I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i
kriminalvårdslagstiftningen jämte motioner. Regeringens förslag innebär bl.a.
att det för vissa långtidsdömda skall fattas ett särskilt beslut som i varje
enskilt fall anger de särskilda villkor som skall gälla för verkställigheten.
Förslaget innebär att det också för långtidsdömda skall göras en individuell
bedömning innan beslut fattas om t.ex. anstaltsplacering och permission; för
närvarande utgår reglerna i princip endast från fängelsestraffets längd. Vidare
föreslås bl.a. en särskild regel om anstaltsplaceringen av kvinnor, att
användningen av vaktbolag inom kriminalvården regleras samt en ändring avseende
kriminalvårdens skyldighet att underrätta målsäganden om bl.a. permissioner.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna.
Utskottet behandlar vidare ett antal motioner som rör kriminalvården och som
väckts under den allmänna motionstiden åren 1996 och 1997. Yrkandena avser
bl.a. psykiskt störda lagöverträdare, barn med föräldrar i anstalt och
bekämpningen av narkotikan i anstalterna. Med anledning av två motionsyrkanden
föreslår utskottet ett tillkännagivande om att regeringen bör påskynda det
arbete som gäller bekämpningen av narkotika i anstalterna. I övrigt avstyrker
utskottet motionsyrkandena.
Till betänkandet har fogats 19 reservationer från samtliga partier utom
Socialdemokraterna och Folkpartiet.
Propositionen
I proposition 1997/98:95 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit att
riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
3. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna
m.fl.,
4. lag om ändring i polislagen (1984:387).
Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se
bilaga 1.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1997/98:Ju38 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lag om verkställighet
av fängelsestraff i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en försöksverksamhet om
intensivövervakning med elektronisk kontroll vid permissioner och frigångar i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om disciplinåtgärder för livstidsdömda,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om begränsningar av
kriminalvårdens underrättelseskyldighet till brottsoffer i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om drogfria anstalter som förutsättning för meningsfullt utnyttjande av
verkställighetstiden.
1997/98:Ju39 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att underlätta kontakten mellan de intagna och deras barn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten till permission,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kriminalvårdens insatser för att stödja familjen.
1997/98:Ju40 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en konsekvensanalys
innan man ger möjlighet att använda vaktbolag inom kriminalvården.
1997/98:Ju41 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning enligt vad som
anförts i motionen om en ny verkställighetslag,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som anförts
i motionen om vård i stället för fängelse för de psykiskt sjuka,
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 8 a § KvaL som anförts i
motionen,
4. att riksdagen avslår förslaget till ändring i lagen (1976:37) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996
1996/97:Ju501 av Maud Ekendahl och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de intagnas
rätt att bruka persondatorer under fängelsevistelsen.
1996/97:Ju509 av Christina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sommaraktiviteter på
kriminalvårdsanstalt.
1996/97:Ju510 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om permissionsregler för
öppenplacerade och intagna i kriminalvården.
1996/97:Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnkonventionens intentioner skall uppfyllas även när det
gäller barn vars förälder vistas på anstalt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anpassa anstalterna efter barns och föräldrars behov av umgänge,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fängelserna för både barns och föräldrars väl görs helt
drogfria,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnpsykologisk expertis bör finnas tillgänglig på anstalter där
barn vistas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vid anstaltsplacering hänsyn tas till hur viktigt det är att
vidmakthålla eller bygga upp kontakten med familjen, övervakaren,
arbetskamraterna och andra resurspersoner.
1996/97:Ju901 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om strikta permissionsregler,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om disciplinåtgärder för livstidsdömda.
1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elektronisk fotboja vid permissioner och i ett s.k. back-door-
system.
1996/97:Ju922 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de långtidsdömdas förhållanden i fängelse samt om avskaffande av 7 §
tredje stycket KvaL,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnornas situation inom anstalts- och frivården.
1996/97:A806 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheten att ge brottsoffer "varningar" när gärningsmännen
friges bör utökas till att omfatta frigivning även från sluten psykiatrisk vård
samt vid permissioner från sådan vård.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997
1997/98:Ju502 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra det möjligt att under
tiden intill dess domen vinner laga kraft bedriva vård även hos de statliga
undersökningsenheterna.
1997/98:Ju503 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
betalningsansvaret för behandling i anslutning till villkorlig frigivning.
1997/98:Ju506 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnkonventionens intentioner skall uppfyllas även när det
gäller barn vars förälder vistas på anstalt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anpassa anstalterna efter barns och föräldrars behov av umgänge,
3. att riksdagen, vid ett eventuellt bifall av yrkande 2, hos regeringen
begär förslag till finansiering av ombyggnad av anstalter att presenteras i
samband med vårbudgeten 1998,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fängelserna för både barns och föräldrars väl görs helt
drogfria,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnpsykologisk expertis bör finnas tillgänglig på anstalter där
barn vistas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnpsykologisk expertis får medverka då socialförvaltningen
fattar beslut om barnens behandling när en förälder tas in på anstalt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vid anstaltsplacering hänsyn tas till hur viktigt det är att
vidmakthålla eller bygga upp kontakten med familjen, övervakaren,
arbetskamraterna och andra resurspersoner,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att föräldrar och barn får stöd och hjälp efter frigivandet så att
förutsättningar för en normal livssituation kan skapas.
1997/98:Ju510 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om beslutanderätten för behandling
enligt 34 § lagen om kriminalvård i anstalt.
1997/98:Ju513 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att utländska medborgare som
begått brott i Sverige skall utvisas för att avtjäna sina straff i hemlandet.
1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att manliga och
kvinnliga fängelsedömda skall avtjäna fängelsestraff åtskilda i enlighet med
vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om strikta permissionsregler,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om disciplinåtgärder för livstidsdömda.
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om restriktiv användning av permissioner i kriminalvården,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fotboja i ett s.k. back-door-system.
1997/98:Ju929 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frivården bör utveckla behandling och påföljder anpassade till
kvinnor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklande av kvinnors rehabilitering,
10. att riksdagen beslutar upphäva 7 § tredje stycket lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt,
11. att riksdagen - vid avslag på yrkande 10 - begär att regeringen
återkommer med förslag om individuell prövning enligt vad i motionen anförts,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnadsansvaret för vård utanför anstalt.
1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheten att ge brottsoffer "varningar" när gärningsmännen
friges bör utökas till att omfatta frigivning även från sluten psykiatrisk vård
samt vid permissioner från sådan vård.
1997/98:A807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontakt mellan kvinnor och barn inom kriminalvården.
Utskottet
Ärendet
År 1992 tillkallades en kommitté med uppdrag att göra en utvärdering av
kriminalvården i anstalt efter 1974 års kriminalvårdsreform. Kommittén - som
antog namnet Fängelseutredningen - har överlämnat två betänkanden,
Verkställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76) samt Kriminalvård och psykiatri
(SOU 1994:5). Betänkandena har remissbehandlats.
Resultatet av Fängelseutredningens arbete har till viss del redan behandlats
i olika lagstiftningsärenden. Sammanfattningsvis rör det sig om
anstaltsindelningen, regler för placering av intagna i allmänhet,
brevgranskning, besök, kroppsvisitation, kroppsbesiktning och om godkännande av
vårdinrättningar för rättspsykiatrisk vård för anhållna, häktade och intagna
inom kriminalvården.
I det nu aktuella ärendet tar regeringen slutlig ställning till
Fängelseutredningens förslag. Vidare tar regeringen upp olika frågor som varit
föremål för granskning m.m. hos Justitiekanslern och Justitieombudsmannen.
Slutligen tar regeringen upp en fråga om en mindre ändring i brottsbalken.
Regeringen har inhämtat yttrande från Lagrådet över samtliga förslag, utom det
sistnämnda.
Utskottet behandlar i detta ärende förutom det ovan nämnda regeringsförslaget
jämte motioner även ett antal motionsyrkanden som väckts under den allmänna
motionstiden åren 1996 och 1997.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
(KvaL) i syfte att förbättra förutsättningarna för bedömningen i det enskilda
fallet av frågor som rör säkerheten kring en långtidsdömd intagens
anstaltsplacering och hans möjligheter till permissioner och andra vistelser
utanför anstalten. Den formella klassificeringen av vissa långtidsdömda enligt
7 § tredje stycket KvaL avskaffas och ersätts av ett individualiserat beslut om
de särskilda villkor för placering i anstalt och vistelser utanför anstalt som
skall gälla för verkställigheten. Särskilda villkor skall beslutas för den som
avtjänar lägst fyra års fängelse eller, om det finns särskilda skäl, har dömts
till minst två års fängelse. Avsikten är att åstadkomma ett system med
bibehållen säkerhet mot misskötsamhet och rymningar och samtidigt få till stånd
en reglering för alla långtidsdömda, som är rättvis och enhetlig.
Vidare föreslås ändringar i KvaL om placeringen av unga intagna. Syftet är
att tydliggöra att reglerna står i överensstämmelse med FN:s konvention om
barnets rättigheter (barnkonventionen).
Förslaget innebär också att det införs en särskild bestämmelse i KvaL om
anstaltsplaceringen av kvinnor. Av den framgår att kvinnor normalt skall
placeras på anstalter eller avdelningar avsedda för enbart kvinnor. En kvinna
skall dessutom inte utan eget medgivande kunna placeras i en anstalt där även
män placeras.
I propositionen tas även upp frågor som gäller sysselsättning och annan
verksamhet under anstaltsvistelsen samt permissioner och andra vistelser
utanför anstalten. De nu angivna förslagen grundar sig på Fängelseutredningens
arbete.
I propositionen föreslås också att det införs lagstöd för kriminalvårdens och
polisens användning av privata vaktbolag för vissa bevakningsuppgifter. Det
föreslås vidare att omfattningen av kriminalvårdens skyldighet att underrätta
målsäganden anpassas till sådana fall där underrättelsen fyller ett verkligt
behov. Detta gäller när intagna som har gjort sig skyldiga till brott mot liv,
hälsa, frihet eller frid friges eller vistas utanför anstalten.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. I propositionen
föreslås också en smärre ändring i brottsbalken som innebär att regeringen
skall få möjlighet att uppdra åt någon annan myndighet att förordna ordförande
och vice ordförande i övervakningsnämnderna. Den ändringen föreslås träda i
kraft den 1 september 1998.
Behovet av en ny lag om verkställighet
I propositionen överväger regeringen frågan om målen för kriminalvården i
anstalt behöver ändras. I 4 § KvaL anges målet med kriminalvården i anstalt.
Den skall utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas
(rehabilitering) och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas
(omvårdnad). I den utsträckning det kan ske utan att kravet på samhällsskydd
åsidosätts bör verksamheten redan från början inriktas på åtgärder som
förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten. Dessa mål bör enligt
regeringen inte ändras.
Vidare framhåller regeringen att de senaste årens utveckling inom
kriminalpolitiken inte inneburit eller varit avsedd att innebära någon
förändring av den s.k. behandlingstankens betydelse på verkställighetsplanet.
Regeringen påpekar dock att detta inte innebär att domstolens
påföljdsbestämning skall kunna åsidosättas genom att verkställigheten blir
väsentligen mindre ingripande för den intagne genom omfattande möjligheter till
vistelse utanför anstalten redan i inledningsskedet av ett längre
fängelsestraff.
Enligt regeringens bedömning finns det sammanfattningsvis inte skäl att
avvika från eller komplettera de huvudprinciper som de nuvarande bestämmelserna
i KvaL bygger på. För närvarande bör inte heller något förslag om en ny
verkställighetslag läggas fram.
Frågan om en ny verkställighetslag tas upp i två motioner. I motion Ju38 (m)
begärs sålunda att Fängelseutredningens förslag till fängelselag skall läggas
till grund för lagstiftning. I motion Ju41 (v) begärs en utredning av behovet
av en ny lag.
Utskottet anser i likhet med regeringen att kriminalvården även
fortsättningsvis bör bygga på principerna om rehabilitering, omvårdnad och
samhällsskydd. Såvitt gäller behovet av en ny verkställighetslag konstaterar
utskottet att det i och för sig finns en del omständigheter som talar för en ny
lag om verkställighet av fängelsestraff. Här tänker utskottet bl.a. på de
förändringar som skett när det gäller verkställighetsinnehållet. En ny lag
kräver dock en mer genomgripande redaktionell översyn av bestämmelserna i KvaL.
Vidare har kriminalvårdens verksamhet efter det att Fängelseutredningens arbete
avslutades genomgått en hel del förändringar såväl organisatoriskt som vad
gäller den närmare utformningen av verkställighetens innehåll, och det är
utskottets uppfattning att det därför krävs ytterligare överväganden i frågan.
Några mer påtagliga tillämpningsproblem har inte heller visat sig. Utskottet
delar alltså regeringens uppfattning att det för närvarande inte bör läggas
fram förslag om en ny lag om verkställighet. Utskottet är inte heller berett
att förorda att ett ytterligare utredningsarbete sätts i gång. Utskottet
avstyrker motionerna Ju38 och Ju41 i nu aktuella delar.
Särbehandling av långtidsdömda
I 7 § tredje stycket KvaL finns bestämmelser om särbehandling av vissa
långtidsdömda. Bestämmelsen innebär i huvudsak att den som dömts till fängelse
i lägst fyra år och den som i annat fall har dömts till fängelse i lägst två år
för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling som avser narkotika skall
placeras i en sluten anstalt, om det med hänsyn till arten av hans brottslighet
eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att avvika eller fortsätta
en brottslig verksamhet som är av allvarlig karaktär innan verkställigheten i
anstalt har avslutats. Placeringen skall företrädesvis ske i en sådan anstalt
eller avdelning av anstalt som är särskilt lämpad att tillgodose kraven på hög
säkerhet.
Särbehandlingen av nyss angivna intagna innebär också att en sådan intagen
inte får beviljas annan permission än s.k. särskild permission. Härtill kommer
att permission endast får beviljas om synnerliga skäl föreligger. Permissionen
skall dessutom alltid vara bevakad. Det råder vidare förbud mot att bevilja
frigång enligt 11 § KvaL, fritidsvistelse utanför anstalt enligt 14 § andra
stycket KvaL och s.k. § 34-placering.
Klassificering enligt 7 § tredje stycket KvaL beslutas av
Kriminalvårdsstyrelsen. Någon möjlighet för styrelsen att delegera
beslutsfunktionen i fråga finns inte. Beslut om anstaltsplacering,
permissioner, frigång eller fritidsvistelser utanför anstalt fattas annars i
regel av den lokala kriminalvårdsmyndigheten (112 § anstaltsföreskrifterna,
KVVFS 1997:16).
Sedan den 1 april 1997 har ett samordnat kvalificerat mottagningsförfarande
skett på riksmottagningen vid Kriminalvårdsanstalten Kumla. Syftet med
placering där är att möjliggöra en lämplig placering i anstalt av dömda
personer som kräver särskild uppmärksamhet från säkerhetssynpunkt. I
riksmottagningen placeras dömda män, som är häktade, med en verkställbar dom på
sammanlagt lägst fyra års fängelse. I vissa fall kan också andra män placeras
på riksmottagningen, om det finns behov av särskild utredning inför beslutet om
anstaltsplacering.
Regeringen föreslår att den formella klassificeringen för särbehandling
enligt 7 § tredje stycket KvaL avskaffas och ersätts av en mer individualiserad
bedömning. För alla som avtjänar lägst fyra års fängelse skall det enligt
förslaget fattas ett beslut om de särskilda villkor som skall gälla för
verkställigheten när det gäller anstaltsplacering och vistelser utanför
anstalten. Om det finns särskilda skäl skall ett sådant beslut också kunna
fattas i fråga om andra intagna som har dömts till lägst två års fängelse. De
formella hindren för olika vistelser utanför anstalt föreslås också upphöra. De
särskilda villkoren drar emellertid upp de säkerhetsmässiga ramarna för alla
sådana vistelser utanför anstalt. För att markera den hänsyn som skall tas till
samhällsskyddet bör det enligt regeringen dessutom direkt framgå av lagtexten
att det vid anstaltsplacering skall beaktas om det föreligger en risk för att
den intagne återfaller i brott. Bedöms det föreligga en sådan risk skall den
intagne normalt placeras på en sluten anstalt.
Ett borttagande av den särskilda klassningen skulle enligt regeringen
innebära att bedömningen blir mer individuell, och många intagna skulle genom
en sådan reform uppleva att de har större möjligheter att genom ett aktivt
arbete med sin situation påverka den närmare utformningen av verkställigheten.
Detta bör i sin tur medföra ett bättre anstaltsklimat på vissa tyngre anstalter
genom att de intagna där känner mindre hopplöshet och frustration över sin
situation, något som torde vara till fördel för den inre säkerheten.
Ett avskaffande av den särskilda klassificeringen får enligt regeringen
naturligtvis inte innebära ett åsidosättande av de starka krav på samhällsskydd
som generellt sett gör sig gällande beträffande långtidsdömda. De allmänna
bestämmelserna om placering av intagna och om permissioner och andra vistelser
utanför anstalten bör i stället utformas på ett sådant sätt att de
säkerhetsintressen som motiverar den nuvarande klassificeringen ändå
tillgodoses.
Beslutet om vilka särskilda villkor som skall gälla för verkställigheten bör
bygga på den risk- och behovsprofil som tas fram under vistelsen på
riksmottagningen. Avsikten är enligt regeringen att villkoren skall sätta de
yttre ramarna för den intagnes verkställighet vad gäller säkerheten. Villkoren
bör omprövas när det finns anledning.
Regeringen anser att det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att i sitt
pågående arbete med en översyn av verkställighetsplaneringen utfärda närmare
föreskrifter om hur ett nytt system i detalj bör vara utformat.
Beslutet om särskilda villkor bör enligt regeringen i vart fall till en
början fattas av Kriminalvårdsstyrelsen. Beslutet skall gå att överklaga till
förvaltningsdomstol.
Flera motioner tar upp frågan om situationen för de långtidsdömda. I
motionerna 1996/97:Ju922 och 1997/98:Ju929 (båda v) begärs sålunda att
bestämmelsen i 7 § tredje stycket KvaL skall avskaffas eller i vart fall
ersättas med en mer individualiserad bedömning. I motion 1996/97:Ju510 (c)
förespråkas en mer generös reglering i fråga om permissioner för de
långtidsdömda som placerats på öppen anstalt, exempelvis genom att
kvalifikationstiden för permission sänks till tre månader. Slutligen föreslås i
motion Ju509 (s) att intagna med en strafftid på minst ett år skall ges
möjlighet till särskilda sommaraktiviteter.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att den föreslagna ordningen innebär
en enhetligare reglering för de långtidsdömda, något som ligger väl i linje med
vad utskottet tidigare uttalat (se bet. 1990/91:JuU17 s. 14). Utskottet delar
även regeringens bedömning när det gäller de fördelar som finns med en mer
individualiserad bedömning av de långtidsdömda. Utskottet ser också systemet
med en särskild mottagningsavdelning för hela landet som ett viktigt komplement
till den nya ordningen. Med förslaget, som utskottet alltså tillstyrker, får
motionerna Ju922 och Ju929 anses tillgodosedda. Såvitt gäller motion Ju510
anser utskottet att det skulle framstå som stötande att redan efter tre månader
bevilja permission för en intagen som ådömts ett långt straff för ett grovt
brott oavsett hur risken för rymning och återfall i brott m.m. bedöms. Motionen
avstyrks. Utskottet återkommer nedan till frågan om kvalifikationstider för
permission.
När det slutligen gäller förslaget i motion Ju509 har utskottet inhämtat att
det anordnas vissa särskilda sommaraktiviteter i första hand på de tyngre
anstalterna. Utskottet kan härtill konstatera att det inte finns något som
hindrar de lokala kriminalvårdsmyndigheterna från att anordna sådana
aktiviteter som motionären efterlyser. Utskottet utgår också från att det - i
den mån det är förenligt med kravet på samhällsskydd - vidtas åtgärder för att
underlätta situationen för de långtidsdömda. Något initiativ från riksdagens
sida är inte erforderligt. Motionen avstyrks.
Kvinnor inom kriminalvården
Bakgrund
Andelen kvinnor som är inskrivna i anstalt har mer än fördubblats under den
senaste tjugoårsperioden. Numera utgör kvinnorna ca 5 % av
anstaltspopulationen. Den 1 september 1997 fanns 184 kvinnor intagna i
fängelse.
Förenta nationernas standardminimiregler för behandling av interner
föreskriver att män och kvinnor skall, såvitt möjligt, placeras i skilda
anstalter. Vid anstalter som tar emot både män och kvinnor skall den del av
anläggningen som är avsedd för kvinnor vara helt skild från andra delar av
anläggningen. Enligt artikel 11 i de europeiska fängelsereglerna skall manliga
och kvinnliga intagna i princip hållas skilda från varandra. De kan dock delta
tillsammans i organiserade aktiviteter, vilka ingår som inslag i ett uppgjort
behandlingsprogram.
Utskottet har tidigare uttalat att det är angeläget dels att alla kvinnor som
så önskar kan genomföra sin anstaltsvistelse skilda från manliga intagna, dels
att intagna kvinnors behov kan tillgodoses också i anstalter med både manliga
och kvinnliga intagna (bet. 1990/91:JuU17 s. 14).
Under senare år har det skett en utveckling inom kriminalvården mot att i
större utsträckning koncentrera kvinnoplatserna till ett färre antal anstalter
för att få tillräckligt klientunderlag för uppbyggnad av en verksamhet som
riktar sig särskilt till kvinnor. För närvarande finns tre anstalter,
Hinseberg, Färingsö och Ljustadalen, som enbart är avdelade för kvinnor. På
ytterligare två anstalter - Lindome och Ystad - finns särskilda kvinnoplatser.
I viss utsträckning placeras kvinnor även på andra anstalter. Oftast sker detta
i samband med frigång eller för att tillgodose särskilda önskemål om närhet
till hemorten. Inom kriminalvården pågår dock ett arbete med att ersätta dessa
platser med särskilda utslussningsplatser i anslutning till de anstalter eller
avdelningar som är avsedda för enbart kvinnor.
Inom Kriminalvårdsstyrelsen pågår för närvarande ett projekt avseende
fängelsedömda kvinnor. Inom kort beräknas en rapport vara klar som bl.a.
innehåller riktlinjer för programverksamheten. När det gäller programmen kommer
speciellt kvinnors särskilda behov att uppmärksammas. Även frågor om
personalens kompetens tas upp i rapporten.
Här kan även nämnas att Kriminalvårdsstyrelsen initierat ett arbete inom
Örebroregionen som går ut på att planera för den framtida inriktningen av
Kriminalvårdsanstalten Hinseberg. I rapporten Hinsebergsprojektet av den 30
juni 1997 har gjorts en genomgång av de påverkansprogram som i en eller annan
form bör kunna erbjudas de intagna.
Placering
Den nuvarande lagstiftningen innehåller ingen regel om att män och kvinnor
skall hållas åtskilda.
Regeringen föreslår att det införs en särskild bestämmelse om placering av
kvinnor. Kvinnor som avtjänar ett fängelsestraff skall normalt placeras i
anstalter eller avdelningar i en anstalt avsedda enbart för kvinnor. Enligt
förslaget skall en kvinna inte heller utan eget medgivande kunna placeras i en
annan - blandad - anstalt.
I motion Ju41 (v) begärs en ändring i förslaget så att en kvinna får placeras
på blandad anstalt endast om hon själv uttryckligen begär det; enligt
motionärernas uppfattning lägger regeringsförslaget ett för stort ansvar på
kvinnan. I motion Ju904 (m) hävdas att kvinnor och män inte bör placeras på
samma anstalter över huvud taget.
Enligt utskottets mening är det angeläget att straffverkställigheten för
kvinnor utformas så att de inte utsätts för förtryck av kriminella män under
tiden i kriminalvårdsanstalt. Den nu föreslagna regeln medför att kvinnor får
en ovillkorlig och lagstadgad rätt att avtjäna fängelsestraffet utan att behöva
komma i kontakt med manliga intagna. På så sätt skapas förutsättningar för en
trygg och effektiv verkställighet för kvinnor. Utskottet, som konstaterar att
förslaget ligger i linje med vad utskottet tidigare uttalat när det gäller
kvinnornas situation inom kriminalvården, välkomnar därför regeringens förslag.
Till det sagda skall läggas att förslaget står i överensstämmelse med Sveriges
internationella åtaganden på området.
När det så gäller den del av förslaget som tar sikte på möjligheterna till
placering i blandad anstalt anser utskottet att förslaget fått en lämplig
utformning. Utskottet anser att kvinnors behov av skydd blivit tillräckligt
tillgodosett med den avfattning som bestämmelsen fått. Utskottet kan således
inte dela den uppfattning som förs fram i motion Ju41.
Utskottet kan inte heller ställa sig bakom kravet i motion Ju904 på att
kvinnor och män alltid skall placeras i skilda anstalter. Behovet av skydd från
manliga intagna är - som utskottet ser det - tillräckligt tillgodosett genom
placering på skilda avdelningar. En utgångspunkt är ju också att kvinnan
medgett placering i en blandad anstalt.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna Ju41 och
Ju904 i nu aktuella delar. Lagtexten bör dock förtydligas på det sätt som
utskottet föreslår i bilaga 2.
Behandlingsinnehållet
I flera motioner tas upp frågan om ett efter kvinnors behov särskilt anpassat
behandlingsinnehåll. I motionerna Ju922 och Ju929 ( båda v) hävdas sålunda att
kunskaper och metoder är dåligt utvecklade när det gäller kvinnliga
brottslingar. Motionärerna efterlyser åtgärder inom både frivården och
anstaltsvården. I motion A807 (v) påtalas de särskilda problem som kvinnor
drabbas av vid verkställighet av fängelsestraff; det förhållandet att antalet
anstalter är litet innebär sämre möjligheter för kvinnliga intagna att hålla
kontakt med sina barn.
Utskottet delar i och för sig motionärernas uppfattning att det är angeläget
att kvinnors särskilda behov tillgodoses under verkställigheten.
Förutsättningarna för förbättringar i detta avseende ökar med det ovan
tillstyrkta förslaget, som ju ger kvinnor ett lagligt stöd att kräva en
placering på anstalt där de slipper gemensamhet med män. Som framgår ovan
förekommer det dock också att särskilda önskemål om närhet till hemorten
behöver beaktas vid placeringen. Härtill kommer som nyss nämnts att man inom
kriminalvården håller på att utveckla särskild programverksamhet för kvinnor.
Utskottet kan inte se att det för närvarande finns anledning för riksdagen att
ta något initiativ i ämnet.
Utskottet avstyrker motionerna Ju922, Ju929 och A807 i nu aktuella delar.
Vistelser utanför anstalt
Permissionsregler m.m.
För att underlätta anpassningen i samhället kan en intagen enligt 32 § första
stycket KvaL beviljas tillstånd att lämna anstalten för viss kort tid
(korttidspermission), om det inte föreligger påtaglig fara för fortsatt
brottslig verksamhet eller avsevärd fara för annat missbruk. Vid denna
bedömning skall särskilt beaktas om den intagne nyttjat eller förfarit olagligt
med narkotika inom anstalten eller utan giltigt skäl vägrat att lämna urinprov.
Korttidspermission får enligt 32 § andra stycket också beviljas om annan
särskild anledning föreligger.
För permission får ställas de villkor som anses erforderliga beträffande
vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Är noggrann tillsyn behövlig får
det föreskrivas att den intagne under permissionen skall stå under bevakning.
Särbestämmelser gäller för intagna som klassificerats enligt 7 § tredje stycket
KvaL.
I fråga om permissioner gäller dessutom vissa kvalifikationstider. Sålunda
bör enligt 12 § andra stycket förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt
(KvaF) den som dömts till minst två års fängelse inte utan särskilda skäl
beviljas permission innan han avtjänat sex månader av straffet. Har den intagne
varit häktad inräknas häktningstiden. Intagen som dömts till fängelse i lägst
två år för s.k. terroristbrott bör enligt 12 § tredje stycket KvaF inte
beviljas korttidspermission om det inte finns särskilda skäl.
Bestämmelserna kompletteras av Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd om permissioner (KVVFS 1997:4). Av 5 § permissionsföreskrifterna
följer att permission skall föregås av en individuellt bestämd
kvalifikationstid. En intagen som avtjänar fängelse i lägst två år eller är
placerad på sluten anstalt får inte beviljas permission innan han avtjänat en
fjärdedel av strafftiden.
För intagna som är placerade i öppen anstalt och som dömts till fängelse
understigande två år gäller särskilda regler. Sålunda gäller för dem som dömts
till fängelse i högst sex månader en kvalifikationstid på en månad. Är
strafftiden mellan sex månader och ett år måste två månader avtjänas före
permission. Om straffet är mellan ett och två år är kvalifikationstiden tre
månader.
För de intagna som dömts till fängelse överstigande fjorton år eller på
livstid är minimitiden tre år och sex månader.
Slutligen innebär reglerna om kvalifiktionstid att all häktningstid inräknas.
Dock måste alltid minst en månad avtjänas i anstalt om det inte finns
synnerliga skäl.
Av de till permissionsföreskrifterna anslutande allmänna råden följer att
minimitiderna inte utgör någon utfästelse om permission vid en viss tidpunkt.
En intagen bör sålunda inte ges permission vid minimitiden om han tidigare
avtjänat längre fängelsestraff, vid flera tillfällen återfallit i brott som
lett till fängelse, begått brott under verkställighet av straff, misskött
tidigare permissioner eller om hans personliga förhållanden är sådana att
kvalifikationstiden bör förlängas. I fall som de nu anförda får
kvalifikationstiden förlängas med längst en tidsperiod som är lika lång som den
aktuella minimitiden.
Under senare år har det totala antalet permissioner ökat, samtidigt som
andelen misskötta permissioner har minskat kraftigt. Enligt kriminalvårdens
verksamhetsstatistik för år 1997 har ca 99 % av de påbörjade permissionerna (51
874 stycken) genomförts utan känd misskötsamhet. Misskötsamhet genom
uteblivande skedde i 294 fall, dvs. ca 6 promille. De nu nämnda siffrorna kan
jämföras med början av 1990-talet när ca 1 000 fall årligen missköttes genom
uteblivande. Enligt regeringens bedömning är den huvudsakliga förklaringen
till förändringen att planeringen inför permissionerna har förbättrats avsevärt
under senare år.
Fängelseutredningen har föreslagit att permission skall vägras om det
föreligger en inte obetydlig fara för fortsatt brottslighet eller annat
missbruk.
Regeringen konstaterar att en av grundtankarna i KvaL är att
anstaltsvistelsen redan från början skall inriktas på åtgärder som förbereder
den intagne för tillvaron utanför anstalten. Permissionsinstitutet utgör ett
mycket väsentligt inslag i denna strävan, bl.a. för att den intagne skall kunna
behålla kontakten med anhöriga och andra personer i hans närhet. Det utgör
också ett betydelsefullt medel för att underlätta den intagnes anpassning i
samhället och för att motverka ?anstaltsskador?. Permissioner är ofta den mest
betydelsefulla länken mellan anstalten och samhället i övrigt för den intagne.
Det är enligt regeringen emellertid också viktigt för kriminalvårdens
förtroende hos allmänheten att samhällsskyddsfaktorerna tillmäts stor betydelse
vid bedömningen av om en permission skall beviljas.
Enligt regeringens mening fungerar tillämpningen av permissionsbestämmelserna
för närvarande mycket tillfredsställande. Regeringen gör också den bedömningen
att det nuvarande regelverket ger uttryck för en lämplig avvägning mellan olika
intressen där såväl samhällsskyddsfaktorer som den intagnes egna behov beaktas
i erforderlig grad. Det saknas därför enligt regeringen skäl att i sak förändra
bestämmelserna i en mer restriktiv riktning. Fängelseutredningens förslag bör
enligt regeringens mening inte genomföras. Däremot framhåller regeringen att
det är viktigt att kriminalvården även i framtiden kan upprätthålla sin höga
ambitionsnivå bär det gäller permissionsplaneringen.
Regeringen föreslår endast en terminologisk ändring så att reglerna i KvaL
anpassas till de begrepp som används inom kriminalvården. Uttrycket
korttidspermission utmönstras och ersätts med normalpermission och särskild
permission.
Flera motioner tar upp frågor om permissioner för intagna i
kriminalvårdsanstalt. I motionerna Ju901 och Ju904 (båda m) samt i motionerna
Ju903 och Ju910 (båda c) understryks sålunda att permissioner bör beviljas
restriktivt. Motionärerna framhåller att allmänhetens skyddsintresse bör ges
stor tyngd. I de två sistnämnda liksom i motion Ju38 (m) föreslås därtill att
s.k. elektronisk fotboja skall användas vid permissioner för långtidsdömda.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare tagit ställning till
liknande yrkanden. Våren 1993 uttalade utskottet sålunda att permissioner utgör
en viktig del av arbetet med de intagna. Samtidigt uttalade utskottet dock oro
över det stora antal permissioner som då missköttes (bet. 1992/93:JuU25
s. 11 f). När utskottet senast tog ställning till yrkanden avseende
permissioner (bet. 1994/95:JuU20 s. 12 f) hänvisades till det då pågående
arbetet inom Fängelseutredningen.
Utskottet konstaterar i likhet med regeringen att möjligheterna till
permission är ett viktigt led i den intagnes återanpassning i samhället. De
regler som finns på området ger också som utskottet ser det uttryck för en
lämplig avvägning mellan de intressen som bör beaktas på området. I det
sammanhanget vill utskottet särskilt framhålla den intagnes behov av att få
tillfälle att leva upp till ett visat förtroende. När det så gäller den rent
konkreta tillämpningen av föreskrifterna kan statistiken när det gäller
misskötta permissioner inte gärna tolkas på annat sätt än att reglerna
tillämpas på ett väl avvägt sätt och att man nu har kommit till rätta med många
av de problem som tidigare förknippades med permissionerna. Utskottet ser mot
bakgrund av sina nu redovisade ställningstaganden inget behov av att
ytterligare strama upp permissionsreglerna t.ex. med föreskrifter om
elektronisk övervakning.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna Ju901,
Ju904, Ju910, Ju903 och Ju38.
I motionerna Ju903 och Ju910 (båda c) föreslås att elektronisk övervakning
också skall kunna användas i slutskedet av ett fängelsestraff när den intagne
skall slussas ut i samhället.
Som framgår i nästa avsnitt avser regeringen att återkomma i frågan om det
behövs ytterligare möjligheter till strukturerad utslussning.
Utskottet anser att beredningen av det arbete som regeringen aviserat bör
avvaktas, och utskottet avstyrker motionerna Ju903 och Ju910 nu aktuella delar.
Kostnadsansvaret vid § 34-placering
Om en intagen genom vistelse utanför anstalt kan bli föremål för särskilda
åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället kan han enligt 34
§ KvaL få medgivande att för sådant ändamål vistas utanför anstalten, om det
finns särskilda skäl. Vid bedömningen skall det särskilt beaktas om den intagne
behöver vård för eller annan behandling mot missbruk av beroendeframkallande
medel. S.k. § 34-placering medges i dag främst för att den intagne skall få
möjlighet att undergå vård på behandlingshem, men även placering för andra
ändamål som studier vid internatskola och vård i familjehem är möjliga.
I regeringens proposition Vissa reformer av påföljdssystemet (prop.
1997/98:96 s. 124) anförs att formerna för utslussning ur anstalt bör
vidareutvecklas och att vistelse utanför anstalt med stöd av 34 § KvaL innebär
en viss sådan möjlighet. Vidare anförs att ytterligare möjligheter till
strukturerad utslussning bör övervägas, och regeringen avser att återkomma till
frågan i ett senare sammanhang.
Det ekonomiska ansvaret för behandling av dem som dömts till fängelse är i
dag fördelat så att staten svarar för kostnaden fram till dess att den intagne
friges. Därefter svarar den intagnes hemortskommun.
Fängelseutredningen har föreslagit att kriminalvården skulle överta hela
kostnadsansvaret för § 34-placeringar. Det finns indikationer på att kommunerna
av ekonomiska skäl inte längre är lika villiga att stå för sin del av
kostnaderna.
Vid remissbehandlingen uttrycktes från några håll en oro för att ett ändrat
kostnadsansvar kunde medföra att kommunerna inte skulle ta sitt ansvar för
missbruksvården.
Regeringen lägger inte fram något förslag om ändrat kostnadsansvar, utan gör
i stället den bedömningen att frågan bör utredas ytterligare.
I motionerna Ju503 (m) och Ju929 (v) ifrågasätts om inte kriminalvården bör
ta över kommuneras ansvar för behandling efter frigivningen.
Utskottet har tidigare (se bet. 1993/94:JuU17 s. 14 f) haft att ta ställning
till ett liknande yrkande. Utskottet ansåg då att Fängelseutredningens förslag
borde avvaktas.
Utskottet känner i likhet med motionärerna en viss oro när det gäller
kommunernas förmåga att bidra till kostnaderna för vård utanför anstalt.
Utskottet kan dock konstatera att regeringen är uppmärksam på frågan, och
utskottet ser inget skäl att föregripa resultatet av det aviserade arbetet.
Motionerna Ju503 och Ju929 i aktuell del avstyrks.
Beslutanderätten avseende § 34-placeringar
Av 54 § KvaL följer att det ankommer på övervakningsnämnderna att fatta beslut
om § 34-placering, om den intagne dömts till högst två års fängelse. I annat
fall prövas frågan av Kriminalvårdsnämnden.
I motion Ju510 begärs en ändring så att beslutanderätten tillkommer
kriminalvårdsmyndigheten i de fall den intagne dömts till högst två års
fängelse.
Straffsystemkommittén föreslog i sitt betänkande Ett reformerat
påföljdssystem (SOU 1995:91) att övervakningsnämnderna skall ta över
Kriminalvårdsnämndens beslutsfunktion i fråga om placering enligt 34 § KvaL.
Förslaget var en konsekvens av ett annat förslag från kommittén, nämligen att
kriminalvårdsanstalterna bör få fatta beslut i fråga om senareläggning av
villkorlig frigivning. Denna fråga behandlas i proposition 1997/98:96 s. 141.
Utskottet kan för närvarande inte se något skäl att föreslå en ändring i den
nu gällande beslutsordningen vad gäller placering enligt 34 § KvaL. Motion
Ju510 avstyrks.
Användning av vaktbolag inom kriminalvården
Regeringen föreslår att kriminalvården skall få stöd i lag för att förordna
väktare från ett auktoriserat bevakningsbolag för vissa bevakningsuppgifter.
Bakgrunden till förslaget är att Justitiekanslern (JK) i ett ärende konstaterat
att det från rättsliga synpunkter var felaktigt att på det sätt som skett i det
ärendet anlita ett vaktbolag för bevakningsuppgifter.
Regeringen anför att det inom kriminalvården ibland kan uppstå situationer
där det framstår som mindre ändamålsenligt att använda den ordinarie
kriminalvårdspersonalen för långvariga och tämligen rutinmässiga
bevakningsuppdrag. Som exempel nämner regeringen s.k. dygnet-runt-bevakning av
en intagen som vårdas på sjukhus. Här rör det sig alltså om bevakning utanför
anstalten.
Vidare anför regeringen att det i undantagsfall kan uppstå behov av att
använda personal från bevakningsbolag även för vissa specifika uppgifter inom
anstalter eller häkten. Ett exempel på det är enligt regeringen minutbevakning
av personer som misstänks ha svalt narkotika. Att anlita personal från ett
bevakningsbolag för att utföra mera ordinära bevakningsuppgifter inom en
anstalt eller ett häkte bör dock inte komma i fråga. Av denna anledning bör det
enligt regeringen krävas särskilda skäl med hänsyn till uppdragets art för att
anlita väktare för bevakningsuppgifter inom anstalter och häkten.
Såvitt gäller frågan vilka som bör få anlitas föreslår regeringen att endast
väktare i auktoriserat bevakningsföretag bör komma i fråga. Härigenom
säkerställs enligt regeringen att väktarna uppfyller de krav som bör ställas
när det gäller lämplighet. Det krävs dock att de väktare som anlitas får
kompletterande utbildning om kriminalvården och om sina befogenheter. Enligt
regeringen bör Kriminalvårdsstyrelsen i samråd med Rikspolisstyrelsen utfärda
föreskrifter och allmänna råd när det gäller utbildningskraven. Regeringen
föreslår även en regel om tystnadsplikt för de aktuella väktarna.
I motion Ju41 (v) begärs att förslaget skall avslås såvitt avser användning
av vaktbolag på häkten. Motionärerna anser att den aktuella typen av uppgift är
av sådan art att den inte bör överlåtas till privata vinstintressen. I motion
Ju40 (s) anförs att en konsekvensanalys bör göras innan förslaget genomförs.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det föreligger ett behov av att i
vissa fall kunna låta bevakningsuppdrag av rutinmässig karaktär utföras av
väktare. När det gäller bevakningsuppdrag inom anstalterna och häktena bör det
framhållas att väktare inte skall anlitas för verksamhet som kräver
behandlingskontakt med den intagne. Mot denna bakgrund kan utskottet anse att
förslaget är väl avvägt, och utskottet tillstyrker regeringsförslaget.
Motionerna Ju40 och Ju41 avstyrks.
Underrättelse till målsägande
I 35 § första stycket KvaL föreskrivs att om en intagen avtjänar straff för ett
brott som riktar sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall
målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om i vilken
kriminalvårdsanstalt den intagne befinner sig, den intagnes förflyttning till
öppen anstalt, permissioner och vistelser utanför anstalten enligt 32-34 §§,
frigivning, rymning eller uteblivande efter permission.
I 28 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård finns en motsvarande
bestämmelse för det fall påföljden blivit bestämd till rättspsykiatrisk vård
med särskild utskrivningsprövning. Chefsöverläkaren skall, om brottet och
övriga omständigheter gör det påkallat, ge målsäganden möjlighet att begära att
bli underrättad om patienten har lämnat sjukvårdsinrättningen utan tillstånd
eller inte har återvänt dit sedan tiden för ett tillstånd att vistas utanför
inrättningens område har gått ut eller tillståndet har återkallats. Möjlighet
att begära underrättelse skall även finnas när beslut fattas om att patienten
får vistas utanför sjukvårdsinrättningens område eller att vården skall
upphöra.
Regeringen föreslår att bestämmelserna i KvaL ändras så att
underrättelseskyldighet alltid skall finnas när den intagne vistas utanför
anstalt, dvs. även vid frigång eller fritidsvistelse utanför anstalt. Vidare
föreslås att underrättelse inte skall behöva lämnas när det på grund av
bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart obehövligt. Inte
heller behöver enligt förslaget underrättelse lämnas när en sådan kan befaras
medföra fara för den intagnes liv eller hälsa. Syftet med ändringarna är att
anpassa underrättelseskyldigheten till fall där den fyller ett verkligt behov.
I sammanhanget kan även nämnas att Tvångspsykiatrikommittén i sitt
slutbetänkande Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk
tvångsvård (SOU 1998:32 s. 399 f) föreslagit att det införs en bestämmelse om
underrättelse även när vården på sjukvårdsinrättningen övergår till öppen vård
med särskilda villkor. I syfte att säkerställa att underrättelse verkligen
lämnas föreslår kommittén vidare att det i förordningen (1991:1472) om
psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård tas in en bestämmelse med
innebörd att det skall dokumenteras i patientjournalen om målsäganden önskar
bli underrättad samt att det skall anges när en sådan underrättelse har
lämnats.
I motion Ju38 (m) yrkas avslag på regeringens förslag till den del det
innebär begränsningar i underrättelseskyldigheten. I motionerna A806 och A804
(båda mp) begärs att målsägande alltid skall få underrättelse om frigivning
från rättspsykiatrisk vård.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att underrättelse till måls-
ägande i vissa fall saknar betydelse. Med de snäva möjligheter att underlåta
underrättelse som förslaget innehåller känner utskottet ingen oro för att
brottsoffrens ställning försvagas. Underrättelseskyldigheten får också enligt
utskottets mening en välbehövlig nyansering när det gäller möjligheterna att av
hänsyn till den intagne låta bli att lämna underrättelse. Utskottet avstyrker
motion Ju38 i denna del och tillstyrker regeringens förslag.
Vad så gäller reglerna om underrättelse om frigivning från rättspsykiatrisk
vård finns redan i dag vissa regler om det. Utskottet kan också konstatera att
vissa utvidgningar föreslagits. Det finns dock inte skäl att föregripa
beredningen av Tvångspsykiatrikommitténs arbete. Motionerna A806 och A804 i nu
behandlade delar avstyrks.
Övriga frågor
Psykiskt störda lagöverträdare
Behandling av psykiskt störda lagöverträdare
I motion Ju41 (v) hävdas att psykiskt störda lagöverträdare bör dömas till
vård, inte fängelse.
Utskottet har nyligen behandlat ett likalydande motionsyrkande (se bet.
1997/98:JuU9 s. 14 f). Utskottet hänvisade då till sin tidigare intagna
ståndpunkt att beredningen av Straffansvarsutredningens förslag borde avvaktas.
Utskottet har nu inhämtat att regeringen avser att anordna en hearing i ämnet
under våren och att avsikten är att regeringen därefter skall ta ställning till
den fortsatta beredningen av Straffansvarsutredningens betänkande.
Här kan även nämnas att vissa åtgärder vidtas beträffande psykiskt störda som
dömts till fängelse. Sålunda skall Kriminalvårdsstyrelsen tillsammans med
Rättsmedicinalverket genomföra en studie för att belysa bl.a. frågan om
karaktären av de intagnas psykiska störningar. Särskilda vårdresurser har också
tillskapats inom anstaltsorganisationen.
Utskottet anser att det pågående arbetet bör avvaktas, och utskottet
avstyrker motion Ju41 i denna del.
Rättspsykiatrisk vård i väntan på dom
I motion Ju502 (m) föreslås att rättspsykiatrisk vård alltid bör kunna ges på
en klinik där rättspsykiatrisk undersökning ägt rum.
Enligt 6 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård får sådan vård ges på
en enhet för rättspsykiatrisk undersökning åt den som genomgår undersökning. Om
den misstänkte efter det att undersökningen avslutats är i behov av vård skall
han föras över till enhet inom hälso- och sjukvården, som godkänts för
behandling av anhållna, häktade m.fl. När domen sedan vinner laga kraft skall
den dömde förflyttas till hemortssjukhuset. För de sjukvårdshuvudmän som
bedriver rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet på entre-prenad gäller inte
samma regler. I sådana fall förs patienten över från undersökningsenheten till
annan enhet först när domen vunnit laga kraft. Mot den angivna bakgrunden har
Straffansvarsutredningen i sitt betänkande Straff-ansvarets gränser (SOU
1996:185 s. 603 f) föreslagit en ändring i 6 § lagen om rättspsykiatrisk vård
som innebär att vård får ges på den enhet som gjort undersökningen fram till
dess att domen vinner laga kraft.
Utskottet konstaterar att de redan nu gällande reglerna innebär att den som
är i behov av vård också får vård. Såvitt gäller frågan om antalet transporter
av patienter bör nedbringas genom en lagändring såsom föreslagits i motionen,
anser utskottet att beredningen av Straffansvarsutredningens arbete bör
avvaktas. Motion Ju502 avstyrks.
Barn med föräldrar på anstalt
I motionerna Ju512 (kd, s, m, c, fp, v, mp), Ju506 (kd, s, m, c, fp, v) och
Ju39 (c) föreslås olika åtgärder för att förbättra situationen för de barn som
har någon förälder som sitter i fängelse.
I augusti 1997 gav regeringen Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen i
uppdrag att se över förhållandena för barn vars föräldrar är intagna i häkte
eller anstalt samt lämna förslag till förändringar av gällande författningar
och de andra åtgärder som översynen kan ge anledning till. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 december 1998.
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden med en liknande innebörd. I
samband med behandlingen av budgetpropositionen för år 1998 behandlade
utskottet sålunda en motion vari föreslogs att fängelserna skulle anpassas i
syfte att förbättra barns möjligheter till umgänge med sina föräldrar (bet.
1997/98:JuU1 s. 60). Utskottet anförde då att barn vars föräldrar är intagna i
kriminalvårdsanstalt befinner sig i en svår situation. Utskottet ansåg dock att
beredningen av den rapport som Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen skall
lägga fram i frågan bör avvaktas.
Motionsyrkanden om stöd till familjer där en förälder frigetts från fängelse
och om medverkan av barnpsykologisk expertis när åtgärder vidtas avseende barn
vars förälder intagits i kriminalvårdsanstalt har tidigare prövats i
socialutskottet. I den sistnämnda frågan har socialutskottet (bet. 1996/97:SoU8
s. 23) ansett att de föreslagna åtgärderna kan komma till stånd inom
socialtjänstens normala verksamhet. När det så gäller medverkan av
barnpsykologisk expertis har socialutskottet (se bet. 1996/97:SoU18 s. 79)
ansett förslaget tillgodosett bl.a. med det i riksdagen då aktuella förslaget
till 50 a § socialtjänstlagen (1980:620). Enligt den föreslagna - och numera
gällande - bestämmelsen får socialnämnden konsultera sakkunniga vid en
utredning om huruvida nämnden behöver ingripa till en underårigs skydd eller
stöd.
Utan att vilja föregripa det arbete som pågår när det gäller barn till
intagna vill utskottet inledningsvis i likhet med sitt tidigare uttalande
framhålla att barn med föräldrar på anstalt befinner sig i en svår situation.
När det gäller tänkbara åtgärder måste utgångspunkten alltid vara barnens
bästa. Man får räkna med olika lösningar i olika fall. T.ex. kan det enligt
utskottets mening, såsom redan sker, undantagsvis få förekomma att mycket små
barn vistas i anstalt tillsammans med sin förälder. Detta är knappast lämpligt
när det gäller något större barn. Det är också önskvärt om den redan
förekommande verksamheten med särskilda besökslägenheter kan byggas ut; på
detta sätt blir det möjligt för barn och föräldrar att umgås under så normala
förhållanden som möjligt.
Härutöver finns det naturligtvis en rad ytterligare aspekter på frågan om vad
som i det konkreta fallet är till barnets bästa och som tas upp i motionerna.
Enligt utskottets mening bör dock den kommande beredningen av den ovan nämnda
rapporten avvaktas innan ställning tas till vilka mer konkreta åtgärder som kan
vara lämpliga. Motionerna Ju506, Ju512 och Ju39 i nu aktuella delar avstyrks.
Disciplinåtgärder
I motionerna Ju901, Ju904 och Ju38 (alla m) efterlyses regler som gör det
möjligt att vidta disciplinåtgärder gentemot livstidsdömda.
I 47-49 §§ KvaL finns bestämmelser om disciplinär bestraffning av intagna i
kriminalvårdsanstalt. Reglerna innebär i huvudsak följande. En intagen som
brutit mot en anbefalld ordning eller anvisningar som meddelats kan åläggas
antingen tidstillägg eller varning. Tidstillägg får avse högst tio dagar och
innebär att viss tid inte räknas som verkställighet av det utdömda straffet.
Vid prövningen av om någon skall åläggas tidstillägg skall beaktas bl.a. om
förseelsen inverkar på möjligheterna att få permission. Vidare finns regler om
hur mycket tidstillägg som maximalt får åläggas en intagen. Av intresse här är
att den som undergår fängelse på längre tid än fyra månader får åläggas högst
45 dagars tidstillägg.
Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse som hindrar att disciplinåtgärder
sätts in mot livstidsdömda. Däremot har frågan om tidstillägg för livstidsdömda
som inte fått straffet tidsbestämt prövats i domstol; sådant tillägg har inte
ansetts kunna beslutas (Kammarrättens i Jönköping dom den 25 september 1981 i
mål nr 1127-1981).
Frågan om disciplinär bestraffning av långtidsdömda har tagits upp av
Fängelseutredningen i betänkandet Verkställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76
s. 365 f). Utredningen konstaterade att viss kritik riktats mot reglerna om
tidstillägg. Det hade exempelvis hävdats att de långtidsdömda är okänsliga för
ett förordnande om att viss tid inte skall tillgodoräknas dem såsom verkställd
i anstalt. Effekten av ett sådant förordnande inträder för de långtidsdömda
vanligen inte i anslutning till förseelsen utan vid den senare tidpunkt då
frigivning skulle ha skett. Det disciplinära tidstillägget tappar därmed i
pedagogiskt värde. Viss annan kritik förekom också, och utredningen ansåg att
det mot den bakgrunden fanns anledning att överväga vilka former av disciplinär
bestraffning som borde förekomma inom kriminalvården. Utredningen ansåg att det
förelåg ett behov av ytterligare sanktionsmedel, och utredningen föreslog
därför att det skulle vara möjligt att göra avdrag på den ersättning som utgår
till intagen för deltagande i anvisad verksamhet samt att besluta om
ensamvistelse i den intagnes bostadsrum. Fängelseutredningens förslag avseende
det disciplinära sanktionssystemet har inte lett till lagstiftning.
Regeringen anför att frågan om det disciplinära sanktionssystemet inte tas
upp nu eftersom den bör tas upp i samband med utformandet av en ny
verkställighetslag (prop. s. 28). Enligt vad utskottet inhämtat pågår för
närvarande inte något beredningsarbete i Regeringskansliet i frågan.
I den nyligen avlämnade propositionen Vissa reformer av påföljdssystemet
(prop. 1997/98:96 s. 127 f) föreslås att villkorlig frigivning skall kunna
senareläggas om den intagne misskött sig under verkställigheten. Någon särskild
maximitid föreslås inte. Reglerna om senareläggning av villkorlig frigivning
föreslås ersätta bestämmelserna i KvaL om tidstillägg. De föreslagna reglerna
innebär att de livstidsdömda som fått sitt straff tidsbestämt kan få sin
frigivning framflyttad, för övriga livstidsdömda innebär reglerna ingen
ändring. Utskottet återkommer till denna fråga i ett senare betänkande (JuU21).
Utskottet utgår från att misskötsamhet från den intagnes sida under
verkställigheten men innan straffet blivit tidsbestämt - i enlighet med
hittillsvarande praxis - beaktas vid prövningen av om livstidsstraffet genom
nåd bör omvandlas till ett tidsbestämt straff. Något initiativ från riksdagen
är inte påkallat. Motionerna Ju38, Ju901 och Ju904 i nu aktuella delar
avstyrks.
Narkotikabekämpning
Tre motioner tar upp frågan om bekämpning av narkotikan i anstalterna. I motion
Ju38 (m) föreslås bl.a. strängare kontroll, exempelvis förespråkas användning
av narkotikahundar. I motionerna Ju512 (s, m, c, fp, kd, v, mp) och Ju506 (s,
m, c, fp, kd, v) understryks vikten av att anstalterna är fria från narkotika,
särskilt med tanke på att barn som besöker föräldrar inte skall behöva komma i
kontakt med droger.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motionsyrkanden som
tagit sikte på kampen mot narkotikan i anstalterna. Senast skedde det i samband
med att utskottet tog ställning till budgetpropositionen (se bet. 1997/98:JuU1
s. 63 f). För en redovisning av gällande regler och pågående arbete hänvisas
dit. Utskottet avstyrke då ett antal yrkanden i ämnet, i huvudsak med
hänvisning till att utskottet utgår från att Kriminalvårdsstyrelsen organiserar
narkotikabekämpningen på anstalterna på ett ändamålsenligt och
kostnadseffektivt sätt. Utskottet ansåg vidare att befintliga regler är
ändamålsenligt utformade.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer den i budgetbetänkandet omnämnda
rapporten från det s.k. KARTNARK-projektet att färdigställas under april månad.
Vidare kan nämnas att det inom Kriminalvårdsstyrelsen arbetats fram en
rapport om orsakerna till våld mellan intagna, den s.k. RSS-rapporten. I den
anförs att narkotikahantering inom anstaltssystemet alltjämt utgör ett stort
problem - inte minst ur ett hot- och våldsperspektiv. Rapporten, som
färdigställdes i mars i år, innehåller en rad förslag på åtgärder för en
effektiviserad narkotikabekämpning inom anstalterna. I rapporten föreslås bl.a.
att möjligheterna att ta emot obevakade besök begränsas för de intagna som
använt narkotika i anstalten. Det föreslås också att narkotikahundar skall
införskaffas i verksamheten i de fall hundar inte kan rekvireras externt.
Enligt vad utskottet inhämtat följer regeringen beredningen inom
Kriminalvårdsstyrelsen av rapporten.
I regleringsbrevet för kriminalvården för budgetåret 1998 har - i likhet med
tidigare år - bland verksamhetsmålen angetts att kriminalvården skall hålla
anstalter och häkten fria från narkotika. Till målet har även i år kopplats
återrapporteringkrav om bl.a. gjorda insatser.
Utskottet vill inledningsvis framhålla vikten av att fängelserna görs
drogfria. Denna målsättning är av betydelse inte bara för de intagna utan även
för de barn som besöker en förälder som sitter i fängelse. Utskottet kan också
konstatera att det pågår ett visst arbete i frågan. Vilka konkreta åtgärder som
är mest lämpliga bör dock det kommande arbetet få utvisa. Utskottet är således
inte berett att nu tillstyrka förslag som i huvudsak går ut på att kontrollen
på anstalterna bör bli hårdare. Motion Ju38 i denna del avstyrks.
Enligt utskottets mening är frågan om narkotikan i anstalterna emellertid av
sådan dignitet att det framstår som mycket angeläget att åtgärder vidtas med
det snaraste för att komma till rätta med problemen. Regeringen bör därför ges
i uppdrag att skynda på det arbete som pågår. Vad utskottet nu anfört med
anledning av motionerna Ju512 och Ju506 i aktuella delar bör ges regeringen
till känna.
Innehav av datorer
I motion Ju501 (m) hävdas att intagna inte bör få ha egna persondatorer, bl.a.
eftersom dessa kan användas till att utväxla meddelanden och planera nya brott.
Frågan om de intagnas rätt att inneha teknisk utrustning regleras för
närvarande av Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd (ARK 1987:4). Datorer tas
dock inte upp i dem.
Justitieombudsmannen har i ett beslut den 21 oktober 1993 (Dnr 683-1993)
tagit upp klagomål från ett förtroenderåd vid en kriminalvårdsanstalt.
Klagomålet gick ut på att anstalten i fråga beslutat att de intagna inte fick
inneha egna datorer eller disketter. JO konstaterade att ett generellt förbud
för alla intagna att inneha datorutrustning inte är förenligt med lagen. Mot
bakgrund av bl.a. den tekniska utvecklingen och det förhållandet att frågan om
innehav av datorutrustning inte behandlas i Kriminalvårdsstyrelsens allmänna
råd överlämnades anmälan till Kriminalvårdsstyrelsen.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande ett arbete med att ta fram
nya allmänna råd när det gäller innehav av teknisk utrustning. Tyngdpunkten i
dem kommer att ligga just på innehav av datorer. De nya råden beräknas vara
färdiga i sådan tid att de kan träda i kraft den 25 maj 1998.
Utskottet konstaterar att åtgärder vidtagits när det gäller behovet av regler
för innehav av datorutrustning. Utskottet utgår från att reglerna får en
ändamålsenlig utformning. Motion Ju501 avstyrks.
Internationellt verkställighetssamarbete
I motion Ju513 (m) föreslås att utländska medborgare som begått brott i Sverige
skall utvisas för att avtjäna straffet i hemlandet.
En utländsk medborgare som döms till fängelse avtjänar i regel sitt straff
här. Vissa möjligheter till verkställighet i andra länder finns dock. Av 8 §
lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen) följer att en dom
som meddelats i Sverige får verkställas i något av de nu nämnda länderna. En
förutsättning är att den dömde är medborgare eller har hemvist i den andra
staten. Verkställighet i annat nordiskt land kan också ske om den dömde
uppehåller sig i den staten och det med hänsyn till omständigheterna är
lämpligt. Samtycke krävs inte för överförande av verkställigheten.
Sverige har tillträtt två inom Europarådet utarbetade konventioner på
området, konventionen om brottmålsdomars internationella rättsverkningar
(brottmålsdomskonventionen) och konventionen om överförande av dömda personer
(överförandekonventionen). Överförandekonventionen skiljer sig från
brottmålsdomskonventionen bl.a. på så sätt att den förutsätter den dömdes
medgivande till överförandet. Lagen (1972:260) om internationellt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen)
bygger på dessa konventioner. Överförandekonventionen har nyligen kompletterats
med ett tilläggsprotokoll som bl.a. innebär att straffverkställighet skall
kunna överföras utan den dömdes samtycke, när domen innehåller ett beslut om
utvisning. Protokollet är öppet för undertecknande sedan den 18 december 1997.
Hittills har Sverige, Island, Danmark, Nederländerna och Tyskland undertecknat
protokollet.
Överförande av straffverkställighet kan i vissa fall ske också med stöd av
andra internationella överenskommelser. Vidare kan regeringen, enligt 3 §
internationella verkställighetslagen, om det finns synnerliga skäl, för visst
fall träffa överenskommelse med främmande stat om överförande av
straffverkställighet.
Här kan nämnas att det i Schengenkonventionen (artiklarna 67-69) finns regler
som innebär att straffverkställighet kan överföras mellan medlemsstaterna, när
den dömde genom att fly till sitt hemland undandrar sig straffet. Sådan
överföring kan ske utan den dömdes samtycke.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat likartade
motionsyrkanden (se bet. 1994/95:JuU16 s. 13 f med där gjorda hänvisningar).
Vid dessa tillfällen har utskottet sammanfattningsvis ansett att Sverige borde
arbeta för att överförande av straffverkställighet bör kunna ske utan den
dömdes samtycke. Något initiativ från riksdagens sida har dock inte ansetts
nödvändigt.
Utskottet konstaterar att den internationella utvecklingen ligger väl i linje
med vad utskottet tidigare uttalat i frågan. Utskottet utgår också från att
regeringen vidtar de åtgärder som erfordras för att innehållet i
tilläggsprotokollet till överförandekonventionen skall kunna genomföras.
Utskottet vill dock erinra om att situationer finns när det inte är ett svenskt
intresse att verkställigheten sker utomlands. Detta är t.ex. fallet om en
utlänning i Sverige dömts till ett långt fängelsestraff för narkotikabrott och
det är realistiskt att räkna med en betydande nedsättning av straffet om det
får avtjänas i hemlandet. Någon åtgärd med anledning av motion Ju513 är inte
påkallad. Motionen avstyrks.
Övrigt
Ändringen i brottsbalken bör göras i den lydelse som paragrafen erhöll genom
SFS 1994:1622.
Utöver det ovan anförda har utskottet ingenting att anföra med anledning av
propositionen eller motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande en ny lag om verkställighet av fängelsestraff
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju38 yrkande 1 och 1997/98: Ju41
yrkande 1,
res. 1 (m)
res. 2 (v)
2. beträffande särbehandling av långtidsdömda
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med anledning
av motionerna 1996/97:Ju922 yrkande 2 och 1997/98: Ju929 yrkandena 10 och
11 samt med avslag på motionerna 1996/97:Ju509 och 1996/97:Ju510 antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt såvitt avser
7 §, 11 § fjärde stycket, 14 § fjärde stycket, 32 § fjärde stycket
och
34 § fjärde stycket,
3. beträffande placering av kvinnor
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på
motionerna 1997/98:Ju41 yrkande 3 och 1997/98:Ju904 yrkande 21 antar det i
moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 8 a §, dock att paragrafen ges
den lydelse utskottet föreslår i bilaga 2,
res. 3 (m)
res. 4 (v)
4. beträffande kvinnoanpassat behandlingsinnehåll
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju922 yrkande 8, 1997/98: Ju929
yrkandena 2 och 8 samt 1997/98:A807 yrkande 7,
res. 5 (v, mp)
5. beträffande permissionsregler
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på
motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 25, 1996/97:Ju903 yrkande 25 (delvis),
1997/98:Ju904 yrkande 26, 1997/98:Ju910 yrkande 26 och 1997/98:Ju38
yrkande 2 antar det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 32 §
första, andra och tredje styckena,
res. 6 (m, c)
6. beträffande elektronisk övervakning vid utslussning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju903 yrkande 25 (delvis) och
1997/98:Ju910 yrkande 27,
res. 7 (c)
7. beträffande kostnadsansvaret för § 34-placering
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju503 och 1997/98:Ju929 yrkande 15,
res. 8 (m, v, mp, kd)
8. beträffande beslutanderätten om § 34-placering
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju510,
res. 9 (m)
9. beträffande vaktbolag inom kriminalvården
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på
motionerna 1997/98:Ju40 och 1997/98:Ju41 yrkande 4 antar
dels det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 61 a §,
dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,
res. 10 (v, mp)
10. beträffande underrättelse till målsägande vid fängelse
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på
motion 1997/98:Ju38 yrkande 5 antar det i moment 2 nämnda lagförslaget
såvitt avser 35 §,
res. 11 (m)
11. beträffande underrättelse till målsägande vid rättspsykiatrisk
vård
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A806 yrkande 12 och 1997/98:A804
yrkande 18,
res. 12 (m, mp)
12. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om kriminalvård
i anstalt i övrigt
att riksdagen antar det i moment 2 nämnda lagförslaget i den mån det inte
omfattas av utskottets hemställan ovan,
13. beträffande brottsbalken
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken,
dock med den ändring utskottet föreslår i bilaga 2,
14. beträffande polislagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i polislagen
(1984:387),
15. beträffande psykiskt störda lagöverträdare
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju41 yrkande 2,
res. 13 (v)
16. beträffande rättspsykiatrisk vård i avvaktan på dom
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju502,
res. 14 (m, mp, kd)
17. beträffande barn med föräldrar i anstalt
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju512 yrkandena 1, 2, 4 och 6,
1997/98:Ju506 yrkandena 1-3 och 5-8 samt 1997/98:Ju39,
res. 15 (c, v, mp, kd)
18. beträffande disciplinstraff för livstidsdömda
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 26, 1997/98:Ju904
yrkande 27 och 1997/98:Ju38 yrkande 3,
res. 16 (m)
19. beträffande hårdare kontroll mot narkotika
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju38 yrkande 6,
res. 17 (m, c, kd)
20. beträffande åtgärder mot narkotikan i anstalterna
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju512 yrkande 3 och
1997/98:Ju506 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
21. beträffande datorer
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju501,
res. 18 (m)
22. beträffande internationellt verkställighetssamarbete
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju513.
res. 19 (m)
Stockholm den 21 april 1998
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Söre-
stedt (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Ingbritt
Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Ann-Marie Fagerström (s), Maud Ekendahl
(m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s), Jeppe
Johnsson (m), Tanja Linderborg (v) och Cinnika Beiming (s).
Reservationer
1. En ny lag om verkställighet av fängelsestraff (mom. 1)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
Vi anser att det är angeläget att regeringen snarast tar ett samlat grepp om
frågan hur framtidens verkställighetslagstiftning skall utformas. Inte minst
torde utvecklingen i riktning mot fler alternativa påföljdsformer ställa nya
krav på verkställighetsreglerna. Inriktningen av ett sådant reformarbete bör
bl.a. vara att de grundläggande principer angående straffverkställighet som
Fängelseutredningen föreslagit även skall gälla vid verkställighet av
ungdomsstraff.
Enligt vår uppfattning finns det också en stor pedagogisk poäng med att förse
en ny straffverkställighetslagstiftning med ett namn som överensstämmer med
lagstiftningens syfte, nämligen att ange de regler som skall gälla för hur
fängelsestraff skall verkställas. En ny lag bör sålunda såsom
Fängelseutredningen föreslagit benämnas fängelselagen.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag i enlighet med vad vi
nu anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande en ny lag om verkställighet av fängelsestraff
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju38 yrkande 1 och med avslag på
motion 1997/98:Ju41 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i reservation 1.
2. En ny lag om verkställighet av fängelsestraff (mom. 1)
Tanja Linderborg (v) anför:
Jag anser i likhet med majoriteten att de principer som bär upp den nuvarande
regleringen av kriminalvården alltjämt bör gälla. Däremot anser jag att det kan
finnas behov av en ny verkställighetslag. Denna uppfattning grundar jag på det
förhållandet att kriminalvårdens verksamhet förändrats en hel del de senaste
åren. Som jag ser det behövs en översyn av verkställighetens innehåll. Dessutom
behövs en redaktionell översyn. En sådan översyn bör bl.a. avse rättssäkerheten
för de intagna, frågor om disciplinär bestraffning och reglerna för innehav av
personliga tillhörigheter.
Regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en utredning med den angivna
inriktningen.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande en ny lag om verkställighet av fängelsestraff
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju41 yrkande 1 och med avslag på
motion 1997/98:Ju38 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i reservation 2.
3. Placering av kvinnor (mom. 3)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
Vi anser att regeringens förslag om anstaltsplacering när det gäller kvinnor är
ett steg i rätt riktning.
Många av de kvinnor som döms till fängelse har i hela sitt liv dominerats och
utnyttjats av män. Manliga fängelsedömda har inte sällan en kvinnosyn som inte
är acceptabel i ett samhälle som ser män och kvinnor som jämlika. Denna
kvinnosyn riskerar kvinnorna att utsättas för när de placeras på blandade
anstalter. Härtill kommer att kvinnorna riskerar att utsättas för såväl fysiska
som psykiska övergrepp.
Mot den nu angivna bakgrunden anser vi att kvinnor och män inte skall avtjäna
fängelsestraff på samma anstalter. Blandade anstalter bör alltså inte
förekomma. För att göra detta möjligt måste enligt vår uppfattning ytterligare
ett kvinnofängelse inrättas. Den pågående minskningen av antalet
fängelseplatser försvårar en sådan utveckling.
Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av vad vi nu
anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande placering av kvinnor
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med anledning
av motion 1997/98:Ju904 yrkande 21 samt med avslag på motion 1997/98:Ju41
yrkande 3
dels antar det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 8 a §, dock att
paragrafen ges den lydelse utskottet föreslår i bilaga 2,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservation 3.
4. Placering av kvinnor (mom. 3)
Tanja Linderborg (v) anför:
Jag anser i likhet med majoriteten att utgångspunkten för regleringen av frågan
om kvinnors placering bör vara att kvinnor i anstalt inte skall vistas med män.
Enligt min mening lägger regeringens förslag dock ett för tungt ansvar på
kvinnan. Möjlighet till undantag bör bara finnas när det föreligger mycket
starka skäl, t.ex. när kvinnan själv önskar en placering som gör det lättare
för henne att träffa sina barn. En sådan placering bör dock komma till stånd
endast när kvinnan aktivt ansöker om det - inte som ett initiativ från
myndigheterna. Lagtexten i förslaget till ändring i lagen om kriminalvård i
anstalt bör därför såvitt avser 8 a § ges en annan lydelse.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande placering av kvinnor
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju41 yrkande 3 och med avslag på
motion 1997/98:Ju904 yrkande 21 beslutar anta det i moment 2 nämnda
lagförslaget såvitt avser 8 a § med den ändringen att paragrafen erhåller
den lydelse som reservanten föreslår i bilaga 3.
5. Kvinnoanpassat behandlingsinnehåll (mom. 4)
Kia Andreasson (mp) och Tanja Linderborg (v) anför:
Vi anser att det finns ett klart behov av förändringar när det gäller
verkställighetsinnehållet så att det bättre svarar mot de behov som kvinnliga
intagna har. Detta är särskilt viktigt eftersom kvinnor inom kriminalvården har
helt andra erfarenheter än intagna män. Kvinnorna har i många fall utsatts för
våld och övergrepp. Dessa skillnader måste beaktas vid utformningen av program
m.m. inom kriminalvården.
Vad vi nu anfört gör sig även gällande inom frivården eftersom de flesta
kvinnor som döms för brott döms till frivårdspåföljd.
Ett annat problem när det gäller kvinnor inom kriminalvården är att de ofta
skiljs från sina barn i samband med att de börjar avtjäna straffet. Eftersom
kvinnoanstalterna är få blir många kvinnor placerade långt från sina barn och
övriga anhöriga. I de fall barnet omhändertagits av de sociala myndigheterna
accentueras denna problematik. För att undvika att kvinnorna diskrimineras
måste som vi ser det närhetsprincipen - när det gäller kvinnliga intagna -
beaktas i högre utsträckning.
Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av vad vi nu
anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kvinnoanpassat behandlingsinnehåll
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju922 yrkande 8,
1997/98:Ju929 yrkandena 2 och 8 samt 1997/98:A807 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5.
6. Permissionsregler (mom. 5)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Maud Ekendahl (m)
och Jeppe Johnsson (m) anför:
Vi anser att reglerna om permissioner bör vara restriktiva. Själva beslutet om
permission bör vidare beviljas med utgångspunkt i en för den intagne fastlagd
plan. Detta gör sig särskilt starkt gällande för återfallsförbrytare.
Skyddsintresset bör väga tyngre än den intagnes intresse i dessa fall. Staten
måste på detta sätt ta sitt ansvar för medborgarnas säkerhet.
Ett sätt att strama upp permissionerna skulle enligt vår mening kunna vara
att använda systemet med elektronisk övervakning när den intagne befinner sig
utanför anstalten. En sådan ordning skulle även kunna användas vid frigång. En
utvidgning av användningsområdet för intensivövervakning bör som vi ser det
föregås av en försöksverksamhet.
Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder med anledning av
vad vi nu anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande permissionsregler
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med anledning
av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 25, 1996/97:Ju903 yrkande 25 (delvis),
1997/98:Ju904 yrkande 26, 1997/98:Ju910 yrkande 26 och 1997/98:Ju38
yrkande 2
dels antar det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 32 § första,
andra och tredje styckena,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservation 6.
7. Elektronisk övervakning vid utslussning (mom. 6)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Jag anser att systemet med intensivövervakning med elektronisk kontroll bör
kunna användas i slutfasen av ett fängelsestraff. Detta bör kunna ske som ett
led i arbetet med att slussa ut den intagne från anstalten, dvs. i ett s.k.
back door-system.
Regeringen bör återkomma med ett lagförslag.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande elektronisk övervakning vid utslussning
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju903 yrkande 25 (delvis) och
1997/98:Ju910 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 7.
8. Kostnadsansvaret för § 34-placering (mom. 7)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp),
Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m) och Tanja Linderborg (v) anför:
Vi anser att de missbrukare som påbörjat missbruksbehandling inom
kriminalvården bör ges bättre möjligheter att fullfölja påbörjad
behandlingsplan. I annat fall riskerar de resurser som dittills lagt ner på
behandlingen att bli till ingen nytta.
Med en hårt ansträngd ekonomi i många kommuner finns en risk att behandling
som bör komma till stånd uteblir därför att kommunerna inte anser sig ha råd
med den. Behandlingsmöjligheterna blir på detta sätt olika i olika delar av
landet.
En lösning på detta skulle vara att låta kriminalvården ta över det
ekonomiska ansvaret.
Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av vad vi nu
anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande kostnadsansvaret för § 34-placering
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju503 och 1997/98:Ju929
yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservation 8.
9. Beslutanderätten om § 34-placering (mom. 8)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
Vi anser att frågan om en intagen skall beviljas placering enligt 34 § KvaL bör
prövas av respektive kriminalvårdsmyndighet i de fall den intagne har dömts
till högst två års fängelse. På detta sätt blir beslutsordningen mer
ändamålsenlig.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om lagändring.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande beslutanderätten om § 34-placering
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju510 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 9.
10. Vaktbolag inom kriminalvården (mom. 9)
Kia Andreasson (mp) och Tanja Linderborg (v) anför:
Vi anser att den repressiva delen av den statliga verksamheten måste hållas fri
från privata vinstintressen. Vi anser att detta är av elementär betydelse för
de enskildas rättssäkerhet. Förslaget i denna del bör därför avslås.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande vaktbolag inom kriminalvården
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju40 och med bifall till motion
1997/98:Ju41 yrkande 4 avslår
dels det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 61 a §,
dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
11. Underrättelse till målsägande vid fängelse (mom. 10)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
Vi anser att det inte föreligger tillräckligt starka skäl för en begränsning av
underrättelseskyldigheten gentemot målsägande. Som vi ser det innebär
regeringens förslag en gradering av vilka målsägande som har skyddsvärde, och
vi kan redan av principiella skäl inte ställa oss bakom en sådan ordning.
Härtill kommer att - i den mån en intagen kan antas vara i behov av skydd när
han vistas utanför anstalten - skyddsbehovet får tillgodoses på annat sätt.
Regeringens förslag om inskränkning av underrättelseskyldigheten bör alltså
avslås.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande underrättelse till målsägande vid fängelse
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju38 yrkande 5 antar det i moment
2 nämnda lagförslaget såvitt avser 35 § med den ändringen att paragrafens
andra stycke utgår.
12. Underrättelse till målsägande vid rättspsykiatrisk vård (mom. 11)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp) och
Jeppe Johnsson (m) anför:
Vi anser att reglerna om underrättelse till målsägande i lagen om
rättspsykiatrisk vård inte är till fyllest. Visserligen finns det möjlighet att
begära underrättelse om beslut att patienten skrivs ut. Detta gäller dock bara
om särskild utskrivningsprövning skall ske. Enligt vår mening bör dock
underrättelseskyldighet föreligga även när sådan föreskrift inte meddelats. Med
en sådan ändring skulle brottsoffrens ställning förbättras.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till lagändring.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande underrättelse till målsägande vid rättspsykiatrisk vård
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A806 yrkande 12 och
1997/98:A804 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 12.
13. Psykiskt störda lagöverträdare (mom. 15)
Tanja Linderborg (v) anför:
Jag anser att det är otillräckligt att bara kartlägga behovet av vård för de
psykiskt sjuka i fängelserna. Frågan måste ses i ett mer principiellt
perspektiv. Dessa lagöverträdare bör inte dömas till straff utan till vård. Jag
vill också framhålla att denna grupp far mycket illa och tar skada av att
vistas i fängelse.
Åtgärder inom kriminalvården är inte tillräckligt för att åstadkomma
förbättringar. Reglerna på området bör återgå till vad som gällde före 1991 års
lagändring.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till lagändring.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande psykiskt störda lagöverträdare
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju41 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 13.
14. Rättspsykiatrisk vård i avvaktan på dom (mom. 16)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp),
Rolf Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Vi anser att möjligheterna till rättspsykiatrisk vård i avvaktan på dom bör
vara lika oavsett om den rättspsykiatriska undersökningen gjorts på en statlig
klinik eller en klinik som bedriver undersökningsverksamheten på entreprenad. I
dag innebär de skilda reglerna på området att patienten transporteras flera
gånger i avvaktan på vården, om han genomgått undersökningen på en statlig
undersökningsklinik. Dessa transporter påverkar naturligtvis innehållet i
vården. Härtill kommer att förfarandet inte framstår som rationellt.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till lagändring.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande rättspsykiatrisk vård i avvaktan på dom
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju502 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 14.
15. Barn med föräldrar i anstalt (mom. 17)
Ingbritt Irhammar (c), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd) och Tanja
Linderborg (v) anför:
Vi anser att barn som har någon förälder som sitter i fängelse precis som alla
andra barn har behov av sina föräldrar. Situationen för dessa barn blir sällan
tillräckligt uppmärksammad. Enligt vår mening försätts dessa barn ofta i en
situation som innebär att intentionerna bakom FN:s barnkonvention inte
uppfylls. Enligt vår mening krävs en rad åtgärder för att förbättra situationen
för dessa barn.
Kriminalvårdsanstalterna är sällan anpassade för att den intagne skall kunna
ta emot besök av barn. En lösning på detta vore att inrätta särskilda
besökslägenheter. Vid sådana tillfällen bör barnpsykologisk expertis finnas
till hands.
För att motverka de negativa effekterna av alltför sporadiska kontakter
mellan barnet och den intagne föräldern bör vidare frågan om den intagnes
relation till barnet uppmärksammas särskilt vid anstaltsplaceringen.
Regelverket inom kriminalvården bör dessutom anpassas så att de intagna som
har barn får lättare att hålla kontakt med dem.
En annan åtgärd skulle kunna vara att anordna familje- och samlevnadskurser
för intagna och deras familjer.
Ytterligare en åtgärd för att förbättra situationen för dessa barn vore att
låta intagna få s.k. särskild permission vid tillfällen där förälderns närvaro
kan antas ha stor betydelse för barnet, exempelvis skolavslutningen.
Vi vill även betona att det kan finnas anledning att vidta åtgärder inom
socialtjänsten. Sålunda bör enligt vår mening barnpsykologisk expertis kunna
medverka när beslut skall fattas rörande barn vars förälder tagits in i
anstalt. Vidare bör socialtjänsten särskilt uppmärksamma det behov av stöd som
uppkommer efter frigivningen.
Det bör ankomma på regeringen att vidta lämpliga åtgärder och återkomma till
riksdagen med de förslag till lagändringar som kan vara påkallade.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande barn med föräldrar i anstalt
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju512 yrkandena 1, 2, 4 och
6, 1997/98:Ju506 yrkandena 1-3 och 5-8 samt 1997/98:Ju39 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 15.
16. Disciplinstraff för livstidsdömda (mom. 18)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
Vi anser att det är oacceptabelt att livstidsdömda inte kan åläggas någon
direkt kännbar disciplinär bestraffning om de uppför sig illa eller begår brott
under tiden som fängelsestraffet verkställs.
För att komma till rätta med problemet kan vi tänka oss en rad nya åtgärder.
Antalet permissioner kan minskas för dem som missköter sig. Vidare bör
inskränkningar i möjligheten att ta emot besök kunna utgöra en effektiv åtgärd.
Slutligen vill vi nämna möjligheten att införa löneavdrag.
Regeringen bör få i uppdrag att utreda frågan om ett nytt system för
disciplinåtgärder.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande disciplinstraff för livstidsdömda
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 26,
1997/98:Ju904 yrkande 27 och 1997/98:Ju38 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 16.
17. Hårdare kontroll mot narkotika (mom. 19)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Maud Ekendahl (m),
Rolf Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Vi anser att det är en förutsättning för en anpassning av den intagne till ett
hederligt liv att fängelserna kan hållas fria från narkotika. Narkotikafria
anstalter är också av betydelse när det gäller att bekämpa våldet mellan de
intagna. Av RSS-rapporten drar vi slutsatsen att det är angeläget att
intensifiera kampen mot narkotikan på anstalterna.
Det behövs enligt vår mening flera åtgärder på området. I det sammanhanget
vill vi framhålla följande. Möjligheterna till provtagning måste användas i
fortsatt stor utsträckning. Dessutom bör narkotikavisitationer göras ofta och
regelbundet. Vidare bör urinprov vara vanligt förekommande. Ytterligare en
åtgärd skulle kunna vara att besöken kontrolleras på så sätt att besökaren och
den intagne skiljs åt med hjälp av en glasskiva. Slutligen bör narkotikahundar
användas.
Till de förslag vi nu anfört skall läggas att det i RSS-rapporten föreslås en
rad åtgärder, bl.a. införandet av ett system med kontantlös handel.
Regeringen bör vidta lämpliga åtgärder och återkomma med förslag till
erforderliga lagändringar.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande hårdare kontroll mot narkotika
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju38 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 17.
18. Datorer (mom. 21)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
Vi anser att intagna i kriminalvårdsanstalt inte bör få ha egna datorer eller
disketter. Sådan utrustning är svår att kontrollera, och den kan användas för
att planera nya brott. Programvara som innehåller pornografi bör inte heller få
förekomma eftersom den kan antas försvåra rehabiliteringen av vissa intagna.
Däremot bör intagna ges tillgång till datorer m.m. för allvarligt syftande
studier.
Regeringen bör bevaka utvecklingen när det gäller Kriminalvårdsstyrelsens
föreskrifter.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande datorer
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju501 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 18.
19. Internationellt verkställighetssamarbete (mom. 22)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
Vi anser att utländska brottslingar som döms till fängelse här i landet inte
bör avtjäna straffet här, om de skall utvisas efter det att straffet
verkställts. Det nu föreliggande tilläggsprotokollet till
överförandekonventionen är ett steg i rätt riktning. Så snart ett erforderligt
antal stater undertecknat protokollet bör Sverige verka för att protokollet kan
börja tillämpas.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag om
godkännande av protokollet och de lagändringar som kan behövas.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande internationellt verkställighetssamarbete
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju513 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 19.
Regeringens lagförslag
Utskottets lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 37 kap. 2 § brottsbalken skall ha följande lydelse.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
| 37 kap. 2 § |
-------------------------------------------------------
|Regeringen förordnar | Regeringen eller den|
|ordförande och vice |myndighet som regeringen|
|ordförande i |bestämmer förordnar|
|övervakningsnämnderna. |ordförande och vice|
|Vice ordföranden tjänstgör |ordförande i|
|vid förfall för |övervakningsnämnderna. |
|ordföranden i dennes |Vice ordföranden tjänstgör|
|ställe. Vid förfall för |vid förfall för|
|både ordföranden och vice |ordföranden i dennes|
|ordföranden förordnas |ställe. Vid förfall för|
|tillfällig ersättare av |både ordföranden och vice|
|kriminalvårdsstyrelsen. |ordföranden förordnas|
|Ordföranden, vice |tillfällig ersättare av|
|ordföranden och tillfällig |kriminalvårdsstyrelsen. |
|ersättare skall vara |Ordföranden, vice|
|lagfarna och ha erfarenhet |ordföranden och tillfällig|
|av tjänstgöring som |ersättare skall vara|
|domare. |lagfarna och ha erfarenhet|
| |av tjänstgöring som|
| |domare. |
--------------------------------------------------------
|Övriga ledamöter utses genom val. För dessa väljs lika|
|många ersättare. Val förrättas av kommunfullmäktige, om|
|övervakningsnämndens verksamhetsområde omfattar endast|
|en kommun, och annars av landstingsfullmäktige. Om det|
|inom nämndens verksamhetsområde även finns en kommun|
|som ej ingår i ett landsting, förrättas valet av|
|landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige med den|
|fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer|
|efter befolkningstalen. Ingår flera län eller delar av|
|län i övervakningsnämnds verksamhetsområde, fastställer|
|regeringen efter samma grunder antalet ledamöter och|
|ersättare för varje län eller del av län. |
| Landstingsfullmäktiges och kommunfullmäktiges val av|
|ledamöter eller ersättare skall vara proportionellt, om|
|det begärs av minst så många ledamöter i|
|landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige som|
|motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet|
|närvarande ledamöter delas med det antal personer som|
|valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal,|
|skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om|
|förfarandet vid sådant proportionellt val finns|
|bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt|
|valsätt. Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall|
|vid valet även den ordning bestämmas, i vilken de skall|
|kallas till tjänstgöring. |
| Ledamot och annan än tillfällig ersättare utses för|
|fyra år. Om en ledamot som har utsetts vid|
|proportionellt val avgår före tidens utgång, inträder|
|en ersättare enligt den ordning mellan ersättarna som|
|har bestämts vid valet. Avgår en ledamot eller|
|ersättare som inte har utsetts vid proportionellt val,|
|utses en ny ledamot eller ersättare för återstoden av|
|tiden. Tillfällig ersättare förordnas för högst sex|
|månader. |
| Då ledamot eller ersättare skall utses skall|
|övervakningsnämnden göra anmälan därom till den som|
|skall utse honom. |
--------------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 september 1998.
2. Förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Utskottets förslag |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
| 8 a § |
-------------------------------------------------------
|En kvinna skall normalt | En kvinna skall normalt|
|placeras i en anstalt som |placeras i en anstalt som|
|är avsedd för enbart |är avsedd för enbart|
|kvinnor. En kvinna får |kvinnor. En kvinna får|
|inte utan eget medgivande |inte utan eget medgivande|
|placeras i en annan |placeras i en anstalt där|
|anstalt. |även män placeras. |
-------------------------------------------------------
Reservantens förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservantens förslag |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
| 8 a § |
-------------------------------------------------------
|En kvinna skall normalt | En kvinna skall normalt|
|placeras i en anstalt som |placeras i en anstalt som|
|är avsedd för enbart |är avsedd för enbart|
|kvinnor. En kvinna får |kvinnor. Undantag kan|
|inte utan eget medgivande |medges om kvinnan själv|
|placeras i en annan |begär det och det finns|
|anstalt. |starka skäl för en annan|
| |placering. |
-------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................2
Motioner väckta med anledning av propositionen......2
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996....2
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997....4
Utskottet.............................................5
Ärendet.............................................5
Propositionens huvudsakliga innehåll................6
Behovet av en ny lag om verkställighet..............7
Särbehandling av långtidsdömda......................7
Kvinnor inom kriminalvården........................10
Bakgrund.........................................10
Placering........................................10
Behandlingsinnehållet............................11
Vistelser utanför anstalt..........................12
Permissionsregler m.m............................12
Kostnadsansvaret vid § 34-placering..............14
Beslutanderätten avseende § 34-placeringar.......15
Användning av vaktbolag inom kriminalvården........15
Underrättelse till målsägande......................16
Övriga frågor......................................17
Psykiskt störda lagöverträdare...................17
Behandling av psykiskt störda lagöverträdare...17
Rättspsykiatrisk vård i väntan på dom..........18
Barn med föräldrar på anstalt....................18
Disciplinåtgärder................................19
Narkotikabekämpning..............................20
Innehav av datorer...............................22
Internationellt verkställighetssamarbete.........22
Övrigt.............................................23
Hemställan.........................................23
Reservationer........................................26
1. En ny lag om verkställighet av fängelsestraff (mom. 1)26
2. En ny lag om verkställighet av fängelsestraff (mom. 1)26
3. Placering av kvinnor (mom. 3)...................27
4. Placering av kvinnor (mom. 3)...................27
5. Kvinnoanpassat behandlingsinnehåll (mom. 4).....28
6. Permissionsregler (mom. 5)......................28
7. Elektronisk övervakning vid utslussning (mom. 6)29
8. Kostnadsansvaret för § 34-placering (mom. 7)....29
9. Beslutanderätten om § 34-placering (mom. 8).....30
10. Vaktbolag inom kriminalvården (mom. 9).........30
11. Underrättelse till målsägande vid fängelse (mom. 10)30
12. Underrättelse till målsägande vid rättspsykiatrisk vård (mom. 11)31
13. Psykiskt störda lagöverträdare (mom. 15).......31
14. Rättspsykiatrisk vård i avvaktan på dom (mom. 16)31
15. Barn med föräldrar i anstalt (mom. 17).........32
16. Disciplinstraff för livstidsdömda (mom. 18)....33
17. Hårdare kontroll mot narkotika (mom. 19).......33
18. Datorer (mom. 21)..............................34
19. Internationellt verkställighetssamarbete (mom. 22)34
Bilagor
1. Regeringens
lagförslag......................................................................
....35
2. Utskottets
lagförslag......................................................................
........50
1. Förslag till lag om ändring i
brottsbalken.........................................50
2. Förslag till ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt..........................51
3. Reservantens förslag till ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt...............................52