I betänkandet behandlas några motioner om kärnsäkerhet och vissa närliggande
frågor. Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning bl.a. till tidigare
ställningstaganden.
Till betänkandet har fogats en reservation och ett särskilt yttrande.
Motionerna
1997/98:Jo730 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om SKB:s undersökningsrätt för slutförvaring av kärnkraftsavfall,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av medborgarkommittéer.
1997/98:N216 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett tioårigt moratorium innan beslut fattas om slutgiltigt
omhändertagande av kärnavfall.
1997/98:N223 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsmakternas ansvar för frågan om slutförvar av kärnavfall.
1997/98:N273 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slutförvar för MOX-avfall,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda möjligheten att göra en s.k. swap.
Utskottet
Kärnsäkerhet och därmed sammanhängande frågor har behandlats av riksdagen vid
flera tillfällen, se bl.a. 1995/96:NU17, 1996/97:JoU16 och 1997/98: BoU3.
Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet - den s.k. kärntekniklagen -
innehåller grundläggande bestämmelser om säkerheten i samband med sådan
verksamhet. I denna lag definieras kärnavfall som använt kärnbränsle som har
placerats i slutförvar, radioaktivt ämne som har bildats i kärnteknisk
anläggning, material eller annat som har tillhört en kärnteknisk anläggning och
blivit radioaktivt förorenat samt radioaktiva delar av en kärnteknisk
anläggning som avvecklas. Med kärnteknisk anläggning avses i lagen förutom
kärnkraftsreaktor bl.a. anläggning för utvinning, framställning, hantering,
bearbetning, förvaring (lagring) av kärnämne samt anläggning för hantering,
bearbetning, lagring eller slutförvaring av kärnavfall.
Fyra kraftföretag i Sverige producerar el med kärnkraft: Forsmarks Kraftgrupp
AB, OKG Aktiebolag, Vattenfall AB och Barsebäck AB. Dessa fyra företag har
bildat ett gemensamt bolag, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), med uppgift
att svara för hanteringen av kärnbränslet och kärnavfallet.
I motion Jo730 (fp) yrkande 1 anförs att SKB:s rätt att göra förstudier och
grundliga undersökningar i alla kommuner skall tydliggöras. Enligt motion N223
(m) yrkande 34 bör det ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder
för att säkerställa slutförvarsfrågans lösning. I motion N216 (kd) yrkande 11
föreslås ett tioårigt moratorium innan beslut fattas om hur kärn-avfallet
slutligen skall omhändertas.
Såvitt gäller ansvaret för hantering av kärnavfall vill utskottet erinra om
att det i 10 § kärntekniklagen föreskrivs att den som har tillstånd till
kärnteknisk verksamhet bl.a. skall svara för att erforderliga åtgärder skall
vidtas för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten
uppkommet kärnavfall eller däri uppkommet kärnbränsle som inte används på nytt.
Beslutsordningen beträffande omhändertagande av kärnavfall behandlades av
utskottet i betänkande 1996/97:JoU16 s. 14, varvid utskottet pekade på den
noggranna beslutsprocess som omgärdar prövningen av lagringsmetoder för
kärnavfall. Vidare anförde utskottet bl.a. att regeringen i december 1996
prövat SKB:s forskningsprogram angående kärnbränsle och kärnavfall samt att SKB
under år 1999 skulle komplettera sin översiktsstudie genom att mer ingående
redovisa de faktorer som borde styra valet av plats för slutförvar. Utskottet
har inhämtat besked från SKB att den angivna tidpunkten alltjämt gäller.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo730 (fp)
yrkande 1, N223 (m) yrkande 34 och N216 (kd) yrkande 11 lämnas utan vidare
åtgärd.
I motion Jo730 (fp) yrkande 3 framförs att lokala medborgarkommittéer bör
inrättas i de kommuner som kan vara aktuella när det gäller lagring av
kärnavfall. Denna fråga behandlades av utskottet i betänkande 1996/97: JoU16 s.
15. Utskottet anförde att frågan om allmänhetens inflytande m.m. vid uppförande
av kärnteknisk anläggning behandlats i betänkandet Ds 1996:22 Ökat inflytande
för allmänheten vid prövning av tillstånd enligt kärntekniklagen samt att
betänkandet överlämnats till Miljöbalksutredningen för samordning med arbetet
på följdlagstiftning till miljöbalken. Numera kan tilläggas att regeringen i
lagrådsremiss den 22 januari 1998 angående följdlagstiftning till miljöbalken
har föreslagit en ändring i kärntekniklagen innebärande ett obligatoriskt krav
på miljökonsekvensbeskrivning (MKB) i ärenden om tillstånd till uppförande,
innehav eller drift av kärnteknisk anläggning. Enligt lagrådsremissen skall
vidare den föreslagna miljöbalkens regler tillämpas när det gäller
förfarandereglerna, t.ex. kraven på MKB samt planer och planeringsunderlag.
Dessa regler innebär bl.a. att ett tidigt samråd skall hållas bl.a. med
enskilda som särskilt berörs. För verksamheter som kan antas ha betydande
miljöpåverkan skall genomföras ett förfarande med miljökonsekvensbedömning som
är ett utvidgat samråd med fler myndigheter och en bredare allmänhet (se prop.
1997/98:45).
Det ovan angivna förfarandet avser således prövningen enligt kärntekniklagen,
varvid en samlad bedömning skall göras av den kärntekniska verksamhetens
inverkan på människors hälsa och på miljön. Härtill kommer att den föreslagna
miljöbalken innebär att en tillåtlighetsprövning skall göras av regeringen när
det gäller anläggningar för kärnteknisk verksamhet. Denna prövning, som
motsvarar den prövning som i dag sker enligt naturresurslagen (1987:12), skall
avse övergripande frågor såsom anläggningarnas lokalisering, art och omfattning
samt frågor om verksamhetens effekter på markanvändning och miljö, energi,
transporter m.m. Även vid den prövningen ställs krav på MKB, varvid de ovan
beskrivna samrådsreglerna med allmänheten blir tillämpliga.
Vidare kan tilläggas att den avgift som skall betalas enligt lagen
(1992:1537) om finansiering av framtida utgifter m.m. för utbränt kärnbränsle
(finansieringslagen) skall täcka de kostnader som staten, kommunerna eller
reaktorinnehavarna har för information till allmänheten, jfr 4 § andra stycket
nämnda lag. I förarbetena till ett förslag om ändring i lagen (prop. 1995/96:83
s. 29) anfördes att vikten av att allmänheten ges insyn i och information om
den verksamhet som i landet bedrivs på kärnenergiområdet hade fått förnyad
aktualitet i samband med att SKB påbörjat arbetet med att finna lämpliga
platser för slutförvar. Vidare påtalades att det mot den bakgrunden fanns
särskilda skäl att i de kommuner där undersökningsarbeten avseende slutförvaret
pågår lokalt kunna lämna information till allmänheten.
Av det anförda framgår att frågan om allmänhetens inflytande när det gäller
kärntekniska anläggningar är föremål för behandling i Regeringskansliet. Likaså
har vikten av information till allmänheten betonats genom den ovan beskrivna
lagändringen i finansieringslagen. Motion Jo730 (fp) yrkande 3 avstyrks i den
mån den inte kan anses tillgodosedd med det anförda.
Yrkande 4 i motion N273 (mp) angående slutförvar av MOX-avfall tycks syfta på
en kort beskrivning i motionen angående det faktum att utländskt MOX-avfall
förvaras i mellanlagret i Oskarshamn. Såvitt utskottet kan utläsa av
motiveringen framförs inget yrkande om preciserade åtgärder från regeringens
sida, och motionen avstyrks i denna del.
I motion N273 (mp) yrkande 5 påtalas att Sverige år 1980 skickade omkring 140
ton använt kärnbränsle till England. Motionärerna anför att regeringen gett
klartecken till upparbetning av kärnavfallet och menar att detta betyder att
det produceras 900 kg plutonium av det svenska avfallet samt att det finns risk
att plutoniet används till framställning av s.k. MOX-bränsle. Motionärerna
ställer frågor om hur Sverige skall lösa problemet med det upparbetade
kärnavfallet och om Sverige skall göra en s.k. swap och ta hem motsvarande
mängd och samma typ av kärnbränsle som en gång skickades och som uppstår i
svenska kärnkraftverk.
Miljöministern förklarade i frågesvar den 19 augusti 1997 (1996/97:740) och
den 28 januari 1998 (1997/98:341) bl.a. att en utredning visat att det i och
för sig vore tekniskt möjligt att ta tillbaka bränslet utan att det
upparbetades, men att det skulle vara förenat med både säkerhetsproblem för
personalen och stora kostnader. Vidare påtalade ministern att användande av
MOX-bränsle och överlåtelse av plutonium för att låta ett kärnkraftsföretag
tillverka MOX-bränsle kräver regeringens tillstånd.
Av miljöministerns frågesvar framgår att frågan om det aktuella kärnavfallet
utretts. Någon ytterligare åtgärd är enligt utskottets mening inte påkallad.
Motion N273 yrkande 5 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande slutförvaring av kärnavfall
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo730 yrkande 1, 1997/98: N216 yrkande
11 och 1997/98:N223 yrkande 34,
res. 1 (m)
2. beträffande införande av lokala medborgarkommittéer
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo730 yrkande 3,
3. beträffande MOX-avfall
att riksdagen avslår motion 1997/98:N273 yrkandena 4 och 5.
Stockholm den 12 februari 1998
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson
(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s),
Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),
Lennart Brunander (c) och Michael Hagberg (s).
Reservation
Slutförvaring av kärnavfall (mom. 1)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ?Besluts-
ordningen beträffande? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Några politiska beslut om formerna för slutförvar har inte fattats. SKB:s
arbetshypotes är inriktad mot ett koncept som innebär inkapsling och
slutdeponering av allt högaktivt avfall i ett djupförvar 500 meter ner i det
svenska urberget. Innan SKB:s koncept kan utvecklas färdigt behöver företaget
genomföra förstudier och platsundersökningar på ett antal orter i landet. Som
framhålls i motion N223 (m) yrkande 34 har detta förhindrats i bl.a. Storuman
och Malå efter lokala folkomröstningar, varvid omröstningarna i praktiken
gjorts till en fråga om godkännande eller ej av ett slutförvar i kommunen.
Resultatet blir dels att SKB inte kan färdigutveckla sitt koncept för
avfallshanteringen, dels att det finns risk för att förstudierna styrs till
orter med potentiellt positiv opinion snarare än till orter med optimala
geologiska och andra förutsättningar. Enligt utskottets uppfattning är den
lokala opinionen i olika kommuner mycket viktig att beakta. Den bör dock inte
vägas in förrän en godkänd slutförvarsmetod tagits fram och olika alternativ
till lokalisering föreligger. Det bör därför ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att säkerställa slutförvarsfrågans lösning. Detta bör
riksdagen, med anledning av motion N223 (m) yrkande 34, ge regeringen till
känna. Motionerna Jo730 (fp) yrkande 1 och N216 (kd) yrkande 11 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande slutförvaring av kärnavfall
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:N223 yrkande 34 och med avslag på
motionerna 1997/98:Jo730 yrkande 1 och 1997/98: N216 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
MOX-bränsle m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I motion 1997/98:N273 av Eva Goës m.fl. (mp) utvecklas Miljöpartiet de grönas
syn på MOX-bränsle och risker med detta.
För ett år sedan presenterades en utredning om förutsättningarna för att till
Sverige återföra det svenska kärnbränsle som sänts till Sellafield och
slutförvara det här utan upparbetning. Då framgick det att det skulle bli
mycket dyrt att återta de ca 140 ton kärnbränsle som frågan gäller och att en
omkonditionering hade varit nödvändig.
Enligt ursprungligt avtal med BNFL skall kärnavfallet upparbetas och
plutoniet samt uranet därefter skickas tillbaka till Sverige. Halva
upparbetningen har betalats av OKG, Oskarshamns kraftgrupp. I somras gav
regeringen klartecken för en sådan upparbetning. Det betyder att det produceras
900 kg plutonium av det svenska avfallet. 900 kg plutonium motsvarar 180
nagasakibomber.
Risken finns att plutoniet kommer att användas för framställning av MOX-
bränsle, som består av ca 5 % plutonium och 95 % uran. Nästa år tar Sellafield
en ny fabrik i bruk med en kapacitet av 120 ton MOX-bränsle. 1996 producerades
125 ton MOX-bränsle i hela världen!
Regeringen har tagit beslut om direktdeponering i stället för upparbetning
efter 1980 och har bl.a. skrivit: ?Den nuvarande svenska politiken när det
gäller använt kärnbränsle är inriktad på direkt slutförvaring av bränslet utan
upparbetning. Om detta råder enighet i riksdagen. Ett av motiven till denna
hållning rör frågan om ickespridning av kärnvapen mot bakgrund av att plutonium
frigörs vid upparbetning.?
Det är mycket farligt att använda MOX-bränsle, mixed plutonium-uran, men
många länder ser en möjlighet att göra goda affärer. De argumenterar med att
man kan minska plutoniumberget genom att använda MOX-bränsle. Men sanningen är
att man brukar köra 1/3 MOX och 2/3 vanligt kärnbränsle. Då minskar plutoniet i
MOX-bränslet men växer i det andra bränslet. I slutänden blir det mera
plutonium.
MOX-avfallet har många gånger kraftigare neutronstrålning än vanligt
kärnkraftsavfall. Plutoniuminnehållet gör det farligare att hantera än vanligt
uranbränsle. Använt MOX-bränsle innehåller avsevärt högre halter än vanligt
använt uranbränsle av flera andra transuraner, t.ex. det extremt långlivade
neptunium 237 och det ytterst radioaktiva curium 242.
Vi i Miljöpartiet de gröna anser att Oskarshamns kraftgrupp eller något annat
svenskt kärnkraftsföretag aldrig skall få tillstånd att använda MOX-bränsle.
Eftersom miljöministern i en interpellationsdebatt uttryckt liknande farhågor
och åsikter som Miljöpartiet i fråga om MOX-bränsle reserverar vi oss inte i
detta betänkande. Vi avser dock att bevaka frågan och att vid behov återkomma i
frågan på andra sätt.