I betänkandet behandlas 57 motionsyrkanden från allmänna motionstiden år 1997
om skogsbruk. Samtliga motionsyrkanden avstyrks, framför allt med hänvisning
till de överväganden som görs med anledning av att Skogsstyrelsen i januari
1998 har överlämnat skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken
till regeringen.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 3 särskilda yttranden.
Motionerna
1997/98:Jo230 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av regelverket beträffande skogsvårdsfrågor.
1997/98:Jo301 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samlade insatser för
att stimulera svenskt lövträskogsbruk och lövträförädling.
1997/98:Jo302 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slutavverkningsålder.
1997/98:Jo303 av Sven-Erik Österberg och Bengt Kronblad (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skogsvårdslagstiftningen.
1997/98:Jo304 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av en spridd ägarstruktur,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om säkerhet vid ägarbyte,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om säkerhet och avverkningstillstånd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöavgifter på skogsbruket,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stärkt skydd för impediment,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om juridisk status för frivilliga naturvårdsavtal,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogen som framtida förnybar råvaruresurs,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en sammanhållen skogspolitik.
1997/98:Jo305 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommande reservatsbildningar måste ske i regioner där skyddet i
dag är bristfälligt,
3. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på en fond för
finansiering av skyddsvärd mark i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att komma till rätta med de brister som finns i
skogsvårdslagen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet att klargöra omfattning och ansvar för paperpotplanteringen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att contorta inte hör hemma i svenskt skogsbruk och bör förbjudas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur medel till forskning kan slussas från MISTRA och att möjligheten
att få anslag från EU bör undersökas.
1997/98:Jo306 av Ulf Kero m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en stark skogspolitik.
1997/98:Jo307 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, v) vari yrkas att riksdagen begär
att regeringen gör en förutsättningslös utredning om rotskador som benämns
rotsnurr.
1997/98:Jo308 av Ronny Korsberg och Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljömålet skall överordnas produktionsmålet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stora kalhyggen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i skogsvårdslagen
beträffande reglerna för största tillåtna areal för föryngringsavverkning och
lägsta ålder vid föryngringsavverkning i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lägsta ålder vid föryngringsavverkning också bör ta hänsyn till
att skog mognar med avseende på biologisk mångfald,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
skogsvårdslagen att begreppet "brukningsenhet" definieras i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en naturvårdsgräns för skogsbruk i fjällnära skog skall införas,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om avverkningsstopp
för föryngringsavverkningar i ur- och naturskog i enlighet med vad som anförts
i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om naturvårdsgräns för fjällnära skogar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd för skogsområden nedanför de fjällnära skogarna som har
uppmärksammats av den ideella organisationen Steget före,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om naturvårdsavtal,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om naturvårdsavgift,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inventering av ytterligare möjligheter att finansiera ett stärkt
skydd av produktiv skogsmark i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar om ändring i 41 § naturvårdslagen enligt förslaget
i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att naturvårdslagstiftningen skall tillämpas så att inga skyddsvärda
områden faller utanför på grund av sin storlek,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheter att skydda särskilt värdefulla delar av en större
nyckelbiotop bör utredas,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av skyddsföreskrifterna för samtliga naturreservat,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skyldighet för skogsbolagen att regelbundet lämna uppgifter till
länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser om förekomsten av värdefulla skogsområden
och om bolagens åtgärder för att skydda sådana områden,
18. att riksdagen beslutar att orden "berörd del av" stryks ur 26 §
naturvårdslagen.
1997/98:Jo309 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slutavverkningsåldern för skog höjs från 65 till 80 år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att pengar som deponerats för återplantering följer fastigheten och
inte ägaren,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återinföra ransoneringsbestämmelser.
1997/98:Jo310 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av skogsvårdslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogsvårdsavgifter.
1997/98:Jo708 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en rimlig klassificering av skyddsvärd natur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att impediment skall sparas inom den kategori, biotop, de utgör och
ej som produktiv skog,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att påskynda arbetet med att skydda de områden som upptas i
Myrskyddsplanen för Sverige,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att på sikt skydda 10 % av den produktiva skogsmarken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 5 % av den produktiva skogsmarken måste skyndsamt ges skydd och
att kvarvarande ur- och naturskogar skall prioriteras.
1997/98:Jo710 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till vedbrand.
1997/98:Jo725 av Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om Böda kronopark - skogsmark med
kultur- och naturvärden.
1997/98:Jo731 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vägledande principer för skogsvården,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfördelning av statens ägande av skog.
1997/98:Jo737 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om långsiktig planering
för skydd av värdefull skogsmark.
1997/98:Jo766 av Agneta Brendt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om långsiktiga åtgärder
för skyddsvärda skogar.
1997/98:Jo784 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringsinitiativ angående inrättande av fond för skydd av
skogsmark,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om naturvårdsavtal.
1997/98:Bo406 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slutavverkningsålder.
Utskottet
Inledning
Ett stort antal av de motioner som berörs i detta betänkande tar upp frågor som
behandlades ingående i samband med att riksdagen beslutade om en ny
skogspolitik år 1993 (bet. 1992/93:JoU15). Politiken tar sin utgångspunkt i de
skogsprinciper som antogs vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro 1992
(UNCED). I dessa principer betonas både utnyttjande och vård av skogarna. I den
svenska skogspolitiken finns det numera både ett produktionsmål och ett
miljömål. Dessa mål skall vara jämställda och väga lika tungt. Produktionsmålet
innebär att skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt
så att den ger en uthålligt god avkastning. Miljömålet för skogsmarken är att
skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald
och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt-
och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva
under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och
naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och
sociala värden skall värnas. Den svenska strategin för att bevara en biologisk
mångfald innebär att produktionsmålet och miljömålet integreras. På större
delen av den svenska skogsmarken skall skogen brukas och då på ett sådant sätt
som innebär att hänsyn tas till naturvårdens intressen. Bevarandet av en
biologisk mångfald kräver dessutom att vissa arealer helt undantas från
skogsbruk. I takt med ett ökat sektorsansvar har skogsägarnas ekonomiska ansvar
också ökat. Detta har kommit till uttryck inte bara i skogsvårdslagen
(1979:429) utan också genom naturvårdslagstiftningens nya bestämmelser om
biotopskydd och skärpta bestämmelser om markavvattning och samråd.
Allmän skogspolitik och skogsforskning
Motionerna
I motion Jo301 (m) yrkas tillkännagivande om behovet av samlade insatser för
att stimulera svenskt lövträskogsbruk och lövträförädling. Det är viktigt att
utifrån ett marknadsperspektiv försöka bedöma utvecklingsmöjligheter och
framtida produktkrav för att bidra till ökad användning av svenskt lövvirke.
För detta krävs ökade forskningsinsatser på högskolenivå, men också mer
branschnära insatser.
Enligt motion Jo303 (s) erfordras en översyn av skogslagstiftningen. Det
egenansvar som överläts till skogsägarna år 1993 har inte förvaltats på ett
tillfredsställande sätt, framför allt av det privata skogsbruket.
I motion Jo304 (m) yrkas tillkännagivande om betydelsen av en spridd
ägarstruktur (yrkande 1). Av den totala skogsmarken är 48 % ägd av enskilda och
ca 40 % ägs av aktiebolag. Spridningen av ägandet i skogen är enligt
motionärernas uppfattning positiv och ligger i linje med uppfattningen om
ägandespridning. Vidare anförs beträffande miljöavgifter på skogsbruket att de
båda målen i skogsvårdslagen bör uppfyllas utan nya pålagor (yrkande 6). Nya
pålagor skulle försämra lönsamheten och konkurrenskraften och nya avgifter,
t.ex. i form av miljöavgifter, bör inte föreläggas riksdagen. Motionärerna
yrkar i fråga naturvårdsavtal att de bör kunna göras bindande i samband med
ägarskiften (yrkande 8). Denna form av avtal kan bli av stor betydelse i
framtidens bevarandearbete. Skogen som en framtida förnybar råvarukälla måste
enligt motionärerna starkt betonas och belysas utifrån framtidsperspektivet om
en framtida hållbar utveckling när det gäller råvaruresurser (yrkande 10).
Fördelningen mellan forskning bör ses över vad gäller forskningsresurser till
det rent skogliga området respektive det skogsindustriella området. Det har
satsats för litet på utveckling av nya industriprodukter av skogsråvaran.
Vidare anförs att Sverige saknar en sammanhållen och framåtsyftande
skogspolitik (yrkande 12). Från regerings- och myndighetshåll har de skogliga
frågorna inte behandlats på ett samlat sätt och utifrån en helhetssyn.
I motion Jo305 (v) anförs att det krävs åtgärder för att komma till rätta med
de brister som finns i skogsvårdslagen (yrkande 4). Under år 1998 skall den nya
lagen utvärderas och åtgärder för förändringar föreslås. Vidare yrkas
tillkännagivande om hur medel till forskning kan slussas från MISTRA och att
möjligheten att få anslag från EU bör undersökas (yrkande 9).
I motion Jo306 (s) yrkas tillkännagivande om en stark skogspolitik. Enligt
motionärernas uppfattning är det motiverat med statligt stöd till skogsbruket i
vissa situationer, t.ex. vid skogsvägsbyggnad och skogsmarkskalkning.
I motion Jo308 (mp) yrkas tillkännagivande att miljömålet skall överordnas
produktionsmålet (yrkande 1). Naturen bör sätta ramarna för skogsbruket, också
på kort sikt. Vidare anförs om stora kalhyggen att naturen bör sätta ramarna
för skogsbruket, också på kort sikt (yrkande 2). Vidare yrkas tillkännagivande
i fråga om naturvårdsavtal (yrkande 10) och i fråga om naturvårdsavgift
(yrkande 11). Motionärerna yrkar att 41 § naturvårdslagen ändras så att ett
beslut om skydd av biotop enligt naturvårdslagen gäller till dess att det
eventuellt ändras av annan instans (yrkande 13). Ett sådant beslut bör gälla
under besvärstiden och omfattas av 41 § naturvårdslagen. Vidare yrkas att
riksdagen beslutar att orden "berörd del av" stryks ur 26 § naturvårdslagen
(yrkande 18).
I motion Jo310 (s) anförs att en skärpning av skogsvårdslagen är befogad när
det gäller skogsvården (yrkande 1). Ofta ges utbor tillstånd att förvärva jord-
och skogsbruksfastigheter och inte sällan avverkas all avverkningsbar skog och
fastigheterna lämnas vind för våg utan efterföljande skogsvårdsinsatser. För
att finansiera ekonomiska stimulansåtgärder för miljö, tillväxt och fler
arbetstillfällen i skogsbruket bör vidare återförandet av någon form av
skogsvårdsavgift övervägas (yrkande 3).
I motion Jo731 (m) anförs att de principer som präglar den nya skogs-
vårdslagen bör vara vägledande för skogsvården och naturvården (yrkande 10).
Detta innebär att beslutanderätt och ansvar skall läggas på de enskilda ägarna
och brukarna. Vidare anförs att staten bör omfördela sitt ägande av skog
(yrkande 11). Staten bör inte äga stora arealer produktiv skogsmark genom
hälftenägandet i skogsföretaget Assi Domän, samtidigt som resurserna för
skyddande av skog med stora naturvärden är mycket knappa.
I motion Jo784 (c) yrkas tillkännagivande att naturvårdsavtal bör vara
giltiga även mot en ny ägare av en fastighet (yrkande 28).
Utskottets överväganden
Allmän skogspolitik
Som framgår av inledningen till detta betänkande beslutade riksdagen år 1993 om
en ny skogspolitik som trädde i kraft den 1 januari 1994. Beslutet innebär
bl.a. att produktionsmålet och miljömålet inom skogsbruket skall vara
likställda och väga lika tungt. Redan år 1993 anmäldes för riksdagen att det
skogspolitiska beslutet skulle komma att följas upp av Skogsstyrelsen.
Uppföljningen, skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken (SUS,
meddelande nr 1/98), lämnades till regeringen i januari 1998. I utvärderingen
anförs (SUS s. 12) att mycket ännu återstår för att uppfylla målet att bevara
den biologiska mångfalden, vilket inte är oväntat med hänsyn till den korta tid
som gått sedan den nya skogspolitiken beslutades. Den generella naturhänsynen
vid skogsbruksåtgärder har förbättrats, men måste förbättras ytterligare.
Säkerställandet av skogsmark för naturvårdsändamål måste ske i snabbare takt än
i dag. Detsamma gäller restaurering av naturvärden. När det gäller att
bibehålla markens uthålliga produktionsförmåga inger nedfall av
luftföroreningar stor oro för framtiden. För produktionsmålet är det
otillfredsställande att föryngringarna inte uppnår de krav som formulerats i
skogsvårdslagen och att ambitionerna i återbeskogningen försämrats efter år
1990. Dessutom har röjningarna inte den omfattning som krävs. Det finns
ytterligare förbättringspotential för kvalitetsproduktion, främst genom tätare
föryngringar och ökad röjning. Det finns enligt utvärderingen inte skäl att
ändra på huvudinriktningen av skogspolitiken. De skogspolitiska målen bör ligga
fast. Däremot krävs enligt utvärderingen vissa förändringar av medlen.
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har i uppdrag av regeringen att gemensamt
fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter på den biologiska
mångfalden. Myndigheterna har beslutat att genomföra utvärderingsuppdraget inom
det gemensamma projektet Skogsbrukets miljöeffekter. Den första samlade
rapporten Den nya skogspolitikens effekter på biologisk mångfald (Rapport 4844)
överlämnades i januari 1998 till regeringen.
Både skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken och
Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens gemensamma rapport är för närvarande
föremål för beredning i Regeringskansliet, och proposition till riksdagen är
planerad till maj 1998. I avvaktan på den fortsatta beredningen av ärendet
finner utskottet inte anledning att nu föreslå några vidare åtgärder med
anledning av motionerna Jo303 (s), Jo304 (m) yrkande 12, Jo305 (v) yrkande 4,
Jo308 (mp) yrkandena 1 och 2, Jo310 (s) yrkande 1 och Jo731 (m) yrkande 10.
Motionerna avstyrks.
I förslaget till miljöbalk föreslås bl.a. att bestämmelserna i
naturvårdslagen (1964:822) om ersättning vid beslut om nationalpark,
naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde, vattenskyddsområde samt
föreläggande och förbud enligt den s.k. samrådsparagrafen förs över till den
nya balken (prop. 1997/98:45 s. 546 f.). När det gäller rätten till ersättning
för vissa inskränkningar av markanvändningen på berörd del av fastigheten
gäller, som hittills, de grundläggande bestämmelserna i 2 kap. 18 §
regeringsformen. Motion Jo308 (mp) yrkande 18 avstyrks med det anförda. I 7
kap. 11 § fjärde stycket i förslaget till miljöbalk föreslås att ett beslut om
biotopskyddsområde skall gälla omedelbart även om det överklagas (jfr prop.
1997/98:45 del 2 s. 82). Det anförda tillgodoser i huvudsak motion Jo308 (mp)
yrkande 13. Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.
Regeringen har i lagrådsremiss den 22 januari 1998 Följdlagstiftning till
miljöbalken (s. 250 f.) anfört att den rätt som följer av markägarens negativa
förpliktelse i ett naturvårdsavtal bör jämställas med nyttjanderätt. I 7 kap. 3
§ i förslaget till ändringar i jordabalken föreslås i lagrådsremissen att
bestämmelser om nyttjanderätt skall tillämpas även när ett avtal har slutits
mellan en fastighetsägare och staten eller en kommun och avtalet innebär att
fastighetsägarens rätt att nyttja ett visst område inskränks i avsikt att
bevara eller utveckla naturvärden (naturvårdsavtal). Det innebär att det skydd
som avtalet syftar till skall kunna bestå när fastigheten övergår till ny ägare
och att den rätt som avtalet ger även i övrigt får sakrättsligt skydd.
Utskottet har inhämtat att en proposition om följdlagstiftning till miljöbalken
kan väntas under våren 1998. Motionerna Jo304 (m) yrkande 8, Jo308 (mp) yrkande
10 och Jo784 (c) yrkande 28 avstyrks i avvaktan på den vidare beredningen av
ärendet.
Utskottet anförde i april 1997 att enligt Skogsstatistisk årsbok 1996 bär två
tredjedelar av Sveriges landyta skog i någon form (1996/97:JoU17 s. 7). De s.k.
produktiva skogsmarkerna omfattar 23,5 miljoner hektar eller 57 % av landytan.
Hälften av skogen ägs av privata, mindre skogsägare, 25 % av privata bolag och
resten av staten, kommunerna och kyrkan. Huvuddelen av statens
skogsmarksinnehav, de s.k. kronoskogarna, ingår fr.o.m. april 1994 i Assi Domän
AB, som till hälften ägs av staten. Utskottet finner inte anledning till något
uttalande om ägarstrukturen i svenskt skogsbruk med anledning av motionerna
Jo304 (m) yrkande 1 och Jo731 (m) yrkande 11. Motionerna avstyrks.
Forskning
Regeringen beslutade den 16 oktober 1997 att uppdra åt Närings- och teknik-
utvecklingsverket att genomföra ett program för utveckling av den svenska
skogsnäringen. Programmet är flerårigt och beräknas omfatta totalt 300 miljoner
kronor. Motsvarande belopp, 300 miljoner kronor, beräknas tillföras från
näringslivet. Programmet innehåller flera delprogram, bl.a. ett utvecklings-
och teknikspridningsprogram som syftar till att ge industriella effekter på
produktion och sysselsättning på ett sätt som bidrar till en ekologiskt hållbar
utveckling. I programmet ingår satsningar på bl.a. träbaserade byggsystem,
kretsloppsanpassning av skogsindustriprodukter samt möbelutveckling. Vidare
ingår ett forskningsprogram för det skogsindustriella området med mål att
långsiktigt stödja skogsindustrins utveckling och skapa och stärka
forskningsmiljöer vid regionala högskolor och universitet.
Utskottet har inhämtat att Sverige i förhandlingarna om EU:s femte
ramprogram för forskning har betonat vikten av ökade satsningar för forskning
om bl.a. skog.
Utskottet har också inhämtat att MISTRA finansierar flera program i
skogsfrågor. Inom det MISTRA-finansierade programmet Uthålligt skogsbruk vill
man visa hur ett ekonomiskt skogsbruk kan vidmakthållas samtidigt som
önskemålen kring biologisk mångfald och bibehållen produktionsförmåga uppfylls.
Programmet är uppbyggt kring fem integrerade delprogram och en viktig del är
att resultaten avses omsättas i praktiskt skogsbruk. MISTRA finansierar även
forskningsprogrammet Kretsloppsanpassad massafabrik. Visionen i detta program
är ett helt kretsloppsbaserat system för högkvalitativa pappersprodukter som
effektivt kan utnyttja biomassans energipotential. Programmet Doftämnen mot
skadeinsekter avser forskning kring användningen av naturliga attraherande
eller frånstötande doftämnen för att bekämpa skadeinsekter utan risker för
skadliga effekter i miljön eller på människors hälsa. Tyngdpunkten ligger på
att försöka utveckla metoder för att minska skadorna av snytbagge i svenska
skogar. I ett annat program, Mikrobiell antagonism mot svampar inriktas
forskningen bl.a. på att hitta naturliga fiender mot rotröta på gran, som är
den allvarligaste svampsjukdomen på skogsträd i Sverige.
Stöd till skogliga åtgärder inom jordbruket kan utgå enligt förordningen
(1997:22) om stöd till skogliga åtgärder inom jordbruket. Enligt förordningen
(1993:555) om statligt stöd till skogsbruket kan statligt stöd lämnas till
anläggning av ädellövskog.
Med det anförda är motionerna Jo301 (m) och Jo304 (m) yrkande 10 i allt
väsentligt tillgodosedda. Detsamma gäller motion Jo305 (v) yrkande 9.
Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.
Avgifter i skogsbruket
Utskottet tillstyrkte vid behandlingen av 1998 års budget (se 1997/98:JoU1 s.
45) regeringens förslag att ge Skogsstyrelsen bemyndigande att i sina
föreskrifter ange regler för uttag av särskilda avgifter, bl.a. för sådan
kontroll och tillsyn som rör yrkesmässig handel med och produktion av
skogsmaterial och som är obligatorisk enligt EU (jfr SFS 1997:1242).
Skogspolitiken behandlades i en interpellationsdebatt i riksdagen den 25
februari 1997. Näringsministern framhöll vid detta tillfälle bl.a.
skogsnäringens stora betydelse för Sveriges ekonomi, för sysselsättningen och
för en levande landsbygd. Beträffande beskattningen anfördes att man inte kan
övervältra stora skattebördor på skogen och skogsindustrin.
Utskottet erinrade i april 1997 om att riksdagen nyligen avslagit motioner om
en naturvårdsavgift i skogsbruket (1996/97:JoU17 s. 7, jfr 1996/97: SkU17).
Såvitt jordbruksutskottet kunde bedöma hade regeringen inga planer på att
föreslå nya pålagor på skogsbruket. Utskottet har sedan dess inte ändrat
uppfattning i fråga om avgifter i skogsbruket och avstyrker med det anförda
motionerna Jo304 (m) yrkande 6, Jo306 (s), Jo308 (mp) yrkande 11 och Jo310 (s)
yrkande 3.
Skötselfrågor
Motionerna
I motion Jo230 (kd) yrkas tillkännagivande om behovet av en översyn av
regelverket beträffande skogsvårdsfrågor (yrkande 14). Regering och riksdag har
tidigare markerat att enskilt ägande bör stimuleras till skillnad från ökat
storbolagsägande. Förändringen av ransoneringsregeln kan inte sägas ligga i
linje med denna inriktning. När storbolag köper till skogsmark berörs de
fortfarande inte av ransoneringsregeln eftersom de tilläggsköpta hektaren
räknas in i det totala skogsinnehavet.
I motionerna Jo302 (c) yrkande 2 och Bo406 (c) anförs att
slutavverkningsåldern på skog som avverkas sjunker alltmer (yrkande 4). Det är
en olycklig utveckling. Regelverket bör utformas så att inte alltför ung skog
avverkas.
I motion Jo304 (m) yrkas tillkännagivande om säkerhet vid ägarbyte (yrkande
4). Det finns enstaka exempel på att man genom snabba ägarbyten av
skogsfastigheter kunnat dra sig undan återväxtåtgärder. Vid ägarbyte av
fastigheten blir säkerheten verkningslös eftersom återväxtskyldigheten gäller
för skogsmarkens ägare. Även tidigare ägare bör vara ansvarig för de
återväxtåtgärder som är föranledda av hans avverkning. Vidare yrkas
tillkännagivande om säkerhet och avverkningstillstånd (yrkande 5). När en
skogsägare är ovillig att efterkomma skogsvårdsstyrelsens beslut att ställa
säkerhet kan avverkningsförbud meddelas. Avverkningen är emellertid ofta redan
utförd och bestämmelsen om säkerhet blir verkningslös.
I motion Jo308 (mp) anförs att reglerna för största tillåtna areal för
föryngringsavverkning och lägsta ålder vid föryngringsavverkning bör ändras
(yrkande 3). Vidare yrkas tillkännagivande att lägsta ålder vid
föryngringsavverkning också bör ta hänsyn till att skog mognar med avseende på
biologisk mångfald (yrkande 4). En nödvändig utgångspunkt är att en skog inte
bara mognar ur produktionssynpunkt, utan också med avseende på biologisk
mångfald. I motionen anförs vidare att skogsvårdslagen bör ändras så att
begreppet "brukningsenhet" omdefinieras till att gälla en skogsägares samlade
innehav i en församling (yrkande 5). Det innebär att framför allt
ransoneringsreglerna skulle tillämpas på det man upplever som en naturlig enhet
i skogs- och natursammanhang.
I motion Jo309 (mp) anförs att slutavverkningsåldern för skog bör höjas från
65 till 80 år (yrkande 2). Medel som deponerats för återplantering bör följa
fastigheten och inte ägaren (yrkande 3). Pengar som deponerats hos myndigheten
för återplantering får en säljare av fastigheten tillbaka, han äger ju inte
fastigheten längre. Dessa planteringspengar bör följa fastigheten och inte
ägaren. Vidare yrkas att ransoneringsbestämmelser bör återinföras även för små
fastigheter under 100 ha (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Slutavverkningsålder m.m.
På brukningsenheter större än 50 ha får enligt 12 § skogsvårdsförordningen
(1993:1096) föryngringsavverkning inte ske i sådan utsträckning att mer än
hälften av brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal kommer att bestå av
kalmark och skog yngre än 20 år. Ändringen trädde i kraft den 15 november 1997
(SFS 1997:712). Dessförinnan gällde den begränsning som beslutades genom det
skogspolitiska beslutet år 1993, dvs. brukningsenheter större än 100 ha (bet.
1992/93:JoU15 s. 31).
I skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken anförs (SUS s. 70)
att de ändrade bestämmelserna i kombination med andra faktorer, bl.a.
sänkningen av lägsta tillåtna ålder för föryngringsavverkning, sammantaget har
bidragit till kraftigt ökade avverkningar vid fastighetsöverlåtelser. De
negativa effekterna är uteblivna återväxtåtgärder vid exploaterande
avverkningar på skogsfastigheter och en negativ inverkan på förtroendet för
skogspolitiken. De ändringar i förordningen som nyligen genomförts berör de
exploateringar som skett av fastigheter mellan 50 och 100 ha. Utvärderingen
visar emellertid att företeelsen är lika vanlig i arealklassen 100-1 000 ha.
Bestämmelserna medger enligt utvärderingen fortfarande omfattande avverkningar
eftersom övriga regelverk inte ändrats.
Med stöd av 10 § skogsvårdslagen och 11 § skogsvårdsförordningen har
Skogsstyrelsen meddelat föreskrifter om att trädbestånd under viss ålder inte
får avverkas. I utvärderingen av skogspolitiken (SUS s. 13, 68) anförs i fråga
om slutavverkningsålder att lagen har till syfte att ge ett skydd mot
exploaterande avverkning. Det nya systemet med skyddsåldrar som infördes efter
1993 års skogspolitiska beslut innebär en förenkling vid tillämpningen genom
att tidigare dispenser har minskat och indelningen av reglerna sker i större
geografiska områden. Sänkningen av åldrarna varierar enligt utvärderingen med
15-30 % beroende på ståndortsindex. I utvärderingen konstateras vidare (s. 68)
att den sänkning av åldrarna som i genomsnitt har skett till övervägande del
kan hänföras till förändringar i skogspolitiken. Åldern på den skog som
föryngringsavverkas bör enligt utvärderingen bli föremål för fortsatta studier.
Det hänvisas till att regeringen i budgetpropositionen för år 1998 (prop.
1997/98:1 utg.omr. 23 s. 66) gett Skogsstyrelsen i uppdrag att överväga en
översyn av skyddsgränserna för den yngre skogen. Utvärderingen anges utgöra ett
första steg i en sådan översyn.
Skogsstyrelsen anför i Underlag för fördjupad prövning 1999-2001 (bilaga 3 s.
2) att den avser att följa utvecklingen för ställningstagande till en eventuell
ändring av åldersgränserna för föryngringsavverkning.
Utskottet anförde i november 1997 (bet. 1997/98:JoU1 s. 45) att de argument
som i vissa motioner anförts för en sänkning av gränsen till 20 ha inte är
sådana att utskottet fann anledning till erinran mot regeringens
ställningstagande. Utskottet utgick från att regeringen även framgent följer
frågan och vid behov vidtar ytterligare åtgärder.
Utskottet har inte ändrat uppfattning sedan november 1997 och utgår från att
frågan om slutavverkningsålder noga följs av regeringen och ansvariga
myndigheter. Utskottet finner i avvaktan på ytterligare överväganden i frågan
inte anledning att göra något uttalande med anledning av motionerna Jo230 (kd)
yrkande 14, Jo302 (c) yrkande 2, Jo308 (mp) yrkandena 3-5, Jo309 (mp) yrkande 2
samt Bo406 (c) yrkande 4. Motion Jo309 (mp) yrkande 4 är i huvudsak
tillgodosedd med det anförda. Motionerna bör lämnas utan ytterligare åtgärd.
Säkerhet för återplantering
I 5 och 6 §§ skogsvårdslagen anges att den som har avverkat måste anlägga ny
skog och att de föryngringsåtgärder skall vidtas som behövs för att trygga
återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.
Åtgärderna skall ha vidtagits senast under tredje året efter det att
skyldigheten att anlägga ny skog inträdde (3 § skogsvårdsförordningen).
I 36 § skogsvårdslagen stadgas vidare att om en avverkning föranleder
förhållandevis dyra återväxtåtgärder i större omfattning får
skogsvårdsstyrelsen i samband med avverkningen besluta att säkerhet skall
ställas för fullgörandet av åtgärderna. Ställs inte säkerhet får
skogssvårdsstyrelsen meddela förbud att avverka skog på brukningsenheten utan
skogsvårdsstyrelsens tillstånd.
I skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken anges (SUS s. 13,
71) att den nya skogspolitiken formellt inte innebar några förändringar när det
gäller säkerhet för återväxter. I praktiken har emellertid andra ändringar i
regelverket resulterat i större avverkningar på fastighetsnivå vilket har
medfört ett ökat behov av säkerhet och därmed har instrumentets svagheter
accentuerats. Antalet säkerheter som skogsvårdsstyrelserna kräver har
fördubblats efter den nya skogspolitiken. Ett problemen är att säkerheten är
knuten till det aktuella innehavet och upphör att gälla den dagen fastigheten
säljs. Ett annat problem som påpekas i utvärderingen är att besluten kan
fördröjas och avverkningar hinna utföras innan beslutet vinner laga kraft.
Enligt utvärderingen är detta angeläget att lösa för att instrumentet skall få
den verkan som varit avsedd. Sammanfattningsvis anges att former för att säkra
säkerheterna för återväxter vid fastighetsöverlåtelse bör studeras.
I Underlag för fördjupad prövning 1999-2001 har Skogsstyrelsen föreslagit att
36 § kompletteras med en bestämmelse av innebörd att när skogsvårdsstyrelsen
beslutat att säkerhet skall ställas får en anmäld föryngringsavverkning inte
göras förrän säkerhet ställts och godkänts av tillsynsmyndigheten. Förslaget
bereds för närvarande i Regeringskansliet. Utskottet föreslår i avvaktan på
ytterligare överväganden i fråga om säkerhet för återväxtåtgärder att
motionerna Jo304 (m) yrkandena 4 och 5 samt Jo309 (mp) yrkande 3 lämnas utan
vidare åtgärd.
Skyddsvärd skog m.m.
Motionerna
I motion Jo304 (m) yrkas tillkännagivande om stärkt skydd för impediment
(yrkande 7). Utöver den formellt skyddade arealen finns omfattande arealer som
i praktiken under kortare eller längre tider är skyddade, t.ex. tekniska och
ekonomiska ?impediment?. En stor skogsmarksareal, ca 3,5 miljoner hektar, med
ofta höga naturvärden, utgörs av biologiska impediment som ger starkt skydd mot
avverkningar.
Motionärerna i motion Jo305 (v) anför att reservat bör bildas i regioner där
skyddet i dag är bristfälligt (yrkande 1). I stort sett är det endast den
fjällalpina miljön som är tillräckligt skyddad. I södra Sverige ( där
artrikedomen är störst ( är mindre än 1 % skyddad. Vidare anförs att en fond
bör inrättas för finansiering av skyddsvärd mark (yrkande 3). Staten skulle
tillsammans med skogsbolag, företag och enskilda kunna bidra. Motionärerna
anför vidare att omfattning och ansvar för paperpotplanteringen bör klargöras
(yrkande 6). Misstag har skett i skogsskötseln genom det undermåliga
planteringsmaterial, de s.k. paperpotplantorna, som under 1970-talet började
användas vid skogsplantering. Enligt motionärerna hör contorta inte hemma i
svenskt skogsbruk och bör förbjudas (yrkande 7).
I motion Jo307 (mp, v) anförs att en förutsättningslös utredning bör göras om
rotskador som benämns rotsnurr.
I motion Jo308 (mp) anförs att en naturvårdsgräns för skogsbruk i fjällnära
skog bör införas (yrkande 6). Utgångspunkten skall vara Naturskyddsföreningens
förslag till naturvårdsgräns, ovanför vilken slutavverkningar inte är tillåtna.
Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
avverkningsstopp för föryngringsavverkningar i ur- och naturskog i enlighet med
vad som anförts i motionen (yrkande 7). Ett femårigt avverkningsstopp föreslås
för nyckelbiotoper, fjällnära skogar ovanför Naturskyddsföreningens
naturvårdsgräns, övriga kvarvarande gammelskogar, bl.a. de som är upptagna på
Naturvårdsverkets inköpslista för naturreservat. Motionärerna yrkar vidare
tillkännagivande om naturvårdsgräns för fjällnära skogar (yrkande 8). Vidare
yrkas tillkännagivande om skydd för skogsområden nedanför de fjällnära skogarna
som har uppmärksammats av den ideella organisationen Steget före (yrkande 9).
Vissa områden alldeles nedanför det som brukar betecknas som den fjällnära
skogen har visat sig vara minst lika skyddsvärda som den fjällnära skogen.
Ytterligare möjligheter att finansiera ett stärkt skydd av produktiv skogsmark
bör inventeras (yrkande 12). Vidare yrkas att naturvårdslagstiftningen skall
tillämpas så att inga skyddsvärda områden faller utanför på grund av sin
storlek (yrkande 14). Det bör vara ett områdes naturvärde och inte dess storlek
som avgör dess skydd. Skogsstyrelsens tolkning av biotopskyddet innebär att
biotopskyddsinstitutet begränsas till områden om högst 5 ha. I det praktiska
arbetet med inrättande av naturreservat prioriterar Naturvårdsverket stora
områden, dvs. områden som är större än 20 ha. Vidare yrkas tillkännagivande att
möjligheter att skydda särskilt värdefulla delar av en större nyckelbiotop bör
utredas (yrkande 15). I naturvårdslagen betraktas nyckelbiotoper som odelbara
enheter. Det är inte sällan svårt att entydigt avgränsa en nyckelbiotop.
Motionärerna anför vidare att skyddsföreskrifterna för samtliga naturreservat
bör ses över (yrkande 16). Föreskrifterna är ofta av äldre datum och kan vara
otidsenliga. Det bör enligt motionärerna åligga skogsbolagen att regelbundet
lämna uppgifter till länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser om förekomsten av
värdefulla skogsområden och om bolagens åtgärder för att skydda sådana områden
(yrkande 17).
Motionärerna i motion Jo708 (mp) påtalar vikten av en rimlig klassificering
av skyddsvärd natur (yrkande 1). Vidare yrkas tillkännagivande att impediment
skall sparas inom den kategori, biotop, de utgör och ej som produktiv skog
(yrkande 2). Impedimenten har andra biologiska värden än den produktiva
skogsmarken. Arbetet med att skydda de områden som upptas i Myrskyddsplanen för
Sverige bör påskyndas (yrkande 3). Naturvårdsverket har utarbetat en
myrskyddsplan, som dock inte är komplett eftersom Norrbotten saknas. Mossar och
kärr måste sparas för att de är unika biotoper i sig, men kan inte räknas in i
produktiv skogsmark. Vidare yrkas tillkännagivande om behovet av att på sikt
skydda 10 % av den produktiva skogsmarken (yrkande 4). Sverige är medlem i den
internationella naturvårdsunionen IUCN som föreslagit att 10 % av alla
representativa naturtyper skall bevaras för att säkerställa biologisk mångfald.
Vidare anförs att 5 % av den produktiva skogsmarken skyndsamt måste ges skydd
och att kvarvarande ur- och naturskogar skall prioriteras (yrkande 5).
I motion Jo710 (c) anförs att rätt att ta ved till husbehov, s.k. vedbrand,
bör återinföras.
I motion Jo725 (s) anförs att Böda kronopark var det enda större skogsområdet
på Öland efter utmarksdelningen i början av 1800-talet. Bödaskogen har mycket
höga skogliga, botaniska, geologiska, arkeologiska och allemansrättsliga
värden. I dag ägs och förvaltas Böda kronopark av Assi Domän. Det bör utredas
vilka skyldigheter de av staten ägda bolagen har i förhållande till de värden
som går utöver de ekonomiska hänsynstagandena.
I motion Jo737 (s) anförs i fråga om långsiktig planering för skydd av
värdefull skogsmark att regeringen bör utveckla en strategi för hur vi skall
kunna skydda bl.a. naturskogarna innan det är för sent.
I motion Jo766 yrkas (s) tillkännagivande om långsiktiga åtgärder för
skyddsvärda skogar. För att Sverige skall kunna leva upp till sin uttalade
ambition att bevara den biologiska mångfalden krävs att en stor del av
?gammelskogarna? tas undan från skogsbruk.
I motion Jo784 (c) anförs att en fond bör inrättas för skydd av skogsmark
(yrkande 25). Regeringen bör inbjuda till överläggningar om en fond, med staten
som huvudman, för skydd av skogsmark med skogsnäringen, statliga skogsägare,
naturvårdsorganisationerna och större köpare av skogsprodukter.
Utskottets överväganden
Skydd av skogsmark för naturvård
Naturvårdsverket anförde i maj 1997 (Rapport 4707 Skogsreservaten i Sverige, s.
6) att den sammanlagda skyddade produktiva skogsarealen i Sverige i
nationalparker, naturreservat, domänreservat och förvärvade områden uppgår till
ca 832 000 ha, vilket är 3,6 % av Sveriges produktiva skogsmark. Ca 660 000 ha
finns inom den fjällnära skogen och ca 172 000 nedanför den fjällnära skogen.
Den skyddade andelen produktiv skog i dessa regioner uppgår till ca 43 %
respektive 0,8 %.
Regeringen har den 22 januari 1998 beslutat direktiv för ett uppdrag om ett
förstärkt skydd av skogsmark för naturvård. I direktiven anförs följande. Som
ett led i arbetet med att utvärdera den nya skogspolitiken har
Miljövårdsberedningen haft regeringens uppdrag att närmare analysera
omfattningen av det skydd som behövs för att skogspolitikens mål om bevarande
av den biologiska mångfalden skall uppnås. Beredningens betänkande Skydd av
skogsmark (SOU 1997:97) har remissbehandlats. Beredningen drar den slutsatsen
att ytterligare ca 900 000 ha skogsmark med särskilda naturvärden behöver
skyddas i ett kort tidsperspektiv (10-20 år), vilket motsvarar drygt 4 % av den
brukade skogsmarken. Beredningen bedömer att ca 600 000 ha borde kunna skyddas
genom de frivilliga avsättningar som görs inom ramen för skogspolitiken.
Därutöver krävs att ca 250 000 ha skyddas som naturreservat och ytterligare ca
25 000 ha i form av biotopskydd eller naturvårdsavtal. Två alternativ föreslås
för att säkerställa naturreservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal, nämligen
ett på 10 år och ett på 20 år. Statens kostnader beräknas till 1997 års
anslagsnivå med tillägg av 25 miljoner kronor för 20-årsalternativet och mer än
en fördubbling för 10-årsalternativet (från 210 miljoner kronor till 470
miljoner kronor). Miljövårdsberedningen förordar tioårsalternativet, bl.a. med
hänvisning till försiktighetsprincipen. Beredningen diskuterar också
möjligheten att bilda en stiftelse för att främja en finansiell förstärkning.
Beredningen har inte närmare utrett förutsättningarna, men anser att grunden
skulle vara en fristående stiftelse där staten, eventuellt andra offentliga
institutioner samt den privata sektorn, t.ex. skogsnäringen, skulle vara
stiftelsens bildare.
Remissbehandlingen visar enligt direktivet att det finns en bred acceptans
för målet att bevara den biologiska mångfalden i skogen och en samstämmighet om
att det föreligger ett behov av ökat skydd av skogsmark. Sammanfattningsvis
framhålls i direktiven att ett stort antal enskilda markägare kommer att
beröras av såväl reservatsavsättningar som frivilliga åtaganden.
Enligt direktiven skall utredaren med utgångspunkt i nu gällande statliga
budgetnivå för ersättningar till markägare för intrång i särskilt värdefulla
naturområden överlägga med företrädare för skogsnäringen om möjligheten att
träffa en överenskommelse om att skogsägare m.fl. avstår från att avverka inom
särskilt värdefulla skogsområden under en begränsad tid till dess att staten
har möjlighet att ersätta markägare för intrång i pågående markanvändning.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 juni 1998. I avvaktan
på redovisningen av detta uppdrag bör motionerna Jo305 (v) yrkandena 1 och 3,
Jo308 (mp) yrkandena 6-9 och 12, Jo708 (mp) yrkandena 4 och 5, Jo737 (s), Jo766
(s) samt Jo784 (c) yrkande 25 lämnas utan vidare åtgärd.
I skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken (SUS s. 63) anförs
att nyckel- och sumpskogsinventeringarna startade som försöksverksamhet vid
några skogsvårdsstyrelser år 1991. Inventeringarna drivs i projektform och
skall vara avslutade år 1998. Anslaget är sammanlagt 29 miljoner kronor per år.
Nyckelbiotopsinventeringen omfattar skogsmiljöer där det förekommer eller kan
förekomma rödlistade arter. Inventeringen ger ett värdefullt underlag för
skogsvårdsstyrelsernas arbete med rådgivning, lagtillsyn och biotopskydd. Vid
1996 års utgång var ca 8,1 miljoner ha skogsmark inventerade, vilket motsvarar
69 % av småskogsbrukets marker. Storskogsbruket svarar självt för inventeringen
på eget markinnehav. Prognosen är att 10,2 miljoner ha har inventerats vid 1997
års utgång samt att 32 000 nyckelbiotoper och ca 24 000 andra objekt med höga
naturvärden är registrerade.
I utvärderingen (SUS s. 65) anförs vidare att nio av tio biotopskydd ligger
på småskogsbrukets marker. Ett akut avverkningshot är den vanligaste orsaken
till att ett område med höga naturvärden biotopskyddas. Majoriteten av
skogsvårdsstyrelserna anser att det finns skogsområden med höga naturvärden som
på grund av definitionerna i gällande förordning inte kan avsättas som
biotopskydd, t.ex. naturliga skogsbäckar, lövängsrester och ej örtrika men
artrika sumpskogar. Skogsstyrelsen anför i Underlag för fördjupad prövning
1999-2000 (bilaga 3 s. 5) att de allmänna råden för biotopskydd bör omarbetas
så att biotoper med areal överstigande 5 ha i undantagsfall kan omfattas av
skyddet. Skogsstyrelsen avser också att efter en översyn lämna förslag till
kompletteringar i bilaga 2 till 19 b § naturvårdsförordningen med biotoptyper
som saknas i dag. Det kan även vara aktuellt att stryka någon typ.
Skogsstyrelsen har även för avsikt se över biotopbeskrivningarna i de allmänna
råden. I avvaktan på detta arbete föreslår utskottet att motion Jo308 (mp)
yrkandena 14 och 15 avstyrks. Utskottet hänvisar i övrigt till sin behandling
av förslaget till miljöbalk såvitt avser biotopskyddet (1997/98:JoU20).
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket och länsstyrelserna har gjort en
översyn av skötselplanerna för samtliga naturreservat. I översynen ingick att
se över syftena med naturreservaten. Översynen resulterade i reviderade planer
samt att vissa mindre, otidsenliga naturreservat upphävdes. Motion Jo308 (mp)
yrkande 16 avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med det anförda.
Beträffande skyldighet för skogsbolagen att lämna uppgifter om förekomsten av
värdefulla skogsområden anförde utskottet i april 1997 (1996/97:JoU17 s. 10)
att skogsägare enligt 14 § skogsvårdslagen är skyldiga att anmäla planerade
avverkningar enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller
Skogsstyrelsen. I detta sammanhang skall de även anmäla vad de avser att göra
för att skydda naturvårdsintressen på det aktuella området. I sammanhanget kan
också nämnas att Skogsstyrelsen genomför en nyckelbiotopsinventering som skall
vara genomförd under år 1998. I skogsvårdsorganisationens utvärdering av
skogspolitiken (SUS s. 70) anförs att det i dag råder en obalans i anmälan om
föryngringsavverkning genom att skogsägaren inte är skyldig att ange
föryngringssätt, men väl den miljöhänsyn skogsägaren avser att ta. Motion Jo308
(mp) yrkande 17 är mot bakgrund av den gjorda redovisningen huvudsakligen
tillgodosedd. Motionen avstyrks.
Utskottet har inhämtat att delar av Böda kronopark finns upptagen i den lista
över värdefulla domänreservat som enligt en överenskommelse mellan
Naturvårdsverket och Assi Domän AB den 20 maj 1995 skall avsättas som
naturreservat (jfr prop. 1991/92:134 s. 27). Motion Jo725 (s) är med det
anförda huvudsakligen tillgodosedd och föreslås lämnas utan ytterligare åtgärd.
Impediment m.m.
Skogsstyrelsen anför i Underlag för fördjupad prövning 1999-2000 (bilaga 3 s.
4) att SUS-rapporten har fäst uppmärksamheten på att avverkning på impediment
ibland skadar naturvärdena. Skogsstyrelsen noterar att impedimenten redan i dag
har ett omfattande skydd genom den restriktiva utformningen av föreskrifterna
till 30 § skogsvårdslagen. Med hänsyn till de avverkningar som ändå förekommer
kan det enligt Skogsstyrelsen vara lämpligt att utforma allmänna råd till
föreskrifterna, där den restriktiva innebörden förtydligas. Ett totalt förbud
mot avverkning på impediment är enligt Skogsstyrelsen däremot inte motiverat
och skulle innebära betydande praktiska problem.
I skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken (SUS s. 29) anförs
att en av slutsatserna i en nyligen gjord undersökning är att den samlade
biologiska mångfalden på impedimenten är liten. De stora träden utgör de
värdefullaste elementen ur bevarandesynpunkt. En annan studie visar att endast
2 % av de rödlistade arterna har sin huvudsakliga hemvist på impediment.
Forskarnas slutsatser är att impedimenten, i synnerhet de grova träden där, är
en förutsättning för dessa arter då de annars konkurreras ut i mer produktiv
miljö. I avvaktan på resultatet av ytterligare överväganden i fråga om
avverkning på impediment föreslår utskottet att motion Jo304 (m) yrkande 7
lämnas utan vidare åtgärd. Även motion Jo708 (mp) yrkandena 1 och 2 bör i
avvaktan på ytterligare överväganden lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet anförde i maj 1997 att inventeringen av större våtmarker i Sverige
i det närmaste är genomförd. Endast vissa områden i de nordligaste delarna av
vårt land återstår. Ett genomförande av den myrskyddsplan som Naturvårdsverket
tagit fram med inventeringen som bas skulle innebära att ytterligare 210 000 ha
våtmarker skyddas. I allmänhet är kostnaderna för skyddet av våtmarker
förhållandevis blygsamma, men våtmarkernas karaktär och utveckling är i många
fall i hög grad beroende av omgivande marker. Utskottet fann det naturligt att,
i det samarbete som pågår mellan i första hand Naturvårdsverket och
länsstyrelserna, uppmärksamma och på lämpligt sätt iaktta de rekommendationer
som våtmarksinventeringen ger. Såvitt avser statens ansvar för skyddsåtgärder
anser utskottet i likhet med regeringen att kostnaderna för skyddet skall
rymmas inom det nuvarande anslaget för markförvärv. Utskottet förutsatte att
arbetet fortgår så snabbt som befintliga resurser medger. Utskottet har inte
ändrat uppfattning i frågan och avstyrker med det anförda motion Jo708 (mp)
yrkande 3.
Skogsodlingsmaterial m.m.
När det gäller problemet med rotsnurr har utskottet tidigare hänvisat (bet.
1995/96:JoU3 s. 6) till att näringsministern (interpellationsdebatt den 29 maj
1995) anfört att regeringen anser att det är bättre att skogsvårdsmyndigheterna
satsar sina resurser på framtiden genom att utbilda och informera personal,
plantproducenter och skogsägare än på omfattande och detaljerade inventeringar
som sannolikt inte skulle leda till några förbättringar. Skogsstyrelsen hade,
enligt näringsministern, för avsikt att tillsammans med forskare utarbeta
särskilda skötselrekommendationer för de äldre planteringar som drabbats av
rotsnurr. Utskottet ville för sin del understryka att frågan om rotsnurr är en
utpräglad myndighetsfråga och anslöt sig i övrigt till näringsministerns
bedömning angående skogsvårdsmyndigheternas resursanvändning. Utskottet har
inte ändrat uppfattning i frågan. Motionerna Jo305 (v) yrkande 6 och Jo307 (mp,
v) avstyrks.
Enligt 9 § skogsvårdslagen får utländska trädarter endast i undantagsfall
användas som skogsodlingsmaterial. Skogsstyrelsen har i föreskrifter och
allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429) beslutat om
geografiska och andra begränsningar i användningen av contortatall.
Användningen av contortatall är således begränsad. Motion Jo305 (v) yrkande 7
avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande en sammanhållen skogspolitik
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo303, 1997/98:Jo304 yrkande 12,
1997/98:Jo305 yrkande 4, 1997/98:Jo308 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Jo310
yrkande 1 och 1997/98:Jo731 yrkande 10,
res. 1 (mp)
2. beträffande vissa lagstiftningsfrågor
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo308 yrkandena 13 och 18,
3. beträffande naturvårdsavtal
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo304 yrkande 8, 1997/98: Jo308 yrkande
10 och 1997/98:Jo784 yrkande 28,
4. beträffande ägarstrukturen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo304 yrkande 1 och 1997/98:Jo731
yrkande 11,
res. 2 (m)
5. beträffande forskning och utveckling
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo301, 1997/98:Jo304 yrkande 10 och
1997/98:Jo305 yrkande 9,
res. 3 (m)
6. beträffande avgifter
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo304 yrkande 6, 1997/98:Jo306,
1997/98:Jo308 yrkande 11 och 1997/98:Jo310 yrkande 3,
res. 4 (m)
res. 5 (mp)
7. beträffande slutavverkningsålder m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo230 yrkande 14, 1997/98:Jo302 yrkande
2, 1997/98:Jo308 yrkandena 3-5, 1997/98: Jo309 yrkandena 2 och 4 samt
1997/98:Bo406 yrkande 4,
res. 6 (c)
res. 7 (mp)
8. beträffande säkerhet för återplantering
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo304 yrkandena 4 och 5 samt
1997/98:Jo309 yrkande 3,
res. 8 (m)
9. beträffande skydd av skogsmark för naturvård
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo305 yrkandena 1 och 3, 1997/98:Jo308
yrkandena 6-9 och 12, 1997/98:Jo708 yrkandena 4 och 5, 1997/98:Jo737,
1997/98:Jo766 samt 1997/98:Jo784 yrkande 25,
res. 9 (c)
res. 10 (mp)
10. beträffande biotopskydd
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo308 yrkandena 14 och 15,
res. 11 (mp)
11. beträffande skötselplaner
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo308 yrkande 16,
12. beträffande uppgifter om värdefulla skogsområden
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo308 yrkande 17,
13. beträffande Böda kronopark
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo725,
14. beträffande impediment
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo304 yrkande 7,
15. beträffande klassificering av skyddsvärd natur
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo708 yrkandena 1 och 2,
16. beträffande våtmarker
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo708 yrkande 3,
res. 12 (v, mp)
17. beträffande rotsnurr
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo305 yrkande 6 och 1997/98:Jo307,
res. 13 (v, mp)
18. beträffande contorta
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo305 yrkande 7,
res. 14 (v)
19. beträffande ved till husbehov
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo710.
Stockholm den 19 februari 1998
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson
(m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar
Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson
(v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander
(c), Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. En sammanhållen skogspolitik (mom. 1)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Både
skogsvårdsorganisationens? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha
följande lydelse:
Både skogsvårdsorganisationens ( ( ( (= utskottet) ( ( ( maj 1998.
Utskottet anser att miljömålet bör överordnas produktionsmålet. Naturen bör
sätta ramarna för skogsbruket, också på kort sikt. Mänskliga ingrepp i naturen
bör inte leda till utarmning av den biologiska mångfalden eller försämra den
långsiktiga produktionsförmågan. Skogsbrukets uppgift bör enligt utskottets
uppfattning vara att bedriva ett ekonomiskt lönsamt skogsbruk inom ramen för de
förutsättningar som kraven att bevara den biologiska mångfalden och de
grundläggande ekologiska processerna ställer. Vad som anförts med anledning av
motion Jo308 (mp) yrkandena 1 och 2 bör ges regeringen till känna. Motionerna
Jo303 (s), Jo304 (m) yrkande 12, Jo305 (v) yrkande 4, Jo310 (s) yrkande 1 och
Jo731 (m) yrkande 10 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande en sammanhållen skogspolitik
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo308 yrkandena 1 och 2 samt med
avslag på motionerna 1997/98:Jo303, 1997/98:Jo304 yrkande 12, Jo305
yrkande 4, 1997/98:Jo310 yrkande 1 och 1997/98:Jo731 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Ägarstrukturen (mom. 4)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet
anförde? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anförde ( ( ( (= utskottet) ( ( ( kommunerna och kyrkan. Staten bör
enligt utskottets uppfattning omfördela sitt ägande av skog. Det finns inga
hållbara motiv för att staten skall äga stora arealer produktiv skogsmark genom
hälftenägandet i skogsföretaget Assi Domän, samtidigt som resurserna för
skyddande av skog med stora naturvärden är mycket knappa. Spridningen av
ägandet i skogen är positiv av flera skäl och överensstämmer med utskottets
uppfattning om ägandespridning. Det privata ägandet när det gäller areella
tillgångar bygger på gamla traditioner i vårt land, och det är av stort värde
att denna ägarstruktur kan bibehållas. Det anförda bör med anledning av
motionerna Jo304 (m) yrkande 1 och Jo731 (m) yrkande 11 ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande ägarstrukturen
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo304 yrkande 1 och
1997/98:Jo731 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Forskning och utveckling (mom. 5)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Med det? och
slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Synen på skogen som en framtida förnybar råvarukälla bör enligt utskottets
uppfattning betonas och belysas utifrån framtidsperspektivet om en framtida
hållbar utveckling när det gäller råvaruresurser. När det gäller forskningen
anser utskottet att fördelningen bör ses över vad gäller forskningsresurser
till det rent skogliga området respektive det skogsindustriella området samt
relationen mellan skogen och jordbruket i de statliga forskningssatsningarna på
det området. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att man utifrån ett
marknadsperspektiv försöker bedöma utvecklingsmöjligheterna och framtida
produktkrav för att därigenom bidra till ökad användning av svenskt lövvirke.
Det anförda bör med anledning av motionerna Jo301 (m) och Jo304 (m) yrkande 10
ges regeringen till känna. Motion Jo305 (v) yrkande 9 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande forskning och utveckling
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo301 samt 1997/98:Jo304
yrkande 10 och med avslag på motion 1997/98:Jo305 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Avgifter (mom. 6)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet
erinrade? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Vid olika tillfällen har framförts propåer om nya avgifter på skogen, ofta
knutna till frågor kring miljön. Utskottet anser att de båda målen i
skogsvårdslagen bör kunna uppfyllas utan nya pålagor. Samtidigt som miljömålet
är angeläget är skogen viktig för det svenska folkhushållet. Nya pålagor skulle
enligt utskottets uppfattning försämra lönsamheten och konkurrenskraften och
nya avgifter, t.ex. i form av miljöavgifter, bör därför inte föreläggas
riksdagen. Det anförda bör med anledning av motion Jo304 (m) yrkande 6 ges
regeringen till känna. Motionerna Jo306 (s), Jo308 (mp) yrkande 11 och Jo310
(s) yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande avgifter
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo304 yrkande 6 och med avslag på
motionerna 1997/98:Jo306, 1997/98:Jo308 yrkande 11 och 1997/98:Jo310
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Avgifter (mom. 6)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet
erinrade? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
De sista natur- och urskogarna hotas av avverkning i landet. Många arter som
är i behov av en omväxlande skog med olika småbiotoper överlever inte i det
moderna skogsbruket. I den statliga budgeten finns inte tillräckliga medel för
att skydda dessa sista ur- och naturskogar, inte heller för att kunna öka
skyddet av produktiv skogsmark. En naturvårdsavgift för skogsbruket har
diskuterats för att skogsbruket också skall betala för sina miljökostnader. De
tillskapade medlen bör i första hand användas för att skydda skogsmark men
också som ersättningar till skogsägare för att ta särskild naturvårdshänsyn i
syfte att bevara hotade arter och deras livsmiljö. Naturvårdsavgiften bör tas
ut på virke för industriell produktion. Med hänsyn till att skogsskyddet är
extremt långsiktigt kan avbetalningen göras under lång tid, och därmed kan
avgiften hållas låg.
Utskottet anser därför att regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma
till riksdagen med förslag på en naturvårdsavgift för skogsbruket. Det anförda
bör med anledning av motion Jo308 (mp) yrkande 11 ges regeringen till känna.
Motionerna Jo304 (m) yrkande 6, Jo306 (s) och Jo310 (s) yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande avgifter
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo308 yrkande 11 och med avslag
på motionerna 1997/98:Jo304 yrkande 6, 1997/98:Jo306, och 1997/98:Jo310
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Slutavverkningsålder m.m. (mom. 7)
Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet
har? och på s. 12 slutar med ?ytterligare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att slutavverkningsåldern på skog som avverkas sjunker
allt mer. Detta är en olycklig utveckling eftersom en låg tillåten lägsta
slutavverkningsålder gynnar spekulation. Mervärdet ökar med ökad
slutavverkningsålder och regelverket bör därför utformas så att inte alltför
ung skog avverkas. Vad som anförts med anledning av motionerna Jo230 (kd)
yrkande 14, Jo302 (c) yrkande 2, Jo308 (mp) yrkandena 3-5, Jo309 (mp) yrkandena
2 och 4 samt Bo406 (c) yrkande 4 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande slutavverkningsålder m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo230 yrkande 14,
1997/98:Jo302 yrkande 2, 1997/98:Jo308 yrkandena 3-5, 1997/98:Jo309
yrkandena 2 och 4 samt 1997/98:Bo406 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Slutavverkningsålder m.m. (mom. 7)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet har?
och på s. 12 slutar med ?ytterligare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Lagstiftningen om högsta tillåtna areal för föryngringsavverkning och lägsta
ålder vid föryngringsavverkning bör ändras så att ?skogsklipparnas? framfart
stoppas. Målsättningen bör vara att utforma ett regelsystem med särskild hänsyn
till biologisk mångfald och behovet av kontinuitet i skogsekosystemen. En
nödvändig utgångspunkt är att en skog inte bara mognar ur produktionssynpunkt,
utan också med avseende på biologisk mångfald. Regeringen bör återkomma med
förslag till ändring av bestämmelserna i skogsvårdslagen om högsta tillåtna
areal för föryngringsavverkning samt lägsta ålder vid föryngringsavverkning.
Enligt utskottets uppfattning bör begreppet ?brukningsenhet? omdefinieras till
att gälla en skogsägares samlade innehav i en församling. Det innebär att
framför allt ransoneringsreglerna skulle tillämpas på det man upplever som en
naturlig enhet i skogs- och natursammanhang. Stora skogsägare skulle tvingas
att tänka mer småskaligt när man planerar sina avverkningar.
Vad ovan anförts bör riksdagen med anledning av motionerna Jo230 (kd) yrkande
14, Jo302 (c) yrkande 2, Jo308 (mp) yrkandena 3-5, Jo309 (mp) yrkandena 2 och 4
samt Bo406 (c) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande slutavverkningsålder m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo230 yrkande 14,
1997/98:Jo302 yrkande 2, 1997/98:Jo308 yrkandena 3-5, 1997/98:Jo309
yrkandena 2 och 4 samt 1997/98:Bo406 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Säkerhet för återplantering (mom. 8)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?I Underlag?
och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Under senare år har det funnits enstaka exempel på att man genom snabba
ägarbyten av skogsfastigheter kunnat dra sig undan återväxtåtgärder. Vid
ägarbyte av fastigheten blir säkerheten verkningslös eftersom
återväxtskyldigheten gäller för skogsmarkens ägare. För dessa fall, där ägaren
ålagts att ställa säkerhet, bör även tidigare ägare vara ansvarig för de
återväxtåtgärder som är föranledda av hans avverkning.
Ett annat problem uppstår när skogsägaren är ovillig att efterkomma
skogsvårdsstyrelsens beslut att ställa säkerhet. Den tid som åtgår för att få
fram ett avverkningsförbud föranlett av att säkerhet vägras uppgår till 10-15
veckor, främst till följd av att besvärstiden skall löpa. Regeringen bör
överväga på vilket sätt man skall komma tillrätta med angivna problem. Vad ovan
anförts bör riksdagen med anledning av motionerna Jo304 (m) yrkandena 4 och 5
samt Jo309 (mp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande säkerhet för återplantering
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo304 yrkandena 4 och 5 samt
1997/98:Jo309 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. Skydd av skogsmark för naturvård (mom. 9)
Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Uppdraget
skall? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör bjuda in till överläggningar om en fond,
med staten som huvudman, för skydd av skogsmark. Till överläggningarna bör
representanter för skogsnäringen, statliga skogsägare,
naturvårdsorganisationerna och större köpare av skogsprodukter bjudas in.
Fonden bör byggas upp av en kombination av statliga medel och medel från
näringen och andra frivilliga insatser.
Målsättningen bör vara att fonden, tillsammans med de medel som i dag finns
anvisade i statsbudgeten, skall täcka det långsiktiga medelsbehov som behövs
för att skydda och vårda den biologiska mångfalden i skogslandskapet.
Följaktligen behövs sammanlagt ca 3,9 miljarder kronor under en tioårsperiod.
Det är rimligt att anta att huvuddelen av dessa medel bör tillskjutas av
staten. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna Jo305 (v) yrkande
3 och Jo784 (c) yrkande 25 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna
Jo305 (v) yrkande 1, Jo308 (mp) yrkandena 6-9 och 12, Jo708 (mp) yrkandena 4
och 5, Jo737 (s) och Jo766 (s) avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med det
anförda.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande skydd av skogsmark för naturvård
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo305 yrkande 3 och
1997/98:Jo784 yrkande 25 samt med avslag på motionerna 1997/98:Jo305
yrkande 1, 1997/98:Jo308 yrkandena 6-9 och 12, 1997/98:Jo708 yrkandena 4
och 5, 1997/98:Jo737 och 1997/98:Jo766 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
10. Skydd av skogsmark för naturvård (mom. 9)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 med börjar med ?Uppdraget
skall? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en naturvårdsgräns bör skydda fjällskogarna. Utgångspunkt
bör vara Naturskyddsföreningens förslag till en sådan gräns. Naturvårdsverket
bör få i uppdrag att utforma ett förslag till hur ett sådant skydd bör utformas
och även att föreslå hur de skogsområden nedanför de fjällnära skogarna bör
skyddas som den ideella organisationen ?Steget före? har uppmärksammat. Dessa
områden har hittills skonats från ett intensivt skogsbruk och fungerar som
restbiotoper för arter som tidigare var vanliga i en stor del av landet.
Det är enligt utskottets uppfattning inte acceptabelt att våra sista ur- och
naturskogar skövlas medan frågan om deras skydd är föremål för omfattande
prövning. Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör utarbeta ett förslag
till en ?undantagslag? med regler för ett femårigt avverkningsstopp.
Avverkningsstoppet bör omfatta nyckelbiotoper, fjällnära skogar och övriga
kvarvarande gammelskogar, bl.a. de som är upptagna på Naturvårdsverkets inköps-
lista för naturreservat.
Utskottet anser också att ytterligare möjligheter att finansiera ett stärkt
skydd av produktiv skogsmark bör inventeras. Ungefär 5 % av den produktiva
skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen bör skyddas, framför allt urskog. På
sikt behöver 10 % av den produktiva skogsmarken skyddas.
Vad ovan anförts bör med anledning av motionerna Jo305 (v) yrkande 1, Jo308
(mp) yrkandena 6-9 och 12, Jo708 (mp) yrkandena 4 och 5, Jo737 (s) och Jo766
(s) ges regeringen till känna. Motionerna Jo305 yrkandena 3 och Jo784 (c)
yrkande 25 bör inte föranleda någon åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande skydd av skogsmark för naturvård
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo305 yrkande 1,
1997/98:Jo308 yrkandena 6-9 och 12, 1997/98:Jo708 yrkandena 4 och 5,
1997/98:Jo737 och 1997/98:Jo766 samt med avslag på motionerna
1997/98:Jo305 yrkande 3 och 1997/98:Jo784 yrkande 25 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Biotopskydd (mom. 10)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I
utvärderingen? och slutar med ?biotopskyddet (1997/98:JoU20)? bort ha följande
lydelse:
I utvärderingen ( ( ( (= utskottet) ( ( ( allmänna råden. Utskottet vill
framhålla att kriteriet för skydd bör vara ett områdes naturvärde och inte
huruvida området av storleksskäl passar in i bestämda tolkningar och
tillämpningar av naturvårdslagen. Regeringen bör vidta åtgärder för att
naturvårdslagstiftningen tillämpas så att inga skyddsvärda områden faller
utanför på grund av sin storlek.
Utskottet anser också att möjligheterna att skydda särskilt värdefulla delar
av en större nyckelbiotop bör utredas. Därvid bör särskilt värdet av intakta
biotoper, å ena sidan, och de praktiska begränsningarna i biotopskyddets
täckning som kravet på odelbarhet medför, å andra sidan, vägas mot varandra.
Vad ovan anförts bör riksdagen med anledning av motion Jo308 (mp) yrkandena
14 och 15 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande biotopskydd
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo308 yrkandena 14 och 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Våtmarker (mom. 16)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Utskottet
anförde? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Utskottet anförde ( ( ( (= utskottet) ( ( ( våtmarksinventeringen ger.
Utskottet anser att arbetet med att skydda de objekt som redovisats i
myrskyddsplanen bör påskyndas. Mossar och kärr måste sparas för att de är unika
biotoper i sig. Glest beskogade myrar i produktiv skogsmark bör inte räknas som
produktiv skogsmark eftersom de oftast är nästan trädlösa eller bara har mycket
klena träd och dessutom få arter, såsom tall, glas- och dvärgbjörk. Det anförda
bör riksdagen med anledning av motion Jo708 (mp) yrkande 3 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande våtmarker
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo708 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Rotsnurr (mom. 17)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?När det? och
på s. 18 slutar med ?(mp, v) avstyrks? bort ha följande lydelse:
När det ( ( ( (= utskottet) ( ( ( av rotsnurr.
Täckrotsplantor användes framför allt i norra Sverige och har hittills
orsakat skador för miljontals kronor i form av stambrott och instabila träd.
Sverige förlorar stora belopp för varje år som åtgärder inte vidtas beträffande
de skogsskador som orsakas av rotsnurr. Oersättliga naturvärden och stora ytor
kan gå till spillo genom de många kalhyggen som inte kunnat återbeskogas.
Utskottet anser att omfattningen och ansvaret för paperpotplanteringen bör
klargöras. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna
Jo305 (v) yrkande 6 och Jo307 (mp) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande rotsnurr
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo305 yrkande 6 och
1997/98:Jo307 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
14. Contorta (mom. 18)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Enligt 9 §?
och slutar med ?yrkande 7 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet har inhämtat att trots att problemen med contorta är väl kända har
användningen av contortatall i skogsplanteringar inte upphört. År 1995
planterades drygt 24 000 ha med contorta. Fortfarande orsakar skadesvamp
gremmeniella skador i contortaplanteringar. Utskottet anser att contorta inte
hör hemma i svenskt skogsbruk och att contorta därför bör förbjudas. Det
anförda bör med anledning av motion Jo305 (v) yrkande 7 ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande contorta
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo305 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. En sammanhållen skogspolitik m.m.
Maggi Mikaelsson (v) anför:
Ett antal motionsyrkanden från Vänsterpartiet angående skogsbruk har avslagits
med hänvisning till den utvärdering av skogsvårdslagen som just avslutats.
Regeringen räknar med att lägga en proposition under våren. Jag har därför
avstått från att nu reservera mig till förmån för de motionsyrkanden som kommer
att beröras av regeringens utvärdering. Eftersom propositionen inte kommer att
hinna behandlas under årets riksmöte redovisar jag kort vad motionsyrkandena
handlar om.
Skydda rätt skogar
Som kompensation för det intensiva skogsbruket har mark skyddats, bl.a. som
nationalparker och naturreservat. Ungefär 3,4 % av den produktiva skogsmarken
är skyddad. Om man undantar den fjällnära skogen är endast ca 0,6 % av
skogsmarken skyddad i Sverige. Det är långt ifrån de 5 % som expertis bedömer
vara den lägsta nivån för att behålla mångfalden. Det är också långt under vad
många andra länder har skyddat. Genomsnittet för OECD-länderna ligger på ca
9 %.
Det finns också en skevhet i vilka skogsmarker som är skyddade. I stort sett
är det endast den fjällalpina miljön som är tillräckligt skyddad. I södra
Sverige ( där artrikedomen är störst ( är mindre än 1 % skyddad. I t.ex.
Östergötland är bara 0,09 % av skogen skyddad.
Sveriges faktiska låga ambition på detta område rimmar också illa med ett
antal internationella överenskommelser om ett ökat globalt skogsskydd,
överenskommelser där Sverige oftast aktivt drivit på. Det finns t.ex.
konventionen om biologisk mångfald och skogsprinciperna från UNCED i Rio 1992
och Helsingsforsavtalet från 1993 om ett uthålligt skogsbruk. Även Agenda 21-
processen innefattar principen att naturmiljöer och alla deras arter och
mångfald skall bevaras åt eftervärlden.
De reservat som finns täcker inte in de arter och livsmiljöer som finns.
Beräkningar tyder på att cirka hälften av arterna inte finns representerade i
skyddade områden. Artrika miljöer på produktiv mark, t.ex. sumpskogar,
norrländska kustområden, lövdominerade skogar, behöver tas in vid nybildning av
reservat. Kommande reservatbildning måste ske i regioner och biotoper där
skyddet i dag är bristfälligt. Det innebär reservat i södra Sverige, på
produktiva marker, lövskogar etc.
Skapa en långsiktig finansiering av skyddsvärd mark
Frågan om inköp av mark för reservat kräver en långsiktig lösning. Det är
positivt att regeringen nu har startat arbetet med att hitta en hållbar
finansiering men beklagligt att det har dröjt så länge. Det är också
anmärkningsvärt att man missade detta när statens skogar såldes och
bolagiserades. Ett förslag, som väckts av Naturskyddsföreningen, är att
regeringen genom att sälja ut delar av Assi Domän AB skulle få startkapital
till en fond för markinköp. Vänsterpartiet anser inte att Assi Domän AB skall
säljas ut, men att staten som majoritetsägare skall ta en mer aktiv del i hur
bolaget sköts. Däremot är tanken på en fond som långsiktigt skulle täcka
kostnader för markinköp tilltalande. Till en sådan fond skulle staten
tillsammans med skogsbolag, företag och enskilda kunna bidra. Vänsterpartiet
har föreslagit att regeringen skall få i uppdrag att återkomma med förslag på
en fond för finansiering av skyddsvärd mark.
Skärp skogsvårdslagen
Med den nya skogsvårdslag som trädde i kraft 1994 ändrades inriktningen på
skogsbruket. Ett miljömål likställt med produktionsmålet infördes, och den
enskilde skogsägaren gavs större frihet att själv utforma sin skogsskötsel. Den
tidigare lagens krav på röjning och gallring togs bort, liksom
ransoneringsregler och krav på lägsta slutavverkningsålder. Den förändrade
lagstiftningen har inneburit en förändrad skogsskötsel. När Skogsstyrelsen
utvärderat återväxternas kvalitet har resultatet varit nedslående. 38 % av den
undersökta arealen var inte planterad i tid, på 26 % av arealen där naturlig
föryngring använts är inte metoden lämplig och dessutom har för få fröträd
lämnats. Småskogsägarnas kunskaper om skogsvårdslagens krav och de
återväxtåtgärder som krävs är otillräckliga. Det slopade kravet på lägsta
slutavverkningsålder har inneburit att alltför ung skog avverkas. De förändrade
ransoneringsreglerna har medfört spekulation och skövling. Resultatet av
eftersatta skogsvårdsåtgärder blir dåliga föryngringar, lägre sysselsättning
och försämrad kvalitet i den framtida skogen.
Trots att detta är kända fakta har regeringen inte varit beredd att korrigera
lagstiftningen, något som Vänsterpartiet beklagar. Under 1998 skall den nya
lagen utvärderas och regeringen föreslå åtgärder för att komma till rätta med
de uppenbara brister som finns. Vänsterpartiet förutsätter att förslagen
innebär förändringar av skogsvårdslagen i följande riktning:
* Återinför krav på röjning och gallring
* Skärp reglerna för lägsta slutavverkningsålder
* Skärp reglerna för ransonering vid slutavverkning
* Se över jordförvärvslagen och skärp bosättningsplikten
* Skärp tillämpningsföreskrifterna för markberedning
* Kräv säkerhet för återväxtåtgärder som följer fastigheten.
Fördjupad forskning
Kunskapen om den biologiska mångfalden är ojämn. Vissa arter vet vi nästan allt
om, vissa arter känner vi ännu inte ens till. Det finns en tradition att stora,
vackra växter och djur är lätta att ta till sig och satsa resurser på: fåglar,
orkidéer, rovdjur osv. Det är naturligt och självklart. Samtidigt har vi i våra
marker en mikrofauna som på sikt kanske är det viktigaste. Det är fråga om
mikroskopiska djur, svampar, bakterier, små insekter, kvalster etc. Ur dessa
utvinner vi redan i dag ämnen av stor vikt: biologiska bekämpningsmedel,
mediciner etc. I framtiden kommer sådana tillgångar att få allt större
betydelse i takt med att biotekniken utvecklas. Kunskapen kring denna
mikrovärld måste öka.
Även de ekologiska sambanden och artkunskapen om större arter är till stor
del outforskade. Detta visar på behovet av en mer samlad och grundlig forskning
av vad Sveriges biologiska mångfald består av, var den finns, hur den skall
skyddas och hur den påverkas av olika slags mänskliga aktiviteter. Regeringen
bör därför ges i uppdrag att undersöka hur medel till forskning kan slussas
från MISTRA samt undersöka möjligheten att få anslag från EU.
2. En sammanhållen skogspolitik m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anför:
?Ungefär 40 % av den brukade skogen har slutavverkats sedan 1950-talet.? (Citat
ur SNV Monitor 14, Biologisk mångfald i Sverige.) I dag är endast 3,6 % av den
produktiva skogen skyddad och så lite som 0,8 % nedanför skogsodlingsgränsen.
Endast ca 2,5 % av de svenska skogarna klassas i dag som ur- och naturskog.
Trots vetskapen om att nästan 1 700 arter hotas eller missgynnas kraftigt av
dagens skogsbruk hotas och avverkas fortfarande ur- och naturskogar, de enda
refugierna för hotade arter bland svampar, lavar, mossor, insekter och fåglar.
Det rimmar illa med de uttalanden som förekommit från regeringens sida om
vikten av att bevara biologisk mångfald. Miljöpartiet de gröna har vid flera
tillfällen kritiserat regeringen för detta och för att medel inte ställs till
förfogande för att, i första hand, skydda de skogar där hotet är akut. En
nedhuggen naturskog är en förlorad bit natur, och om den någonsin går att
återskapa med alla beståndsdelar vet i dag ingen. Sverige har fått kritik
internationellt för det svaga skydd vi ger våra produktiva skogar. I den
översyn som OECD gjorde under 1996 av det svenska miljöarbetet fick Sverige
kritik just för det dåliga skyddet av produktiv skogsmark.
I detta betänkande har vi flera reservationer. Vi vill dessutom framhålla
följande.
Beträffande Assi Domän
Då Assi Domän bildades kom flera skogsmarker med höga biologiska värden att
ingå i innehavet. Enligt uppgift rådde osäkerhet hos myndigheter om vad som
kunde tas undan och mycket som då borde ha fått skydd fick det därför inte.
Assi Domän har inte alltid visat den hänsyn till dessa marker som hade varit
önskvärd. Flera har till exempel utbjudits till försäljning. Exempel på sådana
är Askö i Sörmlands skärgård, där dessutom en marinekologisk station är
belägen. Och den nyligen aktuella skogen i Svartedalen. Bolaget har, enligt
vårt förmenande, fått berättigad kritik även om just dessa två uppmärksammade
fall kunnat lösas.
Det finns alltså anledning att se över skogsinnehavet i Assi Domän, i första
hand för att ge skydd åt de skogar som har höga biologiska värden. Men med
tanke på behovet av medel för skydd av skogsmark bör det också ses över om mark
utan dessa höga biologiska värden kan säljas för att öka möjligheterna att
skydda skogsmark med annan ägare. Även möjligheter till markbyte borde ses
över.
Miljöpartiet avser att återkomma i dessa frågor.
Beträffande säkerhet för återplantering
Diskussionen om skogsspekulanter har gått höga under ett antal år. Ett problem,
som uppmärksammas i motion 1997/98:Jo309, är deponeringen av medel för
återbeskogning. Vid en försäljning återgår dessa medel till den gamla ägaren.
Vår uppfattning är att de borde följa fastigheten.
Eftersom problemet har uppmärksammats i den utvärdering som just gjorts av
den nya skogsvårdslagen och förslag på förändring finns och beredning sker
reserverar vi oss inte utan avser att återkomma vid behov.
Beträffande klassificering av skyddsvärd natur
I motion 1997/98:Jo701 behandlas impedimenten och deras betydelse för i första
hand hotade arter.
I stället för att avsätta medel så att mer produktiv skog kan skyddas har
diskuterats att ?fuskhöja? andelen skyddad skog genom att räkna in impedimenten
som sådana.
Impedimenten är en rik flora av olika biotoper som myrar och hällmarks-
tallskog, vilket redovisas i motionen. Många har mycket lite skog, framför allt
grova träd. De har mycket olika biologiska värden och många behöver skydd för
sin egen skull, men de hyser inte samma hotade arter som produktiv skogsmark.
?Ca 93 % av de totalt 1 662 rödlistade skogslevande arterna är beroende av mer
produktiva skogar?, skriver Artdatabanken i sin rapport inför
Naturvårdsverkets rapport Skogsreservat i Sverige (nr 4707). Man konstaterar
vidare att 2 % av de rödlistade skogsarterna huvudsakligen förekommer i
impediment och att impedimenten kan ha betydelse för ytterligare 5 % av de
rödlistade skogsarterna.
Eftersom även denna fråga är under beredning väljer vi att i detta sammanhang
inte reservera oss utan avser att följa utvecklingen och återkomma i frågan.
3. Impediment
Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m) och Eva Björne (m)
anför:
Vi anser att impediment bör få ett stärkt skydd. Utöver den formellt skyddade
arealen finns omfattande arealer som i praktiken under kortare eller längre
tider är skyddade, t.ex. tekniska och ekonomiska ?impediment?. En stor
skogsmarksareal, ca 3,5 miljoner hektar, med ofta höga naturvärden, utgörs av
biologiska impediment som ger starkt skydd mot avverkningar.
De biologiska impedimenten är skyddade i skogsvårdslagen. Detta innebär att
enbart enstaka träd får fällas. Utöver detta finns en dispensregel. Detta skydd
har en lägre klassning än skyddet av naturreservat. Vi anser dock att detta
skydd inom ramen för nuvarande lagstiftning och i praxis är så starkt att dessa
marker bör redovisas som skyddade. Detta gäller även i internationell
redovisning där dessa impediment bör ingå som skyddade i den svenska
procentredovisningen. Vi föreslår också att regeringen får i uppdrag att utreda
frågan om totalt skydd för impedimenten.