I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i
påföljdssystemet jämte motioner. Regeringens förslag innebär bl.a. att
möjligheten till villkorlig frigivning efter halva strafftiden slopas. Vidare
föreslår regeringen att systemet med samhällstjänst permanentas och att
föreskrift om samhällstjänst skall kunna meddelas vid såväl villkorlig dom som
skyddstillsyn. Regeringen föreslår också att möjligheten att verkställa
fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll permanentas.
Dessutom föreslås att överlämnande till vård inom socialtjänsten skall kunna
kombineras med ungdomstjänst. Slutligen föreslår regeringen att det införs en
ny frihetsberövande påföljd, sluten ungdomsvård. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker motionerna. Den nya regleringen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1999.
Utskottet behandlar vidare ett antal motioner som rör påföljdssystemet och
som väckts under den allmänna motionstiden år 1997. Yrkandena avser bl.a.
medling, normbildning och drogtest av barn. Utskottet avstyrker motionsyrk-
andena.
Till betänkandet har fogats 16 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
I proposition 1997/98:96 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit att
riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om verkställighet av sluten ungdomsvård,
2. lag om ändring i brottsbalken,
3. lag om ändring i rättegångsbalken,
4. lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,
5. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,
6. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare,
7. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,
8. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
9. lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning,
10. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna
m.fl.,
11. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
12. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
13. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
14. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga,
15. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
16. lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Lagförslag 9 har överlämnats till lagutskottet. Övriga lagförslag, som
granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se bilaga 1.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1997/98:Ju33 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av att straffsystemet är logiskt, konsekvent och
förhållandevis enkelt för att allmänhetens tilltro till systemet skall kunna
upprätthållas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de principer som ligger till grund för påföljdsbestämningen för
vuxna i ökad utsträckning också bör vara vägledande för det fortsatta
utformandet av påföljder för unga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering och Statens institutionsstyrelses ansvar beträffande den
nya påföljden sluten ungdomsvård.
1997/98:Ju34 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utökad användning av
samhällstjänsten för bl.a. unga lagöverträdare i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av intensivövervakning med elektronisk kontroll,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att på nytt överväga tidigare beslutade och aviserade
besparingar på kriminalvården,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att allmän skötsamhet bör
tillmätas betydelse vid prövning om villkorlig frigivning i enlighet med vad
som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om särbehandling av unga
lagöverträdare vid prövning om villkorlig frigivning i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt påföljdssystem
för unga lagöverträdare i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om villkorligt fängelse i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Ju35 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjegruppskonferens,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utvärdering av den föreslagna slutna ungdomsvården.
1997/98:Ju36 av Kia Andreasson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att omedelbart påbörja en
försöksverksamhet med elektronisk övervakning vid strafftid upp till sex
månader.
1997/98:Ju37 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtagande av s.k. anhörigprogram,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 26 kap. 6 §
brottsbalken om villkorlig frigivning,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 31 kap. 1 § första
och andra stycket brottsbalken om vård inom socialjtänsten,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om verkställighet av
sluten ungdomsvård,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 31 kap. 1 a § och
33 kap. 5 § brottsbalken om sluten ungdomsvård.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997
1997/98:Ju223 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjens betydelse när det gäller överföring av positiva normer och
förebyggande av brott.
1997/98:Ju902 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valet av en ny
huvudstrategi i det brottsförebyggande arbetet med inriktning på fostran och
värdeöverföring i familjen och i alla andra sammanhang där barn tas om hand.
1997/98:Ju903 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att genomföra forskning i och praktisk utformning av det
brottsförebyggande arbetet med inriktning på fostran och värdeöverföring i
familjen och i den kompletterande internaliseringen.
1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning om hur lagstiftningen
kan förbättras i syfte att förtydliga vårdnadshavares ansvar i rollen som
normöverförare och brottsförebyggare i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föräldrars rätt till polisstöd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolans roll som brottsförebyggare,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nytt påföljdssystem för
unga brottslingar i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör registrering av
minderåriga lagöverträdare i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar om ändring i sekretesslagen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjegruppskonferenser och medlingsverksamhet,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör för polisen att
ta blod- och urinprov även på personer under 15 år i enlighet vad som anförts i
motionen.
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om påföljder för unga lagöverträdare,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet om
medling i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet rörande familjegruppskonferenser,
1997/98:Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av hur lagstiftningen
kan förbättras i syfte att förtydliga föräldrars och andra vårdnadshavares
ansvar i rollen som normöverförare i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föräldrars rätt till polisstöd,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör
för polisen att ta blod- och urinprov även på personer under 15 år i enlighet
med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolans skyldighet att informera föräldrar,
6. att riksdagen beslutar om ändring i sekretesslagen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av de nuvarande
bestämmelserna i 16 kap. 10 c § brottsbalken om otillåten utlämning av film
eller videogram i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar ändra lagen om unga lagöverträdare så att
föräldrars roll under utredning och domstolsprocess stärks i enlighet med vad
som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar ändra lagen om unga lagöverträdare så att rätten
till ersättning för inställelse vid domstol slopas för föräldrar i enlighet med
vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till registrering av
minderåriga lagöverträdare i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjegruppskonferenser och medlingsverksamhet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av att avskaffa påföljden överlämnande till vård enligt
socialtjänsten,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
villkorligt fängelse i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny påföljd benämnd ungdomsstraff för ungdomar i åldern 15-17 år,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inrätta särskilda kriminalvårdshem,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att begränsa restriktionerna för att döma 18-21-åringar till
fängelse.
1997/98:Ju921 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrat skydd för
brottsoffer.
1997/98:Ju929 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla socialtjänsten i stället för ungdomsfängelser,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som i
motionen anförts om att häktade ungdomar skall kunna vara på låsta s.k. § 12-
hem,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fullföljande av rehabiliteringsarbete,
1997/98:So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om drogtester i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1997/98:So653 av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjernas betydelse i det våldsförebyggande arbetet.
1997/98:So654 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nackdelarna med en ny form av frihetsberövande.
1997/98:So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om drogtest av barn.
Utskottet
Ärendet
I detta ärende behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i
påföljdssystemet. Regeringens förslag grundas dels på Straffsystemkommitténs
betänkande Ett reformerat straffsystem (SOU 1995:91), dels på
departementspromemorian Påföljder för unga lagöverträdare (Ds 1997:32).
Betänkandet och promemorian har remissbehandlats.
Lagrådet har granskat lagförslagen och i allt väsentligt godtagit förslagen
men förordat vissa ändringar av lagteknisk natur. Regeringen har i allt
väsentligt följt Lagrådets förslag.
Utskottet har inhämtat yttrande från socialutskottet. Yttrandet (1997/98:
SoU6y) finns i bilaga 3.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas frågor om påföljdssystemets uppbyggnad och innehåll.
Ett av syftena är att åstadkomma trovärdiga alternativ till fängelsestraff.
Avsikten är vidare att strama upp bestämmelserna om villkorlig frigivning. Ett
tredje viktigt mål är att reformera påföljdssystemet för unga lagöverträdare.
Med dessa utgångspunkter föreslår regeringen bl.a. följande.
Systemet med samhällstjänst såsom alternativ till fängelse permanentas och
utvidgas. En föreskrift om samhällstjänst skall kunna meddelas vid såväl
villkorlig dom som skyddstillsyn. Intensivövervakning med elektronisk kontroll
permanentas och skall även i fortsättningen utgöra en verkställighetsform vid
korta fängelsestraff.
Möjligheten till villkorlig frigivning efter halva strafftiden avskaffas
helt. Fortsättningsvis skall villkorlig frigivning få ske tidigast efter att
två tredjedelar av strafftiden avtjänats i anstalt. Tidpunkten för den
villkorliga frigivningen skall vidare kunna senareläggas om den intagne
misskött sig under anstaltstiden. Möjligheterna att förklara villkorligt
medgiven frihet förverkad utvidgas också.
Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten skall finnas kvar för
unga lagöverträdare. De straffrättsligt motiverade kraven på förutsebarhet,
konsekvens och proportionalitet skall dock ges ett större utrymme. Dessutom
införs sluten ungdomsvård som en ny frihetsberövande påföljd för unga
lagöverträdare. Påföljden skall vara tidsbestämd och verkställas av Statens
institutionsstyrelse.
Reformerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
Reformens inriktning
Straffsystemkommittén föreslog en genomgripande förändring av påföljdssystemet.
Syftet med kommitténs förslag var att åstadkomma ett sammanhållet straffsystem,
som tillgodoser de krav som måste ställas på proportionalitet, rättvisa,
klarhet, förutsebarhet och humanitet. En annan viktig målsättning var att
begränsa användningen av fängelse genom att ersätta en stor del av de korta
fängelsestraffen med bärkraftiga alternativ.
Regeringen gör bedömningen att det finns ett behov av att reformera vissa
delar av straffsystemet, bl.a. i fråga om alternativen till fängelse och i
fråga om villkorlig frigivning. Vidare finns det skäl att, med bibehållande av
socialtjänstens huvudansvar, reformera påföljdssystemet för unga
lagöverträdare. Den genomgripande förändring av påföljdssystemet som
Straffsystemkommittén föreslagit bör dock inte genomföras. Regeringen redovisar
vidare att kommittén har avvisat en lösning innebärande ett system med
villkorligt fängelse och som skäl anfört bl.a. att ett system med villkorligt
fängelse, vid en närmare granskning, inte framstår som så tydligt som det i
förstone kan tyckas och att det riskerar att öka repressionen i
påföljdssystemet.
Regeringen konstaterar att ett stort antal remissinstanser har beklagat att
kommittén inte lagt fram ett fullständigt förslag till ett alternativ med
villkorligt fängelse. De har anfört att kommittén överdrivit svårigheterna och
nackdelarna med ett sådant system. Vidare anför regeringen att den inte vill
bestrida att de ytterligare alternativ vid påföljdsbestämningen som nu införs
knappast ökar tydligheten och överskådligheten i systemet. Regeringen anser
emellertid att detta är ett pris som är värt att betala för att skapa
ändamålsenliga och trovärdiga alternativ till fängelse. Den bristande
överskådlighet som således alltjämt finns i påföljdssystemet bör dock inte
negligeras.
Regeringen är vidare för sin del inte övertygad om att de nackdelar som
obestridligen är förenade med ett system med villkorligt fängelse och som
kommittén pekar på inte skulle kunna överbryggas. Kommitténs redovisning i
denna fråga ger dock enligt regeringen inte ett fullständigt underlag för denna
bedömning. Regeringen avser därför att ta initiativ till en fortsatt analys av
möjligheterna att skapa en reglering av särskilt de icke frihetsberövande
påföljderna som är tydligare och mer lättillgänglig än dagens regler och att
därvid göra en fördjupad analys av möjligheterna att skapa ett system med
villkorligt fängelse.
I motionerna Ju34 och Ju916 (båda m) samt i motion Ju33 (fp) understryks
vikten av att påföljdssystemet är tydligt, och motionärerna efterlyser en
möjlighet att döma till villkorligt fängelse.
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden som tagit sikte på
villkorligt fängelse. Våren 1991 (1990/91:JuU17 s. 22) ställde sig utskottet -
liksom vid tidigare tillfällen - negativt till införandet av villkorligt
fängelse, och utskottet ifrågasatte bl.a. om detta, som betecknades som en
reform av ett relativt begränsat slag, kunde motivera ett så pass kraftigt
ingrepp i påföljdssystemet och lagstiftningen i övrigt som det skulle vara
frågan om.
Därefter har utskottet vid olika tillfällen haft anledning att uttala sig i
frågan om alternativa påföljder, däribland villkorligt fängelse. Senast skedde
det i samband med att utskottet tog ställning till budgetpropositionen för år
1998 (bet. 1997/98:JuU1 s. 58). Utskottet hänvisade då till tidigare
uttalanden, av vilka framgår att utskottet är positivt till alternativa
påföljder samt att det då pågående reformarbetet borde avvaktas.
Utskottet kan nu konstatera att det beredningsarbete avseende påföljdssy-
stemet som pågått under senare år bl.a. mynnat ut i förslag som innebär att
alternativen till fängelse görs mer trovärdiga, något som är särskilt glädjande
när det gäller unga lagöverträdare. Redan här vill utskottet därför välkomna
regeringens förslag. När det så gäller slutsatsen att villkorligt fängelse inte
bör införas känner utskottet i likhet med regeringen en viss tvekan beträffande
tyngden av de skäl som kommittén angett emot ett sådant system. Mot den
bakgrunden ser utskottet med tillfredsställelse på regeringens avsikt att ta
initiativ till en fördjupad analys av frågan om villkorligt fängelse. Utskottet
anser att motionsönskemålen är tillgodosedda, och utskottet avstyrker
motionerna Ju33, Ju34 och Ju916 i nu aktuella delar.
Samhällstjänst
Reglerna om samhällstjänst finns i lagen (1989:928) om samhällstjänst. När den
infördes år 1990 var det fråga om en lokalt avgränsad försöksverksamhet. Denna
har sedan utvidgats till att omfatta hela landet, och lagens giltighetstid har
förlängts till utgången av innevarande år. Syftet med reglerna är att
åstadkomma ett alternatv till fängelsestraff.
I sak innebär reglerna följande. Samhällstjänst är konstruerad som en
speciell föreskrift vid skyddstillsyn. För att den skall kunna komma i fråga
måste således den allmänna förutsättningen för skyddstillsyn vara uppfylld,
dvs. att det finns anledning anta att skyddstillsyn kan bidra till att den
dömde avhåller sig från brott. Därutöver krävs att föreskriften om
samhällstjänst bedöms vara av avgörande betydelse för att rätten skall kunna
döma till skyddstillsyn i stället för fängelse. Dessutom krävs att den
tilltalade förklarar sig villig att följa en sådan föreskrift.
En föreskrift om samhällstjänst innebär att den dömde åläggs att utföra
oavlönat arbete under viss tid, lägst 40 och högst 200 timmar. Antalet timmar
bestäms av domstolen med utgångspunkt i brottslighetens straffvärde.
Brottsförebyggande rådet har gjort en utvärdering av försöksverksamheten.
Sammanfattningsvis visar den att verksamheten i sig fungerat problemfritt, men
att alla mål inte uppfyllts. Rättsväsendets erfarenheter är enligt rapporten i
huvudsak positiva, med undantag för en samfälld kritik mot kopplingen mellan
samhällstjänst och skyddstillsyn. Nästan 90 % av de dömda slutförde
samhällstjänsten. Däremot har samhällstjänst, enligt rapporten, endast i 50-75
% av fallen ersatt fängelse. Vidare anges att samhällstjänst hade kunnat dömas
ut i dubbelt så många fall, om urvalsrutinerna fungerat bättre.
Regeringen föreslår att samhällstjänst skall utgöra ett permanent inslag i
påföljdssystemet. Till skillnad från vad som gäller i dag skall enligt
förslaget samhällstjänst kunna föreskrivas även när domstolen dömer till
villkorlig dom. Regeringen håller fast vid att samhällstjänst endast skall
användas som ett alternativ till fängelse. Vidare föreslås att antalet timmar
som skall kunna åläggas den dömde utökas till 240 timmar. Regeringen föreslår
dessutom att kravet på samtycke behålls. Enligt regeringen skall någon
begränsning till vissa åldersgrupper inte förekomma beträffande samhällstjänst.
Härutöver föreslår regeringen vissa regler när det gäller möjligheterna att
kombinera samhällstjänst med andra påföljder.
Utskottet konstaterar att Brottsförebyggande rådets utvärdering av
samhällstjänsten visar att denna i huvudsak har fungerat bra. Utskottet ställer
sig därför positivt till regeringens förslag att verksamheten med
samhällstjänst permanentas.
I motion Ju34 (m) anförs att samhällstjänst bör utgöra en självständig
påföljd samt att tillämpningsområdet bör utvidgas så att samhällstjänst inte
bara kommer i fråga som alternativ till fängelse.
Vad först gäller frågan om samhällstjänstens ställning i påföljdssystemet
vill utskottet inledningsvis framhålla att en viss försiktighet är påkallad när
det gäller att införa nya självständiga påföljder för brott. Samhällstjänst
utgör inget undantag. Att infoga samhällstjänsten som en ny självständig
påföljd i systemet skulle nämligen innebära att betydande ändringar fick göras
av nuvarande regler om påföljdsval. Det skulle bl.a. bli nödvändigt att
inbördes rangordna de icke frihetsberövande påföljderna och skapa nya
bestämmelser om valet mellan dem. Det skulle dessutom vara nödvändigt att
tillskapa en ny återfallsreglering. En sådan omfattande omdaning av
påföljdssystemet anser utskottet inte vara motiverad. Övervägande skäl talar
alltså emot en ordning som innebär att samhällstjänsten görs till en
självständig påföljd.
När det så gäller själva tillämpningsområdet konstaterar utskottet att
regeringens förslag bl.a. innebär ett vidgat tillämpningsområde. Här tänker
utskottet på att en föreskrift om samhällstjänst skall kunna meddelas även när
rätten dömer till villkorlig dom. Därigenom erhålls en ordning som innebär att
samhällstjänst kan komma i fråga såsom alternativ till fängelsestraff även när
det saknas skäl att ställa den dömde under övervakning. Vidare erhåller
påföljden villkorlig dom på detta sätt erforderlig skärpa för att på ett
trovärdigt sätt kunna ersätta ett fängelsestraff också i vissa fall där en
villkorlig dom i kombination med böter inte medför en tillräcklig grad av
ingripande.
Utskottet är emellertid inte berett att - som motionärerna begär - initiera
ett utredningsarbete som syftar till att vidga tillämpningsområdet genom att
helt efterge kravet på att samhällstjänst skall utgöra ett alternativ till
fängelse. Ett viktigt syfte med att införa samhällstjänst i påföljdssystemet
var ju att minska antalet fängelsestraff och därmed den skadliga inverkan som
ett sådant frihetsberövande kan ha, särskilt på unga individer. Detta syfte
skulle förfelas om samhällstjänsten i stor utsträckning i stället skulle
användas som en förstärkning av påföljden i andra fall än där det är aktuellt
att döma till fängelse. En möjlighet att utdöma samhällstjänst i sådana fall
skulle huvudsakligen tjäna som en ökning av repressionsgraden i
påföljdssystemet. Därmed är enligt utskottets mening inte sagt att
grundtankarna bakom samhälls-tjänsten inte kan komma till nytta även om
fängelsestraff inte är aktuellt. Tvärtom vill utskottet här hänvisa till att
utskottet i ett senare avsnitt tillstyrker regeringens förslag om att påföljden
överlämnande till vård inom socialtjänsten skall kunna kombineras med en
föreskrift om att den unge skall utföra ungdomstjänst (se förslaget till 31
kap. 1 § tredje stycket brottsbalken).
Sammanfattningsvis innebär det anförda att utskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker motion Ju34 i nu aktuell del.
Intensivövervakning med elektronisk kontroll
Den 1 januari 1994 inleddes en tvåårig försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll i ett antal frivårdsdistrikt.
Under försöksperioden har fängelsestraff på högst två månader under vissa
förutsättningar kunnat verkställas utanför anstalt. Försöksverksamheten har
därefter förlängts till utgången av år 1998, och fr.o.m. den 1 januari 1997 har
den utvidgats till att avse hela landet samt till att omfatta fängelsestraff på
högst tre månader.
Den som verkställer fängelsestraffet genom elektronisk övervakning är
förbjuden att lämna sin bostad annat än under vissa av den lokala
kriminalvårdsmyndigheten bestämda ändamål och på särskilt angivna tider. Sådana
ändamål kan vara arbete, studier, behandling, deltagande i kriminalvårdens
programverksamhet eller kontakter med frivården. Efterlevnaden av förbudet att
lämna bostaden kontrolleras under hela verkställighetstiden med elektroniska
hjälpmedel. Elektronisk kontroll får avse också att den dömde avhåller sig från
alkohol. Den dömde åläggs i vissa fall att betala en avgift på 50 kr för varje
dag som skall verkställas utanför anstalt. Vid misskötsamhet tas den dömde in i
kriminalvårdsanstalt för att där undergå fortsatt verkställighet av straffet.
I den utvärdering som Brottsförebyggande rådet gjort av den utvidgade
försöksverksamheten anförs bl.a. att andelen verkställigheter som avbrutits på
grund av den dömdes misskötsamhet uppgick till 5 %. Det vanligast förekommande
skälet till avbrott var att den dömde använt alkohol. Det föreligger enligt
utvärderingen ett visst samband med strafftidens längd och sannolikheten för
att intensivövervakningen skall avbrytas. De som dömts till tre månaders
fängelse missköter sig i något högre utsträckning än andra, men även bland dem
fullföljer mer än 90 % verkställigheten tiden ut.
Regeringen föreslår att elektronisk övervakning skall bli ett permanent
inslag i straffsystemet. I frågan om vilka straff som bör omfattas av en sådan
reglering gör regeringen den bedömningen att elektronisk övervakning passar
bäst för korta straff, och regeringen anser att tre månaders fängelse bör vara
den längsta strafftid som bör kunna verkställas genom elektronisk övervakning.
Här föreslås alltså ingen förändring.
Utskottet anser att det finns starka skäl för att ta vara på möjligheterna
att utveckla fängelsestraffet från inlåsning i anstalt till mindre skadliga och
kostnadskrävande former, inte minst när det gäller de i vårt land vanligt
förekommande korta fängelsestraffen. I många sådana fall torde andra
frihetsinskränkande åtgärder än inlåsning i anstalt vara mer lämpliga med
hänsyn till det brottsförebyggande och brottsbekämpande syftet bakom samhällets
ingripanden. Användningen av intensivövervakning med elektronisk kontroll är
ett led i detta utvecklingsarbete.
Utskottet kan vidare konstatera att erfarenheterna från försöksverksamheten
med intensivövervakning med elektronisk kontroll måste sägas vara mycket
positiva. Det har sålunda visat sig att intensivövervakningen gör det möjligt
att upprätthålla en långtgående frihetsinskränkning utan att ta in den dömde i
anstalt. Samtidigt kan åtgärder vidtas under verkställigheten för att främja
den dömdes återanpassning i samhället.
Mot bakgrund av det anförda delar utskottet regeringens uppfattning att
intensivövervakningen med elektronisk kontroll bör permanentas.
Två motioner tar upp frågan om vilka fängelsestraff som bör få verkställas
genom elektronisk övervakning. I motion Ju34 (m) hävdas sålunda att denna form
av verkställighet i första hand passar för dem som dömts till högst två
månaders fängelse. Motionären bakom motion Ju36 (mp) är av motsatt mening och
begär en försöksverksamhet där strafftider upp till fängelse i sex månader bör
få verkställas genom elektronisk övervakning.
I samband med att utskottet tillstyrkte regeringens förslag om utvidgning av
försöksverksamheten till att omfatta fängelsestraff i tre månader (bet.
1995/96:JuU21) anförde utskottet att det för sin del särskilt ville peka på att
dittills gjorda erfarenheter tydde på att de som varit föremål för
intensivövervakning med elektronisk kontroll har funnit denna
verkställighetsform väl så betungande som ett fängelsestraff. Ingenting hade
således framkommit som tydde på att intensivövervakning skulle uppfattas som en
?lindrig? verkställighetsform. Kravet på en tydlig straffrättslig reaktion var
således tillgodosett. Vidare ansåg sig utskottet i och för sig kunna instämma i
den bedömning om klientelets sammansättning som framfördes i den då aktuella
motionen; att utvidgningen av försöksverksamheten skulle komma att medföra ett
tyngre klientel torde som utskottet såg det vara ställt utom all tvekan.
Utskottet erinrade dock om de krav på ordnade förhållanden som ställs på den
som skall verkställa ett fängelsestraff genom intensivövervakning. Redan av den
anledningen skulle t.ex. många narkotikamissbrukare, vars behandlingsbehov
bättre kan tillgodoses inom anstaltsvården, aldrig komma i fråga för
intensivövervakning. Samtidigt ansåg utskottet det angeläget att så många som
möjligt kom i åtnjutande av de rehabiliterande åtgärder som inom
försöksverksamheten kan komma de dömda till del.
Utskottet vill i denna del understryka vikten av att ett system med
elektronisk övervakning som alternativ till fängelse åtnjuter ett allmänt
förtroende. Detta förtroende riskeras om skillnaden i fråga om ingripande
skulle bli alltför påtaglig mellan att, å ena sidan, verkställa ett straff
genom elektronisk övervakning och att, å andra sidan, verkställa straffet i
kriminalvårdsanstalt. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom önskemålet om
en ytterligare utvidgad försöksverksamhet med elektronisk övervakning.
Utskottet anser i likhet med regeringen att försöksverksamheten får anses ha
fungerat väl även beträffande dem som dömts till de längsta straffen. Härtill
kommer - som utskottet tidigare framhållit - att verkställighetsformen ställer
krav på ordnade förhållanden.
Det anförda innebär att utskottet avstyrker såväl motion Ju34 i nu aktuell
del som motion Ju36.
I motion Ju37 (v) pekar motionärerna på att anhöriga till dömda som erbjuds
att verkställa ett fängelsestraff genom elektronisk övervakning befinner sig i
en speciell situation.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det säkerligen många gånger kan
te sig svårt för en anhörig att inte låta exempelvis en sammanboende verkställa
ett ådömt fängelsestraff i den gemensamma bostaden. Utskottet vill betona att
sammanboende liksom i dag bör kunna slippa verkställighet där. Det finns också
skäl att understryka vikten av att de sammanboendes intressen, inte minst
barnens, tas till vara i den praktiska tillämpningen. Utskottet utgår slutligen
från att de lokala kriminalvårdsmyndigheterna kommer att fortsätta på den
inslagna vägen och kontakta de anhöriga som ett led i behandlingen av en
ansökan om verkställighet genom elektronisk övervakning. Något initiativ från
riksdagen behövs enligt utskottets mening inte, och utskottet avstyrker motion
Ju37 i denna del.
Villkorlig frigivning
Enligt gällande ordning är utgångspunkten för när villkorlig frigivning skall
ske hur långt fängelsestraffet är. Om straffet är högst ett år sker villkorlig
frigivning efter det att två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Om
strafftiden överstiger ett år men är mindre än två år sker villkorlig
frigivning när åtta månader jämte en tredjedel av den tid som överstiger ett år
avtjänats. Om slutligen strafftiden är två år eller mer får villkorlig
frigivning ske efter det att halva strafftiden avtjänats. Avser domen särskilt
allvarlig brottslighet som riktat sig mot eller medfört fara för liv eller
hälsa eller som ingått som ett led i en yrkesmässig eller organiserad
brottslighet får den dömde inte friges villkorligt förrän två tredjedelar av
strafftiden avtjänats, om det föreligger påtaglig risk för återfall. Frågor om
villkorlig frigivning beträffande den som dömts till fängelse i lägst två år
prövas av Kriminalvårdsnämnden.
Regeringen föreslår att villkorlig frigivning tidigast skall kunna ske efter
det att två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Vidare tar regeringen avstånd
från tanken att någon grupp av dömda skall särbehandlas i detta avseende.
Regeringen föreslår också att den villkorliga frigivningen skall ha ett
fakultativt inslag. Detta skall bestå i att tidpunkten för den villkorliga
frigivningen skall kunna senareläggas, om den intagne missköter sig under
anstaltstiden. Sådan senareläggning skall kunna uppgå till högst femton dagar
vid varje beslutstillfälle. Förslaget innebär att disciplinär bestraffning
genom s.k. tidstillägg enligt 47 § andra stycket 2 lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt slopas. Varningsinstitutet i den lagen skall dock finnas
kvar.
I motion Ju37 (v) yrkas avslag på förslaget i denna del under åberopande av
att förslaget innebär en försämring av situationen för de långtidsdömda. I
motion Ju34 (m) begärs en ändring i förslaget så att ungdomar skall kunna
särbehandlas, och motionärerna förordar att halvtidsfrigivning bör kunna vara
möjlig beträffande unga lagöverträdare. I samma motion hävdas vidare att det
fakultativa inslaget bör bli större så att även skötsamhet skall kunna beaktas
vid beslut om villkorlig frigivning. Slutligen hävdar samma motionärer att de
föreslagna reglerna kräver nya överväganden beträffande de redan beslutade
neddragningarna av anslaget till kriminalvården.
Det nuvarande systemet med villkorlig frigivning efter halva strafftiden i
vissa fall har utsatts för betydande kritik. Den har främst avsett skillnaden
mellan det utdömda straffet och den tid som avtjänas i anstalt. Utskottet anser
att det inte är lämpligt med ett system som innebär att bara halva det utdömda
straffet verkställs genom vistelse i anstalt. Den nuvarande möjligheten till
villkorlig frigivning efter halva strafftiden bör därför - som regeringen
föreslagit - slopas. Utskottet kan således inte ställa sig bakom det synsätt
som kommer till uttryck i motion Ju37.
När det gäller de långtidsdömda vill utskottet erinra om att riksdagen nylige
på utskottets hemställan beslutat om ändringar i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt (bet. 1997/98:JuU19, rskr. 208). Ändringarna innebär att
större utrymme ges för individuella bedömningar av de långtidsdömda. Syftet med
ändringarna är bl.a. att förbättra situationen för dem.
När det gäller särbehandlingen av unga lagöverträdare anser utskottet att
redan befintliga regler är tillräckliga. Här tänker utskottet på bestämmelsen i
29 kap. 7 § brottsbalken vari föreskrivs att om någon begått brott innan han
fyllt 21 år skall hans ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen och att
lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet i sådana fall får dömas ut.
I samma paragraf finns det en bestämmelse som innebär att livstids fängelse
inte får dömas ut för brott som någon begått före 21 års ålder. Vidare
föreskrivs i 30 kap. 5 § brottsbalken att den som begått brott innan han fyllt
18 år får dömas till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. Slutligen
gäller att den som begått brott innan han fyllt 21 år får dömas till fängelse
endast om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns
särskilda skäl för det. Till det nu anförda skall läggas att utrymmet för
fängelsestraff för dem som begått brott innan de fyllt 18 år kommer att bli
mycket litet genom införandet av påföljden sluten ungdomsvård, varför behovet
av en särskild regel om särbehandling av unga lagöverträdare även i fråga om
villkorlig frigivning framstår som försumbart. Utskottet kan alltså inte ställa
sig bakom uppfattningen att ungdomar bör särbehandlas i fråga om villkorlig
frigivning.
Vad härefter gäller frågan om ett större fakultativt inslag vill utskottet
till att börja med framhålla att starka rättviseskäl talar för att reglerna om
villkorlig frigivning i princip skall vara obligatoriska. En långtgående
fakultativitet där omständigheterna i det enskilda fallet skall avgöra om en
intagen friges villkorligt eller inte öppnar för godtycke och social
diskriminering. Det leder också till att intagna som av domstolen får samma
straff kan komma att avtjäna olika lång tid i anstalt. För att skapa goda
förhållanden på anstalten och för att främja den dömdes rehabilitering bör, å
andra sidan, i någon utsträckning markeras att den dömde kan påverka sin
verkställighet genom att vara skötsam. Fakultativa inslag kan därför inte helt
undvaras. Utskottet delar därför regeringens bedömning att villkorlig
frigivning bör kunna senareläggas vid misskötsamhet från den intagnes sida
under verkställigheten. Enligt utskottets mening understryker ett sådant system
vikten av att den intagne iakttar de regler som gäller och ger möjlighet till
sanktioner mot överträdelser. Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte
berett att därtill förorda en ordning innebärande att villkorlig frigivning
skall kunna ske innan två tredjedelar av strafftiden avtjänats.
Vad avslutningsvis gäller de ekonomiska konsekvenserna av förslaget anför
regeringen att förslaget i denna del medför ett ökat behov av anstaltsplatser.
Enligt preliminära bedömningar motsvarar ökningen 145-195 årsplatser.
Regeringen anser vidare att det med hänsyn till att det i dag finns en
outnyttjad beläggningsresurs i anstalterna inte är nödvändigt att tillskapa nya
platser för att klara reformen. Kostnadsökningen för kriminalvårdens del
motsvaras därför av ökningen av de löpande kostnaderna för 145-195 årsplatser,
vilken regeringen uppskattar till mellan 15 och 20 miljoner kronor, när
reformen är genomförd. Regeringen gör därför bedömningen att kriminalvården kan
klara de föreslagna förändringarna i reglerna om villkorlig frigivning utan att
tillföras några extra resurser.
Utskottet utgår från att regeringen löpande följer beläggningsutvecklingen
och i den mån det finns skäl till det beaktar förändringar i det löpande bud-
getarbetet. Utskottet ser för närvarande ingen anledning till annan bedömning
än den regeringen gjort.
Sammanfattningsvis innebär det sagda att utskottet tillstyrker regeringens
förslag i fråga om villkorlig frigivning och avstyrker motionerna Ju34 och Ju37
i här aktuella delar.
Påföljder för unga lagöverträdare
Överlämnande till vård inom socialtjänsten
Enligt 31 kap. 1 § brottsbalken kan rätten som en påföljd för brott besluta att
överlämna åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom
socialtjänsten. Förutsättningarna för ett sådant förordnande är att
vederbörande är under 21 år och att han kan bli föremål för vård eller annan
åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, LVU. Ett överlämnande till vård inom
socialtjänsten kan kombineras med dagsböter, om brottslighetens straffvärde
eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet påkallar det. Av 28 §
lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) följer
vidare att överlämnande till vård inom socialtjänsten förutsätter att ett
yttrande från socialnämnden föreligger i målet. Enligt 11 § samma lag ankommer
det på åklagaren att begära ett sådant yttrande innan beslut fattas i
åtalsfrågan.
Regeringen gör den bedömningen att unga lagöverträdare även i fortsättningen
i första hand skall vara en angelägenhet för socialtjänsten. Påföljden
överlämnande till vård inom socialtjänsten skall därför finnas kvar. Vidare
anser regeringen att de straffrättsligt motiverade kraven på förutsebarhet,
konsekvens och proportionalitet skall ges ett större utrymme. Regeringen
föreslår sålunda att innehållet i socialnämndens yttrande skall bli
utförligare; yttrandena skall innehålla en vårdplan. Vidare föreslås att
domstolen på ett mer uttalat sätt skall pröva om socialnämndens planerade
insatser är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottets straffvärde och
art samt den unges tidigare brottslighet. Dessutom föreslår regeringen att den
tidsfrist inom vilken förundersökningen skall vara avslutad och åtal väckt
beträffande den som är under 18 år skall förlängas från fyra till sex veckor.
Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten skall enligt regeringens
förslag kunna kombineras med en föreskrift om ungdomstjänst. En sådan
föreskrift innebär att den unge under viss angiven tid skall utföra oavlönat
arbete eller delta i annan särskilt anordnad verksamhet. Ungdomstjänsten - som
utformats med samhällstjänsten som förebild - bör enligt regeringen kunna komma
till användning i större utsträckning än samhällstjänst. Ungdomstjänst bör
sålunda kunna komma i fråga även om alternativet inte är ett fängelsestraff.
Antalet timmar under vilka den unge skall utföra arbete eller delta i
verksamhet bör vara lägre än vad som gäller i fråga om samhällstjänst, och
regeringen föreslår att tiden bör fastställas till lägst 20 och högst 100
timmar. En förutsättning för att domstolen skall kunna meddela en föreskrift om
ungdomstjänst bör vara att den unge samtycker till att följa en sådan
föreskrift. Vidare bör domstolen vid prövningen av om ungdomstjänst bör komma i
fråga bedöma den tilltalades förutsättningar att fullgöra vad som åläggs honom.
Ungdomstjänsten föreslås bli administrerad av socialtjänsten.
När det gäller innehållet i ungdomstjänsten anser regeringen att inriktningen
bör vara att den dömde skall delta i verksamhet som innebär att han utan
ersättning utför arbetsuppgifter liknande dem som förekommer vid
samhällstjänst. Det bör även vara möjligt att låta ungdomstjänsten bestå i att
den dömde skall delta i olika former av program eller utbildning i angelägna
frågor. Det viktiga är enligt regeringen att den unge ges tillfälle att skaffa
sig erfarenhet av samhällsnyttig verksamhet tillsammans med andra människor som
inte ingår i hans vanliga umgänge.
I syfte att tillgodose intresset av att påföljdssystemet präglas av konse-
kvens föreslår regeringen att domstolen - i fall då det av vårdplanen framgår
att den unge skall bli föremål för vård eller åtgärder enligt socialtjänstlagen
- skall kunna meddela en särskild föreskrift om att den unge skall genomgå vård
eller annan av socialtjänsten planerad åtgärd. En föreskrift skall också kunna
meddelas om att den unge skall genomföra ungdomstjänst. I samma syfte föreslås
att ett överlämnande till vård inom socialtjänsten skall - utöver vad som
gäller i dag - kunna undanröjas i sådana situationer då socialtjänsten ändrat
uppfattning om vad som bör göras för den dömde. Slutligen föreslås i denna del
att rutinerna för uppföljning av vad som sker med den unge efter ett
överlämnande skall förbättras.
I motionerna Ju34 och Ju916 (båda m) begärs att påföljden överlämnande till
vård inom socialtjänsten skall avskaffas. Motionärerna menar att reaktioner på
brott bör komma från rättsväsendet. I den förstnämnda motionen hävdas dessutom
att tidsfristen för när förundersökningen skall vara klar inte bör förlängas. I
motion Ju33 (fp) anförs att samma principer som gäller för vuxna bör gälla även
unga lagöverträdare, även om särbehandlingen av ungdomar bör vara kvar.
Motionärerna bakom motion Ju916 går ett steg längre och anser att
begränsningarna när det gäller att döma ungdomar mellan 18 och 21 år till
fängelse bör avskaffas. Slutligen anser motionärerna i motion Ju37 (v) att
domstolarna inte bör ges ytterligare inflytande över påföljden.
Socialutskottet framhåller i sitt yttrande att ungdomar som begår kriminella
handlingar ofta är socialt utsatta och har särskilda behov av stöd och hjälp.
Socialtjänsten har som en av sina viktigaste uppgifter att hjälpa och stödja
barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt. Inom socialtjänstens
verksamheter finns stor erfarenhet och hög kompetens när det gäller frågor om
barn och ungdomar med sociala problem. Denna erfarenhet finns inte i samma
utsträckning inom kriminalvården eftersom endast ett fåtal ungdomar döms till
fängelse. I möjligaste mån bör därför ungdomar hållas utanför kriminalvården.
Socialutskottet delar därmed inte uppfattningen i motion Ju34 i denna del utan
ställer sig bakom regeringens bedömning att unga lagöverträdare även
fortsättningsvis i första hand skall vara ett ansvar för socialtjänsten.
Justitieutskottet instämmer i socialutskottets bedömning.
Vad härefter gäller frågan om inom vilken tid förundersökningen bör vara
avslutad konstaterar utskottet att regeringens förslag innebär ökade krav på
socialtjänsten. Det är således rimligt att tidsfristen förlängs. Utskottet vill
dock betona att mål med unga lagöverträdare alltid bör handläggas skyndsamt;
tiden mellan brottet och reaktionen bör vara så kort som möjligt.
Utskottet går så vidare till att behandla frågan om särbehandling av unga
lagöverträdare.
I likhet med socialutskottet anser justitieutskottet att det är viktigt att
den unge lagöverträdaren får en bättre uppfattning än i dag om vad ett
överlämnande till vård inom socialtjänsten kommer att innebära för honom och
vad som förväntas av honom från samhällets sida. Att tydliggöra den unges eget
ansvar innebär inte att samhällets ansvar för att hjälpa och stödja honom
minskar. Utskottet ser därför positivt på regeringens förslag att skärpa kraven
på innehållet i socialnämndens yttrande samt att särskilda föreskrifter skall
meddelas om vård eller andra åtgärder enligt socialtjänstlagen är aktuella.
Önskemålet i motion Ju33 om tydlighet m.m. när det gäller ungdomar får - som
även socialutskottet ansett - anses tillgodosett genom regeringens förslag.
Utskottet anser emellertid att, som framförs i motion Ju916, det vore att gå
för långt att avskaffa den särreglering som finns när det gäller
förutsättningarna för att döma den som begått brott efter 18 års ålder men
innan han fyllt 21 år. Reglerna är ett uttryck för tanken att det inte är
rimligt att ingripa lika hårt mot ungdomar som begått brott som mot vuxna. Som
framgår i det föregående är utskottets inställning att särbehandling snarare
bör ske inom ramen för reglerna om straffmätning och påföljdsval än genom
villkorlig frigivning efter halva strafftiden.
Utskottet kan inte heller ställa sig bakom uppfattningen i motion Ju37 att
domstolarna inte bör ges utvidgat inflytande över påföljden överlämnande till
vård inom socialtjänsten. Utskottet vill särskilt understryka att domstolarna
har stor erfarenhet av brottmål där ungdomar är tilltalade. Som socialutskottet
framhåller i sitt yttrande skall enligt 25 § LUL ungdomsmål som regel
handläggas av lagfarna domare och nämndemän som är särskilt lämpade för
uppgiften med avseende på intresse och fallenhet för arbete med unga
lagöverträdare. Vidare pekar socialutskottet på att resurserna för vård och
behandling inom socialtjänstens arbete med utsatta ungdomar ökat i mer än
hälften av landets kommuner och att antalet unga som tvångsvårdats förändrats
mycket litet sedan år 1993. Socialutskottet förutsätter vidare att
socialnämnden i sin vårdplan anger de åtgärder som enligt nämnden är nödvändiga
för den unge och att nämndens utlåtande väger tungt vid domstolens val av
påföljd. Socialutskottet föreslår att regeringens förslag i denna del
tillstyrks och att motionen i denna del avstyrks.
Sluten ungdomsvård
I syfte att skapa en ny form av frihetsberövande som alternativ till fängelse
för de yngsta lagöverträdarna föreslår regeringen att domstolen - när den anser
att det finns synnerliga skäl för att döma en person som begått brott innan han
fyllt 18 år till fängelse - först skall pröva om påföljden i stället kan
bestämmas till sluten ungdomsvård under viss tid, lägst 14 dagar och högst fyra
år. Förslaget innebär att den nya påföljden i princip kommer att ersätta
fängelsestraffet för de yngsta lagöverträdarna. Ett av huvudsyftena med
förslaget är att tillskapa en påföljd som gör det möjligt att anordna
verkställigheten så att den unges kriminalitet kan angripas så effektivt som
möjligt.
Enligt regeringen bör Statens institutionsstyrelse ansvara för
verkställigheten av den nya påföljden. Verkställigheten skall ske vid sådana
särskilda ungdomshem som avses i 12 § LVU. Det ankommer på
Institutionsstyrelsen att efter samråd med socialtjänsten i den dömdes
hemkommun bestämma vid vilket ungdomshem den dömde skall tas in. Enligt
regeringen bör det överlåtas åt Institutionsstyrelsen att i det enskilda fallet
avgöra om den som dömts för brott bör hållas avskild från övriga intagna.
Vidare förslås en ändring i
3 § LVU som innebär att det blir lättare att få till stånd ett omhändertagande
vid verkställighetens slut.
I motionerna Ju34, Ju904 och Ju916 (alla m) yrkas avslag på förslaget.
Motionärerna efterlyser i stället en särskild påföljd för unga lagöverträdare
som administreras av kriminalvården. Även i motionerna Ju37, So654 och Ju929
(alla v) begärs avslag på förslaget i denna del. Motionärerna bakom dessa
yrkanden anser att förslaget är otydligt och att det innebär en risk för ökad
repression, och motionärerna förespråkar utökade satsningar på socialtjänsten i
stället. I motion Ju910 (c) begärs att det skall inrättas särskilda påföljder
för ungdomar.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att en grundläggande princip inom den
svenska kriminalpolitiken är att unga lagöverträdare endast i undantagsfall
skall dömas till fängelse; dels är det inte rimligt att straffa ungdomar som
begår brott lika hårt som vuxna, dels innebär fängelsestraffet särskilda risker
för unga människor. Enligt utskottets mening förekommer det emellertid att
ungdomar begår så allvarliga brott att samhället måste kunna reagera kraftfullt
genom ett frihetsberövande. För att brott skall kunna motverkas måste det
alltså inom påföljdssystemet finnas möjlighet att välja en påföljd som i rimlig
utsträckning avskräcker från brott, tydligt markerar grundläggande gränser och
dessutom motsvarar de krav samhället ställer på rättvisa inom
straffrättskipningen. Frihetsberövande påföljder kan därför inte helt undvaras
trots att det är fråga om mycket unga personer.
I likhet med socialutskottet anser justitieutskottet att det är angeläget att
skapa en påföljd som kan utgöra ett alternativ till fängelsestraff och där
verkställigheten skall präglas av att den intagne blir föremål för adekvat
behandling. Härtill kommer - som socialutskottet framhåller - att förslaget
ligger väl i linje med barnkonventionen. Med regeringsförslaget får motions-
önskemålet om särskilda påföljder för ungdomar anses tillgodosett.
En omständighet som angivits som skäl för att avslå förslaget är att personer
som frihetsberövats med stöd av LVU och sådana som frihetsberövats på
straffrättslig grund kommer att vistas på samma typ av institution vilket, har
det hävdats, innebär en risk bl.a. för tydligheten i påföljden. Utskottet kan i
denna del konstatera att det i och för sig är riktigt att skilda rättsliga
grunder kommer att föreligga avseende dem som efter frihetsberövande tas in på
ett
§ 12-hem. Svårigheterna härmed skall dock inte överdrivas. Här vill
justitieutskottet i likhet med socialutskottet framhålla att
Institutionsstyrelsen har stor erfarenhet av arbete med ungdomar som
omhändertagits med stöd av LVU på grund av brottslig verksamhet. Flertalet av
de nuvarande reglerna för genomförandet av LVU-vård kommer att gälla även för
dem som dömts till sluten ungdomsvård. Frågan huruvida ungdomar som dömts till
sluten ungdomsvård bör hållas åtskilda från dem som placerats med stöd av LVU
kommer enligt vad som anförs i socialutskottets yttrande att bedömas från fall
till fall och med beaktande av den unges rymningsbenägenhet, utagerande
beteende och övriga status. Nya avdelningar med högre säkerhet kommer att
inrättas med början på tre av de särskilda ungdomshemmen och viss sektionering
av de båda grupperna kommer att ske. Mot den nu tecknade bakgrunden kan
justitieutskottet inte ställa sig bakom uppfattningen att en ny påföljd för
ungdomar hellre borde administreras av kriminalvården.
Utskottet kan inte heller se någon anledning att befara att de ungdomar som
tas in på särskilda ungdomshem skulle komma i ett sämre läge än de som döms
till fängelse. Här beaktar utskottet särskilt att bestämmelser om permission
och överklagande av beslut i särskilda fall finns i 18 § respektive 23 § i
förslaget till lag om verkställighet av sluten ungdomsvård. Vidare kan noteras
att det skall beaktas att villkorlig frigivning inte förekommer vid sluten
ungdomsvård och att det faktiska frihetsberövandet inte bör bli längre än vad
det skulle ha blivit vid en fängelsedom.
Enligt utskottets mening finns det inte heller skäl att anse att repressionen
i påföljdssystemet ökar genom förslaget att den unge efter verkställighetens
slut kan bli föremål för fortsatt omhändertagande enligt LVU; som
socialutskottet påpekar säkerställs härigenom kontinuiteten och långsiktigheten
i vården. Utskottet vill därtill erinra om att det för ett fortsatt
omhändertagande faktiskt krävs att den unge bedöms vara i uppenbart behov av
fortsatt vård.
Sammanfattning, m.m.
Sammantaget innebär det anförda att utskottet tillstyrker regeringens förslag i
fråga om påföljden överlämnande till socialtjänsten som bl.a. innebär att
påföljden kan kombineras med ungdomstjänst. Vidare tillstyrker utskottet
regeringens förslag om en ny påföljd för unga lagöverträdare, benämnd sluten
ungdomsvård. Utskottets ställningstagande innebär också att utskottet avstyrker
motionerna Ju33, Ju34, Ju37, Ju904, Ju910, Ju916, Ju929 och So654 i här
aktuella delar.
I motionerna Ju33 (fp) och Ju35 (kd) begärs en utvärdering av den nya
påföljden sluten ungdomsvård.
Regeringen anför i propositionen att den har för avsikt att göra en
utvärdering av de nya bestämmelserna om sluten ungdomsvård när reformen varit i
kraft en tid. Här kan även nämnas att socialutskottet - som i sitt yttrande
föreslår att yrkandena avstyrks - framhåller att Statens institutionsstyrelse
redan har givit en utomstående forskare i uppdrag att utvärdera vad reformen
innebär i fråga om behandling och resultat.
Utskottet anser att motionsönskemålen om utvärdering genom det anförda får
anses vara tillgodosedda, och utskottet avstyrker dem.
Övriga frågor
I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motioner som huvudsakligen väckts
under den allmänna motionstiden år 1997.
Familjegruppskonferenser och medling
I motion Ju35 (kd) förespråkas s.k. familjegruppskonferenser som en alternativ
påföljd för unga lagöverträdare. Samma uppfattning framförs i motionerna Ju904
och Ju916 (båda m) varjämte begärs att regeringen skall skynda på den fortsatta
utvecklingen av den redan inledda verksamheten med medling. I motion Ju910 (c)
efterfrågas försöksverksamheter med medling respektive
familjegruppskonferenser.
Utskottet har tidigare behandlat frågor om medling och
familjegruppskonferenser. Senast skedde det våren 1997 (bet. 1996/97:JuU12 s. 6
f). För en redovisning av frågans tidigare behandling och beredningsarbete kan
därför hänvisas dit. I fråga om medlingsverksamhet stod utskottet fast vid sin
positiva syn på sådan verksamhet. Enligt utskottets mening fanns det skäl att
försöksvis använda medlingsverksamhet i större utsträckning än som dittills
skett. Utskottet ansåg vidare att det framstod som överflödigt att avvakta
beredningen av en rapport som Riksåklagaren arbetat fram. Utskottet tillstyrkte
därför ett tillkännagivande som gick ut på att regeringen genast skulle
utarbeta en samordnad och rikstäckande fortsatt försöksverksamhet med medling.
Försöksverksamheten skulle inledas så snart som möjligt. I fråga om
familjegruppskonferenser ansåg utskottet att ytterligare utredning var
nödvändig innan ställning kunde tas till om ett sådant institut över huvud
taget borde införas. Utskottet förutsatte att den frågan skulle beaktas vid
beredningen av den nyss nämnda rapporten från Riksåklagaren. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1996/97:179).
Regeringen anför i propositionen (s. 144) att en utveckling av
medlingsinstitutet kan tjäna som ett sätt att skapa insikt hos den unge om
effekten av hans gärningar och därigenom förebygga risken för fortsatt
brottslighet. Medling kan vidare på ett konstruktivt sätt ge brottsoffret
möjlighet att bearbeta sina upplevelser.
Den 16 april 1998 beslutade regeringen - såsom också förutskickades i
propositionen - att tillsätta en utredning som skall analysera medlingens roll
i rättssystemet (dir. 1998:30). I direktiven ingår också att belysa frågan om
familjerådslag. Om det behövs skall utredningen lämna förslag till sådan
lagstiftning som övervägandena leder fram till. Utredningsarbetet skall vara
avslutat före den 1 oktober 2000.
Vidare har regeringen beslutat att uppdra åt Brottsförebyggande rådet att
inleda en försöksverksamhet med medling för unga lagöverträdare (dnr Ju
97/1394). Rådet skall följa och samordna de projekt som skall omfattas av
försöksverksamheten samt utvärdera den. Brottsförebyggande rådet skall redovisa
uppdraget senast den 1 mars 2000.
Slutligen kan här nämnas att regeringen beslutat om tilläggsdirektiv till
Kommittén för brottsförebyggande arbete (dir. 1998:31). Kommittén skall sprida
kunskap om de typer av projekt som den ovan nämnda försöksverksamheten skall
omfatta samt verka för att nya projekt initieras runt om i landet. Kommittén
skall vidare i samråd med Brottsförebyggande rådet och den ovan nämnda
utredningen välja ut de projekt som skall omfattas av försöksverksamheten samt
fördela ekonomiskt stöd till dessa. Kommittén bör enligt direktiven senast den
15 oktober 1998 till regeringen lämna en redogörelse för de projekt som skall
omfattas av försöksverksamheten.
Justitieministern har i en interpellationsdebatt i riksdagen den 27 april i
år svarat på kritik som gällt påståenden om dröjsmål med att vidta åtgärder i
anledning av utskottets tillkännagivande. Hon framhöll då bl.a. att medling
inte är något enhetligt begrepp och att det under begreppet döljer sig många
olika typer av projekt som bedrivs på många håll i landet. Vidare anförde hon
att bakgrunden till att man bör gå försiktigt fram när det gäller att
lagreglera är att regleringen inte får innebära hinder för att utveckla olika
metoder som kan vara mycket effektiva i brottsbekämpande syfte (Riksdagens
snabbprotokoll 1997/98:97).
I januari 1998 startade Svenska Kommunförbundet ett projekt, familjerådslag
för unga brottslingar. Kommittén för brottsförebyggande arbete är
uppdragsgivare. Projektet kommer att pågå i elva kommuner under två år.
Här kan även nämnas att socialutskottet nyligen uttalat sig med anledning av
motionsyrkanden om familjerådslag. Socialutskottet ansåg att riksdagen inte
borde ta något initiativ i ämnet innan en utvärdering av ett tidigare projekt
avseende familjerådslag var klar (bet. 1997/98:SoU13 s. 56).
Utskottet vill inledningsvis - i likhet med tidigare uttalanden - framhålla
att utskottet som ovan framgått har en positiv grundinställning till åtgärder
som syftar till att åstadkomma alternativ till fängelse och att den
uppfattningen självfallet omfattar medlingsverksamhet. Utskottet delar också
regeringens bedömning när det gäller medling. Som justitieministern framhållit
finns det därtill goda skäl till att inte gå för fort fram. Utskottet vill i
det sammanhanget även understryka vikten av att försöksverksamheten planeras
väl så att förutsättningarna för en omsorgsfull utvärdering blir så goda som
möjligt.
Såvitt gäller familjegruppskonferenser noterar utskottet att frågor i det
ämnet omfattas av det uppdrag som lämnats till den ovan nämnda utredningen. Det
bör också betonas att en betydande verksamhet med familjerådslag förekommer
runt om i landet.
Med de initiativ som nyligen tagits anser utskottet att motionerna Ju35,
Ju904, Ju910 och Ju916 i här aktuella delar får anses vara tillgodosedda, och
utskottet avstyrker dem.
Normbildning
I motionerna Ju223, Ju902, Ju903 och So653 (alla kd) samt i motionerna Ju904
och Ju916 (båda m) betonas familjens och skolans brottsförebyggande betydelse.
Utskottet behandlade liknande yrkanden under våren 1997 (bet. 1996/97:JuU12
s. 4 f). För en utförlig redovisning av relevanta lagregler, pågående arbete
m.m. hänvisas dit. Utskottet avstyrkte de då aktuella motionsyrkandena med
hänvisning till tidigare uttalanden.
År 1991 gjorde utskottet bedömningen att familjens betydelse knappast kunde
överskattas, när det gällde att ge barn och ungdom en trygg uppväxt, och
utskottet konstaterade att det inte torde råda någon oenighet om att goda
uppväxtförhållanden är en brottsförebyggande faktor av mycket stor betydelse
(bet. 1990/91:JuU19 s. 10 f). När det gäller skolans betydelse pekade utskottet
år 1995 på att forskning visat att ett kriminellt beteende inte sällan
grundläggs mycket tidigt i livet, redan under de första skolåren eller
dessförinnan. Tidiga insatser från bl.a. skolan för att uppmärksamma och stödja
barn med särskilda behov kunde därför vara av avgörande betydelse för att
förhindra att ungdomar hamnade i ett kriminellt livsmönster. Skolan hade
således en mycket viktig roll i det brottsförebyggande arbetet. Utskottet
erinrade också om den undervisning i lag och rätt som polisen bedriver i
skolorna (bet. 1994/95:JuU17 s. 13 f).
När utskottet hade anledning att uttala sig i de nu aktuella frågorna senast
framhöll utskottet att de ovan redovisade uttalandena alltjämt äger full
giltighet. Utskottet noterade också med tillfredsställelse den betydelse som
regeringen i det nationella brottsförebyggande programmet tillmäter såväl
föräldrar som skola i det brottsförebyggande arbetet. De åtgärder som
regeringen aviserat i promemorian Allas vårt ansvar - Ett nationellt
brottsförebyggande program (Ds 1996:59) kunde enligt utskottet i likhet med
BRÅ:s projekt Tidiga åtgärder förväntas bidra till uppfyllandet av det
nationella brottsförebyggande programmets målsättningar. Enligt utskottets
uppfattning tillgodosågs också motionärernas önskemål i betydande grad redan
genom dagens utformning av det brottsförebyggande arbetet. Något skäl för ett
särskilt uttalande från riksdagens sida förelåg mot den bakgrunden inte.
Inom ramen för det nyss nämnda BRÅ-projektet Tidiga åtgärder inleddes i
början av år 1997 ett projektarbete i några skolor om normer, brott och straff.
Tre skolor i Stockholmsområdet är involverade och inriktningen på arbetet är
att utveckla modeller för projektarbete om brott och brottsprevention. Det
övergripande syftet med detta pilotprojekt är att öka elevernas kunskap om de
principer det svenska samhället vilar på och att stimulera en diskussion om
normer och värderingar. Ett viktigt syfte är också att engagera eleverna i det
lokala brottsförebyggande arbetet. Enligt vad utskottet inhämtat har grunden
för arbetet lagts under år 1997.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att utskottet givetvis inte har någon
annan grundsyn än motionärerna när det gäller vikten av att såväl familjen som
skolan engageras i det brottsförebyggande arbetet. Som utskottet tidigare
framhållit tillmäter också regeringen frågan en stor betydelse. Till detta
skall läggas att projektet Tidiga åtgärder innehåller arbete just i den av
motionärerna förordade riktningen. Mot denna bakgrund kan utskottet inte se
annat än att regeringen gjort vad som rimligen kan begäras för att ta till
vara såväl familjens som skolans brottsförebyggande betydelse. Motionerna
Ju223, Ju902, Ju903, Ju904, Ju916 och So653 i här aktuella delar avstyrks.
Drogtest av barn
I motionerna Ju904, Ju916, So628 (alla m) samt i motion So675 (mp) efterfrågas
möjligheter för polisen att ta blodprov och urinprov från barn under 15 år i
syfte att klarlägga om barnet använt narkotika.
Utskottet tog ställning till liknande yrkanden våren 1997 (bet. 1996/97:
JuU12 s. 11 f). För en utförlig redovisning av innehållet i gällande rätt
hänvisas dit. Sammanfattningsvis innebär reglerna på området att den av
motionärerna förordade typen av provtagning betraktas som kroppsbesiktning, ett
tvångsmedel som inte får användas mot någon som inte fyllt 15 år. Utskottet
avstyrkte de då aktuella motionsyrkandena med hänvisning till tidigare
motivuttalanden innebärande att behovet av att kunna använda kroppsbesiktning
mot personer under 15 år framstod som ganska ringa. Härtill kom att
lämpligheten av en sådan åtgärd kunde sättas i fråga när det gäller barn som
befinner sig i förpuberteten och i en känslig period av sin utveckling. Vidare
erinrade utskottet om de möjligheter som finns att i ett mål eller ärende
enligt LVU besluta om läkarundersökning av den unge.
Här kan även nämnas att regeringen den 16 april i år beslutat att tillsätta
en utredning om en utvärdering av handläggningsreglerna avseende ungdomsmål
(dir. 1998:29). Enligt direktiven bör utredaren i den omfattning han finner
befogad undersöka och analysera hur reglerna för utredning av brott begångna av
den som inte fyllt femton år förhåller sig till de regler som gäller för
straffmyndiga ungdomar. Utredaren kan även i övrigt ta upp frågor som han
bedömer har ett samband med handläggningen av ungdomsmål. Utredningsarbetet
skall vara avslutat före den 1 oktober 1999.
Utskottet konstaterar att den fråga som motionärerna tar upp får anses falla
inom ramen för det uppdrag som lämnats till den särskilde utredaren. Utskottet
ser ingen anledning att för närvarande ta något initiativ i frågan. Utskottet
avstyrker motionerna Ju904, Ju916, So628 och So675 i nu aktuella delar.
Otillåten utlämning av videogram
I motion Ju916 efterfrågas effektivare bestämmelser när det gäller
videohandlares ansvar för otillåten utlämning av videogram.
Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande under våren 1997 (bet.
1996/97:JuU12 s. 10 f). För en redovisning av innehållet i gällande rätt och
och tidigare riksdagsbehandling kan därför hänvisas dit. Utskottet konstaterade
att en rapport från Våldsskildringsrådet gav vid handen att förekomsten av
olaga våldsskildringar på videomarknaden minskat och att Statens biografbyrås
tillsynsverksamhet varit av betydelse för denna utveckling. Utskottet hänvisade
också till ett tidigare uttalande vari utskottet bl.a. noterat att
kulturministern presenterat en rad olika åtgärder som syftar till att förbättra
tillsynen över medierna i detta hänseende. Utskottet avstyrkte det då aktuella
motionsyrkandet.
Här kan även nämnas att BRÅ tillsammans med Våldsskildringsrådet genomfört
ett projekt där huvudfrågan varit vilken betydelse visuella våldsskildringar
har för kriminella ungdomars tanke- och föreställningsvärld. En rapport kommer
att publiceras under våren 1998.
Enligt vad utskottet inhämtat från Statens biografbyrå har ansvar enligt den
aktuella bestämmelsen för videohandlare i praktiken bara utkrävts vid något
enstaka tillfälle. Vidare är förekomsten av olaga våldsskildringar ett mindre
problem på videomarknaden i dag än tidigare.
Utskottet kan konstatera att de bedömningar som gjordes förra året alltjämt
står sig. Utskottet avstyrker motion Ju916 i denna del.
Föräldrars närvaro vid rättegång och förhör
I motion Ju916 (m) hävdas att föräldrar till barn som misstänks för brott
alltid skall vara skyldiga att närvara vid polisförhör och rättegång.
Utskottet behandlade liknande yrkanden under våren 1997 (bet. 1996/97:JuU12
s. 16 f). För en utförlig redovisning av innehållet i gällande rätt kan därför
hänvisas dit. Sammanfattningsvis innebär reglerna att när någon under 18 år
misstänks för brott kallas vårdnadshavaren till förhör hos polisen om det inte
är till men för utredningen eller det annars finns särskilda skäl emot det.
Företrädare för socialtjänsten skall närvara om det är möjligt och det kan ske
utan men för utredningen. I fråga om barn som misstänks ha begått brott före 15
års ålder skall både vårdnadshavaren och socialnämnden underrättas i fall en
utredning har inletts. Vårdnadshavaren behöver dock inte underrättas om det
finns särskilda skäl mot det. Vid utredning i dessa fall skall företrädare för
socialtjänsten närvara, om hinder inte möter.
Om det väcks åtal skall vårdnadshavaren underrättas om tidpunkten för
förhandlingen. Avser åtalet ett brott på vilket det kan följa fängelse skall
vårdnadshavaren höras om det kan ske och det inte finns särskilda skäl mot det.
Utskottet underströk i det nämnda betänkandet vikten av att föräldrar och
andra som har vårdnaden om unga lagöverträdare snabbt engageras i arbetet med
att komma till rätta med den unges brottslighet. Detta engagemang borde
emellertid åstadkommas på frivillig väg och inte genom tvång. Enligt utskottets
uppfattning var den nuvarande regleringen i LUL beträffande förälders eller
annan vårdnadshavares närvaro vid förundersökning och huvudförhandling väl
avvägd.
Den ovan nämnda utredningen som fått i uppdrag att utvärdera de nya reglerna
om handläggning av ungdomsmål skall enligt direktiven undersöka i vilken
utsträckning socialtjänsten medverkar under lagföringen liksom omfattningen av
föräldrars eller andra fostrares medverkan, och göra en bedömning av om den kan
anses tillräcklig.
Enligt utskottets mening får de frågor motionärerna tar upp anses falla inom
ramen för det ovan nämnda utredningsarbetet. I avvaktan på resultatet av det
arbetet ser utskottet inget skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande,
och utskottet avstyrker motion Ju916 i här aktuell del.
Övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten
Polishjälp åt föräldrar
I motionerna Ju904 och Ju916 (båda m) begärs en utredning av hur föräldrar bör
kunna ges extra polisstöd i deras fostrande roll.
Utskottet behandlade liknande yrkanden under våren 1997 (bet. 1996/97:JuU12
s. 15). För en genomgång av reglerna om vårdnad i föräldrabalken och
bestämmelserna om omhändertagande i polislagen (1984:387) och LVU kan därför
hänvisas dit. Utskottet anförde att en sådan ordning som förespråkades i
motionen var alltför långtgående och riskerade att innebära en betydande
påfrestning på polisens resurser. Utskottet ansåg vidare att den nuvarande
regleringen måste anses ge tillräckliga möjligheter för polis och socialtjänst
att ingripa, när det är påkallat av hänsyn till den unge. Avslutningsvis ansåg
utskottet att en underårig som håller sig undan från sina vårdnadshavare redan
efter kort tid torde kunna bli föremål för ingripande med stöd av den
befintliga lagstiftningen.
Utskottet finner inte skäl att frångå sina tidigare ställningstaganden i
frågan, och utskottet avstyrker motionerna Ju904 och Ju916 i här aktuella
delar.
Registrering av minderåriga lagöverträdare
I motionerna Ju904 och Ju916 (båda m) begärs en lagändring så att polisen kan
registera även personer under 15 år som skäligen kan misstänkas för brott.
Utskottet har behandlat liknande yrkanden vid en rad tillfällen tidigare,
senast under våren 1997 (bet. 1996/97:JuU12 s. 8). Frågan är också aktuell i
ett annat ärende som är under behandling i utskottet (prop. 1997/98:97 Polisens
register). Utskottet underströk i det nämnda betänkandet i likhet med tidigare
uttalanden att det skulle vara av stort värde att ha tillgång till statistisk
information om brott begångna av barn under 15 år. Utskottet avstyrkte
emellertid motionsyrkandena med hänvisning till att resultatet av ett pågående
arbete inom BRÅ-projektet Tidiga åtgärder skulle läggas fram.
Inom ramen för BRÅ:s projekt Tidiga åtgärder genomförs en studie av polisens
handläggning av ärenden där personer under 15 år misstänks för brott. Studien
avser att belysa polisens organisation och arbetssätt när det gäller barn som
misstänks för brott. Huvuddelen av av studien inriktas på att belysa den policy
man har inom de olika polismyndigheterna när det gäller arbetet med
brottsmisstänkta barn; gripande, hämtning till förhör, inledande av utredning,
förhör och andra delar i utredningen m.m. tas upp. Dessa frågor kommer att
sättas i relation till den gällande lagstiftningen. En viktig aspekt på
polisens arbete med brottsmisstänkta barn är vilken funktion man i de olika
polismyndigheterna anser att detta arbete har. Den brottspreventiva, den
brottsutredande respektive den stödjande aspekten av arbetet kommer att lyftas
fram och diskuteras. Studien kommer att avrapporteras under sommaren 1998.
Utskottet ser ingen anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande att
resultatet av den nu beskrivna studien bör avvaktas. Utskottet har i dag gjort
ett motsvarande ställningstagande i ärendet om polisregisterlagstiftningen
(bet. 1997/98:JuU20). Motionerna Ju904 och Ju916 i här aktuella delar avstyrks.
Sekretess mellan myndigheter
I motionerna Ju904 och Ju916 (båda m) begärs lagändringar så att reglerna om
sekretess mellan myndigheter inte hindrar kampen mot ungdomsbrottsligheten.
Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden under våren 1997
(bet. 1996/97:JuU12 s. 9 f). För en utförlig redovisning av innehållet i
gällande rätt och tidigare beredningsarbete kan hänvisas dit. Utskottet
avstyrkte i det nämnda betänkandet de då aktuella motionsyrkandena med
hänvisning till den då pågående beredningen av promemorian Sekretess vid
samarbetet mot ungdomsbrott och eko-brott (Ju 1994:E).
Regeringen har nyligen beslutat att tillsätta en utredning som fått i uppdrag
att göra en översyn av sekretesslagen (dir. 1998:32). De frågor som
motionärerna tar upp kommer att behandlas inom ramen för det utredningsarbetet.
Den nu aktuella delen av översynen skall vara klar senast den 1 maj 2001.
Enligt utskottets mening bör resultatet av översynen av sekretesslagen inte
föregripas. Utskottet avstyrker motionerna Ju904 och Ju916 i här aktuella
delar.
Föräldrars rätt till ersättning för inställelse
I motion Ju916 (m) begärs en lagändring innebärande att föräldrar inte bör vara
berättigade till ersättning för inställelse vid rättegång.
Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande våren 1997 (bet.
1996/97:JuU12 s. 16 f). Vårdnadshavare skall under vissa förutsättningar som
anges i LUL höras i en rättegång där den unge är åtalad. Vårdnadshavaren har
rätt till ersättning enligt samma regler som gäller för vittnen. Utskottet
avstyrkte i det nämnda betänkandet det då aktuella motionsyrkandet med
hänvisning till att gällande regler syntes vara ägnade att befrämja
vårdnadshavarens medverkan i lagföringsprocessen.
Den ovan nämnda utredningen som fått i uppdrag att utvärdera de nya reglerna
om handläggning av ungdomsmål skall enligt direktiven undersöka omfattningen
av föräldrars eller andra fostrares medverkan under lagföringen, och göra en
bedömning av om den kan anses tillräcklig.
Enligt utskottets mening får den fråga motionärerna tar upp anses falla inom
ramen för det ovan nämnda utredningsarbetet. I avvaktan på resultatet av det
arbetet ser utskottet inget skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande,
och utskottet avstyrker motion Ju916 i här aktuell del.
Häktade ungdomar
I motion Ju929 (v) efterlyser motionärerna en möjlighet att placera ungdomar
som häktas på § 12-hem i stället för i häkte.
Enligt 24 kap. 22 § rättegångsbalken skall den som häktas utan dröjsmål föras
till häkte. Några särskilda bestämmelser om behandlingen av häktade som är
under 18 år finns inte.
Statens institutionsstyrelse tog upp den nu aktuella frågan i samband med att
styrelsen yttrade sig över den promemoria som ligger till grund för förslaget
om sluten ungdomsvård. Institutionsstyrelsen ansåg att korta straff ?äts upp?
tidsmässigt när den unge vistats i häkte i avvaktan på att domen vinner laga
kraft. Institutionsstyrelsen föreslog därför att förslaget skulle kompletteras
med en bestämmelse som innebär att - när den unge är häktad - det skall finnas
en möjlighet att överföra vederbörande till ett särskilt ungdomshem under
häktningstiden. I dag är det enligt remissvaret relativt vanligt att, som ett
alternativ till häktning, ungdomar omhändertas enligt LVU och överförs till ett
ungdomshem.
På häktet i Stockholm finns enligt vad utskottet inhämtat en särskild
avdelning för ungdomar under 18 år.
Av en undersökning gjord vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms
universitet framgår att 92 ungdomar mellan 15 och 20 år placerades på
Kronobergshäktet i Stockholm under 1996. Av dessa 92 personer kom endast 54 att
ingå i undersökningen. Av de 54 ungdomarna var 13 under 18 år. Två tredjedelar
hade invandrarbakgrund. Den vanligaste brottsmisstanken - rån - förekom
beträffande 20 av ungdomarna. Återfallsrisk var den vanligaste särskilda
häktningsgrunden. I genomsnitt var häktningstiden 24 dagar. Drygt hälften av
ungdomarna dömdes till fängelse. Endast två stycken förekom under det aktuella
året hos länsrätten i ansökningar om omhändertagande enligt LVU. Undersökningen
visade på en uppgiven attityd från socialtjänstens sida.
Utskottet kan konstatera att antalet häktade ungdomar under 18 år inte är
försumbart. Emellertid är dessa ungdomar så få att placering på § 12-hem skulle
kunna leda till att de hamnar långt från hemorten. Detta skulle i sin tur kunna
leda till att den unges kontakter med socialtjänsten försvårades. Härtill
kommer att förhör med den unge under förundersökningen skulle kunna bli svåra
att genomföra. I vissa fall finns också behov av begränsningar i kontakten med
omvärlden under utredningstiden. Utskottet - som utgår från att hänsyn tas till
de ungas särskilda behov också inom kriminalvården - avstyrker med det anförda
motion Ju929 i denna del.
Frigivningsföreskrifter
I motion Ju921 (fp) hävdas att brottsoffer bör skyddas genom att gärningsmannen
vid frigivningen meddelas exempelvis förbud att bosätta sig i närheten av
offret.
Utskottet har nyligen behandlat liknande motionsyrkanden i ärendet Kvinnofrid
(bet. 1997/98:JuU13). Utskottet noterade där att Brottsofferutredningen i
betänkandet Brottsoffer - Vad har gjorts? Vad bör göras? (SOU 1998:40)
redovisat en utvärdering av lagen (1988:688) om besöksförbud. Vidare noterades
att regeringen uppdragit åt Brottsförebyggande rådet att göra en förstudie om
de praktiska och tekniska förutsättningarna för en försöksverksamhet med
elektronisk övervakning av män som upprepade gånger brutit mot besöksförbud.
Utskottet konstaterade att den studie som Brottsofferutredningen genomfört
visar att lagen fungerar relativt väl och i enlighet med dess syften. Det fanns
emellertid enligt utskottet all anledning att förbättra möjligheterna att
förhindra överträdelser av besöksförbud, varför utskottet välkomnade det
uppdrag som regeringen givit till Brottsförebyggande rådet. Utskottet ansåg att
uppdraget, liksom beredningen av Brottsofferutredningens betänkande, borde
avvaktas. Utskottet erinrade också om att de yrkanden som syftade till att
begränsa mannens rörelsefrihet kunde komma i konflikt med rätten att fritt
förflytta sig inom riket enligt 2 kap. 8 § regeringsformen.
Utskottet ser ingen anledning att nu inta någon annan ståndpunkt, och
utskottet avstyrker motion Ju921.
Utslussning
I motion Ju929 (v) begärs att samordningen mellan kriminalvården och övriga
myndigheter skall förbättras när det gäller att hand om dem som friges från
anstalt.
I årets regleringsbrev för Brottsförebyggande rådet har regeringen gett rådet
i uppdrag att tillsammans med Kriminalvårdsstyrelsen genomföra en kartläggning
av frigivningssituationen för personer som avtjänat fängelsestraff. I uppdraget
sägs uttryckligen att BRÅ skall kartlägga vilka insatser som görs från såväl
kriminalvården som andra myndigheter i samband med och efter de intagnas
frigivning från anstalt för att den intagne skall ha bostad, arbete,
utbildning, behandling för missbruk och försörjning vid frigivningen.
Kartläggningen skall belysa hur ansvaret fördelas mellan kriminalvården och
andra berörda myndigheter, dvs. kommuner, arbetsmarknadsmyndigheter,
utbildningsmyndigheter m.fl. samt i vilka former och i vilken omfattning
samverkan mellan myndigheterna sker. BRÅ skall också klargöra om det föreligger
ekonomiska eller andra hinder, som gör att man måste frångå planeringen inför
frigivningen eller att åtgärder som inletts under verkställigheten, t.ex.
behandling för missbruk, inte kan fullföljas efter frigivningen. Kartläggningen
skall vara avslutad senast den 1 augusti 1998.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att övergången från ett liv i
anstalt till ett liv i frihet är värd särskild uppmärksamhet. Vilka åtgärder
som på ett mer konkret plan kan behöva vidtas får den kommande kartläggningen
utvisa. Utskottet anser motion Ju929 i denna del vara tillgodosedd, och
utskottet avstyrker den.
Övrigt
Samordning av ett par lagförslag skall ske inom ramen för detta ärende.
På utskottets hemställan har riksdagen nyligen beslutat att 35 § lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt skall erhålla en ny lydelse (bet.
1997/98:JuU19, rskr. 208).
Vidare har riksdagen nyligen på utskottets hemställan (bet. 1997/98:JuU22,
rskr. 227) beslutat att 17 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl. skall ha en ny lydelse samt numreras om.
Eftersom regeringens förslag i detta ärende innehåller ytterligare förslag
till ändringar i de nämnda paragraferna bör riksdagen besluta att de skall ges
den lydelse som framgår av bilaga 2.
Utskottet föreslår också några språkliga redigeringar i regeringens förslag.
I övrigt har utskottet inget att anföra med anledning av propositionen eller
motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande villkorligt fängelse
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju33 yrkande 1, 1997/98: Ju34 yrkande 7
och 1997/98:Ju916 yrkande 14,
res. 1 (m)
2. beträffande samhällstjänst
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju34 yrkande 1,
res. 2 (m)
3. beträffande lagregleringen av samhällstjänst
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 27 kap. 2 a, 4 och 6 §§, 28
kap. 2 a, 3, 5, 5 a och 9 §§, 30 kap. 7-9 §§, 34 kap. 5 och 6 §§ samt
punkt 7 i övergångsbestämmelserna,
b) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 48 kap. 4 §, 51 kap. 13
§ och 25 § tredje stycket,
4. beträffande intensivövervakning med elektronisk kontroll
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju34 yrkande 2, 1997/98: Ju36 och
1997/98:Ju37 yrkande 1,
res. 3 (m)
res. 4 (mp)
res. 5 (v)
5. beträffande lagregleringen av intensivövervakning
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 26 kap. 5 §,
b) lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt såvitt
avser 1 §,
c) lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll,
6. beträffande villkorlig frigivning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med av slag
på motionerna 1997/98:Ju34 yrkandena 3-5 och 1997/98:Ju37 yrkande 2
dels antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 26 kap. 6, 7, 9-11, 16 och
19 §§, 34 kap. 4 §, 37 kap. 7 § samt punkterna 2-5 i
övergångsbestämmelserna,
b) lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,
c) lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt såvitt
avser 30, 39, 49-51, 54, 55, 59 och 61 §§, dock att orden ?rätta sig av? i
49 § ändras till ?rätta sig efter?,
dels med anledning av regeringens förslag och med ändring i riksdagens
tidigare beslut (1997/98:JuU19, rskr. 208) såvitt gäller lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstalt beslutar att 35 § skall ha den lydelse som
utskottet föreslår i bilaga 2,
res. 6 (m)
res. 7 (v)
7. beträffande påföljder för unga lagöverträdare
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju33 yrkande 2, 1997/98:Ju34
yrkande 6, 1997/98:Ju37 yrkandena 3-5, 1997/98: Ju904 yrkande 7,
1997/98:Ju910 yrkande 16, 1997/98:Ju916 yrkandena 13 och 15-17,
1997/98:Ju929 yrkande 1 samt 1997/98:So654 yrkande 1
dels antar regeringens förslag till
a) lag om verkställighet av sluten ungdomsvård,
b) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 30 kap. 5 §, 31 kap. 1 och 1
a §§, 33 kap. 5 §, 34 kap. 1, 7, 10 och 11 §§, 35 kap. 10 § samt punkt 6 i
övergångsbestämmelserna,
c) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 29 kap. 2 §, 30 kap.
6 § och 51 kap. 25 § andra stycket,
d) lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,
e) lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,
f) lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare, dock såvitt avser 11 § första stycket att orden ?hämta in?
och ?hämtas in? ändras till ?inhämta? respektive ?inhämtas?,
g) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
h) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
i) lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga,
j) lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
dels med anledning av regeringens förslag och med ändring av riksdagens
tidigare beslut (1997/98:JuU22, rskr. 227) såvitt gäller lagen (1976:371)
om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. beslutar att 23 § i den
nämnda lagen skall ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 2,
res. 8 (m)
res. 9 (v)
8. beträffande följdändringar i fråga om samhällstjänst,
intensivövervakning och påföljder för unga lagöverträdare
att riksdagen antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 38 kap. 1-3, 6, 8, 9 och
13-16 §§,
dels lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
9. beträffande övriga lagändringar
att riksdagen antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i brottsbalken i den mån det inte omfattas av
utskottets hemställan ovan,
dels lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt i den mån
det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,
10. beträffande utvärdering av sluten ungdomsvård
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju33 yrkande 3 och 1997/98: Ju35
yrkande 2,
11. beträffande familjegruppskonferenser och medling
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju35 yrkande 1, 1997/98:Ju904 yrkande
10, 1997/98:Ju910 yrkandena 17 och 18 samt 1997/98:Ju916 yrkande 12,
res. 10 (m, c, fp, v, kd)
12. beträffande normbildning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju223 yrkande 3, 1997/98: Ju902,
1997/98:Ju903 yrkande 9, 1997/98:Ju904 yrkandena 3 och 5, 1997/98:Ju916
yrkandena 1 och 5 samt 1997/98:So653 yrkande 1,
res. 11 (m, c, fp, kd)
13. beträffande drogtest av barn
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju904 yrkande 12, 1997/98: Ju916
yrkande 3, 1997/98:So628 yrkande 2 och 1997/98:So675 yrkande 2,
res. 12 (m, mp)
14. beträffande otillåten utlämning av videogram
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju916 yrkande 8,
res. 13 (m, c, fp, mp, kd)
15. beträffande föräldrars närvaro vid rättegång och förhör
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju916 yrkande 9,
res. 14 (m, c, fp, kd)
16. beträffande övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju904 yrkandena 4, 8 och 9 samt
1997/98:Ju916 yrkandena 2, 6, 10 och 11,
res. 15 (m)
17. beträffande häktade ungdomar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju929 yrkande 6,
res. 16 (v)
18. beträffande frigivningsföreskrifter
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju921,
19. beträffande utslussning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju929 yrkande 14.
Stockholm den 19 maj 1998
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s),
Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie
Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf
Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s) Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin (c).
Reservationer
1. Villkorligt fängelse (mom. 1)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson
(m) anför:
Vi anser att villkorligt fängelse skulle kunna utgöra ett viktigt bidrag till
vårt påföljdssystem. Inte minst skulle det vara värt att pröva avseende unga
vanekriminella.
Ett system med villkorligt fängelse skulle kunna konstrueras på flera olika
sätt. Ett sådant är att det villkorliga straffet kombineras med exempelvis
skyddstillsyn. När den unge begått ett brott dömer domstolen sålunda till
skyddstillsyn jämte ett villkorligt frihetsstraff, vars längd anpassas efter
den brottslighet den unge gjort sig skyldig till. Om den unge därefter på nytt
inom viss tid gör sig skyldig till brott förlängs tiden. När den unge på detta
sätt kommer upp i t.ex. två års löptid realiseras frihetstraffet som då också
kommer att vara tillräckligt långt för att kunna utnyttjas till meningsfull
rehabilitering.
En annan variant skulle kunna vara att domstolen - när den dömer ut ett
fängelsestraff av viss längd - förordnade att endast en mindre del av straffet
skall verkställas i anstalt. På detta sätt ges den unge en föraning om hur
obehagligt det är att vara frihetsberövad. Resten av tiden blir löptid i
enlighet med vad som anförts ovan.
Poängen med ett system med villkorligt fängelse ligger i att det bidrar till
att öka tydligheten i påföljdssystemet. Det finns ju ett reellt hot som den
unge genom att sköta sig kan undgå att se realiserat.
I likhet med majoriteten är vi positivt inställda till att regeringen kommer
att se över denna fråga på nytt. Vi anser emellertid att beredningen bör ges
förtur. Regeringen bör alltså ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med
ett förslag i sådan tid att nya regler kan träda i kraft den 1 januari 1999.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande villkorligt fängelse
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju33 yrkande 1, 1997/98:Ju34
yrkande 7 och 1997/98:Ju916 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservation 1.
2. Samhällstjänst (mom. 2)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson
(m) anför:
Vi anser i likhet med majoriteten att det är positivt att samhällstjänsten nu
permanentas. Emellertid är vår mening att samhällstjänsten bör ges ett
ytterligare vidgat användningsområde.
En central tanke med samhällstjänst var att den skulle kunna vara särskilt
lämplig för unga lagöverträdare. Kopplingen till fängelse har utgjort ett
hinder eftersom unga brottslingar sällan begår så grova brott att det finns
synnerliga skäl att döma dem till fängelse. Och de ungdomar där sådana skäl
finns är ofta så tungt kriminellt belastade att de inte kan visa den stabilitet
som är nödvändig för att genomföra samhällstjänsten.
Ett sätt att komma till rätta med det angivna problemet vore att göra
samhällstjänsten till en självständig påföljd, dvs. att slopa kopplingen till
fängelsestraffet. Man skulle också kunna närma sig problemet från andra hållet
och i stället sänka ribban för att döma till fängelse. Bestämmelsen om när unga
får dömas till fängelse skulle i så fall få kompletteras så att det framgår att
den unge i första hand skall dömas till samhällstjänst.
En lösning efter de skisserade linjerna innebär vidare att flexibiliteten i
påföljdssystemet skulle öka.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag avseende
samhällstjänst i enlighet med vad vi nu anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande samhällstjänst
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju34 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 2.
3. Intensivövervakning med elektronisk kontroll (mom. 4)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson
(m) anför:
Vi är i och för sig ense med majoriteten om att intensivövervakning med
elektronisk kontroll bör införas som ett permanent inslag i påföljdssystemet.
Det finns emellertid risker med att nu bestämma sig för att utvidga
personkretsen från att omfatta dem som dömts till två månaders fängelse till
att även omfatta dem som dömts till tre månaders fängelse. Den sistnämnda
gruppen uppfattas inte sällan som farligare. Generellt sett utgör de dessutom
ett tyngre klientel. Brottsligheten är därtill av ett annat slag, exemplvis
förekommer det våldsbrott och tillgreppsbrott i högre utsträckning. Dessa
omständigheter kan leda till att verkställigheten misslyckas.
Den utvärdering som gjorts ger också visst stöd åt våra farhågor. Eftersom
utvärderingen bara avser det första halvåret av försöksverksamheten med
verkställighet av fängelsestraff upp till tre månader är vi inte beredda att nu
omvärdera vår ståndpunkt.
Vi kan alltså inte ställa oss bakom önskemålet i motion Ju36 om en utvidgad
försöksverksamhet. Motion Ju37 i denna del bör enligt vår mening inte föranleda
någon åtgärd.
Det bör ankomma på regeringen att följa utvecklingen och vidta åtgärder om
det behövs samt att i förekommande fall föreslå lagändringar.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande intensivövervakning med elektronisk kontroll
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju34 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 1997/98:Ju36 och 1997/98:Ju37 yrkande 1 som mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 3.
4. Intensivövervakning med elektronisk kontroll (mom. 4)
Kia Andreasson (mp) anför:
Jag anser i likhet med majoriteten att det är positivt att
intensivövervakningen permanentas. Jag är emellertid av den uppfattningen att
regeringen kunde ha gått ett steg längre. Fördelarna med denna form av
verkställighet är nämligen betydande samtidigt som försöksverksamheten visar på
att det hela har fungerat väl.
De argument emot en utvidgning som anförts kan man visserligen inte helt
bortse från. Emellertid kommer denna form av verkställighet bara i fråga för
dem som själva vill ha den. Redan detta innebär att bara sådana dömda som
själva vill försöka göra något åt sin livssituation kommer i fråga. Härtill
kommer att intensivövervakningen ställer stora krav på den dömde.
Mitt ställningstagande innebär att jag avstyrker motion Ju34. Motion Ju37 i
denna del bör inte föranleda någon åtgärd.
Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med ett förslag på en utvidgad
försöksverksamhet, där fängelsestraff upp till sex månader omfattas.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande intensivövervakning med elektronisk kontroll
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju36 och med avslag på motionerna
1997/98:Ju34 yrkande 2 och 1997/98:Ju37 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 4.
5. Intensivövervakning med elektronisk kontroll (mom. 4)
Alice Åström (v) anför:
Jag är i likhet med majoriteten positiv till att intensivövervakningen
permanentas och har inte heller någon erinran mot omfattningen av denna form
av verkställighet. Motion Ju34 i här aktuell del och motion Ju36 bör alltså
avslås.
Däremot vill jag särskilt framhålla den svåra situation som uppkommer när en
person som är sammanboende vill verkställa ett fängelsestraff i den gemensamma
bostaden. Situationen riskerar att kompliceras ytterligare om paret har barn.
En svårighet är att en sammanboende många gånger kan ha svårt att neka
verkställighet i den gemensamma bostaden. Härtill kommer att det är oundvikligt
att hela familjens situation påverkas av en sådan verkställighet. Här bör
enligt min mening frivården ta ett större ansvar och upprätta vad man kan kalla
anhörigprogram. Sådana program skulle kunna erbjudas de berörda.
Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av det
anförda.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande intensivövervakning med elektronisk kontroll
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju37 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1997/98:Ju34 yrkande 2 och 1997/98:Ju36 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 5.
6. Villkorlig frigivning (mom. 6)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson
(m) anför:
Vi ställer oss i princip bakom regeringens förslag om att slopa
halvtidsfrigivningen. I likhet med majoriteten kan vi alltså inte dela den
uppfattning som kommer till uttryck i motion Ju37.
På några punkter gör vi dock en annan bedömning än majoriteten.
När det gäller det fakultativa inslaget vid bedömningen av när villkorlig
frigivning bör kunna ske anser vi att regeringen borde ha gått ett steg längre.
Vid sidan av möjligheten att senarelägga frigivningen bör det enligt vår
uppfattning även finnas en möjlighet att bestämma tidpunkten också med hänsyn
tagen till den intagnes skötsamhet i allmänhet. Härigenom blir den intagne
stimulerad till att sköta sig och uppträda på ett korrekt sätt. En sådan
?morot? är av både moralbildande och moralförstärkande betydelse för den
intagne.
Vidare anser vi att unga lagöverträdare bör kunna särbehandlas inom ramen för
reglerna om villkorlig frigivning. De rättviseskäl som bär upp regeringens
förslag väger enligt vår mening inte tillräckligt tungt. Härtill kommer att
majoritetens ställningstagande i denna del är svårt att förena med ambitionen
att begränsa användningen av fängelsestraffet. Vi anser därför att villkorlig
frigivning bör kunna ske efter halva strafftiden för den som vid domen inte
fyllt 21 år. Vad vi förordat ovan om ett utökat fakultativt inslag vid
bedömningen av när villkorlig frigivning skall ske bör självfallet gälla även
för unga lagöverträdare.
Vi kan inte heller ställa oss bakom majoritetens uppfattning när det gäller
kostnadskonsekvenserna av de ändrade reglerna om villkorlig frigivning.
Samtidigt med den senaste tidens besparingar har klimatet hårdnat på
anstalterna. Detta har kommit till uttryck i att hot och våld mot såväl intagna
som personal ökat. En bidragande orsak till våldet mellan de intagna är att
narkotikan fortfarande kan florera i anstalterna.
Mot denna bakgrund och när vi nu står inför genomförandet av en i och för sig
välkommen reform måste uppmärksamhet riktas mot den rådande situationen inom
kriminalvården. Av Kriminalvårdsstyrelsens budgetunderlag för år 1999 framgår
tydligt att det i dag finns en påtaglig oro för personalens situation och för
verksamheten i stort.
Sammanfattningsvis anser vi att regeringen bör ges i uppdrag att återkomma
med lagförslag som beaktar vad vi anfört om senareläggning av villkorlig
frigivning och särbehandling av unga lagöverträdare i sådan tid att ändringar
kan träda i kraft samtidigt med övriga förslag i propositionen. Vidare bör
regeringen beakta vad vi anfört i det kommande budgetarbetet.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande villkorlig frigivning
att riksdagen
dels med avslag på motion 1997/98:Ju37 yrkande 2 antar regeringens förslag
till
a) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 26 kap. 6, 7, 9-11, 16 och
19 §§, 34 kap. 4 §, 37 kap. 7 § samt punkterna 2-5 i
övergångsbestämmelserna,
b) lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,
c) lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt såvitt
avser 30, 39, 49-51, 54, 55, 59 och 61 §§, dock att orden ?rätta sig av? i
49 § ändras till ?rätta sig efter?,
dels med anledning av regeringens förslag och med ändring i riksdagens
tidigare beslut (1997/98:JuU19, rskr. 208) såvitt gäller lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstalt beslutar att 35 § skall ha den lydelse som
utskottet föreslår i bilaga 2,
dels med anledning av motion 1997/98:Ju34 yrkandena 3-5 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 6.
7. Villkorlig frigivning (mom. 6)
Alice Åström (v) anför:
Jag anser att regeringens förslag om att slopa halvtidsfrigivningen är dåligt
genomtänkt.
Inledningsvis vill jag påpeka att antalet långtidsdömda ökat drastiskt under
den senaste tioårsperioden. Regeringens förslag innebär en förstärkning av
denna trend. Eftersom möjligheterna till en väl genomförd rehabilitering kan
befaras minska kommer regeringens förslag på sikt att leda till att antalet
personer som efter avtjänat fängelsestraff kan anses som farliga att öka.
Härtill kommer att förslaget inte tar hänsyn till de negativa effekter som
längre fängelsestraff faktiskt för med sig. Den redan svåra situationen för de
långtidsdömda kommer nu att bli ännu sämre, och det trots att riksdagen nyligen
beslutat om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen som i någon mån motverkar
detta.
Jag kan inte heller se att kravet på samhällsskydd motiverar en förändring.
Redan dagens regelverk innebär ju att villkorlig frigivning i vissa fall inte
sker förrän efter två tredjedelar av strafftiden i här aktuella fall. Som
exempel kan nämnas våldsbrottslingar där det finns återfallsrisk.
Jag anser alltså att regeringens förslag i denna del bör avslås.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande villkorlig frigivning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju37 yrkande 2 och med avslag på
motion 1997/98:Ju34 yrkandena 3-5 avslår regeringens förslag till
a) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 26 kap. 6, 7, 9-11, 16 och
19 §§, 34 kap. 4 §, 37 kap. 7 § samt punkterna 2-5 i
övergångsbestämmelserna,
b) lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,
c) lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt såvitt
avser 30, 35, 39, 49-51, 54, 55, 59 och 61 §§.
8. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 7)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson
(m) anför:
Enligt vår mening är det särskilt viktigt i fråga om unga lagöverträdare att
påföljdssystemet präglas av tydlighet. På så sätt ökar också respekten för
påföljderna. Enligt vår mening bör därför utgångspunkten vara att rättsväsendet
- inte socialtjänsten - skall reagera på brott och ombesörja verkställighet av
straff för unga lagöverträdare. På detta sätt undviker man också en
sammanblandning av strafftänkande och vård på frivillig grund. Till intresset
av tydlighet bidrar också ett snabbt förfarande; kommer samhällets reaktion
först efter lång tid ökar risken för att den unge uppfattar sitt handlande som
accepterat. Mot denna bakgrund har vi följande invändningar mot regeringens
förslag.
När det gäller överlämnande till vård inom socialtjänsten anser vi att denna
påföljd bör avskaffas. Regeringen har visserligen ansträngt sig för att strama
upp reglerna. Överlämnande till vård inom socialtjänsten är emellertid en
påföljd som sedan länge är förknippad med misslyckanden. Trots de åtgärder
regeringen nu föreslår kommer man som vi ser det inte till rätta med den brist
på tydlighet som denna påföljd lider av.
En annan viktig fråga är den tid inom vilken förundersökningen skall vara
avslutad. Vi anser att det är ett steg i fel riktning att förlänga tidsfristen.
Motiven för förlängningen - att minska risken för ökad arbetsbelastning hos
socialnämnderna - är anmärkningsvärda. Den självklara lösningen på det
problemet är ju att satsa på personalförstärkningar. Något sådant förslag
lägger regeringen dock inte fram.
Ytterligare en invändning mot regeringens förslag är att Statens
institutionsstyrelse anförtrotts huvudmannaskapet i fråga om verkställigheten
av sluten ungdomsvård. Eftersom verkställigheten skall ske vid § 12-hemmen
finns det en risk för att den unge inte får klart för sig om han frihetsberövas
för att han begått ett brott eller för att han är i behov av vård. Vi kan också
förutse svårigheter i fråga om differentieringen av de intagna, svårigheter som
sammanhänger med att olika regelverk kommer att behöva användas på en och samma
institution.
Vi vill dessutom påpeka att regeringens förslag inte är heltäckande när det
gäller behovet av frihetsberövande påföljder för unga lagöverträdare. Unga som
begår riktigt grova brott kommer även i framtiden att dömas till fängelse.
Bristerna i regeringens förslag är alltså som vi ser det stora. Vår kritik
riktar sig dock även mot den ordning som gäller i dag. Vi anser därför att ett
helt nytt system behövs för påföljder när det gäller unga lagöverträdare.
Enligt vår mening bör bl.a. en ny frihetsberövande påföljd införas för dem. Den
bör benämnas ungdomsstraff och bör användas i stället för fängelsestraff för
lagöverträdare i åldern 15-17 år. Verkställigheten bör ske inom ramen för
kriminalvården. Vårt förslag om ungdomsstraff täcker samtliga fall där det i
dag anses nödvändigt att döma unga lagöverträdare till fängelse.
Verkställigheten av ungdomsstraff bör ske på särskilda kriminalvårdshem. Nya
regler krävs, som vi ser det, för denna typ av frihetsstraff. Vi vill betona
att sådana nya regler vinner i tydlighet om de tas in i en ny lag, som
lämpligen benämns fängelselagen. Behandlingsaspekterna måste dock tillmätas en
särskilt vikt, och enligt vår mening bör de unga vara skyldiga att genomgå vård
och behandling. Vi vill också understryka att reglerna om verkställighet av
ungdomsstraff måste omfatta frågor som placering i avskildhet, vistelser
utanför kriminalvårdshemmet, disciplinär bestraffning och olika
kontrollåtgärder.
Vi anser att regeringen bör få i uppdrag att återkomma med ett förslag till
ny lagstiftning om påföljder för unga lagöverträdare i linje med vad vi här
anfört. I avvaktan härpå bör de nuvarande reglerna fortsätta att gälla.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande påföljder för unga lagöverträdare
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju34 yrkande 6, 1997/98:Ju904
yrkande 7 och 1997/98:Ju916 yrkandena 13 och 15-17 samt med avslag på
motionerna 1997/98:Ju33 yrkande 2, 1997/98: Ju37 yrkandena 3-5,
1997/98:Ju910 yrkande 16, 1997/98:Ju929 yrkande 1 och 1997/98:So654
yrkande 1
dels avslår regeringens förslag till
a) lag om verkställighet av sluten ungdomsvård,
b) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 30 kap. 5 §, 31 kap. 1 och 1
a §§, 33 kap. 5 §, 34 kap. 1, 7, 10 och 11 §§, 35 kap. 10 § samt punkt 6 i
övergångsbestämmelserna,
c) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 29 kap. 2 §, 30 kap.
6 § och 51 kap. 25 § andra stycket,
d) lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,
e) lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,
f) lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare,
g) lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl.,
h) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
i) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
j) lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga,
k) lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservation 8.
9. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 7)
Alice Åström (v) anför:
Till att börja med vill jag framhålla att jag delar majoritetens uppfattning
att socialtjänsten även i fortsättningen bör ha ansvaret för unga
lagöverträdare. Härigenom skapas förutsättningar att bereda dessa personer den
vård de behöver. Socialtjänsten - inte rättsväsendet - bör avgöra vilka
åtgärder som är lämpliga för den unge. Särskilt när det gäller unga
lagöverträdare är det enligt min mening viktigt att vårdbehovet sätts framför
repressionen. Frihetsberövande påföljder bör alltså i största möjliga
utsträckning undvikas, och om de alls skall förekomma är det vår mening att
reglerna bör ge klart besked i fråga om vad som gäller för verkställigheten.
Regeringens förslag i fråga om tiden för beslut i åtalsfrågan är mot den nu
tecknade bakgrunden positivt; genom en sådan ordning skapas bättre
förutsättningar för en god omvårdnad. I samma riktning verkar förslaget om en
vårdplan.
Däremot anser jag att regeringens förslag i övrigt innebär att
socialtjänstens inflytande och ansvar begränsas. En sådan ordning kan jag inte
ställa mig bakom. Socialtjänsten har, som jag ser det, bättre förutsättningar
att avgöra vad som är bäst för den unge. Det behövs alltså inte någon ändring
som innebär att domstolen skall göra en mer ingående prövning av om de
planerade åtgärderna är tillräckligt ingripande. Socialtjänstens kompetens bör
utnyttjas i stället.
Den del av förslaget som innebär att föreskrifter skall kunna meddelas
innebär att samhällets ansvar tonas ner samtidigt som ett för stort ansvar
läggs på ungdomarna. Detta är särskilt olyckligt i en tid när socialtjänstens
resurser är knappa och det alltså finns en risk att den vård som planeras inte
- i tingsrättens ögon - blir tillräckligt ingripande.
Regeringens förslag innebär även en olycklig sammanblandning mellan de
socialrättsliga och straffrättsliga systemen.
När det så gäller förslaget om sluten ungdomsvård menar jag att regelverket
saknar tydliga avgränsningar. Som jag ser det finns en risk att ungdomar kommer
att bli frihetsberövade i högre utsträckning än som sker enligt nuvarande
regler. Redan på denna grund kan det inte godtas. Här vill jag särskilt påpeka
att förslaget inte innebär ett förbud att döma den som begått brott före 18 års
ålder till fängelse.
Härtill kommer att förslaget är fragmentariskt och att det inte ger de
rättigheter och rättssäkerhetsgarantier som regelsystemet i lagen om
kriminalvård i anstalt erbjuder.
Repressionen gentemot unga lagöverträdare riskerar också att öka totalt sett
eftersom den unge i direkt anslutning till att den slutna ungdomsvården upphör
skall kunna omhändertas enligt LVU. Härigenom kan tiden för vistelse i det
särskilda ungdomshemmet bli längre än för den som dömts till fängelsestraff.
Jag anser alltså att regeringens förslag i fråga om sluten ungdomsvård bör
avslås. När det gäller de delar av förslaget som handlar om överlämnande till
vård inom socialtjänsten bör i enlighet med vad jag nu anfört vissa delar av
förslaget avslås under det att andra delar bör bifallas.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande påföljder för unga lagöverträdare
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju37 yrkandena 3-5,
1997/98:Ju910 yrkande 16, 1997/98:Ju929 yrkande 1 och 1997/98:So654
yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1997/98: Ju33 yrkande 2,
1997/98:Ju34 yrkande 6, 1997/98:Ju904 yrkande 7 och 1997/98:Ju916
yrkandena 13 och 15-17
dels antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 31 kap. 1 § tredje och
fjärde styckena samt punkt 6 i övergångsbestämmelserna, dock med den
ändringen att orden ?och 1 a? i punkt 6 i övergångsbestämmelserna utgår,
b) lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare, dock såvitt avser 11 § första stycket att orden ?hämta in?
och ?hämtas in? ändras till ?inhämta? respektive ?inhämtas?,
c) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
dels avslår regeringens förslag till
d) lag om verkställighet av sluten ungdomsvård,
e) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 30 kap. 5 §, 31 kap. 1 §
första och andra styckena, 1 a §, 33 kap. 5 §, 34 kap. 1, 7, 10 och
11 §§ och 35 kap. 10 §,
f) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 29 kap. 2 §, 30 kap.
6 § och 51 kap. 25 § andra stycket,
g) lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,
h) lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,
i) lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl.,
j) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
k) lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga,
l) lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
10. Familjegruppskonferenser och medling (mom. 11)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Alice Åström (v),
Maud Ekendahl (m), Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin
(c) anför:
Vi anser att det är viktigt att stärka den sociala väv utan vilken den unge
lagöverträdaren saknar möjlighet att anpassa sig till samhället. Även familjer
med stora problem vet oftast bättre än experterna vad som är bäst för den
enskilde tonåringen. Enligt vår uppfattning är familjegruppskonferenser - där
förutom den unge även hans föräldrar, brottsoffret och företrädare för polisen
deltar - en mycket bra arbetsmetod när det gäller unga lagöverträdare. En
fördel som vi särskilt vill framhålla i det sammanhanget är att konse-
kvenserna av brottet blir tydligare för den unge.
De initiativ som tagits på sista tiden är som majoriteten påpekat välkomna.
Vi anser emellertid att det inte är rimligt att vänta så länge som till år
2000, därtill är de aktuella frågorna för viktiga. Frågeställningarna är inte
heller - som vi ser det - så komplexa att en så lång utredningstid är
motiverad.
Regeringen bör ges i uppdrag att skynda på utredningsarbetet. Vi anser att
utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande familjegruppskonferenser och medling
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju35 yrkande 1, 1997/98:Ju904
yrkande 10, 1997/98:Ju910 yrkandena 17 och 18 samt 1997/98:Ju916 yrkande
12 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation
10.
11. Normbildning m.m. (mom. 12)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m),
Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin (c) anför:
Vi anser att en fungerande normbildning är en förutsättning för det
brottsförebyggande arbetet. Lagstiftningen är i och för sig normskapande men
den är inte tillräcklig. Grundläggande normer för mänskligt uppförande måste
förmedlas människor emellan. Det viktigaste ansvaret för denna normbildning
ligger hos familjen, som är samhällets bästa brottsförebyggande resurs. Att
barnen får handlingsmönster och uppfostras till ansvarstagande för sig själva
och sina medmänniskor är av största vikt när det gäller att förebygga brott.
Genom den uppfostran och omsorg som barn får i en väl fungerande familj kan de
alltså bibringas en kontroll av det egna beteendet som gör att de avhåller sig
från brott. Frivillig föräldrasamverkan som inriktas på att avhålla ungdomar
från att begå brott bör uppmuntras. Familjepolitiken kan få en
brottsförebyggande effekt, om den så långt som möjligt underlättar för
föräldrar och andra vårdnadshavare i deras fostrande roll. En särskild
svårighet när det gäller familjens brottsförebyggande effekt är att den
ekonomiska situationen i vårt land gjort att många familjer har svårt att leva
upp till sin roll i detta sammanhang.
Efter familjen har skolan det största ansvaret, när det gäller att avhålla
unga människor från att begå brott. I detta sammanhang är det inte bara en
fråga om att skolan skall undervisa i grundläggande normer för mänskligt
beteende. Från brottsförebyggande utgångspunkt är det också av betydelse att
skolan verkligen förmår förmedla grundläggande kunskaper i t.ex. svenska så att
eleverna inte stängs ute från arbetsmarknaden när de lämnar skolan. Det bör
åligga skolans personal att informera barns föräldrar om allt väsentligt som
rör barnet.
Enligt vår uppfattning leder det anförda fram till slutsatsen att regeringen
bör genomföra en översyn av hur den nuvarande lagstiftningen kan förbättras i
syfte att tydliggöra och stärka föräldrars och andra vårdnadshavares ansvar i
rollen som goda fostrare, normöverförare och brottsförebyggare. Med en sådan
kartläggning som grund bör en brottsförebyggande strategi kunna utarbetas. Det
nationella brottsförebyggande programmet är enligt vår mening otillräckligt i
detta avseende.
Det ankommer på regeringen att vidta åtgärder med anledning vad vi nu anfört
och återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande normbildning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju223 yrkande 3,
1997/98:Ju902, 1997/98:Ju903 yrkande 9, 1997/98:Ju904 yrkandena 3 och 5,
1997/98:Ju916 yrkandena 1 och 5 samt 1997/98:So653 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 11.
12. Drogtest av barn (mom. 13)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp)
och Jeppe Johnsson (m) anför:
Vi anser att verkningsfulla åtgärder måste vidtas för att stävja
narkotikamissbruket bland ungdomar. En sådan åtgärd vore att utvidga
möjligheterna till kroppsbesiktning av barn under 15 år så att blodprov och
urinprov kan tas på barnet när misstanke föreligger att barnet använt
narkotika. Här bör barnets intresse av kroppslig integritet vika. Regeringen
bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag som tillgodoser vad vi nu
anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande drogtest av barn
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju904 yrkande 12,
1997/98:Ju916 yrkande 3, 1997/98:So628 yrkande 2 och 1997/98:So675 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation
12.
13. Otillåten utlämning av videogram (mom. 14)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m),
Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin
(c) anför:
Vi anser att grova våldsskildringar riskerar att få mycket allvarliga konse-
kvenser för ungas relationer till andra människor. Det är därför av stor
betydelse att reglerna i brottsbalken om otillåten utlämning av videogram
efterföljs. Regeringen bör därför vidta nödvändiga åtgärder för att
effektivisera de nuvarande straffbestämmelserna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande otillåten utlämning av videogram
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju916 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 13.
14. Föräldrars närvaro vid rättegång och förhör (mom. 15)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m),
Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin (c) anför:
Reglerna om vårdnadshavares närvaro vid förundersökning och rättegång lider av
flera brister. Reglerna beaktar inte tillräckligt den betydelse en förälder som
inte är vårdnadshavare kan ha för den unge, och reglerna ger socialtjänstens
företrädare en alltför framträdande roll. Föräldrar bör, oavsett om de är
vårdnadshavare eller inte, alltid kallas till förhör under förundersökning.
Detsamma gäller i händelse av rättegång. Föräldrar och vårdnadshavare bör i
dessa sina roller vara skyldiga att närvara. Eftersom dessa frågor är angelägna
bör regeringen skynda på det utredningsarbete som inletts och snarast återkomma
till riksdagen med ett lagförslag.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande föräldrars närvaro vid rättegång och förhör
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju916 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 14.
15. Övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten (mom. 16)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson
(m) anför:
Vi anser att ungdomsbrottsligheten behöver bekämpas med flera olika åtgärder.
En sådan åtgärd vore att stödja de föräldrar och andra vårdnadshavare som
inte klarar av att ta sitt ansvar i alla situationer. Ett sådant stöd skulle
kunna vara att ge dem laglig rätt till biträde av polisen eller socialtjänsten
för att exempelvis hämta hem barn som vistas ute utan lov. Regeringen bör ges i
uppdrag att utreda hur ett sådant stöd skulle kunna konstrueras.
En annan åtgärd mot ungdomsbrottsligheten skulle kunna vara att även den som
är under 15 år och skäligen misstänkt för brott bör kunna omfattas av polisens
misstankeregister. Det är inte tillfredsställande att en femtonåring som grips
av polisen kan synas ha ett fläckfritt förflutet trots att han kanske gjort sig
skyldig till omfattande brottslighet. Det finns inte anledning att avvakta
resultatet av pågående arbete i ämnet. Regeringen bör ges i uppdrag att snarast
återkomma med ett lagförslag som tillgodoser vad vi nu anfört.
Vi anser vidare att det är angeläget att olika myndigheters insatser på
området kan samordnas så väl som möjligt. Här utgör ibland sekretesslagen ett
hinder. Det utredningsarbete som nu inletts bör skyndas på eftersom denna fråga
redan övervägts alltför länge i Regeringskansliet.
Slutligen anser vi att den av oss i andra sammanhang förordade ordningen med
en skyldighet för vårdnadshavare och föräldrar att närvara vid rättegång där
deras barn är åtalade bör föranleda att rätten till ersättning för inställelse
bör upphävas. Närvaroplikten är enligt vår mening ett utflöde av rollen som
förälder och vårdnadshavare. Det utredningsarbete som nu inletts bör skyndas på
och regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med ett lagförslag som
tillgodoser vad vi nu anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju904 yrkandena 4, 8 och 9
samt 1997/98:Ju916 yrkandena 2, 6, 10 och 11 som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts i reservation 15.
16. Häktade ungdomar (mom. 17)
Alice Åström (v) anför:
Jag anser att ungdomar som häktats inte bör vara placerade i häkten, någon
sämre miljö för den unge kan knappast tänkas. I takt med att antalet ungdomar
som häktas ökar accentueras detta problem. En lösning skulle kunna vara att den
unge placeras på ett § 12-hem under häktningstiden. Eftersom en sådan placering
- som majoriteten erinrat om - kan ha nackdelar som bl.a. tar sikte på den
unges situation bör frågan ses över. Det bör ankomma på regeringen att göra
detta.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande häktade ungdomar
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju929 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 16.
Särskilt yttrande
Övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten (mom. 16)
Siw Persson (fp), Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd)
och Gunnel Wallin (c) anför:
Vi anser att det skulle vara av stort värde att ha tillgång till statistisk
information om brott som begås av barn under 15 år. Ett sätt att åstadkomma ett
underlag för en sådan statistik vore som vi ser det att registrera de brott som
begås av minderåriga. Det är själva brottet och inte den som begår brottet som
skall registreras i dessa fall.
Regeringens lagförslag
Utskottets lagförslag
1. Utskottets förslag till ändring i riksdagens beslut om ändring i lagen
(1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
-------------------------------------------------------
|Lydelse enligt riksdagens |Utskottets förslag |
|beslut (rskr. 1997/98:227) | |
--------------------------------------------------------
| 23 § |
-------------------------------------------------------
|Med undantag för | Med undantag för|
|bestämmelserna i 16 § |bestämmelserna i 16 §|
|andra stycket och 17 § |andra stycket och 17 §|
|tillämpas vad som i denna |tillämpas vad som i denna|
|lag sägs om den häktade |lag sägs om den häktade|
|även på |även på |
| 1. den som har anhållits | 1. den som har anhållits|
|eller gripits på grund av |eller gripits på grund av|
|misstanke om brott, |misstanke om brott, |
| 2. den som har tagits in | 2. den som har tagits in|
|i häkte eller polisarrest |i häkte eller polisarrest|
|för förpassning till |för förpassning till|
|kriminalvårdsanstalt, |kriminalvårdsanstalt, |
| 3. den som har | 3. den som har|
|tillfälligt placerats i |tillfälligt placerats i|
|häkte med stöd av 23 § |häkte med stöd av 23 §|
|tredje stycket, 43 § |tredje stycket, 43 §|
|första stycket tredje |första stycket tredje|
|meningen eller 50 § tredje |meningen eller 50 § tredje|
|meningen lagen (1974:203) |meningen lagen (1974:203)|
|om kriminalvård i anstalt |om kriminalvård i anstalt,|
|och | 4. den som har|
| 4. den som har |omhändertagits enligt 28|
|omhändertagits enligt 28 |kap. 11 § tredje stycket|
|kap. 11 § tredje stycket |brottsbalken i avvaktan på|
|brottsbalken i avvaktan på |att ett beslut om|
|att ett beslut om |undanröjande av|
|undanröjande av |skyddstillsyn vinner laga|
|skyddstillsyn vinner laga |kraft, och |
|kraft. | |
-------------------------------------------------------
| | 5. den som med stöd av 9|
| |§ tredje stycket lagen|
| |(1998:000) om|
| |verkställighet av sluten|
| |ungdomsvård tagits in i|
| |häkte eller polisarrest i|
| |väntan på förpassning till|
| |särskilt ungdomshem. |
--------------------------------------------------------
|Denna lag tillämpas inte på den som har gripits enligt|
|34 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om|
|unga lagöverträdare. |
--------------------------------------------------------
2. Utskottets förslag till ändring i riksdagens beslut om ändring i lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt
-------------------------------------------------------
|Lydelse enligt riksdagens |Utskottets förslag |
|beslut (rskr. 1997/98:208) | |
--------------------------------------------------------
| 35 § |
-------------------------------------------------------
|Om en intagen avtjänar | Om en intagen avtjänar|
|straff för ett brott som |straff för ett brott som|
|har riktat sig mot någons |har riktat sig mot någons|
|liv, hälsa, frihet eller |liv, hälsa, frihet eller|
|frid, skall målsäganden |frid, skall målsäganden|
|tillfrågas om han eller |tillfrågas om han eller|
|hon vill bli underrättad |hon vill bli underrättad|
|om följande: |om följande: |
| - i vilken anstalt den | - i vilken anstalt den|
|intagne befinner sig, |intagne befinner sig, |
| - om den intagne | - om den intagne|
|förflyttas till öppen |förflyttas till öppen|
|anstalt, |anstalt, |
| - om den intagne får | - om den intagne får|
|permission enligt 32 § |permission enligt 32 §, |
|eller 33 §, | - om den intagne vistas|
| - om den intagne vistas |utanför anstalt enligt 11,|
|utanför anstalt enligt 11, |14, 34, 37 eller |
|14, 34, 37 eller |43 §§, |
|43 §§, | - om den intagne friges,|
| - om den intagne friges, | - om den intagne rymmer,|
| - om den intagne rymmer, |och |
|och | - om den intagne uteblir|
| - om den intagne uteblir |efter per-mission eller|
|efter per-mission eller |någon annan vistelse|
|någon annan vistelse |utanför anstalten. |
|utanför anstalten. | |
--------------------------------------------------------
|En begärd underrättelse behöver inte lämnas angående en|
|planerad vistelse utanför anstalten när en|
|underrättelse på grund av beslutad bevakning eller|
|andra förhållanden framstår som uppenbart obehövlig.|
|Detsamma gäller när en underrättelse kan befaras|
|medföra fara för den intagnes liv eller hälsa. |
| Underrättelse till målsägande angående frigivning|
|skall lämnas i lämplig tid före frigivningen och i|
|andra fall så tidigt som möjligt. Underrättelsen skall|
|utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till|
|omständigheterna i det enskilda fallet. |
--------------------------------------------------------
Socialutskottets yttrande
1997/98:SoU6y
Vissa reformer av påföljdssystemet
Till justitieutskottet
Justitieutskottet har beslutat bereda socialutskottet tillfälle att yttra sig
över regeringens proposition 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet
jämte motioner.
Socialutskottet begränsar detta yttrande till frågor om påföljder för unga
lagöverträdare samt till motionerna 1997/98:Ju33 (fp) yrkandena 2 och 3,
1997/98:Ju34 (m) yrkandena 1 och 6, 1997/98:Ju35 (kd) yrkandena 1 och 2 och
1997/98:Ju37 (v) yrkandena 3-5.
Socialutskottet
Propositionen
I propositionen behandlas frågor om påföljdssystemets uppbyggnad och innehåll.
Ett viktigt mål är att reformera påföljdssystemet för unga lagöverträdare.
Unga lagöverträdare skall enligt propositionen även i fortsättningen i första
hand vara en angelägenhet för socialtjänsten. Påföljden överlämnande till vård
inom socialtjänsten skall därför finnas kvar. De straffrättsligt motiverade
kraven på förutsebarhet, konsekvens och proportionalitet skall dock ges ett
större utrymme, bl.a. genom att kraven på socialnämndens yttranden i ungdomsmål
skärps.
Regeringen föreslår att en ny frihetsberövande påföljd, sluten ungdomsvård,
skall införas för brott som någon begått innan han fyllt 18 år. Påföljden, som
avser att ersätta fängelsestraffet för unga lagöverträdare, skall vara
tidsbestämd och verkställas av Statens institutionsstyrelse.
Överlämnande till vård inom socialtjänsten m.m.
Propositionen
En av socialtjänstens uppgifter är att främja en gynnsam utveckling av de unga.
Inom socialtjänsten finns enligt propositionen lång erfarenhet och hög
kompetens i frågor som rör arbetet med ungdomar och deras problem.
Socialtjänsten utgör således en viktig resurs för att motverka ungdomars
kriminella utveckling och måste enligt regeringen därmed anses ha större
möjligheter än kriminalvården att åstadkomma positiva förändringar. En
placering av en ung lagöverträdare inom kriminalvården innebär en ökad risk för
att den unge uppfattar denna placering som en bekräftelse av sig själv som
kriminell. Regeringen anser att unga lagöverträdare så långt det är möjligt
skall hållas utanför kriminalvården och att principen därför även i
fortsättningen bör vara att barn och ungdomar som begår brott i första hand
skall vara föremål för åtgärder inom socialtjänsten. I linje härmed anser
regeringen att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten bör finnas
kvar i påföljdssystemet.
Överlämnandepåföljden har emellertid enligt propositionen varit föremål för
kritik genom att den i vissa sammanhang ansetts vara ineffektiv och att det
många gånger varit svårt att på förhand få en uppfattning om påföljdens
verkliga innehåll. Vidare har utvecklingen inom straffrätten inneburit ett ökat
straffvärdetänkande. Regeringen anser mot bakgrund härav att
överlämnandepåföljden bör förstärkas för att kunna utgöra ett trovärdigt
alternativ till övriga påföljder även i framtiden. Detta kan ske genom att låta
de straffrättsligt motiverade kraven på förutsebarhet, proportionalitet och
konsekvens få ett större utrymme än i dag.
För att kraven på förutsebarhet och proportionalitet skall få större
genomslag i fråga om överlämnandepåföljden föreslår regeringen bl.a. vissa
tillägg till 31 kap. 1 § första stycket brottsbalken. Ändringarna innebär att
rätten får överlämna en ung lagöverträdare till nödvändig vård inom
socialtjänsten enbart under förutsättning att det finns en av socialnämnden
uppgjord vårdplan tillgänglig. Det krävs vidare att rätten anser
socialtjänstens planerade åtgärder som tillräckligt ingripande med hänsyn till
brottslighetens straffvärde och art samt till den tilltalades tidigare
brottslighet.
För att ge överlämnandepåföljden ett så brett tillämpningsområde som möjligt
föreslår regeringen vidare att domstolen får förena ett överlämnande till vård
inom socialtjänsten med en föreskrift om s.k. ungdomstjänst, om det behövs med
hänsyn till brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades
tidigare brottslighet. Ungdomstjänst innebär att den unge under viss angiven
tid skall utföra oavlönat arbete eller delta i annan särskilt anordnad
verksamhet i lägst 20 och högst 100 timmar (31 kap. 1 § tredje stycket
brottsbalken). Ungdomstjänsten skall administreras av socialtjänsten och den
närmare utformningen av dess innehåll skall anförtros åt socialnämnden.
Regeringen föreslår även ett tillägg till 11 § lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) om att socialnämndens yttranden till
åklagare inför ett beslut i åtalsfrågan skall innehålla en redogörelse för
vilka åtgärder som nämnden tidigare har vidtagit samt en plan för de åtgärder
som nämnden avser att vidta. Arten, omfattningen och varaktigheten av
åtgärderna skall därvid framgå.
Med hänvisning till kravet på att påföljdssystemet skall präglas av konse-kvens
föreslås i propositionen ett nytt andra stycke i 31 kap. 1 § brottsbalken.
Bestämmelsen innebär att om det framgår av vårdplanen att den unge skall bli
föremål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen, skall domstolen
meddela en särskild föreskrift om att han skall genomgå sådan vård eller
åtgärd. Påföljden blir på detta sätt tydligare för såväl den unge som för
samhället i övrigt. Den unge får ett klart besked om vad de rättsvårdande
organen förväntar sig av honom efter en dom på överlämnande till vård inom
socialtjänsten. Föreskriften bör enligt regeringen utformas så att den dömde
åläggs att följa den vårdplan som socialnämnden utformat i sitt yttrande till
domstolen och som bör fogas till domen. Bryter den dömde mot föreskriften,
eller mot en föreskrift om ungdomstjänst, bör det enligt regeringen ytterst
leda till att överlämnandepåföljden undanröjs och ersätts med en annan påföljd.
Regeringen föreslår att 38 kap. 2 § brottsbalken ändras på så sätt att
överlämnandepåföljden kan undanröjas om den unge i väsentlig grad bryter mot
domstolens föreskrift om att genomgå vård eller åtgärd enligt socialnämndens
vårdplan. Ändringen innebär att ett undanröjande kan ske även då socialtjänsten
ändrar uppfattning om vilka insatser som bör göras för den dömde. Rättsväsendet
bör dock i dessa fall endast vidta åtgärder i de fall resultatet annars skulle
uppfattas som stötande. Ett undanröjande bör enligt regeringen som regel inte
ske om den planerade vården uteblir på grund av att den unges situation har
förbättrats i sådan grad att vården inte längre behövs. Regeringen föreslår
även att rätten, i stället för att undanröja förordnandet om överlämnande, bör
kunna besluta att varning skall meddelas den dömde, om detta anses som en
tillräcklig åtgärd.
En ny paragraf, 65 a §, föreslås i socialtjänstlagen. Enligt denna skall
socialnämnden underrätta åklagarmyndigheten om planerad vård eller åtgärder
enligt en vårdplan inte kommer till stånd eller om någon bryter mot en
föreskrift om ungdomstjänst.
Av 4 § LUL framgår att en förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år och
som gäller brott för vilket är föreskrivet fängelse i mer än sex månader skall
avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas senast inom fyra veckor från dagen för
delgivning av brottsmisstanke. Regeringen avser att följa upp effekterna av
bl.a. denna regel, som trädde i kraft för drygt tre år sedan, men anser med
hänsyn till vad som föreslås beträffande de ökade kraven på utformningen av
socialnämndens yttranden att det redan nu finns ett behov av att förlänga
tidsfristen till sex veckor. Regeringen betonar dock att mål med unga
lagöverträdare alltid bör handläggas skyndsamt och att tiden mellan brott och
reaktion bör vara så kort som möjligt.
Enligt propositionen avser regeringen att ge Brottsförebyggande rådet och
Kommmittén för brottsförebyggande arbete i uppdrag att inleda en
försöksverksamhet med medling med anledning av brott. Med medling avses att ett
möte kommer till stånd mellan gärningsman och brottsoffer inför en medlare.
Regeringen avser vidare att tillkalla en särskild utredare som skall få i
uppdrag att ur rättslig synvinkel närmare belysa och analysera inte bara
medling utan även andra typer av verksamheter som är nära besläktade med
medling.
Motionerna
I motion Ju34 av Gun Hellsvik m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ett nytt påföljdssystem för unga lagöverträdare (yrkande 6
delvis). Motionärerna avvisar regeringens förslag rörande överlämnande till
vård inom socialtjänsten. Enligt motionärerna bör påföljden snarast avskaffas
eftersom den är intimt förknippad med misslyckanden och reaktioner på brott
främst är en uppgift för rättsväsendet. Motionärerna motsätter sig vidare
regeringens förslag om att förlänga tidsfristen inom vilken en förundersökning
skall vara avslutad och åtal väckt beträffande personer under 18 år. Nuvarande
tidsfrist måste först utvärderas. I motionen yrkas vidare att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en utökad användning av samhälls-tjänsten för bl.a.
unga lagöverträdare i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1).
Regeringens förslag om ungdomstjänst försämrar enligt motionärerna
överskådligheten i påföljdssystemet och bör därför inte genomföras. I stället
bör bestämmelserna om samhällstjänst ändras för att öka användningen av denna
påföljd för bl.a. unga lagöverträdare. Motionärerna anser att samhällstjänst
bör göras till en självständig påföljd, dvs. inte endast utgöra ett alternativ
till fängelse. Alternativt bör rekvisitet ?synnerliga skäl? i 30 kap. 5 §
brottsbalken ändras till ?särskilda skäl? för att i ökad utsträckning kunna
döma personer under 18 år till fängelse. Dock bör bestämmelsen kompletteras med
ett tillägg om att den unge i första hand skall dömas till samhällstjänst.
Motionärerna anser att regeringen snarast skall återkomma till riksdagen med
kompletterande förslag rörande samhällstjänstens framtida användning.
I motion Ju37 av Alice Åström m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag till ändring i 31 kap. 1 § första och andra styckena i brottsbalken om
vård inom socialtjänsten (yrkande 3). Regeringen förespråkar en tydligare
koppling mellan brott och straff och en klar markering från samhällets sida mot
oacceptabla handlingar för att på så sätt ge ungdomarna tydliga gränser för vad
som är rätt och fel. Enligt motionärerna innebär detta att samhället frånsäger
sig sitt ansvar och lägger det på ungdomarna, eller barnen, själva.
Motionärerna är kritiska mot att domstolarna enligt förslaget ges rätt att
bedöma innehållet i vårdplanen. De saknar kompetens härför. Vidare finns det
risk för att ungdomarna får ta konsekvenserna av att kommunerna inte har råd
att vidta åtgärder som kostar mycket pengar genom att domstolen inte bedömer
vårdplanen som tillräckligt ingripande och i stället dömer till annat straff.
Det som behövs är enligt motionärerna ett aktivt arbete för att socialtjänsten
skall utvecklas och få de resurser som behövs för att leva upp till
socialtjänstlagstiftningens krav. Motionärerna anser att regeringens förslag
innebär konflikter mellan det socialrättsliga och det straffrättsliga systemet.
Först måste man bestämma från vilken utgångspunkt man skall agera, genom att
bestraffa den unge eller genom att hjälpa honom till rätta. Enligt motionärerna
är det viktigaste inte att straffa den unge utan att skapa möjligheter för
honom eller henne till ett bättre socialt liv. Det är också olämpligt att
domstolarna ges möjlighet att undanröja påföljden överlämnande till vård inom
socialtjänsten och besluta om ett annat straff om socialtjänsten ändrar
innehållet i vårdplanen.
I motion Ju33 av Siw Persson m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om att de
principer som ligger till grund för påföljdsbestämningen för vuxna i ökad
utsträckning också bör vara vägledande för det fortsatta utformandet av
påföljder för unga (yrkande 2). Ett påföljdssystem måste enligt motionärerna
vara logiskt konsekvent och förhållandevis enkelt för att allmänhetens tilltro
till systemet skall kunna upprätthållas. Inte minst när det gäller ungdomar är
det av största betydelse att sambandet mellan brottet och påföljden framgår. Om
den verkliga grunden för det straffrättsliga ingripandet inte tydligt anges kan
ungdomarna enligt motionärerna få den felaktiga uppfattningen att brottet
egentligen saknar betydelse för ingripandet mot honom. Det finns också en
påtaglig risk för att den unge berövas ansvaret för sina handlingar, vilket
inte gagnar hans fortsatta utveckling mot ett ordnat liv, anförs det.
I motion Ju35 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om
familjegruppskonferenser (yrkande 1). Enligt motionärerna är familjegrupps-
konferens en bra metod för ungdomar som begår brott. Under ledning av polisen
diskuterar den unge, någon anhörig till honom eller henne, en representant från
socialtjänsten och brottsoffret lämpliga åtgärder för den unges
tillrättaförande. Enligt motionärerna är det viktigt att utveckla och stärka
den sociala väv utan vilken den unge brottslingen saknar möjlighet att anpassa
sig till samhället. Familjerna vet ofta bättre än experterna vad som är bäst
för tonåringen, anförs det.
Utskottets bedömning
Ungdomar som begår kriminella handlingar är ofta socialt utsatta och har
särskilda behov av stöd och hjälp. Socialtjänsten har som en av sina viktigaste
uppgifter att hjälpa och stödja barn och ungdomar som riskerar att utvecklas
ogynnsamt. Inom socialtjänstens verksamheter finns stor erfarenhet och hög
kompetens när det gäller frågor om barn och ungdomar med sociala problem. Denna
erfarenhet finns inte i samma utsträckning inom kriminalvården eftersom endast
ett fåtal ungdomar döms till fängelse. Utskottet anser liksom regeringen att
socialtjänsten har större möjligheter än kriminalvården att motverka ungdomars
kriminella utveckling och åstadkomma positiva förändringar samt att ungdomar i
möjligaste mån bör hållas utanför kriminalvården. Utskottet delar därmed inte
den uppfattning som förs fram i motion Ju34 (m) yrkande 6 om att reaktioner på
brott enbart skall vara en uppgift för rättsväsendet. Utskottet ställer sig i
stället bakom regeringens bedömning att unga lagöverträdare även
fortsättningsvis i första hand skall vara ett ansvar för socialtjänsten och att
påföljden överlämnande för vård inom socialtjänsten bör finnas kvar.
Utskottet delar emellertid också uppfattningen i propositionen att det är
viktigt att den unge lagöverträdaren får en bättre uppfattning än i dag om vad
ett överlämnande till vård inom socialtjänsten kommer att innebära för honom
och vad som förväntas av honom från samhällets sida. Att tydliggöra den unges
egna ansvar innebär enligt utskottets mening inte att samhällets ansvar för att
hjälpa och stödja honom minskar. Utskottet ser därför positivt på regeringens
förslag att skärpa kraven på innehållet i socialnämndens yttranden samt att
särskilda föreskrifter skall meddelas om det framgår av vårdplanen att den unge
skall genomgå vård eller andra åtgärder enligt socialtjänstlagen. Motion Ju33
(fp) yrkande 2 får enligt utskottets mening anses tillgodosedd genom förslagen
i propositionen.
Utskottet delar inte inställningen i motion Ju37 (v) yrkande 3. Domstolarna
har stor erfarenhet av brottmål mot ungdomar. Enligt 25 § LUL skall lagfarna
domare och nämndemän i ungdomsmål, om det inte möter hinder, vara särskilt
lämpade för uppgiften med avseende på intresse och fallenhet för arbete med
unga lagöverträdare. Enligt Socialstyrelsen har vidare resurserna för vård och
behandling inom socialtjänstens arbete med utsatta ungdomar ökat i mer än
hälften av landets kommuner och antalet unga som tvångsvårdas förändrats mycket
litet sedan 1993. Utskottet förutsätter att socialnämnden i sin vårdplan anger
de åtgärder som enligt nämnden är nödvändiga för den unge och att nämndens
utlåtande väger tungt vid domstolens val av påföljd. Domstolen bör som föreslås
i propositionen kunna undanröja ett förordnande om överlämnande till vård inom
socialtjänsten i de fall socialnämnden ändrat uppfattning om vilka insatser som
bör göras för den dömde om det annars skulle uppfattas som stötande.
Förslaget om ungdomstjänst torde enligt utskottet många gånger vara positivt
för en ung lagöverträdares utveckling eftersom denne härigenom kan få
erfarenhet av samhällsnyttig verksamhet tillsammans med människor som inte
ingår i hans vanliga umgänge. Förslaget i propositionen medför också att
frihetsberövande åtgärder kan undvikas i ännu större utsträckning än i dag.
Till skillnad från samhällstjänst skall en föreskrift om ungdomstjänst även
kunna bestå i att den unge skall delta i olika former av program eller
utbildning i angelägna frågor samt kunna meddelas även om alternativet inte är
ett fängelsestraff. Utskottet anser att regeringens förslag om ungdomstjänst
bör tillstyrkas. Förslaget i motion Ju34 (m) yrkande 1 om att i stället ändra
bestämmelserna om samhällstjänst kan utskottet inte ställa sig bakom.
Med hänsyn till de ökade krav som ställs på socialnämnderna i propositionen
har utskottet inget att erinra mot att tidsfristen i 4 § LUL förlängs från fyra
till sex veckor. Utskottet delar samtidigt regeringens uppfattning att mål med
unga lagöverträdare alltid bör handläggas skyndsamt och att tiden mellan
brottet och reaktionen bör vara så kort som möjligt.
Systemet med familjegruppskonferenser innebär att den unge lagöverträdaren,
tillsammans med sin familj och andra vuxna av betydelse för honom, företrädare
för polisen och sociala myndigheter samt helst även målsäganden kommer överens
om lämpliga åtgärder för den unge och om hur brottet skall gottgöras.
Justitieutskottet behandlade motionsyrkanden om familjegrupps-konferenser i
betänkande 1996/97:JuU12. Utskottet ansåg att ytterligare utredning kring
metoden är nödvändig innan ställning kan tas till om ett sådant institut över
huvud taget bör införas. Utskottet förutsatte att frågan beaktades vid
Justitiedepartementets beredning av Riksåklagarens rapport Medlingsverksamhet
för unga lagöverträdare och avstyrkte motionsyrkandena. Riksdagen följde
utskottet. Socialutskottet har ingen annan uppfattning i frågan.
Utskottet ställer sig positivt till förslaget i propositionen om att
socialnämnden skall underrätta åklagarmyndigheten om de åtgärder som redovisas
i vårdplanen inte kommer till stånd eller om den som överlämnats till vård inom
socialtjänsten bryter mot en föreskrift om ungdomstjänst.
Utskottet anser sammantaget att 31 kap. 1 § första-fjärde styckena i
förslaget till lag om ändring i brottsbalken samt förslagen till ändringar i
lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och
socialtjänstlagen (1980:620) bör tillstyrkas. Motionerna Ju33 (fp) yrkande 2,
Ju34 (m) yrkandena 1 och 6 delvis, Ju35 (kd) yrkande 1 och Ju37 (v) yrkande 3
bör avstyrkas.
Sluten ungdomsvård
Propositionen
Regeringen föreslår att en ny frihetsberövande påföljd, sluten ungdomsvård,
skall införas för brott som någon begått innan han fyllt 18 år.
En grundläggande princip inom den svenska kriminalpolitiken är att unga
lagöverträdare endast i undantagsfall skall dömas till fängelse. Dels är det
inte rimligt att straffa ungdomar som begår brott lika hårt som vuxna, dels
innebär fängelsestraffet särskilda risker för unga människor. Detta talar för
att fängelsestraffet helt bör utmönstras när det gäller de yngsta
lagöverträdarna. Enligt regeringen förekommer det emellertid att ungdomar begår
så allvarliga brott att samhället måste kunna reagera kraftfullt genom ett
frihetsberövande. För att brott skall kunna motverkas måste det inom
påföljdssystemet finnas möjlighet att välja en påföljd som i rimlig
utsträckning avskräcker från brott, tydligt markerar grundläggande gränser och
dessutom motsvarar de krav samhället ställer på rättvisa inom
straffrättskipningen. Frihetsberövande påföljder kan därför inte undvaras helt
trots att det är fråga om mycket unga personer. Den enda form av
frihetsberövande som dagens påföljdssy-stem kan erbjuda är fängelse. Enligt
propositionen är det angeläget att skapa en ny form av frihetsberövande som ett
alternativ till fängelse för de yngsta lagöverträdarna.
Regeringen föreslår en ny 1 a § i 31 kap. brottsbalken. Bestämmelsen innebär
att om domstolen anser att det finns synnerliga skäl för att döma en person som
begått brott innan han fyllt 18 år till fängelse, skall rätten först pröva om
påföljden i stället kan bestämmas till sluten ungdomsvård under viss tid, dvs.
mellan 14 dagar och fyra år. Detta gäller dock inte om det exempelvis med
hänsyn till den unges ålder vid lagföringen föreligger särskilda skäl däremot.
Regeringen framhåller att samma restriktivitet med att döma unga lagöverträdare
till en frihetsberövande påföljd bör gälla oavsett om det är fråga om fängelse
eller sluten ungdomsvård. Det fordras således även fortsättningsvis att
synnerliga skäl föreligger. Förslaget innebär att den nya påföljden i princip
kommer att ersätta fängelsestraffet för de yngsta lagöverträdarna. Det kan
enligt regeringen på goda grunder antas att de flesta ungdomar som i dag döms
till fängelse är i stort behov av vård och behandling. Ett av huvudsyftena med
förslaget är att tillskapa en påföljd som gör det möjligt att anordna
verkställigheten så att den unges kriminalitet kan angripas så effektivt som
möjligt.
Regeringen föreslår att en ny lag om verkställighet av sluten ungdomsvård
införs. Enligt regeringen bör Statens institutionsstyrelse ansvara för
verkställigheten av den nya påföljden. Skälen härtill är att det inom den
verksamhet som bedrivs av Statens institutionsstyrelse finns en bred erfarenhet
av arbete med sådana ungdomar som kan komma i fråga för frihetsberövande
påföljder samt att det redan i dag finns etablerade former för samverkan mellan
de särskilda ungdomshemmen och socialtjänsten. Att den unge blir frihetsberövad
på straffrättslig grund befriar inte socialnämnden från dess övergripande
ansvar för den unge enligt socialtjänstlagen.
Verkställigheten av sluten ungdomsvård skall ske vid sådana särskilda
ungdomshem som avses i 12 § LVU. Det ankommer på Statens institutionsstyrelse
att efter samråd med socialtjänsten i den dömdes hemkommun bestämma vid vilket
ungdomshem den dömde skall tas in. Propositionen tar upp frågan huruvida de som
tas in på särskilt ungdomshem som påföljd för brott bör hållas åtskilda från
dem som tagits in efter beslut i administrativ ordning, dvs. enligt LVU. Det
torde enligt regeringen ibland finnas såväl praktiska som behandlingsmässiga
motiv att hålla de båda grupperna åtskilda, men behovet kan variera från fall
till fall och förändras successivt under verkställigheten. Ibland kan det vara
mest ändamålsenligt från behandlingssynpunkt att placera de båda grupperna
tillsammans. Enligt regeringen bör det överlåtas åt Statens
institutionsstyrelse att i det enskilda fallet avgöra om den som dömts för
brott bör hållas avskild från övriga intagna.
Regeringen föreslår ett tillägg i 3 § LVU innebärande att vård enligt denna lag
skall beslutas om den som dömts till sluten ungdomsvård vid verkställighetens
slut bedöms vara i uppenbart behov av fortsatt vård för att inte riskera att
skada sin hälsa eller utveckling genom t.ex. brottslig verksamhet. Samhället
får därmed bättre möjligheter att säkerställa kontinuiteten i vården av dem som
är i behov av tvångsvård under längre tid än vad den utdömda påföljden medger.
Motionerna
I motion Ju34 av Gun Hellsvik m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ett nytt påföljdssystem för unga lagöverträdare i enlighet
med vad som anförts i motionen (yrkande 6 delvis). Motionärerna avvisar bl.a.
regeringens förslag om sluten ungdomsvård. Genom att placera ungdomar som är
frihetsberövade på olika rättslig grund och med olika syfte på samma hem
riskerar tydligheten med en utdömd påföljd att minska. Behandlingsarbetet kan
också bli lidande. Dessutom skulle två parallella regelverk med
verkställighetsbestämmelser komma att behöva tillämpas. Den huvudman som
ansvarar för tvångsvård av ungdomar bör inte också få ansvara för en renodlad
straffverkställighet. Enligt motionärerna bör rättsväsendet både reagera på
brott och ombesörja verkställigheten av straffet. Regeringens förslag framstår
enligt motionärerna som än mer inkonsekvent och otydligt mot bakgrund av att de
fåtal unga lagöverträdare som begår riktigt allvarliga brott även i
fortsättningen kommer att kunna dömas till vanligt fängelse. Motionärerna
presenterar ett eget förslag till påföljdssystem för unga lagöverträdare enligt
vilket ungdomar i åldern 15 till 17 år skall kunna dömas till ungdomsstraff
inom kriminalvårdens ram. Motionärerna redogör detaljerat för hur
verkställigheten av ungdomsstraff bör ske, bl.a. att den skall äga rum på
särskilt inrättade kriminalvårdshem. Den unge bör vidare, med undantag för
åtgärder av medicinsk natur, vara skyldig att genomgå den vård och behandling
som han kan anses vara i behov av eller som allmänt sett kan bedömas vara av
stort värde för honom.
I motion Ju37 av Alice Åström m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag dels till lag om verkställighet av sluten ungdomsvård (yrkande 4), dels
till ändring i 31 kap. 1 a § och 33 kap. 5 § brottsbalken om sluten ungdomsvård
(yrkande 5). Motionärerna anser att regeringens förslag om en ny
frihetsberövande påföljd för unga inte har någon tydlig avgränsning och att det
därför saknas en grundläggande förutsättning för att förslaget skall kunna
godtas. Enligt motionärerna saknas vidare ett samtidigt totalförbud mot
fängelse för alla under 18 år. Det är väsentligt att införande av den nya
påföljden inte ökar repressionen mot ungdomar utan att den bara gäller i de
fall som redan i dag leder till fängelsedomar. Motionärerna efterlyser vidare
regler om bl.a. permission, villkorlig frigivning och överklagande av beslut om
överförande från vistelse under öppnare former. Det är enligt motionärerna
oacceptabelt att unga lagöverträdare skall vara sämre ställda än vuxna.
Motionärerna vänder sig slutligen mot att förslaget kan innebära att tiden för
vistelse i det särskilda ungdomshemmet kan bli längre än för den som dömts till
fängelsestraff eftersom den unge efter den utsatta tiden kan bli föremål för
fortsatt omhändertagande enligt LVU.
I motion Ju33 av Siw Persson m.fl. (fp) yrkas att regeringen skall ges till
känna vad i motionen anförts om utvärdering och om Statens
institutionsstyrelses ansvar beträffande den nya påföljden sluten ungdomsvård
(yrkande 3). Vid de särskilda ungdomshemmen bör enligt motionärerna de unga som
omhändertagits med stöd av LVU hållas åtskilda från de ungdomar som har begått
så grova brott att domstolen har funnit att det finns synnerliga skäl att döma
dem till sluten ungdomsvård. Det bör vara Statens institutionsstyrelses
ambition att i största möjliga utsträckning hålla de båda grupperna åtskilda.
Effekterna av att placera ungdomarna tillsammans måste enligt motionärerna noga
följas upp och utvärderas.
I motion Ju35 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) hemställs om ett tillkännagivande
om behovet av utvärdering av den föreslagna slutna ungdomsvården (yrkande 2).
Motionärerna stöder förslaget om den nya påföljden sluten ungdomsvård men anser
att det är viktigt att utvärdera behandlingen på de slutna ungdomshemmen för
att uppmärksamma eventuella brister. Uppföljningen av hur det gått för ungdomar
som vistats vid LVU-hem har enligt motionärerna varit mycket bristfällig.
Utskottets bedömning
Enligt artikel 40.3 i FN:s konvention om barnets rättigheter skall
konventionsstaterna söka främja upprättandet av institutioner som är speciellt
anpassade för barn som begått brott. Av artikel 40.4 följer att alternativ till
anstaltsvård skall finnas tillgängliga för att säkerställa att barn behandlas
på ett sätt som är lämpligt för deras välfärd och är rimligt både med hänsyn
till deras personliga förhållanden och till brottet. Med barn avses i
konventionen (omyndiga) personer under 18 år.
Utskottet delar regeringens uppfattning att frihetsberövande påföljder inte
kan undvaras helt ens för unga lagöverträdare och att det är angeläget att
skapa en påföljd som kan utgöra ett alternativ till fängelsestraff och där
verkställigheten skall präglas av att den intagne blir föremål för adekvat
behandling. Utskottet ställer sig positivt till regeringens förslag om den nya
påföljden sluten ungdomsvård och till att Statens institutionsstyrelse skall
ansvara för verkställigheten av påföljden. Förslaget ligger enligt utskottets
mening i linje med kraven i barnkonventionen. Ungdomar bör som tidigare
framhållits så långt möjligt hållas utanför kriminalvården. Statens
institutionsstyrelse har stor erfarenhet av arbete med ungdomar som
omhändertagits med stöd av LVU på grund av brottslig verksamhet. Av de ungdomar
som kommer att dömas till sluten ungdomsvård kommer sannolikt många att redan
tidigare ha varit placerade på styrelsens institutioner. Enligt utskottet skall
de svårigheter som kan vara förknippade med att placera ungdomar som är
frihetsberövade på olika rättslig grund på samma institution inte överdrivas.
Flertalet av de nuvarande reglerna för genomförandet av LVU-vård kommer att
gälla även för dem som döms till sluten ungdomsvård. Frågan huruvida ungdomar
som dömts till sluten ungdomsvård bör hållas åtskilda från dem som placerats
med stöd av LVU kommer enligt Statens institutionsstyrelse att bedömas från
fall till fall och med beaktande av den unges rymningsbenägenhet, utagerande
beteende och övriga status. Enligt Statens institutionsstyrelse kommer nya
avdelningar med högre säkerhetsnivå att inrättas med början på tre av de
särskilda ungdomshemmen och viss sektionering av de båda grupperna att ske.
Det finns enligt utskottet inte någon anledning att som motionärerna i motion
Ju37 (v) yrkandena 4 och 5 befara att de ungdomar som tas in på särskilda
ungdomshem för sluten ungdomsvård kommer i ett sämre läge än de som ådömts
fängelsestraff. Bestämmelser om permissioner och överklagande av beslut i
särskilda fall finns i 18 § respektive 23 § i förslaget till lag om
verkställighet av sluten ungdomsvård. I propositionen anges att det skall
beaktas att villkorlig frigivning inte förekommer vid sluten ungdomsvård och
att det faktiska frihetsberövandet inte bör bli längre än vad det skulle ha
blivit vid en fängelsedom. Utskottet har heller inget att erinra mot att den
unge efter verkställighetens slut kan bli föremål för fortsatt omhändertagande
enligt LVU. På så vis kan kontinuiteten och långsiktigheten i vården
säkerställas. Det krävs för övrigt för ett fortsatt omhändertagande med stöd av
LVU att den unge bedöms vara i uppenbart behov av fortsatt vård.
Enligt propositionen har regeringen för avsikt att göra en utvärdering av de
nya bestämmelserna om sluten ungdomsvård när reformen varit i kraft en tid.
Statens institutionsstyrelse har redan givit en utomstående forskare i uppdrag
att utvärdera vad den nya reformen innebär bl.a. behandlings- och
resultatmässigt. Motionerna Ju33 (fp) yrkande 3 och Ju35 (kd) yrkande 2 får
enligt utskottet anses i huvudsak tillgodosedda.
Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen bör anta förslaget till lag
om verkställighet av sluten ungdomsvård, 31 kap. 1 a § i förslaget till lag om
ändring i brottsbalken och 3 § andra stycket i förslaget till lag om ändring i
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Riksdagen bör
vidare avslå motionerna Ju33 (fp) yrkande 3, Ju34 (m) yrkande 6 delvis, Ju35
(kd) yrkande 2 och Ju37 (v) yrkandena 4 och 5.
Stockholm den 16 april 1998
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s),
Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp),
Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta
Wichne (m), Thomas Julin (mp), Cathrine Pålsson (kd) och Catherine Persson (s).
Avvikande meningar
Ett nytt påföljdssystem för unga lagöverträdare
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m)
anser att socialutskottets bedömning under avsnitten Överlämnande till vård
inom socialtjänsten m.m. och Sluten ungdomsvård bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet bör regeringens förslag i de delar som rör påföljder för
unga lagöverträdare avstyrkas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag till ett nytt påföljdssystem för unga lagöverträdare. Utgångspunkten
skall vara att rättsväsendet både skall reagera på brott och ombesörja
verkställigheten av straffet. Påföljden överlämnande till vård inom
socialtjänsten präglas av misslyckanden och dåligt rykte och bör avskaffas.
Vidare bör en ny frihetsberövande påföljd, ungdomsstraff, införas för
lagöverträdare i åldern 15-17 år. Verkställigheten skall ske inom
kriminalvårdens ram på särskilt inrättade kriminalvårdshem. Närmare regler om
verkställigheten av ungdomsstraffet bör utformas i enlighet med vad som anges i
motion Ju34. Utskottet anser också att regeringen bör återkomma med förslag som
möjliggör en ökad användning av samhällstjänst för unga lagöverträdare enligt
vad som anförs i den nyss nämnda motionen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju34 (m)
yrkandena 1 och 6 ge regeringen till känna. Enligt utskottet bör riksdagen
vidare avslå förslaget till lag om verkställighet av sluten ungdomsvård, 31
kap. 1 § första-fjärde styckena och 1 a § i förslaget till lag om ändring i
brottsbalken samt förslagen till ändringar i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare, socialtjänstlagen (1980:620) och lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Övriga motioner under
dessa avsnitt bör också avslås.
Överlämnande till vård inom socialtjänsten
Stig Sandström (v) anser att andra, tredje, sjunde och åttonde styckena av
socialutskottets bedömning under avsnittet Överlämnande till vård inom
socialtjänsten m.m. bort ha följande lydelse:
I propositionen förespråkar regeringen en tydligare koppling mellan brott och
straff och en klar markering från samhällets sida mot oacceptabla handlingar
för att på så sätt ge ungdomarna tydliga gränser för vad som är rätt och fel.
Enligt utskottet innebär detta att samhället frånsäger sig sitt ansvar och i
stället lägger det på ungdomarna, eller barnen som det ofta handlar om.
Utskottet motsätter sig förslaget att ge domstolarna makt att bedöma innehållet
i vårdplanen. Det som behövs i dag är enligt utskottets mening inte en
tydligare markering av den repressiva sidan av överlämnandepåföljden utan att
socialtjänsten utvecklas och tillförs de resurser som krävs för att leva upp
till socialtjänstlagstiftningens mål. Det föreligger annars en risk att
ungdomarna får ta konsekvenserna av att kommunerna inte har råd att vidta
kostsamma åtgärder genom att domstolen inte bedömer vårdplanen som tillräckligt
ingripande och i stället dömer till annat straff. Utskottet anser att
regeringens förslag innebär en olycklig sammanblandning mellan de
socialrättsliga och straffrättsliga systemen. Det viktigaste är inte att
straffa den unge utan att skapa möjligheter för honom eller henne till ett
bättre socialt liv.
Socialutskottet föreslår att justitieutskottet med anledning av motion Ju37
(v) yrkande 3 avstyrker 31 kap. 1 § första och andra styckena i förslaget till
lag om ändring i brottsbalken. Enligt utskottet bör 31 kap. 1 § tredje och
fjärde styckena i förslaget till lag om ändring i brottsbalken liksom förslagen
till ändringar i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare och socialtjänstlagen (1980:620) tillstyrkas. Övriga motioner
under detta avsnitt bör avstyrkas.
Familjegruppskonferenser
Chatrine Pålsson (kd) anser att sjätte och åttonde styckena av socialutskottets
bedömning under avsnittet Överlämnande till vård inom socialtjänsten bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det viktigt att utveckla och stärka den sociala väv utan
vilken den unge brottslingen saknar möjlighet att anpassa sig till samhället.
Även familjer med stora problem vet ofta bättre än experterna vad som är bäst
för den enskilde tonåringen. Enligt utskottet är därför
familjegruppskonferensen en mycket bra arbetsmetod när det gäller unga
lagöverträdare.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion Ju35 yrkande 1 ges
regeringen till känna. Enligt utskottet bör 31 kap. 1 § första-fjärde styckena
i förslaget till lag om ändring i brottsbalken samt förslagen till ändringar i
lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och
socialtjänstlagen (1980:620) tillstyrkas. Övriga motioner under detta avsnitt
bör avstyrkas.
Sluten ungdomsvård
Stig Sandström (v) anser att socialutskottets bedömning under avsnittet Sluten
ungdomsvård bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet har förslaget i propositionen om sluten ungdomsvård inte
någon tydlig avgränsning och kan redan på den grunden inte godtas. Utskottet
anser också att förslaget skulle ha innefattat ett förbud mot att döma personer
under 18 års ålder till fängelse. Vidare är förslaget fragmentariskt och ger
inte de rättigheter och rättssäkerhetsgarantier som regelsystemet i lagen om
kriminalvård i anstalt erbjuder. Utskottet kan inte heller godta att tiden för
vistelse i det särskilda ungdomshemmet kan bli längre än för den som dömts till
fängelsestraff eftersom den unge i direkt anslutning till verkställighetens
slut kan bli föremål för omhändertagande enligt LVU.
Utskottet anser mot bakgrund av vad som anförts att riksdagen med anledning
av motion Ju37 (v) yrkandena 4 och 5 bör avslå regeringens förslag till lag om
verkställighet av sluten ungdomsvård, 31 kap. 1 a § och 33 kap. 5 § i förslaget
till lag om ändring i brottsbalken samt förslaget till ändring i lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Övriga motioner under
detta avsnitt bör avslås.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................2
Motioner väckta med anledning av propositionen......2
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997....3
Utskottet.............................................5
Ärendet.............................................5
Propositionens huvudsakliga innehåll................6
Reformens inriktning................................6
Samhällstjänst......................................8
Intensivövervakning med elektronisk kontroll........9
Villkorlig frigivning..............................11
Påföljder för unga lagöverträdare..................14
Överlämnande till vård inom socialtjänsten.......14
Sluten ungdomsvård...............................16
Sammanfattning, m.m..............................18
Övriga frågor......................................18
Familjegruppskonferenser och medling.............18
Normbildning.....................................20
Drogtest av barn.................................21
Otillåten utlämning av videogram.................22
Föräldrars närvaro vid rättegång och förhör......22
Övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten........23
Polishjälp åt föräldrar........................23
Registrering av minderåriga lagöverträdare.....24
Sekretess mellan myndigheter...................24
Föräldrars rätt till ersättning för inställelse25
Häktade ungdomar.................................25
Frigivningsföreskrifter..........................26
Utslussning......................................26
Övrigt...........................................27
Hemställan.........................................27
Reservationer........................................30
1. Villkorligt fängelse (mom. 1)...................30
2. Samhällstjänst (mom. 2).........................31
3. Intensivövervakning med elektronisk kontroll (mom. 4)32
4. Intensivövervakning med elektronisk kontroll (mom. 4)32
5. Intensivövervakning med elektronisk kontroll (mom. 4)33
6. Villkorlig frigivning (mom. 6)..................34
7. Villkorlig frigivning (mom. 6)..................35
8. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 7)......36
9. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 7)......37
10. Familjegruppskonferenser och medling (mom. 11).39
11. Normbildning m.m. (mom. 12)....................40
12. Drogtest av barn (mom. 13).....................41
13. Otillåten utlämning av videogram (mom. 14).....41
14. Föräldrars närvaro vid rättegång och förhör (mom. 15)41
15. Övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten (mom. 16)42
16. Häktade ungdomar (mom. 17).....................43
Särskilt yttrande....................................43
Övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten (mom. 16)43
Bilagor
1. Regeringens lagförslag............................44
2. Utskottets
lagförslag....................................................................
112
1. Utskottets förslag till ändring i riksdagens beslut om ändring i
lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
112
2. Utskottets förslag till ändring i riksdagens beslut om ändring i
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
113
3. Socialutskottets yttrande (1997/98:SoU6y)......114