I betänkandet behandlas proposition 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i
ett ekologiskt hållbart samhälle - ett ansvar för alla. Vidare behandlas sex
motioner väckta med anledning av propositionen. Förslaget innebär bl.a. att
regeringen bemyndigas att föreskriva om förbud i vissa fall mot deponering,
förbränning och fragmentering av uttjänta elektriska och elektroniska
produkter. Farliga fraktioner i rivningsavfall skall kunna identifieras och
omhändertas på ett miljömässigt riktigt sätt genom att gällande krav på
rivningsanmälan utökas till att avse även rivning av del av byggnad. Genom ett
frivilligt åtagande från branschen kommer insamling och materialåtervinning av
uttjänt kontorspapper att genomföras. Ett förbud från år 2002 mot deponering av
utsorterat brännbart avfall och ett generellt förbud från år 2005 mot
deponering av organiskt avfall kommer att införas. Åtgärder kommer att vidtas
för att höja miljökraven för deponier. Tillståndsplikt för transportörer av
avfall införs.
Utskottet tillstyrker med vissa ändringar förslaget till ändring i
renhållningslagen. Ändringarna, som föranletts av en motion (kd), innebär att
även andra miljömässigt godtagbara förbehandlingsmetoder för elektriskt och
elektroniskt avfall än demontering och sortering skall omfattas av förslaget om
godkännande och certifiering. När det gäller förslaget om ett generellt förbud
mot deponering av organiskt avfall från år 2005 anser utskottet att
föreskrifterna om avsteg och undantag från förbudet bör utformas så att
forskning om och utveckling av miljömässigt godtagbara behandlingsmetoder för
avfallet inte försvåras. Därmed ansluter sig utskottet till vad som anförts i
två motioner (m). Utskottet tillstyrker även regeringens förslag till lag om
ändring i plan- och bygglagen och ansluter sig i övrigt till regeringens
överväganden. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet fogas 14 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i proposition 1996/97:172 att
riksdagen antar förslagen till
1. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),
2. lag om ändring av plan- och bygglagen (1987:10).
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringens förslag och åtgärder inom avfallsområdet innebär genomgripande
förändringar mot en ökad resurshushållning och en mer miljöanpassad
avfallshantering. Alla förslag och åtgärder kommer inte att genomföras
omedelbart vilket gör att den sammantagna effekten skall ses som regeringens
långsiktiga inriktning och styrning på avfalls- och kretsloppsområdet.
Regeringen föreslår att det i renhållningslagen (1979:596) införs ett
bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
föreskriva om förbud mot deponering, förbränning och fragmentering av uttjänta
elektriska och elektroniska produkter som inte hanterats av godkänd demonterare
samt att verksamhet som syftar till att demontera och sortera sådant avfall
skall vara certifierad av ett ackrediterat certifieringsorgan. Vidare
informerar regeringen om riktlinjer för hur ett producentansvar för uttjänta
elektriska och elektroniska produkter skall fungera i Sverige.
Regeringen föreslår även ändringar i plan- och bygglagen (PBL 1987:10) för
att säkerställa att farliga fraktioner i rivningsavfall identifieras och
omhändertas på ett miljöriktigt sätt. Dessa ändringar innebär att kravet på
rivningsanmälan utökas till att gälla även vid rivning av delar av byggnader.
Vidare innebär ändringarna att byggnadsnämnden i vissa fall skall besluta om
huruvida en bygganmälan skall kompletteras med en rivningsplan i de fall
farligt avfall kan förväntas uppstå vid byggnadsåtgärder.
Insamling och materialåtervinning av uttjänt kontorspapper skall genomföras
med ett frivilligt åtagande från branschen.
Regeringen avser att införa ett förbud från år 2002 mot deponering av
utsorterat brännbart avfall och från år 2005 ett förbud mot deponering av
organiskt avfall generellt. För att möjliggöra detta föreslås att det i
renhållningslagen skall införas ett bemyndigande för regeringen att föreskriva
om ett sådant förbud. Samtidigt avser regeringen att från år 2002 införa ett
krav om att brännbart avfall skall hållas åtskilt från övrigt avfall.
Regeringen avser dessutom att vidta åtgärder för att höja miljökraven för
deponier.
Regeringen föreslår att det i renhållningslagen skall införas ett
bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
föreskriva om att avfall endast får transporteras av transportörer med
tillstånd. Avsikten är att tillstånden skall meddelas av länsstyrelsen.
Regeringen avser att från och med år 2000 öka möjligheten för fler aktörer
att transportera och omhänderta annat avfall än hushållsavfall. Regeringen
avser därför att begränsa kommunernas möjlighet att ta ett utökat
renhållningsansvar för annat avfall än hushållsavfall. Begränsningen avser
endast icke farligt avfall.
Ändringarna i renhållningslagen (1979:596) och plan- och bygglagen (1987:10)
föreslås träda i kraft den 1 januari 1998 respektive den 1 juli 1998.
Lagrådet har avgett yttrande över förslagen.
Lagförslagen fogas som bilaga 1 till detta betänkande.
Motionerna
1997/98:Jo4 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ändring
i 8 § renhållningslagen att kravet på ?demontering och sortering? byts ut mot
?förbehandling?,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur förordningen skall
ställa tydliga krav på ett producentsystems långsiktiga ekonomiska
trovärdighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högre miljöstörningsavgifter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnadsansvar för privatimport,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det ekonomiska ansvaret för det historiska skrotet.
1997/98:Jo5 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre information till konsumenterna kring avfallshanteringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomisk stimulans till konsumenterna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att gynna kretsloppsanpassade produkter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att påskynda arbetet med producentansvaret,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hanteringssystemen för olika varor måste likna varandra,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en tidsgräns för byggsektorns frivilliga åtagande beträffande
avfallshanteringen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en analys av producentansvarets inverkan på den totala
miljöpåverkan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att producentansvaret utformas så att export av miljöfarliga,
uttjänta varor stoppas.
1997/98:Jo6 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avfallsbegreppet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kravet att hålla brännbart avfall åtskilt,
4. att riksdagen beslutar att renhållningslagen ändras i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Naturvårdsverkets rätt att meddela föreskrifter.
1997/98:Jo7 av Elizabeth Nyström och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kravet på obligatoriska nationella sorteringsföreskrifter slopas
och att förbudet mot deponering av utsorterat brännbart avfall utgår,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheten till biogasutvinning ur deponier tillvaratas även
framöver.
1997/98:Jo8 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:172 i de delar som avser
tillstånd för transportörer av avfall,
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett
förslag om att bygg- och rivningsavfall skall hanteras av certifierad
återvinnare innan det får lämnas på deponi, baserat på Kretsloppsdelegationens
förslag i rapport 1996:11,
3. att riksdagen avslår proposition 1996/97:172 i de delar som avser
elektroniska produkter,
4. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett
förslag gällande elektroniska produkter som beaktar i motionen angivna
invändningar mot det nu förelagda förslaget.
1997/98:Jo9 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av den hittillsvarande kretsloppspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett fungerande och generellt producentansvar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om restproduktmarknaderna,
4. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till lag om producent-
ansvar för elektriska och elektroniska produkter i enlighet med vad i motionen
anförts,
5. att riksdagen, om yrkande 4 avslås, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om krav på regler för återvinningssätt för elekt-
riska och elektroniska produkter i enlighet med ?prioriteringstrappan?,
6. att riksdagen beslutar om lag om ändring i 9 kap. 2 a § PBL i enlighet med
Lagrådets förslag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av skyldighet för byggnadsnämnden att begära rivningsplan.
Utfrågningar m.m.
Statssekreteraren Måns Lönnroth och departementsrådet Judith Melin,
Miljödepartementet, har lämnat kompletterande information i anslutning till
propositionen. Vidare har utskottet haft utfrågning med representanter för
Svenska Kommunförbundet, Svenska Renhållningsverksföreningen, Boliden AB och
med fil.dr. Torleif Bramryd, Ekologiska institutionen vid Lunds universitet.
Utskottet har uppvaktats av representanter för Byggsektorns kretsloppsråd.
Utskottet
Allmänna frågor
Motionerna
Avfallsfrågor av mer allmän karaktär tas upp i motion Jo5 (v). Bättre
information till konsumenterna om avfallshanteringen efterlyses i yrkande 1. I
motionens yrkande 2 föreslås att, som ekonomisk stimulans till konsumenterna,
medel överförs från avfallsskatten till t.ex. pant, miljöbonus eller annat
ekonomiskt värde på källsorterat material. Genom premiering av produkter med
lång livslängd kan kretsloppsanpassade produkter gynnas (yrkande 3). För att
arbetet med producentansvaret skall kunna påskyndas bör Kretsloppsdelegationen
ges utrymme att ta fram förslag till fler varuslag och avfallsslag (yrkande 4).
Vidare framhålls att hanteringssystemen för olika varor måste likna varandra
(yrkande 5). En analys av producentansvarets inverkan på den totala
miljöpåverkan begärs i motionens yrkande 7. Slutligen betonas att
producentansvaret bör utformas så att export av miljöfarliga, uttjänta varor
stoppas (yrkande 8).
För att handel med och hantering av restprodukter av visst värde inte skall
hindras av de regler som gäller för avfall framhålls i motion Jo6 (m) att
begreppet avfall bör definieras så att vissa restprodukter inte omfattas
(yrkande 1).
En utvärdering av den hittillsvarande kretsloppspolitiken begärs i motion Jo9
(mp) yrkande 1. Ett fungerande och generellt producentansvar bör utformas
enligt principerna för en uthållig resursanvändning och genom att ett
övergripande ramverk, en producentansvarsrätt, införs (yrkande 2). Ytterligare
styrmedel bör införas för restproduktmarknaderna (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Det är enligt utskottets mening av vikt att konsumenter och hushåll har goda
möjligheter att spela en aktiv roll när det gäller hanteringen av
hushållsavfall. Som anförs i propositionen har detta engagemang inte alltid
kunnat tillvaratas på bästa sätt. När det gäller vikten av information till
konsumenterna om avfallshanteringen har utskottet inte någon annan uppfattning
än motionärerna bakom motion Jo5 (v). Utskottet har inhämtat att betänkandet
Konsumenterna och miljön (SOU 1996:108) bereds i Regeringskansliet genom samråd
mellan Inrikesdepartementet och bl.a. Miljödepartementet inför en handlingsplan
om konsumenterna och miljön som beräknas bli färdigställd till våren 1998. Som
anförs i propositionen bör frågan om konsumenternas och hushållens engagemang
analyseras närmare i samband med regeringens behandling av betänkandet. När det
gäller ekonomisk stimulans till konsumenterna har utskottet erfarit att ett
förslag om deponiskatt under hösten kommer att notifieras till EU inför en
proposition i ämnet som är aviserad till våren 1998. Utskottet delar
motionärernas syn på vikten av att både mängden avfall och avfallets farlighet
bör minskas liksom synen på fördelarna för konsumenterna med någorlunda
enhetliga återtagningssystem men är inte berett att tillmötesgå kraven på
särskilda riksdagsuttalanden i frågan. Som ett led i arbetet med ett utvidgat
producentansvar kommer, enligt vad utskottet erfarit, Kretsloppsdelegationen
att den 31 december 1997 redovisa ett uppdrag om mer generella metoder för
utformning av ett utökat producentansvar. I sammanhanget vill utskottet erinra
om den förordning (SFS 1997:788) om producentansvar för bilar som regeringen
nyligen fattat beslut om och som träder i kraft den 1 januari 1998. Enligt
förordningen blir bilproducenterna skyldiga att utan ersättning ta emot
uttjänta bilar som registrerats från och med den 1 januari 1998 för skrotning.
Förordningen innebär även att mål ställs upp för återvinning och
återanvändning. När det gäller motionens yrkande 7 om en analys av
producentansvarets inverkan på miljön vill utskottet erinra om
Naturvårdsverkets uppdrag att se över miljöpåverkan av redan genomförda
åtgärder, dvs. återtagningssystemen för returpapper, förpackningar och däck.
Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet att motion Jo5 (v) yrkandena
1-5 och 7 inte bör påkalla någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Med anledning av yrkande 8 i motionen vill utskottet anföra följande.
Eftersom producentansvaret är knutet till avfallsbegreppet, och varor och
produkter som är avsedda att exporteras inte kan betecknas som avfall, skulle
en utformning av producentansvaret med den innebörd som anges i motionen inte
vara någon framkomlig väg att uppnå syftet med motionsyrkandet. Det skulle
snarare krävas ett särskilt exportförbud för de varor som anges i motionen. I
övrigt har utskottet inom ramen för detta ärende svårt att överblicka
konsekvenserna av ett allmänt exportförbud för vissa varor och i vad mån ett
sådant förbud är förenligt med nationella rättsregler och internationella
handelsavtal m.m. Utskottet är således inte berett att tillmötesgå motionen i
denna del. Mot bakgrund av vad utskottet här anfört föreslås att motion Jo5 (v)
yrkande 8 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
När det gäller avfallsbegreppets omfattning har utskottet erfarit att frågan
om en definition av begreppet grundad på den definition som gäller inom EU
enligt artikel 1 a direktiv 91/156/EEG kommer att tas upp i förslaget till
miljöbalk. I avvaktan på riksdagens behandling av miljöbalken avstyrker
utskottet motion Jo6 (m) yrkande 1.
De frågor som tas upp i motion Jo9 (mp) yrkandena 1-3 ingår i
Naturvårdsverkets och Kretsloppsdelegationens uppdrag att se över näringslivets
kretsloppsanpassning. Uppdraget skall redovisas den 1 juli 1998. I avvaktan
härpå avstyrker utskottet motionen i dessa delar.
Elektroniska produkter m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att regeringen får meddela förbud mot deponering,
förbränning och fragmentering av avfall som utgörs av uttjänta elektriska och
elektroniska produkter som inte har behandlats av godkänd demonterare och
sorterare. Detta bör gälla om det behövs för att främja återvinning och
återanvändning av material eller av andra hälso- och miljöskäl.
Vidare föreslås att regeringen får meddela föreskrifter om yrkesmässig
demontering och sortering av avfall som utgörs av elektriska och elektroniska
produkter samt att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som syftar till att
demontera och sortera sådant avfall skall vara certifierad av ett ackrediterat
certifieringsorgan. Certifieringen skall även kunna avse verksamheten.
Slutligen föreslår regeringen att bemyndigandena införs i två nya paragrafer
i renhållningslagen (1979:596) och att de även skall gälla för den myndighet
regeringen bestämmer.
Motionerna
I motion Jo8 (c) yrkas avslag på propositionen i de delar som avser
elektroniska produkter (yrkande 3 delvis). Regeringen bör återkomma med förslag
till ny lagstiftning i enlighet med motionen (yrkande 4 delvis). Enligt
yrkande 1 i motion Jo4 (kd) bör 8 § renhållningslagen ändras så att kravet på
?demontering och sortering? byts ut mot ?förbehandling?. Därigenom försvåras
enligt motionärerna inte industriellt rationella, ekonomiskt effektiva metoder
som också är långsiktigt hållbara ur både arbets- och miljösynvinkel.
Utskottets överväganden
Miljöfarliga ämnen ingår i olika omfattning i elektriska och elektroniska
produkter. Exempel på komponenter som innehåller miljöfarliga ämnen är
kretskort, katodstrålerör, laddbara batterier, displayer, kvicksilverbatterier
och gamla kondensatorer. Om uttjänta elektriska och elektroniska produkter i
större utsträckning togs om hand på ett sakkunnigt och miljömässigt riktigt
sätt i avfallsledet, skulle det medföra klara fördelar för miljön och vara
ytterligare ett steg på vägen mot ett kretsloppsinriktat samhälle. Omhändertas
uttjänta varor på rätt sätt kan i många fall material och delar i varorna
återvinnas i stället för att deponeras. I de fall miljöfarliga ämnen ingår i
komponenter och liknande delar kan komponenterna ofta demonteras eller på annat
sätt förbehandlas innan avfallet återvinns eller deponeras. Härigenom ökar
avsättningsmöjligheterna för återvunnet material och riskerna minskar för att
farliga ämnen sprids till nya varor eller läcker ut i naturen från
deponeringsanläggningarna. Utskottet gör samma bedömning som regeringen att ett
bemyndigande bör införas i renhållningslagen som gör det möjligt för regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att förbjuda deponering,
förbränning och fragmentering av avfall. Enligt utskottets mening är emellertid
de av regeringen föreslagna behandlingsmetoderna demontering och sortering av
avfall bara två av flera sätt att uppnå en effektiv återanvändning eller
återvinning. För att inte utesluta andra miljömässigt godtagbara
behandlingsmetoder bör förslagen till bemyndigande enligt 8 b och 8 c §§
renhållningslagen utvidgas till att gälla elektriska och elektroniska produkter
som har förbehandlats även med andra metoder än demontering och sortering,
förutsatt att behandlingen har skett på ett miljömässigt godtagbart sätt. Mot
den bakgrunden föreslår utskottet, som därmed tillstyrker motion Jo4 (kd)
yrkande 1, vissa förändringar i regeringens förslag till ändring av de berörda
paragraferna. Utskottets förslag till lagtext redovisas i bilaga 2 till detta
betänkande. Det anförda innebär att utskottet avstyrker motion Jo8 (c)
yrkandena 3 och 4, båda i motsvarande delar.
Rivningsavfall
Propositionen
Regeringen föreslår att kravet på rivningsplan enligt plan- och bygglagen
(1987:10) utsträcks till att omfatta rivning av del av byggnad. Kravet föreslås
även utsträckas till att omfatta vissa av de byggnadsåtgärder för vilka bygg-
anmälan skall lämnas. Kravet på rivningsplan för dessa åtgärder gäller under
förutsättning att det kan antas att det som en följd av byggnadsåtgärderna
uppkommer rivningsmaterial som innehåller farligt avfall.
Motionerna
I motion Jo9 (mp) begärs att 9 kap. 2 a § plan- och bygglagen (PBL) ändras i
enlighet med Lagrådets förslag, dvs. rivningsplan skall kunna föreskrivas även
i samband med andra byggnadsåtgärder än vad som anges i 2 a § punkterna 3-5 PBL
(yrkande 6). Vidare bör skyldighet införas för byggnadsnämnden att begära
rivningsplan (yrkande 7).
Utskottets överväganden
Det är enligt utskottets mening angeläget att förbättra förutsättningarna för
bl.a. omhändertagande av farliga ämnen även vid sådana byggnadsåtgärder som i
dag inte omfattas av krav på rivningsplan. Eftersom det är väsentligt att
förutsättningarna för en miljöriktig hantering av rivningsmaterial förbättras
snarast anser utskottet i likhet med regeringen att kravet på rivningsplan bör
utsträckas till att omfatta även rivning av del av byggnad. Som anförs i motion
Jo9 (mp) kan rivningsmaterial som innehåller farligt avfall uppkomma vid
åtgärder som inte omfattas av krav på bygganmälan. När kravet på rivningsplan
infördes (prop. 1994/95:230 s. 99, bet. 1995/96:BoU1 s. 37, rskr. 1995/96:30)
angavs i propositionen att det kan finnas skäl att ställa krav även vid
utrivningar i samband med ändring av byggnad men att den frågan kräver vidare
överväganden. I april 1995 gav regeringen Boverket i uppdrag att följa upp
bl.a. kravet på rivningsplan. Uppdraget har nyligen redovisats och bereds i
Regeringskansliet. Innan detta arbete har slutförts är utskottet inte berett
att ta ställning till frågan om ytterligare utvidgning av kravet på
rivningsplan. I propositionen uttalar regeringen sin avsikt att ge Boverket i
uppdrag att i samråd med bl.a. Naturvårdsverket göra en översyn av hur det
farliga avfallet identifieras och hanteras vid rivning, samt föreslå de
förändringar i lagstiftningen som krävs för att säkerställa att detta avfall
tas om hand på ett miljö- och arbetsmiljöriktigt sätt. Utskottet förutsätter
att frågor om omfattningen av kraven på rivningsplan kommer att ingå i
uppdraget. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag
och föreslår att motion Jo9 (mp) yrkande 6 lämnas utan någon riksdagens vidare
åtgärd.
På samma grund anser utskottet att motion Jo9 (mp) yrkande 7 inte bör påkalla
någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter
Propositionen
Enligt regeringens bedömning bör ett producentansvar för uttjänta elektriska
produkter införas i Sverige. Regeringen avser att meddela föreskrifter om
producentansvar med utgångspunkt i de bemyndiganden som redan finns i
renhållningslagen (1979:596).
Regeringen avser vidare att till kommissionen anmäla ett förslag om
producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.
När det gäller den närmare utformningen av kommande förordning om
producentansvaret för uttjänta elektriska och elektroniska produkter gör
regeringen följande bedömning. Producentansvaret bör omfatta alla som
yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in eller säljer elektriska och
elektroniska produkter. I princip bör samtliga sådana produkter omfattas av
producentansvaret. Producenter bör tillhandahålla lämpliga insamlingssystem
samt transporter för uttjänta elektriska och elektroniska produkter av egen
tillverkning, införsel eller försäljning. Vid utformning av insamlingssystemet
bör samråd ske med kommunen. Producenter bör kostnadsfritt för siste ägaren ta
emot/samla in och till certifierad demonterare lämna uttjänta elektriska och
elektroniska produkter och tillhandahålla demonteringsanvisningar för sådana
produkter. Vidare bör producenter tillhandahålla information avseende
insamlingssystemet till hushåll och andra förbrukare samt rapportera till
Statens naturvårdsverk om frågor som rör producentansvaret.
Motionerna
I motion Jo8 (c) yrkas avslag på propositionen i de delar som avser
elektroniska produkter (yrkande 3 delvis). Regeringen bör återkomma med förslag
gällande elektroniska produkter som bl.a. beaktar möjligheten för den enskilde
producenten att ta sitt ansvar separat, konkurrensneutralitet mellan svenska
och utländska tillverkare och tillsyn och sanktionsmöjligheter (yrkande 4
delvis).
Producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter bör enligt motion
Jo6 (m) utformas antingen så att stora reservationer för kostnader för
omhändertagande inte krävs eller att dessa fonder befrias från skatt (yrkande 2
delvis). I motion Jo9 (mp) begärs nytt förslag till lag om producentansvar där
?bör? har utbytts mot ?skall? och med krav på återvinning och lagstiftning i
enlighet med Kretsloppsdelegationens förslag i rapport 1996:12 Producentansvar
för elektriska och elektroniska produkter (yrkande 4). I rapporten föreslås
bl.a. en lag om producentansvar med återtagningsskyldighet och förbud mot
deponering, förbränning eller fragmentering av elektriska och elektroniska
produkter utan föregående behandling. Vid avslag på detta yrkande begärs att
regler införs för återvinningssätt i enlighet med en s.k. prioriteringstrappa
där metoderna för omhändertagande har rangordnats (yrkande 5). I motion Jo4
(kd) begärs förslag om hur förordningen skall ställa tydliga krav på ett
producentsystems långsiktiga ekonomiska trovärdighet (yrkande 2). Motionärerna
anser att de i propositionen föreslagna böterna är otillräckliga och framför
krav på högre miljöstörningsavgifter som bättre kan bidra till finansieringen
av myndighetsresurserna för beivrande av fusk (yrkande 3).
Förslag om regler för det ekonomiska ansvaret för det historiska skrotet
efterlyses i motionerna Jo4 (kd) yrkande 5, Jo6 (m) yrkande 2 delvis och Jo8
(c) yrkande 4 delvis.
Ett kostnadsansvar för privatimporten bör enligt motionerna Jo4 (kd) yrkande
4 och Jo6 (m) yrkande 2 delvis införas där importören skall kunna visa hur
återvinningskravet har lösts, t.ex. genom erläggande av en skrotningsavgift.
Utskottets överväganden
I dag ansvarar kommunerna för bortforsling och slutligt omhändertagande av det
elektriska och elektroniska avfall som klassas som hushållsavfall. Kommunerna
har möjlighet att utvidga den kommunala renhållningsskyldigheten till att avse
även annat elektriskt och elektroniskt avfall. Skyldigheten kan gälla både
bortforsling och slutligt omhändertagande. Finansieringen sker via kommunens
renhållningsavgift. Vissa branschföreningar, producenter och storanvändare har
i dag organiserat insamling och återvinning av uttjänta elektriska och
elektroniska produkter. När det gäller branschföreningar och producenter är det
som regel kunden som betalar för återvinningstjänsten, medan vissa
storanvändare själva har tagit på sig kostnaden för återvinning.
Miljöaspekter har hittills inte i tillräcklig grad beaktats vid
konstruktionen av elektriska och elektroniska produkter, som i olika omfattning
innehåller miljö- och hälsofarliga ämnen. Dessa ämnen medför normalt inga
problem så länge produkterna används men kommer därefter att förr eller senare
nå miljön om de inte läggs i helt täta deponier eller sönderdelas genom
förbränning. Varje sådan produkt innebär därför ett diffust, fördröjt utsläpp
av ämnen som kan ge betydande och mycket långvariga miljöstörningar. Dessutom
är det i dag inte känt vad en omfattande industriell användning av sällsynta
metaller på sikt kan innebära i form av resursproblem.
Våren 1993 uttalade riksdagen att frivilliga lösningar bör eftersträvas i
arbetet med en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop. 1992/93:180, bet.
1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344). I likhet med regeringen anser emellertid
utskottet att det ändå finns situationer där lagstiftning krävs för att
åstadkomma önskat resultat. En författningsreglering har flera fördelar. Den
omfattar samtliga producenter och blir därmed konkurrensneutral. Statens
möjligheter till tillsyn förbättras och därmed även förutsättningarna att genom
sanktioner eller ändrade regler ingripa om syftet med producentansvaret inte
uppnås. Mot denna bakgrund och i syfte att skapa en drivkraft för producenterna
att utveckla mindre miljöbelastande produkter och samtidigt åstadkomma en
miljöriktig hantering bör ett lagreglerat producentansvar för elektriska och
elektroniska produkter nu införas. Som regeringen anför finns för närvarande
inte behov av en mer ingående reglering av producentansvaret i enlighet med
Kretsloppsdelegationens förslag. Utskottet gör därför den bedömningen att
regeringen bör utfärda föreskrifter om producentansvar med utgångspunkt i de
bemyndiganden som redan finns i renhållningslagen. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Jo8 (c) yrkandena 3 och 4 i motsvarande delar.
Det ovan anförda innebär även att utskottet avstyrker motion Jo9 (mp) yrkande
4.
Till skillnad från motionärerna bakom motion Jo4 (kd) anser utskottet att
påföljden i 24 § renhållningslagen, dvs. böter eller fängelse i högst sex
månader, för brott mot reglerna för insamling och bortforsling av avfall är väl
avvägd. Frågor om andra ekonomiska sanktioner vid överträdelse av miljöregler
kommer utskottet att kunna ta ställning till vid behandlingen av miljöbalken. I
avvaktan härpå avstyrker utskottet motionens yrkande 3.
Som regeringen anför bör producenterna ta ett ansvar som innefattar både det
fysiska och det ekonomiska ansvaret för insamling och bortforsling samt ett
ekonomiskt ansvar för omhändertagande av de produkter som producenten saluför
på marknaden. Tillsammans med regeringens förslag om certifierad demontering
och sortering av avfall innebär producentansvaret att uttjänta elektriska och
elektroniska produkter tas om hand på ett miljöriktigt sätt, att material och
komponenter återanvänds eller återvinns samt att producenter stimuleras att
saluföra produkter som är miljöanpassade. I denna utveckling utgör, enligt
utskottets mening, samverkan mellan den kompetens som finns i olika berörda
sektorer i näringslivet en nödvändig faktor. Utskottet vill också framhålla den
viktiga roll i utvecklingen och måluppfyllelsen som myndigheter och konsumenter
spelar. I likhet med regeringen anser utskottet att ett författningsreglerat
producentansvar bör ange ramarna för ansvaret och lämna utrymme åt
producenterna själva att bestämma den närmare utformningen och organisationen
av ansvaret. Reglerna bör vidare formuleras så att de ger möjlighet till sund
konkurrens och inte försvårar alternativa lösningar för hantering av uttjänta
produkter eller möjligheterna för nya eller mindre företag att etablera sig och
verka på marknaden i övrigt. Det bör vidare ankomma på producenten att
tillhandahålla lämpliga insamlingssystem och transporter för produkterna med
den inriktning som beskrivs i propositionen. Utskottet är således inte berett
att förorda de regler för återvinning som föreslås i motion Jo9 (mp) yrkande 5.
Motionsyrkandet avstyrks.
De kostnader som producenternas ansvar att samla in och ta emot uttjänta
elektriska och elektroniska produkter medför kommer sannolikt att variera med
det insamlingssystem som producenten väljer. Kostnaderna kommer troligen att
påföras nya produkter och i slutledet belasta konsumenterna. Å andra sidan
kommer producentansvaret att avlasta kommunerna från det fysiska och ekonomiska
ansvaret för produkterna. Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna
bakom motionerna Jo4 (kd) och Jo6 (m) om vikten av att producentansvarssystemet
utformas så att tillfredsställande garantier kan ges för en långsiktig
ekonomisk trovärdighet. För att producentansvaret skall kunna fungera på
önskvärt sätt bör därför utformningen och organisationen av ansvaret ankomma på
producenterna själva. Enligt utskottets mening ligger det därmed i
producenternas eget intresse att systemen ges en sådan utformning att
konsumenternas krav på bl.a. kostnadsfinansiering tillgodoses. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna Jo4 (kd) yrkande 2 och Jo6 (m) yrkande 2 i
motsvarande del i den mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.
I likhet med regeringen anser utskottet att producenten bör ha skyldighet att
ta emot alla uttjänta elektriska och elektroniska produkter av egen
tillverkning, egen införsel till Sverige eller försäljning utan att ta betalt
av siste ägaren. Producenten bör också kostnadsfritt för siste ägaren
transportera och lämna in uttjänta sådana produkter till certifierad
demonterare och sorterare innan produkterna förbehandlas, förbränns eller
fragmenteras. När det gäller det s.k. historiska skrotet, dvs. uttjänta
produkter som sålts innan reglerna om producentansvar har trätt i kraft eller
där producent och/eller säljare upphört med sin verksamhet, delar utskottet
synpunkterna i motionerna Jo4 (kd), Jo6 (m) och Jo8 (c) om vikten av att
ansvaret för dessa produkter fastställs. Även om utskottet anser det angeläget
att reglerna om producentansvar träder i kraft så snart som möjligt måste
emellertid producenterna få tillräcklig tid att bygga upp ett fungerande system
för uttjänta produkter. Som regeringen anför ankommer det på producenterna att
vidta åtgärder som gör det möjligt att iaktta denna skyldighet från tidpunkten
för ikraftträdandet. Regeringen kan därför behöva överväga olika datum för
ikraftträdande för olika produktområden. Skulle det ändå uppstå situationer där
ansvarig producent eller annan mottagare inte finns kommer enligt utskottets
mening kommunen att vara skyldig att inom ramen för det övergripande ansvaret
enligt renhållningslagen för hushållens avfall ta emot den uttjänta varan. Med
det anförda finner utskottet syftet med motionerna i allt väsentligt
tillgodosett. Motionerna Jo4 (kd) yrkande 5 samt Jo6 (m) yrkande 2 och Jo8 (c)
yrkande 4, båda i motsvarande delar, bör inte medföra någon ytterligare
riksdagens åtgärd.
Vad slutligen gäller kostnadsansvaret för privatimporterade elektriska och
elektroniska produkter vill utskottet erinra om det arbete som pågår inom EU
med en gemensam lagstiftning för Internethandel och annan privatimport.
Utskottet förutsätter att producenterna aktivt deltar i detta arbete för att
eventuella negativa effekter av sådan handel skall kunna mildras. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna Jo4 (kd) yrkande 4 och Jo6 (m) yrkande 2
delvis i den mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.
Sortering av avfall m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att regeringen får meddela föreskrifter om att avfall
som har källsorterats skall hållas åtskilt även under bortforslingen.
Bemyndigandet bör införas genom en ändring i 8 § renhållningslagen (1979:596).
Enligt regeringens bedömning bör brännbart avfall hållas åtskilt från annat
avfall från och med år 2002. På sikt bör krav ställas på att i princip även
biologiskt behandlingsbart avfall skall källsorteras, när motsatsen inte är
motiverad ur miljö- och resurshushållningssynpunkt. Regeringen föreslår att
deponering av utsorterat brännbart avfall förbjuds från och med år 2002. Med
brännbart avfall menas avfall som brinner utan energitillskott efter det att
förbränningsprocessen har startat.
Från år 2005 bör ett generellt förbud mot deponering av organiskt avfall
införas. Med organiskt avfall menas avfall som innehåller organiskt bundet kol,
exempelvis biologiskt avfall och plastavfall. Naturvårdsverket bör få meddela
undantag från förbuden. Regeringen föreslår att ett bemyndigande införs i
renhållningslagen (1979:596) för regeringen att meddela sådana förbud.
Enligt regeringens bedömning behövs i nuläget ingen ytterligare reglering för
att uppnå en omfattande minskning av det bygg- och rivningsavfall som går till
deponeringsanläggning.
Motionerna
I motion Jo6 (m) yrkas avslag på förslaget om förbud mot deponering av
organiskt avfall. Kravet på åtskillnad av brännbart avfall bör inte gälla om
avfallet kan nyttiggöras på annat sätt (yrkande 3). Motsvarande yrkande
framförs i motion Jo7 (m) yrkande 1. Enligt motionärerna låser nationella
föreskrifter fast teknikutvecklingen, och deponeringsförbudet bör ersättas av
ett mätbart minskningsmål. Om förbudet införs måste i vart fall tidpunkten för
sorteringskravet uppskjutas. Möjligheten till biogasutvinning ur deponier bör
tas till vara även framöver (yrkande 2). I motion Jo6 (m) begärs att
renhållningslagen ändras genom tillägg till 8 d § första stycket: ... som
innebär att avfallet inte nyttiggörs (yrkande 4). Generella föreskrifter bör
meddelas endast av regeringen (yrkande 5).
Enligt motion Jo8 (c) bör regeringen återkomma med förslag om att bygg- och
rivningsavfall skall hanteras av certifierad återvinnare innan det får lämnas
på deponi. Förslaget bör grundas på Kretsloppsdelegationens förslag i rapport
1996:11 Producentansvar i byggsektorn, dvs. obligatorisk miljöbesiktning före
rivning och krav på att bygg- och rivningsmaterial inte får deponeras utan att
dessförinnan ha hanterats av en återvinnare som godkänts för behörighet att
lämna till deponi (yrkande 2). Enligt motionärerna bakom motion Jo5 (v) bör en
tidsgräns, t.ex. den 1 januari 1999, införas för bygg- sektorns frivilliga
åtagande när det gäller avfallshanteringen (yrkande 6).
Utskottets överväganden
Utskottet har inga invändningar mot regeringens förslag till bemyndigande i 8 §
renhållningslagen att meddela föreskrifter om att avfall som har källsorterats
skall hållas åtskilt även under bortforslingen. Som regeringen anför får det
sedan ankomma på transportörerna att se till att avfallet inte blandas under
bortforsling och att avfallet transporteras till rätt behandlingsanläggning.
Kunskapen om den långsiktiga miljöpåverkan från deponeringsanläggningar är i
dag ofullständig. Metaller och stabila organiska ämnen kommer dock med tiden
att läcka ut ur deponeringsanläggningarna och organiskt avfall bryts ner och
bildar metangas, som har stark växthusverkan. För att skydda miljön och
människors hälsa från skador som orsakas av deponering av avfall, som med
fördel bör kunna behandlas på annat sätt, bör ett generellt förbud införas från
och med år 2002 mot deponering av utsorterat brännbart avfall och från och med
år 2005 mot deponering av organiskt avfall. Som regeringen anför måste högre
miljöskyddskrav ställas på deponeringsanläggningar generellt och kraven måste
differentieras utifrån farligheten på det avfall som deponeras. Kraven bör
gälla i hela landet. I likhet med regeringen anser utskottet att
Naturvårdsverket därför bör få meddela föreskrifter om närmare
miljöskyddsbestämmelser för deponering av avfall med den utformning som anges i
propositionen. Utskottet tillstyrker förslaget i denna del och avstyrker motion
Jo6 (m) yrkande 5.
Vad gäller det generella förbudet mot deponering av brännbart och organiskt
avfall vill utskottet härutöver anföra följande. För att åstadkomma lokala
miljöanpassade energisystem och för att ersätta fossila bränslen och drivmedel
är det av väsentlig betydelse att kommunerna kan ta till vara den biologiskt
lättnedbrytbara delen av avfallet. En sådan hantering bör utgå från naturliga
ekologiska processer, som maximalt utnyttjade kan skapa ett effektivt
återförande av önskvärda ämnen i ett ekologiskt kretslopp. Oönskade ämnen eller
överskott av ämnen kan separeras och återföras till stabil långtidsförvaring,
och energi kan utvinnas med hjälp av biologiska processer. Det finns i dag ett
flertal metoder, mer eller mindre utvecklade, som syftar till en integrerad och
ekologiskt anpassad avfallsbehandling. Som anförs i motionerna Jo6 och Jo7
(båda m) får ett generellt deponeringsförbud inte leda till en avfallshantering
som motverkar denna utveckling. Det är enligt utskottets mening av vikt att
reglerna om undantag från det generella deponeringsförbudet utformas så att
kommunerna ges möjlighet att utarbeta lokalt och miljömässigt lämpliga
lösningar, att forskning om och utveckling av biologiska återvinningsmetoder
inte försvåras samt att miljömässigt godtagbara behandlingsmetoder för
nyttiggörande av det organiska avfallet underlättas. Vad utskottet här anfört
bör med anledning av motionerna Jo6 yrkandena 3 och 4 och Jo7 (båda m)
godkännas av riksdagen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det för närvarande inte behövs
någon ytterligare reglering för att uppnå en omfattande minskning av det bygg-
och rivningsavfall som går till deponering.
Det kan konstateras att byggbranschen under senare år på eget initiativ och
delvis som ett svar på Kretsloppsdelegationens arbete på allvar har börjat
engagera sig i sina miljö- och avfallsproblem. Ett uttryck för detta är att
byggsektorn inrättat ett särskilt kretsloppsråd med uppgift att samordna
byggsektorns aktörer och fungera som kontaktorgan gentemot
Kretsloppsdelegationen, riksdag, regering och myndigheter. Genom Byggsektorns
kretsloppsråd har sektorn formulerat ett ensidigt åtagande för sina företag och
organisationer. Åtagandet finns formulerat i rapporten Miljöansvar för
byggvaror inom ett kretsloppstänkande - ett utvidgat producentansvar. I
åtagandet ingår bl.a. att till år 2000 halvera byggsektorns avfallsmängd till
deponeringsanläggning, att omhänderta bygg- och rivningsavfall på ett seriöst
och kretsloppsorienterat sätt och att omhänderta farligt avfall på ett
miljöriktigt sätt. För att nå dessa mål har sektorn inlett ett ambitiöst arbete
som innefattar åtgärder som utbildningsinsatser, tillhandahållande av
byggvarudeklarationer, källsortering av restprodukter och kretsloppsanpassning
av branschstandarder, avtal och beskrivningsmall för mark och hus. Enligt
utskottets mening kommer dessa åtgärder tillsammans med byggsektorns
aktiviteter att leda till en väsentligt ökad återanvändning och återvinning av
bygg- och rivningsavfallet. I likhet med regeringen anser utskottet att det
därför inte finns skäl att nu vidta mer långtgående åtgärder, t.ex. införa ett
system för auktorisation av återvinnare i enlighet med Kretsloppsdelegationens
förslag. Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen på området
och vid behov återkommer med förslag om ytterligare åtgärder. Utskottet
avstyrker således motion Jo8 (c) yrkande 2.
Det ovan anförda innebär även att utskottet avstyrker motion Jo5 (v) yrkande
6 om införande av en tidsgräns för byggsektorns frivilliga åtagande.
Ansvaret för hantering av avfall och uttjänta produkter
Propositionen
I propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om
- att avfall får transporteras yrkesmässigt endast av den som har tillstånd
och att det för sådan verksamhet skall gälla särskilda villkor
- att en avfallslämnare skall vara skyldig att endast lämna avfall till en
transportör med tillstånd
- att en avfallslämnare, transportörer, återvinnare och bortskaffare blir
skyldiga att lämna uppgifter om det avfall som hanteras.
Bemyndigandena föreslås införas i två nya paragrafer i renhållningslagen
(1979:596).
Vidare föreslås att de aktörer som insamlar eller för annans räkning
ombesörjer bortskaffande eller återvinning av avfall, t.ex. handlare och
mäklare, bör registreras hos länsstyrelsen om dessa inte redan omfattas av
tillstånds- eller anmälningsplikt enligt miljöskyddslagen (1969:387) eller
tillståndsplikt enligt renhållningslagen (1979:956). Bestämmelsen bör införas
genom en ändring i renhållningslagen.
Enligt regeringens bedömning bör kommunernas möjlighet att ta ett utökat
ansvar för bortforsling och slutligt omhändertagande, dvs. återvinning och
återskaffande, av annat avfall än hushållsavfall upphöra från och med år 2000
för icke-farligt avfall.
Motionen
I motion Jo8 (c) yrkas avslag på propositionen i de delar som avser tillstånd
för transportörer av avfall (yrkande 1). Eftersom det enligt motionärerna inte
är möjligt att göra åtskillnad mellan transporter av avfall till återanvändning
respektive återvinning kan det inte heller objektivt avgöras huruvida en viss
transport är tillståndspliktig.
Utskottets överväganden
En hög kvalitet på avfallshanteringen är en viktig förutsättning för att
riskerna för miljön och människors hälsa som är orsakade av avfall skall kunna
minimeras. En förutsättning för att avfallshanteringen som helhet skall
kännetecknas av god kvalitet är att kvalitetskravet kan upprätthållas i varje
steg från produktion av avfallet via sortering vid källan, transport och
återvinning till slutdestinationen, dvs. bortskaffandet. En viktig roll i denna
kedja innehas av transportören, vars insatser är avgörande för att avfallet
skall kunna bli föremål för en miljömässigt lämplig behandling. Eftersom risken
för att avfallet deponeras illegalt ökar med skärpta krav på avfallshanteringen
bör kvaliteten säkerställas för transporter av icke-farligt avfall och för
kontrollen av avfallsflödena. Transportören måste därför ha nödvändiga
kunskaper om avfallets art och sammansättning och om möjliga miljö- och
hälsoeffekter. Dessutom måste transportören ha kunskap om gällande regler för
avfallshantering och vilka lämpliga metoder för återvinning eller annan
hantering av det transporterade avfallet som står till buds.
Ökade krav på sortering och omhändertagande tillsammans med begränsningen av
kommunernas möjligheter att utvidga sitt renhållningsansvar för annat avfall än
hushållsavfall innebär att höga kvalitetskrav måste kunna ställas på
transportörerna. Utskottet delar regeringens uppfattning om nödvändigheten av
en kvalitetssäkring av avfallstransporter. Som regeringen föreslår bör den
genomföras genom att den som yrkesmässigt transporterar avfall skall ha
tillstånd för denna verksamhet. Ett bemyndigande av den innebörd som anges i
propositionen bör därför införas i renhållningslagen. Eftersom det är av
väsentlig betydelse att villkoren utformas på ett sådant sätt att de leder till
en ökad kvalitetssäkring vill utskottet betona vikten av att höga kompetenskrav
ställs på transportörerna och att villkoren för tillstånd blir enhetliga i hela
landet. När det gäller utformningen av föreskrifterna för det komplicerade
byggavfallet har utskottet erfarit att samtal pågår mellan Naturvårdsverket,
som är den myndighet som kommer att meddela närmare föreskrifter härom, och
byggbranschen.
Vad avser frågan om uppföljning och tillsyn enligt renhållningslagen förordar
utskottet en föreskriftsrätt, utformad utifrån tillsynsmyndigheternas behov och
med den innebörd som anges i propositionen. Detta innebär enligt utskottets
mening bl.a. att kravet på transportdokument inte behöver upprätthållas i varje
enskilt fall.
Utskottet, som inte delar de farhågor för rättsosäkerhet och omfattande
byråkrati som kommer till uttryck i motion Jo8 (c), tillstyrker regeringens
förslag om tillstånd och villkor för samt registrering av avfallstransportörer
och avstyrker yrkande 1 i motionen. Utskottet vill emellertid tillägga att ett
förslag om fastställande av avfallsbegreppet, grundat på den definition som
gäller inom EU enligt artikel 1 a direktiv 91/156/EEG, kommer att läggas fram i
förslaget till miljöbalk.
Övriga frågor
De delar av propositionen som inte särskilt berörts har inte föranlett några
invändningar från utskottets sida. Utskottet instämmer i de bedömningar som
regeringen gör beträffande hantering av uttjänt kontorspapper, sortering av
avfall, minskad deponering av bygg- och rivningsavfall, strängare miljökrav för
deponering av avfall, förbränning av avfall, registrering av avfallshanterare
enligt EG:s ramdirektiv för avfall, kommunernas möjlighet till utökat ansvar
för omhändertagande av annat avfall än hushållsavfall samt bedömning av
ekonomiska effekter m.m. av förslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmänna avfallsfrågor
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo5 yrkandena 1-5, 7 och 8,
res. 1 (v)
2. beträffande avfallsbegreppets omfattning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo6 yrkande 1,
res. 2 (m)
3. beträffande utvärdering av kretsloppspolitiken m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo9 yrkandena 1-3,
res. 3 (mp)
4. beträffande ändrad lydelse av 8 b och 8 c §§ renhållningslagen
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1997/98:Jo4
yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:Jo8 yrkandena 3 delvis och 4
delvis antar det i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade förslaget
till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) såvitt avser 8 b och 8
c §§,
res. 4 (c, fp)
5. beträffande ändring i plan- och bygglagen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motion
1997/98:Jo9 yrkande 6 antar förslaget till lag om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10),
res. 5 (v, mp)
6. beträffande skyldighet att begära rivningsplan
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo9 yrkande 7,
res. 6 (v, mp)
7. beträffande producentansvar för uttjänta elektriska och
elektroniska produkter
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo8 yrkandena 3 delvis och 4 delvis,
res. 7 (c, fp)
8. beträffande lag om producentansvar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo9 yrkande 4,
res. 8 (mp)
9. beträffande miljöstörningsavgifter
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo4 yrkande 3,
10. beträffande förordning om producentansvar för uttjänta elektriska
och elektroniska produkter
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 2, 1997/98:Jo6 yrkande 2
delvis och 1997/98:Jo9 yrkande 5,
res. 9 (m)
res. 10 (mp)
11. beträffande s.k. historiskt skrot
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 5, 1997/98:Jo6 yrkande 2
delvis och 1997/98:Jo8 yrkande 4 delvis,
res. 11 (m, c, fp)
12. beträffande kostnadsansvar för privatimporterade elektriska och
elektroniska produkter
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 4 och 1997/98: Jo6 yrkande
2 delvis,
res. 12 (m)
13. beträffande 8 d § renhållningslagen
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
renhållningslagen (1979:596) såvitt avser 8 d §, dels med anledning av
motionerna 1997/98:Jo6 yrkandena 3 och 4 och 1997/98:Jo7 godkänner vad
utskottet anfört om undantag från det generella deponeringsförbudet, dels
avstyrker motion 1997/98:Jo6 yrkande 5,
14. beträffande hantering av bygg- och rivningsavfall
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo5 yrkande 6 och 1997/98: Jo8
yrkande 2,
res. 13 (v)
15. beträffande 8 e och 8 f §§ renhållningslagen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på
motion 1997/98:Jo8 yrkande 1 antar förslaget till lag om ändring i
renhållningslagen (1979:596) såvitt avser 8 e och 8 f §§,
res. 14 (m, c, fp)
16. beträffande förslaget till lag om ändring i renhållningslagen i
övrigt
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i renhållningslagen
(1979:596) i de delar som ej omfattas av utskottets hemställan ovan.
Stockholm den 11 november 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Ingemar
Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s),
Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell
(m), Lennart Fremling (fp) och Roy Ottosson (mp).
Reservationer
1. Allmänna avfallsfrågor (mom. 1)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Det är? och på
s. 6 slutar med ?riksdagens sida? bort ha följande lydelse:
Det är - - - (= utskottet) - - - våren 1998. Utskottet delar motionärernas
syn på vikten av att både mängden avfall och avfallets farlighet bör minskas
men är inte berett att tillmötesgå kravet på ett särskilt riksdagsuttalande i
frågan. Det är enligt utskottets mening ett berättigat konsumentintresse att
principerna för hushållens avfallshantering såsom källsortering, återlämning av
material och pantsystem är likartat utformade. Detta bör på sikt även kunna
leda till rationaliseringar av varuutbudet. Utskottet ansluter sig härmed till
yrkande 5 i motionen. Som ett - - - (= utskottet) - - - och återanvändning.
Som anförs i motionen tyder nya undersökningar på att biltrafiken ökar
kraftigt. Detta innebär bl.a. större miljöbelastning på grund av ökade
varutransporter medan själva varan eller produkten blir något mer miljövänlig.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionens yrkande 7 om en
miljökonsekvensanalys för bättre bedömning av den samlade miljöeffekten av
dagens system. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo5 (v) yrkandena 5
och 7 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av vad i tillämpliga delar
anförts ovan föreslår utskottet att yrkandena 1-4 lämnas utan någon riksdagens
vidare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna avfallsfrågor
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo5 yrkandena 5 och 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar motion
1997/98:Jo5 yrkandena 1-4 och 8 utan vidare åtgärd,
2. Avfallsbegreppets omfattning (mom. 2)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?När det? och
slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo6 (m) är avfallsbegreppet och dess tillämpning av
grundläggande betydelse för miljöpolitiken. En alltför vid tolkning av
begreppet leder till att restprodukter, inte minst inom industrin, onödigtvis
kommer att omfattas av de långtgående regleringar som gäller för
avfallshantering i allmänhet. Detta gäller i hög grad förhållandena inom
byggbranschen, där problemet återkommer bl.a. i regeringens förslag till 23 §
renhållningslagen. En klar och tydlig tillämpning av avfallsbegreppet blir
allt mer betydelsfull i takt med att företagen strävar efter att finna
alternativ användning för restprodukter. De restprodukter som saknar
användningsområde innebär för företagets del ett slags kostsamt
produktionsbortfall.
Allt fler företag tar i dag till vara andra företags restprodukter. I dessa
sammanhang representerar produkterna ett värde, vilket från miljösynpunkt har
avgörande betydelse. Enligt utskottets mening är det därför av vikt att
avfallsbegreppet tillämpas så att handel och hantering av restprodukter som
betingar ett värde för någon inte störs eller hindras av de regler som gäller
för avfall utan ekonomiskt värde. Vad utskottet anfört med anledning av
motionens yrkande 1 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande avfallsbegreppets omfattning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo6 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Utvärdering av kretsloppspolitiken m.m. (mom. 3)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?De frågor? och
slutar med ?dessa delar? bort ha följande lydelse:
I sin rapport 1997:14 konstaterar Kretsloppsdelegationen att dagens
förordningar om producentansvar inte lever upp till det i kretslopps-
propositionen (1992/93:180) angivna syftet att åstadkomma
konkurrensneutralitet. Den frivillighet som kännetecknar gällande regler om
producentansvaret har enligt utskottets mening inte givit önskad effekt, vare
sig resultatmässigt eller tidsmässigt. I propositionen saknas en övergripande
utvärdering av den förda kretsloppspolitiken. Som anförs i motion Jo9 (mp)
finns i dag behov av en sådan utvärdering. Vad utskottet anfört med anledning
av motionens yrkande 1 bör ges regeringen till känna.
Den hittills förda kretsloppspolitiken har enligt utskottets mening inte gett
önskat resultat. En ny materialkretspolitik bör därför utformas som bygger på
ett konkret angreppssätt som slår fast principerna för en uthållig
resursanvändning i samhället. Genom ett generellt ramverk för material- och
energianvändningen där grundregler och övergripande omfattning fastställs från
början kan styrkan i regleringen skärpas successivt. Utskottet ansluter sig
således till motion Jo9 (mp) yrkande 2.
Det generella producentansvaret bör nu kompletteras med ytterligare styrmedel
för att det sista steget mot slutna materialkretslopp skall kunna tas. En
lämplig metod härvidlag är stimulanser för att åstadkomma fungerande marknader
för begagnade varor och restprodukter enligt den s.k. prioriteringstrappan.
Trappan anger prioriteringar för avfallsanvändningen från återanvändning som
det mest gynnsamma alternativet till materialåtervinning, förbränning med
energiutvinning/rötning, kompostering och i sista hand deponering, som bör
undvikas. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion Jo9 (mp) yrkande
3.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Jo9 (mp) yrkandena 1-3 bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utvärdering av kretsloppspolitiken m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo9 yrkandena 1-3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Ändrad lydelse av 8 b och 8 c §§ renhållningslagen (mom. 4)
Lennart Daléus (c), Lennart Brunander (c) och Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Miljöfarliga
ämnen? och på s. 8 slutar med ?motsvarande delar? bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att regeringen får meddela förbud mot deponering,
förbränning eller fragmentering av avfall från elektriska och elektroniska
produkter som inte hanterats av en certifierad sorterare eller demonterare. Den
avfallsdefinition som är gemensam inom EU ger enligt utskottets mening
möjlighet till en mycket vid tolkning av avfallsbegreppet, vilket kommer att
göra rättsläget oklart. Vid en prövning i domstol torde innehavarens värdering
och agerande bli avgörande för huruvida en vara är att betrakta som avfall.
Begränsningen av reglerna till att endast avse avfall gör det också möjligt för
producenter eller andra innehavare av elektriska och elektroniska produkter att
mot betalning överlämna dessa produkter till t.ex. fragmentering utan att
bestämmelserna i propositionen blir tillämpliga. Det rör sig då om en
överlåtelse av handelsvaror. Detta kan bl.a. bli aktuellt när det gäller
produkter med ett stort innehåll av ädelmetaller. I Kretsloppsdelegationens
förslag däremot omfattar förbudet de elektriska och elektroniska produkterna
som sådana. Något utrymme för att undvika regleringen med hänvisning till att
en produkt inte är avfall lämnas därmed inte. Enligt utskottets mening är denna
utformning av förbudet att föredra framför regeringens förslag. Utskottet, som
därmed tillstyrker motion Jo8 (c) yrkande 3 delvis, avstyrker regeringens
förslag till 8 b och 8 c §§ renhållningslagen. Det anförda innebär att
utskottet även avstyrker motion Jo4 (kd) yrkande 1. Som anförs i motionen bör
regeringen återkomma med förslag till ny lagstiftning i enlighet med vad
utskottet nu anfört. Utskottet tillstyrker därmed motionens yrkande 4 i
motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande ändrad lydelse av 8 b och 8 c §§ renhållningslagen
att riksdagen dels med bifall till motion 1997/98:Jo8 yrkandena 3 delvis och 4
delvis och med avslag på motion 1997/98:Jo4 yrkande 1 avslår förslaget
till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) såvitt avser 8 b och 8
c §§, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Ändring i plan- och bygglagen (mom. 5)
Maggi Mikaelsson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Det är? och
slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
När det gäller kravet på rivningsplan föreslår regeringen att kravet skall
utsträckas till att omfatta även rivning av del av byggnad och sådana bygg-
anmälningspliktiga åtgärder som anges i 9 kap. 2 § första stycket 3-5 plan- och
bygglagen (PBL). Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del. Enligt
regeringens bedömning kan däremot kravet på rivningsplan för närvarande inte
utsträckas utöver dessa åtgärder. Utskottet gör emellertid samma bedömning som
såväl Lagrådet som motionärerna i motion Jo9 (mp) och anser att rivningsplan
dessutom skall kunna föreskrivas vid samtliga byggnadsåtgärder enligt 9 kap. 2
§ PBL där farligt rivningsavfall kan uppkomma. Utskottet tillstyrker således
motionens yrkande 6 och föreslår en förändring i regeringens förslag till
ändring i paragrafen.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande ändring i plan- och bygglagen
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1997/98:Jo9
yrkande 6 antar förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10) med den ändringen att 2 a § får följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse:
2 a §
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |
-------------------------------------------------------
| | |
| Om det kan antas att det | Om det kan antas att det|
|i samband med |i samband med|
|byggnadsåtgärder som anges |byggnadsåtgärder som anges|
|i 2 § första stycket 3-5 |i 2 § första stycket|
|uppkommer rivningsmaterial |uppkommer rivningsmaterial|
|som innehåller sådant |som innehåller sådant|
|farligt avfall för vilket |farligt avfall för vilket|
|det gäller särskilda |det gäller särskilda|
|bestämmelser, får |bestämmelser, får|
|byggnadsnämnden inom en |byggnadsnämnden inom en|
|vecka från det anmälan kom |vecka från det anmälan kom|
|in besluta att bygganmälan |in besluta att bygganmälan|
|skall kompletteras med en |skall kompletteras med en|
|rivningsplan enligt 4 §. I |rivningsplan enligt 4 §. I|
|sådana fall skall 12 § |sådana fall skall 12 §|
|andra stycket tillämpas. |andra stycket tillämpas. |
-------------------------------------------------------
6. Skyldighet att begära rivningsplan (mom. 6)
Maggi Mikaelsson (v) och Roy Ottoson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?På samma? och
slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo9 (mp) bör byggnadsnämnd inte endast ha möjlighet att
föreskriva om rivningsplan utan även ha skyldighet att göra så i de fall där
behovet av rivningsplan tydligt framgår. Om en sådan skyldighet skall kunna
åläggas byggnadsnämnd krävs ett otvetydigt stadgande som anger i vilka fall
denna skyldighet föreligger. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag härom. Vad utskottet anfört med anledning av motionens yrkande 7 bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande skyldighet att begära rivningsplan
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo9 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter (mom. 7)
Lennart Daléus (c), Lennart Brunander (c) och Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?I dag? och på
s. 11 slutar med ?motsvarande delar? bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo8 (c) är regeringens förslag till producentansvar
behäftat med ett flertal brister eftersom förslaget är utformat som en
förordning under renhållningslagen. De viktigaste bristerna är i korthet dessa.
Eftersom producentens ansvar hänför sig till de egna produkterna, kan
producenten aldrig tvingas att ta ansvar för andra produkter än dessa. Med den
bristfälliga avgränsningen av varje producents ansvar, saknas i praktiken
möjlighet för en enskild producent, som t.ex. vill profilera sig genom att
tillhandahålla kretsloppsanpassade produkter, att ta sitt ansvar och därmed
minska sina kostnader. Regeringen konstaterar att ?för att
producentansvarssystemet skall fungera krävs att alla parter, alla producenter
i alla led, deltar och samlas kring utformningen av systemet?. Enligt
utskottets mening får ett sådant uttalande regeringens ambition att utforma
förslaget så att det blir konkurrensneutralt att framstå i en närmast komisk
dager. En annan aspekt av konkurrensneutraliteten är att tillverkare inom
Sverige får ett större ansvar än sina utländska konkurrenter.
Med regeringens förslag finns utomordentligt stora möjligheter för
producenter att undandra sig sitt producentansvar, och möjligheterna att utöva
tillsyn och att sanktionera bristande ansvar är obefintliga. I sin utvärdering
av de befintliga producentansvarsförordningarna (rapport nr 4748) gör
Naturvårdsverket bedömningen att mindre än hälften av alla producenter av
förpackningar deltar i insamlingen av förpackningar. Naturvårdsverket anser
också att gällande tillsynsregler är verkningslösa och föreslår lagändringar
för att komma till rätta med detta förhållande. I propositionen avvisar
regeringen Naturvårdsverkets förslag och förutsätter att tillsynen ändå skall
fungera.
Genom Kretsloppsdelegationens förslag i rapport 12 Producentansvar för
elektriska och elektroniska produkter skulle emellertid dessa frågor få en
tillfredsställande lösning på så sätt att varje producent tvingas ta ett ansvar
för uttjänta varor i dagsläget och i förhållande till sin ställning på
marknaden. Regeringen avvisar förslaget med hänvisning till att sådana regler
skulle bli alltför komplicerade och förbigår därmed de svårigheter som
redovisats ovan.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om utformning av
producentansvar för elektriska och elektroniska produkter som beaktar de
synpunkter som utskottet här anfört. Utskottet tillstyrker därmed motionens
yrkanden 3 och 4, båda i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska
produkter
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo8 yrkandena 3 delvis och 4
delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Lag om producentansvar (mom. 8)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Det ovan? och
slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är regeringens förslag till producentansvar ett steg
i rätt riktning mot ett fungerande kretsloppssamhälle. För att ett fungerande
och heltäckande system skall kunna uppnås måste emellertid ytterligare krav
ställas på producenterna. Som anförs i motion Jo9 (mp) bör regeringen
återkomma till riksdagen med ett förslag till lag om producentansvar där ?bör?
har utbytts mot ?skall? och med krav på återvinning och lagstiftning i enlighet
med Kretsloppsdelegationens förslag i rapport 1996:12 Producentansvar för
elektriska och elektroniska produkter. I rapporten föreslås bl.a. en lag om
producentansvar med återtagningsskyldighet och förbud mot deponering,
förbränning eller fragmentering av elektriska och elektroniska produkter utan
föregående behandling. Vad utskottet anfört med anledning av yrkande 4 i
motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande lag om producentansvar
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo9 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Förordning om producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska
produkter (mom. 10)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?De kostnader?
och på s. 12 slutar med ?anses tillgodosedda? bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av den relativt långa livslängden för många elektriska och
elektroniska produkter och den jämförelsevis höga kostnaden för omhändertagande
av sådana produkter kommer ett individuellt producentansvar att ställa krav på
fondering av omfattande belopp. Enligt gällande lagstiftning kommer dessutom
dessa fonder att vara skattepliktiga. Dessa förhållanden kan komma att leda
till negativa effekter för många företag. Som anförs i motion Jo6 (m) bör
producentansvaret därför ges en utformning som antingen innebär att dessa
fonder befrias från skatteplikt eller inte kräver omfattande
medelsreservationer. I motion Jo4 (kd) pekar motionärerna på ett annat
strukturellt problem, nämligen det faktum att skrotningskostnaden måste tas ut
redan vid försäljningen. Med den långa livslängden, ca 10-15 år, som dessa
produkter har är det osäkert om producenten finns kvar på marknaden vid
tidpunkten för skrotning. Enligt vad utskottet erfarit har 43 av 52
distributörer av steroanläggningar från år 1974 upphört med verksamheten. Av
regeringens redogörelse för utformningen av en förordning om producentansvaret
för dessa produkter kommer inga tydliga krav att ställas på ett
producentsystems långsiktiga ekonomiska trovärdighet. Detta finner utskottet
otillfredsställande och anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag till lösning av de frågor som utskottet här har berört. Det anförda
innebär att utskottet tillstyrker motionerna Jo4 (kd) yrkande 2 och Jo6 (m)
yrkande 2 i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande förordning om producentansvar för uttjänta elektriska och
elektroniska produkter
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 2 och 1997/98:Jo6
yrkande 2 delvis och med avslag på motion 1997/98: Jo9 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Förordning om producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska
produkter (mom. 10)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Som
regeringen? och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks? bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo9 (mp) bör ett författningsreglerat producentansvar
bygga på principen om den s.k. prioriteringstrappan. Enligt denna modell är
återanvändning generellt sett den miljö- och resursmässigt bästa metoden,
materialåtervinning den näst bästa medan rangordningen mellan rötning,
kompostering och energiutvinning kan diskuteras. Deponering måste ses som ett
misslyckande men måste finnas som alternativ för de naturfrämmande ämnen och
material som skall tas ut ur kretsloppet. Regeringen bör återkomma med förslag
om producentansvar med denna utformning. Vad utskottet anfört med anledning av
motionens yrkande 5 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande förordning om producentansvar för uttjänta elektriska och
elektroniska produkter
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo9 yrkande 5 och med avslag på
motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 2 och 1997/98:Jo6 yrkande 2 delvis som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. S.k. historiskt skrot (mom. 11)
Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),
Lennart Brunander (c), Ola Sundell (m) och Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?I likhet? och
slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse:
Propositionen ger inte något svar på frågan om vem som skall ta ansvar för
s.k. historiskt skrot, dvs. varor som producerats före förordningens
ikraftträdande, och för uttjänta produkter, vars producenter upphört med sin
verksamhet. Denna fråga berör stora produktmängder, eftersom elektriska och
elektroniska produkter har relativt lång livslängd, och strukturomvandlingen i
branschen går mycket fort. Företag som sedan lång tid är etablerade på
marknaden kan försättas i ett ekonomiskt ogynnsamt läge i förhållande till
nyetablerade företag, vilket innebär risk för konkurrenssnedvridning. Ansvaret
för omhändertagandet av sådana produkter måste därför fördelas så att dessa
oönskade effekter undviks. Utskottet vill i detta sammanhang inte förorda någon
särskild metod för omhändertagande och kostnadsansvar men anser att regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag som beaktar de synpunkter utskottet nu
har framfört. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo4 (kd) yrkande
5, Jo6 (m) yrkande 2 delvis och Jo8 (c) yrkande 4 delvis bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande s.k. historiskt skrot
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 5, 1997/98:Jo6
yrkande 2 delvis och 1997/98:Jo8 yrkande 4 delvis som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
12. Kostnadsansvar för privatimporterade elektriska och elektroniska produkter
(mom. 12)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Vad slutligen?
och slutar med ?anses tillgodosedda? bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motionerna Jo4 (kd) och Jo6 (m) finner utskottet
skäl att anta att mängden s.k. föräldralöst skrot, dvs. elektriska och
elektroniska produkter utan ansvarig producent eller återförsäljare inom
landet, kommer att bli omfattande, dels som en följd av privat gränshandel,
t.ex. via Internet, dels på grund av producentansvaret. Enligt utskottets
mening måste även detta problem lösas, inte minst för att förhindra att
oseriösa företagare agerar så att omfattningen av sådant skrot ökar. Som anförs
i motionen bör dessa frågor lösas innan producentansvar för elektriska och
elektroniska produkter införs. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
Jo4 (kd) yrkande 4 och Jo6 (m) yrkande 2 i denna del bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande kostnadsansvar för privatimporterade elektriska och
elektroniska produkter
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 4 och 1997/98:Jo6
yrkande 2 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
13. Hantering av bygg- och rivningsavfall (mom. 14)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Det ovan? och
slutar med ?frivilliga åtagande? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening arbetar byggsektorn förtjänstfullt med att
åstadkomma branschspecifika normer för omhändertagande av byggavfall, ett
arbete som förhoppningsvis kommer att leda till avsevärt minskade mängder
byggavfall och från miljösynpunkt bättre metoder för hantering av avfallet. Som
anförs i motion Jo5 (v) bör emellertid en tidsgräns införas, förslagsvis den 1
januari 1999, för införande av normer för omhändertagande av byggavfall. Vad
utskottet anfört med anledning av motionens yrkande 6 bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande hantering av bygg- och rivningsavfall
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo5 yrkande 6 och med avslag på
motion 1997/98:Jo8 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
14. 8 e och 8 f §§ renhållningslagen (mom. 15)
Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),
Lennart Brunander (c), Ola Sundell (m) och Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?En hög? och
slutar med ?till miljöbalk? bort ha följande lydelse:
Förslaget om tillståndsplikt för avfallstransportörer har enligt regeringen
två syften. Det ena är ett diffust behov av kontroll, som i propositionen
exemplifieras med behovet av relevanta statistiska uppgifter enligt EG:s
avfallsdirektiv (75/442/EEG, 91/689/EEG m.fl.) till kommissionen. Det andra
syftet är att förhindra illegal deponering. Att behovet av statistiska
uppgifter skulle motivera en så omfattande byråkrati som förslaget om
transporttillstånd skulle ge upphov till är enligt utskottets mening
osannolikt. Att förslaget skulle ha någon påverkan på den som har för avsikt
att begå en illegal handling anser utskottet ännu mindre troligt. Något
hållbart syfte för regeringens förslag synes därför inte föreligga.
Tillståndsplikten för transportörer är i propositionen knuten till
avfallsbegreppet. I svensk och europeisk rättspraxis är avfallsbegreppet knutet
till en viljeyttring från innehavaren. Som anförs i motion Jo8 (c) kan därför
inte på objektiva grunder avgöras huruvida en viss transport är
tillståndspliktig eller inte. I sina försök att hävda möjligheten att skilja
mellan transporter av avfall till återanvändning och till återvinning kringgår
regeringen frågan om hur det skall kunna avgöras om transporten avser avfall
över huvud taget. En transport av sorterat brännbart material kan visserligen
vara avfall men även en bränsleleverans till ett värmeverk. Ett lass sprängsten
kan utgöra avfall men också en leverans av barlast till ett kajbygge. Enligt
utskottets mening visar dessa exempel att de föreslagna reglerna i många fall
kan skapa rättsosäkerhet, vilket särskilt kommer att drabba byggsektorn.
Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker utskottet motion Jo8 (c)
yrkande 1 och avstyrker därmed regeringens förslag i denna del.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande 8 e och 8 f §§ renhållningslagen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo8 yrkande 1 avslår förslaget
till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) såvitt avser 8 e och 8
f §§,
Särskilt yttrande
8 d § renhållningslagen (mom. 13)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna har under åren i många sammanhang påtalat det olämpliga i
förbränning av hushållsavfall. Vi anser att den biologiska delen av avfallet,
dvs. matrester och blöta sopor, skall behandlas på annat sätt, t.ex. genom
kompostering eller i olika typer av bioceller som tar till vara såväl energi
som de organiskt bundna näringsämnen som finns i avfallet. De naturliga
kretsloppen måste slutas och återföras jorden för att där öka mullhalten.
Även om Miljöpartiet de gröna inte anser att regeringens förslag om förbud
mot deponering av hushållsavfall innebär att förbränning av sådant avfall
uppmuntras har vi erfarit att kommuner och andra aktörer inom
renhållningsbranschen har tolkat förslaget på detta sätt. Detta är enligt vår
mening djupt olyckligt och vi vill varna för en sådan uppfattning.
Skulle det visa sig att förslaget om förbud mot deponering av hushållssopor
kommer att innebära att förbränning av bl.a. matavfall kommer att öka, avser vi
att på olika sätt aktualisera frågan. Vi väljer emellertid att i detta
sammanhang inte reservera oss mot förslaget.
Propositionens lagförslag
Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i
renhållningslagen (1979:596)
Regeringens förslag Utskottets förslag
8 b §
-------------------------------------------------------
| Om det behövs av | Om det behövs av|
|återanvändnings- eller |återanvändnings- eller|
|återvinningsskäl eller |återvinningsskäl eller|
|andra hälso- eller |andra hälso- eller|
|miljöskäl, får regeringen |miljöskäl, får regeringen|
|eller den myndighet som |eller den myndighet som|
|regeringen bestämmer |regeringen bestämmer|
|meddela föreskrifter om |meddela föreskrifter om |
| 1. yrkesmässig | 1. yrkesmässig|
|demontering och sortering |förbehandling av avfall,|
|av avfall som utgörs av |såsom demontering och|
|elektriska och |sortering, som utgörs av|
|elektroniska produkter och |elektriska och|
| 2. att den som |elektroniska produkter och|
|yrkesmässigt bedriver | 2. att den som|
|verksamhet som syftar till |yrkesmässigt bedriver|
|att demontera och sortera |verksamhet som syftar till|
|avfall som utgörs av |att förbehandla avfall,|
|elektriska och |såsom demontering och|
|elektroniska produkter |sortering, som utgörs av|
|skall ha personal eller |elektriska och|
|kvalitetssystem som |elektroniska produkter|
|certifieras av ett organ |skall ha personal eller|
|som ackrediterats enligt |kvalitetssystem som|
|lagen (1992:1119) om |certifierats av ett organ|
|teknisk kontroll. |som ackrediterats enligt|
| |lagen (1992: 1119) om|
| |teknisk kontroll. |
-------------------------------------------------------
8 c §
-------------------------------------------------------
| Om det behövs av | Om det behövs av|
|återanvändnings- eller |återanvändnings- eller|
|återvinningsskäl eller |återvinningsskäl eller|
|andra hälso- och |andra hälso- och|
|miljöskäl, får regeringen |miljöskäl, får regeringen|
|eller den myndighet som |eller den myndighet som|
|regeringen bestämmer |regeringen bestämmer|
|meddela föreskrifter om |meddela föreskrifter om|
|förbud mot deponering, |förbud mot deponering,|
|förbränning och |förbränning och|
|fragmentering av avfall |fragmentering av avfall|
|som utgörs av elektriska |som utgörs av elektriska|
|och elektroniska produkter |och elektroniska produkter|
|innan avfallet demonterats |innan avfallet|
|och sorterats enligt |förbehandlats enligt 8 b|
|8 b §. |§. |
-------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll..................2
Motionerna............................................3
Utfrågningar m.m......................................4
Utskottet.............................................5
Allmänna frågor.....................................5
Elektroniska produkter m.m..........................6
Rivningsavfall......................................8
Producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter9
Sortering av avfall m.m............................12
Ansvaret för hantering av avfall och uttjänta produkter15
Övriga frågor......................................17
Hemställan.........................................17
Reservationer........................................19
Särskilt yttrande....................................28
Propositionens lagförslag............................29
Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring
i renhållningslagen (1979:596)
36