I betänkandet behandlas 56 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år
1996 om jordbruk m.m. Motionerna avser bl.a. frågor om den svenska
jordbrukspolitiken, reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik,
mjölkkvoter, ekologisk odling, biodling och fäbodbruk. Samtliga yrkanden
avstyrks.
Till betänkandet har fogats fem reservationer och två särskilda yttranden.
Motionerna
1996/97:Jo201 av Ragnhild Pohanka och Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur fäbodbruket skall kunna
bevaras och utvecklas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vad en ökad fäboddrift betyder ur sårbarhets- och
beredskapssynpunkt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att behovet av en snabb handläggning är stort, då antalet fäbodar
minskar för varje år,
4. att riksdagen hos regeringen begär att den inom EU driver frågan om
behovet av särregler,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den bör se till att fäboddriften regleras på ett juridiskt
oantastligt och långsiktigt sätt.
1996/97:Jo204 av Sigrid Bolkéus och Agneta Brendt (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bevarandet av fäbodarna,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bevarande av fäbodarnas
natur under naturvårdslagen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bevarande av kulturmiljön i
en särskild förordning under kulturminneslagen.
1996/97:Jo205 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär skyndsam utredning och förslag till lagändring för att främja
fäboddriften.
1996/97:Jo206 av Sten Svensson och Lars Hjertén (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad sysselsättning inom jordbruket.
1996/97:Jo209 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådan ändring i lagstiftningen att fäbodarna kan brukas
effektivt även i framtiden.
1996/97:Jo210 av Ulla Löfgren (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om extra köp/säljomgång för mjölkproducenter i norra Sverige,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arrenderegler för mjölkkvotssystemet,
1996/97:Jo213 av Rune Berglund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av
svenska fäbodar.
1996/97:Jo218 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör
uppmana EU att införa tullfrihet för kravodlade bananer.
1996/97:Jo219 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mjölkkvoter för fjällkor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om SKB, och om att sparsamt använda nordisk sperma för att undvika
inavel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att för avel endast använda avkommebedömda tjurar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att för avel endast använda tjurar som undersökts vad det angår
ärftliga defekter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att även fjällkor med inslag av övriga nordiska länders kulliga
boskap skall erhålla ursprungsbidraget för fjällkor.
1996/97:Jo220 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillskapa en extra kvotförsäljningsomgång för 1996 i region 1.
1996/97:Jo223 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en extra omgång
handel med mjölkkvoter avseende kvotåret 1996.
1996/97:Jo224 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning av
den svenska potatisbranschens ställning, svårigheter och möjligheter.
1996/97:Jo227 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av sockerkvot för
Gotland så att sockerproduktionen där kan ske i minst den omfattning som sker
för närvarande.
1996/97:Jo228 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett skydd för fäbodbruket.
1996/97:Jo230 av Eva Björne och Ola Sundell (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biodlingen och dess villkor och möjligheter att överleva i Sverige.
1996/97:Jo232 av Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av fäbodar.
1996/97:Jo236 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av miljömotiven för
handelsgödselbeskattningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av EU:s jordbrukspolitik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mjölkkvoterna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nivån på miljö- och djurskyddsreglerna inom EU,
13. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av regler som påverkar
etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Jo239 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av svensk jordbrukspolitik syftande till att ge
möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och fullt utnyttjande av
befintlig åkermark,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det globala perspektivet i livsmedelsförsörjningen skall vägas
in vid utformningen av jordbrukspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av långsiktiga och stabila spelregler för jordbruksnäringen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförandet av en konsekvensanalys av jordbruksnäringens
betydelse och konkurrensvillkor gentemot omvärlden,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att principen om återförande av miljöavgifter till
jordbruksnäringen skall tillämpas,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i EU skall verka för målsättningen att minst hälften av
det europeiska jordbruket skall drivas enligt ekologiska principer år 2025.
1996/97:Jo240 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att
kartlägga svenska bönders konkurrenssituation i relation till övriga EU:s
medlemsländer.
1996/97:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärdsplan för hur 10-
procentsmålet för ekologisk odling skall förverkligas, i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till plan för halvering av
handelsgödselanvändningen till år 2000 jämfört med 1994, i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till plan för att minska
användningen av kemiska bekämpningsmedel till år 2000 med 80 procent, jämfört
med 1994, i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av lågdospreparatens giftverkan.
1996/97:Jo243 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts att
Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och Jordbruksverket bör få ett
gemensamt uppdrag att föreslå åtgärder för bevarande av svenska fäbodar.
1996/97:Jo245 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om extra köp/säljomgång för mjölkproducenter i norra Sverige,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arrenderegler för mjölkkvotssystemet.
1996/97:Jo250 av Ingvar Eriksson m.fl. (m, mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning
med uppgift att klargöra den svenska biodlingens situation och
framtidsmöjligheter.
1996/97:Jo254 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning angående svensk
biodling.
1996/97:Jo520 av Maggi Mikaelsson och Hanna Zetterberg (v) vari yrkas
3. att riksdagen begär att regeringen i internationella fora driver kravet
på en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion.
1996/97:Jo604 av Peter Weibull Bernström m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningar för utvecklingen av högvärdiga och
konkurrenskraftiga livsmedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av agroindustriella kluster,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en konkurrenskraftig råvaruproduktion till
livsmedelsindustrin.
1996/97:Jo729 av Eva Eriksson m.fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att avreglera jordbrukspolitiken inom EU.
1996/97:Jo759 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en långtgående miljöhänsyn inom de areella näringarna.
1996/97:A431 av Rune Berglund och Jörgen Persson (s) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfördelning av mjölkkvoter.
1996/97:Kr283 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fäbodar.
Utfrågning
Representanter för Jordbruksverket har lämnat information om vissa
jordbrukspolitiska frågor.
Utskottet
Jordbrukspolitik m.m.
Utskottets överväganden
Sveriges medlemskap i EU innebär att svenskt jordbruk omfattas av EU:s
gemensamma jordbrukspolitik (Common Agriculture Policy, CAP) som också har
starka regionalpolitiska inslag. Som utskottet tidigare framhållit i olika
sammanhang är det viktigt att det finns ett levande jordbruk i landets alla
delar. Länsstyrelserna har den betydelsefulla uppgiften att administrera de
olika strukturstöden som rör jordbruket och har därmed också ett ansvar för
områden som på ett gynnsamt sätt stöder och kompletterar varandra i
utvecklingen av ett mångfasetterat och miljövänligt lantbruk med
kulturmiljövård som ett centralt inslag. Miljö- och regionalpolitiska hänsyn
samt incitament till en inriktning mot kvalitet skall prioriterats i stället
för kvantitet. Därmed skall det svenska jordbrukets ställning på EU-marknaden
stärkas och grunden läggas till ett långsiktigt uthålligt jordbruk. Denna syn
på den svenska jordbrukspolitiken sammanfaller med den av regeringen i
budgetpropositionen för innevarande budgetår redovisade bedömningen av det
svenska jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin som framtidsnäringar
(prop. 1996/97:1). Dessa näringars villkor har stor betydelse för möjligheten
att nå viktiga politiska mål som uthållig tillväxt, regional balans,
landsbygdsutveckling och ökad sysselsättning. Vidare konstaterades att EU-
medlemskapet har inneburit fördelar för såväl primärproduktionen som
förädlingsledet. Svensk livsmedelsexport har ökat betydligt.
Livsmedelsindustrins fortsatta konkurrenskraft bygger på möjligheten att
vidareutveckla en produktion som bättre möter konsumenternas krav på hög
kvalitet, miljöhänsyn och omsorg om djur. En livsmedelspolitik som främjar en
sådan utveckling ger därför den svenska livsmedelsproduktionen
konkurrensfördelar.
Såväl den nationella som den europeiska livsmedelspolitiken måste dessutom
ha ett globalt perspektiv. I en värld där de rika länderna dumpar sin
överskottsproduktion i bl.a. tredje världens städer kommer urbaniseringen i
dessa delar av världen att accelerera och en fortsatt ensidig exportproduktion
av specialgrödor att ytterligare utarma landsbygden och jordarna. Ländernas
förmåga att försörja sig själva minskar. Den nationella livsmedelspolitiken
måste därför inte bara integreras i CAP utan även, liksom EU:s, ses och
förstås i sitt globala sammanhang. På längre sikt måste det ekonomiska och
ekologiska hållbarhetsperspektivet prägla livsmedelsproduktionen om behoven
från en ökande befolkning skall kunna mötas. Detta förhållningssätt var också
en viktigt utgångspunkt för det svenska deltagandet vid FAO:s
världslivsmedelstoppmöte i november 1996.
Enligt utskottets mening föreligger en betydande samstämmighet mellan å ena
sidan vad riksdag och regering vid flera tillfällen uttalat när det gäller
inriktningen av den svenska jordbrukspolitiken och å andra sidan de krav som
förs fram i motionerna Jo206 (m) yrkande 1 och Jo239 (kd) yrkandena 1, 2 och 3
beträffande sysselsättning, regional balans och långsiktiga och stabila
spelregler. Utskottet anser därmed att det inte finns anledning att nu förorda
något ytterligare uttalande från riksdagens sida i enlighet med förslagen i
motionerna. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Glesbygdsverket har i mars 1997 redovisat sitt uppdrag att utreda och
analysera aktuella servicefrågor i glesbygds- och landsbygdsområden.
Resultatet har remissbehandlats under sommaren och kommer att utgöra en del av
underlaget för den regionalpolitiska proposition som regeringen har för avsikt
att lägga under innevarande höst. Mot bakgrund av det anförda föreslår
utskottet att motion Jo236 (m) yrkande 13 om en översyn av regler som påverkar
etablerings- och servicemöjligheterna på landsbygden lämnas utan vidare
åtgärd.
Regeringen har tillsatt en utredning om vissa frågor av särskild betydelse
för livsmedelssektorns omställning och expansion (dir. 1996:73). Utredaren
skall göra en analys av jordbrukets konkurrenskraft och lägga fram förslag
till bl.a. åtgärder som behövs för att svenskt lantbruk skall ha jämbördiga
villkor med omvärlden. Den gemensamma jordbrukspolitiken omfattar även
trädgårdsnäringen. Ett slutbetänkande väntas under hösten 1997. I avvaktan på
resultatet av utredningen och den fortsatta beredningen av dessa frågor anser
utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande om
jordbruksnäringens konkurrensvillkor gentemot omvärlden. Utskottet föreslår
därför att motionerna Jo224 (fp), Jo239 (kd) yrkande 4, Jo240 (kd) och Jo604
(m) yrkande 5 avslås.
Med anledning av de i motion Jo604 framförda synpunkterna beträffande
agroindustriella kluster och förutsättningarna för utvecklingen av högvärdiga
och konkurrenskraftiga livsmedel vill utskottet anföra följande. I dag finns
det i Sverige tre centrum för FoU-verksamhet inom livsmedelsområdet. Dessa är
Uppsala, Lund och Göteborg. De två första är universitet med råvaruinriktning
respektive förädlingsinriktning. I Göteborg finns industriforskningsinstitutet
(SIK) som arbetar mera industrinära än de grundforskningsinriktade
universiteten. SIK har 120 medlemsföretag, varav 20 % finns i Skåne. Via dessa
har SIK kontakter med cirka 500 driftsenheter i svensk livsmedelsindustri.
Enligt vad utskottet erfarit kompletterar de olika centrumen för
livsmedelsforskning varandra väl. För industrin är det inte viktigast var de
ligger i landet utan att de har kompetens. Gränsdragningsproblemen mellan de
olika forskningsråden kan hanteras via den samarbetsnämnd som forskningsråden
har. Det är naturligt att ett område som spänner från råvaruproduktion till
medicinska frågor hanteras i skilda fora. Mot bakgrund av det anförda föreslår
utskottet att motion Jo604 (m) yrkandena 1 och 4 lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller den fortsatta reformeringen av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik (CAP) delar utskottet regeringens bedömning, såsom den senast
kom till uttryck i budgetpropositionen för innevarande år (1996/97:1).
Regeringen har därvid klart deklarerat sin ambition att medverka till en
fortsatt och utvidgad reform av CAP.
Sedan sommaren 1995 har den parlamentariska KomiCAP-kommittén utrett hur den
förestående reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik bör se ut. Kommittén
överlämnade sitt betänkande till regeringen den 29 juni 1997 (SOU 1997:102).
Sammanfattningsvis konstaterar kommittén att det är angeläget att den
gemensamma jordbrukspolitiken reformeras på ett sådant sätt att jordbrukets
resurser tas till vara på bästa sätt i framtiden. Man föreslår därför som mål
att EU:s gemensamma jordbrukspolitik skall syfta till att möjliggöra ett brett
och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga priser och ett långsiktigt
hållbart jordbruk. Utöver dessa två övergripande mål skall jordbrukspolitiken
även syfta till att produktion, förädling och distribution av livsmedel
bedrivs på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden bevaras och främjas,
kulturmiljöer bevaras, ett varierat odlingslandskap främjas, miljöbelastningen
minimeras, animalieproduktionen sker med högt ställda djurskyddskrav, en
regional balans och en levande landsbygd främjas samt att ett internationellt
konkurrenskraftigt jordbruk inom EU främjas.
Kommittén framhåller vidare att en ny gemensam jordbrukspolitik måste
utformas så att produktionen ges bästa möjlighet att nå de mål som
föreslagits. Det är viktigt att samhället lagstiftar om åtgärder respektive
betalar för tjänster som leder till att målen uppnås. För att uppnå ett brett
och varierat utbud av säkra livsmedel måste samhället se till att konkurrensen
fungerar i alla led och att producenten ansvarar för att livsmedlen är säkra
samt informerar om livsmedlens produktionsmetoder, innehåll m.m. Utbildning
och information från samhällets sida är andra åtgärder som kan bidra till att
målen uppfylls. EU:s nuvarande marknadsregleringar motverkar generellt en
utveckling där konsumenterna styr utbudet av livsmedel och behövs därför inte.
För att uppnå de miljömål som föreslagits behövs en gemensam lagstiftning som
definierar minimikraven för tillåten miljöbelastning med möjligheter till att
ha strängare miljökrav på nationell nivå. Därutöver bör jordbruket ersättas
för olika typer av miljötjänster som t.ex. biologisk mångfald, varierande
odlingslandskap och kulturmiljöer. Vidare behövs strängare lagstiftning än den
nuvarande för att uppnå en bättre djurmiljö inom hela EU. Lagstiftningen bör
så långt som möjligt vara gemensam, men enskilda länder måste bl.a. av etiska
skäl ha möjlighet att ha strängare nationella krav. Ambitionsnivån för den
gemensamma lagstiftningen på såväl miljö- som djur-området bör vara hög. För
att främja en regional balans och levande landsbygd är det rimligt att stöd
kan lämnas för att främja dessa ändamål. Detta bör ske inom ramen för en
gemensam lagstiftning och i samarbete med andra sektorer i samhället.
Åtgärderna bör utformas så att flexibilitet och strukturutveckling inom
jordbruket underlättas.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att alla torde vara överens om att
EU:s nuvarande jordbrukspolitik måste förändras och härför krävs en
grundläggande reformering. De långsiktiga målen för den gemensamma
jordbrukspolitiken, som KomiCap-kommittén redovisat, bör kunna ligga till
grund för en gemensam svensk linje som bl.a. innebär ökat konsumentinflytande,
mer miljö- och djurskyddshänsyn och en ytterligare marknadsorientering. Med
det anförda och i avvaktan på den skrivelse i ämnet som regeringen har för
avsikt att lämna till riksdagen under våren 1998 föreslår utskottet att
motionerna Jo236 (m) yrkandena 2 och 11, Jo239 (kd) yrkande 15, Jo520 (v)
yrkande 3 och Jo729 (fp) yrkande 10 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Mjölkkvoter m.m.
Utskottets överväganden
Enligt vad utskottet erfarit föranledde utvecklingen beträffande mjölkkvoterna
under hösten 1996, med ökande invägningar till mejerierna och den för region 1
förhållandevis stora efterfrågan av kvot, en extra handel med kvoter under
pågående kvotår (oktober-96). Denna extra kvothandel för år 1996 innebar för
norra Sveriges del ett utbud på 3 miljoner kg och en efterfrågan som uppgick
till 43 miljoner kg. Vidare har den ordinarie handelsomgången avseende år 1997
genomförts. För norra Sveriges del (region 1) uppgick efterfrågan till 58
miljoner kg med ett utbud på 7 miljoner kg. I region 2 var efterfrågan 11
miljoner kg och utbudet 15 miljoner kg. I region 3 var motsvarande siffror 120
respektive 86 miljoner kg. Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att
det i motionerna Jo210 (m) yrkande 7, Jo220 (v) yrkande 3, Jo223 (fp), Jo245
(c) yrkande 6 och A431 (s) yrkande 6 framförda kravet på en extra
försäljningsomgång av mjölkkvoter tillgodosetts. Motionerna avstyrks.
Enligt förordningen (1994:1714) om mjölkkvoter m.m. är mjölkkvoten knuten
till ett företag. Med företag förstås samtliga produktionsenheter som drivs av
den enskilde producenten. Med produktionsenhet förstås enligt Jordbruksverkets
föreskrifter (SJVFS 1995:20) den eller de djurstallar med tillhörande mark där
mjölkproduktionen bedrivs. Detta innebär att mjölkkvot ej kan vara knuten till
ett rent markarrende, s.k. tillskottsarrende. Därmed riskerar inte heller
företagaren att utan förvarning bli av med del av kvot vid förändring av
tillskottsarrendet. Mot bakgrund av det anförda avstyrks motionerna Jo210 (m)
yrkande 8 och Jo245 (c) yrkande 7.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan beträffande en reformering av den
gemensamma jordbrukspolitiken är utskottet inte berett att i detta sammanhang
tillstyrka förslag till förändringar av det nuvarande mjölkkvotssy-stemet.
Därmed avstyrks motionerna Jo219 (mp) yrkande 1 och Jo236 (m) yrkande 3.
Ekologisk odling m.m.
Utskottets överväganden
Jordbruket utgör en viktig faktor i ambitionen att skapa ett ekologiskt
uthålligt samhälle. Livsmedelspolitiken skall främja såväl en utveckling av
det ekologiska jordbruket som ökad miljöhänsyn i det konventionella
jordbruket. Riksdagen har satt som mål att 10 % av åkerarealen odlas
ekologiskt år 2000. Jordbruksverket har presenterat en aktionsplan för hur
målet skall nås (rapport 1996:3). Enligt aktionsplanen krävs
sammanfattningsvis prioriterade insatser i form av ekonomiskt stöd till
samhällsinformation, rådgivning, utbildning, försöks- och
utvecklingsverksamhet samt forskning för att nå detta mål. Regeringen har i
samband med riksdagens behandling av budgeten för år 1997 framhållit att
Jordbruksverkets aktionsplan skall genomföras. Under anslaget B 6
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket anvisades 15 miljoner kronor för
budgetåret 1997 till försöks- och utvecklingsverksamhet samt marknadsstödjande
åtgärder inom området ekologisk produktion. Inom miljöprogrammet finns ett
särskilt delprogram för främjande av ekologisk odling. Vidare utökades
jordbrukets miljöprogram varigenom insatserna för att utveckla det
konventionella jordbruket mot en ekologiskt hållbar produktion kan öka.
Särskild hänsyn tas till behovet att stödja och stimulera vallproduktion.
Därigenom ges animalieproduktionen ökat stöd, vilket bidrar till bibehållande
av öppna landskap. Vidare har ett nytt investeringsstöd till jordbruket
införts (120 miljoner kronor). Stödet riktas främst till insatser för miljö-
och djurskyddsinvesteringar (prop. 1996/97:1, JoU1, rskr. 113-114). Med
anledning av 1997 års ekonomiska vårproposition har riksdagen beräknat en
utökad ram för utgiftsområde 23 med 700 miljoner kronor för en utvidgning av
miljöprogrammet (prop. 1996/97:150, FiU20, rskr. 284). I sin skrivelse om
arbetet under år 1996 med omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle
(skr. 1996/97:50 s. 21) framhåller regeringen att arbetet med att miljöanpassa
verksamheten inom jordbruket fortsätter. Regeringen säger sig förfoga över
en mängd åtgärdsförslag och styrmedel för att genomföra dessa. En samlad
redovisning planeras att föreläggas riksdagen senare i år. Utskottet får
således anledning att återkomma till de frågor som tas upp i motionerna Jo241
(mp) yrkande 1 och Jo759 (fp) yrkande 14 beträffande en åtgärdsplan för hur
målet för den ekologiska odlingen skall nås och miljöhänsynen inom de areella
näringarna. Utskottet föreslår därför att berörda motionsyrkanden lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd.
Naturvårdsverket har i samråd med Jordbruksverket presenterat ett förslag
till åtgärdsprogram för att reducera jordbrukets kvävebelastning (rapport
4561). Enligt Naturvårdsverkets beräkningar har växtnäringsläckaget minskat
med 25-30 % jämfört med år 1985. I detta sammanhang bör även utredningen om
vattenavrinningsområden uppmärksammas. I ett delbetänkande, En ny
vattenadministration (SOU 1997:99), föreslås bl.a. ett nytt administrativt
system för vattenavrinningsområdena med cirka tio avrinningsdistrikt och
motsvarande antal ansvariga avrinningsmyndigheter. För varje
avrinningsdistrikt bör miljökvalitetsmål beslutas. Sådana mål kommer till stor
del att bestå av miljökvalitetsnormer. Avrinningsmyndigheten skall ges ansvar
för att ta fram och fastställa åtgärdsplaner i syfte att uppnå
miljökvalitetsmål och miljökvalitetsnormer samt övriga krav till följd av
såväl internationell som nationell lagstiftning. När det gäller samverkan inom
avrinningsdistrikt och avrinningsområden framhålls betydelsen av att berörda
intressenter som myndigheter, kommuner, vattenvårdsförbund, organisationer och
företag ges möjlighet att påverka arbetet med åtgärdsplaner m.m. Vidare
konstateras att miljösamverkan på det lokala planet, exempelvis mellan
jordbrukare inom ett delavrinningsområde, ger en möjlighet till ökat lokalt
engagemang. Det bidrar även till att öka kunskaperna ute i brukarleden vad
gäller sambanden mellan t.ex. marktyp, brukningsmetoder och miljöpåverkan. För
att möjliggöra lokal samverkan kring utsläppsreducerande åtgärder krävs enligt
utredningen, i ett första steg, att man kan byta åtgärder jordbrukare
sinsemellan samt att man kan ersätta åtgärder i sitt jordbruk med åtgärder på
annan plats inom avrinningsområdet. Enligt vad utskottet erfarit är frågan om
jordbrukets kvävebelastning föremål för ytterligare beredning, och ett
slutligt förslag kommer att lämnas under andra halvåret 1997. Det anförda
innebär att utskottet inte är berett att föreslå något uttalande om en plan
för halvering av handelsgödselanvändningen till år 2000. Motion Jo241 (mp)
yrkande 2 avstyrks därmed.
Med anledning av de i motion Jo241 yrkandena 3 och 4 framförda kraven
beträffande en plan för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel
och en utredning om lågdospreparatens giftverkan vill utskottet framhålla
följande. Ett andra åtgärdsprogram med syfte att minska riskerna för människa
och miljö vid användningen av bekämpningsmedel avslutades år 1996. Målet för
programmet är att användningen av aktiv substans i bekämpningsmedel skall
reduceras med 75 % utifrån genomsnittet för perioden 1981-1985. Enligt vad
utskottet erfarit är prognosen för att målet skall nås god. Ett nytt
handlingsprogram för perioden 1997-2001 har redovisats till regeringen av
Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen (se skr. 1996/97:50 s. 21). Vidare
kan nämnas att det under anslaget B 6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
anvisades 9 miljoner kronor för budgetåret 1997 till försöks- och
utvecklingsverksamhet inom bekämpningsmedelsprogrammet. Med det anförda
avstyrks motion Jo241 (mp) yrkandena 3 och 4 i den mån den inte kan anses
tillgodosedd.
Som utskottet redovisat ovan har regeringen för avsikt att senare i år
förelägga riksdagen en samlad redovisning beträffande jordbrukets
miljöanpassning. Härvid kommer även frågan om användningen av ekonomiska
styrmedel att uppmärksammas. Utskottet anser det lämpligt att avvakta denna
redovisning och avstyrker därför de i motionerna Jo236 (m) yrkande 1 och Jo239
(kd) yrkande 9 framförda kraven beträffande miljöavgifter i jordbruket.
Biodling
Utskottets överväganden
Biodlingen är av stor betydelse för fruktodlingen, övrig trädgårdsnäring och
jordbruket. Näringen representerar stora biologiska och ekonomiska värden. Det
är därför nödvändigt att förutsättningarna för binäringens fortlevnad kan
garanteras. Som framhålls i motionerna Jo230 (m) yrkande 1, Jo250 (m, mp) och
Jo254 (c) har biodlingens omfattning i Sverige minskat de senaste tio åren.
Bipopulationen har minskat med nära en tredjedel och det finns en uppenbar
risk att denna nedåtgående trend fortsätter bl.a. på grund av bristande
lönsamhet och svårbekämpade bisjukdomar. Det kan därför finnas skäl att på ett
eller annat sätt klargöra den svenska biodlingens situation och framtida
möjligheter.
Samhällets stöd till biodlingen uppgår för närvarande till mellan 2 och 3
miljoner kronor årligen. Bifonden disponerar ca 300 000 kr och vidare står 400
000 kr till förfogande för sjukdomsanalyser och information. Tillsynen
beräknas kosta ca 1,5 miljoner kronor per år och till fortbildning anslås
mellan 300 000 och 400 000 kr. Den 25 juni 1997 antogs en EG-förordning (EG)
nr 1221/97 om allmänna tillämpningsregler för åtgärder som syftar till att
förbättra villkoren för produktion och saluföring av honung. För detta syfte
får medlemsstaterna införa nationella program för varje år som bl.a. innebär
ekonomiskt stöd, utbildning, forskning och utveckling, marknadsföring och
sjukdomsbekämpning. Programmet, som totalt beräknas omfatta 130 miljoner
kronor och förutsätter en självfinansiering med 50 %, skall utarbetas i nära
samarbete med branschorganisationer och kooperativ för biodlare. Det skall
godkännas av kommissionen. För att kunna komma i åtnjutande av EU:s
samfinansiering skall medlemsstaterna redovisa en studie över strukturen inom
landets biodlingssektor såväl på produktionsnivå som på saluföringsnivå senast
den 15 december 1997. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att inom
kort lämna ett sådant uppdrag till Jordbruksverket.
Mot bakgrund av det anförda föreslås att motionerna Jo230 (m) yrkande 1,
Jo250 (m, mp) och Jo254 (c) nu lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. Utskottet
förutsätter därvid att regeringen i annat lämpligt sammanhang lämnar en
redovisning till riksdagen beträffande den fortsatta utvecklingen inom
näringen, eventuellt i samband med att det nationella programmet redovisas.
Fäbodbruket m.m.
Utskottets överväganden
Det äldre jordbrukslandskapet bryts upp och fragmenteras alltmer.
Landskapstyper som tidigare omfattade stora arealer styckas nu sönder och den
ursprungliga mosaiken av olika biotoper försvinner. Kvar finns endast rester
av det tidigare mångformiga och levande landskapet. Vissa markslag och miljöer
är nu i en del fall så få och vitt spridda att växt- och djurarter som är
beroende av dessa livsrum riskerar att dö ut. Detta gäller inte minst de arter
som är bundna till fäbodvallar och fäbodskogar, som nu hör till
odlingslandskapets mest hotade miljöer och naturtyper.
I Naturvårdsverkets strategi för säkerställandearbetet, vilken redovisades
år 1991 i skriften Naturvårdsplan för Sverige, prioriteras bland
odlingsmiljöerna just naturliga slåtter- och betesmarker inklusive skogsbeten
och andra utmarksbeten. Vidare framhålls vikten av att uppnå en god
representation bland bevarade områden så att variationsrikedomen kan främjas
och bevaras. Odlingslandskapet med dess naturliga slåtter- och betesmarker är
en naturresurs av stor betydelse med utgångspunkt från bl.a. biologiska och
kultur-historiska värden. Vid säkerställandet prioriteras områden med särskilt
hotade naturtyper, vegetationstyper och arter. Odlingslandskap, där
naturvården och kulturmiljövården har gemensamma intressen, och välhävdade
områden med förutsättningar för drift med bibehållna värden prioriteras också
i arbetet med att säkerställa odlingsmiljöerna. Alla länsstyrelser har under
senare år utarbetat program för bevarande av odlingslandskapets natur- och
kulturvärden. Fäbodlänen har mer eller mindre utförligt behandlat fäbodarnas
värden i dessa program.
Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har ett övergripande ansvar för
säkerställandearbetet. Med de regionalt, på länsstyrelsenivå, utarbetade
bevarandeprogrammen som underlag och i samarbete med länsstyrelserna har
Naturvårdsverket på regeringens uppdrag, i samråd med Riksantikvarieämbetet,
utarbetat en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Huvudsyftet med
bevarandeplanen är att presentera de, i ett nationellt perspektiv, mest
bevarandevärda ängs- och hagmarkerna och värdefulla helhetsmiljöerna i
odlingslandskapet. Fyra kriterier har formulerats som skall vara vägledande
vid urvalet av de områden som skall omfattas av planen. Områdena skall ge en
bild av en viss del av kolonisationsförloppet eller skildra olika faser av
detta. De skall vara värdefulla odlingslandskap med biologiskt högklassiga
slåtter- och betesmarker och innehålla bebyggelse- och odlingssystem som
belyser en viss tids eller ett visst skedes markorganisation och
odlingsteknik. Områdena eller objekten skall ha så höga naturvärden att ett
säkerställande med stöd av naturvårdslagen, som naturvårdsområde eller
naturreservat, skall kunna komma i fråga om inte andra styrmedel förmår
vidmakthålla bevarandevärdena. I bevarandeplanen framhålls särskilt att
fäbodar hör till de jordbruksmiljöer som numera finns i hävd i så liten
omfattning att samtliga som brukas bör betraktas som viktiga att bevara från
nationell synpunkt. Under år 1997 avser Naturvårdsverket att tillsammans med
länsstyrelserna upprätta ett åtgärdsinriktat program för genomförande av den
hittills redovisade planen. Arbetet med en gemensam nationell bevarandeplan,
som även inbegriper kulturmiljövården, beräknas kunna påbörjas under år 1998.
Det svenska miljöprogrammet inom ramen för förordning (EEG) nr 2078/92
består av tre delprogram. Det första delprogrammet skall stödja bevarandet av
vissa från natur- och kulturmiljösynpunkt särskilt värdefulla odlingslandskap.
Inom ramen för detta program kan stöd lämnas för bl.a. naturbetesmarker och
övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer. Inom ramen för det andra
delprogrammet kan stöd lämnas för utrotningshotade husdjursraser.
Miljöersättningsprogrammet har utvärderats (JV:s rapport 1997:10). Bl.a.
föreslås för nästa programperiod att miljöstödet även skall omfatta
restaurering av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Härigenom förbättras
möjligheterna att kunna söka det ordinarie miljöstödet.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis följande. Av de allmänna grunderna
för säkerställande av odlingsmiljöer framgår att ett bevarande av vad som
finns kvar av vitala fäbodmiljöer är mycket angeläget. Den primära uppgiften
för bevarandearbetet är att, åtminstone i fäbodkulturens kärnområden,
säkerställa och bevara helheten där såväl den kulturbetingade naturmiljön som
den sociala och ekonomiska strukturen i fäboddriften kan uppmärksammas. Som
framgår av redovisningen ovan har den nationella bevarandeplanen för
odlingslandskapet som huvudsyfte att, i ett nationellt perspektiv, presentera
de mest bevarandevärda ängs- och hagmarkerna och värdefulla helhetsmiljöerna i
odlingslandskapet. De nationella kvalitetsmål och åtgärdsmål samt den strategi
för säkerställandearbetet som redovisas i planen kan förväntas ge ökade
möjligheter att tillgodose behovet av ett långsiktigt bevarande av sådana
skyddsvärda helhetsmiljöer som fäbodarna utgör. Som framgår av planen bör
sådana jordbruksmiljöer som numera finns i hävd i mycket liten omfattning
betraktas som viktiga att bevara från nationell synpunkt och våra fäbodar är
ett självklart exempel på detta. En gemensam nationell bevarandeplan kommer
att ytterligare förbättra förutsättningarna för ett långsiktigt bevarande av
dessa natur- och kulturmiljövärden. Det anförda tillgodoser, enligt utskottets
mening, i allt väsentligt syftet med motionerna Jo201 (mp) yrkandena 1, 2, 3
och 4, Jo204 (s) yrkandena 1, 2 och 3, Jo213 (s), Jo232 (m), Jo243 (c) och
Kr283 (c) yrkande 34. Berörda motionsyrkanden bör därmed kunna lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd.
Ägofredslagen (1933:269) föreskriver stängselskyldighet för djurägare vid
betesdrift om annat ej avtalats. Enligt sedvanerätt har djuren på fäboden haft
företräde och man har hägnat de områden som inte skulle betas. I motionerna
Jo201, Jo205, Jo209 och Jo228 uppmärksammas en viss dom i underinstans
angående stängselskyldigheten. Ägofredslagen gavs här företräde framför
sedvanerätten, och den som höll djur i fäboden ansågs skyldig att stänga in
dem. Med anledning av de i motionerna framförda kraven på lagstiftning för
främjande av fäboddriften konstaterar utskottet att det inom Regeringskansliet
pågår en översyn av ägofredslagen. Enligt vad utskottet erfarit kommer i detta
sammanhang även frågan om stängsel vid landets fäbodar att övervägas. Med det
anförda och i avvaktan på regeringens ställningstagande föreslår utskottet att
motionerna Jo201 (mp) yrkande 5, Jo205 (c), Jo209 (fp) och Jo228 (kd) lämnas
utan riksdagens vidare åtgärd.
Övriga frågor
Utskottets överväganden
Marknadsordningen för bananer utesluter inte import av miljövänligt odlade
bananer men försvårar den. Ett av målen för EU:s reglering är att gynna de
s.k. AVS-länderna (Afrika, Västindien, Stilla havsländerna) och främja
importen från dessa länder. Detta tar sig bl.a. uttryck i enklare och mindre
kostsamma regler för bananimporten från dessa än från övriga länder. För
bananer med annat ursprung krävs importlicens och vidare måste en tull
motsvarande 75 ecu/ton erläggas. Detta drabbar bl.a. de miljövänligt odlade
bananerna eftersom de redan från början är mer kostnadskrävande än
konventionellt odlade bananer. Det pågår inom EU reformdiskussioner
beträffande marknadsordningen för bananer. Vidare har kritik riktats mot
marknadsordningen från världshandelsorganisationen (WTO). Sverige har
tillsammans med flera andra medlemsländer uppmanat kommissionen att lägga fram
ett förslag som underlättar importen av miljövänligt odlade bananer.
Kommissionen har utlovat en fortsatt granskning av problemet. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Jo218 (mp).
När det gäller de krav på oförändrad sockerkvot för Gotland som framförs i
motion Jo227 vill utskottet anföra följande. Sverige har möjlighet att begära
en regionalisering av sockerkvoten hos EG-kommissionen. Det är dock inte
säkert att en gotländsk kvottilldelning verkligen ger produktion på Gotland.
Om så inte blir fallet skulle en del av landskvoten vara fastlåst till en
region där den inte går att använda. Staten, Danisco och Gotlands
betodlarförening har träffat avtal om den fortsatta produktionen. Avtalet
sträcker sig fram till år 2003. Regeringen har i samband därmed åtagit sig att
söka utverka minst 50 % finansiellt stöd från EU för att sänka bl.a.
transportkostnaderna. Detta skall uppnås genom en omfördelning av 5a-stöd till
investeringar i hamnanläggningar m.m., s.k. 5b-åtgärd. Ett förslag ligger i
Bryssel för godkännande. Länsstyrelsen i Gotlands län har till regeringen
redovisat behoven av in-vesteringar samt regionalpolitiska insatser avseende
transport av sockerbetor från Gotland till sockerbruk på fastlandet. I beslut
den 15 maj 1997 överlämnade regeringen ärendet till beslutsgruppen Mål 5b
Gotland för vidare handläggning. Regeringen föreskrev härvid att
beslutsgruppen skall utgå från att ytterligare EG-medel motsvarande 2 miljoner
ecu kan komma att stå till beslutsgruppens förfogande. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Jo227 (c).
I motion Jo219 framförs vissa synpunkter beträffande avelsarbetet med svensk
kullig boskap (SKB) m.m. Med anledning härav har utskottet inhämtat följande
information. I avelsarbetet skiljer man på rödkulleras och fjällras. Västfinsk
boskap räknas inte som fjällras men däremot som rödkulleras. Om man vill
bevara raserna någorlunda rena bör därför västfinsk boskap inte korsas med
svensk boskap av fjällras. Den vita nordfinska rasen, liksom den norska STN,
räknas som en del av fjällrasen och kan därmed fritt korsas in i den svenska
populationen. Det är en praktisk omöjlighet att endast använda avkommebedömda
(avelsbedömda) tjurar i aveln eftersom tjurar måste avla ett antal avkommor
innan dessa avkommor kan bedömas i syfte att tjuren skall betraktas som
avkommebedömd. Vidare kan konstateras att gällande lagstiftning innebär ett
förbud mot avel med nötkreatur som nedärver defekter. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Jo219 (mp) yrkandena 2, 3 och 4.
Det bevarandearbete för hotade husdjursraser som Sverige nu bedriver inom
ramen för miljöprogrammet, som till hälften finansieras av EU, syftar till att
bevara hotade raser inom unionen och som har sitt ursprung där. Reglerna för
miljöstödet föreskriver dessutom att en avelsplan skall göras för berörda
raser. Enligt vad utskottet erfarit är husdjursraser som officiellt betraktas
som tillhöriga andra länder utanför EU därför inte aktuella för någon gemensam
hotlista. Däremot har ett utbyte av genetiskt material gamla traditioner
genom avelsföreningar i de nordiska länderna. I den svenska fjällrasaveln
används ännu den norska sidig tröndeboskap och nordfinsk ras i avelsarbetet. I
de av Jordbruksverket godkända avelsplanerna för t.ex. fjällkorasen omnämns
därför djur med motsvarande rastillhörighet i våra nordiska grannländer. På
samma sätt kan genetiskt material från svenska djur användas i andra länders
avelsarbete, under förutsättning att nationella smittskyddsregler tillåter
detta. Med det anförda avstyrks motion Jo219 (mp) yrkande 5.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den svenska jordbrukspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo206 yrkande 1 och 1996/97:Jo239
yrkandena 1, 2 och 3,
2. beträffande etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo236 yrkande 13,
res. 1 (m)
3. beträffande jordbruksnäringens konkurrensvillkor
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo224, 1996/97:Jo239 yrkande 4,
1996/97:Jo240 och 1996/97:Jo604 yrkande 5,
4. beträffande agroindustriella kluster
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo604 yrkandena 1 och 4,
5. beträffande reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik
(CAP)
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo236 yrkandena 2 och 11,
1996/97:Jo239 yrkande 15, 1996/97:Jo520 yrkande 3 och 1996/97:Jo729
yrkande 10,
6. beträffande en extra mjölkkvotsförsäljning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo210 yrkande 7, 1996/97:Jo220
yrkande 3, 1996/97:Jo223, 1996/97:Jo245 yrkande 6 och 1996/97:A431
yrkande 6,
7. beträffande mjölkkvot och sidoarrende
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo210 yrkande 8 och 1996/97:Jo245
yrkande 7,
8. beträffande förändringar i mjölkkvotssystemet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo219 yrkande 1 och 1996/97:Jo236
yrkande 3,
res. 2 (mp)
9. beträffande ekologisk odling m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo241 yrkande 1 och
1996/97:Jo759 yrkande 14,
10. beträffande en halvering av handelsgödselanvändningen
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo241 yrkande 2,
11. beträffande användningen av bekämpningsmedel
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo241 yrkandena 3 och 4,
res. 3 (mp)
12. beträffande miljöavgifter i jordbruket
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo236 yrkande 1 och 1996/97:Jo239
yrkande 9,
res. 4 (m)
13. beträffande svensk biodling
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo230 yrkande 1, 1996/97: Jo250
och 1996/97:Jo254,
14. beträffande fäbodbruket
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo201 yrkandena 1-4,
1996/97:Jo204, 1996/97:Jo213, 1996/97:Jo232, 1996/97:Jo243 och
1996/97:Kr283 yrkande 34,
res. 5 (mp)
15. beträffande stängselskyldighet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo201 yrkande 5, 1996/97:Jo205,
1996/97:Jo209 och 1996/97:Jo228,
16. beträffande import av miljövänligt odlade bananer
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo218,
17. beträffande sockerkvot för Gotland
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo227,
18. beträffande avel och svensk kullig boskap (SKB)
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo219 yrkandena 2-4,
19. beträffande hotade husdjursraser
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo219 yrkande 5.
Stockholm den 2 september 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson
(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s),
Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),
Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden (mom. 2)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Gles-
bygdsverket har? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Jo236 krävs bedömningar utifrån en helhetssyn för
att kunna ta till vara landsbygdens resurser. Det är angeläget att man
underlättar boende på landet och att regler och bestämmelser utformas så att
dessa inte utgör ett hinder för boendet. På det familjepolitiska området
(vårdnadsbidrag, alternativ barnomsorg, skolpeng) bör man återgå till och
utveckla valfrihetens väg. Den nya tekniken, inte minst inom dataområdet, har
öppnat nya vägar för arbete och sysselsättning på landsbygden. För att
underlätta en sådan utveckling krävs en ny syn i relationen mellan
arbetsgivare och arbetstagare där tidigare strikta anställningsregler varit
gällande. På landet är bilen och kommunikationerna helt avgörande för
framtiden. Målsättningen måste vara att göra bilen ännu mer miljöanpassad utan
att försvåra för människor att använda den. Likaså är de enskilda vägarna
nödvändiga i landsbygdens infrastruktur. Den kommersiella servicen på
landsbygden är viktig. Etableringar kan underlättas genom översyn av
regelverken. Enligt utskottets mening bör de regler som påverkar etablerings-
och servicemöjligheterna bli föremål för en skyndsam översyn. De areella
näringarna, jorden och skogen utgör grunden för verksamheten på landsbygden.
Det är därför helt avgörande för landsbygdens framtid hur utvecklingen blir
inom dessa områden. En målsättning för det svenska skogsbruket måste vara att
väsentligt öka förädlingsgraden. De arbetstillfällen som genereras genom
skogsråvaran kan därigenom öka. För att lyckas med detta krävs en prioritering
av forskning och produktutveckling, men också en politik som underlättar
förändring och flexibilitet inom näringslivet. Kombinationen jord- och
skogsbruk har av tradition varit stark i vårt land. Denna struktur är viktig
och förutsätter ett utvecklat familjejordbruk. Målsättningen bör vara att
ytterligare stärka familjejordbruken och det enskilda ägandet av jord och
skog. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att en samlad översyn bör
göras av de regler som påverkar etablerings- och servicemöjligheterna på
landsbygden. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo236 (m) yrkande 13
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo236 yrkande 13 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Förändringar i mjölkkvotssystemet (mom. 8)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Mot bakgrund?
och på s. 9 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Fjällkon, rödkullan, liksom andra allmogeraser (nästan alla nu helt utrotade
i Sverige) utvecklades utifrån de mycket lokala förutsättningar som varje
begränsat geografiskt och klimatologiskt område för utkomst och överlevnad
hade i det förindustriella Sverige. Den fortsatta utvecklingen har dock
inneburit att det blivit billigare att låta extremt sårbara och högförädlade
koraser ta över mjölk- och köttproduktionen så länge höga skördar kan fås
fram med hjälp av billig energi (konstgödsel). Ekologiska brukare med
ekologisk mjölkproduktion, som baserar sin mjölkproduktion på utrotningshotade
renrasiga allmogeraser, måste därför ställas utanför det s.k. mjölkkvots-
systemet och få obegränsad tillgång till den nationella mjölkkvoten. Mängden
mjölk och mängden brukare kan uppgå till någon promille av den totala mängden
producerad mjölk i landet respektive det totala antalet brukare. Detta är den
enda möjlighet som ges för att rädda allmogeraserna för framtiden. Vad
utskottet anfört med anledning av motion Jo219 (mp) yrkande 1 bör ges
regeringen till känna. Motion Jo236 (m) yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande förändringar i mjölkkvotssystemet
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo219 yrkande 1 och med avslag
på motion 1996/97:Jo236 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Användningen av bekämpningsmedel (mom. 11)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Med
anledning? och slutar med ?anses tillgodosedd? bort ha följande lydelse:
Riksdagens mål att minska användningen av bekämpningsmedel med 25 % till år
1995 klarades inte. Utskottet anser därför att det nya delmålet måste vara att
användningen av bekämpningsmedel skall reduceras med 80 % till år 2000
utifrån 1994 års nivå. Reduktionen skall vara dosrelaterad. Vidare bör
uppmärksammas att misstanke finns om att de nya lågdospreparaten har så hög
giftverkan att koncentrationer under vad som är möjligt att detektera kan
påverka det levande. Enligt utskottets mening är det angeläget att detta
utreds. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo241 (mp) yrkandena 3
och 4 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande användningen av bekämpningsmedel
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo241 yrkandena 3 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Miljöavgifter i jordbruket (mom. 12)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Som
utskottet? och slutar med ?i jordbruket? bort ha följande lydelse:
Riksdagen har tidigare beslutat om höjda skatter på handelsgödsel. När
förslaget presenterades angavs miljöhänsyn som skäl för höjningen. Höjd skatt
på handelsgödsel skulle leda till ett minskat läckage av kväve till havet.
Algblomningen skulle därmed motverkas och övergödningen i bl.a. Östersjön
minska. Enligt utskottets mening är detta dock i sak fel. Läckaget av
näringsämnen minskar eller ökar inte automatiskt med ändrad användning av
handelsgödsel. Variationer i kväveläckaget kan lika gärna relateras till
väderlek, andelen höstsådd gröda och vintergrön mark. Den som påstår att man
kan lösa problemen i Östersjön med hjälp av höjd skatt på handelsgödsel i
Sverige medverkar till att på ett felaktigt sätt förenkla synen på
miljöproblemen i Östersjön. Miljömotivet för handelsgödselskatter måste därför
utvärderas. Dessa skatter, som ensidigt drabbar svenska odlare, bidrar till
att ytterligare snedvrida konkurrensförutsättningarna gentemot omvärldens
producenter. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo236 (m) yrkande 1
bör ges regeringen till känna. Motion Jo239 (kd) yrkande 9 avstyrks i den mån
den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande miljöavgifter i jordbruket
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo236 yrkande 1 och med avslag
på motion 1996/97:Jo239 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
5. Fäbodbruket (mom. 14)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet
konstaterar? och på s. 13 slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att antalet fäbodar sjunker för
varje år och snart kan vara för litet för att hålla Sveriges äldsta
jordbrukskultur levande. Mejeriföreningarna som en gång bildades för att värna
de små mjölkleverantörerna anser sig inte kunna gynna fäbodbrukarna på grund
av hårda rationalitetskrav. Att stödja fäboddriften på ett adekvat sätt kan ge
Sverige ytterligare en både lönsam och praktisk nisch i utvecklingen mot ett
biologiskt jordbruk. Blir det för få fäbodbrukare kvar så försvinner
förutsättningarna för de återstående. Fäbodbruket är en av de sista utposterna
för fjällkor, rödkulla och lantrasgetter i sin ursprungliga miljö. Från
beredskaps- och sårbarhetssynpunkt kan fäbodarna få en ökad betydelse och de
är dessutom viktiga för att behålla gamla kunskaper. Enligt utskottets mening
bör regeringen utarbeta ett förslag om hur fäbodbruket skall kunna bevaras och
utvecklas. Frågan måste bli föremål för en snabb handläggning eftersom antalet
fäbodar minskar för varje år. Vidare måste regeringen inom EU driva frågan om
behovet av särregler. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo201 (mp) yrkandena 1, 2, 3 och 4 bör ges regeringen till känna.
Motionerna Jo204 (s) yrkandena 1, 2 och 3, Jo213 (s), Jo232 (m), Jo243 (c) och
Kr283 (c) yrkande 34 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med
vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande fäbodbruket
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo201 yrkandena 1-4 och med
avslag på motionerna 1996/97:Jo204, 1996/97:Jo213, 1996/97:Jo232,
1996/97:Jo243 och 1996/97:Kr283 yrkande 34 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Den svenska jordbrukspolitiken
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Sysselsättningen i jordbruksnäringen spelar en viktig roll och ytterligare
arbetstillfällen skulle kunna skapas fram till sekelskiftet. Med Sveriges EU-
inträde har en viktig förutsättning för expansion uppfyllts. Svenska
livsmedelsprodukter har fått tillträde till EU som exportmarknad. Erfarenheter
från Danmark visar emellertid att EU-medlemskapet kan utnyttjas betydligt
bättre än vad som hittills skett i Sverige. I Danmark har sålunda
slaktsvinsproduktionen fördubblats efter Danmarks inträde i EU. I Sverige har
tyvärr utvecklingen gått åt motsatt håll. Möjligheterna utnyttjas inte fullt
ut, vilket, om ingen ändring sker, framöver leder till minskade
arbetstillfällen inom livsmedelsproduktionen i Sverige.
Lantbrukets konkurrenskraft har drabbats av höjd gödselmedelsskatt, höjd
dieselskatt samt höjda elskatter, vilket lett till snedvriden konkurrens.
Dessutom har onödigt krångliga regler konstruerats i Sverige vad gäller
miljöstödet från EU, vilket lett till ett sämre utnyttjande.
Det är viktigt att konkurrenssnedvridande skatter och avgifter, liksom
onödigt komplicerade regler i Sverige, inte äventyrar expansionsmöjligheter
och sysselsättning framöver inom den svenska livsmedelsproduktionen.
2. Hotade husdjursraser m.m.
Maggi Mikaelsson (v) anför:
Medlemskapet i EU har bl.a. inneburit att Sverige bidrar till finansieringen
av ett stöd för bevarande av utrotningshotade husdjursraser. Detta är bra. Det
är viktigt att för framtiden bevara den genetiska mångfalden och specifika
egenskaper hos de gamla husdjursraserna. Införandet av det nya stödet har dock
lett till en debatt om definitioner och avgränsningar mellan olika raser av
kulliga kor där Jordbruksverkets definition ifrågasätts. Eftersom det inte
finns någon snabb och enkel lösning på detta problem borde Jordbruksverket få
i uppdrag att på ett mer övergripande sätt se över definitionerna för olika
raser och rasvarianter av kulliga kor. Jag avser därför att återkomma i frågan
under allmänna motionstiden.