I betänkandet behandlas proposition 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ett utbyggt
miljöersättningsprogram i jordbruket och om ett nytt program för att minska
miljö- och hälsoriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och
trädgårdsnäringen. Förslagen är en del av det pågående arbetet för att
åstadkomma ett hållbart fiske och jordbruk med tonvikt på de ekologiska
aspekterna. Utskottet ansluter sig också till regeringens överväganden om
behovet av en fortsatt reformering av EG:s gemensamma jordbrukspolitik i
riktning mot en ökad miljöanpassning m.m.
På fiskets område redovisas åtgärder för ett hållbart fiske och en ökad
statlig satsning på en förbättrad fiskevård. I arbetet med den gemensamma
fiskeripolitiken inom EG skall Sverige genom tillämpning av
försiktighetsprincipen aktivt verka för ett långsiktigt och ekonomiskt
bärkraftigt fiske genom att integrera miljöaspekter och beakta ekologiska krav.
Genomförandet av den internationella aktionsplanen för bevarande av
Östersjölaxen skall prioriteras.
I ärendet behandlas följdmotioner med 65 yrkanden och motioner från allmänna
motionstiden 1997 med 124 yrkanden. Med anledning av en kd-motion föreslår
utskottet ett tillkännagivande om behovet av resurser för kalkning av sjöar och
vattendrag som är viktiga för fisket och den biologiska mångfalden. Övriga
motioner avstyrks.
Till betänkandet fogas 37 reservationer och sju särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:2 att
riksdagen antar regeringens förslag till
1. ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket inom ramen för rådets
förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmetoder inom
jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven, (avsnitt
14.1.4),
2. mål för ett program för perioden 1997-2001 avseende användning av
bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen, (avsnitt 14.3).
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till ett utbyggt miljöersättningsprogram för
jordbruket. Mål föreslås för ett nytt program för att minska hälso- och
miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och
trädgårdsnäringen. Förslagen är en del av det pågående arbetet för att
åstadkomma ett hållbart fiske och jordbruk med tonvikt på de ekologiska
aspekterna. I propositionen ges en samlad beskrivning av detta arbete liksom
regeringens bedömningar av det fortsatta arbetets inriktning.
På fiskets område redovisas åtgärder för ett hållbart fiske. En ökad satsning
görs för en förbättrad fiskevård. I arbetet med den framtida fiskeripolitiken
skall Sverige genom tillämpning av försiktighetsprincipen aktivt verka för ett
långsiktigt och ekonomiskt bärkraftigt fiske genom att integrera miljöaspekter
och beakta ekologiska krav. Genomförandet av den internationella aktionsplanen
för Östersjölaxen skall prioriteras.
På jordbrukets område redovisas åtgärder för ett hållbart jordbruk. EG:s
gemensamma jordbrukspolitik måste förändras mot en ökad miljöanpassning.
Sektorsansvaret och näringens ansvar för jordbrukets miljöfrågor är viktiga
utgångspunkter i miljöarbetet. Innehållet behandlar åtgärder för att minska
växtnäringsförlusterna från jordbruket och minska riskerna vid användning av
bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen liksom behovet att öka den
ekologiska produktionen samt att bevara den biologiska mångfalden och de
växtgenetiska resurserna.
Mål föreslås för ett nytt program för att minska hälso- och miljöriskerna vid
användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen.
Förslag lämnas till ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket. Det
utbyggda miljöprogrammet tar hänsyn till behovet av ytterligare medel för att
öka måluppfyllelsen. Detta sker genom höjda ersättningsnivåer och utökade
arealmål för vissa åtgärder. Administrativa förenklingar genomförs så långt det
är möjligt utan att miljöambitionerna sänks.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1997/98:Jo10 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en snabbare omställning till ekologisk produktion inom jordbruks-
och trädgårdsnäringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att resurser inom föreslagna ramar tydligare anvisas, vad avser
forskning och teknikutveckling, för ekologisk odling.
1997/98:Jo11 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en svensk strategi för den gemensamma fiskeripolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av den gemensamma fiskeripolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot dumpning av fiskrens i Östersjön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om spökfiskets problem,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att bevara de svenska havsöringsstammarna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att rädda ålen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiskevård i fjällen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsning av drivgarn i Östersjön,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av reglering av fritidsfisket,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av utvärdering av dagens fiskevård.
1997/98:Jo12 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nytt mål för ekologisk odling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bioteknik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser i samråd mellan myndigheter och näringen för att minska
jordbrukets växtnäringsläckage.
1997/98:Jo13 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka miljöprogrammet
med hästraserna nordsvensk brukshäst, svensk ardennerhäst och gotlandsruss.
1997/98:Jo14 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat utnyttjande av EU-stöd för fiskeberoende områden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av ökade anslag för kalkning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omprövning av vattendomar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att internationellt motverka överfiskning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av selektiva fångstmetoder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklandet av fiskeredskap som lämnar ungfisk kvar i havet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklandet av fiskeredskap som minskar bifångsterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införsel av främmande fiskarter/stammar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilt skydd för viktiga lokaler för unika fiskstammar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om marina skyddsområden,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reglerna i lagen om vattenförbund inarbetas i anläggningslagen
och lagen om förvaltning av samfälligheter,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att principen om återförande av miljöavgifter till jordbruksnäringen
skall tillämpas,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inom EU skall verka för ett förenklat regelsystem för
ekologiskt jordbruk,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om generella, enkla miljöstödsregler,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av delprogrammet resurshushållande konventionellt
jordbruk,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöprogram fr.o.m. år 2000,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att prioritera forskning kring utveckling av ett energieffektivt
jordbruk.
1997/98:Jo15 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige ensidigt skall begränsa drivgarnsfisket i Östersjön till
det inom EU tillåtna 2,5 km per båt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inom EU och Fiskerikommissionen skall verka för att den
längsta tillåtna drivgarnslängden i Östersjön skall vara 2,5 km drivgarn per
båt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall upphöra med fiske på blandade bestånd av lax på
tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta den svenska laxkvoten så att
ett selektivt fiske efter odlad lax kan ske,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Sverige går före för att få fisket på blandade bestånd
av vild och odlad Östersjölax att upphöra.
1997/98:Jo16 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småskaligt svenskt västkustfiske,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att motverka
utvecklingen mot ett ökande foderfiske i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokal områdesförvaltning m.m.
1997/98:Jo17 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av det framtida CAP, (jordbruksstödet inom EU),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt reduktionsmål för bekämpningsmedel för perioden 1997- 2001,
en reduktion med 80 % utifrån 1996 års förbrukning,
3. att riksdagen begär att regeringen skall ge Kemikalieinspektionen mandat
att behålla nuvarande förbud mot bekämpningsmedel,
4. att riksdagen begär att regeringen återkommer i frågan om bekämpningsmedel
i yt- och grundvatten med en redogörelse över situationen och med förslag till
åtgärder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om zinkoxid i djurfoder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avslag på regeringens förslag till nytt miljöprogram för
resurshushållande konventionellt lantbruk,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationell mjölkkvot för de kor av utrotningshotade raser som är
stödberättigade enligt stöd till hotad ras,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mjölkkvot till dem som vill nyetablera sig som mjölkproducenter och
vill hålla någon av de hotade lantraserna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till samtliga hotade lantraser,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om extra stöd till akut hotade lantraser,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att stödet till lantrasföreningarna måste förenklas,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödet till lantrasföreningar med lantraser med av
Jordbruksverket godkända avelsplaner ges stöd även till bevarandearbetet,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett miljöstöd för rennäringen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att gentekniken inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart jordbruk,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödja marknadsföring av närproducerade ekologiska produkter.
1997/98:Jo18 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de resurser som avsatts till att utveckla ekologiskt hållbara
jordbruksmetoder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att djurskyddsfrågorna skall vara en av utgångspunkterna för
Sveriges agerande i EU vad gäller jordbrukspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de resurser som
Sverige bidragit med bör utvärderas och redovisas för riksdagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avvägningen av vad som är kollektiva nyttigheter måste göras
utifrån ett bredare perspektiv än konsumenternas efterfrågan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör verka för ökad regional självförsörjning och
minskade transporter inom EU,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att på sikt all jordbruksmark skall brukas ekologiskt,
7. att riksdagen avslår förslaget till ett delprogram för främjande av ett
resurshushållande jordbruk,
8. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag som inbegriper
konkreta miljökrav i nivå med de föreslagna ersättningarna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod bör utformas så att
principen om att förorenaren betalar upprätthålls.
Motioner från allmänna motionstiden 1997
1997/98:Jo202 av Ingbritt Irhammar och Eskil Erlandsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stöd för ekologisk odling även skall utökas till att gälla
frukt- och bärodling samt prydnadsväxtodling på friland inklusive
plantskoleodling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för att EU:s regler på detta område ändras,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utredning av problemen med tillgången på bekämpningsmedel
inom den svenska trädgårdsnäringen.
1997/98:Jo203 av Sivert Carlsson och Lennart Brunander (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ett direktstöd till odling av nypon.
1997/98:Jo204 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lag-ändring i
syfte att nå en lokal anpassning av biotopskyddet med hänsyn tagen till
jordbrukets behov av rationalisering.
1997/98:Jo205 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av inrättande av
särskilt kultur- och miljöstöd i ovan nämnda regioner i kommande
miljöersättningsprogram.
1997/98:Jo207 av Jan-Olof Franzén och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
miljöstödets fördelning.
1997/98:Jo208 av Eva Goës (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförandet av en jordlånereform,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jordlånereformen skall baseras på ekologiska och icke-
kommersiella principer.
1997/98:Jo209 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om hur förordningen EEG 2078/92
skall tolkas av Jordbruksverket.
1997/98:Jo210 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar
för en långsiktigt bärkraftig jordbruksproduktion i Gävleborgs län.
1997/98:Jo212 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av flexiblare regler för mjölkhämtning när det gäller
småbrukare och fäbodbrukare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om speciella föreskrifter när det gäller sommaranställningar för
fäbodbrukare och småbrukare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndighetssamarbete.
1997/98:Jo214 av Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöstöd till nyponodling.
1997/98:Jo215 av Ingvar Eriksson och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöersättning, finansierad inom
ramen för miljöersättningsprogrammet till jordbruket, vid etablering och odling
av nypon på åkermark.
1997/98:Jo217 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsstyrelsens rätt att
utfärda regler för betesrätten som är ägnade att möjliggöra fortsatt fäbodbruk.
1997/98:Jo218 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av skatten på
handelsgödsel i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nu gällande regler för
miljöersättningarna i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk beredningsgrupp för
revidering av miljöersättningsreglerna i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föreslagna nya regler i miljöprogrammen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handeln med mjölkkvoter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om djurskyddslagstiftningen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbruket i Norrland,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s jordbrukspolitik,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en långsiktig och hållbar framtida jordbrukspolitik,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samlad översyn av reglerna för servicen på landsbygden.
1997/98:Jo221 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt att lämna det ekologiska programmet utan sanktioner om reglerna
ändras under avtalstidens gång,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stödet till ekologisk grönsaksodling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obalans i stödet till ekologisk växtodling (från 900 till 1 600
kr/ha) och ekologisk djurhållning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en modell för stöd till ekologisk biodling skall ingå i
förslaget till det nya stödprogrammet för kommande femårsperiod,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa regionala mål för den ekologiska produktionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt mål för det ekologiska jordbruket efter år 2000,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla begreppet ekologiskt jordbruk.
1997/98:Jo224 av Björn Ericson och Dag Ericson (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatoriska branschavgifter inom trädgårdsnäringen.
1997/98:Jo226 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska riktlinjer inför förestående förhandlingar om en reformerad
CAP-reform inom EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nya former för löpande konsekvensutredningar bör prövas under
förhandlingarnas gång och att Skaraborg bör utgöra prognosområde.
1997/98:Jo228 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen.
1997/98:Jo229 av Sten Svensson och Lars Hjertén (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de sammantagna ekonomiska villkoren för lantbruket skall vara
jämförbara med konkurrentländernas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad sysselsättning inom jordbruket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reglerna för EU:s miljöersättningsprogram bör förenklas inför
nästa ersättningsperiod.
1997/98:Jo230 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av svensk jordbrukspolitik syftande till att ge
möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och fullt utnyttjande av befintlig
åkermark,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det globala perspektivet i livsmedelsförsörjningen skall vägas
in vid utformningen av jordbrukspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lika konkurrensvillkor för lantbrukarna inom EU-området,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska utgångspunkter inför reformeringen av CAP,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av långsiktiga och stabila spelregler för jordbruksnäringen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse och
konkurrensvillkor gentemot omvärlden,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i EU skall verka för att öka det ekologiska jordbrukets
andel inom EU på motsvarande sätt som i Sverige.
1997/98:Jo231 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn och utvärdering av trädgårdsnäringens växtskydds- och
bekämpningsmedelsproblematik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillskapande av möjligheter för uppbyggnad av en kollektiv fond inom
den yrkesmässiga trädgårdsodlingen.
1997/98:Jo233 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att trädgårdsnäringen också bör inbegripas inom ramen för det nya
miljöprogrammet som gäller konventionellt resurshushållande jordbruk.
1997/98:Jo234 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att utmönstra onödigt EU-
bidragsansökningskrångel i svensk byråkrati.
1997/98:Jo235 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det svenska miljöprogrammet
för jordbruket.
1997/98:Jo239 av Eva Eriksson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i EU skall verka för att separata miljömål för
jordbruket skapas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om definierade miniminivåer för tillåten miljöbelastning inom EU,
3. att riksdagen hos regeringen begär att en ny utredning tillsätts för att
med utgångspunkt i EU:s miljömål se över vilka miljöeffekter och miljökostnader
som kan kopplas till jordbruket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i EU skall verka för en ökad konkurrens inom livsmedels-
och distributionsbranschen.
1997/98:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avslag på regeringens förslag till nytt miljöprogram för
resurshushållande konventionellt lantbruk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till samtliga hotade lantraser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om extra stöd till akut hotade lantraser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödet till lantrasföreningarna måste förenklas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödet till lantrasföreningar med lantraser med av
Jordbruksverket godkända avelsplaner omfattar stöd även till bevarandearbetet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett miljöstöd för rennäringen och att regeringen återkommer med
förslag på ett sådant snarast,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödja marknadsföring av närproducerade ekologiska produkter.
1997/98:Jo242 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av
samhällets stöd till fäbodverksamhet.
1997/98:Jo243 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om villkoren för jordbruket i skogs- och mellanbygderna inklusive
Kalmar län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av stödet till det miljöanpassade jordbruket i skogs-
och mellanbygderna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förenklade och lokalt anknutna regler för jordbruksstöd.
1997/98:Jo401 av Åke Carnerö och Ingrid Näslund (kd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av
ett ersättningssystem för fiskare som kommer i kontakt med miljöfarligt avfall.
1997/98:Jo402 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ett
generellt förbud mot gäddfiske gällande fram t.o.m. den 15 maj återinförs.
1997/98:Jo403 av Olle Lindström (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fredningstider och förbud ej ensidigt får drabba yrkesfiskarna i
norra Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ersättning till de skadedrabbade fiskarna.
1997/98:Jo404 av Kenth Skårvik och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär ett förslag till system som ersätter de utsatta fiskarna
för deras kostnader i samband med fångster av militärt och miljöfarligt kemiskt
material i sin yrkesutövning.
1997/98:Jo405 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionala samarbetsorgan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om okvoterade arter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försiktighetsprincipen på fiskeområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om selektiva redskap,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiskevårdsområden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiskutsättning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vildlax.
1997/98:Jo406 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om foderfisk.
1997/98:Jo407 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering av hittills gjorda fiskevårdsåtgärder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den bör föreslå ytterligare åtgärder i syfte att utveckla och
säkerställa fisket i Vänern och Vättern för såväl yrkesfisket som sport- och
husbehovsfiske i ett långsiktigt perspektiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Vänern och Vättern bör utvecklas till en gemensam nationell
resurs för ökad internationell fisketurism till Sverige.
1997/98:Jo408 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete mellan
myndigheter i fiskekontrollfrågor.
1997/98:Jo410 av Axel Andersson och Agneta Brendt (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot
användning av drivgarn vid fiske i Östersjön.
1997/98:Jo411 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av naturlax i
Bottenviken.
1997/98:Jo412 av Erling Bager och Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
konkurrensförhållandena för svenskt vattenbruk.
1997/98:Jo413 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av långsiktig finansiering av fiskevården i Sverige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiskevårdsråd.
1997/98:Jo414 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att användningen av kemikalier skall registreras och minimeras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om antibiotika i fiskodlingar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en nationell miljöpolicy för vattenbruk,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av forskning och utveckling inom vattenbruk,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för vattenbruk i regleringsmagasin.
1997/98:Jo415 av Magnus Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring i lagstiftningen i syfte att tillåta
ålhuttning.
1997/98:Jo416 av Rolf Dahlberg och Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snara
åtgärder för att rädda det kustnära fisket längs Gästrike- och Hälsingekusten.
1997/98:Jo417 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvotsystemet inom
fisket.
1997/98:Jo508 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om zinkoxid i djurfoder.
1997/98:Jo512 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om zinkoxid i foder till smågris.
1997/98:Jo518 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
miljö- och växtskyddsfrågor inom trädgårdsnäringen.
1997/98:Jo536 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att stöd för övergång till och marknadsföring av
ekologiskt odlad mat byggs ut kraftfullt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avvecklingsplan för den konventionella odlingen och
djurhållningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att sätta gränser för modernt vattenbruk.
1997/98:Jo726 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att få bort jordbrukskemikalierna.
1997/98:Jo729 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall ge
Kemikalieinspektionen mandat att behålla nuvarande förbud mot bekämpningsmedel.
1997/98:Jo731 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av våtmarksstödet inom jordbruket,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bekämpningsmedelsskatten.
1997/98:Jo733 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning vid ?fångst? av
militärt och kemiskt avfall.
1997/98:Jo739 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationell mjölkkvot för de kor av utrotningshotade raser som är
stödberättigade enligt stöd till hotad ras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mjölkkvot till dem som vill nyetablera sig som mjölkproducenter och
vill hålla någon av de hotade lantraserna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till samtliga hotade lantraser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om extra stöd till akut hotade lantraser,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödet till lantrasföreningarna måste förenklas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödet till lantrasföreningar med lantraser med av
Jordbruksverket godkända avelsplaner ges stöd även till bevarandearbetet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att ansvaret för bevarandet och genbanker blir kvar i de
aktiva föreningar som finns.
1997/98:Jo751 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av kriterierna
för utrotningshotade koraser.
1997/98:Jo767 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva
möjligheten att utarbeta ett system som främjar utvecklingen för den
nordsvenska hästen, den kallblodiga travaren, den svenska ardennern och
gotlandsrusset.
1997/98:Jo768 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
medel för bevarande av utrotningshotade hästraser.
1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en långtgående miljöhänsyn inom de areella näringarna.
1997/98:A457 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förenkling av reglerna för miljöstöd och mjölkkvoter.
1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målen för det europeiska jordbruket.
1997/98:Sk736 av Sivert Carlsson och Elving Andersson (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ersättning till fiskare för extrakostnader i samband med oönskade
fångster av militärt och miljöfarligt avfall.
1997/98:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s jordbrukspolitik.
Uppvaktningar
Företrädare för Lantbrukarnas riksförbund, Förbundet Sveriges Småbrukare,
Karlshamns Sweden AB, Föreningen Svenska Olje- och Fettproducenter,
Avelsföreningen för svensk kullig boskap samt Sportfiskarna har inför utskottet
redovisat synpunkter på vissa jordbrukspolitiska frågor, respektive
fiskefrågor.
Utskottet
Inledning
Den proposition om hållbart fiske och jordbruk som här behandlas har föranlett
nio följdmotioner med sammanlagt 65 yrkanden. Motionstiden i detta ärende
utgick den 3 oktober 1997. Också under allmänna motionstiden 1997 väcktes ett
stort antal motioner i ämnen som direkt eller indirekt berörs av propositionen.
Utskottet har funnit lämpligt att i detta ärende behandla de flesta motionerna
från allmänna motionstiden i fiske-, jordbruks- och trädgårdsnäringsfrågor (124
yrkanden).
Utskottet konstaterar att motionerna i stor utsträckning tar upp frågor som
har behandlats både under detta riksmöte och under tidigare riksmöten under
valperioden. Så sent som den 9 oktober 1997 fattade riksdagen beslut om
sammanlagt 56 motionsyrkanden angående olika jordbrukspolitiska frågor m.m.
(1997/98:JoU3). Vidare har regeringen aviserat en redovisning till våren 1998
angående de svenska utgångspunkterna inför en reformering av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik (prop. s. 42). Fiskefrågorna och den biologiska mångfalden på
fiskets område behandlades under våren 1997 (1996/97:JoU15 och 1996/97:JoU18).
Flera av motionerna från allmänna motionstiden i år innebär dessutom i sak ett
instämmande i regeringens överväganden i proposition 1997/98:2. De mer
preciserade yrkandena i olika detaljfrågor tar sikte på åtgärder som i de
flesta fall får anses ingå i aktuella myndighetsuppdrag och i regeringens mer
övergripande redovisningar om olika åtgärder för att främja ett långsiktigt
hållbart jordbruk och fiske. I många fall har utskottet således inte haft
anledning att gå närmare in på sakinnehållet i motionerna. I anslutning till de
motioner som tar upp mer övergripande jordbrukspolitiska frågor vill utskottet
framhålla att det inte är vare sig lämpligt eller nödvändigt att riksdagen
årligen eller t.o.m. ännu oftare fattar beslut om långsiktiga princip- och
riktlinjefrågor inom ett visst politikområde.
Utskottets beredning av detta ärende har skett parallellt med behandlingen av
budgetpropositionen för år 1998, utgiftsområdena 20 och 23 (se 1997/98:JoU1 och
1997/98:JoU2).
Fisket i ett globalt perspektiv
Propositionen
Fisket i världen måste bedrivas på ett hållbart sätt så att fisk förblir ett
billigt och näringsrikt livsmedel även för kommande generationer.
Fiskeripolitiken skall säkra en ansvarsfull förvaltning av bestånden främst
genom förbättring av övervakning och kontroll, användning av mer selektiva
redskap samt minskning av bifångst och kasserad fångst. Vidare skall ske
reduktion av produktionshöjande subventioner för att uppnå en bättre balans
mellan fiskekapacitet och ett långsiktigt hållbart nyttjande av fiskresurserna.
De mellanstatliga regionala fiskeriorganisationerna måste stärkas för att kunna
utföra de viktiga uppgifter som åläggs i de internationella överenskommelserna
om ansvarsfullt utnyttjande av havens levande resurser. FN:s fackorgan FAO bör
intensifiera sin insamling och spridning av information om fiskbeståndens
situation och förstärka sin analytiska och normativa verksamhet.
Motionerna
Motion Jo14 (kd) innehåller några yrkanden som avser mer övergripande frågor om
ett långsiktigt hållbart fiske. Enligt yrkandena 4-7 bör Sverige
internationellt motverka överfiskning av torsk, utveckla selektiva fångsmetoder
och fiskeredskap som lämnar ungfisken kvar i havet samt utveckla fiskeredskap
som minskar bifångsterna.
Enligt motion Jo406 (s) är det ökande foderfisket oroande, särskilt med
hänsyn till de ytterst effektiva fångstmetoder som utvecklats. Jordens
befolkning kommer att öka, och livsmedelsförsörjningen kommer att bli ett
större problem än vad det är idag. Det måste därför finnas en balans mellan
foderfisket och fisket efter konsumtionsfisk.
Utskottets överväganden
Utskottet anser i likhet med regeringen att fisket i världen måste bedrivas på
ett hållbart sätt så att fisk förblir ett billigt och näringsrikt livsmedel
även för kommande generationer. Också i övrigt ansluter sig utskottet till
regeringens överväganden om fisket i ett globalt perspektiv. Det innebär bl.a.
att fiskeripolitiken skall säkra en ansvarsfull förvaltning av bestånden genom
förbättring av övervakning och kontroll, användning av mer selektiva redskap
samt minskning av bifångst och kasserad fångst. Frågor om hållbart fiske
återkommer i det följande i de avsnitt som behandlar EU:s gemensamma
fiskeripolitik, Östersjöfisket och nationell fiskepolitik. Det finns ingen
motsättning mellan regeringens synpunkter och önskemålen i motion Jo14 (kd). De
förslag som lämnas i motionen ingår på ett självklart sätt i begreppet
långsiktigt hållbart fiske. På det nationella planet ingår t.ex. utveckling av
selektiva fångstmetoder som ett av de konkreta åtgärdsförslagen i
Fiskeriverkets aktionsplan, vilket utskottet redovisar i ett följande avsnitt.
Motionen påkallar således ingen särskild åtgärd i nu aktuella delar
(yrkandena 4-7).
De försörjningsproblem som tas upp i motion Jo406 (s) behandlas ganska
utförligt i propositionens avsnitt om fisket i ett globalt perspektiv.
Utskottet anser det i likhet med motionärerna angeläget att
försörjningsfrågorna beaktas inom ramen för Sveriges internationella arbete på
fiskeområdet. Som anförs i propositionen har FAO en central roll i detta
sammanhang. Motionens relativt allmänt hållna synpunkter bör kunna tillgodoses
inom ramen för det internationella samarbetet så som detta redovisats i
propositionen. Utskottet hänvisar i övrigt till sina överväganden i det
följande om ett hållbart fiske.
Den gemensamma fiskeripolitiken och övrigt mellanstatligt samarbete m.m.
Propositionen
Den gemensamma fiskeripolitiken måste bedrivas på ett långsiktigt hållbart
sätt. Nuvarande fiskeripolitik bör utvecklas så att den bättre bidrar till att
detta mål nås. I samband med den förestående översynen av den gemensamma
fiskeripolitiken bör Sverige aktivt verka för en sådan förändring. Vidare bör
Sverige verka för att miljömål för fisket utvecklas.
Sverige skall aktivt verka för att mellanstatliga regionala
fiskeriförvaltningar kommer till stånd i havsområden där sådana inte finns i
dag. Vidare skall Sverige verka för att miljöhänsyn integreras i arbetet inom
de mellanstatliga regionala fiskeorganisationerna. En effektiv förvaltning och
en hållbar utveckling skall vara vägledande för Sveriges internationella
agerande.
I det nordiska samarbetet på fiskets område skall Sverige verka för att
större vikt läggs vid bevarandefrågor, biologisk mångfald och utveckling av
Östersjösamarbetet.
Motionerna
I motion Jo11 (v) yrkandena 1 och 2 föreslås att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om en svensk strategi för den gemensamma
fiskeripolitiken, CFP. Det självklara målet för CFP skall vara ett ekologiskt
hållbart fiske. De styrmedel som CFP i dag omfattar behöver utvecklas och
utökas. Det kustnära fisket bör utvecklas på bekostnad av den storhavsbaserade
fiskeflottan. De fördelningsnycklar som skall användas bör inte enbart baseras
på vad de olika länderna traditionellt har fiskat. Fördelningen bör också göras
utifrån en bedömning av vad som är ekologiskt hållbart och utifrån varje
nations behov. Ökade ansträngningar bör göras att återskapa fisket inom de egna
kustområdena.
Enligt motion Jo405 (m) bör varje havsområde bedömas på sina meriter och
lämpliga regler för ett långsiktigt hållbart fiske antas inom ramen för
regionala samarbetsorgan (yrkande 1). Vidare framhålls att tillträdet för
svenska fiskare till okvoterade arter (tobis och skarpsill) i Nordsjön måste
regleras. Det är av största vikt för det svenska yrkesfisket att den
diskriminering som råder upphör den 1 januari 1998 (yrkande 2). I anslutning
till vad som anförs om försiktighetsprincipen vill motionärerna understryka att
yrkesfisket är en fullt legitim och angelägen verksamhet som i högsta grad har
ett egenintresse av att fiskbestånden förvaltas och vårdas på ett uthålligt
sätt (yrkande 4). Arbetet i de regionala organisationerna och på EU-nivå bör
inriktas på överenskommelser om selektiva redskap (yrkande 5).
Utskottets överväganden
Utskottet delar i allt väsentligt regeringens bedömningar om målsättningen för
den gemensamma fiskeripolitiken i EU. Den omprövning som skall genomföras av
politiken inför år 2002 syftar till att säkerställa fiskerinäringens framtid.
Som anförs i propositionen måste gemenskapens fiske bedrivas på ett långsiktigt
hållbart sätt. Sverige ämnar i det kommande förhandlingsarbetet aktivt verka
för att målet om ett hållbart fiske nås inom den gemensamma fiskeripolitiken.
Det svenska agerandet skall utgå från vetenskapliga bedömningar av bestånden
och fiskemöjligheterna. Vidare skall försiktighetsprincipen tillämpas och
miljöaspekterna beaktas. I likhet med regeringen anser utskottet att Sverige
bör verka för att miljömål för fisket utvecklas.
När det gäller regeringens redovisning av EU-arbetet erinrar utskottet om att
företrädare för Jordbruksdepartementet regelbundet informerar både EU-nämnden
och jordbruksutskottet om det löpande arbetet med bl.a. fiskefrågorna och om
Sveriges positioner i samband med detta arbete. Utskottet har goda erfarenheter
av både informationsutbytet och de möjligheter som samarbetet ger för enskilda
ledamöter och partier att framföra synpunkter direkt till regeringens
företrädare i olika EU-frågor. Utskottet delar synpunkterna i motion Jo11 så
till vida att det krävs ytterligare överväganden för att Sverige skall kunna
presentera en genomtänkt strategi inför översynen av den gemensamma
fiskeripolitiken. I Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald ingår
utarbetande av långsiktiga skötselplaner för svenskt fiske som ett av de
konkreta åtgärdsförslagen. Enligt verket bör Sverige med kraft verka för att
planerna genomförs nationellt och accepteras inom EU. Utskottet utgår från att
denna verksamhet kan utgöra underlag för fortsatta överväganden om den
gemensamma fiskeripolitiken. För närvarande är det svårt att bedöma om den
löpande informationen till utskottet längre fram kan behöva kompletteras med en
särskild redovisning från regeringens sida. Utskottet föreslår ingen särskild
åtgärd med anledning av motion Jo11 (v) yrkande 1 men räknar med att det kan
finnas anledning att återkomma till informationsfrågorna.
Som exempel på några aktuella frågor i EU-arbetet vill utskottet här nämna
att dagordningen för fiskerådet den 30-31 oktober 1997 bl.a. innefattar förslag
om tekniska åtgärder för fisket i Nordsjön och Skagerrak/Kattegatt.
Kommissionen har konstaterat att de nuvarande tekniska åtgärderna inte lett
till det eftersträvade skyddet för ungfisk och arter som utgör bifångster.
Bifångster och dumpning utgör fortfarande avsevärda problem. Vetenskapliga
underlag pekar på att selektiviteten i redskapen måste förbättras (t.ex. större
maskstorlekar och minimått på fisk). Flottornas kapacitet och
fiskeansträngningarna måste minska och kontrollsystemen göras effektivare.
När det gäller inriktningen av arbetet på en reform av den gemensamma
fiskeripolitiken ser utskottet ingen avgörande skillnad mellan regeringens
bedömning och motion Jo11 (v) yrkande 2. Det är närmast en självklarhet att
fiskekvoterna skall bestämmas utifrån en ekologisk hållbarhetsbedömning. Som
framgår av propositionen inriktas åtgärderna inom EU främst mot fisket på de
bestånd som riskerar utfiskning eller är utfiskade. Gemenskapsåtgärderna
grundas på information från organisationer med bl.a. hög vetenskaplig
kompetens.
Det framgår inte med full klarhet vad motionärerna i motion Jo11 avser med
t.ex. förslaget att fördelningen av kvoter skall göras utifrån varje enskild
nations behov och om därmed avses endast försörjningsbehovet eller möjligen
också behovet av råvaror till t.ex. beredningsindustrin.
Gemenskapssystemet för bevarande och förvaltning av fiskeresurserna syftar
till att ge en varaktig balans mellan resurser och utnyttjande. Medlemsländerna
tilldelas årligen bestämda andelar av gemenskapens fiskemöjligheter. Därvid
används fördelningsnycklar som utgår ifrån hur mycket medlemsländernas flottor
traditionellt har fiskat av olika bestånd, fiskets regionala betydelse samt om
fiske förlorades vid utvidgningen av fiskezonerna under 1970-talet. De
förändringar av fiskeripolitiken som genomförts under 1990-talet har syftat
till att skapa bättre balans mellan fiskbestånd och fiskeflottornas kapacitet.
Tillträdet till gemenskapens vatten och resurser regleras, enligt
redovisningen i propositionen, på två sätt. Fram till år 2002 ges
medlemsstaterna rätt att begränsa fisket inom kustområdet ut till 12 nautiska
mil från baslinjerna så att fisket huvudsakligen bedrivs av sådana fartyg som
traditionellt har fiskat i dessa vatten och som utgår från hamnar i motsvarande
kustområden. I övrigt regleras tillträde till fiske utifrån den s.k. relativa
stabiliteten. I syfte att säkerställa att fiskeresurserna utnyttjas på ett
ansvarsfullt sätt har bestämmelser utfärdats som anger villkor för tillträde
till farvatten och fiskeresurser samt regler för utnyttjandet av dem.
Utskottet avstyrker motion Jo11 (v) yrkande 2 i den mån motionen inte
tillgodosetts med det anförda.
Utskottet föreslår inte heller någon särskild åtgärd med anledning av motion
Jo405 (m) yrkandena 1, 4 och 5. Som framgår av propositionen (s. 16) arbetar
Sverige för att fler mellanstatliga regionala fiskeriförvaltningar skall
skapas. Beträffande selektiva redskap hänvisar utskottet till redovisningen
angående tekniska bevarandeåtgärder m.m. där ökad selektivitet i redskapen
uttryckligen nämns (prop. s. 15). I denna del råder full överensstämmelse
mellan motionärernas och regeringens synpunkter. Utskottet har givetvis inte
heller något att invända mot resonemanget (yrkande 4) att yrkesfisket är en
legitim verksamhet som har ett egenintresse av att fiskbestånden förvaltas och
vårdas uthålligt. Utskottet utgår från att de konkreta åtgärderna och besluten
inom fiskeripolitiken utformas med vederbörligt hänsynstagande till
yrkesfiskets intressen. Något ytterligare uttalande härom anser utskottet inte
nödvändigt.
Frågan om svenska fiskares tillträde till fisket i Nordsjön behandlades
senast av utskottet i betänkande 1995/96:JoU5. Utskottet instämde redan då i
motionärernas (m) önskemål om att svenska fiskare skulle erhålla fullt
tillträde till Nordsjön. Enligt vad utskottet erfarit är det regeringens
bedömning att anslutningsakten efter nu löpande övergångstid ger Sverige
tillträde till okvoterade arter i Nordsjön från och med den 1 januari 1998,
utan ytterligare förhandlingar i ämnet med övriga medlemsstater. Motion Jo405
(m) yrkande 2 påkallar således ingen vidare åtgärd.
Hållbart fiske i Sverige, fiskevård och biologisk mångfald m.m.
Propositionen
Det svenska fisket skall bedrivas på ett hållbart sätt. Ett optimalt nyttjande
av fiskbestånden skall nationellt uppnås genom att försiktighetsprincipen
tillämpas och att den biologiska mångfalden säkerställs.
Sektorsansvaret är en förutsättning för ett framåtsyftande arbete på fiskets
område och skall tillämpas i en fortlöpande dialog med miljöns företrädare.
Statliga styrmedel för ett hållbart fiske bör utvecklas i takt med att
miljöarbetet förstärks. Nya och kompletterande styrmedel utgör, tillsammans med
sektorns ökade miljöarbete samt konsumenternas krav på ökad miljöanpassning,
viktiga förutsättningar för en fortsatt utveckling av miljöarbetet.
Det framtida miljöarbetet på fiskets område måste fortsättningsvis utgå från
sektorns miljöansvar. Försiktighetsprincipen skall prägla det fortsatta
arbetet. Samordning och samverkan skall ske i syfte att nå största miljöeffekt.
Ett ökande intresse för en ekologiskt hållbar utveckling och för miljöfrågor
inom näringen är av stor betydelse för att fiskerisektorns miljömål skall nås.
Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område bör i
allt väsentligt genomföras i syfte att uppnå ett hållbart fiske. Arbetet med
att utveckla miljökvalitetsmål bör fortsätta.
En ökad satsning skall göras på en förbättrad fiskevård, främst i
kustområdena och i de sjöar där det förekommer fritt fiske. I första hand skall
insatser för bevarande av hotade arter och stammar, biotopåtgärder, bildande av
fiskevårdsområden och skärpt fisketillsyn prioriteras.
Motionerna
Enligt motion Jo11 (v) bör regeringen uppdra åt Fiskeriverket att undersöka
möjligheterna till ett förbud mot dumpning av fiskrens i Östersjön. Vidare bör
dumpning av fiskeredskap förbjudas för att motverka s.k. spökfiske. En
utredning om spökfiskets problem i svenska vatten bör göras där särskilt
producentansvaret för fiskeredskap tas upp. Inom ramen för fiskevården bör
Fiskeriverket se till att främst havsöring och ål kan bevaras i livskraftiga
bestånd. Fiskevårdsmedlen bör användas även för fiskevård på statens vatten
ovan odlingsgränsen. Det är framför allt rödingen som är hotad (yrkandena 3-7).
Också för fritidsfisket behövs tydliga regler, bl.a. när det gäller utsättning
av fisk, som kan utgöra ett hot mot den biologiska mångfalden (yrkande 9). Rätt
hanterat kan dock fritidsfisket skapa många värdefulla arbetstillfällen.
Regeringen bör ges i uppdrag att utvärdera den fiskevård som bedrivs i dag,
vilka behov som finns och återkomma med förslag till hur en biologiskt anpassad
fiskevård skall bedrivas i hela landet (yrkande 10).
I motion Jo16 (mp) anförs att Miljöpartiet tidigare motionerat om säsongs-
indelning av svenska kvoter och bättre garantier för kustfisket. Det kan ske
genom att avsätta regionala gruppkvoter baserade på regionala faktorer.
Kraftfulla motåtgärder måste övervägas mot utvecklingen mot ett ständigt ökande
foderfiske. Regeringen bör ges i uppdrag att analysera denna utveckling. Förbud
mot foderfiske på svenskt territorialvatten måste prioriteras, men också t.ex.
förbud mot trålfiske på dessa vatten. Lokala områdesförvaltningar för t.ex. det
kustnära fisket är en intressant möjlighet som bör utvecklas.
I kd-motionen Jo14 föreslås åtgärder för ökat utnyttjande av EU:s 5b-stöd för
fiskeberoende områden. Vidare understryks att kalkning och åtgärder för att
minska övergödning av sjöar måste fortgå i oförminskad omfattning.
Neddragningen av anslaget till kalkning är oacceptabel. Omprövning av
vattendomar för att garantera minimitappning på en för fisken acceptabel nivå
förordas. Försiktighet bör iakttas med inplantering av främmande arter.
Identifierade skyddsvärda lokaler för fisken bör skyddas och pekas ut i den
kommunala översiktsplanen. Marina skyddsområden bör inrättas. Lagen om
vattenförbund bör inarbetas i anläggningslagen (yrkandena 1-3, 8-11).
Ett antal fristående motioner tar upp frågor om fiskevård och mer detaljerade
frågor angående vissa fiskarter.
I motion Jo402 (c) förordas ett generellt förbud mot gäddfiske t.o.m. den 15
maj. Enligt motion Jo405 (m) bör fiskevårdsområden kunna inrättas i områden där
handredskapsfisket är fritt (yrkande 6). Motionärerna förutsätter att
fiskevårdsmedlen används i de vatten där staten har sitt ägaransvar och
understryker den stora betydelsen av att utsättningsverksamheten kan fortsätta
i minst nuvarande omfattning. Det gäller främst ål och lax (yrkande 7). Enligt
motion Jo407 (kd) yrkande 1 bör en utvärdering göras av hittills gjorda
fiskevårdsåtgärder. I motion Jo413 (mp) förordas en utredning av den
långsiktiga finansieringen av fiskevården i Sverige och att ett fiskevårdsråd
inrättas, med representanter för Fiskeriverket, Naturvårdsverket, fiskevatten-
ägarna, yrkesfiskare och sportfiskare (yrkandena 2 och 3). I motion Jo408 (s)
föreslås att utredningen om fiskeriadministrationen belyser hur myndigheternas
kompetens och materiel kan utnyttjas på ett sådant sätt att tillräcklig
övervakning kan ske utan att man bygger upp helt eller delvis parallella
kontrollorgan. Enligt motion Jo416 (m) krävs snara åtgärder för att rädda det
kustnära fisket längs Gästrike- och Hälsingekusten. I motion Jo407 (kd)
yrkandena 2 och 3 efterlyses åtgärder för att utveckla och säkerställa fisket i
Vänern och Vättern till gagn för såväl yrkesfisket som fritidsfisket och den
internationella fisketurismen.
I motion Jo417 (s) yrkas att det svenska fiskets kvotsystem ses över. Framför
allt bör möjligheterna prövas att undanta de riktigt små fiskefartygen från den
nationella kvoten.
I motion Jo415 (s) yrkas att den s.k. ålhuttningen åter blir tillåten.
Utskottets överväganden
Ansvarsfördelningen på fiskets område
Utskottet vill här i korthet redovisa några bestämmelser som anger hur
riksdagen delegerat beslutanderätten till regeringen och Fiskeriverket i olika
frågor angående fiskets reglering m.m.
I fiskelagen (1993:787) finns ett flertal paragrafer som delegerar
beslutandereätten på fiskets område. Enligt ett riksdagsbeslut hösten 1995 har
de viktigaste bemyndigandena samlats i 19 och 22-24 §§ fiskelagen
(1995/96:JoU5). Enligt 19 § får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter om fiskevården i fråga om bl.a.
1. vilken fisk som får fångas 2. användningen av fiskefartyg, fiskemetoder
eller fiskeredskap 3. fiske inom vissa områden eller för vissa ändamål 4.
användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan sprida sjukdomar.
Enligt 20 § fiskelagen får regeringen eller behörig myndighet meddela
föreskrifter om vilken hänsyn som vid fiske skall tas till naturvårdens
intressen samt om miljökonsekvensbeskrivningar för olika ändamål.
I 29 § fiskelagen finns bestämmelser som ger länsstyrelsen möjlighet att
ingripa mot vanskötsel av fisket i enskilt vatten. Begreppet vanskötsel
innefattar både fiske i alltför stor omfattning och underlåtenhet att fiska.
I förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen finns
ytterligare bestämmelser om bl.a. Fiskeriverkets kompetensområde, om
tillståndsprövning av fiskodling, utsättning och utplantering av fisk m.m. samt
om strukturåtgärder och statligt stöd till fiskerinäringen.
I lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken
finns bestämmelser som behövs för att denna politik skall kunna genomföras i
Sverige.
Lagen (1981:533) om fiskevårdsområden erbjuder möjligheter för
fiskerättsägare att ta ansvar för fiskevården i sådana inlandsvatten där
offentlig normgivning saknas.
Fiskeriverket har i sin författningssamling (FIFS) utfärdat ett stort antal
tillämpningsföreskrifter med stöd av 1994 års förordning om fisket m.m. Enligt
7 § i denna förordning får verket meddela föreskrifter om fiskevården inom det
geografiska område som utgörs av havet och kusterna samt i Vänern, Vättern,
Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland, till första definitiva
vandringshindret.
Hållbart fiske i Sverige
Under rubriken Hållbart fiske i Sverige redovisar regeringen uppgifter om
fiskets omfattning och samhällsekonomiska betydelse. Vidare görs en genomgång
av de miljöstörningar m.m. som utgör ett hot mot fisket som näring och mot den
biologiska mångfalden. I likhet med regeringen anser utskottet att det svenska
fisket skall bedrivas på ett hållbart sätt. Ett optimalt utnyttjande av
fiskbestånden skall nationellt uppnås genom att den biologiska mångfalden
säkerställs och att försiktighetsprincipen tillämpas. En angelägen uppgift är
att motverka de miljöstörningar som hotar fisket och påverkar
miljöförhållandena i hav, sjöar och vattendrag. Fiskeriverkets sektorsansvar
innebär att verket, inom ramen för sina befogenheter, skall verka för att
fisket minskar sina miljöeffekter. Utskottet vill här understryka att
Fiskeriverkets instruktion uttryckligen anger att myndigheten skall verka för
en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna på ett sätt som långsiktigt
medverkar till livsmedelsförsörjningen och vårt välstånd i övrigt. Myndigheten
skall i enlighet med sitt sektorsansvar för miljön och i samråd med
naturvårdsmyndigheterna verka för en biologisk mångfald och därmed för ett rikt
och varierat fiskbestånd. I Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald
finns en lång rad förslag och överväganden angående biologisk mångfald,
miljötillstånd och miljöeffekter inom fiskesektorn. Utskottet har inget
underlag som tyder på att just de problem som tas upp i motion Jo11 (v)
yrkandena 3 och 4 bör prioriteras framför andra miljöfrågor som är förknippade
med fisket. Frågan om avlägsnande av borttappade redskap (?spökfisket?) samt
utveckling av metoder för att finna sådana redskap ingår i Fiskeriverkets
aktionsplan. Utskottet förutsätter således att de i motionen angivna problemen
beaktas utan något särskilt uttalande av riksdagen. Detta torde ingå som ett
naturligt led i åtgärderna för ett hållbart fiske.
Utskottet anser inte heller att riksdagen har anledning att peka ut vissa
närmare angivna fiskarter som särskilt angelägna i bevarandearbetet. I
Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område redovisas
åtgärdsstrategier för sjöar och rinnande vatten, kustvatten och utsjövatten.
Strategierna syftar bl.a. till att bevara och förstärka biodiversiteten i olika
typer av vattenområden. Ett särskilt databaserat informationssystem ger verket
fortlöpande information om viktiga fiskarter. I likhet med regeringen anser
utskottet att aktionsplanen skall vara vägledande för det framtida arbetet med
att bevara den biologiska mångfalden på fiskets område. Regeringen har anfört
att frågor rörande selektiva fångstmetoder och förvaltningen av den vilda
Östersjölaxen samt åtgärder för att bevara malen och den svenska flodkräftan
bör prioriteras. Utskottet har ingen anledning att ifrågasätta denna bedömning.
Åtgärder för att bevara andra arter, t.ex. de som anges i motion Jo11, bör
givetvis övervägas inom ramen för den fortsatta verksamheten. I aktionsplanen
finns åtgärdsförslag om bl.a. nationell inventering av fisksamhällen, fiskarter
och fiskstammar m.m. Vidare skall reglering av fisket ske så att
fiskpopulationer bevaras, att uttaget ligger inom den maximala uthålliga
avkastningen och den genetiska variationen inte påverkas negativt.
I anslutning till yrkande 9 i motion Jo11 erinrar utskottet om att
fritidsfisket i stor utsträckning bedrivs som fritt handredskapsfiske enligt de
regler som infördes av riksdagen år 1985. Som framgår av redovisningen ovan har
regeringen och Fiskeriverket i fiskelagen erhållit de bemyndiganden som behövs
för att reglera fritidsfisket. Det bör påpekas att fritidsfisket är noggrant
reglerat i 1994 års förordning om fisket m.m. och i olika detaljföreskrifter
utfärdade av Fiskeriverket. I aktionsplanen finns dessutom redovisningar av
fritidsfiskets miljöeffekter. Vad särskilt gäller utsättning av fisk bör
påpekas att utsättning kräver tillstånd av länsstyrelsen enligt 16 § i
förordningen om fisket m.m. Fiskeriverket har utfärdat utförliga
detaljföreskrifter om odling, utplantering och flyttning av fisk (FIFS 1993:29
m.fl. författningar).
Utskottet delar motionärernas synpunkter så till vida att fritidsfisket kan
leda till ett alltför hårt fisketryck i vissa vatten, trots att fritidsfiskaren
inte har tillgång till yrkesfiskets tekniska resurser. Eftersom fisket ofta
inriktas på stora individer finns en risk för ett selektivt fiske på
snabbväxande individer. Utskottet utgår från att Fiskeriverket även i
fortsättningen uppmärksammar dessa problem.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo11 (v) yrkandena 5, 6 och 9.
Motionen är i huvudsak tillgodosedd med vad utskottet anfört ovan.
Utskottet avstyrker yrkande 1 i motion Jo16 (mp) om regionala gruppkvoter för
fisket. En grundläggande princip i svensk fiskeripolitik bör vara att
fiskeresurserna är tillgängliga för alla yrkesfiskare inom ramen för de
regleringar som i övrigt tillämpas på fiskets område i form av kvotsystem och
begränsning av fiskeansträngningarna m.m. Däremot instämmer utskottet i
motionärernas bedömning att utvecklingen mot ökande foderfiske bör motverkas
(yrkande 2). Utskottet har inhämtat att Fiskeriverket arbetar i samma riktning.
Inom verket har nyligen utarbetats en rapport om utvecklingsmöjligheterna för
det svenska Östersjöfisket. Bl.a. presenteras en möjlig utvecklingsväg där
visst fiske omstruktureras från ett riktat foderfiske till ett fiske i första
hand för humankonsumtion. Genom strukturmedel från EU har staten beviljat stöd
till uppförande av mottagningsanläggningar för konsumtionsfisk. I anslutning
till yrkande 3 i motionen erinrar utskottet om att regeringen i november 1996
tillsatte en utredning med uppgift att göra en översyn av den statliga
fiskeriadministrationen. Motion Jo16 avstyrks i den mån den ej tillgodosetts
genom det anförda.
Med hänvisning till den ovannämnda utredningen avstyrks även motion Jo408
(s).
Utskottet avstyrker motionerna Jo402 (c) om förbud mot gäddfiske och Jo415
(s) om s.k. ålhuttning. Också i dessa frågor har riksdagen delegerat
beslutanderätten till regeringen respektive Fiskeriverket.
Utskottet avstyrker vidare motion Jo417 (s) om undantag för mindre fartyg
från kvotsystemet. Med hänsyn till Fiskeriverkets ansvar för fördelningen av
fiskeresurser på grund av nationella och internationella åtaganden kan verket
givetvis inte avhända sig de kontrollmöjligheter som kvotsystemet ger.
I anslutning till motion Jo416 (m) om fisket längs Gästrike- och
Hälsingekusten bör framhållas att fisket i norra Sverige har goda möjligheter
till en positiv utveckling genom bl.a. fördelningen av laxkvoter (se avsnittet
om Östersjölaxen) och de stödformer som är tillgängliga på grund av EU-
medlemskapet. Inom den angivna regionen finns möjligheter att erhålla såväl 5a-
som 5b-stöd. Vidare har på initiativ av EU-parlamentet införts ett särskilt
stöd för småskaligt kustnära fiske. Motionen bör med det anförda lämnas utan
vidare åtgärd.
Biologisk mångfald på fiskets område m.m.
Utskottet kan i huvudsak instämma i vad som anförs i motion Jo14 (kd) om
försiktighet med inplantering av främmande arter och behovet av skydd för
viktiga lokaler med unika fiskstammar och av marina skyddsområden (yrkandena
8-10). Åtgärder av detta slag ingår som ett naturligt led i arbetet för en
bevarad och förstärkt biologisk mångfald och har särskilt beaktats i
Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald. Frågorna har för övrigt
också behandlats relativt nyligen i utskottets betänkande 1996/97:JoU15 om
skydd av hotade arter och aktionsplaner för biologisk mångfald. Betänkandet
innehåller bl.a. överväganden angående åtgärder på ekosystemnivå, marina
reservat, åtgärder mot introduktion av främmande arter i havsmiljön och
åtgärder för att bevara arter och genetisk variation (s. 29 f.).
Naturvårdsverket har fått i uppdrag att i samråd med Fiskeriverket aktualisera
och komplettera utredningen Marina reservat i Sverige såvitt avser skyddsvärda
marina områden. I fiskelagen har införts en bestämmelse som gör det möjligt att
kräva miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om fiskemetoder och utsättande av
fiskarter (20 §). Frågor om utsättning m.m. regleras dessutom utförligt i
Fiskeriverkets föreskrifter om odling, utplantering och flyttning av fisk (FIFS
1993:29).
Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo14 (kd) yrkandena 8-10. Motionen
är som framgår ovan i huvudsak tillgodosedd i dessa delar.
Kalkning
I anslutning till yrkande 2 i motion Jo14 får utskottet anföra följande: Det
framgår av bl.a. Fiskeriverkets aktionsplan att försurningen medför en generell
minskning av artrikedomen inom alla större grupper av växter och djur. I de
allra suraste vattnen är fiskfaunan helt utslagen. Under de senaste decennierna
har åtskilliga försurade vatten åtminstone tillfälligt återställts genom
kalkning. För fiskets del är kalkningseffekterna positiva. Frågor om anslag
till kalkning för i första hand budgetåret 1998 behandlas i utskottets
betänkande 1997/98:JoU2 (utgiftsområde 20, anslaget A 3 Bidrag till
kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag). Utskottet vill i anslutning till
motion Jo14 instämma i motionärernas mer övergripande bedömning att kalkning
och åtgärder för att minska övergödning av sjöar m.m. är exempel på åtgärder
som måste fortgå i oförminskad omfattning. Regeringen bör i budgetpropositionen
för år 1999 lägga fram förslag om medelstilldelning till kalkning som innebär
att verksamheten kan fortgå i oförminskad omfattning i de sjöar och vattendrag
som är av betydelse för fisket och den biologiska mångfalden. Detta bör
riksdagen, med anledning av motion Jo14 (kd) yrkande 2, som sin mening ge
regeringen till känna.
Fiskevård m.m.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns ett behov av kraftfulla
åtgärder på fiskevårdens område. Fiskevårdsarbetet syftar till en god miljö,
effektiv användning av resurserna och en hållbar försörjning. Ekosystemen skall
brukas på ett sätt som varken hotar deras långsiktiga produktionsförmåga eller
den biologiska mångfalden. En allmän fiskevård främjar ett kollektivt intresse
som en del i ansträngningarna för att åstadkomma ett ekologiskt hållbart
samhälle. Riksdagen har uppdragit åt regeringen att lägga fram förslag om hur
fiskevården skall finansieras (1995/96:JoU4). I budgetpropositionen för år 1998
föreslår regeringen en kraftfull satsning på fiskevården genom att anslaget C 4
Fiskevård höjs till 20 miljoner kronor. Frågan om anslagstilldelning behandlas
i utskottets betänkande 1997/98:JoU1. Genom den föreslagna förstärkningen av
fiskevårdsarbetet möjliggörs angelägna åtgärder såsom utsättning av viktiga
fiskarter, insatser för hotade arter, biotopvård, bildande av fiskevårdsområden
och åtgärder för att främja tillsynen. Satsningen skall inriktas mot
fiskevårdsåtgärder främst i kustområdena och de stora sjöarna med allmänt
vatten och fritt handredskapsfiske. Det innebär givetvis inte att sådana
satsningar som anges i motion Jo11 (v) yrkande 7 är uteslutna. Motionen
avstyrks i denna del.
Utskottet anser inte att det finns behov av ytterligare utredningar rörande
fiskevården enligt motionerna Jo11 (v) yrkande 10, Jo407 (kd) yrkande 1 och
Jo413 (mp) yrkande 2. Frågan har belysts på ett genomgripande sätt bl.a. i
samband med att regeringen år 1995 framlade ett förslag om en allmän
fiskevårdsavgift. Vidare görs fortlöpande utvärderingar av fiskevården och
därmed sammanhängande frågor av Fiskeriverket. Inom ramen för ett databaserat
informationssystem, RASKA, (resursöversikter över sötvattenfisk inklusive
katadroma och anadroma arter) får verket regelbunden information om
fiskbestånden m.m.
När det gäller s.k. 5b-stöd inom fiskesektorn erinrar utskottet om att
Sverige har fått fem geografiskt avgränsade områden godkända som 5b-regioner.
Inom varje område finns en regional beslutsgrupp som prövar ansökningarna om
stöd. För t.ex. området Västra Sverige finns åtgärdsprogram för fiske och
marina verksamheter. Inom andra områden finns stödmöjligheter för t.ex.
sportfiskeinsatser, biotopvård, utnyttjande av vattendrag och
kustvattenområden, turismåtgärder m.m. Eftersom frågan om stöd aktualiseras
först efter ansökan från enskilda fysiska och juridiska personer anser
utskottet inte att riksdagen bör göra något uttalande i enlighet med motion
Jo14 (kd) yrkande 1.
Frågan om omprövning av vattendomar regleras främst i 9 kap. och 15 kap.
vattenlagen. Också dessa frågor beaktas av Fiskeriverket i dess löpande arbete
och i aktionsplanen. Bland åtgärdsförslagen ingår dels inventering av
vandringshinder, dels omprövning av vattendomar för att garantera
minimitappning på en för fisken acceptabel nivå och förbättring av miljön i
reglerade vattendrag. Villkoren för ett tillstånd enligt vattenlagen kan under
de förutsättningar som anges i 15 kap. omprövas för att tillgodose vissa
allmänna intressen, däribland fisket. Möjligheten att föreskriva ändrade eller
nya villkor är begränsad med hänsyn till bl.a. regler om tillståndsbeslutens
rätts-kraft och rätten för tillståndshavaren att erhålla ersättning om
omprövningen innebär förlust av produktionsvärde m.m. över en viss nivå (se 15
kap. 3 § och 9 kap. 14 § vattenlagen). Ett uttalande av riksdagen bör av
formella skäl inte innebära att omprövningen skall resultera i viss
minimitappning eller liknande, eftersom frågorna måste prövas i ett
rättskipningsförfarande enligt de regler som i korthet angetts ovan. Utskottet
avstyrker yrkande 3 i kd-motionen.
Utskottet ser för sin del inga fördelar med att lagen om vattenförbund
inarbetas i anläggningslagen enligt yrkande 11 i motion Jo14 (kd). Motionen
avstyrks i denna del.
I samband med fördelningen av fiskevårdsmedel samråder Fiskeriverket
regelmässigt med olika företrädare för yrkesfisket och fritidsfisket m.fl.
Utskottet avstyrker yrkande 3 i motion Jo413 (mp) om inrättande av ett särskilt
fiskevårdsråd.
Den fråga som tas upp i motion Jo405 (m) yrkande 6 (bildande av
fiskevårdsområden i frifiskevatten) har behandlats relativt nyligen i
betänkande 1996/97:JoU18. Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker
motionen i denna del.
I anslutning till yrkande 7 i samma motion bör framhållas att utskottet delar
motionärernas allmänna bedömning att utsättning av fisk har stora positiva
effekter både för yrkesfisket och för fritidsfisket. Det gäller framför allt
utsättning av sådana arter som ål, lax, gös och havsöring. I andra fall kan
restaurering av biotoper vara väl så effektiva åtgärder. Hittills har
utsättning av fisk finansierats med både fiskevårdsmedel och återstående
prisregleringsmedel. Genom förslaget om utökade resurser för fiskevård skapas
ytterligare möjligheter på detta område. Motionärernas önskemål bör kunna
tillgodoses inom ramen för det förstärkta fiskevårdsanslaget.
Utskottet avstyrker motion Jo407 (kd) yrkandena 2 och 3. Frågor om lokala och
regionala projekt inom fiske och turism bör bedömas av de myndigheter som
ansvarar för fördelning av strukturstöd och regional utveckling.
Östersjölaxen
Propositionen
Genomförandet av den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen, som
antagits av Fiskerikommissionen för Östersjön, bör prioriteras. Sverige skall
aktivt verka för att minska fisket efter hotade naturliga laxbestånd. Därvid
bör särskilt eftersträvas att fiskemönstret riktas mot fiske efter odlad lax
samtidigt som de naturliga laxbestånden skyddas. Vidare skall Sverige verka för
en internationell reglering av utsättning av lax.
Motionerna
Enligt motion Jo11 (v) yrkande 8 bör den tillåtna längden för drivgarn i
Östersjön begränsas till högst 2,5 km. Liknande yrkanden framförs i motion Jo15
(mp), där en ensidig svensk begränsning förordas. Sverige bör vidare inom EU
och Fiskerikommissionen verka för en drivgarnslängd om högst 2,5 km. I samma
motion förordas att Sverige upphör med fiske på blandade bestånd av lax i
tillväxtområdena i Östersjön och att Sverige går före för att få detta fiske
att upphöra.
Enligt motion Jo403 (m) bör fredningstider och förbud inte ensidigt drabba
yrkesfiskarna i norra Sverige. Motionärerna yrkar att regeringen ersätter
berörda fiskare för de förluster som uppstått till följd av regleringen av
laxfisket. I motion Jo405 (m) yrkande 9 föreslås ett uttalande om vildlaxen.
Det är av största vikt att både det yrkesmässiga och fritids- och turistfisket
kan fortgå samtidigt i de norra och södra länen. Om inskränkningar är
nödvändiga måste de utformas rättvist mellan olika kuststräckor. I motion
Jo410 (s) föreslås totalt förbud mot användning av drivgarn i Östersjön. I
motion Jo411 (s) anförs att det krävs snabba och kraftfulla åtgärder för att
rädda den vilda laxstammen. En så stor del som möjligt av den svenska kvoten
måste överföras till kustområden där fångsten av naturlax är mycket låg.
Utskottets överväganden
Som framhålls i propositionen bör genomförandet av den internationella
aktionsplanen för Östersjölaxen prioriteras. Aktionsplanen är av avgörande
betydelse för nationellt skyddsvärda laxbestånd. Sverige har ett särskilt
ansvar för naturlaxstammarna eftersom de flesta kvarvarande naturliga
laxbestånden i Östersjöområdet leker i svenska vattendrag. Fiskeriverket kommer
att ges i uppdrag att utreda och lämna förslag till regeringen om och hur en
begränsning av fisket efter vildlax kan genomföras. Ett ytterligare led i
bevarandearbetet är att säkerställa genproduktionen för de vilda laxstammarna.
Fiskeriverket skall utreda och lämna förslag om den framtida driften av
genbanken för lax i syfte att uppnå en kostnadseffektiv lösning.
Den internationella aktionsplanen har utarbetats av en arbetsgrupp under
Fiskerikommissionen för Östersjön. I planen anges bl.a. att senast år 2010
skall minst 50 % av den potentiella produktionen av vild lax vara återuppbyggd
inom genetiskt säkra gränser i varje enskild älv för att uppnå en bättre
biologisk balans mellan odlad och vild lax. Fiskeriverket har inrättat en
nationell arbetsgrupp för att genomföra de åtgärder som enligt aktionsplanen
behövs för att rädda laxstammarna. Andra åtgärder inkluderar ökad fredning av
hotade bestånd, återställande av reproduktionsområden, byggande av nya
fiskvägar vid vandringshinder, förstärkningsutsättningar,
beståndsundersökningar, märkning av odlad lax samt etablering och drift av
referensälvar.
Regeringen understryker att regleringen av fisket efter lax är och förblir en
svår fråga. Problemen kan inte enbart lösas genom beslut om en mycket låg total
tillåten fångstmängd, eftersom det då bildas ett stort överskott av odlad lax i
de utbyggda älvarna. Ett visst fisketryck måste därför upprätthållas. Utskottet
har inget underlag för att göra en annan bedömning än regeringen i denna fråga
och är därmed inte berett att föreslå så långtgående åtgärder som anges i
motion Jo15 (mp) yrkandena 3 och 4. I enlighet med regeringens överväganden bör
det ankomma på Fiskeriverket att lämna förslag om hur en begränsning av fisket
efter vildlax kan genomföras nationellt.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Jo15 (mp) yrkandena 3 och 4 samt
Jo411 (s).
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna Jo 11 (v), Jo15 (mp) och
Jo410 (s) om problemen med långa drivgarn i Östersjöfisket. Regeringen
framhåller att denna fiskemetod bör särskilt uppmärksammas och aviserar ett
uppdrag till Fiskeriverket att sammanfatta och redovisa de studier som gjorts i
syfte att belysa drivgarnsfiskets effekter på marina arter i Östersjön.
Utskottet anser för sin del att drivgarnsfisket så som det bedrivs i Östersjön
kan utgöra ett hot mot den biologiska mångfalden. Innan ett slutligt
ställningstagande om en begränsning eller upphörande av drivgarnsfisket tas bör
resultatet av Fiskeriverkets redovisning avvaktas. I detta sammanhang skall
även de internationella undersökningarna som gjorts för att belysa
drivgarnsfiskets effekter på marina arter i Östersjön beaktas. Med det anförda
bör motionerna Jo11 (v) yrkande 8, Jo15 (mp) yrkandena 1 och 2 och Jo410 (s)
anses i huvudsak tillgodosedda.
I anslutning till motion Jo403 (m) om laxfisket i norra Sverige hänvisar
utskottet till redovisningen ovan under rubriken Ansvarsfördelningen på fiskets
område. I enlighet med 1993 års riksdagsbeslut om fiskelagstiftningen m.m. har
Fiskeriverket erhållit bemyndigande att meddela detaljföreskrifter för fisket i
havet, längs kusterna och i de stora sjöarna upp till första definitiva
vandringshindret. Det bör tilläggas att Fiskeriverket vid fördelningen av den
svenska laxkvoten för år 1997 har avsatt 40 % för fisket längs Norrlandskusten,
där s.k. terminalfiskeområden inrättats utanför de utbyggda älvarna i
Bottenviken (se prop. s. 30). För år 1998 har verket fattat ett principbeslut
om att kvotfördelningen skall vara 50/50 mellan norra och södra Sverige. I
övrigt kan motionen enklast besvaras på det sättet att Fiskeriverkets reglering
av laxfisket inte innebär att yrkesfiskarna i norra Sverige drabbas ensidigt.
Dessutom innebär Sveriges åtaganden inom den gemensamma fiskeripolitiken, som
bl.a. grundas på biologiska bedömningar, att nationella regleringar av
laxfisket ej kan undvikas. Med det anförda får motion Jo403 (m) yrkande 1 anses
tillgodosedd.
Beträffande yrkande 2 i samma motion om statlig ersättning till berörda
fiskare erinrar utskottet om att den svenska rättsordningen i princip inte ger
möjlighet till skadestånd i samband med myndighetsutövning, såvida inte fel
eller försummelse kan påvisas från statens sida (3 kap. 2 § skadeståndslagen).
Motionen avstyrks även i denna del.
Utskottet föreslår ej heller någon särskild åtgärd med anledning av motion
Jo405 (m) yrkande 9. De frågor som tas upp i motionen ligger inom ramen för
Fiskeriverkets uppdrag i fråga om det nationella genomförandet av aktionsplanen
för Östersjölaxen.
Vattenbruk
Motionerna
I motion Jo412 (fp) diskuteras konkurrensförhållandena för svenskt vattenbruk.
Bl.a. anförs att verksamheten är kapitalintensiv och att lånemöjligheterna
måste förbättras. Motion Jo414 (v) tar upp behovet av en nationell miljöpolicy
för vattenbruket, användningen av kemikalier och antibiotika i fiskodlingar,
behovet av forskning och utveckling m.m. Fiskeriverket bör ges i uppdrag att
undersöka förutsättningarna för vattenbruk i regleringsmagasin (yrkandena 1-5).
I motion Jo536 (mp) yrkande 7 framförs liknande synpunkter angående
fiskodlingarnas negativa effekter på miljön m.m. Även fiskproduktion måste
bedrivas på ett ekologiskt rimligt sätt, och det måste sättas klara gränser för
modernt vattenbruk.
Utskottets överväganden
Utskottet hänvisar till att propositionen innehåller vissa uppgifter om
vattenbrukets omfattning och betydelse från sysselsättningssynpunkt (prop. s.
20). Bl.a. anförs att vattenbruket sysselsätter ca 1 000 personer och att
produktionen år 1995 uppgick till ca 7 500 ton, varav 6 000 ton fisk och 1 500
ton blötdjur och kräftor. Odling av fisk påverkar miljön genom att verksamheten
kan bidra till övergödning av vattenområden. Vidare kan miljön påverkas genom
risken för spridning av sjukdomar eller fiskparasiter liksom bruk av mediciner
och andra kemikalier.
Utskottet erinrar om att större odlingar av fisk är tillstånds- eller
anmälningspliktiga enligt miljöskyddslagen. Vidare prövas anläggningarna av
länsstyrelsen enligt bestämmelser i 1994 års förordning om fisket m.m. Vid
tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen görs bedömningar om eventuell
miljöbelastning. Fiskeriverket och Jordbruksverket har utfärdat utförliga
detaljföreskrifter om bl.a. obligatorisk hälsoövervakning av odlad fisk.
Statens naturvårdsverk har givit ut ett omfattande material med information
samt råd och anvisningar för fiskodlingar (Allmänna råd 1993:10). I de allmänna
råden finns anvisningar om fisksjukdomar, medicinering och karenstider,
livsmedelshygien, naturvård, miljöskydd, närsalter, syreförbrukning, kemikalier
och antibiotika, reningsteknik, slamhantering m.m.
Härutöver vill utskottet tillägga att SLU i samarbete med Fiskeriverket
genomför en utredning av vattenbrukets miljöeffekter, som skall avslutas under
år 1999.
Det anförda innebär inte att utskottet ställer sig avvisande till önskemålen
om en nationell miljöpolicy för vattenbruket. Tvärtom kan utskottet till stor
del instämma i vad som anförs i motionerna Jo414 (v) yrkande 3 och i viss mån
även Jo536 (mp) yrkande 7 om behovet av en samlad och väl genomarbetad politik
när det gäller det moderna vattenbrukets miljöeffekter och kemikalieanvändning.
Den utredning om vattenbrukets miljöeffekter som nu pågår bör kunna utgöra en
god grund för ett sådant ställningstagande. Utskottet utgår från att regeringen
noggrant överväger dessa frågor när resultatet av utredningen föreligger och
att utskottet på lämpligt sätt informeras om dessa överväganden. Med det
anförda bör motionsyrkandena tills vidare lämnas utan åtgärd.
Yrkandena 1, 2 och 4 i motion Jo414 (v) har nära samband med de miljöfrågor
m.m. som utskottet berört ovan. Behovet av forskning och utveckling inom
vattenbruk bör i första hand bedömas av de forsknings- och högskoleorgan som av
riksdagen erhållit befogenhet att göra prioriteringar mellan olika ändamål inom
forskningen. Som framgår av propositionen (s. 24) har Fiskeriutredningen till
uppgift att utreda en mer effektiv forsknings- och utvecklingsverksamhet på
fiskets område. Regeringen har för avsikt att återkomma i ämnet när
utredningens förslag föreligger. Motionsyrkandena bör i avvaktan på fortsatta
överväganden lämnas utan vidare åtgärd.
I anslutning till yrkande 5 i motion Jo414 (v) erinrar utskottet om att
regleringsmagasinen utgörs av enskilt vatten, där ägarna eller
fiskerättshavarna själva beslutar om eventuella fiskevårdande åtgärder.
Utskottet har givetvis ingen invändning mot att Fiskeriverket undersöker
möjligheterna att utnyttja regleringsmagasinen för fiskodling m.m.
Fiskeriverket har av regeringen fått i uppdrag att redovisa hur
vattenavgiftsmedlen kan utnyttjas på ett bättre sätt. I verkets aktionsplan
ingår dessutom inventering av vandringshinder, omprövning av vattendomar,
förbättring av miljön i reglerade vattendrag och inventering av skadade
vattendrag och sjöar som lämpar sig för återställning. De frågor som tas upp i
motionen kommer således att behandlas i dessa sammanhang. Motionen torde i
denna del bli tillgodosedd utan något riksdagsuttalande.
Motion Jo412 (fp) innebär i korthet att lånemöjligheterna för vattenbruket
bör förbättras för att näringens möjligheter att skapa sysselsättning skall
kunna tillvaratas. Enligt vad utskottet erfarit är det, i synnerhet med nu
rådande ränteläge, inte i första hand bristande lånemöjligheter som begränsar
utvecklingen av vattenbruket. Inom ramen för EG:s strukturstöd finns möjlighet
att erhålla stöd för bl.a. fiskodlingsföretag och utvecklingsprojekt som rör
fiskeutrustning eller vattenbruk. Beträffande lånegarantier gäller numera att
sådant stöd endast lämnas till inköp av begagnat fiskefartyg i vissa fall (se
FIFS 1997:27). Utskottet är inte berett att förorda att systemet med
lånegarantier för investeringar inom vattenbruket återinförs. Motionen
avstyrks.
Ersättning för skadade redskap
Utskottets överväganden
Fyra motioner tar upp frågan om ett ersättningssystem för fiskare som drabbas
av skador på redskap m.m. när de kommer i kontakt med miljöfarligt avfall som
dumpats i havet. Dessa är motionerna Jo401 (kd), Jo404 (fp), Jo733 (m) och
Sk736 (c) yrkande 2. Frågan behandlades senast i utskottets betänkande
1996/97:JoU18 (s. 11). Enligt uppgift från Jordbruksdepartementet är frågan
alltjämt under beredning. Utskottet anser det angeläget att ersättningsfrågan
får en tillfredsställande lösning inom en snar framtid. Utskottet förutsätter
att regeringen tar upp frågan för slutlig behandling och därvid beaktar
synpunkterna i ovan angivna motioner. För närvarande är utskottet inte berett
att föreslå något ytterligare uttalande med anledning av berörda motioner.
Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik m.m.
Propositionen
Det avsnitt i propositionen som berör jordbruket inleds med regeringens
bedömningar angående jordbrukets globala miljöfrågor. Regeringen anser bl.a.
att Sverige skall bidra till ökad livsmedelssäkerhet i världen och till
tryggandet av livsmedelsförsörjningen för världens växande befolkning.
Regeringen verkar aktivt för att EG:s gemensamma jordbrukspolitik förändras så
att subventioneringen av jordbruksproduktionen och särskilt livsmedelsexporten
kraftigt reduceras.
Under rubriken Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik anförs att denna
politik bör förändras i syfte att miljöanpassa jordbruket i större
utsträckning. Den bör tillföras ett miljömål jämställt med dess övriga mål.
Utgångspunkten för Sveriges agerande inom EU är att politiken i ökad
utsträckning skall baseras på konsument- och miljöhänsyn. Detta gäller såväl
marknadsregleringarna som gemenskapens regelverk rörande jordbrukets
miljöfrågor. I de fall konsumenternas efterfrågan gäller kollektiva nyttigheter
är offentliga insatser befogade. Generella aktsamhetskrav inom ramen för
principen att förorenaren betalar skall även omfatta jordbruksproduktionen. Det
är angeläget att Sverige inom EU arbetar för en hög gemensam nivå för
jordbrukets miljöansvar.
Motionerna
I motion Jo12 (c) yrkande 1 anges utförligt ett antal utgångspunkter för
reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna bör bl.a. grundas på
att behoven av livsmedel och andra nyttigheter från jordbruket ökar hos en
växande världsbefolkning. Världens befolkning kommer att fördubblas inom en
inte alltför avlägsen framtid. Den beslutade östutvidgningen innebär ett
viktigt steg i enandet av Europa. Fokuseringen på kretslopp och skapandet av
ett biosamhälle innebär nya krav på jordbruket och även nya möjligheter.
Jordbrukets positiva miljöeffekter måste få ökat stöd. Jordbrukspolitiken skall
även i fortsättningen vara gemensam. Europa måste ta till vara sina goda
möjligheter att producera livsmedel inte endast för egna behov utan även för en
växande världsbefolkning.
I motion Jo18 (v) anförs att svenska stödinsatser i Östersjöområdet bör bidra
till att utveckla jordbruksmetoder som är ekologiskt hållbara (yrkande 1).
Djurskyddsfrågorna bör vara en av utgångspunkterna för Sveriges agerande i EU
(yrkande 2). Resultatet av de resurser Sverige bidragit med i Östersjöområdet
bör utvärderas och redovisas för riksdagen (yrkande 3). Sverige bör verka för
ökad regional självförsörjning och minskade transporter inom EU (yrkande 5).
Kollektiva nyttigheter måste värderas utifrån ett bredare perspektiv än
konsumenternas efterfrågan (yrkande 4).
Miljöpartiet återger i motion Jo17 sin reservation till utredningen Mat och
miljö - svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden. Yrkande 1 i motionen
torde innebära att riksdagen bör göra ett tillkännagivande med utgångspunkt i
denna reservation.
Enligt motion Jo218 (m) yrkande 7 bör Sverige arbeta för att de höga
djurskyddskrav som gäller i vårt land införs även i övriga EU-länder. I yrkande
9 anförs bl.a. att EU:s jordbrukspolitik bör avregleras och marknadsanpassas.
Det är viktigt att primärproduktion och industri finns kvar efter en reform och
kan dra nytta av den öppnade världsmarknaden. EU:s livsmedelsförsörjning får
inte riskeras. CAP skall i första hand och primärt omfatta
livsmedelsproduktionen. Självklart skall jordbruket bedrivas inom ramen för en
hållbar utveckling och omfattas av samma miljöhänsyn som andra verksamheter.
Enligt motion Jo229 (m) yrkande 1 bör de sammantagna ekonomiska villkoren för
lantbruket vara jämförbara med konkurrentländernas.
I kd-motionerna Jo226 yrkande 1, Jo230 yrkandena 2, 3 och 5 och K715 yrkande
9 framförs synpunkter angående reformeringen av den gemensamma
jordbrukspolitiken, det globala perspektivet i livsmedelsförsörjningen m.m.
Tydliga målsättningar för omställning av jordbruksproduktion till mer
miljövänliga metoder och till ekologisk produktion bör fastställas på europeisk
nivå. En radikal avreglering är nödvändig, med ökande marknadsorientering. Det
är dock lika nödvändigt att Sverige hävdar att vi långsiktigt skall ha en egen
produktion som täcker vårt behov av baslivsmedel och att vi bör ta ett
delansvar för bristsituationer i världen. Jordbruksnäringen bör ses som en del
av den inre marknaden, där konkurrens på lika villkor skall råda. Sverige bör
vara starkt pådrivande för ökade djurskyddskrav.
Enligt motion Jo239 (fp) bör Sverige i EU verka för att separata miljömål för
jordbruket skapas. Det är viktigt att utreda vilka miljöeffekter och
miljökostnader som kan kopplas till jordbruket. En expertgrupp bör sammankallas
för detta ändamål. Det behövs definierade miniminivåer för tillåten
miljöbelastning inom EU. Sverige bör i EU verka för en ökad konkurrens inom
livsmedels- och distributionsbranscherna (yrkandena 1-4). Enligt motion U505
(fp) yrkande 7 kan dagens regler om jordbruks- och regionalpolitik försvåra
östutvidgningen. Bl.a. av den anledningen är det viktigt att avreglera
jordbruket.
Utskottets överväganden
Utskottet delar i allt väsentligt regeringens bedömningar angående behovet av
förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU. En viktig
utgångspunkt bör vara att politiken i ökad utsträckning skall baseras på
konsument- och miljöhänsyn. Det gäller såväl marknadsregleringarna som
gemenskapens regelverk rörande jordbrukets miljöfrågor. Som framgår av
propositionen är syftet bl.a. att stärka den europeiska livsmedelsproduktionens
konkurrenskraft på den internationella världsmarknaden. En förändring av
jordbrukspolitiken till ökad miljöhänsyn måste genomföras för att skapa
förutsättningar för utveckling av långsiktigt hållbara produktionssystem.
Jordbrukets positiva miljöeffekter skall förstärkas och de negativa effekterna
minimeras. Sverige driver alltjämt frågan att artikel 39 i EG-fördraget skall
kompletteras med ett miljömål jämställt med övriga mål i jordbrukspolitiken.
Principen om att förorenaren betalar bör gälla även inom jordbrukspolitiken.
För att motverka en ojämlik konkurrenssituation är det angeläget att basnivån
för miljöhänsyn är likartad inom EU.
Utskottet vill erinra om att riksdagen nyligen behandlat ett antal motioner
om den gemensamma jordbrukspolitiken (1997/98:JoU3, riksdagsbeslut den 9
oktober 1997). Vidare har i propositionen aviserats att regeringen under våren
1998 återkommer till riksdagen i fråga om de svenska utgångspunkterna inför
reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Härvid hänvisar regeringen
till Komicapkommitténs betänkande Mat och miljö (SOU 1997:102), som
remissbehandlas under hösten 1997. I sammanhanget vill utskottet dessutom
hänvisa till det betänkande som nyligen publicerats angående EU:s
jordbrukspolitik och östutvidgning (SOU 1997:150). Betänkandet innehåller bl.a.
en konsekvensanalys för Sverige och unionen som helhet av östutvidgningen.
Det anförda innebär att utskottet ser det nu aktuella avsnittet i
propositionen som en mer förberedande och övergripande redovisning från
regeringens sida angående CAP-reformen och att ett underlag för fortsatta
ställningstaganden kommer att presenteras senare under detta riksmöte. Detta
innebär samtidigt att utskottet nu inte har anledning att gå närmare in på
samtliga de motioner som väckts i denna fråga. Flertalet av de aktuella
motionerna innehåller ganska allmänt hållna synpunkter på hur reformarbetet bör
utformas och bedrivas, och utskottet delar i stor utsträckning de bedömningar
som görs i motionerna. Ett exempel på detta är c-motionen Jo12, där
motionärerna bl.a. lyfter fram de globala försörjningsfrågorna som en
utgångspunkt för EU-arbetet. Utskottet delar härvidlag regeringens och
motionärernas uppfattning att Sverige bör bidra till ökad livsmedelssäkerhet i
världen och till tryggandet av livsmedelsförsörjningen för världens växande
befolkning i enlighet med rekommendationerna i aktionsplanen från 1996 års
livsmedels-toppmöte i Rom. Utskottet hänvisar i detta avseende till regeringens
bedömningar under rubriken Jordbrukets globala miljöfrågor (prop. s. 34). Dessa
frågor har också tagits upp i Komicapkommitténs betänkande Mat och miljö, med
utgångspunkt i en expertrapport om EU:s jordbrukspolitik och den globala
livsmedelsförsörjningen (SOU 1997:26). Utskottet anser det för sin del
angeläget att de globala försörjningsfrågorna beaktas i det fortsatta
reformarbetet. Med det anförda tillgodoses i första hand motionerna Jo12 (c)
yrkande 1 och Jo230 (kd) yrkande 2.
Också i övrigt är motionerna helt eller delvis tillgodosedda genom
regeringens överväganden i propositionen. Det gäller bl.a. motionerna Jo218
(m) yrkande 9, Jo226 (kd) yrkande 1, Jo229 (m) yrkande 1, Jo230 (kd) yrkandena
3 och 5, Jo239 (fp) yrkande 4, U505 (fp) yrkande 7 och K715 (kd) yrkande 9.
Motionerna bör inte föranleda någon ytterligare åtgärd i detta sammanhang. Som
utskottet nyss anfört får riksdagen tillfälle att återkomma till dessa frågor
under våren 1998.
Som utskottet tidigare anfört delar utskottet uppfattningen att
djurskyddsfrågorna kräver särskild uppmärksamhet i reformarbetet. Det
överensstämmer också med Komicapkommitténs förslag. Frågan har nyligen
behandlats i riksdagen i anslutning till utskottets betänkande 1997/98:JoU3.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna Jo18 (v) yrkande 2 och Jo218
(m) yrkande 7 och utgår från att motionärernas synpunkter beaktas i det
fortsatta arbetet.
Utskottet anser också, i likhet med vad som anförs i motion Jo18 (v) yrkande
4, att kollektiva nyttigheter bör värderas utifrån ett vidare perspektiv än
konsumenternas efterfrågan. Det framgår av regeringens allmänna överväganden
att jordbrukets miljötjänster är motiverade av såväl konsumenternas som
samhällets efterfrågan. Regeringens förslag om miljöersättningsprogrammet kan
ses som ett uttryck för att jordbrukets miljötjänster är av stort värde från
både allmän och enskild synpunkt. Frågan gäller närmast formuleringen av vilka
motiv som kan föreligga för att främja s.k. kollektiva nyttigheter, och
motionen kan knappast läggas till grund för ett yrkande om konkreta och
verkställbara åtgärder från regeringens sida. Motionen får anses tillgodosedd
med vad utskottet anfört.
I anslutning till motion Jo18 (v) yrkandena 1 och 3 får utskottet anföra
följande. Utskottet utgår från att Sveriges stödinsatser i Central- och
Östeuropa så långt det är möjligt bygger på principerna om ett långsiktigt
hållbart resursutnyttjande. I ett avsnitt om miljöfrågorna i Sveriges
närområde (prop. s. 38) anför regeringen att i detta område bör tyngdpunkten
främst ligga på insatser för miljön inom Östersjöregionen, där jordbrukets
miljöpåverkan är av betydelse. Som framgår av redovisningen har miljöarbetetet
i Sveriges närområde för att minska den negativa påverkan på marina miljöer
kraftigt ökat under de senaste decennierna. Sverige har på jordbrukets område
bidragit till aktionsprogrammet för Östersjön inom HELCOM:s ansvarsområde. År
1993 erhöll SLU 25 miljoner kronor för att under perioden 1994- 1997
tillsammans med olika organisationer verka för att föra ut kunskap om
möjligheterna att reducera jordbrukets negativa miljöeffekter i de baltiska
staterna, Polen och Ryssland. Också i budgetpropositionen, utgiftsområde 7,
redovisas det svenska arbetet på att stödja en miljömässigt hållbar utveckling
i Central- och Östeuropa. Miljöinsatser inom jordbruksområdet har hög
prioritet. Under anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa anförs att
en oberoende utvärdering av verksamheten skall genomföras och presenteras i
november 1997 (utg.omr. 7 volym 4 s. 76). Också i övrigt ligger regeringens
synpunkter väl i linje med motion Jo18 (v). Yrkandena 1 och 3 i motionen får
anses tillgodosedda med det anförda.
I EU:s femte miljöhandlingsprogram framhålls utvecklingen på transportområdet
som särskilt oroande. Huvudinriktningen för Sveriges arbete med trafik- och
miljöfrågorna i EU är att medverka till utvecklingen av ett mera miljöanpassat
transportsystem i Europa. Med hänvisning härtill avstyrks motion Jo18 (v)
yrkande 5.
Utskottet avstyrker motion Jo17 (mp) yrkande 1, i den mån motionen innebär
att Miljöpartiets reservation till betänkande SOU 1997:102 skall läggas till
grund för det fortsatta arbetet på en CAP-reform.
I ett avsnitt om uppföljning och utvärdering anför regeringen att det finns
svårigheter att renodla jordbrukets effekter på miljön från andra
påverkansfaktorer. Förslag till uppföljning och utvärdering av den gemensamma
jordbrukspolitikens miljöeffekter har lämnats till regeringen av
Jordbruksverket i samråd med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet.
Regeringen anser att miljöersättningsprogrammets tillämpning, genomförande,
effektivitet och kvalitativa måluppfyllelse bör särskilt uppmärksammas i
utvärderingsarbetet. Miljöindikatorer som ett hjälpmedel i uppföljningsarbetet
bör vidareutvecklas. Utskottet utgår från att de frågor som tas upp i motion
Jo239 (fp) yrkandena 1-3 beaktas i det fortsatta utvärderingsarbetet. Motionen
påkallar ingen särskild åtgärd i dessa delar.
Hållbart jordbruk i Sverige. Ett utbyggt miljöersättningsprogram
Propositionen
Inledande synpunkter
Regeringen anför i ett inledande avsnitt om det svenska jordbruket att
jordbruket måste vara såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbart. Kriterierna för
ett ekologiskt hållbart jordbruk bör vara att det är resursbevarande,
miljöanpassat och etiskt godtagbart. Ett kontinuerligt arbete inom
jordbruksnäringen för att förstärka dess miljöansvar liksom att Jordbruksverket
utövar sitt sektorsansvar är grundläggande förutsättningar för ett
framgångsrikt miljöarbete. Styrmedel för jordbruket bör utvecklas till att bli
allt mer effektiva i takt med att miljöarbetet förstärks. Genom en kraftfull
satsning på forskning och utveckling bör Sverige fortsätta omställningen till
ett ekologiskt anpassat samhälle som dessutom befrämjar en mångfasetterad
arbetsmarknad.
Ett utbyggt miljöersättningsprogram
Jordbrukets miljöersättningsprogram som möjliggjorts genom Sveriges EU-
medlemskap är ett viktigt styrmedel för en god miljöanpassning av det svenska
jordbruket. Programmet bör utökas med 700 miljoner kronor per år i enlighet
med förslag i budgetpropositionen för år 1998. Genom utökningen möjliggörs
ytterligare en höjd ambitionsnivå avseende miljöanpassning av jordbruket genom
nya och utbyggda åtgärder. Vid utformandet bör hänsyn tas till behovet av
ytterligare medel för att öka måluppfyllelsen i det befintliga programmets
olika delar genom höjda ersättningsnivåer. Vidare bör hänsyn tas till behovet
att utöka arealmålen för olika åtgärder. Administrativa förenklingar bör så
långt möjligt genomföras, men mer genomgripande förändringar bör tas under
övervägande i det nya miljöprogrammet för nästa femårsperiod 2000-2004.
Delprogram för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald och
kulturmiljövärden
Metoderna för värdeklassificering och indelning av slåtter- och betesmarker bör
förenklas. Måluppfyllelsen av programmet förbättras därigenom samtidigt som
administrationen av programmet underlättas. För att ytterligare stimulera
anslutningen till delprogrammet bör ersättningsnivåerna höjas. Samtidigt utökas
arealmålet till att omfatta alla utnyttjade betesmarker i landet. Området
utökas inom vilket ersättning för bevarande av ett öppet odlingslandskap utgår.
Delprogram för miljökänsliga områden
Miljöprogrammet bör utökas för att ytterligare minska växtnäringsläckaget från
jordbruket. Med hjälp av höjda ersättningsnivåer, förenklingar och utökade
arealmål stimuleras en ökad anslutning och en förbättrad måluppfyllelse.
Våtmarksanläggning bör berättiga till ersättning även på betesmark. Antalet
hotade husdjursraser som berättigar till ersättning bör utökas.
Delprogram för främjande av ekologisk produktion
Delprogrammet för ekologisk produktion bör utökas med ersättning till ekologisk
frukt- och bärodling. Administrativt enklare regler avseende användning av
gödsel bör införas liksom möjlighet att låta antalet djur variera under
femårsperioden i syfte att minska komplexiteten och underlätta
administrationen.
Behov av nya miljöåtgärder
Miljöersättningsprogrammet för jordbruket skall kompletteras med ett nytt
delprogram för främjande av ett resurshushållande konventionellt jordbruk i
hela landet samt en ny ersättningsform för restaurering av slåtterängar.
Dessutom skall en ny miljöåtgärd för bevarande av natur- och kulturvärden i
renskötselområdet införas efter vidare utredning.
Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod
Erfarenheterna av miljöersättningsprogrammet är goda. Ett program bör därför
genomföras även under kommande programperiod. Utformningen av ett nytt
miljöersättningsprogram för perioden 2000-2004 bör utredas.
Ekologisk produktion i Sverige
Förutsättningarna är goda för att uppnå målet 10 % ekologiskt odlad åkerareal
till år 2000. En ökad efterfrågan på ekologiska produkter i kombination med
miljöersättningar till lantbrukare för ekologisk produktion samt insatser inom
forskning, försöks- och utvecklingsverksamhet, utbildning och information
driver på produktionens utveckling. Ett nytt mål för den ekologiska
produktionen efter år 2000 bör formuleras. Målet bör i större utsträckning
spegla den ekologiska produktionens kvalitativa omfattning.
Motionerna
I motion Jo12 (c) föreslås att riksdagen antar ett nytt arealmål för den
ekologiska odlingen om 15 % till år 2005. Enligt motion Jo14 (kd) yrkande 12
bör principen om återförande av miljöavgifter till jordbruksnäringen tillämpas.
Vidare föreslås att Sverige inom EU verkar för ett förenklat regelsystem för
ekologiskt jordbruk (yrkande 13). Generella och enkla miljöstödsregler förordas
(yrkande 14). Inom delprogrammet resurshushållande konventionellt jordbruk bör
miljöinsatser ersättas oavsett storleken på berörd areal (yrkande 15).
Förberedelserna för nästa miljöprogram bör påbörjas omedelbart (yrkande 16).
Forskning kring ett energieffektivt jordbruk bör prioriteras (yrkande 17).
Vänsterpartiet anför i motion Jo18 att all jordbruksmark på sikt bör brukas
ekologiskt i Sverige, att förslaget om resurshushållande konventionellt
jordbruk bör avslås och att regeringen bör återkomma med nytt förslag med
konkreta miljökrav. Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod bör bygga på
principen att förorenaren betalar (yrkandena 6-9). Även Miljöpartiet yrkar i
motion Jo17 avslag på förslaget om s.k. Reko-stöd (yrkande 6). Enligt motionen
är kraven så undermåliga att det är pinsamt. Motionärerna utgår från att den
svenska bondekåren reser sig som en man och yrkar återremiss på smörjan. I
samma motion framförs yrkanden om miljöstöd och andra insatser till skydd för
samtliga hotade lantraser, extra stöd till akut hotade raser, förenkling av
stödet till lantrasföreningarna, stöd till bevarandearbetet i
lantrasföreningarna m.m. (yrkandena 9, 10-12). Marknadsföringen av
närproducerade ekologiska produkter bör stödjas (yrkande 17). Liknande
yrkanden framställs i motionerna Jo241 (mp) och Jo739 (mp), som i huvudsak
utgör upprepningar av motion Jo17.
Enligt motion Jo536 (mp) yrkande 5 bör stödet till en övergång till ekologisk
odling och marknadsföringen av odlingens produkter kraftigt byggas ut. I
yrkande 6 föreslås att en avvecklingsplan upprättas för den konventionella
odlingen och djurhållningen.
I motion Jo10 (s) förordas en snabbare omställning till ekologisk produktion
och att resurser inom befintliga ramar för forskning m.m. tydligt skall anvisas
till forskning om ekologisk odling. Enligt motion Jo13 (fp) bör miljöprogrammet
utökas med stöd till nordsvensk brukshäst, svensk ardenner och gotlandsruss.
Liknande yrkanden om stöd till hästraser framställs i motionerna Jo767 (c) och
Jo768 (m). I motion Jo767 yrkas att stödet skall omfatta även den kallblodiga
travaren.
Ett stort antal fristående motioner i övrigt tar upp olika frågor angående
miljöersättningsprogrammet. I motion Jo218 (m) yrkande 3 förordas en
parlamentarisk beredningsgrupp för revideringen av miljöersättningsreglerna.
Ersättningen i det s.k. Reko-stödet bör ej vara beroende av arealens storlek
(yrkande 4).
Enligt motion Jo202 (c) bör stödet för ekologisk odling avse även frukt- och
bärodling samt prydnadsväxtodling på friland inklusive plantskoleodling. I
motionerna Jo203 (c), Jo214 (s) och Jo215 (m) förordas att miljöstöd utgår även
till odling av svenska nypon. Enligt motion Jo233 (m) bör trädgårdsnäringen
inbegripas i det s.k. Reko-stödet.
Frågan om förenkling av regelverket tas upp i motionerna Jo218 (m) yrkande 2,
Jo229 (m) yrkande 4, Jo235 (s) och A457 (mp).
I motion Jo207 (m) framförs invändningar mot poängsystemet inom miljöstödet.
I motion Jo209 (kd) yrkas att stöd skall utbetalas även till redan genomförda
utbildnings- och informationsaktiviteter.
I motion Jo221 (v) yrkas att ekologiska odlare ges rätt att lämna det
ekologiska programmet utan sanktioner om reglerna ändras under avtalstidens
gång. Stödet till ekologisk grönsaksodling bör höjas till 2 500 kr per ha.
Obalansen mellan stödet till ekologisk växtodling och ekologisk djurhållning
bör rättas till. En modell för ekologisk biodling bör ingå i förslaget till
nytt stödprogram. Regionala mål bör införas för den ekologiska produktionen.
Ett nytt mål för den ekologiska odlingen bör uppställas av regeringen för tiden
efter år 2000. Begreppet ekologiskt jordbruk bör utvecklas. Som exempel på
faktorer som bör beaktas nämner motionärerna näringsläckaget, långväga
transporter och användningen av fossila bränslen (yrkandena 1-7).
I motion Jo230 (kd) yrkande 13 föreslås att Sverige inom EU verkar för att
den ekologiska odlingen inom gemenskapen ökar på samma sätt som i Sverige.
Enligt motion Jo751 (v) bör en översyn göras av kriterierna för
utrotningshotade koraser.
I motion Jo785 (fp) anförs mer övergripande synpunkter på behovet av en
långtgående miljöhänsyn i de areella näringarna (yrkande 5).
Utskottets överväganden
Ett utbyggt miljöersättningsprogram
Utskottet anser i likhet med regeringen att jordbrukets miljöersättningsprogram
är ett viktigt styrmedel för en god miljöanpassning av det svenska jordbruket.
I budgetpropositionen, utgiftsområde 23, föreslår regeringen att programmet
utökas med 700 miljoner kronor per år (se 1997/98:JoU1). Genom utökningen
möjliggörs en höjd ambitionsnivå i fråga om miljöanpassning av jordbruket genom
nya och utbyggda åtgärder. Vid utformandet bör hänsyn tas till behovet av att
öka måluppfyllelsen genom höjda ersättningsnivåer och till behovet av utökade
arealmål för olika åtgärder. Utskottet delar vidare regeringens uppfattning att
administrativa förenklingar bör genomföras så långt det är möjligt.
Möjligheterna till stora förändringar i det befintliga programmet eller
införandet av ett helt nytt ersättningssystem före nästa femårsperiod (år
2000-2004) är dock begränsade.
För att ett utbyggt miljöprogram skall kunna tillämpas år 1998 är det, som
regeringen anför, angeläget att förhandlingarna med EG-kommissionen kan inledas
snarast. Regeringen har överlämnat ett första förslag till kommissionen för
behandling samtidigt som riksdagens överväganden inhämtas. Regeringens förslag
innebär en full utbyggnad av miljöprogrammet så att hela den kostnadsram på
totalt 2 800 miljoner kronor per år som Sverige erhöll vid
medlemskapsförhandlingarna utnyttjas. Halva kostnaden medfinansieras över EG-
budgeten. Återstoden är nationell finansiering. Utskottet konstaterar att den
föreslagna utökningen överensstämmer med utskottets ställningstaganden i
samband med budgetberedningen inför budgetåret 1995/96 (1994/95:JoU13).
Utskottet delar regeringens och motionärernas syn på behovet av förenklingar
av regelsystemet inom miljöersättningsprogrammet. Frågor om förenklingar berörs
också under de olika delprogrammen, som behandlas i det följande. Utskottet
vill särskilt fästa uppmärksamheten på att regeringen nyligen tillkallat en
utredare med uppgift att göra en översyn av förvaltningsstrukturen inom
jordbruksområdet med utgångspunkt i hanteringen av de jordbruksstöd som berör
såväl Statens jordbruksverk som länsstyrelserna. Utredaren skall analysera
behovet av sådana förändringar i myndighetsorganisation och i ansvars- och
arbetsfördelningen som kan främja effektiviteten i arbetet, såväl
administrativt som ekonomiskt, samt som kan medverka till att ekonomiska
sanktioner undviks (dir. 1997:125). Motionerna Jo14 (kd) yrkandena 13 och 14,
Jo218 (m) yrkande 2, Jo229 (m) yrkande 4, Jo234 (m), Jo235 (s) och A457 (mp)
yrkande 5 är därmed helt eller delvis tillgodosedda och föranleder inget
ytterligare uttalande av utskottet.
Detaljfrågor av det slag som tas upp i motionerna Jo207 (m) om
poängberäkningen inom miljöstödet och Jo209 (kd) om stöd till redan genomförda
aktiviteter bör behandlas av vederbörande myndigheter. Utskottet avstyrker
motionerna.
Utskottet delar i huvudsak de allmänna bedömningarna i motion Jo785 (fp)
yrkande 5 om en långtgående miljöhänsyn i de areella näringarna. Detta
överensstämmer med det allmänna syftet med den nu behandlade propositionen om
hållbart jordbruk. Motionen påkallar ingen särskild åtgärd i denna del.
Delprogram för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald och
kulturmiljövärden
Utskottet anser i likhet med regeringen att metoderna för värdeklassificering
och indelning av slåtter- och betesmarker bör förenklas. För att ytterligare
stimulera anslutningen till delprogrammet bör ersättningsnivåerna höjas och
arealmålet bör utökas till att omfatta alla utnyttjade betesmarker i landet.
Det område där ersättning för bevarande av ett öppet odlingslandskap utgår bör
utökas med ytterligare ett antal församlingar. Åtgärderna motiveras bl.a. av
att stora arealer betesmark har stora värden för fågellivet, insekter m.m. även
om de är påverkade av markförbättrande åtgärder.
Delprogram för miljökänsliga områden
I likhet med regeringen anser utskottet att miljöersättningsprogrammet är ett
viktigt redskap för att öka måluppfyllelsen i fråga om reduktion av
kväveläckaget från jordbruket. Trots omfattande åtgärder har målet om en 50-
procentig reduktion inte nåtts. Höjda ersättningar kan påverka anslutningen
positivt. Miljöersättningen till flerårig vallodling som introducerades under
år 1997 medverkar till ett minskat växtnäringsläckage. Arealmålet för våtmark
som anläggs på betesmark bör utökas. Ersättning bör också lämnas för våtmark
som anläggs på betesmark under förutsättning att den berörda marken inte
besitter värdefulla natur- och kulturmiljövärden. Ersättningen för anläggning
av extensiv vall bör få en effektivare styrning till de områden i landet där
miljöproblemen är störst, samtidigt som anläggning av skyddszoner bör
underlättas genom en förenkling av reglerna.
Motion Jo731 (m) yrkande 12 innebär i huvudsak att anläggandet av våtmarker
samt skyddszoner utmed vattendrag bör öka. Syftet med regeringens förslag är
detsamma, och motionen påkallar därför ingen ytterligare åtgärd.
I delprogrammet ingår även åtgärder för bevarande av utrotningshotade lokala
husdjursraser. Regeringens förslag innebär att programmet utökas till att
omfatta de utrotningshotade husdjursraserna linderödssvin och finullfår. I
denna del föreligger ett stort antal motionsyrkanden om stöd till ytterligare
lantraser (ardenner, nordsvensk brukshäst, gotlandsruss, kallblodig travare,
jämtget m.m.) och om stöd till lantrasföreningarna för deras bevarandearbete
m.m. Stödet lämnas i dag med 1 000 kr per djurenhet för vissa raser av
nötkreatur, får och getter. Närmare bestämmelser meddelas av Jordbruksverket i
detaljföreskrifter (SJVFS 1995:133 m.fl. författningar). Varje besättning skall
under stödperioden följa en av Jordbruksverket godkänd avelsplan för rasen.
Som en allmän synpunkt vill utskottet framhålla att riksdagens huvudsakliga
uppgift i fråga om EG:s miljöstöd måste vara att ange mer övergripande
synpunkter på stödets omfattning och huvudsakliga inriktning. Mer detaljerade
bedömningar angående vilka raser som bör stödjas och vilka villkor som i övrigt
skall gälla för stödet och bevarandearbetet måste göras av regeringen och
framför allt Jordbruksverket. Vidare bör framhållas att det knappast är möjligt
att nu göra genomgripande förändringar i det programförslag som skall granskas
av kommissionen för att tillämpas under år 1998. Väsentliga utvidgningar av
programmet torde för övrigt kräva att de övriga delprogrammen reduceras i
motsvarande mån för att finansieringen skall säkras.
Det anförda innebär inte att utskottet avvisar tankarna på en utökning av
programmet i den riktning som motionärerna anger. Det bör understrykas att den
genetiska variation som representeras av våra lantraser är väsentlig att bevara
för framtiden. EG:s miljöprogram syftar till att på sikt omfatta alla hotade
lokala husdjursraser som har svårt att konkurrera med framavlade raser med stor
avkastningsförmåga. Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat
propositioner och motioner om skyddet av hotade arter samt aktionsplaner för
biologisk mångfald, senast i betänkande 1996/97:JoU15. Av betänkandet framgår
bl.a. att Naturvårdsverket och Artdatabanken i samarbete skall utarbeta
prioriteringssystem för urval av arter där särskilda bevarandeinsatser behöver
vidtas m.m. Vid ett partsmöte inom konventionen om biologisk mångfald i
november 1996 fattades beslut om ett handlingsprogram rörande den biologiska
mångfald som är knuten till jordbruket. Sverige spelade en mycket aktiv roll i
arbetet för att lägga fast ett flerårigt, brett arbetsprogram som skall
genomföras i nära samarbete med FAO.
De överväganden som gjorts i dessa sammanhang gäller givetvis oberoende av de
förslag som nu är aktuella i fråga om EG:s ekonomiska stöd till besättningar av
hotade lantraser. Jordbruksverket har nyligen fullgjort ett regeringsuppdrag
och redovisat en rapport angående bevarande och nyttjande av djurgenetiska
resurser i Sverige. Rapporten har överlämnats till kommissionen i enlighet med
beslutet i Genetic Resources Committee att alla medlemsstater skall leverera
rapporter som underlag för det framtida arbetet i FAO:s arbetsgrupp för
djurgenetiska resurser. Utskottet utgår från att rapporten läggs till grund för
det fortsatta bevarandearbetet både inom och utom Sverige.
I likhet med vad som anförts i några motioner från m, c, fp och mp anser
utskottet det angeläget att regeringen beaktar situationen för de svenska
hästraserna, särskilt ardenner, nordsvensk häst och gotlandsruss. Utskottet
förutsätter att regeringen inför budgetåret 1999 verkar för en utvidgning av
miljöprogrammet så att även de utrotningshotade hästraserna omfattas av stödet.
Härigenom tillgodoses i första hand motionerna Jo13 (fp), Jo767 (c) och Jo768
(m).
I anslutning till motionsyrkandena från Miljöpartiet om stöd till lantrasför-
eningarna m.m. vill utskottet tillägga att den aktuella rådsförordningen
(2078/92) ger möjlighet att stödja kurser, praktik och demonstrationsprojekt
(artikel 6). Enligt regleringsbrevet för anslaget B 13 Från EG-budgeten
finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket får Jordbruksverket
disponera medel från anslaget för att organisera och genomföra sådan
utbildning, information och demonstrationsprojekt inom jordbruk som är förenlig
med artikel 6 (s.k. UID-stöd). Det bör således ankomma på regeringen och
Jordbruksverket att bedöma dels vilka belopp som kan komma i fråga för
verksamheten, dels vilka åtgärder som är berättigade till stöd enligt EG:s
regelverk.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo17 (mp) yrkandena 9-12, Jo13
(fp), Jo241 (mp) yrkandena 2-5, Jo739 (mp) yrkandena 3-6 och 9, Jo767 (c) och
Jo768 (m).
Utskottet utesluter inte att det kan finnas skäl att se över kriterierna för
utrotningshotade koraser enligt motion Jo751 (v). Inom ramen för utskottets
beredning finns det mycket begränsade möjligheter att gå närmare in på
komplicerade avelstekniska frågor m.m. Det bör i första hand ankomma på
Jordbruksverket att överväga behovet av ändrade kriterier. Motionen avstyrks.
Delprogram för främjande av ekologisk produktion
Den ekologiska frukt- och bärodlingen är enligt propositionen i dag av mycket
liten omfattning. Av landets totala fruktareal är ca 1 % ekologiskt odlad. Den
ekologiska bärodlingen omfattar endast 1,5 % av Sveriges totala bärareal.
Utskottet tillstyrker förslaget att delprogrammet för ekologisk produktion
utökas med ersättning till ekologisk frukt- och bärodling. Administrativt
enklare regler avseende användning av gödsel bör införas liksom möjlighet att
låta antalet djur variera under femårsperioden. Härigenom minskar komplexiteten
i regelsystemet, och administrationen underlättas. Genom utskottets
ställningstagande tillgodoses motion Jo202 (c) i väsentliga delar. Motionen
påkallar ingen ytterligare åtgärd såvitt avser yrkandena 1 och 2.
Utskottet avstyrker motion Jo230 (kd) yrkande 13. Huvudinriktningen i det
svenska EU-arbetet bör, som utskottet anfört i ett tidigare avsnitt, vara att
ett miljömål införs i den gemensamma jordbrukspolitiken och att denna politik i
ökad utsträckning baseras på bl.a. miljö- och konsumenthänsyn. Häri ingår t.ex.
minskade miljö- och hälsorisker vid användning av bekämpningsmedel.
Anslutningen till delprogrammet för ekologisk odling är helt frivillig.
Utskottet anser därför att det bör ankomma på varje enskild medlemsnation att
besluta om målsättning för andelen ekologiskt odlad areal m.m.
I anslutning till motionerna om miljöstöd till nyponodling erinrar utskottet
om att miljöstödet inte får utformas som ett allmänt produktionsstöd. Därmed
utesluter utskottet inte att odling av svenska nypon efter viss ytterligare
utredning skulle kunna motiveras av miljöskäl och ingå i ett särskilt svenskt
delprogram. Frågan bör övervägas närmare i samband med förberedelserna för det
nya femårsprogrammet. För närvarande bör motionerna Jo203 (c), Jo214 (s) och
Jo215 (m) inte föranleda någon vidare åtgärd.
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Jo221 (v) yrkande 1,
att ändrade regler för det ekologiska programmet utgör ett problem för berörda
odlare. Frågan har uppmärksammats av Jordbruksverket och regeringen och kan
förväntas bli föremål för diskussioner inom kommissionen. Utskottet utgår från
att motionen beaktas i denna del utan ytterligare uttalanden av riksdagen.
I propositionen redovisas inte i detalj vilka stödbelopp som avses komma i
fråga för t.ex. ekologisk grönsaksodling och ekologisk djurhållning. Utskottet
har inget underlag för att närmare bedöma förslagen i motion Jo221 (v)
yrkandena 2 och 3 och avstyrker motionen i dessa delar.
Behov av nya miljöåtgärder
Riksdagen uttalade, på förslag av jordbruksutskottet i betänkande 1994/95:JoU7,
att miljöprogrammet borde utökas med ett nytt delprogram för resurshushållande
konventionellt jordbruk. Regeringen föreslår att programmet utformas som ett
tidsbegränsat kompetensutvecklingsprogram som utöver direkta
utbildningsinsatser ersätter lantbrukare för vidtagna miljöåtgärder i syfte att
uppnå ett mer miljöanpassat jordbruk. Förslaget innefattar även miljövänlig
odling av sockerbetor på Gotland. Vidare föreslås en ny ersättningsform,
restaurering av slåtterängar. En ny miljöåtgärd för bevarande av natur- och
kulturvärden i renskötselområdet bör införas efter vidare utredning.
Utskottet delar inte uppfattningen i motion Jo17 (mp) att förslaget om stöd
till resurshushållande jordbruk bör karakteriseras som pinsamt dåligt eller
smörja. I utskottets betänkande 1994/95:JoU7 gavs ingen vägledning i fråga om
den närmare utformningen av detta stöd. Enligt den aktuella stödförordningen
(EEG) nr 2078/92 får stödordningen omfatta åtgärder för att förbättra
jordbrukarnas utbildning vad gäller miljövänliga produktionsmetoder inom
jordbruk och skogsbruk. Det ankommer nu närmast på kommissionen att ta
ställning till det svenska förslaget med utgångspunkt i EG:s grundläggande
regler om produktionsmetoder som är förenliga med miljöskydds- och
naturvårdskraven.Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionerna Jo14 (kd) yrkande 15, Jo17 (mp) yrkande 6, Jo18 (v) yrkandena 7 och
8, Jo218 (m) yrkande 4, Jo233 (m) och Jo241 (mp) yrkande 1.
Enligt motion Jo241 (mp) yrkande 8 bör regeringen snarast utforma ett
miljöstöd till rennäringen som träder i kraft under år 1998. Som framgår av
propositionen har regeringen gjort vissa preliminära överväganden om ett utökat
miljöprogram med anknytning till rennäringen. Utformningen av ett sådant
program är ännu inte fullständig. Regeringen avser att ge Jordbruksverket,
Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet i uppdrag att slutföra utformningen
av förslaget. Utskottet kan inte bedöma om det är möjligt att tillgodose
motionärernas önskemål om ikraftträdande men förutsätter att programförslaget
slutförs utan dröjsmål. Motionen avstyrks med det anförda. Utskottet avstyrker
även motion Jo17 (mp) yrkande 15.
Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod
Det befintliga miljöprogrammet löper under en tidsperiod av fem år, räknat från
införandet år 1995. I ett miljöprogram för den kommande femårsperioden kan
enligt regeringen en större revidering göras än vad som nu varit möjligt. Det
finns bl.a. anledning att överväga ytterligare förenklingar, inte minst från
administrativ synvinkel. Som utskottet ovan anfört delar utskottet denna
bedömning. Likaså anser utskottet i likhet med regeringen att erfarenheterna av
miljöersättningsprogrammet är goda och att ett program bör genomföras även för
kommande programperiod. Utformningen av ett nytt program för perioden 2000-2004
bör utredas närmare. Därvid bör behovet av förändringar i de aktuella EG-
reglerna beaktas, liksom utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken i
stort.
Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att besluta hur den
aviserade utredningen bör bedrivas och avstyrker motion Jo218 (m) yrkande 3.
Utskottet kan för närvarande inte bedöma om det finns behov av ett särskilt
miljöersättningsprogram för ekologisk biodling. Förslaget i motion Jo221 (v)
yrkande 4 torde förutsätta att begreppet ekologisk biodling definieras på ett
tydligt och uttömmande sätt. Inom EU pågår för närvarande ett arbete med att
definiera kraven på ekologisk djurhållning. Utskottet vill särskilt erinra om
att EG nyligen fattat beslut om ett nytt stöd till biodlingen, som bl.a. syftar
till förbättrade villkor för produktion och saluföring av honung (se prop.
1997/98:1 utg.omr. 23 s. 51). Ett svenskt program skall utarbetas och
överlämnas till kommissionen under hösten. Skulle det visa sig att det
därutöver behövs ett särskilt stöd till ekologisk biodling bör frågan närmast
bedömas inom ramen för den aviserade utredningen inför nästa femårsperiod och
med beaktande av EU-arbetet på detta område. Utskottet avstyrker motionen i
denna del.
Utskottet utgår från att det nya miljöersättningsprogrammet utformas med
beaktande särskilt av miljöaspekterna och de principer som gäller för ett
långsiktigt hållbart jordbruk. Däri ingår också principen om att förorenaren
betalar. Med det anförda bör motion Jo18 (v) yrkande 9 anses tillgodosedd.
Utskottet avstyrker motion Jo14 (kd) yrkandena 16 och 17.
Ekologisk produktion i Sverige
Enligt regeringen är förutsättningarna goda för att uppnå målet 10 % ekologiskt
odlad åkerareal till år 2000. En ökad efterfrågan på ekologiska produkter i
kombination med miljöersättningar samt insatser inom forskning, försöks- och
utvecklingsverksamhet, utbildning och information driver på utvecklingen av den
ekologiska produktionen. Utskottet delar regeringens uppfattning att ett nytt
mål för den ekologiska produktionen efter år 2000 bör formuleras.
Några motioner tar upp behovet av ett nytt arealmål för den ekologiska
odlingen. Enligt motion Jo12 (c) yrkande 2 bör målet sättas till 15 % år 2005.
I motion Jo18 (v) yrkas att all jordbruksmark på sikt skall brukas ekologiskt i
Sverige (yrkande 6). Enligt motion Jo221 (v) yrkande 6 bör regeringen ges i
uppdrag att formulera ett nytt mål för tiden efter år 2000. Regionala mål bör
införas för det ekologiska jordbruket (yrkande 5), och begreppet ekologiskt
jordbruk bör utvecklas (yrkande 7). Motionärerna i motion Jo10 (s) anser att
det behövs en snabbare omställning till ekologisk produktion och att resurser
inom befintliga ramar för forskning m.m. tydligt skall anvisas till forskning
om ekologisk odling. Yrkanden om stöd till marknadsföring av ekologiskt odlade
produkter framförs i motionerna Jo17 (mp) yrkande 17, Jo241 (mp) yrkande 10 och
Jo536 (mp) yrkande 5.
Utskottet utesluter inte att det kommer att finnas skäl att formulera ett
nytt arealmål eller annan målsättning för den ekologiska produktionen. Innan
detta sker bör emellertid det nu gällande målet utvärderas, särskilt med hänsyn
till graden av måluppfyllelse till år 2000. Resultatet av denna utvärdering
kommer att ge ledning för fortsatta överväganden huruvida ett kvantitativt
eller kvalitativt mål är det mest lämpliga. Utskottet har för närvarande inte
underlag för något mer preciserat ställningstagande i denna fråga och avstyrker
motionerna Jo12 (c) yrkande 2, Jo221 (v) yrkande 6 och Jo10 (s) yrkande 1.
Vidare avstyrks motionerna Jo18 (v) yrkande 6 och Jo221 (v) yrkandena 5 och
7.
Utskottet delar regeringens bedömning att det bör vara näringens ansvar att
stå för marknadsföring och konsumentinformation om ekologiska livsmedel. Som
framgår av propositionen har regeringen inledningsvis avsatt medel för dessa
ändamål och gör det delvis fortfarande. I syfte att stimulera en ökning av den
ekologiska produktionen föreslår regeringen i budgetpropositionen för år 1998
en fortsatt hög medelstilldelning till utbildning, information och
demonstrationsprojekt inom miljöprogrammet. Utskottet avstyrker motionerna Jo17
(mp) yrkande 17, Jo241 (mp) yrkande 10 och Jo536 (mp) yrkande 5.
Regeringen anför i ett avsnitt om forskning (s. 53) att jordbruket och
trädgårdsnäringen är centrala näringar i ett hållbart samhälle. Genom en
kraftfull satsning på forskning och utveckling bör Sverige fortsätta
omställningen till ett ekologiskt anpassat samhälle. SJFR har fått i uppdrag
att i samråd med näringen planera och genomföra ett treårigt forskningsprogram
för ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion. Det anförda torde i huvudsak
tillgodose motion Jo10 (s) yrkande 2.
Avveckling av det konventionella jordbruket
Utskottet delar inte uppfattningen i motion Jo536 (mp) att den konventionella
odlingen och djurhållningen i Sverige medför stora folkhälsoproblem. Utskottet
kan inte heller instämma i motionärernas påstående att en hel yrkeskår,
nämligen de svenska jordbrukarna, har allvarliga kunskapsbrister. I en annan
motion (mp), som behandlats i det föregående, yrkas för övrigt avslag på ett
förslag som syftar till att förbättra jordbrukarnas utbildning vad gäller
miljövänliga produktionsmetoder.
Enligt yrkande 6 i motion Jo536 måste det ?tas fram en avvecklingsplan för
den konventionella odlingen och djurhållningen?. Utskottet kan konstatera att
en sådan avveckling i dagsläget skulle omfatta ca 94 % av den svenska
jordbruksnäringen, uttryckt i odlad areal. Inom djurhållningen är andelen
konventionell produktion till och med något högre. En reform av det slag som
motionen tycks avse kräver givetvis kraftfulla och effektiva styrmedel. Det bör
framhållas att anslutningen till den ekologiska odlingen hittills skett på
frivillig grund. En avveckling av det konventionella jordbruket kan enligt
utskottets bedömning inte genomföras utan att berörda odlare och uppfödare blir
föremål för långtgående statliga tvångsåtgärder. Även om det vore möjligt att
genomföra en total övergång till ekologisk odling inom ramen för EG:s
stödprogram skulle de stödbelopp som kommer i fråga vida överstiga den av
Sverige framförhandlade ramen. Som framgår av det anförda bör riksdagen avslå
motionen i denna del.
Miljöavgifter
Enligt motion Jo14 (kd) yrkande 2 bör principen om återförande av miljöavgifter
till jordbruksnäringen tillämpas. Utskottet har i betänkande 1994/95:JoU7
erinrat om att avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel utgör skatter
som inte specialdestineras för särskilda ändamål. I betänkandet uttalade
utskottet emellertid att näringen borde tillföras resurser som står i paritet
med miljöavgifterna. Enbart miljöstödet innebär att jordbruket tillförs 1,4
miljarder kronor av nationella medel, vilket kan jämföras med intäkterna av
miljöavgifterna om ca 440 miljoner kronor. Motionen avstyrks i denna del.
Frågan om utvärdering av miljöavgifterna på t.ex. handelsgödsel har viss
anknytning till de övergripande miljöpolitiska målen i fråga om näringsläckage
till sjöar och vattendrag m.m. Utskottet torde få anledning att återkomma till
dessa frågor, inklusive effektiviteten av ekonomiska styrmedel, i samband med
den miljöpolitiska propositionen våren 1998. Vidare hänvisar utskottet till
nästföljande avsnitt om jordbrukets växtnäringsförluster. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Jo218 (m) yrkande 1.
Utskottet avstyrker även motion Jo731 (m) yrkande 13.
Jordbrukets växtnäringsförluster. Bekämpningsmedel i jordbruket och
trädgårdsnäringen
Propositionen
Växtnäringsförluster genom kväveläckage och ammoniakavgång är ett av
jordbrukets största miljöproblem. Miljömålen har ännu inte nåtts trots
omfattande insatser inom nuvarande åtgärdsprogram. Ansträngningarna för att
ytterligare reducera jordbrukets kväveläckage måste därför intensifieras.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i en samlad bedömning av behovet
för ytterligare åtgärder i syfte att uppnå miljömålen. Sverige skall inom EU
fortsätta att aktivt arbeta för detta.
Hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och
trädgårdsnäringen skall fortsätta att minska. Detta skall uppnås med en bredd
av åtgärder och genom att riskerna i högre utsträckning än tidigare kartläggs
och kvantifieras.
Motionerna
I motion Jo17 (mp) föreslås att riksdagen fastställer ett nytt reduktionsmål
för bekämpningsmedel under perioden 1997-2001 om 80 % utifrån 1996 års
förbrukning. Kemikalieinspektionen bör ges mandat att behålla nuvarande förbud
mot bekämpningsmedel oavsett hur dessa bedöms inom EU. Regeringen bör återkomma
med redogörelse och förslag beträffande problemen med bekämpningsmedel i yt-
och grundvatten (yrkandena 2-4). I motion Jo726 (mp) yrkande 5 understryks
vikten av att jordbrukskemikalierna avskaffas. I motion Jo729 (mp) framförs
samma yrkande som i motion Jo17 angående Kemikalieinspektionens mandat.
I motion Jo202 (c) yrkande 3 framhålls problemen inom den svenska
trädgårdsnäringen på grund av att tillgången på selektiva och effektiva
preparat är högst begränsad i Sverige. I motionerna Jo224 (s) yrkande 2 och
Jo231 (c) förordas branschavgifter för trädgårdsnäringen för att bygga upp en
kollektiv fond. I den sistnämnda motionen yrkas dessutom en översyn och
utvärdering av trädgårdsnäringens växtskydds- och bekämpningsmedelsproblematik
(yrkande 1). Liknande synpunkter framförs i motion Jo518 (m).
I motion Jo228 (m) yrkande 2 föreslås att de administrativa regelverken för
trädgårdsnäringen förenklas vad gäller exempelvis säsongsarbetskraften.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning att kväveläckage och ammoniakavgång är
några av jordbrukets största miljöproblem. Eftersom regeringen avser att
återkomma till riksdagen med en samlad bedömning i denna fråga går utskottet nu
inte närmare in på de berörda miljöproblemen. Utskottet hänvisar till
redovisningen i propositionen angående åtgärdsprogrammet för minskade
växtnäringsförluster m.m. (s. 64). Som regeringen anför utgör rådets direktiv
91/676/EEG om skydd mot förorening av vatten av nitrater från jordbruket ett
viktigt medel i arbetet. Sverige bör verka för att direktivet utökas till att
omfatta även ammoniakförluster.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att hälso- och miljöriskerna vid
användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen skall
fortsätta att minska. Detta skall uppnås med en bredd av åtgärder och genom att
riskerna i större utsträckning än tidigare kartläggs och kvantifieras. Den
riskminskning som tidigare program resulterat i skall under år 1997 beräknas av
Kemikalieinspektionen och presenteras för regeringen i form av ett samlat
riskindex. Ett konkret mål för riskminskning skall föreslås och utgöra ett
delmål i programmet. Tidigare mål om mängden aktiv substans bör stå kvar.
Med det anförda ansluter sig utskottet till regeringens bedömning och
avstyrker motionerna Jo17 (mp) yrkande 2 och Jo726 (mp) yrkande 5.
När det gäller godkännande av bekämpningsmedel delar utskottet regeringens
bedömning att detta arbete utgör en viktig del av programmet. I propositionen
anförs att samtliga äldre bekämpningsmedel har omprövats i Sverige under
perioden 1991-1994. Motsvarande arbete har påbörjats inom gemenskapen och
planeras pågå under en tolvårsperiod inom ramen för rådets direktiv 91/414/EEG
om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. Det innebär att den svenska
godkännandeprocessen successivt ersätts av en inom gemenskapen enhetlig
process. Därvid prövas aktiva substanser först på gemenskapsnivå, varefter
produkter som innehåller godkända substanser prövas på nationell nivå. Om en
produkt godkänns av en medlemsstat utlöses principen om ömsesidigt godkännande.
Detta innebär att medlet, efter ansökan, skall godkännas också i andra
medlemsstater såvida inte dessa kan åberopa speciella jordbruks-, växtskydds-
och miljöförhållanden av betydelse för användningen. Direktivet ger Sverige
möjligheter att på gemenskapsnivå verka för en hög skyddsnivå avseende
bekämpningsmedel. Det ömsesidiga erkännandet medför dock en viss risk för att
Sverige ånyo måste godkänna i dag förbjudna medel. Utskottet anser liksom
regeringen att Sverige bör utgå från att tillämpningen av direktivet sker så
att prövningen blir restriktiv och att bekämpningsmedel som tidigare förbjudits
i Sverige endast kommer att få användas om nya uppgifter framkommer som
kullkastar tidigare gjorda bedömningar. Denna utgångspunkt har också lagts fast
av LRF i förbundets policy för bekämpningsmedel. Utskottet anser att såväl
försiktighetsprincipen som utbytesprincipen bör vara vägledande i arbetet.
Utskottet anser inte att riksdagen bör göra ett uttalande som innebär att
Sverige generellt, oberoende av den rättsliga regleringen inom EG på detta
området, bibehåller tidigare gällande restriktioner. Därmed avstyrker utskottet
motionerna Jo17 (mp) yrkande 3 och Jo729 (mp).
Genom undersökningar har det konstaterats att rester av bekämpningsmedel
återfinns i såväl yt- som grundvatten. Utskottet anser i likhet med vad
regeringen och några motionärer anför att skyddet av yt- och grundvatten måste
vara högt prioriterat. De åtgärder som regeringen redovisar i detta sammanhang
(information, utbildning, försöks- och utvecklingsverksamhet) bör kunna bidra
till att problemen minskar. Den kommunala tillsynen enligt lagen om kemiska
produkter är viktig, liksom arbetet inom EU. Resultaten av handlingsprogrammet
skall fortlöpande redovisas till regeringen. Utskottet avstyrker med det
anförda motion Jo17 (mp) yrkande 4.
Utredningen om livsmedelssektorns förnyelse och expansion omfattar även
trädgårdsnäringen (dir. 1996:73). Frågor av det slag som tas upp i motionerna
Jo224 (s) yrkande 2, Jo228 (m) yrkande 2 och Jo231 (c) yrkande 2 bör inte tas
upp till någon närmare prövning förrän resultatet av utredningen föreligger.
Utskottet avstyrker motionerna Jo202 (c) yrkande 3, Jo231 (c) yrkande 1 och
Jo518 (m).
Genteknik och växtgenetiska resurser
Utskottet delar regeringens uppfattning att genteknik rätt använd kan vara ett
värdefullt redskap för att nå ett ekologiskt hållbart jordbruk. Den nya
tekniken skall dock användas med stor försiktighet så att risker för miljön
eller människors hälsa undviks. Även etiska bedömningar måste göras. Det är
viktigt att analys- och riskvärderingsmetoder utvecklas. Utskottet anser
således inte att riksdagen bör göra något uttalande i enlighet med motion Jo17
(mp) att gentekniken inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart jordbruk. I
förhållande till de nationella rättsregler och EG-regler som finns om genetiskt
modifierade organismer m.m. skulle ett sådant uttalande i princip sakna verkan.
Yrkande 16 i motionen avstyrks.
Utskottet konstaterar att motion Jo12 (c) yrkande 3 om en parlamentarisk
utredning rörande biotekniken numera är tillgodosedd. Regeringen har den 16
oktober 1997 beslutat tillsätta en kommitté med uppgift att analysera den
moderna bioteknikens möjligheter och risker (dir. 1997:120). I kommittén skall
ingå bl.a. företrädare för riksdagspartierna. Motionen påkallar således ingen
ytterligare åtgärd.
Som anförs i propositionen är bevarande och hållbart nyttjande av de odlade
växternas genetiska resurser en förutsättning för jordbruket och
livsmedelsproduktionen och av strategisk betydelse för den framtida
växtförädlingen. Ett nationellt program för bevarande och hållbart nyttjande av
de växtgenetiska resurserna bör utarbetas. Utskottet ansluter sig till
regeringens överväganden i avsnittet om växtgenetiska resurser (s. 74).
Produktion av förnybara energislag inom jordbruket. Det framtida miljöarbetet
på jordbrukets område
Utskottet anser i likhet med regeringen att jordbrukets produktion av bioenergi
bör kunna öka och utgöra ett komplement till övrig jordbruksproduktion. Det
framtida miljöarbetet inom jordbruket och trädgårdsnäringen måste även
fortsättningsvis utgå från näringens eget ansvar för miljöproblemen.
Jordbrukets och trädgårdsnäringens ökade engagemang och arbete är av betydelse
för att nå miljömålen. Miljöersättningsprogrammet utgör ett viktigt komplement
till övriga styrmedel såsom lagstiftning, information och utbildning, skatter
m.m.
Utskottet delar uppfattningen i motion Jo12 (c) att fortsatta insatser på
miljöområdet bör utvecklas i samförstånd mellan näringen och berörda
myndigheter. Utskottet vill framhålla att näringens eget engagemang för
jordbrukets miljöfrågor har ökat betydligt under 1990-talet. Ett omfattande
utvecklingsarbete pågår inom organisationer, företag och handel som syftar till
att förena marknadens krav på produktkvalitet och miljöhänsyn med lönsamhet för
producenterna. Utskottet utgår givetvis från att staten i det fortsatta arbetet
tar till vara de kunskaper och det engagemang som näringen representerar. Med
det anförda bör yrkande 4 i motionen anses tillgodosett.
Vissa nationella jordbrukspolitiska frågor
I betänkande 1997/98:JoU3 behandlade utskottet ett antal motioner rörande bl.a.
vissa nationella jordbruksfrågor, mjölkkvoter, fäbodbruket m.m. Som utskottet
anfört inledningsvis finns det normalt inte anledning för riksdagen att med
korta tidsmellanrum fatta beslut om mer långsiktiga principer och riktlinjer
för jordbrukspolitiken. Vad särskilt gäller mjölkkvoterna hänvisar utskottet
till att frågor om fördelning av mjölkkvot m.m. prövas av Jordbruksverket
enligt 4 § förordningen (1994:1714) om mjölkkvoter. Det handlar således om
utpräglade myndighetsfrågor, där besluten ofta förutsätter detaljkunskaper om
produktionsvolymer m.m. hos enskilda företagare. När det gäller fäbodbruket
hänvisar utskottet till de positiva uttalanden som gjordes i angivna betänkande
(s. 11-13).
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo17 (mp)
yrkandena 7 och 8, Jo218 (m) yrkandena 6 och 12, Jo229 (m) yrkande 2, Jo230
(kd) yrkandena 1, 7 och 8, Jo212 (mp), Jo217 (s), Jo242 (c) och Jo739 (mp)
yrkandena 1 och 2. I anslutning till motion Jo212 yrkande 2 om flexiblare
regler för mjölkhämtning bör tilläggas att frågan inte hanteras av något
offentligrättsligt organ och därför inte kan påverkas av ett allmänt uttalande
av riksdagen.
I motion Jo218 (m) yrkande 10 anförs att en väl fungerande jordbruksnäring är
en förutsättning för en levande landsbygd. Svenskt jordbruk är förankrat i det
privata ägandet. Det finns ett klart samband mellan generationers brukande av
jorden och inriktningen när det gäller en långsiktig och hållbar framtida
jordbrukspolitik. Utskottet har inget att invända mot dessa synpunkter men
anser inte att motionen påkallar någon särskild åtgärd i denna del.
Utskottet behandlar under denna rubrik också motion Jo208 (mp) om en
jordlånereform, liksom mp-motionerna Jo17 yrkande 5, Jo508 och Jo512 yrkande 3
om förbud mot tillsatsen zinkoxid i djurfoder.
Utskottet avstyrker motionerna om förbud mot zinkoxid i djurfoder med
hänvisning till att riksdagen i foderlagen (1985:295) delegerat
beslutanderätten till regeringen och Jordbruksverket såvitt avser tillsatser i
foder. Det kan tilläggas att Jordbruksverket nyligen beslutat att foder med mer
än 250 milligram zink per kilo helfoder skall klassas som läkemedel och kräva
veterinär förskrivning. Därmed begränsas användningen av zinkoxid i Sverige.
Utskottet avstyrker motion Jo208 (mp).
Regionala jordbruksfrågor
Motionerna Jo204 (c), Jo205 (c), Jo210 (m), Jo226 (kd) yrkande 2 och Jo243 (c)
innehåller synpunkter och önskemål rörande olika jordbrukspolitiska
ställningstaganden med utgångspunkt i de förhållanden som råder i vissa angivna
län och regioner i landet. Utskottet anser att dessa frågor bör behandlas inom
ramen för det regelverk som är tillämpligt på jordbruket i hela landet eller i
förekommande fall genom tillämpning av sådana stödformer som är begränsade till
vissa delar av landet. Motionerna föranleder inget ytterligare uttalande av
utskottet.
I anslutning till motion Jo218 (m) om jordbruket i Norrland hänvisar
utskottet till sin redovisning i betänkande 1996/97:JoU1 s. 33-35 med anledning
av en liknande motion. Utskottet har inget att tillägga till denna redovisning
och avstyrker motion Jo218 yrkande 8.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande fisket i ett globalt perspektiv
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo14 yrkandena 4-7 och 1997/98:Jo406,
2. beträffande redovisning av en svensk strategi
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkande 1,
res. 1 (v, mp) - delvis
3. beträffande inriktningen av en reform av den gemensamma
fiskeripolitiken
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkande 2,
res. 1 (v, mp) - delvis
4. beträffande regionala samarbetsorgan
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 1,
res. 2 (m)
5. beträffande uttalande om yrkesfisket och försiktighetsprincipen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 4,
6. beträffande selektiva redskap
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 5,
7. beträffande svenska fiskares tillträde till Nordsjöfisket
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 2,
8. beträffande borttappade redskap m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkandena 3 och 4,
9. beträffande havsöring och ål
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkandena 5 och 6,
res. 3 (v)
10. beträffande reglering av fritidsfisket
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkande 9,
11. beträffande regionala gruppkvoter för fisket
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo16 yrkande 1,
res. 4 (mp)
12. beträffande åtgärder mot ett ökande foderfiske
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo16 yrkande 2,
13. beträffande lokal områdesförvaltning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo16 yrkande 3,
res. 5 (mp)
14. beträffande samarbete mellan myndigheterna
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo408,
15. beträffande förbud mot gäddfiske
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo402,
16. beträffande ålhuttning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo415,
17. beträffande undantag från kvotsystemet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo417,
18. beträffande fisket längs Gästrike- och Hälsingekusten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo416,
19. beträffande vissa frågor om biologisk mångfald inom fisket
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkandena 8-10,
20. beträffande medelstilldelning till kalkning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo14 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. beträffande prioritering av fiskevård i fjällen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkande 7,
res. 6 (v)
22. beträffande utredning angående fiskevårdens finansiering m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo11 yrkande 10, 1997/98: Jo407
yrkande 1 och 1997/98:Jo413 yrkande 2,
res. 7 (v, mp)
23. beträffande 5b-stöd inom fiskesektorn
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkande 1,
24. beträffande omprövning av vattendomar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkande 3,
25. beträffande lagen om vattenförbund
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkande 11,
26. beträffande fiskevårdsråd
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo413 yrkande 3,
res. 8 (mp)
27. beträffande fiskevårdsområden i frifiskevatten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 6,
res. 9 (m)
28. beträffande utsättning av fisk
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 7,
res. 10 (m)
29. beträffande fiske i Vänern och Vättern
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo407 yrkandena 2 och 3,
30. beträffande fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo15 yrkandena 3 och 4,
res. 11 (mp)
31. beträffande skydd av naturlax i Bottenviken
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo411,
32. beträffande drivgarnsfisket i Östersjön
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo11 yrkande 8, 1997/98: Jo15
yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Jo410,
res. 12 (v, mp)
33. beträffande laxfisket i norra Sverige
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo403 yrkande 1,
34. beträffande statlig ersättning för regleringen av laxfisket
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo403 yrkande 2,
35. beträffande rättvisa inskränkningar av laxfisket
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 9,
res. 13 (m)
36. beträffande en miljöpolicy för vattenbruket m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo414 yrkande 3 och 1997/98:Jo536
yrkande 7,
res. 14 (v, mp) - delvis
37. beträffande användningen av kemikalier m.m. i vattenbruket
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo414 yrkandena 1 och 2,
res. 14 (v, mp) - delvis
38. beträffande forskning och utveckling inom vattenbruket
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo414 yrkande 4,
res. 14 (v, mp) - delvis
39. beträffande vattenbruk i regleringsmagasinen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo414 yrkande 5,
40. beträffande bättre lånemöjligheter för vattenbruket
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo412,
41. beträffande ersättning för skadade fiskeredskap
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo401, 1997/98:Jo404, 1997/98:Jo733
och 1997/98: Sk736 yrkande 2,
res. 15 (m)
42. beträffande utgångspunkter för en reformering av den gemensamma
jordbrukspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo12 yrkande 1, 1997/98: Jo17 yrkande
1, 1997/98:Jo218 yrkande 9, 1997/98:Jo226 yrkande 1, 1997/98:Jo229
yrkande 1, 1997/98:Jo230 yrkandena 2, 3 och 5, 1997/98:Jo239 yrkande 4,
1997/98:U505 yrkande 7 och 1997/98: K715 yrkande 9,
43. beträffande djurskyddsfrågorna i CAP
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo18 yrkande 2 och 1997/98:Jo218
yrkande 7,
44. beträffande motiven för kollektiva nyttigheter
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo18 yrkande 4,
45. beträffande Sveriges stödinsatser i Central- och Östeuropa m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo18 yrkandena 1 och 3,
46. beträffande transporter inom EU m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo18 yrkande 5,
47. beträffande separata miljömål för jordbruket m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo239 yrkandena 1-3,
48. beträffande förenkling av regelsystemen inom EU m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo14 yrkandena 13 och 14,
1997/98:Jo218 yrkande 2, 1997/98:Jo229 yrkande 4, 1997/98:Jo234,
1997/98:Jo235 och 1997/98:A457 yrkande 5,
res. 16 (m) - delvis
res. 17 (mp)
49. beträffande regler för poängberäkning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo207 och 1997/98:Jo209,
res. 16 (m) - delvis
50. beträffande långtgående miljöhänsyn i de areella näringarna
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo785 yrkande 5,
51. beträffande anläggande av våtmarker och skyddszoner
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo731 yrkande 12,
res. 18 (m)
52. beträffande stöd till hotade lantraser
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo13, 1997/98:Jo17 yrkandena 9 och 10,
1997/98:Jo241 yrkandena 2 och 3, 1997/98:Jo739 yrkandena 3 och 4,
1997/98:Jo767 och 1997/98:Jo768,
res. 19 (v, mp)
53. beträffande stöd till lantrasföreningar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 11 och 12,
1997/98:Jo241 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:Jo739 yrkandena 5, 6 och 9,
res. 20 (mp)
54. beträffande översyn av kriterierna för hotade koraser
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo751,
55. beträffande stöd till ekologisk frukt- och bärodling m.m.
att riksdagen avslår 1997/98:Jo202 yrkandena 1 och 2,
56. beträffande ekologisk odling i övriga EU-länder
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo230 yrkande 13,
57. beträffande stöd till nyponodling
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo203, 1997/98:Jo214 och
1997/98:Jo215,
58. beträffande förutsättningarna för utträde ur det ekologiska
programmet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo221 yrkande 1,
59. beträffande stödbeloppen till ekologisk grönsaksodling m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo221 yrkandena 2 och 3,
60. beträffande mål för den ekologiska odlingen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo10, 1997/98:Jo12 yrkande 2 ,
1997/98:Jo18 yrkande 6 och 1997/98:Jo221 yrkande 6,
res. 21 (c)
61. beträffande regionala mål för den ekologiska odlingen m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo221 yrkandena 5 och 7,
res. 22 (v)
62. beträffande stöd till marknadsföring m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 17, 1997/98: Jo241
yrkande 10 och 1997/98:Jo536 yrkande 5,
res. 23 (mp)
63. beträffande stöd till ekologisk biodling
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo221 yrkande 4,
64. beträffande avveckling av det konventionella jordbruket och
djurhållningen i Sverige
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo536 yrkande 6,
res. 24 (mp)
65. beträffande stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk
m.m.
att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om ett utbyggt
miljöersättningsprogram för jordbruket inom ramen för rådets förordning
(EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmetoder inom jordbruket
som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven (avsnitt 14.1.4)
samt avslår motionerna 1997/98:Jo14 yrkande 15, 1997/98:Jo17 yrkande 6,
1997/98:Jo18 yrkandena 7 och 8, 1997/98: Jo218 yrkande 4, 1997/98:Jo233
och 1997/98:Jo241 yrkande 1,
res. 25 (m)
res. 26 (v, mp)
66. beträffande miljöstöd till rennäringen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 15 och 1997/98:Jo241
yrkande 8,
67. beträffande en parlamentarisk beredningsgrupp
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo218 yrkande 3,
res. 27 (m)
68. beträffande förorenarens ansvar i det nya
miljöersättningsprogrammet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo18 yrkande 9,
69. beträffande förberedelser för det nya miljöersättningsprogrammet
m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkandena 16 och 17,
70. beträffande återförande av miljöavgifter till näringen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkande 12,
71. beträffande utvärdering av miljöavgiften
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo218 yrkande 1,
res. 28 (m)
72. beträffande avgiften på bekämpningsmedel
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo731 yrkande 13,
res. 29 (m)
73. beträffande bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen
att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om mål för ett program för
perioden 1997-2001 avseende användning av bekämpningsmedel i jordbruket
och trädgårdsnäringen (avsnitt 14.3) samt avslår motionerna 1997/98:Jo17
yrkande 2 och 1997/98:Jo726 yrkande 5,
res. 30 (mp) - delvis
74. beträffande uppdrag till Kemikalieinspektionen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 3 och 1997/98:Jo729,
res. 30 (mp) - delvis
75. beträffande bekämpningsmedel i yt- och grundvatten m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo17 yrkande 4,
res. 30 (mp) - delvis
76. beträffande branschavgifter inom trädgårdsnäringen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo224 yrkande 2 och 1997/98:Jo231
yrkande 2,
77. beträffande trädgårdsnäringens växtskydds- och
bekämpningsmedelsproblematik
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo202 yrkande 3, 1997/98: Jo231
yrkande 1 och 1997/98:Jo518,
res. 31 (m)
78. beträffande förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo228 yrkande 2,
res. 32 (m)
79. beträffande en parlamentarisk utredning om biotekniken
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo12 yrkande 3,
80. beträffande gentekniken i ett hållbart jordbruk
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo17 yrkande 16,
res. 33 (mp)
81. beträffande samråd mellan näringen och myndigheterna i
miljöarbetet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo12 yrkande 4,
82. beträffande en långsiktig jordbrukspolitik m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo218 yrkandena 10 och 12,
1997/98:Jo229 yrkande 2 och 1997/98:Jo230 yrkandena 1, 7 och 8,
res. 34 (m)
83. beträffande fäbodbruket
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo212, 1997/98:Jo217 och
1997/98:Jo242,
res. 35 (mp)
84. beträffande fri handel med mjölkkvoter
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo218 yrkande 6,
85. beträffande mjölkkvoter till hotade raser
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 7 och 8 och
1997/98:Jo739 yrkandena 1 och 2,
res. 36 (mp)
86. beträffande en jordlånereform
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo208,
87. beträffande förbud mot zinkoxid i djurfoder
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 5, 1997/98: Jo508 och
1997/98:Jo512 yrkande 3,
88. beträffande vissa regionala frågor
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo204, 1997/98:Jo205, 1997/98:Jo210,
1997/98:Jo226 yrkande 2 och 1997/98:Jo243,
89. beträffande jordbruket i Norrland
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo218 yrkande 8.
res. 37 (m)
Stockholm den 20 november 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson
(m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s),
Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi
Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart
Brunander (c), Michael Hagberg (s) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Redovisning av en svensk strategi och inriktningen av en reform av den
gemensamma fiskeripolitiken (mom. 2 och 3)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:
Vi delar i allt väsentligt regeringens bedömningar och allmänna
förhållningssätt när det gäller de övergripande beskrivningarna av
förutsättningar och behov för att upprätthålla ett ekologiskt hållbart fiske. I
några avseenden borde regeringen ha redovisat mer konkreta bedömningar angående
t.ex. hur en förbättrad kontroll och övervakning skall gå till och vad som
egentligen menas med begreppet hållbart fiske. Inte heller när det gäller den
gemensamma fiskeripolitiken är regeringens bedömningar helt tydliga. Eftersom
det skall ske en översyn av denna politik till år 2002 finns det ännu tid för
regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till en svensk strategi för
den gemensamma fiskeripolitiken. Vi förutsätter att så blir fallet, i enlighet
med yrkande 1 i Vänsterpartiets motion Jo11. Det självklara målet för politiken
skall, som anförs i motionen, vara ett ekologiskt hållbart fiske. Följande
punkter bör ingå:
- Det kustnära fisket behöver utvecklas på bekostnad av den storhavsbaserade
fiskeflottan.
- De fördelningsnycklar som skall användas bör inte endast baseras på vad de
olika ländernas fiskeflottor traditionellt har fiskat. Fördelningen bör också
göras utifrån en bedömning av vad som är ekologiskt hållbart och utifrån
varje enskild nations behov.
- Det bör ställas krav på ökade ansträngningar att återskapa fisket inom de
egna kustområdena. Där bör sambanden mellan näringsläckage och vattnets
ekosystem särskilt belysas.
Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo11 (v) yrkandena 1 och 2, som
sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att att utskottets hemställan under 2 och 3 bort ha följande lydelse:
2. beträffande redovisning av en svensk strategi
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo11 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
3. beträffande inriktningen av en reform av den gemensamma
fiskeripolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo11 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
2. Regionala samarbetsorgan (mom. 4)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Som framhålls i motion Jo405 (m) är det avgörande för en framgångsrik
fiskeripolitik inom EU att beslutsprocessen, enligt subsidiaritetsprincipen,
äger rum på den lämpligaste nivån. Detta innebär att varje havsområde måste
bedömas på sina meriter och att lämpliga regler för ett långsiktigt hållbart
fiske antas inom ramen för regionala samarbetsorgan. Dessa regioner kan
lämpligen knytas till de i dag aktuella förvaltningsområdena som exempelvis
Östersjön, Skagerrak/Kattegatt, Nordsjön och Medelhavet. Detta bör riksdagen,
med anledning av motion Jo405 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande regionala samarbetsorgan
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo405 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
3. Havsöring och ål (mom. 9)
Maggi Mikaelsson (v) anför:
Som anförs i motion Jo11 (v) finns det ett behov av åtgärder för att rädda
annan vandringsfisk än lax. Det ligger inom Fiskeriverkets ansvarsområde att
också se till att främst havsöring och ål kan bibehållas i livskraftiga
bestånd. I motionen redovisas utförligt vilka problem som föreligger
beträffande reproduktion av havsöring och krisen i ålfisket. Regeringen bör ge
Fiskeriverket i uppdrag att studera och föreslå åtgärder så att de svenska
havsöringstammarna bevaras. Vidare är det viktigt att satsa betydande summor på
inköp av ålyngel, odling och utsättning av ål i Sverige, Baltikum och
nordvästra Ryssland. Ett märkningsprogram liknande det för lax bör införas.
Eftersom åtgärderna starkt gynnar hela det europeiska ålfisket bör
finansieringen ske inom ramen för EU:s fiskeristöd. Vidare bör fiskevårdsmedel
avsättas enligt förslag av Vänsterpartiet i samband med budgetberedningen
(1997/98:JoU1).
Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo11 (v) yrkandena 5 och 6, som
sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande havsöring och ål
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo11 yrkandena 5 och 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
4. Regionala gruppkvoter för fisket (mom. 11)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Som anförs i motion Jo16 (mp) är det viktigt att det kustnära och
beståndsbevarande fisket utmed den svenska västkusten bevaras. Lokala fiskare
med små båtar och enkla redskap har svårt att hävda sig i konkurrensen med det
storskaliga fisket. Miljöpartiet har tidigare motionerat om att Fiskeriverket
måste säsongsindela de svenska kvoterna och bättre garantera kustfiskets del.
Det kan ske genom att avsätta regionala gruppkvoter baserade på regionala
faktorer, förslagsvis liknande det engelsk-skotska resursfördelningssystemet.
Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo16 (mp) yrkande 1, som sin
mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande regionala gruppkvoter för fisket
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo16 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
5. Lokal områdesförvaltning (mom. 13)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Jag vidhåller det som anförs i motion Jo16 (mp) att det finns flera möjligheter
att förbättra situationen för det småskaliga och beståndsbevarande kustfisket.
I diskussionen om det svenska kustfisket är det viktigt att understryka att
Östersjön och västkustens vatten är väsensskilda havsbiotoper. Det innebär att
krav måste ställas på större flexibilitet vad gäller olika regionala och lokala
insatser. Utvecklade lokala områdesförvaltningar är en intressant möjlighet som
snarast bör utvecklas. För att bevara det kustnära fisket krävs lokal kännedom
om bestånden och utvecklingen i närområdet. Ytterligare ett led i arbetet att
stärka det lokala, småskaliga fisket skulle vara att införa ett stöd till de
yngre som vill satsa på kustfiskeverksamhet. Detta bör riksdagen, med anledning
av motion Jo16 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande lokal områdesförvaltning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo16 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
6. Prioritering av fiskevård i fjällen (mom. 21)
Maggi Mikaelsson (v) anför:
Ett annat område som saknas i regeringens redovisning av hur fiskevårdsmedlen
bör användas är fiskevård på statens vatten ovan odlingsgränsen. Som framgår av
motion Jo11 (v) är det framför allt rödingen som är hotad. Ungefär 25 % av
Sveriges vattenyta finns i fjällen, vars sjöar från fisk- och fiskesynpunkt
helt domineras av röding. Fjällfisket är en väsentlig inkomstkälla för den
samiska befolkningen och kan rätt utnyttjat bli en mycket stor tillgång från
ekonomisk och social synpunkt för både de samiska och svenska
befolkningsgrupperna i Norrlands inland. Detta förutsätter emellertid att
fisket anpassas till produktionsförhållandena och att det bedrivs på ett
biologiskt uthålligt sätt. Jag anser att även dessa områden skall ingå i de
områden som omfattas av den statligt finansierade fiskevården. Eftersom det
också flyter in medel från fiskekortförsäljning bör en samordning ske via
länsstyrelserna. Hälften av det av Vänsterpartiet föreslagna fiskevårdsanslaget
bör användas för detta ändamål. Om anslagsyrkandet ej vinner bifall bör
fiskevårdsåtgärder för öring, ål och i fjällområdet rymmas inom befintligt
anslag. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo11 (v) yrkande 7, som
sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande prioritering av fiskevård i fjällen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo11 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
7. Utredning angående fiskevårdens finansiering m.m. (mom. 22)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:
Det är positivt att regeringen äntligen föreslår en satsning på fiskevård med
budgetmedel. Ett belopp på 20 miljoner kronor kan dock endast ses som ett
första steg på vägen mot en uthållig fiskevård. Fiskeriverket har beräknat
behovet av åtgärder till 65 miljoner kronor om året i många år framöver. För
att få ett underlag för fortsatta överväganden i denna fråga bör regeringen
utvärdera den fiskevård som bedrivs i dag och lämna förslag om hur en
biologiskt anpassad fiskevård skall bedrivas i hela landet. Därmed ansluter vi
oss till motion Jo11 (v) yrkande 10. I enlighet med Miljöpartiets motion Jo413
bör utredningen även avse den långsiktiga finansieringen av fiskevården. Som en
långsiktig lösning är det sannolikt nödvändigt att införa någon form av
fiskevårdsavgift enligt grundprincipen nyttjaren betalar, alternativt att
staten tillskjuter medel till en fond vars avkastning skall finansiera
fiskevården. Som motionärerna anför är en ny utredning nödvändig för att hitta
en finansiering som kan accepteras av såväl det stora flertalet fritidsfiskare
som ägare av privata vattenområden. Detta bör riksdagen, med anledning av
motionerna Jo11 (v) yrkande 10 och Jo413 (mp) yrkande 2, som sin mening ge
regeringen till känna. Motion Jo407 (kd) yrkande 1 avstyrks, i den mån den ej
tillgodoses med det anförda.
Vi anser att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande utredning angående fiskevårdens finansiering m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo11 yrkande 10 och
1997/98:Jo413 yrkande 2 och med avslag på motion 1997/98:Jo407 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
8. Fiskevårdsråd (mom. 26)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Som framgår av reservation 7 anser Miljöpartiet att det krävs en långsiktig
lösning av finansieringsfrågan när det gäller fiskevården. I samband med
budgetberedningen har jag föreslagit att anslaget höjs till 50 miljoner kronor
om året fr.o.m. budgetåret 1999. För att prioritera åtgärderna där de bäst
behövs och fördela tillgängliga medel bör ett fiskevårdsråd inrättas med
representanter för Fiskeriverket, Naturvårdsverket, fiskevattenägare,
yrkesfiskare och sportfiskare. Detta bör riksdagen, med anledning av motion
Jo413 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande fiskevårdsråd
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo413 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
9. Fiskevårdsområden i frifiskevatten (mom. 27)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Konfiskationen av den privata äganderätten genom införandet av det fria
handredskapsfisket har allvarligt urholkat möjligheterna till en god fiskevård.
Enligt vår mening bör möjligheter öppnas för att bilda fiskevårdsområden inom
de delar av våra kuster och insjöar där handredskapsfisket är fritt. Samtidigt
bör dessa områden återfå rätten att sälja fiskekort till allmänheten.
Erfarenheterna från övriga fiskevårdsområden är mycket goda. Regeringen bör
återkomma med lagförslag i enlighet med motion Jo405 (m) yrkande 6. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande fiskevårdsområden i frifiskevatten
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo405 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
10. Utsättning av fisk (mom. 28)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Det är positivt att regeringen satsar 20 miljoner kronor på fiskevård för
budgetåret 1998. Vi förutsätter att medlen används i de vatten där staten har
sitt ägaransvar. Vi vill understryka den stora betydelsen av att
utsättningsverksamheten av fisk, främst ål och lax, kan fortsätta i minst
nuvarande omfattning. Denna verksamhet har stora positiva effekter för det
yrkesmässiga insjö- och kustfisket, men även övrigt fritids- och turistfiske
gynnas. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo405 yrkande 7, som sin
mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande utsättning av fisk
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo405 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
11. Fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön (mom. 30)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Som anförs i Miljöpartiets motion Jo15 är det naturligtvis alldeles befängt att
fiska på blandade bestånd av lax på tillväxtplatserna i Östersjön. Fisket skall
bedrivas där man vet att man fiskar selektivt på den odlade och inte på den
vilda laxen, som i dag utgör endast 10 % av totala antalet laxar. Detta har
påtalats under flera år såväl av Internationella havsforskningsrådets
vetenskapligt rådgivande kommitté, ACF, som av EU (Lassenrapporten). Rådet har
i flera år varit att införa ett fiskestopp för lax i Östersjön. De vilda
laxynglen är dessutom drabbade av M74, sjukdomen som orsakas av någon hittills
okänd miljöfaktor, och många vilda laxyngel dör. Först då fisket efter lax
bedrivs så att endast den odlade laxstammen beskattas blir fisket långsiktigt
ekologiskt hållbart. Genom att flytta fisket till kusten, älvarna och deras
mynningsområden kan fisket regleras efter laxstammarnas bärkraft, och det finns
möjlighet att kontrollera att den vilda laxen inte beskattas för hårt. Sverige
måste gå före för att rädda den vilda laxen genom att helt upphöra att fiska på
blandade bestånd i Östersjön. Den successiva flyttning av laxkvoten till kusten
som inletts är bra och måste fortsätta, eftersom ett selektivt fiske efter
odlad lax kan ske där. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo15 (mp)
yrkandena 3 och 4, som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo15 yrkandena 3 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
12. Drivgarnsfisket i Östersjön (mom. 32)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:
FN antog år 1991 en resolution om förbud mot storskaligt drivgarnsfiske i
världshaven fr.o.m. år 1992. Huvudsyftet var att minska bifångster av marina
däggdjur. EU följde upp resolutionen genom att införa samma begränsning för
samtliga vatten inom EU. Vid medlemskapsförhandlingarna drev Sverige igenom att
Östersjön skulle undantas, trots att det i Östersjön finns såväl tumlare som
säl och fågel som påverkas av de långa drivgarnen. Sverige bör därför kräva att
undantaget för förbudet upphävs för Östersjön. Drivgarnsfiske på laxens
uppväxtplatser i Östersjön är även ett hot mot den vilda laxen.
Vi anser, i likhet med vad som anförs i motionerna Jo11 (v), Jo15 (mp) och
Jo410 (s), att drivgarnsfisket så som det bedrivs i Östersjön inte är förenligt
med kraven på ett hållbart fiske. Det utgör också ett hot mot den biologiska
mångfalden. Det fortsatta arbetet bör därför inriktas på att drivgarnsfisket i
Östersjön upphör eller kraftigt begränsas. Detta bör riksdagen, med anledning
av ovannämnda motioner, som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande drivgarnsfisket i Östersjön
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo11 yrkande 8, 1997/98:Jo15
yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Jo410 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
13. Rättvisa inskränkningar av laxfisket (mom. 35)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Det är av största vikt att både det yrkesmässiga fisket samt fritidsfisket och
turistfisket kan pågå samtidigt i såväl de norra som de södra länen då dessa
aktiviteter är regionalt viktiga och skapar arbetstillfällen. Om eventuella
inskränkningar ändå måste göras i det svenska laxfisket vill vi betona att de
utformas rättvist mellan olika kuststräckor. Det är orimligt att ett fåtal
fiskare blir totalt avstängda från sin näringsverksamhet. Detta bör riksdagen,
med anledning av motion Jo405 (m) yrkande 9, som sin mening ge regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande rättvisa inskränkningar av laxfisket
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo405 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. En miljöpolicy för vattenbruket m.m., forskning och utveckling inom
vattenbruket och användningen av kemikalier m.m. i vattenbruket (mom. 36, 37
och 38)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:
I motionerna Jo414 (v) och Jo536 (mp) har på ett förtjänstfullt sätt redovisats
alla de problem som sammanhänger med det moderna vattenbruket. Dessa problem
består sammanfattningsvis av negativ miljöpåverkan, användning av antibiotika
och andra kemikalier, spridning av fisksjukdomar, risker med introduktion av
främmande arter och rymningar från uppfödningsanläggningarna m.m. Också
vattenbruket måste bedrivas på ett ekologiskt uthålligt sätt. Det är viktigt
att samhället sätter klara gränser för det moderna vattenbruket. Det kräver att
regeringen utarbetar en samlad miljöpolicy för vattenbruket. Några huvudpunkter
i en sådan policy bör innebära följande. Användningen av kemikalier skall
registreras och minimeras. Användningen av antibiotika bör begränsas och får
inte tillåtas annat än till sjukdomsbekämpning. Det är nödvändigt att satsa på
forskning och utveckling för att ta fram ekologiskt hållbara uppfödningssystem.
Fortfarande saknas viktiga kunskaper om vattenbrukets samlade effekter. Detta
bör riksdagen, med anledning av motion Jo414 (v) yrkandena 1-4 och Jo536 (mp)
yrkande 7, som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 36, 37 och 38 bort ha följande
lydelse:
36. beträffande en miljöpolicy för vattenbruket m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo414 yrkande 3 och
1997/98:Jo536 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
37. beträffande användningen av kemikalier m.m. i vattenbruket
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo414 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
38. beträffande forskning och utveckling inom vattenbruket
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo414 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
15. Ersättning för skadade fiskeredskap (mom. 41)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
I likhet med vad som anförs i motion Jo733 (m) anser vi att yrkesfisket drabbas
av stora problem i samband med oönskade fångster av dumpad ammunition eller
giftigt kemiskt avfall. Svenska fiskare saknar i dag möjlighet att erhålla
ersättning för dessa förluster. I Danmark t.ex. ersätts yrkesfiskare av staten
för förluster i liknande fall. Ersättningssystemet administreras av det danska
försvarsministeriet. Vi anser att det måste vara ett statligt ansvar att
fiskarna hålls skadefria vid de tillfällen man får fångster av militärt och
kemiskt avfall. Regeringen bör utarbeta ett system för statlig ersättning i
dessa fall. Vi ansluter oss således till motion Jo733 (m) och i huvudsak också
till motionerna Jo401(kd), Jo404 (fp) och Sk736 yrkande 2 (c).
Vi anser att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande ersättning för skadade fiskeredskap
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo401, 1997/98:Jo404,
1997/98:Jo733 och 1997/98:Sk736 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
16. Förenkling av regelsystemen inom EU m.m. och regler för poängberäkning m.m.
(mom. 48 och 49)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Regeringen föreslår vissa ändringar i de komplicerade regelverken för EG:s
miljöstöd m.m. Vi anser att längre gående förenklingar bör göras redan nu.
Dessa förenklingar bör kunna göras fortlöpande. Det kan t.ex. gälla regler som
direkt och på kort tid kan motarbeta bevarandet av viktiga naturmiljöer. Inför
nästa femårsperiod anser vi att genomgående förenklingar måste göras. Dessutom
bör regelverket bli mer flexibelt och anpassbart till olika natur- och
kulturförutsättningar. Beräkningsgrunderna måste förändras. T.ex. är systemet
med kvalifikationspoäng onödigt krångligt och komplicerat. Vi ansluter oss
således till vad som anförs i motionerna Jo207 (m), Jo218 (m), Jo229 (m) och
Jo234 (m) om behovet av förenklingar och minskad byråkrati. Härigenom
tillgodoses i viss mån motionerna från övriga partier om administrativa
förenklingar.
Vi anser att utskottets hemställan under 48 och 49 bort ha följande lydelse:
48. beträffande förenkling av regelsystemen inom EU m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo14 yrkandena 13 och 14,
1997/98:Jo218 yrkande 2, 1997/98:Jo229 yrkande 4, 1997/98:Jo234,
1997/98:Jo235 samt med avslag på motion 1997/98:A457 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
49. beträffande regler för poängberäkning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo207 och med avslag på motion
1997/98:Jo209 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
17. Förenkling av regelsystemen inom EU m.m. (mom. 48)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Jag delar uppfattningen i motion A457 (mp) yrkande 5 att regler för mjölkkvoter
och miljöstöd har krånglats till i onödan av Jordbruksverket och bör förenklas.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande förenkling av regelsystemen inom EU m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A457 yrkande 5 och med avslag på
motionerna 1997/98:Jo14 yrkandena 13 och 14, 1997/98:Jo218 yrkande 2,
1997/98:Jo229 yrkande 4, 1997/98:Jo234 och 1997/98:Jo235 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
18. Anläggande av våtmarker och skyddszoner (mom. 51)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Som anförs i motion Jo731 (m) bör anläggandet av våtmarker samt skyddszoner
utmed vattendrag öka. Det finns goda skäl att med allmänna medel stimulera
denna typ av kväverening. Återskapandet av våtmarker bör stödjas av staten.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande anläggande av våtmarker och skyddszoner
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo731 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
19. Stöd till hotade lantraser (mom. 52)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:
Vi delar uppfattningen i mp- motionerna Jo17, Jo241 och Jo739 att samtliga
lantraser måste bevaras. I dag ges bidrag per djurenhet endast till kor, får
och getter. Om man anser att det är viktigt att bevara de gamla lantraserna för
framtiden bör detta givetvis gälla såväl de betande som de övriga lantraserna.
Det ter sig då märkligt att inte hästar, svin, gäss, ankor, höns och kaniner
får stöd. Regeringen bör se till att alla hotade lantraser omfattas av
miljöprogrammet. Stödet kan antingen betalas ut per djurenhet, men för de
mindre djuren skulle stödet kunna betalas ut som stöd per genbanksbesättning.
De akut hotade lantraserna bör erhålla extra stöd. Exempel på sådana raser är
göingegeten och jämtgeten, där antalet djur är mycket litet. För att få stöd
för getter måste man ha minst 7 individer. I dag har endast en person i Sverige
tillräckligt antal för att få stöd. Resten, 93 % av getterna, får inget stöd
alls. Detta problem kan lösas genom att den som har en akut hotad lantras
alltid, oavsett antal djur, får lägsta möjliga stöd, dvs. stöd per djurenhet.
Detta bör riksdagen, med anledning av ovannämnda motioner, som sin mening ge
regeringen till känna. De motioner som särskilt tar upp de hotade hästraserna
är tillgodosedda genom detta ställningstagande.
Vi anser att att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande stöd till hotade lantraser
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 9 och 10,
1997/98:Jo241 yrkandena 2 och 3, 1997/98:Jo739 yrkandena 3 och 4 samt med
avslag på motionerna 1997/98:Jo13, 1997/98:Jo767 och 1997/98:Jo768 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
20. Stöd till lantrasföreningar m.m. (mom. 53)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I dag utgår s.k. UID-stöd till lantrasföreningarna. I den avelsplan som
Jordbruksverket tog fram föreslogs att stödet skulle utgå för bevarandearbetet,
utbildning och information. I dag finns endast 1 miljon kronor avsatta och
bidrag utgår i praktiken enbart till utbildning och information. Detta innebär
att genbanksverksamheten, som ju är ett viktigt arbete för bevarandet, inte får
stöd. Det kostar att lägga upp register, att ha kontakt med
genbanksbesättningar m.m. Jag anser att stödet till lantrasföreningar med
lantraser som ingår i av Jordbruksverket godkända avelsplaner bör få stöd även
för bevarandearbetet. Vidare är reglerna för det nuvarande stödet alltför
byråkratiska och krångliga. Det skall redovisas kvitton ner till sista kronan,
vilket får till följd att det administrativa arbetet i föreningarna tar tid
från det ideella arbetet att bevara lantraserna. Stödreglerna måste förenklas.
Det är viktigt att ansvaret för bevarandet och genbankerna blir kvar i de
aktiva föreningar som finns i dag. Detta bör riksdagen, med anledning av
motionerna Jo17 (mp), Jo241 (mp) och Jo739 (mp), som sin mening ge regeringen
till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande stöd till lantrasföreningar m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 11 och 12,
1997/98:Jo241 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:Jo739 yrkandena 5, 6 och 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
21. Mål för den ekologiska odlingen m.m. (mom. 60)
Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:
Ett grundläggande mål för jordbrukspolitiken måste vara att produktionen av
jordbruksvaror skall vara långsiktigt hållbar. Produktionen måste således ske
på ett sätt så att naturresursernas långsiktiga förmåga att producera livsmedel
inte försämras. Efterfrågan på ekologiskt odlade produkter ökar successivt.
Detta är ett marknadstryck som det är viktigt att jordbruket kan möta. Det
uppställda målet om 10 % ekologisk odling till år 2000 tycks vara möjligt att
uppnå. Vi delar uppfattningen i motion Jo12 (c) att ett nytt mål bör uppställas
för den därpå följande femårsperioden till år 2005 och att det bör ligga på 15
% ekologisk odling. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo12 (c)
yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner om
målsättning för det ekologiska jordbruket m.m. avstyrks i den mån de ej
tillgodoses genom detta ställningstagande.
Vi anser att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:
60. beträffande mål för den ekologiska odlingen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo12 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 1997/98:Jo10, 1997/98:Jo18 yrkande 6 och 1997/98:Jo221 yrkande
6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
22. Regionala mål för den ekologiska odlingen m.m. (mom. 61)
Maggi Mikaelsson (v) anför:
Av Jordbruksverkets utvärdering framgår att den ekologiska åkerarealen år 1996
utgjorde 5,8 % av den totala åkermarken. Variationerna är dock stora mellan
olika län. Medan Jämtlands och Västernorrlands län toppar statistiken med
närmare en tredjedel i ekologisk produktion ligger typiska jordbrukslän som
t.ex. Skåne och Skaraborg mycket sämre till. Det är därför nödvändigt att också
införa regionala mål för den ekologiska produktionen. Framför allt i de län som
har en låg anslutning bör länsstyrelsen tillsammans med jordbrukets olika
organisationer ges i uppdrag att analysera orsakerna och utarbeta förslag om
åtgärder för att höja anslutningsgraden. Vidare behövs en utveckling av
begreppet ekologiskt jordbruk. Hittills har den ekologiska produktionen framför
allt varit inriktad på att skapa produktionsmetoder utan bekämpningsmedel och
konstgödsel. Det är nu dags att ta nästa steg på uthållighetsskalan. Tre av de
problem som finns i dagens ekologiska produktion är näringsläckage, långväga
transporter och användningen av fossila bränslen. Att utveckla skötselmetoder
och gödselhantering som leder till ett minskat näringsläckage måste vara en
prioriterad uppgift. På motsvarande sätt är beroendet av fossila bränslen för
jordbruksredskap, liksom behovet av långa transporter, områden där det
ekologiska jordbruket måste hitta alternativa lösningar för att bli långsiktigt
hållbart. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo221 (v) yrkandena 5
och 7, som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:
61. beträffande regionala mål för den ekologiska odlingen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo221 yrkandena 5 och 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
23. Stöd till marknadsföring m.m. (mom. 62)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Jag vänder mig mot regeringens bedömning att den ekologiska odlingen själv får
klara marknadsföringen av livsmedel, samtidigt som man i budgeten föreslår att
5 miljoner kronor anvisas för export av jordbruksprodukter. Menar man allvar
med ambitionen att Sverige skall bli ett föregångsland i en ekologiskt hållbar
utveckling borde det vara betydligt angelägnare att satsa på att öka den
inhemska marknaden för ekologiska produkter än att verka för att den svenska
maten skall transporteras utomlands. Stödet för övergång till och
marknadsföring av alternativt odlad mat bör byggas ut kraftfullt. Detta bör
riksdagen, med anledning av mp-motionerna Jo17, Jo241 och Jo536, som sin mening
ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:
62. beträffande stöd till marknadsföring m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 17,
1997/98:Jo241 yrkande 10 och 1997/98:Jo536 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
24. Avveckling av det konventionella jordbruket och djurhållningen i Sverige
(mom. 64)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Som anförs i motion Jo536 (mp) står det klart att den konventionella odlingen
och djurhållningen drar med sig stora folkhälsoproblem och samhällsekonomiska
hälsokostnader, förutom alla miljökostnader och minskad biologisk mångfald. Det
måste tas fram en avvecklingsplan för det konventionella jordbruket. Det
betyder naturligvis inte att Miljöpartiet vill minska lantbrukets omfattning i
Sverige. Snarare tvärtom. Vi vill ändra brukningsmetod och anser att den
konventionella metoden med konstgödsel och bekämpningsmedel, det som ibland
benämns giftjordbruket, måste försvinna för att ersättas av ett ekologiskt
lantbruk, som är långsiktigt hållbart. Likaså måste djurhanteringen ge djuren
möjlighet till utevistelse m.m. De regler som gäller för dagens KRAV-produktion
kan anses som minimikrav.
Dagens konventionella jordbruk skapar en biologiskt fattig landsbygd eftersom
insektsgifterna slår ut de insekter som skulle vara föda för många andra djur
som fågelarter, vilka går kraftigt tillbaka. Herbicider och konstgödsel skapar
såväl miljöproblem som hälsoproblem. Återfynden av just ogräsbekämpningsmedel
ökar i yt- och grundvatten. Den mat som produceras med dessa insatsmedel
innehåller små halter av restsubstanser och får en annan kemisk sammansättning
än ekologiska produkter. Rent ekonomiskt visar jämförande studier på flera
lantbruksskolor att det ekologiska jordbruket i dag i många fall är lönsammare
än det konventionella. Skillnaden i skörd per hektar är inte så stor som
befarat (ca 7 % enligt studier i Röbäcksdalen, Umeå). De ?ekologiska? korna
mjölkar till och med mer i samma studier, där förhållandena har gjorts så
jämförbara som möjligt. Det är dags att ta fram en avvecklingsplan för den
konventionella odlingen och djurhållningen. En sådan avvecklingsplan måste
naturligtvis innehålla såväl stöd i form av kurser, personlig rådgivning och
ekonomiska stöd som höga miljöavgifter för bekämpningsmedel och konstgödsel.
Jag går inte närmare in på detaljerna i en sådan plan utan anser att
regeringen bör återkomma med förslag om en avvecklingsplan. Detta bör
riksdagen, med anledning av motion Jo536 (mp) yrkande 6, som sin mening ge
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:
64. beträffande avveckling av det konventionella jordbruket och
djurhållningen i Sverige
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo536 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
25. Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. (mom. 65)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Vi anser det positivt att det föreslagna stödet till resurshushållande
konventionellt jordbruk avses omfatta hela landet. Däremot anser vi att
föreslagna variationer baserade på arealens storlek kommer att skapa problem.
För det första är ersättningarna motiverade av miljöinsatser. Dessa behov
varierar inte med åkerarealens storlek. För det andra kan detta medföra minskat
intresse vad gäller anslutningen till programmet. För det tredje kan det bidra
till en uppdelning av befintliga brukningsenheter i mindre enheter. Vi anser
att ersättningen inte bör vara beroende av arealens storlek. Vi anser också att
det ifrågavarande programmet bör omfatta trädgårdsnäringen. Inom denna näring
pågår ett mycket ambitiöst miljöarbete. Det är viktigt att stödja denna
utveckling. Programmet bör täcka in t.ex. frilandsodling av frukt, bär och
prydnadsväxter samt även gälla för växthusodling av både ätbara och icke ätbara
produkter. Riksdagen bör med anledning av motionerna Jo14 (kd), Jo218 (m) och
Jo233 (m) godkänna vad vi anfört om det utbyggda miljöersättningsprogrammet. I
övrigt bör riksdagen godkänna vad regeringen anfört i denna del.
Vi anser att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:
65. beträffande stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m.
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1997/98:Jo14
yrkande 15, 1997/98:Jo218 yrkande 4 och 1997/98: Jo233 godkänner vad ovan
anförts om ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket inom ramen
för rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om
produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och
naturvårdskraven samt avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 6,
1997/98:Jo18 yrkandena 7 och 8 och 1997/98:Jo241 yrkande 1,
26. Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. (mom. 65)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:
Vi anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag om resurshushållande
konventionellt jordbruk. Vi anser inte att det kan kallas ett miljöprogram utan
att det måste ses som ett allmänt stöd för alla lantbrukare utom de ekologiska.
Det strider dessutom mot principen om sektorsansvar och att förorenaren skall
betala.
Vi vill tro att det svenska konventionella jordbruket har kommit längre i
miljötänkande än vad detta program ger sken av. Den svenska modellen med
miljötänkande används ju som säljargument, och ?På väg?-konceptet har funnits i
flera år. Ett miljöstöd med den föreslagna utformningen riskerar att sänka
trovärdigheten för det svenska lantbruket. Grundvillkoren i förslaget som sänts
till Bryssel för godkännande är för svaga. Som exempel kan nämnas följande:
Årligen dokumentera brukningsenhetens miljöstatus enligt en av JoV godkänd
checklista och årligen upprätta en gårdskarta där skiften, skyddszoner och
sprutfria kantzoner är inlagda.
Inga icke längre godkända bekämpningsmedel skall destrueras.
Samtliga bekämpningsmedel skall förvaras inlåsta i säkert utrymme.
Även åtgärderna för att få stödet är för svaga. Här följer några exempel:
Två dagars kurs under tre år för jordbrukaren och vissa anställda. Minst två
repetitionskurser.
Kunskapskrav för att få använda bekämpningsmedel, klass 2 L-medel.
Permanent bevuxen skyddszon på sex meter utmed vattendrag och sjö.
Växtnäringsbalans och växtodlingsplan skall finnas.
Påfyllnad av bekämpningsmedel och rengöring av bekämpningsmedelsutrustning
skall ske på biobädd eller tät platta.
Sprututrustningen skall testas minst vartannat år.
Vid bekämpning skall dosnyckel användas och dokumenteras.
Vi anser inte att detta kan skapa ett resurshushållande jordbruk. Det är
dessutom mycket märkligt att lantbrukare kan få olika ersättning för samma
insats. Att gå en kurs på två dagar plus uppföljning, veta hur man hanterar
gifter och giftspruta och bygga en biobädd kostar ju lika mycket per företag
och har inget att göra med gårdens storlek. Det kommer att löna sig mycket mer
för de stora gårdarna på slätten att ansluta sig till programmet än för de
mindre bönderna i skogs- och mellanbygder.
Det behövs ett miljöstödsprogram för resurshushållande konventionellt
jordbruk. Vi anser att det förslag som presenterades i utredningen SOU 1994:82
Förstärkta miljöinsatser i jordbruket var bra och kan utgöra förlaga för ett
nytt förslag. Det programmet innehöll krav på användning av mindre insatsmedel
och skulle kunna få i gång en utveckling mot ett konventionellt jordbruk med
behov av mindre resurser. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med ett
nytt förslag som inbegriper konkreta miljökrav i nivå med de föreslagna
ersättningarna och på sådant sätt att principen om förorenarens ansvar
upprätthålls.
Vi ansluter oss således till mp-motionerna Jo17 och Jo241 och v-motionen Jo18
och anser att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:
65. beträffande stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m.
att riksdagen dels med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 6,
1997/98:Jo18 yrkandena 7 och 8 och 1997/98:Jo241 yrkande 1 avslår
regeringens förslag om ett utbyggt miljöersättningsprogram och som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, dels avslår motionerna
1997/98:Jo14 yrkande 15, 1997/98:Jo218 yrkande 4 och 1997/98:Jo233,
27. En parlamentarisk beredningsgrupp (mom. 67)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Utifrån den ordning som gällde vid framtagandet av nuvarande
miljöersättningsregler anser vi att en parlamentarisk beredningsgrupp snarast
skall tillsättas med uppgift att arbeta fram ett reviderat regelverk inför
nästa programperiod. Detta bör ske i samarbete med näringen. Denna
beredningsgrupp har då att väga samman de olika intressen som gjort sig
gällande på området. Det är mycket angeläget att tidigare gjorda misstag inte
upprepas. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo218 (m), som sin
mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande en parlamentarisk beredningsgrupp
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo218 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
28. Utvärdering av miljöavgiften (mom. 71)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Ett viktigt motiv för svensk jordbruksnäring när det gällde medlemskapet i EU
var behovet av konkurrensneutralitet. På flera områden har dock riksdagens
majoritet beslutat om åtgärder som varit mycket negativa för svenskt jordbruk
från konkurrenssynpunkt. Det gäller t.ex. de höjda diesel- och energiskatterna
och miljöavgifterna på handelsgödsel m.m. Vi anser att andra metoder än
avgiftshöjningar är bättre sätt att lösa miljöproblemen i jordbruket. Det bör
också understrykas att det är enbart drygt en procent av kväveläckaget till
Östersjön som kommer från svenskt åkerbruk. Vi anser därför att miljömotivet
för de höga avgifterna på handelsgödsel måste utvärderas. Dessa skatter utgör
också en konkurrensnackdel för svenska odlare. Utvärderingen bör ske i
samarbete med berörda näringar. Detta bör riksdagen, med anledning av motion
Jo218 (m), som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande utvärdering av miljöavgiften
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo218 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
29. Avgiften på bekämpningsmedel (mom. 72)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Användningen av bekämpningsmedel kan innebära ett hot mot den biologiska
mångfalden och bör därför begränsas. Den nuvarande utformningen av skatten på
bekämpningsmedel är dock olycklig då den missgynnar miljövänliga
bekämpningsmedel. Ett exempel är ättika, som drabbas av en tio gånger högre
skatt per behandlad yta än syntetiska bekämpningsmedel. Skatten på
bekämpningsmedel bör därför ändras så att ättikan inte missgynnas i förhållande
till andra bekämpningsmedel. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo731
(m) yrkande 13, som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse:
72. beträffande avgiften på bekämpningsmedel
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo731 yrkande 13 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
30. Bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen, uppdrag till
Kemikalieinspektionen och bekämpningsmedel i yt- och grundvatten m.m. (mom. 73,
74 och 75)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Regeringens målsättning i fråga om bekämpningsmedelsanvändningen är
otillräcklig. Det finns inget mål om kvantitativ minskning. I stället skriver
man att miljö- och hälsoriskerna skall minska. Denna målsättning är både
otydlig och svårmätbar. Ett fortsatt mål om minskning av användningen är
lämpligare, men då kopplat till antalet giftdoser, inte som nu till antalet
kilo. Att nu förlänga det kvantitativa målet i ytterligare fem år tyder inte på
någon större tilltro till vare sig statliga möjligheter till styrning, till
näringen eller till de nya miljöprogram som föreslås i propositionen.
Miljöpartiet föreslår ett nytt mål för perioden 1997-2001. Målet skall vara en
reduktion med 80 % utifrån 1996 års förbrukning. Till detta skall kopplas att
antalet doser också skall halveras. Det vill säga att minskningen i ton inte
får bero på att gifternas giftverkan ökat och att mängderna därför kunnat
minskas.
Inom EU sker nu en översyn av bekämpningsmedel. På sikt skall 700 aktiva
substanser prövas. Av dem är endast något drygt hundratal godkända i Sverige.
På en första lista finns ämnen som förbjöds så tidigt som år 1966. Här finns
kända miljögifter som t.ex. lindan, som förbjöds år 1989 för att det misstänks
vara cancerogent och svårnedbrytbart. Vidare finns atrazin som förbjöds år 1989
på grund av hög rörlighet i mark och risk för förorening av vatten. Atrazin är
släkt med DDT och lindan och tros härma hormoner i människa och djur, ge
bröstcancer hos kvinnor och minska reproduktionsförmågan hos män.
Regeringens försäkran att de andra länderna i EU skulle hinna i fatt Sverige
på miljöområdet kommer nu på skam. Likaså talet om att vi skulle få behålla
våra miljölagar och inte tvingas backa. Med nuvarande underdåniga hållning från
regeringens sida mot kommissionen i dessa frågor tvingas vi med all säkerhet
att backa.
Jag föreslår i stället att regeringen ger Kemikalieinspektionen mandat att
behålla nuvarande förbud mot bekämpningsmedel som hamnar på EU:s positivlista.
Om Sverige dras inför domstol bör inspektionen hävda att den i
växtskyddsmedelsdirektivet inbyggda miljögarantin är tillämplig, dvs. att de
klimatologiska och agrikulturella förhållandena i Sverige skiljer sig så från
förhållandena i andra länder i unionen att de svenska förbuden är befogade.
Förekomsten av atrazin och andra bekämpningsmedelsrester i vatten
förskräcker. Miljöskulden till framtidens barn kan bli gigantisk. Det är inte
tillräckligt att, som regeringen föreslår, lantbrukare skall lära sig hantera
gifterna. Regeringen måste återkomma till riksdagen med en redogörelse över
situationen och förslag till åtgärder.
Det anförda bör riksdagen, med anledning av Miljöpartiets motioner Jo17,
Jo726 och Jo729, som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 73, 74 och 75 bort ha följande
lydelse:
73. beträffande bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 2 och
1997/98:Jo726 yrkande 5 avslår regeringens förslag om mål för ett program
avseende användning av bekämpningsmedel och som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
74. beträffande uppdrag till Kemikalieinspektionen
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 3 och
1997/98:Jo729 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
75. beträffande bekämpningsmedel i yt- och grundvatten m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo17 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
31. Trädgårdsnäringens växtskydds- och bekämpningsmedelsproblematik (mom. 77)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Inom den svenska trädgårdsnäringen har antagits en miljöpolicy med utgångspunkt
i kretsloppsprincipen. Där ingår bl.a. ökat utnyttjande av biologiska
bekämpningsmedel. Allt fler biologiska bekämpningsmedel registreras, vilket
ökar förutsättningarna för ett mer miljövänligt växtskydd. För att lyckas med
denna typ av bekämpning krävs dock att skadegörarangreppet inte är för
kraftigt. Man kan i vissa fall tvingas sätta in kemiska preparat för att få ned
antalet skadegörare till rimlig nivå och därefter övergå till biologisk
bekämpning. Det är då viktigt att ha tillgång till preparat som kan användas i
kombination med biologisk bekämpning. Tillgången till sådana selektiva och
effektiva preparat är emellertid högst begränsad i Sverige på grund av vårt
lands restriktiva hållning till nyregistreringar av kemiska bekämpningsmedel.
Den av Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen föreslagna utredningen och
utvärderingen av trädgårdsnäringens bekämpningsmedelssituation bör omedelbart
komma till stånd för att möjliggöra en översyn av den växt-skyddsproblematik
som föreligger nu och fram till harmoniseringen inom EU. Detta bör riksdagen,
med anledning av motion Jo518 (m), som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna Jo202 (c) och Jo231 (c) går i samma riktning och bör innefattas i
tillkännagivandet.
Vi anser att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande trädgårdsnäringens växtskydds- och
bekämpningsmedelsproblematik
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo202 yrkande 3,
1997/98:Jo231 yrkande 1 och 1997/98:Jo518 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
32. Förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen (mom. 78)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Det är viktigt att trädgårdsnäringens administration gentemot myndigheterna
blir så enkel och effektiv som möjligt. Som exempel på byråkratiskt krångel kan
nämnas att en odlare av skattemyndigheterna uppmanats att införskaffa
skattejämkningsbesked även för skolbarn som arbetar med några dagars
skördearbete. Vi anser att de administrativa regelverken bör analyseras och
förenklas vad gäller säsongsarbetskraften. Detta bör riksdagen, med anledning
av motion Jo228 (m), som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo228 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
33. Gentekniken i ett hållbart jordbruk (mom. 80)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet delar inte regeringens uppfattning beträffande gentekniken. Vi
anser inte att den hör hemma inom jordbruk över huvud taget. Det finns en
övertro på kunskap inom gentekniken där man tror sig behärska alla ekologiska
samband och hot. Livets innersta byggstenar är dock komplicerade och kunskapen
om gentekniken ännu i sin linda. Vi anser att insektsresistens,
kemikalieresistens, möjlighet för växter att ta upp näring effektivare osv. är
exempel på ett såväl onödigt som farligt manipulerande med gener och samband
som inte är kända. Riksdagen bör med anledning av motion Jo17 (mp) göra ett
uttalande om att gentekniken inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart jordbruk.
Jag anser att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse:
80. beträffande gentekniken i ett hållbart jordbruk
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo17 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
34. En långsiktig jordbrukspolitik m.m. (mom. 82)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Med hänsyn till att vissa jordbrukspolitiska frågor behandlats i riksdagen så
sent som den 9 oktober i år vill vi i detta sammanhang endast framhålla
synpunkterna i motion Jo218 (m) yrkande 10 i en reservation. I motionen
redovisas utförligt vilka krav som bör ställas på en långsiktig och hållbar
framtida jordbrukspolitik. En väl fungerande jordbruksnäring är bl.a. en
förutsättning för en levande landsbygd. I propositionen saknas emellertid en
långsiktig strategi när det gäller sådana långsiktiga framtidsfrågor som t.ex.
skatter och avgifter på det svenska jordbruket och deras betydelse från
konkurrenssynpunkt. Moderata samlingspartiet har i flera olika sammanhang väckt
motioner om t.ex. sänkt diesel- och bensinskatt, sänkt fastighetsskatt, sänkt
förmögenhetsskatt och egenavgift, slopad värnskatt m.m. Som anförts i en
reservation ovan anser vi vidare att miljömotivet för skatten på handelsgödsel
måste utvärderas och regelverken förenklas. Frågorna om äganderätten till fast
egendom är av fundamental betydelse i detta sammanhang. Svenskt jordbruk är
förankrat i det privata ägandet. Det spridda ägandet måste vara en viktig
faktor också för framtiden. Dess värre återkommer emellanåt förslag som innebär
inskränkningar i den fria äganderätten. Vissa avsnitt i miljöbalksförslaget
samt diskussionerna kring nya tolkningar av allemansrätten är exempel på detta.
Vi anser att den fria äganderätten är fundamental och att det av grundlagen bör
framgå att äganderättens princip är okränkbar.
Som anförs i motionen måste det konventionella jordbruket vara basen för
livsmedelsproduktionen. Det ligger i såväl näringens som konsumenternas
intresse att produktionen även inom det konventionella jordbruket sker på ett
miljömässigt hållbart sätt. Lantbrukarna är fria företagare som har att
konkurrera på en internationell marknad. Det är angeläget att största hänsyn
tas till denna faktor vid utformningen av jordbrukspolitiken och då enskilda
beslut fattas. Det svenska jordbruket måste vara både effektivt och lönsamt,
och en målsättning måste vara höjd lönsamhet i förhållande till de senaste
årens resultat. Det svenska jordbrukets framtid måste också ses i det
livsmedelspolitiska försörjningsperspektivet, där jordens livsmedelsproduktion
enligt vissa beräkningar behöver fördubblas till år 2025.
Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo218 (m) yrkande 10, som sin
mening ge regeringen till känna. Beträffande övriga yrkanden i Moderata
samlingspartiets motioner om jordbrukspolitiken hänvisar vi till ett särskilt
yttrande.
Vi anser att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:
82. beträffande en långsiktig jordbrukspolitik m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo218 yrkande 10 och med avslag
på motionerna 1997/98:Jo218 yrkande 12, 1997/98:Jo229 yrkande 2 och
1997/98:Jo230 yrkandena 1, 7 och 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
35. Fäbodbruket (mom. 83)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I dag finns endast ca 100 levande fäbodar kvar i Sverige. Så sent som år 1980
fanns 272 fäbodar som brukades helt eller delvis. Fäbodarna har stora värden
från historisk och kulturell synvinkel. De har en viktig roll i arbetet med att
bevara den biologiska mångfalden och särskilt de gamla lantraserna. Samhället
måste på alla sätt underlätta för de återstående fäbodarna. Ett exempel är
reglerna för s.k. ALU eller ungdomsarbete. Här behövs vissa förändringar så att
flera kan sommararbeta på fäbodarna. Det krävs flexiblare regler för
mjölkhämtning så att mjölk får levereras till mejeriföreningarna också i mindre
mängder och utan avgifter. Det är viktigt att samordning sker mellan olika
myndigheter för att underlätta bevarandet av de fäbodar som finns kvar och även
för att ta vilande fäbodar i bruk. Regeringen bör undersöka hur de ovan nämnda
hindren mot fäbodverksamheten kan undanröjas. Detta bör riksdagen, med
anledning av motion Jo212 (mp) och Jo242 (c), som sin mening ge regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:
83. beträffande fäbodbruket
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo212 och 1997/98:Jo242 och
med avslag på motion 1997/98:Jo217 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
36. Mjölkkvoter till hotade raser (mom. 85)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet anser att en del av den nationella mjölkkvoten måste undantas för
att kunna nyttjas dels för de kor av utrotningshotade raser som är
stödberättigade enligt stödet till hotade lantraser, dels till de företagare
som vill nyetablera sig som mjölkproducenter och vill hålla någon av de hotade
lantraserna fjällko, rödkulla eller någon av allmogekorna och bevara dessa
enligt en av Jordbruksverket godkänd avelsplan. Regeringen bör vidta åtgärder i
enlighet med motionerna Jo17 (mp) och Jo739 (mp). I dag är
mjölkkvotstilldelningen ett hot mot bevarandet av de gamla lantraserna.
Samtidigt som man vill öka antalet kor av dessa raser - fjällko, rödkulla och
allmogekor - i produktion görs detta omöjligt. Detta är problem för
lantbrukare med lantras som vill utöka men framför allt för dem som vill starta
nytt. Att lantraskorna finns i produktion är en förutsättning för att antalet
individer av de hotade lantraserna inte blir för litet. Naturligtvis är det
viktigt både med bevarande och en utveckling av de gamla lantraserna, men med
dagens mjölkkvotsbestämmelser finns det risk att utvecklingen försvåras.
Miljöpartiet de gröna anser att en del av den nationella mjölkkvoten måste
undantas för att kunna nyttjas dels för de kor av utrotningshotade raser som är
stödberättigade enligt reglerna om stöd till hotade lantraser, dels av dem som
vill nyetablera sig som mjölkproducenter och vill hålla någon av de hotade
lantraserna fjällko, rödkulla eller någon av allmogekorna och vill bevara dessa
enligt av Jordbruksverket godkänd avelsplan. Det får inte bli så att en
bestämmelse omöjliggör vad man försöker uppnå med en annan bestämmelse.
Jag anser att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:
85. beträffande mjölkkvoter till hotade raser
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 7 och 8 och
1997/98:Jo739 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
37. Jordbruket i Norrland (mom. 89)
Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m) och Eva Björne (m)
anför:
Vi anser att målsättningen att bibehålla och utveckla jordbruket i norra
Sverige skall vara densamma nu som före EU-inträdet. Jordbruket, inte minst i
Norrlands glesbygd, har en avgörande betydelse för att upprätthålla
sysselsättning, befolkning, samhällsstruktur och landskapsbild. Jordbruket har
också en viktig roll för en god livsmedelsberedskap. EU:s jordbrukspolitik har
medfört stora förändringar och har inte varit anpassad till norra Sveriges
speciella förhållanden. Utifrån de erfarenheter vi fått beträffande regelverken
inom EU anser vi att det behövs en samordning och förenkling. Samtidigt är
situationen och förutsättningarna mellan olika delar av unionen mycket olika,
varför decentraliserade eller lokala lösningar i många fall kan vara att
föredra. En kontinuerlig uppföljning av effekterna av de olika stödformerna för
Norrland måste göras. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo218 (m)
yrkande 8, som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse:
89. beträffande jordbruket i Norrland
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo218 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Särskilda yttranden
1. Vissa fiskefrågor
Maggi Mikaelsson (v) anför:
Borttappade redskap m.m.
Dumpning av fiskrens är ett stort och växande problem. Industrifisket ökar och
utgör 75 % av fisket. Stora mängder fisk dumpas av olika skäl, en stor del av
dessa fiskar dör. Därför är det viktigt att utvecklingen av selektiva
fiskeredskap intensifieras. Fisk och fiskrens som dumpas överbord blir en
födokälla för havsfåglar. Kunskaperna om vilka effekter dumpad fisk och
fiskrens får är inte kända. Teoretiskt sett skulle ett förbud att dumpa
fiskrens från torsk som lagrar klororganiska föreningar i inälvorna kunna
användas för att minska miljögifterna i Östersjön. Jag anser att regeringen bör
ge Fiskeriverket i uppdrag att undersöka möjligheten att förbjuda dumpning av
fiskrens i Östersjön.
Ett annat problem är de fiskeredskap och andra delar från fiskefartygen som
förloras eller dumpas överbord. Det är känt att vanliga fiskgarn och fasta
redskap fortsätter att fiska under en tid efter det att redskapet förlorats.
Termen ?spökfiske? används för att beskriva detta fenomen. Dumpning av
fiskeredskap bör förbjudas. Jag anser att en utredning om spökfiskets problem i
de svenska vattnen bör göras där särskilt producentansvaret för fiskeredskap
tas upp.
Utskottsmajoriteten har hänvisat till att detta torde ingå som ett naturligt
led i utvecklandet av ett hållbart fiske, och eftersom detta också nämns i
Fiskeriverkets aktionsplan avstår jag nu från reservation.
Reglering av fritidsfisket
En viktig sektor av fisket som bara nämns i förbigående i regeringens
proposition är fritidsfisket. Det betonas på ett ställe att fångsten är 79 000
ton och att det ekonomiska värdet är stort, men man drar inga slutsatser.
Sannolikt är uttaget av fisk genom fritidsfiske så stort att begränsningar
behöver övervägas i vissa områden. Fritidsfisket står för stora ekonomiska
indirekta värden och är en viktig del i turistnäringen. En viktig roll har den
verksamhet som bedrivs i fiskevårdsområden. Ett stort ideellt engagemang har
bidragit till restaurering av fiskevatten till gagn för fritidsfisket. Eftersom
den vanligaste fiskevården utgörs av utplantering av fisk är kunskap om de
biologiska sambanden och den lokala fiskfaunan viktig. Utskottsmajoriteten
utgår även i detta fall från att frågan bevakas av Fiskeriverket, men delar
motionärens oro för att fritidsfisket kan leda till ett alltför hårt fisketryck
i vissa vatten och att ett alltför selektivt fiske på snabbväxande individer
kan skapa obalanser i bestånden. Jag avstår därför nu från att reservera mig
men kommer att följa frågan.
Vattenbruk i regleringsmagasin
Många svenska älvar är reglerade, vattenfallen är utbyggda och stora
regleringsmagasin med stora variationer i vattenmängd har ersatt det strömmande
vattnet, selen och sjöarna som fanns före utbyggnaden. Detta har inneburit att
ekosystemen har förändrats och sammansättningen av fisk och andra organismer
har ändrats. De nya ekosystemen har oftast gett ett sämre fiske än det
tidigare. Vissa av dessa vattenmagasin kan kanske användas för vattenbruk där
man bör satsa på svenska produkter som röding, öring, sik eller till exempel
abborre och gös, dvs. odling av naturliga fiskarter och stammar. Det har gjorts
få studier inom området varför Fiskeriverket borde få i uppdrag att undersöka
förutsättningarna för vattenbruk i regleringsmagasin. Utskottsmajoriteten tror
att motionens krav kommer att bli tillgodosedda utan särskilt uttalande från
riksdagen. Jag avstår därför från att nu reservera mig utan avvaktar kommande
åtgärder från myndighetens sida.
2. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken
Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:
I betänkandet redovisas vissa utgångspunkter för de svenska ståndpunkterna
inför reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Som skrivs i
betänkandet kommer denna fråga att mer ingående diskuteras under våren varför
vi nu avstår från att kommentera regeringens förehavanden i denna fråga. Vi
vill dock hänvisa till att det finns en reservation i utredningsbetänkandet Mat
och Miljö som redovisar våra synpunkter.
Den motion som Centerpartiet väckt i anledning av denna proposition avser
synen på möjligheten att försörja en växande världsbefolkning nu och framför
allt i framtiden. Hänvisningen till FAO:s rekommendationer från
livsmedelstoppmötet i Rom 1996 är enligt vår mening inte till fyllest. De
bedömningar som gjordes i Rom är enligt vår mening alltför optimistiska.
Sverige måste inta en ansvarsfull attityd till dessa frågor.
3. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken
Lennart Fremling (fp) anför:
EU:s jordbrukspolitik fastställdes för 40 år sedan i Romfördraget, artikel 39.
Det är därför helt naturligt att man ifrågasätter om målen och medlen kan
behöva förändras.
Bristerna i EU:s jordbrukspolitik måste rättas till - målen omförhandlas -
om trovärdigheten skall kunna återställas. I dag saknas en fullständig bild av
omfattningen av stödet till jordbruket och vilka stöd som kan gå till det
svenska jordbruket. Förutom arealstöd, djurbidrag, miljöstöd osv. upprätthålls
marknadsprisstödet genom EU:s gränsskydd. Jordbrukets effekter på miljön är
omdiskuterade. Det är angeläget att frågan om vilka miljöeffekter och
miljökostnader som kan kopplas till jordbruket utreds och läggs till grund för
en fortsatt reformering av jordbrukspolitiken.
Eftersom det i utskottet råder enighet kring nödvändigheten av en reformering
av den gemensamma jordbrukspolitiken finns det ingen anledning för mig att
reservera mig. Vår partimotion U505 och vår kommittémotion Jo239 får riksdagen
ändå tillfälle att återkomma till under våren 1998 eller de kommer i praktiken
att beaktas i det fortsatta arbetet även utan ett särskilt bifallsbeslut i
riksdagen.
4. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken m.m.
Maggi Mikaelsson (v) anför:
CAP
Regeringen har aviserat en proposition om den svenska strategin för att
reformera EU:s jordbrukspolitik. En parlamentarisk utredning har lämnat sitt
betänkande om hur denna reformering bör gå till. Eftersom Vänsterpartiet varit
representerat i utredningen har inga motionsyrkanden nu lämnats i denna fråga.
Jag hänvisar till reservationen i utredningen och avser att återkomma i samband
med regeringens proposition.
Översyn av hotade koraser
Mot bakgrund av att utvecklingen av fjällkon skett utifrån olika avelsmaterial
i olika delar av Norrland har jag i en motion pekat på behovet av en översyn av
de kriterier som i dag begränsar definitionen av fjällko. Dessutom borde det
också utredas huruvida utbytet med finsk boskap gett upphov till rasvarianter
som är berättigade till stöd enligt EU:s kriterier. Eftersom
utskottsmajoriteten i sitt svar på motionen inte utesluter att det kan finnas
skäl för detta har jag avstått från att nu reservera mig.
Ekologisk odling
I en särskild motion redovisas Vänsterpartiets syn på ekologisk odling. De
olika delyrkanden som ställts har inte vunnit utskottsmajoritetens gehör.
Eftersom det delvis handlar om kända problem och eftersom ett nytt
miljöprogram, där stödet till ekologiskt jordbruk ingår, skall förhandlas fram
med EU inför nästa femårsperiod, förutsätter jag att frågorna beaktas i det
sammanhanget. Jag avstår därför från reservationer förutom vad gäller regionala
mål för det ekologiska jordbruket och förutsätter att regeringen beaktar
motionens krav inför kommande förhandlingar med EU.
5. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna vill förändra CAP, men med ekologiska förtecken. Dagens
utveckling i landet av det ekologiska jordbruket är positiv, och en liknande
utveckling måste stimuleras och genomföras i hela EU. Miljö- och djurhänsyn
måste genomsyra framtidens jordbruk. En ekologisk odlingsmetod är en
förutsättning för att lantbruket skall bli långsiktigt hållbart. Vi anser att
Sverige bör lämna den europeiska unionen. Eftersom jordbrukspolitiken är
totalharmoniserad finns det inga möjligheter att föra en egen politik på
jordbrukets område eller att gå före. Det är viktigt att - så länge Sverige är
medlem - agera för att lantbruket skall bli långsiktigt hållbart och att därför
förändra dagens CAP, den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi anser att CAP i dag
gynnar ett storskaligt intensivt kemikalieberoende resursslösande jordbruk, som
varken producerar säkra livsmedel eller är möjligt att bedriva i framtiden.
Eftersom regeringen avser att återkomma i vår med en proposition som
presenterar regeringens syn på utvecklingen av EU:s jordbrukspolitik, CAP,
väntar vi till dess med att ytterligare utveckla våra synpunkter.
6. En jordlånereform
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Alla människor skall känna sig behövda. Alla människor är aktiva, kan ta ansvar
och har en positiv utvecklingsmöjlighet, anser vi i Miljöpartiet, därför är det
slöseri att låta en del människor bränna ut sig genom övertidsarbete, medan
andra inte får arbeta fast de vill. Det finns hur mycket arbete som helst att
utföra, nämligen i den informella sektorn. För allas överlevnad behövs mat, men
för att framställa mat går det åt tid och tid är just det som de arbetslösa
har!
Ett sätt att ge folk möjlighet att sänka sina levnadskostnader och samtidigt
få en meningsfull och utvecklande sysselsättning vore att låna ut en bit
odlingsbar mark till bidragstagare som vill odla, bedriva småskalig djurskötsel
e.d. Detta kunde rent praktiskt genomföras så att staten och kyrkan erbjuder
jordbruksmark gratis, gärna i områden som man vill att folk skall stanna i
eller flytta till. Människor som är intresserade av att låna jord får anmäla
sig hos förslagsvis en arbetsförmedling. Staten bör ställa villkor att endast
giftfri, ekologisk verksamhet får förekomma på den lånade jorden. Om
jordlånaren vill upphöra med odlingen eller bryter mot villkoren skall marken
återgå till en statlig jordpool. Detsamma bör gälla om jordlånaren dör, men i
ett sådant fall bör eventuella efterlevande ha förtur att fortsätta låna.
I och med att graden av självförsörjning ökar för dessa människor minskar
rimligtvis bidragsberoendet. Efter ett par års jordlånande är det därför inte
orimligt att sänka bidragen till jordlånaren.
En jordlånereform i enlighet med motion Jo208 (mp) kanske ter sig svår att
genomföra, men vi anser att förslaget har potential och avser att återkomma i
frågan.
7. Jordbruket i Norrland
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
I reservation 37 tar vi upp frågor som berör jordbruket i Norrland och i
reservation 34 behandlar vi frågor utifrån en långsiktig jordbrukspolitik. Vi
anser att de frågor som tagits upp i motion 1997/98:Jo210 också ryms inom ramen
för de krav som vi redovisar i dessa reservationer.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll..................2
Motionerna............................................2
Motioner med anledning av propositionen 2
Motioner från allmänna motionstiden 1997 6
Uppvaktningar 14
Utskottet............................................15
Inledning 15
Fisket i ett globalt perspektiv 15
Propositionen 15
Motionerna 16
Utskottets överväganden 16
Den gemensamma fiskeripolitiken och övrigt mellanstatligt samarbete m.m.
17
Propositionen 17
Motionerna 17
Utskottets överväganden 17
Hållbart fiske i Sverige, fiskevård och biologisk mångfald m.m. 20
Propositionen 20
Motionerna 20
Utskottets överväganden 21
Ansvarsfördelningen på fiskets område 21
Hållbart fiske i Sverige 22
Biologisk mångfald på fiskets område m.m. 24
Kalkning 25
Fiskevård m.m. 25
Östersjölaxen 27
Propositionen 27
Motionerna 27
Utskottets överväganden 28
Vattenbruk 29
Motionerna 29
Utskottets överväganden 29
Ersättning för skadade redskap 31
Utskottets överväganden 31
Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik m.m. 31
Propositionen 31
Motionerna 32
Utskottets överväganden 33
Hållbart jordbruk i Sverige. Ett utbyggt miljöersättningsprogram 35
Propositionen 35
Inledande synpunkter 35
Ett utbyggt miljöersättningsprogram 36
Delprogram för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald
och kulturmiljövärden
36
Delprogram för miljökänsliga områden 36
Delprogram för främjande av ekologisk produktion 36
Behov av nya miljöåtgärder 37
Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod 37
Ekologisk produktion i Sverige 37
Motionerna 37
Utskottets överväganden 39
Ett utbyggt miljöersättningsprogram 39
Delprogram för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald
och kulturmiljövärden
40
Delprogram för miljökänsliga områden 40
Delprogram för främjande av ekologisk produktion 42
Behov av nya miljöåtgärder 43
Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod 43
Ekologisk produktion i Sverige 44
Avveckling av det konventionella jordbruket 45
Miljöavgifter 46
Jordbrukets växtnäringsförluster. Bekämpningsmedel i jordbruket och
trädgårdsnäringen 46
Propositionen 46
Motionerna 46
Utskottets överväganden 47
Genteknik och växtgenetiska resurser 48
Produktion av förnybara energislag inom jordbruket. Det framtida
miljöarbetet på jordbrukets område
49
Vissa nationella jordbrukspolitiska frågor 49
Regionala jordbruksfrågor 50
Hemställan 50
Reservationer........................................56
1. Redovisning av en svensk strategi och inriktningen av en reform av
den gemensamma fiskeripolitiken (mom. 2 och 3)
56
2. Regionala samarbetsorgan (mom. 4) 57
3. Havsöring och ål (mom. 9) 58
4. Regionala gruppkvoter för fisket (mom. 11) 58
5. Lokal områdesförvaltning (mom. 13) 59
6. Prioritering av fiskevård i fjällen (mom. 21) 59
7. Utredning angående fiskevårdens finansiering m.m. (mom. 22) 60
8. Fiskevårdsråd (mom. 26) 60
9. Fiskevårdsområden i frifiskevatten (mom. 27) 61
10. Utsättning av fisk (mom. 28) 61
11. Fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön (mom. 30) 61
12. Drivgarnsfisket i Östersjön (mom. 32) 62
13. Rättvisa inskränkningar av laxfisket (mom. 35) 62
14. En miljöpolicy för vattenbruket m.m., forskning och utveckling inom
vattenbruket och användningen av kemikalier m.m. i vattenbruket
(mom. 36, 37 och 38)
63
15. Ersättning för skadade fiskeredskap (mom. 41) 64
16. Förenkling av regelsystemen inom EU m.m. och regler för
poängberäkning m.m. (mom. 48 och 49)
64
17. Förenkling av regelsystemen inom EU m.m. (mom. 48) 65
18. Anläggande av våtmarker och skyddszoner (mom. 51) 65
19. Stöd till hotade lantraser (mom. 52) 65
20. Stöd till lantrasföreningar m.m. (mom. 53) 66
21. Mål för den ekologiska odlingen m.m. (mom. 60) 66
22. Regionala mål för den ekologiska odlingen m.m. (mom. 61) 67
23. Stöd till marknadsföring m.m. (mom. 62) 68
24. Avveckling av det konventionella jordbruket och djurhållningen i
Sverige (mom. 64) 68
25. Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. (mom. 65)
69
26. Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. (mom. 65)
70
27. En parlamentarisk beredningsgrupp (mom. 67) 71
28. Utvärdering av miljöavgiften (mom. 71) 71
29. Avgiften på bekämpningsmedel (mom. 72) 72
30. Bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen, uppdrag till
Kemikalieinspektionen och bekämpningsmedel i yt- och grundvatten m.m.
(mom. 73, 74 och 75)
72
31. Trädgårdsnäringens växtskydds- och bekämpningsmedelsproblematik
(mom. 77) 73
32. Förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen (mom. 78) 74
33. Gentekniken i ett hållbart jordbruk (mom. 80) 74
34. En långsiktig jordbrukspolitik m.m. (mom. 82) 75
35. Fäbodbruket (mom. 83) 76
36. Mjölkkvoter till hotade raser (mom. 85) 76
37. Jordbruket i Norrland (mom. 89) 77
Särskilda yttranden..................................78
1. Vissa fiskefrågor 78
2. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken 79
3. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken 79
4. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken m.m. 80
5. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken 80
6. En jordlånereform 81
7. Jordbruket i Norrland 82