I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om att riksdagen
skall godkänna dels Europolkonventionen, dels tilläggsprotokollet till
konventionen om behörighet för Europeiska gemenskapernas domstol (EG-
domstolen) att lämna förhandsavgöranden till nationella domstolar om
konventionens tolkning och dels regeringens förklaring i anslutning till
tilläggsprotokollet. Regeringen föreslår också att en ny lag skall införas om
rätt för svenska domstolar att begära förhandsavgörande från EG-domstolen i
vissa fall. Slutligen föreslås lagändringar i syfte att uppfylla
Europolkonventionens krav på överförande av personuppgifter till Europol och
begränsningen i vissa fall av möjligheten att utnyttja visst material.
Utskottet tillstyrker regeringsförslaget. Med anledning av motioner som
väckts i ärendet föreslår utskottet ett tillkännagivande om att regeringen
snarast bör ta lämpliga initiativ till en bred översyn av systemet med
privilegier och immunitet inom EU. Utskottet avstyrker bifall till övriga
motioner. Sex reservationer har fogats till betänkandet.
Propositionen
I proposition 1996/97:164 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit
att riksdagen
1. godkänner konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå
(Europolkonventionen),
2. godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas
domstol angående tolkningen av konventionen om upprättandet av en europeisk
polisbyrå (tilläggsprotokollet),
3. godkänner förklaringen den 20 februari 1997 till tilläggsprotokollet,
4. antar regeringens förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära
förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol i vissa fall,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om polis-
register m.m.,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med
vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet.
Lagförslagen, konventionstexten, tilläggsprotokollet och förklaringen har
fogats till betänkandet, se bilagorna 1 samt 3-5.
Motionerna
1996/97:Ju37 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:164 Europol,
2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Europolkonventionen endast skall kunna
ändras enligt artikel 43.1,
3. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Europols operativa syften,
4. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Europols datasystem,
5. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om diskretion och tystnadsplikt,
6. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om immunitet och privilegier.
1996/97:Ju38 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av regeringens fortsatta lagstiftningsarbete avseende
polisunderrättelseregister,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om protokollet för immunitet och privilegier för Europols anställda.
1996/97:Ju39 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts angående immunitet och
privilegier för Europoltjänstemännen.
1996/97:Ju40 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
avslå förslaget att ratificera Europolkonventionen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Ju41 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1996/97:164 Europol.
Utskottet
Konventionens huvudsakliga innehåll
Europolkonventionen antogs av ministerrådet i juli 1995. Genom konventionen
upprättas den europeiska polisbyrån, Europol. Europol är en organisation som
har till främsta uppgift att vara ett kriminalunderrättelseorgan för
medlemsstaterna i EU. Som sådant skall Europol vara en knutpunkt för utbyte av
information och underrättelser mellan medlemsstaterna. Europol skall fungera
så att medlemsstaterna tillhandahåller Europol uppgifter främst ur sina
nationella polisregister. Dessa uppgifter sammanställs och bearbetas samt
kompletteras, i en del fall, med uppgifter från annat håll och analyseras
sedan hos Europol. Dessa underrättelser går tillbaka till medlemsstaternas
polismyndigheter att användas i den operativa verksamheten där.
Europol skall alltså verka inom ramen för det mellanstatliga polisiära
samarbetet i EU. Europol skall därvid förbättra effektiviteten hos de behöriga
nationella myndigheterna (dvs. i första hand polismyndigheterna, men även
t.ex. tullen och andra myndigheter med polisiära befogenheter samt i vissa
avseenden åklagarmyndigheterna) i medlemsstaterna och förbättra deras inbördes
samarbete i den förebyggande och brottsbekämpande verksamhet som riktar sig
mot den allvarliga internationella brottsligheten.
Europol kan tas i anspråk när de faktiska omständigheterna visar att det
förekommer en brottslig organisation eller struktur som påverkar två eller
flera medlemsstater och som med hänsyn till brottslighetens omfattning,
svårhetsgrad och konsekvenser gör det nödvändigt med ett gemensamt handlande
från medlemsstaternas sida. Europol är under dessa förutsättningar behörigt
att ägna sig åt informationsutbyte rörande vissa särskilt allvarliga brott.
Dessa brott är narkotikahandel, människohandel, olaglig handel med nukleära
och radioaktiva ämnen, handel med stulna fordon och den brottslighet som är
förknippad med illegala immigrationsnätverk samt, inom två år från
konventionens ikraftträdande, terrorism. Brotten definieras i en bilaga till
konventionen.
Listan på brott för vilka Europol skall ha behörighet att verka kan dessutom
utökas genom enhälligt beslut av rådet inom de ramar som framgår av ovan
nämnda bilaga. Förutom mot de på detta sätt definierade brotten kan Europol
alltid användas mot den penningtvätt som hänger ihop med dessa brott. Europol
kan också användas mot viss annan brottslighet som hänger samman med de brott
som ingår i Europols behörighet.
Inom ramen för den målsättning och den behörighet som nyss har angivits
skall Europol ha som förstahandsuppgift att underlätta informationsutbytet
mellan medlemsstaterna, att inhämta, sammanställa och analysera information
och underrättelser, att omedelbart till medlemsstaterna återföra information
och underrättelser som berör dem och att genast underrätta dem om upptäckta
samband mellan olika brottsliga gärningar samt att underlätta polisutredningar
i medlemsstaterna genom att överlämna relevant information som finns hos
Europol.
Härutöver skall Europol för att förbättra samarbetet mellan och öka
effektiviteten hos de nationella polismyndigheterna bistå med rådgivning och
fördjupade specialkunskaper vid utredningar och tillhandahålla strategiska och
övergripande underrättelser för att främja effektiva och rationella
operationer i medlemsländerna samt utarbeta allmänna lägesrapporter. Slutligen
kan Europol bistå medlemsstaterna med råd och forskning när det gäller
utbildning, organisation, utrustning, brottsförebyggande arbete samt tekniska
och vetenskapliga polis- och utredningsmetoder.
Europol kan också under vissa noggrant reglerade former utbyta information
och underrättelser med andra länder och organisationer samt med andra EU-
organ, t.ex. EU:s drogobservatorium i Lissabon.
Staternas samarbete inom Europol är uppbyggt kring både nationella och
internationella beståndsdelar. Inom varje medlemsstat skall det finnas en
nationell enhet som skall vara enda förbindelselänk mellan Europol och
medlemsstaterna. Den nationella enheten har till huvudsaklig uppgift att förse
Europol med de uppgifter som från de nationella polisregistren eller
motsvarande skall överlämnas till Europols dataregister och ta emot uppgifter
som kommer från Europol och vidarebefordra dessa till de nationella
organisationer som har polisiära befogenheter eller eljest är behöriga
myndigheter enligt konventionen.
Varje medlemsland skall enligt konventionen sända minst en sambandsman till
Europols huvudkontor som skall ligga i Haag i Nederländerna. Sambandsmännen är
de nationella enheternas representanter i Europol. De har till uppgift att
praktiskt genomföra informations- och underrättelseutbytet mellan Europol och
de nationella enheterna samt att samverka med Europols tjänstemän i bl.a.
analysarbetet.
Såväl de nationella enheterna som sambandsmännen arbetar under respektive
medlemslands nationella lagar och regler. Sambandsmännen är inte anställda av
Europol utan av förvaltningarna i sina hemstater. Europol kommer dessutom att
ha egna anställda underrättelsetjänstemän och analytiker för att utföra det
kriminalunderrättelse- och analysarbete som skall vara tyngdpunkten i Europols
verksamhet.
Den centrala beståndsdelen i Europol kommer att vara dess databaserade
informationssystem. Detta skall bestå av ett informationsregister med
begränsat och ämnesmässigt avgränsat innehåll som skall tillåta snabb sökning
av vissa personuppgifter. För den analysverksamhet som skall bedrivas av
Europol skall det finnas ett antal arbetsregister av olika varaktighet för
analysändamål, s.k. analysregister. Dessa kommer att innehålla mer detaljerade
uppgifter. Slutligen skall det finnas ett indexregister över analysregistren
för att möjliggöra för bl.a. sambandsmännen att få reda på om det i de
pågående analysprojekten finns något av intresse för det nationella
polisarbetet.
Medlemsstaterna är skyldiga att förse Europols olika register, utom
indexregistret, med uppgifter. Detta skall ske dels genom att vissa uppgifter
överlämnas utan särskild begäran, vilket är huvudregeln för de flesta
uppgifter som skall införas i informationsregistret, dels genom att uppgifter
lämnas på begäran av Europol. På sistnämnda sätt skall analysregistren förses
med huvuddelen av sina uppgifter. Vissa uppgifter är medlemsstaterna skyldiga
att överföra till Europol. Det gäller bl.a. alla grundläggande uppgifter till
informationsregistret. Ytterligare uppgifter till informationsregistret skall
överlämnas på Europols begäran om den nationella lagstiftningen tillåter att
överlämnande sker. I fråga om de uppgifter som skall införas i analysregistren
gäller att sådana uppgifter på begäran skall överlämnas till Europol om
nationell lagstiftning tillåter att uppgifterna används för att utföra
analyser i kriminalunderrättelseverksamhet i hemlandet.
Europolkonventionen innehåller vidare ett antal regler som tar sikte på
enskildas integritetsskydd och skydd för känsliga personuppgifter. Likaså
regleras bl.a. vem som har ansvaret för att en uppgift som förs in i något av
registren är riktig, hur länge uppgifterna får bevaras i registren samt
formerna för tillsynen över Europols verksamhet. Vidare innehåller
konventionen bestämmelser bl.a. om privilegier och immunitet för
Europolanställda och om hur konventionen kan ändras.
Enligt konventionen skall tvister mellan medlemsstaterna i första hand
behandlas av rådet enligt det förfarande som är föreskrivet i avdelning VI i
EU-fördraget. Går det inte att lösa tvisten i rådet, får parterna i tvisten
själva komma överens om hur denna skall biläggas. I samband med konventionens
undertecknande deklarerade alla medlemsstater utom Storbritannien att de
kommer att hänskjuta olösta tvister där de själva är parter till EG-domstolen.
Genom ett särskilt tilläggsprotokoll till Europolkonventionen har
medlemsstaternas domstolar getts möjlighet att begära förhandsavgörande från
EG-domstolen om konventionens tolkning i de fall en nationell domstol anser
att ett sådant avgörande är nödvändigt för att ett pågående mål eller ärende
skall kunna avgöras. Om ett sådant förhandsavgörande lämnas av EG-domstolen är
det bindande för den nationella domstolen. En medlemsstat får själv bestämma
om den skall låta sina domstolar utnyttja denna möjlighet och om detta skall
vara obligatoriskt eller frivilligt. Detta skall i så fall tillkännages genom
en förklaring till protokollet. I förklaringen skall staten också ange om den
önskar ge alla domstolar eller endast de domstolar vilkas domar eller beslut
inte kan överklagas rätt att begära förhandsavgörande.
Ärendets beredning
Europolkonventionen undertecknades i juli 1995. Konventionen skall antas av
medlemsländerna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser, och
konventionen träder i kraft tre månader efter det att det sista
ratificeringsinstrumentet deponerats.
Tilläggsprotokollet om förhandsavgörande från EG-domstolen undertecknades i
juli 1996. Regeringen har vidare i februari 1997 avgivit en sådan förklaring
till protokollet som innebär att svenska domstolar kan ges möjlighet att
inhämta förhandsavgöranden från EG-domstolen om konventionens tolkning. Enligt
förklaringen får varje svensk domstol begära ett sådant förhandsavgörande när
den bedömer att ett sådant är nödvändigt för att kunna avgöra ett pågående mål
eller ärende. Förklaringen skall betraktas som preliminär, dvs. den måste
precis som själva konventionen och tilläggsprotokollet godkännas av riksdagen
för att slutligen kunna tillträdas.
Justitiedepartementet har i promemorian Europol (Ds 1997:20) behandlat
frågan om Sveriges tillträde till Europolkonventionen och den lagstiftning som
aktualiseras härav. Vidare behandlas i promemorian tilläggsprotokollet och
förklaringen samt den lagstiftning som följer av dessa. Promemorian har
remissbehandlats. Regeringen tar i propositionen upp de frågor som behandlats
i promemorian. Lagförslagen har granskats av Lagrådet som lämnat förslagen
utan erinran.
Justitieutskottet har i ärendet inhämtat yttrande från
konstitutionsutskottet, se bilaga 6. Sammanfattningsvis tillstyrker
konstitutionsutskottet regeringens förslag att godkänna Europolkonventionen,
tilläggsprotokollet och förklaringen till tilläggsprotokollet.
Konstitutionsutskottet förordar också att lagen om rätt för svensk domstol att
begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall antas av riksdagen.
Yttrandet behandlas närmare under relevanta avsnitt i detta betänkande.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna dels
Europolkonventionen, dels tilläggsprotokollet till konventionen om behörighet
för Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) att lämna
förhandsavgöranden till nationella domstolar om konventionens tolkning och
dels regeringens förklaring i anslutning till tilläggsprotokollet.
Vidare föreslås att en ny lag införs om rätt för svenska domstolar att
begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall. Härutöver föreslås
ändringar i lagen (1965:94) om polisregister m.m. och lagen (1991:435) med
vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet i syfte
att uppfylla Europolkonventionens krav på överförande av personuppgifter till
Europol och begränsning i vissa fall av möjligheten att utnyttja visst
material.
Överväganden
Konventionen
Avslag på propositionen
I motionerna Ju37 (mp), Ju40 (c) och Ju41 (v) yrkas avslag på propositionen.
Som skäl för att avslå propositionen anges i motion Ju37 dels att
konventionen vid ikraftträdandet redan kommer att vara överspelad i och med
regeringskonferensens fördragsändringar rörande polis- och
straffrättssamarbetet, dels att regeringen ännu inte lagt fram samtliga de
lagförslag som har anknytning till Europolkonventionen.
Enligt motion Ju40 bör riksdagen avvakta med ett tillträde till
Europolkonventionen till dess riksdagen beslutat om lagregleringen av den
svenska polisens motsvarande register.
Slutligen anförs i motion Ju41 som skäl för ett avslag på propositionen att
konventionen inte uppfyller grundläggande krav på garantier för medborgarnas
integritet och rättssäkerhet. En annan avgörande invändning är den enligt
motionärerna nästan totala frånvaron av parlamentarisk insyn och kontroll
beträffande konventionens tillämpning.
Som utskottet framhållit i tidigare sammanhang är utvecklandet av
kriminalunderrättelseverksamheten ett av de viktigaste inslagen i
effektiviseringen av det internationella samarbetet för att bekämpa
gränsöverskridande kriminalitet. Denna verksamhet anses nämligen i många
sammanhang som en av de effektivare metoderna för att bekämpa internationell
brottslighet (se 1995/96:JuU3y s. 15).
Genom Europol ges den svenska polisen möjlighet att fullt ut kunna delta i
EU:s polissamarbete och därigenom få tillgång till information, underrättelser
och kompetens som den annars knappast kan få tillgång till. Som regeringen
konstaterar i propositionen bör Europols organisationsstruktur, med bl.a.
sambandsmän från varje medlemsland stationerade på Europols huvudkontor, också
kunna förenkla och effektivisera bilateralt och multilateralt operativt
polissamarbete. Vidare kommer Europol att vara en betydelsefull
samarbetspartner för länder och organisationer utanför EU.
Utskottets uppfattning är att Europol kommer att få en viktig roll vid
bekämpandet av grov organiserad brottslighet, inte minst på narkotikaområdet.
Det bör i sammanhanget nämnas att Sverige har mycket goda erfarenheter av
systemet med nordiska sambandsmän när det gäller bekämpningen av
narkotikabrott. Enligt utskottets mening framstår det som angeläget att
Sverige deltar i polissamarbetet inom unionen.
Som skäl för att avslå propositionen - eller i vart fall avvakta med ett
beslut om tillträde till konventionen - har bl.a. anförts att andra frågor
först bör få sin lösning. Detta gäller främst de förestående ändringarna i EU-
fördraget samt den svenska polisregisterlagstiftningens utformning. I båda
fallen kommer regeringen att överlämna proposition till riksdagen, som då även
kommer att kunna ta ställning till hur de förslagen påverkar ett åtagande
enligt Europolkonventionen. Utskottet vill här också anmärka att den nya
polisregisterlagstiftning som riksdagen väntas behandla under våren inte är en
förutsättning för tillträde till konventionen. Sverige kan alltså uppfylla
sina åtaganden också med gällande reglering av registerfrågorna. Däremot
påverkas effektiviteten i polissamarbetet av registerlagstiftningens
utformning. Enligt utskottets mening bör man varken föregripa beredningen av
här aktuell lagstiftning eller uppskjuta tillträdet till Europolkonventionen
på grund av att det i dag inte föreligger några förslag i dessa frågor.
Ett annat skäl för att avslå propositionen har angivits vara att
konventionen inte uppfyller bl.a. grundläggande krav på garantier för
medborgarnas integritet och rättssäkerhet. Utskottet delar inte denna
uppfattning. Konventionen innehåller en rad regler som tar sikte på enskildas
integritetsskydd, skydd för känsliga personuppgifter, ansvar för registrering,
kontroll samt regler om användning av data och om sekretess. När det gäller
skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och även sådana icke ADB-baserade
uppgifter som finns i registren, gäller vidare att principerna i Europarådets
konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen från år 1981 och 1987 års
Europarådsrekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn,
skall iakttas också för Europols dataregister. Innan något utbyte av
personuppgifter mellan Europol och medlemsländerna kan ske måste enligt
konventionen även medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd som
minst motsvarar de nyss nämnda Europarådsdokumenten.
Vad som nu har anförts innebär att utskottet inte kan tillstyrka yrkandena i
motionerna Ju37, Ju40 och Ju41 om att propositionen skall avslås. Motionerna i
dessa delar avstyrks således. Till enskildheter i regeringsförslaget
återkommer utskottet nedan.
Utlämnande av uppgifter till Europol
Utskottet går nu över till att behandla frågan om utlämnande av svenska
uppgifter till Europol.
Regeringen föreslår i propositionen ett tillägg till 4 § polisregisterlagen
som medför att uppgifter ur polisregister skall kunna lämnas ut till en
utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om detta följer av en
internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har
tillträtt. Förslaget innebär att uppgifter från såväl datoriserade som
manuella polisregister omfattas av bestämmelsen. Detta gäller även om det inte
finns någon konkret brottsmisstanke. Någon direkt begäran behövs inte heller.
Genom den föreslagna lagändringen kommer svensk polis att till Europol kunna
lämna uppgifter även om sådana särskilt känsliga personuppgifter som avses i
motion Ju37. Det handlar här om uppgifter om t.ex. etniskt ursprung, religion
eller politisk åskådning. Motionärerna motsätter sig att sådana uppgifter
lämnas ut.
Uppgifter av här aktuellt slag får enligt artikel 10.1 andra stycket i
konventionen förekomma i Europols analysregister endast under förutsättning
att de är strikt nödvändiga för en pågående analys och att de kompletterar
andra uppgifter i registret. Vidare är det inte tillåtet att söka efter en
personkategori endast med hjälp av särskilt känsliga uppgifter. Regleringen av
användandet av de aktuella uppgifterna överensstämmer med 1987 års
Europarådsrekommendation om skydd för enskildas personuppgifter i
polisregister.
Enligt utskottets mening finns det i vissa fall ett behov av att registrera
och bearbeta även särskilt integritetskänsliga personuppgifter.
Förutsättningarna för att få registrera sådana uppgifter är, som regeringen
konstaterar i propositionen, mycket restriktiva. Utskottet delar regeringens
bedömning att det inte finns anledning att befara att sådan registrering
kommer att ske i en omfattning som inte är önskvärd. Utskottet anser att någon
begränsning i uppgiftsskyldigheten motsvarande den som föreslås i motion Ju37
inte bör införas. Bifall till motionen i denna del avstyrks.
Enligt utskottets mening bör den av regeringen föreslagna bestämmelsen i 4 §
polisregisterlagen tas in som ett nytt andra stycke i paragrafen. Därigenom
tydliggörs att de begränsningar som uppställs i första stycket om att
uppgifter endast lämnas ut på begäran och om konkret brottsmisstanke
föreligger inte gäller i de nu aktuella fallen. Utskottets förslag till
ändring i regeringens lagförslag återfinns i bilaga 2.
Ändring i konventionen
Vad slutligen gäller frågan om ändring av konventionen kan en sådan enligt
artikel 43 punkt 1 göras med iakttagande av de regler som gäller för
upprättande av konventionen. När det gäller definitioner av de olika
brottstyperna som faller inom Europols behörighet och som upptas i bilagan har
det dock i samma artikel punkt 3 öppnats en möjlighet till ett förenklat
förfarande med enhälligt beslut i rådet, dvs. utan att konventionen som sådan
ändras. På samma sätt kan rådet, enligt artikel 2, efter hand utöka Europols
behörighet med andra allvarliga internationella brott. De ytterligare brott
som kan komma i fråga anges i bilagan till konventionen. När behörigheten
utökas till att avse en ny typ av brott är Europol också behörigt att behandla
penningtvätt som hänför sig till denna typ av brottslighet liksom andra brott
som hör samman med sådan brottslighet.
Enligt utskottets mening är det värdefullt att Europols behörighetsområde
efter behov kan utvidgas för att möta nya problem inom unionen. Detta bör
också kunna ske på ett snabbare sätt än genom konventionsändring. Genom att
bilagan till konventionen antas i samband med tillträdet ges ramarna för vilka
frågor som Europol skall kunna få arbeta med. Utskottet anser att detta
tillsammans med kravet på enhällighet i rådet garanterar att Europol inte
kommer att få sig tilldelat uppgifter som är mer omfattande än vad som är
befogat.
I sammanhanget bör också nämnas att konventionen enligt artikel 44 inte kan
göras till föremål för någon reservation.
Utskottet avstyrker motion Ju37 såvitt angår frågan om ändring av
konventionen.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet således regeringens förslag att
godkänna Europolkonventionen. Vidare tillstyrker utskottet att riksdagen antar
regeringens förslag till ändringar i lagen (1965:94) om polisregister m.m. och
lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på
brottmålsområdet, vad gäller polisregisterlagen med den justering som framgår
av bilaga 2.
Tilläggsprotokollet och förklaringen
I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna det tilläggsprotokoll
genom vilket medlemsstaternas domstolar har getts möjlighet att begära
förhandsavgörande från EG-domstolen om tolkningen av konventionen samt
Sveriges förklaring till protokollet enligt vilken Sverige godkänner EG-
domstolens behörighet att meddela sådana förhandsavgöranden. I förklaringen
uttalas också att varje svensk domstol får begära ett sådant förhandsavgörande
när den bedömer det nödvändigt för att avgöra ett pågående mål eller ärende.
Ett förhandsavgörande av EG-domstolen blir bindande för den domstol som
begärt det. Detta följer av att tilläggsprotokollet antagits i enlighet med
den beslutsprocedur som gäller för den tredje pelaren, dvs. att alla stater
tillträder protokollet. I EU-fördraget (artikel L.b) föreskrivs att
gemenskapsrätten skall få visst genomslag i de fall en tredjepelarkonvention
anförtror åt EG-domstolen att meddela förhandsavgörande.
I motiveringen framhåller regeringen att svensk rätt i de delar som kan
beröras av Europolkonventionen i och för sig är utformad på ett sätt som gör
att behovet av förhandsavgöranden i dag inte är särskilt påtagligt. Men ny
lagstiftning och rättspraxis kan medföra att frågor som för närvarande inte
kommer under en domstols prövning i framtiden kan komma att göra det. Också
hänsynen till andra länders rättssystem där behovet av förhandsavgöranden kan
vara mycket större talar för att svenska domstolar skall få möjlighet att
inhämta förhandsavgöranden.
Vidare berör regeringen den principiella frågan om bindande
förhandsavgöranden i tolkningsfrågor kan ha sin plats i ett i grunden
mellanstatligt samarbete. Regeringen påminner om att de regler som föreskrivs
i konventionen måste genomföras av varje medlemsstat i enlighet med dess
interna lagstiftningsprocedur. I varje mellanstatlig konvention måste särskilt
bestämmas om medlemsstaterna är villiga att underkasta sig rättsliga
kontrollmekanismer och i så fall i vilken form. Dessa förhållanden utgör de
viktigaste skillnaderna mellan gemenskapsrätten enligt EG-fördragen och de
mellanstatliga delarna av EU-fördraget och utgör därigenom den verkliga
skiljelinjen mellan överstatlighet och mellanstatlighet.
I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall anta regeringens förslag
till lag om rätt för svenska domstolar att begära förhandsavgörande från EG-
domstolen i vissa fall. Härigenom införlivas rätten att begära
förhandsavgörande i enlighet med tilläggsprotokollet och förklaringen i svensk
rätt. Lagen tar sikte inte bara på Europolkonventionen utan också på andra EU-
konventioner inom och utom tredje pelaren som innehåller liknande bestämmelser
om förhandsavgörande.
När det gäller tredjepelarkonventioner har sådana bestämmelser en direkt
förankring i EU-fördraget. Någon fördragsmässig koppling finns däremot inte i
frågan om förhandsavgörande av EG-domstolen när det gäller de konventioner som
sluts mellan medlemsstaterna utanför tredje pelaren. Om en bestämmelse om
förhandsavgörande finns i en sådan konvention är det, som
konstitutionsutskottet framhåller, en följd av att medlemsstaterna just i
detta fall överenskommit om en regel av detta slag.
Den utformning av lagen som regeringen valt medför att ett tillkännagivande
måste göras i Svensk författningssamling varje gång riksdagen godkänt en
konvention som lagen omfattar. Detta tillkännagivande sker sedan den aktuella
konventionen trätt i kraft genom att samtliga medlemsstater ratificerat den.
Konstitutionsutskottet tillstyrker i sitt yttrande ett godkännande av
tilläggsprotokollet och förklaringen till detta. Då förklaringen innehåller
ett överlämnande av beslutanderätt till en EG-institution skall enligt
konstitutionsutskottet, vilket också framhålls i propositionen, riksdagens
godkännande ske med tillämpning av reglerna i 10 kap. 5 § första stycket
regeringsformen. Vidare tillstyrker konstitutionsutskottet att riksdagen skall
anta den av regeringen föreslagna lagen. Konstitutionsutskottet understryker
här att den föreslagna ordningen givetvis inte får innebära att inte regering
och riksdag noga prövar behovet för svenskt vidkommande av förhandsavgörande
av EG-domstolen i varje konventionsfall där frågan aktualiseras samt att
riksdagens beslut om att tillträda konventioner som innehåller regler om
förhandsavgörande av EG-domstolen skall fattas med tillämpning av 10 kap.
5 § första stycket regeringsformen.
Justitieutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning och tillstyrker
regeringens förslag om godkännande av tilläggsprotokollet jämte förklaringen
samt förslaget till lag om rätt för svenska domstolar att begära
förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall.
Övriga frågor
Europols framtida arbetsuppgifter
I motion Ju37 (mp) yrkas att riksdagen skall uttala att Europol inte bör ges
operativa befogenheter att aktivt agera i medlemsländerna.
Europol ges enligt konventionen inte någon rätt att utöva operativ
verksamhet i medlemsländerna. Frågan har inte heller behandlats i
propositionen.
I yttrande 1995/96:JuU3y till utrikesutskottet i anledning av EU:s
regeringskonferens 1996 tog justitieutskottet ställning till motionsyrkanden
av rakt motsatt innebörd än det nu aktuella, alltså yrkanden med begäran om
att Europol skall erhålla operativa befogenheter. Utskottet ansåg då steget
vara långt från ett polissamarbete i fråga om kriminalunderrättelsetjänst till
ett Europol med operativa inslag i verksamheten. Utskottet konstaterade att
tanken dock inte var ny; Tyskland lade fram ett förslag vid Europeiska rådets
möte i Luxemburg i juni 1991 om att upprätta en central europeisk kriminal-
enhet med operativa befogenheter. Förslaget väckte inte någon större entusiasm
i övriga medlemsländer. I sammanhanget pekade utskottet också på att
polissamarbetet inom Schengen innehåller moment av gränsöverskridande operativ
polisverksamhet. Justitieutskottet föreslog att motionerna skulle avstyrkas.
Utrikesutskottet noterade justitieutskottets bedömning och betraktade därmed
de aktuella motionerna som besvarade.
Frågan om Europols mandat har senast diskuterats under regeringskonferensen.
I det s.k. Amsterdamfördraget, med förslag till ändringar i EU-fördraget, har
bestämmelser om Europol tagits in. Förslaget till ändringar i EU-fördraget
kommer att behandlas i en proposition till riksdagen. Utskottet vill i
sammanhanget anmärka att en utvidgning utöver vad som framgår av
Europolkonventionen förutsätter beslut av riksdagen. De farhågor som får antas
ligga till grund för yrkandet i motion Ju37 framstår alltså som obefogade.
Utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del.
Diskretion och tystnadsplikt
Europols organ, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols
tjänstemän, sambandsmännen och varje person som uttryckligen har ålagts
diskretions- och tystnadsplikt är förbjudna att sprida de uppgifter som kommer
till deras kännedom under tjänsteutövning eller inom ramen för deras
verksamhet till någon obehörig person eller till allmänheten. Diskretions- och
tystnadsplikten kvarstår även efter det att de avslutat sin tjänst, sitt
anställningsavtal eller sin verksamhet. Varje medlemsstat skall behandla alla
överträdelser av diskretions- eller tystnadsplikten som överträdelser av den
egna lagstiftningen om respekten för tystnadsplikten eller regler om sekre-
tesskydd.
Att en uppgift är sekretessbelagd innebär enligt svensk rätt att
tystnadsplikt råder om densamma. Tystnadsplikten gäller enligt 1 kap. 6 §
sekretesslagen för den myndighet där uppgiften är sekretessbelagd och för den
som genom anställning eller uppdrag hos myndigheten eller genom tjänsteplikt
eller på annan liknande grund för det allmännas räkning deltar eller har
deltagit i myndighetens verksamhet och då fått del av uppgiften.
Brott mot tystnadsplikten medför i princip straffansvar enligt 20 kap. 3 §
brottsbalken. Den som omfattas av tystnadsplikt får dock utan att riskera
straff, andra sanktioner eller repressalier lämna normalt sekretessbelagda
uppgifter för publicering i tryckt skrift eller i radio eller TV om inte
särskilda undantag har meddelats i lag med stöd av tryckfrihetsförordningen
eller yttrandefrihetsgrundlagen. Detta är den principiella innebörden av den
s.k. meddelarfriheten som är en av offentlighetsprincipens hörnstenar. De
regler i sekretesslagen som utgör grunden för den tystnadsplikt som i Sverige
gäller för uppgifter som härrör från Europol, nämligen huvudsakligen 5 kap. 1
§ om förundersökningssekretess och de korresponderande reglerna i 9 kap.
17 § till skydd för enskilds intresse, 7 kap. 17 § om polisregistersekretess
och i viss utsträckning utrikessekretessen i 2 kap. 1 §, omfattas alla helt
eller delvis av meddelarfriheten. Som regel kommer alltså meddelarfriheten att
gälla före tystnadsplikten i fråga om Europolinformation.
Med beaktande av meddelarfriheten, som ju är inskränkt till att gälla
uppgifter som lämnats för publicering, reglerar sekretesslagen och 20 kap. 3 §
brottsbalken tystnadsplikten rörande sekretessbelagda uppgifter från Europol
liksom de svenska Europolsambandsmännens befattning med sådana uppgifter.
Däremot gäller inte några svenska regler för Europolanställdas befattning med
hemliga uppgifter från Europol. De sistnämnda är nämligen, till skillnad från
de svenska Europolsambandsmännen, inte anställda av en svensk myndighet. Det
finns alltså ett område inom vilket sekretess och tystnadsplikt råder enligt
Europolkonventionen men där brott mot tystnadsplikten inte kan beivras i
Sverige. Regler som i princip motsvarar de nu berörda i Europolkonventionen
finns bl.a. i artikel 194 i Euratomfördraget.
Regeringen har i propositionen föreslagit att denna fråga bör övervägas i
annat lämpligt sammanhang. Skälen för detta är främst att frågan har vidare
räckvidd än Europolkonventionen och att den rymmer komplicerade rättsfrågor.
I motion Ju37 (mp) ställs frågan om hur den svenska meddelarfriheten
förhåller sig till Europolkonventionen; det finns inte några bestämmelser som
i detta avseende täcker Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter,
och regeringen tar inte ställning till dessa mycket komplicerade rättsfrågor.
I motionen hemställs att riksdagen skall ta ställning för den svenska
offentlighetsprincipen och då framför allt meddelarfriheten, dvs. att denna
princip inte skall ändras till följd av Sveriges tillträde till konventionen.
Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande erinrat om att
offentlighetsprincipens tillämpning inte var något ämne i förhandlingarna om
medlemskap i EU. Efter genomförda förhandlingar fogade Sverige en förklaring
till slutakten. I denna framhölls bl.a. att offentlighetsprincipen, särskilt
rätten att ta del av allmänna handlingar, och grundlagsskyddet för
meddelarfriheten är och förblir grundläggande bestämmelser som utgör en del av
Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv. Denna förklaring
gäller alltjämt och innebär enligt konstitutionsutskottet att svensk
offentlighetslagstiftning inte skall ändras i inskränkande riktning som en
följd av åtaganden inom EU:s ram med mindre än att behovet av en inskränkning
vid en sedvanlig intresseavvägning väger över. Detta är enligt
konstitutionsutskottets uppfattning inte fallet i fråga om behovet av
meddelarskydd för uppgifter från Europol. Konstitutionsutskottet har nyligen i
samband med behandlingen av två motioner som gällde meddelarskyddets
utformning redovisat de intresseavvägningar som ligger bakom den nuvarande
regleringen av meddelarskyddet och inte förordat någon ändring (se
1996/97:KU23 s. 13 f). När det gäller det svenska åtagandet att lagföra
Europolanställda för brott mot Europolkonventionens regler om sekretess och
tystnadsplikt anser regeringen som nyss framgått att denna fråga bör övervägas
i lämpligt sammanhang. Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande förklarat
att det inte har någon annan mening än regeringen och anser att något
initiativ från riksdagens sida inte är påkallat. Konstitutionsutskottet har
avstyrkt bifall till motionen i denna del.
Justitieutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning och avstyrker
bifall till motion Ju37 i denna del.
Privilegier och immunitet
Enligt artikel 41 skall Europol, dess organ och dess anställda åtnjuta den
immunitet och de privilegier som är nödvändiga för att de skall kunna fullgöra
sina uppgifter. Sådana bestämmelser, som skall vara tillämpliga i alla
medlemsstater, skall finnas i ett särskilt protokoll som skall antas av rådet
och ratificeras av alla medlemsstater i enlighet med deras nationella regler.
Vad gäller sambandsmännen och deras familjer skall Nederländerna och övriga
medlemsländer komma överens om nödvändiga regler för immunitet och
privilegier.
I motion Ju37 (mp) yrkas att Sverige skall motsätta sig en ordning som
innebär långt gående immunitet och privilegier för de anställda inom Europol.
Enligt motion Ju38 (m) bör det av protokollet framgå att den immunitet och de
privilegier som Europols anställda åtnjuter i sin nuvarande funktion skall
upphöra den dag de tilldelas utökade befogenheter. Enligt motion Ju39 (s) bör
regeringen snarast ta lämpliga initiativ i syfte att ersätta dagens ordning
med privilegier och immunitet för Europoltjänstemän med nya och mera modernt
anpassade former.
Rådet har i juni månad antagit Protokoll om privilegier och immunitet för
Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess
tjänstemän. Detta protokoll kommer inom kort att behandlas i en särskild
proposition till riksdagen.
Frågor som närmare berör protokollets innehåll bör enligt utskottets mening
behandlas i samband med den aviserade propositionen. Utskottet vill dock i
detta sammanhang initiera en diskussion om den rådande ordningen med
privilegier och immunitet som sådan är ändamålsenlig. Enligt utskottets mening
har EU och dess institutioner i väsentliga avseenden en annan ställning än
traditionella internationella organisationer i förhållande till vårt land. Vad
gäller EU bör ett mer inrikes perspektiv anläggas, vilket får systemet med
privilegier och immunitet att i vissa delar framstå som otidsenligt. Detta
kan, enligt utskottets mening, leda till att EU-tjänstemännens privilegier och
immunitet tvärtemot sitt syfte riskerar att rubba förtroendet och den folkliga
förankringen för EU och dess institutioner. När det gäller
Europoltjänstemännen gäller detta särskilt om de i framtiden tilldelas utökade
befogenheter.
Enligt utskottets mening bör regeringen alltså snarast ta lämpliga initiativ
i syfte att inom EU söka få till stånd en bred översyn av systemet med
immunitet och privilegier inom unionen. Regeringen bör därvid särskilt arbeta
för att den immunitet och de privilegier som Europols anställda åtnjuter i sin
nuvarande funktion skall begränsas med hänsyn till deras arbetsuppgifter den
dag de tilldelas utökade befogenheter.
Vad utskottet med anledning av motionerna Ju37, Ju38 och Ju39 i nu berörda
delar anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Den svenska registerlagstiftningens utformning
Registerutredningen avlämnade i mars 1996 sitt delbetänkande
Kriminalunderrättelseregister DNA-register (SOU 1996:35). I betänkandet
föreslås bl.a. en lag om polisens underrättelseregister. Enligt förslaget
skall Rikspolisstyrelsen och vissa polismyndigheter, i underrättelseverksamhet
som avser allvarlig brottslighet, få föra underrättelseregister i form av
analysregister och informationsregister. Ändamålet med ett analysregister
skall vara att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda
åtgärder för att förebygga eller förhindra brott. Ändamålet med ett
informationsregister skall vara att ge underlag för beslut om särskilda
undersökningar rörande allvarlig brottslighet. I ett analysregister får föras
in uppgifter som kan hänföras till en enskild person även när en konkret
brottsmisstanke inte föreligger. I ett informationsregister får föras in
uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast om den som avses med
uppgifter på konkreta grunder kan antas ägna sig åt eller ha ägnat sig åt
allvarlig brottslighet eller komma att begå allvarliga brott. Innehållet i
registret skall begränsas till uppgifter som är nödvändiga för registrens
ändamål.
Registerutredningen avlämnade i april 1997 sitt slutbetänkande Polisens
register (SOU 1997:65). Betänkandet som innehåller förslag bl.a. om en
polisdatalag har nyligen remissbehandlats.
I motion Ju38 (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen av regeringens fortsatta
lagstiftningsarbete rörande polisunderrättelseregister. Om regeringen följer
det förslag registerutredningen lagt fram kommer, som nämnts ovan, polisen att
i ett ADB-baserat analysregister lagra uppgifter om enskilda personer även om
det inte föreligger någon brottsmisstanke mot dessa. Det kan t.ex. vara fråga
om vittnen, brottsoffer, eventuella brottsoffer, kontakter eller medhjälpare
till en brottsmisstänkt person och andra personer som kan lämna uppgifter om
de brott som utreds. Motionärerna anser att riksdagen redan nu skall uttala
att den motsätter sig en lagstiftning som innebär att uppgifter om nämnda
personkategorier skall kunna lagras i polisens kriminalunderrättelseregister
utan att någon som helst brottsmisstanke föreligger mot personen i fråga.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer registerutredningens båda betänkanden
att behandlas i ett sammanhang och en proposition att lämnas till riksdagen
våren 1998. I likhet med konstitutionsutskottet anser justitieutskottet att
regeringens förslag inte bör föregripas. Utskottet avslår bifall till motion
Ju38 i nu aktuell del.
Övrigt
Som nämnts ovan skall beslut beträffande moment 6 i utskottets hemställan
fattas i den ordning som föreskrivs i 10 kap. 5 § första stycket
regeringsformen.
Utskottet har funnit att konventionstexten i bilaga 4 i regeringens
proposition avviker från originaltexten på ett antal ställen. Vissa avvikelser
förekommer också i tilläggsprotokollet i bilaga 5 i regeringens proposition.
Rätt lydelse av konventionen och protokollet framgår av utskottets bilagor 3
och 4 till detta betänkande. Utskottet har där markerat de rättelser som
gjorts. Därutöver har utskottet rättat vissa fall av felaktig interpunktion så
att även denna skall överensstämma med originaltexten.
I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen
och motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju37 yrkande 1, 1996/97:Ju40 och
1996/97:Ju41,
res. 1 (v, mp)
2. beträffande utlämning av uppgifter ur polisregister
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju37 yrkande 4,
res. 2 (mp)
3. beträffande sättet för ändring av konventionen
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju37 yrkande 2,
res. 3 (mp)
4. beträffande godkännande av Europolkonventionen
att riksdagen dels godkänner konventionen om upprättandet av en europeisk
polisbyrå (Europolkonventionen), dels antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m., dock med den
ändringen att 4 § ges den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 2, samt
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa
bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet,
5. beträffande tilläggsprotokollet
att riksdagen godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska
gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen om
upprättandet av en europeisk polisbyrå (tilläggsprotokollet),
6. beträffande förklaringen
att riksdagen godkänner förklaringen den 20 februari 1997 om
tilläggsprotokollet,
7. beträffande lag om rätt för svensk domstol att begära
förhandsavgörande
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om rätt för svensk domstol
att begära förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol i
vissa fall,
8. beträffande Europols framtida arbetsuppgifter
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju37 yrkande 3,
res. 4 (mp)
9. beträffande diskretion och tystnadsplikt
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju37 yrkande 5,
res. 5 (mp)
10. beträffande privilegier och immunitet
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju37 yrkande 6, 1996/97:Ju38
yrkande 2 och 1996/97:Ju39 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. beträffande den svenska registerlagstiftningens utformning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju38 yrkande 1.
res. 6 (m)
Stockholm den 18 september och 7 oktober 1997
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén2 (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar2 (c), Margareta Sandgren (s), Anders G
Högmark (m), Siw Persson2 (fp), Alice Åström1 (v), Kia Andreasson (mp), Rolf
Åbjörnsson2 (kd), Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson1 (m), Åke Sundqvist2 (m),
Michael Stjernström1 (kd) och Cinnika Beiming (s).
1 Endast den 18 september
2 Endast den 7 oktober
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:
Riksdagen ställs inför regeringens proposition om Europol i ett läge där många
oklarheter föreligger.
Konventionen som ligger till grund för propositionen är redan överspelad i
och med att Europeiska unionens råd i juni i år, sedan motionstiden för denna
proposition gått ut, i förhandlingarna om ett nytt grundfördrag för EU bl.a.
beslutade att ge Europol betydligt större befogenheter. Detta leder till att
Europol kommer att bli något annat än vad som förespeglas i propositionen.
Enligt vår mening bör riksdagen därför inte ta ställning till en proposition
som utgår från nuvarande EU-fördrag.
Härtill kommer att den nuvarande konventionen har allvarliga brister. Den
uppfyller inte grundläggande krav på garantier för medborgarnas integritet och
rättssäkerhet. Konventionens regler om datainsamling är utomordentligt
lösliga. Enligt konventionen kan data insamlas och bearbetas inte bara
beträffande personer som är dömda eller misstänkta för brott utan även
beträffande personer där omständigheterna ger anledning anta att de kan tänkas
begå brott inom Europols behörighet. I vissa fall kan även uppgifter
registreras om vittnen, brottsoffer, kontakter eller medhjälpare och andra
personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. Konventionen ger
alltså alltför stora möjligheter till registrering av enskilda. Vi anser
därför att hela Europarådets dataskyddskonvention hade bort inarbetas i
konventionen. Vidare anser vi att den enskildes rätt att ta del av uppgifter
om sig själv är alltför begränsade.
För närvarande pågår i Regeringskansliet en febril lagstiftningsaktivitet
inom en mängd områden som på ett eller annat sätt har anknytning till
Europolkonventionen. Bl.a. förbereds en polisregisterlagstiftning som skulle
tillåta dataregistrering av personer som inte är misstänkta för brott. Detta
skulle innebära att möjligheterna att lämna uppgifter till Europols register
skulle utvidgas jämfört med vad som gäller i dag. Enligt vår mening bör
riksdagen inte ta ställning till konventionen förrän registerlagstiftningen
fått sin slutliga utformning.
En annan avgörande invändning mot att tillträda konventionen är enligt vår
mening den nästan totala frånvaron av parlamentarisk insyn och kontroll
beträffande konventionens tillämpning, såväl för Sveriges riksdag som för
Europaparlamentet.
Slutligen vill vi understryka att det även enligt vår mening är nödvändigt
att förstärka det europeiska samarbetet mot den gränsöverskridande
kriminaliteten. Men det finns redan i dag ett tätt nät av bi- och
multilaterala överenskommelser för samarbete mellan brottsbekämpande
myndigheter. Det finns goda möjligheter att utveckla samarbetet inom dessa
ramar i stället för att bygga upp en ny byråkrati.
På grund av vad vi anfört ovan anser vi att regeringens proposition bör
avslås.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju37 yrkande 1, 1996/97:Ju40
och 1996/97:Ju41 avslår propositionen,
2. Utlämning av uppgifter ur polisregister (mom. 2)
Kia Andreasson (mp) anför:
Genom regeringens förslag kommer svensk polis att till Europol överlämna
uppgifter om svenska medborgares politiska åskådning, ras eller etniska
ursprung. Enligt min mening bör vi inte frångå vår tidigare uppfattning om att
utlämnande av uppgifter av särskilt integritetskänslig natur måste ske
restriktivt och begränsas så mycket som möjligt. Dessa uppgifter bör därför
inte omfattas av konventionen. Regeringen måste snarast ta erforderliga
initiativ för en ändring på denna punkt. Vad jag nu anfört i anledning av
motion Ju37 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utlämning av uppgifter ur polisregister
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju37 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 2,
3. Sättet för ändring av konventionen (mom. 3)
Kia Andreasson (mp) anför:
Enligt Europolkonventionen skall Europols behörighetsområde kunna utökas genom
ett förenklat förfarande, dvs. utan att den mer omständliga proceduren för
konventionsändring behöver tillgripas. Enligt min mening finns det en risk att
Europol härigenom kan få sig tilldelat uppgifter som är mer omfattande än vad
som är befogat. Beslutet fattas av rådet utan parlamentarisk insyn i
medlemsländerna. Därför bör riksdagen ta ställning för att ändringar endast
skall kunna ske genom en konventionsändring. Regeringen bör få i uppdrag att
ta upp frågan om en ändring av konventionen på denna punkt med övriga
medlemsstater. Vad jag nu i anledning av motion Ju37 i berörd del anfört bör
ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande sättet för ändring av konventionen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju37 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 3.
4. Europols framtida arbetsuppgifter (mom. 8)
Kia Andreasson (mp) anför:
Vissa medlemsländer i EU, t.ex. Tyskland, vill ge Europol operativa
befogenheter att aktivt kunna agera i medlemsländerna. Detta skulle innebära
att det skapas en särskild europeisk polisenhet som fritt kan röra sig inom
EU. Jag motsätter mig en sådan utveckling och anser att riksdagen skall ta
avstånd från ett Europol som med egen polis kan agera i medlemsländerna. Det
ankommer på regeringen att arbeta med denna inriktning. Vad jag nu anfört i
anledning av motion Ju37 i nu berörd del bör ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande Europols framtida arbetsuppgifter
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju37 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 4,
5. Diskretion och tystnadsplikt (mom. 9)
Kia Andreasson (mp) anför:
Man måste ifrågasätta hur den svenska meddelarfriheten förhåller sig till
Europolkonventionen. Helt klart är att det inte finns några bestämmelser som i
detta avseende täcker Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter.
Regeringen tar inte ställning till dessa mycket komplicerade frågor utan anser
att frågan om räckvidden av svenska bestämmelser om tystnadsplikt bör utredas
i annat sammanhang. Det torde enligt min mening inte kunna uteslutas att
Sverige kan tvingas ändra vissa bestämmelser i bl.a. tryckfrihetsförordningen.
Riksdagen måste därför i nuvarande sammanhang ta ställning för den svenska
offentlighetsprincipen och då framför allt meddelarfriheten, dvs. att denna
princip inte skall ändras till följd av Sveriges tillträde till konventionen.
Det ankommer på regeringen att se till att vad som nu anförts beaktas i
relevanta sammanhang. Vad jag nu anfört i anledning av motion Ju37 i nu berörd
del bör ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande diskretion och tystnadsplikt
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju37 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5,
6. Den svenska registerlagstiftningens utformning (mom. 11)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m)
och Åke Sundqvist (m) anför:
Vi vill understryka att datalagring av personuppgifter i
kriminalunderrättelseregister av integritetsskäl inte bör ske om inte
åtminstone den lägsta graden av brottsmisstanke - anledning att anta -
föreligger. Av detta följer att vi kommer att motsätta oss lagstiftning som
innebär att uppgifter om kontakter, medhjälpare till misstänkta personer,
brottsoffer, eventuella brottsoffer eller vittnen skall kunna lagras i
polisens datoriserade kriminalunderrättelseregister utan att någon som helst
brottsmisstanke föreligger mot personen i fråga. För tydlighetens skull bör
här framhållas att Europolkonventionen inte uppställer några hinder för en
nationell lagstiftning som kräver att registrering i
kriminalunderrättelseregister skall baseras på en - om än låg - grad av
brottsmisstanke. Denna omständighet bör, enligt vår mening, också vara
styrande för regeringens pågående lagstiftningsarbete om
polisunderrättelseregister.
Vad vi nu uttalat i anledning av motion Ju38 i berörd del bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande den svenska registerlagstiftningens utformning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju38 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 6.
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till ändring i regeringens lagförslag
1. Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Utskottets förslag |
-------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
| 4 § |
-------------------------------------------------------
|På framställning av polis- | På framställning av|
|eller åklagarmyndighet i |polis- eller|
|Danmark, Finland, Island, |åklagarmyndighet i|
|Norge eller stat ansluten |Danmark, Finland, Island,|
|till internationella |Norge eller stat ansluten|
|kriminalpolisorganisationen|till internationella|
|eller av denna |kriminalpolisorganisationen|
|organisation må |eller av denna|
|rikspolisstyrelsen eller, |organisation må|
|efter regeringens |rikspolisstyrelsen eller,|
|bemyndigande, annan |efter regeringens|
|polismyndighet förordna, |bemyndigande, annan|
|att uppgift från |polismyndighet förordna,|
|polisregister skall |att uppgift från|
|meddelas när det fordras |polisregister skall|
|för utredning i brottmål |meddelas när det fordras|
|eller utlänningsärende. |för utredning i brottmål|
|Efter regeringens |eller utlänningsärende.|
|bemyndigande äger |Efter regeringens|
|rikspolisstyrelsen för |bemyndigande äger|
|sådant ändamål meddela |rikspolisstyrelsen för|
|uppgift från polisregister |sådant ändamål meddela|
|till polis- eller |uppgift från polisregister|
|åklagarmyndighet i annan |till polis- eller|
|stat. Uppgift från |åklagarmyndighet i annan|
|polisregister får vidare |stat. |
|meddelas till en utländsk | |
|myndighet eller en | |
|mellanfolklig organisation | |
|om detta följer av en | |
|internationell | |
|överenskommelse som | |
|Sverige efter riksdagens | |
|godkännande har tillträtt. | |
-------------------------------------------------------
| | Uppgift från|
| |polisregister får vidare|
| |meddelas till en utländsk|
| |myndighet eller en|
| |mellanfolklig organisation|
| |om detta följer av en|
| |internationell |
| |överenskommelse som|
| |Sverige efter riksdagens|
| |godkännande har tillträtt.|
--------------------------------------------------------
|I övrigt må, enligt föreskrifter som regeringen|
|utfärdar, från polisregister meddelas uppgift till|
|myndighet i främmande stat om medborgare i den staten|
|eller den som har hemvist där eller den som|
|uppenbarligen är att anse som internationell|
|förbrytare. |
| På framställning av utländsk myndighet må i annat|
|fall än förut sagts meddelas uppgift från|
|polisregister, om regeringen ger tillstånd därtill. |
--------------------------------------------------------
Europolkonventionen
KONVENTION SOM UTARBETATS
PÅ GRUNDVAL AV ARTIKEL K.3 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN
OM UPPRÄTTANDET AV EN EUROPEISK POLISBYRÅ
(EUROPOLKONVENTIONEN)
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA till denna konvention, medlemsstater i
Europeiska unionen,
SOM HÄNVISAR till rådets akt av den
SOM ÄR MEDVETNA OM de överhängande problem som följer av terrorism, olaglig
narkotikahandel och andra allvarliga former av internationell brottslighet,
SOM BEAKTAR att framsteg måste göras för att stärka solidariteten och
samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater, särskilt genom att
förbättra det polisiära samarbetet mellan medlemsstaterna,
SOM BEAKTAR att dessa framsteg måste möjliggöra en ytterligare förbättring
av skyddet av allmän säkerhet och allmän ordning,
SOM BEAKTAR att upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europol) beslutades
inom ramen för Fördraget om Europeiska unionen den 7 februari 1992,
SOM BEAKTAR Europeiska rådets beslut av den 29 oktober 1993, vilket
förlägger Europol i Nederländerna, med säte i Haag,
SOM PÅMINNER OM den gemensamma målsättningen att förbättra polissamarbetet
rörande terrorism, olaglig narkotikahandel och andra allvarliga former av
internationell brottslighet genom ett permanent, säkert och intensivt
informationsutbyte mellan Europol och de nationella enheterna i
medlemsstaterna,
SOM UNDERFÖRSTÅR att de samarbetsformer som föreskrivs i denna konvention
inte får påverka andra bilaterala eller multilaterala samarbetsformer,
SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att skyddet av individens rättigheter, särskilt skyddet
av personuppgifter, måste uppmärksammas speciellt, även inom polissamarbetet,
SOM BEAKTAR att Europols aktiviteter såsom de beskrivs i denna konvention
kan utövas utan att det påverkar Europeiska gemenskapernas behörighet och att
Europol och Europeiska gemenskaperna, inom ramen för Europeiska unionen, har
ett gemensamt intresse av att upprätta samarbetsformer som gör det möjligt för
var och en av dem att utföra sina respektive uppgifter så effektivt som
möjligt,
HAR ENATS OM följande bestämmelser:
INNEHÅLL
Avdelning I Upprättande och arbetsuppgifter
Artikel 1 Upprättande
Artikel 2 Målsättning
Artikel 3 Arbetsuppgifter
Artikel 4 Nationella enheter
Artikel 5 Sambandsmän
Artikel 6 Datoriserat informationssystem för
insamlade uppgifter
Avdelning II Informationsregister
Artikel 7 Upprättande av ett informationsregister
Artikel 8 Informationsregistrets innehåll
Artikel 9 Rätt till tillgång till informationsregistret
Avdelning IIIArbetsregister för analysändamål
Artikel 10 Insamling, behandling och användning av
personuppgifter
Artikel 11 Indexregister
Artikel 12 Instruktion för upprättandet av register
Avdelning IV Gemensamma bestämmelser om
informationsbehandling
Artikel 13 Skyldighet att lämna ut uppgifter
Artikel 14 Skyddsnivå för uppgifter
Artikel 15 Ansvar för skyddet av uppgifter
Artikel 16 Bestämmelser om upprättande av rapporter
Artikel 17 Regler om användning
Artikel 18 Överföring av uppgifter till tredje land och utomstående
instanser
Artikel 19 Rätt till tillgång
Artikel 20 Rättelse och utplåning av uppgifter
Artikel 21 Tidsfrister för bevarande och utplåning av uppgifter i
register
Artikel 22 Bevarande och rättelse av uppgifter i akter
Artikel 23 Nationell tillsynsmyndighet
Artikel 24 Gemensam tillsynsmyndighet
Artikel 25 Datasäkerhet
Avdelning V Rättslig ställning, organisation och
finansiella bestämmelser
Artikel 26 Rättskapacitet
Artikel 27 Europols organ
Artikel 28 Styrelse
Artikel 29 Direktör
Artikel 30 Personal
Artikel 31 Sekretess
Artikel 32 Diskretions- och tystnadsplikt
Artikel 33 Språk
Artikel 34 Information till Europaparlamentet
Artikel 35 Budget
Artikel 36 Revision av räkenskaper
Artikel 37 Överenskommelse om säte
Avdelning VI Ansvar och rättsligt skydd
Artikel 38 Ansvar för olaglig eller felaktig behandling av uppgifter
Artikel 39 Annat ansvar
Artikel 40 Tvistelösning
Artikel 41 Privilegier och immunitet
Avdelning VIISlutbestämmelser
Artikel 42 Förbindelser med tredje land och
utomstående instanser
Artikel 43 Ändring av konventionen
Artikel 44 Reservationer
Artikel 45 Konventionens ikraftträdande
Artikel 46 Nya medlemsstaters anslutning till
konventionen
Artikel 47 Depositarie
Bilaga som avses i artikel 2
Förklaringar
AVDELNING I
UPPRÄTTANDE OCH ARBETSUPPGIFTER
ARTIKEL 1
UPPRÄTTANDE
1. Medlemsstaterna i Europeiska unionen, nedan kallade ?medlemsstaterna?
upprättar genom denna konvention en europeisk polisbyrå, nedan kallad
?Europol?.
2. Europol är i varje medlemsstat knuten till en särskild nationell enhet
som har upprättats eller utsetts i enlighet med artikel 4.
ARTIKEL 2
MÅLSÄTTNING
1. Europol har som målsättning att, inom ramen för samarbetet mellan
medlemsstaterna och i enlighet med artikel K.1.9 i Fördraget om Europeiska
unionen, förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i medlemsstaterna
och deras samarbete vad gäller förebyggandet av och kampen mot terrorism, den
olagliga narkotikahandeln och andra allvarliga former av internationell
brottslighet, i den mån de faktiska omständigheterna visar på förekomsten av
en brottslig organisation eller struktur och när två eller flera medlemsstater
påverkas av dessa former av brottslighet på ett sådant sätt att en gemensam
åtgärd från medlemsstaterna är nödvändig, med hänsyn till brottens omfattning,
svårighetsgrad[1] och konsekvenser.
2. För att gradvis kunna förverkliga den målsättning som anges i punkt 1,
skall Europol inledningsvis förebygga och bekämpa den olagliga
narkotikahandeln, samt den olagliga handeln med nukleära och radioaktiva
ämnen, de illegala nätverken för invandring, människohandeln och handeln med
stulna fordon.
Europol skall även, senast två år efter denna konventions ikraftträdande,
behandla brott som begåtts eller misstänks bli begångna i samband med
terroristaktiviteter och som riktar sig mot liv, hälsa, personlig frihet och
egendom. Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning
VI i Fördraget om Europeiska unionen, besluta att ge Europol i uppgift att
behandla dessa terroristaktiviteter innan tidsfristen har gått ut.
Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen, besluta att ge Europol i uppgift att arbeta
med andra former av brottslighet bland dem som räknas upp i bilagan till denna
konvention eller särskilda former av denna typ av brottslighet. Innan beslutet
fattas skall rådet ge styrelsen i uppdrag att förbereda beslutet, och särskilt
uppmärksamma hur det påverkar Europols budget och personal.
3. Europols behörighet när det gäller en viss typ av brottslighet eller
särskilda former av en typ av brottslighet innefattar samtidigt:
1) Penningtvätt som har samband med dessa typer av brottslighet eller deras
särskilda former,
2) Brott som hör samman med sådan brottslighet,
Följande brott anses höra samman med sådan brottslighet och skall beaktas i
enlighet med vad som föreskrivs i artiklarna 8 och 10:
- brott som begås för att anskaffa medel till att begå sådana gärningar som
omfattas av Europols behörighet,
- brott som begås för att underlätta eller utföra sådana gärningar som
omfattas av Europols behörighet,
- brott som begås i syfte att undgå lagföring och straff för gärningar som
omfattas av Europols behörighet.
4. I denna konvention avses med behöriga myndigheter alla offentliga organ i
medlemsstaterna, i den utsträckning de enligt den nationella lagstiftningen är
behöriga att förebygga och bekämpa brottslighet.
5. Den olagliga narkotikahandel som åsyftas i punkt 1 och 2 utgörs av de
brott som är uppräknade i artikel 3.1 i Förenta nationernas konvention av den
20 december 1988 om den olagliga narkotikahandeln och psykotropa ämnen, samt i
de bestämmelser som ändrar eller ersätter denna konvention.
ARTIKEL 3
ARBETSUPPGIFTER
1. Inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, skall Europol i
första hand ha följande arbetsuppgifter:
1) underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna,
2) inhämta, sammanställa och analysera information och underrättelser,
3) med hjälp av de nationella enheter som anges i artikel 4, utan dröjsmål
till behöriga myndigheter i medlemsstaterna överlämna den information som
berör dem och omedelbart underrätta dem om de samband som konstaterats mellan
brottsliga gärningar,
4) underlätta utredningar i medlemsstaterna genom att till de nationella
enheterna översända alla uppgifter som i det avseendet är relevanta,
5) ansvara för databaser som innehåller uppgifter i enlighet med artiklarna
8, 10, och 11.
2. I syfte att förbättra samarbetet mellan och effektiviteten hos behöriga
myndigheter i medlemsstaterna med hjälp av de nationella enheterna för att
kunna uppnå de mål som anges i artikel 2.1 skall Europol dessutom ha följande
ytterligare arbetsuppgifter:
1) fördjupa de specialkunskaper som används vid de utredningar som utförs av
behöriga myndigheter i medlemsstaterna och ge råd om utredningarna,
2) ge strategiska underrättelser för att underlätta och främja en effektiv
och rationell användning av disponibla resurser på nationell nivå för
operativa aktiviteter,
3) utarbeta allmänna lägesrapporter.
3. Inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, kan Europol
dessutom, med hjälp av den personal och de budgetresurser som den har tillgång
till och med de begränsningar som styrelsen fastställer, bistå medlemsstaterna
med råd och forskning på följande områden:
1) utbildning av medarbetare hos behöriga myndigheter,
2) organisation och utrustning av dessa myndigheter,
3) brottsförebyggande metoder,
4) tekniska och vetenskapliga polismetoder och utredningsmetoder.
ARTIKEL 4
NATIONELLA ENHETER
1. Varje medlemsstat skall upprätta eller utse en nationell enhet med ansvar
för att utföra de uppgifter som anges i denna artikel.
2. Den nationella enheten är det enda sambandsorganet mellan Europol och de
nationella behöriga myndigheterna. Förhållandet mellan den nationella enheten
och de behöriga myndigheterna styrs av den nationella rätten, särskilt av dess
konstitutionella bestämmelser.
3. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa
att den nationella enheten kan utföra sina uppgifter och särskilt att denna
enhet har tillgång till lämplig nationell information.
4. De nationella enheternas uppdrag är att
1) på eget initiativ förse Europol med den information och de underrättelser
som är nödvändiga för att Europol skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter,
2) tillgodose Europols önskemål om information, underrättelser och råd,
3) uppdatera information och underrättelser,
4) med iakttagande av nationell rätt utnyttja och lämna ut information och
underrättelser till nytta för behöriga myndigheter,
5) tillställa Europol begäran om råd, information, underrättelser och
analyser,
6) till Europol överföra uppgifter för lagring i databaserna,
7) övervaka att varje utbyte av uppgifter mellan Europol och dem själva sker
enligt lag.
5. Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter, såsom de framgår av
artikel K.2.2 i Fördraget om Europeiska unionen, är en nationell enhet inte
skyldig att i ett konkret fall överföra den information och de underrättelser
som anges i punkt 4.1, 4.2 och 4.6 samt i artikel 8 och 10, om överföringen
1) skadar väsentliga nationella säkerhetsintressen, eller
2) äventyrar resultatet av en pågående utredning eller en persons säkerhet,
eller
3) rör uppgifter från myndigheter eller upplysningar om särskilda
underrättelseaktiviteter inom området för statens säkerhet.
6. De kostnader som de nationella enheterna har för sambandet med Europol
skall bäras av medlemsstaterna och kan, med undantag för anslutningskostnader,
inte debiteras Europol.
7. Cheferna för de nationella enheterna skall sammanträda för att bistå
Europol med råd om så behövs.
ARTIKEL 5
SAMBANDSMÄN
1. Varje nationell enhet skall till Europol sända minst en sambandsman.
Antalet sambandsmän som medlemsstaterna kan sända till Europol skall styrelsen
avgöra genom enhälligt beslut. Detta beslut kan när som helst ändras genom ett
enhälligt styrelsebeslut. Med reservation för de särskilda bestämmelserna i
denna konvention, är dessa tjänstemän underkastade den nationella rätten i
sitt hemland.
2. Sambandsmännen skall ha i uppdrag från sin nationella enhet att
representera dess intressen inom Europol, i enlighet med hemlandets nationella
rätt och med iakttagande av de tillämpliga verksamhetsreglerna för Europol.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.4 och 4.5 bidrar sam-
bandsmännen, inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, till
utbytet av information mellan sina respektive nationella enheter och Europol,
särskilt genom att
1) överföra information som kommer från respektive nationell enhet till
Europol,
2) översända upplysningar som kommer från Europol till respektive nationell
enhet, och
3) samarbeta med Europols tjänstemän genom att överföra information till dem
och ge dem råd om hur uppgifter om respektive medlemsstat skall analyseras.
4. Samtidigt skall sambandsmännen, i enlighet med nationell rätt och inom
ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, bidra till utbytet av
information som kommer från de nationella enheterna och samordning av åtgärder
till följd av detta.
5. I den utsträckning det är nödvändigt för att fullgöra de uppgifter som
avses i punkt 3, har sambandsmännen rätt att använda de olika registren enligt
tillämpliga bestämmelser som preciserats i relevanta artiklar.
6. Artikel 25 gäller i tillämpliga delar även sambandsmännens verksamhet.
7. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna
konvention skall sambandsmännens rättigheter och skyldigheter gentemot Europol
fastställas genom ett enhälligt styrelsebeslut.
8. Sambandsmännen skall åtnjuta de privilegier och den immunitet som är
nödvändiga för att utföra sina uppgifter i enlighet med bestämmelserna i
artikel 41.2.
9. De lokaler som är nödvändiga för sambandsmännens verksamhet skall
kostnadsfritt ställas till medlemsstaternas förfogande av Europol i Europols
byggnad. Alla andra kostnader för sambandsmännens utsändande och deras
utrustning skall bäras av respektive medlemsstat, om inte styrelsen, i samband
med fastställandet av Europols budget, enhälligt rekommenderar att undantag
görs i ett särskilt fall.
ARTIKEL 6
DATORISERAT INFORMATIONSSYSTEM FÖR INSAMLADE UPPGIFTER
1. Europol skall handha ett informationssystem som består av följande delar:
1) det informationsregister som avses i artikel 7 med begränsat och tydligt
angivet innehåll, som tillåter snabb sökning av de uppgifter som finns hos
medlemsstaterna och hos Europol,
2) de arbetsregister av olika varaktighet som avses i artikel 10, inrättade
för analysändamål, och som innehåller detaljerad information, och
3) det indexregister som innehåller delar som kommer från de analysregister
vilka anges i punkt 2, enligt vad som föreskrivs i artikel 11.
2. Informationssystemet som upprättats av Europol får inte i något fall
samköras med andra system för automatiserad databehandling, med undantag för
de nationella enheternas system för automatiserad databehandling.
**FOOTNOTES**
[1]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.
AVDELNING II
INFORMATIONSREGISTER
ARTIKEL 7
UPPRÄTTANDE AV ETT INFORMATIONSREGISTER
1. För att utföra sina uppgifter skall Europol upprätta och handha ett
datoriserat informationsregister. Informationsregistret, i vilket uppgifter
registreras direkt av medlemsstaterna som företräds av de nationella enheterna
och sambandsmännen, med iakttagande av nationella förfaranden samt av Europol
vad gäller de uppgifter som tillhandahålls av tredje land och utomstående
instanser och de uppgifter som följer av analyser, skall vara direkt åtkomligt
för läsning, för de nationella enheterna, sambandsmännen, direktören,
biträdande direktörerna och behöriga Europoltjänstemän.
De nationella enheternas direkta tillgång till informationsregistret för de
personer som avses i artikel 8.1.2 skall begränsas till att gälla endast de
identifierande uppgifter som föreskrivs i artikel 8.2. På begäran och för en
särskild undersökning skall samtliga uppgifter göras tillgängliga för dem
genom sambandsmännen.
2. Europol skall
1) vara behörigt att säkerställa att bestämmelserna om samarbete och
informationsregistrets handhavande följs, och
2) ansvara för att informationsregistret fungerar väl från teknisk och
användarsynpunkt. Europol skall särskilt vidta alla nödvändiga arrangemang för
att garantera att de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 21 och 25 angående
informationsregistret genomförs korrekt.
3) I medlemsstaterna är det den nationella enheten som ansvarar för
förbindelserna med informationsregistret. Den är behörig särskilt vad gäller
de säkerhetsåtgärder som avses i artikel 25 - vilka är tillämpliga på sådan
dator-utrustning som används på den berörda medlemsstatens territorium -, vad
gäller den kontroll som avses i artikel 21 samt, i den mån den berörda
medlemsstatens lagar och andra författningar samt förfaranden så fordrar, vad
gäller en riktig tillämpning av denna konvention på varje annat område.
ARTIKEL 8
INFORMATIONSREGISTRETS INNEHÅLL
1. Enbart de uppgifter som är nödvändiga för att Europol skall kunna utföra
sina arbetsuppgifter, med undantag av de uppgifter som rör brott hör samman
med sådan brottslighet enligt artikel 2.3.2, får lagras, ändras och användas i
informationsregistret. De uppgifter som införs skall gälla
1) personer som, i förhållande till den berörda medlemsstatens nationella
lagstiftning, misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i ett brott
inom Europols behörighet i enlighet med artikel 2, eller som har dömts för ett
sådant brott, eller
2) personer för vilka vissa graverande omständigheter i förhållande till
nationell lagstiftning ger anledning anta att de kommer att begå brott inom
Europols behörighet i enlighet med artikel 2.
2. De personuppgifter som avses i punkt 1 får enbart innehålla följande
upplysningar:
1) efternamn, efternamnet vid födelsen, förnamn och i förekommande fall
aliasnamn eller antagna namn,
2) födelsedatum och -ort,
3) medborgarskap,
4) kön,
5) vid behov, andra kännetecken som möjliggör identifiering, särskilt
speciella objektiva och bestående fysiska kännetecken.
3. Förutom de uppgifter som avses i punkt 2 och omnämnandet av Europol eller
den nationella enhet som registrerat uppgifterna, får nedanstående
upplysningar om de personer som avses i punkt 1 lagras, ändras och användas i
informationsregistret:
1) brott och gärningsbeskrivning, inbegripet tid och plats,
2) de medel som använts eller misstänks kunna användas,
3) de berörda enheterna och deras aktbeteckningar,
4) misstanke om tillhörighet till en kriminell organisation,
5) fällande domar, i den mån de rör brott inom Europols behörighet enligt
artikel 2.
Dessa uppgifter kan registreras även om de ännu inte hänvisar till personer.
I den mån Europol själv registrerar sådana uppgifter, skall den förutom
aktbeteckningen ange om uppgifterna överförts av tredje part eller härrör från
egna analyser.
4. Den ytterligare information som rör de kategorier av personer som avses i
punkt 1 och som finns hos Europol och hos de nationella enheterna, kan på
begäran överlämnas till varje nationell enhet och till Europol. Vad gäller de
nationella enheterna sker detta enligt deras nationella lagstiftning.
I de fall där denna ytterligare information rör ett eller flera brott som
hör samman med sådan brottslighet, enligt definitionen i artikel 2.3 andra
stycket, skall den uppgift som lagrats i informationsregistret förses med en
upplysning för att utvisa förekomsten av brott som hör samman, för att ge de
nationella enheterna och Europol möjlighet att utbyta information om sådana
brott.
5. Om det förfarande som inletts gentemot den som berörs läggs ned, eller om
denne frikänns, skall uppgifterna som berörs av beslutet utplånas.
ARTIKEL 9
RÄTT TILL TILLGÅNG TILL INFORMATIONSREGISTRET
1. Rätten att direkt registrera eller söka efter uppgifter i infor-
mationsregistret skall förbehållas de nationella enheterna, sambandsmännen och
direktören, de biträdande direktörerna samt de av Europols tjänstemän som
vederbörligen har fått befogenhet. Att söka uppgifter är tillåtet i den mån
det är nödvändigt för att utföra en närmare angiven uppgift och skall
genomföras med hänsyn tagen till lagar, och andra författningar samt till
förfaranden hos den enhet som genomför den, om inte annat följer av
kompletterande bestämmelser i denna konvention.
2. Endast den enhet som har registrerat uppgifter är berättigad att ändra,
rätta eller utplåna dem. Om en enhet har anledning att tro att uppgifter som
avses i artikel 8.2 är felaktiga, eller om den önskar komplettera dem, skall
den omedelbart underrätta den enhet som har infört dem, vilken är skyldig att
omedelbart undersöka detta meddelande och, om det är befogat, att omedelbart
ändra, komplettera, rätta eller utplåna uppgifterna. Om systemet innehåller
uppgifter som avses i artikel 8.3 rörande en person, kan varje enhet
registrera andra uppgifter som avses i artikel 8.3 för att komplettera dem. Om
uppgifterna står i uppenbar motsägelse till varandra, skall de berörda
enheterna själva komma överens. Om en enhet har för avsikt att helt utplåna
personuppgifter som avses i artikel 8.2 som den har registrerat och uppgifter
som avses i artikel 8.3 rörande denna person har införts av andra enheter,
överförs ansvaret för skyddet av uppgifterna som avses i artikel 15.1 och
rätten att ändra, komplettera, rätta och utplåna uppgifter som avses i artikel
8.2 till den enhet som först registrerade uppgifter som avses i artikel 8.3 om
denna person. Den enhet som föreslår att uppgifterna utplånas skall informera
den enhet på vilken ansvaret för skyddet av uppgifterna överförs om detta.
3. Den enhet som söker efter, registrerar eller ändrar uppgifter i
informationsregistret är ansvarig för att sökningen, registreringen eller
ändringarna är lagliga och denna enhet måste kunna identifieras. Överföringen
av information mellan de nationella enheterna och de behöriga myndigheterna i
medlemsstaterna regleras av nationell lagstiftning.
AVDELNING III
ARBETSREGISTER FÖR ANALYSÄNDAMÅL
ARTIKEL 10
INSAMLING, BEHANDLING OCH ANVÄNDNING AV PERSONUPPGIFTER
1. I den mån det är nödvändigt för att uppnå den målsättning som avses i
artikel 2.1 kan Europol, förutom uppgifter som ej rör enskilda personer lagra,
ändra och i andra register använda uppgifter om brott som omfattas av dess
behörighet i enlighet med artikel 2.2, inbegripet uppgifter rörande brott som
hör samman med sådan brottslighet enligt artikel 2.3.2 och som är avsedda för
specifikt analysarbete, och som rör
1) de personer som avses i artikel 8.1,
2) personer som kan kallas att vittna vid förundersökningar rörande brott
eller vid eventuella efterföljande straffrättsliga förfaranden,
3) personer som blivit offer för något av de brott som utreds eller för
vilka det finns vissa fakta som ger anledning anta att de skulle kunna bli
offer för ett sådant brott,
4) kontakter eller medhjälpare, samt
5) personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds.
Insamlingen, lagringen och behandlingen av de uppgifter som uppräknas i
artikel 6 första meningen i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om
skyddet för personer vad gäller automatisk databehandling av per-sonuppgifter,
tillåts endast om de är strikt nödvändiga med hänsyn till ändamålet med det
berörda registret och om dessa uppgifter kompletterar andra personuppgifter
som registrerats i samma register. Det är förbjudet att välja ut en särskild
kategori av personer enbart från uppgifter i artikel 6 första meningen i
Europarådets konvention av den 28 januari 1981 i strid med de ovan nämnda
ändamålsreglerna.
Rådet skall enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen, anta tillämpningsföreskrifter för de register
som utarbetats av styrelsen och som bl.a. innehåller ytterligare upplysningar
rörande de kategorier av personuppgifter som föreskrivs i denna artikel och
bestämmelser om dessa uppgifters datasäkerhet och om intern kontroll av
användningen av uppgifterna.
2. Dessa register skapas för analysändamål, vilket definieras som
hopsamlandet, behandlingen eller användandet av uppgifter för att underlätta
förundersökningar. Varje förslag till analys skall innebära att en analysgrupp
bildas som, i enlighet med de uppgifter och uppdrag som fastslås i artikel
3.1-3.2 och artikel 5.3, nära sammanför följande deltagare:
1) analytiker och andra tjänstemän från Europol som utsetts av Europols
ledning. Endast analytikerna har rätt att registrera och använda uppgifter i
det register som avses,
2) sambandsmän och/eller sakkunniga från de medlemsstater som uppgifterna
kommer från eller som berörs av analysen på det sätt som avses i punkt 6.
3. Om inte annat följer av artikel 4.5, skall de nationella enheterna, på
Europols begäran eller på eget initiativ, till Europol översända alla
uppgifter som Europol behöver för att utföra de arbetsuppgifter som beskrivs i
artikel 3.1.2. Medlemsstaterna skall endast översända uppgifterna om
bearbetning av dessa för brottsförebyggande, analys och brottsbekämpning också
är tillåten enligt deras nationella lagstiftning.
Beroende på hur känsliga uppgifterna är, kan uppgifter som kommer från
nationella enheter på alla lämpliga sätt sändas direkt till analysgrupperna,
vare sig det sker genom de berörda sambandsmännen eller inte.
4. Om det kan antas att andra underrättelser än de som avses i punkt 3 är
nödvändiga för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter enligt
artikel 3.1.2, kan Europol begära att följande instanser på lämpligt sätt
översänder motsvarande uppgifter
1) Europeiska gemenskaperna och de offentligrättsliga organ som inrättats
med stöd av fördragen om upprättandet av gemenskaperna,
2) andra offentligrättsliga organ som inrättats inom ramen för Europeiska
unionen,
3) organ som inrättats med stöd av en överenskommelse mellan två eller flera
medlemsstater i Europeiska unionen,
4) tredje land,
5) internationella organisationer och deras underställda offentligrättsliga
organ,
6) andra offentligrättsliga organ som inrättats genom en överenskommelse
mellan två eller flera stater,
7) internationella kriminalpolisorganisationen, (ICPO - Interpol).[2]
Europol kan även på samma villkor och genom samma kanaler ta emot
information som sänds från dessa olika instanser på deras eget initiativ.
Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen och efter att ha rådfrågat styrelsen, anta
regler som Europol skall följa på området.
5. Om Europol inom ramen för andra konventioner har fått tillgång till data
från andra informationssystem, kan den på detta sätt använda person-uppgifter
om det är nödvändigt för att den skall utföra sina arbetsuppgifter enligt
artikel 3.1.2.
6. Om analysen är av allmän karaktär och av strategiskt slag, skall alla
medlemsstater, genom förmedling av sambandsmän och/eller experter delges
arbetets resultat, särskilt genom att Europols rapporter översänds till dem.
Om en analys rör särskilda fall som inte berör alla medlemsstater och som
har ett direkt operativt syfte skall företrädarna för följande medlemsstater
delta
1) de från vilka de uppgifter härstammar, som har lett till att ett beslut
om analysregister fattades, eller som berörs omedelbart av dem, och de som
analysgruppen senare inbjuder att ansluta sig eftersom de kommer att beröras i
samma omfattning,
2) de som vid rådfrågningen av indexregistret visar sig ha behov av att ta
del av uppgifter och som gör detta gällande under de villkor som anges i punkt
7.
7. Det är de bemyndigade sambandsmännen som skall göra gällande behovet av
att ta del av uppgifter. Varje medlemsstat utser och bemyndigar för detta
ändamål ett begränsat antal sådana sambandsmän. De översänder en förteckning
över dessa till styrelsen.
Behovet av att ta del av uppgifter enligt punkt 6 skall göras gällande av en
sambandsman i en motiverad skrivelse som godkänts av dennes överordnade
myndighet i dennes medlemsstat och som sänts till alla deltagare i analysen.
Sambandsmannen blir därefter fullt ut delaktig i den pågående analysen.
Om en invändning reses inom analysgruppen, skjuts sambandsmannens deltagande
upp till dess att ett förlikningsförfarande avslutats och som kan bestå av tre
på varandra följande faser, nämligen
1) analysdeltagarna skall bemöda sig om att komma överens med den
sambandsman som har gjort gällande sitt behov av att ta del av uppgifter.
Detta får ta högst åtta dagar i anspråk,
2) om oenigheten består, skall cheferna för de berörda nationella enheterna
och ledningen för Europol sammanträda inom tre dagar,
3) om oenigheten fortfarande består, skall företrädarna för de berörda
parterna i Europols styrelse sammanträda inom åtta dagar. Om den berörda
medlemsstaten inte avstår från att göra gällande sitt behov att ta del av
uppgifter, skall dess fulla deltagande genomföras genom ett beslut grundat på
samförstånd.
8. Den medlemsstat som överför data till Europol skall själv bedöma dess
känslighetsgrad och hur denna känslighet varierar. Varje spridning eller
operativ användning av analysuppgifter skall beslutas i samråd med
analysdeltagarna. En medlemsstat som ansluter sig till en pågående analys får
särskilt inte sprida eller använda uppgifter utan att i förväg komma överens
om detta med de medlemsstater som i första hand berörs.
ARTIKEL 11
INDEXREGISTER
1. Europol skall upprätta ett indexregister över de uppgifter som finns
lagrade i de register som avses i artikel 10.1.
2.[3] Direktören, biträdande direktörerna, de Europoltjänstemän som
vederbörligen befullmäktigats samt sambandsmännen har rätt att rådfråga
indexregistret. Indexregistret skall vara sådant att det på grundval av de
uppgifter som rådfrågas för den sambandsman som rådfrågar registret klart
framgår att de register som avses i artiklarna 6.1.2 och 10.1 innehåller
uppgifter som berör dennes hemstat.
Sambandsmännens tillgång skall bestämmas på ett sådant sätt att det är
möjligt att avgöra om en viss uppgift finns lagrad eller inte, men så att
varje kontroll eller slutledning vad beträffar registrens innehåll förhindras.
3. Styrelsen skall enhälligt besluta om ytterligare villkor för upprättandet
av indexregistret.
ARTIKEL 12
INSTRUKTION FÖR UPPRÄTTANDET AV REGISTER
1. För varje automatiserat dataregister med personuppgifter som Europol
handhar enligt artikel 10 inom ramen för sina arbetsuppgifter skall Europol i
instruktioner för upprättandet, som godkänts av styrelsen, ange följande
1) registrets benämning,
2) registrets ändamål,
3) de kategorier av personer om vilka uppgifter finns registrerade,
4) den typ av uppgifter som skall lagras och eventuellt de uppgifter som är
strikt nödvändiga bland de som räknas upp i artikel 6 första meningen i
Europarådets konvention av den 28 januari 1981,
5) de olika typer av personuppgifter som ger tillgång till hela registret,
6) överföringen eller registreringen av uppgifter som skall lagras,
7) de förutsättningar under vilka personuppgifter som lagrats i registret
kan översändas, samt till vilka mottagare och enligt vilket förfarande,
8) tidsfristerna för kontroll av uppgifter och den tid under vilken de
lagras,
9) hur rapporter skall upprättas.
Den gemensamma tillsynsmyndighet som avses i artikel 24 skall omedelbart
underrättas av Europols direktör om förslaget till instruktion för
upprättandet av ett sådant register och skall tillställas akten för att kunna
göra nödvändiga påpekanden för styrelsen.[4]
2. Om det vid fara i dröjsmål inte är möjligt att få styrelsens godkännande
enligt punkt 1, kan direktören på eget initiativ eller på de berörda
medlemsstaternas begäran genom ett motiverat beslut upprätta ett register.
Denne skall samtidigt underrätta styrelsemedlemmarna om detta. Det förfarande
som avses i punkt 1 skall då genast påbörjas och avslutas så snart som
möjligt.
AVDELNING IV
GEMENSAMMA BESTÄMMELSER OM INFORMATIONSBEHANDLING
ARTIKEL 13
SKYLDIGHET ATT LÄMNA UT UPPGIFTER
Europol skall utan dröjsmål till de nationella enheterna, och på deras
begäran till deras sambandsmän, överlämna alla uppgifter som rör medlemsstaten
i fråga och de samband som har kunnat konstateras mellan brott som omfattas av
Europols behörighet enligt artikel 2. Även andra uppgifter och underrättelser
om andra allvarliga brott som Europol får kunskap om när den utför sina
uppgifter får överföras.
ARTIKEL 14
SKYDDSNIVÅ FÖR UPPGIFTER
1. Senast när denna konvention träder i kraft skall varje medlemsstat inom
ramen för tillämpningen av denna konvention vidta de lagstiftningsåtgärder
som, vad avser behandlingen av personuppgifter i register, behövs för att
säkerställa en skyddsnivå som i varje fall motsvarar den som följer av
tillämpningen av principerna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981
och härvid skall den ta hänsyn till Europarådets ministerkommittés
rekommendation R(87) 15 av den 17 september 1987 om polisens användning av
personuppgifter.
2. Överföringen av personuppgifter som avses i denna konvention kan inte
påbörjas förrän de dataskyddsregler som föreskrivs i punkt 1 har trätt i kraft
på varje medlemsstats territorium som deltar i överföringen.
3. Europol skall när den samlar in, behandlar och använder personuppgifter
iaktta principerna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 och i
Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15 av den 17 september
1987.
Europol skall iaktta dessa principer även för de icke databehandlade
uppgifter som den har i register, det vill säga alla strukturerade samlingar
av personuppgifter som är tillgängliga enligt bestämda kriterier.
ARTIKEL 15
ANSVAR FÖR SKYDDET AV UPPGIFTER
1.[5] Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna konvention, skall
ansvaret för de uppgifter som lagras hos Europol, i synnerhet huruvida
insamlingen och överföringen till Europol samt registreringen, exaktheten,
uppdateringen och kontrollen av lagringstidsfristerna skall enligt lag, ligga
hos:
1) den medlemsstat som har registrerat eller överfört uppgifterna,
2) Europol, vad beträffar uppgifter som överförts till Europol av tredje man
eller som är resultatet av Europols analysarbete.
2. Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna konvention, skall
Europol dessutom ansvara för alla de uppgifter som den tar emot och behandlar,
vare sig de finns i det informationsregister som avses i artikel 8, i de
register som upprättats för analysändamål enligt artikel 10, i indexregistret
som avses i artikel 11 eller i de register som avses i artikel 14.3.
3. Europol skall lagra uppgifter på ett sådant sätt att det går att
identifiera de medlemsstater eller den tredje man som har överfört dem, eller
konstatera att de är resultat av Europols analysarbete.
ARTIKEL 16
BESTÄMMELSER OM UPPRÄTTANDE AV RAPPORTER
Europol skall i genomsnitt upprätta rapporter om minst var tionde åtkomst
som rör personuppgifter - och för varje begäran som görs inom ramen för
informationsregistret enligt artikel 7 - för att kontrollera att de är
lagliga. Uppgifterna i dessa rapporter får användas endast för detta ändamål
av Europol och av de tillsynsmyndigheter som avses i artiklarna 23 och 24 och
skall utplånas efter sex månader, om de inte är nödvändiga för en pågående
kontroll. Styrelsen skall anta detaljbestämmelser efter att ha hört den
gemensamma tillsynsmyndigheten.
**FOOTNOTES**
[2]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.
[3]: Avvikande styckeindelning i prop. 1996/97:164.
[4]: Avvikande styckeindelning i prop. 1996/97:164.
[5]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.
ARTIKEL 17
REGLER OM ANVÄNDNING
1. De personuppgifter som tas ur informationsregistret, indexregistret eller
de register som skapats för analysändamål och de uppgifter som meddelats på
annat lämpligt sätt får överföras eller användas av medlemsstaternas behöriga
myndigheter endast för att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av
Europols behörighet och andra allvarliga former av brottslighet.
De uppgifter som avses i första stycket skall användas enligt lagstiftningen
i den medlemsstat som ansvarar för de myndigheter som använder uppgifterna.
Europol får använda de uppgifter som avses i punkt 1 endast för att utföra
de arbetsuppgifter som föreskrivs i artikel 3.
2. Om en medlemsstat, tredje land eller en sådan utomstående instans som
avses i artikel 10.4 lämnar vissa uppgifter och påpekar att dessa är
underkastade särskilda användningsrestriktioner i denna stat eller instans
skall dessa restriktioner även respekteras av användaren förutom i de
särskilda fall när den nationella rätten kräver att man gör avsteg från
användningsrestriktionerna till förmån för rättsliga myndigheter, lagstiftande
organ eller alla andra självständiga instanser som upprättats genom lag och
som ansvarar för tillsynen av de behöriga myndigheter som avses i artikel 2.4.
I sådana fall kan uppgifterna användas endast efter samråd med den stat som
överfört uppgifterna, vars intressen och åsikter i möjligaste mån måste
beaktas.
3. Användningen av uppgifter för andra ändamål eller av andra myndigheter än
dem som avses i artikel 2 är endast möjlig efter tillstånd från den
medlemsstat som överfört uppgifterna och i den mån denna medlemsstats
nationella lagstiftning tillåter det.
ARTIKEL 18
ÖVERFÖRING AV UPPGIFTER TILL TREDJE LAND OCH UTOMSTÅENDE INSTANSER
1. Europol får på de villkor som fastställs i punkt 4 överföra person-
uppgifter som den förfogar över till tredje land och utomstående instanser
enligt artikel 10.4 när
1) denna åtgärd i det enskilda fallet är nödvändig för att förebygga och
bekämpa brott som omfattas av Europols behörighet i enlighet med artikel 2,
2) en tillräcklig skyddsnivå för uppgifterna säkerställs i detta land eller
hos denna instans, och
3) denna åtgärd är tillåten enligt de allmänna reglerna enligt punkt 2.
2. Enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om
Europeiska unionen och med beaktande av de omständigheter som avses i punkt 3,
skall rådet enhälligt anta allmänna regler för hur Europol skall överföra
personuppgifter till tredje land och utomstående instanser enligt 10.4.
Styrelsen skall förbereda rådets beslut och rådfråga den gemensamma
tillsynsmyndighet som avses i artikel 24.
3. Tillräckligheten hos den dataskyddsnivå som erbjuds av tredje land och
utomstående instanser enligt artikel 10.4 skall bedömas med beaktande av
samtliga omständigheter i samband med överföringen av personuppgifter,
särskilt
1) slag av uppgifter,
2) deras ändamål,
3) hur länge behandlingen beräknas pågå, och
4) de allmänna eller särskilda bestämmelser som är tillämpliga på tredje
land eller utomstående instanser enligt artikel 10.4.
4. Om de åsyftade uppgifterna har överförts till Europol av en medlemsstat,
får Europol överföra dem till tredje land och utomstående instanser endast med
medlemsstatens samtycke. Medlemsstaten kan för detta ändamål ge ett
preliminärt samtycke, generellt eller inte, vilket kan återkallas när som
helst.
Om uppgifterna inte överförts av en medlemsstat, skall Europol försäkra sig
om att överföringen inte är av den karaktären att den
1) hindrar en medlemsstat från att vederbörligen utföra de arbetsuppgifter
som hör till dess behörighet, eller
2) hotar den allmänna säkerheten och den allmänna ordningen i en medlemsstat
eller riskerar att skada staten på något sätt.
5. Europol är ansvarig för att överföringen är laglig. Europol skall ta
vederbörlig hänsyn till överföringen och dess motiv. Överföringen är tillåten
endast om mottagaren förpliktar sig att utnyttja uppgifterna endast för de
ändamål för vilka de överförs. Detta gäller inte sådan överföring av person-
uppgifter som begärs av Europol.
6. Om en överföring enligt punkt 1 rör sekretessbelagda uppgifter är
överföring tillåten endast om det finns en överenskommelse om sekretess mellan
Europol och mottagaren.
ARTIKEL 19
RÄTT TILL TILLGÅNG
1. Envar som önskar utnyttja sin rätt att utan avgift få tillgång till eller
kontrollera sådana uppgifter om honom eller henne själv som Europol lagrar,
får i detta syfte begära detta i valfri medlemsstat hos behörig nationell
myndighet, som därefter utan dröjsmål skall underrätta Europol om detta och
meddela personen i fråga att Europol kommer att svara denne direkt.
2. Begäran skall behandlas i sin helhet av Europol inom tre månader efter
det att den behöriga nationella myndigheten i medlemsstaten mottagit den.
3. Envars rätt att få tillgång till uppgifter om sig själv eller att låta
kontrollera dem skall utövas med iakttagande av lagstiftningen i den
medlemsstat där denna ansökan görs, med beaktande av följande bestämmelser:
När lagen i den anmodade medlemsstaten föreskriver överföring av uppgifter,
skall denna vägras i den mån det är nödvändigt för att
1) Europol vederbörligen skall kunna utföra sina arbetsuppgifter,
2) skydda medlemsstaternas säkerhet och allmän ordning eller för att bekämpa
brott,
3) skydda utomståendes rättigheter och friheter,
och följaktligen kan inte den berörda personens intresse av överföring av
uppgifter ta överhanden.
4. Rätten att få tillgång till uppgifter skall utövas under iakttagande av
punkt 3 enligt följande förfaranden:
1) Beslut om att lämna ut uppgifter som förts in i informationsregistret
enligt artikel 8 får inte fattas utan att den medlemsstat som har fört in
uppgifterna och de medlemsstater som direkt berörs av att uppgifterna lämnas
ut får en möjlighet att i förväg yttra sig över detta och, i förekommande
fall, förbjuda att uppgifterna lämnas ut. Vilka uppgifter som får lämnas ut
och villkoren för detta skall anges av den medlemsstat som har fört in
uppgifterna.
2) Uppgifter som förts in i informationsregistret av Europol får lämnas ut
endast om de medlemsstater som direkt berörs av att de lämnas ut fått
möjligheten att i förväg yttra sig över detta och, i förekommande fall,
förbjuda att uppgifterna lämnas ut.
3) Uppgifter som förts in i arbetsregistret för analysändamål enligt artikel
10 får lämnas ut endast om enighet om detta råder mellan Europol och de
medlemsstater som deltar i analysen enligt artikel 10.2 och den eller de
medlemsstater som direkt berörs av att uppgifterna lämnas ut.
Om en eller flera medlemsstater eller Europol motsatt sig att uppgifterna
lämnas ut, skall Europol underrätta personen i fråga att nödvändiga
kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som kan röja om han
är känd eller inte.
5. Rätten att kontrollera uppgifter skall utövas enligt följande för-
faranden:
När tillämplig nationell rätt inte föreskriver överföring rörande uppgifter
eller om det endast gäller en begäran om kontroll skall Europol i nära
samarbete med de berörda nationella myndigheterna kontrollera och underrätta
personen i fråga att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne
ange något som kan röja om han är känd eller inte.
6. Europol skall vid besvarandet av en begäran om kontroll av eller tillgång
till uppgifter informera personen i fråga om rätten att överklaga hos den
gemensamma tillsynsmyndigheten om denne inte är nöjd med beslutet. Personen i
fråga kan också överklaga hos den gemensamma tillsynsmyndigheten om begäran
inte besvarats inom den tidsfrist som anges i denna artikel.
7. Om den som inkommit med en begäran överklagar beslutet till den
gemensamma tillsynsmyndigheten enligt artikel 24, skall denna myndighet
handlägga ärendet.
När överklagandet rör överföring av uppgifter som en medlemsstat fört in i
informationsregistret skall den gemensamma tillsynsmyndigheten fatta sitt
beslut i enlighet med den nationella rätten i den medlemsstat i vilken begäran
framställdes. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall i förväg samråda med
den nationella tillsynsmyndigheten eller den behöriga domstolen i den
medlemsstat som infört uppgiften. Den nationella tillsynsmyndigheten eller
behöriga domstolen skall genomföra nödvändiga kontroller för att särskilt
avgöra om beslutet att vägra tillgång givits i enlighet med bestämmelserna i
punkterna 3 och 4 första stycket i denna artikel. I sådant fall skall
beslutet, som i förekommande fall kan innebära ett förbud mot att uppgifterna
lämnas ut, fattas av den gemensamma tillsynsmyndigheten i nära samråd med den
nationella tillsynsmyndigheten eller den behöriga domstolen.
När överklagandet rör överföring av uppgifter som Europol fört in i
informationsregistret eller uppgifter som lagrats i arbetsregistret för
analysändamål och om Europol eller en medlemsstat fortfarande motsätter sig
detta, måste den gemensamma tillsynsmyndigheten, efter att ha hört Europol
eller medlemsstaten, fatta sitt beslut med två tredjedelars majoritet för att
bortse från deras önskemål. Om denna majoritet inte kan uppnås skall den
gemensamma tillsynsmyndigheten meddela den som inkommit med en begäran att
nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som kan
röja om han är känd eller inte.
När överklagandet rör kontroll av uppgifter som en medlemsstat fört in i
informationsregistret skall den gemensamma tillsynsmyndigheten försäkra sig om
att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits på ett korrekt sätt, i nära samråd
med den nationella tillsynsmyndigheten i den stat som har registrerat
uppgifterna. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall meddela den som inkommit
med en begäran att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne
ange något som kan röja om han är känd eller inte.
När överklagandet rör kontroll av uppgifter som Europol fört in i
informationsregistret eller uppgifter som lagrats i arbetsregistret för
analysändamål, skall den gemensamma tillsynsmyndigheten försäkra sig om att
nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits på ett korrekt sätt av Europol. Den
gemensamma tillsynsmyndigheten skall meddela den som inkommit med en begäran
att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som
kan röja om han är känd eller inte.
8. Bestämmelserna ovan skall i tillämpliga delar gälla för icke data-
behandlade uppgifter som Europol innehar i form av register, det vill säga
alla strukturerade samlingar av personuppgifter som är tillgängliga enligt
bestämda kriterier.
ARTIKEL 20
RÄTTELSE OCH UTPLÅNING AV UPPGIFTER
1. Om det visar sig att uppgifter som lagras av Europol, vilka har överförts
dit av tredje land eller utomstående instanser, eller som är resultatet av
Europols analysverksamhet, är behäftade med fel eller att deras införing eller
lagring strider mot bestämmelserna i denna konvention, är Europol skyldigt att
rätta dessa uppgifter eller att utplåna dem.
2. Om de uppgifter som är felaktiga eller strider mot bestämmelserna i denna
konvention har förts in till Europol direkt av medlemsstaterna är
medlemsstaterna skyldiga att rätta eller utplåna dem tillsammans med Europol.
Om felaktiga uppgifter överförts på något annat lämpligt sätt eller om
felaktigheterna hos uppgifter som härrör från medlemsstaterna beror på en
överföring som är felaktig eller som strider mot bestämmelserna i denna
konvention eller felaktigheterna beror på en registrering, hantering eller
lagring av Europol som är felaktig eller som strider mot bestämmelserna i
denna konvention, är Europol skyldigt att rätta dem eller utplåna dem i
samarbete med de berörda medlemsstaterna.
3. I de fall som avses i punkt 1 och 2 skall alla mottagare av dessa
uppgifter informeras utan dröjsmål. Mottagarna har samma skyldighet att genom-
föra rättelsen eller utplåningen av dessa uppgifter.
4. Varje person har rätt att begära hos Europol att felaktiga uppgifter som
berör honom rättas eller utplånas.
Europol skall informera personen i fråga att rättningen eller utplåningen av
uppgifter som berör denne har ägt rum. Om personen i fråga inte är nöjd med
Europols svar eller om han inte fått något svar inom tre månader, kan denne
vända sig till den gemensamma tillsynsmyndigheten.
ARTIKEL 21
TIDSFRISTER FÖR BEVARANDE OCH UTPLÅNING AV UPPGIFTER I REGISTER
1. Uppgifterna i register får inte bevaras av Europol längre än vad som är
nödvändigt för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter. Huruvida
det är nödvändigt att fortsätta att lagra uppgifterna skall undersökas senast
tre år efter deras införande. Kontrollen av uppgifter som bevaras i
informationssystemet och av deras utplåning skall utföras av den enhet som har
infört dem. Kontrollen av de uppgifter som bevaras i andra register hos
Europols förvaltningar och utplåningen av dem skall utföras av Europol.
Europol skall automatiskt, tre månader i förväg, meddela medlemsstaterna om
utgången av tidsfristen rörande bevarandet av uppgifter som de har
registrerat.
2. När de utfört kontrollen kan de enheter som nämns i tredje och fjärde
meningarna i punkt 1, besluta att bevara uppgifterna till nästa kontroll, om
detta är nödvändigt för att göra det möjligt för Europol att utföra sina
arbetsuppgifter. Om de beslutar att inte längre lagra uppgifterna skall
uppgifterna automatiskt utplånas.
3. De personuppgifter rörande sådana individer som anges i artikel 10.1
första stycket punkt 1 får bevaras högst tre år. Tidsfristen börjar åter löpa
från och med den dag då något inträffar som medför att nya uppgifter lagras om
den berörda personen. Nödvändigheten av att bevara den skall undersökas på
nytt varje år och denna undersökning skall noteras.
4. Om en medlemsstat i sina nationella register utplånar uppgifter som
överförts till Europol och som Europol bevarar i andra register, skall den
informera Europol om detta. Europol skall då utplåna uppgifterna om de inte är
av intresse av andra skäl, mot bakgrund av underrättelser som Europol men inte
den överförande medlemsstaten har fått. Europol skall informera den berörda
medlemsstaten om att dessa uppgifter bevaras i registren.
5. Utplåning skall inte utföras om det riskerar att skada skyddsvärda
intressen hos den registrerade. I sådana fall får uppgifterna fortsättningsvis
endast utnyttjas med den registrerades medgivande.
ARTIKEL 22
BEVARANDE OCH RÄTTELSE AV UPPGIFTER I AKTER
1. Om det visar sig att en hel akt eller uppgifter som finns i den akten hos
Europol inte längre är nödvändiga för att Europol skall kunna utföra sina
arbetsuppgifter, eller om dessa uppgifter i sin helhet strider mot
bestämmelserna i denna konvention, skall akten eller de berörda uppgifterna
förstöras. Så länge akten eller de berörda uppgifterna inte verkligen
förstörts, skall en anteckning göras i akten eller på uppgifterna att all
användning är förbjuden.
En akt får inte förstöras om det finns skäl att anta att detta skulle skada
de rättmätiga intressena hos den person som berörs av uppgifterna. I sådant
fall skall samma anteckning om att akten inte får användas göras.
2. Om det visar sig att uppgifter som finns i Europols akter är behäftade
med fel, skall Europol rätta dem.
3. Varje person som berörs av en av Europols akter har gentemot Europol rätt
att begära att Europol vidtar rättelse, förstör akten, eller gör en anteckning
i den. Artikel 20.4, 24.2 och artikel 24.7 är tillämpliga.
ARTIKEL 23
NATIONELL TILLSYNSMYNDIGHET
1. Varje medlemsstat skall utse en nationell tillsynsmyndighet som har till
uppgift att helt oberoende och i enlighet med den nationella rätten
kontrollera att såväl registreringen och rådfrågningarna som översändandet, i
vilken form det än sker, av personuppgifter från denna medlemsstat till
Europol sker lagligt och att försäkra sig om att individens rättigheter inte
kränks. För detta ändamål skall tillsynsmyndigheten hos de nationella
enheterna eller genom sambandsmännen, ha tillgång till de uppgifter som
medlemsstaten registrerat och som finns i informationsregistret och i
indexregistret i enlighet med tillämpliga nationella förfaranden.
För att kunna utöva sin tillsyn skall de nationella tillsynsmyndigheterna ha
tillgång till lokaler och akter hos de respektive sambandsmännen inom Europol.
Dessutom skall de nationella tillsynsmyndigheterna i enlighet med
tillämpliga nationella förfaranden övervaka verksamheten hos de nationella
enheterna i enlighet med artikel 4.4 och sambandsmännens verksamhet i enlighet
med artikel 5.3.1, 5.3.2 och 5.3.3 samt 5.4 och 5.5, i den utsträckning som
denna verksamhet rör skydd för personuppgifter.
2. Varje person har rätt att begära att den nationella tillsynsmyndigheten
säkerställer att registreringen hos och överföringen till Europol, i vilken
form den än sker, av uppgifter som berör honom eller henne samt även att
medlemsstatens användning av uppgifterna sker lagligt.
Denna rättighet regleras av den nationella rätten i den medlemsstat till
vilken tillsynsmyndigheten i fråga hör.
ARTIKEL 24
GEMENSAM TILLSYNSMYNDIGHET
1. Det skall upprättas en gemensam, oberoende tillsynsmyndighet som skall ha
till uppgift att med iakttagande av denna konvention övervaka Europols
verksamhet för att försäkra sig om att lagringen, behandlingen och
användningen av de uppgifter som Europols avdelningar disponerar över inte
inkräktar på individens rättigheter. Tillsynsmyndigheten skall dessutom
övervaka lagenligheten av överföringen av de uppgifter som har Europol som
ursprung. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall bestå av högst två
medlemmar eller företrädare eventuellt biträdda av suppleanter, för var och en
av de nationella tillsynsmyndigheterna, och de skall således vara fullständigt
oberoende och ha erforderliga kvalifikationer, samt utses för fem år i taget
av varje medlemsstat. Varje delegation disponerar över en röst.
Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall inom sig utse en ordförande.
Den gemensamma tillsynsmyndighetens medlemmar skall vid fullgörandet av sina
skyldigheter inte ta emot instruktioner från något organ.
2. Europol är skyldigt att bistå den gemensamma tillsynsmyndigheten vid
utförandet av dess arbetsuppgifter. Europol skall särskilt
1) tillhandahålla de upplysningar som efterfrågas, ge den tillgång till alla
dokument och akter liksom tillgång till lagrade uppgifter, och
2) när som helst ge den fri tillgång till sina lokaler,
3) verkställa den gemensamma tillsynsmyndighetens beslut i fråga om
överklagandet, i enlighet med bestämmelserna i artikel 19.7 och artikel 20.4.
3. Den gemensamma tillsynsmyndigheten är även behörig att analysera
tillämpnings- och tolkningssvårigheter som är knutna till Europols verksamhet
i fråga om behandling och användning av personuppgifter, att studera de
problem som kan uppkomma vid den oberoende kontroll som utförs av
medlemsstaternas tillsynsmyndigheter eller vid utövandet av rätten till
information, liksom att utarbeta förslag till gemensamma lösningar på de
problem som finns.
4. Varje berörd person har rätt att begära att den gemensamma
tillsynsmyndigheten försäkrar sig om att eventuell lagring, insamling,
behandling och användning av personuppgifter inom Europol har utförts på ett
lagligt och korrekt sätt.
5. Om den gemensamma tillsynsmyndigheten konstaterar att bestämmelserna i
denna konvention inte har respekterats vid lagringen, behandlingen eller
användningen av personuppgifter, skall den till Europols direktör översända
alla de iakttagelser som den anser vara nödvändiga samt begära att få ett svar
på sina iakttagelser inom den tidsfrist som myndigheten bestämmer. Direktören
skall informera styrelsen om hela förfarandet. Om svårigheter uppstår, skall
den gemensamma tillsynsmyndigheten hänvända sig till styrelsen.
6. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall regelbundet upprätta en
aktivitetsrapport. Rapporten skall, enligt det förfarande som föreskrivs i
avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen översändas till rådet; innan
dess skall styrelsen ges tillfälle att avge ett yttrande som skall bifogas
rapporten.
Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall besluta om aktivitetsrapporten
skall offentliggöras eller ej och skall i förekommande fall besluta om
villkoren för detta offentliggörande.
7. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall genom enhälligt beslut anta sin
arbetsordning. Den skall underställas rådet, som enhälligt skall godkänna
arbetsordningen. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall inom sig skapa en
kommitté, bestående av en medlem från varje delegation, var och en med en
röst. Denna kommitté skall med alla lämpliga medel pröva de överklaganden som
avses i artikel 19.7 och artikel 20.4. Om parterna begär det skall de -
biträdda av rådgivare om de så önskar - höras av denna kommitté. De beslut som
fattas i detta sammanhang blir slutliga gentemot alla berörda parter.
8. Den gemensamma tillsynsmyndigheten kan dessutom inrätta en eller flera
kommissioner.
9. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall rådfrågas rörande den delen av
budgetförslaget som berör den. Dess yttrande skall bifogas detta
budgetförslag.
10. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall biträdas av ett sekretariat
vars uppgifter skall fastställas i arbetsordningen.
ARTIKEL 25
DATASÄKERHET
1. Europol skall vidta de tekniska och organisatoriska åtgärder som är
nödvändiga för att verkställa denna konvention. Åtgärderna skall anses
nödvändiga endast om kostnaden för dem står i proportion till den åsyftade
skyddsmålsättningen.
2. När det gäller databehandling inom Europol skall varje medlemsstat och
Europol vidta lämpliga åtgärder för att
1) förbjuda varje obehörig person åtkomst till datorutrustning som används
för behandling av personuppgifter (åtkomstskydd för utrustning),
2) förhindra att datamedia läses, kopieras, ändras eller avlägsnas av en
obehörig person (datamediaskydd),
3) förhindra obehörig registrering av data och varje obehörig åtkomst,
ändring eller utplåning av personuppgifter (skydd för lagrade data),
4) förhindra att obehöriga personer kan använda datasystem via data-
kommunikation (användarkontroll),
5) tillförsäkra att personer som är behöriga att använda ett datasystem
endast har åtkomst till de uppgifter för vilka de är behöriga (behörig-
hetskontroll),
6) tillförsäkra att det skall vara möjligt att kontrollera och konstatera
till vilka enheter personuppgifter får överföras via datakommunikation
(kommunikationskontroll),
7) tillförsäkra att det i efterhand kan kontrolleras och konstateras vilka
personuppgifter som har införts i datasystemen, samt när och av vem upp-
gifterna infördes (indatakontroll),
8) förhindra att uppgifterna obehörigen kan läsas, kopieras, ändras eller
utplånas vid dataöverföring av personuppgifter eller under transport av
datamedia (kontroll av transport),
9) säkerställa att de system som används kan repareras omedelbart vid
störningar (återställande),
10) säkerställa att systemets funktioner inte är defekta, att funktionsfel
omedelbart rapporteras (driftsäkerhet) och att de lagrade uppgifterna inte kan
bli felaktiga genom ett funktionsfel hos systemet (autenticitet).
AVDELNING V
RÄTTSLIG STÄLLNING, ORGANISATION OCH FINANSIELLA BESTÄMMELSER
ARTIKEL 26
RÄTTSKAPACITET
1. Europol är en juridisk person.
2. I varje medlemsstat skall Europol ha den mest omfattande rättskapacitet
som den nationella lagstiftningen kan tillerkänna juridiska personer. Europol
kan bland annat förvärva eller avyttra fast eller lös egendom och föra talan.
3. Europol är behörigt att sluta en överenskommelse om säte med
Nederländerna, att sluta de överenskommelser om sekretesskydd som krävs med
stöd av artikel 18.6 samt andra arrangemang med tredje land och utomstående
instanser enligt artikel 10.4, inom ramen för de regler som enhälligt
beslutats av rådet på grundval av denna konvention och avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen.
ARTIKEL 27
EUROPOLS ORGAN
Europols organ utgörs av
1) styrelsen,
2) direktören,
3) styrekonomen,
4) budgetkommittén.
ARTIKEL 28
STYRELSE
1. Europol skall ha en styrelse. Den skall ha följande uppgifter:
1) delta i utvidgningen av Europols målsättning (artikel 2.2),
2) enhälligt fastställa sambandsmännens rättigheter och skyldigheter
gentemot Europol (artikel 5),
3) enhälligt bestämma hur många sambandsmän som medlemsstaterna får sända
till Europol (artikel 5),
4) säkerställa utarbetandet av tillämpningsföreskrifter om register (artikel
10),
5) delta i fastställandet av regler om relationerna mellan Europol och
tredje land och utomstående instanser enligt artikel 10.4 (artiklarna 10, 18,
42),
6) genom enhälligt beslut godkänna villkoren för upprättandet av
indexregistret (artikel 11),
7) med två tredjedels majoritet besluta om instruktioner för upprättande av
register (artikel 12),
8) beredas tillfälle att yttra sig över den gemensamma tillsynsmyndighetens
iakttagelser och rapporter, (artikel 24),
9) undersöka de problem som den gemensamma tillsynsmyndigheten påpekar
(artikel 24.5),
10) anta detaljbestämmelser rörande förfarandet för att kontrollera att
förfrågningar till informationsregistret är lagliga (artikel 16),
11) delta i utnämning och uppsägning av direktören och de biträdande
direktörerna (artikel 29),
12) kontrollera att direktören utför sina uppgifter på ett korrekt sätt
(artiklarna 7 och 29),
13) delta i antagandet av tjänsteföreskrifter (artikel 30),
14) delta i utarbetandet av överenskommelser om sekretesskydd och antagandet
av regler om sekretesskyddet (artiklarna 18 och 31),
15) delta i upprättandet av budgeten, inklusive tjänsteförteckningen, i
kontrollen av räkenskaperna och i beviljandet av ansvarsfrihet för direktören
(artiklarna 35 och 36),
16) enhälligt anta den femåriga finansiella planen (artikel 35),
17) enhälligt utse styrekonomen och övervaka dennes förvaltning av medlen
(artikel 35),
18) delta i antagandet av budgetförordningen (artikel 35),
19) enhälligt godkänna slutandet av en överenskommelse om säte (artikel 37),
20) enhälligt anta regler för bemyndigande av Europoltjänstemän,
21) med två tredjedels majoritet avgöra tvister mellan en medlemsstat och
Europol eller mellan medlemsstater rörande skadestånd som utgivits på grund av
ansvar för olaglig eller felaktig behandling av uppgifter (artikel 38),
22) delta i eventuella ändringar av konventionen (artikel 43),
23) ansvara för andra uppgifter som rådet tilldelar den, särskilt inom ramen
för tillämpningsföreskrifterna för denna konvention.
2. Styrelsen skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat. Varje
styrelsemedlem skall ha en röst.
3. Varje styrelsemedlem kan ersättas av en suppleant och när den ordinarie
medlemmen är frånvarande får suppleanten rösta i dennes ställe.
4. Europeiska gemenskapernas kommission skall inbjudas att närvara vid
styrelsemötena, men får inte rösta. Styrelsen kan likväl besluta att sam-
manträda även om kommissionens företrädare är frånvarande.
5. De ordinarie medlemmarna eller suppleanterna har rätt att vid styrelsens
överläggningar låta sig åtföljas av eller rådgöra med experter från deras
respektive medlemsstater.
6. Styrelseordförandeskapet skall utövas av företrädaren för den medlemsstat
som utövar ordförandeskapet i rådet.
7. Styrelsen skall enhälligt anta sin arbetsordning.
8. Nedlagda röster utgör inget hinder för styrelsen att anta beslut som
kräver enhällighet.
9. Styrelsen skall sammanträda minst två gånger om året.
10. Styrelsen skall varje år enhälligt anta
1) en verksamhetsberättelse om Europol under det gångna året,
2) en verksamhetsplan om Europols framtida verksamhet som beaktar
medlemsstaternas operationella behov och deras påverkan på budgeten och
Europols personalstyrka.
Dessa handlingar skall underställas rådet enligt det förfarande som
föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.
ARTIKEL 29
DIREKTÖR
1. Europol skall ledas av en direktör som utses för en period av fyra år som
kan förnyas en gång, genom enhälligt beslut av rådet efter styrelsens yttrande
enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska
unionen.
2. Direktören skall till sin hjälp ha biträdande direktörer vars antal
bestäms av rådet och som utses enligt det förfarande som anges i punkt 1 för
en period av fyra år som kan förnyas en gång. Deras uppgifter skall närmare
anges av direktören.
3. Direktören skall ansvara för
1) verkställandet av Europols uppgifter,
2) den löpande administrationen,
3) ledningen av personalen,
4) utarbetandet och verkställandet av styrelsens beslut,
5) framtagandet av budgetförslag, förslag till tjänsteförteckning och
förslag till den femåriga finansiella planen samt verkställandet av Europols
budget,
6) alla andra uppgifter som denna konvention eller styrelsen anförtror
denne.
4. Direktören skall ansvara för utförandet av sina uppgifter inför
styrelsen. Direktören skall delta i styrelsesammanträdena.
5. Direktören skall vara Europols lagliga företrädare.
6. Genom beslut av rådet med två tredjedels majoritet av medlemsstaternas
röster, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om
Europeiska unionen, kan direktören och biträdande direktörerna entledigas
efter yttrande från styrelsen.
7. Med avvikelse från punkt 1 och 2, skall direktörens första mandat löpa
fem år från och med konventionens ikraftträdande, den första biträdande
direktörens mandat löpa fyra år och den andra biträdande direktörens mandat
löpa tre år.
ARTIKEL 30
PERSONAL
1. Direktören, de biträdande direktörerna och Europols tjänstemän skall
utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med Europols målsättning och
arbetsuppgifter, utan att begära eller motta instruktioner från någon
regering, myndighet, organisation eller person utanför Europol, med mindre än
att denna konvention föreskriver något annat, och utan att påverka
bestämmelserna i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.
2. Direktören skall vara överordnad de biträdande direktörerna och Europols
tjänstemän. Han skall anställa och entlediga tjänstemän. I valet av tjänstemän
skall han förutom personlig lämplighet och yrkesskicklighet, dessutom ta
hänsyn till behovet av att säkerställa att en lämplig sammansättning av
medborgare från alla medlemsstater och officiella språk i Europeiska unionen
beaktas.
3. Närmare regler skall anges i tjänsteföreskrifter som enhälligt antas av
rådet, efter yttrande från styrelsen och enligt det förfarande som föreskrivs
i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.
ARTIKEL 31
SEKRETESS
1. Europol och medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa skyddet av de uppgifter som måste vara sekretessbelagda och som
samlats in med tillämpning av denna konvention eller har utväxlats inom ramen
för Europol. För detta ändamål skall rådet enhälligt anta regler om
sekretesskydd, som skall ha förberetts av styrelsen och underställts rådet
enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska
unionen.
2. När Europol anförtror vissa personer aktiviteter som är känsliga från
säkerhetssynpunkt, skall medlemsstaterna åta sig att på begäran av Europols
direktör utföra säkerhetsundersökningar av sina egna berörda medborgare, i
enlighet med sina nationella bestämmelser, och att bistå varandra med denna
uppgift. Den myndighet som med stöd av nationella bestämmelser är behörig,
skall inskränka sig till att till Europol översända slutsatserna rörande
resultatet av säkerhetsundersökningen och dessa slutsatser är bindande för
Europol.
3. Varje medlemsstat och Europol får endast utse personer som är särskilt
kvalificerade och underkastade säkerhetskontroll för att databehandla
uppgifter inom Europol.
ARTIKEL 32
DISKRETIONS- OCH TYSTNADSPLIKT
1. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols tjänstemän
och sambandsmännen är skyldiga att avhålla sig från varje handling och varje
yttrande som skulle kunna få Europol att framstå i dålig dager eller vara
skadlig för dess verksamhet.
2. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols tjänstemän,
sambandsmännen och varje annan person, vilka uttryckligen har ålagts
diskretions- och tystnadsplikt är skyldiga att inte sprida de uppgifter som
kommer till deras kännedom under tjänsteutövning eller inom ramen för deras
verksamhet till någon obehörig person eller till allmänheten. Detta gäller
inte för uppgifter vars innehåll inte måste hållas hemligt. Diskretions- och
tystnadsplikten kvarstår även efter att de avslutat sin tjänst, sitt
anställningsavtal eller sin verksamhet. Den plikt som åsyftas i första
meningen skall särskilt framhållas av Europol, varvid de straffrättsliga
påföljderna av en överträdelse skall påpekas; detta skall ske skriftligen.
3. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols tjänstemän,
sambandsmännen samt de personer vilka är underkastade den plikt som föreskrivs
i punkt 2 får inte, utan hänvändelse till direktören eller, om det rör sig om
direktören, till styrelsen, vid rättsliga eller utomrättsliga förfaranden,
varken avlägga vittnesmål eller göra framställning om de uppgifter som har
kommit till deras kännedom i deras tjänsteutövning eller verksamhet.
Direktören, eller i förekommande fall styrelsen, skall kontakta den
juridiska myndigheten eller varje annan behörig myndighet för att vidta
nödvändiga åtgärder enligt den nationella lagstiftning som den berörda
myndigheten lyder under, antingen för att regler för vittnesmål skall fast-
ställas för att säkerställa att uppgifterna bibehåller sin sekretess, eller -
om den nationella rätten så tillåter - för att vägra utlämnande i fråga om
uppgifter i den mån det krävs för att skydda Europols eller en medlemsstats
intressen av högsta vikt.
I den mån man enligt medlemsstatens lag har rätt att vägra att vittna, skall
de personer som kallas att vittna vederbörligen få tillstånd att vittna.
Tillståndet skall ges av direktören, och om det är denne själv som är kallad
att vittna, skall det ges av styrelsen. Om en sambandsman kallas att vittna
med anledning av uppgifter denne mottagit från Europol, får tillståndet inte
ges förrän den medlemsstat som sänt den berörde sambandsmannen har givit sitt
samtycke till detta.
När det dessutom framgår att vittnesmålet kan komma att innehålla uppgifter
och underrättelser som överförts av en medlemsstat eller som uppenbarligen
berör en medlemsstat, skall denna medlemsstats uppfattning inhämtas innan
tillståndet ges.
Tillståndet att vittna får nekas bara i den mån det är nödvändigt för att
skydda viktiga intressen som är värda skydd av Europol eller av berörda
medlemsstater.
Denna skyldighet kvarstår även efter det att de avslutat sin tjänst, sitt
anställningsavtal eller sin verksamhet.
4. Varje medlemsstat skall behandla alla överträdelser av diskretions- eller
tystnadsplikten som avses i punkterna 2 eller 3 som överträdelser av dess egna
lagstiftning om respekten för tystnadsplikt eller regler om sekretessskydd.
I förekommande fall skall varje medlemsstat senast vid ikraftträdandet av
denna konvention anta de nationella lagregler eller bestämmelser som krävs för
att kunna beivra en överträdelse av diskretions- eller tystnadsplikten som
avses i punkterna 2 eller 3. Den skall tillse att dess regler och bestämmelser
är tillämpliga på dess egna tjänstemän som i samband med sin tjänsteutövning
har kontakt med Europol.[6]
ARTIKEL 33
SPRÅK
1. Rapporter och alla andra dokument och handlingar som kommer till
styrelsens kännedom skall framläggas för den på alla de officiella språken i
Europeiska unionen. Styrelsens arbetsspråk är de officiella språken i
Europeiska unionen.
2. De översättningar som är nödvändiga för Europols arbete skall utföras av
översättningscentret för Europeiska unionens institutioner.
**FOOTNOTES**
[6]: Detta stycke saknas i prop. 1996/97:164.
ARTIKEL 34[7]
INFORMATION TILL EUROPAPARLAMENTET
1. Rådets ordförandeskap skall varje år tillställa Europaparlamentet en
specialrapport om Europols arbete. Eventuella ändringar i denna konvention
skall göras i samråd med Europaparlamentet.
2. Rådets ordförandeskap eller den företrädare som utsetts av
ordförandeskapet skall gentemot Europaparlamentet iaktta diskretions- och
tystnadsplikt.
3. De skyldigheter som avses i denna artikel skall inte påverka de
nationella parlamentens rättigheter, artikel K.6 i Fördraget om Europeiska
unionen eller de allmänna principer som är tillämpliga på förhållandet till
Europaparlamentet enligt avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.
ARTIKEL 35
BUDGET
1. Alla Europols intäkter och utgifter, inklusive alla kostnader för den
gemensamma tillsynsmyndigheten och dess sekretariat som upprättats enligt
artikel 24, skall beräknas för varje räkenskapsår och tas upp i budgeten; en
tjänsteförteckning skall bifogas budgeten. Räkenskapsåret börjar den 1 januari
och avslutas den 31 december.
Budgeten skall balansera inkomster och utgifter.
En femårig finansiell plan skall utarbetas samtidigt med budgeten.
2. Budgeten skall finansieras genom bidrag från medlemsstaterna och andra
tillfälliga inkomster. De finansiella bidrag som skall inbetalas av de olika
medlemsstaterna bestäms av den andel varje medlemsstats bruttonationalinkomst
utgör av alla medlemsstaters sammanlagda bruttonationalinkomster året innan
det år då budgeten upprättas. Med bruttonationalinkomst avses i denna paragraf
den bruttonationalinkomst som definieras i rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom
av den 13 februari 1989, om harmonisering av beräkningen av
bruttonationalinkomst till marknadspriser.
3. Direktören skall fastställa budgetförslaget samt förslaget till
tjänsteförteckning för påföljande räkenskapsår senast den 31 mars varje år
och skall, efter granskning av Europols budgetkommitté, lägga fram dem för
styrelsen, åtföljda av ett förslag till femårig finansiell plan.
4. Styrelsen skall anta den femåriga finansiella planen. Beslutet skall
fattas med enhällighet.
5. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen och efter yttrande från styrelsen, fastställa
Europols budget senast den 30 juni det år som föregår budgetåret. Rådet skall
fatta sitt beslut med enhällighet. Samma förfarande skall på motsvarande sätt
användas för eventuella tilläggs- eller ändringsbudgetar. Rådets fastställande
av budgeten innebär att varje medlemsstat är skyldig att i rätt tid betala det
finansiella bidrag som åläggs den.
6. Direktören skall verkställa budgeten i enlighet med bestämmelserna i
budgetförordningen som avses i punkt 9.
7. Kontrollen över betalningsåtaganden och betalning av utgifter samt
kontrollen över fastställandet och uppbärandet av inkomster utövas av en
styrekonom, enhälligt utsedd av styrelsen och ansvarig inför denna.
Budgetförordningen kan föreskriva att styrekonomens granskning utförs i
efterhand för vissa inkomster eller utgifter.
8. Budgetkommittén skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat och
denne skall vara expert på budgetområdet. Budgetkommittén skall ansvara för
att förbereda överläggningarna på det budgetära och finansiella området.
9. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt anta budgetförordningen som
särskilt anger villkoren för utarbetande, ändring och verkställande av
budgeten samt kontrollen av nämnda verkställande, liksom reglerna för
betalningen av medlemsstaternas finansiella bidrag.
ARTIKEL 36
REVISION AV RÄKENSKAPER
1. Räkenskaperna för alla intäkter och utgifter som tas upp i budgeten samt
balansräkningen för Europols tillgångar och skulder skall revideras årligen i
enlighet med budgetförordningen. I detta syfte lägger direktören senast före
den 31 maj påföljande år fram en rapport över budgetårets bokslut.
2. Revisionen av räkenskaperna utförs av en gemensam kontrollkommitté
bestående av tre ledamöter som utses av Europeiska gemenskapernas
revisionsrätt på förslag av dess ordförande. Ledamöterna utses för tre år; de
efterträder varandra på så sätt att varje år skall den ledamot ersättas som
tillhört kontrollkommittén i tre år. Med avvikelse från bestämmelserna i andra
meningen skall, när den gemensamma kontrollkommittén första gången upprättas
efter det att Europol börjat sin verksamhet, dock mandattiden för den ledamot
som genom lottdragning placeras på
- första platsen, vara två år,
- andra platsen, vara tre år, och
- tredje platsen, vara fyra år.
Eventuella kostnader för revisionen av räkenskaperna skall tas upp i den
budget som anges i artikel 35.
3. Den gemensamma kontrollkommittén skall enligt det förfarande som anges i
avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, lägga fram en revisionsrapport
för rådet över det gångna budgetåret. Direktören och styrekonomen kan på
förhand yttra sig över revisionsrapporten, och den skall diskuteras i
styrelsen.
4. Europols direktör skall förse ledamöterna i den gemensamma
kontrollkommittén med alla upplysningar och hjälpa dem med allt de kan behöva
för att utföra sin uppgift.
5. Rådet skall ge direktören ansvarsfrihet för genomförandet av räken-
skapsårets budget efter granskning av rapporten över budgetårets bokslut.
6. Budgetförordningen skall ange reglerna för revisionen av räkenskaperna.
ARTIKEL 37
ÖVERENSKOMMELSE OM SÄTE
Bestämmelserna rörande placeringen av Europol i den stat där den har sitt
säte och de prestationer som skall tillhandahållas av den staten samt de
särskilda regler som är tillämpliga på Europols organs medlemmar, dess
biträdande direktörer, dess tjänstemän och familjemedlemmar i den stat där
Europol har sitt säte, skall fastslås i en överenskommelse om säte som ingås
mellan Europol och Nederländerna, efter enhälligt godkännande av styrelsen.
AVDELNING VI
ANSVAR OCH RÄTTSLIGT SKYDD
ARTIKEL 38
ANSVAR FÖR OLAGLIG ELLER FELAKTIG BEHANDLING AV UPPGIFTER
1. Varje medlemsstat skall i enlighet med sin nationella rätt vara ansvarig
för all skada som åsamkas en person, om vilken det finns uppgifter som är
behäftade med rättsliga eller faktiska fel, och som lagrats eller behandlats
av Europol. Endast den medlemsstat där den skadebringande handlingen företogs
kan bli föremål för en skadeståndstalan från den skadelidande, som skall vända
sig till behörig domstol i enlighet med nationell rätt i den sålunda berörda
medlemsstaten. En medlemsstat kan inte åberopa det faktum att en annan
medlemsstat förmedlat felaktiga uppgifter för att befria sig från det ansvar
som medlemsstaten har gentemot en skadelidande, i enlighet med den nationella
lagstiftningen.
2. Om dessa uppgifter som är behäftade med rättsliga eller faktiska fel är
ett resultat av en felaktig överföring eller av att en eller flera med-
lemsstater inte fullgjort sina skyldigheter enligt denna konvention eller av
en olaglig eller felaktig lagring eller behandling av Europol, är Europol
eller dessa medlemsstater skyldiga att på anmodan återbetala vad som
utbetalats i skadestånd, såvitt inte uppgifterna har använts i strid med denna
konvention av den medlemsstat på vilkens territorium den skadebringande
incidenten har skett.
3. Varje oenighet mellan denna medlemsstat och Europol eller en annan
medlemsstat om principen eller beloppet för denna återbetalning skall
underställas styrelsen, som skall besluta med två tredjedelars majoritet.
ARTIKEL 39
ANNAT ANSVAR
1. Europols avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstiftning som är
tillämplig på avtalet i fråga.
2. Vad beträffar utomobligatoriskt (utomkontraktuellt) ansvar skall Europol,
oberoende av ett ansvar enligt artikel 38, ersätta de skador som orsakats av
dess organ, biträdande direktörer eller tjänstemän under tjänsteutövning, i
den mån skadorna har vållats av dem. Dessa bestämmelser utesluter inte rätten
till annan ersättning som grundas på medlemsstaternas lagstiftning.
3. Den skadelidande personen har rätt att kräva att Europol avstår från en
åtgärd eller upphäver den.
4. De nationella domstolar i medlemsstaterna som är behöriga att pröva
tvister i vilka Europols ansvar enligt denna artikel är i fråga skall utses
genom hänvisning till relevanta bestämmelser i Brysselkonventionen av den 27
september 1968 om rättslig behörighet och verkställande av civil- och
handelsrättsliga beslut, i dess senare lydelse enligt anslutnings-
konventionerna.
**FOOTNOTES**
[7]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.
ARTIKEL 40
TVISTLÖSNING
1. Alla tvister mellan medlemsstaterna som gäller tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention skall i första hand granskas i rådet, enligt
det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska
unionen, i syfte att uppnå en lösning.
2. Om någon lösning inte har uppnåtts efter en frist på sex månader skall de
medlemsstater som är parter i tvisten komma överens om villkoren för hur
tvisten i fråga skall lösas.
3. De bestämmelser om rättsmedel som anges i det regelverk som är
tillämpligt på visstidsanställda och extra personal vid Europeiska gemen-
skaperna är på motsvarande sätt tillämpliga på Europols personal.
ARTIKEL 41
PRIVILEGIER OCH IMMUNITET
1. Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess
tjänstemän skall åtnjuta de privilegier och den immunitet som är nödvändiga
för att de skall kunna utföra sina uppgifter i enlighet med ett protokoll som
fastställer de regler som är tillämpliga i alla medlemsstater.
2. Nederländerna och de andra medlemsstaterna skall komma överens om de
privilegier och den immunitet som är nödvändiga för utförandet av
sambandsmännens uppgifter inom Europol i korrekt och vederbörlig form genom
identiska villkor för de sambandsmän och dessas familjemedlemmar, som skickats
av övriga medlemsstater.[8]
3. Det protokoll som avses i punkt 1 skall enhälligt antas av rådet enligt
det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen
och skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella
bestämmelser.
**FOOTNOTES**
[8]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.
AVDELNING VII
SLUTBESTÄMMELSER
ARTIKEL 42
FÖRBINDELSER MED TREDJE LAND OCH UTOMSTÅENDE INSTANSER
1. I den mån det är av värde för att utföra de arbetsuppgifter som anges i
artikel 3, skall Europol upprätta och upprätthålla samarbetskontakter med
utomstående instanser i den mening som avses i 10.4, 1-3. Styrelsen skall
enhälligt anta regler för dessa förbindelser. Denna bestämmelse påverkar inte
artikel 10.4, 10.5 eller artikel 18.2. Utbytet av personuppgifter får endast
göras i enlighet med bestämmelserna i avdelningarna II - IV i denna
konvention.
2. I den mån det är nödvändigt för att utföra de arbetsuppgifter som anges i
artikel 3, kan Europol dessutom upprätta och upprätthålla kontakter med tredje
land och utomstående instanser i den mening som avses i artikel 10.4, 4-7.
Rådet skall enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen och efter yttrande från styrelsen, anta regler
för de förbindelser med tredje land och utomstående instanser som åsyftas i
första meningen. Punkt 1 tredje meningen skall gälla i tillämpliga delar.
ARTIKEL 43
ÄNDRING AV KONVENTIONEN
1. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt på en medlemsstats initiativ och
efter yttrande från styrelsen, inom ramen för artikel K.1.9 i Fördraget om
Europeiska unionen, utarbeta ändringar av denna konvention som det skall
rekommendera medlemsstaterna att anta i enlighet med deras konstitutionella
bestämmelser.
2. Ändringarna träder i kraft i enlighet med artikel 45.2 i denna
konvention.
3. Rådet kan dock, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i
Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt på en medlemsstats initiativ och
efter att styrelsen undersökt det, tillägga, ändra eller komplettera
definitionerna rörande de former av brottslighet som avses i bilagan. Det kan
också besluta att införa nya definitioner rörande dessa former av
brottslighet.
4. Generalsekreteraren i Europeiska unionens råd skall underrätta alla
medlemsstater om det datum då ändringarna träder i kraft.
ARTIKEL 44
RESERVATIONER
Denna konvention kan inte göras till föremål för någon reservation.
ARTIKEL 45
KONVENTIONENS IKRAFTTRÄDANDE
1. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras
konstitutionella bestämmelser.
2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när de förfaranden som
deras konstitutionella bestämmelser föreskriver för antagande av denna
konvention har genomförts.
3. Denna konvention skall träda i kraft den första dagen i den månad som
följer efter utgången av en period om tre månader efter underrättelsen som
avses i punkt 2 av den stat - som skall vara medlem i Europeiska unionen när
rådet antar den akt som upprättar denna konvention - som sist genomför denna
underrättelse.
4. Utan att det påverkar punkt 2, skall Europols verksamhet till följd av
denna konvention inte inledas förrän det datum då den sista av de akter som
föreskrivs i artiklarna 5.7, 10.1, 24.7, 30.3, 31.1, 35.9, 37, 41.1 och 41.2
har trätt i kraft.
5. När Europols verksamhet inleds, skall Europols narkotikaenhets verksamhet
avslutas i enlighet med rådets gemensamma åtgärd om Europols narkotikaenhet av
den 10 mars 1995. Europol skall då överta all den utrustning som finansierats
av Europols narkotikaenhets gemensamma budget, som har utvecklats eller
producerats av Europols narkotikaenhet eller som har ställts till dess
förfogande av den stat där dess säte är beläget för kostnadsfritt permanent
bruk, liksom alla de arkiv och datasystem som den självständigt förvaltat.
6. Räknat från den dag då rådet antagit den akt som upprättar denna
konvention skall medlemsstaterna inom sin interna rätt, individuellt eller
gemensamt, vidta alla de förberedande åtgärder som krävs för att Europols
verksamhet skall kunna inledas.
ARTIKEL 46
NYA MEDLEMSSTATERS ANSLUTNING TILL KONVENTIONEN
1. Denna konvention står öppen för anslutning för varje stat som blir medlem
i den Europeiska unionen.
2. Texten till denna konvention, avfattad på den anslutande statens språk,
utarbetad av Europeiska unionens råd, skall vara giltig.
3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.
4. I förhållande till en stat som ansluter sig till konventionen träder
denna i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en
period om tre månader efter deponeringen av anslutningsinstrumentet eller om
den ännu inte har trätt i kraft då denna period löper ut, den dag då
konventionen träder i kraft.
ARTIKEL 47
DEPOSITARIE
1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd är depositarie för denna
konvention.
2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
offentliggöra underrättelser, instrument och meddelanden som rör denna
konvention.
[9]TILL BEVIS PÅ DETTA har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat
denna konvention.
UPPRÄTTAD i ..... den .....[10] i ett enda original på danska, engelska,
finska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska,
spanska, svenska och tyska, vilka samtliga texter är lika giltiga. Det skall
deponeras hos generalsekreteraren i Europeiska unionens råd, som skall
överlämna en bestyrkt kopia till var och en av medlemsstaterna.
**FOOTNOTES**
[9]: Avvikande styckeindelning i prop. 1996/97:164.
[10]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.
BILAGA
SOM AVSES I ARTIKEL 2
Förteckning över andra allvarliga former av internationell brottslighet som
Europol kan behandla förutom de som redan nu föreskrivs i artikel 2.2 med
beaktande av Europols målsättning så som den anges i artikel 2.1.
Brott mot liv, hälsa och frihet:
- mord och grov misshandel,
- olaglig handel med mänskliga organ och vävnader,
- människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan,
- rasism och främlingsfientlighet.
Brott mot enskild och offentlig egendom samt bedrägeri:
- organiserade stölder,
- olaglig handel med kulturföremål, inklusive antikviteter och konstverk,
- svindleri och bedrägeri,
- beskyddarverksamhet och utpressning,
- förfalskning och illegal efterbildning (piratkopior),
- förfalskning av administrativa dokument och handel med förfalskningar,
- falskmynteri och förfalskning av betalningsmedel,
- databrott,
- mutbrott och bestickning.
Olaga handel och angrepp på miljön:
- olaga handel med vapen, ammunition och sprängämnen,
- olaga handel med hotade djurarter,
- olaga handel med hotade växtarter och växtsorter,
- brottslighet till skada för miljön,
- olaga handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser.
Dessutom innebär det faktum att Europol i enlighet med artikel 2.2 får
ansvaret för någon av de former av brottslighet som räknas upp ovan att
Europol också är behörigt att behandla penningtvätt som hänför sig till denna
typ av brottslighet liksom andra brott som hör samman med sådan brottslighet.
Vad beträffar de former av brottslighet som uppräknas i artikel 2.2 skall
man i denna konvention förstå med följande uttryck:
- brottslighet som har samband med nukleära och radioaktiva ämnen: sådana
brott som uppräknas i artikel 7.1 i konventionen om det fysiska skyddet av
nukleära ämnen undertecknad i Wien och New York den 3 mars 1980, och som rör
nukleära och/eller radioaktiva ämnen sådana som de definierats i både artikel
197 i Euratomfördraget och i direktiv 80/836/Euratom av den 15 juli 1980.
- illegala nätverk för invandring: de handlingar som i vinstsyfte avsikt-
ligen underlättar inresan till, vistelsen på eller arbete inom Europeiska
unionens medlemsstaters territorium, i strid med bestämmelser och tillämpliga
villkor i medlemsstaterna,
- människohandel: att tvinga en person under andra personers reella och
illegala makt genom användande av våld eller hot eller genom missbruk av en
överordnad ställning eller handlingar i syfte att exploatera andras
prostitution, att på olika sätt sexuellt utnyttja och utöva sexuellt våld mot
minderåriga eller att utöva handel i samband med att barn överges,
- brottslighet som har samband med handel med stulna fordon: stöld eller
kapning av bilar, lastbilar, långtradare, lastbilars eller långtradares last,
bussar, motorcyklar, husvagnar och jordbruksfordon, anläggningsfordon,
reservdelar såväl som häleri med dessa föremål,
- illegal penningtvätt: de brott som finns uppräknade i artikel 6.1-3 i
Europarådets konvention om tvättning, uppspårande, beslag och konfiskering av
utbyte av brott, undertecknad i Strasbourg den 8 november 1990.
De slags brottslighet som omnämns i artikel 2 och i denna bilaga skall
bedömas av de behöriga nationella enheterna enligt den nationella
lagstiftningen i de stater de tillhör.
___________________
FÖRKLARINGAR
Till artikel 10.1
?Vid utarbetandet av genomförandebestämmelserna för artikel 10.1 kommer
Tyskland och Österrike att fortsätta att tillse att följande princip
bekräftas:
De personuppgifter som avses i punkt 1 första meningen i artikel 10.1 och
uppgifter som inte räknas upp i artikel 8.2 och 8.3 får lagras endast om det
på grund av handlingens natur eller omständigheterna eller på grundval av
andra skäl kan antas att straffrättsliga förfaranden skall inledas mot dessa
personer för brott som omfattas av Europols behörighet enligt artikel 2.?
Till artikel 14.1 och 14.3, artikel 15.2 och artikel 19.8
1. ?Tyskland, Österrike och Nederländerna kommer att överföra uppgifter i
enlighet med denna konvention eftersom länderna förväntar sig att Europol och
medlemsstaterna när de behandlar och använder uppgifter i manuella register
skall respektera andan i denna konventions bestämmelser angående det rättsliga
skyddet av uppgifterna.?
2. ?Rådet förklarar, med beaktande av artikel 14.1 och 14.3, artikel 15.2
och artikel 19.8 i konventionen, att när det handlar om respekten för
skyddsnivån av de uppgifter som utbyts mellan Europol och medlemsstaterna
skall Europol vad beträffar den manuella hanteringen tre år efter det att
verksamheten inletts tillsammans med den gemensamma tillsynsmyndigheten och de
nationella tillsynsmyndigheterna, var och en inom sina kompetensområden,
utarbeta en rapport som efter att ha granskats av styrelsen skall överlämnas
till rådet för genomgång.?
Till artikel 40.2
?Följande medlemsstater har kommit överens om, att i ett sådant fall,
systematiskt hänskjuta tvisten i fråga till Europeiska gemenskapernas domstol:
- Konungariket Belgien
- Konungariket Danmark
- Förbundsrepubliken Tyskland
- Republiken Grekland
- Konungariket Spanien
- Republiken Frankrike
- Irland
- Republiken Italien
- Storhertigdömet Luxemburg
- Konungariket Nederländerna
- Republiken Österrike
- Republiken Portugal
- Republiken Finland
- Konungariket Sverige
Till artikel 42
?Rådet förklarar att Europol i första hand bör upprätta kontakter med
behöriga instanser i stater med vilka Europeiska gemenskaperna och deras
medlemsstater etablerat en strukturerad dialog.?
Tilläggsprotokollet
PROTOKOLL, PÅ GRUNDVAL AV ARTIKEL K 3 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN OM
FÖRHANDSAVGÖRANDE AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS DOMSTOL, ANGÅENDE TOLKNINGEN AV
KONVENTIONEN OM UPPRÄTTANDET AV EN EUROPEISK POLISBYRÅ
De höga fördragsslutande parterna,
har enats om följande bestämmelser som skall fogas till konventionen.
ARTIKEL 1
Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig att på de villkor som
fastställs i detta protokoll meddela förhandsavgöranden om tolkningen av
konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå, härefter kallad
"Europolkonventionen" och detta protokoll.
ARTIKEL 2
1. Varje medlemsstat kan, genom en förklaring som avges vid undertecknandet
av detta protokoll eller vid varje annat tillfälle efter undertecknandet,
godkänna Europeiska gemenskapernas domstols behörighet att meddela
förhandsavgöranden om tolkningen av Europolkonventionen på de villkor som
anges i punkt 2 a) eller punkt 2 b).
2. Varje medlemsstat som avger en förklaring enligt punkt 1 kan ange
antingen att
a) varje domstol i den staten, mot vars avgöranden det inte finns något
rättsmedel enligt nationell lagstiftning, får begära att Europeiska
gemenskapernas domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende som
uppkommit vid denna domstol och som rör tolkningen av Europolkonventionen, när
domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken,
eller att[11]
b) varje domstol i den staten får begära att Europeiska gemenskapernas
domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende som uppkommit vid denna
domstol och som rör tolkningen av Europolkonventionen, när domstolen anser att
ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken.
ARTIKEL 3
1. Protokollet om Europeiska gemenskapernas domstols stadga och dess
rättegångsregler skall tillämpas.
2. I enlighet med Europeiska gemenskapernas domstols stadga skall varje
medlemsstat, oavsett om den har avgivit en förklaring enligt artikel 2, ha
rätt att till Europeiska gemenskapernas domstol inkomma med inlagor och
skriftliga yttranden i ärenden som anhängiggjorts vid domstolen enligt artikel
1.
ARTIKEL 4
1. Detta protokoll skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras
respektive konstitutionella bestämmelser.
2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när de förfaranden som
deras konstitutionella bestämmelser föreskriver för antagande av detta
protokoll har genomförts liksom vilka förklaringar som har avgivits enligt
artikel 2.
3. Detta protokoll skall träda i kraft nittio dagar efter den underrättelse
som avses i punkt 2 från den stat, som är medlem i Europeiska unionen när
rådet antar den akt som upprättar detta protokoll och som sist genomför denna
formalitet. Protokollet skall emellertid träda i kraft tidigast samtidigt som
Europolkonventionen.
ARTIKEL 5
1. Detta protokoll skall stå öppet för anslutning för varje stat som blir
medlem i Europeiska unionen.
2. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.
3. Den av Europeiska unionens råd på den anslutande medlemsstatens språk
fastställda texten till detta protokoll skall vara giltig.
4. I förhållande till en medlemsstat som ansluter sig till detta protokoll,
träder detta i kraft nittio dagar efter dagen för deponeringen av dess
anslutningsinstrument, eller på dagen för ikraftträdandet av detta protokoll,
om detta ännu inte hunnit träda i kraft vid utgången av nämnda period om
nittio dagar.
ARTIKEL 6
Varje stat som blir medlem i Europeiska unionen och som ansluter sig till
Europolkonventionen i enlighet med artikel 46 i denna konvention måste
godkänna bestämmelserna i detta protokoll.
**FOOTNOTES**
[11]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.
ARTIKEL 7
1. Varje medlemsstat som är fördragsslutande part får föreslå ändringar av
detta protokoll. Varje förslag till ändring skall överlämnas till
depositarien, som skall underrätta rådet om detta.
2. Ändringar skall beslutas av rådet som skall rekommendera att
medlemsstaterna antar dem i enlighet med sina respektive konstitutionella
bestämmelser.
3. De på detta sätt beslutade ändringarna träder i kraft i enlighet med
bestämmelserna i artikel 4.
ARTIKEL 8
1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall vara depositarie
för detta protokoll.
2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
offentliggöra underrättelser, instrument och meddelanden som rör detta
protokoll
TILL BEVIS PÅ DETTA har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat
detta fördrag.
Utfärdat i den i ett enda original på danska, engelska, finska,
franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska,
svenska och tyska språken, vilka texter är lika giltiga.[12]
**FOOTNOTES**
[12]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.
Förklaring till protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas
domstol angående tolkningen av Europolkonventionen
Konungariket Sverige godkänner Europeiska gemenskapernas domstols behörighet
att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av Europolkonventionen på de
villkor som anges i artikel 2.2.b i protokollet, vilket innebär att varje
svensk domstol får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett
förhandsavgörande i ett mål eller ärende som uppkommit vid denna domstol och
som rör tolkningen av Europolkonventionen, när domstolen anser att ett sådant
avgörande i frågan är nödvändigt för att avgöra målet eller ärendet.
Konstitutionsutskottets yttrande
1997/98:KU2y
Europol
Till justitieutskottet
Justitieutskottet har den 12 juni 1997 beslutat bereda konstitutionsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1996/97:164 Europol jämte motioner.
Fem motioner har väckts med anledning av propositionen.
Utskottet behandlar de delar av propositionen som avser dels Europols
register med tillhörande motioner, dels frågan om förhandsavgöranden från EG-
domstolen angående tolkningen av Europolkonventionen.
Utskottet
Propositionen
Europols målsättning, behörighet, uppgifter m.m.
Europolkonventionen antogs av ministerrådet den 26 juli 1995. Genom
konventionen upprättas den europeiska polisbyrån, Europol. Europol är en
organisation som har till främsta uppgift att vara ett
kriminalunderrättelseorgan för medlemsstaterna i EU. Som sådant skall Europol
vara en knutpunkt för utbyte av information och underrättelser mellan
medlemsstaterna. Europol skall fungera så att medlemsstaterna tillhandahåller
Europol uppgifter främst ur sina nationella polisregister. Dessa uppgifter
sammanställs och bearbetas samt kompletteras, i en del fall, med uppgifter
från annat håll och analyseras sedan hos Europol. Underrättelser går tillbaka
till medlemsstaternas polismyndigheter som härigenom får ett bättre underlag
för sin operativa verksamhet, vilket kan bidra till fler ingripanden mot den
typ av brottslig verksamhet som Europol skall ägna sig åt, dvs. organiserad,
internationell kriminalitet av allvarligt slag, främst narkotikahandel men
också annan grov brottslighet.
Europol skall alltså verka inom ramen för det mellanstatliga polisiära
samarbetet i EU. Europol skall därvid förbättra effektiviteten hos de behöriga
nationella myndigheterna (dvs. i första hand polismyndigheterna, men även
t.ex. tullen och andra myndigheter med polisiära befogenheter samt i vissa
avseenden åklagarmyndigherna) i medlemsstaterna och förbättra deras samarbete
i den förebyggande och brottsbekämpande verksamhet som riktar sig mot den
allvarliga internationella brottsligheten.
Europol kan tas i anspråk när de faktiska omständigheterna visar att det
förekommer en brottslig organisation eller struktur som påverkar två eller
flera medlemsstater och som med hänsyn till brottslighetens omfattning,
svårighetsgrad och konsekvenser gör det nödvändigt med ett gemensamt handlande
från medlemsstaternas sida. Europol är under dessa förutsättningar behörigt
att ägna sig åt informationsutbyte rörande vissa särskilt allvarliga brott.
Dessa brott är narkotikahandel, människohandel, olaglig handel med nukleära
och radioaktiva ämnen, handel med stulna fordon och den brottslighet som är
förknippad med illegala immigrationsnätverk samt, inom två år från
konventionens ikraftträdande, terrorism.
Inom ramen för den målsättning och den behörighet som nyss har angivits skall
Europol ha som förstahandsuppgift att underlätta informationsutbytet mellan
medlemsstaterna, att inhämta, sammanställa och analysera information och
underrättelser, att omedelbart till medlemsstaterna återföra information och
underrättelser som berör dem och att genast underrätta dem om upptäckta
samband mellan olika brottsliga gärningar samt att underlätta polisutredningar
i medlemsstaterna genom att överlämna relevant information som finns hos
Europol.
Staternas samarbete inom Europol är uppbyggt kring både nationella och
internationella beståndsdelar. Inom varje medlemsstat skall det finnas en
nationell enhet som skall vara enda förbindelselänk mellan Europol och
medlemsstaterna. Den nationella enheten har till huvudsaklig uppgift att förse
Europol med de uppgifter som från de nationella polisregistren eller
motsvarande skall överlämnas till Europols olika dataregister och ta emot
uppgifter som kommer från Europol och vidarebefordra dessa till de nationella
organisationer som har polisiära befogenheter eller eljest är behöriga
myndigheter enligt konventionen.
Varje medlemsland skall enligt konventionen sända minst en sambandsman till
Europols huvudkontor som skall ligga i Haag i Nederländerna. Sambandsmännen är
de nationella enheternas representanter i Europol. De har till uppgift att
praktiskt genomföra informations- och underrättelseutbytet mellan Europol och
de nationella enheterna samt att samverka med Europols tjänstemän i bl.a.
analysarbetet. Såväl de nationella enheterna som sambandsmännen arbetar under
respektive medlemslands nationella lagar och regler. Sambandsmännen är inte
anställda av Europol utan av förvaltningarna i sina hemstater.
Europol kommer dessutom att ha egna anställda underrättelsetjänstemän och
analytiker för att utföra det kriminalunderrättelse- och analysarbete som
skall vara tyngdpunkten i Europols verksamhet.
Europols datasystem
Den centrala beståndsdelen i Europol kommer att vara dess databaserade
informationssystem. Detta skall bestå av ett informationsregister med
begränsat och ämnesmässigt avgränsat innehåll som skall tillåta snabb sökning
av vissa personuppgifter. För den analysverksamhet som skall bedrivas av
Europol skall det finnas ett antal arbetsregister av olika varaktighet s.k.
analysregister. Dessa kommer att innehålla mer detaljerade uppgifter.
Slutligen skall det finnas ett indexregister över analysregistren för att
möjliggöra för bl.a. sambandsmännen att få reda på om det i de pågående
analysprojekten finns något av intresse för det nationella polisarbetet.
Informationsregistret innehåller uppgifter om personer som är dömda eller
misstänkta för sådana brott som ligger inom Europols behörighet. Uppgifterna
kan också avse personer mot vilka det finns graverande omständigheter som ger
anledning att anta att de kommer att begå brott inom Europols
behörighetsområde. Denna personkategori innefattar alltså inte misstänkta för
ett redan begånget brott. De personuppgifter som förekommer är av
standardiserat slag. Det är identifikationsuppgifter som namn, födelsetid och
födelseort, kön, medborgarskap och vissa signalementsuppgifter. Vidare får
antecknas uppgift om brott och gärningsbeskrivning, tillvägagångssätt, vilken
brottslig organisation man misstänker att personen i fråga tillhör samt
fällande domar. De hittills nämnda uppgifterna är medlemsstaterna skyldiga att
utan särskild begäran föra in i informationsregistret från sina egna
polisregister. Ytterligare uppgifter om de nämnda personkategorierna kan på
begäran lämnas till Europol om medlemsstatens lagstiftning tillåter detta.
De nationella enheterna, sambandsmännen och vissa anställda i Europol har
direkt tillgång till registret.
En av Europols huvuduppgifter är att genomföra analyser som ett led i
kriminalunderrättelseverksamheten. Detta innebär att Europol samlar in,
bearbetar och drar slutsatser av det insamlade materialet till nytta för en
polisutredning eller en förundersökning. Analyserna skall genomföras i
projektform. Det betyder att ett begränsat antal analytiker och andra
tjänstemän från Europol samt sambandsmän från de stater som berörs bildar en
projektgrupp. För denna grupp kan, om det behövs, ett arbetsregister
(analysfil) läggas upp efter särskilt beslut från Europols styrelse. En sådan
analysfil utgör gruppens viktigaste arbetsredskap.
Konventionen skiljer mellan strategisk analys och analys som har ett
operativt syfte. Den sistnämnda är direkt inriktad mot pågående undersökning
eller utredning i ett eller flera länder. Den strategiska analysen innehåller
övergripande uppgifter, t.ex. om den allmänna strukturen på viss brottslighet
eller om smugglingsvägar för viss narkotika. Den strategiska analysen
innehåller inga personuppgifter.
Ett arbetsregister för analysändamål som inrättas i operativt syfte får
innehålla personuppgifter. I ett sådant får till att börja med förekomma de
uppgifter om personer som finns i informationsregistret. Vidare får det föras
in uppgifter om vittnen, brottsoffer, kontakter eller medhjälpare och andra
personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. I fråga om
brottsoffer får även uppgifter tas in i registret om omständigheterna ger
anledning anta att en person skulle kunna bli offer för ett brott som ligger
inom Europols behörighet.
Det är i och för sig också tillåtet att i analysregistren föra in
personuppgifter av mycket känslig karaktär, t.ex. politisk åskådning, ras
eller etniskt ursprung, hälsa eller sexuella läggning. Sådana uppgifter får
dock införas endast om det är strikt nödvändigt med hänsyn till ändamålet med
analysen och då bara om de känsliga uppgifterna kompletterar andra redan
befintliga uppgifter om personen i fråga. Det är således inte tillåtet att
lägga upp ett register med uppgifter om enbart politisk hemvist eller etniskt
ursprung. Konventionen förbjuder också att sökning efter personer med ledning
enbart av eventuellt registrerade särskilt känsliga personuppgifter sker i
strid mot Europols ändamålsbestämmelser. I praktiken innebär detta ett förbud
mot selektiv datasökning med exempelvis ras eller politisk åskådning som enda
sökbegrepp. De nationella enheterna skall, enligt huvudregeln, på Europols
begäran eller på eget initiativ till Europol översända alla uppgifter som
Europol behöver för att utföra sina arbetsuppgifter. Medlemsstaterna skall
emellertid översända uppgifterna endast om bearbetning av dessa för
brottsförebyggande, analys och brottsbekämpning också är tillåten enligt deras
nationella lagstiftning.
Endast de analytiker som är berörda av det pågående analysarbetet har rätt
att föra in och använda uppgifter i analysregistren. Övriga inblandade har
naturligtvis rätt att få del av resultaten av analysen, men de har inte
tillgång till själva registret, som är ett arbetsredskap enbart för
analytikerna. Sambandsmännen ansvarar för att resultaten av analyserna också
kommer medlemsstaternas polismyndigheter eller andra myndigheter med polisiära
befogenheter till del.
Inga andra än analytikerna har tillgång till analysregistren. För att dessa
register skall kunna fylla sin funktion som kunskapskälla för i sista hand
medlemsstaterna krävs att det finns en förmedlande länk mellan analysregistren
och sambandsmännen. Indexregistret fyller den funktionen. Indexregistret skall
ge svar på frågan om det i analysregistren finns uppgifter som berör det
nationella polisarbetet i sambandsmannens hemstat utan att registrets innehåll
eller analysresultatet avslöjas. Sambandsmännen och behöriga Europoltjänstemän
har tillgång till indexregistret.
Beträffande den allmänna skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och även
sådana icke ADB-baserade uppgifter som finns i registren, gäller att
principerna i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk
databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen från 1981
och 1987 års Europarådsrekommendation om användning av personuppgifter inom
polissektorn, skall iakttas också för Europols dataregister. Innan något
utbyte av personuppgifter mellan Europol och medlemsländerna kan ske måste
enligt konventionen även medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd
som minst motsvarar de nyss nämnda Europarådsdokumenten.
Sekretess
Europol och medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa
skyddet av de uppgifter som måste vara sekretessbelagda och som samlats in med
tillämpning av konventionen eller har utväxlats inom ramen för Europol. För
detta ändamål skall rådet anta regler om sekretesskydd.
Enligt regeringens bedömning krävs inte några nya sekretessregler. Uppgifter
från Europol skall kunna hållas hemliga i Sverige. Eftersom uppgifterna
huvudsakligen kommer att inflyta i polisregister eller eljest kommer att
användas av polisen eller tullen i dess brottsförebyggande, brottsbekämpande
eller brottsutredande verksamhet finns ett antal tillämpliga
sekretessbestämmelser som bedöms vara tillräckliga. I 5 kap. 1 §
sekretesslagen finns regler om sekretess m.m. med hänsyn främst till intresset
att förebygga, uppdaga eller beivra brott, den s.k.
förundersökningssekretessen. I 9 kap. 17 § sekretesslagen finns
korresponderande regler till skydd för enskildas integritet när det gäller
uppgifter i bl.a. polisregister. Enligt 7 kap. 17 § gäller vidare sekretess i
verksamhet som avser förande av eller uttag ur bl.a. register som förs enligt
polisregisterlagen för uppgift som har tillförts registret.
Diskretion och tystnadsplikt
Europols organ, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols
tjänstemän, sambandsmännen och varje person, vilka uttryckligen har ålagts
diskretions- och tystnadsplikt är skyldiga att inte sprida de uppgifter som
kommer till deras kännedom under tjänsteutövning eller inom ramen för deras
verksamhet till någon obehörig person eller till allmänheten. Diskretions- och
tystnadsplikten kvarstår även efter det att de avslutat sin tjänst, sitt
anställningsavtal eller sin verksamhet. Varje medlemsstat skall behandla alla
överträdelser av diskretions- eller tystnadsplikten som överträdelser av dess
egen lagstiftning om respekten för tystnadsplikten eller regler om
sekretessskydd.
Att en uppgift är sekretessbelagd innebär enligt svensk rätt att
tystnadsplikt råder om densamma. Tystnadsplikten gäller enligt 1 kap. 6 §
sekretesslagen för den myndighet där uppgiften är sekretessbelagd och för den
som genom anställning eller uppdrag hos myndigheten eller genom tjänsteplikt
eller på annan liknande grund för det allmännas räkning deltar eller har
deltagit i myndighetens verksamhet och då fått del av uppgiften. Brott mot
tystnadsplikten medför i princip straffansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
Den som omfattas av tystnadsplikt får dock utan att riskera straff, andra
sanktioner eller repressalier lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för
publicering i tryckt skrift eller i radio eller TV om inte särskilda undantag
har meddelats i lag med stöd av tryckfrihetsförordningen eller
yttrandefrihetsgrundlagen. Detta är den principiella innebörden av den s.k.
meddelarfriheten som är en av offentlighetsprincipens hörnstenar. De regler i
sekretesslagen som utgör grunden för den tystnadsplikt som i Sverige gäller
för uppgifter som härrör från Europol, nämligen huvudsakligen 5 kap. 1 § om
förundersökningssekretess och de korresponderande reglerna i 9 kap. 17 § till
skydd för enskilds intresse, 7 kap. 17 § om polisregistersekretess och i viss
utsträckning utrikessekretessen i 2 kap. 1 §, omfattas alla helt eller delvis
av meddelarfriheten. I alla normala fall kommer alltså tystnadsplikten
avseende Europolinformation att vara berörd av meddelarfriheten.
Med beaktande av meddelarfriheten, som ju är inskränkt till att gälla
uppgifter som lämnats för publicering, reglerar sekretesslagen och 20 kap. 3 §
brottsbalken den tystnadsplikt rörande sekretessbelagda uppgifter som gäller
för anställda i Sverige vid deras befattning med uppgifter från Europol,
liksom de svenska Europolsambandsmännens befattning med sådana uppgifter.
Däremot gäller inte några svenska regler för Europolanställdas befattning med
hemliga uppgifter. Det finns alltså ett område inom vilket sekretess och
tystnadsplikt råder enligt Europolkonventionen som inte har direkt
motsvarighet i svenska regler om sekretess och tystnadsplikt men inom vilket
Sverige som medlemstat har åtagit sig att lagföra brott mot desamma som om de
vore inhemska regler. Regler som i princip motsvarar de nu berörda i
Europolkonventionen finns bl.a. i artikel 194 i Euratomfördraget. I
Justitiedepartementets promemoria Europol föreslogs att denna fråga borde
lösas i annat sammanhang. Skälen för detta var främst att den har vidare
räckvidd än Europolkonventionen och att den rymmer komplicerade rättsfrågor.
Regeringen delar denna bedömning. Frågan bör övervägas i annat lämpligt
sammanhang.
Förhandsavgöranden från EG-domstolen
Genom ett tilläggsprotokoll till Europolkonventionen har medlemsstaternas
domstolar getts möjlighet att begära förhandsavgörande från EG-domstolen om
konventionens tolkning i de fall en nationell domstol anser att ett sådant
avgörande är nödvändigt för att ett pågående mål eller ärende skall kunna
avgöras. Om ett sådant förhandsavgörande lämnas av EG-domstolen är det
bindande för den nationella domstolen. En medlemsstat får själv bestämma om
den skall låta sina domstolar utnyttja denna möjlighet och om detta skall vara
obligatoriskt eller frivilligt. Detta skall i så fall tillkännages genom en
förklaring till protokollet. I förklaringen skall staten också ange om den
önskar ge alla domstolar eller endast de domstolar vilkas domar eller beslut
inte kan överklagas rätt att begära förhandsavgörande.
Regeringen har undertecknat tilläggsprotokollet och avgett en förklaring som
innebär att Sverige godkänner EG-domstolens behörighet att meddela
förhandsavgöranden om tolkningen av Europolkonventionen. Enligt förklaringen
får varje svensk domstol begära ett sådant förhandsavgörande, när den bedömer
att ett sådant är nödvändigt för att avgöra ett pågående mål eller ärende.
Inför undertecknandet av tilläggsprotokollet och avgivandet av förklaringen
har regeringen samrått med EU-nämnden resp. EU-nämnden och justitieutskottet.
Förklaringen skall betraktas som preliminär, dvs. den måste godkännas av
riksdagen för att slutligen kunna tillträdas. Förslag härom lämnas i
propositionen. Riksdagens godkännande av förklaringen innefattar överlämnande
av beslutanderätt till EG-domstolen och bör därför ske med tillämpning av
regeln i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen.
Den bindande kraften hos de förhandsavgöranden som EG-domstolen meddelar
rörande konventionens tolkning följer av att tilläggsprotokollet har antagits
i enlighet med den beslutsprocedur som gäller för den tredje pelaren, dvs. att
alla stater tillträder protokollet. I EU-fördraget (artikel L.b) föreskrivs
att gemenskapsrätten skall få visst genomslag i de fall en
tredjepelarkonvention anförtror åt EG-domstolen att meddela
förhandsavgöranden.
I motiveringen framhåller regeringen att svensk rätt i de delar som kan
beröras av Europolkonventionen i och för sig är utformad på ett sätt som gör
att behovet av förhandsavgöranden i dag inte är särskilt påtagligt. Men ny
lagstiftning och rättspraxis kan medföra att frågor som för närvarande inte
kommer under en domstols prövning i framtiden kan komma att göra det. Också
hänsynen till andra länders rättssystem där behovet av förhandsavgöranden kan
vara mycket större talar för att svenska domstolar skall få möjlighet att
inhämta förhandsavgöranden.
Vidare berör regeringen den principiella frågan om bindande
förhandsavgöranden i tolkningsfrågor kan ha sin plats i ett i grunden
mellanstatligt samarbete. Regeringen påminner om att de regler som föreskrivs
i konventionerna måste genomföras av varje medlemsstat i enlighet med dess
interna lagstiftningsprocedur. I varje mellanstatlig konvention måste särskilt
bestämmas om medlemsstaterna är villiga att underkasta sig rättsliga
kontrollmekanismer och i så fall i vilken form. Dessa förhållanden utgör de
viktigaste skillnaderna mellan gemenskapsrätten enligt EG-fördragen och de
mellanstatliga delarna av EU-fördraget och utgör därigenom den verkliga
skiljelinjen mellan överstatlighet och mellanstatlighet.
Enligt svensk rätt måste regler som följer av internationella åtaganden
införlivas i den svenska rättsordningen för att bli gällande här. Den
möjlighet för svenska domstolar att begära förhandsavgörande om tolkningen av
en mellanstatlig konvention som den svenska förklaringen i anslutning till
tilläggsprotokollet till Europolkonventionen medför bör alltså införlivas i
svensk rätt genom lag.
I propositionen föreslås denna lag få generell räckvidd så att svenska
domstolar ges möjlighet att begära förhandsavgöranden från EG-domstolen om
tolkning av bestämmelser i EU-konventioner som Sverige kan komma att
tillträda. Lagen skall kompletteras med ett tillkännagivande från regeringen
om vilka konventioner som avses och vilka villkor som gäller.
Regeringen anför att det finns skäl att, när nu frågan om lagstiftning med
anledning av förhandsavgöranden behandlas, även ta hänsyn till andra
konventioner inom den tredje pelaren eller eljest inom EU:s ram. Det finns ett
antal sådana konventioner som har undertecknats av medlemsstaterna och där
frågan om EG-domstolens roll står på dagordningen på samma sätt som för
Europolkonventionen. Vad gäller tredjepelarkonventioner kopplar, som ovan
nämnts, EU-fördraget samman tredjepelarsamarbetet med gemenskapsrätten. Andra
konventioner saknar denna direkta fördragsmässiga koppling mellan
konventionsrätt och gemenskapsrätt på detta område. Enligt regeringen måste
domstolens förhandsavgöranden ändå anses ha bindande kraft även när det gäller
dessa konventioner. Om inte, skulle systemet med förhandsavgöranden förfela
sitt syfte.
En reglering bör enligt regeringen vara utformad på så sätt att den täcker
de olika tekniska lösningar vad gäller EG-domstolens behörighet att meddela
förhandsavgöranden som förekommer i olika konventioner. Den mest tekniskt
komplicerade lösningen erbjuder utan tvekan Europolkonventionen och dess
tilläggsprotokoll. Där finns en vittgående valfrihet för staterna i olika
avseenden och även valfrihet för domstolarna om inte annat föreskrivs i
nationell rätt. Rent traktattekniskt är Europollösningen också komplicerad
eftersom tilläggsprotokollet bara ger den rent formella behörigheten för EG-
domstolen, medan den praktiska omfattning av EG-domstolens befattning med
dessa frågor finns i ensidiga förklaringar. Motsvarande reglering har dock
gjorts beträffande två andra konventioner på tredjepelarområdet som
undertecknades samtidigt som Europolkonventionen. I andra konventioner
regleras dessa frågor direkt i konventionen eller i ett tilläggsprotokoll.
Beträffande den lagtekniska utformningen har regeringen stannat för att
föreslå en generell lagbestämmelse som kompletteras med ett tillkännagivande i
Svensk författningssamling (SFS) från regeringen om vilka konventioner som
omfattas av bestämmelsen och åtagandets omfattning i övrigt, t.ex. vilka
domstolar som berörs och om det är obligatoriskt i vissa fall att begära
förhandsavgörande. Då krävs inga ytterligare lagstiftningsåtgärder utan det
räcker med riksdagens beslut att godkänna konventionen och att konventionen
träder i kraft för att regeringen skall kunna komplettera tillkännagivandet
med en redovisning av den nya konventionen och dess bestämmelser om
förhandsavgörande.
Motionerna
I motion 1996/97:Ju37 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs om avslag på
propositionen (yrkande 1). Om riksdagen inte avslår propositionen, bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts dels
om Europols datasystem (yrkande 4), dels om diskretion och tystnadsplikt
(yrkande 5). Motionärerna anför bl.a.: Uppgifterna i Europols register kan
bl.a. ?avse personer mot vilka det finns graverande omständigheter som ger
anledning anta att de kommer att begå brott...?. Dessa uppgifter är
medlemsstaterna skyldiga att utan särskild begäran föra in i registren från
sina egna register. Vidare får det föras in uppgifter om vittnen, brottsoffer,
kontakter eller medhjälpare och andra personer som kan lämna uppgifter om de
brott som utreds. Det är också tillåtet att föra in personuppgifter av ännu
mer känslig karaktär, ?t.ex. politisk åskådning, ras eller etniskt ursprung?.
Poliser i Europols medlemsländer inte bara får utan skall förse den centrala
databasen med uppgifter. Svenska lagregler om polisens register m.m. är mera
restriktiva i förhållande till Europolkonventionens bestämmelser i detta
avseende. I Justitiedepartementet pågår arbete med att anpassa svenska
bestämmelser till bl.a. Europolkonventionens bestämmelser om registrering.
Detta trots att polisen tidigare har fått avslag på framställningar om att få
föra datoriserade underrättelseregister. I Danmark har justitieministern
deklarerat att dansk polis inte kommer att inrapportera uppgifter om danska
medborgares politiska åskådning, ras eller etniskt ursprung till Europol. Om
regeringens proposition antas hemställer Miljöpartiet att riksdagen beslutar
om en liknande deklaration, dvs. att svensk polis inte skall inrapportera
uppgifter om svenska medborgares politiska åskådning, ras eller etniskt
ursprung. Motionärerna anför vidare att frågan är hur den svenska
meddelarfriheten förhåller sig till Europolkonventionen. Det finns inte några
bestämmelser som i detta avseende täcker Europolanställdas befattning med
hemliga uppgifter. Regeringen tar inte ställning till dessa mycket
komplicerade rättsfrågor. Skall svensk meddelarfrihet inskränkas till följd av
en ratificering av Europolkonventionen? Miljöpartiet hemställer att riksdagen
skall ta ställning för den svenska offentlighetsprincipen och då framför allt
meddelarfriheten, dvs. denna princip skall inte ändras till följd av Sveriges
anpassning.
I motion 1996/97:Ju38 av Gun Hellsvik m.fl. (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av
regeringens fortsatta lagstiftningsarbete avseende polisunderrättelseregister
(yrkande 1). Inom Regeringskansliet bereds för närvarande ett förslag till lag
om polisunderrättelseregister. Förslaget härrör från Registerutredningens
förslag i betänkande SOU 1996:35 Kriminalunderrättelseregister - DNA-register.
En proposition är aviserad till riksdagen i höst. Skälet till att motionärerna
tar upp förslaget redan nu är att det har betydelse för vilka personuppgifter
som svenska polismyndigheter i framtiden kommer att registrera och
vidarebefordra till Europol. Om utredningsförslaget också blir regeringens
förslag innebär det att polisen skall få möjlighet att i dataregister lagra
uppgifter om personer som det inte föreligger någon brottsmisstanke mot.
Innehållet i Europols analysregister bestäms av varje medlemslands nationella
lagstiftning. Europol kan varken tvinga Sverige eller någon annan medlemsstat
att lämna personuppgifter till Europol om det inte medges av det egna landets
nationella lagstiftning. Moderaterna kommer att motsätta sig lagstiftning som
innebär att uppgifter om kontakter, medhjälpare till misstänkta personer,
brottsoffer, eventuella brottsoffer eller vittnen skall kunna lagras i
polisens datoriserade kriminalunderrättelseregister utan att någon
brottsmisstanke föreligger mot personen i fråga.
I motion 1996/97:Ju40 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) hemställs att
riksdagen avslår förslaget att ratificera Europolkonventionen i enlighet med
vad som anförts i motionen. I ett analysregister hos Europol får införas
mycket integritetskänsliga uppgifter om ras, etnisk tillhörighet, religion,
sexuell läggning och hälsotillstånd för brottslingar, potentiella
brottslingar, vittnen och brottsoffer. Varje land bestämmer vilka uppgifter
som skall registreras. I Sverige utreds nu om polisens register med känsliga
uppgifter skall datoriseras. Datainspektionen har föreslagit att riksdagen
inte skall ta ställning till Europol förrän riksdagen beslutat om
lagregleringen av den svenska polisens motsvarande register. Motionärerna
anser att riksdagen bör avvakta med lagändringarna och med ratificeringen av
Europolkonventionen i enlighet med Datainspektionens förslag.
I motion 1996/97:Ju41 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen
avslår proposition 1996/97:164 Europol. Motionärerna anför bl.a.: Konventionen
uppfyller inte grundläggande krav på garantier för medborgarnas integritet och
rättssäkerhet. Konventionens regler om datainsamling är utomordentligt
lösliga. Enligt konventionen skall data insamlas och bearbetas, inte bara
beträffande brott och misstänkta brott utan också beträffande personer för
vilka graverande omständigheter i förhållande till nationell lagstiftning ger
anledning att anta att de kommer att begå brott inom Europols behörighet.
Föreskrifterna med närmare regler för analysregistren enligt arikel 10.1 finns
inte tillgängliga för riksdagen i detta lagstiftningsärende. Enligt
motionärerna borde Europol åläggas att iaktta alla skyldigheter enligt
Europarådets dataskyddskonvention. Det föreligger inga garantier för att den
enskilde kan få tillgång till uppgifter om sig själv som Europol lagrar.
Vänsterpartiet anser att reglerna om den enskildes rätt att ta del av
uppgifter om sig själv är av fundamental betydelse för att undanröja risker
för allvarliga felaktigheter, vilka i sin tur kan leda till allvarliga
konsekvenser för den enskilde. Europolkonventionens reglering av överföring av
uppgifter från Europol till tredje land och utomstående instanser är oprecis
beträffande den avgörande frågan vilken nivå på dataskyddet som skall krävas
av ett tredje land. Det saknas enligt motionärerna tillräckliga garantier för
att tredje land som mottar uppgifter från Europol behandlar dessa i
överensstämmelse med vad som krävs av en rättsstat. Europols tillsynsmyndighet
skall ha tillsyn över att lagring, behandling och användning av
personuppgifter sker på ett sätt som inte strider mot konventionen eller
kränker den enskildes rätt. Europol har dock ingen skyldighet att följa
tillsynsmyndighetens beslut utom vad gäller vissa överklaganden. Denna
relativa maktlöshet kontrasterar starkt mot de betydligt större
maktbefogenheter som tillsynsmyndigheten enligt EU:s datadirektiv kommer att
få. Motionärerna anser att den gemensamma tillsynsmyndigheten för Europol
borde ha fått åtminstone motsvarande befogenheter.
Registerutredningen
Registerutredningen avlämnade i mars 1996 sitt delbetänkande
Kriminalunderrättelseregister DNA-register (SOU 1996:35). I betänkandet
föreslås bl.a. en lag om polisens underrättelseregister. Enligt förslaget
skall Rikspolisstyrelsen och vissa polismyndigheter, i underrättelseverksamhet
som avser allvarlig brottslighet, få föra underrättelseregister i form av
analysregister och informationsregister. Ändamålet med ett analysregister
skall vara att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda
åtgärder för att förebygga eller förhindra brott. Ändamålet med ett
informationsregister skall vara att ge underlag för beslut om särskilda
undersökningar rörande allvarlig brottslighet. I ett analysregister får föras
in uppgifter som kan hänföras till en enskild person. I ett
informationsregister får föras in uppgifter som kan hänföras till en enskild
person endast om den som avses med uppgifter på konkreta grunder kan antas
ägna sig åt eller ha ägnat sig åt allvarlig brottslighet eller komma att begå
allvarliga brott. Innehållet i registren skall begränsas till uppgifter som är
nödvändiga för registrens ändamål.
Registerutredningen avlämnade i april 1997 sitt slutbetänkande Polisens
register (SOU 1997:65). Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utskottet
har inhämtat att regeringen avvaktar med att lämna förslag till
kriminalunderrättelseregister till dess att slutbetänkandet är
remissbehandlat. Remisstiden går ut den 15 september 1997.
Utskottets bedömning
Europols viktigaste uppgift är att vara ett organ för utbyte av
kriminalunderrättelser mellan medlemsstaterna i EU. Dessa skall tillhandahålla
Europol uppgifter främst ur sina nationella polisregister. Hos Europol
sammanställs och analyseras dessa uppgifter och kompletteras i vissa fall med
uppgifter från annat håll. Information återförs till medlemsstaternas
polismyndigheter som kan använda den i sin operativa verksamhet. Främst
handlar det om den verksamhet som är riktad mot organiserad, internationell
kriminalitet av allvarligt slag, såsom narkotikahandel.
Grunden för Europols verksamhet kommer att vara dess databaserade
informationssystem. Detta skall bestå av ett informationsregister med
begränsat innehåll som skall tillåta snabb sökning av vissa personuppgifter.
För analysverksamheten skall det finnas ett antal analysregister av olika
varaktighet som skall innehålla mer detaljerade uppgifter. Det skall också
finnas ett indexregister över analysregistren.
Sverige är endast skyldigt att på begäran förse Europols analysregister med
uppgifter, om svensk lagstiftning tillåter att uppgifterna används för att
utföra analyser i kriminalunderrättelseverksamhet i Sverige. När det gäller
uppgifter till Europols informationsregister skall Sverige enligt konventionen
överlämna vissa uppgifter från sina egna polisregister utan särskild begäran.
Ytterligare uppgifter kan på begäran lämnas till Europols informationsregister
om svensk lagstiftning tillåter detta.
Det är innehållet i de register som förs hos polisen som avgör vilka
uppgifter Sverige kan bli skyldigt att överlämna till Europol enligt
konventionen. I Regeringskansliet pågår beredningen av Registerutredningens
förslag till bl.a. kriminalunderrättelseregister. Resultatet av detta arbete
och riksdagens behandling av regeringens kommande förslag blir avgörande för
vilka uppgifter ur ett sådant register som Sverige blir skyldigt att lämna
till Europol. Utskottet anser inte att regeringens förslag bör föregripas
genom ställningstaganden av det slag som förordas i motionerna Ju37 yrkande 4
och Ju38 yrkande 1. Inte heller anser utskottet att ratificeringen av
konventionen bör uppskjutas i avvaktan på detta regeringsförslag såsom
föreslås i motion Ju40.
För de i Sverige anställda personerna som berörs av tystnadsplikt enligt
Europols bestämmelser gäller svenska sekretessregler. De regler i
sekretesslagen som utgör grunden för den tystnadsplikt som gäller i Sverige
för uppgifter från Europol omfattas alla helt eller delvis av meddelarfrihet.
Regeringen har inte föreslagit någon ändring när det gäller meddelarfriheten.
Utskottet vill erinra om att offentlighetsprincipens tillämpning inte var
något ämne i förhandlingarna om medlemskap i EU. Efter genomförda
förhandlingar fogade Sverige en förklaring till slutakten. I denna framhölls
bl.a. att offentlighetsprincipen, särskilt rätten att ta del av allmänna
handlingar, och grundlagsskyddet för meddelarfriheten, är och förblir
grundläggande bestämmelser som utgör en del av Sveriges konstitutionella,
politiska och kulturella arv. Denna förklaring gäller alltjämt och innebär
enligt utskottet att svensk offentlighetslagstiftning inte skall ändras i
inskränkande riktning som en följd av åtaganden inom EU:s ram med mindre än
att behovet av en inskränkning vid en sedvanlig intresseavvägning väger över.
Detta är enligt utskottets uppfattning inte fallet i fråga om behovet av
meddelarskydd för uppgifter från Europol. Utskottet har nyligen i samband med
behandlingen av två motioner som gällde meddelarskyddets utformning redovisat
de intresseavvägningar som ligger bakom den nuvarande regleringen av
meddelarskyddet och inte förordat någon ändring (se 1996/97:KU23 s. 13-14).
Med det sagda får motion Ju37 yrkande 5 i denna del anses vara tillgodosedd.
När det gäller det svenska åtagandet att lagföra Europolanställda för brott
mot Europolkonventionens regler om sekretess och tystnadsplikt anser
regeringen att denna fråga bör övervägas i lämpligt sammanhang. Utskottet har
ingen annan mening än regeringen och anser att något initiativ från riksdagens
sida i denna fråga inte är påkallat. Motion Ju37 yrkande 5 bör avstyrkas även
i denna del.
I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall godkänna dels
Europolkonventionens tilläggsprotokoll genom vilket medlemsstaternas domstolar
har getts möjlighet att begära förhandsavgörande från EG-domstolen om
tolkningen av konventionen, dels Sveriges förklaring till protokollet enligt
vilken Sverige godkänner EG-domstolens behörighet att meddela sådana
förhandsavgöranden. I förklaringen uttalas också att varje svensk domstol får
begära ett sådant förhandsavgörande, när den bedömer det nödvändigt för att
avgöra ett pågående mål eller ärende. Ett förhandsavgörande av EG-domstolen
blir bindande för den domstol som begärt det.
Någon motion som behandlar denna del av propositionen har inte väckts.
Utskottet tillstyrker ett godkännade av tilläggsprotokollet och förklaringen
till detta. Då förklaringen innehåller ett överlämnande av beslutanderätt till
en EG-institution skall, som också framhålls i propositionen, riksdagens
godkännande ske med tillämpning av reglerna i 10 kap. 5 § första stycket
regeringsformen.
Regeringen föreslår att tilläggsprotokollet och förklaringen införlivas i
svensk rätt genom en ny lag om rätt för svenska domstolar att begära
förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall. Lagen tar sikte inte bara på
Europolkonventionen utan också på andra EU-konventioner i vardande inom och
utom tredje pelaren som innehåller liknande bestämmelser om förhandsavgörande.
När det gäller tredjepelarkonventioner har sådana bestämmelser en direkt
förankring i EU-fördraget. Någon fördragsmässig koppling finns däremot inte i
frågan om förhandsavgörande av EG-domstolen när det gäller de konventioner som
sluts mellan medlemsstaterna utanför tredje pelaren. Om en bestämmelse om
förhandsavgörande finns i en sådan konvention, är det en följd av att
medlemsstaterna just i detta fall överenskommit om en regel av detta slag. Ett
klargörande av skillnaden mellan dessa båda konventionstyper bör göras med
anledning av ett uttalande i propositionen, men skillnaden har ingen betydelse
för den nu aktuella lagstiftningen.
Den utformning av lagen som regeringen valt medför att ett tillkännagivande
måste göras i Svensk författningssamling varje gång riksdagen godkänt en
konvention som lagen omfattar. Detta tillkännagivande sker sedan konvention
trätt i kraft genom att samtliga medlemsstater ratificerat den.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag på denna punkt. Den föreslagna
ordningen får givetvis inte innebära att inte regering och riksdag noga prövar
behovet för svenskt vidkommande av förhandsavgörande av EG-domstolen i varje
konventionsfall, där frågan aktualiseras. Riksdagens beslut om att tillträda
konventioner som innehåller regler om förhandsavgörande av EG-domstolen skall
fattas med tillämpning av 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag att godkänna
Europolkonventionen, tilläggsprotokollet och förklaringen till
tilläggsprotokollet. Utskottet förordar också att lagen om rätt för svensk
domstol att begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall antas av
riksdagen.
Stockholm den 26 augusti 1997
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),
Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Birger Hagård
(m), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats Berglind (s), Kenneth
Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan
Holmberg (fp), Nikos Papadopoulos (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Avvikande meningar
1. Birgitta Hambraeus (c) anser att utskottets yttrande bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt att Sverige samarbetar med internationell
polis. Ett sådant samarbete sker också genom Interpol och genom bilaterala
kontakter. Det är enligt utskottet inte klarlagt i hur hög grad Europol i
praktiken kommer att vara effektivt i den viktiga uppgiften att bekämpa
internationell brottslighet. Risken finns att polisbyrån Europol kommer att
bli ännu en byråkratisk organisation.
Europolkonventionen innebär att viss information som svensk polis
registrerar ska stå till förfogande för en europeisk polisbyrå med främsta
uppgift att vara kriminalunderrättelseorgan för EU:s medlemsstater. Genom
förslag till ändring i lagen om polisregister skall uppgifter från
polisregister få meddelas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig
organisation om detta följer av en internationell överenskommelse som
riksdagen godkänt. I ett s.k. analysregister hos Europol skall mycket
integritetskänsliga uppgifter få införas, t.ex. uppgifter om ras, etnisk
tillhörighet, religion, sexuell läggning och hälsotillstånd. Uppgifterna kan
t.ex. gälla brottslingar, potentiella brottslingar, vittnen och brottsoffer.
Svensk polis har i dag möjlighet att föra olika register med uppgifter om
personer. När det varit fråga om särskilt känsliga personuppgifter har
riksdagen avslagit förslag om att sådana uppgifter skall få registreras i
databaserade register. Känsliga personuppgifter kan däremot finnas i manuella
register. Genom Europolkonventionen kan Sverige bli skyldigt att föra över
sådana känsliga uppgifter till Europol för att uppgifterna skall finnas i
t.ex. Europols databaserade analysregister. Känsliga personuppgifter som
Sverige inte tillåter i databaserade register kommer således att kunna föras
över till Europols databaserade register. Enda sättet att undvika detta är att
i Sverige inte tillåta registrering, varken manuellt eller datoriserat, av
sådana uppgifter. I Regeringskansliet bereds förslag till lag om polisens
underrättelseregister. Utskottet anser att riksdagen bör avvakta med att
behandla nu aktuell proposition till dess regeringen lagt fram de förslag till
lagändringar som föranleds av Europolkonventionen.
Sedan propositionen och motionerna lades har EU:s medlemsstater i Amsterdam
beslutat att ändra reglerna för Europol. Propositionen utgår från att det är
fråga om ett rent mellanstatligt samarbete i tredje pelaren, där alla
förändringar måste godkännas av medlemsstaternas parlament. I Amsterdam
fattades beslut som medför att ministerrådet har rätt att utvidga Europols
befogenheter. Förändringen ger Europolkonventionen en ny innebörd.
Propositionen bör därför enligt utskottet återlämnas till regeringen för
fortsatt beredning.
Med anledning av motion Ju40 avstyrker utskottet dels propositionen dels
motionerna Ju37 yrkandena 4 och 5 och Ju38 yrkande 1.
2. Kenneth Kvist (v) anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet uppfyller inte konventionen grundläggande krav på garantier
för medborgarnas integritet och rättssäkerhet. En annan avgörande invändning
är enligt utskottet den nästan totala frånvaron av parlamentarisk insyn och
kontroll beträffande konventionens tillämpning.
Konventionens regler om datainsamling är utomordentligt lösliga. Enligt
konventionen kan data insamlas och bearbetas inte bara beträffande personer
dömda eller misstänkta för brott utan även beträffande personer för vilka
graverande omständigheter i förhållande till nationell lagstiftning ger
anledning att anta att de kommer att begå brott inom Europols behörighet samt
i vissa fall även uppgifter om vittnen, brottsoffer, kontakter eller
medhjälpare och andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds.
Utskottet anser att hela Europarådets dataskyddskonvention borde inarbetas i
konventionen. Utskottet anser att regler om den enskildes rätt att ta del av
uppgifter om sig själv är av grundläggande betydelse för att undanröja risker
för allvarliga felaktigheter vilka i sin tur kan leda till allvarliga
konsekvenser för den enskilde. Det föreligger enligt Europolkonventionen inga
garantier för att den enskilde kan få tillgång till uppgifter om sig själv
från Europols register. Konventionens reglering av överföring av uppgifter
från Europol till tredje land och utomstående instanser är oprecisa
beträffande den avgörande frågan vilken nivå på dataskyddet som skall krävas
av det mottagande landet. Europols tillsynsmyndighet har för svaga
befogenheter i och med att Europol inte har någon skyldighet att följa
tillsynsmyndighetens beslut utom vad gäller vissa överklaganden. Med bifall
till motionerna Ju37 yrkande 1 och Ju41 avstyrker utskottet dels
propositionen, dels motionerna Ju37 yrkandena 4 och 5, Ju38 yrkande 1 och
Ju40.
3. Peter Eriksson (mp) anser att utskottets yttrande bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottet borde regeringen ha återkallat propositionen eftersom den ger
en vilseledande bild av hur Europol förväntas fungera. Konventionen som ligger
till grund för propositionen är redan överspelad i och med att Europeiska
unionens råd i juni i år, sedan motionstiden för denna proposition gått ut, i
förhandlingarna om ett nytt grundfördrag för Europeiska unionen bl.a.
beslutade att ge Europol betydligt större operativa möjligheter, att ge
Europol befogenhet att i större utsträckning kunna styra den nationella
polisens utredningsarbete, att genom förhandsbesked ge EG-domstolen
överstatliga befogenheter samt att ge rådet möjligheter att besluta om
bindande rambeslut när det gäller tillnärmning av medlemsstaternas lagar och
förordningar. Detta gör sammantaget att Europol blir något annat än vad som
förespeglas i propositionen och dessutom att Europol har att verka i en miljö
där EU som organisation har betydligt större möjligheter att agera
överstatligt genom att likrikta rättssystemen i medlemsländerna.
Propositionen har utöver detta allvarliga tillkortakommanden som i sig
innebär att riksdagen bör återsända den till regeringen för ytterligare
beredning. Som regel brukar regeringen när den begär att riksdagen skall
godkänna en internationell överenskommelse samtidigt lägga fram de lagförslag
som behövs för att genomföra åtagandena enligt överenskommelsen. Så har inte
skett i detta fall. I Regeringskansliet bereds de lagförslag som har
anknytning till Europolkonventionen och som i vissa fall kan påverka
rättsskyddet i grundlagarna. Det gäller bl.a. så viktiga frågor som den
svenska meddelarfriheten och i vilken utsträckning svenska regler måste ändras
för att den svenska polisen ska få rätt att samla in och vidarebefordra
känsliga uppgifter om medborgarna, uppgifter som det i dag inte är tillåtet
att föra ADB-baserade register över. Enligt utskottet kan inte riksdagen ta
ställning till konsekvenserna av Europolkonventionen förrän all lagstiftning
som behövs för att fullgöra åtagandena enligt konventionen har föreslagits
riksdagen. Riksdagen skall inte behandla en proposition som ej är färdigberedd
och som innehåller felaktigheter. Riksdagen bör därför återsända den till
regeringen för vidare beredning.
Utskottet anser inte att EU skall utveckla en ny överstatlig polis. I dag
vet vi att planerna kommit långt på den vägen. Utskottet anser att ett
fortsatt arbete med det existerande Interpol är ett fullgott mellanstatligt
alternativ.
Med bifall till motionerna Ju37 yrkande 1 och Ju41 avstyrker utskottet dels
propositionen, dels motionerna Ju37 yrkandena 4 och 5, Ju38 yrkande 1 och Ju40
samt anser att propositionen bör återsändas till regeringen med ett
tillkännagivande i enlighet med vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils-Fredrik Aurelius alla (m)
anför:
Vi delar utskottets bedömning att Europolkonventionen skall godkännas. Ett av
Moderata samlingspartiets starkaste skäl till varför Sverige borde gå med i
Europeiska unionen var att vi eftersträvade ett effektivt polissamarbete
mellan EU-länderna. Vi ser mycket positivt på att arbetet i den delen nu är
slutfört och att det praktiska Europolarbetet kan komma i gång och börja
fungera efter riksdagens godkännande.
Inom Regeringskansliet bereds ett förslag till lag om
polisunderrättelseregister. Innehållet i ett sådant register, ADB-baserat
eller manuellt, är avgörande för vilka uppgifter ur registret som Sverige kan
bli skyldigt att överföra till Europol. Registerutredningen har i betänkande
SOU 1996:35 Kriminalunderrättelseregister - DNA-register lämnat förslag till
lag om polisens underrättelseregister. Om regeringen följer föslaget innebär
det att polisen kommer att få möjlighet att i ett ADB-baserat analysregister
lagra uppgifter om enskilda personer även om det inte föreligger någon
brottsmisstanke mot dessa. Det kan t.ex. vara fråga om vittnen, brottsoffer,
eventuella brottsoffer, kontakter eller medhjälpare till en brottsmisstänkt
person och andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds.
Moderaterna kommer att motsätta sig en lagstiftning som innebär att uppgifter
om kontakter, medhjälpare till misstänkta personer, brottsoffer, eventuella
brottsoffer eller vittnen skall kunna lagras i polisens
kriminalunderrättelseregister utan att någon som helst brottsmisstanke
föreligger mot personen i fråga.
2. Birgit Friggebo och Håkan Holmberg (fp) anför:
Vi delar utskottets bedömning att Europolkonventionen skall godkännas. Vi vill
betona att frågor om vad den svenska polisens olika register, ADB-baserade
såväl som manuella, skall få innehålla bör avgöras oberoende av tillträdet
till konventionen. Således bör t.ex. ställning till vilka uppgifter ett
eventuellt kriminalunderrättelseregister skall få innehålla tas i samband med
att regeringen presenterar ett sådant förslag och utan bindningar till
beslutet om Europolkonventionen.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................2
Utskottet.............................................2
Konventionens huvudsakliga innehåll.................2
Ärendets beredning..................................5
Propositionens huvudsakliga innehåll................6
Överväganden........................................6
Konventionen......................................6
Avslag på propositionen.........................6
Utlämnande av uppgifter till Europol............7
Ändring i konventionen..........................8
Sammanfattning..................................9
Tilläggsprotokollet och förklaringen..............9
Övriga frågor....................................10
Europols framtida arbetsuppgifter..............10
Diskretion och tystnadsplikt...................11
Privilegier och immunitet......................13
Den svenska registerlagstiftningens utformning.14
Övrigt...........................................14
Hemställan.........................................15
Reservationer........................................16
1. Avslag på propositionen (mom. 1)................16
2. Utlämning av uppgifter ur polisregister (mom. 2)17
3. Sättet för ändring av konventionen (mom. 3).....18
4. Europols framtida arbetsuppgifter (mom. 8)......18
5. Diskretion och tystnadsplikt (mom. 9)...........18
6. Den svenska registerlagstiftningens utformning (mom. 11)19
Bilagor
1. Regeringens lagförslag............................20
2. Utskottets förslag till ändring i regeringens lagförslag23
3. Europolkonventionen.............................24
4. Tilläggsprotokollet.............................69
5. Förklaring till protokollet om förhandsavgörande av Europeiska
gemenskapernas domstol angående tolkningen av Europolkonventionen
72
6. Konstitutionsutskottets yttrande 1997/98:KU2y...73