I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag till anslag under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet och ett antal motioner som väckts under den
allmänna motionstiden åren 1996 och 1997.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag för utgiftsområdet som
uppgår till sammanlagt 21 034 miljoner kronor. De tyngsta anslagsposterna är
polisväsendet (11 474 miljoner kronor), domstolsväsendet (2 979 miljoner
kronor) och kriminalvården (3 376 miljoner kronor).
Med anledning av några av de motionsyrkanden som behandlas i betänkandet
föreslår utskottet flera tillkännagivanden till regeringen. Följande frågor tas
upp. Utskottet föreslår att regeringen skall uppmanas lägga fram ett förslag
för riksdagen om en nationell strategi mot miljöbrott. Vidare aktualiseras
frågan om oljeutsläpp i Östersjön. Här har regeringen efter riksdagens
initiativ tillsatt en utredning som nyligen fått förlängd tid; utskottet, som
anser det otillfredsställande att ärendet på detta sätt fördröjs, utgår nu från
att en proposition kan läggas fram före utgången av år 1998. Utskottet föreslår
vidare en för hela landet gemensam utbildning för nämndemän. Utskottet
förespråkar också åtgärder för att förbättra indrivningen av avgiften till
brottsofferfonden från fängelsedömda och anser dessutom att
Brottsofferutredningen bör få tilläggsdirektiv beträffande åtgärder för att
stödja brottsoffret i kontakten med bl.a. försäkringsbolag.
Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.
I ärendet har samtliga partier utom Socialdemokraterna avlämnat reservationer
och särskilda yttranden. Sammanlagt föreligger 52 reservationer och 17
särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 1997/98:1 utgiftsområde 4 Rättsväsendet har regeringen föreslagit
att riksdagen
1. godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordar
under avsnitt 2 Rättsväsendet,
2. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet
enligt följande uppställning:
För en förteckning över motionerna i nummerföljd, se bilaga 1.
Inledning
1996/97:Ju36 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effektivisering av rättsväsendet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om besparingar inom rättsområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättspolitisk strategi.
1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för en kriminalpolitisk samsyn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkter för kriminalpolitiken.
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principer för det brottsförebyggande arbetet.
1997/98:Ju931 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samlad strategi för rättsväsendets organisatoriska förändringar
och om att rättväsendets problem bör lösas i separata steg utan att
riktlinjerna för utformningen av det framtida rättsväsendet måste slås fast av
riksdagen.
Utgiftsramen
1997/98:Ju903 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilt närpolisen skall ges möjlighet att vidta adekvata
åtgärder mot vardagsbrottsligheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att göra det möjligt för åklagarna att agera
snabbt mot vardagsbrottsligheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framför allt läns- och kammarrätternas behov av ökade medel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att ta hänsyn till ett framtida ökat behov av
häkten och anstalter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att resurser som frigörs genom att anstalter kan läggas ned bör
överföras till frivården,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anpassning av anstalter efter barns och föräldrars behov av umgänge,
10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt
uppställning:
-------------------------------------------------------
|Anslag | Regeringens |Anslagsförändring|
| | förslag | |
-------------------------------------------------------
|A 1 | 10 956 709 | 200 000|
|Polisorganisationen | | |
-------------------------------------------------------
|B 1 | 634 605 | 50 000|
|Åklagarorganisationen | | |
-------------------------------------------------------
|C 1 Domstolsväsendet | 2 979 279 | 75 000|
-------------------------------------------------------
|D 1 Kriminalvården | 3 376 390 | 100 000|
-------------------------------------------------------
|F 1 Brottsförebyggande | 46 864 | 5 000|
|rådet | | |
-------------------------------------------------------
|Summa för | 17 993 847 | +430 000|
|utgiftsområdet | | |
-------------------------------------------------------
1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om polisväsendet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åklagarväsendet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om domstolsväsendet,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens neddragning av kriminalvården,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kriminalvården.
1997/98:Ju913 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen med följande
ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt följande uppställning:
--------------------------------------------------------
|Rättsväsendet | Regeringens |Anslagsförändring|
| | förslag | |
--------------------------------------------------------
|A 1 Polisorganisationen | 10 956 709 | +54 000|
--------------------------------------------------------
|A 2 Säkerhetspolisen | 516 984 | -50 000|
--------------------------------------------------------
|E 1 | 1 283 651 | +36 000|
|Kronofogdemyndigheterna | | |
--------------------------------------------------------
|F 3 Gentekniknämnden | 2 218 | +3 000|
--------------------------------------------------------
|F 4 | 9 356 | +1 000|
|Brottsoffermyndigheten | | |
--------------------------------------------------------
|F 6 Rättshjälpskostnader | 758 544 | +96 000|
|m.m. | | |
--------------------------------------------------------
|Summa: | | +140 000|
--------------------------------------------------------
1997/98:Ju923 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen till anslag A 1 Polisorganisationen för 1998 anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 343 000 000 kr ökat anslag eller
11 299 709 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen till anslag B 1 Åklagarväsendet för 1998 anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 10 000 000 kr ökat anslag eller
644 605 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen till anslag C 1 Domstolsväsendet för 1998 anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 50 000 000 kr ökat anslag eller
3 029 279 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen till anslag D 1 Kriminalvården för 1998 anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 200 000 000 kr ökat anslag eller
3 576 390 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen till anslag F 4 Brottsoffermyndigheten för 1998 anvisar ett
i förhållande till regeringens förslag med 1 200 000 kr ökat anslag eller 10
556 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avveckling av Säkerhetspolisen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återanställning av administrativ personal inom
åklagarorganisationen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Rättsmedicinalverket,
16. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt Miljöpartiets förslag i tabellen,
1997/98:Ju931 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kriminella mc-gäng,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åklagarrekryteringen,
8(delvis). att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning,
9. att riksdagen beslutar att upphäva rättshjälpslagen (1996:1619) så att
försämringen av rättshjälpen inte träder i kraft,
10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande regeringens förslag
anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt uppställning:
1 Innebär minskat anslagssparande och medför ingen förändring i verksamheten.
1997/98:Jo543 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen till ett Informationscentrum för bioteknikfrågor för
budgetåret 1998 anvisar 3 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Riktlinjer för kommande budgetår
1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet för
åren 1999 och 2000 enligt tabell.
Polisväsendet
1997/98:Ju202 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om påskyndande av en rättvis
fördelningsmodell för fördelning av medel till den polisiära verksamheten i
länen.
1997/98:Ju203 av Stig Grauers och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att spåra och effektivt beivra all kriminell hantering av vapen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kontrollen vid våra gränser förstärks i syfte att förhindra
illegal vapeninförsel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökning av polisens personella och materiella resurser.
1997/98:Ju204 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att minska brottsligheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare resurser till polisen i Dalarna.
1997/98:Ju205 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att staten har förmåga att upprätthålla rättstryggheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpning i Sverige av överförbara delar av New York-modellen för
brottsbekämpning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om polisens resurser.
1997/98:Ju207 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade resurser till polisen.
1997/98:Ju208 av Barbro Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförandet av
Rikspolisstyrelsens fördelningsmodell vid fördelning av resurser mellan
polismyndigheterna.
1997/98:Ju211 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare
resurser till polisen.
1997/98:Ju212 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade resurser för Polisen i Örebro län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Polisen är tillgänglig för människor i hela Örebro
län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att utveckla Polisens organisation och förmåga.
1997/98:Ju214 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av polisens
arbetsuppgifter.
1997/98:Ju216 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens
prioriteringar.
1997/98:Ju218 av Patrik Norinder och Rolf Dahlberg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökade resurser till polisväsendet i Gävleborgs län.
1997/98:Ju223 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkning av närpolisverksamheten i Dalarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återanställning av den administrativa personalen inom Polisen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av medelstilldelning till polisverksamheten i Dalarna.
1997/98:Ju226 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska resurser
till Polisen i Stockholms län.
1997/98:Ju227 av Anita Johansson och Åsa Stenberg (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Polisens
arbetsmetoder mot vardagsbrottsligheten.
1997/98:Ju229 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en reformerad metod
för medelstilldelningen inom polisväsendet.
1997/98:Ju903 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återanställning av den civilanställda personalen inom polisen,
1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om närpolisverksamhetens betydelse,
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt sammansatt utredning
i syfte att skapa ett effektivt polisväsende med närhet till medborgarna i hela
landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilda hänsyn bör tas till en glesbygdsfaktor vid
medelstilldelning till polisen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om närpolisverksamheten.
1997/98:Ju911 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurser till Polisen.
1997/98:Ju923 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av polisförsörjningen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om riktlinjerna för en
framtida polisutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnader för Schengenmedlemskapet och Europolsystemet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av uniformerade poliser.
1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i närpolisorganisationen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att behålla gränskontrollerna,
1997/98:Ju931 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att New York-polisens arbetsmetod "zero tolerance policing"
(nolltolerans) ägnas stor uppmärksamhet från polisens sida och en bred
utvärdering från forskarhåll,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om polisens utredningsverksamhet,
1997/98:Ju933 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en nollvision och lokalbaserat polisarbete.
1997/98:K331 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkta resurser för polisen att utreda rasistisk och nazistisk
brottslighet.
1997/98:So653 av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att polisen måste ges adekvata resurser för att bekämpa våld och
misshandel.
1997/98:A456 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om större andel av polisresurserna till Stockholms län.
Åklagarorganisationen
1996/97:Ju13 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en nationell strategi för att bekämpa miljöbrott genomförs.
1996/97:Ju907 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av insatser för att utveckla en nationell strategi och
samordning av miljöbrottsbekämpningen.
1997/98:Ju301 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frågan om den nya
Ekobrottsmyndighetens möjligheter att bekämpa miljöbrott och dit hörande brott
vad gäller handel med djur och växter.
1997/98:Ju302 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till arbets- och
ansvarsförhållanden för Ekobrottsmyndigheten visavi Riksåklagaren i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten bör
framflyttas till den 1 januari 1999,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan mellan myndigheter i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagstiftning
som försvårar samverkan mellan myndigheter i enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategi för bekämpningen av miljöbrott.
1997/98:Ju303 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ekobrottsmyndigheten.
1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot internationell brottslighet avseende brott mot miljön,
växter och djur.
1997/98:Ju908 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Ekobrottsmyndigheten.
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samverkansformerna mellan polis och åklagare bör utvecklas.
1997/98:Ju912 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åklagarverksamhetens omorganisation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om polisväsendets omorganisation.
1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utarbeta strategier för att bekämpa miljöbrott,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts, under åklagarorganisationen, om miljöbrott,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den nya Ekobrottsmyndigheten.
1997/98:Ju927 av Catherine Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad handläggning av
ärenden avseende sexuella övergrepp mot barn inom polis-, åklagar- och
domstolsväsende.
1997/98:Ju931 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Ekobrottsmyndigheten.
1997/98:U215 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Kustbevakningen och åklagarmyndigheten i syfte att beivra
miljöbrott.
1997/98:So678 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär att utredningar och mål som rör
sexuella övergrepp mot barn skall prioriteras inom rättsväsendet.
Domstolsväsendet
1997/98:Ju401 av Ulla Löfgren och Lars Björkman (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nyvalsutbildning och fortbildning för nämndemän.
1997/98:Ju405 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
bevarande av nuvarande tre tingsrätter i Kalmar län.
1997/98:Ju407 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en framtida integration mellan de allmänna domstolarna och de
allmänna förvaltningsdomstolarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det framtida antalet tingsrätter och de möjligheter som den moderna
tekniken kan erbjuda,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar som krävs för
att komma till rätta med inställda domstolsförhandlingar i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
delgivning i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av
stämningsmannabehörigheten i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade delgivningsregler i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Ju408 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överflyttning av
registreringen av företagshypotek till Patent- och registreringsverket (PRV).
1997/98:Ju410 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag om höjning av nämndemännens arvoden till en rimlig nivå med hänsyn till
uppdragens omfattning och karaktär i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Ju412 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att bevara
tingsrätterna i Blekinge län.
1997/98:Ju413 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inläsningsarvode
till nämndemän i hovrätten.
1997/98:Ju414 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla
inskrivningsverksamheten vid tingsrätterna.
1997/98:Ju912 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bevarandet av domstolarnas sidofunktioner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principer för rättsväsendets organisation.
1997/98:Ju914 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inställda huvudförhandlingar i brottmål,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
delgivningsreglerna i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Ju931 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts mot nedläggning och sammanläggning av tingsrätter och länsrätter.
1997/98:T230 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den hotande nedläggningen av de små tingsrätterna.
1997/98:N308 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder för kortare handläggningstider i domstolarna,
inklusive Regeringsrätten.
Kriminalvården
1996/97:Ju505 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av
situationen inom kriminalvården.
1996/97:Ju507 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär sådan lagändring att noggrann kontroll av interner och
besökande kan genomföras i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Ju511 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med en redovisning
av narkotikabeslag på kriminalvårdsanstalterna före och efter
visitationspatrullernas avveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att på nytt bygga upp en effektiv narkotikabekämpning på
kriminalvårdsanstalterna,
3. att riksdagen hos regeringen begär en genomgång av lagstiftningen i syfte
att finna förslag för att underlätta arbetet med att bekämpa narkotikaförekomst
på kriminalvårdsanstalterna.
1996/97:Ju901 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om narkotika- och drogfria fängelser,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rymningar från slutna anstalter.
1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vård av intagna med psykiska problem.
1996/97:So657 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att våra anstalter skall vara helt drogfria och att
visitationspatruller skall återinföras.
1997/98:Ju501 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll av de
intagna och deras besökande.
1997/98:Ju504 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att som ett första steg skapa minst en drogfri anstalt inom varje
kriminalvårdsregion.
1997/98:Ju505 av Siri Dannaeus och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om vikten av
narkotikafria anstalter.
1997/98:Ju507 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om etablering av ett
kriminalvårdens hus på Gotland.
1997/98:Ju508 av Sigge Godin och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att den genomför "förnyelseprojekt inom rättsväsendet i
Jämtlands län".
1997/98:Ju509 av Göthe Knutson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bekämpningen av narkotika i kriminalvården,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett program i en offensiv
narkotikabekämpning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Ju511 av Krister Örnfjäder och Agne Hansson (s, c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Västerviks lämplighet som lokaliseringsort för kriminalvården.
1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
22. att riksdagen som sin mening ger till känna vad i motionen anförts om
narkotikafria fängelser,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fängelsetidens utnyttjande, permissioner och utbildning för de
intagna,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rymningar från slutna anstalter,
29. att riksdagen begär förslag om alternativa påföljder, som elektronisk
övervakning, samhällstjänst och villkorligt fängelse i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om narkotikafria kriminalvårdsanstalter,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vård av intagna med psykiska problem.
1997/98:Ju923 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av narkotikasituationen
på fängelser i enlighet med vad som anförts i motionen,
1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivårdspåföljderna,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om intagna med särskilda behov på grund av psykiska störningar.
1997/98:Ju929 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att närhetsprincipen skall vägas in vid effektivisering av
beläggningen på fängelserna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbättra och utveckla undervisningen på fängelserna,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om besökslägenheter.
1997/98:So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om narkotikafria fängelser.
1997/98:So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär att Kriminalvårdsstyrelsen ges i
uppdrag att snarast vidta nödvändiga åtgärder för att hålla samtliga anstalter
fria från narkotika.
Brottsförebyggande rådet
1997/98:Ju915 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c, m, fp, kd, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsekvensanalys av ekonomi- och resursbehovet för BRÅ:s nya
organisation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om BRÅ:s nya organisation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning och ekonomisk brottslighet.
1997/98:Ju920 av Karin Pilsäter och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
uppdrag till Brottsförebyggande rådet att motverka våld mot homosexuella.
Gentekniknämnden
1997/98:Jo543 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
10. att riksdagen beslutar att Sveriges konsumentråd bereds plats i
Gentekniknämnden i enlighet med vad som anförts i motionen.
Brottsoffermyndigheten
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinno- och brottsofferjourer,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslagen till brottsofferfonden.
1997/98:Ju914 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar återställa den ursprungliga ordningen avseende
finansieringen av Brottsofferfonden i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Ju926 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt grundstöd
till brottsofferjourerna.
1997/98:Ju931 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
8(delvis). att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning.
1997/98:Ju932 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statligt stöd till brottsofferjourerna,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som i
motionen anförts om administrativa rutiner för inbetalning till
Brottsoffermyndigheten i vissa fall,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjning av beloppet till Brottsofferfonden.
Ersättning för skador på grund av brott
1997/98:Ju905 av Peter Weibull Bernström och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten skall utbetala utdömt skadestånd till brottsoffren,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur skadestånd till
brottsoffer skall höjas, så att de bättre avspeglar den skada som brottsoffer
lider.
1997/98:Ju917 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari
yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten inom rimlig tid skall gå in och förskottera de utdömda
lagakraftvunna skadestånden i de fall där gärningsmannen inte betalar.
1997/98:Ju932 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsdirektiv till den pågående brottsofferutredningen.
1997/98:So607 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
skadeståndsfrågan att när dom fallit gällande barn, bör domstolen tillse att en
ansökan om skadestånd skickas till brottsoffernämnden.
Rättshjälpskostnader
1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av rättshjälpslagen.
Bidrag till brottsförebyggande arbete
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala trygghetsplaner.
1997/98:Ju930 av Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Brottsförebyggande Centrum i Värmland.
Utskottet
Inledning
Allmänt
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar anslag till bl.a. polisväsendet,
åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndigheterna,
Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden,
Brottsoffermyndigheten och rättshjälpskostnader. För år 1997 beräknas
utgifterna för rättsväsendet uppgå till 21 700 miljoner kronor. De tyngsta
posterna är polisen med 11 674 miljoner kronor, domstolsväsendet med 2 994
miljoner kronor och kriminalvården med 3 858 miljoner kronor.
För år 1998 har riksdagen bestämt utgiftsramen för rättsväsendet till
21 034 170 000 kr.
Inom rättsväsendets verksamhet kan urskiljas två huvudsakliga områden. Det
ena området rör kriminalpolitiken, sammanfattningsvis frågor om brott och
straff och, inte minst, frågor som rör brottsförebyggande verksamhet. Det andra
området rör rättskipningen och organisationen av rättsväsendet.
Den centrala uppgiften för rättsväsendets myndigheter är att värna den
enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Detta ger verksamheten inom
rättsväsendet en särställning i den statliga verksamheten, och den är en
förutsättning för ett fritt och demokratiskt samhälle. Uppgiften fullgörs bl.a.
genom att myndigheterna inom rättsväsendet förebygger och beivrar brott och
sörjer för verkställighet av utdömda straff. Inom rättsväsendet löses också
tvister, såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det allmänna. Vidare
verkställs rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg.
Verksamheten inom rättsväsendet är i princip av den karaktären att den är och
också fortsättningsvis skall vara en statlig angelägenhet. Detta ställer
särskilda krav på verksamheten. Sådana krav är t.ex. att polisen har resurser
att förebygga och bekämpa brott, att enskilda som vänder sig till domstolarna
kan få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid och att
verkställigheten av straff präglas av säkerhet och humanitet.
Kriminalpolitikens inriktning
Den kriminalpolitiska inriktningen bör enligt utskottets mening grundas på en
helhetssyn och på en inriktning av den allmänna politiken som leder till social
trygghet, en rättvis fördelning och ett samhälle som vilar på solidaritet
mellan människor. Hänsynen till brottsoffren är en del av den helhetssyn som
utskottet här gör sig till tolk för. Utskottet har alltså i fråga om den
huvudsakliga inriktningen av kriminalpolitiken ingen annan uppfattning än den
som framförs av regeringen.
Utskottet vill också understryka betydelsen av det brottsförebyggande arbetet
som en hörnsten i de kriminalpolitiska strävandena. Brottsligheten måste
angripas med en bred kriminalpolitisk ansats. Här är vissa delar av
samhällspolitiken särskilt betydelsefulla. Åtgärder för att främja en god
social utveckling och för att genom tidiga insatser motverka missbruk eller
utslagning är avgörande för att på sikt förhindra att människor dras in i en
kriminell livsstil. Utskottet delar alltså den i motion Ju910 (c) framförda
uppfattningen om vikten av att det brottsförebyggande arbetet koncentreras på
breda åtgärder som riktar sig till barn och ungdom och att föräldrar, skola och
föreningsliv engageras i det arbetet. Härom torde dock allmän enighet råda, och
något uttalande från riksdagen erfordras inte. Utskottet avstyrker alltså
bifall till motion Ju910 i denna del.
Däremot kan utskottet inte godta den betydligt mer inskränkta formulering av
de kriminalpolitiska målen som återfinns i motion Ju904 (m), som i princip
uppehåller sig vid frågor om brott, straff och brottsoffer. Särskilt vill
utskottet understryka att det visserligen, som anförs i motionen, är viktigt
att brott beivras och att straffsystemet upplevs som rättvist men att de
brottsförebyggande insatserna inte kan begränsas till dessa områden. Betydelsen
av samhällsutvecklingen i stort - och särskilt en minskad arbetslöshet - får
enligt utskottets mening inte underskattas. Utskottet avstyrker bifall till
motion Ju904.
Vad utskottet nu anfört hindrar naturligtvis inte att också
brottsbekämpningen har stor betydelse, och utskottet delar regeringens
uppfattning att våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet måste
prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova och
gränsöverskridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten och våld
mot kvinnor. Detsamma gäller brott med rasistiska inslag. Den prioriterade
brottsligheten består alltså av brott som, om de inte bekämpas, skulle kunna
komma att rubba grunderna för samhällsordningen och leda till att demokrati-
och frihetsidealen direkt eller indirekt sätts i fara.
I detta sammanhang måste utskottet dock också anmärka att det från
trygghetssynpunkt är väl så viktigt att den s.k. vardagsbrottsligheten
förhindras och, när den ändå inträffar, beivras. Det stora flertalet brott som
inträffar har den karaktären och de medför betydande skador för enskilda och
för samhället. Här torde också de brottsförebyggande insatserna, särskilt bland
barn och ungdom, kunna få avsevärd effekt. Utskottet vill i detta sammanhang
nämna regeringens brottsförebyggande program som presenterades år 1996 och som
nu genomförs i hela landet med stöd från Kommittén för brottsförebyggande
arbete. En grundtanke i programmet är att stödja och främja det medborgerliga
engagemanget och samverkan mellan myndigheter, företag, organisationer och
enskilda i lokal brottsförebyggande verksamhet.
Det framtida rättsväsendet
Ett väl fungerande rättsväsende är av fundamental betydelse för att
upprätthålla den demokratiska rättsstaten. Rättsväsendet skall hålla hög
kvalitet och vara kostnadseffektivt. En förutsättning för att kunna
upprätthålla rättssäkerheten och rättstryggheten är att rättsväsendet kan
hantera sina uppgifter på ett korrekt sätt och inom rimlig tid. Likaså är en
effektiv indrivning av skatter och avgifter av stor betydelse för statens
finanser.
Under senare år har stora förändringar skett i organisationen av flera av
rättsväsendets myndigheter och ytterligare omfattande utredningsarbete pågår.
Här kan nämnas närpolisreformen som tillsammans med andra organisatoriska
förändringar inom polisen medfört en genomgripande omorganisation av
polisverksamheten. Inom åklagarverksamheten infördes regioner som den
administrativa basen från halvårsskiftet 1996, och en liknande förändring
beträffande kronofogdemyndigheternas organisation infördes i år. För
kriminalvårdens del har en ny struktur med stormyndigheter som var och en
omfattar häkten, fängelser och frivård införts. En översyn av domstolsväsendets
organisation pågår inom Domstolskommittén (dir. 1995:102) som, efter flera
förseningar, kommer att lägga fram sina förslag i april nästa år. Den
1 december i år träder också den nya rättshjälpslagen i kraft där en
grundläggande tanke är att staten inte skall betala t.ex. ombudskostnader för
en person som har eller borde ha haft en rättsskyddsförsäkring. Rättshjälpen
kommer därmed i första hand att bli ett skyddsnät för den som inte kan få hjälp
på annat sätt.
Vid sidan av det organisatoriska förändringsarbetet har under senare år också
gjorts omfattande ändringar i de processuella regelsystemen i syfte att se till
att rättsväsendets resurser används där de bäst behövs. Här kan nämnas
införandet av prövningstillstånd till hovrätt och kammarrätt i vissa mål,
instansordningsreformen vid de allmänna förvaltningsdomstolarna och en ny
ärendelag.
Riksdagen har vidare antagit ett förslag som innebär en kraftig utvidgning av
åklagarens möjlighet att utfärda strafföreläggande. Ett strafföreläggande kan
alltså sedan den 1 juli i år även innefatta en villkorlig dom. Detta påverkar
arbetsbelastningen både på åklagarna och domstolsorganisationen.
I sammanhanget bör också nämnas att riksdagen under det gångna året avslagit
ett regeringsförslag om en minskning av antalet nämndemän och att regeringen
inför ett hotande nederlag i riksdagen återkallade en proposition om utvidgning
av systemet med prövningstillstånd i hovrätten.
Också samordningen av rättsväsendets informationsförsörjning har ägnats
särskild uppmärksamhet, och Brottsförebyggande rådet har övertagit ansvaret för
rättsstatistiken. Ett betydande arbete läggs nu ned på att utveckla statistiken
samtidigt som ansträngningar görs för att hålla tillbaka kostnaderna för den.
I motionerna Ju36 och Ju931 (båda fp) begärs att en rättspolitisk strategi
skall utarbetas. Grundtanken i motionerna är att reformarbetet för närvarande
företer en splittrad bild; riksdagen borde därför först slå fast riktlinjerna
för utformningen av det framtida rättsväsendet och först därefter bör
reformerna i detalj beslutas och genomföras. I motion Ju36 kritiseras dessutom
regeringens besparingspolitik på rättsväsendets område.
Utskottet vill först, liksom förra året, stryka under att alla förändringar
inom rättsväsendet måste bygga på en helhetssyn och på att konsekvenserna av
förslagen är väl belysta innan beslut fattas. Utskottet kan också se en tydlig
linje i regeringens och riksdagens politik under den innevarande
mandatperioden, en politik som bygger på att centralisera administrationen,
t.ex. inom polisen och kriminalvården, samtidigt som verksamheten i största
möjliga utsträckning fortsätter att vara decentraliserad. De administrativa
reformerna har enligt utskottets mening varit nödvändiga och har, vid sidan av
att åstadkomma en förbättrad administration, också syftat till att göra
rättsväsendet mer kostnadseffektivt. Också andra förändringar har företagits
med uttalat besparingssyfte. Utskottet, vars majoritet tillstyrkt dessa
reformer, har också vid ett flertal tillfällen understrukit att rättsväsendet
inte helt kan undantas från besparingskraven; enigheten har dock varit mindre
uttalad när det gäller den konkreta utformningen av besluten. En annan sak är
att riksdagen vid några tillfällen under år 1997 inte delat regeringens
uppfattning om reformbehovet på olika områden. Detta kan naturligtvis ge ett
intryck av ryckighet och brist på planering i reformarbetet men är knappast
något som regeringen bör lastas för.
Härutöver konstaterar utskottet med hänvisning till vad som nyss anförts, att
arbetet med att utforma det framtida rättsväsendet redan pågår. Någon anledning
att nu ge en utredning i uppdrag att komma med övergripande förslag finns inte.
Inte heller i övrigt finns i detta sammanhang anledning till kritik mot
regeringen. Motionerna Ju36 och Ju931 i aktuell del avstyrks.
Utgiftsramen och anslagen
Inledning
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens budgetförslag och de motioner
som väckts med anledning av budgetpropositionen och som avser fördelningen på
anslag inom rättsväsendet. Yrkandena framgår av tabell, se bilaga 2.
Utgiftsramen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en utgiftsram för rättsväsendet på 21
034 170 000 kr. Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet med regeringens
förslag.
Beslutet innebär att rättsväsendets ram höjs med 200 miljoner kronor.
Samtidigt fullföljs den besparing om 330 miljoner kronor för år 1998 som
riksdagen redan tidigare fattat beslut om. Vidare förs från ramen bort
64 miljoner kronor avseende uteblivna hyreskostnader inom kriminalvården.
Engångsvis tillförs utgiftsområdet 28 miljoner kronor. Härutöver har en del
tekniska justeringar gjorts.
För åren 1999 och 2000 beräknas utgiftsområdet till 21 647 respektive 22 304
miljoner kronor. Beslutet innebär endast justeringar som har sin grund i
beslutet avseende år 1998.
Av redovisningen i budgetpropositionen framgår att flera myndigheter inom
rättsväsendet har stora svårigheter att klara sina utgifter på det anslag som
riksdagen beslutat, medan andra har stora överskott. Sammanlagt räknar
regeringen med att 857 miljoner kronor mer kommer att förbrukas än vad som
anslagits för år 1997. Det finns dock ett betydande anslagssparande sedan
tidigare, främst inom kriminalvården. Riksdagens beslut bygger på att en stor
del av det samlade anslagssparandet tas i anspråk under de närmaste åren.
Dessutom tillförs utgiftsområdet som nyss nämnts en förstärkning på 200
miljoner kronor per år samtidigt som tidigare fattade beslut om besparingar
skall genomföras (se 1996/97:JuU3y). Sammantaget innebär detta att
anslagssparandet i stort sett förbrukas under den kommande treårsperioden
samtidigt som det blir möjligt med en kraftfull satsning på vissa områden.
- Regeringens förslag om fördelning på anslagen inom rättsväsendet innebär att
sammanlagt 862 miljoner kronor på tre år tillförs polisorganisationen. Också
åklagarverksamheten, det brottsförebyggande arbetet och Brottsförebyggande
rådet föreslås få väsentliga förstärkningar.
Utskottet vill här, som i sitt yttrande till finansutskottet (1997/98:JuU1y),
anmärka att en indragning av anslagssparandet i den omfattning som det nu är
frågan om kan få negativa konsekvenser på sikt. Om myndigheterna nämligen inte
kan räkna med att senare få tillgodogöra sig ett anslagssparande, t.ex. för
investeringar, utan finner att detta i stället måste användas för verksamheten
eller att det dras in till staten för att tillgodose behoven på andra håll
försvinner incitamentet till en långsiktig och god hushållning inom
myndigheterna; det sagda gör sig dock knappast gällande med någon större styrka
när ett högt anslagssparande uppstått på grund av ändrade förhållanden. Inom
t.ex. kriminalvården är den främsta orsaken till det höga anslagssparandet en
lägre beläggning än beräknat på häkten och anstalter.
I det följande kommer utskottet först att behandla anslagsyrkanden över
utgiftsramen, därefter fördelningen på anslag inom ramen och till sist frågor
som rör verksamheten och prioriteringar m.m. inom respektive anslag och som
utskottet ansett bör behandlas i budgetsammanhang.
Anslagsyrkanden över utgiftsramen
Riksdagen har bestämt utgiftsramen för rättsväsendet till 21 034 170 000 kr för
år 1998.
I motionerna Ju904 och Ju923 (båda m), Ju931 (fp), Ju903 (kd), Ju913 och
Jo543 (båda v) samt Ju925 (mp) framställs yrkanden om ändringar, huvudsakligen
ökningar, jämfört med regeringens förslag till enskilda anslag. Här bör nämnas
att utskottet i sitt yttrande till finansutskottet avstyrkte motionsyrkanden om
motsvarande ökningar av utgiftsramen för rättsväsendet för år 1998 (se
1997/98:JuU1y).
I motion Ju923 (m) föreslås förstärkningar till polisorganisationen (343
miljoner kronor), åklagarorganisationen (10 miljoner kronor), domstolsväsendet
(50 miljoner kronor), kriminalvården (200 miljoner kronor) och
Brottsoffermyndigheten (1,2 miljoner kronor). Sammanlagt rör det sig om en
ökning jämfört med den fastställda utgiftsramen på 604,2 miljoner kronor. I mer
allmänna ordalag föreslås motsvarande resursförstärkningar i partimotionen
Ju904 (m).
I motion Ju931 (fp) föreslås förstärkningar till polisorganisationen (45
miljoner kronor), åklagarorganisationen (6 miljoner kronor),
Brottsoffermyndigheten (6 miljoner kronor) och rättshjälpskostnader (65
miljoner kronor). Vidare föreslås att kriminalvårdens anslag minskas med 50
miljoner kronor; kriminalvården skall i stället utnyttja ytterligare en del av
sitt anslagssparande. Sammanlagt rör det sig om en ökning jämfört med den
fastställda utgiftsramen på 72 miljoner kronor.
I motion Ju903 (kd) föreslås förstärkningar till polisorganisationen (200
miljoner kronor), åklagarorganisationen (50 miljoner kronor), domstolsväsendet
(75 miljoner kronor), kriminalvården (100 miljoner kronor) och
Brottsförebyggande rådet (5 miljoner kronor). Sammanlagt rör det sig om en
ökning jämfört med den fastställda utgiftsramen på 430 miljoner kronor.
I motion Ju913 (v) föreslås förstärkningar till polisorganisationen (54
miljoner kronor), kronofogdemyndigheterna (36 miljoner kronor),
Gentekniknämnden (3 miljoner kronor), Brottsoffermyndigheten (1 miljon kronor)
och Rättshjälpskostnader (96 miljoner kronor). Vidare föreslås en minskning av
anslaget till Säkerhetspolisen med 50 miljoner kronor. Beträffande
Gentekniknämnden framförs motsvarande yrkande även i motion Jo543 (v).
Sammanlagt rör det sig om en ökning jämfört med den fastställda utgiftsramen på
140 miljoner kronor.
I motion Ju925 (mp) föreslås förstärkningar av åklagarorganisationen (10
miljoner kronor) och Rättsmedicinalverket (7 miljoner kronor). Vidare föreslås
en omfördelning från Säkerhetspolisen till polisorganisationen. Till den frågan
återkommer utskottet nedan. Sammanlagt rör det sig om en ökning jämfört med den
fastställda utgiftsramen på 17 miljoner kronor.
Som nyss framgått har riksdagen just beslutat om utgiftsramen för
rättsväsendet för år 1998; ett beslut som utskottet i sitt yttrande till
finansutskottet tillstyrkte. Ett bifall till här aktuella motionsyrkanden
skulle innebära att utgiftsramen överskrids. Motionerna avstyrks i här aktuella
delar.
Fördelningen på anslag
I motion Ju925 (mp) föreslås vissa omdisponeringar inom den av regeringen
föreslagna, och numera av riksdagen beslutade, utgiftsramen för rättsväsendet.
I motion Ju925 begärs alltså att anslaget till Säkerhetspolisen sänks med 50
miljoner kronor medan anslaget till polisorganisationen höjs i motsvarande
utsträckning.
Utskottet är inte berett att tillstyrka en sådan nedskärning av
Säkerhetspolisen som föreslås i motionen. Motion Ju925 i aktuella delar
avstyrks.
Sammanfattning
Regeringen har lagt fram ett förslag till fördelning av utgiftsramen på
anslagen inom Rättsväsendet, se bilaga 3.
Sammanfattningsvis innebär vad utskottet nu anfört att utskottet tillstyrker
regeringens förslag till fördelning på anslag inom utgiftsområde 4
Rättsväsendet för budgetåret 1998 och avstyrker motion Ju925 i här aktuell del.
Riktlinjer för kommande budgetarbete
Riksdagen har i det nyligen fattade beslutet om utgiftsramar för budgetåret
1998 också fattat beslut om preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 1999 och 2000. För utgiftsområde 4 innebär beslutet att
21 647 miljoner kronor respektive 22 304 miljoner kronor skall utgöra
riktlinjer för regeringens budgetarbete för åren 1999 och 2000.
I motion Ju925 (mp) begärs att de preliminära ramarna skall bestämmas till
ett 10 miljoner kronor högre belopp för respektive år att tillföras
åklagarorganisationen. Vidare begärs en omfördelning av 100 miljoner kronor
från Säkerhetspolisen till polisorganisationen.
Enligt utskottets mening saknas det anledning för utskottet att ta initiativ
till ändring av det nyligen fattade beslutet om riktlinjer vars innehåll
utskottet för övrigt tillstyrkte i sitt yttrande till finansutskottet
(1997/98:JuU1). Utskottet underströk i sitt yttrande osäkerheten i de
bedömningar som ligger till grund för den preliminära beräkningen av utgifterna
inom hela utgiftsområdet. Den osäkerheten gör sig i ännu högre grad gällande
när det handlar om beräkningen av enskilda anslag. Det finns alltså inte
anledning att nu pröva fördelningen på anslag såsom begärs i motionen, och den
avstyrks.
Polisväsendet
Inledning
Polisens verksamhet syftar till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet
och i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Det övergripande
målet för polisverksamheten är att minska brottsligheten och öka människors
trygghet.
Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Till
Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och
Polishögskolan. Till polisväsendet hör också Statens kriminaltekniska
laboratorium, som är en myndighet under Rikspolisstyrelsen.
Vid halvårsskiftet 1997 fanns det 23 609 anställda inom polisen. Av dem var
16 775 poliser. Sedan halvårsskiftet 1995 har det totala antalet anställda inom
polisen minskat med 1 150. Under budgetåret 1995/96 medgavs 992 frivilliga
pensionsavgångar, varav 737 för poliser.
Inom polisväsendet har omfattande organisatoriska förändringar genomförts
under de senaste åren. Utvecklingen mot att varje län skall utgöra en
polismyndighet håller på att avslutas. I dag finns det 27 polismyndigheter och
fr.o.m. årsskiftet kommer antalet att vara nere i 23, att jämföra med 113
myndigheter i december 1993. Ca 30 procent av polisens verksamhet är i dag
närpolisverksamhet fördelad på 472 närpolisområden.
Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott, ekonomisk brottslighet och brott med
rasistiska inslag är sedan tidigare prioriterade områden för polisen. Särskild
uppmärksamhet skall enligt vad regeringen nu anför också ägnas den grova och
gränsöverskridande brottsligheten, den s.k. mc-relaterade brottsligheten samt
våld mot kvinnor. Regeringen anser vidare att samhällets insatser mot
vardagsbrottsligheten skall öka. Närpolisen, som skall vara den drivande
kraften i detta arbete, skall förstärkas. Slutligen anför regeringen, såvitt
avser prioriteringar för det kommande året, att den brottsförebyggande
verksamheten skall växa och bli effektivare.
Mål och resultatredovisning
Som nämnts inledningsvis är målet för polisverksamheten att minska
brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Till polisens uppgifter hör
bl.a. att förebygga brott, övervaka den allmänna ordningen och säkerheten samt
bedriva spaning och utredning i fråga om brott. Polisen skall arbeta problem-
orienterat.
Såvitt gäller det ekonomiska utfallet anser utskottet att det finns anledning
att inledningsvis redogöra för de besparingar som ålagts polisen under de
senaste åren.
Den dåvarande borgerliga regeringen och Socialdemokraterna träffade i
september 1992 en överenskommelse om ett antal ekonomisk-politiska åtgärder i
syfte att stabilisera den svenska ekonomin. I enlighet med överenskommelsen
lämnade den borgerliga regeringen i propositionen Åtgärder för att stabilisera
den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) förslag på en rad olika områden. Bl.a.
föreslogs besparingar inom Justitiedepartementets område på sammanlagt 500
miljoner kronor. Besparingarna borde, enligt vad som anfördes i propositionen,
bl.a. göras genom rationaliseringar inom polisväsendet och genom ändrad
studiefinansiering för polisaspiranter. I ett enhälligt yttrande till
finansutskottet ansåg justitieutskottet att man borde godkänna vad som
förordats i propositionen (1992/93:JuU2y). Utskottet anförde bl.a. att
besparingar inom polisområdet i första hand borde göras genom administrativa
rationaliseringar och framhöll dessutom att indragningar i den operativa
polisverksamheten måste undvikas. Riksdagen beslutade också om en besparing med
500 miljoner kronor inom Justitiedepartementets område att genomföras
huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens område under en
treårsperiod (bet. 1992/93:FiU1, rskr. 134).
Vid behandlingen av 1995/1996 års budgetproposition återstod 175 miljoner
kronor av sparbetinget. Den nuvarande socialdemokratiska regeringen föreslog
därtill en besparing för det budgetåret med 235 miljoner kronor. Här bör
påminnas om att budgetåret 1995/96 var 18 månader långt. Majoriteten i
utskottet godtog detta förslag och hade inte heller något att erinra mot ett av
regeringen uppställt sparmål för budgetåren 1997 och 1998 om 600 miljoner
kronor för rättsväsendet (bet. 1994/95:JuU14 s. 19). Vad avsåg anslaget till
den lokala polisorganisationen, dvs. de medel som skulle fördelas till länen,
reserverade sig fyra partier. Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna
ville anvisa 297 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit, Centern 75
miljoner kronor och Miljöpartiet 35 miljoner kronor.
Av den ovannämnda besparingen om 235 miljoner kronor ålades
polisorganisationen att spara 215 miljoner kronor och Säkerhetspolisen
resterande 20 miljoner kronor. Härtill gjordes under budgetåret 1994/1995 ett
avdrag för produktivitetsförbättringar om 30 miljoner kronor samt genomfördes
en tidigare beslutad besparing om 45 miljoner kronor. Således har polisen under
en treårsperiod (1993/94-1995/96) ålagts besparingar på sammanlagt 790 miljoner
kronor (bet. 1996/97:JuU1 s. 18). Därefter har inga ytterligare besparingar
beslutats.
Polisen redovisade under budgetåren 1992/93-1994/95 ett sammanlagt
anslagssparande på drygt 860 miljoner kronor.
Under budgetåret 1995/96 uppnådde polisen sitt resultat med en förbrukning
som med 868 miljoner kronor översteg vad som anslagits för verksamheten. Den
höga utgiftsnivån beror enligt regeringen på att polisen inte har utnyttjat de
möjligheter att rationalisera verksamheten som funnits och fortfarande finns
och inte heller i tid har vidtagit de åtgärder som varit nödvändiga för att
anpassa sina kostnader till anslagsnivån (prop. 1997/98:1).
Företrädare för Rikspolisstyrelsen har vid en utfrågning inför utskottet
meddelat att överförbrukningen för år 1997 beräknas bli lägre än vad som
prognosticerats tidigare under året, eller drygt 400 miljoner kronor. Den ökade
medelstilldelningen tillsammans med att kreditbehovet bedöms bli lägre än för
innevarande år gör att man från Rikspolisstyrelsens sida utgår från att
polisväsendets ekonomi skall vara i balans vid utgången av år 1999 eller senast
år 2000.
Utskottet konstaterar att verksamheten inom polisen inom de närmaste åren
kommer att ha anpassats till medelstilldelningen. Det är enligt utskottet
emellertid inte tillfredsställande att de möjligheter till rationaliseringar av
verksamheten som finns inte utnyttjas fullt ut. Riksrevisionsverket (RRV)
definierade också i sin granskning av polisväsendet år 1996 ett antal hinder
för ett effektivt resursutnyttjande och redovisade hur hindren bör elimineras
(se RRV 1996:64 och bet. 1996/97:JuU1 s. 20).
Som utskottet framhöll vid behandlingen av förra årets budgetproposition ser
utskottet med allvar på de synpunkter som RRV framfört när det gäller
polisväsendets förmåga att få till stånd prioriteringar i verksamheten i
enlighet med statsmakternas intentioner.
Inom polisväsendet arbetar man nu med att genomföra förändringar för att
uppnå en bättre effektivitet. Utskottet utgår från att regeringen noga följer
detta arbete.
Såvitt gäller polisens verksamhetsresultat bör följande anföras:
Av budgetpropositionen framgår sammanfattningsvis att trots att polisväsendets
resurser mätt i antal producerade timmar minskade med 3,5 procent under år 1996
så ökade insatserna på de prioriterade områdena. Också antalet ärenden som
redovisades till åklagare inom de prioriterade områdena ökade under 1996. Den
totala utredningsbalansen ökade vilket bl.a. kan förklaras med ett ökat antal
ärenden och en minskad produktivitet. Balansläget vad gäller ekobrottsligheten
har dock förbättrats sedan arbetet med regeringens särskilda
balansavarbetningsuppdrag påbörjades.
Utskottet anser det vara otillfredsställande att produktiviteten vad avser
utredningsverksamheten inom polisväsendet sjunkit. I likhet med regeringen
anser utskottet att polisen måste vidta kraftfulla åtgärder vad avser såväl
metodutveckling som andra åtgärder för att öka produktiviteten. Utskottet utgår
från att regeringen noga följer ett sådant arbete.
Utskottet vill här även betona vikten av en förbättrad kvalitet i
polisväsendets resultatredovisning. Som regeringen anför i propositionen kommer
den nya modellen för redovisning av resultat som införts inom polisväsendet att
fr.o.m. 1997 efter hand bidra till en förbättrad resultatredovisning.
Anslaget till Polisorganisationen
Från anslaget till Polisorganisationen betalas kostnaderna för verksamheten vid
polismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen (med undantag av Säkerhetspolisen),
Rikskriminalpolisen, Polishögskolan och Statens kriminaltekniska laboratorium.
Regeringen föreslår för budgetåret 1998 ett anslag till Polisorganisationen
på 10 956 709 000 kr.
Enligt regeringens förslag höjs anslaget med 157 miljoner kronor och tillförs
polisen engångsvis 273 miljoner kronor. Dessa medel skall enligt regeringen
användas för att modernisera och effektivisera polisverksamheten och inte till
någon allmän sanering av polisens ekonomi. Anslagshöjningen skall bl.a.
användas till anställning av de 400 polisaspiranter som lämnar Polishögskolan
under 1997 medan engångsbeloppet skall satsas mot t.ex. den mc-relaterade
brottsligheten och för IT-projekt. Polisens anslagsram höjs härutöver med 50
miljoner kronor till följd av att det nya pass som skall införas den 1 januari
1998 medför merkostnader för polisen. Vidare har från polisens anslag 109,5
miljoner kronor överförts till det nya anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten och
8,1 miljoner kronor avseende medel för forskningen vid Polishögskolan till
anslaget F 1 Brottsförebyggande rådet. I anslaget för 1998 ingår också den i
förra årets budgetproposition aviserade minskningen av anslaget med 55 miljoner
kronor. Slutligen har vissa justeringar gjorts av anslaget vilka motsvaras av
ändrade utgifter.
I ett antal motioner yrkas att anslaget till polisorganisationen skall ökas i
förhållande till regeringens förslag.
I motion Ju903 (kd) yrkas en ökning med 200 miljoner kronor att användas i
polisens arbete mot vardagsbrottsligheten, i motion Ju913 (v) med 54 miljoner
kronor för att möjliggöra en återanställning av civilanställda administratörer
och i motion Ju925 (mp) med 50 miljoner kronor till en förstärkning av
närpolisverksamheten. I sistnämnda motion begärs dessutom en ökning av anslaget
med 100 miljoner kronor för vardera åren 1999 och 2000. För att intensifiera
insatserna mot kriminella mc-gäng yrkas i motion Ju931 (fp) en ökning av
anslaget med 45 miljoner kronor.
I motion Ju923 (m) yrkas ett ökat anslag med 343 miljoner kronor för att
möjliggöra en utveckling av polisens organisation och arbetsmetoder och ett
effektivare polisarbete på både nationell och internationell nivå; dessa extra
medel behövs vidare för att täcka kostnaderna för Schengenmedlemskapet och
Europolsamarbetet. I motion Ju904 (m) framhålls att de problem som finns inom
polisväsendet måste avhjälpas genom ytterligare resursförstärkning.
Utskottet behandlar anslagsyrkandena ovan i avsnittet Utgiftsramen och
anslagen.
Anslaget till Säkerhetspolisen
Regeringen föreslår ett anslag till Säkerhetspolisen på 516 984 000 kr.
I såväl motion Ju913 (v) som motion Ju925 (mp) yrkas att anslaget till
Säkerhetspolisen skall minskas med 50 miljoner kronor. I sistnämnda motion
begärs dessutom en minskning av anslaget med 100 miljoner kronor för vardera
åren 1999 och 2000. Avsikten är att få till stånd en successiv nedläggning av
Säkerhetspolisen.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Prioritering av olika slag av brottslighet
I motion Ju203 (m) yrkas att polisen skall prioritera åtgärder som syftar till
att begränsa tillgången på vapen i samhället i stort för att förebygga
våldsbrott. I motion Ju911 (m) begärs ökade resurser till polisen för att
användas i kampen mot de kriminella mc-gängen och i motionerna Ju205, Ju207 och
Ju211 (samtliga m) för att rättstryggheten skall kunna upprätthållas. I motion
Ju933 (fp) krävs särskilda enheter för att bevaka och bekämpa brott mot
kvinnor; detta bör ske inom ramen för en nollvision och lokalt polisarbete. I
motion K331 (m, c, fp, kd) begärs förstärkta resurser för utredning av
rasistisk och nazistisk brottslighet och, slutligen, i motion So653 (kd)
resurser för att bekämpa våld och misshandel.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att det är en uppgift för polisen att
utifrån statsmakternas uttalanden om de prioriteringar som bör göras,
tillämpliga straffskalor, lokala förhållanden m.m., fatta beslut om insatser
mot olika slag av brottslighet. Utskottet anser i likhet med regeringen att
polisen skall prioritera kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet, att särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova och
gränsöverskridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, brott med
rasistiska inslag samt våld mot kvinnor och att samhällets insatser mot
vardagsbrottsligheten skall öka. Utskottet utgår därför från att polisen
avsätter tillräckliga resurser för att bekämpa dessa typer av brottslighet.
Redan av denna anledning behöver inte motionerna Ju203, Ju911, Ju933, K331 och
So653 föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Inte heller behöver
motionerna Ju205, Ju207 eller Ju211 föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet avstyrker bifall till samtliga motioner.
I sammanhanget vill utskottet dock tillägga följande:
Våldsbrottsligheten minskade under 1996 med 1 procent jämfört med år 1995 och
statistiken för första halvåret 1997 tyder på att våldsbrotten, som framför
allt består av misshandel, fortsätter att minska. En viss ökning har dock skett
under det tredje kvartalet för år 1997. Regeringen anför i budgetpropositionen
att polisen har prioriterat kampen mot våldsbrottsligheten och avsatt mer
resurser för denna verksamhet än tidigare år. Satsningar har gjorts på såväl
det brottsförebyggande arbetet som utredningsverksamheten och som exempel nämns
att polisen ökat sina insatser vid tider och platser där risken för brott och
ordningsstörningar är som störst, t.ex. vid veckosluten och i stadskärnorna.
Emellertid har produktiviteten i utredningar av våldsbrottsärenden sjunkit. Som
anförts ovan anser utskottet att polisen måste vidta kraftfulla åtgärder vad
avser såväl metodutveckling som andra insatser för att vända den negativa
trenden.
Av budgetpropositionen framgår vidare att arbetet med att förebygga och
beivra våld mot kvinnor har utvecklats. Polisen driver flera projekt som rör
våld mot kvinnor i syfte att förebygga vidare brottslighet samt att förbättra
de polisiära förstahandsåtgärderna och därmed åstadkomma en snabbare lagföring
av gärningsmännen. En proposition med förslag till ytterligare åtgärder mot
våld mot kvinnor kommer att överlämnas till riksdagen under detta riksdagsår.
Vad gäller att förhindra användningen av vapen i samband med brott har 1995
års vapenutredning (dir. 1995:39) i uppdrag att göra en översyn av
vapenlagstiftningen i syfte att förebygga våldsbrott. Utvärderingen skall bl.a.
omfatta de skärpningar av lagstiftningen som genomfördes år 1992. I samband
därmed skall övervägas frågor om bl.a. förvaring av skjutvapen,
straffskärpningar, tillståndsgivning och återkallelse av tillstånd. Utredningen
kommer att presentera sitt förslag vid årsskiftet.
Av budgetpropositionen framgår såvitt avser de kriminella mc-gängen att
polisen kommer att tillföras ytterligare 30 miljoner kronor under år 1998 för
att kunna intensifiera sitt arbete med att slå mot organisationernas
grundstrukturer. Vidare övervägs i Justitiedepartementet nya regler om förbud
mot tillträde till lokaler samt utökade möjligheter till husrannsakan i vissa
fall. Kommittén för brottsförebyggande arbete har engagerats för att stödja
Helsingborgs kommun i dess arbete med att utforma en lokal handlingsplan mot
mc-brottsligheten. Slutligen skall här nämnas att regeringen inom kort kommer
att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att behandla frågor om
lagstiftningen med avseende på brottslighet som är knuten till vissa
organisationer, t.ex. vissa mc-klubbar. Utredningen skall bl.a. överväga om
aktivt deltagande i organisationer som sysslar med brottslig verksamhet bör
kriminaliseras.
Den nyss nämnda utredningen kommer även att omfatta rasistiska
organisationer. Utskottet vill för sin del kraftigt understryka det angelägna i
att all brottslighet med rasistiska förtecken uppmärksammas och beivras.
Respekten för alla människors lika värde måste upprätthållas.
Även narkotikabrottsligheten är ett prioriterat område för polisen. I motion
Ju925 (mp) anförs att i kampen mot denna typ av brottslighet är det viktigt att
våra gränskontroller behålls och förstärks.
I samband med Sveriges medlemskap i EU gjorde såväl regering som riksdag den
bedömningen att EG-fördraget ger möjligheter till fortsatta kontroller vid den
inre gränsen, dvs. gränsen mot andra medlemsstater i EU, men att dessa
kontroller borde utformas annorlunda än tidigare. Detta ledde till att
slumpmässiga kontroller, s.k. stickprovskontroller, vars enda grund är att en
vara förs över en gräns, inte längre får utföras. Vid behandlingen av denna
fråga i riksdagen underströk utskottet särskilt att stickprovskontrollerna för
länge sedan förlorat sin betydelse. Enligt vad utskottet erfarit har den
svenska tullen nämligen inte använt denna typ av kontroll på många år och
skälet till detta torde vara att stickprovskontroller inte är särskilt
effektiva (bet. 1995/96:JuU5y s. 5). Den metod som i stället används i dag är
s.k. selektiva kontroller för vissa varugrupper, däribland narkotika. Detta
innebär att kontrollobjektet tas ut med utgångspunkt i tullpersonalens allmänna
erfarenheter och kunskaper om smuggling.
Enligt budgetpropositionen har tullen gjort fler beslag under innevarande års
sju första månader än under hela 1995. Utskottet har inhämtat att mer än 90
procent av den narkotika som beslagtas kommer in till Sverige över den inre
gränsen, dvs. gränsen mot andra EU-länder. Den främsta orsaken härtill torde
vara Sveriges geografiska läge och kommunikationerna till Sverige.
Såvitt gäller polisen har denna prioriterat bekämpningen av
narkotikabrottsligheten genom att avsätta fler resurstimmar för verksamheten. I
budgetpropositionen redovisas emellertid bl.a. att antalet ärenden avseeende
grov narkotikabrottslighet varit något lägre 1996 än under 1995. Detta tyder
enligt Rikspolisstyrelsen på att resurserna för spaning och utredning av den
grova narkotikabrottsligheten har minskat.
I propositionen betonar regeringen starkt att all bekämpning av
narkotikabrottslighet såväl på gatuplanet som på regional och internationell
nivå måste ges hög prioritet samt att polisväsendet måste vidta särskilda
åtgärder för att förstärka bekämpningen av den grova narkotikabrottsligheten.
Utskottet delar till fullo regeringens uppfattning. Något uttalande från
riksdagens sida bör enligt utskottets mening inte göras med anledning av motion
Ju925, och den avstyrks.
Resursfördelningen inom polisen
Huvuddelen av medlen för den lokala polisorganisationen fördelas av
Rikspolisstyrelsen över länsramar, en för varje län. I flertalet län finns -
som inledningsvis framgått - bara en polismyndighet.
Utgångspunkten för medelstilldelningen till länen skall enligt
regleringsbrevet för polisväsendet avseende innevarande budgetår vara den
lägesbeskrivning beträffande åtgärder med avseende på ekonomi- och
verksamhetsplanering i länen som Rikspolisstyrelsen efter budgetdialog med
länspolismästarna redovisat i en skrivelse till Justitiedepartementet den 28
juni 1996. Av lägesbeskrivningen framgår bl.a. att den modell för
medelsfördelning mellan länen som tillämpats, den s.k. fördelningsmodellen,
skall låsas vid 1996 års nivå såvitt avser budgetåret 1997.
Fördelningsmodellen, som Rikspolisstyrelsen presenterade för regeringen i en
skrivelse den 16 december 1992 (RPS Rapport 1993:1) innebär i korthet att
länsramarna i huvudsak beräknas efter invånarantalet i länen men att hänsyn
också tas till storstädernas särskilda behov samt särskilda arbetsuppgifter i
länen såsom tunnelbanebevakning, fjällräddning och sjöpolisverksamhet.
I några motioner behandlas fördelningsmodellens utformning. I Ju202 och Ju208
(båda s) anförs att det brådskar med ett genomförande av en rättvis fördelning
av resurser, i motion Ju229 (s) begärs att metoden för medelstilldelning skall
reformeras och i motion Ju910 (c) att en särskild glesbygdsfaktor införs.
I ett antal motioner yrkas ökade resurser till ett visst särskilt angivet län
för, i vissa fall, särskilt angivna ändamål. I motionerna Ju204 (m) och Ju223
(kd) begärs ökade resurser till polisen i Dalarna för bl.a. förstärkning av
närpolisverksamheten där. I motion Ju212 (m) begärs ökade resurser till Örebro
län för att möjliggöra att polisen skall kunna vara tillgänglig i hela länet.
Ökade resurser begärs också till polisen i Gävleborgs län i motionen Ju218 (m)
och till Stockholms län i motionerna Ju226 (s) och A456 (fp).
Utskottet har vid tidigare budgetbehandlingar avstyrkt motionsyrkanden
liknande de nu aktuella, senast i betänkandet 1996/97:JuU1 (s. 23). Utskottet
utgick då från att Rikspolisstyrelsen vid fördelningen av medel mellan olika
län gör en avvägning av länens behov av polisiära insatser i enlighet med de
anvisningar som regeringen lämnat i sina planeringsdirektiv. Det fanns enligt
utskottet inte skäl för riksdagen att göra något uttalande i frågan.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motionerna Ju202, Ju204,
Ju208, Ju212, Ju218, Ju223, Ju226, Ju229, Ju910 och A456.
Närpolisverksamheten
Närpolisverksamheten bygger på att polisen arbetar problemorienterat i mindre
lokala enheter för att öka tryggheten i närsamhället. Närpolisen har stor
betydelse för att förebygga och bekämpa bl.a. inbrott, misshandel, skadegörelse
och gatulangning av narkotika. Inom sitt område svarar närpolisen för i princip
all slags polisverksamhet, dvs. att förebygga, ingripa mot och utreda begångna
brott samt att komma till rätta med ordningsstörningar. Till grund för
närpolisens arbete skall ligga det problemorienterade arbetssättet som bl.a.
går ut på att systematiskt definiera vilka förhållanden som orsakar och
underlättar brott och ordningsstörningar. Grundtanken är att detta skall
genomföras av närpolisen i samarbete med enskilda, myndigheter, föreningar och
näringsidkare.
Statsmakterna har under en följd av år uttalat att närpolisverksamheten skall
utgöra basen i polisens verksamhet. Senast vid förra årets budgetbehandling
förutsatte utskottet att utbyggnaden av närpolisverksamheten ges hög prioritet
på alla nivåer inom polisväsendet. Vidare betonade utskottet att
Rikspolisstyrelsen har till uppgift att övervaka och vara pådrivande i det
pågående reformarbetet (1996/97:JuU1 s. 25).
Enligt vad utskottet inhämtat vid en utfrågning med Rikspolisstyrelsen finns
i dag 472 närpolisområden. Av budgetpropositionen framgår att det enligt
polismyndigheternas redovisningar fanns ca 4 900 närpoliser den 30 juni 1997,
vilket motsvarar 30 procent av landets poliser. Detta innebär att
polismyndigheterna nu har uppnått eller närmat sig den antalsmässiga nivå på
närpolisverksamheten som man förutsatt i sin verksamhetsplanering.
Rikspolisstyrelsen anser att det problemorienterade arbetssättet har fått
visst genomslag inom närpolisverksamheten och lett till att de riktade
brottsförebyggande insatserna ökat.
Regeringen gör i propositionen bedömningen att närpolisverksamheten är på god
väg att nå den nivå där den kan utgöra basen i polisverksamheten. Enligt
regeringen måste närpolisverksamheten emellertid i högre grad än som sker i dag
styras av kunskap om lokala förutsättningar såsom befolkningsunderlag,
brottslighet och områdets struktur i övrigt. Antalet brott och brottslighetens
struktur har stora lokala variationer. Det brottspreventiva arbetet måste
därför ta sin utgångspunkt i en mycket god kartläggning och analys av den
lokala problembilden. Detta ger de olika aktörerna en gemensam
problembeskrivning att basera samverkan och åtgärder på. Regeringen betonar här
att det är viktigt att förmå kommunerna att satsa på brottsförebyggande arbete
genom att t.ex. anta brottsförebyggande program eller inrätta lokala
brottsförebyggande råd.
I budgetpropositionen prioriterar regeringen för år 1998 en förstärkning och
en utveckling av närpolisorganisationen för att denna skall kunna genomföra
förstärkta insatser mot vardagsbrottsligheten. Enligt regeringen krävs för
detta kraftfulla åtgärder för att höja kompetensen, utveckla former och metoder
för lokalt samarbete samt ett förbättrat teknikstöd. De nya resurser som enligt
regeringens förslag till budget skall tillföras polisväsendet skall därför till
betydande del förstärka närpolisen i kampen mot vardagsbrottsligheten. Medlen
skall till en del användas till förstärkning av de personella resurserna i
närpolisorganisationen. Hösten 1997 börjar också Polishögskolan utbilda
civilanställda för att i större utsträckning än i dag delta i
brottsutredningsverksamheten och på så sätt avlasta polispersonalen. Också
åklagarväsendet har tilldelats särskilda medel för att bidra till att höja
närpolisernas förundersökningskompetens.
I motion Ju904 (m) anförs att närpolisen skall fungera brottsförebyggande,
vara synlig - vilket enligt motion Ju923 (m) förutsätter att polisen är
uniformerad - och även utföra en stor del av brottsutredningsarbetet. Enligt
motion Ju910 (c) begärs en ökad satsning på närpolisverksamheten som skall vara
den naturliga basen för all polisverksamhet. Slutligen begärs i motion Ju925
(mp) att närpolisorganisationen skall förändras, bl.a. på så sätt att närpolis-
områdena skall ges en självständig organisation med eget budgetansvar.
Utskottet ser med tillfredsställelse att närpolisorganisationen nu utgör en
väsentlig del av polisverksamheten i länen. Enligt utskottets mening gäller det
också att säkra dess kvalitativa innehåll. I likhet med regeringen anser
utskottet därför att utvecklandet av kompetensen och kvaliteten nu är viktig
så att en anpassning sker till de krav och behov som styr verksamheten.
Innehållet i närpolisverksamheten måste också i högre utsträckning än i dag
styras av lokala förutsättningar som befolkningsunderlag, brottslighet och
områdesstruktur i övrigt. För att så skall bli fallet krävs, som regeringen
framhållit, framför allt att problemanalys och samarbetsmetoder förbättras.
När det gäller närpolisens betydelse i det brottsförebyggande arbetet, att
polisen skall vara synlig och att närpolisen också skall utföra
brottsutredningsarbete, har utskottet inte någon annan uppfattning än
motionärerna. Utskottet, som sedan länge varit pådrivande i fråga om
närpolisverksamheten, anser att den skall utgöra basen i polisens verksamhet.
Inom några år kan man, om den positiva utvecklingen fortsätter, vänta sig att
så också är fallet. Det saknas enligt utskottets mening skäl för riksdagen att
vidta någon åtgärd med anledning av motionerna Ju904 och Ju910 i nu behandlade
delar, och de avstyrks.
Såvitt gäller frågan om ett absolut krav på uniform behandlade utskottet ett
liknande yrkande i betänkandet 1996/97:JuU10 (s. 17). Utskottet konstaterade då
att de regler som finns härom syftar till att poliser normalt skall använda
uniform i tjänsten och fann inte anledning för riksdagen att uttala sig i
frågan. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till
motion Ju923 i nu behandlad del.
När det gäller yrkandet i motion Ju910 om en prioritering av
närpolisverksamheten i resurshänseende har utskottet inte någon annan
uppfattning än motionärerna. Enligt budgetpropositionen skall
närpolisorganisationen också förstärkas och utvecklas. Något riksdagens
uttalande härom behövs enligt utskottets mening inte och motionen avstyrks.
Vad slutligen gäller en större självständighet för närpolisområdena vill
utskottet peka på att det ankommer på polismyndigheten att bestämma om
delegation av budgetansvar. Detta innebär alltså att närpolisområdena redan i
dag kan ges - och i vissa fall också har givits - ett mer självständigt sådant
ansvar. Härigenom får motion Ju925 i denna del enligt utskottets mening anses
tillgodosedd. Motionen avstyrks.
Vissa organisatoriska frågor
I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motioner som rör bl.a. frågor om
metodutveckling och polisens organisation.
Förändrade arbetsmetoder
I motionerna Ju205 (m) och Ju931 (fp) anförs att polisen bör ägna New York-
polisens arbetsmetoder stor uppmärksamhet. Motionärerna i motion Ju227 (s)
anser att den svenska polisen inte bör anamma New York-polisens sätt att
arbeta. I motion Ju212 (m) yrkas att åtgärder skall vidtas för att utveckla
polisens organisation och förmåga t.ex. genom att utveckla ledarskapsfrågorna.
På senare tid har en av New York-polisen använd arbetsmetod - den s.k.
nolltoleransen - uppmärksammats i Sverige. Nolltolerans innebär i korthet att
polisen med kraft bekämpar alla brott - hur bagatellartade de än är - liksom
allt som kan betraktas som ordningsproblem. Grundtanken är att det finns ett
samband mellan oordning och brottslighet samt att mindre brott föder grövre
brott.
Vidare betonas resultatuppföljningen starkt inom New York-polisen. Chefen för
New York-polisen har två gånger i veckan genomgång med polischeferna och vid
dessa möten granskas brottsutvecklingen i de olika polisområdena med hjälp av
färsk brottsstatistik från det s.k. Compstat-brottsdatasystemet.
Utskottet har nyligen besökt New York för att studera polisens arbetsmetoder
där. En första reflektion är att förhållandena i New York och de vi har i
Sverige givetvis skiljer sig markant. Detta gäller såväl beträffande
brottslighetens omfattning som beträffande polisens arbetsförhållanden och
myndighetskultur. Detta hindrar emellertid inte att det finns inslag i New
York- polisens arbetsmetoder som är intressanta att studera. Detta görs också,
såväl av polisen som bland forskare.
Enligt utskottets mening är det närmast självklart att erfarenheterna från
New York inte går att direkt överföra till Sverige. Där finns emellertid en del
intressanta tankegångar som säkerligen kommer att påverka polisarbetet också
här. Frågan lämpar sig knappast för generella uttalanden i den ena eller andra
riktningen. Motionerna Ju205, Ju227 och Ju931 bör avstyrkas.
Såvitt gäller frågan om en utveckling av ledarskapsfrågorna inom polisen
kommer regeringen enligt propositionen att nu under hösten fatta beslut om
regler för rekrytering av chefer. Utskottet utgår från att de egenskaper som
där kommer att förutsättas för att komma i fråga som polischef anpassas till de
krav som kan komma att ställas på polischeferna i framtiden. Vidare pågår det
ständigt diskussioner om ledarskapsfrågorna. I regleringsbrevet för innevarande
budgetår för polisväsendet har Rikspolisstyrelsen också fått till uppgift att
stödja, utveckla och utbilda cheferna inom polisen i deras roll som
arbetsgivare. Någon åtgärd från riksdagen behövs inte och utskottet avstyrker
motion Ju212 i nu behandlad del.
Verksamhetsanpassning av arbetstiderna
I motion Ju216 (s) krävs en anpassning av arbetstiderna till de tider då
polisen bäst behövs.
Att arbetstiderna är verksamhetsanpassade är av avgörande betydelse för att
åstadkomma en effektivare polisverksamhet. Polisen skall också enligt
budgetpropositionen se till att det finns tillräckligt med personal i tjänst på
de tider och på de platser där den bäst behövs. I regleringsbrevet för
innevarande budgetår har som ett verksamhetsmål för Rikspolisstyrelsen
uppställts att verka för att arbetstiderna anpassas efter verksamhetens krav.
Rikspolisstyrelsen har att återrapportera till regeringen i vilken utsträckning
detta har uppnåtts. Någon åtgärd med anledning av motion Ju216 behövs inte.
Utskottet avstyrker motionen.
Polisutredningar
I motion Ju931 (fp) anförs att verkningsfulla åtgärder bör vidtas för att se
till att polisens utredningsverksamhet inte åsidosätts.
Enligt vad som redovisas i budgetpropositionen har utredningsverksamheten
fortsatt att uppvisa minskad produktivitet. Någon närmare analys till den
sjunkande produktiviteten har inte lämnats i polisväsendets årsredovisning.
I propositionen anför regeringen att de ytterligare resurser som tillförs
polisen under budgetperioden till stor del skall användas för IT-satsningar och
för att höja kompetensen hos personalen. Detta skall skapa förutsättningar för
en effektivare utredningsverksamhet.
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har gemensamt startat ett antal projekt
som syftar till att utveckla och effektivisera den samlade
brottsutredningsverksamheten samt till att förbättra och utveckla
samverkansformerna mellan polis och åklagare.
Såvitt gäller den kvalificerade brottsutredningsverksamheten har denna gått
mot en ökad specialisering. De flesta län har samlat sina resurser till en enda
länskriminalavdelning. Rikspolisstyrelsen bedömer att utredningarna av
komplicerade brott kommer att effektiviseras de närmaste åren.
Som nämnts tidigare anser utskottet det givetvis vara otillfredsställande att
produktiviteten i utredningsverksamheten sjunkit. Enligt vad som framgått ovan
har emellertid åtgärder vidtagits för att förbättra situationen. Utskottet
utgår från att resultatet härav noga följs. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet bifall till motion Ju931 i denna del.
Återanställning av civil personal
I motion Ju903 (kd) yrkas att det skall återanställas civil personal i
polisorganisationen.
I sitt budgetunderlag till regeringen har Rikspolisstyrelsen anfört bl.a. att
polismyndigheterna under år 1997 sagt upp eller anmält att man avser säga upp
804 civilanställda. De nu genomförda och planerade uppsägningarna av civil
personal försvagar enligt Rikspolisstyrelsen verksamheten och äventyrar på kort
sikt utvecklingsmålen för polisverksamheten. I nuläget kan antalet
civilanställda inte minskas ytterligare utan oacceptabla konsekvenser.
Vid en utfrågning inför utskottet har Rikspolisstyrelsen anfört att man snart
börjar vara i balans vad gäller personalnumerären. Vidare har företrädare för
styrelsen uppgivit att man vid de nedskärningar som krävts av flera skäl valt
att säga upp civilanställda i stället för poliser.
Enligt utskottets mening har minskningen av antalet civilanställda varit ett
ofrånkomligt resultat av arbetet med att anpassa verksamheten till
medelstillgången. Utskottet vill också erinra om att utskottet i inledningen av
besparingsarbetet uttalade att besparingar i första hand skulle göras på
administrationen och inte på den operativa polisverksamheten. Det är nu en
viktig uppgift i bedömningen av det framtida personalbehovet att finna en väl
avvägd sammansättning av personal inom polisen, bestående av såväl poliser som
administrativ personal och experter av olika slag. Detta har också regeringen
understrukit i regleringsbrevet till polisväsendet. Vidare har vissa åtgärder
vidtagits för att möta de konsekvenser som uppstått. Som exempel kan nämnas ett
ökat IT-stöd och kompetenshöjande åtgärder för den civila personalen. Mot
bakgrund av det sagda anser inte utskottet att det finns anledning för
riksdagen att göra något tillkännagivande i frågan. Bifall till motion Ju903 i
nu behandlad del avstyrks.
Utredningar angående polisorganisationen
I några motioner har begärts utredning av olika frågor rörande
polisorganisationen.
I motion Ju214 (fp) begärs en utredning om polisens arbetsuppgifter.
Utskottet behandlade i våras ett yrkande motsvarande det nu aktuella och
redogjorde där för pågående åtgärder (se bet. 1996/97:JuU10 s. 13 f).
Polisverksamheten - och inte minst närpolisverksamheten - inrymmer både
förebyggande och repressivt arbete. Närpolisen måste samverka med kommuner,
näringsliv, föreningar och enskilda. Det är dock enligt utskottets mening, och
som regeringen också understryker i propositionen, viktigt att polisen inte tar
på sig andra myndigheters arbetsuppgifter utan koncentrerar sig på de uppgifter
som de är utbildade för att utföra.
Av budgetpropositionen framgår att regeringen avser att uppdra åt
Rikspolisstyrelsen att utreda frågan om en utvidgad möjlighet att ta icke
polisutbildade personer i anspråk, bl.a. för att utföra vissa uppgifter som
normalt utförs av polisen. Uppdraget kommer även att innefatta frågan om vilka
andra åtgärder som kan vidtas för att komplettera det arbete som polisen utför
för att övervaka allmän ordning och säkerhet och för att förebygga brott.
Utskottet utgår från att såväl privata som offentliga alternativ kommer att
övervägas.
Genom uppdraget till Rikspolisstyrelsen får motionen enligt utskottets mening
anses tillgodosedd. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju214.
I motion Ju910 (c) anser motionärerna att den omorganisation som genomförts
inom polisen inte inneburit några effektivitetsvinster. Därför begärs en
parlamentarisk utredning med uppdrag att skapa ett effektivt polisväsende.
För att åstadkomma en bättre och effektivare polisverksamhet måste arbetet
med att reformera och rationalisera polisens verksamhet enligt utskottet
bedrivas långsiktigt.
Polisväsendet har nu genomgått en omfattande omorganisation som börjar nå
sitt slut. Regeringen har också nyligen beslutat om direktiv till en
parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda och lämna förslag om ändringar i
polisväsendets styrsystem i syfte att skapa en enkel, entydig och därmed
effektivare och mer ändamålsenlig beslutsstruktur (dir. 1997:121). Härtill
kommer att Rikspolisstyrelsen i juli beslutade om direktiv för en utredning om
en regional struktur för Polisen i vilken frågan om det länsöverskridande
samarbetet skall analyseras (POB-124-2910/97). Enligt utskottets mening får
motion Ju910 härigenom anses vara tillgodosedd. Utskottet avstyrker bifall till
motionen.
I motion Ju923 (m) begärs en särskild utredning för att studera hur
polisutbildningen kan utvecklas och reformeras. Motionärerna redogör bl.a. för
vilka utgångspunkter som enligt deras mening bör vara vägledande för
utformningen av en ny polisutbildning samt att frågor om geografisk placering,
huvudmannaskap m.m. bör ses över. I samma motion begärs också att regeringen
skall få i uppdrag att kartlägga polisförsörjningen på sikt, förslagsvis för
kommande tioårsperiod.
I juli 1995 fick en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet i uppdrag att se
över rekryteringen och utbildningen av poliser. I mars 1996 presenterades
promemorian Rekrytering och grundutbildning av poliser (Ds 1996:11). Regeringen
uppdrog därefter åt Rikspolisstyrelsen att detaljplanera en ny grundutbildning
för poliser. Uppdraget redovisades i maj 1998. Därefter har Rikspolisstyrelsen
fått i uppdrag att vidta de åtgärder som krävs för att göra det möjligt att
påbörja grundutbildning av poliser vid polishögskolan så snart som möjligt
efter den 1 januari 1998.
Frågan om polisutbildningens utformning har nyligen varit föremål för en
genomgripande översyn. Utskottet utgår från att utbildningen kommer att få det
innehåll som krävs för att förse alla verksamhetsgrenar inom polisen med
kompetent polispersonal. Med detta uttalande avstyrker utskottet bifall till
motion Ju923 i nu behandlad del.
Vad gäller frågan om polisförsörjningen har antagningen till en ny
grundutbildning inletts under 1997 och utbildningen startar i januari 1998.
Under år 1998 kommer 200 aspiranter att påbörja den nya polisutbildningen.
Regeringen anför i propositionen att antalet aspiranter måste öka de följande
åren.
Enligt regleringsbrevet för innevarande budgetår skall Rikspolisstyrelsen
bevaka att tillgång finns till det antal poliser som behövs för verksamheten
och vidare skall styrelsen vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga för att
säkerställa behovet. Utskottet utgår från att regeringen noga följer detta
arbete. Något särskilt uppdrag anser utskottet emellertid inte vara nödvändigt.
Utskottet anser att motion Ju923 i denna del bör avstyrkas.
Åklagarväsendet
Inledning
Målet för åklagarverksamheten är att se till att den som har begått brott
lagförs. Åklagarverksamheten skall bedrivas rättssäkert, effektivt och i nära
samarbete med polisen.
Åklagaren har en central roll inom rättsväsendet när det gäller att bekämpa
brottslighet. Till åklagarens uppgifter hör att leda förundersökningar, fatta
beslut i åtalsfrågor och föra talan om ansvar för brott vid domstol. Inom ramen
för förundersökningsledningen beslutar åklagaren om personella och reella
tvångsmedel av integritetskränkande natur såsom anhållande, kroppsbesiktning,
reseförbud och husrannsakan. Åklagaren kan också begränsa eller lägga ned en
förundersökning. Andra viktiga uppgifter som ankommer på åklagaren är att under
vissa förutsättningar utfärda strafföreläggande och besluta om
åtalsunderlåtelse.
Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott, ekonomisk brottslighet och brott med
rasistiska inslag är sedan tidigare prioriterade. Särskild uppmärksamhet skall
enligt vad regeringen nu anför också ägnas grov och gränsöverskridande
brottslighet, s.k. mc-relaterad brottslighet samt våld mot kvinnor. Regeringen
anser vidare att en ökad satsning skall ske på utbildning av och samverkan med
närpolisen.
En ny myndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet, Ekobrotts-
myndigheten, kommer att inrättas.
Åklagarorganisationen
Anslaget till Åklagarorganisationen
Regeringen föreslår ett anslag till Åklagarorganisationen på 634 605 000 kr.
Anslaget har tillförts 25 miljoner kronor för att möjliggöra för
åklagarväsendet att öka samverkan med och utbildning av närpolisen. Samtidigt
skall den i förra budgetpropositionen aviserade besparingen om 25 miljoner
kronor, som baserades på det rationaliseringsutrymme som omorganisationen
skulle föranleda, genomföras.
Enligt regeringens bedömning bör anslaget engångsvis för år 1998 tillföras 33
miljoner kronor. Den ansträngda ekonomin skulle annars riskera det fortsatta
reformarbetet. Resurstillskottet skall också skapa förutsättningar för att
reformarbetet skall kunna fortsätta med oförminskad kraft. Enligt Riksåklagaren
möjliggör resurstillskottet i första hand anställningar av ett trettiotal
åklagaraspiranter under år 1998. Resurstillskottet gör det enligt regeringen
också möjligt att öka utbildningsinsatserna.
Vidare minskas anslaget med 55,6 miljoner kronor som förs över till anslaget
B 2 Ekobrottsmyndigheten. Enligt regeringen motsvarar beloppet de befintliga
resurserna för bekämpning av ekonomisk brottslighet.
Slutligen har anslaget räknats upp med knappt 20 miljoner kronor som
kompensation för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. samt med
knappt 12 miljoner kronor med anledning av att lönekostnadspålägget ersätts med
försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. år 1998.
I motion Ju923 (m) begärs en ökning av anslaget med 10 miljoner kronor.
Anslagsökningen bör användas till bl.a. ny- eller återanställning av
administrativ personal, alternativt fler åklagare, samt för att ge åklagare
möjlighet att anlita särskild expertis och sakkunskap i komplicerade
brottsutredningar. Till det sistnämnda ändamålet, vilket även behandlas i
motion Ju904 (m), föreslås att 5 miljoner kronor skall avsättas särskilt.
I motion Ju931 (fp) yrkas att anslaget ökas med 6 miljoner kronor för att
ytterligare 18 åklagaraspiranter skall kunna antas och i motion Ju925 (mp) med
10 miljoner kronor för att möjliggöra återanställning av kanslipersonal. I
sistnämnda motion begärs motsvarande ökning också för åren 1999-2000. För att
ge åklagarna resurser att snabbt kunna agera mot vardagsbrottsligheten yrkas i
motion Ju903 (kd) att anslaget ökas med 50 miljoner kronor.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Mål och resultatredovisning
Som nämnts inledningsvis är målet för åklagarväsendet att se till att den som
begår brott lagförs och att detta sker på ett rättssäkert sätt.
Som framgår av budgetpropositionen har utvecklingen gått mot en minskande
andel lagföringar. Denna utveckling har, enligt vad utskottet inhämtat vid en
utfrågning med Riksåklagaren, fortsatt under de tre första kvartalen under år
1997. Utskottet delar regeringens uppfattning om att Riksåklagaren bör
analysera och identifiera vilka faktorer som ligger till grund för den
sjunkande andelen lagföringsbeslut. Utskottet vill dock också anmärka att
Riksåklagaren för utskottet även redovisat viss statistik som pekar på att
arbetssituationen nu förbättras genom att balanserna minskat och produktionen
ökat. I materialet finns dock också uppgifter som pekar på en högre belastning
på åklagarmyndigheterna, bl.a. har antalet inkomna ärenden från polisen ökat
efter sommaren.
Avslutningsvis skall här nämnas att regeringen den 20 november i år beslutat
att Riksrevisionsverket skall granska åklagarväsendets resursanvändning (dnr
Ju97/3956). Detta innebär att Riksrevisionsverket bl.a. skall granska rutinerna
för budgetering, prognoser och uppföljning inom åklagarväsendet. Uppdraget
skall redovisas senast den 13 februari 1998.
Lokalisering av åklagare, m.m.
I motionerna Ju910 och Ju912 (båda c) anförs att den så viktiga närheten mellan
åklagare och polis brutits i och med omorganisationen inom åklagarväsendet.
Såväl polisens som åklagarnas verksamhet bör enligt motionärerna finnas kvar på
samma platser som före omorganisationen. Vidare yrkas att samverkansformerna
mellan åklagare och polis skall utvecklas.
I budgetpropositionen påpekar regeringen att även om antalet
åklagarmyndigheter minskat kraftigt genom omorganisationen bedrivs
åklagarverksamhet alltjämt på samtliga orter som tidigare hade en
åklagarmyndighet. Omfattningen av verksamheten varierar beroende på behovet.
Verksamheten bedrivs antingen av fast stationerade åklagare eller genom att
åklagare kontinuerligt besöker orten i samband med förhandlingar i tingsrätten
eller för kontakter med polisen.
Samarbetet med polisen ökade enligt regeringen under budgetåret 1995/96. Så
hölls bl.a. en landsomfattande seminarieserie för 230 åklagare och poliser om
arbetsmetodik för utredning av våldsbrottslighet. Vidare tillsattes en för
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen gemensam styrgrupp med uppgift att
samordna och styra projekt som syftar till att utveckla och effektivisera den
samlade brottsutredningsverksamheten samt till att förbättra och utveckla
samverkansformer mellan polis och åklagare. Inom ramen för styrgruppens
verksamhetsområde har flera projekt genomförts, t.ex. införandet av
åklagarmentorer, dvs. en åklagare vid varje kammare har utsetts att vara mentor
för övriga åklagare och närpolis. Mentorernas uppgift är att svara för
samordning av frågor rörande den brottsutredande verksamheten vid närpolisen.
De skall även inom kammaren vara ansvariga för att samarbetet mellan övriga
åklagare och närpolisen utvecklas och effektiviseras (prop. 1997/98:1 utg.omr.
4 avsnitt 4.4.3).
Inte minst mot bakgrund av omorganisationen inom såväl åklagar- som
polisväsendet anser utskottet det vara mycket viktigt att frågan om samarbetet
mellan myndigheterna lyfts fram. Dessa frågor har också uppmärksammats och det
pågår arbete för att utveckla och effektivisera samarbetet. Vidare anslås 25
miljoner kronor i årets budget till åklagarorganisationen för att göra det
möjligt att öka samverkan med och utbildning av närpolisen. Genom det sagda får
här aktuella yrkanden i motionerna Ju910 och Ju912 anses tillgodosedda.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna.
Prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot barn
I motionerna Ju927 (s) och So678 (v) anförs att handläggningen av utredningar
om sexuella övergrepp mot barn måste förbättras och som exempel nämns framför
allt kortare handläggningstider.
Frågan om förtursfrågor m.m. vid handläggning av ärenden inom rättsväsendet
har varit föremål för utskottets behandling vid ett flertal tillfällen. Senast
behandlades frågan i utskottets betänkande 1996/97:JuU11 Våldsbrott och
brottsoffer (s. 10 f och 18). Som där framgår saknas regler om förtur i
förundersökningskungörelsen. Däremot finns sådana regler i rättegångsbalken
bl.a. för det fall den misstänkte är häktad. Reglerna innebär bl.a. att rätten
skall pröva häktningsfrågan inom fyra dygn efter gripandet och att rätten vid
bifall till häktning skall fastställa den tid inom vilken åtal skall väckas.
När åtal väckts skall huvudförhandling hållas inom en vecka. - I mål om
sexuella övergrepp mot barn torde den misstänkte som regel vara häktad.
Reglerna har dock tillkommit som skydd mot onödiga, eller onödigt långa,
frihetsberövanden innan målet prövas.
I ovannämnda betänkande hänvisade utskottet till riksdagens skrivelse
1993/94:251 om barn och ungdom. I denna begärde riksdagen på hemställan av
socialutskottet att regeringen skulle överväga vissa frågor om metodutveckling,
forskning och utbildning när det gäller insatser för barn som utsatts för
sexuella övergrepp och att regeringen skulle återkomma till riksdagen med
förslag på insatser. Regeringen har i skrivelse 1996/97:93 redogjort för
överväganden och åtgärder med anledning av riksdagens skrivelse. Regeringen
anför där att de åtgärder som vidtagits av regeringen, myndigheter och enskilda
organisationer givit värdefull kunskap inom detta område. Det är enligt
regeringens mening viktigt att de pågående åtgärderna utvärderas ordentligt och
att den nyvunna kunskapen sprids. Enligt skrivelsen kommer regeringen att noga
följa utvecklingen på området för att kunna ta ställning till om det behövs
ytterligare åtgärder för utsatta barn.
Justitieutskottet betonade i sitt ovannämnda betänkande att det givetvis är
av största vikt att formerna för handläggningen av mål om sexuella övergrepp
mot barn uppmärksammas. Utskottet fann emellertid inte anledning för riksdagen
att göra något uttalande i frågan och avstyrkte en motion med motsvarande
innehåll som i de nu aktuella.
Vid den därpå följande behandlingen av regeringens nyss nämnda skrivelse
instämde socialutskottet i justitieutskottets uttalande ovan (se bet.
1996/97:SoU16). Vidare betonade socialutskottet vikten av att utredningen
bedrivs skyndsamt, att korta handläggningstider måste eftersträvas hos polis
och åklagare samt att ett välutvecklat samarbete mellan berörda myndigheter
förbättrar förutsättningarna för en bra handläggning och ett effektivt stöd
till det berörda barnet.
Även den interdepartementala arbetsgrupp som haft till uppgift att utarbeta
en nationell plan för åtgärder mot kommersiell sexuell exploatering av barn har
i sitt förslag till regeringen betonat att en fungerande samverkan mellan
berörda myndigheter är en grundläggande förutsättning i arbetet med sexuella
övergrepp mot barn. Det är enligt arbetsgruppen av största betydelse att
handläggningstiderna hos berörda instanser förkortas (Ds 1997:54 s. 51).
Det råder enligt utskottets mening inte något tvivel om det angelägna i att
uppmärksamma formerna för myndigheternas handläggning av sexuella övergrepp mot
barn, och det finns all anledning att genom samverkan mellan de berörda
myndigheterna snabba upp processen. Utskottet måste dock också peka på att
intresset av snabbhet inte helt får ta överhanden. Här finns också ett mycket
stort intresse av noggranna och välgjorda brottsutredningar, inte minst för att
barnet skall slippa onödiga rättegångar.
I likhet med tidigare finner utskottet inte anledning att föreslå något
tillkännagivande i frågan. Bifall till motionerna Ju927 och So678 i behandlad
del avstyrks.
Ekobrottsmyndigheten
Anslaget till Ekobrottsmyndigheten
Regeringen föreslår att ett särskilt anslag skall inrättas för
Ekobrottsmyndigheten på 180 100 000 kr för år 1998.
Anslaget till Ekobrottsmyndigheten kommer till större delen att bestå av en
överföring från anslagen A 1 Polisorganisationen och B 1 Åklagarorganisationen
motsvarande polis- och åklagarväsendenas resurser för ekobrottsbekämpning
(109,5 resp. 55,6 miljoner kronor). Vidare kommer anslaget att tillföras en del
av den höjning av utgiftsområdet med 200 miljoner kronor som föreslogs i 1997
års ekonomiska vårproposition eller närmare bestämt 15 miljoner kronor.
Slutligen kommer högst 30 miljoner kronor av andra huvudtitelns anslag A 20
Kontrollfunktionen i staten att disponeras av Ekobrottsmyndigheten åren 1998
och 1999.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslaget.
Ekobrottsmyndighetens organisation
Enligt en den 20 november i år av regeringen beslutad förordning (1997:898) med
instruktion för Ekobrottsmyndigheten skall denna myndighet inrättas den 1
januari 1998 som en åklagarmyndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet.
Vidare skall Ekobrottsmyndigheten inneha särskilda uppgifter för att samordna
och utveckla bekämpningen av ekonomisk brottslighet (nationella
stabsfunktioner). I samband med inrättandet av myndigheten skall
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål upphöra och upphävs förordningen
(1995:1015) om Riksenheten mot ekonomisk brottslighet.
Målet för Ekobrottsmyndigheten skall enligt vad regeringen anför i
budgetpropositionen vara att inom den ekonomiska brottslighetens område se till
att den som begår brott lagförs.
Av den nyligen beslutade instruktionen framgår att Ekobrottsmyndigheten skall
ta över ansvaret för den operativa åklagarverksamheten mot ekobrott i de tre
storstadslänen. För övriga län skall Ekobrottsmyndigheten, under Riksåklagaren,
samordna åklagarväsendets verksamhet rörande ekobrottslighet och även kunna ta
över särskilt kvalificerade mål.
Verksamheten skall bygga på en nära samverkan mellan åklagare, poliser och
olika slag av specialister. Dessa kommer att vara samlokaliserade och
förundersökningarna kommer att bedrivas i åklagarledda grupper. Poliserna
kommer dock att vara anställda inom polisväsendet (se förordning (1997:900) om
ändring i förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen(.
För att underlätta samverkan mellan berörda myndigheter inrättas från den 1
januari 1998 ett centralt organ, Ekorådet. Det skall också finnas regionala
samverkansorgan (se förordning (1997:899) om myndighetssamverkan mot ekonomisk
brottslighet som träder i kraft den 1 januari 1998 då förordningen (1995:736)
om regional myndighetssamverkan för bekämpning av ekonomisk brottslighet upphör
att gälla(.
I sammanhanget bör också nämnas att bland de åtgärder regeringen tagit upp i
sin till riksdagen nyligen överlämnade lägesrapport i fråga om den ekonomiska
brottsligheten (skr. 1997/98:38) hör införandet av Ekobrottsmyndigheten.
Utskottet kommer att behandla regeringens skrivelse i början av nästa år.
I motion Ju302 (m) anförs att den omständigheten att Ekobrottsmyndigheten
skall ta över ansvaret för den operativa åklagarverksamheten i de tre
storstadslänen bara kan tolkas så att Ekobrottsmyndigheten tar över en del av
ansvaret från Riksåklagaren. Denna tolkning får enligt motionärerna ytterligare
näring av att Ekobrottsmyndigheten lagts på ett eget anslag. I motionen yrkas
att Ekobrottsmyndigheten inrättas som en åklagarmyndighet inom åklagarväsendet
direkt underställd Riksåklagaren som då får det fulla ansvaret för den samlade
åklagarverksamheten, inte bara judiciellt utan också administrativt. Liknande
synpunkter framförs i motionerna Ju303 och Ju931 (båda fp) i vilka det även
yrkas att anslagen B 1 och B 2 skall slås ihop.
Frågan om Ekobrottsmyndighetens ställning har behandlats vid olika tillfällen
sedan Ekobrottsberedningen lade fram sitt förslag till organisation i rapporten
Effektivare ekobrottsbekämpning (Ds 1996:1). Den centrala frågan har varit
Ekobrottsmyndighetens ställning i förhållande till polis- och åklagarväsendena
samt i förhållande till regeringen.
Justitieutskottet avstyrkte i sitt betänkande 1996/97:JuU6 med anledning av
regeringens skrivelse om ekonomisk brottslighet en motion med yrkande om att
den nya myndigheten skulle vara direkt underställd regeringen, fristående från
polis- och åklagarväsendena. Utskottet ansåg att Ekobrottsmyndigheten i stället
borde inordnas som en självständig myndighet inom åklagarväsendet (a.a. bet. s.
7 f).
Genom direktiven Bildandet av Ekobrottsmyndigheten (dir. 1997:107) som
beslutades av regeringen den 2 oktober 1997 har en särskild utredare
tillkallats med uppgift att förbereda och bilda den nya myndigheten. Den
särskilde utredaren skall besluta om Ekobrottsmyndighetens närmare organisation
och arbetsformer i enlighet med de riktlinjer som anges i en
Justitiedepartementets promemoria som bilagts direktiven. Vad gäller
myndighetens organisation sägs i promemorian bl.a. att Riksåklagaren skall ha
judiciell tillsyn över åklagarna, t.ex. genom överprövningar. Riksåklagaren är
också högste åklagare och behörig att föra talan i Högsta domstolen.
Rikspolisstyrelsen ges enligt promemorian befogenheter att leda polisverksamhet
inom Ekobrottsmyndighetens område och att meddela föreskrifter för sådan polis-
verksamhet. Ekobrottsmyndigheten skall enligt bilagan till direktiven ha
konstruktionen dels som en åklagarmyndighet, dels som en central
förvaltningsmyndighet under regeringen. Detta framgår också av den ovannämnda
instruktionen för Ekobrottsmyndigheten.
Utskottet anser det vara viktigt att betona att den omständigheten att
Ekobrottsmyndigheten organisatoriskt delvis skall ligga direkt under regeringen
inte får påverka Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens ledning av den
operativa verksamheten. Enligt vad som framgått av de ovannämnda direktiven och
instruktionen för Ekobrottsmyndigheten är detta inte heller avsikten.
Utskottet har inte något att invända mot att Ekobrottsmyndigheten läggs på
ett eget anslag. På detta sätt anslås särskilda medel för bekämpningen av den
ekonomiska brottsligheten och det skapas möjlighet att undersöka om
ekobrottsbekämpningen kräver ytterligare resurser, något som i dag inte är
möjligt att urskilja. I sammanhanget vill utskottet erinra om att tidigare
försök att inom ramen för den befintliga verksamheten förstärka resurserna till
ekobrottsbekämpning misslyckats. Extra resurser har tillförts och, enkelt
uttryckt, efter en tid använts för andra ändamål. Detta kommer inte att
upprepas med den myndighets- och anslagskonstruktion som utskottet förordar.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju302, Ju303 och Ju931 i nu
berörda delar.
Tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten
Ekobrottsmyndigheten skall enligt budgetpropositionen inrättas den 1 januari
1998.
I motion Ju302 (m) anförs att det återstår att lösa ett antal väsentliga
konstitutionella, juridiska, administrativa och praktiska problem innan
Ekobrottsmyndigheten kan och bör inrättas. Dessa problem kommer inte att kunna
lösas före årets utgång. Det föreslås därför att inrättandet av myndigheten
skjuts upp till den 1 januari 1999.
Den särskilde utredare som tillsatts för bildandet av Ekobrottsmyndigheten
(dir. 1997:107) skall vidta de administrativa och verksamhetsanknutna åtgärder
och fatta de beslut som krävs för att myndigheten skall kunna fungera fr.o.m.
den 1 januari 1998. Detta datum träder också förordningen med instruktion för
Ekobrottsmyndigheten i kraft.
Även om samtliga administrativa frågor inte är lösta vid årets utgång är det
enligt utskottets mening av största vikt att arbetet i den nya myndigheten tar
form och kommer i gång även om detta sannolikt kommer att få ske successivt.
Inrättandet bör enligt utskottets mening därför inte skjutas upp. Utskottet
avstyrker bifall till motion Ju302 i nu behandlad del.
Myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk brottslighet
För att underlätta en nära samverkan mellan de myndigheter som arbetar mot
ekonomisk brottslighet anförs i motion Ju302 (m) att en skyndsam översyn bör
göras i syfte att kartlägga eventuell lagstiftning som hindrar eller försvårar
samarbetet mellan myndigheterna. Ett sådant område kan enligt motionärerna vara
gällande sekretesslagstiftning.
I april i år beslutade regeringen om direktiven Ökade möjligheter till
informationsutbyte och frågor om sekretess vid bekämpning av ekonomisk
brottslighet m.m. (dir. 1997:61). En särskild utredare har tillkallats för att
enligt direktiven utreda frågor om sekretess vid bekämpning av ekonomisk
brottslighet m.m. Ett mål för utredningen skall vara att föreslå åtgärder i
syfte att effektivisera bekämpningen av ekonomisk brottslighet genom att göra
det möjligt för berörda myndigheter och andra organ att i ökad utsträckning
lämna information om sådant som har betydelse för att förebygga, upptäcka eller
utreda ekonomisk brottslighet. Inom utredningsuppdraget faller bl.a. regler om
informationsutbyte mellan myndigheter vid planering av gemensamma
kontrollaktioner mot ekonomisk brottslighet. Uppdraget skall vara slutfört före
utgången av oktober månad 1998.
Genom det pågående utredningsarbetet får yrkandet i motion Ju302 enligt
utskottets mening anses vara tillgodosett. Bifall till motionen i denna del
avstyrks.
Miljöbrott
Samordning av miljöbrottsbekämpningen
I en rad motioner anförs att miljöbrottsbekämpningen måste samordnas.
I motionerna 1996/97:Ju907 och Ju904 (båda m) anförs bl.a. att samarbetet och
informationsutbytet måste bli tätare mellan berörda myndigheter, dvs. polis,
åklagare, kommuner och länsstyrelser, och ges en fastare organisation utan att
man i motionerna tar ställning till hur kampen mot miljöbrottsligheten rent
formellt skall organiseras. Vidare anförs att tillräckliga resurser måste
anslås för bekämpningen av miljöbrottslighet.
I motion Ju301 (kd) samt motionerna Ju908 och Ju925 (båda mp) förordas att
Ekobrottsmyndigheten skall handlägga miljöbrott. I den sistnämnda motionen
anförs även bl.a. att särskilda miljöåklagare och särskilda miljöbrottsutredare
bör tillsättas inom varje åklagarområde.
Vad gäller organisationen för bekämpning av miljöbrott framhöll utskottet i
sitt betänkande 1996/97:JuU6 angående regeringens lägesrapport i fråga om den
ekonomiska brottsligheten att miljöbrottslighet i många fall kan utgöra en form
av ekonomisk brottslighet. Enligt utskottets mening borde det bli en viktig
uppgift för Ekobrottsmyndigheten att ansvara för utredningar om kvalificerad
miljöbrottslighet. Utskottet utgick från att miljöbrottsfrågorna beaktas i
erforderlig utsträckning i arbetet med att inrätta Ekobrottsmyndigheten.
Utskottet ansåg inte att något särskilt uttalande erfordrades från riksdagens
sida (a.a. bet. s. 10).
I den promemoria som bifogats direktiven om bildandet av Ekobrottsmyndigheten
(dir. 1997:107) sägs att frågan om var miljöbrottmålen skall handläggas bör
utredas närmare. Regeringen avser att återkomma i frågan.
I den av regeringen till riksdagen nyligen överlämnade lägesrapporten i fråga
om den ekonomiska brottsligheten (skr. 1997/98:38) anför regeringen såvitt
angår miljöbrotten bl.a. att Sverige deltar i ett nystartat nordiskt
samarbetsprojekt med syfte bl.a. att effektivisera informationsutbytet vid
utredning av miljöbrott. Regeringen fortsätter: Den framtida utformningen av
miljöbrottsbekämpningen kommer att utredas. I detta arbete kommer Ekobrotts-
myndigheten att kunna spela en framträdande roll (a.a. skr. s. 22 f). Som
nämnts ovan kommer utskottet att behandla regeringens skrivelse i början av
nästa år.
Utskottet vill för sin del understryka det angelägna i att frågan om var
miljöbrotten organisatoriskt skall handläggas snarast får en lösning. Enligt
utskottets mening bör miljöbrott ofta kunna betraktas som en kvalificerad typ
av ekonomisk brottslighet. Erfarenheterna under senare år tyder också på att en
mer sammanhållen organisation skulle kunna vara en fördel. Enligt utskottets
mening bör i vart fall kvalificerad miljöbrottslighet kunna handläggas av
Ekobrottsmyndigheten. Huruvida det är lämpligt att handlägga alla typer av
miljöbrott inom den nya myndigheten är inte lika tydligt. Resultatet av det
pågående utredningsarbetet bör därför avvaktas.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna 1996/97:Ju907 samt 1997/98:
Ju301, Ju904, Ju908 och Ju925 i nu behandlade delar.
Nationell strategi mot miljöbrott
I motionerna 1996/97:Ju13 och Ju925 (båda mp) samt Ju302 och 1996/97:Ju907
(båda m) anförs att det i Sverige inte finns någon nationell strategi för hur
vi effektivt skall kunna förebygga och bekämpa miljöbrott. En sådan strategi
måste därför utarbetas.
Under senare tid har kompetenshöjande åtgärder vidtagits i form av utbildning
för åklagare och poliser som utreder miljöbrott. Det saknas emellertid, som
motionärerna anför, en samlad strategi för hur man skall bekämpa denna typ av
brottslighet; initiativen på området tas till största delen på det lokala
planet av åklagare och poliser. För att miljöbrottsbekämpningen skall bli så
effektiv som möjligt krävs det - liksom vid andra typer av brottslighet -
enligt utskottets mening en sammanhållen strategi som bygger på en gemensam syn
och samarbete mellan berörda myndigheter. En sådan strategi kan utarbetas
oberoende av frågan om miljöbrottens organisatoriska tillhörighet; det är till
syvende och sist polis, åklagare och domstolar som handlägger dessa ärenden.
Regeringen bör enligt utskottets mening få i uppdrag att under nästa år
presentera ett förslag till miljöbrottsstrategi för riksdagen.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna 1996/97:Ju13, Ju302,
1996/97:Ju907 och Ju925 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Oljeutsläpp i Östersjön
I motion U215 (kd) anförs att Kustbevakningen och åklagarväsendet bör ges ökade
resurser för att beivra miljöbrott som begås på Östersjön.
Frågan om beivrandet av oljeutsläpp m.m. behandlades mycket ingående av
utskottet i samband med förra årets budgetproposition (bet. 1996/97:JuU1 s. 39
f). Där hänvisades bl.a. till att en särskild utredare tillsatts med uppgift
att göra en utvärdering av gällande regler för ingripanden som kan bli aktuella
när ett oljeutsläpp har skett till sjöss. Utredaren skall göra en översyn av de
författningar som finns på området samt föreslå åtgärder för att effektivisera
det rättsliga beivrandet av dessa utsläpp (dir. 1996:82). Utredningen
tillsattes efter det att riksdagen i maj 1996 på utskottets initiativ gjort ett
uttalande om behovet av att effektivisera det rättsliga förfarandet i fråga om
beivrandet av oljeutsläpp (se prop. 1995/96:140, UU17, JuU9y, rskr. 271).
Vid utskottsbehandlingen föranledde ett yrkande likalydande det nu aktuella
ett tillkännagivande till regeringen om att den särskilde utredaren även bör
belysa resursfrågorna.
Enligt direktiven skulle uppdraget redovisas senast den 31 december i år.
Utredaren har nyligen fått förlängd tid för utredningen till utgången av
september 1998.
Som utskottet tidigare uttalat är det nödvändigt att snarast vidta åtgärder
för att effektivisera det rättsliga förfarandet när det gäller att beivra
oljeutsläpp i bl.a. Östersjön. Vidare måste frågan om vilka resurser som krävs
bli belysta. Den av regeringen tillsatta utredningen har här en central roll.
Eftersom utredningen nu fått sitt uppdrag förlängt kommer det emellertid att
dröja nära nog ytterligare ett år innan uppdraget kommer att redovisas.
Utskottet anser det otillfredsställande att ärendet på detta sätt fördröjs.
Utskottet utgår från att arbetet nu påskyndas och att en proposition kommer att
läggas fram före utgången av år 1998.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motion U215 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Domstolsväsendet m.m.
Inledning
Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning. Härtill kommer ett antal
avgränsade uppgifter av mera rättsvårdande natur. Ett övergripande mål för
verksamheten är att domstolarna på ett rättssäkert och effektivt sätt skall
avgöra de mål och ärenden som de har att handlägga.
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna,
de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämnderna,
Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Verket har vidare till
uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrågor.
Anslaget till domstolsväsendet
Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna domstolarna, de allmänna
förvaltningsdomstolarna, hyresnämnderna, arrendenämnderna och Domstolsverket.
Dessutom betalas kostnader för vissa uppdrag som juristerna vid de allmänna
advokatbyråerna enligt författningsbestämmelser bör utföra, exempelvis som
likvidator, förmyndare eller god man samt vissa domstolskostnader. Härutöver
betalas från anslaget kostnaderna för Rättshjälpsmyndigheten.
I budgetpropositionen för år 1997 angavs att domstolsväsendets möjligheter
att klara då beslutade kostnadssänkningar var beroende av att planerade
reformer genomfördes (prop. 1996/97:1 utg.omr. 4 avsnitt 6.3). Utskottet
anförde i sitt betänkande angående anslag till rättsväsendet för budgetåret
1997 att det var svårt att se att det skulle vara möjligt att inom ramen för en
i allt väsentligt oförändrad struktur genomföra besparingar av den
storleksordning som var aktuell för de närmaste åren. Härför krävdes, enligt
utskottet, att redan beslutade organisationsförändringar fick en
kostnadsbesparande effekt, att andra sådana förändringar som diskuterades
genomfördes och att resultatet blev det önskade. Slutligen krävdes att
lagändringar som regeringen förelade eller avsåg att förelägga riksdagen också
antogs (1996/97:JuU1 s. 14).
Regeringen framhåller i propositionen att den prognos över domstolsväsendets
medelsbehov för perioden 1998-2000 som gjordes inför 1997 års ekonomiska
vårproposition också utgick från att planerade reformer skulle genomföras.
Regeringen understryker att två planerade och ekonomiskt betydelsefulla
reformer fallit under riksdagsbehandlingen. Den ena rörde införandet av ett
generellt krav på prövningstillstånd i hovrätt; ett förslag som återkallades av
regeringen inför ett hotande nederlag i riksdagen. Den andra rörde ett förslag
om minskning av antalet nämndemän som skall medverka i mål i tingsrätt och
länsrätt som riksdagen inte biföll. Reformerna beräknades leda till att
resurser om sammanlagt 80 miljoner kronor skulle frigöras. De uteblivna
reformerna innebär, enligt regeringen, att domstolsväsendets ekonomiska
situation väsentligt försämrats.
Oaktat att domstolsväsendet under år 1997 väntas förbruka närmare 80 miljoner
kronor mer än vad som anslagits för verksamheten, kommer domstolsväsendet att
ha ett relativt stort anslagssparande i behåll vid utgången av budgetåret.
Domstolsväsendet kommer därför, enligt regeringens bedömning, inte att vara i
behov av något resurstillskott för att klara verksamheten under budgetåret
1998. Även under år 1998 förväntas emellertid förbrukningen av medel överstiga
anslagsbeloppet, varför domstolsväsendet behöver kompenseras för de båda
uteblivna reformerna genom ett resurstillskott under år 1999. Någon möjlighet
att finansiera ett sådant tillskott inom utgiftsområdesramen finns för
närvarande inte. Regeringen avser att återkomma till utgiftsområdets och
domstolsväsendets resursbehov i anledning av de uteblivna reformerna i 1998 år
ekonomiska vårproposition.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till domstolsväsendet m.m. för
budgetåret 1998 anvisar ett ramanslag om 2 979 279 000 kr.
I motion Ju923 (m) yrkas en höjning av anslaget med 50 miljoner kronor och i
motion Ju903 (kd) begärs en sådan höjning med 75 miljoner kronor som i första
hand är avsedda för förstärkning av länsrätter och kammarrätter. Härutöver
yrkas i motion Ju904 (m) i mera allmänna ordalag att domstolarnas resurser
skall ökas.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslaget.
Mål och resultatredovisning
Som inledningsvis nämnts är målet för domstolsväsendet att avgöra mål och
ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. Enligt vad regeringen anför i
propositionen påverkas rättssäkerheten och effektiviteten av ett stort antal
faktorer som inte är mätbara. Vissa mätbara faktorer finns dock, som kan ge ett
mått på rättssäkerheten och effektiviteten. Hit hör antalet inkomna, avgjorda
och balanserade mål samt omloppstid och åldersstruktur. Vidare är frekvenserna
för överklagande och ändring andra sådana faktorer.
Av regeringens redogörelse för arbetsläget i domstolarna framgår, att
måltillströmningen under år 1996 minskat i tingsrätterna, hovrätterna och
kammarrätterna, under det att den ökat i länsrätterna, Regeringsrätten och
Högsta domstolen. Den minskade måltillströmningen i flertalet domstolar har
emellertid inte lett till någon minskning av arbetsbelastningen, eftersom det i
huvudsak är de enklare målen som försvunnit. Enligt regeringens uppfattning är
arbetsläget i tingsrätterna och Högsta domstolen under kontroll; det är däremot
besvärligt i hovrätterna, länsrätterna, kammarrätterna och Regeringsrätten. När
det gäller Regeringsrätten konstaterar regeringen att arbetsläget förbättrats
genom en balansavarbetning som genomfördes under år 1996. I fråga om
länsrätterna, kammarrätterna och hovrätterna har Domstolsverket avsatt
särskilda medel för förstärkningsinsatser under år 1997.
Vad gäller målens omloppstider, anför regeringen att dessa får anses
tillfredsställande i tingsrätterna och hovrätterna, medan de är alldeles för
långa i länsrätterna och kammarrätterna. Andelen äldre mål om skatter och
socialförsäkringar är alltjämt otillfredsställande i både länsrätter och
kammarrätter. Såvitt gäller de allmänna domstolarna går det enligt regeringen
att dra slutsatsen att målen avgörs inom rimlig tid, medan motsatt slutsats kan
dras beträffande förvaltningsdomstolarna när det gäller skatte- och
socialförsäkringsmål. Regeringen anser också att det inte finns något som talar
emot att domstolarna på ett rättssäkert sätt avgör sina mål och ärenden.
I propositionen anför regeringen vidare att underlaget för att bedöma
domstolarnas resultat har förbättrats jämfört med budgetåret 1994/95. Analysen
av domstolarnas resultat underlättas av de verksamhetsmål som domstolarna genom
regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 ålagts att fastställa. Tillsammans med
Domstolsverket arbetar Justitiedepartementet på att ytterligare utveckla mål-
och resultatstyrningen. Domstolsverket har beslutat att ändra sin interna
organisation i syfte att genomföra de förändringar som krävs för att uppnå en
förbättrad verksamhetsuppföljning och verksamhetsanalys. Enligt regeringens
bedömning kan Domstolsverkets redovisning i dessa avseenden förväntas bli än
bättre under kommande år.
Regeringen framhåller i propositionen att det är svårt att bedöma hur
domstolarnas arbetsbelastning kommer att förändras under de närmaste åren. Det
finns omständigheter som talar för förändringar såväl i höjande som i sänkande
riktning. I höjande riktning verkar t.ex. 1996 års allmänna fastighetstaxering
som kan förväntas leda till ett ökat antal fastighetstaxeringsmål vid
länsrätterna under de kommande åren. En viss ökning av antalet brottmål kan
förväntas dels som en följd av att effekterna av omorganisationen av polis och
åklagare slår igenom, dels som en följd av satsningen på bekämpning av
ekonomisk brottslighet. I sänkande riktning kan enligt regeringen verka t.ex.
de utvidgade möjligheterna att meddela villkorlig dom genom strafföreläggande
(prop. 1996/97:8, 1996/97:JuU4, rskr. 1996/97:39) och de nya reglerna om
socialbidrag (prop. 1996/97:124, 1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264).
Rättshjälpsmyndighetens uppgift är att hantera rättshjälpsfrågor snabbt och
korrekt samt att i övrigt lämna god service i frågor rörande rättshjälp. Enligt
regeringen har målet för myndighetens verksamhet uppnåtts under budgetåret
1995/96. De ADB-problem som stört myndighetens verksamhet håller, enligt vad
som anförs i propositionen, på att avhjälpas med medel som tillfördes under
budgetåret 1997.
Utskottet kan konstatera att regeringen i årets budgetproposition givit en
avsevärt fylligare redogörelse för måltillströmning, målavverkning och
målbalanser i domstolarna än som skett i tidigare års budgetpropositioner. Av
propositionen framgår att Domstolsverkets mål- och resultatstyrning och verkets
redovisning kan förväntas bli utvecklad och förbättrad under kommande år.
Utskottet välkomnar denna utveckling och vill understryka att den utvidgade
redovisningen i propositionen påtagligt förbättrar riksdagens beslutsunderlag.
Samtidigt vill utskottet framhålla vikten av att regeringen och Domstolsverket
fortlöpande ägnar dessa frågor stor uppmärksamhet i syfte att förse riksdagen
med ett alltmer förbättrat underlag för anslagsbeslut. Enligt utskottets mening
är det särskilt angeläget att det utvecklas metoder som kan ge indikationer på
hur resultatet är när det gäller det första ledet i det övergripande målet,
nämligen att målen avgörs på ett rättssäkert sätt. Regeringen redovisar också
några sådana indikatorer t.ex. överklagande och ändringsfrekvens och
personalsammansättning. I sistnämnda hänseende vill utskottet särskilt peka på
att andelen ordinarie - och därmed oavsättliga - domare har betydelse för
rättssäkerheten.
Sammantaget har ingenting framkommit som gör att regeringens slutsatser i
fråga om måluppfyllnad bör ifrågasättas.
Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar m.m.
I motionerna Ju407 och Ju914 (båda m) begärs ändrad lagstiftning, t.ex.
tredskodom i brottmål, och andra åtgärder för att komma till rätta med
problemet med inställda huvudförhandlingar i brottmål. I båda motionerna
efterfrågas vidare vissa ändringar av bestämmelserna om delgivning i brottmål
samt i motion Ju407 även i fråga om tvistemål. Vad gäller tvistemål yrkar
motionärerna att lagstiftningen om delgivning skall ålägga käranden att svara
för delgivningen i dispositiva tvistemål. Beträffande brottmål anser
motionärerna att det bör övervägas om redan delgivning av
förundersökningsprotokollet skall ha den verkan att s.k. åtalspreskription
avbryts. En utvidgning av stämningsmannabehörigheten till enskilda
näringsidkare som står under offentlig kontroll begärs också i motion Ju407.
Enligt vad som anförs i motion Ju407 skulle ett genomförande av de begärda
åtgärderna mot inställda huvudförhandlingar frigöra medel inom domstolsväsendet
om minst 50 miljoner kronor redan under år 1998.
När det gäller flertalet av de nu framställda motionsyrkandena har utskottet
tidigare haft att ta ställning till yrkanden av motsvarande innebörd. Sålunda
har frågor om åtgärder mot inställda huvudförhandlingar behandlats i
1996/97:JuU1 s. 49 f och frågor om kärandes delgivningsansvar i tvistemål och
utvidgad stämningsmannabehörighet övervägts i 1994/95:JuU22 s. 5 f. När det
gäller frågan om inställda huvudförhandlingar framhöll utskottet att antalet
inställda huvudförhandlingar i brottmål utgör ett allvarligt problem som vållar
domstolsväsendet stora effektivitetsförluster och innebär en fara för
rättssäkerheten. Utskottet välkomnade därför olika initiativ och insatser för
att åstadkomma en bättre resursanvändning i ifrågavarande hänseende. Utskottet
underströk att orsakerna till inställda huvudförhandlingar till stor del hade
att göra med förhållanden och rutiner inom rättsväsendets myndigheter samt med
samordningen mellan myndigheter. Utskottet anförde att Riksrevisionsverket
pekat på hur en förbättrad samordning och samverkan mellan de rättsvårdande
myndigheterna samt bättre rutiner hos tingsrätterna kunde minska de sammanlagda
kostnaderna för inställda huvudförhandlingar. Mycket stod således att vinna
genom att myndigheterna själva vidtog åtgärder för att komma till rätta med
problemet, och utskottet utgick från att så skedde. Utskottet förutsatte också
att regeringen noga följde utvecklingen på myndighetsnivå och tog erforderliga
initiativ om förhållandena påkallade det.
Utöver vad utskottet anfört i dessa betänkanden vill utskottet nu framhålla
att Riksrevisionsverket i en nyligen framlagd rapport, Domstolsväsendet (RRV
1997:48), på nytt granskat problemen kring delgivning och inställda
huvudförhandlingar i brottmål. Enligt verket är de kostnader som dessa problem
vållar betydande, och den olägenhet som vållas målsäganden är ofta stor. Verket
menar därför att en ökad användning av ett förenklat delgivningsförfarande,
polishämtning och häktning av personer som uteblir bör övervägas.
Stämningsmannadelgivning bör, enligt vad som uttalas i rapporten, få utföras
även av annan än polis. Riksrevisionsverkets rapport har överlämnats till
regeringen.
Utskottet vill nu på nytt starkt understryka den oro för problemen med
inställda huvudförhandlingar och delgivning i brottmål som utskottet gav
uttryck åt i betänkandet 1996/97:JuU1. Utskottet förutsätter att regeringen
noga beaktar de förslag som lämnats i Riksrevisionsverkets nyssnämnda rapport,
och att regeringen tar erforderliga initiativ.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Ju407 och Ju914 i nu
ifrågavarande delar.
Vad härefter gäller frågan om delgivning av förundersökningsprotokoll med den
misstänkte i brottmål skall medföra att åtalspreskription avbryts, vill
utskottet anföra följande. Av 35 kap. 1 § brottsbalken framgår att den
tidsfrist efter vars utgång påföljd för brott i allmänhet inte längre kan
ådömas, dvs. åtalspreskription inträder, endast kan avbrytas genom att den
misstänkte inom denna tid häktas eller erhåller del av åtal för brottet. Frågan
om på vilket sätt åtalspreskription skall kunna avbrytas övervägdes ingående
under förarbetena till brottsbalken. Departementschefen anförde i denna fråga
att det inte fanns tillräckliga skäl att låta delgivning av misstanke om brott
vara preskriptionsavbrytande. En sådan ordning skulle i många fall leda till en
betydande förlängning av preskriptionsfristerna och kunna leda till
processuella komplikationer t.ex. i frågan om huruvida delgiven misstanke
avsett den sedermera åtalade gärningen. Det kunde visserligen inte förnekas att
de möjligheter gällande ordning gav den misstänkte att själv förhindra
preskriptionsavbrott kunde leda till föga tillfredsställande resultat. Enligt
departementschefen kunde emellertid varje gränsdragning, hur den än skedde, i
enskilda fall medföra mindre gynnsamma konsekvenser (NJA II 1962 s. 564 f).
Exempel på en annan ordning än som gäller vid åtal för brott i allmänhet
finns i 14 § skattebrottslagen (1971:69) vari föreskrivs att åtalspreskription
för skattebrott under vissa närmare angivna förutsättningar avbryts genom att
den misstänkte underrättas om att han är skäligen misstänkt för brottet.
Utskottet är inte berett att frångå den reglering av åtalspreskriptionen vid
brott i allmänhet som efter ingående överväganden kommit till uttryck i
brottsbalken. Utskottet avstyrker motion Ju407 i nu berörd del.
Frågor om nämndemän
Utbildning för nämndemän
I motion Ju401 (m) efterfrågas en generell grundutbildning och fortbildning för
nämndemän.
Enligt vad utskottet inhämtat från Domstolsverket erhåller nyvalda nämndemän
en informationsbroschyr från verket i samband med att de erhåller bekräftelse
på att de utsetts till nämndemän. Det finns en informationsbroschyr som riktar
sig till nämndemän i tingsrätt och hovrätt och en annan som vänder sig till
nämndemän i länsrätt och kammarrätt. Båda broschyrerna behandlar inledningsvis
nämndemännens rättigheter och skyldigheter och redogör översiktligt för
domstolsväsendets uppbyggnad. Den broschyr som riktar sig till nämndemän i
allmän domstol behandlar därutöver samhällets ingripande vid brott och
brottmålsprocessen. Vidare behandlar broschyren tvister och tvistemål samt
rättshjälpen och advokatväsendet. Den berör därjämte frågor om bevisvärdering
och påföljdsval. Den broschyr som riktar sig till nämndemän i allmän
förvaltningsdomstol behandlar förvaltningsprocessen, olika måltyper samt
rättshjälp i allmän förvaltningsdomstol. Informationen i broschyrerna är
översiktlig och är inte avsedd att förmedla sådana kunskaper som erfordras för
att lösa konkreta juridiska problem. Innehållet i broschyrerna aktualiseras
fortlöpande.
Nyvalda nämndemän erhåller dessutom en introduktion till sitt arbete innan de
påbörjar sin tjänstgöring. För denna utbildning, som i regel omfattar några
timmar, svarar den ifrågavarande domstolen. Domstolsverket anordnar inte någon
utbildning av nämndemän. Nämndemännens Riksförbund utarbetar emellertid visst
studiematerial och ordnar andra utbildningsinsatser för nämndemän.
Domstolsverket lämnar ekonomiska bidrag till studiebesök och föreläsningar som
i studiesyfte anordnas för nämndemän.
Härutöver kan nämnas att enligt 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken samt 30
kap. 7 § rättegångsbalken gäller för allmänna domstolar, att vid rättens
överläggning till dom skall ordföranden eller annan lagfaren ledamot, om
nämndemän ingår i rätten, redogöra för omständigheterna i målet och innehållet
i gällande rätt.
Som utskottet flera gånger framhållit deltar nämndemän i domstol i egenskap
av lekmän (se t.ex. JuU 1982/83:32 s. 19). En mera omfattande utbildning av
nämndemän är knappast förenlig med lekmannarollen. Utskottet vill ändå
framhålla att nämndemän måste få sådan grundläggande utbildning att de kan
utföra sitt uppdrag på det sätt lagstiftaren avsett. Denna grundläggande
utbildning bör ha samma innehåll för nämndemän i hela landet. Härutöver är det
nödvändigt att nämndemän erhåller fortlöpande information om mera omfattande
förändringar inom de rättsområden som de kommer i kontakt med. Enligt
utskottets uppfattning måste denna utbildning och fortbildning äga rum i
reglerade former. För nyvalda nämndemän bör det alltså ordnas en introducerande
utbildning som skall ha samma innehåll för nämndemän i hela riket. Nämndemännen
skall vidare erhålla sådan fortlöpande information som nyss nämnts. Ansvaret
för denna utbildning och information bör åvila Domstolsverket. Det ankommer på
regeringen att utfärda erforderliga föreskrifter. Vad utskottet nu med
anledning av motion Ju401 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Ersättning till nämndemän
I motion Ju410 (m) yrkas att nämndemännens arvode skall höjas, och i motion
Ju413 (c) begärs att nämndemän i hovrätt skall få arvode för sin inläsning av
mål.
Utskottet har tidigare vid åtskilliga tillfällen behandlat frågor om
ersättning till nämndemännen ( se senast 1996/97:JuU1 s. 49 och 1996/97:JuU17
s. 14 f). I sistnämnda betänkande anförde utskottet att en höjning av
nämndemännens arvode vore önskvärd. Utskottet avstyrkte dock då föreliggande
motioner om höjning av arvodena under hänvisning till det statsfinansiella
läget.
Nämndemän medverkar i handläggningen av olika måltyper i såväl allmänna
domstolar som allmänna förvaltningsdomstolar. I tingsrätt och hovrätt deltar
sålunda nämndemän i avgörandet av flertalet brottmål (se 1 kap. 3 § och 2 kap.
4 § rättegångsbalken). Vidare ingår nämndemän i rätten när sådana domstolar
avgör familjerättsliga tvistemål med fullsutten rätt (se 14 kap. 17 och 18 §§
äktenskapsbalken samt 20 kap. 1 § föräldrabalken). För de allmänna
förvaltningsdomstolarnas del gäller att nämndemän som huvudregel deltar när
länsrätt företar mål till avgörande ( se 17 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar). I kammarrätt däremot medverkar nämndemän endast om det
är särskilt föreskrivet (se 12 § nämnda lag).
Bestämmelser om ersättning till nämndemän har meddelats i förordningen
(1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom
domstolsväsendet m.m. Av 2 § i förordningen framgår att nämndemän i
tingsrätter, länsrätter, hovrätter och kammarrätter erhåller ett arvode för
sammanträde om 300 kr per dag. Av samma paragraf framgår vidare att nämndemän i
länsrätt utöver sammanträdesarvodet erhåller ett arvode om 300 kr per dag för
förberedelsearbete, s.k. inläsningsarvode. Sådant arvode utgår dock, enligt 3 §
samma förordning, inte för dag då nämndemannen är berättigad till
sammanträdesarvode. Härutöver gäller enligt 2 a § i förordningen att en
nämndeman, som förlorar inkomst på grund av sitt uppdrag, kan erhålla ett
tilläggsbelopp som tillsammans med sammanträdesarvodet får uppgå till högst 1
000 kr per dag.
Att nämndemän i länsrätt, till skillnad från nämndemän i tingsrätt, har rätt
till förberedelsearvode torde sammanhänga med skillnaderna i fråga om
rättegångsförfarandet i allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol.
Rättegången i allmän domstol regleras i rättegångsbalken. Utmärkande för denna
är principerna om rättegångens muntlighet, koncentration och omedelbarhet. Av
dessa grundsatser följer att mål normalt skall avgöras efter huvudförhandling,
att processmaterialet vid denna skall läggas fram för domstolen i muntlig form
och att målets avgörande grundas omedelbart på detta muntligen framlagda
material. Vidare följer av dessa grundsatser att huvudförhandlingen slutförs
vid ett rättegångstillfälle eller åtminstone vid rättegångstillfällen som
ligger nära varandra i tiden (NJA II 1943 s. 5 f). Principen om rättegångens
omedelbarhet har kommit till uttryck i 17 kap. 2 § och 30 kap. 2 §
rättegångsbalken. Av dessa paragrafer följer för såväl brottmål som tvistemål
att, om huvudförhandling hållits i målet, domen skall grundas på vad som
förekommit i målet samt i visst fall även på vad som inhämtats efter
huvudförhandlingen. Har målet avgjorts utan huvudförhandling, skall domen
grundas på vad handlingarna innehåller samt vad som i övrigt förekommit i
målet.
Annorlunda förhåller det sig i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Även i
dessa kan visserligen muntlig förhandling förekomma men allt processmaterial
behöver inte förebringas vid denna. Typiskt sett utgörs i stället
processmaterialet i förvaltningsrättsliga mål av skriftliga inlagor. I enlighet
med denna rättegångsordning föreskrivs i 30 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) att rättens avgörande av mål skall grundas på vad handlingarna
innehåller och vad i övrigt förekommit i målet.
Skillnaderna mellan rättegången i allmän domstol och allmän
förvaltningsdomstol medför alltså att nämndemän i länsrätt och kammarrätt har
att ta ställning till ett mer eller mindre omfattande skriftligt
processmaterial. Särskilt omfattande torde denna uppgift kunna bli för
nämndemän i länsrätt, vilka - till skillnad från nämndemännen i kammarrätt -
har att avgöra mål rörande bl.a. skatter, bistånd och körkort. Nämndemän i
tingsrätt och hovrätt skall däremot grunda sin bedömning på det processmaterial
som i stor utsträckning muntligen förebringas vid huvudförhandlingen, låt vara
att nämndemän i hovrätt utför viss inläsning av material som sänts ut i förväg.
Utskottet, som alltjämt anser att en höjning av nämndemännens ersättning vore
önskvärd, noterar att regeringen i proposition 1996/97:133 Domstols
sammansättning (s. 55) uttalat att nämndemän i kammarrätt borde få samma
inläsningsarvode som nämndemän i länsrätt. Det kan dock konstateras att det
statsfinansiella utrymmet för mera genomgripande förändringar är begränsat. Med
dessa ord avstyrker utskottet såväl motion Ju410 som motion Ju413.
Domstolsorganisationen
Allmänna synpunkter
I motion Ju407 (m) förespråkas en integrering av allmänna domstolar och
allmänna förvaltningsdomstolar. I motion Ju931 (fp) motsätter sig motionärerna
en sammanläggning av tingsrätter och länsrätter. Ett lokalt förankrat
domstolsväsende med rättskipningens tyngdpunkt i första instans efterfrågas i
motion Ju912 (c). Liknande synpunkter framförs i motion Ju407. I motion N308
(c) begärs åtgärder för att förkorta domstolarnas handläggningstider.
Frågor om den framtida domstolsorganisationen övervägs för närvarande av
Domstolskommittén (Ju 1995:05). Utskottet har tidigare redovisat de direktiv
som regeringen ursprungligen gav till kommittén (1996/97:JuU1 s. 47 f).
Regeringen beslöt den 20 mars 1997, efter hemställan från kommittén, om
tilläggsdirektiv till densamma (dir. 1997:50). I tilläggsdirektiven understryks
att kommittén skall redovisa förslag i enlighet med sitt ursprungliga uppdrag,
vilket innebär förslag till en i grunden ny domstolsorganisation med moderna
arbetsformer och modern teknik. Tilläggsdirektiven ger emellertid kommittén
möjlighet att lämna kompletterande förslag som tillgodoser de ökande kraven på
kvalitet, effektivitet och kompetens i rättskipningen, även om förslagen inte
leder till så omfattande kostnadssänkningar som angavs i de ursprungliga
direktiven. Utöver vad som sägs i de ursprungliga direktiven om utveckling av
samverkan mellan domstolar på samma nivå får kommittén i enlighet med sin
framställning också överväga lösningar som innebär en sammanläggning av
tingsrätter och länsrätter. Domstolskommittén skall enligt tilläggsdirektiven
redovisa sitt arbete i ett sammanhang senast den 3 april 1998.
Som utskottet anmärkt ovan, har Riksrevisionsverket i rapporten Dom-
stolsväsendet (RRV 1997:48) behandlat frågor om resursfördelningssystem och
hinder för ett effektivt resursutnyttjande inom domstolarna. Rapporten skall
beaktas av Domstolskommittén vid utformningen av en ny domstolsorganisation.
Förvaltningsprocessen - som synes vara den som i första hand åsyftas i motion
N308 - är föremål för etappvis översyn. Regeringen har aviserat att en
proposition om förvaltningsprocessen kommer att läggas fram för riksdagen i
november månad. Propositionen kan förväntas innehålla förslag till
effektivisering av processen i förvaltningsdomstolarna.
De frågor som avses med förevarande motionsyrkanden är således samtliga
föremål för överväganden i Domstolskommittén eller i Justitiedepartementet.
Utskottet finner inte skäl att föregripa Domstolskommitténs arbete eller den
pågående beredningen och avstyrker motionerna Ju407, Ju912, Ju931, och N308 i
nu berörda delar.
Antalet tingsrätter
I motion Ju407 (m) anförs att en halvering av antalet tingsrätter vore helt
oacceptabel, och i motion Ju931 (fp) motsätter sig motionärerna en omfattande
nedläggning av tingsrätter och länsrätter. Vissa motionsyrkanden tar sikte på
ett bevarande av vissa särskilt utpekade tingsrätter. Det gäller motion T230
(fp) som avser de små tingsrätterna i Gävleborgs län, motion Ju405 (c) som
avser de nuvarande tingsrätterna i Kalmar län och motion Ju412 (c) som avser de
nuvarande tingsrätterna i Blekinge län.
Enligt direktiven till Domstolskommittén skall denna, förutom att föreslå en
ny domstolsorganisation, lämna förslag bl.a. om var i landet domstolarna skall
vara belägna. När utskottet i samband med sitt arbete med budgetpropositionen
för år 1997 behandlade motioner av liknande innebörd som de nu förevarande,
framhöll utskottet att det var angeläget att Domstolskommittén fick slutföra
sitt uppdrag. Riksdagen borde inte nu göra några uttalanden i dessa frågor,
varför utskottet avstyrkte motionerna.
Utskottet anser alltjämt att resultatet av Domstolskommitténs arbete bör
avvaktas och avstyrker såväl motionerna Ju407, Ju931 och T230 i nu
ifrågavarande delar som motionerna Ju405 och Ju412.
Sidoverksamheter
I motion Ju912 (c) yrkas att tingsrätterna skall få behålla sina s.k.
sidoverksamheter. Att inskrivningsväsendet skall ligga kvar vid tingsrätterna
yrkas i motion Ju414 (c). I motion Ju408 (s) begärs att inregistreringen av
företagshypotek flyttas från Malmö tingsrätt till Patent- och
registreringsverket.
Frågorna om sidoverksamheter har, såvitt gäller bouppteckningsverksamheten
och inskrivningsväsendet, nära samband med Domstolskommitténs arbete. Enligt
kommitténs direktiv (dir. 1995:102) skall kommittén utgå från att de
funktionerna inte skall ligga kvar hos tingsrätterna.
Ärvdabalksutredningen har i sitt delbetänkande Bouppteckningar och arvsskatt
(SOU 1996:160) förslagit att tingsrätternas befattning med bouppteckningar i
princip helt bör upphöra och att skattemyndigheterna skall såväl registrera
bouppteckningar och dödsboanmälningar som fatta beslut om arvsskatt.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Domstolsverket har på regeringens uppdrag i samarbete med Lantmäteriverket
utarbetat rapporten Inskrivningsverksamhetens framtida organisation (DV rapport
1997:5). I rapporten föreslås att inskrivningsverksamheten den 1 januari 2001
flyttas från de allmänna domstolarna och knyts till lantmäterimyndigheterna.
Rapporten har överlämnats till regeringen och skall nu beredas inom
Regeringskansliet.
Domstolsverket har den 26 juni 1997 fått regeringens uppdrag att i samråd med
Patent- och registreringsverket utreda frågan om Inskrivningsmyndighetens för
företagsinteckning framtida organisation. Uppdraget skall redovisas senast den
14 november 1997.
Utskottet anser att det pågående berednings- och utredningsarbetet
beträffande de frågor som avses med motionerna inte bör föregripas och
avstyrker såväl motion Ju912 i nu behandlad del som motionerna Ju408 och Ju414.
Kriminalvården
Inledning
Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse och
skyddstillsyn, att ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna och för
verksamheten vid häktena samt att utföra personutredningar. Kriminalvården
ombesörjer vidare transporter av personer som skall avvisas eller utvisas från
Sverige.
Kriminalvårdens organisation m.m.
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all
kriminalvårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för sex regionmyndigheter,
27 häkten, 59 anstalter, 48 frivårdsmyndigheter och för Transporttjänsten. I
administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för
Kriminalvårdsnämnden och för de 30 övervakningsnämnderna.
Den regionala organisationen fick sin nuvarande form år 1990. De regionala
myndigheterna blev sex till antalet i och med regeringens beslut i november
1996. Då lades Umeåregionen ihop med Härnösandsregionen med kansliort i
Härnösand. Övriga kansliorter är Stockholm, Malmö, Göteborg, Norrköping och
Örebro.
Den lokala organisationen har nyligen varit föremål för överväganden. I förra
årets budgetproposition redovisade regeringen sin inställning. Regeringen
delade den uppfattning som Kriminalvårdsstyrelsen hade i frågan och som i
huvudsak gick ut på att det skulle vara möjligt att inom samma organisatoriska
enhet bedriva verksamhet inom de tre verksamhetsområdena häkte, anstalt och
frivård (bet. 1996/97:JuU1 s. 54).
Sedan Kriminalvårdsstyrelsen kommit med förslag om vilka
kriminalvårdsmyndigheter som skall finnas på det lokala planet och vilka
verksamhetsgrenar som skall ingå i dem har regeringen fattat beslut om en ny
lokal organisation. Beslutet innebär att de nuvarande drygt 140 lokala
myndigheterna den 1 januari 1998 ersätts med 37 kriminalvårdsmyndigheter. Av
dessa innehåller 22 samtliga verksamhetsgrenar medan nio innehåller två grenar.
Ett häkte (Stockholm) och fem anstalter (Hall, Kumla, Norrtälje, Malmö och
Tidaholm) är egna myndigheter.
Syftet med den nya organisationen är bl.a. att skapa verksamhetsmässiga
fördelar både i kriminalvårdens inre organisation och i samarbetet med andra
myndigheter och organ. Ett effektivt samordnat resursutnyttjande har betydande
fördelar, inte minst vid en utbyggnad av alternativen till fängelse, men även
för utvecklingen och genomförandet av gemensamma motivations- och
påverkansprogram och förberedelser för frigivning. En sådan utveckling kommer
att kräva väsentligt utbyggd samverkan med andra myndigheter och
organisationer. Dessutom kan de resurserna utnyttjas effektivt genom att de
administrativa funktionerna samordnas. Förutsättningarna för en heltäckande och
rationell planering ökar. Personalen får också bättre möjligheter att arbeta
med olika uppgifter.
En annan nyhet i fråga om organisationen inom kriminalvården är att en ny
beslutsordning är på väg att införas. Som framgått ovan är ett av syftena med
den nya organisationen att skapa förutsättningar för större flexibilitet och
effektivitet när det gäller att utnyttja resurserna inom kriminalvården. I
budgetpropositionen aviserar regeringen att man i det syftet har för avsikt att
överlämna till Kriminalvårdsstyrelsen att fatta beslut om antalet häkten och
anstalter samt deras lokalisering. Vidare kommer frågan om indelning av
anstalterna i öppna och slutna att överlämnas till Kriminalvårdsstyrelsen.
Styrelsen skall också i viss utsträckning samråda med en del andra myndigheter
innan ändringar beslutas. Närmare krav och riktlinjer kommer regeringen att
ange i regleringsbrevet för kriminalvården. Beslut om landets indelning i
regionala och lokala myndigheter kommer dock även i fortsättningen att fattas
av regeringen.
Resultatuppföljning
Rättsväsendets - liksom även kriminalvårdens - övergripande mål är att verka
för en minskning av brottsligheten och på så sätt öka människors trygghet i
samhället. Kriminalvårdens verksamhet skall vidare kännetecknas av en human
människosyn, god omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete. Därvid skall iakttas
en hög grad av säkerhet samt respekt för den enskildes integritet och säkerhet.
Regeringen anför flera omständigheter som är av betydelse för bedömningen av
kriminalvårdens resultat. Ett exempel som tas är antalet dömda som varit
föremål för åtgärder inom frivården, ett annat är utvecklingen av beläggningen
i anstalter och häkten. Ytterligare exempel som nämns är utvecklingen av
verkställighetens innehåll, humaniseringen av häktesverksamheten, bekämpningen
av narkotikamissbruk och säkerheten i anstalterna.
Som en av prioriteringarna för år 1998 anger regeringen att
resultatstyrningen inom kriminalvården skall utvecklas och att uppnådda
resultat och effekterna av verksamheten skall bli föremål för bättre analyser.
Utskottet konstaterar att underlaget i budgetpropositionen för en bedömning
av kriminalvårdens resultat och effekterna av verksamheten är betydligt
fylligare nu än föregående år. Redovisningen av statistik, tabeller och
pågående projekt är steg i rätt riktning. Det hade dock varit av intresse om
regeringen också redovisat sina slutsatser beträffande frågan om i vilken
utsträckning verksamhetsmålen uppfylls. För egen del har utskottet kompletterat
uppgifterna i budgetpropositionen med en utfrågning i vilken företrädare för
Kriminalvårdsstyrelsen deltagit. Sammanfattningsvis anser utskottet sig kunna
konstatera att stora ansträngningar görs för att uppfylla verksamhetsmålen när
det gäller innehåll och kvalitet i påföljderna. Tillika är säkerhetsnivån hög;
regelrätta rymningar hör som framgår nedan till undantagen.
Utskottet konstaterar vidare att kriminalvården i årets regleringsbrev getts
i uppdrag att utveckla formerna för sin uppföljning, utvärdering och
redovisning av verksamheten, och att målsättningen bl.a. är att skapa
förutsättningar för uppföljning och utvärdering av olika åtgärders effekter
inom kriminalvårdens verksamhetsområden. I detta sammanhang vill utskottet
särskilt framhålla följande. Ett av de övergripande målen för verksamheten är
att verka för en minskning av brottsligheten. För kriminalvårdens del ser
utskottet här en koppling mellan det övergripande målet och resultatet av de
brotts-och missbruksrelaterade programmen. Det finns därför anledning att
understryka vikten av att dessa program får den kvalitetssäkring som beskrivs i
propositionen och att effekterna av programmen följs upp. Utskottet är medvetet
om att programverksamheten är av relativt nytt datum och att det inte är
meningsfullt att studera effekterna av dessa åtgärder i ett alltför kort
perspektiv. Dessutom bör utvärderingen ges rimlig tid att hitta rätt former.
Det är emellertid inte oviktigt att man i ett tidigt skede av arbetet med de
brottsförebyggande programmen tar hänsyn till behovet av tillförlitliga
utvärderingar.
Anslaget till kriminalvården
Anslaget
Under senare år har kriminalvårdens anslagsförbrukning varit lägre än anvisade
anslag. Detta har inneburit att ett betydande anslagssparande har byggts upp.
Vid ingången av budgetåret 1997 uppgick det till sammanlagt ca 772 miljoner
kronor och utvecklingen har fortsatt i samma riktning. Under 1997 har dock en
del av anslagssparandet tagits i anspråk. Enligt prognosen kommer
anslagssparandet vid budgetårets slut att uppgå till 687 miljoner kronor. De
främsta orsakerna till det höga anslagssparandet är en lägre beläggning vid
anstalter och häkten samt det förhållandet att till- och ombyggnader av häkten
och anstalter senarelagts eller uteblivit. Dessutom har försöksverksamheten med
intensivövervakning med s.k. elektronisk fotboja medfört en lägre
anslagsförbrukning. Vidare har en ränteintäkt uppkommit. För budgetåret 1997
har med hänvisning till det anförda ett sparkrav om 287 miljoner kronor ålagts
kriminalvården.
Regeringen föreslår för budgetåret 1998 ett ramanslag på 3 376 390 000 kr. I
förhållande till anslaget för innevarande år är detta en minskning. Regeringen
anser att de faktorer som hittills bidragit till det höga anslagssparandet även
kommer att göra sig gällande under år 1998. Utöver den i budgetpropositionen
för år 1997 gjorda bedömningen, att anslaget till kriminalvården skulle kunna
minskas med 136 miljoner kronor under år 1998, har det nu föreslagna anslaget
därför minskats med ytterligare 312 miljoner kronor. För åren 1999 och 2000
kommer anslaget preliminärt att dras ned med 124 respektive 8 miljoner kronor.
Dessa neddragningar utgör engångsvisa minskningar. Den lägre anslagsramen under
budgetperioden skall således inte utgöra planeringsram för kriminalvården utan
syftet är att se till att det anslagssparande som byggts upp används under de
närmaste åren. Utöver de nu redovisade skälen för ett minskat anslag anför
regeringen att anslaget bör minskas med 64 miljoner kronor på grund av att
kriminalvården annars skulle bli överkompenserad för hyreskostnader. Vidare har
en del tekniska justeringar gjorts.
I motionerna Ju903 (kd) och Ju923 (m) begärs en höjning av anslaget med 100
miljoner kronor respektive 200 miljoner kronor. I bägge motionerna samt i
motion Ju904 (m) hävdas att behovet av platser inom kriminalvården kan antas
komma att öka i framtiden som en följd av den föreslagna satsningen på
polisväsendet. I motion Ju903 begärs därutöver en satsning på frivården och på
anpassning av anstalterna till barns behov av umgänge med föräldrar som sitter
i fängelse. I motion Ju931 (fp) begärs med hänvisning till anslagssparandet en
sänkning av anslaget med 50 miljoner kronor.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslaget.
Fördelningen inom anslaget
I motion Ju925 (mp) förespråkas en satsning på frivården och då bl.a. för att
övervakningen av klienterna skall kunna förbättras.
När det gäller frivården anför regeringen att arbetet skall inriktas på att
motverka återfall. Sådant arbete bedrivs t.ex. genom samtalskontakt med den
dömde. Även den programverksamhet som bedrivs inom frivården är viktig och
skall enligt regeringen utvecklas ytterligare.
För att skapa förutsättningar för en ökad användning av frivårdspåföljderna
krävs att innehållet i dem blir mer tydligt och konsekvent samt att påföljderna
framstår som ett trovärdigt alternativ till fängelse. Inom ramen för det s.k.
frivårdsuppdraget arbetar kriminalvården med att förändra frivårdens verksamhet
i den riktningen. Målet är bl.a. att utveckla och tydliggöra innehållet i
skyddstillsynen samt att verka för en ökad användning av påföljden. I arbetet
ingår bl.a. att utarbeta föreskrifter för personutredningar, utveckla och pröva
nya former för sysselsättning för samhällstjänstdömda, ta fram riktlinjer för
uppföljning av frivårdens verksamhet och att utarbeta riktlinjer för frivårdens
samverkan med myndigheter utanför kriminalvården.
Som ett led i arbetet med att öka förtroendet för frivården har regeringen
uppdragit åt Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen att utveckla former för
regelbundna överläggningar mellan domstolar och frivårdsmyndigheter. Flera
regionala konferenser har genomförts under 1996. Samarbetet kommer att
fortsätta, bl.a. genom konferenser på lokal nivå.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller behovet
av en väl fungerande frivård; förtroendet för frivården beror bl.a. på hur väl
man övervakar de dömda. Av redovisningen i budgetpropositionen framgår också
att regeringen är medveten om vikten av att frivården åtnjuter förtroende hos
såväl domstolarna som allmänheten. Mot den bakgrunden känner utskottet ingen
oro för att frivården inte skulle tilldelas en tillräckligt stor andel av
kriminalvårdens samlade resurser. Något uttalande från riksdagen är inte
erforderligt, och utskottet avstyrker motion Ju925 i nu behandlad del.
Nya anstalter
Flera motioner tar upp frågor om inrättande av nya anstalter m.m. I motion
Ju507 (c) begärs sålunda att ett Kriminalvårdens hus, där häkte, anstalt och
frivård samverkar, skall etableras på Gotland. Bakgrunden till motionsyrkandet
är det förhållandet att gotlänningarna måste verkställa fängelsestraff på
fastlandet, vilket enligt motionären medför att de i praktiken fråntas
möjligheten till frigång och att deras möjligheter till återanpassning
försvåras. I motion Ju508 (fp) framförs önskemål om att en kriminalvårdsenhet
skall förläggas till Östersund inom ramen för ett förnyelseprojekt inom
rättsväsendet i Jämtland. Bakgrunden till det yrkandet är nedläggningen av
häktet i Östersund den 31 december 1995. Den föreslagna enheten skall enligt
motionärerna administrativt sett ingå i kriminalvården och samverka lokalt för
att på så sätt minska kostnaderna för rättsväsendet totalt i regionen. I motion
Ju511 (s, c) vill motionärerna tillgodose behovet av psykiatrisk vård för
intagna i kriminalvårdsanstalt genom en särskild anstalt i Västervik.
Det ankommer för närvarande på regeringen att fatta beslut om inrättande och
nedläggning av anstalter och häkten. I budgetpropositionen aviserar regeringen
en förändring innebärande att beslut i dessa frågor i framtiden skall fattas av
Kriminalvårdsstyrelsen.
Enligt vad utskottet inhämtat planerar Kriminalvårdsstyrelsen att på Gotland
bedriva anstalt, häkte och frivård inom ramen för en gemensam enhet.
Verksamheten kommer enligt planerna att starta den 1 januari 1998. Vidare har
utskottet erfarit att frågan om kriminalvårdsverksamheten i Östersundsregionen
bereds i Justitiedepartementet och det med anledning av en skrivelse från
landshövdingen i Jämtlands län som kom in till regeringen den 4 mars i år.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden som
tagit upp frågor om lokalisering av anstalter och häkten (se 1996/97:JuU1 s. 55
med där gjorda hänvisningar). Utskottet har avstyrkt sådana yrkanden
huvudsakligen med den motiveringen att det inte är möjligt för utskottet att
prioritera ett eller flera angelägna projekt före andra. Utskottet har dock
förutsatt att ett helhetsperspektiv anläggs på frågan om inrättande respektive
nedläggning av häkten och anstalter och de uppgifter som utskottet inhämtat när
det gäller Gotland och Östersund föranleder inget annat ställningstagande.
Vidare har utskottet pekat på att lokaliseringen av häkten och anstalter kan få
betydelse även på andra anslag inom rättsväsendet. Utskottet vidhåller den nu
redovisade uppfattningen. Utskottet tillägger att utskottet inte har några
invändningar mot att det till Kriminalvårdsstyrelsen överlåts att i flertalet
fall besluta i här aktuella frågor. Motionerna Ju507, Ju508 och Ju511 avstyrks.
Till frågan om de intagna som på grund av psykisk störning har särskilda
behov av vård återkommer utskottet i det följande.
Närhetsprincipen
I motion Ju929 (v) anförs som motionen får förstås att den s.k.
närhetsprincipen, dvs. att närheten till hemorten skall bilda utgångspunkten
vid placeringen av den intagne, skall tillmätas större tyngd.
Utskottet har tidigare vid olika tillfällen haft anledning att uttala sig om
närhetsprincipen. Senast skedde det vid riksdagsbehandlingen av den proposition
som grundades på Fängelseutredningens första betänkande Verkställighet av
fängelsestraff. Förslaget i den propositionen gick ut på att utöka
möjligheterna att placera en intagen i en anstalt där han kan få adekvat vård
och behandling under anstaltstiden vilket innebar att närhetsprincipen inte
längre skulle ha samma övergripande betydelse som tidigare. I stället skulle
alltså den intagnes behov av behandling lyftas fram. Utskottet tillstyrkte
regeringens förslag (se bet. 1994/95:JuU20 s. 7).
Utskottet konstaterar att flera olika intressen gör sig gällande när en
intagen skall placeras på anstalt. Sammanfattningsvis måste kraven på säkerhet
uppfyllas samtidigt som den intagnes vård- och behandlingsbehov tillgodoses.
Dessutom bör den intagne vistas nära hemorten för att möjliggöra kontakt med
familj och myndigheter. Härtill kommer att det är nödvändigt att ta hänsyn till
resursutnyttjandet på de olika anstalterna. Sammantaget anser utskottet att de
nuvarande reglerna uppfyller de krav som bör ställas. Motion Ju929 i denna del
behöver alltså inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen
avstyrks.
Alternativa påföljder
I motion Ju904 (m) understryks att fängelsestraffet är den mest väsentliga
delen av påföljdssystemet men att nya påföljder måste prövas vid sidan härav.
Motionärerna anför tre exempel, nämligen elektronisk övervakning,
samhällstjänst och villkorligt fängelse.
Utskottet vill när det gäller de anförda exemplen först erinra om att
samhällstjänst för närvarande är en specialform av skyddstillsyn och att
intensivövervakning med elektronisk kontroll utgör en form av verkställighet av
fängelsestraff. Dessa påföljdsformer används alltså även om de inte är
självständiga påföljder. I sammanhanget finns det dessutom skäl att framhålla
att samhällstjänst inte är den enda specialformen av skyddstillsyn - även s.k.
kontraktsvård är ett värdefullt alternativ till fängelsestraff. Utskottet har
tidigare behandlat frågor om villkorligt fängelse och därvid avstyrkt motions-
yrkanden om införandet av en sådan påföljdsform med hänsyn till beredningsläget
(se 1996/97:JuU12 och 1993/94:JuU17). Straffsystemkommittén avvisade för sin
del tanken på villkorligt fängelse (se SOU 1995:91, del II, s. 90).
I budgetpropositionen anför regeringen att utvecklingen av alternativ till
fängelse fortsätter och att det pågår en översyn av straffsystemet bl.a. med
utgångspunkt i Straffsystemkommitténs förslag. Regeringen tar också upp frågan
om alternativa påföljder för ungdomar. Regeringen hänvisar till
departementspromemorian Påföljder för unga lagöverträdare (Ds 1997:32). I
promemorian föreslås att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten
ges ett tydligare innehåll. Vidare föreslås en ny frihetsberövande påföljd,
vilken skall kunna dömas ut för brott som någon begått innan han fyllt 18 år.
Promemorian har remissbehandlats och bereds för närvarande i
Justitiedepartementet. En proposition aviseras till början av år 1998.
Utskottet har tidigare uttalat sig positivt i frågan om alternativa påföljder
(se t.ex. 1994/95:JuU16 s.10 med där gjorda hänvisningar). Utskottet har ingen
anledning att nu inta någon annan ståndpunkt och välkomnar därför regeringens
uttalanden om alternativ till fängelsestraff och påföljder för unga
lagöverträdare. Mot bakgrund av den redovisning som regeringen lämnat om det
pågående reformarbetet är det i linje med vad utskottet senast uttalade
(1996/97:JuU7 s. 17 f) inte erforderligt med något initiativ från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker motion Ju904 i nu behandlad del.
Verkställighetsinnehållet
I motion Ju904 (m) förespråkas att fängelsetiden bör användas till något
meningsfullt, t.ex. utbildning, vård och behandling, och det begärs att arbetet
härmed bör fullföljas och utvecklas. Intagna som skall utvisas efter avtjänat
straff bör dock inte få undervisning i svenska. Även motion Ju929 (v) tar upp
frågan om förbättrad utbildning för de intagna i syfte att öka möjligheterna
att leva laglydigt efter straffet.
När det gäller verkställighetens innehåll vid landets anstalter anför
regeringen att det utvecklas fortlöpande, bl.a. genom de olika brotts- och
missbruksrelaterade programmen. Regeringen anför i budgetpropositionen att det
är viktigt att tiden i anstalt tas till vara på ett sätt som motverkar återfall
i brott och att satsningarna på verkställighetens innehåll fortsätter. I det
syftet skall enligt regeringen Kriminalvårdsstyrelsen erbjuda de intagna såväl
brotts- och missbruksförebyggande program som arbete och utbildning. Sådana
program finns redan i viss utsträckning och de har ökat sin andel av det totala
antalet sysselsättningstimmar från 7,7 % under budgetåret 1994/95 till 13 %
under år 1996. I fråga om utbildning erbjuds undervisning på såväl grundskole-
som gymnasienivå. Även viss yrkesutbildning förekommer. Vidare anför regeringen
att det är viktigt att förändringen av vårdarnas roll mot ett väl utvecklat
kontaktmannaskap fortsätter. Regeringen betonar också att det är angeläget att
utveckla samarbetet med andra myndigheter beträffande insatser som syftar till
att öka förutsättningarna för den dömde att leva ett laglydigt liv. Här spelar
även frigivningsförberedelserna en viss roll. Regeringen uppger att
Kriminalvårdsstyrelsen har inlett ett arbete med att utarbeta föreskrifter och
allmänna råd för verkställighetsplaneringen, innefattande bl.a. planering av
frigivningen. Kontakter mellan kriminalvården och andra myndigheter har tagits
för att förbättra samarbetet kring frigivningsförberedelserna. Enligt
regeringens mening måste kriminalvårdens arbete med frigivningsförberedelser
förbättras ytterligare.
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden som tagit upp utbildningens
och behandlingens betydelse (se 1996/97:JuU1 s. 57 f). Sammanfattningsvis
anförde utskottet då att innehållet i verkställigheten under senare år
utvecklats och att utskottet varit pådrivande i det arbetet. Utskottet
konstaterade också att ansträngningarna i det avseendet fortsatt. Enligt
utskottets mening innehöll de tankegångar som fördes fram i den då behandlade
motionen inte något nytt och utskottet ansåg att motionen inte borde föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrktes.
Även frågan om de intagna som skall utvisas efter avtjänat straff bör få
undervisning i svenska språket togs upp i det nyss nämnda betänkandet.
Utskottet hänvisade då till tidigare ställningstaganden som bl.a. går ut på att
de problem som de utländska intagna har under anstaltsvistelsen bör beaktas
både i det löpande och i det mer långsiktiga arbetet. Det arbetet borde enligt
utskottet bedrivas i en anda av humanitet och generositet och utskottet ansåg
att regelsystemet måste tillämpas på ett nyanserat sätt. Utskottet betonade
bl.a. att studier i anstalt utgör ett led i arbetet med att motverka de
skadliga följderna av frihetsberövandet. Samtidigt påpekade utskottet bl.a. att
det i det enskilda fallet måste göras en bedömning av den intagnes behov av
studier liksom av hans förutsättningar att tillgodogöra sig dem. En i svenska
språket okunnig intagen borde enligt utskottet beredas sådan språkutbildning
att han kan klara en anstaltsvistelse. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet.
Utskottet saknar anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden i de
nu behandlade frågorna. Motionerna Ju904 och Ju929 i nu behandlade delar
avstyrks.
Besökslägenheter
I motion Ju929 (v) begärs att fängelserna skall anpassas i syfte att förbättra
barns möjligheter till umgänge med sina föräldrar.
Regeringen anför i budgetpropositionen att besökslägenheter finns på flera
anstalter i syfte att åstadkomma bättre besöksmöjligheter för de
långtidsdömda.
I augusti i år har regeringen gett Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen
i uppdrag att se över förhållandena för barn vars föräldrar är intagna i häkte
eller kriminalvårdsanstalt samt lämna förslag till förändringar av gällande
författningar och de andra åtgärder som översynen kan ge anledning till.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1998.
Enligt vad utskottet inhämtat finns det s.k. besökslägenheter vid
kriminalvårdsanstalterna Österåker, Hall och Hinseberg.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att barn vars föräldrar är intagna i
kriminalvårdsanstalt befinner sig i en svår situation, och utskottet delar
motionärernas uppfattning så till vida att särskilda besökslägenheter kan vara
ett sätt att tillgodose motionsönskemålet. Frågan måste emellertid ses i ett
större sammanhang. En sådan ombyggnad låter sig nämligen inte göras utan en
noggrann projektering och något mer genomarbetat underlag för ett sådant
ställningstagande saknas för närvarande. Utskottet anser därför att beredningen
av den rapport som Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen skall lägga fram
i frågan bör avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju929.
Rymningar
I motionerna Ju904 (m) och 1996/97:Ju901 (m) betonas vikten av att säkerheten i
fängelserna även i fortsättningen ligger på en hög nivå.
Regeringen anför i propositionen att det totala antalet rymningar direkt från
anstalt fortsatt att minska. Till belysning av detta redovisar regeringen en
del uppgifter från Kriminalvårdsstyrelsen. Uppgifterna avser åren 1994, 1995
och 1996. Från anstalterna i säkerhetsklass I har ingen rymning skett under
perioden. Från anstalterna i klass II har fem, noll respektive tre rymningar
ägt rum. Från anstalterna i klasserna III och IV har antalet rymningar i
vardera klassen varit betydligt högre men de har å andra sidan halverats under
den aktuella perioden. När det sedan gäller permissioner som misskötts på så
sätt att den intagne inte återkommit i rätt tid anför regeringen att dessa har
minskat från 0,8 procent år 1992 till 0,3 procent år 1996.
Utskottet konstaterar att det av regeringens redovisning i
budgetpropositionen framgår att säkerheten inom kriminalvården är hög. Enligt
utskottets mening är det också självklart att det skall vara så. Något
uttalande från riksdagens sida i frågan är således inte påkallat. Motionerna
avstyrks.
Intagna med psykiska störningar
Påföljdssystemet för personer som begått brott under inflytande av en psykisk
störning förändrades den 1 januari 1992. Reformen har som avsett medfört att
ett större antal psykiskt störda än tidigare numera döms till fängelse.
Behandlingen av psykiskt störda intagna tas upp särskilt i
budgetpropositionen; ytterligare insatser på detta område är enligt regeringen
en prioriterad uppgift för år 1998.
Intagna med psykiska störningar ställer särskilda krav på verksamheten i
anstalterna. För närvarande kan dessa intagna i viss utsträckning få vård i den
allmänna sjukvården. Antalet platser vid enheter som är godkända för
rättspsykiatrisk vård för intagna i anstalt är emellertid enligt
Kriminalvårdsstyrelsens bedömning inte tillräckligt. Detta leder till
restriktiva bedömningar när det gäller de intagnas vårdbehov vilket i sin tur i
vissa fall innebär för korta vårdtider.
Sedan budgetåret 1995/96 pågår ett arbete med att inrätta särskilda
stödavdelningar för intagna som har särskilda problem på grund av
personlighetsstörning eller psykisk särart och för vilka psykiatrin inte anser
sig kunna ge någon behandling. Målsättningen är att det i november 1998 skall
finnas 90 platser på sådana avdelningar. Sju platser finns redan tillgängliga
vid rättspsykiatriska kliniken vid Huddinge sjukhus. Den 3 november 1997 kommer
en avdelning med 24 platser att öppna vid Kriminalvårdsanstalten Storboda.
Ytterligare två avdelningar med 30 platser vardera planeras vid
kriminalvårdsanstalterna i Fosie och Norrtälje. De beräknas öppna i april
respektive november nästa år. Erfarenheterna från avdelningarna kommer enligt
vad regeringen förutskickar att utvärderas.
Även andra åtgärder vidtas på området. Kriminalvården höjer kompetensen inom
den egna organisationen för att bättre kunna ta hand om de intagna som inte
kommer i fråga för vare sig stödavdelning eller sjukhusvård. Vidare genomför
Kriminalvårdsstyrelsen tillsammans med Rättsmedicinalverket en studie för att
belysa bl.a. frågan om karaktären av de intagnas psykiska störningar.
Regeringen anför i budgetpropositionen att en slutrapport kommer att
presenteras under våren 1998. Därefter kommer regeringen att ta ställning till
om det krävs ytterligare åtgärder för att förbättra sjukhusvården för dessa
intagna.
Flera motioner tar upp frågor med anknytning till de psykiskt störda intagnas
situation i fängelserna. I motion Ju910 (c) och 1996/97:Ju903 (c) anförs
sålunda att kriminalvården bör ges möjlighet att ge dessa intagna det stöd och
den rehabilitering som behövs för att de skall kunna återgå till ett normalt
liv efter anstaltsvistelsen. I motion Ju925 (mp) begärs att arbetet med att
inrätta särskilda stödavdelningar skall intensifieras. I motion 1996/97:Ju505
(s) begärs en översyn av de psykiskt störda intagnas situation.
I januari 1994 överlämnade Fängelseutredningen sitt slutbetänkande
Kriminalvård och psykiatri (SOU 1994:5). I betänkandet föreslår utredningen att
normaliseringsprincipen bör upprätthållas, dvs. att vårdansvaret för psykiatrin
inom kriminalvården skall ligga kvar inom den allmänna sjukvården. Utredningen
föreslår vidare bl.a. att varje kriminalvårdsanstalt genom avtal mellan
kriminalvården och landstingen knyts till en viss sjukvårdsinrättning. Vidare
utgår utredningen från att de platser som i dag finns vid psykiatriska
avdelningar inom kriminalvården skall bestå för att tas i anspråk för intagna
som har ett mera kontinuerligt behandlingsbehov eller som - utan att sluten
vård kommer i fråga - behöver sådan behandling som inte kan ges på
normalavdelning. För intagna med personlighetsstörningar som tar sig uttryck i
ett utagerande beteende, förhöjd aggressivitet och benägenhet för
självdestruktiva handlingar för vilka psykiatrin inte kan ge någon behandling
föreslås särskilda stödavdelningar med tillgång till psykolog och
mentalskötarutbildad personal. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu
vidare i Justitiedepartementet.
Utskottet har, särskilt efter påföljdsreformen beträffande psykiskt störda,
vid flera tillfällen tagit upp de här aktuella frågorna. Bland annat har
utskottet haft kontakter med Kriminalvårdsstyrelsen och flera studiebesök har
företagits. En av de slutsatser som utskottet därvid dragit är att det är
nödvändigt med särskilda insatser för denna grupp på anstalterna. Det är mot
den bakgrunden utskottet med tillfredsställelse konstaterar att det av
regeringens redovisning i budgetpropositionen framgår att arbetet med
inrättandet av särskilda stödavdelningar redan kommit i gång, och utskottet
utgår från att arbetet bedrivs med erforderlig skyndsamhet. Motion Ju925 i nu
behandlad del avstyrks.
När det så gäller önskemålen i motionerna om behandling inom kriminalvården
anser utskottet, som i och för sig också anser att normaliseringsprincipen bör
tillämpas så långt det är möjligt, att beredningen av Fängelseutredningens
förslag bör avvaktas innan ställning tas till om formerna för omhändertagandet
av psykiskt störda intagna bör förändras. Inte heller behövs det någon
ytterligare utredning i ämnet. Utskottet avstyrker motionerna Ju910,
1996/97:903 i nu behandlade delar och 1996/97:Ju505.
Narkotika på fängelserna
Motionerna
Flera motioner tar upp problemet med narkotika i anstalterna. I motionerna
understryks behovet av effektiv kontroll och av att de intagna som inte
missbrukar slipper konfronteras med narkotika under anstaltstiden. I motionerna
Ju505 (fp), Ju509 (m), Ju910 (c) och So675 (mp) begärs sålunda att
Kriminalvårdsstyrelsen skall vidta åtgärder mot narkotikaanvändningen, redovisa
de åtgärder som planeras och ge kampen mot narkotikan en högre prioritet. I en
motion begärs dessutom att användningen av dopningsmedel skall omfattas av
kontrollen.
I flera av motionerna lämnas förslag på åtgärder. Motionärerna bakom Ju501
och 1996/97:507 (båda m) vill sålunda ge personalen lagligt stöd för kontroll
av de intagna och deras besökare. I motion 1996/97:Ju511 (kd) begärs en
utredning i frågan om behovet av lagändringar för att på så sätt åstadkomma en
effektivare kontroll. I den sistnämnda motionen och i motion 1996/97:So657
(kd) tas också upp frågan om ett återinförande av den s.k.
visitationspatrullen. I motion Ju509 (m) redovisas internationella erfarenheter
från bekämpningen av narkotika på fängelser med tyngdpunkt på användningen av
narkotikahundar. Motionen går ut på att internationella erfarenheter bör tas
till vara i större utsträckning. I motion Ju504 (m) föreslås som ett första
steg i arbetet inrättandet av drogfri anstalt i varje kriminalvårdsregion.
I motionerna Ju904, Ju923, So628 och 1996/97:Ju901 (alla m) förespråkas -
utöver en mer frekvent provtagning, fler visitationer och en utvidgad
användning av narkotikahundar - att besök skall kunna kontrolleras på så sätt
att den intagne och besökaren skils åt med hjälp av en glasskiva för att
undvika fysisk kontakt mellan dem.
Bakgrund
Det befintliga regelverket när det gäller kontroll m.m. ser i korthet ut på
följande sätt.
När det gäller besök är huvudregeln enligt 29 § lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt att en intagen i anstalt får ta emot besök i den
utsträckning det lämpligen kan ske, dvs. i en omfattning som är praktiskt
genomförbar. En intagen får inte ta emot besök som kan äventyra säkerheten i
anstalten eller som kan motverka hans återanpassning i samhället eller annars
vara till skada för den intagne eller annan. Vid besök får den intagne och
besökaren normalt umgås ensamma i ett särskilt besöksrum. Som villkor för ett
besök kan av säkerhetsskäl krävas att den besökande underkastar sig kropps-
visitation eller ytlig kroppsbesiktning. Vägras en sådan kontroll blir det
alltså inget besök. Om det är påkallat av hänsyn till säkerheten skall en
tjänsteman vid anstalten vara närvarande vid besöket, s.k. bevakat besök.
Med kroppsvisitation förstås en undersökning av kläder och annat som någon
bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig. Med
kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens yttre och inre samt
tagande av prov från människokroppen och undersökning av sådana prov.
Såvitt gäller provtagningar finns särskilda bestämmelser i 52 a-52 d §§ lagen
om kriminalvård i anstalt. Kroppsvisitation får enligt dessa bestämmelser ske
för eftersökande av otillåtna föremål, bl.a. när det finns anledning anta att
något sådant föremål skulle anträffas på en intagen, när han återkommer efter
en vistelse utanför anstalten och när han skall ta emot eller har haft obe-
vakat besök. För intagna i slutna anstalter är det obligatoriskt med kropps-
visitation efter permissioner och obevakade besök. Vidare får intagna alltid
underkastas sådan ytlig kroppsvisitation som sker för att söka efter vapen
eller andra farliga föremål.
När det gäller kroppsbesiktning är förutsättningarna för att få genomföra en
sådan i stort sett desamma som när det gäller kroppsvisitation. Någon
obligatorisk regel finns inte - det krävs dock alltid att det finns ett behov
av undersökningen. Intagna är dessutom skyldiga att på anmaning lämna blod-,
urin- eller utandningsprov för kontroll att han inte är påverkad av
beroendeframkallande medel eller av dopningsmedel.
Regeringen anför i propositionen att arbetet med att bekämpa
narkotikamissbruket skall bedrivas med fortsatt intensitet. Målet skall vara
att hålla anstalter och häkten fria från narkotika samt att medverka till att
de dömda som har behov av det får tillgång till missbruksvård.
Arbetet inom kriminalvården med att bekämpa narkotikamissbruket i anstalter
och i häkten bedrivs på flera sätt. Sammanfattningsvis går arbetet ut på att
differentiera de intagna, motivera de intagna att delta i behandlingsprogram,
tillhandahålla behandlingsprogram, genomföra kontroller, dvs.
urinprovstagningar och visitationer samt driva särskilda projekt.
När det gäller särskilda platser för narkotikamissbrukare fanns det 556
stycken i oktober 1996. Andelen intagna som får ta del av särskilda
motivations- och behandlingsprogram och andra åtgärder mot narkotikamissbruk
hade den 1 april i år stigit till drygt 46 procent från att ha legat på ca 40
procent under flera år.
Inom kriminalvården fanns det tidigare särskilda visitationspatruller.
Verksamheten kostade ca 8 miljoner kronor per år. År 1992 beslutade
Kriminalvårdsstyrelsen att visitationspatrullerna skulle avvecklas (se bet.
1994/95:JuU20 s. 9). Utskottet har inhämtat att det numera finns i vart fall
tre hundar i drift och att det i viss utsträckning förekommer ett samarbete med
polisen och tullen, vilka också disponerar hundar. Utskottet tillägger att
myndigheterna själva har möjlighet att införskaffa hundar.
I syfte att utveckla bl.a. statistik har kriminalvården under året påbörjat
ett projekt, KARTNARK. Inom det projektet skall man utreda frågor som i vid
mening berör narkotikaproblemet. En rapport kommer att färdigställas under
hösten 1997. Regeringen anför att det av den redovisning som hittills lämnats
framgår att antalet beslag av narkotika i häkten och anstalter är lågt.
Samtidigt har antalet kontroller genom visitationer av bostadsrum och andra
lokaler ökat. En klar majoritet av de anstalter som tillfrågats om förekomsten
av missbruk i anstalten har rapporterat att det sällan eller aldrig förekommer
missbruk.
I regleringsbrevet för kriminalvården sägs att kriminalvården skall hålla
anstalter och häkten fria från narkotika. Kriminalvårdsstyrelsen har också
ålagts ett återrapporteringskrav beträffande förändring av förekomsten och
missbruket av narkotika vid anstalter samt beträffande vilka insatser som görs
för att de dömdas narkotikamissbruk skall minska.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid ett stort antal tillfällen tidigare behandlat motionsönskemål
om åtgärder mot narkotikaanvändningen i anstalterna (se 1994/95:JuU20
s. 12 med där gjorda hänvisningar). I samband med behandlingen av sådana
yrkanden har utskottet utgått från att Kriminalvårdsstyrelsen organiserar
narkotikabekämpningsarbetet på anstalterna på ett ändamålsenligt och
kostnadseffektivt sätt. Särskilt mot bakgrund av den redovisning som lämnas i
budgetpropositionen och de återrapporteringskrav som ställts upp saknar
utskottet anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande. Befintliga
regler är dessutom enligt utskottets mening ändamålsenligt utformade och någon
utredning av regelverket på området behövs knappast. Utskottet vill här också
framhålla att kriminalvården kommer i kontakt med ett stort antal personer som,
när de inte vistas i anstalt, missbrukar narkotika. Detta ger kriminalvården en
betydelsefull roll mer allmänt i kampen mot narkotikamissbruket. Utskottet ser
därför med tillfredsställelse att så stora insatser görs i motivations- och
behandlingsarbetet. Utskottet är självklart ense med regeringen om att detta
också fortsättningsvis skall vara en prioriterad fråga inom kriminalvården.
Utskottet vill tillägga att möjligheterna att hålla anstalterna helt
narkotikafria är små även om detta naturligtvis är målet. Det skulle nämligen
kräva mycket hårda restriktioner när det gäller besök och permissioner. Detta i
sin tur skulle - likaväl som missbruket som sådant - riskera rehabiliteringen
till ett liv utan brott och missbruk. Med vad som här anförts avstyrker
utskottet motionerna Ju501, Ju504, Ju505, Ju509, Ju904, Ju910, Ju923, So628,
So675, 1996/97:Ju507, 1996/97:Ju511, 1996/97:Ju901 och 1996/97:So657 i nu
behandlade delar.
Kronofogdemyndigheterna
Inledning
Kronofogdemyndigheterna utgör tillsammans med Riksskatteverket (RSV) landets
exekutionsväsende. RSV har den övergripande ledningen och ansvaret för
verksamheten.
Sedan den 1 januari 1997 finns det 10 regionala kronofogdemyndigheter med
sammanlagt 92 lokala kontor. Kronofogdemyndigheterna är regionala myndigheter
för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) och andra
författningar. Som verkställande myndighet skall kronofogdemyndigheterna enligt
förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet verka för att
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser, som kan bli föremål för
verkställighet, fullgörs i rätt tid och och ordning.
Riksdagen har godkänt ett övergripande mål för exekutionsväsendet. Enligt
detta är kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter att på
uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk som inte har
reglerats på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas
snabbt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndigheterna skall även i övrigt, genom
information och liknande förebyggande åtgärder, verka för att
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan verkställas i stället
fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning.
Till frågor om verkställighet enligt UB hör i första hand verkställighet av
domar och andra exekutionstitlar. Kronofogdemyndigheterna verkställer också
beslut om avhysning och annan handräckning. Till deras uppgifter hör även att
svara för exekutiv försäljning av bl.a. fast egendom. Utöver de exekutiva
uppgifterna enligt UB har kronofogdemyndigheterna att handlägga
verkställighetsärenden enligt vissa andra författningar, t.ex. lagen (1978:880)
om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt mål om återtagande
av gods som köpts på kredit enligt konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen
(1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl..
Kronofogdemyndigheterna är också med ett fåtal undantag tillsynsmyndigheter i
konkurs. Sedan den 1 januari 1992 handlägger kronofogdemyndigheterna vidare den
summariska processen, dvs. mål enligt lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning.
Genom skuldsaneringslagen (1994:334) har kronofogdemyndigheterna fått nya
uppgifter. Lagen innebär att kronofogdemyndigheterna skall svara för huvuddelen
av utredningen i skuldsaneringsärenden och också fatta beslut om frivillig
skuldsanering.
Anslaget till kronofogdemyndigheterna
Över anslaget till kronofogdemyndigheterna finansieras all verksamhet som
bedrivs av dessa, liksom även det teknikstöd för verksamheten som
tillhandahålls av eller genom den användarfinansierade resultatenheten
Dataservice vid RSV. Visst utvecklingsarbete på det tekniska området och RSV:s
uppgifter som central förvaltningsmyndighet inom kronofogdemyndigheternas
verksamhetsområde finansieras dock över anslaget till RSV.
Vad gäller kronofogdemyndigheternas regionindelning anför regeringen i
budgetpropositionen att förändringar i skatteförvaltningens regionala indelning
bör medföra att Laholms, Halmstads och Hylte kommuner från och med den 1
januari 1999 förs över från Kronofogdemyndigheten i Göteborg till
Kronofogdemyndigheten i Malmö.
Enligt vad regeringen anför i budgetpropositionen har det under budgetåren
1993/94, 1994/95 och 1995/96 byggts upp ett anslagssparande hos
kronofogdemyndigheterna som vid utgången av budgetåret 1995/96 uppgick till
214,7 miljoner kronor. Regeringen har vid tre tillfällen, senast under våren
1997, beslutat om bortföring av vissa medel från anslaget som en besparing.
Sammanlagt har i enlighet med regeringens beslut 62 760 000 kr förts bort från
anslaget. Den minskning av anslaget som regeringen föreslår i propositionen
sammanhänger med den inriktning av besparingsarbetet inom
kronofogdemyndigheterna som riksdagen tidigare har godkänt (prop. 1994/95:100
bil. 8 s. 42, bet. 1994/95:LU23 s. 7 f, rskr. 1994/95:259).
Regeringen anför i budgetpropositionen att det avsevärda överskottet i
kronofogdemyndigheternas verksamhet har flera förklaringar. En viktig
förklaring är att det är svårt att på förhand ange i vilken takt medel som har
avsatts för investeringar i utrustning och systemutveckling m.m. på IT-området
kommer att förbrukas. Så har t.ex. ett stort projekt som avsett nytt teknikstöd
för indrivningsverksamheten varit avbrutet under en stor del av år 1996 och år
1997 men numera återupptagits. Andra förklaringar är minskat antal mål av vissa
slag samt återhållsamhet med rekrytering av nya medarbetare. Ett inte
obetydligt belopp är också avsatt för pensionsersättningar i samband med
personalminskningar.
Enligt regeringen tyder RSV:s prognos för medelsförbrukningen på att
kronofogdemyndigheternas anslagssparande kommer att avvecklas helt och ha vänts
till ett mindre underskott vid utgången av år 2000. Medelsförbrukningen är dock
starkt beroende av mängden inkommande mål och ärenden. Enligt regeringen är det
möjligt att den starka minskningen av vissa slag av inkommande ärenden nu har
brutits; det är dock för tidigt att dra någon bestämd slutsats om den saken.
Regeringen gör mot bakgrund av det anförda bedömningen att
kronofogdemyndigheternas resursbehov kommer att vara oförändrat för tiden fram
till och med år 2000.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till kronofogdemyndigheterna för
budgetåret 1998 anvisar ett ramanslag om 1 283 651 000 kr.
I motion Ju913 (v) yrkas att anslaget skall höjas med 36 miljoner kronor, i
första hand för att möjliggöra en större insats i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslaget.
Mål- och resultatredovisning
I budgetpropositionen framhåller regeringen att handläggningstiderna för de
flesta typer av mål och ärenden nu förkortas och att balanserna minskar
avsevärt. Mot bl.a. den bakgrunden bedömer regeringen att resultatet av
kronofogdemyndigheternas verksamhet under år 1996 är fullt tillfredsställande.
Enligt regeringen finns det inte obetydliga regionala skillnader i fråga om
t.ex. handläggningstider. Enligt regeringens mening bör RSV särskilt
uppmärksamma detta förhållande i sin styrning av verksamheten och närmare
utreda förhållandets orsaker.
Inom verksamhetsgrenen exekutiv fastighetsförsäljning anför regeringen att
situationen är besvärlig trots de förbättringar som skett under senare år.
Enligt regeringen medför emellertid den minskande ärendetillströmningen och den
ökade användningen av underhandsförsäljning att utsikterna till ytterligare
förbättringar är goda. En av RSV utförd utvärdering av underhandsförsäljningar
har dock visat att det finns behov av vissa rationaliseringsåtgärder i
förfarandet.
Regeringen uppehåller sig i propositionen särskilt vid uppgifterna i
resultatredovisningen om hur produktiviteten utvecklats. Av regeringens
resonemang följer att en ökad ambition i fråga om kvaliteten på utredningarna i
indrivningsärenden kan medföra att färre ärenden avgörs under en given
tidsperiod. Det är därför naturligt att en höjd ambitionsnivå kan leda till att
den redovisade produktiviteten sjunker. En sjunkande produktivitet kan inte
utan vidare ses som något negativt utan det fordras en närmare analys av hur
prestationernas innehåll har förändrats. Regeringen anser att det finns ett
behov av att förbättra uppföljningen av ambitionsnivåerna för utredningen i
olika typer av mål och beträffande olika kategorier av gäldenärer. I
regleringsbrevet för budgetåret 1998 avser regeringen att precisera vad som
skall gälla i fråga om utvecklingen av dessa ambitionsnivåer.
Regeringen pekar i detta sammanhang på att minskningen av antalet avslutade
enskilda indrivningsärenden till stor del är en fråga om ändrade
handläggningsrutiner, vilket måste beaktas vid jämförelser med år 1996.
Utskottet anmärker att de nya rutinerna innebär att målen ligger kvar för
bevakning under längre tid än tidigare.
Regeringen framhåller att det finns en stor osäkerhet om hur mål- och
ärendemängden kommer att utvecklas i fortsättningen. När det gäller enskilda
mål avlöstes under 1970- och 1980-talen perioder av ökning med perioder av
stagnation utan att målmängden minskade nämnvärt. Detta har lett till en
avsevärd ökning av antalet mål under perioden som helhet. Vad gäller antalet
allmänna mål sjönk detta kraftigt under en period främst beroende på införandet
av påminnelserutiner hos skattemyndigheterna men har nu återigen ökat. Ökningen
avser dock inte indrivningen av skatter utan det är TV-avgifter och
felparkeringsavgifter som antalsmässigt kommit att dominera bland de allmänna
målen. Ökningen av dessa medelsslag har lett till man i dag är tillbaka på det
tidiga 1980-talets stora antal mål.
Regeringen understryker avslutningsvis vikten av att alla möjligheter nu tas
till vara att genom utveckling av teknikstöd, arbetsformer och organisation
m.m. förbereda myndigheterna så att de kan klara verksamheten utan allvarliga
störningar om mål- och ärendemängderna på nytt skulle öka påtagligt i den nära
framtiden.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringens redovisning av
Kronofogdemyndigheternas resultat är mera utförlig än i propositionen för
innevarande budgetår. Riksdagen erhåller därmed ett förbättrat underlag för
anslagsbeslut. Möjligheter att ytterligare förbättra redovisningen bör
naturligtvis tas till vara.
Utskottet vill för sin del på nytt framhålla vikten av en effektiv
indrivning av skulder (1996/97:JuU1 s. 65). Utskottet vill också återigen
kraftigt understryka kronofogdemyndigheternas betydelsefulla roll i kampen mot
den ekonomiska brottsligheten. Inte minst gäller detta
specialindrivningsenheterna som arbetar med kvalificerade fall av
skatteundandragande och svåra indrivningsfall. Slutligen instämmer utskottet i
regeringens bedömning att det är angeläget att vidta sådana tekniska och
organisatoriska åtgärder att kronofogdemyndigheterna står väl rustade att möta
eventuella framtida ökningar av mängden mål och ärenden.
Sammanfattningsvis har det inte framkommit något som motsäger regeringens
bedömning att resultatet av kronofogdemyndigheternas verksamhet under år 1996
är fullt tillfredsställande.
Brottsförebyggande rådet
Inledning
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett kvalificerat expertorgan under
regeringen. Rådets övergripande mål är att främja brottsförebyggande insatser
genom utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det
kriminalpolitiska området. Härigenom skall rådet bidra till att minska
brottsligheten och öka människors trygghet. Viktiga inslag i verksamheten är
att ta fram underlag till regeringen och rättsväsendets myndigheter för
åtgärder och prioriteringar i det kriminalpolitiska arbetet, utvärdering av
vidtagna åtgärder samt stöd till lokalt brottsförebyggande arbete. BRÅ:s
arbetsuppgifter finns närmare reglerade i dess instruktion (1993:669).
BRÅ:s organisation m. m.
Sammanslagningen med Rikspolisstyrelsens forskningsenhet
I budgetpropositionen anför regeringen att verksamheten vid BRÅ bör slås samman
med Rikspolisstyrelsens forskningsenhet och att sammanslagningen bör inledas
den 1 januari 1998. Regeringens ställningstagande baseras på ett förslag som
lagts fram i departementspromemorian Forskning för rättsväsendet (Ds 1997:28).
Promemorian har remissbehandlats.
Bakgrunden till sammanslagningen är att kraven på kriminalpolitiken och
myndigheterna inom rättsväsendet ökar. Rättsväsendet måste bli mer effektivt
och insatserna på det kriminalpolitiska området måste - för att fungera väl -
bygga på kunskap. De resurser som rättsväsendet har för närvarande är
begränsade, och det ekonomiska läget gör att de inte kan öka nämnvärt.
Resurserna för tillämpad forskning och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet
är i huvudsak delade mellan två relativt små institutioner - BRÅ och
Rikspolisstyrelsens forskningsenhet.
Syftet med sammanslagningen är att åstadkomma en effektivare användning av de
samlade resurserna för forskning, utveckling och därmed sammanhängande
verksamhet inom rättsväsendet. Sammanslagningen skall bl.a. ge en bredare
verksamhet, större flexibilitet och bättre förutsättningar för att göra
helhetsbedömningar.
När det gäller BRÅ:s arbetsuppgifter efter omorganisationen anför regeringen
att rådet skall fortsätta att vara ett expertorgan åt regeringen och
rättsväsendets myndigheter. Huvuduppgifterna är att ta fram underlag till
regeringen och rättsväsendets myndigheter för åtgärder och proriteringar i det
kriminalpolitiska arbetet, utvärdera vidtagna åtgärder och stödja lokalt
brottsförebyggande arbete. Rådet skall också främja brottsförebyggande
insatser, och det bör ha ett nära samarbete med universitet och högskolor.
Regeringen anför vidare att BRÅ skall mer än tidigare fungera som ett centrum
för forsknings- och utvecklingsverksamheten inom hela rättsväsendet. Rådet
skall enligt regeringen prioritera samma områden som prioriteras inom
kriminalpolitiken i stort. BRÅ skall också delta i undervisningen vid
Polishögskolan och i kompetensutveckling för de anställda inom rättsväsendet.
Regeringen framhåller att det är viktigt att BRÅ med kort varsel kan ta hand om
uppdrag som regeringen eller rättsväsendets myndigheter har behov av att få
utförda.
I motion Ju915 (m, c, fp, kd, mp) begärs en analys av de ekonomiska
konsekvenserna av sammanslagningen. Motionärerna befarar att den utökade
verksamheten kommer att kräva ytterligare resurser för administration samt för
informations- och förlagsverksamheten. I motionen understryks vidare att BRÅ:s
goda renommé inte får äventyras av sammanslagningen.
Det anslag som regeringen föreslår för budgetåret 1998 inbegriper en
överflyttning till BRÅ av den nuvarande budgeten för Rikspolisstyrelsens
forskningsenhet om 8,1 miljoner kronor. Härtill kommer 3 miljoner kronor för
stöd till lokalt brottsförebyggande arbete; från årsskiftet 1998/99 kommer BRÅ
att ta över de uppgifter som i dag ankommer på Kommittén för brottsförebyggande
arbete (dir. 1996:48). Kommitténs uppgifter går i huvudsak ut på att genomföra
det nationella brottsförebyggande programmet (se Ds 1996:59). Vidare har
anslaget räknats upp med två engångsbelopp för år 1998. Det ena - som är på 3
miljoner kronor - avser att möjliggöra för BRÅ att ta huvudansvaret för att det
bedrivs forskning om ekonomisk brottslighet. Det andra engångsbeloppet - som
uppgår till 7 miljoner kronor - skall användas till att utveckla
rättsstatistiken.
När det gäller den nya organisationen anför regeringen att sammanslagningen
förutsätter att BRÅ inledningsvis koncentrerar sina resurser på att få den nya
ordningen att fungera så effektivt som möjligt. Flera omständigheter, bl.a.
förslaget om en utökad verksamhet, gör att det finns anledning att ytterligare
utveckla metoder för styrning, uppföljning och analys av verksamheten. Ett
exempel på det är enligt regeringen att en avvägning alltid måste göras mellan
kvaliteten i resultatet och gjorda resursinsatser. BRÅ bör vidare enligt
regeringen noga överväga vilka rationaliseringar som kan göras såväl när det
gäller rättsstatistiken som beträffande den övriga verksamheten. Regeringen
anför att man kommer att följa verksamheten noga och granska effekterna av den
relativt omfattande utökningen av rådets verksamhet.
Utskottet har inget att erinra mot att BRÅ slås samman med
Rikspolisstyrelsens forskningsenhet för att skapa en mer slagkraftig
organisation för forskning och utveckling inom det kriminalpolitiska området.
Det är självklart av stor vikt att BRÅ inledningsvis koncentrerar sig på att få
den nya organisationen att fungera effektivt. Även beträffande behovet av att
överväga rationaliseringar delar utskottet regeringens bedömning. När det
gäller de ekonomiska konsekvenserna av sammanslagningen konstaterar utskottet
att det av redovisningen i budgetpropositionen framgår att regeringen är
uppmärksam på de frågor som motionärerna tar upp. Något initiativ från
riksdagens sida för att tillgodose det intresse som motionärerna värnar om är
således inte erforderligt. Motion Ju915 i nu behandlad del avstyrks.
Forskning om ekonomisk brottslighet
I syfte att främja en långsiktig vetenskaplig kunskapsuppbyggnad när det gäller
ekonomisk brottslighet begärs i motion Ju915 (c, m, fp, kd, mp) att medel för
forskning kring sådan brottslighet skall fördelas inom ramen för ett
forskningsprogram.
När det gäller fördelningen av forskningsmedel avseende ekonomisk
brottslighet - som nyss nämnts 3 miljoner kronor - anför regeringen att
huvuddelen av de medel som BRÅ tilldelas för detta ämne bör utlysas som
projektmedel vilka forskare från universitet och högskolor kan ansöka om.
Syftet med det är att säkerställa att forskning på området bedrivs. Enligt
regeringens mening stimuleras på detta sätt forskning vid olika institutioner i
landet och det i sin tur säkerställer en långsiktig kunskapsutveckling på
området.
Regeringen avser också att inrätta en referensgrupp vid BRÅ. Syftet med den
är att verksamheten vid BRÅ skall få en sådan inriktning att de områden
prioriteras där behovet av kunskap och beslutsunderlag är störst. Den
vetenskapliga nämnden kommer att finnas kvar för att garantera en hög
vetenskaplig kvalitet.
Utskottet ser ingen anledning till erinran mot att det inrättas en
referensgrupp. Tvärtom kan en sådan bidra till att forskningen styrs till de
områden där den bäst behövs. När det gäller forskningen om ekonomisk
brottslighet delar utskottet regeringens uppfattning om hur fördelningen av
forskningsmedel bör gå till. Mot denna bakgrund kan utskottet inte se att det
finns behov av ytterligare åtgärder för att säkerställa den långsiktiga
kunskapsuppbyggnaden när det gäller den ekonomiska brottsligheten. Utskottet
utgår också från att regeringen, såsom anförts ovan beträffande de ekonomiska
konsekvenserna av sammanslagningen, följer verksamheten och medelsanvändningen.
Motion Ju915 i nu behandlad del avstyrks.
I detta sammanhang vill utskottet avslutningsvis anföra följande. I samband
med behandlingen av budgetpropositionen för år 1994/95 begärde riksdagen på
utskottets hemställan att regeringen skulle genomföra en
upplysnings- och informationskampanj om ekonomisk brottslighet (se 1993/94:JuU
s. 25 f). Riksdagen beslutade ett reservationsanslag på 10 miljoner kronor för
detta ändamål. I regeringens skrivelse 1997/98:38 Lägesrapport i fråga om den
ekonomiska brottsligheten redovisas användningen av de disponerade medlen. BRÅ
har sålunda fått i uppdrag att planera och genomföra utbildnings- och
informationsinsatser rörande ekonomisk brottslighet. Inom ramen för det
uppdraget har BRÅ genomfört flera projekt, bl.a. informationsprojektet ?Vad är
ekobrott??. Målgruppen är fackföreningsrörelsen, lärare, journalister,
deltagare i starta-eget-utbildning och studerande på grundnivå i bl.a. juridik
och kriminologi. Regeringen anför vidare att BRÅ disponerat sex miljoner kronor
och att avsikten är att de återstående fyra miljonerna skall tilldelas
Ekobrottsmyndigheten för informationsinsatser rörande ekonomisk brottslighet.
Utskottet har tidigare (se 1996/97:JuU2y) ansett att ärendet inte bort anses
slutbehandlat och förordat att det bör föras upp på förteckningen över sådana
ärenden. Utskottet har också förordat att regeringen bör åläggas att redovisa
sina åtgärder i ärendet. Mot bakgrund av den redovisning som lämnats av
regeringen i den nämnda skrivelsen konstaterar utskottet med tillfredsställelse
att de anslagna medlen kommer till användning. Något beslut om användning av de
återstående fyra miljonerna har emellertid ännu inte fattats och utskottet
utgår från att användningen av medlen senare redovisas för riksdagen.
Anslaget till BRÅ
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen till Brottsförebyggande
rådet anvisar ett ramanslag på 46 864 000 kr.
I motion Ju903 (kd) begärs en höjning av anslaget med 5 miljoner kronor för
att tillföra BRÅ medel för brottsförebyggande arbete med inriktning på fostran
och värdeöverföring inom familjen.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Våldet mot homosexuella
I motion Ju920 (fp) yrkas att BRÅ ges i uppdrag att motverka våldet mot
homosexuella.
Folkhälsoinstitutet har genomfört en kartläggning av brott mot homosexuella i
Stockholm. Avsikten med studien var att vinna kunskap om hur situationen ser ut
när det gäller hot och våld mot homosexuella för att bedöma vilka eventuella
insatser från myndigheter m.fl. som kan förbättra situationen. Studien omfattar
en enkätundersökning bland homosexuella i Stockholm samt 30 djupintervjuer med
män och kvinnor som blivit utsatta för hot eller våld.
I den rapport över studien, Hat, hot, våld - utsatta homosexuella kvinnor och
män. En pilotstudie i Stockholm (1996:84), som Folkhälsoinstitutet presenterat
konstateras att drygt en fjärdedel (141 personer) av dem som deltagit i studien
(527 personer) blivit utsatta för brott - alltifrån förolämpningar till grovt
våld - på grund av sin homosexualitet. Av rapporten framgår vidare att endast
en mindre andel av de utsatta polisanmält brotten. Orsakerna härtill har i
vissa fall uppgivits vara att man ansett brotten vara alltför ringa för att
polisanmälas, medan orsaken i andra fall uppgivits vara rädsla för att polisen
skall vara fördomsfull mot homosexuella. I rapporten anförs att en absolut
majoritet av dem som har gjort polisanmälan har blivit väl bemötta av polisen
men att det förekommit att vissa upplevt att poliser varit föraktfulla,
fördomsfulla eller nedsättande. I rapporten föreslås bl.a. att polisen och
övrig personal inom rättsväsendet bör få utbildning om homosexuella som utsatt
grupp.
Utskottet vill här även hänvisa till vad konstitutionsutskottet anfört med
anledning av motioner som rört frågan om diskriminering av homosexuella. Senast
i våras (1996/97:KU14) avstyrkte konstitutionsutskottet motioner som gick ut på
att det borde införas ett uttryckligt förbud i regeringsformen mot
diskriminering av homosexuella. Konstitutionsutskottet hänvisade till tidigare
uttalanden vari bl.a. erinrades om att den offentliga makten enligt
bestämmelsen i 1 kap. 2 § regeringsformen skall utövas med respekt för alla
människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Detta stadgande är visserligen som konstitutionsutskottet anförde ett s.k.
programstadgande som inte kan göras gällande i domstol, men det har likväl stor
betydelse och kan t.ex. åberopas av JO i ärenden som gäller diskriminering från
offentliga organs eller funktionärers sida.
I detta sammanhang vill utskottet också påpeka att brottsbalken ändrats den 1
juli 1994 (prop. 1993/94:101, JuU13, rskr. 298). Då infördes en bestämmelse i
29 kap. 2 § enligt vilken det som en försvårande omständighet vid straffmätning
särskilt skall beaktas om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en
folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan liknande
omständighet. Ett exempel på det sistnämnda är enligt förarbetena att motivet
för brottet varit att kränka någon på grund av dennes sexuella läggning. Någon
refererad rättspraxis där bestämmelsens innehåll prövats med avseende på nu
aktuella problem finns ännu inte.
Vidare vill utskottet här erinra om att justitieministern i ett frågesvar i
riksdagen nyligen uttalat att hon hoppas att under hösten kunna presentera
direktiv till en parlamentarisk utredning omfattande bl.a. frågan om hets mot
homosexuella (se riksdagens snabbprotokoll 1997/98:16).
Utskottet vill inledningsvis - i likhet med tidigare uttalanden (se bet.
1995/96:JuU14 s. 16 f och 1996/97:7 s. 8 f) - framhålla att det är oacceptabelt
att personer som vänder sig till polisen i något ärende bemöts med förakt eller
ett fördomsfullt uppträdande. Vidare utgår utskottet från att frågan om brott
m.m. mot homosexuella bevakas av berörda myndigheter och att så kommer att ske
även i framtiden. Dessutom delar utskottet självfallet regeringens ståndpunkt i
budgetpropositionen att BRÅ skall prioritera samma områden som prioriteras inom
kriminalpolitiken i stort, och utskottet konstaterar att våldsbrott hör till de
brott som sålunda skall prioriteras. Härtill kommer att regeringen avser att
tillsätta en utredning med direktiv som berör de frågor som tas upp i motionen.
Några ytterligare åtgärder kan knappast anses behövliga nu, och utskottet
avstyrker motion Ju920.
Rättsmedicinalverket
Inledning
Rättsmedicinalverket är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk,
rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk verksamhet i den utsträckning
sådana frågor inte handläggs av någon annan statlig myndighet. I praktiken går
verksamheten ut på att sörja för att domstolarna har teknisk (medicinsk)
bevisning i brottmål och faderskapsmål och ett fullgott underlag för
påföljdsbestämningen i brottmål i form av t.ex. rättspsykiatriska
undersökningar. Rättsmedicinalverket skall genom sin verksamhet medverka till
att skapa goda förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet inom
rättsväsendet.
Inom Rättsmedicinalverkets område förekommer såväl anslagsfinansierad som
uppdragsfinansierad verksamhet. Viss verksamhet drivs på entreprenad.
Resultatuppföljning
Regeringen gör bedömningen att de mål som statsmakterna uppställt för
budgetåret 1995/96 för Rättsmedicinalverkets verksamheter i allt väsentligt har
kunnat infrias. Utskottet konstaterar att det inte framkommit något som talar
mot regeringens bedömning. Utskottet noterar särskilt att Rättsmedicinalverket
nu har kommit till rätta med de tidigare mycket långa vänte- och
undersökningstiderna för rättspsykiatrisk undersökning. Det hör också till
undantagen att Socialstyrelsens rättsliga råd ändrar en bedömning i en sådan
undersökning.
Anslaget
Regeringen föreslår att riksdagen till Rättsmedicinalverket anvisar ett ram-
anslag på 165 709 000 kr. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 170 887
000 respektive 176 231 000 kr. Förslaget innebär att det ackumulerade
anslagssparandet kommer att förbrukas under år 1998. I första hand skall
härigenom täckas kostnaderna för nedläggningen av den rättspsykiatriska
kliniken i Uppsala som, enligt vad som framgår av Rättsmedicinalverkets
årsredovisning, har för låg beläggning med åtföljande alltför höga kostnader
per utförd undersökning.
I motion Ju925 (mp) begärs en anslagshöjning med 7 000 000 kr. De extra
medlen är avsedda för fortsatt drift under år 1998 av den rättspsykiatriska
kliniken i Uppsala.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Gentekniknämnden
Gentekniknämndens övergripande mål är att främja en etiskt försvarbar och säker
användning av gentekniken så att oönskade effekter på människors och djurs
hälsa och på miljön undviks.
Gentekniknämnden skall bl.a. yttra sig över ansökningar och tillstånd enligt
lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer och samråda med andra
myndigheter när dessa meddelar föreskrifter. Nämnden skall vidare bedriva
rådgivande verksamhet samt följa utvecklingen på genteknikområdet och bevaka de
etiska frågorna.
Gentekniknämnden består av en ordförande, en vice ordförande och 14 andra
ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara jurister och ha
domarerfarenhet. Sju ledamöter skall vara riksdagsledamöter och en ledamot
skall vara etiskt sakkunnig. Av de övriga ledamöterna skall två utses efter
förslag av Skogs- och jordbrukets forskningsråd, varav en skall ha erfarenhet
av djurskyddsfrågor. Vidare utses två ledamöter efter förslag av
Naturvetenskapliga forskningsrådet; av dessa skall en vara ekolog. Till sist
utses en ledamot vardera på förslag av Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet respektive Medicinska forskningsrådet (se SFS 1994:902 ändrad
genom SFS 1995:1676).
Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté, Biotekniken i samhället -
möjligheter och risker, vars övergripande uppdrag är att bl.a. bedöma
långsiktiga förändringseffekter av den moderna biotekniken samt lämna förslag
till en övergripande politik för området i ett internationellt perspektiv. I
uppdraget ingår att granska den nuvarande myndighetsorganisationen för tillsyn,
tillståndsgivning och information i hithörande frågor samt lämna förslag till
nya arbetsformer. Uppdraget omfattar sålunda Gentekniknämndens roll, dess
uppgifter och sammansättning. Översynen skall vara avslutad den 1 november 1998
(dir. 1997:120).
I motion Jo543 (v) anförs att det i Gentekniknämnden borde finnas en
representant för Sveriges konsumentråd.
Utskottet konstaterar att den nyssnämnda kommittén skall överväga
konsumenternas möjlighet till insyn och inflytande i nämnden. Utskottet anser
att kommitténs arbete inte bör föregripas, och utskottet avstyrker bifall till
motionen i denna del.
Anslaget
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1998 till Gentekniknämnden
anvisar ett ramanslag på 2 218 000 kr. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget
till 2 283 000 kr respektive 2 351 000 kr.
I motionerna Ju913 och Jo543 (båda v) begärs en anslagshöjning med 3 000 000
kr. Avsikten är att använda de extra medlen till ett informationscentrum om
genteknikfrågor.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Brottsoffermyndigheten
Inledning
Brottsoffermyndighetens övergripande mål och uppgifter är att främja
brottsoffers rättigheter samt bevaka deras behov och intressen. Myndigheten
skall särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen
(1978:413) och ärenden om bidrag från brottsofferfonden. Vid myndigheten finns
en särskild nämnd för prövning av vissa ärenden om brottsskadeersättning samt
ett råd för prövning av frågor om bidrag ur brottsofferfonden.
Anslaget till Brottsoffermyndigheten
Regeringen föreslår ett ramanslag på 9 356 000 kr. Från anslaget betalas
administrationen av Brottsoffermyndigheten. Enligt den prognos som lämnats
efter tredje kvartalet i år kommer utgifterna för innevarande budgetår att
uppgå till 10 miljoner kronor och anslaget sålunda att överskridas med en halv
miljon kronor. Detta innebär att det totala anslagssparandet vid
Brottsoffermyndigheten vid årets utgång beräknas vara 3 miljoner kronor.
Regeringen anför att myndigheten sedan starten år 1994 utvecklat effektivare
handläggningsrutiner, vilket avspeglar sig i lägre kostnad per ärende.
Regeringen anser att kostnaderna för handläggningen av den beräknade
ärendemängden ryms inom den befintliga ekonomiska ramen. Detta innebär enligt
vad företrädare för Regeringskansliet uppgivit att anslagssparandet kommer att
behöva tas i anspråk för verksamheten nästa budgetår.
I motion Ju913 (v) begärs en höjning av anslaget med 1 miljon kronor att
tillföras Brottsofferjourernas riksförbund. I motion Ju923 (m) begärs en
höjning på 1,2 miljoner kronor för en förstärkning av myndighetens verksamhet
och i motion Ju931 (fp) begärs en höjning med 6 miljoner kronor för att göra
det möjligt att anställa 50 brottsofferassistenter på halvtid.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Finansiering av brottsofferfonden
Brottsofferfonden inrättades den 1 juli 1994. Fondens medel skall användas för
verksamhet som gagnar brottsoffer. Bidrag från fonden får lämnas för att stödja
ideella organisationer som verkar på brottsofferområdet samt för privat och
offentlig verksamhet som gäller brottsoffer. Bidrag ur fonden kan även lämnas
för forskning, utbildning och information i brottsofferfrågor.
Brottsofferfonden administreras av Brottsoffermyndigheten.
Brottsofferfonden finansieras genom att den som döms för brott som har
fängelse i straffskalan, skall åläggas att betala en avgift på 300 kr. Vidare
skall den som under den särskilda försöksverksamheten med elektronisk
övervakning verkställer fängelsestraff på det sättet vanligen betala en avgift
om 50 kr per dag, dock högst 3 000 kr.
När fonden inrättades tillfördes den även en viss del av de medel som
frigjordes genom att ersättningen till intagna i kriminalvårdsanstalt för
arbete och annan sysselsättning sänktes med 20 %.
Flera motioner tar upp frågor om åtgärder i syfte att öka medlen som kan
disponeras av brottsofferfonden. I motion Ju910 (c) begärs sålunda att alla som
döms för brott skall åläggas att betala avgift till fonden. I motion Ju932 (v)
begärs en översyn dels av reglerna för indrivning av utdömda avgifter från de
intagna i kriminalvårdsanstalt, dels av avgiftens storlek, och motionärerna
förespråkar en höjning av avgiften. I motion Ju914 (m) krävs en återgång till
den ovan redovisade ursprungliga finansieringen av fonden.
Utskottet delar motionärernas uppfattning när det gäller det angelägna i att
brottsofferfonden har erforderliga medel till sitt förfogande. I det
sammanhanget noterar utskottet att den prognos som gjordes när reglerna
infördes (prop. 1993/94:143 s. 25) om hur stora medel som skulle komma att
tillföras fonden inte uppfyllts. Då antogs det att ca 19 miljoner kronor skulle
tillföras fonden per år. Mot det skall ställas att det under budgetåret 1995/96
kom in 15,7 miljoner kronor och betalades ut 13,3 miljoner kronor. Prognosen
när det gäller inkommande avgifter för innevarande år lyder, enligt vad
utskottet inhämtat, på ca 10 miljoner kronor. När det gäller utbetalningar har
utskottet inhämtat att policyn är den att stöd lämnas med i stort sett så
mycket pengar som fonden får in. I år har stöd på sammanlagt ca 10,5 miljoner
kronor beslutats. Beslut i ärenden om stöd fattas två gånger per år. När
fondens verksamhet startade hade man vid första tillfället att pröva 23
ansökningar. Därefter har antalet ansökningar kontinuerligt ökat och vid det
senaste sammanträdet, den 11 november i år, prövades 98 ansökningar. I år har
sammanlagt 76 av 180 projekt fått stöd. Totalt har årets ansökningar omfattat
önskemål om stöd på sammanlagt ca 45 miljoner kronor, och enligt uppgift från
Brottsoffermyndigheten kan 75 % av ansökningarna bedömas vara av sådan kvalitet
att de vore värda stöd.
Utskottet konstaterar att den av riksdagen initierade Brottsofferutredningen
(dir. 1995:94) har i uppdrag att utvärdera de åtgärder som de senaste tio åren
vidtagits på brottsofferområdet. Utredningen skall ge en bred redogörelse för
åtgärder som vidtagits och analysera de samlade effekterna av dessa. Vidare
skall utredningen överväga behovet av lagändringar och förändringar i övrigt
när det gäller åtgärder för brottsoffer. Dessutom sägs i direktiven att
utredningen skall undersöka och göra en bedömning av brottsofferfondens medel.
Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1998.
När det gäller motionsönskemålet om att alla dömda skall vara med och bidra
till fonden konstaterar utskottet att det inte finns skäl att föregripa
resultatet av det utredningsarbete som för närvarande pågår. Motion Ju910
avstyrks.
Av samma skäl kan utskottet inte heller ställa sig bakom kravet på en
återgång till den tidigare finansieringsformen. Som utskottet tidigare
framhållit synes dessutom de medel som frigjordes genom sänkningen av
ersättningen till de intagna ha varit avsedda att användas som en
engångssatsning vid uppbyggnaden av brottsofferfonden (se 1996/97:JuU1 s. 79).
Motion Ju914 avstyrks.
När det så gäller motion Ju932 konstaterar utskottet att det mot bakgrund av
vad som ovan anförts om brottsofferfondens ekonomiska läge framstår som
angeläget att åtgärder vidtas för att öka fondens tillgångar. Frågan om
storleken på avgiften till brottsofferfonden faller enligt utskottets bedömning
inom Brottsofferutredningens uppdrag, och utskottet vill inte heller på denna
punkt föregripa det pågående arbetet. Motion Ju932 i denna del avstyrks.
Vad gäller indrivning av utdömda avgifter sker den i dag i förekommande fall
i samband med indrivning av böter. När det däremot gäller dem som döms till
fängelse innebär nuvarande regler att de intagnas ersättning inte får utmätas.
Utskottet kan instämma i att det är stötande att de som döms till fängelse - i
realiteten de grövre brottslingarna - i praktiken kan komma att slippa betala
avgiften till brottsofferfonden. Utskottet vill inte utesluta att det kan
finnas skäl som motiverar att utmätningsförbudet behålls. En tänkbar lösning
skulle som utskottet ser det kunna vara att ett undantag som enbart tar sikte
på avgifter till brottsofferfonden införs i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt. I sammanhanget kan erinras om att ersättning för uppsåtlig
skadegörelse av egendom som tillhör anstalten enligt gällande ordning får
räknas av från den nu aktuella formen av ersättning. Frågan om en effektivare
indrivning av avgifter till brottsofferfonden bör enligt utskottets mening
utredas. Detta bör lämpligen ske inom ramen för den ovan nämnda
Brottsofferutredningen. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Ju932 i
denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Resurser till kvinno- och brottsofferjourer
Flera motioner tar upp frågan om stöd i olika former till brottsoffer- och
kvinnojourer. I motion Ju910 (c) begärs sålunda att medel från
brottsofferfonden skall användas till att finansiera kvinno- och
brottsofferjourer. I motion Ju932 (v) anförs att statligt stöd bör utgå till
sådana jourer, och motionärerna bakom motion Ju926 (s) är inne på liknande
tankar.
I samband med att utskottet behandlade förra årets budgetproposition hade
utskottet anledning att ta ställning till några liknande motionsyrkanden. För
en utförlig redovisning av verksamheterna och finansieringen av brottsoffer-
och kvinnojourer kan därför hänvisas dit (bet. 1996/97:JuU1 s. 79 f).
Sammanfattningsvis är läget på området det att Brottsoffermyndighetens råd
prövar ansökningar till brottsofferfonden två gånger per år, dels i maj, dels i
november. I budgetpropositionen anför regeringen att Brottsofferjourernas
riksförbund under budgetåret 1995/96 fick 2,7 miljoner kronor i bidrag från
fonden, att kvinnojourerna fick 1,8 miljoner och olika forskningsprojekt på
området 4,5 miljoner kronor. Hittills under år 1997 har, enligt vad utskottet
inhämtat, fonden delat ut bidrag till lokala brottsofferjourer med
57 500 kr, till kvinnojourer med 1 035 000 kr samt till övriga föreningar,
organisationer och forskningsprojekt med 2 450 500 kr. I sammanhanget bör också
anmärkas att bidrag ur fonden inte får lämnas för löpande verksamhet om inte
särskilda skäl talar för det. De lokala jourerna är sålunda i praktiken
hänvisade till andra finansieringsformer och då främst kommunala bidrag och
frivilligt arbete.
När det gäller kvinnoorganisationerna är vidare att beakta att de kan erhålla
stöd som betalas via anslaget C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet (utg.omr. 14). Anslaget uppgår till 3 432 000 kr för innevarande
budgetår och föreslås i årets budgetproposition vara oförändrat. Dessutom kan
vissa bidrag betalas via anslaget C 2 Bidrag till organisationer på det sociala
området (utg.omr. 9). Det anslaget uppgår i år till 57 841 000 kr, och i årets
budgetproposition föreslås en höjning till 64 341 000 kr.
I sammanhanget finns det också skäl att notera att Brottsofferutredningen
såvitt gäller ideella organisationer som brotts- och kvinnojourer, uttryckligen
getts i uppdrag att belysa behovet av en ytterligare utveckling av sådana
stödfunktioner och att Brottsoffermyndighetens roll i det sammanhanget bör
övervägas.
När det så gäller motionsyrkandena om stöd ur brottsofferfonden eller
statligt stöd i annan form vill utskottet i likhet med tidigare framhålla att
ett av huvudsyftena med att inrätta en brottsofferfond var att skapa ökade
möjligheter till ekonomiskt stöd till olika former av brottsofferinriktad
verksamhet, bl.a. genom bidrag till ideella organisationer som de nu aktuella.
Som framgått ovan utgår också sådana bidrag. Utskottet vill också understryka
vikten av att åtgärder vidtas för att förbättra situationen för brottsoffren. I
detta avseende utför brottsofferjourerna och kvinnojourerna ett mycket
värdefullt arbete som förtjänar stöd i olika former, och utskottet utgår från
att jourerna även i framtiden kommer att erhålla bidrag ur brottsofferfonden
till särskilda projekt. Utskottet vill också anmärka att man med kontinuerliga
statliga driftsbidrag närmar sig en organisationsform som i en alltför hög grad
företer likheter med regelstyrda myndigheter. Enligt utskottets mening - vilket
även det framhållits tidigare (se 1996/97:JuU1 s. 83) - ligger det alltså en
poäng i att verksamheten bygger på ideellt och frivilligt mänskligt engagemang.
De utgör därvid ett komplement till den verksamhet som polisen bedriver med
stöd och information till brottsoffren i samband med brottsutredningen. Till
detta skall läggas att frågan om en utveckling av det stöd som erbjuds genom de
ideella organisationerna - som framgått ovan - ligger på
Brottsofferutredningens bord. Något uttalande från riksdagens sida när det
gäller stöd till brottsofferjourer och kvinnojourer är således inte nödvändigt
utan resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas. Motionerna Ju910, Ju926 och
Ju932 i nu behandlade delar avstyrks.
Åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning
I motion Ju931 (fp) förespråkas en rad olika åtgärder, som bör övervägas i
syfte att stärka brottsoffrens ställning.
Som framgått av det ovan sagda har riksdagen initierat en utredning i syfte
att få till stånd en utvärdering av de åtgärder som vidtagits på
brottsofferområdet under senare tid. Utredningen skall enligt direktiven göra
en utvärdering av lagen (1988:609) om målsägandebiträde. Vidare skall
utredningen undersöka om omfattningen av hot mot vittnen m.fl. har ökat under
senare år och om någon förändring har skett när det gäller arten av de hot som
förekommer. Utredningen skall också undersöka i vilken omfattning de problem
som finns kan lösas med möjligheter till anonymitet och i vilken omfattning
andra åtgärder krävs. Till bilden hör också, vilket framgått av det ovan sagda,
att utredningen skall överväga behovet av förändringar i gällande lagstiftning
och förändringar i övrigt när det gäller åtgärder för brottsoffer.
Enligt vad utskottet inhämtat bereds dessutom departementspromemorian Vittnen
och målsägande i domstol (Ds 1995:1) alltjämt i Justitiedepartementet.
Utskottet konstaterar att de åtgärder som motionärerna tar upp får anses
falla inom ramen för det uppdrag som Brottsofferutredningen har. Utskottet ser
ingen anledning att föregripa resultatet av det pågående arbetet. Motion Ju931
i nu behandlad del avstyrks.
Ersättning för skador på grund av brott
Anslaget m.m.
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen
(1978:413) för skador på grund av brott. Utgifterna på anslaget är
huvudsakligen beroende på antalet beviljade ansökningar om
brottsskadeersättning och ersättningarnas storlek. Anslaget disponeras av
Brottsoffermyndigheten.
Regeringen anför i budgetpropositionen att antalet ansökningar om
brottsskadeersättning ökat under budgetåret och regeringen räknar med att
ökningen kommer att hålla i sig även de närmaste åren.
Regeringen föreslår att riksdagen för år 1998 anvisar ett ramanslag på 73 645
000 kr till Ersättning för skador på grund av brott.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Bättre möjligheter för brottsoffer att få ut ersättning
Flera motioner tar upp frågor med anknytning till brottsoffrens möjligheter att
få skadestånd eller annan ersättning. I motionerna Ju905 (m) och Ju917 (c)
förespråkas sålunda att staten bör förskottera utdömda skadestånd. I den
förstnämnda motionen begärs även en höjning av skadestånden, särskilt såvitt
gäller lidande. I den sistnämnda markeras att förskott bör betalas ut först när
domen vunnit laga kraft och det visat sig att skadestånd inte betalas. I
motion So607 (mp) hävdas att domstolarna bör vara skyldiga att se till att
ansökningar om brottsskadeersättning skickas till Brottsoffermyndigheten i de
fall ett barn tillerkänts skadestånd på grund av sexualbrott. Slutligen anser
motionärerna bakom motion Ju932 (v) att Brottsofferutredningen bör ges i
uppdrag att se över de problem som brottsoffer har att få ut skadestånd.
Utskottet konstaterar att det, såsom också framgått ovan i avsnittet
Brottsoffermyndigheten, för närvarande pågår ett arbete med att utvärdera de
åtgärder som vidtagits på brottsofferområdet under de senaste åren. Reglerna om
brottsskadeersättning omfattas av utredningens direktiv. Utskottet noterar
vidare att Kommittén om ideell skada avlämnat dels delbetänkandet Ersättning
för kränkning genom brott (SOU 1992:84) i augusti 1992, dels slutbetänkandet
Ersättning för ideell skada vid personskada (SOU 1995:33) i mars 1995 och att
resultatet av kommitténs arbete bereds inom Justitiedepartementet.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller det
angelägna i att brottsoffer kan få ersättning för sina skador och utskottet kan
för sin del i och för sig hålla med om att det kan finnas behov av
förbättringar i olika avseenden. I detta sammanhang finns det dock skäl att
påpeka att gärningsmannen är den som i första rummet har ansvaret för att
brottsoffret kompenseras och att en alltför långt gången skyldighet för staten
att gripa in riskerar att medföra en pedagogisk förlust; den som begår eller
har för avsikt att begå ett brott får inte förledas att tro att någon annan
skall gottgöra offret. Utan att vilja föregripa den utvärdering som
Brottsofferutredningen skall göra konstaterar utskottet, såvitt gäller
önskemålen i motionerna Ju905 och Ju917, att de nuvarande möjligheterna att
erhålla brottsskadeersättning utgör en form av förskott. Utskottet vill i
sammanhanget också nämna att utskottet tidigare (1996/97:JuU11 s. 24) uttalat
att det skulle vara tveksamt från såväl principiell som ekonomisk synpunkt att
det allmänna skulle åta sig att generellt förskottera utdömda skadestånd.
Utskottet har vidare svårt att se en sådan ordning som förespråkas i motion
So607 som en lämplig väg att tillgodose barns intresse av att erhålla
brottsskadeersättning. Detta är en sak för barnets vårdnadshavare, vid behov i
samråd med t.ex. en företrädare för socialtjänsten. Frågan om information om
brottsskadeersättning framstår dock här som än mer angelägen än annars. Det kan
tilläggas att ett barn inte själv kan disponera över ersättningen.
Vad gäller frågan om höjda skadestånd konstaterar utskottet att Kommittén om
ideell skada bl.a. gjort bedömningen att skadestånden för lidande bör höjas för
vissa slags övergrepp, framför allt när det gäller sexualbrott och grova
våldsbrott men även för ärekränkningsbrott. Utskottet _ som utgår från att
kommitténs arbete bereds med behövlig skyndsamhet _ saknar anledning att göra
något särskilt uttalande om skadeståndens storlek.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Ju905, Ju917 och So607 i nu
behandlade delar.
När det slutligen gäller de svårigheter som påtalas i motion Ju932, dvs. att
brottsoffer kan ha svårt att ta till vara sin rätt gentemot försäkringsbolag
etc., konstaterar utskottet att första tiden efter själva brottet ofta upplevs
som påfrestande och slitsam. Under sådana omständigheter är det inte lätt att
driva skadeståndsfrågorna själv. Enligt utskottets mening finns det behov av
åtgärder som underlättar för brottsoffren i detta avseende. Det bör ankomma på
Brottsofferutredningen att se över detta problem och lägga fram förslag på
lösningar. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju932 i denna del anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Rättshjälpskostnader m.m.
Inledning
Rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1993:9) omfattar allmän
rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare),
rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.
Den 1 december 1997 träder en ny rättshjälpslag (1996:1619) i kraft. Lagen
beslöts av riksdagen år 1996 (prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3, rskr.
1996/97:55). Den nya lagen har till syfte såväl att förenkla förfarandet som
att åstadkomma stora besparingar i statens utgifter för rättshjälp. Den skall
vidare upprätthålla rättshjälpens grundläggande syfte att ge rättsskydd åt dem
som inte kan få bistånd på annat sätt.
Enligt lagen blir rättshjälpen subsidiär till rättsskyddet, dvs. den som har
en rättsskyddsförsäkring eller liknande rättsskydd, som täcker den aktuella
rättsliga angelägenheten, får inte beviljas rättshjälp. Vidare innebär den nya
lagen att den som inte har rättsskydd av ifrågavarande slag men som borde ha
haft det med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina personliga
och ekonomiska förhållanden får beviljas rättshjälp endast om det finns
särskilda skäl. Som en allmän förutsättning för att rättshjälp skall beviljas
gäller att det, med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse samt
tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt, är rimligt att staten
bidrar till kostnaderna.
Andra nyheter i den nya lagen är att inkomstgränsen för rättshjälp sänks till
210 000 kr i årsinkomst och att rådgivning om högst två timmar blir en
inledning till rättshjälp. Till nyheterna hör vidare att biträdesbehovet blir
avgörande för om rättshjälp skall beviljas och att biträde enligt
rättshjälpslagen normalt skall få ersättning för högst 100 timmars arbete. På
det familjerättsliga området medför den nya lagen inskränkningar i
möjligheterna att få rättshjälp i vissa äktenskapsskillnadsmål och att en ny
form av bistånd benämnt ersättningsgaranti införs vid bodelning.
Anslaget till Rättshjälpskostnader
Från anslaget betalas de kostnader som enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken,
rättshjälpslagen (1972:429) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall
utgå av allmänna medel. De faktorer som styr kostnaderna är framför allt
antalet ärenden, ärendenas omfattning och svårighetsgrad, ersättningsnivån till
biträden och offentliga försvarare samt den andel av rättshjälpskostnaderna som
betalas av den rättssökande.
Enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken och 22 § rättshjälpslagen bestämmer
regeringen den timkostnadsnorm som ligger till grund för ersättning för arbete
på rättshjälpsområdet. Ersättningen till biträden och offentliga försvarare
regleras också i viss utsträckning med hjälp av taxor. De nu gällande taxorna
är dels taxan för ersättning till offentliga försvarare i vissa brottmål i
tingsrätt och hovrätt, dels taxan för ersättning till biträde i mål om
äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan. Taxorna är fastställda i DVFS
1996:13, B32 och DVFS 1996:14, B33. De beslutas av Domstolsverket på grundval
av timkostnadsnormen. Regeringen har bestämt timkostnadsnormen för perioden den
1 juli 1996-den 31 december 1997 till 803 kr exklusive mervärdesskatt. Med
mervärdesskatten inräknad uppgår timkostnadsnormen till 1004 kr. Regeringen har
fastställt timkostnadsnormen för år 1998 till 833 kr exklusive mervärdesskatt
(1041 kr inklusive mervärdesskatt).
Enligt vad regeringen anför i budgetpropositionen beräknas den nya
rättshjälpslagen med följdändringar på sikt leda till besparingar på knappt
200 miljoner kronor per år.
Regeringen föreslår att riksdagen till Rättshjälpskostnader m.m. för
budgetåret 1998 anvisar ett ramanslag om 758 544 000 kr.
I motion Ju913 (v) yrkas en höjning av anslaget med 96 miljoner kronor.
Beloppet motsvarar den besparing regeringen beräknar för år 1998 på grund av
den nya rättshjälpslagen. I motion Ju931(fp) yrkas att riksdagen skall upphäva
den nya rättshjälpslagen samt att anslaget skall höjas med 65 miljoner kronor.
Yrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Utvärdering av den nya rättshjälpslagen
I motion Ju925 (mp) yrkas att den nya rättshjälpslagen skall utvärderas ett år
efter det att den trätt i kraft.
I propositionen med förslag till ny rättshjälpslag anförde regeringen att den
hade för avsikt att följa upp det nya systemet och göra en utvärdering av
bestämmelserna när de varit i kraft en tid (prop. 1996/97:9 s. 103). Under
behandlingen av propositionen underströk utskottet det angelägna i att reformen
följdes upp såväl fortlöpande som - när det fanns ett tillräckligt underlag -
genom en mer samlad utvärdering. Särskild uppmärksamhet måste därvid ägnas åt
utvecklingen på försäkringsområdet. Något tillkännagivande härom till
regeringen ansåg dock utskottet inte erforderligt (1996/97:JuU3 s. 20).
Utskottet vill på nytt understryka vikten av att en sådan utvärdering av den
nya rättshjälpslagen som utskottet förordat också äger rum. En samlad
utvärdering förutsätter dock att det finns ett tillräckligt underlag för en
sådan. Det förefaller därför olämpligt att låsa utvärderingstidpunkten på det
snäva sätt som begärs i motionen. Utskottet vill dock framhålla att en
utvärdering bör äga rum så snart som ett erforderligt underlag föreligger. Med
det anförda får motion Ju925 i ifrågavarande del anses tillgodosedd och
yrkandet avstyrks.
Allmänna advokatbyråer
De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och
rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den
verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även lämna annat
biträde i rättsliga angelägenheter.
Från och med budgetåret 1997 gäller som ekonomiskt mål för de allmänna
advokatbyråerna att varje byrå skall generera intäkter exklusive finansiella
intäkter som motsvarar minst verksamhetens kostnader, dvs. full kostnads-
täckning i enlighet med avgiftsförordningen (se prop. 1996/97:1 utg.omr. 4
avsnitt 10.1). Något anslag anvisas inte längre till de allmänna
advokatbyråerna.
Regeringen anför i årets budgetproposition att resultatet för de allmänna
advokatbyråerna har försämrats. Huvudförklaringen härtill är att antalet
ärenden minskat, vilket bl.a. sammanhänger med de ändrade reglerna om
underhållsbidrag. Den nya rättshjälpslagen kan, enligt regeringen, komma att
minska de allmänna advokatbyråernas intäkter än mer. Med utgångspunkt i
resultatet för de första sex månaderna för år 1997 bedömer regeringen att det
ekonomiska målet inte kommer att uppnås vare sig för år 1997 eller år 1998.
Regeringen understryker i budgetpropositionen att det är viktigt att
Domstolsverket i samarbete med byråerna fortsätter arbetet med att förbättra
byråernas ekonomiska resultat. Enligt regeringen kan de byråer som inte klarar
det ekonomiska målet komma att läggas ned. Domstolsverket har i september 1997
i skrivelser till regeringen föreslagit att Allmänna advokatbyrån i Karlstad
samt Allmänna advokatbyråns i Halmstad filialkontor i Varberg avvecklas.
Regeringen förklarar i propositionen att den noga kommer att följa den
fortsatta utvecklingen.
Diverse kostnader för rättsväsendet
Från anslaget betalas en rad kostnader för rättsväsendet, bl.a. ersättningar
till vittnen, parter och rättegångsbiträden samt kostnader för statens
rättegångar.
Regeringen föreslår ett ramanslag på 19 560 000 kr.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslaget.
Bidrag till vissa internationella sammanslutningar
Från anslaget betalas årsavgifter till Haagkonferensen för internationell
privaträtt, Internationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten
(UNIDROIT), Association Internationale des Hautes Jurisdiction Administratives
samt Bernunionen (WIPO= World Intellectual Property Organization).
Från anslaget betalas också bidrag till Helsingfors Kriminalpolitiska
Institut och till Nordiska samarbetsrådet för Kriminologi. Även bidrag till den
administrativa budgeten för Schengensamarbetet skall betalas från anslaget.
Vidare betalas bidrag till vissa andra internationella sammanslutningar med
anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområde.
Anslaget
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1998 till Bidrag till vissa
internationella sammanslutninger anvisar ett ramanslag på 8 356 000 kr.
Motsvarande belopp beräknas för åren 1999 och 2000. Förslaget innebär en
betydande höjning av det nuvarande anslaget. Merparten av höjningen avser
Sveriges andel av de administrativa kostnaderna för Schengensamarbetet enligt
en preliminär beräkning. I sammanhanget bör nämnas att Sverige är observatör i
Schengen sedan den 1 maj 1996 och som sådan förpliktad att delta i kostnaderna
för administrationen. Medlen för detta ändamål samlas genom förslaget under
detta anslag från att tidigare ha betalats från anslaget B 1.5
Schengensamarbetet under utgiftsområde 5. Detta är i sin tur en följd av att
Justitiedepartementet övertagit ansvaret för samordningen av Schengenfrågorna
från Utrikesdepartementet. Anslaget finansieras genom överföringar av medel
från de berörda departementen. Anslaget för Schengensamarbetet uppgick år 1997
till 4 253 000 kr.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Bidrag till brottsförebyggande arbete
Inledning
Från anslaget ges bidrag till brottsförebyggande arbete. Medlen disponeras av
Regeringskansliet. Kommittén för genomförandet av det nationella
brottsförebyggande programmet (dir. 1996:48) har anförtrotts att fördela de
medel som anslagits för budgetåret 1995/96. Något beslut om användning av de
medel som anslagits för innevarande år har inte fattats.
Anslaget
I våras beslutade riksdagen på utskottets hemställan att regeringen snarast bör
inleda en försöksverksamhet med medling (bet. 1996/97:JuU12). I
budgetpropositionen anför regeringen att den avser att inom kort göra detta. I
ett nyligen (se riksdagens snabbprotokoll 1997/98:29 s. 7) avlämnat
interpellationssvar har justitieministern sagt att regeringen inom kort kommer
att ge BRÅ och Kommittén för brottsförebyggande arbete i uppdrag att inleda
försöksverksamheten. BRÅ och kommittén skall välja vilka av de medlingsprojekt
som bedrivs i dag som skall omfattas av försöksverksamheten. De skall vidare
verka för att ytterligare projekt påbörjas efter modell av de medlingsprojekt
som valts ut. Det bör enligt justitieministern ankomma på BRÅ att samordna och
i övrigt administrera försöksverksamheten. BRÅ och kommittén bör gemensamt
svara för att information om försöksverksamheten sprids. Det är enligt
justitieministern viktigt att de lokala myndigheter som kan komma att beröras
av projektet tar aktiv del i försöksverksamheten. Uppdraget till BRÅ bör enligt
justitieministern även omfatta en uppföljning och utvärdering av
försöksverksamheten. Av interpellationssvaret framgår också att regeringen
avser att tillkalla en särskild utredare som skall få i uppdrag att ur rättslig
synvinkel närmare belysa och analysera inte bara medling utan även andra typer
av verksamheter som är nära besläktade med medling, exempelvis
familjegruppskonferenser. Utredningsarbetet skall påbörjas i anslutning till
att försöksverksamheten inleds, och utredaren skall följa försöksverksamheten
på nära håll.
Vidare anför regeringen i budgetpropositionen att det för att åstadkomma ett
fungerande och effektivt brottsförebyggande arbete även på andra områden krävs
systematiska och åtgärdsinriktade projekt som utvärderas och följs. Det är
också angeläget att den samlade kunskapen sprids till dem som praktiskt arbetar
med frågorna och regeringen anför att det finns behov av att på olika sätt
stödja denna kunskapsuppbyggnad och förmedling av information. Utvecklingen av
de brottsförebyggande insatserna medför således ett ökat medelsbehov för att
främja nya initiativ i det brottsförebyggande arbetet.
Mot den angivna bakgrunden föreslår regeringen i budgetpropositionen att
riksdagen för budgetåret 1998 till Bidrag till brottsförebyggande arbete
anvisar ett ramanslag på 22 200 000 kronor. Förslaget innebär att anslaget ökas
med 15 miljoner kronor för budgetåret 1998. Höjningen sker engångsvis.
Utskottet utgår från att regeringen kommer att redovisa till riksdagen hur
detta betydande tillskott används.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslaget.
Brottsförebyggande arbete på lokal nivå
I motion Ju910 (c) förespråkas att varje kommun bör upprätta en lokal
trygghetsplan i samverkan med bl.a. de myndigheter som verkar i det aktuella
området. I motion Ju930 (s) begärs att Brottsförebyggande Centrum i Värmland
skall ges nationellt stöd.
År 1996 beslutade regeringen om ett nationellt brottsförebyggande program
(Allas vårt ansvar, Ds 1996:59). Samtidigt tillsattes den ovan nämnda kommittén
för att genomföra programmet. En grundtanke i programmet är att regeringen
skall främja det lokala brottsförebyggande arbetet. Programmet skall ligga till
grund för ett rådslag med bl.a. kommunerna och avsikten är att få del av
kommunernas erfarenheter av lokalt arbete och deras syn på uppläggningen och
inriktningen av den brottsförebyggande verksamheten. Frågor om organisation och
arbetsuppgifter på lokal nivå skall ägnas särskild uppmärksamhet.
I kommitténs direktiv pekas särskilt på att den skall verka för att det
lokala brottsförebyggande arbetet organiseras på lämpligt sätt och för att
lokala brottsförebyggande program antas. Som framgått av det ovan anförda har
kommittén också fått disponera de medel som finns tillgängliga på det nu
aktuella anslaget och kommittén skall enligt direktiven fördela ekonomiskt stöd
till uppbyggnaden av brottsförebyggande verksamhet på lokal nivå.
I samband med att utskottet behandlade förra årets budgetproposition tog
utskottet ställning till ett motionsyrkande liknande det som nu framförs i
Ju910. Utskottet pekade då på statsmakternas ansvar för att skapa goda
förutsättningar för det brottsförebyggande arbetet och utskottet uttalade att
regeringen genom det nationella brottsförebyggande programmet väl levt upp till
det ansvaret. Vidare ansåg utskottet att de brottsförebyggande insatserna på
lokal nivå bör organiseras så att det går att ta till vara enskilda
medborgares, ideella organisationers och andra privata initiativ samt
åstadkomma en effektiv samverkan mellan detta frivilliga arbete och de olika
myndigheternas åtgärder (bet. 1996/97:JuU1 s. 87).
Utskottet delade samtidigt den uppfattning som kom till uttryck i det
nationella programmet att såväl innehållet i som formerna för det lokala
arbetet kommer att variera beroende på lokala förhållanden och förutsättningar.
Någon gemensam mall för det lokala arbetet går alltså inte att skapa. I stället
handlar det om att på bästa sätt förvalta och utveckla lokala kunskaper och
lokalt engagemang för att finna den bästa formen för det brottsförebyggande
arbetet. Basen för detta skulle enligt utskottets uppfattning kunna vara ett
lokalt brottsförebyggande råd eller en trygghetsplan. Utskottet ansåg
emellertid att det saknades anledning för riksdagen att uttala sig om hur det
lokala brottsförebyggande arbetet skall organiseras. Sådana beslut borde i
stället fattas på lokal nivå, och utskottet avstyrkte motionen i fråga.
Utskottet har ingen anledning att nu inta någon annan ståndpunkt. Motion Ju910
i nu behandlad del avstyrks.
När det gäller motion Ju930 konstaterar utskottet att det ankommer på den ovan
nämnda kommittén att fördela de medel som anslås för bidrag till
brottsförebyggande arbete. Utskottet saknar dessutom underlag för att
prioritera något i och för sig angeläget brottsförebyggande projekt framför
något annat. Utskottet avstyrker motion Ju930.
Hemställan
Utskottet hemställer
Utgiftsramen
1. beträffande anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet
att riksdagen
dels med bifall till proposition 1997/98:1 i denna del anvisar anslag till
verksamheten inom Rättsväsendet för budgetåret 1998 enligt utskottets
förslag i bilaga 3,
dels avslår de i bilaga 4 angivna motionsyrkandena,
res. 1 (mp)
2. beträffande riktlinjer för budgetåren 1999 och 2000
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju925 yrkande 17,
Inledningen
3. beträffande principer för det brottsförebyggande arbetet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 5,
res. 2 (c)
4. beträffande utgångspunkter för kriminalpolitiken
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju904 yrkandena 1 och 2,
res. 3 (m, kd)
5. beträffande målen inom utgiftsområde 4
att riksdagen godkänner vad regeringen anfört i propositionen under avsnitten
2.4.2 och 2.4.3,
6. beträffande en rättspolitisk strategi m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju36 och 1997/98:Ju931 yrkande 1,
res. 4 (m, fp, kd)
res. 5 (c)
Polisväsendet
7. beträffande mål och resultatredovisning
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,
res. 6 (m) - motiv.
8. beträffande gränskontroll mot narkotika
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju925 yrkande 2,
res. 7 (mp)
9. beträffande övrig prioritering av olika slag av brottslighet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju203, 1997/98:Ju205 yrkande 1 och 3,
1997/98:Ju207, 1997/98:Ju211, 1997/98:Ju911 yrkande 1, 1997/98:Ju933
yrkande 4, 1997/98:K331 yrkande 4 och 1997/98:
So653 yrkande 5,
10. beträffande en särskild glesbygdsfaktor
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 2,
res. 8 (c, v, mp)
11. beträffande övriga frågor om resursfördelningen inom polisen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju202, 1997/98:Ju204, 1997/98:Ju208,
1997/98:Ju212 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Ju218 yrkande 1, 1997/98:Ju223
yrkandena 1, 2 och 4, 1997/98:Ju226, 1997/98:Ju229 och 1997/98:A456
yrkande 8,
12. beträffande uniformerad polis
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju923 yrkande 5,
res. 9 (m)
13. beträffande prioritering av närpolisverksamheten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 3,
res. 10 (c)
14. beträffande övriga frågor om närpolisverksamheten
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju904 yrkande 6 och 1997/98:Ju925
yrkande 1,
15. beträffande förändrade arbetsmetoder
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju205 yrkande 2, 1997/98:
Ju212 yrkande 3, 1997/98:Ju227 och 1997/98:Ju931 yrkande 2,
res. 11 (m, fp, kd)
16. beträffande verksamhetsanpassning av arbetstiderna
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju216,
17. beträffande polisutredningar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju931 yrkande 3,
res. 12 (m, fp)
18. beträffande återanställning av civil personal
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju903 yrkande 1,
res. 13 (m, v, mp, kd)
19. beträffande utredning om polisens arbetsuppgifter
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju214,
20. beträffande utredning med uppdrag att skapa ett effektivt
polisväsende
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 1,
21. beträffande utredning om polisutbildningen och kartläggning av
polisförsörjningen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju923 yrkandena 2 och 3,
res. 14 (m)
Åklagarväsendet
22. beträffande lokalisering av åklagare, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju910 yrkande 4 och 1997/98:Ju912
yrkandena 1 och 2,
res. 15 (c)
23. beträffande prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot
barn
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju927 och 1997/98:So678 yrkande 4,
res. 16 (c, fp, v, mp)
24. beträffande Ekobrottsmyndighetens organisation
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju302 yrkande 1, 1997/98:
Ju303 och 1997/98:Ju931 yrkande 6,
res. 17 (m, fp)
25. beträffande tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju302 yrkande 2,
res. 18 (m)
26. beträffande myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk
brottslighet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju302 yrkandena 3 och 4,
res. 19 (m, fp)
27. beträffande samordning av miljöbrottsbekämpningen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju907 yrkande 1 (delvis),
1997/98:Ju301, 1997/98:Ju904 yrkande 32, 1997/98:Ju908 yrkande 6 samt
1997/98:Ju925 yrkandena 9 och 10,
res. 20 (m)
res. 21 (c, fp, mp, kd)
28. beträffande nationell strategi mot miljöbrott
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju13 yrkande 1,
1996/97:Ju907 yrkande 1 (delvis), 1997/98:Ju302 yrkande 5 och
1997/98:Ju925 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
29. beträffande oljeutsläpp i Östersjön
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:U215 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Domstolsväsendet
30. beträffande åtgärder mot inställda huvudförhandlingar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju407 yrkandena 3-6 och 1997/98:Ju914
yrkandena 2 och 3,
res. 22 (m)
31. beträffande utbildning för nämndemän
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju401 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. beträffande ersättning till nämndemän
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju410 och 1997/98:Ju413,
res. 23 (m, mp)
res. 24 (c)
33. beträffande domstolsorganisationen i allmänhet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju407 yrkande 1, 1997/98:Ju912 yrkande
4, 1997/98:Ju931 yrkande 7 (delvis) och 1997/98:N308 yrkande 4,
res. 25 (m)
res. 26 (c, fp)
34. beträffande antalet tingsrätter
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju405, 1997/98:Ju407 yrkande 2,
1997/98:Ju412, 1997/98:Ju931 yrkande 7 (delvis) och 1997/98:T230 yrkande
3,
res. 27 (m, fp)
res. 28 (c)
35. beträffande domstolarnas sidoverksamheter
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju408, 1997/98:Ju414 och
1997/98:Ju912 yrkande 3,
res. 29 (c)
Kriminalvården
36. beträffande frivårdens resurser
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju925 yrkande 12,
res. 30 (mp, kd)
37. beträffande Kriminalvårdens hus på Gotland och en ny anstalt i
Västervik
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju507 och 1997/98:Ju511,
38. beträffande häktet i Östersund
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju508,
res. 31 (fp)
39. beträffande närhetsprincipen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju929 yrkande 7,
res. 32 (v)
40. beträffande alternativa påföljder
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju904 yrkande 29,
res. 33 (m)
41. beträffande utbildning i fängelserna
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju904 yrkande 24 och 1997/98:Ju929
yrkande 9,
res. 34 (m, fp, kd)
res. 35 (v, mp)
42. beträffande besökslägenheter
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju929 yrkande 16,
res. 36 (v, mp, kd)
43. beträffande rymningar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 24 och 1997/98:Ju904
yrkande 25,
res. 37 (m)
44. beträffande intagna med psykiska störningar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju505, 1996/97:Ju903 yrkande 24,
1997/98:Ju910 yrkande 25 och 1997/98:Ju925 yrkande 14,
res. 38 (m, c, fp, mp, kd)
45. beträffande åtgärder mot narkotika i anstalterna
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju507, 1996/97:Ju511, 1996/97:Ju901
yrkande 21 (delvis), 1996/97:So657 yrkande 4, 1997/98:Ju501,
1997/98:Ju504, 1997/98:Ju505, 1997/98:Ju509, 1997/98:Ju904 yrkande 22
(delvis), 1997/98:Ju910 yrkande 24, 1997/98:Ju923 yrkande 8 (delvis),
1997/98:So628 yrkande 10 (delvis) och 1997/98:So675 yrkande 6,
res. 39 (m, fp, kd)
res. 40 (c)
46. beträffande kontrollerade besök
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 21 (delvis),
1997/98:Ju904 yrkande 22 (delvis), 1997/98:Ju923 yrkande 8 (delvis) och
1997/98:So628 yrkande 10 (delvis),
res. 41 (m)
Brottsförebyggande rådet
47. beträffande BRÅ:s organisation m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju915,
res. 42 (m, c, fp, mp, kd)
48. beträffande våldet mot homosexuella
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju920,
Gentekniknämnden
49. beträffande en konsumentrepresentant i Gentekniknämnden
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo543 yrkande 10,
res. 43 (v)
Brottsoffermyndigheten
50. beträffande alla dömdas skyldighet att bidra till
brottsofferfonden
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 33,
res. 44 (c)
51. beträffande avdraget på de intagnas ersättning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju914 yrkande 1,
res. 45 (m, c, fp, mp, kd)
52. beträffande indrivning av avgifter till brottsofferfonden
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju932 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
53. beträffande höjning av avgiften till brottsofferfonden
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju932 yrkande 5,
res. 46 (m, v, kd)
54. beträffande resurser till kvinno- och brottsofferjourer
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju910 yrkande 32, 1997/98:Ju926 och
1997/98:Ju932 yrkande 1,
res. 47 (v, mp, kd)
res. 48 (c )
55. beträffande stärkt ställning för brottsoffer
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju931 yrkande 8 (delvis),
res. 49 (m, c, fp, kd)
Ersättning för skador på grund av brott
56. beträffande förskott på skadestånd
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju905 yrkande 2 och 1997/98:Ju917
yrkande 11,
res. 50 (c)
57. beträffande ansökan om brottsskadeersättning till barn som blivit
utsatta för sexualbrott
att riksdagen avslår motion 1997/98:So607 yrkande 4,
res. 51 (mp)
58. beträffande höjda skadestånd
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju905 yrkande 3,
59. beträffande tilläggsdirektiv till Brottsofferutredningen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju932 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Rättshjälpskostnader
60. beträffande utvärdering av den nya rättshjälpslagen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju925 yrkande 13,
res. 52 (mp, kd)
Bidrag till brottsförebyggande arbete
61. beträffande lokala trygghetsplaner
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 6,
62. beträffande Brottsförebyggande Centrum i Värmland
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju930.
Stockholm den 27 november 1997
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m)1, Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson1 (m),
Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Anders G
Högmark1 (m), Siw Persson1 (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström1 (v),
Maud Ekendahl1 (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson1 (kd) och Helena Frisk
(s).
1 dock ej i beslutet under moment 1
Reservationer
1. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)
Kia Andreasson (mp) anför:
Enligt min mening är det nödvändigt att ytterligare prioritera
polisorganisationen och särskilt närpolisverksamheten. Här behövs t.ex. fler
poliser och möjlighet att återanställa administrativ personal. Syftet är att
skapa förutsättningar för polisen att effektivt motarbeta vardagsbrottsligheten
och att skapa en synlig och för allmänheten tillgänglig polis. En sådan
satsning på polisorganisationen bör finansieras genom motsvarande minskning av
anslaget till Säkerhetspolisen.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet
att riksdagen
dels med anledning av proposition 1997/98:1 och med bifall till motion
1997/98:Ju925 yrkande 16 i denna del anvisar anslag till verksamheten inom
Rättsväsendet för budgetåret 1998 enligt det av Miljöpartiet framlagda
förslaget i bilaga 3,
dels avslår de i bilaga 4 angivna motionsyrkandena såvitt de inte omfattas
av utskottets hemställan ovan.
2. Principer för det brottsförebyggande arbetet (mom. 3)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Den viktigaste kriminalpolitiska uppgiften är att minska brottsligheten och
därigenom öka människors trygghet. I ett långsiktigt perspektiv innebär detta
att det är nödvändigt att förhindra att unga människor begår brott och att
samhället reagerar på ett adekvat sätt när brott ändå begås.
Enligt min mening måste nya samverkansformer skapas för att bryta de unga
lagöverträdarnas beteende och livsmönster. Föräldrarna har det största ansvaret
för att lära de unga var gränserna går men föräldrarna behöver stöd i sin
uppgift att vara goda förebilder och delaktiga i sina barns liv. Också skolan
och samhället i stort måste bidra och engagemanget från allmänheten och ideella
organisationer tas tillvara.
Enligt min mening måste det brottsförebyggande arbetet alltså utgå från barn
och unga och hela samhällets engagemang måste tas till vara. Regeringen bör få
i uppdrag att utforma de praktiska åtgärderna i det brottsförebyggande arbetet
bland barn och unga som bygger på den principen. Detta bör riksdagen med
anledning av motion Ju910 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande principer för det brottsförebyggande arbetet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju910 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 2.
3. Utgångspunkter för kriminalpolitiken (mom. 4)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m)
och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Enligt vår mening bör riksdagen besluta om följande utgångspunkter för
kriminalpolitiken.
Utgångspunkten skall vara att varje människa har både rätt och skyldighet att
ta ansvar för sina egna handlingar. Detta var tidigare närmast en självklarhet
men det har förändrats. Numera är uppgiften alltså att återupprätta ett
samhälle som är grundat på fasta moraliska och rättsliga värderingar. Familjens
och skolans betydelse kan inte överskattas när det gäller att överföra normer
och levnadsregler till nästa generation men de behöver kompletteras med ett
straffsystem som är anpassat till unga brottslingars behov.
För att kriminalpolitiken skall uppfattas som trovärdig fordras att
straffsystemet och de påföljder som döms ut uppfattas som rättvisa och att de
står i proportion till brottets svårhet. Utdömda straff måste alltså stå i
samklang med vad som populärt kallas det allmänna rättsmedvetandet. Hänsynen
till brottsoffren måste genomsyra hela det rättsliga systemet.
En av statens viktigaste uppgifter på det kriminalpolitiska området är att
skydda människor från brott och att se till att brott som ändå begås beivras
oavsett brottets svårhet. Här spelar närpolisen en betydande roll som
brottsbekämpare och brottsbeivrare. Det är enligt vår mening lika viktigt att
stävja en begynnande kriminell bana genom en adekvat påföljd i början av en
brottskarriär som att döma ut stränga straff vid allvarliga brott. I den
meningen är samhällsreaktionen en brottsförebyggande åtgärd.
En förutsättning är naturligtvis att polisen, åklagarna och domstolarna har
tillräckliga resurser och arbetet är organiserat på ett sådant sätt att
myndigheterna kan uppfylla de höga krav som ställs. Också kriminalvården måste
ha tillräckliga resurser så att de dömdas rehabiliteringsbehov kan tillgodoses
och nya brott därigenom förhindras.
Vi anser att regeringen bör få i uppdrag att utforma de praktiska åtgärderna
inom ramen för kriminalpolitiken i linje med vad vi här med anledning av motion
Ju904 i berörda delar anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utgångspunkter för kriminalpolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju904 yrkandena 1 och 2 som sin
mening bör ge regeringen till känna vad som anförts i reservation 3.
4. En rättspolitisk strategi m.m. (mom. 6)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp),
Maud Ekendahl (m) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
En väl fungerande demokrati förutsätter inte bara ett väl fungerande rättssytem
utan även att medborgarna hyser förtroende för rättsstaten. Mycket tyder på att
rättsstaten befinner sig i kris; den svara inte längre alltid mot de
berättigade krav medborgarna ställer.
Enligt vår bedömning hänger detta samman med de motstridiga signaler som
sänds ut från regeringen. Besparingar ställs mot nya satsningar, centralisering
mot decentralisering och så vidare. Ett exempel är regeringens bedömning av
behoven inom rättsväsendet. Intill förra året kunde stora belopp sparas medan
det i år är fråga om en om än otillräcklig ramhöjning.
Vi ifrågasätter inte att rättsväsendet behöver genomgå organisatoriska
förändringar men vi anser att sådana förändringar - liksom även sådana som rör
materiell rätt - måste föregås av en grundlig analys och en helhetssyn.
Utgångspunkten måste vara ett samlat grepp över reformarbetet. Enligt vår
mening bör riksdagen först ta ställning till riktlinjer för utformningen av det
framtida rättsväsendet och först därefter bör reformbehovet i detalj analyseras
och beslut fattas.
Regeringen bör alltså få i uppdrag att i ett första steg lägga fram ett
förslag till sådana riktlinjer för riksdagen. Detta bör riksdagen med anledning
av motionerna Ju36 och Ju931 i berörd del ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande en rättspolitisk strategi m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju36 och 1997/98:Ju931 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 4.
5. En rättspolitisk strategi m.m. (mom. 6)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
En väl fungerande demokrati förutsätter inte bara ett väl fungerande rättssytem
utan även att medborgarna hyser förtroende för rättsstaten. Mycket tyder på att
rättsstaten befinner sig i kris; den svara inte längre alltid mot de
berättigade krav medborgarna ställer.
Jag ifrågasätter inte att rättsväsendet behöver genomgå organisatoriska
förändringar men jag anser att sådana förändringar - liksom även sådana som rör
materiell rätt - måste föregås av en grundlig analys och en helhetssyn.
Utgångspunkten måste vara ett samlat grepp över reformarbetet. Enligt min
mening bör riksdagen först ta ställning till riktlinjer för utformningen av det
framtida rättsväsendet och först därefter bör reformbehovet i detalj analyseras
och beslut fattas.
Regeringen bör alltså få i uppdrag att i ett första steg lägga fram ett
förslag till sådana riktlinjer för riksdagen. Detta bör riksdagen med anledning
av motionerna Ju36 och Ju931 i berörd del ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande en rättspolitisk strategi m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju36 och 1997/98:Ju931 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5.
6. Mål och resultatredovisning (mom. 7, motiveringen)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?sådant arbete? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det vara otillfredsställande att produktiviteten vad avser
utredningsverksamheten inom polisväsendet sjunkit. Förutom de ovan angivna
förklaringarna härtill vill utskottet peka på den inverkan som såväl
omorganisationerna som besparingarna inom polisväsendet haft på polisens
möjligheter att utreda brott på ett effektivt sätt. Förutom att tilldela
polisen ytterligare resurser anser utskottet i likhet med regeringen att
polisen måste vidta kraftfulla åtgärder vad avser såväl metodutveckling som
andra åtgärder för att öka produktiviteten. Utskottet utgår från att regeringen
noga följer ett sådant arbete.
7. Gränskontroll mot narkotika (mom. 8)
Kia Andreasson (mp) anför:
I flera medlemsstater inom EU råder en narkotikaliberal inställning. Med det
gränslösa Europa vi nu skapar kommer det att bli svårare för oss i Sverige att
upprätthålla vår restriktiva narkotikapolitik. Tillgången på narkotika i Europa
är också god. Enligt min mening måste vi förhindra att den kommer hit. Ett sätt
är att förstärka våra gränskontroller. Det ankommer på regeringen att vidta de
åtgärder som behövs. Detta är särskilt viktigt med hänsyn till att tillträdet
till Schengen riskerar att spoliera gränskontrollen mot narkotika. Vad jag nu
anfört med anledning av motion Ju925 bör ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande gränskontroll mot narkotika
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju925 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 7.
8. En särskild glesbygdsfaktor (mom. 10)
Ingbritt Irhammar (c), Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:
Fördelningsmodellen innebär i korthet att länsramarna i huvudsak beräknas efter
invånarantalet i länen men att hänsyn också tas bl.a. till storstädernas
särskilda behov samt särskilda arbetsuppgifter i länen såsom
tunnelbanebevakning, fjällräddning och sjöpolisverksamhet. Någon faktor som tar
hänsyn till glesbygdsverksamhetens behov finns emellertid inte. Vid
medelstilldelningen till polisen ute i landet bör enligt vår mening även sådana
särskilda hänsyn tas. Det bör ankomma på regeringen att verka för en sådan
ordning.
Vad vi nu anfört med anledning av motion Ju910 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande en särskild glesbygdsfaktor
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju910 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 8.
9. Uniformerad polis (mom. 12)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
Enligt gällande bestämmelser finns det i dag inte något absolut uniformstvång
för polisen. Detta strider enligt vår mening mot kravet på synlighet från
polisens sida. Därför bör det absoluta kravet på att bära uniform som tidigare
gällde återinföras och undantag härifrån bara göras i de få fall detta är
absolut nödvändigt. Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som
behövs för att detta skall genomföras. Vad vi anfört med anledning av motion
Ju923 i nu behandlad del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande uniformerad polis
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju923 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 9.
10. Prioritering av närpolisverksamheten (mom. 13)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Vid de besparingar som görs inom polisen får samtliga verksamhetsgrenar
vidkännas neddragningar. Enligt min mening måste emellertid
närpolisverksamheten prioriteras också i ekonomiskt kärva tider. Det ankommer
på regeringen att i regleringsbrevet avseende polisväsendet se till att en
sådan prioritering görs. Vad jag nu anfört med anledning av motion Ju910 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande prioritering av närpolisverksamheten
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju910 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 10.
11. Förändrade arbetsmetoder (mom. 15)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp),
Maud Ekendahl (m) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Även om New York-polisens arbetsmetoder inte kan överföras direkt till svenska
förhållanden anser vi att de förtjänar stor uppmärksamhet från polisens sida
och en bred utvärdering från forskarhåll. Principen om att ingripa mot alla
brott och ordningsstörningar, tidigt och tydligt, anser vi bör gälla även här.
Vidare finns det inslag i New York-modellens organisation och arbetssätt som är
väl värda att studera närmare. Slutligen anser vi att ledarskapsfrågorna inom
polisen bör utvecklas för att möta dagens krav. Det bör enligt vår mening
ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.
Vad vi nu anfört med anledning av motionerna Ju205, Ju212 och Ju931 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Ju227 bör
följaktligen inte föranleda någon åtgärd.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande förändrade arbetsmetoder
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju205 yrkande 2,
1997/98:Ju212 yrkande 3 och 1997/98:Ju931 yrkande 2 samt med avslag på
motion 1997/98:Ju227 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 11.
12. Polisutredningar (mom. 17)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp) och
Maud Ekendahl (m) anför:
I samband med polisens omorganisation och nya verksamhetsinriktning får inte
polisens utredningsverksamhet åsidosättas. Det finns i dag oroande tecken på
tilltagande brister på den polisiära utredningssidan. Allt pekar på att
problematiken kräver inte bara ökad uppmärksamhet utan även verkningsfulla
åtgärder. Det bör ankomma på regeringen att se till att sådana vidtas. Vad vi
nu anfört med anledning av motion Ju931 i denna del bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande polisutredningar
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju931 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 12.
13. Återanställning av civil personal (mom. 18)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Alice Åström (v),
Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
De nedskärningar som gjorts av polisväsendet har haft förödande konsekvenser
för verksamheten. Särskilt vänder vi oss mot uppsägningen av civilanställd
personal. De civilanställda har stor betydelse för myndigheternas sätt att
fungera och uppsägningarna har fått stora negativa konsekvenser för
verksamheten. Som exempel kan nämnas att poliser, i stället för att röra sig
ute i samhället, nu tvingas sköta de uppgifter som tidigare utfördes av de
civilanställda. För att få ett väl fungerande och mer effektivt polisväsende
krävs enligt vår mening en balans mellan polis och civilanställd personal,
något som saknas i dag. Vi menar därför att civilanställd personal snarast
måste återanställas och att regeringen skall ge direktiv om detta i det
kommande regleringsbrevet. Vad vi sålunda anfört med anledning av motion Ju903
i denna del bör utskottet som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande återanställning av civil personal
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju903 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 13.
14. Utredning om polisutbildningen och kartläggning av polisförsörjningen
(mom. 21)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
En särskild utredning bör enligt vår mening få i uppdrag att studera hur
polisutbildningen kan utvecklas och reformeras på lång sikt.
Utgångspunkterna för utformningen av en ny polisutbildning bör enligt vår
mening vara bl.a. att stor vikt skall läggas på de sökandes tidigare
yrkeserfarenheter och då särskilt militär utbildning, att andelen kvinnor samt
andelen män och kvinnor med invandrarbakgrund bör ökas och att den praktiska
polisutbildningen skall integreras med teoriutbildningen under hela
utbildningstiden. Även frågor om t.ex. huvudmannaskapet för utbildningen bör
ses över.
Vidare finns det enligt vår mening starka skäl att känna oro för polisens
möjligheter att fullgöra sina uppgifter i framtiden eftersom regeringens ansats
till att möjliggöra nyrekrytering av poliser inom de närmaste åren är långt
ifrån tillräcklig. För att säkerställa att ett tillräckligt antal poliser
kommer att utbildas i framtiden anser vi därför att regeringen bör få i uppdrag
att snarast redovisa en plan över polisförsörjningen på sikt, förslagsvis för
den kommande tioårsperioden.
Det ankommer på regeringen att se till att en utredning tillsätts och att
återkomma till riksdagen med en kartläggning av polisförsörjningen. Vad vi nu
anfört med anledning av motion Ju923 i dessa delar bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande utredning om polisutbildningen och kartläggning av
polisförsörjningen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju923 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 14.
15. Lokalisering av åklagare, m.m. (mom. 22)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Genom åklagarverksamhetens omorganisation har den fasta åklagarverksamheten
försvunnit från ett stort antal platser i landet. Den för samarbetet mellan
polis och åklagare så viktiga närheten har försvunnit. Samverkansformerna för
polis och åklagare måste följaktligen utvecklas. Såväl polisens som åklagarnas
verksamhet bör finnas kvar på samma platser som före omorganisationen. Detta
bör regeringen verka för. Vad jag nu anfört med anledning av motionerna Ju910
och Ju912 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande lokalisering av åklagare, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju910 yrkande 4 och
1997/98:Ju912 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i reservation 15.
16. Prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot barn (mom. 23)
Ingbritt Irhammar (c), Siw Persson (fp), Alice Åström (v) och Kia Andreasson
(mp) anför:
I de fall brottsoffret är ett barn har samhället en särskilt stor skyldighet
att agera kraftfullt och snabbt. När det gäller utredningar om sexuella
övergrepp mot barn måste dessa förbättras och ges hög prioritet. Rättsväsendet
- polis, åklagare och domstol - måste därför behandla dessa utredningar med
förtur. Det ankommer på regeringen att ta erforderliga initiativ. Vad vi nu
uttalat med anledning av motionerna Ju927 och So678 i behandlade delar bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot
barn
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju927 och 1997/98:So678
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservation 16.
17. Ekobrottsmyndighetens organisation (mom. 24)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp) och
Maud Ekendahl (m) anför:
I budgetpropositionen anförs att Ekobrottsmyndigheten skall ?ta över ansvar för
den operativa åklagarverksamheten? i de tre storstadslänen. Detta kan enligt
vår mening bara tolkas så att Ekobrottsmyndigheten skall ta över en del av
ansvaret från Riksåklagaren, vars lednings- och ansvarslinje därigenom kommer
att brytas. Denna tolkning får enligt vår mening ytterligare näring av att
Ekobrottsmyndigheten lagts på ett eget anslag.
Ett absolut krav från vår sida för att acceptera inrättandet av
Ekobrottsmyndigheten har varit att den skall stå under Riksåklagarens ledning.
Den beskrivning som ges i propositionen öppnar för ett antal ledningskonflikter
där ansvar och befogenheter är oklart redovisade.
Riksåklagaren måste alltså enligt vår mening ha ansvaret för all
åklagarverksamhet i hela landet. Ekobrottsmyndigheten bör därför även
anslagsmässigt sortera under Riksåklagaren. Därför bör anslagen B 1 och B 2
slås ihop till ett och samma anslag. Om man så önskar kan Ekobrottsmyndigheten
göras till en särskild anslagspost inom åklagarväsendets anslag. Regeringen bör
få i uppdrag att genast utfärda nya direktiv i linje med vad vi nu anfört.
Vad vi nu anfört med anledning av motionerna Ju302, Ju303 och Ju931 i berörda
delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande Ekobrottsmyndighetens organisation
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju302 yrkande 1,
1997/98:Ju303 och 1997/98:Ju931 yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts i reservation 17.
18. Tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten (mom. 25)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
Regeringen föreslår att Ekobrottsmyndigheten skall inrättas den 1 januari 1998.
En särskild utredare har nyligen tillsatts för att förbereda och verkställa
bildandet av myndigheten. Enligt vår mening återstår alltför kort tid för att
kommittén skall kunna lösa de stora och svåra konstitutionella och juridiska
frågor som hänger samman med myndighetens tilltänkta förvaltningsrättsliga
status och dess inlemmande i rättsväsendet i övrigt. Därtill kommer ett otal
praktiska och administrativa problem som, om de inte får en lösning,
sammantaget utgör ett påtagligt hot mot Ekobrottsmyndighetens möjligheter att
höja effektiviteten i den operativa ekobrottsbekämpningen.
Enligt vår mening är det helt uteslutet att alla dessa frågor kommer att
kunna lösas före årsskiftet. Inrättandet av Ekobrottsmyndigheten bör därför
skjutas upp till den 1 januari 1999. Det ankommer på regeringen att se till att
den nuvarande organisationen för ekobrottsbekämpning under mellantiden ges
sådana arbetsvillkor att utredning och beivrande av denna typ av brottslighet
blir effektiv.
Vad vi nu anfört med anledning av motion Ju302 i behandlad del bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju302 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 18.
19. Myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk brottslighet (mom. 26)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp) och
Maud Ekendahl (m) anför:
För att underlätta en nära samverkan mellan myndigheterna på ekobrottsområdet
bör en skyndsam översyn göras i syfte att kartlägga eventuell lagstiftning som
hindrar eller försvårar sådan samverkan. Den särskilde utredare som tillsatts
för att utreda denna typ av frågor skall lämna sina förslag först om ett år.
Därefter kan förutsättas att förslagen blir föremål för remiss och därefter
skall ärendet beredas i Regeringskansliet.
Enligt vår mening måste hinder vad gäller t.ex. sekretess undanröjas snabbare
än så, inte minst om Ekobrottsmyndigheten skall kunna arbeta på ett effektivt
sätt. Regeringen bör således se till att utredningen påskyndas så att behövliga
åtgärder kan vidtas så snart som möjligt. Detta bör riksdagen med anledning av
motion Ju302 ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk
brottslighet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju302 yrkandena 3 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 19.
20. Samordning av miljöbrottsbekämpningen (mom. 27)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
Enligt vår mening kan det finnas olika sätt att rent formellt organisera kampen
mot miljöbrottsligheten. Det finns personer med erfarenhet av miljömål som
ifrågasätter behovet av en ny myndighetsstruktur. Oavsett vilket anser vi att
vi måste få bättre utbildade poliser och åklagare som kan bli specialister på
miljömål. För det andra måste samarbetet och informationsutbytet bli tätare
mellan berörda myndigheter, dvs. polis, åklagare, kommuner och länsstyrelser.
Kunskap och samarbete är grunden för framgång. Denna insikt måste vara
utgångspunkten då man bygger upp en organisation för miljöbrottsbekämpning.
Sist, men inte minst, krävs för detta _ som vid bekämpandet av alla annan
brottslighet _ tillräckliga ekonomiska resurser. Regeringen bör alltså överväga
hur handläggningen av miljöbrotten bäst kan organiseras.
Vad vi nu anfört med anledning av motionerna Ju301, Ju904, Ju907, Ju908 och
Ju925 i berörda delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande samordning av miljöbrottsbekämpningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju907 yrkande 1 (delvis),
1997/98:Ju301, 1997/98:Ju904 yrkande 32, 1997/98:Ju908 yrkande 6 samt
1997/98:Ju925 yrkandena 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i reservation 20.
21. Samordning av miljöbrottsbekämpningen (mom. 27)
Ingbritt Irhammar (c), Siw Persson (fp), Kia Andreasson (mp) och Rolf
Åbjörnsson (kd) anför:
Miljöbrottslighet är som utskottet tidigare uttalat i många fall en form av
ekonomisk brottslighet. Bekämpandet av miljöbrott kräver en utpräglad kompetens
och en avancerad organisationsstruktur. Enligt vår mening faller det sig därför
naturligt att denna typ av brottslighet och även dit hörande brott vad gäller
handel med djur och växter i framtiden kommer att handläggas av den nya
Ekobrottsmyndigheten. På så sätt kommer en samordning att ske av den kompetens
som finns på området, och handläggningen bör enligt vår mening därigenom också
effektiviseras påtagligt samtidigt som resurser garanteras. Vidare anser vi att
särskilda miljöåklagare och särskilda miljöbrottsutredare bör tillsättas inom
varje åklagarområde. Det ankommer på regeringen att ta erforderliga initiativ.
Vad vi nu anfört med anledning av motionerna Ju301, Ju904, Ju907, Ju908 och
Ju925 i berörda delar bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande samordning av miljöbrottsbekämpningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju907 yrkande 1 (delvis),
1997/98:Ju301, 1997/98:Ju904 yrkande 32, 1997/98:Ju908 yrkande 6 samt
1997/98:Ju925 yrkandena 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i reservation 21.
22. Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar m.m. (mom. 30)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
Antalet inställda huvudförhandlingar i brottmål har blivit ett växande problem
som vållar domstolsväsendet stora kostnader och innebär en fara för
rättssäkerheten. Vi anser det mycket angeläget att komma till rätta såväl med
detta problem som med vissa närliggande problem inom brottmåls- och
tvistemålsprocessen. Vad först gäller inställda huvudförhandlingar i brottmål
bör vissa lagändringar genomföras. Sålunda bör en ordning som motsvarar det
civilprocessuella systemet med tredskodom vid utevaro införas även i vissa
brottmål. Vidare bör polisens möjligheter att hämta personer till en
huvudförhandling i brottmål utökas. Delvis liknande förslag lämnas för övrigt i
Riksrevisionsverkets rapport Domstolsväsendet (RRV 1997:48). Vi vill utöver
erforderliga lagändringar också framhålla de överväganden och rekommendationer
som framförs i Riksrevisionsverkets rapport Inställda förhandlingar i brottmål
(RRV 1994:16). Riksrevisionsverket föreslår i den rapporten bl.a. vissa
åtgärder i syfte att effektivisera delgivningsverksamheten och pekar på hur
samordningen mellan de rättsvårdande myndigheterna kan förbättras och
tingsrätternas rutiner skärpas i olika avseenden.
Vidare anser vi att delgivningsverksamheten kan effektiviseras även i andra
avseenden. Sålunda anser vi att käranden i dispositiva tvistemål bör svara för
delgivningen i sådana mål, även i enkla fall. Härför talar inte bara
principiella skäl utan även behovet av att reducera statens utgifter. En
effektivisering av delgivningsverksamheten skulle vidare kunna uppnås genom att
privata stämningsmän, som stod under offentlig kontroll, tilläts ombesörja
delgivning i samma omfattning som offentligt anställda stämningsmän. Ett
förslag av denna innebörd framförs i Riksrevisionsverkets rapport RRV 1997:48.
De svårigheter som förekommer beträffande delgivning av misstänkta
gärningsmän resulterar inte bara i inställda huvudförhandlingar. I vissa fall
har den misstänkte kunnat hålla sig undan delgivning så länge att brottet
preskriberats. För brottsoffret innebär detta - förutom oro och frustration
över att gärningsmannen går fri - att möjligheten att få bistånd av åklagare
vid talan om skadestånd på grund av brottet går förlorad. Den som drabbats av
brottet är då hänvisad till att själv föra talan om skadestånd, såvida inte
detta anspråk preskriberats enligt civilrättsliga regler. Även brottsoffrets
möjligheter att erhålla brottsskadeersättning från Brottsoffermyndigheten kan
påverkas om gärningsmannen kan hålla sig undan delgivning. I dag gäller enligt
35 kap. 1 § brottsbalken att den tidsfrist efter vars utgång påföljd för ett
brott inte kan ådömas endast kan avbrytas genom att den misstänkte häktas eller
erhåller del av åtal för brottet. Enligt vår uppfattning skulle inte minst
brottsoffrets rättssäkerhet gagnas, om den nämnda fristen kunde avbrytas redan
genom delgivning av förundersökningsprotokollet med den misstänkte.
Vi anser att ett genomförande av våra förslag till åtgärder mot inställda
huvudförhandlingar skulle frigöra medel om 50 miljoner kronor inom
domstolsväsendet redan under budgetåret 1998. Dessa medel skulle kunna användas
för att förstärka domstolarna i olika avseenden och säkerställa en hög kvalitet
i rättskipningen.
Under hänvisning till det anförda anser vi att riksdagen hos regeringen skall
begära sådana lagförslag som förordas i motionerna i syfte att minska antalet
inställda huvudförhandlingar och tillskapa såväl formellt som materiellt
effektivare regler om delgivning under förundersökning och i rättegång. Vidare
förutsätter vi att regeringen aktivt verkar för att Riksrevisionsverkets
överväganden och rekommendationer beaktas och leder till åtgärder. Vad vi nu
med anledning av motionerna Ju407 och Ju914 anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande åtgärder mot inställda huvudförhandlingar m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju407 yrkandena 3-6 och
1997/98:Ju914 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i reservation 22.
23. Ersättning till nämndemän (mom. 32)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m)
och Kia Andreasson (mp) anför:
Nämndemän i såväl allmänna domstolar som förvaltningsdomstolar erhåller ett
arvode 300 kr per sammanträdesdag. Arvodesbeloppet har varit oförändrat sedan
år 1989. En jämförelse kan här göras med de arvoden som utgår till ledamöter i
kommunala styrelser och nämnder. Dessa arvoden ligger i allmänhet väsentligt
högre än de arvoden som utgår till nämndemän. Med hänsyn till det viktiga och
krävande arbete som utförs av nämndemän bör deras arvoden höjas väsentligt.
Regeringen bör beakta vad vi anfört i det kommande budgetarbetet. Vad vi nu med
anledning av motionerna Ju410 och Ju413 anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande ersättning till nämndemän
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju410 och 1997/98:Ju413 som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 23.
24. Ersättning till nämndemän (mom. 32)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Enligt gällande bestämmelser erhåller nämndemän i länsrätt arvode med 300 kr
per dag för förberedelsearbete, dvs. för att kunna läsa in sig på de mål de
skall delta i. Enligt vad regeringen uttalat i proposition 1996/97:133 Domstols
sammansättning skall nämndemän i kammarrätt erhålla motsvarande ersättning.
Nämndemän i hovrätt får däremot endast ersättning för sammanträdesdagar i
hovrätten. Enligt min mening är denna skillnad omotiverad. Även nämndemän i
hovrätt måste inför ett måls avgörande läsa tingsrättens dom och vissa andra
handlingar i målet. Detta förberedelsearbete bör enligt min mening ersättas på
motsvarande sätt som gäller för nämndemän i förvaltningsdomstol. Det ankommer
på regeringen att beakta vad jag nu anfört i det kommande budgetarbetet. Vad
jag nu med anledning av motionerna Ju410 och Ju413 anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande ersättning till nämndemän
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju410 och 1997/98:Ju413 som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 24.
25. Domstolsorganisationen i allmänhet (mom. 33)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
Enligt vår mening bör tyngdpunkten i rättskipningen ligga i första instans och
överprövning - inte omprövning - bör vara andrainstansens uppgift. De högsta
domstolarna skall ha prejudikatbildande uppgifter. Enligt vår bedömning borde
det vidare vara en styrka om vissa slag av mål inte behövde splittras på olika
slag av domstolar utan kunde ges en samlad bedömning i samma domstol. Vi anser
att det nu anförda talar för en framtida integration mellan allmänna domstolar
och allmänna förvaltningsdomstolar. Det får ankomma på regeringen att beakta
vad vi nu anfört vid de fortsatta övervägandena om domstolsorganisationens
utformning. Vad vi nu med anledning av motion Ju407, Ju912 och N308 samt med
avslag på motion Ju931 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande domstolsorganisationen i allmänhet
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju407 yrkande 1,
1997/98:Ju912 yrkande 4 och 1997/98:N308 yrkande 4 och med avslag på
motion 1997/98:Ju931 yrkande 7 (delvis) som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservation 25.
26. Domstolsorganisationen i allmänhet (mom. 33)
Ingbritt Irhammar (c) och Siw Persson (fp) anför:
Tyngdpunkten i rättskipningen bör ligga i första instans och överprövning -
inte omprövning - vara den andra instansens uppgift. Vår mening är att
domstolsväsendet måste ha en lokal och folklig förankring. Den nya IT-tekniken
ger även mindre domstolar en god möjlighet att hålla sina kunskaper om
förändringar i rättsläget - t.ex. inom EG-rätten - aktuella. Någon
centralisering för att förstärka domstolarnas kompetens är således inte
nödvändig. Inte heller framstår det som lämpligt att slå samman tingsrätter och
länsrätter. Regeringen bör vid den fortsatta reformeringen av domstolsväsendet
beakta vad vi nu med anledning av motionerna Ju912, Ju931 och N308 samt med
avslag på motion Ju407 anfört. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta
till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande domstolsorganisationen i allmänhet
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju912 yrkande 4,
1997/98:Ju931 yrkande 7 (delvis) och motion 1997/98:N308 yrkande 4 samt
med avslag på motion 1997/98:Ju407 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts i reservation 26.
27. Antalet tingsrätter (mom. 34)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp) och
Maud Ekendahl (m) anför:
Enligt vår mening kan en omfattande nedläggning av tingsrätter inte komma i
fråga. Närheten mellan medborgare och domstolar är viktig i en rättsstat.
Domstolarna måste vara lokalt förankrade om de skall kunna åtnjuta medborgarnas
förtroende. Det finns vidare anledning att befara att en indragning av mindre
tingsrätter totalt sett innebär negativa samhällsekonomiska konsekvenser utan
samtidiga besparingar inom rättsväsendet. Man måste nämligen vid nedläggningar
räkna med att resekostnaderna för inställelse till domstolsförhandlingar för
bl.a. nämndemän och advokater blir högre. Det finns vidare en risk för att
antalet inställda förhandlingar kan öka när resvägarna blir längre för parter
och vittnen. Det råder också delade meningar i fråga om större domstolar är
effektivare i dömandet och den övriga domstolsverksamheten än mindre domstolar.
Vi vill i detta sammanhang framhålla att den nya informationstekniken ger
möjligheter att effektivisera domstolarna utan att någon fysisk sammanslagning
av dem behöver äga rum. På så sätt kan omfattande nedläggningar av domstolar
undvikas. Regeringen bör vid sina fortsatta överväganden om antalet tingsrätter
i den nya domstolsorganisationen beakta vad vi nu med anledning av motionerna
Ju405, Ju407, Ju412, Ju931 och T230 anfört. Riksdagen bör ge det anförda
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande antalet tingsrätter
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju405, 1997/98: Ju407 yrkande
2, 1997/98:Ju412, 1997/98:Ju931 yrkande 7 (delvis) och 1997/98:T230
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservation 27.
28. Antalet tingsrätter (mom. 34)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
En utgångspunkt för det fortsatta arbetet med domstolsorganisationen måste vara
att antalet orter där det finns tingsrätter förblir oförändrat. I sammanhanget
måste domstolarnas regionalpolitiska betydelse framhävas. Domstolar på lokal
nivå har en mera allmän betydelse för orten och regionen genom att de skapar
sysselsättning och ger upphov till annan samhällsservice av såväl privat som
offentlig natur. Det finns anledning att befara att en nedläggning av mindre
tingsrätter medför negativa samhällsekonomiska konsekvenser utan att för den
skull medföra några besparingar för rättsväsendet. Vid nedläggningar måste man
nämligen räkna med att resekostnaderna för bl.a. advokater och nämndemän för
inställelse till förhandlingar blir högre. Det finns vidare en risk för att
ökade resvägar för parter och vittnen kan öka antalet inställda förhandlingar.
En nedläggning av mindre tingsrätter kan också leda till en minskning av den
juridiska kompetensen på orten. Över huvud taget kan det ifrågasättas om större
domstolar är mer effektiva i sitt dömande än mindre domstolar.
Vid överväganden om organisationsförändringar i den offentliga sektorn kan
man alltså inte begränsa sig till att analysera konsekvenserna för den
verksamhet som närmast berörs. Även andra statsfinansiella och
samhällsekonomiska följder måste tas med i beräkningen innan man fattar beslut
om förändringar i domstolsorganisationen.
Enligt min mening bör det nu anförda beaktas av regeringen i dess fortsatta
arbete med domstolsorganisationen. En lämplig åtgärd från regeringens sida vore
att ge Domstolskommittén ändrade direktiv i linje med vad jag nu anfört.
Vad jag nu med anledning av motionerna Ju405, Ju412 och T230 samt med avslag
på motionerna Ju407 och Ju931 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande antalet tingsrätter
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju405, 1997/98:Ju412 och
1997/98:T230 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1997/98:Ju407 yrkande
2 och 1997/98:Ju931 yrkande 7 (delvis) som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservation 28.
29. Domstolarnas sidoverksamheter (mom. 35)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Enligt min uppfattning talar starka skäl för att de s.k. sidoverksamheterna bör
ligga kvar vid tingsrätterna. En renodling av domstolarnas arbetsuppgifter får
betydelse för domstolsorganisationen genom att det underlag som behövs för en
domstol försvinner. Det bör vidare framhållas att arbete med frågor om
bouppteckningar, arvsskatt och inskrivning är av stor betydelse för
utbildningen av tingsnotarierna och därmed för framtidens jurister.
Vad särskilt gäller inskrivningsväsendet kan det framhålla att Lantmäteri-
och inskrivningsutredningen i sitt betänkande (SOU 1993:99) ansåg att
inskrivningsmyndigheterna vid tingsrätterna fungerade väl och att det fanns
samordningsfördelar bl.a. genom tillgången till tingsrätternas juridiska
kompetens.
I dag har samtliga tingsrätter tillgång till modern datateknik och står i
direkt förbindelse med Centralnämnden för fastighetsdata i Gävle.
Inskrivningsärenden handläggs i princip omedelbart.
Att flytta inskrivningsväsendet till lantmäterimyndigheterna leder till en
onödig och dyrbar centralisering och medför inga effektivitetsvinster. En sådan
förändring bör alltså inte genomföras.
Enligt min mening bör regeringen ge Domstolskommittén nya direktiv som går ut
på att kommittén i sina överväganden skall utgå från att sidoverksamheterna
skall vara kvar vid tingsrätterna.
Vad jag nu med anledning av motionerna Ju408, Ju414 och Ju912 anfört, bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande domstolarnas sidoverksamheter
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju408, 1997/98:Ju414 och
1997/98:Ju912 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 29.
30. Frivårdens resurser (mom. 36)
Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Vi anser att frivården måste få en ökad andel av kriminalvårdens resurser.
Frivården är inte rustad för en ökad användning av skyddstillsyn eller för att
ta hand om villkorligt frigivna. Övervakningen av klienterna måste bli mer
påtaglig och det måste krävas en högre grad av aktivitet från klienternas sida.
Rent konkret behövs ett strukturerat schema för klienterna och mer personal som
har tätare kontakt med klienterna. Det ankommer på regeringen att vidta
åtgärder i denna riktning.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande frivårdens resurser
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju925 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 30.
31. Häktet i Östersund (mom. 38)
Siw Persson (fp) anför:
Jag anser att nedläggningen av häktet i Östersund inte har inneburit någon
nämnvärd statsfinansiell besparing. De häktade har i stället kommit att
förvaras i Härnösand vilket inneburit ökade kostnader för transporter, sämre
möjligheter för advokater att ha kontakt med sina klienter och ökade
svårigheter för anhöriga som vill komma på besök.
Problemen bör enligt min mening lösas genom inrättandet av en
försöksverksamhet som skulle kunna kallas Förnyelseprojekt inom rättsväsendet i
Jämtlands län. Företrädare för bl.a. polisen och frivården har utrett
möjligheterna att genomföra ett sådant. Inom ramen för projektet skulle en
kriminalvårdsenhet kunna etableras i Östersund. Administrativt sett skulle den
ingå i kriminalvården men den skulle samverka lokalt med polisen och andra
myndigheter i Östersund för att minska kostnaderna för rättsväsendet totalt,
dvs. för domstol, åklagare och advokater. Detta skulle innebära bättre
återfallsprevention genom närhet till hemorten för häktade och intagna i
fängelse. Regeringen bör därför ges i uppdrag att genomföra en
försöksverksamhet i enlighet med det nyss anförda.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande häktet i Östersund
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju508 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 31.
32. Närhetsprincipen (mom. 39)
Alice Åström (v) anför:
Jag anser att det i och för sig är viktigt med effektivitet när det gäller
utnyttjande av platserna inom kriminalvården. Enligt min uppfattning är det
emellertid viktigt att detta inte medför en återgång till samma höga beläggning
som rådde inom kriminalvården i början på 1990-talet. Det finns nämligen
nackdelar med en alltför hög effektivitet i fråga om beläggningen; en är att
närhetsprincipen inte blir beaktad i tillräcklig utsträckning.
För att beläggningen inte skall bli alltför hög krävs att det finns ?luft i
systemet?. Anstalterna får dessutom inte bli för stora och de måste ha
spridning över hela landet. På det viset ökas möjligheterna till
individanpassade placeringar där hänsyn tas till den intagnes behov och
problematik. Detta är i sin tur av särskild vikt eftersom fler anstalter i dag
är specialinriktade på att förebygga olika typer av brottslighet och kan
erbjuda olika behandlingsmetoder. Jag anser att denna specialisering är positiv
men närhetsprincipen måste ändå vägas in. Det får ankomma på regeringen att
vidta de åtgärder som kan krävas.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande närhetsprincipen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju929 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 32.
33. Alternativa påföljder (mom. 40)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
Vi anser att fängelse är och även i framtiden kommer att vara den mest
väsentliga delen i påföljdssystemet. Det finns dock ett stort behov av nya
alternativa påföljder för såväl ungdomsbrottslingar som för vuxna brottslingar.
Tre exempel kan nämnas på detta, nämligen elektronisk övervakning,
samhällstjänst och villkorligt fängelse. De icke frihetsberövande påföljderna
måste självklart vara utformade på ett sådant sätt att straffsystemet åtnjuter
allmänhetens förtroende.
Vi anser att elektronisk övervakning också i framtiden endast skall användas
som en ersättning för verkställighet i anstalt, inte som en ersättning för
fängelse under den sista delen av strafftiden som föregår den villkorliga
frigivningen, s.k. back door-system. Enligt vår uppfattning är emellertid den
utvidgning av tillämpningsområdet för försöksverksamheten från fängelse i två
månader till fängelse i tre månader inte godtagbar. Det går nämligen inte att
bortse från att den brottslighet som leder till tre månaders fängelse ofta är
av betydligt allvarligare beskaffenhet än den brottslighet som leder till två
månaders fängelse. Med den begränsning vi vill ha i användningen av elektronisk
övervakning ser vi inget hinder mot att låta sådan övervakning vara en
självständig påföljd.
Såvitt gäller samhällstjänst konstaterar vi att unga brottslingar inte nåtts
av denna nya påföljd i den utsträckning som åsyftats. Skälet är som vi ser det
den lagtekniska kontruktion som valts, nämligen en form av skyddstillsyn. För
att ta till vara samhällstjänstens förtjänster bör reglerna ändras så att
samhällstjänst blir en självständig påföljd.
Slutligen anser vi att villkorligt fängelse bör införas som en särskild
påföljd. Det är eftersträvansvärt med ett varierat utbud av påföljder så att en
så lämplig påföljd som möjligt kan väljas i varje enskilt fall. Särskilt
angeläget är detta när det gäller valet av påföljd för unga brottslingar.
Villkorligt fängelse skulle vara värt att pröva inte minst avseende unga
vanekriminella som återfaller i relativt sett mindre allvarliga brott.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om utformning av
påföljdssystemet i enlighet med vad som nu anförts.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande alternativa påföljder
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju904 yrkande 29 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 33.
34. Utbildning i fängelserna (mom. 41)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp),
Maud Ekendahl (m) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Vi anser att fängelsetiden bör användas till något meningsfullt. Detta bör ske
så långt det är möjligt utan att syftet med fängelsestraffet går förlorat.
Intagna som är narkomaner måste exempelvis få vård och behandling. Insatserna
på detta område är alldeles avgörande för den intagnes möjligheter att återgå
till ett hederligt liv efter avtjänat straff. Därför är det av central
betydelse att det arbete som inleddes under den förra mandatperioden och som
bl.a. innebär att de intagna skall differentieras efter vård-, behandlings- och
terapibehov ges förutsättningar att vidareutvecklas.
Bland dem som tas in på anstalt finns det många som inte kan läsa och skriva
och som aldrig haft en anställning. Möjligheten till grundläggande
skolutbildning och arbete inom kriminalvården är en förutsättning för att de
intagna skall ha en rimlig chans till en ny start. Det är därför av vikt att
kriminalvården har de resurser som krävs för att fängelsetiden skall kunna
användas till något meningsfullt. I detta sammanhang finns det dock skäl att
understryka att för de brottslingar som skall utvisas efter avtjänat straff
torde det inte vara meningsfullt med undervisning i svenska eller med
rehabilitering som syftar till en återanpassning till det svenska samhället.
Denna grupp bör i stället förberedas för ett normalt liv i det land han eller
hon skall utvisas till. Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande utbildning i fängelserna
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju904 yrkande 24 och med avslag på
motion 1997/98:Ju929 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i reservation 34.
35. Utbildning i fängelserna (mom. 41)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:
Vi anser att en viktig fråga för att möjliggöra en återanpassning till
samhället är utbildning. En mycket stor del av internerna saknar grundläggande
kunskaper och har läs- och skrivsvårigheter. Det är därför viktigt att ge de
intagna möjlighet att komplettera sina kunskaper. Utbildningen inom fängelserna
måste utvecklas och erfarenheterna från vuxenutbildningen tas till vara. Det
ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande utbildning i fängelserna
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju929 yrkande 9 och med avslag på
motion 1997/98:Ju904 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i reservation 35.
36. Besökslägenheter (mom. 42)
Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Vi anser att särskilda åtgärder är påkallade när det gäller barn vars föräldrar
sitter i fängelse. Dessa barn befinner sig ofta i en svår situation och måste
få stöd och hjälp. Anstalterna måste anpassas efter barns och föräldrars behov
av umgänge. Arbetet inom kriminalvården med att förbättra besöksmöjligheterna
med särskilda besökslägenheter måste fortsätta. Målet bör vara att alla slutna
anstalter har sådana lägenheter där barnen kan träffa sina föräldrar under
mänskligare förhållanden och under längre tid än den vanliga besökstiden
medger. Enligt vår mening är det angeläget att något görs snabbt. Det ankommer
på regeringen att vidta lämpliga åtgärder.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande besökslägenheter
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju929 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 36.
37. Rymningar (mom. 43)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
Vi anser att det i princip skall vara omöjligt att rymma från slutna anstalter.
Den borgerliga regeringen satsade cirka 50 miljoner kronor på säkerhetshöjande
åtgärder på de tre tyngsta anstalterna, och rymningarna har minskat de senaste
åren. De säkerhetshöjande åtgärder som den föregående regeringen investerade i
har således gett god utdelning i form av ökad säkerhet framför allt för
allmänheten. Det är angeläget att säkerheten bibehålls och även i framtiden
ligger på en hög nivå. Allmänhetens skyddsintresse måste alltid sättas i
främsta rummet. Det åligger regeringen att bevaka dessa frågor och vidta
erforderliga åtgärder.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande rymningar
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 24 och
1997/98:Ju904 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 37.
38. Intagna med psykiska störningar (mom. 44)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Anders G Högmark
(m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp) och Rolf
Åbjörnsson (kd) anför:
Vi anser att intagna med psykiska störningar ställer särskilda krav på
verksamheten inom kriminalvården. Antalet intagna med sådana störningar på
landets kriminalvårdsanstalter är stort och kan förväntas öka ytterligare. Det
faktum att psykiskt störda döms till fängelse leder till en allmän ohälsa bland
de intagna och resulterar i ett hårdare klimat på anstalterna. Anstaltsförtryck
med fasta hierarkier där tjallare och informatörer stämplas får lättare att
utvecklas. Vårdarna har ingen eller otillräcklig utbildning för att hantera
dessa intagna.
Förutom att mer allmänt se över situationen beträffande de psykiskt störda
finns det vissa åtgärder som kan vidtas redan nu. När det gäller möjligheterna
att inom kriminalvårdens ram erbjuda vård och behandling för dessa intagna
tvingas vi visserligen konstatera att de ofta är begränsade. En möjlighet
skulle dock vara att kriminalvården ges möjlighet att ge dessa intagna det stöd
och den rehabilitering som behövs för att de skall kunna återgå till ett
normalt liv efter anstaltsvistelsen. I den mån dessa intagna vårdas inom den
allmänna sjukvården bör de hållas avskilda från sådana patienter som inte
begått brott.
Vi anser också att Kriminalvårdsstyrelsens arbete med att inrätta särskilda
stödavdelningar för intagna som har särskilda problem på grund av
personlighetsstörningar eller psykisk särart måste intensifieras.
Det bör ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande intagna med psykiska störningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju505, 1996/97:Ju903 yrkande
24, 1997/98:Ju910 yrkande 25 och 1997/98:Ju925 yrkande 14 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 38.
39. Åtgärder mot narkotika i anstalterna (mom. 45)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp),
Maud Ekendahl (m) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Vi anser att regeringen inte tar tillräckligt allvarligt på problemet med
narkotika i landets fängelser. Såväl missbrukare som andra intagna skall ha
rätt att slippa narkotika under tid då de undergår fängelsestraff.
Många av dem som döms till fängelse är narkotikamissbrukare. Om de tillåts
fortsätta missbruket inne på anstalten innebär det en ökad risk att de återgår
till brottslig verksamhet efter anstaltsvistelsen.
Om fängelserna inte kan hållas fria3 från narkotika innebär det dessutom att
trovärdigheten i hela narkotikapolitiken hotas.
Målsättningen måste alltså vara att alla anstalter skall vara fria från
narkotika. Det krävs betydande åtgärder för att åstadkomma detta. Enligt vår
mening bör Kriminalvårdsstyrelsen utarbeta en åtgärdsplan. I det följande
redovisar vi några exempel som bör tas upp i en sådan plan. De angivna exemplen
på åtgärder bör även omfatta dopningsmedel.
Enligt vår mening bör internationella erfarenheter tas till vara i större
utsträckning för att bekämpa narkotikan. Ett gemensamt mönster som visar sig
vid en genomgång av hur man arbetar med frågan i en rad andra länder,
exempelvis USA och England, är att man använder sig av narkotikahundar.
Avvecklandet av visitationspatrullerna inom den svenska kriminalvården har
enligt vår mening inneburit förlorad kompetens och försämrat informationsflöde
på narkotikabekämpningsområdet. Vi anser att det på nytt måste byggas upp en
effektiv narkotikabekämpning inom kriminalvården. När visitationspatrullerna
avskaffades var det för övrigt meningen att Kriminalvårdsstyrelsen skulle
redovisa narkotikabeslagen i sin årsredovisning. Detta kom bara att ske en gång
eftersom statistiken bedömdes undermålig. Mot denna bakgrund anser vi att
narkotikabeslagen före och efter visitationspa-
trullens avveckling bör redovisas.
Ytterligare en tänkbar åtgärd är att som ett första steg hålla åtminstone en
anstalt i varje kriminalvårdsregion helt drogfri. Det skulle på kort sikt kunna
bidra till att personer utan missbruksproblem och personer som vill komma bort
från sådana slipper komma i kontakt med narkotika under anstaltstiden.
Vi anser också att möjligheterna till provtagning bör användas i fortsatt
stor utsträckning. Detta bör ske så länge som narkotikasituationen på
fängelserna inte är tillfredsställande. Personalen på anstalternas olika
avdelningar bör göra narkotikavisitationer, dvs. genomsöka anstalterna efter
narkotika. Detta bör ske oregelbundet men ofta. Vidare bör urinprov tas
frekvent.
Det ankommer på regeringen av vidta erforderliga åtgärder med anledning av
det anförda. Härutöver bör regeringen ges i uppdrag att redovisa
narkotikasituationen på samtliga anstalter. En sådan redovisning bör också
innehålla uppgift om de åtgärder som planeras på respektive anstalt. I
redovisningen bör även anges i vilken utsträckning man har för avsikt att
använda sig av narkotikahundar.
Slutligen anser vi att de lagliga befogenheterna för personalen att ingripa
för att kontrollera förekomsten av narkotika bör utökas. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen antingen med förslag till lagändringar som tillgodoser
det nu anförda eller låta utreda behovet av lagändringar. Vad vi med anledning
av här aktuella motioner anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande åtgärder mot narkotika i anstalterna
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju507, 1996/97:Ju511,
1996/97:Ju901 yrkande 21 (delvis), 1996/97:So657 yrkande 4, 1997/98:Ju501,
1997/98:Ju504, 1997/98:Ju505, 1997/98:
Ju509, 1997/98:Ju904 yrkande 22 (delvis), 1997/98:Ju910 yrkande 24,
1997/98:Ju923 yrkande 8 (delvis), 1997/98:So628 yrkande 10 (delvis) och
1997/98:So675 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 39.
40. Åtgärder mot narkotika i anstalterna (mom. 45)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Jag anser att regeringen inte tar tillräckligt allvarligt på problemet med
narkotika i landets fängelser. Såväl missbrukare som andra intagna skall ha
rätt att slippa narkotika under tid då de undergår fängelsestraff.
Många av dem som döms till fängelse är narkotikamissbrukare. Om de kan
fortsätta missbruket inne på anstalten innebär det en ökad risk att de återgår
till brottslig verksamhet efter anstaltsvistelsen.
Om fängelserna inte kan hållas fria från narkotika innebär det dessutom att
trovärdigheten i hela narkotikapolitiken hotas.
Målsättningen måste alltså vara att alla anstalter skall vara fria från
narkotika. Mot den bakgrunden anser jag det vara fel att, - såsom förespråkas i
motion Ju504 - som ett första steg göra en anstalt i varje region fri från
narkotika. En sådan ordning innebär som jag ser det att ribban sätts alldeles
för lågt.
Det krävs betydande åtgärder för att åstadkomma narkotikafria anstalter.
Enligt min mening bör Kriminalvårdsstyrelsen utarbeta en åtgärdsplan. I det
följande redovisar jag några exempel som bör tas upp i en sådan plan. De
angivna exemplen på åtgärder bör även omfatta dopningsmedel.
Enligt min mening bör internationella erfarenheter tas till vara i större
utsträckning för att bekämpa narkotikan. Ett gemensamt mönster som visar sig
vid en genomgång av hur man arbetar med frågan i en rad andra länder,
exempelvis USA och England, är att man använder sig av narkotikahundar.
Avvecklandet av visitationspatrullerna inom den svenska kriminalvården har
enligt min mening inneburit förlorad kompetens och försämrat informationsflöde
på narkotikabekämpningsområdet. Jag anser att det på nytt måste byggas upp en
effektiv narkotikabekämpning inom kriminalvården. När visitationspatrullerna
avskaffades var det för övrigt meningen att Kriminalvårdsstyrelsen skulle
redovisa narkotikabeslagen i sin årsredovisning. Detta kom bara att ske en gång
eftersom statistiken bedömdes undermålig. Mot denna bakgrund anser jag att
narkotikabeslagen före och efter visitationspatrullens avveckling bör
redovisas. Vad jag nu anfört om konsekvenserna av avskaffandet av
visitationspatrullerna innebär emellertid inte att jag vill ha tillbaka
patrullerna. I stället bör någon annan form av effektiv bekämpning av
narkotikaproblemet organiseras inom kriminalvården.
Jag anser vidare att möjligheterna till provtagning bör användas i fortsatt
stor utsträckning. Detta bör ske så länge som narkotikasituationen på
fängelserna inte är tillfredsställande. Personalen på anstalternas olika
avdelningar bör göra narkotikavisitationer, dvs. genomsöka anstalterna efter
narkotika. Detta bör ske oregelbundet men ofta. Vidare bör urinprov tas
frekvent.
Det ankommer på regeringen av vidta erforderliga åtgärder med anledning av
det anförda. Härutöver bör regeringen ges i uppdrag att redovisa
narkotikasituationen på samtliga anstalter. En sådan redovisning bör också
innehålla uppgift om de åtgärder som planeras på respektive anstalt. I
redovisningen bör även anges i vilken utsträckning man har för avsikt att
använda sig av narkotikahundar.
Slutligen anser jag att de lagliga befogenheterna för personalen att ingripa
för att kontrollera förekomsten av narkotika bör utökas. Regeringen bör därför
med anledning av motionerna 1996/97:Ju507, 1996/97:Ju511, 1996/97:Ju901, Ju501,
Ju505, Ju509, Ju904, Ju910, Ju923, So628 och So675 i nu behandlade delar
antingen återkomma till riksdagen med förslag till lagändringar som tillgodoser
det nu anförda eller låta utreda behovet av lagändringar.
Det sagda innebär att jag avstyrker motionerna 1996/97:So657 i nu behandlad
del och Ju504.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande åtgärder mot narkotika i anstalterna
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So657 yrkande 4 och
1997/98:Ju504 samt med anledning av motionerna 1996/97:Ju507,
1996/97:Ju511, 1996/97:Ju901 yrkande 21 (delvis), 1997/98:Ju501,
1997/98:Ju505, 1997/98:Ju509, 1997/98:Ju904 yrkande 22 (delvis),
1997/98:Ju910 yrkande 24, 1997/98:Ju923 yrkande 8 (delvis), 1997/98:So628
yrkande 10 (delvis) och 1997/98:So675 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 40.
41. Kontrollerade besök (mom. 46)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
Vi anser att besök skall kunna kontrolleras inte enbart enligt nuvarande
ordning - där en tjänsteman är närvarande - utan även på så sätt att den
intagne och besökaren varken kan överlämna föremål till varandra eller ha
fysisk kontakt. Detta kan åstadkommas genom att den intagne och besökaren
skiljs åt med hjälp av en glasruta. Det bör ankomma på regeringen att vidta
åtgärder med anledning av det anförda.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande kontrollerade besök
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 21 (delvis),
1997/98:Ju904 yrkande 22 (delvis), 1997/98:Ju923 yrkande 8 (delvis) och
1997/98:So628 yrkande 10 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i reservation 41.
42. BRÅ:s organisation m.m. (mom. 47)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Anders G Högmark
(m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp) och Rolf
Åbjörnsson (kd) anför:
Vi har ingen erinran mot sammanslagningen av BRÅ och Rikspolisstyrelsens
forskningsenhet. Däremot framstår de medel som tillförts för den kraftigt
utvidgade verksamheten som otillräckliga. Skälen till detta är flera. Den
organisation som behövs för den utökade verksamheten är med nödvändighet större
än den föreslagna. Detta hänger samman med ett större behov av kvalificerade
forskare. Härtill kommer att de administrativa resurserna redan i dag är
otillräckliga. Mot denna bakgrund anser vi att en ekonomisk konsekvensanalys
bör genomföras när det gäller BRÅ:s nya organisation.
Enligt vår mening är det vidare viktigt att den nya organisationen byggs upp
successivt och på ett sätt som inte äventyrar BRÅ:s goda renommé. Höga krav
måste alltså ställas även i fortsättningen när det gäller kompetens och
kvalitet.
Vi anser också att fördelningen av forskningsmedel avseende ekonomisk
brottslighet är en viktig fråga. Vi delar den uppfattning som kommit till
uttryck i BRÅ:s remissyttrande över departementspromemorian Forskning för
rättsväsendet, nämligen att det i första hand bör vara en uppgift för
universitets- och högskolevärlden att bygga upp en forskning om ekonomisk
brottslighet. För det fall detta inte sker anser vi att det är särskilt viktigt
att den forskning som kommer till stånd med hjälp av medel från BRÅ sker inom
ramen för ett väl genomarbetat forskningsprogram. Utan ett sådant program finns
det stor risk att den långsiktiga vetenskapliga kunskapsuppbyggnaden får stå
tillbaka för mindre, kortsiktiga forskningsprojekt, vars intresseriktning
enbart blir beroende av den enskilde forskarens intresseinriktning.
Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder och bevaka
utvecklingen vid BRÅ.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande BRÅ:s organisation m.m
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju915 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 42.
43. En konsumentrepresentant i Gentekniknämnden (mom. 49)
Alice Åström (v) anför:
Gentekniknämndens uppgift är bl.a. att bevaka de etiska frågorna när det gäller
genteknik och ge råd som främjar en etiskt försvarbar och säker användning av
gentekniken. Nämnden består av två jurister, representanter för
riksdagspartierna och företrädare för den vetenskapliga världen. Enligt min
mening är det självklart att konsumentintressena också bör vara företrädda i
nämnden. Detta kan ske genom att en representant för Sveriges konsumentråd
bereds plats i nämnden. Det finns ingen anledning att avvakta det pågående
utredningsarbetet för att lösa denna enkla fråga. Regeringen bör alltså få i
uppdrag att göra erforderliga ändringar i Gentekniknämndens instruktion för att
tillgodose vad som nu anförts. Detta bör riksdagen med bifall till motion Jo543
i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande en konsumentrepresentant i Gentekniknämnden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo543 yrkande 10 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 43.
44. Alla dömdas skyldighet att bidra till brottsofferfonden (mom. 50)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Jag anser att de medel som kan ställas till brottsofferfondens disposition bör
öka. Ett sätt att tillgodose det intresset är att alla som döms för brott
åläggs att bidra till fonden, och det oavsett om fängelse ingår i straffskalan
eller inte. Regeringen bör därför enligt min mening återkomma till riksdagen
med ett förslag som tillgodoser detta.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande alla dömdas skyldighet att bidra till brottsofferfonden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju910 yrkande 33 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 44.
45. Avdraget på de intagnas ersättning (mom. 51)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Anders G Högmark
(m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp) och Rolf
Åbjörnsson (kd) anför:
Vi anser att landets fångar bör vara med och finansiera brottsofferfonden.
Enligt vår bestämda mening bör den ursprungliga finansieringen av
brottsofferfonden skyndsamt återställas. Härigenom skulle vi på ett påtagligt
sätt ånyo lyfta fram brottsoffren och tydligt markera att statsmakten står på
deras sida, vilket också var det bakomliggande syftet med att inrätta
brottsofferfonden. Det ligger också en betydande pedagogisk poäng i att de
intagna regelbundet påminns om att de betalar till brottsofferfonden. Inte
minst är det viktigt att förbättra förutsättningarna för ekonomiskt bidrag till
ideella organisationer, t.ex. brottsoffer- och kvinnojourer; dessa utför ett
värdefullt socialt och stödjande arbetet på brottsofferområdet.
Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av det
anförda.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande avdraget på de intagnas ersättning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju914 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 45.
46. Höjning av avgiften till brottsofferfonden (mom. 53)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Alice Åström (v),
Maud Ekendahl (m) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
De medel som flyter in till brottsofferfonden används för verksamhet som gagnar
brottsoffren. Vi anser att avgiften - som i dag uppgår till 300 kr - är låg,
och fonden behöver förstärkas genom en avgiftshöjning. Enligt vår mening är det
inte självklart att Brottsofferutredningens direktiv omfattar frågan om
fondavgiftens storlek. Utredningens direktiv bör därför kompletteras så att
frågan klart omfattas av uppdraget. Vad vi nu med anledning av motion Ju932 i
denna del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande höjning av avgiften till brottsofferfonden
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju932 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 46.
47. Resurser till kvinno- och brottsofferjourer (mom. 54)
Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Vi anser att brottsofferjourerna utför ett mycket betydelsefullt arbete genom
att utgöra ett stöd till de människor som utsatts för brott. I dag är tyvärr
situationen svår för många jourer. De har inget ekonomiskt statligt stöd och i
ett läge där många kommuner har en svår ekonomisk situation minskas ofta
bidragen till organisationer. Få kommuner är dessutom beredda att satsa på nya
verksamheter. Det är därför svårt att starta nya brottsofferjourer. I England
utgår statligt stöd, och det anser vi att det bör göra även i Sverige. Vi anser
att regeringen bör se över denna fråga och återkomma med ett förslag. Detta bör
riksdagen med anledning av motionerna Ju926 och Ju932 som sin mening ge
regeringen till känna. Vi är däremot inte beredda att nu tillstyrka en ordning
som innebär att brottsofferfondens medel skall få användas till driftsbidrag
till jourerna. Motion Ju910 bör alltså avslås.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande resurser till kvinno- och brottsofferjourer
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju926 och 1997/98:Ju932
yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:Ju910 yrkande 32 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 47.
48. Resurser till kvinno- och brottsofferjourer (mom. 54)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Jag anser att brottsoffer- och kvinnojourer gör ett mycket värdefullt arbete
och utgör ett viktigt stöd för dem som utsatts för brott. För att brottsoffrens
behov skall kunna tillgodoses på ett bra sätt bör jourerna byggas ut. Målet bör
vara minst en brottsofferjour i varje polisområde och en kvinnojour i varje
kommun. Jourerna har trots sina omfattande och behövliga insatser länge haft
små resurser till sitt förfogande. Kommuner och landsting har förutom staten
bidragit med visst ekonomiskt stöd till lokaler och utbildning men detta stöd
har börjat minska i takt med att ekonomin försvagas. Det är därför av stor
betydelse att brottsofferfondens medel kan användas till denna verksamhet. Det
bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av detta.
Vad jag nu anfört innebär att jag tillstyrker motion Ju910 i denna del men
avstyrker Ju926 och Ju932. Enligt min mening bör direkt statligt stöd inte
utgå.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande resurser till kvinno- och brottsofferjourer
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju910 yrkande 32 och med avslag på
motionerna 1997/98:Ju926 och 1997/98:Ju932 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 48.
49. Stärkt ställning för brottsoffer (mom. 55)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Anders G Högmark
(m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Vi anser att brottsoffrens ställning måste stärkas. Vi vill därför peka på
några av de åtgärder som enligt vår mening bör övervägas.
Medling mellan brottsoffer och gärningsman, vilket är en frivillig verksamhet
där offret bl.a. får möjlighet att ställa frågor till gärningsmannen och
samtidigt berätta vilka konsekvenser och känslor som brottet medfört.
Vittnesstöd i form av en stödperson med syfte att stödja målsägande och
vittnen skulle ge dem ökad trygghet i samband med rättegångar. Stödpersonen kan
informera om rättegångsförfarandet, stilla oro och hjälpa till att övervinna en
tvekan att vittna eller konfronteras med den tilltalade.
Samrådsgrupper bör inrättas i varje kommun i syfte att förbättra myndigheters
samverkan och arbete vid fall av misshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor
och barn.
Målsägande och vittnen borde kunna delta i rättegångar via bild- och
ljudöverföring. Sådana personer upplever det som mycket påfrestande att vid en
rättegång möta den tilltalade. Inställelse på detta sätt skulle kunna hindra en
ytterligare traumatisering.
Det ankommer på regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att
åstadkomma en ordning i linje med vad vi anfört med anledning av motion Ju931.
Detta bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande stärkt ställning för brottsoffer
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju931 yrkande 8 (delvis) som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservation 49.
50. Förskott på skadestånd (mom. 56)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Jag anser brottsoffren bör garanteras att få sin utdömda ersättning. Enligt min
mening skulle det dock föra för långt att staten skall ha en sådan skyldighet
omedelbart efter det att domen meddelats. Inom rimlig tid efter domen bör
därför staten gå in och förskottera utdömda, lagakraftvunna ersättningar i de
fall gärningsmännen inte betalar. Jag tillstyrker alltså motion Ju917 och
avstyrker motion Ju905.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som tillgodoser vad
jag nu anfört.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande förskott på skadestånd
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju917 yrkande 11 och med avslag på
motion 1997/98:Ju905 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i reservation 50.
51. Ansökan om brottsskadeersättning till barn som blivit utsatta för
sexualbrott (mom. 57)
Kia Andreasson (mp) anför:
Jag anser att det är viktigt att barn som blivit utsatta för sexualbrott får
skadestånd, dels för att det är en form av upprättelse, dels för att det kommer
att kosta barn som utsatts för sexualbrott och deras familjer att bli en hel
människa igen. I dag är barnet beroende av att en vuxen anmäler ett
ersättningsanspråk till Brottsoffermyndigheten och det inom två år. För att
underlätta och för att göra barnen något mindre beroende av de vuxna anser jag
att domstolen bör se till att en ansökan om brottsskadeersättning lämnas in
till Brottsoffermyndigheten när domen vunnit laga kraft. Det ankommer på
regeringen att vidta åtgärder för att tillgodose detta.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 57 bort ha följande lydelse:
57. beträffande ansökan om brottsskadeersättning till barn som blivit
utsatta för sexualbrott
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So607 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 51.
52. Utvärdering av den nya rättshjälpslagen (mom. 60)
Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Vi noterar med tillfredsställelse att utskottet förordat en utvärdering av den
nya rättshjälpslagen (1996:1619). Vi anser emellertid att det är angeläget att
utvärderingen kommer till stånd så fort som möjligt. Det bör därför slås fast,
att denna skall äga rum när lagen varit i kraft ett år. Vid utvärderingen bör
särskilt beaktas hur försäkringsbolagen utformat villkoren för
rättsskyddsförsäkringar mot bakgrund av den nya lagen. Det ankommer på
regeringen att vidta erforderliga åtgärder. Vad vi nu med bifall till motion
Ju925 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 60 bort ha följande lydelse:
60. beträffande utvärdering av den nya rättshjälpslagen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju925 yrkande 13 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 52.
Särskilda yttranden
1. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
Den 20 november beslutade riksdagens majoritet bestående av socialdemokrater
och centerpartister att fastställa ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster
avseende 1998. Samtidigt beslutades en preliminär fördelning av statens
utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar
till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt
växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt
samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan steg för
steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra
bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk
självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till
omfattande skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser
och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår
också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 20 november om ramar
för de olika utgiftsområdena valt en annan inriktning av politken, deltar vi
inte i beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 4.
Enligt vår mening är rättsväsendet i dag i stort behov av både
personalförstärkning och kvalitetshöjande åtgärder inom de olika rättsvårdande
myndigheternas verksamhetsområden. För att kunna göra mer än att tillse att
myndigheterna förblir intakta efter tidigare års nedskärningar krävs betydligt
högre anslag än dem som regeringen föreslår. Regeringens förslag är
otillräckligt om vi förutom en allmän myndighetsupprustning även påtagligt
skall kunna öka människors vardagstrygghet och samtidigt ligga i frontlinjen i
kampen mot den grova och gränsöverskridande brottsligheten.
Vårt förslag innebar därför en ekonomisk ram som med drygt 1,8 miljarder
kronor (fördelat på tre år) överstiger riksdagens beslut om ram för
rättsväsendet. En dryg miljard härav borde satsas på polisen. Vårt förslag
innebar inte heller en så omfattande omfördelning av resurser från
kriminalvården. Vår utgångspunkt har i stället varit att så snart den nuvarande
underbudgeteringen beträffande polisen upphör och polisen återfår de resurser
som krävs för en effektiv brottsbekämpning kommer det verkliga resursbehovet
för åklagarväsendet, domstolsväsendet och kriminalvården att aktualiseras.
Sammantaget hade vi föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa
budgetår skulle tillföras 604,2 miljoner kronor mer än riksdagen nu beslutat
om. Detta hade givit utrymme för de anslagsökningar vi i detta ärende
föreslagit i motionerna Ju904 och Ju923.
2. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)
Siw Persson (fp) anför:
Enligt min mening befinner sig rättsstaten efter tre år av socialdemokratiskt
regeringsinnehav i ett tillstånd som närmast måste betraktas som krisartat. En
väl fungerande demokrati förutsätter både ett väl fungerande rättssystem och
att medborgarna hyser förtroende för rättsstaten, men detta uppnås inte för
närvarande. Till exempel ligger tusentals ärenden på hög hos polisen, i många
fall trots att gärningsmannen är känd. Omedelbara åtgärder krävs. Samtidigt
måste utgångspunkten för organisatoriska förändringar vara en grundlig analys
och en helhetssyn. Enligt min uppfattning kan rättsväsendets problem inte lösas
i separata steg utan att riktlinjerna för det framtida rättsväsendet slagits
fast av riksdagen. Detta kräver ett grundläggande arbete. I avvaktan härpå
måste vissa åtgärder genast vidtas, framför allt när det gäller polis- och
åklagarverksamheten där kampen mot mc-brottsligheten är särskilt angelägen. Jag
hade därför yrkat en höjning av anslaget till polisorganisationen. Jag anser
vidare att den s.k. rättshjälpsreformen inte bör träda i kraft den 1 december i
år som planerat. Med hänsyn till att reformen beräknats medföra stora
besparingar krävs här en annan finansiering.
Sammantaget hade jag föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa
budgetår skulle tillföras 72 miljoner kronor mer än riksdagen nu beslutat om.
Detta hade givit utrymme för de anslagsökningar jag i detta ärende föreslagit i
motion Ju931.
3. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)
Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Jag har tidigare motsatt mig de nedskärningar som gjorts inom rättsväsendet och
som nu lett så långt att stora svårigheter finns att upprätthålla verksamheten
på en tillräckligt hög nivå. Vår demokrati är beroende av att de rättsvårdande
myndigheterna kan verka i praktiken. Det är därför hög tid att ta behoven inom
rättsväsendet på allvar. Särskilt inom polis- och åklagarverksamheten har
nedskärningarna varit förödande. Också domstolsväsendet är hårt drabbat. De nu
nämnda myndigheterna har alla behov av resursförstärkningar. En effektivisering
av polisverksamheten kommer att leda till ett större behov av kriminalvård,
varför en anslagshöjning är nödvändig även här trots att fängelser kan läggas
ned om den satsning på frivård som vi förespråkar genomförs.
Sammantaget hade jag föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa
budgetår skulle tillföras 430 miljoner kronor mer än riksdagen nu beslutat om.
Detta hade givit utrymme för de anslagsökningar jag i detta ärende föreslagit i
motion Ju903.
4. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)
Kia Andreasson (mp) anför:
Enligt min mening kan riksdagens beslut om utgiftsram för utgiftsområde 4 i
huvudsak godtas. Riksdagen hade dock bort besluta om vissa förstärkningar till
åklagarorganisationen och Rättsmedicinalverket; i det sistnämnda fallet framför
allt för att undvika nedläggning av den rättspsykiatriska enheten i Uppsala.
Jag vill också påminna om att jag i en reservation yrkat en omfördelning av
medel från Säkerhetspolisen till polisorganisationen.
Sammantaget hade jag föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa
budgetår skulle tillföras 17 miljoner kronor mer än riksdagen nu beslutat om.
Detta hade givit utrymme för de anslagsökningar jag i detta ärende föreslagit i
motion Ju925.
5. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)
Alice Åström (v) anför:
Enligt min mening är riksdagens beslut otillfredsställande på några punkter.
Polisen kräver ökade resurser för att kunna återanställa administrativ personal
och Säkerhetspolisens verksamhet kan bantas. Vidare bör man inom
kronofogdeverksamheten ta ökad del i kampen mot den ekonomiska brottsligheten
och mer allmänt få ökade möjligheter att effektivisera
indrivningsverksamheten. Detta kräver större resurser än riksdagen beslutat om.
Jag anser också att den s.k. rättshjälpsreformen bör upphävas innan den träder
i kraft den 1 december i år. En besparing uteblir därmed som kräver
finansiering. Slutligen vill jag peka på behovet av en särskild
informationsverksamhet inom Gentekniknämnden och på att brottsofferjourerna
behöver ökat stöd.
Sammantaget hade jag föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa
budgetår skulle tillföras 140 miljoner kronor mer än riksdagen nu beslutat om.
Detta hade givit utrymme för de anslagsökningar jag i detta ärende föreslagit i
motionerna Ju913 och Jo543.
6. Riktlinjer för budgetarbetet för åren 1999 och 2000 (mom. 2)
Kia Andreasson (mp) anför:
För min del anser jag att det inte borde vara omöjligt för utskottet att ha en
preliminär uppfattning om storleken av anslagen inom utgiftsområdet för
budgetåren 1999 och 2000. Jag noterar att regeringen i budgetpropositionen har
synpunkter i denna fråga och anger exakta summor även om man inte begär att
riksdagen nu skall ta ställning till varje anslag. Enligt min mening handlar
framför allt omfördelningen från Säkerhetspolisen till polisorganisationen om
en långsiktig prioriteringsfråga som det är viktigt att riksdagen, i enlighet
med vad som begärs i motion Ju925, uttalar sin uppfattning om.
7. Övrig prioritering av olika slag av brottslighet (mom. 9)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
Enligt vår mening bör kampen mot de kriminella mc-gängen, liksom mot alla
former av illegal vapenhantering, vara särskilt prioriterad. Samtidigt tvingas
vi konstatera att det, med det alltför begränsade anslag till
polisorganisationen som regeringen föreslår, inte är möjligt för polisen att
lägga ned tillräckligt med resurser på sådan allvarlig brottslighet. Med den av
oss föreslagna budgeten hade bättre förutsättningar skapats både för att sätta
in ytterligare resurser mot denna brottslighet och för att mer allmänt
garantera rättstryggheten.
8. Övriga frågor om resursfördelningen inom polisen (mom. 11)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
Det åligger Rikspolisstyrelsen att vid fördelningen av medel mellan olika län
göra en avvägning av länens behov av polisiära insatser i enlighet med de
anvisningar som regeringen lämnar i sitt regleringsbrev. Vi menar att de
motionsyrkanden som behandlas i denna del av utskottets betänkande inte skall
ses som kritik mot fördelningsmodellen, utan som en följd av de omfattande
besparingar som genomförts inom polisen under senare år. Med ett större anslag
för polisverksamheten hade problemen med resursfördelningen inte varit så
omfattande och den nu förda diskussionen onödig.
9. Övriga frågor om närpolisverksamheten (mom. 14)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
Som utskottet anför är utvecklandet av kompetensen och kvaliteten av
närpolisverksamheten viktig för att närpolisen skall kunna anpassas till de
krav och behov som ställs på den. Regeringen har i budgetpropositionen också
lyft fram att närpolisorganisationen skall vara den drivande kraften i arbetet
mot vardagsbrottsligheten och att organisationen skall förstärkas och
utvecklas. Vi har svårt att se hur detta skall kunna bli verklighet med det
budgetförslag som regeringen lagt fram. Med ett större anslag till
polisverksamheten i enlighet med vad vi föreslagit hade bättre förutsättningar
skapats för att få en effektiv närpolisorganisation.
10. Förändrade arbetsmetoder (mom. 15)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Som utskottet anfört finns det inslag i New York-polisens arbetsmetoder som är
intressanta att studera. Enligt min mening behöver man emellertid inte gå
utomlands för att hitta exempel på arbetsmetoder som lett till goda resultat.
Jag tänker här på Eskilstunapolisens arbetssätt, vilket också uppmärksammats i
olika sammanhang. Till skillnad från den s.k. New York-modellen har
Eskilstunapolisens erfarenheter den fördelen att de kan vara mer direkt
överförbara till andra delar av landet.
11. Återanställning av civil personal (mom. 18)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Minskningen av antalet civilanställda har varit ett ofrånkomligt resultat av
arbetet med att anpassa verksamheten till medelstillgången. När nu
polisväsendet tillförs ytterligare resurser är det viktigt att dessa fördelas
så att en balans uppnås mellan civilanställd personal och polispersonal.
12. Prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot barn (mom. 23)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)
anför:
Vi anser att frågan om att snabba upp handläggningen av utredningar om sexuella
övergrepp mot barn är en mycket angelägen uppgift för åklagarorganisationen.
Samtidigt tvingas vi konstatera att det, med det alltför begränsade anslag till
åklagarorganisationen som regeringen föreslår, inte är möjligt för åklagarna
att särskilt prioritera allvarlig brottslighet om inte annan brottslighet
nedprioriteras. Med den av oss moderater föreslagna budgeten hade bättre
förutsättningar skapats att snabba upp handläggningen av bl.a. utredningar av
sexuella övergrepp utan nedprioritering av i dag prioriterad
utredningsverksamhet.
13. Ekobrottsmyndighetens organisation (mom. 24)
Alice Åström (v) anför:
Det råder enligt min mening fortfarande oklarhet i frågor om struktur, ledning
och ansvarsfördelning beträffande Ekobrottsmyndigheten. Det är olyckligt att
den nya organisationsmodellen gett upphov till så många olika tolkningar av hur
den skall fungera i praktiken, eftersom det finns risk att det kan komma att
hämma effektiviteten i myndigheten. Trots de oklarheter som föreligger anser
jag det vara viktigt att arbetet nu kommer i gång. Därför motsätter jag mig
inte att Ekobrottsmyndigheten inrättas till årsskiftet. Arbetet måste dock
följas noga.
14. Ekobrottsmyndighetens organisation (mom. 24)
Kia Andreasson (mp) anför:
Enligt min mening har det inte på ett klart och tydligt sätt framgått hur
regeringen avser att Ekobrottsmyndigheten organisatoriskt skall förhålla sig
till regeringen eller till Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen m.fl. myndigheter.
Det föreligger fortfarande en osäkerhet om vilka konsekvenser som kan följa av
regeringens förslag till organisation. Regeringen bör därför snarast lämna
närmare information till riksdagen om organisationsfrågorna.
15. Ekobrottsmyndighetens organisation, tidpunkten för inrättandet av
Ekobrottsmyndigheten och myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk
brottslighet (mom. 24, 25 och 26)
Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Alltsedan diskussionerna om en ekobrottsmyndighet inleddes har vi från
kristdemokraterna förespråkat att den nya myndigheten bör inrättas som en
myndighet direkt under regeringen samt att den bör vara fristående från polis-
och åklagarväsendena. Även om detta nu inte blivit fallet så innebär
regeringens lösning ett steg i rätt riktning. Vi stödjer därför regeringens
förslag till ny organisation.
Enligt min mening är det av största vikt att arbetet i den nya myndigheten
kommer igång snarast. I likhet med majoriteten anser jag att eventuella olösta
administrativa och andra frågor inte får föranleda att inrättandet skjuts upp.
Genom det utredningsuppdrag som också givits genom direktiven Ökade möjligheter
till informationsutbyte och frågor om sekretess vid bekämpning av ekonomisk
brottslighet m.m. kommer även frågan om eventuella hinder i lagstiftningen för
myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk brottslighet att belysas.
16. Intagna med psykiska störningar (mom. 44)
Alice Åström (v) anför:
Enligt min mening bör psykiskt störda lagöverträdare över huvud taget inte
dömas till fängelse utan i stället beredas vård. Till den principiella
påföljdsfrågan återkommer jag i annat sammanhang. Jag vill härutöver tillägga
att det naturligtvis är viktigt att psykiskt störda som dömts till fängelse
ändå får den psykiatriska vård de behöver.
17. Utvärdering av den nya rättshjälpslagen (mom. 60)
Alice Åström (v) anför:
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen med förslag till ny rättshjälpslag
motsatte sig Vänsterpartiet förslaget på åtskilliga punkter. Jag står fast vid
denna inställning och anser alltså att rättshjälpslagen (1996:1619) inte bör
träda i kraft i sin nuvarande utformning. Det står emellertid klart att den nya
rättshjälpslagen kommer att börja gälla den 1 december 1997, och jag delar då
uppfattningen i motion Ju925 att en utvärdering av lagen bör ske, när den varit
i kraft i ett år.
Motionsyrkanden
I det följande redovisas de i betänkandet ingående motionsyrkandena i
nummerföljd.
1996/97:Ju13 av Kia Andreasson m.fl. (mp), yrk. 1 (åklagarväsendet)
1996/97:Ju36 av
Bengt Harding Olson (fp), yrk. 1-3, (inledning) 1996/97:Ju505
av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s), (kriminalvården) 1996/97:Ju507
av Stig Grauers och Kent Olsson (m), (kriminalvården) 1996/97:Ju511
av Dan Ericsson (kd), (kriminalvården)
1996/97:Ju901av Carl Bildt m.fl. (m), yrk. 21, 24, (kriminalvården)
1996/97:Ju903 av Olof
Johansson m.fl. (c), yrk. 24, (kriminalvården) 1996/97:Ju907
av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrk. 1, (åklagarväsendet) 1996/97:So657
av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd), yrk. 4, (kriminalvården)
1997/98:Ju202av Hans Hoff m.fl. (s), (polisväsendet)
1997/98:Ju203av Stig Grauers och Ingvar Eriksson (m), (polisväsendet)
1997/98:Ju204av Rolf Gunnarsson (m), (polisväsendet)
1997/98:Ju205av Sten Tolgfors (m), (polisväsendet)
1997/98:Ju207av Olle Lindström (m) (polisväsendet)
1997/98:Ju208av Barbro Andersson m.fl. (s), (polisväsendet) 1997/98:Ju211av
Göte Jonsson och Ulf Melin (m), (polisväsendet)
1997/98:Ju212
av Sten Tolgfors (m), (polisväsendet)
1997/98:Ju214
av Siw Persson (fp), (polisväsendet)
1997/98:Ju216av Hans Karlsson m.fl. (s), (polisväsendet) 1997/98:Ju218av
Patrik Norinder och Rolf Dahlberg (m), yrk. 1, (polis-
väsendet)
1997/98:Ju223av Ulf Björklund (kd), yrk. 1-2, 4 (polisväsendet) 1997/98:Ju226av
Anita Johansson m.fl. (s), (polisväsendet)
1997/98:Ju227av Anita Johansson och Åsa Stenberg (s), (polisväsendet)
1997/98:Ju229av Anders Ygeman m.fl. (s), (polisväsendet)
1997/98:Ju301av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd), (åklagarväsendet)
1997/98:Ju302av Gun Hellsvik m.fl. (m), (åklagarväsendet)
1997/98:Ju303av Bengt Harding Olson (fp), (åklagarväsendet)
1997/98:Ju401av Ulla Löfgren och Lars Björkman (m), (domstols-
väsendet)
1997/98:Ju405av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c), (domstols-
väsendet)
1997/98:Ju407av Gun Hellsvik m.fl. (m),yrk. 1-6, (domstolsväsendet)
1997/98:Ju408av Hans Stenberg m.fl. (s), (domstolsväsendet)
1997/98:Ju410av Stig Grauers (m), (domstolsväsendet)
1997/98:Ju412av Sivert Carlsson (c), (domstolsväsendet)
1997/98:Ju413av Kerstin Warnerbring (c), (domstolsväsendet)
1997/98:Ju414av Birgitta Hambraeus (c), (domstolsväsendet)
1997/98:Ju501av Stig Grauers och Kent Olsson (m), (kriminalvården)
1997/98:Ju504av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m), (kriminal-vården)
1997/98:Ju505av Siri Dannaeus och Elver Jonsson (fp), (kriminalvården)
1997/98:Ju507av Agne Hansson (c), (kriminalvården)
1997/98:Ju508av Sigge Godin och Erling Bager (fp), (kriminalvården)
1997/98:Ju509av Göthe Knutson (m), (kriminalvården)
1997/98:Ju511av Krister Örnfjäder och Agne Hansson (s, c), (kriminal-vården)
1997/98:Ju903av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd),
yrk. 1, (polisväsendet)
yrk. 2-4, 6-8, 10, (utgiftsramen)
1997/98:Ju904av Carl Bildt m.fl. (m),
yrk. 1-2, (inledning)
yrk. 6, (polisväsendet)
yrk. 17-20, 23, (utgiftsramen)
yrk. 22, 24, 25, 29, (kriminalvården)
yrk. 32, (åklagarväsendet)
1997/98:Ju905av Peter Weibull Bernström och Ingvar Eriksson (m),
yrk. 2-3, (ersättning för skador på grund av brott)
1997/98:Ju908av Kia Andreasson m.fl. (mp), yrk. 6, (åklagarväsendet)
1997/98:Ju910av Olof Johansson m.fl. (c),
yrk. 1-3, (polisväsendet)
yrk. 4, (åklagarväsendet)
yrk. 5, (inledning)
yrk. 6, (bidrag till brottsförebyggande arbete)
yrk. 24-25, (kriminalvården)
yrk. 32-33, (Brottsoffermyndigheten)
1997/98:Ju911av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrk. 1, (polisväsendet)
1997/98:Ju912av Ingbritt Irhammar m.fl. (c),
yrk. 1-2, (åklagarväsendet)
yrk. 3-4, (domstolsväsendet)
1997/98:Ju913av Johan Lönnroth m.fl. (v), (utgiftsramen)
1997/98:Ju914av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrk. 1,
(Brottsoffermyndigheten)
yrk. 2-3, (domstolsväsendet)
1997/98:Ju915av Ingbritt Irhammar m.fl. (c, m, fp, kd, mp), (Brottsföre-
byggande rådet)
1997/98:Ju917av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin(c), yrk.
11, (ersättning för skador på grund av brott)
1997/98:Ju920av Karin Pilsäter och Barbro Westerholm (fp), (Brotts-
förebyggande rådet)
1997/98:Ju923av Gun Hellsvik m.fl. (m),
yrk. 1, 6, 7, 9, 10, (utgiftsramen)
yrk. 2-5, (polisväsendet)
yrk. 8, (kriminalvården)
1997/98:Ju925av Marianne Samuelsson m.fl. (mp),
yrk. 1, 2, (polisväsendet)
yrk. 3, 9, 10, (åklagarväsendet)
yrk. 7, 8, 15, 16, (utgiftsramen)
yrk. 12, 14, (kriminalvården)
yrk. 13, (rättshjälpskostnader)
yrk. 17, (riktlinjer för kommande budgetarbete)
1997/98:Ju926av Eva Arvidsson m.fl. (s), (Brottsoffermyndigheten)
1997/98:Ju927av Catherine Persson (s), (åklagarväsendet)
1997/98:Ju929av Johan Lönnroth m.fl. (v), yrk. 7, 9, 16, (kriminal- vården)
1997/98:Ju930av Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson(s), (bidrag
till brottsförebyggande arbete)
1997/98:Ju931av Siw Persson m.fl. (fp),
yrk. 1, (inledning)
yrk. 2, 3, (polisväsendet)
yrk. 4, 5, 8 (delvis), 9, 10, (utgiftsramen)
yrk. 6, (åklagarväsendet)
yrk. 7, (domstolsväsendet)
yrk. 8 (delvis), (Brottsoffermyndigheten)
1997/98:Ju932av Johan Lönnroth m.fl. (v),
yrk. 1, 4-5, (Brottsoffermyndigheten)
yrk. 3, (ersättning för skador på grund av brott)
1997/98:Ju933av Karin Pilsäter m.fl. (fp), yrk. 4, (polisväsendet)
1997/98:K331 av Eva Flyborg m.fl. (fp), yrk. 4, (polisväsendet)
1997/98:U215 av Dan Ericsson m.fl. (kd), yrk. 2, (åklagarväsendet)
1997/98:So607av Kia Andreasson m.fl. (mp), yrk. 4, (ersättning för skador
på grund av brott)
1997/98:So628av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrk. 10, (kriminalvården)
1997/98:So653av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd), yrk. 5,
(polisväsendet)
1997/98:So675av Thomas Julin m.fl. (mp), yrk. 6, (kriminalvården)
1997/98:So678av Johan Lönnroth m.fl. (v), yrk. 4, (åklagarväsendet)
1997/98:T230 av Lennart Rohdin (fp), yrk. 3, (domstolsväsendet)
1997/98:Jo543av Johan Lönnroth m.fl. (v),
yrk. 8, (utgiftsramen)
yrk. 10, (Gentekniknämnden)
1997/98:N308 av Sivert Carlsson (c), yrk. 4, (domstolsväsendet)
1997/98:A456 av Karin Pilsäter m.fl. (fp), yrk. 8, (polisväsendet)
Rättsväsendet
Sammanställning av yrkanden under utgiftsområde 4
1 000 kronor
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet
1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och
Vänsterpartiet redovisar sina ställningstaganden i särskilda yttranden som
fogats till betänkandet. Detsamma gäller Miljöpartiet de gröna i andra delar än
polisväsendet.
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................2
UTSKOTTET............................................15
Inledning............................................15
Allmänt............................................15
Kriminalpolitikens inriktning......................16
Det framtida rättsväsendet.........................17
Utgiftsramen och anslagen............................19
Inledning..........................................19
Utgiftsramen.......................................19
Anslagsyrkanden över utgiftsramen................20
Fördelningen på anslag...........................21
Sammanfattning...................................21
Riktlinjer för kommande budgetarbete...............21
Polisväsendet......................................22
Inledning........................................22
Mål och resultatredovisning......................22
Anslaget till Polisorganisationen................24
Anslaget till Säkerhetspolisen...................25
Prioritering av olika slag av brottslighet.......25
Resursfördelningen inom polisen..................28
Närpolisverksamheten.............................28
Vissa organisatoriska frågor.....................30
Förändrade arbetsmetoder.......................31
Verksamhetsanpassning av arbetstiderna.........31
Polisutredningar...............................32
Återanställning av civil personal..............32
Utredningar angående polisorganisationen.........33
Åklagarväsendet....................................34
Inledning........................................34
Åklagarorganisationen............................35
Anslaget till Åklagarorganisationen............35
Mål och resultatredovisning....................36
Lokalisering av åklagare, m.m..................36
Prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot barn37
Ekobrottsmyndigheten.............................38
Anslaget till Ekobrottsmyndigheten.............38
Ekobrottsmyndighetens organisation.............38
Tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten40
Myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk brottslighet41
Miljöbrott.......................................41
Samordning av miljöbrottsbekämpningen..........41
Nationell strategi mot miljöbrott..............42
Oljeutsläpp i Östersjön........................43
Domstolsväsendet m.m...............................43
Inledning........................................43
Anslaget till domstolsväsendet...................44
Mål och resultatredovisning......................45
Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar m.m....46
Frågor om nämndemän..............................48
Utbildning för nämndemän.......................48
Ersättning till nämndemän......................49
Domstolsorganisationen...........................51
Allmänna synpunkter............................51
Antalet tingsrätter............................52
Sidoverksamheter...............................52
Kriminalvården.....................................53
Inledning........................................53
Kriminalvårdens organisation m.m.................53
Resultatuppföljning..............................54
Anslaget till kriminalvården.....................55
Anslaget.......................................55
Fördelningen inom anslaget.....................56
Nya anstalter....................................57
Närhetsprincipen.................................57
Alternativa påföljder............................58
Verkställighetsinnehållet........................59
Besökslägenheter.................................60
Rymningar........................................60
Intagna med psykiska störningar..................61
Narkotika på fängelserna.........................63
Motionerna.....................................63
Bakgrund.......................................63
Utskottets bedömning...........................65
Kronofogdemyndigheterna............................65
Inledning........................................65
Anslaget till kronofogdemyndigheterna............66
Mål- och resultatredovisning.....................67
Brottsförebyggande rådet...........................69
Inledning........................................69
BRÅ:s organisation m. m..........................69
Sammanslagningen med Rikspolisstyrelsens forskningsenhet69
Forskning om ekonomisk brottslighet............70
Anslaget till BRÅ................................72
Våldet mot homosexuella..........................72
Rättsmedicinalverket...............................73
Inledning........................................73
Resultatuppföljning..............................73
Anslaget.........................................74
Gentekniknämnden...................................74
Anslaget.........................................75
Brottsoffermyndigheten.............................75
Inledning........................................75
Anslaget till Brottsoffermyndigheten.............75
Finansiering av brottsofferfonden................76
Resurser till kvinno- och brottsofferjourer......77
Åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning..79
Ersättning för skador på grund av brott............79
Anslaget m.m.....................................79
Bättre möjligheter för brottsoffer att få ut ersättning79
Rättshjälpskostnader m.m...........................81
Inledning........................................81
Anslaget till Rättshjälpskostnader...............81
Utvärdering av den nya rättshjälpslagen..........82
Allmänna advokatbyråer...........................82
Diverse kostnader för rättsväsendet................83
Bidrag till vissa internationella sammanslutningar.83
Anslaget.........................................83
Bidrag till brottsförebyggande arbete..............84
Inledning........................................84
Anslaget.........................................84
Brottsförebyggande arbete på lokal nivå..........85
Hemställan.........................................86
Reservationer........................................92
1. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)92
2. Principer för det brottsförebyggande arbetet (mom. 3)92
3. Utgångspunkter för kriminalpolitiken (mom. 4)...93
4. En rättspolitisk strategi m.m. (mom. 6).........93
5. En rättspolitisk strategi m.m. (mom. 6).........94
6. Mål och resultatredovisning (mom. 7, motiveringen)95
7. Gränskontroll mot narkotika (mom. 8)............95
8. En särskild glesbygdsfaktor (mom. 10)...........95
9. Uniformerad polis (mom. 12).....................96
10. Prioritering av närpolisverksamheten (mom. 13).96
11. Förändrade arbetsmetoder (mom. 15).............96
12. Polisutredningar (mom. 17).....................97
13. Återanställning av civil personal (mom. 18)....97
14. Utredning om polisutbildningen och kartläggning av
polisförsörjningen (mom. 21) 98
15. Lokalisering av åklagare, m.m. (mom. 22).......98
16. Prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot barn (mom. 23)
99
17. Ekobrottsmyndighetens organisation (mom. 24)...99
18. Tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten (mom. 25)100
19. Myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk brottslighet
(mom. 26) 100
20. Samordning av miljöbrottsbekämpningen (mom. 27)101
21. Samordning av miljöbrottsbekämpningen (mom. 27)102
22. Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar m.m. (mom. 30)102
23. Ersättning till nämndemän (mom. 32)...........104
24. Ersättning till nämndemän (mom. 32)...........104
25. Domstolsorganisationen i allmänhet (mom. 33)..105
26. Domstolsorganisationen i allmänhet (mom. 33)..105
27. Antalet tingsrätter (mom. 34).................106
28. Antalet tingsrätter (mom. 34).................106
29. Domstolarnas sidoverksamheter (mom. 35).......107
30. Frivårdens resurser (mom. 36).................108
31. Häktet i Östersund (mom. 38)..................108
32. Närhetsprincipen (mom. 39)....................109
33. Alternativa påföljder (mom. 40)...............109
34. Utbildning i fängelserna (mom. 41)............110
35. Utbildning i fängelserna (mom. 41)............111
36. Besökslägenheter (mom. 42)....................111
37. Rymningar (mom. 43)...........................111
38. Intagna med psykiska störningar (mom. 44).....112
39. Åtgärder mot narkotika i anstalterna (mom. 45)112
40. Åtgärder mot narkotika i anstalterna (mom. 45)114
41. Kontrollerade besök (mom. 46).................115
42. BRÅ:s organisation m.m. (mom. 47).............116
43. En konsumentrepresentant i Gentekniknämnden (mom. 49)116
44. Alla dömdas skyldighet att bidra till brottsofferfonden (mom. 50)117
45. Avdraget på de intagnas ersättning (mom. 51)..117
46. Höjning av avgiften till brottsofferfonden (mom. 53)118
47. Resurser till kvinno- och brottsofferjourer (mom. 54)118
48. Resurser till kvinno- och brottsofferjourer (mom. 54)119
49. Stärkt ställning för brottsoffer (mom. 55)....119
50. Förskott på skadestånd (mom. 56)..............120
51. Ansökan om brottsskadeersättning till barn som blivit utsatta för
sexualbrott (mom. 57)
120
52. Utvärdering av den nya rättshjälpslagen (mom. 60)121
Särskilda yttranden.................................122
1. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)121
2. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)123
3. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)123
4. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)124
5. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)124
6. Riktlinjer för budgetarbetet för åren 1999 och 2000 (mom. 2)124
7. Övrig prioritering av olika slag av brottslighet (mom. 9)125
8. Övriga frågor om resursfördelningen inom polisen (mom. 11)125
9. Övriga frågor om närpolisverksamheten (mom. 14)125
10. Förändrade arbetsmetoder (mom. 15)............125
11. Återanställning av civil personal (mom. 18)...126
12. Prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot barn (mom. 23)
126
13. Ekobrottsmyndighetens organisation (mom. 24)..126
14. Ekobrottsmyndighetens organisation (mom. 24)..127
15. Ekobrottsmyndighetens organisation, tidpunkten för inrättandet av
Ekobrottsmyndigheten och myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk
brottslighet (mom. 24, 25 och 26)
127
16. Intagna med psykiska störningar (mom. 44).....127
17. Utvärdering av den nya rättshjälpslagen (mom. 60)127
Bilagor:
1. Motionsyrkanden................................129
2. Sammanställning av yrkanden under utgiftsområde 4132
3. Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 4134
4. Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (mom. 1)135