförs att Moderata
samlingspartiet i och för sig delar regeringens uppfattning att Europarådets
rekommendation skall respekteras. Enligt motionärernas mening hindrar det
emellertid inte regeringen från att verka för att rekommendationen ändras så
att även andra brott kommer att omfattas. Motionärerna anser att det är
angeläget att även uppgifter om resultat av DNA-analys som har gjorts under
polisens utredning av narkotikabrott och sexualbrott i en framtid kan
registreras i DNA-registret. Mot denna bakgrund bör regeringen inom ramen för
de forum som står till buds aktivt verka för att få till stånd en ändring av
Europarådets rekommendation i syfte att fler brott skall kunna föranleda
registrering i DNA-registret. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 5).
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att ett DNA-register nu
inrättas. I 28 kap. 12 § rättegångsbalken anges förutsättningarna för att mot
en persons vilja kunna utföra provtagning för DNA-analys. Bestämmelsen innebär
att den som skäligen kan misstänkas för brott på vilket fängelse kan följa får
kroppsbesiktigas för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars
för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning av
brottet. Enligt utskottets mening kan det av integritetsskäl inte bli fråga om
att registrera alla som har genomgått DNA-analys. Regeringens förslag innebär
att analysresultat endast skall få föras in i registret beträffande den som har
dömts för ett allvarligt brott mot en persons liv eller hälsa, personliga
integritet eller säkerhet eller för ett allvarligt allmänfarligt brott och det
är fråga om brott på vilket det kan följa fängelse i mer än två år. När det
gäller brottets svårhetsgrad anför regeringen att det bör röra sig om brott som
allmänt bedöms som allvarliga och som motsvarar Europarådets rekommendation att
det skall vara fråga om ?serious offences?. Det kravet synes enligt regeringen
bli uppfyllt om det på brottet kan följa fängelse i mer än två år. Utskottet
delar denna bedömning. Utskottet anser således att regeringens förslag såväl
när det gäller valet av brottstyp som kravet på brottets svårhetsgrad för
avgränsning av registreringsmöjligheterna utgör en från integritetssynpunkt
lämplig avvägning. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet regeringens förslag
och avstyrker motion 1997/98:Ju46 yrkande 5.
Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet
Tillämplig lag för behandlingen av personuppgifter
Propositionen
Regeringen föreslår att den nya polisdatalagen skall gälla även för
Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. Några särskilda bestämmelser
om behandling av uppgifter i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet behövs
enligt regeringen inte.
I skälen för sitt förslag erinrar regeringen om att den, i likhet med
Registerutredningen, har ansett det nödvändigt att - i förhållande till
personuppgiftslagen - begränsa rätten att behandla personuppgifter i
kriminalunderrättelseverksamhet. Utredningen har föreslagit att dessa
begränsningar inte bör gälla för Säkerhetspolisen. Regeringen framhåller härvid
att syftet med den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver är att skydda vår
territoriella suveränitet och vårt nationella oberoende. Det gör det angeläget
att Säkerhetspolisens handlingsmöjligheter i detta avseende inte begränsas i
större utsträckning än vad som kan anses nödvändigt. Enligt regeringens mening
ger härvid personuppgiftslagens bestämmelser ett tillräckligt skydd mot
behandling inom Säkerhetspolisen utöver vad som kan anses berättigat med hänsyn
till ändamålet med dess verksamhet. De särskilda bestämmelserna om behandling
av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet bör därför inte gälla
Säkerhetspolisen. Det innebär att Säkerhetspolisen i sin
underrättelseverksamhet får behandla personuppgifter under de förutsättningar
som personuppgiftslagen anger.
Regeringen anför vidare att det inom Säkerhetspolisen pågår förberedelse för
övergång till ett system som medger en helt elektronisk ärendehantering. Om den
samlade informationen i databaserna görs tillgänglig genom ett sökprogram
skulle varje person som finns med i någon undersökning hos Säkerhetspolisen
göras sökbar. Detta är enligt regeringen inte godtagbart ur
integritetssynpunkt. Regeringen erinrar om personuppgiftslagens krav på att
insamlingen av uppgifter skall ske på ett korrekt sätt och i enlighet med god
sed och för särskilt uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att
uppgifterna inte får användas för något annat ändamål än för vilket de samlades
in. Dessa krav är avsedda att förebygga en felaktig tillämpning. Person-
uppgiftslagen innehåller också bestämmelser om att lämpliga skyddsåtgärder
måste vidtas.
För att hindra att varje uppgift som behandlas hos Säkerhetspolisen skall
göras sökbar föreslår regeringen att det skall finnas ett register, SÄPO-
registret, som skall utformas som ingången till den samlade informationsmängden
hos Säkerhetspolisen.
Motionen
I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att det vid en närmare
analys kan konstateras att det saknas konkret innehåll i personuppgiftslagens
krav på behandling av personuppgifter. Det måste enligt motionärerna finnas
bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter.
Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 10).
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringens uppfattning är att den begränsning som
föreslås gälla för behandling av personuppgifter i
kriminalunderrättelseverksamhet i förhållande till personuppgiftslagen inte bör
gälla för Säkerhetspolisen. Skälet till detta är enligt regeringen att syftet
med Säkerhetspolisens verksamhet är att skydda vår territoriella suveränitet
och vårt nationella oberoende. Säkerhetspolisens handlingsmöjligheter bör
därför inte begränsas i större utsträckning än vad som är nödvändigt. Enligt
regeringen ger person- uppgiftslagens bestämmelser ett tillräckligt skydd för
den enskilde vid Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. De särskilda
bestämmelserna om behandling av personuppgifter i
kriminalunderrättelseverksamhet bör därför inte gälla Säkerhetspolisen.
Utskottet har inget att invända mot regeringens förslag och avstyrker motion
1997/98:Ju44 yrkande 10. Utskottet vill härvid framhålla att regeringens
förslag innebär att Säkerhetspolisen i sin underrättelseverksamhet får behandla
personuppgifter under de förutsättningar som såväl personuppgiftslagen som
polisdatalagen anger. Polisdatalagens bestämmelse om behandling av känsliga
personuppgifter, som innebär ett undantag från det principiella förbudet mot
behandling av känsliga uppgifter i personuppgiftslagen, blir t.ex. tillämplig
för Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet.
SÄPO-registret
Propositionen
Regeringens förslag innebär att SÄPO-registret lagregleras. Ändamålet med
registret och förutsättningarna för registrering skall enligt förslaget framgå
av polisdatalagen. SÄPO-registret skall utgöra ingången till den samlade per-
sonuppgiftshanteringen hos Säkerhetspolisen. De öppna samt de hemliga
föreskrifterna för registret kan därmed upphävas.
Enligt förslaget skall SÄPO-registret få innehålla uppgifter som kan hänföras
till en enskild person endast
1. om den uppgifterna gäller kan misstänkas för att ha utövat eller kan komma
att utöva brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets säkerhet eller
terrorism,
2. om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen
(1996:627) eller
3. om det med hänsyn till registrets ändamål annars finns skäl till det.
Regeringen föreslås få meddela föreskrifter om vilka personuppgifter som får
registreras.
När det gäller innehållet i SÄPO-registret anför regeringen att en lägre grad
av misstanke bör gälla för registreringen i SÄPO-registret än i kriminal-
underrättelseregister med hänsyn till den verksamhet som Säkerhetspolisen
bedriver. Den misstankegrad som skall gälla för att en person skall få
registreras bör enligt regeringen, för att beteckna en lägre misstankegrad än
?skälig misstanke?, därför bestämmas till att personen kan misstänkas för
brottslig verksamhet.
Därutöver anför regeringen i fråga om registrering på grund av särskilda skäl
att det för Säkerhetspolisens verksamhet finns behov av att kunna registrera
personer även i andra fall än i samband med anknytning till brottslig
verksamhet eller registerkontroll. Det kan enligt regeringen t.ex. vara fråga
om personer som har samband med någon som registreras enligt de grunder som
tidigare nämnts. Det finns också ett behov av att samla information om personer
som kan bli utsatta för hot av olika slag eller som i känsliga verksamheter kan
bli föremål för närmanden från främmande underrättelsetjänster. För att kunna
bedriva ett effektivt förebyggande arbete har Säkerhetspolisen behov av att
kunna kartlägga vad som skulle utvecklas till t.ex. hot eller värvningsförsök.
Regeringen anför vidare att det för att avslöja samband mellan personer som
flyttar in i vårt land efter att ha deltagit i oppositionell verksamhet i
hemlandet kan vara av stor betydelse att registrera vissa personer utan att
objektiv grund för brottsmisstanke föreligger. Enligt regeringen kan det i
vissa fall också finnas anledning att registrera kontakter med främmande
beskickningar. Regeringen anser att om det med hänsyn till registrets ändamål
finns särskilda skäl bör registrering därför också få ske i andra fall än de
som tidigare nämnts. Regeringen konstaterar att en sådan bestämmelse ger
Säkerhetspolisen tämligen vida ramar att registrera uppgifter. Regeringen anser
dock att det med hänsyn till Registernämndens uppgift att kontrollera
Säkerhetspolisens registrering av uppgifter i registret finns
tillfredsställande möjligheter till insyn i och kontroll av registret.
Regeringen erinrar vidare om sitt förslag att regeringen bör bemyndigas att
meddela närmare föreskrifter om vilka personer som får registreras. Sådana
föreskrifter kan gälla de närmare förutsättningarna för registrering av dem som
har varit föremål för registerkontroll. Enligt regeringen kan sådana
föreskrifter också, om det visar sig nödvändigt, avse en precisering av vad som
avses med särskilda skäl.
Motionen
I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs när det gäller SÄPO-
registrets innehåll att misstankegraden ?kan misstänkas? är synnerligen låg och
knappast kan innebära någon egentlig restriktion för registrering. Motionärerna
är vidare kritiska mot bestämmelsen om att registrering skall få ske om det med
hänsyn till registrets ändamål annars finns särskilda skäl. Enligt motionärerna
är grunderna för registrering i registret alldeles för omfattande och oprecisa.
Riksdagen bör därför avslå förslaget till 33 § polisdatalagen (yrkande 11).
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att syftet med Säkerhetspolisens verksamhet är att skydda
vår territoriella suveränitet och vårt nationella oberoende. Med hänsyn härtill
är det, såsom regeringen framhåller, befogat att kräva en lägre grad av
brottsmisstanke som grund för registrering i SÄPO-registret av uppgifter som
hänför sig till en enskild person. Utskottet tillstyrker därför regeringens
förslag att registrering får ske om den person som uppgifterna gäller kan
misstänkas för att ha utövat eller kan komma att utöva brottslig verksamhet som
innefattar hot mot rikets säkerhet eller rasism. Motion 1997/98:Ju44 yrkande 11
avstyrks därmed i denna del.
Mot bakgrund av det särskilda syftet med SÄPO:s verksamhet har utskottet
vidare förståelse för regeringens förslag att registrering i SÄPO-registret
skall få förekomma även i andra fall än i samband med brottslig verksamhet och
registerkontroll, om det med hänsyn till registrets ändamål föreligger
särskilda skäl för en sådan registrering. Som regeringen påpekar innebär
förslaget en tämligen vidsträckt möjlighet för Säkerhetspolisen att registrera.
Utskottet utgår härvid från att regeringen noggrant kommer att följa det arbete
med kontroll av registreringarna som Registernämnden skall utöva. Därutöver
vill utskottet erinra om förslaget om ett bemyndigande för regeringen att
meddela närmare föreskrifter om vilka personuppgifter som får registreras.
Enligt regeringen kan sådana föreskrifter, om det visar sig nödvändigt, avse en
precisering av vad som avses med särskilda skäl. Utskottet utgår härvid från
att förslaget om ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter avser
öppna och ej sekretessbelagda föreskrifter. Med det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag och avstyrker motion 1997/98:Ju44 yrkande 11 även
i denna del.
Gemensamma frågor
Normgivning
Motionerna
I motion 199798:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att de bemyndiganden som
regeringen föreslår i de nu aktuella registerlagarna är alltför långtgående och
oprecisa. Med hänsyn till att det här är fråga om reglering av uppgifter som
rör den personliga integriteten anser motionärerna att det ligger nära till
hands att den närmare regleringen skall ske i lagform. Det är också i
regeringsformens anda att skyddet för den personliga integriteten närmare anges
i lag. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 7).
I samma motion anförs vidare att gallringsbestämmelser i polisregisterlagar
skall ges i lagform (yrkande 5, delvis).
I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) föreslås
avslag på flera förslag till bemyndigande för regeringen att meddela
föreskrifter. Det gäller till dels förslaget om att regeringen skall få meddela
föreskrifter om att uppgifter som behandlas enligt polisdatalagen får lämnas ut
i andra fall än som sägs i 6 och 7 §§ förslaget till polisdatalag. Enligt
motionärerna skall utlämnandet av uppgifter uteslutande regleras genom lag
(yrkande 9).
Motionärerna har också motsatt sig regeringens förslag om undantag från
vissa gallringsbestämmelser som innebär att regeringen får meddela föreskrifter
om att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska och vetenskapliga
ändamål. Det gäller den allmänna gallringsregeln i 13 § andra stycket förslaget
till polisdatalag (yrkande 13), gallringsregeln i 16 § samma lag om
personuppgifter som behandlas i kriminalunderrättelseverksamhet (yrkande 15),
regeln i 21 § samma lag om gallring ur kriminalunderrättelseregister (yrkande
17) samt regeln i 35 § samma lag om gallring ur SÄPO-registret (yrkande 19).
Enligt motionärerna bör bestämmelserna i samtliga dessa fall meddelas genom
lag.
Bakgrund
Det grundläggande skyddet för den enskildes personliga integritet återfinns i
regeringsformen (RF). I 1 kap. 2 § tredje stycket RF anges att det allmänna
skall värna den enskildes privatliv och familjeliv. En särskild bestämmelse om
den personliga integriteten och automatisk databehandling finns i 2 kap. 3 §
andra stycket RF. Enligt denna bestämmelse skall varje medborgare i den
utsträckning som närmare anges i lag skyddas mot att hans personliga integritet
kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk
databehandling. Bestämmelsen har inte ansetts hindra att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer ges behörighet att närmare precisera och
konkretisera en sådan skyddsreglering.
I 8 kap. 3 § RF anges att föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det
allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i
enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag.
Av 8 kap. 7 § RF framgår att regeringen utan hinder av 3 § efter bemyndigande i
lag genom förordning kan meddela föreskrifter om annat än skatt om
föreskrifterna avser bl.a. skydd för personlig integritet vid registrering av
uppgifter med hjälp av automatisk databehandling (punkt 8). Riksdagen har
nyligen beslutat att sistnämnda delegationsgrund skall utsträckas till att avse
skydd för personlig integritet vid all behandling av personuppgifter (prop.
1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, prot. 1997/98:91).
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringens förslag avseende såväl lagen om
belastningsregister och lagen om misstankeregister som polisdatalagen
innehåller bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter på det
aktuella lagstiftningsområdet. Enligt utskottets mening avser de aktuella
bemyndigandena inte sådana föreskrifter som enligt normgivningsbestämmelserna i
8 kap. regeringsformen skall meddelas i form av lag. Utskottet anser inte
heller att bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF eller målsättningen att
myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt
innehåll skall regleras i lag (se bet. 1990/91:KU11, rskr. 1990/91:160) utgör
hinder mot att bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter på det aktuella
området. Från konstitutionell synpunkt finns det således inget hinder mot att
ge regeringen dessa bemyndiganden. Utskottet finner det i stället lämpligt att
viss normgivningskompetens delegeras, bl.a. med tanke på de nu aktuella
lagarnas överskådlighet. Utskottet har således inget att invända emot att
regeringen ges vissa bemyndiganden att meddela närmare föreskrifter på det
aktuella lagstiftningsområdet. Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag och avstyrker motionerna 1997/98:Ju48 yrkandena 9, 13, 15,
17 och 19 samt 1997/98:Ju49 yrkande 5, delvis, och yrkande 7.
Gallringsbestämmelser i polisregisterlagar
Motionen
I motion 1997/98:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att man bör ha
tidsbestämda gallringsbestämmelser i polisens register. Huvudregeln bör enligt
motionärerna vara att uppgifter inte får bevaras längre än vad som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Huvudregeln kan sedan
kompletteras med en maximigräns i varje enskilt fall (yrkande 6, delvis).
Propositionen
När det gäller belastningsregistret föreslår regeringen att uppgifter i
registret skall gallras när förutsättningarna för registrering inte längre
föreligger, t.ex. om den registrerade frikänns efter överklagande eller
ordningsbot undanröjs. Vid frikännande dom skall uppgifter om domen enligt
förslaget gallras bort direkt. Uppgifter i registret föreslås vidare gallras
när en viss tid förflutit, i regel tio år.
I fråga om misstankeregistret föreslår regeringen att uppgifter i registret
skall gallras om en förundersökning har avslutats utan att åtal har väckts med
anledning av misstanken, om åtal har lagts ned, om dom eller beslut har vunnit
laga kraft eller om en begäran om utlämning har avgjorts.
Beträffande gallring av uppgifter som behandlas enligt polisdatalagen
föreslår regeringen att uppgifter som behandlas i en förundersökning arkiveras
på samma sätt som motsvarande uppgifter i en manuell förundersökning. Andra
uppgifter som behandlas skall gallras när det inte längre behövs för sitt
ändamål. Enligt förslaget skall för de register som regleras i polisdatalagen
anges en särskild gallringstid. Regeringen föreslås dock få föreskriva att
uppgifter som behandlas får bevaras för historiska, statistiska och
vetenskapliga ändamål.
Regeringen föreslår att uppgifter i kriminalunderrättelseregister skall
gallras senast tre år efter det att en uppgift om personen som kan föranleda
registrering sista gången infördes. Om det dessförinnan har inletts en särskild
undersökning av underrättelseverksamhet får uppgifterna stå kvar tills
undersökningen har avslutats.
När det gäller DNA-registret föreslår regeringen att gallring av uppgifter
skall ske när de inte längre behövs och senast när samtliga uppgifter om den
registrerade har gallrats ur det allmänna belastningsregistret. Uppgifter i
spårregistret föreslås gallras när de inte längre behövs och senast 30 år efter
registreringen.
Regeringen föreslår beträffande fingeravtrycks- och signalementsregistret
regler som innebär att uppgifter om en misstänkt person skall gallras när
förundersökning eller åtal mot personen läggs ned eller när åtal ogillas.
Enligt förslaget skall uppgifter dock undantagsvis kunna bevaras även sedan en
förundersökning har lagts ned. Regeringen föreslår härvid regler som motsvarar
bestämmelserna om behandling av uppgifter vid kvarstående brottsmisstanke. Om
den registrerade döms skall uppgifterna gallras senast vid den tidpunkt då
uppgifter gallras ur belastningsregistret. Vidare föreslås regeringen får
meddela föreskrifter om gallring av uppgifter om den som har lämnat
fingeravtryck enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.
Därutöver föreslår regeringen att uppgifter i SÄPO-registret som huvudregel
skall gallras senast tio år efter det att en uppgift som kan föranleda
registrering infördes. Om det finns särskilda skäl får dock uppgifterna stå
kvar under längre tid. Gallring skall då ske enligt den allmänna
gallringsregeln i polisdatalagen.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringens förslag när det gäller gallring ur
belastningsregistret innebär att uppgifter skall gallras när förutsättningar
för registrering inte längre föreligger, t.ex. om den registrerade frikänns
efter överklagande. Regeringens förslag innebär vidare att uppgifter skall
gallras när viss tid har förflutit, i regel t.ex. tio år. I fråga om
misstankeregistret föreslår regeringen en bestämmelse som anger i vilka
situationer gallring skall ske, t.ex. om en förundersökning har avslutats utan
att åtal har väckts. När det gäller automatiserad behandling av personuppgifter
enligt polisdatalagen föreslår regeringen en allmän gallringsregel som innebär
att uppgifter skall gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Detta
gäller dock inte uppgifter i en förundersökning, vilka skall arkiveras. För de
register som regleras i polisdatalagen föreslår regeringen dock att gallring
skall ske efter särskilda gallringstider. Enligt förslaget skall som huvudregel
uppgifter i t.ex. kriminalunderrättelseregister gallras senast efter tre år och
uppgifter i SÄPO-registret efter tio år. Enligt utskottets mening har
regeringens förslag om gallring ur de föreslagna registren utformats med
utgångspunkt i att uppgifter inte får bevaras i registren längre än vad som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. Motion 1997/98:Ju49
yrkande 6 synes så till vida vara tillgodosedd. Enligt utskottets mening
innebär regeringens förslag vidare att en särskild gallringstid fastställs för
de register där en sådan regel kan anses ändamålsenlig. Med det anförda
tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion 1997/98:Ju49
yrkande 5 (delvis).
Stockholm den 28 april 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Bo Könberg
I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger
Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel
Sahlberg (s), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger
René (m), Peter Eriksson (mp), Margitta Edgren (fp) och Nils Fredrik Aurelius
(m).
Avvikande meningar
1. Avslag på propositionen
Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet
Reformbehovet bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att en ny lagstiftning på polisregisterområdet
kräver att en ytterst noggrann avvägning görs mellan motstridiga intressen i
syfte att värna respekten för den enskildes integritet. Vad som hittills har
blivit känt om den otillbörliga registrering som har förekommit hos
Säkerhetspolisen och effekterna av denna registrering ger enligt utskottets
mening vid handen att stor möda måste läggas ned på att den lagstiftning som nu
skall utformas inte ger utrymme för liknande övergrepp i framtiden. Utskottet
anser att regeringens avvägningar i den föreslagna lagstiftningen kännetecknas
av att hänsyn till effektivitetskrav och en önskan att mönstergillt kunna
uppfylla Sveriges åtaganden i Europol och Schengensamarbetet har fått väga
alltför tungt i förhållande till den enskildes rättmätiga krav på rimlig hänsyn
till personlig integritet. Enligt utskottets mening måste hela lagstiftningen
arbetas om i syfte att uppnå en bättre balans i förhållande till
integritetsaspekterna för den enskilde. Utskottet anser därför, i likhet med
vad som anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 1, att propositionen bör avslås.
2. Sekretesstidens längd
Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet
Sekretess som börjar med ?Utskottet ser? och slutar med ?40 år? bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att skaderisken för sekretessbelagda uppgifter i regel
minskar med tiden. Uppgifternas ålder måste därför beaktas vid bedömningen av
om det föreligger en risk att lämna ut uppgifterna. Utskottet ser således med
tillfredsställelse på att regeringen nu föreslår en begränsning i tiden för
sekretess i polisregister. Enligt utskottets mening är det dock tillräckligt om
sekretess för uppgifter i polisregister och i andra register med uppgifter om
brott gäller i 50 år. Utskottet tillstyrker därför motion 1997/98:Ju48 yrkande
2.
Utskottet anser vidare, i likhet med vad som anförs i nämnda motions yrkande
3, att förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet bör gälla
i 50 år. Motionen tillstyrks därför också i denna del.
3. Sekretess för uppgifter i underrättelseverksamhet
Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet
Sekretess som börjar med ?Mot bakgrund? och slutar med ?denna del? bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att den omständigheten att absolut sekretess inte längre
skall gälla för flertalet av polisens register inte utgör tillräckligt skäl för
att förlänga sekretesstiden för uppgifter i Säkerhetspolisens och den öppna
polisens underrättelseverksamhet. Såsom anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 2
bör regeringens förslag i denna del därför avslås.
Utskottet kan vidare konstatera att den absoluta sekretess som för närvarande
råder för uppgifter i polisregister visserligen har en indirekt betydelse för
såväl Säkerhetspolisens som den öppna polisens underrättelseverksamhet. Detta
utgör dock enligt utskottets mening inte ett tillräckligt skäl att nu skärpa
sekretessen till att gälla med ett omvänt skaderekvisit. Utskottet delar
således uppfattningen i motion 1997/98:Ju44 yrkande 3 att ett rakt
skaderekvisit även fortsättningsvis bör gälla.
4. Den enskildes insyn i polisens personuppgiftshantering
Bo Könberg (fp), Margitta Edgren (fp) och Birgitta Hambraeus (c) anser att
konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Sekretess som börjar med ?Där-
utöver konstaterar? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det föreligger ett behov av att förstärka medborgarnas
kontroll över polisens personuppgiftshantering. Enligt utskottets mening är den
enskildes rätt att ta del av uppgifter om sig själv, såsom anförs i motion
1997/98:Ju49 yrkande 3, särskilt viktig i de fall den enskilde drabbas negativt
på grund av felaktiga uppgifter. Regeringens förslag att absolut sekretess inte
längre skall gälla för uppgifter i polisens register innebär visserligen en
något större insyn för den enskilde i polisens personuppgiftshantering.
Utskottet anser dock att regeringens förslag inte är tillräckligt. Enligt
utskottets mening borde skaderekvisit ställas upp i förhållande till den
enskilde själv endast om det föreligger synnerliga skäl. Vad utskottet nu
anfört bör ges regeringen till känna.
5. Belastningsregistrets innehåll
Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet
Belastningsregistrets innehåll bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening saknas det anledning att göra skillnad på ett
meddelat näringsförbud och ett besöksförbud när det gäller registrering av
uppgifter i belastningsregistret. Utskottet anser därför, i likhet med vad som
anförs i motion 1997/98:Ju48 yrkande 4, att uppgift om ett meddelat
näringsförbud skall registreras i belastningsregistret. Registrerade uppgifter
om näringsförbud bör därefter rapporteras till Patent- och registreringsverket
för införande i näringsförbudsregistret. Motionen tillstyrks således i denna
del.
6. Misstankeregistrets innehåll
Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Misstankeregistrets
innehåll bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är av stor betydelse för brottsbekämpningen, inte
minst för närpolisens kartläggning av brott, att även brott som begås av
minderåriga kan omfattas av polisens misstankeregister. En sådan möjlighet till
registrering skulle enligt utskottets mening ge polisen och andra rättsvårdande
myndigheter en betydligt klarare bild av den gripne och den situation som han
befinner sig i. Utskottet vill också framhålla att en sådan registrering skulle
möjliggöra en mer rättvisande statistik över brott som begås av barn under 15
år. Utskottet anser därför, i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju46
yrkande 1, att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till en sådan
ändring som möjliggör registrering av personer under 15 år som skäligen kan
misstänkas för brott.
7. Utlämnande av uppgifter till utländsk myndighet av uppgifter ur
belastningsregistret och misstankeregistret
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets
yttrande i avsnittet Utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret och
misstankeregistret bort ha följande lydelse:
När det gäller regeringens förslag om utlämnande av uppgifter ur
belastningsregistret och misstankeregistret till utländsk myndighet vill
utskottet framhålla att skyddet för den enskildes integritet i samband med
utbyte av uppgifter inom Europol och Schengen kan befaras vara undermåligt.
Härvid kan noteras att Europol inte är bundet av Europarådets konvention om
dataskydd, utan det sägs endast i Europolkonventionen att hänsyn skall tas till
Europarådskonventionen. Enligt utskottets mening saknas vidare i
Europolkonventionen garantier för nivån på dataskyddet i tredje land som tar
emot uppgifter från Europol. Det kan också konstateras att den myndighet som
inom Europol skall ha tillsyn över att lagring, behandling och användning av
personuppgifter inte strider mot konventionen eller mot enskildas rätt i
huvudsak saknar maktbefogenheter. Utskottet finner också anledning att framföra
farhågor när det gäller skyddet för den enskildes integritet i
Schengensamarbetet. Härvid kan nämnas att datasäkerheten inom Schengen inte
synes vara betryggande. Mot denna bakgrund finner utskottet, i likhet med vad
som föreslås i motion 1997/98:Ju44 yrkandena 4 och 5, att regeringens förslag
om utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret och misstankeregistret till
utländska myndigheter bör avslås.
8. Avslag på förslaget till polisdatalag
Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet
Allmänna bestämmelser i polisdatalagen som börjar med ?Utskottet tillstyrker?
och slutar med ?och 6? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det behövs mycket klara och entydiga bestämmelser om
automatiserad behandling av personuppgifter för att förhindra kränkningar av
den personliga integriteten och för att förhindra missbruk av registrerade
uppgifter. Enligt utskottets mening är regeringens förslag till polisdatalag
inte tillfredsställande i detta avseende. Utskottet anser att det också finns
grundläggande brister i de bestämmelser som reglerar vilka personer som får
föras in i registren. Förslaget ger möjlighet till registrering av en alltför
vid krets av personer, särskilt med tanke på att auomatiserad behandling av
uppgifter som rör personer som inte är misstänkta för brott möjliggörs. Enligt
utskottets mening är förslaget till polisdatalag inte heller tillfredsställande
när det gäller bestämmelserna om gallring. Utskottet finner också anledning att
rikta kritik mot förslaget om utlämnande av uppgifter till utländsk myndighet,
som bl.a. kommer att möjliggöra ett sådant utlämnande till Europol.
Sammanfattningsvis finner utskottet, i likhet med vad som anförs i motion
1997/98:Ju48 yrkandena 5 och 6, att regeringens förslag kännetecknas av att
regeringen vill prioritera polisens registerverksamhet framför skyddet av den
personliga integriteten. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag till
polisdatalag och tillstyrker den nämnda motionen i aktuella delar.
9. Gallring av uppgift om kvarstående brottsmisstankar
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Nils
Fredrik Aurelius (m), Birgitta Hambraeus (c) och Margitta Edgren (fp) anser
att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Kvarstående brottsmisstankar
som börjar med ?Utskottet tillstyrker? och slutar med ?aktuella delar? bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening får det anses orimligt från rättssäkerhetssynpunkt
att införa en ordning som den regeringen nu föreslår utan att införa en
specifik gallringsbestämmelse. Utskottet anser att uppgifter om kvarstående
brottsmisstankar bör gallras om det inte inom en förhållandevis kort tid har
kommit fram sådana nya uppgifter att förundersökningen kan tas upp på nytt.
Utskottet finner härvid att gallring bör ske efter ett år om grund för
brottsmisstanke inte längre föreligger. Riksdagen bör därför, i enlighet med
vad som föreslås i motion 1997/98:Ju46 yrkande 4, hos regeringen begära förslag
till en sådan gallringsbestämmelse.
10. Kvarstående brottsmisstankar
Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet
Kvarstående brottsmisstankar bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör den enskilde få underrättelse om att uppgifter
om kvarstående brottsmisstanke rörande honom eller henne behandlas såväl i det
fallet när en förundersökning har lagts ned som när åtal mot personen i fråga
har lagts ned eller ogillats. Utskottet tillstyrker således motion 1997/98:
Ju48 yrkandena 10 och 11.
Vidare anser utskottet att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar, i
likhet med vad som anförs i nämnda motion yrkande 12, skall gallras sex
månader efter nedlagt åtal eller lagakraftvunnen dom om att personen i fråga
har frikänts. Utskottet tillstyrker således motionen även i denna del.
11. Andra register
Bo Könberg (fp), Margitta Edgren (fp), Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson
(mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Andra register bort
ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringen inte föreslår några bestämmelser som
hindrar polisen att upprätta register vid sidan av de register som regleras i
den nu föreslagna lagstiftningen. Enligt utskottets mening bör, i likhet med
vad som anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 7, polisen inte få upprätta
register vid sidan av de register som regleras enligt särskilda bestämmelser.
Utskottet tillstyrker därför motionen i denna del.
12. Kriminalunderrättelseverksamhet
Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet
Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Automatiserad behandling av
personuppgifter som börjar med ?Mot bakgrund? och slutar med ?yrkande 8? bort
ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att det som en
förutsättning för automatiserad behandling av personuppgifter i
kriminalunderrättelseverksamhet skall gälla att det finns anledning att anta
att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas. Såsom anförs
i motion 1997/98:Ju44 yrkande 8 öppnar enligt utskottets mening detta rekvisit
- anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att
utövas - för en i det närmaste obegränsad registrering. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att det kommer att bli nästan omöjligt att visa att
polisen inte har haft anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats
eller kan komma att utövas. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet
regeringens förslag till 14 § första stycket 2 polisdatalagen och tillstyrker
nämnda motion i aktuell del.
13. Automatiserad behandling av uppgifter om icke misstänkta personer i
kriminalunderrättelseverksamhet
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Nils
Fredrik Aurelius (m), Birgitta Hambraeus (c), Margitta Edgren (fp) och Peter
Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet
Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Automatiserad behandling av
personuppgifter som börjar med ?Personuppgiftslagens grundläggande? och slutar
med ?yrkande 5, delvis? bort ha följande lydelse:
När det gäller förutsättningar för att automatiserat behandla uppgifter om en
person som det inte finns någon misstanke mot anser regeringen att särskilda
regler bör gälla. En lämplig lösning är enligt regeringen att uppgifter om
personer som själva inte är misstänkta för brottslighet förses med en
anteckning om att de inte är misstänkta. Enligt utskottets mening kan detta
inte anses som någon tillfredsställande ordning. Utskottet anser att en
automatiserad behandling i kriminalunderrättelseverksamhet av uppgifter om
personer som inte är misstänkta för något brott, t.ex. brottsoffer och vittnen,
är ett så allvarligt ingrepp i den personliga integriteten att en sådan
behandling inte bör få förekomma. Enligt utskottets mening skall det framgå av
den aktuella lagtexten att möjligheterna att automatiskt behandla
personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet har denna begränsning.
Utskottet avstyrker därför regeringens förslag i denna del och instämmer med
motionerna 1997/98:Ju42, 1997/98:Ju47, 1997/98:Ju48 yrkande 14 och 1997/98:Ju49
yrkande 5, delvis. Vad utskottet nu anfört innebär att uppgifter om ej
misstänkta personer inte kan lämnas ut till en utländsk myndighet genom
automatisk databehandling.
14. Ändamålet med kriminalunderrättelseregister
Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet
Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Automatiserad behandling av
personuppgifter som börjar med ?I motion? och slutar med ?yrkande 9? bort har
följande lydelse:
När det gäller förutsättningarna för att föra kriminalunderrättelseregister
anser utskottet att regeringens förslag till ändamålsbestämmelse för sådant
register saknar konkret innehåll. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs
i motion 1997/98:Ju44 yrkande 9, att det är av avgörande betydelse för skyddet
av den personliga integriteten att de bestämmelser som reglerar ändamålet med
registren och vilka uppgifter registren får innehålla inte är för allmänt
hållna. Enligt utskottets mening har ändamålet med kriminalunderrättelsregister
inte reglerats på ett acceptabelt sätt. Bestämmelsen måste därför omarbetas och
preciseras. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag till 17 §
polisdatalagen och tillstyrker den nämnda motionen i aktuell del.
15. Personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister
Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet
Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Personuppgiftsansvarig för
kriminalunderrättelseregister bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör, i likhet med vad som anförs i motion
1997/98:Ju48 yrkande 16, Rikspolisstyrelsen vara personuppgiftsansvarig även
för de register som får föras av en polismyndighet. Utskottet avstyrker därför
regeringens förslag i denna del och tillstyrker motionen.
16. Behovet av insyn och kontroll
Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet
Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Behovet av insyn och
kontroll bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte regeringens bedömning att de kontrollmöjligheter över
kriminalunderrättelseregistren som kommer att finnas genom den tillsyn som
utövas av Datainspektionen, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern utgör en
fullgod garanti för att otillbörlig registrering inte kommer att förekomma.
Enligt utskottets mening bör därför Registernämnden, såsom anförs i motion
1997/98:Ju48 yrkande 18, också utöva tillsyn över registren. Utskottet
tillstyrker därför motionens förslag i denna del.
17. DNA-register
Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)
anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet DNA-register bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att Europarådets rekommendation skall
respekteras när nu ett DNA-register inrättas. Enligt utskottets mening är det
dock angeläget att även uppgifter om resultat av DNA-analys som har gjorts
under en polisutredning rörande narkotikabrott och sexualbrott i framtiden
skall kunna registreras i DNA-registret. Utskottet anser därför, i likhet med
vad som anförs i motion 1997/98:Ju46 yrkande 5, att regeringen aktivt bör verka
för att Europarådsrekommendationen ändras så att fler brottstyper än vad som nu
är fallet kan föranleda registrering i DNA-register. Utskottet tillstyrker
därför motionen i denna del.
18. Tillämplig lag för behandling av personuppgifter hos Säkerhetspolisen
Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet
Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet och under rubriken
Tillämplig lag för behandlingen av personuppgifter bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att Säkerhetspolisen i
sin underrättelseverksamhet kommer att få behandla personuppgifter i enlighet
med de krav som uppställs i personuppgiftslagen och den föreslagna
polisdatalagen. Enligt utskottets mening kommer aktuella bestämmelser att
innebära att några konkreta krav inte kommer att ställas på Säkerhetspolisens
personuppgiftshantering i underrättelseverksamheten. Utskottet anser därför, i
likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 10, att det måste
finnas särskilda bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens möjligheter att
behandla personuppgifter. Utskottet tillstyrker därför motionen i aktuell del
och anser att regeringen bör ges till känna vad utskottet nu anfört.
19. SÄPO-registret
Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet
Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet och under rubriken
SÄPO-registret bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att det som en
förutsättning för registrering i SÄPO-registret av uppgifter som kan hänföras
till en enskild person bl.a. skall gälla att den som uppgifterna avser kan
misstänkas för att ha utövat eller kan komma att utöva brottslig verksamhet som
innefattar brott mot rikets säkerhet eller terrorism. Enligt utskottets mening
utgör, såsom anförs i motion 1997/98:Ju44, misstankegraden ?kan misstänkas? en
alltför låg grad av misstanke. Det kan befaras att regeringens förslag kommer
att innebära att någon egentlig restriktion för registrering i samband med
brottslig verksamhet inte föreligger. Utskottet anser vidare att möjligheten
att registrera personuppgifter om det med hänsyn till registrets ändamål annars
finns särskilda skäl för detta också kan innebära en i princip obegränsad
möjlighet att registrera. Sammanfattningsvis finner utskottet, i likhet med vad
som anförs i nämnda motion, att grunderna för registrering i SÄPO:s register är
alldeles för omfattande och oprecisa. Utskottet avstyrker därför regeringens
förslag och tillstyrker motionen i denna del.
20. Normgivning
Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anser att konstitutionsutskottets
yttrande i avsnittet Gemensamma frågor och under rubriken Normgivning bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens förslag avseende såväl lagen om
belastningsregister och lagen om misstankeregister som polisdatalagen
innehåller bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter på det
aktuella lagstiftningsområdet. Enligt utskottets mening är de bemyndiganden som
regeringens föreslår alltför långtgående och oprecisa. Mot bakgrund av
bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF och målsättningen att myndighetsregister med ett
stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i
lag (se bet. 1990/91:KU11, rskr. 1990/91:160) anser utskottet, i likhet med vad
som anförs i motion 1997/98:Ju49 yrkande 7, att den nu aktuella lagstiftningen
bör ges i sin helhet i lagform. Utskottet tillstyrker därför förslaget i den
nämnda motionen om ett tillkännagivande till regeringen.
21. Normgivning
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets
yttrande i avsnittet Gemensamma frågor och under rubriken Normgivning bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens förslag till polisdatalag innehåller
bemyndiganden för regeringen att bl.a. meddela föreskrifter när det gäller
utlämnande av uppgifter som behandlas enligt lagens bestämmelser. Regeringen
skall också bemyndigas att meddela föreskrifter om undantag från
gallringsbestämmelser med hänsyn till historiska, statistiska och vetenskapliga
ändamål. Detta gäller den allmänna gallringsregeln i 13 § andra stycket,
gallringsregeln i 16 § om personuppgifter som behandlas i
kriminalunderrättelseverksamhet, regeln i 21 § om gallring ur
kriminalunderrättelseregister samt regeln i 35 § om gallring ur SÄPO-registret.
I enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju48 anser utskottet att
föreskrifter i samtliga dessa fall skall meddelas genom lag. Utskottet
avstyrker därför regeringens förslag i aktuella delar och tillstyrker motion
1997/98:Ju48 yrkandena 9, 13, 15, 17 och 19.
22. Gallringsbestämmelser i polisregisterlagar
Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anser att konstitutionsutskottets
yttrande i avsnittet Gemensamma frågor och under rubriken Gallringsbestämmelser
i polisregisterlagar bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det i polisregisterlagar finnas tidsbestämda
gallringsbestämmelser. I likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju49
yrkande 5, delvis, skall utgångspunkten vid behandling av personuppgifter i
register vara att uppgifter inte får bevaras längre än vad som är nödvändigt
med hänsyn till behandlingen. Utskottet anser vidare att en sådan huvudregel
skall kompletteras med en bestämmelse om en specifik tidsgräns för uppgifternas
bevarande i varje särskilt fall. Utskottet tillstyrker således motionen i
berörd del.
Särskilda yttranden
1. En samlad lag om behandling av personuppgifter i polisens register
Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anför:
Folkpartiets principiella utgångspunkt är att hanteringen av personuppgifter
bör begränsas och att integritetsskyddet bör regleras särskilt i en generell
integritetslagstiftning. Med denna principiella utgångspunkt är vi när det
gäller det nu aktuella lagstiftningsärendet således emot en splittring av
lagstiftningen som i grunden behandlar samma sak, nämligen behandling av
personuppgifter i polisens olika register. Vår uppfattning är att en splittring
knappast är ägnad att göra lagstiftningen klar, tydlig och förutsebar. Om
regeringens förslag genomförs kommer det att öka risken för integritetsintrång.
Det finns också risk för dubbelregistrering och överlappande information. Vi
anser därför att regleringen av personuppgiftshantering i polisens verksamhet
borde samlas i en lag. Starka skäl talar således för att avslå regeringens
förslag. Att nu avslå förslaget skulle dock lägga hinder i vägen för ett
rationellt utnyttjande av datorstöd inom polisen.
2. En självständig polisdatalag
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Nils
Fredrik Aurelius (m) och Margitta Edgren (fp) anför:
Den snabba tekniska utvecklingen på dataområdet reser ständigt nya frågor om
hur den personliga integriteten skall värnas. Som framgår av motion 1997/98:K13
av Carl Bildt m.fl. (m) med anledning av regeringens förslag till
personuppgiftslag anser vi att den nya personuppgiftslagen är ett viktigt, om
än otillräckligt, steg i riktning mot ökat skydd för den personliga
integriteten. Vårt ställningstagande skall ses mot bakgrund av att
Europakonventionen numera gäller som svensk rätt och att Sverige genom
anslutningen till EU och de EG-rättsliga principer som följer härav har
anslutit sig till stadganden som säger att individen har vissa grundläggande
rättigheter som inte får inskränkas genom nationell lagstiftning. Den
personliga integriteten är en sådan grundläggande rättighet som ett medlemsland
inte längre kan bortse från, vilket betyder att en viss nivå på skyddet för den
personliga integriteten måste garanteras även på nationell nivå. För att
Sverige fullt ut skall kunna leva upp till ovan anförda åtaganden vill vi inom
en överskådlig tid se per-sonuppgiftslagen ersatt av en generell
integritetsskyddslag. När en generell integritetsskyddslagstiftning kan träda i
kraft kommer den nu föreslagna polisdatalagen att behöva brytas loss från
personuppgiftslagen och ersättas med en självständig polisdatalag. Med den
utgångpunkten ser vi det nu aktuella förslaget att låta polisdatalagen utgöra
ett komplement till personuppgiftslagen som ett provisorium.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................2
Motioner väckta med anledning av propositionen......2
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/985
Utskottet.............................................6
Inledning...........................................6
Ärendet och dess beredning........................6
Gällande lagstiftning om polisens register m.m....8
Personuppgiftslagen..............................10
Internationellt polissamarbete...................11
Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom
polissektorn
11
Europol........................................11
Schengensamarbetet...............................12
Konstitutionsutskottets yttrande...................12
Överväganden.......................................13
Avslag på propositionen............................13
Förslaget till polisdatalag........................14
Insyn och kontroll.................................16
Normgivningsdelegation.............................17
Överväganden.....................................22
Kvarstående brottsmisstankar.......................24
Kriminalunderrättelseverksamhet....................25
Sekretessfrågor....................................37
Hemställan.........................................41
Reservationer........................................45
1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1)...........45
2. Avslag på förslaget till polisdatalag (mom. 2)..46
3. Samlad lagstiftning om polisens register (mom. 3)46
4. Samlad lagstiftning om polisens register (mom. 3)47
5. Andra register (mom. 4).........................48
6. Insyn och kontroll (mom. 5).....................48
7. Normgivningsdelegation (mom. 6).................48
8. Utlämnande av registeruppgifter till utländska myndigheter (mom. 7)49
9. Registrering av minderåriga i misstankeregistret (mom. 8)50
10. Uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret (mom. 9)50
11. Polisens rätt att behandla känsliga personuppgifter i princip
(mom. 10) 51
12. Känsliga personuppgifter i övrigt (mom. 12)....51
13. Gallring av kvarstående brottsmisstankar (mom. 14)52
14. Allvarlig brottslighet i kriminalunderrättelseverksamhet (mom. 15)52
15. Personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet (mom. 16)53
16. Kriminalunderrättelseregistrets ändamål (mom. 17)53
17. Personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister (mom. 19)54
18. Registrering av brott i DNA-registret (mom. 20)54
19. Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter (mom. 22)55
20. Förutsättningarna för registrering i SÄPO-registret (mom. 23)55
21. Omvänt skaderekvisit till förmån för polisen (mom. 25)56
22. Den enskildes rätt till uppgifter om sig själv (mom. 27)56
23. Tiden för sekretess i polisens verksamhet (mom. 28)57
24. Tiden för sekretess i samtliga register (mom. 29)57
Särskilda yttranden..................................58
1. Personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet58
(mom. 16)..........................................58
2. DNA-registret i övrigt (mom. 21)................58
Bilagor
1. Regeringens lagförslag............................59
2. Utskottets förslag till ändringar i regeringens lagförslag101
1. Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)101
2. Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...102
3. Lag om ändring i lagen (1995:606) om vissa personregister för
officiell statistik
103
3. Reservanternas förslag till ändring i regeringens förslag till
polisdatalag 104
4. Konstitutionsutskottets yttrande 1997/98:KU10y.105