I betänkandet behandlas 41 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1997 om
livsmedelskontroll och genteknik. Motionerna om livsmedelskontroll rörande
bl.a. märkning av livsmedel, s.k. functional foods och importkontroll avstyrks,
bl.a. med hänvisning till EG:s rättsakter på livsmedelsområdet och pågående
arbete med frågorna. De motionsyrkanden som tar upp frågor om genteknik
behandlas på ett förenklat sätt och med hänvisning till tidigare
ställningstaganden, pågående arbete i EU och departement och inom
utredningsväsendet.
Till betänkandet har fogats fyra reservationer och två särskilda yttranden.
Motionerna
1997/98:Jo219 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att oklarheter i gränsdragningen mellan läkemedel och livsmedel bör
utredas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hinder inte bör skapas för utnyttjande av modern genteknik.
1997/98:Jo409 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av svensk
dispens från EU:s regler om fiskrökerier.
1997/98:Jo505 av Nils-Göran Holmqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad
märkning av livsmedel.
1997/98:Jo510 av Bertil Persson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om modern genteknik.
1997/98:Jo511 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi för att öka
andelen vegetabilier i kosten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om märkning av livsmedel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till uppbyggandet av genbanker och fältgenbanker,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en FN-konferens om bioteknik.
1997/98:Jo520 av Ulla Wester-Rudin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strängare
livsmedelslagstiftning.
1997/98:Jo523 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målet för sanering av radon i dricksvatten för enskilda,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att prover kan utföras till ett lägre pris eller gratis av annan än
ackrediterad firma,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samma gränsvärde skall gälla för enskilda som för allmänna och
kommunala vattentäkter.
1997/98:Jo524 av Peter Weibull Bernström m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gränsdragningen mellan läkemedel och livsmedel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utnyttjande av modern genteknik.
1997/98:Jo525 av Ingbritt Irhammar och Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa en ursprungsmärkning av livsmedel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall vara pådrivande i EU så att ett tydligt
märkningssystem införs på genmodifierade produkter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbjuda genmodifierat djurfoder samt odling av genmanipulerade
växter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statistik tas fram kontinuerligt beträffande den svenska
användningen av antibiotika till både människor och djur,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbjuda import från de länder som inte följer kraven om
salmonellafria livsmedel,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurser till kommunerna för kontroll av import,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av en ?Livsmedels-Fass?.
1997/98:Jo532 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvärdering av kampen mot salmonella.
1997/98:Jo536 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att GMO-produkter inte skall säljas i Sverige oavsett hur de märks,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att djur inte skall behandlas med kemikalier som hotar hälsa och
miljö.
1997/98:Jo537 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär ett direktiv till Livsmedelsverket om krav på att omestrade fetter måste
finnas med på en innehållsdeklaration.
1997/98:Jo541 av Ingbritt Irhammar och Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
definition av cider i den svenska livsmedelslagstiftningen.
1997/98:Jo542 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att odling och import av GMO-grödor bör förbjudas i EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud för hela eller processade livsmedel av genmanipulerade
grödor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall gå före och förbjuda försäljning av mat
innehållande hela eller processade GMO,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om märkning av såväl hela som processade livsmedel av genmanipulerat
ursprung,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om markörgener som har antibiotikaresistens,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning och risker med genmanipulerade livsmedel och sambanden
mellan sammansättning i livsmedlen och odlingsmetod.
1997/98:Jo543 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grödor som är motståndskraftiga mot antibiotika,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om märkning av genförändrade livsmedel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationell konvention,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om debatt och kunskaper om genteknikens möjligheter och begränsningar.
1997/98:N275 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall driva på EU att hänvisa till
försiktighetsprincipen vad gäller förbud av import för hormonbehandlat kött.
1997/98:Bo548 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad innehållsdeklaration på livsmedel och kemikalier.
1997/98:L716 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontroll av livsmedel som importeras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ursprungsmärkning.
Utfrågning
Utskottet anordnade den 3 februari 1998 en utfrågning om s.k. functional foods
med representanter för Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Statens
livsmedelsverk, Sveriges lantbruksuniversitet, Konsumentverket,
Livsmedelsindustrierna, Stiftelsen Svensk Näringsforskning, Sveriges
konsumentråd och Konsumenter i samverkan - Underverket.
En utskrift från utfrågningen fogas till detta betänkande som bilaga.
Utskottet
Inledning
I februari 1997 behandlade utskottet 22 motionsyrkanden från allmänna
motionstiden rörande bl.a. ursprungsmärkning av livsmedel, märkning av
genmodifierade livsmedel, s.k. functional foods och importkontroll
(1996/97:JoU14). I betänkandet redogjorde utskottet utförligt för EU:s
rättsakter på livsmedelsområdet och för det arbete som inom departement och
myndigheter pågick med frågorna. Mot bakgrund härav avstyrkte utskottet
samtliga motionsyrkanden.
Motioner om genteknik behandlades av utskottet senast i september 1997.
Samtliga motioner avstyrktes med hänvisning till bl.a. tidigare
ställningstaganden i frågan och pågående beredning i Regeringskansliet.
En s.k. grönbok om allmänna principer för livsmedelslagstiftningen i EU
presenterades av kommissionen i april 1997. Syftet är att undersöka i vilken
utsträckning lagstiftningen tillgodoser konsumenternas, producenternas,
tillverkarnas och handlarnas krav och förväntningar. Vidare skall bedömningar
göras i vilken utsträckning åtgärder för att stärka oberoende, objektivitet,
likvärdighet och effektivitet hos de allmänna kontroll- och
övervakningssystemen uppfyller de grundläggande målsättningarna att säkerställa
ett tryggt och hälsosamt utbud av livsmedel och att skydda konsumenternas
övriga intressen. Grönboken syftar också till att väcka debatt om livsmedels-
lagstiftningen och på så sätt göra det möjligt för kommissionen att föreslå
lämpliga åtgärder för den framtida livsmedelslagstiftningen, där så behövs. Som
utgångspunkt för diskussionen fastställs vissa grundläggande mål för
livsmedelslagstiftningen såsom säkerställande av en hög skyddsnivå för
folkhälsan, allmänhetens säkerhet och konsumenterna, säkerställande av en
lagstiftning som i första hand bygger på vetenskaplig bevisning och
riskbedömning. Det främsta ansvaret för säkra livsmedel skall läggas på
industrin, producenterna och leverantörerna. Slutligen skall lagstiftningen
vara konsekvent, rationell och användarvänlig. Grönboken har tillställts
medlemsländerna för synpunkter.
Efter remissbehandling har regeringen yttrat sig över grönboken och avgett
bl.a. följande synpunkter. Inledningsvis understryker regeringen att det
grundläggande målet i all livsmedelslagstiftning bör vara att säkerställa
hälsoskydd, säkerhet och konsumentskydd. Därvid måste finnas vissa möjligheter
till nationella skyddsåtgärder. För att den fria rörligheten av varor skall
fungera tillfredsställande är det av vikt att lagstiftningen i princip är
harmoniserad. En viktig aspekt i sammanhanget är en långsiktigt hållbar
utveckling av livsmedelsproduktionen. Vidare bör det betonas att intressen
kopplade till den gemensamma jordbruksproduktionen inte får motverka
konsumentskyddet. Åtgärder som vidtas för att förenkla livsmedelslagstiftningen
ser regeringen som positiva men anser att sådana åtgärder inte får ha till
följd att hälsoskydd, säkerhet och konsumentskydd försämras. I stället bör
åtgärderna inriktas på att förstärka skyddet i dessa avseenden. När det gäller
en ny övergripande livsmedelsförfattning betonar regeringen vikten av att
konsumenternas skilda behov och näringsfrågorna uppmärksammas i ökad
utsträckning och att konsumenterna i ett tidigt skede får inflytande i
lagstiftningsprocessen.
Regeringen ställer sig positiv till att ett ramdirektiv utarbetas. Direktivet
bör innehålla övergripande och generella regler såsom definitioner, förbud att
saluhålla otjänliga livsmedel och grundläggande hygienbestämmelser. När det
gäller frågan om märkning av livsmedel anser regeringen att en samlad
kartläggning av konsumenternas krav på märkning bör genomföras. En obligatorisk
märkning bör i huvudsak koncentrera sig på sådana uppgifter som är av betydelse
för hälsan eller där det av någon annan anledning finns starka önskemål om
märkning, såsom i fråga om bestrålning, nya livsmedel och livsmedels ursprung,
medan märkning med avseende på olika kvalitetsaspekter, liksom
näringsvärdesdeklaration, kan vara frivillig. När det slutligen gäller
skyddsklausulen i artikel 10 i direktiv 93/43/EEG om livsmedelshygien i
förhållande till import från tredje land är det enligt regeringen önskvärt att
klausulen utvidgas till att omfatta även produkter i gemenskapshandeln.
Livsmedelskontroll
Utskottets överväganden
Märkning av livsmedel
EG:s rättsakter på livsmedelsområdet är till övervägande del
totalharmoniserade, vilket innebär att det inte är tillåtet för något
medlemsland att ha vare sig strängare eller liberalare bestämmelser. EG:s
regler bygger i stora delar på internationella rekommendationer från Codex
Alimentarius, samlingsnamnet för FAO:s (FN:s livsmedelsorgan Food and
Agriculture Organization) och WHO:s gemensamma program för bl.a. standarder,
riktlinjer och råd. EG:s direktiv nr 79/112/11 om märkning av livsmedel har
inte tillåtit obligatoriska krav på ursprungsmärkning. Denna fråga har vid
flera tillfällen tagits upp av Sverige. Sedan den 1 juli 1997 gäller emellertid
rådets förordning (EG) nr 820/97 om upprättande av ett system för identifiering
och registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och
nötköttsprodukter. Enligt förordningens artikel 12 1. är det nu möjligt att
tillämpa ett system för frivillig, detaljerad märkning av nötkött och
köttprodukter, såsom ursprung, vissa kännetecken eller produktionsförhållanden.
Detta system gäller till den 1 januari 2000 då ett system för obligatorisk
märkning av nötkött inrättas. Dessförinnan skall rådet på förslag av
kommissionen besluta om allmänna bestämmelser för ett sådant system.
Inom Codex Alimentarius har det förslag till ändrade regler för
innehållsdeklaration av sammansatta ingredienser som Norge i samråd med bl.a.
Sverige har utarbetat nu antagits av Codexkommissionen. Förslaget innebär att
om en sammansatt ingrediens, t.ex. majonnäs i potatissallad, utgör mindre än 5
% - mot i dag 25 % - av det färdiga livsmedlet behöver endast beteckningen på
den sammansatta ingrediensen anges. Vissa allergena ingredienser skall enligt
förslaget alltid deklareras. I enlighet med beslutsordningen inom Codex kommer
förslaget att i maj 1998 behandlas ytterligare en gång. Inom EU deltar
Livsmedelsverket i ett projekt om kartläggning och förekomst av allvarliga
allergiska reaktioner mot mat.
Som utskottet tidigare framhållit (1996/97:JoU14) har det alltsedan Sveriges
inträde i EU rått bred politisk enighet om det angelägna i att alla till buds
stående resurser bör utnyttjas för att Sverige skall söka påverka utvecklingen
inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå som tillgodoser konsumenternas
intressen av framför allt förbättrad livsmedelskontroll och höjda kvalitets-
och hälsokrav. Hit hör bl.a. förbättringar av märkesreglerna. Härtill har
regeringen förklarat att Sverige aktivt skall verka för att inom EU bl.a.
förstärka livsmedelskontrollen, minimera användningen av tillsatser, införa
bättre märkning av livsmedel samt öka livsmedlens tjänlighet genom fördjupade
kvalitets- och hälsokrav.
Av utskottets redovisning ovan framgår att Sverige, tillsammans med länder
som delar vår syn på hög livsmedelskvalitet och goda och rationella
produktionsförhållanden, har kunnat medverka till förbättringar på
livsmedelsområdet. De synpunkter som framförs i motionerna Jo525 (c), Bo548
(mp) och L716 (c) omfattas således av en gemensam grundsyn och är föremål för
uppmärksamhet och åtgärder inom flera områden. Liksom hittills förutsätter
utskottet att regeringens och berörda myndigheters arbete även i fortsättningen
präglas av den höga ambitionsnivå som sedan Sveriges inträde i EU varit
kännetecknande för vårt lands agerande på livsmedelsområdet.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna Jo525 (c) yrkande
3, L716 (c) yrkande 2 och Bo548 (mp) yrkande 2 inte bör påkalla någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
När det gäller frågan om genetiskt modifierade organismer uttalade utskottet
våren 1996 (1995/96:JoU11) att det grundläggande kravet från svensk sida bör
vara att det genom märkning tydligt framgår att en produkt innehåller eller
består av genetiskt modifierade organismer. Behovet av märkning ansågs särskilt
stort när det gäller livsmedel. Utskottet överlämnade till regeringen att med
utgångspunkt i de anförda närmare bestämma formerna för och omfattningen av
märkningskravet och förutsatte att frågan skulle föras framåt i internationella
sammanhang.
I rådets direktiv om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer
i miljön (90/220/EEG) infördes år 1997 en ändring (97/35/EG) som innebär att
sökanden i ansökan om godkännande av en produkt också skall ge in ett förslag
om märkning. I fråga om produkter som släpps ut på marknaden i blandningar med
organismer som inte har modifierats är det enligt bestämmelsen tillräckligt att
ange att genetiskt modifierade organismer kan förekomma i blandningen. Som
utskottet anförde hösten 1997 (1997/98:JoU6) presenterade kommissionen i juli
1997 riktlinjer som innebär att produkter som består av, innehåller eller
härstammar från genetiskt modifierade organismer skall märkas genom hela
kedjan, dvs. från producent till slutkonsument. Märkningen skall enligt
riktlinjerna förse konsumenterna med entydig, korrekt och objektiv information
om produktens innehåll. I december 1997 lade kommissionen förslag om
ytterligare ändring i direktiv 90/220/EEG vad gäller märkning av livsmedel från
genmodifierad sojaböna och majs. Förslaget innebär bl.a. att reglerna för
märkning av produkter som innehåller en genmodifierad ingrediens skärps
ytterligare genom att en sådan produkt som godkänts för försäljning måste
följas upp med regelbundna kontroller under sju år. Den 15 januari 1998
behandlades förslaget i Ständiga livsmedelskommittén men uppnådde inte
kvalificerad majoritet. Därmed måste förslaget överlämnas till rådet. Enligt
vad utskottet inhämtat ansåg många länder förslaget svårtolkat. Sverige röstade
emellertid ja eftersom kommissionen hade tillmötesgått det svenska kravet på
att varje påvisbar skillnad i ett livsmedel skall vara tillräckligt för att
kräva genteknikmärkning. Ministrarna i rådet skall nu inom tre månader fatta
beslut i frågan. Rådet måste vara enhälligt för att kommissionens förslag skall
kunna avslås. I annat fall antas förslaget.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att livsmedel som framställts av
genetiskt modifierade organismer men inte innehåller sådana organismer även
omfattas av reglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97
för nya livsmedel och livsmedelsingredienser. Enligt förordningen krävs bl.a.
hälsoriskvärdering och miljöriskbedömning innan ett nytt livsmedel kan släppas
ut på marknaden. Innehåller ett livsmedel genetiskt modifierade organismer
skall detta alltid anges.
Slutligen vill utskottet erinra om förslaget i den nyligen framlagda
propositionen om miljöbalk (prop. 1997/98:45 s. 393 f.) att den som släpper ut
en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer på
marknaden skall märka produkten, även om produkten är avsedd för innesluten
användning. Regeringen anför att det är rimligt att den som på marknaden möter
produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer
alltid får vetskap om den genetiska modifieringen. I propositionen uttalar
regeringen sin avsikt att driva på utvecklingen i EU i den riktningen.
Regeringen anser vidare att den möjlighet som finns enligt gentekniklagen
(1994:900) att i enskilda fall föreskriva om märkning inte är tillräcklig, utan
det bör finnas ett allmänt krav på märkning.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen och senast hösten 1997
(1997/98:JoU6) betonat det angelägna i att konsumenterna i de flesta fall får
kännedom om huruvida ett livsmedel framställts med hjälp av eller innehåller
genetiskt modifierade livsmedel. Så till vida delar utskottet de synpunkter som
framförs i motionerna Jo511 (kd) yrkande 2, Jo525 (c) yrkande 5 och Jo542 (mp)
yrkande 5. Vad utskottet anfört ovan tillgodoser i allt väsentligt syftet med
motionerna. Mot bakgrund härav bör motionerna i dessa delar inte föranleda
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Som utskottet anfört ovan innebär riktlinjerna från kommissionen att
produkter som består av, innehåller eller härstammar från genetiskt modifierade
organismer skall märkas genom hela kedjan, dvs. från producent till
slutkonsument. Märkningen skall också förse konsumenterna med entydig, korrekt
och objektiv information om produktens innehåll. Kommissionens förslag innebär
en ytterligare skärpning av reglerna. Härmed och med vad utskottet härutöver i
tillämpliga delar anfört ovan tillgodoses enligt utskottets mening även motion
Jo543 (v) yrkande 4 med krav på viss märkning av genförändrade livsmedel.
Motionen bör i denna del inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Utskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna bakom motionerna
Jo505 (s) och Jo525 (c) yrkande 14 om vikten av vederhäftig och lättillgänglig
information till konsumenterna om livsmedlens kvalitet och innehåll. Utskottet
är emellertid inte berett att särskilt förorda någon av de metoder som föreslås
i motionerna som därmed avstyrks.
Frågan om märkning av livsmedel som innehåller omestrade fetter, dvs. fetter
där fettsyrornas ursprungliga position i fettmolekylen har förändrats för att
fettet skall få vissa önskvärda egenskaper, var våren 1997 föremål för
utskottets behandling (1996/97:JoU14). Utskottet erinrade om EG:s regler om
märkning som inte tillåter något medlemsland att införa vare sig strängare
eller liberalare bestämmelser. Däremot hindrar reglerna inte att
livsmedelsindustrin och handeln lämnar ytterligare information av värde för
konsumenternas val av livsmedel. Utskottet, som därmed vidhåller sitt tidigare
ställningstagande, avstyrker motion Jo537 (mp).
S.k. functional foods
Våren 1997 behandlade utskottet motioner om s.k. functional foods, dvs.
livsmedel som påstås ha hälsobefrämjande effekter (1996/97:JoU14 s. 7 f.).
Utskottet redogjorde utförligt för de bestämmelser som är tillämpliga på denna
typ av livsmedel och för livsmedelsbranschens program med regler för
användningen av hälsopåståenden vid märkning och marknadsföring av vissa
livsmedel. Programmet, som har utformats i samarbete med Läkemedelsverket och
Livsmedelsverket och i enlighet med EG:s direktiv på området, gäller i en
reviderad utformning sedan den 1 januari 1997. Enligt programmet, som avser
baslivsmedel och inte kosttillskott och andra liknande produkter, utgör åtta
vetenskapligt väl belagda samband mellan kost och hälsa grunden för de
hälsopåståenden som kan användas. Av utskottets redogörelse framgick vidare att
både Livsmedelsverket och livsmedelsbranschen noga följer utvecklingen på
området. Vidare anfördes att Jordbruksdepartementet skulle anordna en
utfrågning om s.k. functional foods i syfte att inhämta ett brett faktaunderlag
inför kommande ställningstaganden i frågan. Enligt utskottets mening fanns det
anledning för riksdagen att följa utvecklingen på området.
Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1998 gett Livsmedelsverket i
uppdrag att utreda och analysera hälsopåståenden vid märkning av livsmedel.
Därvid skall särskilt beaktas den nuvarande lagstiftningens syfte och effekter
samt avgränsning gentemot läkemedelslagstiftningen. I uppdraget ingår också att
undersöka konsumenternas inställning till sådan märkning. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 oktober 1998.
Den 3 februari 1998 anordnade utskottet en utfrågning i ämnet. I utfrågningen
deltog företrädare för berörda myndigheter, livsmedelsbranschen,
forskarsamhället och konsumenterna. Sammanfattningsvis gav utfrågningen vid
handen att det finns önskemål om att utveckla livsmedel som kan förebygga och
behandla kostrelaterade sjukdomar. Det finns också en stor marknadspotential
för livsmedelsindustrin när det gäller denna typ av produkter. Vidare finns
erfarenheter från medicinsk forskning som kan överföras till området. Det
framkom också att många konsumenter har en kritisk inställning till
hälsopåståenden när det gäller livsmedel och att kunskap och vederhäftig
information är av stor betydelse när det gäller sambandet mellan kost och hälsa
och för konsumenternas möjligheter att kunna välja en allsidig och
näringsriktig kost. Behovet av ett regelverk för området påtalades.
Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att de frågor som tas upp i
motionerna Jo219 och Jo524 (båda m) i aktuella delar är föremål för såväl
regeringens som berörda myndigheters och livsmedelsbranschens uppmärksamhet.
Utskottet anser att det finns anledning för riksdagen att även i fortsättningen
noga följa utvecklingen på området. I avvaktan på resultatet av den verksamhet
som pågår är utskottet inte berett att nu föreslå några slutgiltiga eller
preciserade ställningstaganden från riksdagens sida.
Importkontroll
Sedan utskottet våren 1997 behandlade frågan om förekomsten av salmonella i
importerade livsmedel (1996/97:JoU14) har Livsmedelsverket redovisat sin
slutrapport om salmonellakontrollen från annat EU-land, det s.k.
garantiprojektet, till regeringen som har överlämnat rapporten till
kommissionen och samtliga länder i EU. Projektet visar att av de undersökta
partierna med korrekta intyg om salmonellafritt kött, mer än 20 % innehöll
salmonella. Motsvarande siffra för fjäderfäkött var 35 %. Salmonellagarantierna
har således inte fått avsedd effekt. Med anledning härav har Livsmedelsverket
och Kommunförbundet i brev den 28 november 1997 informerat samtliga kommuner om
hur Sverige agerar internationellt för att uppmärksamma övriga länder på
situationen. I brevet rekommenderas kommunerna att koncentrera provtagningen
till fågelkött från samtliga EU-länder med undantag av Finland samt till kött
av nöt och svin från Frankrike och Spanien. Utskottet har inhämtat att
Livsmedelsverket dessutom anordnat möten med importörernas och handelns
organisationer, informerat dem om läget och uppmanat dem att utöka
egenkontrollen. Verket har även bedrivit viss undervisning om
salmonellakontrollen. Utskottet har vidare inhämtat att Livsmedelsverket under
1998 och 1999 kommer att göra en stor satsning på information och utbildning
till landets livsmedelsinspektörer och länsveterinärer. Utbildningen syftar
till anpassning av tillsynen till de nya kraven inom EU och större enhetlighet
i livsmedelstillsynen. Sedan en tid pågår bilaterala diskussioner i frågan
mellan Livsmedelsverket och företrädare för verkets franska motsvarighet. I
detta sammanhang kommer garantiprojektet att presenteras. Inom Livsmedelsverket
pågår också en översyn av lagstiftningen där större ansvar kommer att läggas på
importören och den som först mottar ett köttparti i landet.
Utskottet vill också hänvisa till ett interpellationssvar den 1 december 1997
där jordbruksministern beskrev salmonellasituationen som icke acceptabel och
uttalade sin avsikt att informera berörda EU-organ (prot. 1997/98:37 8 §).
Utskottet har givetvis inte någon annan uppfattning än motionärerna bakom
motionerna Jo525 och L716 (båda c) när det gäller konsumenternas berättigade
krav på säkra livsmedel. Inte minst gäller detta upprätthållandet av
garantierna i fråga om salmonellafritt kött och det otillfredsställande i den
nuvarande situationen. Som framgår av det ovan anförda delas denna uppfattning
av regeringen och berörda myndigheter. I sammanhanget vill utskottet erinra om
den översyn av livsmedelstillsynen som görs av livsmedelskommittén (dir.
1997:25). Kommittén kommer att senast den 30 april 1998 redovisa sitt uppdrag.
Utskottet förutsätter att regeringen och berörda myndigheter även
fortsättningsvis noga följer frågan och vid behov vidtar de åtgärder som anses
erforderliga. Med det anförda finner utskottet syftet med motion L716 (c)
yrkande 1 i huvudsak tillgodosett. Motionsyrkandet påkallar således inte någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Med anledning av motion Jo525 (c) om importförbud vill utskottet tillägga att
ett förbud mot import från ett medlemsland i EU skulle stå i strid med Sveriges
åtaganden i samband med anslutningen till Europeiska unionen. Motionens yrkande
10 avstyrks.
I livsmedelskommitténs uppdrag ingår bl.a. att utreda fördelningen mellan
stat och kommun vad gäller ansvaret för livsmedelstillsynen, föreslå lämpliga
former för tillsynen liksom för systemet med tillsynsavgifter. Vidare skall
kommittén se över den regionala nivåns roll i livsmedelstillsynen samt utreda
förutsättningarna för interkommunal samverkan. Utskottet delar de synpunkter på
vikten av en effektiv importkontroll som framförs i motion Jo525 (c) men anser
att frågan om kommunernas resursbehov för denna uppgift bör anstå till dess
ställning kan tas till resultatet av livsmedelskommitténs arbete. I
sammanhanget vill utskottet erinra om Livsmedelsverkets stora
utbildningssatsning, som erbjuds kommunerna till en låg kostnad. Det anförda
torde i huvudsak tillgodose motionens yrkande 11, som inte bör föranleda någon
vidare riksdagens åtgärd.
Av utskottets redogörelse ovan framgår att Livsmedelsverkets rapport om
salmonellakontrollen överlämnats till EU. Som utskottet konstaterat ovan kan
situationen inte anses tillfredsställande. Utskottet delar således de
synpunkter som framförs i motion Jo532 (m) men anser, med hänvisning till
Livsmedelsverkets rapport och de åtgärder som utskottet tidigare redogjort för,
att syftet med motionen får anses tillgodosett utan någon vidare åtgärd från
riksdagens sida.
Som utskottet anförde våren 1996 (1996/97:JoU10) förbjöds genom rådets
direktiv 96/22/EEG användningen av hormoner i annat än terapeutiskt eller
zootekniskt syfte. I direktivet anges såväl de hormoner som är tillåtna i detta
syfte liksom hormoner som över huvud taget inte får användas. Genom direktivet
bibehålls således det förbud mot användning av hormoner i tillväxtbefrämjande
syfte som redan tidigare gällde inom EU. Också importen från tredje land av
kött som produceras med tillväxtbefrämjande hormoner förbjuds genom direktivet.
De skäl som EU anfört för importförbudet, dvs. intresset att skydda människors
och djurs hälsa, anses av vissa exportländer inte vara vetenskapligt
vedertagna. Förbudet har därför ansetts strida mot internationella
handelsavtal. Frågan hänsköts till en s.k. WTO-panel för prövning. Sommaren
1997 avkunnade världshandelsorganisationen WTO (World Trade Organization) dom i
en tvist mellan EU och USA om förbudet. Enligt WTO utgjorde förbudet
handelshinder. Domen överklagades och i januari i år meddelade
överprövningsorganet i WTO ett nytt utslag. I den nya domen sägs att EU har
rätt till ett starkare konsumentskydd än den internationella standarden, så
länge detta grundas på vetenskapliga argument. Samtidigt underkände WTO EU:s
riskvärdering och begärde en ny sådan. Inom EU pågår nu arbete med en ny
riskvärdering som skall vara slutförd inom 15 månader. Trots USA:s invändningar
kommer EU:s importförbud att kvarstå tills vidare.
Till skillnad från skyddsklausulerna i de veterinära hygiendirektiven är
skyddsklausulen i artikel 10 i direktiv 93/94/EEG om livsmedelshygien i dag
begränsad till risker som härrör från produkter som importerats från tredje
land. I sitt yttrande över EU:s s.k. grönbok om allmänna principer för
livsmedelslagstiftningen i EU anför regeringen att det vore önskvärt att
utvidga skyddsklausulen till att omfatta även produkter i gemenskapshandeln. I
yttrandet förordas också ökat samarbete mellan myndigheter i olika länder för
att förbättra förutsättningarna för EU:s möjligheter att ingripa vid allvarliga
folkhälsorisker relaterade till livsmedel.
Av det ovan anförda framgår att frågan om import av hormonbehandlat kött är
föremål för såväl EU:s som regeringens uppmärksamhet. Syftet med motion N275
(v) yrkande 6 får därför anses tillgodosett utan något särskilt uttalande i
frågan.
Antibiotika m.m.
Med anledning av motion Jo525 (c) vill utskottet erinra om att Jordbruksverket
kontinuerligt inhämtar uppgifter från fodertillverkarna om förskrivning om
antibiotika till djur. Statens veterinärmedicinska anstalt följer
resistensuvecklingen när det gäller antibiotika och sammanställer statistik på
området. När det gäller förskrivning av antibiotika till människor ankommer det
på Apoteksbolaget att inhämta sådana uppgifter. Härmed finner utskottet att
syftet med motionen i denna del får anses tillgodosett. Motionens yrkande 8 bör
inte påkalla någon riksdagens vidare åtgärd.
EG:s bestämmelser om användningen av läkemedel och andra främmande ämnen som
tillförs djur finns numera i huvudsak samlade i två direktiv. Enligt rådets
direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 är användning av bl.a. vissa ämnen med
hormonell och tyreostatisk verkan förbjuden, och direktiv 96/23/EG reglerar
kontrollen av användningen av läkemedel och vissa andra ämnen och
restsubstanser. Dit hör bl.a. organiska fosforföreningar, mykotoxiner och
färgämnen. Enligt direktivet skall kontroll ske också i andra sammanhang vid
uppfödning av djur, t.ex. av foder. För att fullständigt genomföra direktiven
har regeringen nyligen lagt fram en proposition om ändringar i livsmedelslagen
m.fl. lagar (prop. 1997/87:48). Förslaget innebär bl.a. att provtagningslagens
(1992:1683) tillämpningsområde vidgas till att avse också andra ämnen än
läkemedel. Föreskrifter skall kunna meddelas om skyldighet för djurhållare att
registrera användningen av läkemedel till djuren och bevara journaler som rör
sådan behandling. Dessutom föreslås ändringar i lagens tillsynsbestämmelser som
i korthet innebär att antalet prover på levande djur och kött kan utökas och
även avse ytterligare slag av livsmedel. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motion Jo536 (mp) yrkande 2 i den mån motionsyrkandet inte kan anses
tillgodosett.
Övriga frågor
Utskottet delar synpunkterna i motion Jo520 (s) om vikten av kraftfulla
åtgärder när det gäller bristande uppfyllelse av bestämmelser som avser att
säkra en god livsmedelskvalitet och behovet av en effektiv kontroll av
reglernas efterlevnad. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen och
berörda myndigheter även fortsättningsvis noga följer utvecklingen på området
och vid behov vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga. I sammanhanget
vill utskottet erinra om den nyligen framlagda propositionen om ändringar i
livsmedelslagen m.fl. lagar (1997/98:48) där bl.a. föreslås att livsmedelslagen
tillförs en ny straffbestämmelse när det gäller brott mot sådana bestämmelser
i de EG-förordningar som faller inom livsmedelslagens tillämpningsområde och
som rör kvalitetsnormer eller andra villkor för handeln med livsmedel. Enligt
utskottets mening saknas anledning att härutöver ompröva gällande svenska
påföljdsbestämmelser. Motionen avstyrks.
Som framhålls i motion Jo541 (c) saknas inom EU en gemensam definition av
drycken cider. Enligt vad utskottet inhämtat bereds för närvarande ett ärende
inom Regeringskansliet där frågan är om Kopparbergs äppelcider kan benämnas
cider när drycken inte framställts genom jäsning utan innehåller syntetisk
etanol. Sökanden i ärendet är sammanslutningen Cider- och fruktvinproducenter i
EU och Kiviks Musteri AB. Regeringen beslöt den 5 februari 1998 att
skrivelserna skall överlämnas till Livsmedelsverket och uppdrog åt verket att
vidta de åtgärder som föranleds av skrivelserna (Jo97/2605). Med det anförda
avstyrker utskottet motionen i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Med anledning av motion Jo511 (kd) om en strategi för att öka andelen
vegetabilier i kosten vill utskottet erinra om den handlingsplan som antogs vid
FAO:s toppmöte i november 1996. Enligt handlingsplanen skall varje medlemsland
anta ett nationellt handlingsprogram i överensstämmelse med sina resurser och
sin förmåga att uppnå individuella mål (1996/97:JoU14). På uppdrag av
regeringen har Naturvårdsverket nyligen redovisat rapporten Att äta för en
bättre miljö (nr 4830). Rapporten ingår i verkets framtidsprojekt Sverige år
2021, som omfattar de sektorer som i dag står för den största påverkan på
miljön, där bl.a. livsmedels- och jordbrukssektorerna ingår. Rapporten är
Naturvårdsverkets slutrapport för livsmedelsprojektet och är avsett att bilda
underlag för den till april 1998 aviserade miljöpolitiska propositionen. Som
utskottet anförde våren 1997 (1996/97:JoU14) delar utskottet motionärernas
uppfattning så till vida att globala miljö- och resursfrågor kräver allt större
uppmärksamhet i livsmedelspolitiska sammanhang. Av utskottets redogörelse
framgår att de frågor som tas upp i motionen är föremål för uppmärksamhet såväl
nationellt som internationellt. Utskottet är inte berett att föreslå några
särskilda åtgärder från riksdagens sida i denna fråga. Motion Jo511 (kd)
yrkande 1 avstyrks i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
När det gäller frågan om sanering av radon i enskilda vattentäkter vill
utskottet anföra följande. Våren 1997 beslutade riksdagen att 60 miljoner
kronor skulle avsättas för bidrag till radonsanering av dricksvatten (prop.
1996/97:150 s. 170 och 176, bet. 1996/97:FiU20, yttr. 1996/97:JoU4y, rskr.
1996/97:284). Bestämmelser om bidraget finns i förordningen (1997:638) om
bidrag till sanering av radon i dricksvatten. Förordningen trädde i kraft den 1
oktober 1997. Enligt förordningen kan bidrag utgå med 100 % till allmänna
täkter och med 50 % och högst 5 000 kr till vissa enskilda täkter, som står
under tillsyn med stöd av särskilda beslut, om radonhalten överstiger 100
becquerel per liter vatten. Till annan enskild vattentäkt kan bidrag utgå med
50 % och högst 5 000 kr om radonhalten överstiger 1 000 becquerel per liter
vatten. I och med att gränsvärden för radon i dricksvatten infördes (SLV FS
1997:32) inträdde också skyldighet för kommunerna att se till att vattnets
becquerelhalt inte överstiger gränsvärdet när det når konsumenterna. Skälet
till att riksdagen anvisade medel till täckande av kommunernas
saneringskostnader är en överenskommelse mellan regeringen och Svenska
Kommunförbundet. Överenskommelsen innebär att statliga beslut som medför ökade
kostnader för kommunerna också skall finansieras av staten. Enligt utskottets
mening får det i första hand anses ankomma på ägarna av enskilda vattentäkter
att underhålla och upprusta täkterna. Som framgår av redogörelsen ovan har
emellertid riksdagen beslutat om delfinansiering för sanering av enskilda
täkter med så hög radonhalt, dvs. 1 000 becquerel per liter vatten eller
däröver, att vattnet bedöms som otjänligt. Vad gäller valet av metod för
provtagning av vattnet är detta en fråga som får anses ankomma på berörda
kommuner och fastighetsägare. I det fall motionens yrkande 3 avser
fastställande av samma gränsvärde för radon i allmänna och enskilda
vattentäkter vill utskottet påpeka att gränsvärdet för ett livsmedel gäller
livsmedlet som sådant. Således gäller gränsvärdet 100 becquerel per liter
vatten för allt dricksvatten, oavsett om det hämtas från allmänna eller
enskilda täkter. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo523 (mp).
Regler om utformningen av lokaler och hanteringen vid rökning av fisk finns i
direktiv 91/493/EEG om fastställande av hygienkrav för produktion och
marknadsföring av fiskprodukter samt Livsmedelsverkets författningar på området
(SLV FS 1994:2, 1994:15 och 1997:14). Bidrag till ny- och ombyggnad av bl.a.
fiskrökerier kan utgå med 40 % och vid sin bidragsprövning prioriterar
länsstyrelserna nya produkter, användningen av underutnyttjade fiskarter och
hygienförbättring. Genom EG:s organ PESCA kan härutöver bidrag ges till projekt
för strukturomvandling och främjande av fiskenäringen i vissa fiskeberoende
områden i kris, för närvarande 16 kommuner. För privat projektverksamhet utgår
bidraget till 10 % av nationella medel och till 30 % av medel från EG. Bedrivs
projektet i offentlig regi bidrar Sverige med 50 % och EG med lika stor andel.
Bidrag kan utgå till bl.a. vattenbruk och beredning av fiskprodukter,
akvaturism samt vidareutveckling och marknadsföring. Administrationen av medlen
ankommer på Fiskeriverket. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo409 (s)
i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd.
Genteknik
Utskottets överväganden
Utskottet behandlade under riksmötet 1995/96 motioner rörande genetiskt
modifierade organismer (1995/96:JoU11). I betänkandet föreslog utskottet två
tillkännagivanden, ett som avsåg ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter
m.m. och ett angående märkning av produkter som innehåller, består av eller
framställts av genetiskt modifierade organismer och växtgenetiska resurser.
Därefter har motioner om genetiska resurser och bioteknik behandlats av
utskottet vid tre olika tillfällen under år 1997 (1996/97:JoU15, 1997/98:JoU6
och 1997/98:JoU9).
Hösten 1997 tillkallade regeringen en kommitté med företrädare för
riksdagspartierna (dir. 1997:120). Kommitténs uppgift är att analysera den
moderna biotekniken, dess möjligheter och risker. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 juni år 2000. Ett delbetänkande avseende Gentekniknämndens
uppgifter och sammansättning skall lämnas den 1 november 1998.
I EU har kommissionen nyligen för rådet redogjort för det förslag till
revidering av direktiv 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade organismer i miljön som antogs den 26 november 1997. Förslaget
innebär flera förbättringar i förhållande till det nu gällande direktivet.
Bland förslagen kan nämnas gemensamma principer för riskbedömningar av
eventuella miljöeffekter, ökad möjlighet för allmänheten att följa
beslutsprocessen och en förbättrad procedur som ger medlemsstaterna en starkare
roll i beslutsprocessen. Vidare föreslås enkelt majoritetsbeslut i
ministerrådet i stället för det nuvarande kravet på ett enigt ministerråd.
Enligt vad utskottet erfarit kommer Sverige att bevaka de synpunkter som förts
fram tidigare, bl.a. om övervakning av de långsiktiga konsekvenserna för miljö
och hälsa vid introduktion av genetiskt modifierade organismer. Tillsammans med
Danmark har Sverige tagit initiativet till en riskvärderingsgrupp, tillsatt av
kommissionen. Gruppen, i vilken Sverige ingår, arbetar med frågor om gemensam
grund för riskbedömning av antibiotikaresistenta markörer och herbicidtoleranta
grödor.
Med hänvisning till det anförda och till utskottets principbeslut om
planeringen av motionsärenden inom valperioden avstår utskottet från att nu mer
utförligt behandla motionerna Jo219 (m) yrkande 6, Jo510 (m), Jo511 (kd)
yrkandena 3 och 4, Jo524 (m) yrkande 6, Jo525 (c) yrkande 6, Jo536 (mp) yrkande
1, Jo542 (mp) yrkandena 2-4, 6 och 7 och Jo543 (v) yrkandena 3, 5 och 7.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ursprungsmärkning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo525 yrkande 3, 1997/98:Bo548 yrkande
2 och 1997/98:L716 yrkande 2,
res. 1 (mp)
2. beträffande märkning av genmodifierade livsmedel
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo511 yrkande 2, 1997/98:Jo525
yrkande 5, 1997/98:Jo542 yrkande 5 och 1997/98:Jo543 yrkande 4,
3. beträffande märkning av livsmedel som innehåller omestrade fetter,
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo505, 1997/98:Jo525 yrkande 14 och
1997/98:Jo537,
res. 2 (mp)
4. beträffande s.k. functional foods
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo219 yrkande 5 och 1997/98:Jo524
yrkande 5,
5. beträffande importkontroll
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo525 yrkande 10 och 1997/98:L716
yrkande 1,
res. 3 (c)
6. beträffande resurser till kommunerna för importkontroll
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo525 yrkande 11,
7. beträffande utvärdering av åtgärder mot salmonella, m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo532,
8. beträffande förbud mot import av hormonbehandlat kött
att riksdagen avslår motion 1997/98:N275 yrkande 6,
9. beträffande antibiotika m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo525 yrkande 8 och 1997/98:Jo536
yrkande 2,
10. beträffande strängare livsmedelslagstiftning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo520,
11. beträffande definition av drycken cider
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo541,
12. beträffande en strategi för ökad andel vegetabilier i kosten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo511 yrkande 1,
13. beträffande sanering av radon i dricksvatten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo523,
res. 4 (v, mp)
14. beträffande dispens från EU:s regler för fiskrökerier
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo409,
15. beträffande genteknik
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo219 yrkande 6, 1997/98:Jo510,
1997/98:Jo511 yrkandena 3 och 4, 1997/98:Jo524 yrkande 6, 1997/98:Jo525
yrkande 6, 1997/98:Jo536 yrkande 1, 1997/98:Jo542 yrkandena 2-4, 6 och 7
och 1997/98:Jo543 yrkandena 3, 5 och 7.
Stockholm den 17 februari 1998
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m),
Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine
Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Gudrun Lindvall (mp), Michael Hagberg (s),
Marie Wilén (c) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Ursprungsmärkning m.m. (mom. 1)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Som framhålls i motion Bo548 (mp) är allergier ett växande folkhälsoproblem i
hela den industrialiserade världen och de senaste decenniernas ökningstakt är
mer än oroväckande. Vi vet att det är faktorer i vår omgivande miljö, bl.a. vad
vi brukar kalla samhällets kemikalisering, som orsakar ökningen. Framför allt
är det våra barn som drabbas. Förutom de kunskaper som redan i dag finns om hur
vissa miljöförbättringar skall kunna vända utvecklingen behövs naturligtvis
ytterligare kunskaper om bl.a. födoämnesallergier och livsmedelstillsatser. När
det gäller den kunskap vi redan har på livsmedelsområdet måste denna omsättas i
politiska beslut. Ett led i detta arbete är förbättrade innehållsdeklarationer
på livsmedel.
Detta bör riksdagen med anledning av motion Bo548 (mp) yrkande 2 som sin
mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande ursprungsmärkning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo548 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 1997/98:Jo525 yrkande 3 och 1997/98: L716 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
2. Märkning av livsmedel som innehåller omestrade fetter, m.m. (mom. 3)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Som anförs i motion Jo537 (mp) har numera de härdade fetterna i margariner
ersatts av omestrade fetter, dvs. fetter där fettsyrornas ursprungliga position
i fettmolekylen har förändrats för att fettet skall få vissa önskvärda
egenskaper, en process som endast har kosmetiskt syfte. I denna process har
margarinet dessutom behandlats med den ytterst reaktiva och hälsovådliga
kemikalien natriumetylat. Enligt min mening har de ursprungliga positionerna
emellertid stor betydelse för hur fettet absorberats av kroppen men kunskapen
om omestringens effekter på människors hälsa är ännu bristfällig. En ny
undersökning visar att omestringen av palmolja, som ingår i svensktillverkade
margariner, kan öka risken för bildning av blodproppar hos råttor. Till
skillnad från vad som gäller för annan livsmedelsindustri är det dessutom
tillåtet för matfettsindustrin att frakta sina råvaror i tankar som tidigare
innehållit kemikalier, t.ex. bensinkolväten, aceton och andra lösningsmedel.
I enlighet med den s.k. redlighetsprincip som gäller enligt livsmedelslagen
(1971:511) och mot bakgrund av dagens begränsade kunskaper om fetternas
påverkan på folkhälsan anser jag det vara ett berättigat konsumentkrav att
livsmedel som innehåller omestrade fetter förses med innehållsdeklaration
härom. Enligt min mening bör regeringen utforma ett direktiv med denna innebörd
till Livsmedelsverket. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo537 (mp)
som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande märkning av livsmedel som innehåller omestrade fetter,
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo537 och med avslag på
motionerna 1997/98:Jo505 och 1997/98:Jo525 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
3. Importkontroll (mom. 5)
Lennart Daléus och Marie Wilén (båda c) anför:
Som anförs i motion Jo525 (c) är salmonella en av de mest kända infektioner som
överförs från djur till människa, vanligen genom salmonellabakterier i
livsmedel. Smittorisken är stor. I Sverige är det tämligen sällsynt att någon
insjuknar i salmonella medan i övriga länder inom EU hundratals människor
årligen dör i denna sjukdom. I samband med medlemskapet i EU erhöll Sverige
garantier att import till landet av bl.a. färskt kött, ägg, levande nötkreatur
och svin skall vara fria från salmonella. Trots detta har det sedan dess
funnits problem med salmonella i importerat kött. Sverige har ställt krav på
att de garantier vi erhöll vid inträdet i EU också skall infrias. Om de svenska
garantierna inte kan upprätthållas bör regeringen pröva frågan huruvida Sverige
i EU skall verka för möjligheten att införa importförbud gentemot de länder
som inte respekterar de svenska salmonellagarantierna.
Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo525 (c) yrkande 10 som sin
mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande importkontroll
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo525 yrkande 10 och med avslag
på motion 1997/98:L716 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
4. Sanering av radon i dricksvatten (mom. 13)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:
Som anförs i motion Jo523 (mp) är radon miljö- och hälsofarligt och orsakar
årligen fler dödsfall än trafikolyckorna. Radon finns inte endast i luften utan
också i dricksvatten. Regeringen har nu äntligen fattat beslut om bidrag om 60
miljoner kronor till sanering av radon i dricksvatten. Bidragssystemet har
emellertid flera begränsningar. Ägare till enskilda vattentäkter kan erhålla
ersättning med 50 % av kostnaden dock högst 5 000 kr. Bidrag utgår endast till
täkter där radonhalten överstiger 1 000 becquerel per liter vatten. I
sammanhanget bör nämnas att bidrag kan utgå med 100 % till brunnar i kommunal
eller annan allmän ägo om radonhalten överstiger 100 becquerel per liter
vatten. Eftersom vattnet enligt förordningen (1997:638) om bidrag till sanering
av radon i dricksvatten skall analyseras av ackrediterat företag, kan kostnaden
bli helt okontrollerad och mycket snart överstiga det maximala bidragsbeloppet
för den enskilde.
Enligt vår mening är bidraget otillräckligt och kommer att drabba enskilda
familjer dels genom beloppsgränsen, dels genom att ett högre gränsvärde
accepteras i de enskilda vattentäkterna. Målet måste vara att bidrag utgår för
hela saneringskostnaden även för enskilda brunnsägare och att t.ex. miljö- och
hälsoskyddsnämnderna skall kunna utföra vattenanalyserna kostnadsfritt eller
till ett lågt pris. Samma gränsvärde för radon bör gälla oavsett om
vattentäkten är i allmän, kommunal eller enskild ägo. Detta bör riksdagen med
anledning av motion Jo523 (mp) som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande sanering av radon i dricksvatten
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo523 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
Särskilda yttranden
1. Genteknik
Maggi Mikaelsson (v) anför:
Ett antal motionsyrkanden från Vänsterpartiet angående genteknik har avslagits
med hänvisning till den parlamentariska kommitté som regeringen tillkallat. Det
gäller bl.a. krav på en internationell konvention, behov av ökad debatt om
genteknikens möjligheter och begränsningar samt frågan om antibiotikaresistens
hos grödor. Jag har valt att inte nu reservera mig till förmån för
motionsyrkandena utan avvaktar resultatet av den parlamentariska kommittén.
Vänsterpartiets inställning i de yrkanden som avslagits redovisas kortfattat
här nedan.
Den moderna biotekniken har inneburit stora möjligheter för hälso- och
sjukvårdsområdet, inte minst genom möjligheten att ställa säkrare diagnoser och
framställning av nya verksamma mediciner. Men den oerhört snabba utvecklingen
inom bioteknikens område har samtidigt gett människan kunskaper och möjligheter
att överträda gränser och förändra arvsmassan i allt levande material på ett
sätt som naturen själv aldrig skulle klara av. Forskarna är numera inne och
rumsterar om i de allra minsta beståndsdelarna av levande organismer. Det som i
dag sker i forskningslaboratorier och på försöksanläggningar är kvalitativt
helt annorlunda än den förädling och urvalsprocess som människan alltid ägnat
sig åt för att få härdigare skördar och större avkastning.
Behovet av en internationell konvention
Huvuddelen av den genteknikforskning som pågår i världen kontrolleras av
transnationella företag i industriländerna och är därmed inriktad på att svara
mot dessa länders marknad och behov. U-länderna är däremot intressanta som
försöksmarknader eftersom klimatet i dessa länder gör det möjligt med längre
försökssäsonger och eftersom basen för gentekniken kommer från den rika
biologiska mångfald som finns där. Majs, ris, socker och kakao ägnas stort
intresse av genteknikforskningen eftersom dessa varor har global
konsumentspridning.
Det finns ett starkt kommersiellt intresse från i-ländernas bioteknikföretag
att patentbelägga genetiskt material som är utvecklade under århundraden av
bönder i tredje världen och därigenom tvinga in dessa bönder i
beroendeförhållande gentemot företaget som kontrollerar grödan.
I syfte att förhindra ytterligare exploatering av genetiskt material från
tredje världen anser Vänsterpartiet att regeringen bör verka för en
internationell konvention. Denna konvention bör reglera ersättningsfrågor,
äganderättsfrågor och andra rättigheter till länderna i tredje världen, eller
den enskilde odlaren, för genetiskt material som hämtas från vildlevande
organismer eller odlingssorter.
Behovet av ökad samhällsdebatt om genteknik
Enligt Vänsterpartiets uppfattning är gentekniken varken ond eller god, det är
vad man åstadkommer med tekniken som måste värderas. För att undvika en
förtroendeklyfta mellan allmänhet och forskare behövs en bred samhällsdebatt
och ökade kunskaper om genteknikens möjligheter och begränsningar.
Vänsterpartiet efterlyser en sammanhållen politik för gentekniken såväl
nationellt som internationellt och har föreslagit att 3 miljoner kronor
anvisas till uppbyggande av ett informationscentrum för bioteknikfrågor i
enlighet med det projektförslag som utarbetats av Institutet för
Bioteknikinformation.
Nej till antibiotikaresistenta markörgener
Med dagens kunskaper säger Vänsterpartiet nej till genöverföring mellan växter
och djur och nej till överföring av gener som är kända för att ge upphov till
allergier.
Inom forskningen användes en s.k. markörgen för att kontrollera att den
genöverföring man vill åstadkomma har lyckats. Ibland är denna markörgen
motståndskraftig mot antibiotika. Det innebär att de plantor där
genöverföringen har lyckats överlever behandling med antibiotika. Övriga
plantor dör och kan därför sorteras bort från forskningen. Eftersom dessa
markörgener inte har någon betydelse för slutprodukten bör de kunna tas bort.
Tekniken finns men det innebär ytterligare ett kostsamt steg i utvecklingen av
grödorna. Det råder ett starkt motstånd från konsumenthåll mot användningen av
markörgener som gör växter motståndskraftiga mot antibiotika. Forskarna saknar
för närvarande kunskap om hur antibiotikaresistenta gener påverkar människan.
De bör därför inte tillåtas som markörgener. Antibiotika, som är ett av våra
viktigaste läkemedel, riskerar på grund av alltför många resistenta
bakteriestammar att bli verkningslöst i framtiden. Enligt Vänsterpartiets
uppfattning är det därför inte försvarbart att godkänna grödor som är
motståndskraftiga mot antibiotika.
2. Livsmedelskontroll och genteknik
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I betänkandet behandlas ett antal yrkanden som har avstyrkts av utskottet och
där Miljöpartiet de gröna inte reserverat sig. Vi vill dock framhålla följande.
1 Märkning av genmanipulerade livsmedel
I motion 1997/98:Jo542 framlägger Miljöpartiet de gröna sin syn på genteknik,
däribland märkning av livsmedel, som innehåller genmanipulerade ingredienser.
EU:s nya direktiv om novel foods lämnar oss konsumenter fortfarande utan
verklig möjlighet att välja bort sådana livsmedel. Endast hela GMO behöver
märkas, t.ex. hela sojabönor. När det däremot gäller sojalecitin, som
förekommer i ca 60 % av alla sammansatta livsmedel, saknas krav på märkning. I
praktiken innebär detta att konsumentens fria val omöjliggörs.
När Sverige gick med i EU sades det att en av Sveriges viktiga uppgifter var
att företräda konsumenternas intressen. Miljöpartiet de gröna anser att Sverige
skall gå före och förbjuda försäljning av mat innehållande hela eller
processade GMO. Om den svenska regeringen inte har kurage att förbjuda GMO-
manipulerade livsmedel skall kravet i varje fall vara fullständig märkning även
av sojalecitin och andra processade GMO som ingår i sammansatta livsmedel.
Miljöpartiet de gröna avser att återkomma i frågan.
2 Antibiotika och andra kemiska ämnen i djurhållningen
I Miljöpartiets motion 1997/98:Jo536 tas frågor upp som rör det konventionella
jordbruket och djurhållningen. Ett problem i den konventionella djurhållningen
är användningen av kemikalier och tillsatser som kan hota hälsa och miljö,
t.ex. antibiotika, hormoner, tungmetallen zink och maskmedel. I Sverige finns
en restriktiv hållning till antibiotika, och hormoner är inte tillåtna.
Tungmetallen zink, som vissa framsynta lantbrukare ersatt med kolpulver, ges
till smågrisar för att förhindra avvänjningsdiarréer och har nu belagts med
recepttvång.
Problem som inte uppmärksammats och såvitt vi vet inte undersökts är vad som
sker med de stabila föreningarna som antibiotika och maskmedel när de kommer ut
i naturen. Antibiotika och maskmedel bryts inte ned i djurens kroppar utan
hamnar oftast i mark och vatten tillsammans med urin och fekalier. Naturligt
förekommande bakterier kommer i kontakt med antibiotika och torde utveckla
resistens. Maskmedel, som blir kvar, är giftigt även för djur i mark och
vatten. Hur det påverkar faunan vet man inte i dag, men mängden maskmedel som
används i det konventionella lantbruket är mycket stor eftersom djur avmaskas
även i preventivt syfte. Detta är problem som borde ha behandlats i
betänkandet. I stället hänvisas till EU:s regler.
Miljöpartiet de gröna avser att återkomma på annat sätt när det gäller
hittills inte uppmärksammade problem.
3 Genteknik
Miljöpartiet de grönas mycket restriktiva inställning till genteknik har
redovisats i tidigare betänkanden, där frågan behandlats. Därför har utskottet
valt att hantera dessa yrkanden på ett förenklat sätt. Jag vill dock framföra
följande.
Den nya tekniken tar rejäla kliv framåt hela tiden. Gener flyttas mellan
olika organismer och skapar nya kombinationer i en takt som tidigare aldrig
varit möjlig. Evolutionen ter sig långsam. Nu har människan tagit över!
Många försvarare av den nya tekniken anser att detta inte är något annat än
vad man alltid har hållit på med inom växtförädlingen och djuraveln. Men den
nya gentekniken skiljer sig på ett avgörande sätt från den tidigare.
Artbarriärer kan nu korsas, genmaterial från djur kan planteras in i växter,
gener från människa kan sättas in i grisar, gener från växter i bakterier och
så vidare. Endast forskarens fantasi sätter gränser.
3.1 Nya genmanipulerade grödor
De nya genmanipulerade grödorna kommer nu på bred front. De sorter som är
aktuella för odling i Sverige är potatis, raps och sockerbeta. Potatisen är
förändrad med avseende på stärkelseinnehållet. Rapsen och sockerbetan har
gjorts resistenta mot bekämpningsmedel. Många av grödorna, t.ex. den fodermajs
som är godkänd i EU, har en markörgen som ger resistens mot olika antibiotika.
Min uppfattning är att GMO-grödor bör förbjudas i EU, både vad avser odling
som import, hela eller i processade livsmedel. Detta bör vara den linje som den
svenska regeringen skall driva med kraft. I avvaktan på ett sådant förbud anser
Miljöpartiet de gröna att Sverige skall gå före och förbjuda odlingen. Vi avser
att återkomma i frågan.
3.2 Markörgener
I majs finns en markörgen som är antibiotikaresistent, något som verkligen kan
ifrågasättas. Så är också fallet med flera av de grödor som nu väntar på
godkännande. Försök har visat att genen kan bli kvar så länge att den kan
påverka bakterier i mag-tarmkanalen. Bara risken för detta borde göra att
sådana gener tas bort och inte tillåts. Enligt forskare är detta förfarande
dessutom inte nödvändigt eftersom andra markörer, t.ex. fluorescens, finns att
tillgå i dag.
Även om Miljöpartiet de gröna helst ser att GMO-grödor inte odlas över huvud
taget anser vi det vara ett minimikrav att markörgener som ger
antibiotikaresistens inte får finnas i grödor vare sig vid försöksodling eller
vid marknadsgodkännande. Miljöpartiet de gröna avser att i annat sammanhang
återkomma i frågan.
3.3 Genmanipulerade grödor i livsmedel
I nästan 60 % av alla sammansatta livsmedel finns soja eller sojalecitin. En
stor del av sojan importeras till Europa från USA, där man inte särskiljer den
genmanipulerade sojan från den vanliga. Vi konsumenter ges därmed inte
möjlighet att välja. En stor del av de svenska konsumenterna vill inte ha
genmanipulerade produkter vare sig som hela eller processade livsmedel. Skälen
till detta är flera. Konsumenterna ser inte detta som den väg som leder till
större livsmedelssäkerhet och ett hållbart jordbruk i världen, snarare tvärtom.
Konsumenterna ser också en stor ekologisk risk med nya arter, som aldrig
skulle uppkomma i naturen, eftersom manipuleringen sker genom att gener flyttas
mellan arter, något som inte sker i naturen. Såväl risken att dessa grödor
skall bete sig oförutsett som risken att gener sprids till vilda släktingar är
uppenbara. Det finns också risk att generna sprider sig till den ekologiskt
odlade grödan.
Vidare finns bland konsumenterna en oro för allergier och andra hälsoproblem
med den nya kombinationen av gener, t.ex. från paranöt.
Miljöpartiet de gröna anser att Sverige bör gå före och förbjuda försäljning
av hela eller processade livsmedel av genmanipulerade grödor men avser att
återkomma i frågan på annat sätt.
3.4 Hälsorisker med genmodifierade livsmedel
Att ett samband råder mellan växtförhållande och växtens kemiska sammansättning
står utom allt tvivel. Gjorda undersökningar baseras dock oftast på studier av
enskilda substanser. Däremot är kunskapen mycket begränsad när det gäller den
totala förändringen av livsmedlens sammansättning beroende på utvecklingsfas
samt arv och miljöbetingelser. Vid bedömning av genteknikens inverkan på våra
livsmedel är dagens begränsade kvalitetsbedömningar inte tillräckliga. De
undersökningar och de riskbedömningar som görs av Livsmedelsverket visar på
bristen på metoder som kan bedöma ett livsmedels totala hälsoeffekt. Detta
kommer att medföra svårigheter att göra relevanta och riktiga riskbedömningar
av nya livsmedel som kommer att dyka upp på marknaden genom den nya
utvecklingen av gentekniken (genmodifierade livsmedel). Det är av yttersta vikt
att forskning på detta område och sambanden mellan sammansättning i livsmedel
och odlingsmetod (giftanvändning) kommer till stånd. Varken riskforskning eller
forskning om samband mellan livsmedel och odlingsmetod har hittills
prioriterats. Miljöpartiet de gröna anser att många viktiga frågor behöver
belysas inte bara för att öka livsmedelssäkerheten utan också för att ge svar
på många av de frågor som alltfler konsumenter ställer sig.
Jordbruksutskottets utfrågning den 3 februari 1998 om s.k. functional foods
Inledning
Ordföranden: Välkomna hit ni som varit hyggliga att komma till vår utfrågning
denna snöiga morgon. Säkerligen är det många fler som vill vara med men som
sitter fast i taxibilar och annat på Arlandaleden exempelvis. Det kommer alltså
säkert att fyllas på här i salen under den tid som vi arbetar, vilket bara är
trevligt. Vi tvingas nog ändå att börja på fastställd tid för att inte få
problem i slutet av utfrågningen, som vi måste vara klara med senast kl. 13.
Jag heter Lennart Daléus och är ordförande i jordbruksutskottet. Bredvid mig
sitter Sinikka Bohlin, som är vice ordförande, och Lars-Erik Sojdelius, som är
kanslichef i jordbruksutskottet.
Flera av er är ombedda att komma till utfrågningen för att hjälpa oss att
sortera i frågan om s.k. functional foods. Skälet är att vi har stött på frågan
om functional foods vid ett flertal tillfällen. Då märker man sin okunnighet -
jag talar för min egen person - när det gäller flera av de begrepp som
förekommer och deras innebörd. Själv äter jag ibland blåbärssoppa på morgnarna.
Jag har förstått att det nästintill är medicin. Det är bra, i alla fall för min
del.
Det finns säkert djupare frågeställningar bekom begreppet functional foods
som har att göra med svensk industri och dess utveckling. Det kan gälla frågor
om utvecklingen av livsmedel och frågor om att nå ut på andra marknader.
Kanske finns det också andra frågor på den mera negativa sidan, t.ex.: Skall vi
dagligen stoppa i oss saker som liknar mediciner eller som åtminstone drar åt
det hållet? Säkerligen finns det många viktiga frågor där vi i dag kan få
tillfälle att få svar och synpunkter från er.
Utfrågningen stenograferas och så småningom får vi ett tryckt material.
Vi är alltså glada över att ni ville komma hit. Sinikka Bohlin, vår vice
ordförande, har dessvärre fått bekymmer med rösten och kommer inte i denna
stund att säga något - möjligen senare, om rösten bär.
Kl. 11.15 tar vi kaffepaus. Då kan vi ?mingla? litet grand och möjligen få ut
ännu mer information och uppgifter från er. Vi börjar med några inledande
resonemang för att sätta en grund för diskussionen och bana väg i grunderna för
området. Efter kaffepausen får vi ännu en stund med frågor. Senast kl. 13
skiljs vi, som sagt, åt.
Först går ordet till någon av företrädarna för Statens livsmedelsverk.
Varsågod!
Anita Janelm: Jag kommer från normenheten på Livsmedelsverket - många av er
känner mig - och jag skall ge en redogörelse, varvid jag kommer att använda mig
av en del overheadbilder.
Jag tänkte försöka redogöra för nuvarande situation inom livsmedelsområdet,
dvs. hur det ser ut inom det litet svårbegripliga området functional foods. Det
är många som pratar om det området, och ibland blir det begreppsförvirring.
Först skulle jag vilja tydliggöra att det finns en skillnad mellan functional
foods och novel foods. Novel foods är ett nytt begrepp i en helt ny
lagstiftning som går ut på att alla nya livsmedel och nya
livsmedelsingredienser på förhand skall godkännas och säkerhetsbedömas.
Functional foods har med en effekt av ett livsmedel att göra. Det är
naturligtvis inte uteslutet att ett nytt livsmedel kan vara functional food.
Det primära med functional foods är att det egentligen inte handlar om
sammansättningen i sig utan om påståenden om livsmedel. Det är fråga om
märkning och marknadsföring av livsmedel. Därför kan man inte bara se det här
som ett koncept som rör en specifik lagstiftning för en enskild produkt, med en
enskild sammansättning, utan man måste se hela diskussionen kring functional
foods i ett större sammanhang som rör hälsopåståenden generellt i relation till
ett kost-hälsa-begrepp. Vi har många viktiga nyckelfrågor att identifiera på
detta område. Det gäller också att hålla isär olika typer av hälsopåståenden -
det finns nämligen en lång rad sådana - som kan definieras på olika sätt. Helt
enkelt är det alltså inte.
Jag vill poängtera att det inte finns något lagstiftningsbegrepp som heter
functional foods och inte heller någon vedertagen definition. Inte någonstans
globalt sett finns det något land som har en specifik lagstiftning för
functional foods. Japan lär ha skapat en lagstiftning för functional foods. Det
primära syftet med den lagstiftningen var inte att skapa en lagstiftning för
typen functional foods. I stället handlade det om att skapa en lagstiftning
för livsmedel med specifika hälsosyften.
I stort sett kan man säga att i regel inbegrips sådana produkter som vi
betraktar som livsmedel för särskilda näringsändamål eller t.o.m. som en typ av
medicinska produkter, som litet grand är en annan grupp. Det finns inga
långtgående påståenden om produkterna i Japan. Godkännandeproceduren är väldigt
lång. I Japan talar man inte om functional foods utan om en specifik
hälsorelaterad typ av livsmedel.
För att försöka definiera functional foods har vi sagt att det är livsmedel
som skall likna vanliga livsmedel. Det handlar inte om typen kosttillskott -
piller eller tabletter - utan om vanliga livsmedel, och produkterna skall
konsumeras just som vanliga livsmedel. De har dock modifierats så att de har en
viss specifik fysiologisk effekt som man inte annars får av den vanliga kosten.
En liten förändring har gjort detta möjligt, men det är alltså inte fråga om
kosttillskottsbegreppet utan om vanliga livsmedel som vi har på bordet.
Begreppet functional foods faller om man inte kan påstå någonting om de här
produkterna. Det handlar alltså om hälsopåståenden. Det är inte så att
sammansättningen i sig strider mot en lagstiftning, utan det handlar om själva
påståendet.
Grunden är att det i livsmedelslagstiftningen finns en paragraf baserad på en
artikel i ett EG-direktiv som säger att man inte får ha ett påstående om ett
livsmedel som innebär att livsmedlet får egenskapen att förebygga, bota eller
lindra en sjukdom. Man gör den klara gränsdragningen att alla sådana påståenden
gäller läkemedel.
När det gäller förväntningarna i dag på det här konceptet finns det
naturligtvis ett önskemål om att utveckla livsmedel som kan förebygga och
behandla kostrelaterade sjukdomar. Det finns en stor marknadspotential för
livsmedelsindustrin för just sådana här produkter. Det finns ju alltid ett
intresse för hälsosamma livsmedel. Det finns också erfarenheter från medicinsk
forskning att överföra inom detta produktområde som man kan ta till vara. Det
finns också förväntningar om att myndigheterna skall skapa en fålla, ett
specifikt regelverk, för typen functional foods.
När det gäller lagstiftningarna är det, som sagt, kristallklart.
Läkemedelsverket har, som vi säger, tolkningsföreträde. Om Läkemedelsverket
säger att en produkt är ett läkemedel, är det helt kristallklart. Om inte, är
det ett livsmedel. Det finns ju bara de två produktgrupperna när det gäller
produkter som förtärs. Det är antingen svart eller också vitt.
Lagstiftningsmässigt är det således fråga om livsmedel och läkemedel. Sedan har
vi tolkningsproblematiken, hur detta skall skjutsas in i respektive box.
Lagstiftningarna är alltså två. Även läkemedelslagstiftningen är EG-anpassad.
Den märkning för livsmedel som vi har i Sverige är totalharmoniserad med ett
EG-direktiv. Vi kan inte ha vare sig strängare eller liberalare regler i
Sverige vad gäller märkning av livsmedel. Detta är alltså ett fullständigt
reglerat område inom gemenskapen.
För att något tydliggöra vad det är fråga om vill jag säga följande. Ett
näringspåstående är bara ett uttryck om något som t.ex. innehåller kostfibrer.
Man talar helt enkelt om att produkten innehåller en vitamin eller ett mineral.
Ett hälsopåstående försöker man definiera som en form av uttryck som beskriver
ett förhållande mellan ett livsmedel eller en ingrediens och en sjukdom eller
ett hälsorelaterat tillstånd. Det är ett försök till grunddefinition. Den är
inte oomtvistad, utan den pratar man om internationellt. Hur skall alltså en
eventuell internationell definition då se ut när det gäller ett hälsopåstående?
Det här försöker vi i alla fall använda oss av när vi talar om dessa saker. Det
handlar om en form av värdering av produktens hälsomässiga fördelar kopplat
till en beskrivning av produktens sammansättning. T.ex. kan beskrivningen gälla
om det finns kostfibrer, som är bra för magen. Maten får en större volym och
tarmverksamheten stimuleras. På så sätt motverkas trög mage som är ett slags
kostrelaterat sjukdomstillstånd.
Sedan finns det något som kan placeras mittemellan här. Ett
näringsfysiologiskt påstående blir inte lika starkt som ett hälsopåstående,
utan det hamnar mittemellan. Det kan handla om påståendet: Detta livsmedel är
rikt på kalcium, som stärker skelettet och ger starkare tänder. Det är mera ett
näringsfysiologiskt påstående, utan koppling till en sjukdom. Det hör till vårt
friska tillstånd. Det går litet längre än ett näringspåstående men är inte ett
hälsopåstående.
Jag har här en overheadbild över vad vi kallar för livsmedelsbranschens
egenåtgärdsprogram. Det är ett program där vi från myndigheterna har sagt att
de samband och påståenden som branschen tagit fram är förenliga med vår
lagstiftning. Den tolkningen har vi gjort. Vissa hälsopåståenden får användas
på livsmedel i Sverige, under förutsättning att de används som en
tvåstegsprincip. Man ger en upplysning om kost-hälsa-sambandet och kopplar till
att produkten i fråga är relaterad till kost-hälsa-sambandet.
Som exempel har vi tagit: Kostfibrer motverkar förstoppning. Produkt x är rik
på kostfibrer. Det är en tvåstegsprincip. Man talar först om det allmänna
kost-hälsa-sambandet. Sedan säger man att just den här produkten är rik på
kostfibrer.
I dag finns det åtta samband och de baseras på en vetenskaplig enighet om att
det här kost-hälsa-sambandet faktiskt finns. Det gäller baslivsmedel, inte
kosttillskott o.d. Det skall alltså vara fråga om sådant som vi har på bordet.
Det viktiga är att programmet inte medger att man får ha ett påstående på en
enskild produkt. Man får t.ex. inte säga att produkten i fråga motverkar
förstoppning, för då har man inte följt tvåstegsprincipen. Här talar vi om
generiska hälsopåståenden.
Med generiska hälsopåståenden menar vi allmänna hälsopåståenden kopplade
enligt tvåstegsprincipen. Detta är inte oomtvistat. Det här är ett system som
vi har i Sverige och som vi har accepterat men det har ännu inte fått acceptans
inom gemenskapen. Vi tror dock att detta är en möjlig väg att komma fram
internationellt. Det här är på gång i Storbritannien. I USA har man system som
bygger på samma principer men man har en litet vidare acceptans i USA. Där får
man använda sambanden kostfibrer och cancer liksom frukt/grönsaker och cancer.
I Finland har man en liknande acceptans.
Sedan vill jag göra några avslutande reflexioner när det gäller området
functional foods. Så fort man kommer in på en profylaktisk och terapeutisk
effekt - det handlar alltså om att bota, lindra och förebygga sjukdom - blir
det fråga om läkemedel; detta per definition med den lagstiftning vi har.
Vi vet i dag väldigt litet om konsumentens val av livsmedel. Vad är det som
gör att man väljer ett visst livsmedel? Det finns väldigt få studier kring det
men mycket arbete pågår just nu. Många utredningar har dragits i gång på både
svensk och nordisk nivå för att försöka belysa vad som styr konsumentens val
vid köp av livsmedel.
En sak vet vi med säkerhet: Alla typer av negativa påståenden på livsmedel är
oerhört starka och tar över all annan information. Hälsopåståenden däremot är
starka marknadsföringsargument vad gäller livsmedel.
Man måste också i detta sammanhang väga in att kost-hälsa utgör ett komplex.
Hela dieten är viktig. Det är svårt att relatera kost-hälsa till en enskild
produkt. Skall man tala om en hälsomässig fördel hos en enskild
livsmedelsprodukt måste man hitta ett system för att väga in detta i det totala
kost-hälsa-sammanhanget. Det är väl en av stötestenarna i den här diskussionen.
Konsumenter är skeptiska till hälsopåståenden. Det har vi skrivit. Vi har
nämligen tagit upp den frågan med vår referensgrupp i Livsmedelsverket, där vi
har konsumentföreträdare. Till övervägande delen var det en negativ reaktion på
denna typ av utveckling.
I internationella sammanhang när vi jobbat inom Codex har vi märkt att de
internationella konsumentorganisationerna är litet skeptiska inför detta. Man
har kanske inte tillräcklig bakgrund och inte tillräcklig kunskap. Framför allt
är man litet oroad över kost-hälsa-komplexet. Hur kommer detta att påverka vårt
val av livsmedel? Hur kommer detta att styra våra val?
Det är svårt, även om vi har försökt genom egenåtgärdsprogrammet, att skapa
något på nationell nivå. Det här måste ske på gemenskapsnivå därför att detta
är helt nationellt reglerat.
Gun-Britt Fransson: Jag representerar Livsmedelsindustrierna och kommer från
Procordia Food AB. Jag skall ge en allmän bakgrund till hur
Livsmedelsindustrierna ser detta område. Sedan kommer Hans-Erik Pettersson från
Mejerierna Forskning & Utveckling att fortsätta. Vi är glada över att få vara
här. Jag måste säga att jag blev speciellt glad över att höra att ordföranden
dricker blåbärssoppa på morgnarna. Det är säkert Ekströms.
Konsumenterna är allra viktigast för livsmedelsindustrin. Om konsumenterna
inte vill ha våra produkter behövs ju inte vi. Vi ägnar alltså mycket resurser
åt att på många olika sätt ta reda på vad konsumenterna vill ha. Konsumenterna
har ett stort hälsointresse, precis som Anita Janelm sade. Alla vill vi ju göra
alltmer för att påverka den egna hälsan. Naturligtvis är valet av mat ett sätt
att påverka hälsan.
Den nya näringsforskningen har vunnit stora nya landområden under senare år.
På 60-talet gick näringsforskningen egentligen ut på att definiera nivåer av
näringsämnen för att skydda mot brister av olika näringsämnen, dvs. för att
skydda mot olika bristtillstånd. Under 70-talet gick man mera in på vad som
inte skulle vara med i kosten; detta för att skydda oss mot
vällevnadssjukdomar. Vi tillverkade en mängd minusprodukter. Under 80-talet
blev man mera detaljerad och började mera tala om fettsyror i stället för om
fett och om aminosyror i stället för om protein osv. Man lärde sig alltmer om
de specifika effekterna i kroppen. Under 90-talet kom diskussionen mer att
handla om pluskost i stället för om minuskost, dvs.: Hur utnyttjar vi de
positiva effekterna av näringsämnen och andra livsmedelskomponenter i vår kost?
Under tiden har en rad kost-hälsa-samband ganska starkt definierats. Det
pågår också studier där man tittar närmare på biologiska markörer för att i
kroppen kunna mäta hälsopositiva effekter av livsmedel. Detta är inte lätt. Det
är svårt nog att mäta av läkemedel, men det går. Man har kommit en bra bit på
vägen. Här skall vårt eget land framhållas. Vi är ganska duktiga på det här och
vi är kända för att vara duktiga på näringsstudier. Det är ganska lätt att göra
humanstudier, s.k. kliniska studier, här i Sverige. Det gör att vi kan börja
mäta hälsoskyddande effekter av livsmedel, alltså det som vi i dag skall
diskutera här.
Industrin har hela tiden väldigt mycket följt näringsforskningen. Vi har
försökt att göra balanserade produkter och försöker fortfarande, så gott vi
kan. Vi har gjort minusprodukter och sänkt fetthalter, sockerhalter och
salthalter, och vi fortsätter med det. Nu tycker vi att det är väldigt
spännande att kunna vara med och göra en ny generation av livsmedelsprodukter -
plusprodukter, som kan påverka människors hälsa positivt. Vi använder alltmer
av industritillverkad mat. Många av oss är väl, i likhet med hur det är med
mig, inte hemma så mycket och lagar mat till familjen - tyvärr, kanske.
Livsmedelsindustrin är ganska betydande i Sverige. Denna industri är den
andra eller tredje viktigaste industrin i vårt land; det beror litet grand på
hur man ser den. Vi i Sverige är bra på att göra högkvalitativa, rena och säkra
livsmedel. Vår omvärld har förändrats i och med Sveriges EU-inträde. Det är
säkert också nyttigt för oss inom industrin. Vi får ökad kunskap men vi har
svårt att konkurrera prismässigt. Vi kan inte konkurrera odlingsmässigt och
arbetsmarknadsmässigt med priser. Därför måste vi hitta högkvalitativa nischer
att komma in på. Functional food-nischen, hälsonischen, är kanske något som
skulle passa oss väldigt bra genom den kompetens som finns i landet, genom det
vi inom industrin kan, genom det man kan inom akademin och genom det goda
samarbete som faktiskt finns i Sverige.
Vad vi kan är alltså tillverka bra, goda och riktigt nyttiga produkter inom
industrin. Tillsammans med de akademiska forskarna kan vi definiera
näringsämnen och ingredienser/komponenter med speciella hälsopositiva effekter.
Vi kan stoppa in dem i våra produkter och vi kan, återigen tillsammans med
akademin, utvärdera de här på ett biologiskt sätt i människor och visa att de
har en positiv effekt. Det kan vi alltså göra redan i dag. Vi kan också sälja
dem i den affär eller butik där vi vill sälja dem. Det enda vi inte kan göra är
tala om för konsumenten hur bra produkterna är och vad de gör. Där kommer vårt
problem in i bilden. Inom industrin är det människor som jag som ansvarar för
forskning och som är intresserade av att driva fram det här. Det gör vi av
intresse och av en övertygelse om att det faktiskt är bra för mänskligheten. Vi
är nyfikna och vill kunna vara med och göra något nytt.
När produkten väl finns där är det marknadsförarna som tar vid. Som Anita
säger är det ett starkt argument. Vi måste få ge ett starkt argument för att
kunna försvara att mycket resurser avsätts till utveckling av den här typen av
produkter. Det kostar mycket tid och pengar.
Själv vet jag inte hur mycket vi kommer att tjäna på den här typen av
produkter. Säkert finns det några få som lyckas med bra produkter som kan bli
internationella och som kan tjäna in vad de lagt ut på att ta fram produkten.
Vad jag själv tror är det allra viktigaste resultatet av arbetet med
functional food-konceptet är att vi inom industrin får en ökad kompetens. Det
är nödvändigt. Vi bemannar våra FoU-avdelningar nu som aldrig förr. Vi lär oss
mycket mer och jobbar med det här. Den kompetensen kommer att spilla över på
andra produkter som vi har. När vi lärt oss hur man gör en sak kommer vi
självklart inte att dokumentera alla produkter; det är inte det som vi skall
syssla med. Men kunskap kommer att spilla över på andra produkter och göra dem
ännu bättre hälsomässigt. Vi stimulerar också näringsforskningen genom att
satsa på näringsforskning, samarbeta med akademin och lägga pengar på det här,
vilket jag inte riktigt kan säga att vi tidigare gjort. Det gör att
näringsforskningen lyfts och att vi får en större generell kunskap i landet.
Allt detta samverkar på ett mycket positivt sätt.
Här slutar jag. Nu får Hans-Erik ta vid.
Hans-Erik Pettersson: Jag representerar livsmedelsindustrin i dag. Normalt
finns jag på Mejerierna Forskning & Utveckling. Jag skall ta vid där Gun-Britt
Fransson slutade och säga litet grand om hur vi från livsmedelsindustrins sida
tror att det skulle kunna gå framåt inom området.
Först och främst vill jag säga - och det är viktigt - att det pågår en
utveckling på området. Vi har mycket forskning och utveckling i Sverige inom
området som har med sambandet kost och hälsa att göra och som kan tillföra
livsmedel plusvärden på olika sätt. Det finns produkter på marknaden. Exempel
på detta är en lång rad produkter som vi kallar probiotika. Vad menar vi med
probiotika? Det är livsmedel som innehåller levande mikroorganismer. De har en
fysiologisk funktion i kroppen hos konsumenten som har positiv effekt på något
välbefinnande. Jag tänker inte gå närmare in på det. Vid frågorna kan vi komma
in på det litet mer.
Inom området har vi haft en forskning i Sverige i minst 25 år. Det gör att vi
känner att vi behöver något i dag för att kunna marknadsföra den typen av
produkter. Det saknas i nuvarande regelverk och lagstiftning.
Det pågår diskussioner i många länder. Det växer fram förslag på initiativ
från industrin i diskussioner med myndigheter osv. Senast i Danmark har frågan
tagits upp på regeringsnivå, och man anser att det bör tas reda på hur det går
att komma vidare. Det är ett tryck på utvecklingen, och verkligheten trycker
på. Det är viktigt att notera.
Även inom EU finns diskussioner. T.ex. har livsmedelsindustrierna tagit fram
förslag som också handlar om området.
Nuvarande regelverk gör det inte möjligt att marknadsföra specifika produkter
i dag. Det finns vissa möjligheter. Man kan ansöka om godkännande som
naturläkemedel. Det görs med vissa produkter. Man har gjort försök. Förmodligen
kommer man att lyckas. Det finns livsmedel för särskilda näringsändamål osv.
För att ge motivation för forskning och utveckling inom industrin krävs det att
man får möjlighet att tala om en enskild produkts egenskaper - när det är
bevisat, dvs. tillräcklig dokumentation.
Varför tycker vi att det är viktigt att det finns regler på området? För det
första är det naturligtvis konsumentförtroendet. Om man skall arbeta med den
typen av produkter måste de utvecklas. Då måste man jobba seriöst och
naturligtvis tala om det på ett sätt som finns reglerat. Vi stimulerar
forskning och utveckling. Utan stimulans är det svårt att få en aktiv forskning
inom området. Seriösa aktörer på marknaden måste skyddas. Här finns
naturligtvis stora möjligheter inom ett sådant området för mer eller mindre
seriösa aktörer att påstå olika saker.
Det är viktigt att notera att det pågår en utveckling i andra länder. Vill vi
behålla det försprång vi har är det viktigt att slå vakt om utvecklingen.
Anita Janelm berättade om de branschorganisationer som tog fram underlaget
för egenåtgärdsprogrammet med de åtta punkterna. De har jobbat ett år nu med
att försöka hitta någon väg när det gäller functional foods. De organisationer
som har ingått i arbetsgruppen har på olika sätt med hjälp av internationella
kontakter, seminarier osv. diskuterat och tagit fram förslag på området. Det
går att diskutera namnet functional foods. Vi pratar i dag om produktspecifika
påståenden.
Vi kan få detta litet mer belyst eftersom Stiftelsen Svensk Näringsforskning
är representerad i dag. Med stiftelsen som motor har vi tagit fram ett förslag
för att göra produktspecifika påståenden om någon fysiologisk effekt. Vi talar
här om livsmedel. Det är viktigt med en definition, dvs. det är produkter som
ingår som en naturlig del i en näringsriktig kost, att den fysiologiska
effekten är dokumenterad, att studier är gjorda på människa på ett
vetenskapligt riktigt sätt.
För att skapa förtroende på området måste man ha någon form av
förhandsgranskning. Vi har diskuterat en modell för hur det skulle kunna gå
till. Det är viktigt med någon form av identifiering av den typ av produkter
som är ?godkända? i ett sådant regelverk. Vi ser att detta skulle kunna vara en
väg från nuläget till något i framtiden. Så småningom kommer det att växa fram
förändringar inom lagstiftning nationellt och internationellt. Därför tycker vi
att det är viktigt att inte sätta i bromsarna utan att se till att vi får
möjlighet att utveckla området.
Ordföranden: Där har vi en liten början till en diskussion. Nu har vi rejält
utrymme för frågor. Jag hoppas att vi kommer att komma tillbaka till alla er
som vi har bjudit hit. Vi börjar litet försiktigt med några frågor. Sedan tar
vi litet växelverkan. Det kommer att finnas gott om utrymme.
Sinikka Bohlin: Jag brukar dricka A-fil på morgnarna, om jag inte äter det som
jag tycker är ännu bättre, nämligen havregrynsgröt.
Vi har ganska många livsmedelsdebatter i landet. Jag känner oron bland
konsumenterna, litet grand som i den förvirrade debatt som har berörts i
inledningen. Vi pratar mycket om läkemedel, hälsokosttillskott. Vi har novel
foods och functional foods. Den vanlige konsumenten har litet svårt att hitta i
djungeln. Min fråga är till konsumentorganisationerna: På vilket sätt kan man
möta konsumenterna på ett bra sätt för att få ett förtroende?
Jag var en gång i Östersund och debatterade livsmedel. Nästan skadeglatt
upptäckte jag följande. Vi politiker misstros i det här landet. Det finns en
kategori som misstros mer. Det är forskare.
Blir jag lurad av marknadsföringen? Hur möter vi i den nya debatten, nya
livsmedel, smarta livsmedel, konsumenternas förtroende? Ni från industrin får
ett förtroende från konsumenterna för att de inte skall känna sig lurade. Har
konsumentorganisationerna ett ?Svar direkt??
Bengt Ingelstam: Det problemet är inte enkelt. Det är ett komplicerat problem.
Jag är inte säker på att vi löser det i dag. Det kräver en lång process och att
vi utvecklar ett bättre samförstånd mellan konsumentorganisationer,
myndigheter, industrin och forskningen. Ett av de största problemen när det
gäller alla larm är faktiskt pressen.
Jag såg nyligen i Aftonbladet. Tidningen motsäger sig själv. Dels en artikel
som rackar ned på allt som är nyttigt och påstår att allt är bluff, dels
hälsobilagan där allt är nyttigt.
Vi får information som ofta är mycket dubbelbottnad. Vi är väl kanske inte
världens bäst utbildade människor som konsumenter. Det gör att många grips av
känslan av att det är något skumt. Det är viktigt att vi får delta. Det är
tacksamt att vi får vara med ibland och uttala vissa saker, att vi mer kopplas
in i processen. Nu har vi fått komma med i referensgruppen hos
Livsmedelsverket. Det är positivt. Där sitter vi med fem representanter vardera
från Konsumentrådet och Konsumenter i samverkan.
Jag går emot Anita litet grand när hon påstår att det råder en övervägande
negativ inställning till hälsopåståendena. Det stämmer inte. Åtminstone våra
fem är positiva till att vi får information. Det är ett dilemma även inom den
internationella konsumentrörelsen. FN:s riktlinjer för konsumenträttigheter
talar klart och tydligt om vår rätt till information för att kunna göra
medvetna val.
Jag är med i en internationell arbetsgrupp, Health Working Group. Vi hade
möte för ett år sedan i Paris där frågan var uppe. Det var mycket riktigt en
negativ inställning. Jag tog upp frågan och sade att FN:s riktlinjer säger att
vi har rätt till information. Varför sitter vi inom den internationella
organisationen och medverkar till att strypa information och förneka
information? Det är inte konsekvent. Då vände uppfattningen. Sedan frågade jag
vad alla var som satt i gruppen. De stora organisationerna har anställt folk.
Det var till 70 % apotekare. De var inte folkvalda. De var inte konsumentvalda.
De satt med gamla ryggsäckar i Health Working Group. Det är ett problem. Jag
vet att det är ett problem inom industrin. Det är inte unikt. Det är en debatt
vi får ha inom den internationella konsumentrörelsen. Vi måste öppna oss.
Johanna Hållén: Jag är livsmedelssamordnare på Sveriges konsumentråd. Jag
sitter också med i den referensgrupp som Anita Janelm talade om. Det är mycket
riktigt att vi har diskuterat frågan om functional foods. Min bild av vår
diskussion var också att övervägande delen av konsumentrepresentanterna hade en
mycket kritisk inställning till hälsopåståenden. Vi är mycket öppna och
positiva till information. Vi anser nog att hälsopåståenden och information
inte är samma sak.
Vi från Konsumentrådets sida är oroade för att helhetssynen på en allsidigt
sammansatt kost undergrävs om man börjar använda hälsopåståenden om olika
livsmedel. Vi i Konsumentrådet företräder flera s.k. utsatta grupper. Vi har
handikapporganisationerna bakom oss. Där finns en rädsla för att både
förvirrande och överdrivna hälsoargument kommer att användas på livsmedel. Man
är utsatt i vissa lägen när man är sjuk eller när man har allergier.
Vi tror att det är väldigt viktigt att man informerar och utbildar människor
i sambandet mellan kost och hälsa. Framför allt skall man satsa på unga
människor. Det har kommit fram skrämmande fakta om ungdomar, pojkar, i 18-
årsåldern som under en 20-årsperiod i genomsnitt har ökat 7 kilo i vikt. Det
säger en hel del om att vi måste satsa mer på utbildning och information om
kost och hälsa.
Ordföranden: Forskarvärlden blev apostroferad.
Maggi Mikaelsson: Det är ett svårt område. Jag håller med Sinikka Bohlin att
det är svårt att få grepp om vad det hela handlar om. För mig känns det som å
ena sidan ett smalt segment, ett slags specifikt hälsorelaterade livsmedel, och
å andra sidan är allt rätt om man äter rätt. Äter man inte så dör man, och det
är ganska allvarligt. Jag skulle vilja höra litet grand om vilka produktgrupper
det i första hand handlar om. Hur ser det ut framöver? Vilken framtid ser ni,
och vilket området handlar det hela om?
Man har läst om fil. Det är gammal kunskap att göra fil med levande
bakteriekulturer. Vad är det nya?
Lotta Törner: Jag kommer från Skånemejerier.
Du frågar vilka produkter det handlar om och vilka produktgrupper. Egentligen
är det ännu inte så många produkter. Det är viktigt att vara litet visionär och
försöka titta framåt och se vad som kommer. Det kommer mycket.
Skillnaden här är att det görs produkter där det går att bevisa en
hälsoeffekt som går utöver den vanliga, dvs. du tillsätter någonting i
yoghurten eller i juicen som ger en effekt som inte fanns om inte tillsatsen
fanns, t.ex. lactobaciller.
Det är svårt att säga vilka produkter det kan bli. De kan tillsättas i smör,
juice. Det beror vad forskningen kommer fram till. Det är viktigt att
understryka att det handlar om ny kunskap, ny forskning. Anita Janelm tog upp
det vedertagna sambandet, etablerad kunskap. Det är litet grand fråga om att
släppa in den nya kunskapen på livsmedelsområdet. Det skall självklart göras på
rätt sätt och med ordentliga regler.
Svaret på din fråga är att det i dag finns ett par produktgrupper inom t.ex.
mejeriprodukter och fruktsorter. Vad som kommer i framtiden vet vi inte ännu.
Maggi Mikaelsson: Vi vet att det finns inom vissa produktgrupper. Men
hälsopåståendet står inte för sig självt. Även om man äter den mest nyttiga
filen, som ger en bevisat nyttig effekt, kan man inte överleva om man inte äter
annan mat. Det är helhetssambandet som är svårt och marknadsföringsfrågorna
blir så viktiga. Man känner sig som konsument förvirrad. Det kanske finns 10
produkter i dag, och det finns 100 i morgon. Men även om jag äter alla 100
klarar jag mig inte om jag inte också äter vanlig potatis osv. Det är dilemmat.
Lotta Törner: Det är helt riktigt. Det är självklart att det är en del i en
balanserad kost. Det är inga mirakelprodukter. Det Johanna Hållén sade är
viktigt, dvs. att det är ett ansvar som får ingå i frågorna, att man upplyser
om att detta är en del i en balanserad kost.
Nils-Georg Asp: Jag är professor vid Lunds universitet och Lunds tekniska
högskola i industriell näringslära. Innan jag besvarar några frågor vill jag
säga några ord om Stiftelsen Svensk Näringsforsknings roll i arbetet.
Stiftelsen är en tidig kunskapsbro mellan livsmedelsindustrin och
näringsforskningen som startade 1961. Vi har i egenåtgärdsprogrammet en
inskriven rådgivande och samordnande roll. Vi är rådgivande i tillämpningen av
regelverket i egenåtgärdsprogrammet och samordnande för utvärderingar och det
fortsatta arbetet. Det nämndes tidigare att se vilka möjligheter det eventuellt
kan finnas att gå mot produktspecifika påståenden, functional foods, inom
nuvarande lagstiftning.
Jag vill gärna nämna att vi i Sverige var allra först i världen med någon
form av regler på området. År 1990 fick vi egenåtgärdsprogrammet. Det var
faktiskt först 1991 som Japan reglerade sitt Foods for specified health use.
Den första produkten kom 1993. Sedan kom USA med sitt stora Nutrition Labeling
and Education Act, ett program som trädde i kraft 1993. Vi har varit tidigt ute
med att försöka reglera vissa hälsopåståenden. Det är en sak som är värd att
nämna i sammanhanget, dvs. att vi kan vara tidigt ute även i fortsättningen på
området.
Jag tror att väl reglerade, måttfulla och väl dokumenterade hälsopåståenden
kan vara ett kraftfullt instrument för att bidra till att informera konsumenter
om samband mellan mat och hälsa. Jag håller med om vad Johanna Hållén sade om
vikten av att vi sprider kunskap och informerar om den stora kunskapsbas vi
faktiskt har i dag kring sambandet mat och hälsa. Vi kan faktiskt göra stora
vinster för den enskilde och för folkhälsan om vi påverkar valet av mat i
näringsriktigt bra riktning.
Måttfullt använda hälsopåståenden kan vara kraftfulla. De har ett samband med
ett livsmedel och ett samband med situationen när man väljer vilket livsmedel
man vill köpa.
Den andra punkt som har nämnts här och som jag tror mycket på är vissa
möjligheter att allmänt stimulera livsmedelsindustrins och handelns intresse
att sälja med hälsa som argument, dvs. ge oss konsumenter möjligheter att välja
så näringsmässigt bra mat som möjligt. Det ökar intresset allmänt för området.
Forskningen som ligger till grund för att utveckla functional foods ökar
totalt sett vår kunskapsbas när det gäller sambandet mellan mat och hälsa. Vi
lär oss mer om hur olika beståndsdelar i livsmedel påverkar vår hälsa. Det kan
allmänt komma livsmedelsutvecklingen till godo utöver de specifika produkterna.
Det som är nyckelfrågan, och som vi säkert återkommer till, är
gränsdragningen mellan läkemedel och livsmedel. Är det rimligt att
läkemedelslagen tolkas så strikt att varje påstående eller antydan om ett
samband mellan en produkt och hälsoaspekter leder till en klassificering som
läkemedel? Vi har undantag i Sverige i egenåtgärdsprogrammet. Man får där
använda vissa allmänna hälsopåståenden i två steg. Detta är ett undantag.
Om vi kommer till mera produktspecifika påståenden vill jag gärna se
functional foods-produkter som en gradskillnad snarare än artskillnad jämfört
med andra livsmedel och näringsanpassade livsmedel. Vi har länge bemödat oss om
att livsmedel skall innehålla vitaminer och mineralämnen för att kunna sätta
samman mat som tillfredsställer dessa behov. Vi tillåter i vissa fall berikning
av vissa produkter för att hjälpa till att tillfredsställa behovet av vissa
vitaminer. Nästa steg är att näringsanpassa i form av reducerad fetthalt,
anpassa fettsyrasammansättning, nyckelhålsmärka fiberrikt bröd. Fiberinnehållet
skall öka för att få en hälsomässigt positiv effekt.
Nästa steg är functional foods. I det utvecklingsarbete vi håller på med
definierar vi det som livsmedelsprodukter som har framtagits för att ge en
speciell hälsomässig fördel utöver att tillfredsställa behovet av näringsämnen,
vara anpassat till fiber- och fettrekommendationer osv. I det förslag som vi
lagt fram ställer vi krav på att sammansättningen på produkterna allmänt skall
vara sådan att den bidrar till en näringsriktig kost. Det är viktigt att så
långt som möjligt bidra till att helhetssynen är att även functional foods
skall passa in i en näringsriktig kost.
Sinikka Bohlin: Jag citerar ur Hälsobilagan till Aftonbladet: ?Det är dags att
tala om friskfaktorer i stället för riskfaktorer.? Gör du bedömningen att man
inte behöver tala om riskerna? Du är forskare. Jag måste som konsument lita på
dig i det sammanhanget. Där kommer man in på läkemedelssidan - när ett
hälsopåstående går över till ett läkemedelspåstående.
Vi har inte fått en riktigt bra översättning till begreppet functional foods.
Vi pratar om smartmat. Blir jag smartare om jag äter något från
Skånemejerierna, eller är jag smart om jag väljer en bra produkt? Det blir
litet grand att gå in på ord. Man kan tolka att jag blir smartare om jag
dricker A-fil. Det är kanske därför jag är så intelligent.
Ordföranden: Jag brukar propagera för att man skall äta fisk.
Nils-Georg Asp: Jag tycker att det är mycket smart att äta näringsriktig mat.
Det kan man sätta samman med vanliga livsmedel. Man kan göra det lättare om man
använder näringsanpassade nyckelhålsmärkta produkter. Man kan få ytterligare
plusvärde om man väljer produkter som har någon dokumenterad hälsoeffekt utöver
det vanliga.
Jag står gärna för friskfaktorer. Det är karakteristiskt för
näringsforskningen i dag att man identifierar alltfler skyddande substanser,
t.ex. inom frukt-, bär- och grönsaksområdet. Vi har starka belägg för att mat
som är rik på de produkterna har skyddande effekter mot vanliga folksjukdomar.
Vi lär oss mer och mer om vilka substanser och kombinationer av substanser som
svarar för dessa skyddseffekter.
Inge Carlsson: Det gällde det som Maggi tog upp om produkterna. Jag äter inte
A-fil och jag äter inte den fil som Maggi äter. Jag äter hälsofil. Själva ordet
som sådant är ett hälsopåstående. Jag utgår från när jag äter hälsofil att den
förebygger problem med magen. Det är många riksdagsledamöter som behöver äta
hälsofilen.
Man har av olika orsaker hittat på ordet hälsofil. Det kommer väl i framtiden
att heta hälsobananer, hälsodricka osv. I och med namnet hälsofil, måste det
väl ändå innebära att det är en form av läkemedel? Hur skall det tolkas? Jag
vill ha en tolkning av ordet hälsofil.
Christer Backman: Det kom en fråga om definition på läkemedel. Anita berörde i
sitt inledningsanförande definitionen i första paragrafen i läkemedelslagen.
Det är varor som är avsedda att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom
eller sjukdomssymtom eller att användas i likartat syfte.
Man måste ha klart för sig att det är avsikten med produkten som är det
absolut viktigaste. Det är säljarens avsikt det gäller, det är inte
konsumentens eller brukarens avsikt med produkten. Var går gränsen? Det är
naturligtvis svårt att säga. Ett rent allmänt påstående om att något är bra för
hälsan kan knappast kvalificera för ett läkemedel.
I åtgärdsprogrammet som har överenskommits har man gått långt - i varje fall
i jämförelse med övriga Europa. Det är egentligen fråga om det skulle hålla vid
en prövning. Vi har varit ganska liberala i Sverige.
Vår uppfattning är att det inte går att gå längre än vad vi redan har gjort
inom det här begreppet med den befintliga lagstiftningen. Skall man använda
begreppet functional foods, som det definieras och diskuteras här, krävs det
nog en ny lagstiftning för det och, som Anita sade, i så fall på EG-nivå.
Michael Hagberg (s): Konsumenter är vi ju allihop. Det märktes litet grand på
tystnaden efter Inge Carlssons fråga om var gränsen skall gå mellan medicin och
vanlig mat. Det är oerhört viktigt att man med stor ödmjukhet funderar ganska
ordentligt på detta. Jag tror, precis som någon sade här tidigare, att den bra
forskningen som vi har haft på livsmedelsområdet har fört med sig positiva
effekter i hela produktionskedjan. Det är väldigt viktigt att konsumenterna
informeras om detta.
Tillbaka till detta med gränsen. På något sätt måste vi väl få något mer
konkret att ta tag i. Det kan ju inte vara producenternas och inte heller
konsumenternas ansvar. Konsumenternas företrädare sade att man inte har all
kunskap om detta, och det har naturligtvis inte producenterna heller. Jag tror
att forskarvärlden tillsammans med konsumenter och producenter måste sätta sig
ned och få till stånd något slags prövningsnämnd, som kan diskutera
gränsfrågorna och sedan informera marknaden om hur det står till med de olika
produkterna.
Nils-Georg Asp: När det gäller gränsdragningsfrågan är för mig en väldigt
viktig punkt att man har anledning att se på livsmedel och läkemedel från två
olika sidor när det gäller att bibehålla och befrämja hälsan. Livsmedel äter
vi, och har alltid ätit, för att bibehålla bästa möjliga hälsa. Det är klart
att man kan säga att det är samma sak som att motverka sjukdom, men det är ju
ändå från perspektivet att bibehålla och befrämja hälsa som vi har livsmedel.
Här vill jag gärna se de produkter med de specifika påståendena functional
foods i linje med andra livsmedel som ytterligare befrämjar hälsan, medan
läkemedel å andra sidan är till för att bota, diagnostisera eller lindra en
viss sjukdom.
Jag vill gärna citera vad som står i egenåtgärdsprogrammet som en viktig del
av bakgrunden till detta. Det var nämligen så att Socialstyrelsens
läkemedelsavdelning, nuvarande Läkemedelsverket, 1989 beslöt att inte längre
tillämpa läkemedelslagstiftning för livsmedel som normalt förekommer på
matbordet. En förutsättning är då att marknadsföringen inte innehåller konkreta
doseringsanvisningar eller andra uppgifter som inte bör användas för annat än
läkemedel. Men detta beslut var faktiskt grunden för egenåtgärdsprogrammet.
Även i propositionen inför den nya läkemedelslagen 1991 står det: ?Till
läkemedel hör uppenbarligen inte varor som utgör normal kost.? Jag hoppar sedan
över några meningar som handlar om vitaminer och kosttillskott etc.
?Traditionella livsmedel kan delvis marknadsföras med vissa hälsoargument och
ändå betraktas som livsmedel.?
Nyckelfrågan är alltså om vi kan se livsmedel från andra sidan så att säga
som hälsobefrämjande och därmed medge vissa hälsopåståenden inom nuvarande
läkemedelslagstiftning.
Eva Björne (m): Att man skall äta näringsriktigt låter ju väldigt bra, och det
har man ju hört att man skall göra så länge man har levt. Men vad är då det nya
i functional foods? Finns det kemiska tillsatser eller kommer det att bli
kemiska tillsatser i functional foods? Kommer de i så fall att motsvara
traditionella livsmedel, eller blir det ett nytt livsmedel när man tillsätter
den eventuella kemiska tillsatsen? Om man köper ett livsmedel x med den ena
tillsatsen skall man då inte köpa livsmedel y med någon annan tillsats för att
det då t.o.m. kan bli toxiskt? Kan det vara så?
Hans-Erik Pettersson: Det viktiga är att se att det pågår en forskning på detta
område. Vad man framför allt lär sig alltmer om är olika funktionella
komponenter i naturliga livsmedel. Man tittar väldigt mycket på råvaror i dag
och försöker hitta de olika småkomponenternas betydelse. Det har i ganska hög
grad lett till att man har kunnat utveckla produkter där dessa egenskaper
förstärks. Man kanske tillsätter extra mycket av de komponenter som har någon
fysiologisk funktion.
Sedan är det självklart att man måste beakta risker och se till att utveckla
kunskaperna om detta så att inte hälsan äventyras på något sätt. Det får inte
blir något slags dubbel effekt av komponenter. Men jag tror att inom de områden
som man framför allt bedriver forskning i dag är den risken relativt liten. När
det gäller möjliga funktionella livsmedel handlar det naturligtvis väldigt
mycket om probiotika, levande bakterier, som jag tidigare var inne på. Men det
finns också väldigt mycket annat i världen som handlar om funktionella
komponenter, vilka har sitt ursprung i naturliga råvaror.
Nils-Georg Asp: De produkter som finns på den japanska marknaden som man främst
har sneglat på är framför allt produkter som innehåller sockerarter, som finns
naturligt i livsmedel, och fiberkomponenter, som kan ha en stimulerande effekt
på tarmfloran. Någon produkt innehåller också levande mikroorganismer, och vi
har ju många produkter som innehåller sådana också i Sverige. På den japanska
marknaden finns också produkter med vitaminer och speciella kombinationer av
fettsyror som finns i livsmedel.
På litet längre sikt kommer vi att kunna identifiera fler komponenter, t.ex.
antioxidanter och annat i t.ex. frukter, bär och grönsaker, som kan bli aktiva
komponenter i framtida functional foods. Men det ligger som sagt litet längre
fram i framtiden.
Om man skulle vilja föra in någon ny substans, kemiska tillsatser osv.,
gäller ju samma lagar för functional foods som för alla andra livsmedel, att
det måste finnas tillstånd och att ofarligheten skall prövas. Speciellt om det
handlar om ingredienser av s.k. novel foods-typ gäller en väldigt strikt
prövning av ofarligheten, oavsett om det är functional foods eller vanliga
livsmedel.
Anita Sandberg-Olsson: Det jag nu tar upp hör egentligen inte hit, för detta
skall ju handla om functional foods. Här sitter vi och talar om saker som är
välgörande för den som konsumerar födoämnen, men ingenting sägs om sådant som
är skadligt. Jag tycker att det vore mer befogat att sätta gränser för skadliga
ämnen än för de ämnen som är dokumenterat välgörande. I Codexskrivningen står
det bl.a. att sådant som förebygger sjukdom skall räknas som läkemedel, och det
tycker jag är stötande.
Internationellt sett är det en schweizisk bank som numera går ut med en fond
för det snabbast expanderande området, och det handlar just om functional
foods. Jag har tagit med mig litet kopior som ni kan få sedan.
Lotta Törner: Jag vill svara på den förra frågan om risker. Jag kan egentligen
bara tala för Skånemejeriers räkning. Grunden för ett livsmedelsföretags
produkt är att den skall vara god och naturlig. Man skall som konsument inte
behöva göra en riskbedömning av ett livsmedel utöver den man gör när det gäller
alla livsmedel, dvs. att man mår illa om man äter tio chokladkakor t.ex. Någon
annan riskbedömning skall inte behöva göras, och någon dosering av produkten
skall inte behövas. Det är produkter som man lugnt skall kunna äta utan att
behöva värdera frågan som Eva Björne tog upp, att jag, om jag äter y, också
kan äta x osv. På det sättet resonerar i alla fall vi.
Gudrun Lindvall: För mig är det här litet förvirrande. Det känns litet grand
som att vi tycker att det är okej med de tillsatser som vi har vant oss vid,
t.ex. järn, vitaminer och mineraler, men när det sedan kommer litet nya
tillsatser skriker vi i högan sky och kallar produkterna för läkemedel. Det
känns litet grand som att det handlar om någon sorts utveckling där vi så
småningom kommer att tycka att det här är ganska bra.
Jag upplevde att det fanns någon sorts motsättning mellan Konsumenter i
samverkan och Statens konsumentråd, men jag förstod inte riktigt vad det
handlade om. Är det i fråga om gränsdragning eller marknadsföring som ni
skiljer er åt? Vad är det egentligen som ni konsumentorganisationer inte är
riktigt överens om? Jag skulle vilja hitta den punkten. Ibland verkar det som
om ni är helt överens, men jag förmodar att ni inte är det eftersom vi sitter
här i dag.
Michael Hagberg: Vi fick ju väldigt fina föredragningar i början, men de
hamnade möjligen på litet väl hög nivå. Det gör att debatten spretar åt alla
möjliga håll. Varför inte be t.ex. Kenneth Andersson på Skånemejerier berätta
om en framgångsrik produkt, t.ex. Proviva, och om hur man tillsammans med Lunds
tekniska högskola har forskat fram produkten och vad den kan ha för effekter,
både negativa och positiva, för konsumenterna? Jag tror att det skulle vara
nyttigt för oss åhörare att få ett sådant infall på det hela.
Kaj Larsson: Jag har ungefär samma fråga. Eftersom ordföranden här började
vittna om vad han dricker på morgonen, kan jag tala om att jag dricker Proviva
på morgonen. Det skulle ju naturligtvis vara intressant att veta hur den
produkten har kommit till. Eftersom det nu också sägs här att det är ett visst
läkemedel - jag kan tala om att jag känner mig väldigt frisk förutom att jag är
förkyld - undrar jag om det är skadligt för kroppen att dricka Proviva
dagligen.
Ordföranden: Här har vi två moment - ni kan sedan inte använda vad vi i
utskottet äter och dricker i marknadsföringsarbetet - nämligen om de skillnader
finns som Gudrun frågade om och hur produkten Proviva har framkommit. Vi kan
inte tränga för långt in i ämnet, men det skulle vara bra att få ett kort svar.
Bengt Ingelstam: Vi i Konsumenter i samverkan skulle vilja gå litet längre än
lagstiftningen eller åtminstone efterlysa en debatt om lagstiftningen. Vi
tycker att det är fel att läkemedelsindustrin och Läkemedelsverket kan muta in
en så stor del av det vi äter och bara skydda det med att kalla det lindrande,
förebyggande och botande. Jag tror att oerhört mycket av den mat som vi äter
såväl lindrar som förebygger och botar. Vi kan inte ha en lagstiftning som bara
gynnar den kemiska industrin, läkemedelsindustrin.
När det gäller functional foods är vi väldigt positiva till det som kan
komma. Däremot när det gäller novel foods, som vi kallar nya påhitt, är vi inte
alls lika positiva. Här kommer gentekniken och bestrålningen in, som inte är
för konsumenternas bästa. Däremot är functional foods avsett för konsumenternas
bästa hälsa.
Men för att återgå till den eventuella divergens vi har i frågan är vår
inställning att vi måste skilja på två faktorer när det gäller gränsdragning i
fråga om läkemedel, livsmedel och functional foods, nämligen den informativa
biten och den effektiva biten, dvs. det som påverkar min mage och det som
påverkar min hjärna. Här blandar man begreppen. När det gäller informationen är
det självklart att det som sägs skall vara sant. Är det lögn, skall det beivras
enligt marknadsföringslagen och inte enligt livsmedelslagen. Gäller det mat som
är osäker skall det åtgärdas i enlighet med livsmedelslagen. Detta är två
komponenter som jag tycker är mycket enkla att tackla. Informationen skall
alltså vara sann, rak, ärlig, och den skall vara informativ så att vi begriper
den. Den skall inte innehålla en massa konstigheter. Maten skall vara säker och
nyttig. Därmed behöver den inte anses som läkemedel.
Anita Janelm: Jag kan hålla med många här. Som Lotta Törner poängterade skall
det finnas ett vedertaget samband när det gäller utvecklingen av produkter med
en specifik komponent som har en specifik effekt. Men, säger Lotta Törner, det
skall finnas ett vedertaget samband mellan kost och hälsa. Det är ingenting som
vi har någon annan uppfattning om. Det är precis just detta som ingår i
egenåtgärdsprogrammet.
Om man på något sätt kan visa att det finns ett vedertaget samband, är det
självklart att det borde kunna ingå i den här typen av hälsopåståenden. Det
handlar ju naturligtvis om en utveckling, men det måste ju finnas något slags
vetenskaplig konsensus om att så är fallet. Men det är inte riktigt det som den
här frågan handlar om egentligen, utan när det gäller functional foods handlar
det om att man vill ha ett specifikt påstående på sin produkt för vilken man på
något sätt vill ha en marknadsexklusivitet. Då går man litet vid sidan.
Jag skulle också vilja säga till Ingelstam att det är självklart att allt som
påstås om ett livsmedel också skall vara sant. Konsumenten får ju inte
vilseledas, enligt märkningslagstiftningen. Läkemedelslagstiftningens syfte är
ju ganska tydligt. Den är också EG-anpassad. När vi talar om påståenden om
livsmedel, måste vi göra klart för oss vad det är för kost-hälsa-samband vi
talar om.
Jag tycker att Nils-Georg Asp tydligt har visat att det inte är sjukdom i sig
som man skall inrikta sig mot, utan att det är ett naturligt fysiologiskt
tillstånd som man är ute efter. Ändå blir det motsägelsefullt, för om man
tittar på den definition av hälsopåståenden som jag visade, vilka kanske också
ligger till grund för egenåtgärdsprogrammet, kommer man fram till att ett
hälsopåstående ändå är relaterat till något slags sjukdomstillstånd eller
sjukdomsrelaterat tillstånd, högt blodtryck osv. Så det är väldigt svårt att
säga att läkemedelslagstiftningen här är otydlig på något sätt. Jag håller
självfallet med Ingelstam om att alla påståenden skall dokumenteras. Men när
det gäller vissa av dessa påståenden kan man inte säga att de har varit
dokumenterade.
Ordföranden: Vi stannar upp här ett ögonblick. Det vore bra om vi kunde få de
bilder som visades kopierade.
Det andra jag vill säga är att jag är ledsen om jag ledde spåret in på fel
diskussion när jag talade om att jag dricker blåbärssoppa på morgnarna. Men jag
kan berätta att jag också dricker kaffe från tid till annan. Om ni också gör
det, är ni välkomna att göra det i denna stund. Huruvida det ger hälsa att
dricka kaffe lämnar jag därhän, men gott är det ibland.
Ordföranden: Då skall vi fortsätta. Jag hoppas att kaffet smakade bra.
Jag har redan många antecknade på listan. Jag har Anna-Lisa Stenudd, Per
Åman, Agneta Gillback, Peet Tull på ena sidan. På andra sidan sitter en mängd
ledamöter som också vill komma till tals. Det är nu också bl.a. Gudrun
Lindvall. Vi har en hel lista.
Vi börjar med Anna-Lisa Stenudd.
Anna-Lisa Stenudd: Jag sitter med i styrelsen och i AU i Konsumenter i
samverkan. Där representerar jag de vegetariska föreningarna Hälsofrämjandet,
Vegetariska föreningen och i viss mån Veganföreningen. Det är en liten grupp -
en minoritet - som dock blir större. Det finns ett mycket stort intresse nu.
Det som kännetecknar denna grupp av människor är att vi är väl medvetna om
att vi kan påverka och sköta vår hälsa. Därför är vi beroende av bra
information. Vi vill veta vad det är vi stoppar i oss. Vi vill veta vad som
finns i de produkter vi stoppar i oss. Vi är sällan sjuka. Vi sätter frihet att
välja framför allt annat.
När jag lyssnar på debatten pockar en fråga på. Begår vi lagbrott eftersom vi
försöker förebygga sjukdomar och vara friska? Vi får ju inte äta
hälsobefrämjande produkter. Hur är det med den saken?
Ordföranden: Den frågan låter vi hänga i luften ett ögonblick.
Jag glömde tidigare Johanna Hållén, som faktiskt var först på listan. Hon
kommer från Sveriges konsumentråd. Varsågod!
Johanna Hållén: Gudrun Lindvall frågade tidigare om skillnaden mellan
Konsumenter i samverkans och Sveriges konsumentråds uppfattning om functional
foods.
Som vi ser det gäller det framför allt marknadsföringen av dessa produkter.
Från Konsumentrådets sida är vi oroade över att man börjar marknadsföra
livsmedel med hälsoargument som inte är vetenskapligt underbyggda.
Med risk för att upprepa vad jag sade tidigare vill jag säga att vi anser att
de argument och de påståenden som man använder när man marknadsför livsmedel
måste vara sanna och bygga på dokumentation som forskarvärlden är enig om. Det
vore väldigt olyckligt om man började marknadsföra livsmedel med argument som
inte är vetenskapligt underbyggda.
Ordföranden: Jag tror att vi betar av er på den högra sidan. Då är det Per
Åman.
Per Åman: Jag är forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och en av dem som
håller på mycket med s.k. functional food-forskning. Det är en forskning som
går hela vägen från råvara till livsmedelsindustri och näring. Den är typiskt
tvärvetenskaplig.
Mycket av denna forskning finansieras i samarbetsprojekt med industrin.
Industrin finns med i stor utsträckning i detta.
Jag är helt säker på att det kommer fram oerhört många väldigt spännande och
viktiga resultat om sambanden mellan kost och hälsa. Vi vet att en stor del av
hälsan beror på vad vi äter. I många sjukdomsfall står kostfaktorer för upp
till 30 %, t.ex. cancer och hjärt-kärlsjukdomar.
Den fråga man ställer sig när dessa samband är etablerade och säkra och det
finns konsensus kring dem - det finns inte så många avvikande uppfattningar -
är hur man skall kommunicera kunskapen till allmänheten. Hur går det till i
dag? Det tycker jag är det första man skall tänka på när det kommer fram sådana
här resultat. Hur gör man?
Antingen försöker man att få en konsensusgrupp att göra ett uttalande eller
så blir det larmrapporter. Enskilda forskare kan också skriva i olika tidningar
eller försöka förmedla kunskapen på annat sätt.
Det finns inga riktigt bra kanaler för sådana nyheter i dag. Det tycker jag
är ett problem. Om det kommer fram viktiga resultat med stor betydelse för
hälsan, och kanske för ekonomin inom sjukvården, måste man kunna kommunicera
dem på ett riktigt och bra sätt.
Jag ställer mig därför bakom väldigt mycket av det som flera här har sagt.
Det måste finnas ett nytt sätt att hantera denna information. Forskare,
myndighetspersoner, industri, riksdag och regering osv. skulle kunna samverka
och försöka lösa dessa problem. Det behövs något nytt.
Det värsta som kan hända är att all denna forskning kan spela helt fritt och
att man smygvägen för ut än det ena, än det andra på osäkra grunder. Forskare
behöver kanske pengar och går ut och talar om sin fantastiska forskning.
Det är mycket bättre att man försöker föra ut ett samlat och väl underbyggt
budskap än att varje enskild forskare och livsmedelsindustrierna försöker föra
ut informationen var och en för sig. Därför tror jag att detta är en oerhört
viktig fråga. Det behövs fler möjligheter än vad vi har i dag. Jag tror inte
att vi klarar oss med det regelverk som vi har i dag. Det har vi sett inom
Stiftelsen Svensk Näringsforskning. Man måste vara mer positiv och försöka
jobba i rätt riktning med dessa frågor.
Ordföranden: Tack, Per. Varsågod, Agneta Gillback.
Agneta Gillback: Jag kommer alltså från Konsumentverket. Det finns i dag två
konsumentorganisationer och en myndighet här. Jag vill ge en bild av hur vi ser
på detta med den erfarenhet vi har.
Vår uppgift är att övervaka marknadsföringen av alla produkter som finns på
marknaden. Just när det gäller denna typ av livsmedel har Livsmedelsverket en
uppgift. Där har vi ett gott samarbete.
Som Anita från Livsmedelsverket sade vet vi väldigt litet om konsumentens
val. Hur väljer man, och varför väljer man en viss produkt? Jag förstår att det
görs en del studier från industrins sida, men resultaten därifrån får vi på
myndighetssidan tyvärr inte del av.
Det vi vet på Konsumentverket - vår erfarenhet - är att konsumenten blir
väldigt påverkad av denna typ av argument. Man blir också väldigt lätt
vilseledd. Vi har sett hur det under åren har gällt vanlig mat, piller,
bantningsmedel osv. Jag tror att vi kan vara överens om att detta är mycket
starkare argument.
Vi har konstaterat att utvecklingen är bra vad gäller kvalitativa livsmedel.
Det tror jag att vi är överens om. Men det finns problem med att kommunicera.
Det är trots allt svåra vetenskapliga faktum. Jag förstår Sveriges
konsumentråds oro när det gäller hur informationen skall kunna kommuniceras.
Jag skulle också vilja lyfta fram priset. Hur ser man på det? Det är i varje
fall i dag ganska dyra livsmedel. Jag undrar varför man väljer att betala
dubbelt så mycket för att kunna äta hälsofil, t.ex.
Många av oss som sitter på denna sida av salen träffades i höstas på ett
seminarium om dessa frågor. Då hade jag en fundering kring framtiden. Det har
jag fortfarande. Vad är det egentligen vi pratar om? Vi vill ha ut denna typ av
argument, men kan vi få ut dem genom märkning på förpackningarna, i
tidningsannonser, på reklampelare ute på stan eller i TV-reklam? Vilket medium
man använder tycker jag är väldigt väsentligt. Det blir avgörande för vad man
kan kommunicera.
Ordföranden: Vi har representanter från ytterligare en myndighet här -
Socialstyrelsen. Varsågod, Peet Tull.
Peet Tull: Jag har funderat litet i samma spår. Skillnaden mellan sjukdom och
hälsa bör göras väldigt tydlig. Det har rått förvirring i diskussionen om vad
som avses med hälsa och vad som avses med sjukdom. Det vi talar om nu är det
som är hälsobefrämjande. Det är något annat än att behandla sjukdomar, som jag
ser det.
Det andra som jag har haft svårt att förstå när jag har lyssnat på
diskussionerna är vad man är oense om. Alla är ense om att vi vill ha bra
produkter. Alla är ense om att det skall vara hälsosamma produkter.
Jag har inte riktigt förstått på vilken punkt man är oense. Vad är det man
inte kan komma överens om?
Alla har talat om att man vill ha ett vetenskapligt underlag för det man
påstår. Man är ense om att produkterna inte skall vara sjukdomsmotverkande. Det
har vi läkemedel till. På vilken punkt vill industrin ha ändring? Jag måste
säga att jag inte riktigt har förstått det.
Ordföranden: Också den frågan låter vi bli hängande i luften. Nu skall vi ta
den lilla parentesen från Skånemejerier. Är det Kenneth Andersson som skall
berätta om hur den produkt som i alla fall några har berört har kommit fram?
Tyvärr kan det inte bli någon längre genomgång. Det får bli en kortversion, som
det heter.
Kenneth Andersson: Jag skall göra mitt bästa för att ta det så kort som
möjligt.
Det finns ett fruktbart samarbete mellan livsmedelsindustri och olika di-
scipliner inom forskningen. Det började så här.
Vid stora operationer kan man få komplikationer, bl.a. allmän blodförgiftning
som härrör från läckage från tarmen. Strax före operationer svälter man den som
skall opereras, så att tarmen slutar fungera. Bland annat professor Stig
Bengmark i Lund hade det problemet, och han vände sig till en
livsmedelsteknolog. Denna rekommenderade någon form av sondnäring. Havre har
intressanta komponenter som påverkar tarmen positivt.
Så vände man sig till en mikrobiolog, Nils Molin, som visste att vissa typer
av laktobaciller är väldigt bra i tarmkanalen. Man hämtade biopsier ur friska
personer, och hittade då de lämpligaste laktobacillerna. Jag förenklar väldigt
nu.
Tillsammans gjorde man en sondnäring. Man visade resultat på svåra patienter.
Man visade att man kunde häva svåra komplikationer. Sedan gick man vidare. Man
tog fram ny kunskap om denna kombination.
Man tyckte att det skulle kunna vara någonting för livsmedelsindustrin och
vände sig dit. Skånemejerier nappade på idén.
Vi inom livsmedelsindustrin gör det vi är bra på. Det är produktutveckling,
produktion och smaksättning. Vi ger en ätkvalitet runt en idé som härstammar
från forskningsvärlden.
Det har hela tiden gjorts kliniska studier på den färdiga produkten - den
färdiga soppan, i detta fall. Det är nyponsoppa, blåbärssoppa och liknande.
Produkten väcker ett jättestort intresse. Vi säljer ca 150 ton i veckan av
denna produkt.
Detta är ett typexempel på hur man kan behandla en sådan upptäckt.
Jag vill också peka på vad som händer i omvärlden. Vad händer i Danmark och
Holland? Vi vet att det pågår förändringar när det gäller lagstiftningen. Vi
måste utnyttja Sveriges unika situation. Vi har rena råvaror. Vi har en väldigt
bra forskningssituation. Vi har alla möjligheter att vara duktiga inom detta
område och skapa nischprodukter för export i industrin.
Ordföranden: Tack för detta! Tack också för att det var så kort. Ingvar
Eriksson är en av dem som har funderat kring detta hos oss i utskottet.
Ingvar Eriksson (m): Jag skulle vilja ställa samma fråga, fast från en annan
horisont.
Vi i jordbruksutskottet har i uppgift att se till att svensk
livsmedelsproduktion fungerar väl och att den kan hävda sig på en exportmarknad
i framtiden. Det är väldigt viktigt. Vi har med stort intresse sett hur denna
produkt har kommit fram. Den är ett av flera exempel på produkter som kan bli
en bra tillgång för Sverige. Det är framför allt en produkt som är hälsomässigt
bra för konsumenterna. Det är grunden för framgångar på den svenska
livsmedelsindustrins område.
Vi har talat om råvarorna, och vi har talat om vikten av att vi hänger med
omvärlden. Det är mot den bakgrunden som jag skulle vilja ställa frågan.
Vad är det som gör att man är tveksam till denna satsning på olika håll? Vi
bör på olika sätt medverka till tillvaratagandet av alla de goda
förutsättningar vi har i Sverige. Vi som politiker är satta att medverka till
detta. Vi menar att det vore väldigt olyckligt om man från olika håll - från
myndigheter och verk - inte kan samverka om det gemensamma bästa.
Jag skulle gärna vilja ha en kommentar. Är ni beredda att i god anda medvetet
försöka hjälpa till att hävda Sveriges intressen på ett så här viktigt område?
Ordföranden: Den frågan blir hängande litet, men den kommer säkert att få ett
svar.
Nu skall jag förklara för våra gäster att tiden som vanligt är knapp och vi
har många ledamöter som vill ställa frågor. Jag vill gärna låta ledamöternas
frågor styra litet vad vi får fram här. Det är några av er som har vinkat, men
jag tänkte låta ledamöterna få styra litet nu.
Anders G Högmark: Det är ju ett välkänt fenomen att hälsan tiger still, och
eftersom debatten är omfattande är det väl något sjukt vi resonerar om. Så
skulle man kunna spetsa till det.
Vi skall ju företräda allmänheten här, och det är ju faktiskt genom att
allmänheten förändrar sina kostvanor och förhoppningsvis väljer mer rationellt
som man kan åstadkomma något ur folkhälsosynpunkt. Då är det för det första
viktigt att man använder ett annat ord än functional food. När mormor
ordinerade varm mjölk till morfar en gång i tiden för att han skulle sova
bättre på natten var det också functional food. Hon visste inte alls om att det
var så. Men på något sätt var hon ganska typisk för allmänheten. Det är
bakgrunden till det hela.
Jag har en fråga. Jag har all respekt och beundran inför vad man kan
åstadkomma inom forskningen. Men vad är det förväntade resultatet på tio års
sikt? Kan ni skissera ett litet scenario? Vad är tanken om tio år ur
folkhälsosynpunkt? Om merparten av befolkningen i dag drog nytta av den kunskap
som vi redan har, skulle vi få en väsentligt höjd nivå på folkhälsan. Detta kan
ställas mot det arbete och de enorma forskningsrön som säkert kommer att göras
de kommande tio åren och att 5-15 % drar nytta av detta. Ge en liten vision av
detta med stor respekt för kunskap och forskning och samtidigt med en genuin
och normal tro på att om man äter litet av varje kommer man att må väl! Det är
väldigt funktionellt det också?
Nils-Georg Asp: Jag håller med om att vi vet väldigt mycket om sambandet mellan
mat och hälsa. Det har jag sagt tidigare också. Men vi har väldigt få
aktiviteter och resurser att föra ut denna kunskap. Vi satsar faktiskt väldigt
litet på detta. För att klara ut de här frågorna bör man stimulera utveckling
av livsmedel med plusvärde ur hälsosynpunkt och bidra till att allmänt sprida
kunskap kring mat och hälsa.
Lennart Brunander: Min utgångspunkt är att mat skall vara nyttig. Min fråga är
kanske litet enfaldig i det här sammanhanget. Alla har försökt att förklara vad
functional food är. Men behöver vi verkligen nya begrepp på det här området?
Skall mat inte vara mat? Sedan får den upplysning som man ger på produkten visa
om det är bra, och hur bra det är.
Lotta Törner: Det finns alltid två sidor av en sak. Är det bra eller dåligt om
vi gör en nyponsoppa och tillsätter laktobaciller som vi vet har en viss effekt
i magen och inte talar om detta?
Lennart Brunander: Det är klart att det är dåligt. Det skall ni naturligtvis
göra, men har det blivit något annat än soppa bara för att ni har stoppat i
detta?
Lotta Törner: Då har det blivit något annat än bara en soppa motsvarande
nyponsoppa. Det var en fråga här tidigare om vad som var problemet och vad vi
vill. Med de regler som finns i dag får vi absolut inte säga att det finns
laktobaciller och att de är bra för magen. Det är problemet.
Lennart Brunander: Då har jag en följdfråga. Om ni nu inte får tala om det,
hjälper det ju inte att ni kallar det functional food. Då vet ju folk
fortfarande inte att bakterierna finns där.
Lotta Törner: Ge oss gärna ett annat begrepp. Jag tycker att det finns ett bra
förslag i dag från SNF som ni kanske har tagit del av. Det behöver inte heta
functional food, men ge oss regler så att vi kan verka.
Bengt Sjöberg: Jag vill bara dementera påståendet om att man inte skulle få
tala om att man har tillsatt laktobaciller och att de är bra för magen. Vi har
försökt att göra en rimlig gränsdragning här som tillåter den typen av
påståenden. Men man kan inte tillåta mer renodlade medicinska påståenden som
inte är dokumenterade. Det här exemplet faller väl inom vad som är tillåtet i
dag. Det leder inte till att produkten faller under läkemedelslagstiftningen.
Ordföranden: Är det som Bengt Sjöberg säger alldeles korrekt?
Peet Tull: Om jag har fattat det rätt får du säga att du har laktobaciller och
att det är bra för magen, om det nu är bra för magen. Det är detta du skall
visa. När du väl har gjort får du säga att du har det i din soppa.
Ordföranden: Vem har rätt, Anita?
Anita Janelm: Nu börjar vi närma oss det riktiga problemet tycker jag. Detta
med att det är bra för magen var ett bra exempel. Vi kan ta ett annat också,
t.ex. att det kan motverka tillfälliga magproblem. Det är också ett bra
exempel.
Låt oss då säga att det inte är ett läkemedelspåstående. Det är det kanske
inte. Men det är ett påstående om ett livsmedel, och alla påståenden om ett
livsmedel måste faktiskt vara sanna. Det är ju jättebra om vi kan få livsmedel
som är bra för någonting. Det har vi inte någonting emot, med det måste
faktiskt vara sant.
Huvudproblemet är då att ett specifikt påstående om ett specifikt livsmedel
på något sätt måste verifieras. Det är detta som är problemet. Vem skall bedöma
att det här faktiskt är sant? Skall livsmedelsindustrin själv säga att det är
sant? Skall forskarna säga att det är sant? Skall Stiftelsen Svensk
Näringsforskning säga att det är sant? Skall myndigheten säga att det är sant?
Vem skall säga att det är sant? Vi på Livsmedelsverket har inga mekanismer i
dag för att godkänna enskilda produkter och titta på en effektbedömning. En
effektbedömning av ett livsmedel, dvs. att det är sant att det har en viss
effekt, kräver svar på många viktiga frågor. I vilken dos har det effekt? Finns
effekten kvar när jag kommer hem med produkten? Vem är det som har nytta av
det? Är det bra för hela befolkningen, eller är det bra för en som är särskilt
sjuk osv.? Vem skall titta på detta?
Då måste vi kräva nästan lika mycket dokumentation som Läkemedelsverket
kräver. Det kostar pengar att göra detta. Detta är frågan. Skall vi skapa någon
typ av myndighet för att göra en effektdokumentation för livsmedel med
påståenden som vi först klart har bestämt oss för inte är läkemedelspåståenden?
Det är ett annat påstående. Som konsument vill man väl ändå inte köpa ett
livsmedel med ett påstående som industrin säger är sant. Vi vill väl alla att
det skall finnas någon form av objektivitet i det här påståendet? Det måste ju
vara sant. Det är klart att det är bra om det är sant, men vi måste ju hitta en
mekanism för detta. Det är problemet.
Lotta Törner: Svaret på frågan är att Anita Janelm säger att vi i dag inte får
säga att den här produkten innehåller laktobaciller och de är bra för magen.
Det är svaret.
Ordföranden: Är det ett korrekt svar?
Lotta Törner: Svaret är: Nej, det får vi inte säga.
Ordföranden: Men Bengt sade att det får ni visst det. Det får vi kontrollera på
något sätt.
Hans-Erik Pettersson: Det handlar om en gränsdragning mellan livsmedel och
läkemedel. Man sade klart och tydligt att produkter som innehåller levande
bakterier inte skall tas med i det här sammanhanget. Man måste ansöka om
särskilt tillstånd för naturläkemedel för dessa produkter. Det finns en
utredning som gick på remiss. Där hade vi synpunkter eftersom vi har produkter
med levande bakterier. Det är väl egentligen starten på hela diskussionen om
functional food.
Nils-Georg Asp: Enligt det förslag som vi arbetar med skall man få säga att
bakterierna är bra för magen under förutsättning att man kan dokumentera det
med vetenskapliga studier.
Vem skall då granska detta? Förutsättningen är att detta skulle skötas som
egenkontroll eftersom Livsmedelsverket primärt inte vill göra detta. Då är
förslaget att man skall göra detta genom något slags granskningsnämnd. Vi är
inne på att t.o.m. göra detta obligatoriskt. Det finns samma tankar i Holland.
I England och inom Europeiska livsmedels- och dryckesvarufederationen vill man
ha en frivillig granskning, dvs. att företaget skall ha dokumentation i sin
dossier som kan granskas vid anfordran. Men kravet att det skall dokumenteras
med vetenskapligt invändningsfria studier finns i botten.
Anita Sandberg-Olsson: Då är vi fortfarande inne på problemet att när någonting
har en dokumenterad hälsoeffekt är det ett läkemedel. Vi kommer inte ifrån det
problemet. Är det någonting som lindrar är det fortfarande läkemedel. Vi måste
lösa detta.
Marie Wilén: Jag vill fråga om functional food kan komma att innehålla
genmodifierade ingredienser. I dag har vi t.ex. gensoja, men hur kan det se ut
i framtiden? Jag ställer frågan dels till myndigheterna, Livsmedelsverket
kanske, dels till Livsmedelsindustrierna.
Ordföranden: Låt mig låta den flyga vidare med orden också. Novel food berördes
litet tidigare. Jag är fortfarande litet oklar över dess relation till dessa
tre begrepp. Det vore bra om någon som svarar nu kunde sortera.
Anita Janelm: Det är klart att genmodifierade produkter kan förekomma i alla
livsmedel oavsett om det är functional food eller inte. Nya livsmedel är nya
livsmedelsingredienser eller hela livsmedel som inte har konsumerats i någon
större utsträckning inom gemenskapen tidigare. Alla de skall säkerhetsbedömas
innan man får släppa ut dem på marknaden. Det är ett vidare begrepp. Det gäller
alla livsmedel oavsett om de har effekt eller inte. Det handlar om nya saker
som vi inte vet om de är säkra för oss att förtära. De skall bedömas. Det är
nya livsmedel. Det innefattar även gentekniskt framställda livsmedel.
Maggi Mikaelsson: Jag har grunnat på vilka hindren för den här utvecklingen kan
vara och vad som är svårt. Man kommer på något sätt runt i ett
cirkelresonemang. Om man utgår från att all mat skall vara hälsosam, kan man då
säga att den är hälsobefrämjande? Det borde man ju kunna säga. Om den är
hälsobefrämjande, kan man då säga att den är sjukdomsförebyggande? Ja, det
borde den ju vara. Men om den är sjukdomsförebyggande är den ju per definition
ett läkemedel, och då är det inte mat.
Är det här ett av hindren ligger? Handlar det om definitionen och
gränsdragningen mellan vad som är mat och inte mat? Jag skulle vilja ha en
kommentar till om det här resonemanget inte håller.
Wulf Becker: Hela poängen är att man har definierat ett antal kost-hälsa-
samband inom vilka man får göra dessa påståenden. Det är det som är poängen. En
expertgrupp har fastställt, på basis av de rekommendationer vi har, att på de
här områdena har vi så mycket på fötterna att man kan göra påståenden. För att
underlätta hela verksamheten har man tagit den här tvåstegsprincipen, dvs.
fibrer är bra för magen och den här produkten är rik på fibrer. Då kan ju
konsumenten själv göra en koppling.
Man skulle kunna säga att den här mikroorganismen är bra för magen. Den här
produkten innehåller den här mikroorganismen. Då kan man göra den kopplingen.
Man behöver i och för sig inte göra en direkt produktspecifik koppling. Det kan
naturligtvis vara gränsfall där, men själva principen borde kunna tillämpas
mycket vidare än att man kopplar det till en direkt produkt. Då handlar det om
marknadsföring, och det är egentligen där problemet ligger.
Bengt Ingelstam: Nu tycker jag att vi har hamnat i en akademisk diskussion som
förvirrar ännu mer för oss konsumenter. En del säger att vi skall äta litet av
varje så blir det nog bra. Då har man ju förnekat informationens effekt för att
vi skall kunna bli hälsosammare. Men folk äter ju inte litet av varje i dag.
Functional food var inte ett bra begrepp. Men vi har fått junc food och fast
food, så varför inte litet flera namn. Det blir bara mer förvirrande.
Somliga jobbar för att reglera, och somliga tycker att information är
viktigt. Och här ligger litet av problemet. Jag tycker att man upplever en viss
dragkamp mellan myndigheter att reglera. Samtidigt behöver vi mer information.
Men kärnan i det hela - och det är slutpunkten i det här korta inlägget - är
att problemet ligger i en icke-adekvat definition av läkemedel. Det är där vi
har hela problemet i dag. Förebygga, bota och lindra är ju allt. Var är hälsan?
Vi är ju tvungna att hitta en bättre och mer adekvat beskrivning av läkemedel.
Jag har ett förslag. Alla produkter som har biverkningar skall kallas
läkemedel.
Gudrun Lindvall: Man kan i och för sig dö av att dricka för mycket vatten
också. Det känns som om vi börjar gå i en cirkel. Jag trodde att den här
tvåstegsprincipen fungerade i praktiken, med vad jag förstår av vad ni har sagt
gör den inte det. Man får alltså inte säga att laktobaciller är bra för magen
och min produkt innehåller laktobaciller. Det var egentligen det jag förutsatte
att tvåstegsprincipen skulle kunna användas till. Antingen har vi den
principen, och då skulle man kunna marknadsföra många av de här livsmedlen med
den principen, eller också har vi den inte. Man kan inte ha den från ett verks
sida och sedan fungerar den inte i praktiken. Då har man tänkt fel någonstans.
Sedan blir jag också litet förvirrad när ni säger att förutsättningen för att
man skulle kunna få marknadsföra er soppa t.ex. är att det finns vetenskapliga
belägg för att den faktiskt botar. Om man då använder den på lasarett för att
fixa till något som har med hälsan att göra kan man säga att det är
vetenskapligt belagt att den påverkar mag-tarm-kanalen i positiv riktning. Men
då förebygger den å andra sidan en sjukdom och är ett läkemedel. Den dagen ni
lyckas bevisa att er föda faktiskt skulle kunna få ha den här reklamen får den
inte det, för den dagen är den ett läkemedel. Det här verkar rätt märkligt. Jag
skulle vilja ha det här utrett.
Barbro Tuvesson: Det är kanske inte jag som skulle säga det här, men jag tror
att man måste ha klart för sig att det finns en fråga som handlar om huruvida
man skall få använda påståenden för en specifik produkt. Det är en sak. Det får
man inte göra för livsmedel i dag, men det finns förslag från branschen om att
man skall få göra det.
Det andra är det egenåtgärdsprogram som man pratar om, och där man har åtta
samband som är väl etablerade. Näringssfären i Sverige är enig om att här finns
det ett samband mellan kostfaktorer, folkhälsosjukdomar av olika slag och
riskfaktorer. Där har man sagt att en tvåstegsprincip är ett sätt att försöka
få en pedagogik i detta. dvs. fibrer kan vara nyttigt för att förebygga
förstoppning, och den här produkten är rik på fibrer. Det tillhör ett sådant
allmänt samband och är inte knutet till någon produkt. Mycket av diskussionen
handlar ju om att man skall få knyta enskilda påståenden till en enskild
produkt.
Peet Tull: Jag vill komma tillbaka till detta med laktobaciller. Det finns en
specifik problematik som inte har med detta att göra när det gäller bakterier.
Det gäller kanske inte laktobaciller utan andra bakterier där vi har haft en
annan diskussion.
Just när det gäller laktobaciller kan det ju vara så att man inte är överens
om att det är så bra som man påstår, och att det är därför detta inte är
upptaget som en produkt på den här listan. Det är ingen som har någonting emot
att den här informationen går ut och att den sprids till allmänheten. Vi har ju
också som myndighet ett uppdrag att se till att den här informationen är
korrekt. Vi kan inte bara acceptera att det går ut en massa information. Vi kan
göra det, men då är det ni som skall tala om att vi skall acceptera att det går
ut felaktig information. Det är detta det handlar om. Kraven måste vara ställda
så att den information som går ut är korrekt.
Då kan man diskutera om det är industrin själv som skall avgöra det. Är det
läkemedelsindustrin som skall avgöra om läkemedlen är korrekta eller inte?
Eller är det någon annan som skall göra det? Det var den frågan som väcktes
från Livsmedelsverket. Jag tror att det snarare är det man skall fundera över.
Vem skall ta ställning till vad som är korrekt?
Lotta Törner: Jag skall försöka vara tydlig. Den tvåstegsprincip som finns i
dag och som tillåts räcker inte för att föra in ny kunskap bl.a. om
laktobaciller och andra nya livsmedel. Det är gamla etablerade kunskaper om
sambandet kost-hälsa som inte rymmer nya produkter. Där ligger problemet för
oss i dag.
I dag är detta med att bevisa naturligtvis självklart. Jag tror att vi har
åtta doktorsavhandlingar och sex kliniska studier. Problemet är att ingen är
intresserad av att titta på bevisen. Det finns ingenting som heter functional
food, och därför är detta ointressant.
Gudrun Lindvall: Det tycks också vara ett problem att det egentligen inte finns
någon som riktigt vill befatta sig med detta. Anita Janelm säger att om man
tittar på kemikalielagstiftningen finns det ingen som skulle kräva att
Kemikalieinspektionen skulle göra alla vetenskapliga studier. Där accepterar
man ju att de som vill marknadsföra kemikalierna faktiskt är de som har gjort
de vetenskapliga studierna. Man kräver att de skall göra dokumentationen. I och
för sig finns det väl ingenting som säger att man inte skulle kunna ha ett
likadant sakernas tillstånd här, dvs. att det finns någon annan, utöver
myndigheten, som skall kunna dokumentera att detta är riktigt.
Att tro att forskarvärlden skulle vara ense är ju en utopi. I så fall skulle
ingen kunna säga att det är farligt att röka eller att vi har någon sorts
klimatförändring i världen. Forskare skall aldrig vara ense. Det ligger i
forskningens natur.
Ordföranden: Vi har några minuter som vi skall utnyttja på följande sätt. Om
det är någonting som de inbjudna grupperingarna tycker är oundgängligen
nödvändigt för oss att få reda på i denna stund tror jag att det dags för det
nu.
Margaretha Jägerstad: Jag tänkte på en utveckling när det gäller begreppen
läkemedel och functional food. Man hittar ju fler och fler näringsämnen som
inte bara motverkar bristsjukdomar utan har pluseffekter också. Som forskare
kan man ju se att det finns plusfaktorer ibland. Då finns det ju två vägar att
gå. Antingen tar läkemedelsindustrin hand om det. Vi kan ta det konkreta
exemplet med vitaminer. Många konsumenter är rädda att de inte har fått
tillräckligt mycket vitaminer och går och köper tabletter.
Om vi skulle kunna utveckla och nyansera begreppet functional food litet mer,
tror jag att man skulle kunna få in mer naturliga produkter att välja på också.
Då skulle man inte uteslutande behöva gå pillervägen. Går man livsmedelsvägen
brukar man också få en del andra effekter på köpet som man kanske inte får av
läkemedel. Jag skulle vilja att man underlättar för fler att gå den vägen. Vi
har talat mycket om de mikrobiologiska kulturerna och deras egenskaper, men det
finns ju många andra komponenter här också.
Bengt Ingelstam: Vi har ju nu begåvats med Internet. Man har pratat om här vad
industrin får säga och vad myndigheterna får säga och göra. Men har någon tänkt
på vad som skall hända när vi som konsumentorganisation går ut på Internet och
säger att mjölksyrabakterier - det som man inom industrin kallar för
laktobaciller - är bra för hälsan? Nu kommer vi att börja tala klarspråk via
Internet. Hur regleras det? Vi accepterar inte läkemedelsdefinitionen. Det här
blir intressant.
Gun-Britt Fransson: Jag vill bara klargöra industrins synpunkt. Vi vill på
intet sätt släppa den här argumentationen lös. Speciellt den svenska
livsmedelsindustrin är för en granskning av de vetenskapliga data som vi
presenterar om en produkt innan vi får säga någonting. Vi är för en granskning.
Vi vill t.o.m., till skillnad från många andra länder, ha en märkning. Då kan
vi, när vår produkt kommer ut, säga att vi faktiskt har gjort vår hemläxa. Vi
har visat detta vetenskapligt enligt gällande regler. Då kan ingen hoppa på oss
senare. Det är verkligen vad vi vill.
Christer Backman: Jag vill bara svara på Bengt Ingelstams fråga om Internet och
marknadsföringen från konsumentorganisationerna. Ur Läkemedelsverkets synpunkt
är det inga problem. Vad jag förstår så säljer ni inte produkterna utan
informerar bara om dem. Därmed faller detta utanför vår lagstiftning.
Jättemånga talare här, inklusive Bengt Ingelstam, har gett vatten på kvarnen
att det behövs ny lagstiftning för det här. Det ryms inte inom den lagstiftning
som finns i dag.
Ordföranden: Vi låter detta bli sista ordet. Stort tack för att ni ville komma
i hit denna snöiga dag och hjälpa oss med att reda ut litet i de här begreppen.
För vår del finns det säkert skäl att fortsätta att diskutera detta och
möjligen återkomma på något sätt. Tack än en gång.
Därmed är sammanträdet med jordbruksutskottet slut.