I betänkandet behandlas 26 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1996 om
kemikaliekontroll. En stor del av motionerna tar upp frågor där riksdagen
delegerat beslutanderätten till regeringen och berörda myndigheter, främst
Kemikalieinspektionen. Motionerna avstyrks med hänvisning till tidigare
ställningstaganden under valperioden, till pågående myndighetsarbete och till
det fortsatta arbetet med anledning av Kemikommitténs förslag i betänkandet En
hållbar kemikaliepolitik (SOU 1997:84).
Till betänkandet fogas 6 reservationer och 4 särskilda yttranden.
Motionerna
1996/97:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avvecklingsplan för
kadmium i handelsgödsel, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Jo705 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om undersökningar av de ämnen som avges från datorer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en uppföljning av avvecklingen av bromerade flamskyddsmedel.
1996/97:Jo712 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att båtbottenfärger med triazin och koppar skall utgå ur
sortimentet och ej godkännas av Kemikalieinspektionen.
1996/97:Jo714 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att driva substitutionsprincipen inom andra områden än
kemikalier.
1996/97:Jo716 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att blysänken inom både
fritidsfiske och yrkesfiske ersätts med tillgänglig miljövänlig produkt.
1996/97:Jo738 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige internationellt bör verka för en begränsning av mängden
tungmetaller,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetet med att ersätta skadliga kemikalier med mindre skadliga.
1996/97:Jo759 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att låta utbytesregeln gälla fullt ut även för varor som
behandlats med kemiska produkter.
1996/97:Jo760 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige internationellt bör verka för en begränsning av mängden
tungmetaller.
1996/97:Jo764 av Gudrun Lindvall och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
användning av blyhagel.
1996/97:Jo765 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär att den ger Kemikalieinspektionen i
uppdrag att mer aktivt utnyttja substitutionsprincipen.
1996/97:Jo767 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktning och krav
i det fortsatta miljöarbetet vad gäller kemikalier.
1996/97:Jo771 av Elisa Abascal Reyes och Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om
kemiska produkter, i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om banvallsbesprutning i Sverige.
1996/97:Jo776 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fyrverkerier och raketer ej skall få innehålla ämnena strontium
och barium,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om innehållsdeklaration på fyrverkerier,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbjuda de skadliga metallerna i fyrverkerier och raketer,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avvecklingsplan för
införandet av förbudet.
1996/97:Jo778 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot användning av
båtbottenfärger som innehåller giftiga ämnen på fritidsbåtar från den 1
januari 1998, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Jo786 av Marie Wilén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för PVC i
vardagsprodukter som används till barn under ett år.
1996/97:Jo788 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för minskad
kloranvändning bl.a. i massaindustrin.
1996/97:L708 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om märkning av textilier.
1996/97:L712 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljövarudeklarationer för
kemiska produkter.
1996/97:So278 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategi på EU-nivå för kvicksilveravveckling, inklusive
amalgam.
1996/97:So296 av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c )
vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avveckling av amalgam,
14. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i bilagan till
förordningen för lagen om kemiska produkter så att även tandvårdsmaterial
registreras i produktregistret.
Utfrågning
Utskottet anordnade den 27 maj 1997 en utfrågning med Kemikalieinspektionen.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlas 26 motionsyrkanden om kemikaliekontroll, väckta
under allmänna motionstiden 1996. Det bör framhållas att utskottet utförligt
behandlade ett antal motioner om kemikaliekontroll under riksmötet 1995/96 i
betänkande 1995/96:JoU10. I anslutning till detta betänkande och till det nu
aktuella ärendet anordnade utskottet utfrågningar med Kemikalieinspektionen.
Kemikaliekontrollen är ett av de delämnen inom utskottets beredningsområde
som regelmässigt blir föremål för motioner i frågor där riksdagen delegerat
beslutanderätten till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Det
gäller framför allt sådana yrkanden som syftar till att förbjuda, inskränka
eller meddela andra villkor för användningen av specificerade kemiska
produkter och varor eller varugrupper. Dessa motioner är således inte i första
hand inriktade på lagbestämmelsernas innehåll och utformning, vilket är
riksdagens huvudsakliga ansvarsområde, utan snarare på tillämpningen av
lagstiftningen om kemiska produkter med avseende på vissa enskilda varor. Med
hänsyn till utskottets organisation och arbetsuppgifter finns det, som
utskottet tidigare understrukit, mycket begränsade möjligheter att i riksdagen
sakbehandla denna typ av motioner. I vissa fall har dock utskottet genom en
selektiv beslutsprocess valt ut ett ämnesområde som blivit föremål för mer
djupgående beredning. Ett exempel på detta är utskottets betänkande
1995/96:JoU8 om PVC, vilket redovisas i ett följande avsnitt.
När det gäller ansvarsfördelningen mellan riksdagen och övriga statliga
organ på kemikaliekontrollens område gjorde utskottet i betänkande
1995/96:JoU10 följande enhälliga uttalande:
I ett antal motioner som behandlas i det följande framställs yrkanden rörande
en lång rad kemiska produkter och varor. I några fall ställs preciserade krav
på förbud utan undantag för angivna produkter vid en viss tidpunkt eller att
befintliga dispensmöjligheter enligt gällande regeringsförordningar och
myndighetsföreskrifter inte skall tillämpas.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att det av hälso- och miljöskäl
givetvis är angeläget att åtgärder vidtas mot samtliga de produkter som räknas
upp i motionerna. I samband med utfrågningen med Kemikalieinspektionen
framgick det dock att inget av de angivna ämnena undgått inspektionens
uppmärksamhet. På grund härav och med hänvisning till att riksdagen i 12 §
lagen om kemiska produkter (LKP) gett regeringen och Kemikalieinspektionen de
nödvändiga statsrättsliga befogenheterna att ingripa med förbud och
restriktioner mot kemiska produkter har utskottet inte ansett det nödvändigt
att därutöver föreslå några särskilda uttalanden angående vissa specificerade
produkter. Skulle riksdagen utan att beakta de angivna omständigheterna ändå
göra en lång rad tillkännagivanden om de aktuella produkterna kan den
möjligheten leda till vissa miljövinster på motsvarande områden. Detta
förutsätter dock att myndigheten har tillräckliga resurser för uppgiften och
att åtgärderna är praktiskt realiserbara, vid sidan av allt det arbete som
bedrivs på övriga områden av kemikaliekontrollen. En viktig omständighet som
bör påpekas är nämligen att det utöver de motionsvägen aktualiserade
produkterna finns andra problemområden som är väl så viktiga att uppmärksamma
i kemikaliekontrollen. Enbart inom ramen för det begränsningsuppdrag som
Kemikalieinspektionen erhållit har som målsättning beslutats att 25-50 nya
begränsningsplaner skall utarbetas under en femårsperiod. Enligt utskottets
mening finns det således en risk att en politisk detaljstyrning av myndighets-
arbetet kan leda till låsningar och bristande flexibilitet som på längre sikt
minskar effektiviteten i det viktiga arbetet mot hälso- och miljöriskerna i
dagens industrisamhälle. Det bästa resultatet torde uppnås om regeringen och
Kemikalieinspektionen som hittills arbetar med högsta möjliga ambitionsnivå
inom ramen för de mer övergripande beslut som riksdagen fattar om mål och
riktlinjer för kemikaliekontrollen.
Det bör tilläggas att några av de i motionerna föreslagna insatserna
förutsätter resurser och arbetsmetoder som är svåra att förena med utskottets
karaktär av politiskt beslutsorgan med begränsade personalresurser. Dessa
frågor har utförligt redovisats i Riksdagsutredningens betänkande Reformera
riksdagsarbetet (1993/94:TK1 s. 98 f.). Inom kemikaliekontrollen kan det t.ex.
i många fall vara nödvändigt att hålla överläggningar med berörda branscher,
att inhämta vetenskaplig dokumentation och annan information om tillgängliga
ersättningsämnen, att undersöka dispensmöjligheter och dispensbehov samt över
huvud taget att skaffa en överblick över de praktiska effekterna av vissa
åtgärder mot kemiska produkter och den lämpliga prioriteringsordningen mellan
förbud och restriktioner med stöd av 12 § LKP. Också av dessa skäl är det
enligt utskottets mening mest ändamålsenligt att frågorna hänvisas till den
behöriga myndigheten, som under lång tid byggt upp en betydande
specialkompetens och värdefulla erfarenheter av tillämpningen av LKP.
Myndighetsuppdrag m.m.
Både Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har fått i uppdrag av
regeringen att redovisa eller vidta vissa åtgärder i fråga om
kemikalieanvändningen inom olika samhällssektorer. Några uppdrag är relaterade
till vissa branscher, medan andra avser specificerade kemiska ämnen och
produkter m.m.
Som exempel kan nämnas att Naturvårdsverket nyligen redovisat ett uppdrag
avseende sådan kemikalieanvändning inom industrin som innebär en risk för
utsläpp av farliga kemikalier till miljön (rapport 4699). Senast den 1
september 1997 skall Naturvårdsverket ge ut en ny upplaga av skriften Vem
förorenar Sverige? (om svensk och utländsk belastning på svensk miljö
innefattande kemikaliehanteringen). I mars 1997 har verket publicerat en
rapport med titeln Lägesrapport för kemikaliearbetet 1997 (rapport 4706).
Beträffande Kemikalieinspektionens ansvar och verksamhet i fråga om
begränsningsarbete m.m. på kemikalieområdet hänvisar utskottet till
betänkandet 1995/96:JoU10. I regleringsbrevet för budgetåret 1997 har
Kemikalieinspektionen fått både allmänna och särskilda uppdrag av regeringen.
Dessa uppdrag omfattar bl.a. deltagande i internationellt arbete avseende
persistenta organiska ämnen och tungmetaller. I enlighet härmed har
inspektionen till Miljödepartementet redovisat en lägesbeskrivning avseende
avvecklingsarbetet samt angett behov av ytterligare åtgärder och styrmedel för
följande ämnen/ämnesgrupper: bly, blyhagel, bromerade flamskyddsmedel,
nonylfenol-etoxylater samt klorparaffiner. I fråga om kvicksilver skall en
slutredovisning göras den 1 juli 1998.
Skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle
I skrivelse 1996/97:50 redovisar regeringen bl.a. det arbete som bedrivs för
en kretsloppsanpassning av produktionsprocesserna och för att utveckla nya,
miljöanpassade produkter, minska mängden avfall samt reducera avfallets
farlighet och återställa förorenade områden. Regeringens arbete är dels
inriktat på att utveckla och förstärka lagstiftningen, dels på att förbättra
förutsättningarna för marknadens möjligheter att driva på utvecklingen av
miljöanpassade marknader och produkter. Under delrubriken Kemikalier hänvisar
regeringen bl.a. till Kemikommittén och till det internationella arbetet på
kemikalieområdet (s. 47 f.).
Miljöbalken
I lagrådsremissen med förslag om miljöbalk har lagen (1985:426) om kemiska
produkter inarbetats, och de nya bestämmelserna finns i huvudsak i kap. 14 om
kemiska produkter och biotekniska organismer. I kap. 2 om allmänna
hänsynsregler m.m. finns förslag om en allmän skyldighet att ersätta skadliga
kemiska produkter med mindre skadliga. Principen föreslås gälla även för en
vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt och som kan
ersättas av en mindre farlig vara. I lagrådsremissen används genomgående
begreppet produktvalsprincipen i stället för substitutionsprincipen eller
andra förekommande benämningar.
Utskottet räknar med att en proposition med förslag om miljöbalk framläggs
under hösten 1997 och får därmed tillfälle att återkomma till de
lagbestämmelser som avser kemiska produkter m.m.
Utredning
I maj 1996 tillsatte regeringen en kommitté för att göra en översyn av
kemikaliepolitiken (Kemikommittén). Den 12 juni 1997 har kommittén framlagt
betänkandet En hållbar kemikaliepolitik (SOU 1997:84). Kommittén föreslår ett
antal mål med inriktning på varor och produktionsprocesser (s. 22). Vidare
föreslås åtgärder på nationell nivå, på EU-nivå och på internationell nivå i
övrigt. I enlighet med utredningsdirektiven presenteras vidare förslag
angående vissa särskilda frågor, bl.a. plastmaterial och hormonstörande ämnen.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande, och regeringen planerar att
redovisa sina förslag för riksdagen under våren 1998.
Utskottets överväganden
Lagar, mål och strategier m.m. för kemikaliekontrollen
Lagstiftning m.m.
I anslutning till motionerna Jo759 (fp) yrkande 13 och Jo714 (kd) yrkande 6
erinrar utskottet om att substitutionsprincipen eller utbytesprincipen
omfattas av miljöbalksarbetet. Som framgår av redovisningen i det föregående
har förslag framlagts om en utvidgad skyldighet att i olika verksamheter
undvika kemiska produkter eller varor som kan ersättas med mindre farliga.
Förslaget om en sådan produktvalsprincip ligger väl i linje med motionärernas
önskemål. I avvaktan på den fortsatta beredningen av dessa frågor i
miljöbalksarbetet avstyrker utskottet motionerna.
Enligt Miljöpartiets motion Jo771 bör lagen om kemiska produkter ändras så
att kommunerna kan stoppa användningen av kemiska produkter med långsiktigt
osäkra konsekvenser. Utskottet erinrar om att kommunerna enligt gällande rätt
och rättspraxis har befogenhet att begränsa eller förbjuda användningen av
kemiska produkter i enskilda fall inom kommunen. Frågan huruvida kommunerna
bör ha utvidgade befogenheter i fråga om kemiska produkter hör snarare hemma i
miljöbalksarbetet. Utskottet avstyrker därmed motion Jo771 yrkande 1.
Enligt motiveringen till yrkande 2 i motion Jo771 (mp) bör
banvallsbesprutningen i Sverige utredas så att riksdagen ges möjlighet att
återkomma i frågan. Det framstår som oklart för utskottet vad en sådan
utredning skulle gå ut på. Hos Banverket finns all nödvändig information om
t.ex. hur och var besprutningarna utförs och vilka medel som används. De
bekämpningsmedel som används för banvallsbesprutning skall vara registrerade
och godkända av Kemikalieinspektionen. Denna prövning innefattar bl.a.
behovsprövning och användningsområde för respektive produkt, liksom effekter
på hälsa och miljö. Närmare bestämmelser finns i förordningen (1985:836) om
bekämpningsmedel och i Kemikalieinspektionens föreskrifter. Särskilda
bestämmelser om spridning (försiktighetsmått m.m.) finns i den angivna
förordningen och i Naturvårdsverkets föreskrifter om spridning av kemiska
bekämpningsmedel (SNFS 1997:2).
Inriktning av kemikaliearbetet m.m.
Motion Jo767 (mp) innehåller en mycket utförlig redovisning av de miljö- och
hälsoproblem som föreligger i dagens samhälle, som av motionärerna betecknas
som ett kemikaliesamhälle. Bl.a. diskuteras allergierna, hormonpåverkande
ämnen, problemen med EU-medlemskapet och de svenska undantagen, den s.k. 13-
listan, substitutionsprincipen, den otillräckliga kemikaliekontrollen,
uppföljningen av Nordsjödeklarationen m.m. Motionärerna anser det angeläget
att Kemikommittén kommer att beröra de ämnen som tas upp i motionen och att
detta kommer att leda till en kemikalieproposition från regeringen med avsikt
att flytta fram positionerna på kemikaliepolitikens område.
Utskottet kan till stor del instämma i motionärernas synpunkter angående
inriktningen och ambitionsnivån i kemikaliearbetet. Utskottet har i det
föregående kortfattat redovisat Kemikommitténs förslag och konstaterar att
förslagen i viss utsträckning tillgodoser både de allmänna och de mer
preciserade önskemålen i motionen. Utskottet utgår från att kommitténs förslag
kommer att läggas till grund för en proposition där positionerna i
kemikaliearbetet flyttas fram. I avvaktan på frågans fortsatta beredning i
regeringen och riksdagen föreslår utskottet att motionen nu lämnas utan vidare
åtgärd.
Vad utskottet anfört bör i huvudsak tillgodose även motionerna Jo738 (mp)
yrkande 16 och Jo765 (mp) yrkande 4 om ett aktivt arbete i frågor rörande
substitutionsprincipen. Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1997 skall
Kemikalieinspektionen aktivt verka för att näringsliv och andra som hanterar
kemikalier i Sverige med tillämpning av substitutionsprincipen och
försiktighetsprincipen av egen kraft minskar användningen av särskilt skadliga
kemikalier i kemiska produkter och i varor. De bestämmelser som föreslås
rörande produktvalsprincipen (se ovan) i lagrådsremissen med förslag till ny
miljöbalk är också av stor betydelse i detta sammanhang. Utskottet hänvisar
också till vad som anfördes i betänkande 1995/96:JoU10 s. 8. Motionerna
avstyrks i berörda delar i den mån de ej tillgodoses med det anförda.
Miljövarudeklaration, märkning m.m.
I anslutning till motion L712 (v) yrkande 4 om miljövarudeklaration för
kemiska produkter vill utskottet anföra följande. Enligt 8 § lagen om kemiska
produkter skall den som tillverkar, importerar eller överlåter en kemisk
produkt genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter av betydelse från
hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation). Med stöd av
bemyndiganden i LKP och i förordningen (1985:835) om kemiska produkter har
Kemikalieinspektionen utfärdat ett omfattande regelsystem om
innehållsdeklaration och klassificering m.m. av kemiska produkter. I
Kemikalieinspektionens märkningsföreskrifter listas för närvarande ca 1 500
ämnen med upplysning om hur ämnena är klassificerade med avseende på hälso-
och miljöfarlighet och hur de skall märkas (KIFS 1997:5). Särskilda
föreskrifter har utfärdats om s.k. varuinformationsblad (se t.ex. KIFS
1994:13).
I ett vidare sammanhang kommer också Kretsloppsdelegationens arbete att få
betydelse för de frågor som tas upp i motionen. Delegationen skall bl.a.
föreslå en strategi för en kretsloppsanpassad varuproduktion och utarbeta krav
på varor som skall släppas ut på marknaden. I direktiven framhålls att alla
som hanterar och använder en produkt bör vara informerade om varans
miljöbelastning och hur negativa effekter på miljön kan undvikas (dir.
1996:87). I Kretsloppsdelegationens tredje strategirapport (1997:14)
diskuteras en rad viktiga principer med anknytning till ett utbyggt produ-
centansvar. Bl.a. framhålls att en producent inte skall tillhandahålla varor
utan att veta vad de innehåller. Delegationen undersöker möjligheterna att
definiera krav på kunskapsdeklaration, innehållsdeklaration och
miljödeklaration (s. 163). Kemikommittén föreslår i sitt slutbetänkande att
företagen innehållsdeklarerar sina varor senast år 2002 med avseende på
kemikalieinnehåll (SOU 1997:84 s. 218).
Motion L712 (v) yrkande 4 är i huvudsak tillgodosedd med det anförda och bör
inte föranleda någon ytterligare åtgärd.
Frågan om märkning av textilier behandlades senast i betänkande
1995/96:JoU10 (s. 19). Rätten att utfärda föreskrifter om märkning är
delegerad till regeringen och Kemikalieinspektionen och ligger således också
utanför riksdagens primära ansvarsområde. Inspektionen har hos regeringen
föreslagit att märkning beträffande förekomst av formaldehyd i textilier bör
övervägas. Med det anförda avstyrker utskottet motion L708 (c) yrkande 8.
Det kan tilläggas att även Naturvårdsverket i en begärd redovisning till
Kretsloppsdelegationen belyst vissa problem kring textil och miljö (rapport
4668, november 1996). Rapporten inriktas i huvudsak på vad som pågår i andra
länder och omfattar dels problemen med bomullsodling, dels vissa europeiska
aktiviteter inom kemikalieområdet.
Enligt motion So296 (c) yrkande 14 bör tandvårdsmaterial av visst slag
registreras i produktregistret. Utskottet erinrar om att produktregistret
regleras i förordningen om kemiska produkter och således tillhör regeringens
kompetensområde. En förteckning över kemiska produkter som skall anmälas för
registrering i produktregistret finns i SFS 1995:1241. I produktregistret
finns i dag ca 56 000 produkter registrerade. Enligt uppgift från
Kemikalieinspektionen omfattas en hel del tandvårdsmaterial av
registreringsskyldigheten. Undantagna är t.ex. de produkter som enligt
tulltaxelagen (1987:1068) klassas som farmaceutiska produkter (tulltaxenummer
30.06). I detta begrepp ingår t.ex. tandcement men också lådor, askar, etuier
o.d. med utrustning för första förband. Utskottet avstyrker motionen.
Tungmetaller (kadmium, kvicksilver m.m.)
Utskottet vill först hänvisa till att Kemikommittén föreslagit att
användningen av kvicksilver, kadmium och bly avvecklas på så sätt att
företagen år 2007 tillhandahåller varor fria från vissa, närmare angivna,
stoppämnen (SOU 1997:84 s. 83). Med stoppämnen avses dels organiska långlivade
och bioackumulerbara ämnen som är framställda av människan, dels kvicksilver,
kadmium och bly. Också Kretsloppsdelegationen har i sin Strategi för
kretsloppsanpassade material och varor formulerat mål som rör tungmetaller
(rapport 1997:14).
I anslutning till motion Jo241 (mp) om kadmium i handelsgödsel vill
utskottet hänvisa till sina uttalanden i betänkande 1995/96:JoU10 att
spridningen av kadmium är ett allvarligt problem från miljö- och
folkhälsosynpunkt (se anfört bet. s. 12 f.). Det bör tilläggas att de
uppgifter som framkommit från forskare och ansvariga myndigheter om förekomst
av kadmium i miljön och belastningen hos enskilda individer ytterligare
understryker allvaret i denna fråga. Spridningen av kadmium är ett problem som
kan relateras inte bara till handelsgödsel utan även till andra produkter i
samhället, t.ex. batterier. Enligt Naturvårdsverkets undersökningar anses
batterierna stå för mer än 90 % av kadmiumomsättningen i Sverige. Åtgärder har
också vidtagits på olika områden för att minska spridningen av kadmium i
enlighet med målsättningarna i 1991 års miljöpolitiska beslut. Utskottet
förutsätter att regeringen följer utvecklingen med största uppmärksamhet och
vidtar de åtgärder som erfordras för att motverka miljö- och hälsoproblem på
grund av kadmium. Så till vida ansluter sig utskottet till synpunkterna i
motion Jo241 yrkande 7.
När det gäller förslaget om en avvecklingsplan för kadmium i handelsgödsel
vill utskottet tillägga följande.
Enligt förordningen (1985:839) om kadmium får fosforgödselmedel inte
saluföras eller överlåtas om gödselmedlet innehåller högre halt kadmium än 100
gram per ton fosfor. En särskild skatt uttas på sådant kadmium med 30 kr per
gram till den del kadmiumhalten överstiger 5 gram per ton fosfor. Enligt
uppgift från Jordbruksdepartementet har skatten bidragit till att den
genomsnittliga kadmiumhalten sänkts till mindre än 20 gram per ton, från
tidigare 35-40 gram per ton.
Utskottet har vidare erfarit att det pågår ett utvecklingsarbete för att
rena fosfor med naturligt höga kadmiumhalter. En sådan utveckling pågår t.ex.
inom ramen för EU-finansierade biståndsinsatser i vissa nordafrikanska länder.
Reningstekniken över huvud taget har nått en utvecklingsfas där
pilotanläggningar finns i drift med goda resultat. Dock saknas ännu
fullskaleanläggningar. Sverige liksom Finland och Österrike får som medlemmar
i EU t.o.m. utgången av år 1998 tillämpa sina respektive gränsvärden för
kadmium i fosforgödsel. Under denna tid skall bestämmelserna inom EU ses över.
Tillsammans med Österrike och Finland arbetar Sverige för att ett gränsvärde
för kadmium i fosforgödsel införs på gemenskapsnivå. Detta är ett mycket
viktigt steg för att stimulera utvecklingen av reningsteknik och
tillverkningen av produkter med låg kadmiumhalt.
Som framgår av det anförda saknas fortfarande underlag för ett slutgiltigt
ställningstagande från riksdagens sida i fråga om avveckling av kadmium i
handelsgödsel. Därmed avstyrker utskottet motion Jo241 (mp) yrkande 7.
Av utskottets tidigare uttalanden om kvicksilver m.m. framgår att
avvecklingen av amalgamet fullföljs, dock med vissa förseningar i förhållande
till tidigare riksdagsuttalanden. Användningen av amalgam fortsätter att
minska och beräknas i stort ha upphört vid utgången av år 1997. Några
arbetsgrupper inom EU arbetar med hithörande frågor (se bet. 1995/96:JoU10 s.
14, 1996/97:JoU11 s. 33 och 1996/97:JoU20 s. 16). Naturvårdsverket och
Kemikalieinspektionen har i uppdrag att följa kvicksilveravvecklingen i
allmänhet och lämna förslag till åtgärder. Uppdraget skall slutredovisas i
juli 1998.
Vidare har Naturvårdsverket ett uppdrag att utarbeta ett särskilt
åtgärdsprogram för en effektivare och mer heltäckande insamling av uttjänta
varor och produkter som innehåller kvicksilver. Den senaste lägesrapporten i
detta ämne framlades i januari 1997 (rapport 4688). I samband med en
utfrågning med Naturvårdsverket i maj 1997 erhöll utskottet information om att
arbetet bedrivs på många olika plan och att utsläppen av kvicksilver totalt
sett har minskat. Vissa problem som är relaterade till utbytesämnen i
tandvården (plaster m.m.) kräver ytterligare överväganden.
I avvaktan på den fortsatta beredningen hos ansvariga myndigheter och
redovisning av resultatet av lämnade uppdrag bör motionerna So278 (mp) yrkande
2 och So296 (c) yrkande 4 tills vidare lämnas utan vidare åtgärd.
Frågan om begränsning av tungmetaller i allmänhet drivs av Sverige och
svenska myndigheter i olika internationella sammanhang, bl.a. inom
Nordsjökonferensen, Oslo-Paris-konventionen, Helsingforskonventionen,
konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) samt inom
OECD. Inom Helsingforskonventionen och Nordsjökonferensen t.ex. finns
internationellt antagna mål att minska tillförseln med 50 % till havs-
områdena av metaller som är toxiska och kan bioackumuleras. Vid den tredje
Nordsjökonferensen fattades beslut om att höja ambitionsnivån till 70 % för
kvicksilver, kadmium, bly och dioxiner. Arbetet inom LRTAP domineras sedan en
tid tillbaka av förhandlingar om tre nya protokoll om bl.a. kväveoxider,
tungmetaller samt organiska miljögifter. Utskottet utgår från att regeringen
även i fortsättningen aktivt verkar för en begränsning av tungmetaller i det
internationella miljösamarbetet. Motionerna Jo738 (mp) yrkande 12 och Jo760
(mp) yrkande 7 är till stor del tillgodosedda med det anförda och påkallar
ingen ytterligare åtgärd.
Motioner om förbud mot blysänken och blyhagel behandlades i betänkande
1995/96:JoU10 (s. 14), till vilket här hänvisas. Vidare har
Kemikalieinspektionen under sommaren 1997 redovisat bl.a. behov av ytterligare
åtgärder och styrmedel för bly och blyhagel, enligt uppdrag i
regleringsbrevet. Utskottet hänvisar även till Kemikommitténs förslag i fråga
om tungmetaller (SOU 1997:84 s. 82). Som utskottet tidigare anfört är det
knappast möjligt att inom ramen för utskottets beredningsprocess beakta alla
de aspekter som bör utredas när det gäller mer preciserade yrkanden om förbud
mot vissa varugrupper. Med det anförda avstyrks motionerna Jo716 (mp) och
Jo764 (mp).
PVC i produkter som används till barn under ett år
I samband med 1995/96 års beredning av vissa kemikaliekontrollfrågor beslöt
utskottet om fördjupad behandling av två motioner (c, mp) om PVC-plast. Efter
en omfattande offentlig utfrågning och viss ytterligare beredning föreslog
utskottet i betänkande 1995/96:JoU8 två tillkännagivanden till regeringen av
innebörd dels att den negativa miljöpåverkan från klortillverkning för PVC-
tillverkning bör minska, dels att avvecklingen av bly och organiska
tennföreningar som används som stabilisatorer i PVC bör fullföljas snarast.
Vidare anförde utskottet i sin allmänna motivering att en helhetsbedömning av
PVC-frågan visar att PVC inte hör hemma i kretsloppssamhället. Dagens
mjukgjorda PVC samt styv PVC med miljöskadliga additiv borde därför enligt
utskottet avvecklas. I denna del konstaterade utskottet att frågan omfattades
av vissa regeringsuppdrag till berörda myndigheter och föreslog inget särskilt
riksdagsuttalande i motsvarande del.
I skrivelse 1996/97:50 (s. 47) anförs att det i Kemikommitténs uppdrag ingår
att göra en helhetsbedömning av miljöpåverkan av PVC. Kommittén har bl.a.
föreslagit att dagens PVC-plast snarast och senast till år 2007 skall ha
ersatts med långsiktigt miljöanpassade material (SOU 1997:84 s. 302).
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har på regeringens uppdrag
utarbetat förslag till hur riskerna med PVC kan minskas. Vissa avfallsfrågor
med anknytning till PVC behandlas i proposition 1996/97:172 (se utskottets
kommande betänkande 1997/98:JoU8). I övrigt kommer frågan att hanteras inom
ramen för Kemikommitténs förslag och i den aviserade miljöpolitiska
propositionen våren 1998.
Med hänvisning till det anförda anser sig utskottet kunna utgå från att
riksdagen får tillfälle att återkomma till PVC-frågan i stort under riksmötet
1997/98. I den mån särskilda åtgärder redan nu krävs med avseende på produkter
för barn i en viss ålder bör det främst ankomma på ansvariga myndigheter att
bevaka denna mer preciserade fråga. Utskottets tidigare redovisade allmänna
bedömningar innebär för övrigt att PVC-plast med dagens additiv bör avvecklas,
utan begränsning till vissa produkter eller med avseende på vissa
ålderskategorier av befolkningen. Det kan tilläggas att en svensk
försäljningsorganisation redan på eget initiativ dragit tillbaka leksaker med
PVC-plast som är avsedda för barn under tre år. Med det anförda avstyrks
motion Jo786 (c).
Kloranvändning i massaindustrin
Motion Jo788 (c) innehåller en mycket utförlig redovisning av problemen med
klororganiska föreningar i miljön och ekosystemet. Motionären framhåller att
det nu återstår ett antal åtgärder som är nödvändiga för att eliminera
utsläppen av farliga klorföreningar och nämner särskilt kloranvändningen vid
framställning av PVC-plast, i massaindustrin och vid kemtvätterier.
Klorinnehållet i avfall ger stora problem vid både förbränning och avfall.
Ytterligare åtgärder krävs för att eliminera klorföreningar i
metallbearbetande industri. En strategi för minskad kloranvändning bl.a. i
massaindustrin bör enligt motionen utarbetas.
Utskottet erinrar om att klorutsläppen från skogsindustrin omfattas av
målformuleringarna i 1988 och 1991 års miljöpolitiska beslut. Dessa
målformuleringar kommer att aktualiseras på nytt i samband med den aviserade
miljöpolitiska propositionen våren 1998. Statens naturvårdsverk har ägnat
betydande uppmärksamhet åt framför allt skogsindustrins utsläpp till vatten
och luft och avfallsmängderna (rapport 4434). Verket har upprättat en plan för
omprövning enligt miljöskyddslagen av skogsindustrins utsläpp, vilken sträcker
sig över sekelskiftet. Planen har utvärderats vid några tillfällen senast i
juni 1996 (rapport 4587). Också Kemikalieinspektionen har arbetat med
klorfrågan. Utskottet utgår från att riksdagen får tillfälle att återkomma
till dessa frågor i anslutning till redovisningen av Kemikommitténs uppdrag
och till den miljöpolitiska propositionen. I avvaktan på dessa förslag och på
resultatet av de berörda myndigheternas arbete föreslår utskottet att motionen
lämnas utan vidare åtgärd.
Ämnen från persondatorer m.m.
De frågor om gaser från datorer som tas upp i motion Jo705 (mp) bör närmast
betecknas som arbetsmiljöfrågor. Enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) och
arbetsmiljöförordningen (1977:1166) åvilar det främst arbetsgivaren att vidta
åtgärder som skyddar arbetstagare mot ohälsa eller olycksfall. I 18 §
arbetsmiljöförordningen har Arbetarskyddsstyrelsen bemyndigats att meddela de
föreskrifter som behövs i detta hänseende. Enligt vad utskottet erfarit har
Arbetarskyddsstyrelsen utfört undersökningar angående sambandet mellan
emission av flyktiga ämnen från datorer och vissa fysiska besvär som
redovisats av personer som arbetar med datorer. Slutsatsen blev att något
sådant samband inte kunde ses. Vidare har Folkhälsoinstitutet redovisat en
rapport från ett uppdrag som gavs till 10 nordiska forskare att undersöka om
det i den vetenskapliga litteraturen finns undersökningar om samband mellan
den totala mängden flyktiga ämnen i inomhusluft och ohälsa. Inte heller i
detta sammanhang kunde något sådant samband redovisas. Utskottet vill
framhålla att Arbetarskyddsstyrelsen redan har de befogenheter som krävs om
det skulle visa sig att hälsoproblem uppstår på grund av arbete med
persondatorer m.m. De nödvändiga skyddsåtgärderna kan vidtas utan riksdagens
medverkan. Med det anförda avstyrks motion Jo705 (mp) yrkande 1.
I anslutning till yrkande 2 i motionen erinrar utskottet om att
Kemikalieinspektionen enligt uppdrag har redovisat avvecklingsarbetet samt
föreslagit ytterligare åtgärder och styrmedel beträffande bromerade
flamskyddsmedel (BFC). Vidare bör nämnas att frågan om producentansvar m.m.
för uttjänta elektroniska produkter behandlas i proposition 1996/97:172 om
hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle (utskottets
kommande betänkande 1997/98:JoU8). Motionen avstyrks även i denna del.
Frågor i övrigt om avveckling av vissa produkter och varor m.m.
Motionerna Jo712 yrkande 1 och Jo778 yrkande 4 (båda mp) går ut på att
Kemikalieinspektionen ej får godkänna båtbottenfärger som innehåller triazin
och koppar. I den senare motionen preciseras yrkandet till att avse förbud mot
sådana färger från den 1 januari 1998.
Kemikalieinspektionens föreskrifter och beslut angående båtbottenfärger
(antifoulingfärger) innebär sammanfattningsvis följande.
Inga antifoulingfärger är tillåtna i sötvatten eller i Östersjön norr om
Örskär. Sådana färger är vidare otillåtna för alla båtar under 200 kg längs
hela den svenska kusten. För oceangående fartyg över 25 meter tillåts färger
med den aktiva substansen tributyltinoxide (TBTO) med ett läckage mindre än 4
mikrogram per kvadratcentimeter och dag samt färger med 4,5-dichloro-2-n-
octyl-4-isothiazolin-3-one som aktiv substans.
För fritidsbåtar samt fartyg över 12 meter gäller olika regler för ostkusten
respektive västkusten. Längs ostkusten, från Örskär till Trelleborg, får
kopparpreparat användas med ett läckage mindre än 75 mikrogram koppar per
kvadratcentimeter de första 14 dagarna. Vidare tillåts färger med den aktiva
substansen 2-tert-Butylamino-4-cyclopropylamino-6-methylthio-1,3,5-tria-zine.
För västkusten från Trelleborg till norska gränsen tillåts kopparpreparat med
ett läckage mindre än 150 mikrogram koppar per kvadratcentimeter de 14 första
dagarna, samt färger med den aktiva substansen 2-tert-Butylamino-4-
cyclopropylamino-6-methylthio-1,3,5-triazine.
När det gäller Kemikalieinspektionens beslutsprocedur i fråga om
bekämpningsmedel vill utskottet särskilt framhålla följande. Enligt 3 §
förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel får sådana medel, som inte är
godkända av Kemikalieinspektionen, inte saluföras, överlåtas eller användas
och inte heller importeras från länder som inte är medlemmar i EU. Utskottet
har inhämtat att Kemikalieinspektionens beslut om godkännande av de ovan
angivna substanserna gäller till utgången av år 1998. För närvarande pågår ett
utrednings- och omprövningsarbete med sikte på de regler som skall gälla från
och med år 1999. Besluten om godkännande har närmast karaktären av beslut i
enskilda fall och är således inte renodlade normbeslut.
Av det anförda framgår att motionerna Jo712 (mp) och Jo778 (mp) berör frågor
som behandlas på myndighetsnivå och att frågorna också ägnats stor
uppmärksamhet från Kemikalieinspektionens sida. Enligt 11 kap. 7 §
regeringsformen får riksdagen inte bestämma hur förvaltningsmyndighet i
särskilt fall skall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild
eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. Utskottet avstyrker
motionerna i berörda delar.
I motion Jo776 (mp) anförs bl.a. att fyrverkeripjäser innehåller metaller
och radioaktiva ämnen som är mycket skadliga för miljön. Det är enligt
motionen de röda och gröna färgerna som är radioaktiva. Rött ljus kommer från
strontiumjoner och grönt från bariumjoner. Motionen utmynnar i yrkanden om
avveckling av strontium och barium, innehållsdeklaration på fyrverkerier och
förbud mot skadliga metaller i fyrverkerier och raketer.
Utskottet erinrar om att näringsutskottet utförligt behandlade motioner om
kontroll av pyrotekniska artiklar m.m. i betänkande 1995/96:NU16.
Remissyttranden inkom i detta ärende från sammanlagt 10 myndigheter och
organisationer. Näringsutskottet, som främst behandlade de sprängämnestekniska
aspekterna och kontrollaspekterna av fyrverkerier, ansåg gällande lagstiftning
tillräcklig men uteslöt inte att en viss uppstramning av kontroll och tillsyn
kunde behövas.
Jordbruksutskottet behandlar den nu aktuella motionen med utgångspunkt i
påståendena om skadliga effekter på hälsa och miljö m.m. Det bör först påpekas
att motionärernas uppgifter om radioaktiv strålning från strontium och barium
i fyrverkerier är uppenbart felaktiga. Det förekommer, enligt vad utskottet
inhämtat, inga radioaktiva isotoper av strontium och barium i fyrverkerier.
När det gäller strontium och barium kan nämnas att det inom pyroteknisk
industri används t.ex. bariumnitrat för att ge grön färg och olika strontium-
föreningar för att ge röd färg. Det bör också framhållas att barium och
strontium ingår i ett stort antal produkter och varor i övrigt.
Världsproduktionen av barium är ca 7 miljoner ton. Bariumnitrat ingår också i
bl.a. tomtebloss. Bariumsulfat t.ex. kan användas som kontrastmedel vid
röntgenundersökningar. Strontium förekommer i olika föreningar i t.ex.
självlysande färger, hårborttagningsmedel, nödbloss och varningssignaler m.m.
Som anförs i motionen har Stockholms stads miljöförvaltning gjort vissa
undersökningar med avseende på spridningen av vissa metaller i samband med
fyrverkerier. Utskottet har i ärendet tagit del av en analys, daterad 1997-05-
16, av Stockholms Luft- och Bulleranalys angående utsläpp och nedfall av
metaller under Vattenfestivalens fyrverkerier. I analysgruppens slutsatser
anförs bl.a. att de metallutsläpp till luft som normalt förekommer i Stockholm
är små och beror på hanteringen av produkter som innehåller metaller. Det
finns inga stora punktkällor, utan metallerna flödar diffust ut i miljön.
Beräkningarna visar dock att Vattenfestivalens fyrverkerier utgör en betydande
punktkälla till utsläpp av metaller i staden. Sett på årsbasis är dock
fyrverkeriernas tillskott till nedfallet av metaller försumbart.
Utspädningseffekten och det faktum att utsläppen sker på en hög höjd gör att
endast en mindre del av metallerna från fyrverkerier faller ned inom
Storstockholmsregionen. Fyrverkeriernas bidrag till metallförekomsten i
Saltsjön/Riddar-fjärdens sediment är också försumbart i förhållande till andra
källor.
Miljöförvaltningen i Stockholm har den 25 maj 1997 avgett ett
tjänsteutlåtande över rapporten och föreslår därvid att Miljö- och
hälsoskyddsnämnden godkänner rapporten samt förelägger Stockholm Water
Festival AB med stöd av 15 § lagen om kemiska produkter att redovisa mängder
och halter av metaller i de fyrverkerier som används under Vattenfestivalen.
Följande metaller skall redovisas: kvicksilver, kadmium, bly, krom, koppar,
zink, aluminium, antimon, strontium och barium. Även arsenik skall redovisas.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden har den 12 juni 1997 godkänt rapporten och
fattat beslut i enlighet med miljöförvaltningens förslag.
Som framgår av det anförda har frågan om miljöeffekter m.m. av fyrverkerier
analyserats och blivit föremål för åtgärder på det sätt som riksdagen
förutsatte när beslut fattades om utformningen av tillämpliga lagar på miljö-
och kemikaliekontrollområdet. Såväl Kemikalieinspektionen som berörda kommuner
har av riksdagen getts möjlighet att fatta beslut om nödvändiga skyddsåtgärder
i de fall som avses i motionen. Att sådana beslut kan fattas utan riksdagens
medverkan är en av fördelarna med det av utskottet redovisade systemet med
ramlagstiftning med bemyndiganden för vederbörande tillsynsmyndigheter att
fatta beslut i tillämpningsfrågor. Utskottet avstyrker därmed motion Jo776, i
den mån den ej blivit tillgodosedd genom det anförda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande en utvidgad substitutionsprincip
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo714 yrkande 6 och
1996/97:Jo759 yrkande 13,
2. beträffande kommunala befogenheter i LKP
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo771 yrkande 1,
res. 1 (mp)
3. beträffande utredning av banvallsbesprutningen
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo771 yrkande 2,
res. 2 (mp)
4. beträffande inriktning av kemikaliearbetet
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo767,
5. beträffande aktivt arbete med substitutionsprincipen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo738 yrkande 16 och
1996/97:Jo765 yrkande 4,
6. beträffande märkning av textilier
att riksdagen avslår motion 1996/97:L708 yrkande 8,
7. beträffande miljövarudeklarationer
att riksdagen avslår motion 1996/97:L712 yrkande 4,
8. beträffande tandvårdsmaterial i produktregistret
att riksdagen avslår motion 1996/97:So296 yrkande 14,
9. beträffande kadmium i handelsgödsel
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo241 yrkande 7,
10. beträffande kvicksilver
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So278 yrkande 2 och
1996/97:So296 yrkande 4,
11. beträffande internationellt arbete för begränsning av
tungmetaller
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo738 yrkande 12 och
1996/97:Jo760 yrkande 7,
12. beträffande förbud mot blysänken och blyhagel
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo716 och 1996/97:Jo764,
res. 3 (mp)
13. beträffande PVC i produkter till barn under ett år
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo786,
res. 4 (c)
14. beträffande en strategi för minskad kloranvändning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo788,
res. 5 (c)
15. beträffande skadliga ämnen från persondatorer m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo705,
res. 6 (mp)
16. beträffande förbud mot båtbottenfärger med triazin och koppar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo712 yrkande 1 och 1996/97:Jo778
yrkande 4,
17. beträffande förbud mot strontium och barium i fyrverkerier
m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo776.
Stockholm den 2 september 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson
(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s),
Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),
Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Kommunala befogenheter i LKP (mom. 2)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Enligt
Miljöpartiets? och på s. 7 slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Som framgår av motion Jo771 (mp) har många kommunala miljö- och
hälsoskyddsnämnder stött på problem i tillämpningen av lagen om kemiska
produkter. Det gäller bl.a. i fråga om kommunala beslut om förbud mot vissa
bekämpningsmedel som Banverket använt för banvallsbesprutning. Dessa beslut
har i samtliga fall efter överklagande av Banverket upphävts av länsstyrelsen.
I praktiken innebär detta att substitutionsprincipen satts ur spel i de
angivna situationerna. Utskottet delar Miljöpartiets bedömning att kommunernas
rättsliga ställning måste stärkas och att kommunerna bör ges möjlighet att
stoppa användningen av kemiska produkter som är förknippade med miljö- och
hälsorisker, t.ex. i form av långsiktigt osäkra konsekvenser. Detta bör ske
genom en skärpning av 5 och 16 §§ i lagen om kemiska produkter. Regeringen bör
lägga fram förslag om sådan lagändring. Det bör lämpligen ske i samband med
det aviserade förslaget om en ny miljöbalk, där lagen om kemiska produkter
enligt uppgift kommer att inarbetas. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo771 yrkande 1 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande kommunala befogenheter i LKP
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo771 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Utredning av banvallsbesprutningen (mom. 3)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Enligt
motiveringen? och slutar med ?(SNFS 1997:2)? bort ha följande lydelse:
Som utskottet anfört ovan (reservation 1) saknar kommunerna de nödvändiga
rättsliga medlen att kontrollera banvallsbesprutning inom kommunens område.
Utöver den skärpning av lagstiftningen som föreslås av utskottet bör
regeringen föranstalta om en utredning av banvallsbesprutningen i Sverige.
Resultatet bör redovisas för riksdagen. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo771 yrkande 2 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utredning av banvallsbesprutningen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo771 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Förbud mot blysänken och blyhagel (mom. 12)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Motioner om?
och på s. 11 slutar med ?Jo764 (mp)? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att spridningen av tungmetaller
och andra miljöfarliga metaller måste begränsas ytterligare. Det gäller
särskilt i de fall där det finns alternativa produkter som är miljövänliga
eller har mindre allvarliga effekter på hälsa och miljö. Ett bra exempel är,
som anförs i motion Jo716, fritidsfisket där man använder sänken av bly. I
Kemikalieinspektionens rapport Avvecklingsprojektet som nyligen redovisats för
regeringen framhålls bl.a. att det i dag finns acceptabla alternativ för alla
typer av blysänken som används vid fiske. Utskottet instämmer även i vad som
anförs i mp-motionen Jo764 om att jakt med blyhagel är olämplig, särskilt i
våtmarker. All användning av blyhagel måste försvinna på sikt. Ett första och
mycket angeläget steg är att generellt förbjuda användning av blyhagel vid
jakt i våtmarker, sjöar och hav. Detsamma gäller användning av blyhagel på
skjutbanor. Sådana förbud bör införas skyndsamt. För annan användning av bly
bör en tidsplan utarbetas med sikte på en avveckling till förslagsvis år 2000.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo716 och Jo764 bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande förbud mot blysänken och blyhagel
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo716 och 1996/97:Jo764 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. PVC i produkter till barn under ett år (mom. 13)
Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Med
hänvisning? och slutar med ?Jo786 (c)? bort ha följande lydelse:
Som framgår av det anförda har riksdagen uttalat att PVC inte hör hemma i
kretsloppssamhället och att PVC-plasten bör avvecklas, med de förtydliganden
som gjorts i utskottets betänkande 1995/96:JoU8. Samma bedömning har tidigare
redovisats av bl.a. Kretsloppsdelegationen och senare av Kemikommittén.
Åtgärder för att förverkliga riksdagens intentioner med de tidigare redovisade
bedömningarna och fattade besluten brådskar. Detta gäller inte minst sedan
frågans aktualitet ökat också inom EU med bl.a. en omfattande utredning på
väg. Genom riksdagens beslut har principerna för det svenska
förhållningssättet till PVC fastslagits. Det är emellertid angeläget att det
också skyndsamt överförs till praktiskt handlande. Enligt utskottets mening
bör ett första steg i rätt riktning nu tas av regeringen. Utskottet delar
uppfattningen i motion Jo786 (c) att det framstår som direkt olämpligt att
utsätta små barn för onödig kontakt med PVC. En avvecklingsplan bör utarbetas
för PVC i produkter som används till barn under ett år. Vad utskottet anfört
med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande PVC i produkter till barn under ett år
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo786 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. En strategi för minskad kloranvändning (mom. 14)
Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet
erinrar? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Jo788 (c) anser utskottet att Sverige
måste intensifiera arbetet mot svårnedbrytbara, giftiga ämnen. Inte minst nya
vetenskapliga rön de senaste åren gör avgiftningen av kretsloppssamhället till
en mycket angelägen uppgift. Undersökningar har visat på tidigare okända
egenskaper hos många svårnedbrytbara kemikalier. I miljöpolitiska sammanhang
har avvecklingsarbetet kommit att fokuseras på bl.a. klororganiska föreningar.
De redovisningar som gjorts av Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket
visar att klorproduktionen i Sverige fortfarande är mycket omfattande. Som
motionären anför är det hög tid att åtgärda de problem som kloranvändningen
leder till i Sverige. Omkring 80 % av klorgasproduktionen går numera till
tillverkning av PVC-plast. Riksdagen har uttalat att en avveckling av PVC
snarast bör inledas. Massaindustrin har visserligen lämnat klorgas som
blekkemikalie, men använder fortfarande stora mängder klordioxid. Det är av
stor vikt att industrin snabbt avvecklar den återstående användningen av
klorkemikalier. Perkloretylen vid kemtvätt kan ersättas genom alternativa
tvättmetoder. Klorinnehallet i avfall måste minska, vilket kräver förebyggande
åtgärder redan vid tillverkningen av varorna. Ytterligare åtgärder krävs för
att eliminera klorföreningar i metallbearbetande industri. Klorerade
tillsatsämnen i plastprodukter bör uteslutas snarast möjligt.
Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till motionärens förslag att en
strategi för minskad kloranvändning bör utarbetas. Detta bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande en strategi för minskad kloranvändning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo788 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Skadliga ämnen från persondatorer m.m. (mom. 15)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?De frågor?
och slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo705 (mp) är gaser från persondatorer ett problem från
hälso- och miljösynpunkt. Gaserna ger ett ytterligare tillskott till
kemikalier i vår omgivning som på sikt kan leda till att ännu fler människor
får besvär än vad som nu är fallet. Vidare innehåller datorer en mängd ämnen
som är skadliga för miljön, som t.ex. bly, kvicksilver, bromerade
flamskyddsmedel, kadmium, beryllium, barium, arsenikkromat och strontium.
Eftersom kunskaperna om de ämnen som avges från datorer är bristfälliga är det
nödvändigt att genomföra undersökningar av detta. Detsamma gäller hälso- och
miljöpåverkan av övriga ämnen som ingår i datorer. Avvecklingen av framför
allt bromerade flamskyddsmedel går inte tillräckligt snabbt. Utskottet
instämmer i motionärernas förslag att regeringen får i uppdrag att
intensifiera arbetet med avvecklingen av bromerade flamskyddsmedel i
internationella sammanhang såsom EU, OECD och PARCOM. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo705 bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande skadliga ämnen från persondatorer m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo705 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Ansvarsfördelningen på kemikaliekontrollens område
Maggi Mikaelsson (v) anför:
Jag har valt att inte reservera mig i detta betänkande, trots att jag känner
en stark oro för konsekvenserna av den ökande användningen av kemikalier i
samhället. Orsaken är att jag anser att dagens modell där riksdagen delegerat
beslutanderätten till regeringen och där Kemikalieinspektionen har ett
huvudansvar för att följa utvecklingen i huvudsak är bra, även om den innebär
avgränsningsproblem. Med en växande kemikalieanvändning är det svårt att
bedöma riskerna för enskilda ämnen, liksom för kombinationen av enskilda
ämnen. Det finns därför anledning att följa upp regeringens och
Kemikalieinspektionens hantering. Riksdagens delegationsbeslut får inte
innebära att riksdagen avhänder sig ansvaret för kemikaliefrågorna. För en
riksdagsledamot eller ett utskott måste det vara en demokratisk rättighet att
reagera om man inte tycker att regering eller myndighet agerar på rätt sätt.
Det kan gälla riskbedömningen av enskilda ämnen eller övergripande strategier.
2. PVC i produkter som används till barn under ett år
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
I samband med tidigare behandling av PVC-frågan uttalade vi i en reservation
bl.a. följande. Det är svårt att ännu göra en täckande helhetsbedömning av PVC
i alla dess led, från klortillverkning till avfall. Därför, och med hänsyn
till att viss återvinning och återanvändning redan pågår, är det för tidigt
att utesluta eventuell framtida PVC ur kretsloppssamhället. Vi förutsätter att
regeringen återkommer med förslag då de lämnade uppdragen fullföljts.
3. PVC i produkter som används till barn under ett år
Lennart Fremling (fp) anför:
Under rubriken PVC i produkter som används till barn under ett år behandlas
motion Jo786 (c). Jag delar utskottets uppfattning att motionen bör avstyrkas.
Som framgår av betänkandet kan man utgå från att riksdagen får tillfälle att
återkomma till PVC-frågan i stort under riksmötet 1997/98. Utskottet avser med
texten i detta betänkande därför endast att beskriva hur PVC-frågan har
behandlats tidigare och inte att ta något nytt ställningstagande till PVC-
frågan i stort. Utskottets tidigare ställningstagande i betänkande
1995/96:JoU8 avsåg främst att uttrycka att dagens PVC med skadliga tillsatser
borde avvecklas - inte att all PVC borde avvecklas. Detta framgår bl.a. av
utskriften från den utfrågning som utskottet höll den 4 april 1995, då
utskottets ordförande Lennart Daléus frågade: ?För att ta den litet mer
övergripande frågan: Är det Naturvårdsverkets och Miljödepartementets
bedömning att dagens med vissa tillsatser mjukgjorda och hårdgjorda PVC passar
in i det vi brukar kalla kretsloppet?? Naturvårdsverkets representant svarade
bl.a.: ?Jag håller inte för uteslutet att PVC kan passa in i ett
kretsloppssamhälle.?
Med hänvisning till det anförda vill jag starkt ifrågasätta skildringen i
första stycket under den aktuella rubriken. De tre sista meningarna ?Vidare
anförde utskottet ... riksdagsuttalande i motsvarande del.? borde ha utgått.
Nuvarande citat ger ett felaktigt intryck av behandlingen i betänkande
1995/96:JoU8. Citatet ?PVC inte hör hemma i kretsloppssamhället? ingår i en
mening som direkt föregås av en mening som talar om ?en helhetsbedömning av
hanteringen av dagens PVC?. För att få en korrekt bild av utskottets bedömning
i det tidigare betänkandet måste nu sidan 11 i detta studeras i stället för de
lösryckta delar i det aktuella betänkandet 1997/98:JoU4.
4. Kadmium, båtbottenfärger, tungmetaller och fyrverkerier m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Kadmium är en mycket giftig tungmetall som bör försvinna ur gödselmedel. I dag
sker en fortsatt anrikning i mark och i det levande. I ministerdeklarationen
från Nordsjökonferensen i Esbjerg 1995 har målet för skadliga ämnen satts till
noll under loppet av en generation (25 år). Miljöpartiet de gröna anser att
kadmium i handelsgödsel borde förbjudas. Ett sätt att komma till rätta med
användningen kan vara att regeringen tar fram en avvecklingsplan för kadmium.
I betänkandet förutsätter utskottet att regeringen noga följer denna fråga och
understryker allvaret i problemet. Miljöpartiet de gröna anser att anrikning
av tungmetaller i jordar och livsmedel är en mycket viktig fråga och avser
återkomma i frågan.
Båtbottenfärger: För att förhindra påväxt på bl.a. fritidsbåtar använder
båtägarna färger där ämnet triazin (med handelsnamnet irgarol) och koppar
ingår. Irgarol är 60 gånger giftigare än koppar. Dessa två ämnen hotar
blåstångens fortsatta existens i haven runt våra kuster. Blåstången utgör
basen för de ekosystem som finns under vattnet på de delar av havsbotten som
utgörs av klippor och berg, s.k. hårdbotten, i kustnära områden runt Sverige.
Den förökar sig i maj och juni, samtidigt som alla fritidsbåtar sjösätts.
Blåstången är den enda storväxande, bruna och fleråriga alg som går in i
Östersjön. Algen är bältesbindande och fungerar som ett slags barnkammare för
olika fiskarter. På senare år har mängden blåstång dock minskat, och den växer
inte heller så djupt som tidigare. Forskning visar att det räcker att en liter
vanligt Östersjövatten med en salthalt på 6 promille blandas med en tillsats
av 2,5 mikrogram (miljondel av ett gram) koppar eller 0,16 mikrogram irgarol
1051 för att blåstångens groning skall minska med 40 %. En förutsättning för
att en produkt skall kunna godkännas av Kemikalieinspektionen är att nyttan
med produkten uppväger dess risker. Det är inga problem att rengöra båtbottnar
mekaniskt och att förbjuda skadliga båtbottenfärger, förutom bekvämlighet.
Rengöringsstationer med relativt enkel teknik kan etableras i småbåtshamnar.
Dessutom är dessa antifoulingmedel inte godkända för användning i Bottenviken
och landets insjöar. Bestämmelserna är dessutom olika för Östersjön och
västkusten. Detta får till följd att medlen finns tillgängliga i handeln och
att en kontrollerad användning blir omöjlig. Trots att frågor av detta slag
delegerats till myndighet anser vi det angeläget att uppmärksamma problemet
och det miljöhot dessa ämnen utgör. Miljöpartiet de gröna avser att återkomma
på annat sätt i denna fråga.
Fyrverkerier: Att allting sprider sig och inget försvinner är sanningar i
miljösammanhang. Nu senast har barn på Färöarna visat sig ha höga halter av
kvicksilver i sina kroppar därför att deras mödrar ätit kött av grindval. Även
det till synes rena havet och den rena miljön ute i Atlanten påverkas av
kemikaliesamhället. Därför är det viktigt att uppmärksamma alla tillfällen då
metaller används på ett ibland tanklöst och onödigt sätt. Fyrverkerier har
alltid använts vid festliga tillfällen, men inte i lika stor omfattning som i
dag. Förr var färgerna i fyrverkerier färre, nu innefattar de fler färger som
är vackra för ögat men skadliga för miljö och hälsa. Rött ljus kommer från
strontiumjoner och grönt ljus från bariumjoner. Varenda jon som skickas upp i
luften kommer ner igen. De går in i vår föda och in i kroppen. Där konkurrerar
de bl.a. med kalciumjoner och stör skelettuppbyggnaden. Bariumjoner kan
sannolikt också ersätta selenidjoner som fungerar som aktiv grupp på enzymer
som reglerar celldelningen. En störd celldelningsreglering kan leda till
ohämmad celltillväxt, cancer. Fyrverkerier innehåller bl.a. följande ämnen:
antimon, fosfor, blyföreningar, fenolhartser, naftalen, hexakloretan, PVC,
kvicksilver, kadmium, zink, krom, koppar och nitrater. Många av metallerna och
dess föreningar finns med på listan över de undantagsbestämmelser som Sverige
fick vid EU-inträdet. För att utan risker kunna fortsätta att njuta av och
fira med fyrverkeriuppskjutningar borde de miljöfarliga ämnena uteslutas. En
avvecklingsplan med kort avvecklingstid för fyrverkeribranschen borde
omedelbart inledas. Fyrverkerier och raketer borde innehålla en fullständig
deklaration av de ämnen som ingår. Stockholms kommun har uppmärksammat
problemet i samband med Vattenfestivalen, eftersom man ororar sig över
nedfallet av metaller i samband med fyrverkerier. Det är bra och visar att
problemet börjat uppmärksammas. Miljöpartiet de gröna anser att det är viktigt
att gå vidare och kommer att fortsätta att agera även på kommunal nivå. Vi
reserverar oss inte i detta sammanhang, men avser att återkomma i frågan.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utfrågning 3
Utskottet.............................................3
Inledning 3
Myndighetsuppdrag m.m. 5
Skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle 5
Miljöbalken 6
Utredning 6
Utskottets överväganden 6
Lagar, mål och strategier m.m. för kemikaliekontrollen 6
Lagstiftning m.m. 6
Inriktning av kemikaliearbetet m.m. 7
Miljövarudeklaration, märkning m.m. 8
Tungmetaller (kadmium, kvicksilver m.m.) 9
PVC i produkter som används till barn under ett år 11
Kloranvändning i massaindustrin 11
Ämnen från persondatorer m.m. 12
Frågor i övrigt om avveckling av vissa produkter och varor m.m. 13
Hemställan 15
Reservationer........................................16
1. Kommunala befogenheter i LKP (mom. 2) 16
2. Utredning av banvallsbesprutningen (mom. 3) 17
3. Förbud mot blysänken och blyhagel (mom. 12) 17
4. PVC i produkter till barn under ett år (mom. 13) 18
5. En strategi för minskad kloranvändning (mom. 14) 18
6. Skadliga ämnen från persondatorer m.m. (mom. 15) 19
Särskilda yttranden..................................20
1. Ansvarsfördelningen på kemikaliekontrollens område 20
2. PVC i produkter som används till barn under ett år 20
3. PVC i produkter som används till barn under ett år 20
4. Kadmium, båtbottenfärger, tungmetaller och fyrverkerier m.m. 21