I betänkandet behandlas proposition 1997/98:92 Ändringar i foderlagen, m.m. I
propositionen föreslås ändringar i lagen (1985:295) om foder för att genomföra
vissa EG-direktiv. Vidare föreslås att vissa processuella bestämmelser införs i
lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. och lagen (1983:738) om bekämpande
av salmonella hos djur.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 1998 med undantag för ändringen
av 3 a § lagen (1985:295) om foder som innebär ändring av en teknisk föreskrift
och därför förutsätter ett visst anmälningsförfarande enligt EG-rätten.
Utskottet föreslår att behandlingen av detta lagförslag samt de tre
motionsyrkanden som väckts med anledning därav uppskjuts till riksmötet
1998/99. Utskottet föreslår dock ett tillkännagivande av innebörd att
regeringen i det fortsatta arbetet försöker åstadkomma en nationell särlösning
som gör det möjligt att fortsätta stödutfodring av vilt. Utskottet tillstyrker
i övrigt regeringens förslag och avstyrker återstående motioner.
Ändringen av 13 § lagen (1985:295) om foder kräver riksdagsbeslut med
kvalificerad majoritet.
Till betänkandet fogas fyra reservationer och två särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:92 att
riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,
2. lag om ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i lagen (1985:295) om foder.
Genom förslaget utvidgas lagen till att avse allt foder avsett för utfodring
av djur, med undantag för hanteringen i enskilda hem av foder avsett för
sällskapsdjur. Förbudet att som foder använda djur som självdött eller som
avlivats men inte slaktats upp, samt delar av sådana djur och sjukligt
förändrade delar av slaktade djur utvidgas, vilket innebär att förbudet skall
gälla också foder till pälsdjur. Även förbudet att använda antibiotika eller
kemoterapeutiska medel utvidgas genom att också andra läkemedel skall omfattas
av förbudet.
Bemyndiganden införs i lagen för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om
förbud mot eller villkor för olika former av hantering av foder. Föreskrifter
eller beslut i enskilda fall skall också kunna meddelas om laboratorier och
metoder för foderanalyser.
EG:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer och experter
föreslås få vissa befogenheter vid tillsyn enligt lagen. Det gäller rätt att få
tillträde till utrymmen där foder hanteras och att få göra undersökningar och
ta prover samt på begäran få upplysningar och handlingar.
Rätten att ta ut avgifter utökas och straffskalan utvidgas till att omfatta
fängelse i högst ett år.
I propositionen föreslås också en ändring i lagen (1985:342) om kontroll av
husdjur m.m. som innebär att den bestämmelse om överklagande som finns i
förordningen till lagen förs över till lagen. Det föreslås dessutom att den
nyssnämnda lagen och lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur
ändras så att Statens jordbruksverk ges befogenhet att företräda det allmänna
när ett beslut, ursprungligen fattat av bl.a. en veterinär, överklagas till
allmän förvaltningsdomstol.
Ändringarna i lagarna föreslås träda i kraft den 1 juni 1998 med undantag för
utvidgningen av det s.k. kadaverförbudet, vilken ändring först måste anmälas
till Europeiska gemenskapernas kommission.
Lagrådet har avgett yttrande över lagförslagen.
Lagförslagen fogas som bilaga till detta betänkande.
Motionerna
1997/98:Jo43 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall ompröva beslutet att undanta fisk från
foderlagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av avgiftsfinansierade verksamheter inom jordbruket.
1997/98:Jo44 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om zink som fodertillsats,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att antibiotika endast får tillsättas foder på av veterinär väl
kontrollerat sätt,
3. att riksdagen beslutar att 4 § lagen (1985:295) om foder får den lydelse
som föreslås i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om maskmedel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheter för dispens från bestämmelserna om kadaverhantering för
utfodring av vilda djur, i första hand örnar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dispensföreskrifter bör tas i samråd med engagerade ideella
organisationer och utformas så att framtida stödutfodring av örn inte
försvåras,
7. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1985:295) om
foder såvitt avser 13 § andra stycket.
Utfrågning
Representanter för Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket och Sveriges
Ornitologiska Förening har lämnat kompletterande information i anslutning till
propositionen.
Utskottet
Foderlagens omfattning
Enligt regeringens förslag skall foderlagen inte som hittills endast avse foder
till husdjur och andra djur som hålls i fångenskap. I stället skall allt foder,
utom foder i enskilda hem avsett för sällskapsdjur, omfattas av lagen.
Bakgrunden härtill är att genom rådets direktiv 92/88/EEG av den 26 oktober
1992 om ändring av rådets direktiv 74/63/EEG om främmande ämnen och produkter i
djurfoder infördes en bestämmelse som innebär att med djur skall avses även
djur som lever i vilt tillstånd, men som stödutfodras.
Som regeringen anför krävs för ett införlivande av EG:s bestämmelser att den
svenska lagen utvidgas. Utskottet delar regeringens bedömning att allt foder,
utom foder i enskilda hem avsett för sällskapsdjur, bör omfattas av lagen.
Genom rådets direktiv 96/51/EG av den 23 juli 1996 om ändring av rådets
direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser har det skett en ändring av begreppet
fodertillsats och ändringar i bestämmelserna om hur vissa tillsatser får ges
till djuren. Regeringen anför att EG:s bestämmelser förändras i riktning mot
att fodertillsatser innefattas i begreppet foder och att ytterligare ändringar
av tillsatsbegreppet kan förutses inom kort. För att undvika krav på
ytterligare lagändringar i en nära framtid på grund av en ändrad
tillsatsdefinition i EG:s bestämmelser, anser regeringen att det är lämpligt
att med det allmänna begreppet foder även avse fodertillsatser. Utskottet delar
denna bedömning.
Användning av självdöda djur m.m. som foder
Som anförs i propositionen måste förslaget såvitt gäller 3 a § foderlagen
anmälas till kommissionen. Kommissionen och de andra medlemsländerna har
därefter tre månader på sig att lämna reaktioner på förslaget i form av
kommentarer och detaljerade utlåtanden. Ett detaljerat yttrande innebär att den
period som måste förflyta innan föreskriften får antas förlängs med som
huvudregel ytterligare tre månader. Utskottet konstaterar att utformningen av 3
a § foderlagen sammanhänger med frågan om undantag för fisk och också med
möjligheten till nationella undantag från EG:s regelverk såvitt avser
stödutfodring av vilt. Den utfrågning som nämns ovan avsåg bl.a. vilka
praktiska och rättsliga förutsättningar som föreligger i fråga om stödutfodring
av utrotningshotade vilda djur. Utskottet återkommer till dessa frågor när
förslaget till ändring av 3 a § kan slutbehandlas. Utskottet hemställer att
behandlingen av förslaget till ändring av 3 a § jämte motionerna Jo43 (v)
yrkande 1 och Jo44 (mp) yrkandena 5 och 6 uppskjuts till riksmötet 1998/99.
Utskottet vill emellertid redan nu tillägga att den föreslagna regleringen
kommer att ytterligare försvåra den stödutfodring av vilt som sedan många år
bedrivs i Sverige. Utskottet anser det angeläget att regeringen i det fortsatta
arbetet försöker åstadkomma en nationell särlösning som gör det möjligt att
fortsätta verksamheten med stödutfodring av vilt med utgångspunkt i ett mindre
restriktivt regelverk än det som följer av tillämpliga EG-bestämmelser.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Användning av antibiotika m.m. i foder
Propositionen
Regeringen föreslår att 4 § foderlagen ändras så att den omfattar även andra
läkemedel än antibiotika och kemoterapeutiska medel. Härigenom genomförs rådets
direktiv 90/167/EEG av den 26 mars 1990 om fastställande av villkor för
framställning, utsläppande på marknaden och användning av foderläkemedel inom
gemenskapen.
Motionen
Enligt motion Jo44 (mp) bör zink som fodertillsats förbjudas helt (yrk. 1).
Antibiotika bör få tillsättas foder endast på ett av veterinär mycket
kontrollerat sätt (yrk. 2). Enligt motionärerna bör 4 § foderlagen ges följande
lydelse: ?Antibiotika eller kemoterapeutiska medel eller andra läkemedel får
tillsättas endast för att lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom eller
i annat likartat syfte? (yrk. 3). Vidare anför motionärerna att stora mängder
maskmedel används i preventivt syfte. Maskmedel som blir kvar i fekalier är
giftigt. Maskmedlens ekologiska konsekvenser för faunan i mark och vatten bör
därför utredas (yrk. 4).
Utskottets överväganden
Frågan om förbud mot zink i djurfoder behandlades av utskottet i betänkande
1997/98:JoU9 s. 50. Utskottet anförde bl.a. att Jordbruksverket beslutat att
foder med mer än 250 milligram zink per kilo helfoder skall klassas som
läkemedel och kräva veterinär förskrivning. Utskottet har inhämtat att detta
alltjämt gäller. Jordbruksverkets beslut innebär att användningen av zink
begränsas. Motion Jo44 (mp) yrkande 1 avstyrks.
Som framgår av regeringens förslag ändras 4 § foderlagen på så sätt att den
skall gälla även andra läkemedel än antibiotika och kemoterapeutiska medel. En
förutsättning för att läkemedel skall få tillsättas foder är enligt förslaget
att syftet är att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller
sjukdomssymtom eller att ett annat likartat syfte finns. Som anförs i
propositionen innebär detta att medlen får tillföras foder endast om det är
motiverat av veterinärmedicinska eller därmed likartade skäl. I förarbetena
till 4 § foderlagen i dess nu gällande lydelse underströks också att
tillförseln av antibiotika och kemoterapeutiska medel skulle begränsas enligt
strikt avvägda veterinärmedicinska indikationer efter utredning av vederbörande
djurbesättnings hälsoproblem (prop. 1984/85:149 s. 17). Utskottet instämmer i
vad som anförs i motion Jo44 om att användningen av antibiotika skall präglas
av restriktivitet. Enligt utskottets uppfattning framgår denna inställning av
det ovan återgivna uttalandet. Motion Jo44 (mp) yrkande 2 avstyrks.
Utskottet är inte berett att föreslå att antibiotika eller andra läkemedel
över huvud taget inte skall få tillsättas foder i förebyggande syfte eller för
att påvisa sjukdom. Utskottet avstyrker motion Jo44 (mp) yrkande 3.
Utskottet konstaterar att läkemedel av det slag som avses i motion Jo44 (mp)
yrkande 4 normalt inte tillförs djuren som fodertillsats och att foderlagen
inte är tillämplig i dessa fall. Utskottet finner inte skäl att i detta
sammanhang gå närmare in på de angivna problemen och avstyrker därför motion
Jo44 (mp) yrkande 4.
Rätt till tillträde m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår att EG:s institutioner och av institutionerna utsedda
inspektörer och experter skall ha rätt till tillträde till utrymmen där foder
hanteras och där få göra undersökningar och ta prover. De ges också rätt att
på begäran få upplysningar och handlingar. Härigenom genomförs rådets direktiv
95/53/EG av den 25 oktober 1995 om fastställande av principerna för
organisationen av officiell kontroll på djurfoderområdet.
Motionen
Enligt motion Jo44 (mp) yrkande 7 bör riksdagen avslå regeringens förslag till
nytt andra stycke i 13 § foderlagen. Motionärerna anför att det från EU måste
finnas tilltro till enskilda länders myndigheter. Det finns annars risk för att
vissa länder inte bygger upp den egna tillsynsmyndigheten efter behov, utan
förlitar sig på EU. Det finns också risk för att kontrollen medför ökad
byråkrati och ökade kostnader.
Utskottets överväganden
Som framhålls i propositionen innebär Sveriges medlemskap i EU att gemenskapens
institutioner har skyldighet att bl.a. kontrollera Sveriges efterlevnad av
gemenskapslagstiftningen. Bestämmelser om sådana inspektioner finns i artikel
15 i rådets direktiv 95/53/EG av den 25 oktober 1995 om fastställande av
principerna för organisationen av officiell kontroll på djurfoderområdet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det för att möjliggöra
inspektionerna krävs att tjänstemän och experter har rätt till tillträde till
lokaler och andra utrymmen där foder hanteras och att de där får göra
undersökningar och ta prover samt på begäran få upplysningar och ta del av
handlingar. För att genomföra direktivet bör enligt utskottets mening en sådan
bestämmelse införas i foderlagen. Motion Jo44 (mp) yrkande 7 avstyrks med det
anförda. Förslaget till ändring av 13 § foderlagen torde innefatta överlåtelse
av myndighetsutövning och bör beslutas med kvalificerad majoritet.
Avgifter
Propositionen
Enligt regeringens förslag skall regeringen, eller efter regeringens
bemyndigande Jordbruksverket få föreskriva att avgifter får tas ut i ärenden
som rör förbud mot eller villkor för införsel, utförsel, tillverkning,
försäljning eller annan överlåtelse, användning eller hantering i övrigt av
foder eller av ett visst parti foder. Vidare får avgifter tas ut vid beslut om
laboratorier för foderanalyser och om analysmetoder samt för tillsyn som utövas
enligt foderlagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter eller beslut.
Motionen
Enligt motion Jo43 (v) yrkande 2 finns det risk att den sammantagna effekten av
olika avgifter blir alltför betungande för framför allt de mindre gårdarna.
Regeringen bör därför få i uppdrag att göra en översyn av samtliga
avgiftsfinansierade verksamheter inom jordbruket och därefter redovisa en
samlad strategi för hur avgiftssystemet skall utformas så att det fyller sin
funktion utan att äventyra näringen.
Utskottets överväganden
Utskottet anser det viktigt att jordbrukets konkurrenssituation i stort beaktas
mot bakgrund bl.a. av de skatter och avgifter som belastar näringen. Dessa
frågor har tagits upp i betänkandet En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU
1997:167) och berörs även av utskottets kommande överväganden i anslutning till
proposition 1997/98:142 om CAP-reformen (bet. JoU23). Mot den bakgrunden anser
utskottet att motion Jo43 (v) yrkande 2 kan lämnas utan riksdagens vidare
åtgärd.
Övriga frågor
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag i de delar förslagen
inte särskilt berörts i det föregående.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förslaget om ändring av 3 a § lagen (1985:295) om
foder
att riksdagen medger att behandlingen av proposition 1997/98:92 i denna del
samt motionerna 1997/98:Jo43 yrkande 1 och 1997/98:Jo44 yrkandena 5 och 6
skjuts upp till riksmötet 1998/99,
2. beträffande stödutfodring av vilt
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande förslaget om ändring av 4 § lagen (1985:295) om
foder
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
1997/98:Jo44 yrkande 3 antar förslaget till lag om ändring av lagen
(1985:295) om foder, såvitt avser 4 §,
res. 1 (v, mp)
4. beträffande förslaget om ändring av 13 § lagen (1985:295) om
foder
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
1997/98:Jo44 yrkande 7 antar förslaget till lag om ändring av lagen
(1985:295) om foder, såvitt avser 13 §,
res. 2 (mp)
5. beträffande foderlagen i övrigt
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1985:295) om foder i
de delar som ej omfattas av utskottets hemställan ovan,
6. beträffande vissa fodertillsatser m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo44 yrkandena 1, 2 och 4,
res. 3 (mp)
7. beträffande avgifter
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo43 yrkande 2,
res. 4 (c, v)
8. beträffande lagen om kontroll av husdjur m.m.
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1985:342)
om kontroll av husdjur m.m.,
9. beträffande lagen om bekämpande av salmonella hos djur
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur.
Stockholm den 16 april 1998
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson
(m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar
Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson
(v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander
(c), Berndt Sköldestig (s), Sverre Palm (s) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Förslaget om ändring av 4 § lagen (1985:295) om foder (mom. 3)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet är?
och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det i lag bör slås fast att antibiotika och andra läkemedel
endast får tillsättas foder för att lindra eller bota, men inte förebygga,
sjukdom. Utskottet lägger nedan fram förslag till ny lydelse av 4 § foderlagen
i enlighet härmed. Därmed tillstyrker utskottet motion Jo44 (mp) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande förslaget om ändring av 4 § lagen (1985:295) om foder
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo44 yrkande 3 beslutar att 4 §
lagen (1985:295) om foder skall ha följande såsom Reservanternas förslag
betecknade lydelse:
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |
-------------------------------------------------------
| | |
| | |
| 4 § | |
| | Antibiotika eller|
| Antibiotika eller |kemoterapeutiska medel|
|kemoterapeutiska medel |eller andra läkemedel får|
|eller andra läkemedel får |tillsättas foder endast|
|tillsättas foder endast |för att lindra eller bota|
|för att förebygga, påvisa, |sjukdom eller|
|lindra eller bota sjukdom |sjukdomssymtom eller i|
|eller sjukdomssymtom eller |annat likartat syfte. |
|i annat likartat syfte. | |
-------------------------------------------------------
2. Förslaget om ändring av 13 § lagen (1985:295) om foder (mom. 4)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Som framhålls?
och slutar med ?kvalificerad majoritet? bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Jo44 (mp) anser utskottet att det från
EU:s sida måste finnas en tilltro till enskilda länders myndigheter. Det finns
annars en risk att vissa länder inte bygger upp den egna tillsynsmyndigheten i
den utsträckning som behövs utan i stället förlitar sig på EU. Dessutom finns
det en uppenbar risk att kontrollen innebär en dyr och krånglig byråkrati som
givetvis inte är önskvärd. Utskottet anser därför att förslaget till ändring av
13 § foderlagen inte bör genomföras. Med det anförda ansluter sig utskottet
till vad som anförts i motion Jo44 (mp) yrkande 7 och avstyrker regeringens
förslag i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande förslaget om ändring av 13 § lagen (1985:295) om foder
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo44 yrkande 7 avslår förslaget om
ändring av lagen (1985:295) om foder, såvitt avser 13 § andra stycket,
3. Vissa fodertillsatser m.m. (mom. 6)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Tungmetallen zink ges till smågrisar för att förhindra avvänjningsdiarréer.
Zink kan emellertid ersättas med kol, som kan ges som pulver och granulat.
Dessutom har kol den fördelen att det även suger upp toxiner som vid en alltför
snabb avvänjning kan bildas i tarmarna. Enligt uppgift kan problemet med
avvänjningsdiarréer också undvikas genom att smågrisarna avvänjs senare och får
möjlighet att under längre tid vänja sig vid foder. Jordbruksverket har
beslutat att foder med mer än 250 milligram zink per kilo helfoder skall
klassas som läkemedel och kräva veterinär förskrivning. Enligt min mening bör
man dock gå ett steg längre och helt förbjuda zink som fodertillsats eftersom
det finns andra metoder som är ofarliga.
En vidlyftig användning av antibiotika innebär en uppenbar risk för att vissa
bakteriestammar blir resistenta mot antibiotika. Detta gäller såväl inom den
humana sjukvården som i veterinära sammanhang. Det är därför viktigt att
Sverige håller fast vid sin restriktiva syn på användning av antibiotika. Ett
problem som enligt min uppfattning inte uppmärksammats i tillräcklig
utsträckning är vad som sker med de naturligt förekommande bakterierna i miljön
när de utsätts för antibiotika. Vid behandling av ett sjukt djur torde man
kunna utgå från att antibiotika används på ett sådant sätt att de bakterier i
djuret som kommer i kontakt med läkemedlet dör. Emellertid bryts inte all
antibiotika ner i djurs eller människors kroppar. Den förs då ut i naturen
genom urin och fekalier. De bakterier som naturligt finns i naturen utsätts
därmed för antibiotika, men inte alls i sådan utsträckning att de dör. Det
finns i stället en uppenbar risk att dessa bakterier blir resistenta mot
antibiotika. Att ge medicin till djur genom fodertillsatser innebär dessutom
stora svårigheter, t.ex. när det gäller att avgöra om doseringen är korrekt.
Antibiotika bör därför få tillsättas foder endast på ett av veterinär mycket
kontrollerat sätt.
I Sverige används stora mängder maskmedel i preventivt syfte. Maskmedel som
blir kvar i fekalier är giftigt och kan därmed vara skadligt för djur. Det är
visserligen inte klarlagt hur faunan påverkas av maskmedlen, men användningen
kan givetvis ha ekologiska konsekvenser. Studier har emellertid visat att det
öppna åkerlandskapet haft en negativ utveckling när det gäller den biologiska
mångfalden. Svenska och engelska undersökningar visar att ett antal häckande
fåglar av arter som tidigare var vanliga i öppna odlingslandskap nu minskar
kraftigt. I Sverige har varannan tofsvipa och stare, var tredje ladusvala och
var fjärde sånglärka försvunnit. Även mindre vanliga fåglar som buskskvätta
minskar i antal. Det förefaller som om insektsätare har större problem än
andra. Om insektsfaunan minskat på samma sätt som fågelfaunan är dock inte
utrett. Det finns skäl att hysa stor oro över vad som sker med den biologiska
mångfalden i det öppna jordbrukslandskapet. Lantbrukare som använder ekologiska
odlingsmetoder vittnar om att insekter och fåglar återkommer några år efter
omläggningen från konventionell drift. Huruvida maskmedlen har betydelse i
detta sammanhang är inte känt, men maskmedlens ekologiska konsekvenser för
faunan i mark och vatten bör utredas.
Vad här anförts med anledning av motion Jo44 (mp) yrkandena 1, 2 och 4 bör
ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 6 bort
ha följande lydelse:
6. beträffande vissa fodertillsatser m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo44 yrkandena 1, 2 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
4. Avgifter (mom. 7)
Lennart Daléus (c), Maggi Mikaelsson (v) och Lennart Brunander (c) anför:
Det saknas i dag en helhetssyn när det gäller vilka uppgifter inom jordbruket
som skall vara skatte- respektive avgiftsfinansierade. Det finns inte heller
någon klar bild av vilken effekt skatterna och avgifterna har för jordbrukarnas
ekonomi. Enligt vår uppfattning finns det en risk för att den sammantagna
effekten av olika avgifter blir alltför betungande för framför allt de mindre
gårdarna. Regeringen bör därför få i uppdrag att göra en översyn av samtliga
avgiftsfinansierade verksamheter inom jordbruket och därefter redovisa en
samlad strategi för hur avgiftssystemet skall utformas så att det fyller sin
funktion utan att äventyra näringen. Vad här anförts med anledning av motion
Jo43 (v) yrkande 2 bör ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 7 bort
ha följande lydelse:
7. beträffande avgifter
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo43 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts.
Särskilda yttranden
1. Förslaget om ändring av 3 a § lagen (1985:295) om foder
Gudrun Lindvall anför:
I betänkandet slår utskottet fast att den föreslagna förändringen av foderlagen
inte bör göra det omöjligt att stödutfodra vilda djur i fortsättningen. Det är
bra och jag hoppas att regeringen ser till att både de svenska regler som måste
till för att klara de krav EU ställer och de regler som redan finns utformas så
att vinterutfodringen blir möjlig.
Problemet med stödutfodringen av örn tas upp i Miljöpartiets motion
1997/98:Jo44. Stödutfodringen under vintern är fortfarande nödvändig för att
den svenska stammen av havsörn skall klara sig. Arten är fortfarande hotad och
finns i hotklass 2 Sårbar. I dag finns endast ca 200 par i landet.
När Projekt Havsörn drog i gång 1971 av Naturskyddsföreningen fanns endast
ett tiotal par i hela landet. Havsörnspopulationen i landet var på väg att gå
under och skälet var miljögifter. Som varande överst i näringskedjan blev
halterna av framför allt DDE så höga i örnarna att reproduktionsförmågan slogs
ut. Inga ungar såg dagens ljus i örnnästena.
Att havsörnsstammen nu återhämtar sig beror inte på att miljögifterna
försvunnit, utan på den enträgna insats som gjorts under åren av entusiaster i
form av stödutfodring under vintern. Örnarna blir avgiftade under vintern och
kan reproducera sig under våren. Utfodringen har dessutom inneburit att
alltfler ungfåglar har överlevt den första kritiska vintern. Detta har
kompenserat det faktum att antalet ungar som kläcks fortfarande är lågt, ca 1,6
per bo på östkusten och 1,2 i Lappland mot 1,8 ungar per bo före 1950.
Stödutfodringen under vintern har alltså varit nödvändig och det är med största
sannolikhet tack vare den som havsörnen finns kvar i landet. Den svenska
stammen är ännu inte så stark att den klarar sig utan vinterutfodringen. Kanske
om tio år, säger forskare.
I EU finns en stor rädsla för att åtlar skall sprida sjukdomar. Det är
förståeligt i länder med sjukdomar som svinpest och BSE, sjukdomar som dock
inte finns i Sverige. Redan då lagen (1992:1683) om provtagning på djur
ändrades under förra riksmötet ledde detta till problem för stödutfodringen. I
den föreskrift som Jordbruksverket antog (SJVFS 1998:34) infördes bestämmelser
som i praktiken gjorde det omöjligt att vinterutfodra örnarna. Man beslöt
nämligen att alla djur som dött eller slaktats på grund av skador på gården
skulle besiktigas på sanitetsanläggning. För södra och mellersta Sverige
innebär det att de döda djuren skall transporteras till Lidköping. Om de där
slaktas upp och klassas som lågriskavfall kan de hämtas för att läggas ut som
foder till örnar. Men av både ekonomiska och praktiska skäl är det naturligtvis
inte möjligt för frivilliga entusiaster att köra långa vägar till Lidköping för
att hämta dessa kroppar. Resultatet har blivit att det lagts ut mycket lite
örnfoder under den gångna vintern.
Det måste vara möjligt att hitta vägar att lösa de uppkomna problemen.
Besiktningen behöver ju inte ske just i Lidköping för att man säkert skall veta
att smitta inte sprids. Det borde dessutom kunna gå att hantera djur som
slaktats på grund av skador, men som kommer från i övrigt friska besättningar,
på ett enklare sätt. Eftersom jag hoppas och tror att alla anser det viktigt
att stödutfodringen av i första hand havsörn kan finnas kvar förutsätter jag
att regeringen på ett framgångsrikt sätt löser de uppkomna problemen.
Frågan återkommer i samband med beslut om 3 a § lagen (1985:295) om foder
under hösten. Jag hoppas att då kunna konstatera att problemen lösts och att
stödutfodringen åter kommer att kunna ske i samma omfattning som före vintern
1996/97.
2. Avgifter
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:
Utvecklingen mot allt högre skatter och avgifter för näringsverksamhet i
Sverige snedvrider konkurrensförutsättningarna i en öppen gemensam marknad. Av
det nyligen presenterade betänkandet En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU
1997:167) framgår klart att den svenska livsmedelsproduktionen redan har stora
konkurrensnackdelar i förhållande till grannländerna. Vi har tidigare påpekat
detta förhållande. Den utredning som redan påtalat problemen borde ha varit
vägledande för utskottet så att inga nya beslut om ytterligare
konkurrenssnedvridande avgifter fattas.