I betänkandet behandlas proposition 1997/98:28 om ändringar i djurskyddslagen.
Vidare behandlas fem följdmotioner med åtta yrkanden. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag att det för användningen av försöksdjur skall krävas inte
bara tillstyrkan utan ett godkännande av en djurförsöksetisk nämnd. Med delvis
bifall till fyra motioner (s, m, fp, c, v, mp, kd) föreslår utskottet att ett
sådant beslut skall kunna överklagas. Därmed avstyrker utskottet regeringens
förslag i motsvarande del. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag
och avstyrker följdmotionerna.
I betänkandet behandlas även 97 fristående motionsyrkanden om djurskydd från
de allmänna motionstiderna 1996 och 1997. Motionerna tar upp bl.a. allmänna
djurskyddsfrågor, djurförsök, foderfrågor, kadaverhantering, djurhållning,
djurtransporter och varghybrider. Samtliga fristående motioner avstyrks.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 3 särskilda yttranden.
Utskottet föreslår vidare att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:28 att
riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534).
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i djurskyddslagen (1988:534).
Lagens tillämpningsområde vidgas till att omfatta vilda försöksdjur som inte
hålls i fångenskap. Bestämmelsen att djur skall hållas och skötas i en god
djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem
möjlighet att bete sig naturligt föreslås gälla också för försöksdjur. Även i
andra hänseenden föreslås skärpta krav vad gäller användningen av försöksdjur.
För användningen skall krävas inte bara tillstyrkan utan även ett godkännande
av en djurförsöksetisk nämnd.
Dessutom föreslås viss vidgning av bemyndigandet att meddela föreskrifter om
djurtransporter. Vidare ges EG:s institutioner och av institutionerna utsedda
inspektörer och experter rätt att få tillträde till djuranläggningar och att få
upplysningar och handlingar rörande djurhållningen.
Ändringarna behövs för att EG:s direktiv på djurskyddsområdet skall kunna
införlivas.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 1998.
Lagrådet har avgett yttrande över förslaget.
Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1997/98:Jo24 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 21 §
djurskyddslagen (1988:534),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ärendets handläggning inom Försöksdjursutredningen (Jo 1997:03).
1997/98:Jo25 av Holger Gustafsson och Rose-Marie Frebran (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 19 §
djurskyddslagen att det framgår att djur inte skall användas för vetenskapliga
ändamål om det inte kan anses angeläget från allmän synpunkt,
2. att riksdagen beslutar att 19 § punkt 2 djurskyddslagen skall ges följande
lydelse: ?att verksamheten utformas och fortlöpande anpassas på sådant sätt att
djuren inte utsätts för ett obegränsat lidande eller för ett större lidande än
vad som är absolut nödvändigt, och?.
1997/98:Jo26 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m, c, fp, v, mp, kd) vari
yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar rörande etisk
bedömning av användning av djur för försöksändamål.
1997/98:Jo27 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag till ändringar rörande etisk bedömning av användning av
djur för försöksändamål.
1997/98:Jo28 av Elving Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande de djurförsöksetiska
nämndernas beslutskompetens,
2. att riksdagen beslutar att 2 och 4 §§ djurskyddslagen utformas på sätt som
föreslås i motionen.
Motioner från allmänna motionstiden 1996
1996/97:Jo502 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om halveringsplan för
djurförsök.
1996/97:Jo509 av Elving Andersson och Anders Svärd (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges pådrivande roll i EU för att EU:s beslut från 1993 om
förbud mot kosmetikatest på djur träder i kraft 1998,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot djurtestning av
kosmetika- och hygienprodukter,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot försäljning av
kosmetika- och hygienprodukter som testats på djur,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges agerande gentemot EU och OECD.
1996/97:Jo511 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v, c, mp) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen gör en kartläggning av de plågsamma försöken som i dag
utförs i Sverige för att kunna införa lagstiftning som förhindrar ett
obegränsat lidande för försöksdjuren.
1996/97:Jo512 av Marie Wilén m.fl. (c, fp, mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 2 §
djurskyddslagen skall ändras till den lydelse den fick i riksdagens beslut om
ny djurskyddslag år 1988.
1996/97:Jo514 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder för att säkerställa en minskning av
djurförsöken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att myndigheter och forskningsorgan bör åläggas att upprätta
avvecklingsplaner för djurförsök,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenska myndigheter och förhandlare bör åläggas att driva frågan
om en minskning av djurförsök och ersättande av djurförsök med alternativa
metoder i internationella sammanhang,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett svenskt institut för forskning, utveckling och information
om alternativa metoder till djurförsök bör inrättas.
1996/97:Jo516 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp, m, c, fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till förbud mot djurtestning av kosmetika och
hygienprodukter och i produkterna ingående råvarar i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Jo517 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m, fp, mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att en handlingsplan för hur djurförsöken skall minska upprättas av berörda
organ.
1996/97:Jo519 av Siw Persson m.fl. (fp, m, c, v, mp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en oberoende utredning för att utvärdera Centrala
försöksdjursnämndens och de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet samt lämna
förslag till framtida inriktning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Jo523 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att allmäninflytande i de djurförsöksetiska nämnderna bör stärkas
genom att öka andelen politiker i nämnderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de djurförsöksetiska nämnderna bör bli beslutande.
1996/97:Jo524 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med
anledning av djurförsök i försvarsforskningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en kartläggning av djurförsöken i försvarsforskningen bör
genomföras,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategi för att användningen av försöksdjur i
försvarsforskningen skall begränsas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt samarbete i syfte att begränsa djurförsöken i
försvarsforskningen,
1996/97:Jo525 av Maggi Mikaelsson och Hanna Zetterberg (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att LC50-metoden skall avvecklas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att LC50- och LD50-metoden skall rensas bort ur alla föreskrifter,
1996/97:Jo531 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en justering av
2 § djurskyddslagen, i syfte att ge tillsynsmyndigheten de befogenheter som
krävs för att kunna hävda de etiska krav som ställts upp av den etiska nämnden
vid tillståndsgivningen samt övriga krav enligt djurskyddslagen.
1996/97:Jo532 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en förbudslagstiftning mot djurtestning av kosmetika och
hygienprodukter och i dessa ingående råvaror,
1996/97:Jo534 av Gunnar Goude (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om de djurförsöksetiska nämndernas
och djurskyddsinspektörernas arbetssätt, utbildning och finansiering.
1996/97:Jo536 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en handlingsplan för
djurförsök.
1996/97:Jo538 av Elving Andersson och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avvecklingsplan för
djurförsök i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om årlig redovisning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en oberoende utvärdering av Centrala djurförsöksnämnden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av de djurförsöksetiska nämndernas beslut och
rekommendationer,
5. att riksdagen beslutar om ändring av 2 och 4 §§ djurskyddslagen på det
sätt som redovisats i motionen.
1996/97:Ub514 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på omedelbart stopp för alla onödiga djurförsök,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av gällande reglemente och lagstiftning för vetenskapliga
djurförsök så att en myndighets veterinär får befogenhet att ingripa vid
oförutsett lidande för djur i djurförsök,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökade krav på försöksdjursetiska nämnders rutiner vid
djurförsöksärenden samt nya bestämmelser om speciell utbildning i djurkunskap
för nämndernas ledamöter.
Motioner från allmänna motionstiden 1997
1997/98:Jo201 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning av EU:s regler
till djurvänlig äggproduktion.
1997/98:Jo206 av Eva Björne och Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bekämpning av
varroakvalster.
1997/98:Jo213 av Annika Nordgren (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småskalig kadaverhantering i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om transporter av kadaver,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att behålla kadaverförbudet efter den 31 december 1997,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en handlingsplan för kadaverhantering i EU,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om export av kadavermjöl,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principer för var kadaverhanteringsverksamhet får etableras.
1997/98:Jo501 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om burhållning av
mink.
1997/98:Jo502 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om varghybrider.
1997/98:Jo504 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
dispensmöjlighet från djurskyddslagens måttbestämmelser angående båspallar i
ladugårdar.
1997/98:Jo506 av Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av fortsatt frihet från antibiotika i foder.
1997/98:Jo507 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
undantag för restid på färja för hästar.
1997/98:Jo509 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dispenser vid införande av
1999 års lag om måttbestämmelser för djurstallar.
1997/98:Jo511 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en halveringsplan för
antalet djurförsök,
1997/98:Jo512 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att export av levande grisar till länder med sämre djurskydd än i
Sverige inte bör förekomma,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kastrering utan bedövning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på utevistelse för grisar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en smågris borde få växa upp på gården den fötts på i stället
för att skickas till andra ställen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla mobila gårdsslakterier,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud för plågsamma och stressande metoder för bedövning före
slakt,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av suggpoolernas omfattning och hur de fungerar.
1997/98:Jo513 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en justering av 2 § djurskyddslagen.
1997/98:Jo514 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att Sverige inom EU verkar för en förbudslagstiftning mot
djurtestning av kosmetika och hygienprodukter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att den svenska regeringen arbetar för att EU skall
kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid transporter av
levande djur mellan EU:s olika medlemsländer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i en
skrivelse bör redogöra för vilka åtgärder den har vidtagit inom EU och i andra
internationella forum för att främja bättre djurhållning och djurskydd.
1997/98:Jo515 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ett särskilt individuellt förfarande för äldre lantbrukare i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Jo516 av Gudrun Lindvall och Maggi Mikaelsson (mp, v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avveckling av burhållning av pälsdjur.
1997/98:Jo517 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkning av
djurskyddet.
1997/98:Jo519 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om burhållning av mink.
1997/98:Jo521 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v, c, mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
samlad information om enskilda djurförsök.
1997/98:Jo522 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inskränka möjligheten att döda katter i förhållande till
nuvarande reglering och att omhändertagande i större utsträckning likställs med
de villkor som gäller för övergivna hundar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag till kattorganisationer och kattvård,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda ny reglering till ägaransvar gentemot övergivna katter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om märkning av katter.
1997/98:Jo525 av Ingbritt Irhammar och Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige med kraft måste driva kravet om förbud mot antibiotika i
foder.
1997/98:Jo526 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om burhållning av mink.
1997/98:Jo527 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av djurskyddslagen.
1997/98:Jo528 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra kastreringen av grisar
överflödig.
1997/98:Jo529 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att djurskyddsorganisationerna
bör ges klagorätt i djurskyddsfrågor.
1997/98:Jo530 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda frågan om
en djurskyddsmyndighet.
1997/98:Jo531 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i
djurskyddslagen.
1997/98:Jo533 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
karantänsreglerna.
1997/98:Jo534 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att djurskyddsorganisationerna bör ges klagorätt i djurskyddsfrågor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att förslaget om inrättande av djurskyddsmyndighet
utreds,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten bör ta sitt konsumentansvar i djurskyddsfrågor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hållande av apor för försök.
1997/98:Jo535 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot kosmetikatester på djur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall vara pådrivande för att EU:s kosmetikaförbud skall
genomföras i juni 2000.
1997/98:Jo536 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att grymma metoder i djurhållningen måste avvecklas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det utvecklas slaktmetoder där man använder sig av mobila helt
hygieniska slakterier för att förhindra långa och plågsamma djurtransporter.
1997/98:Jo538 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering av användandet av
vakthundar.
1997/98:Jo539 av Siw Persson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att aphållning inte bör ske i källarplanet i det nuvarande
djurhuset,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av förändringar av hållningen av apor i det nuvarande
djurhuset,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att djurskyddslagen inte är relativ när det gäller kraven på
utrymmen för försöksdjur,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med skrivelse om den
framtida hållningen av apor i det nya djurhuset.
1997/98:Jo540 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten bör ta sitt
konsumentansvar i djurskyddsfrågor.
1997/98:Jo544 av Inger Davidson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall följa Europarådskonventionen om skydd av
ryggradsdjur som används för försöksändamål och annat ändamål (ETS 123).
1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade djurskyddskrav.
1997/98:L716 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om antibiotika.
1997/98:Ub807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på omedelbart stopp för alla onödiga djurförsök,
56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av gällande reglemente och lagstiftning för vetenskapliga
djurförsök så att en myndighets veterinär får befogenhet att ingripa vid
oförutsett lidande för djur i djurförsök,
57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökade krav på försöksdjursetiska nämnders rutiner vid
djurförsöksärenden samt nya bestämmelser om speciell utbildning i djurkunskap
för nämndernas ledamöter.
Utfrågning, m.m.
Representanter för Jordbruksdepartementet har lämnat information till utskottet
om förslagen till ändring i djurskyddslagen. Vidare har professor Kerstin
Olsson, SLU, och hovrättslagman Staffan Levén, Hovrätten för Västra Sverige,
besvarat frågor om de etiska nämndernas arbete. Utskottet har vidare uppvaktats
av representanter för Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök.
Utskottet
Inledning
Som en följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen måste vissa EG-
bestämmelser som rör djurskyddet införlivas genom ändringar i djurskyddslagen
(1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:539). Så är fallet t.ex.
beträffande vissa av EG:s bestämmelser om försöksdjur. Mot bakgrund av det
ändringsbehov som föranleds av EU-medlemskapet och de förslag till andra
lagändringar som förts fram i olika sammanhang har det inom
Jordbruksdepartementet gjorts en översyn av lagen som resulterat i
departementspromemorian Ds 1997:11 Ändringar i djurskyddslagen. Syftet med
översynen är att skärpa reglerna om djurskydd och att åstadkomma en väl
fungerande djurskyddstillsyn. Regeringen beslutade den 9 oktober 1997 att
inhämta Lagrådets yttrande över en lagrådsremiss med förslag grundade på den
remitterade departementspromemorian. Regeringen har emellertid valt att
begränsa det förslag som nu föreläggs riksdagen till att omfatta bara de
ändringar i djurskyddslagen som är en förutsättning för att EG:s direktiv på
djurskyddsområdet skall kunna genomföras.
Lagens tillämpningsområde, m.m.
Utskottets överväganden
Enligt regeringens förslag skall djurskyddslagen inte bara avse husdjur och
vilda djur som hålls i fångenskap utan också vilda djur som används i
djurförsök även om dessa djur inte hålls i fångenskap. Av naturliga skäl kan
inte sådana vilda djur som släpps fria och samtidigt används som försöksdjur
omfattas av bestämmelserna i lagen som anger att djur skall ges tillräckligt
med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Ett särskilt undantag från dessa
krav föreslås gälla för de ifrågavarande försöksdjuren. Användningen av vilda
djur som försöksdjur är reglerad i rådets direktiv 86/609/EEG av den 24
november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar
om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål. Regler
om sådan användning finns också i Europarådets konvention om skydd av
ryggradsdjur som används för försök och annat vetenskapligt ändamål (ETS 123).
Direktivet omfattar alla ryggradsdjur och alla åtgärder som kan medföra lidande
för ett försöksdjur. Det framgår bl.a. att ett försöksdjur kan släppas fritt om
myndigheterna tillåter det och under förutsättning att myndigheterna ser till
att största möjliga ansträngning gjorts för att sörja för djurets välbefinnande
och förutsatt att djurets hälsotillstånd tillåter det. Vidare framgår att
försök, efter myndigheternas tillstånd, får utföras utanför
användaranläggningar. Motsvarande bestämmelser finns i Europarådskonventionen.
Som regeringen anför krävs för ett införlivande av dessa bestämmelser att även
vilda djur som inte hålls i fångenskap, men som används som försöksdjur, i
princip omfattas av djurskyddslagen. Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag i berörd del.
Hållande av försöksdjur m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår att 4 § djurskyddslagen (1988:534) ändras så att kraven på
att djuren skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt
att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt även
skall gälla försöksdjuren. Härigenom genomförs rådets direktiv 86/609/EEG av
den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra
författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga
ändamål i berörd del.
Motionerna
Enligt motion Jo28 (c) kan den uppräkning som görs i 4 § djurskyddslagen
(1988:534) om vilka djur som omfattas komma att leda till tolkningssvårigheter.
Motionärerna föreslår därför att paragrafen utformas på ett sådant sätt att
alla djur omfattas av paragrafen. Första stycket bör således ges följande
lydelse: ?Djur skall hållas och skötas på ett sådant sätt att det främjar deras
hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt? (yrkande 2 delvis). Enligt
motion 1996/97:Jo538 (c) bör kraven på hur djur skall hållas och skötas även
gälla försöksdjuren. 4 § djurskyddslagen bör ändras i enlighet härmed (yrkande
5 delvis).
Utskottets överväganden
Som framgår av regeringens förslag ändras 4 § första stycket så att detta också
gäller för djur som används på sätt som avses i 19 §. Enligt rådets direktiv
86/609/EEG skall försöksdjur uppstallas i en lämplig miljö. Vidare skall
djurens möjligheter att tillfredsställa sina fysiologiska och etologiska behov
inskränkas i minsta möjliga mån. Som framgår av propositionen innebär ändringen
av paragrafen att rådets direktiv 86/609/EEG genomförs i den angivna delen.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att 4 § i princip utgör en
precisering av den allmänna skyldigheten enligt 2 § att djur skall behandlas
väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Avsikten är att särskilt
framhäva djurskyddsintresset i fråga om sådan djurhållning där bl.a. starka
ekonomiska intressen kan göra sig gällande. Några tolkningssvårigheter av det
slag som anges i motion Jo28 föreligger således inte. Med det anförda
tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion Jo28 (c) yrkande
2 delvis. Motion 1996/97:Jo538 (c) yrkande 5 delvis är därmed tillgodosedd och
bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Tillståndskrav beträffande försöksdjur m.m.
Propositionen
Enligt regeringens förslag skall djur få användas som försöksdjur endast om
syftet med försöket inte kan uppnås med en annan tillfredsställande metod utan
användning av djur. Dessutom måste försöket utformas så att djuren inte utsätts
för större lidande än vad som är absolut nödvändigt. En ytterligare
förutsättning är att det vid försöket endast används djur som fötts upp för
ändamålet. Förslaget innebär ett genomförande av rådets direktiv 86/609/EEG i
berörd del. Av direktivet framgår att djurförsök inte får utföras om det
avsedda syftet med försöket kan uppnås genom en annan tillfredsställande metod
som inte innebär användning av försöksdjur. Vidare skall alla djurförsök
utformas på ett sätt som medför minst lidande för djuren, men ändå leder till
tillfredsställande försöksresultat.
Enligt propositionen skall regeringens eller, om regeringen bestämmer det,
Jordbruksverkets tillstånd krävas för uppfödning, förvaring, tillhandahållande
eller användning av försöksdjur. Ett sådant tillstånd får återkallas. Om
tillstånd lämnats till uppfödning, förvaring, tillhandahållande eller
användning av försöksdjur föreslår regeringen vidare att det, förutom en av
Jordbruksverket godkänd föreståndare, skall finnas en veterinär som ger råd och
anvisningar om hur verksamheten skall bedrivas och som bistår vid behandling av
djuren. Vidare skall det finnas en för verksamheten tillräckligt stor personal
som har den utbildning och kompetens som behövs för verksamheten. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i
det enskilda fallet besluta om vad som skall gälla för föreståndaren och
veterinären om personalens utbildning och kompetens. Föreståndaren och
veterinären skall se till att lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen följs i verksamheten. Genom förslaget genomförs rådets direktiv
86/609/EEG i berörda delar.
Motionerna
Enligt motion Jo25 (kd) bör regeringen utarbeta ett förslag till sådan ändring
av 19 § djurskyddslagen (1988:534) att det klart framgår att djur inte skall
användas för vetenskapliga ändamål om det inte kan anses angeläget från allmän
synpunkt. Enligt motionärerna skall allmänintresset väga lika tungt vid ett
avgörande som de rekvisit som regeringen föreslår (yrkande 1). Vidare yrkas att
riksdagen beslutar ge 19 § punkt 2 djurskyddslagen följande lydelse: ?att
verksamheten utformas och fortlöpande anpassas på sådant sätt att djuren inte
utsätts för ett obegränsat lidande eller för ett större lidande än vad som är
absolut nödvändigt, och?. Enligt motionärerna finns det inget som säger att vi
inte skulle kunna införa strängare krav än de som ställs i EG:s direktiv. Det
är orimligt att försöksdjur skall kunna bli utsatta för obegränsat lidande
(yrkande 2).
I flera motioner framförs krav som innebär att 2 § djurskyddslagen skall
återställas i sin ursprungliga lydelse i syfte att ge tillsynsmyndigheten
erforderliga befogenheter att hävda de etiska krav som ställs upp av den etiska
nämnden vid tillståndsgivningen. I motion Jo28 (c) yrkas sålunda att riksdagen
beslutar att ge 2 § djurskyddslagen följande lydelse. ?Djur skall behandlas väl
och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom? (yrkande 2 delvis). Motsvarande
krav framförs även i motionerna 1996/97:Jo512 (c, fp, mp), 1996/97:Jo531 (kd),
1996/97:Jo538 (c) yrkande 5 delvis, 1996/97:Ub514 (mp) yrkande 44,
1997/98:Jo513 (kd) och 1997/98:Ub807 (mp) yrkande 56.
Enligt motion 1997/98:Jo531 (fp) bör ansvaret för djurskyddstillsynen även i
fortsättningen ligga hos kommunerna.
Utskottets överväganden
Som framhålls i propositionen skall målet vad beträffar
försöksdjursanvändningen självfallet vara att i möjligaste mån minska antalet
tillfällen då djur används för försök och liknande verksamhet och dessutom
minska antalet djur som kommer till sådan användning. I all forskning gäller
givetvis att bästa möjliga försöksresultat bör uppnås med så få djur som
möjligt. Ett lika självklart mål är att utforma försöken på ett sådant sätt att
djuren inte utsätts för större lidande än vad som är absolut nödvändigt. Detta
är till sin karaktär grundläggande centrala regler för all försöksverksamhet
med djur. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i berörd
del. Motion Jo25 (kd) yrkande 2 avstyrks i den mån den inte kan anses
tillgodosedd.
När det gäller synpunkterna i motion Jo25 beträffande förutsättningarna för
användning av försöksdjur erinrar utskottet dessutom om att föredragande
departementschefen, i förslaget till vår nuvarande djurskyddslagstiftning
(prop. 1987/88:93), bl.a. framhöll betydelsen av att djurförsöken begränsas
till att avse bara sådana fall då det är angeläget från allmän synpunkt att
utföra försöket. Enligt 49 § djurskyddsförordningen (1988:539) skall också
nämnden, vid den etiska prövningen, avstyrka att djur används för vetenskapliga
ändamål om det inte kan anses angeläget från allmän synpunkt. Oavsett om denna
prövningsregel tas in i lag eller bibehålls i djurskyddsförordningen är den
givetvis bindande för nämnderna. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Jo25 (kd) yrkande 1 i den mån dess syfte inte kan anses tillgodosett.
Som redovisas i propositionen finns i dag krav i djurskyddslagen på en
ansvarig föreståndare vid varje användaranläggning. Detta är inte tillräckligt
för att till fullo införliva EG:s direktiv på området. I likhet med regeringen
anser utskottet att lagen därför bör kompletteras med krav på att det skall
finnas en veterinär som ger råd och anvisningar om hur verksamheten skall
bedrivas och som bistår vid behandling av djuren. Det bör också framgå av lagen
att det skall finnas en tillräckligt stor personal med lämplig utbildning och
kompetens. Utskottet delar även den i propositionen redovisade uppfattningen
att ett bemyndigande bör ges för att möjliggöra föreskrifter och beslut om vad
som skall gälla för de olika personalkategorierna. Med det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag i berörd del. Syftet med regeringens förslag i
denna del är att tydliggöra vem som ytterst ansvarar för djurskyddet.
Föreståndaren och veterinären har att se till att verksamheten bedrivs i
enlighet med djurskyddslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Föreskrifter kan meddelas för att tillförsäkra en väl fungerande verksamhet med
försöksdjur men även t.ex. innehålla specificerade krav på ett visst antal
föreståndare eller veterinärer som skall svara för verksamheten på stora
anläggningar med många olika enheter. På detta sätt tvingas föreståndaren och
veterinären att, var och en utifrån sin kompetens och sitt ansvarsområde,
aktivt bevaka djurskyddet i alla situationer och kan göras ansvariga för
eventuella avvikelser från författningarna på området. Självfallet innebär inte
detta att övrig personal fritas från ansvar. Om någon i personalen bryter mot
djurskyddslagen i sitt arbete kan denne naturligtvis ställas till ansvar för
detta. Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna Jo28 (c) yrkande 2
delvis, 1996/97:Jo512 (c, fp, mp), 1996/97:Jo531 (kd), 1996/97:Jo538 (c)
yrkande 5 delvis, 1996/97:Ub514 (mp) yrkande 44, 1997/98:Jo513 (kd) och
1997/98:Ub807 (mp) yrkande 56 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett.
Utskottet avstyrker därmed berörda motioner.
Regeringen har i propositionen valt att begränsa sina förslag till att
omfatta bara de ändringar i djurskyddslagen som är en förutsättning för att
EG:s direktiv på djurskyddsområdet skall kunna genomföras. Mot bakgrund av det
anförda föreslår utskottet att det i motion 1997/98:Jo531 (fp) framförda kravet
om fortsatt kommunalt ansvar för djurskyddstillsynen lämnas utan vidare åtgärd.
Etisk bedömning
Propositionen
Enligt regeringens förslag skall användning av djur för försöksändamål
godkännas från etisk synpunkt av en djurförsöksetisk nämnd innan användningen
påbörjas. Den nuvarande ordningen, där nämnden beslutar att tillstyrka eller
avstyrka, är formellt endast rådgivande. En forskare är i princip oförhindrad
att genomföra sitt försök med djur även i de fall djuranvändning avstyrkts.
Några sanktioner kan inte vidtas mot forskaren i den situationen. Däremot kan
ett eventuellt lidande hos djuren, mot bakgrund av en avstyrkt ansökan, inte
anses som ett nödvändigt och därför godtagbart lidande. Detta innebär i sin tur
att den forskare som genomför ett försök trots att försöket har avstyrkts
riskerar att bryta mot djurskyddslagen. De djurförsöksetiska nämndernas
rådgivande beslut får därigenom en tvingande verkan. Det förhållandet att
nämndens beslut får en tvingande verkan får betydelse också vid
djurskyddstillsynen av försöksdjuren, där inspektörerna endast kan ifrågasätta
åtgärder som avviker från en tillstyrkt ansökan eller som faller utanför
försöket. Nämndernas beslut är följaktligen rådgivande men uppfattas ändå som
åtminstone i vissa avseenden tvingande. Beslutens legala status är därför oklar
och viss osäkerhet råder om deras faktiska verkan. Enligt regeringen kan detta
inte anses tillfredsställande.
Vidare har det i lagstiftningsärendet, efter lagrådsföredragningen,
uppmärksammats att det kan ifrågasättas om en tillstyrkan av en
djurförsöksetisk nämnd är tillräcklig för att EG:s regler på området skall
anses till fullo genomförda. Enligt rådets direktiv 86/609/EEG av den 24
november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar
om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål skall
medlemsstaterna vidta lämpliga rättsliga eller administrativa åtgärder om de
anser att försöket inte är av tillräcklig vikt för att tillgodose de
grundläggande behoven hos människor eller djur. Detta innebär att en
medlemsstat måste kunna förbjuda ett enskilt försök. Odiskutabelt kommer den
möjligheten att finnas, om det i fortsättningen ställs krav på att ett försök
skall vara godkänt för att vara tillåtet. I och med detta måste också kraven i
EG:s direktiv i detta avseende till fullo anses ha genomförts.
De etiska nämnderna har en mycket speciell och bred sammansättning. Mot
bakgrund härav och med hänsyn till möjligheterna att modifiera ansökan eller
ansöka på nytt anser regeringen att en godtagbar ordning bör vara att
nämndernas beslut inte skall kunna överklagas. Lagrådet har påpekat att en
djurförsöksetisk nämnds beslut på ett avgörande sätt kan påverka forskarens
verksamhet. Med anledning härav anser Lagrådet att nämndens beslut bör kunna
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen anser emellertid att
även dagens beslut på motsvarande sätt kan påverka forskarens verksamhet. Ett
avstyrkande av djuranvändningen medför i princip samma konsekvenser som ett
avslag och kan inte överklagas. I stället är forskaren oförhindrad att
återkomma med en ny modifierad ansökan. På anförda skäl anser regeringen att
Lagrådets påpekande inte bör föranleda någon ändring av förslaget i denna del.
Motionerna
Enligt motion Jo24 (fp) yrkande 1 bör riksdagen avslå regeringens förslag till
ändring av 21 § djurskyddslagen. Regeringens skäl för att förändra den
rättsliga karaktären på de etiska nämndernas beslut är inte övertygande.
Förslaget har väckt starkt motstånd hos viktiga remissinstanser inom
försöksdjursområdet. Det ingår som en viktig del i den av regeringen
tillkallade särskilda utredarens arbete med att bl.a. närmare granska de
djurförsöksetiska nämndernas verksamhet (dir. 1997:43). Vidare framhålls att de
noggranna avvägningar som bör göras mellan olika intressen med fördel kan
hanteras av den särskilde utredaren och de sakkunniga från forskning,
veterinärväsende och djurskydd som är utsedda. Dessa borde också ha goda
förutsättningar att riktigt bedöma konsekvenserna för den djurförsöksetiska
prövningen av nya förslag (yrkande 2). Avslag på regeringens förslag
beträffande den etiska bedömningen av djurförsök yrkas också i motionerna Jo26
(m, c, fp, v, mp, kd), Jo27 (s) och Jo28 (c) yrkande 1. Enligt motionärerna har
flera viktiga remissinstanser liksom Lagrådet invänt mot regeringens förslag
såväl vad gäller beslutets rättsliga status som besvärsrätten. Mot bakgrund av
att regeringen tillsatt en utredning som har till uppgift att se över bl.a. de
djurförsöksetiska nämndernas arbete så finner motionärerna det ytterst
olämpligt att nu ändra villkoren för den etiska prövningen av djurförsök.
Regeringens förslag i detta avseende bör ej genomföras. Enligt motion
1996/97:Jo523 (mp) yrkande 2 bör de djurförsöksetiska nämnderna bli beslutande.
Utskottets överväganden
Som framgår av propositionen kan de djurförsöksetiska nämndernas beslut redan i
dag anses ha tvingande verkan. Visserligen är en forskare i princip oförhindrad
att genomföra sitt försök med djur även i de fall djuranvändning avstyrkts.
Några sanktioner kan inte vidtas mot forskaren i den situationen. Däremot kan
ett eventuellt lidande hos djuren, mot bakgrund av en avstyrkt ansökan, inte
anses som ett nödvändigt och därför godtagbart lidande. Detta innebär i sin tur
att den forskare som genomför ett försök trots att försöket har avstyrkts
riskerar att bryta mot djurskyddslagen. Detta förhållande får betydelse också
vid djurskyddstillsynen av försöksdjuren, där inspektörerna endast kan
ifrågasätta åtgärder som avviker från en tillstyrkt ansökan eller som faller
utanför försöket. Nämndernas beslut är följaktligen rådgivande men uppfattas
ändå som åtminstone i vissa avseenden tvingande.
I likhet med regeringen anser utskottet att beslutens oklara legala status
skapar osäkerhet om deras faktiska verkan, vilket inte kan anses
tillfredsställande. Som också framhålls i propositionen innebär rådets direktiv
86/609/EEG bl.a. att en medlemsstat måste kunna förbjuda ett enskilt försök.
Odiskutabelt kommer den möjligheten att finnas, om det i fortsättningen ställs
krav på att ett försök skall vara godkänt för att vara tillåtet. I samband med
en utfrågning har representanter för Jordbruksdepartementet understrukit att
EU-kommissionen, efter det att lagrådsremissen i ärendet upprättades, har
avgett ett s.k. motiverat yttrande som innebär att Sverige måste införa ett
system som gör det möjligt att med bindande verkan förbjuda enskilda
djurförsök. Såvitt utskottet kan bedöma är någon förändring av rutinerna vid
själva prövningen eller av prövningen i sig inte avsedd. Enligt utskottets
mening finns det i detta sammanhang all anledning att understryka värdet av den
dialog som nu uppenbarligen förs mellan de brett sammansatta djurförsöksetiska
nämnderna och vederbörande forskare och som i det allt övervägande antalet fall
resulterar i en samsyn på hur försöken bör utföras. Utskottet utgår ifrån att
detta arbetssätt kan bibehållas även om nämnderna får möjlighet att meddela
bindande beslut. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i
berörd del. Därmed tillgodoses motion 1996/97: Jo523 (mp) yrkande 2. Motionerna
Jo24 (fp) yrkandena 1 och 2 delvis, Jo26 (m, c, fp, v, mp, kd) delvis, Jo27 (s)
delvis och Jo28 (c) yrkande 1 delvis avstyrks.
När det gäller möjligheterna att överklaga nämndernas beslut framhålls i
propositionen att ett avstyrkande av djuranvändningen, som inte kan överklagas,
i princip medför samma konsekvenser som ett avslag som inte kan överklagas.
Dagens beslut påverkar således forskaren på samma sätt trots att det inte går
att överklaga. Samtidigt bör dock uppmärksammas att ett avslag på ett
avgörande sätt kan påverka forskarens verksamhet. Det skulle kunna förekomma
att en forskare i skilda avseenden inte har samma uppfattning som nämnden. Vid
ett avslag från nämnden torde det då te sig meningslöst för den enskilde
forskaren att dels söka tillstånd till verksamheten, dels påbörja denna
eftersom han då riskerar att bryta mot djurskyddslagen. I likhet med Lagrådet
anser utskottet därför att en djurförsöksetisk nämnds beslut skall kunna
överklagas. Övervägande skäl talar för att sådana överklaganden behandlas av
allmän förvaltningsdomstol enligt 38 § andra stycket djurskyddslagen. Med det
anförda avstyrker utskottet regeringens förslag såvitt avser 38 och 38 a §§
djurskyddslagen. Därmed tillgodoses motionerna Jo24 (fp) yrkandena 1 och 2
delvis, Jo26 (m, c, fp, v, mp, kd) delvis, Jo27 (s) delvis och Jo28 (c) yrkande
1 delvis.
De delar av propositionen som ej särskilt berörts har ej föranlett några
invändningar från utskottets sida.
Fristående djurskyddsfrågor
Utskottets överväganden
Administration, m.m.
Enligt 1 § förordningen (1991:375) med instruktion för Statens jordbruksverk
skall Jordbruksverket verka för ett gott djurskydd och särskilt säkerställa
genomförandet av skärpta djurskyddskrav. Jordbruksverket skall vidare verka för
ett gott hälsotillstånd bland husdjuren och se till att smittsamma
djursjukdomar bekämpas. Jordbruksverket utövar den centrala tillsynen över
efterlevnaden av djurskyddslagstiftningen och har dessutom till uppgift att
samordna övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och vid behov lämna råd och
hjälp i den verksamheten. Detta framgår av 24 § djurskyddslagen (1988:534).
Utskottet är inte berett att i detta sammanhang föreslå att en ny särskild
djurskyddsmyndighet inrättas. Därmed avstyrks motionerna 1997/98:Jo530 (fp) och
1997/98:Jo534 (mp) yrkande 2.
Vidare avstyrks de i motionerna 1997/98:Jo517 (s) delvis och 1997/98: Jo527
(fp) framförda yrkandena beträffande en utvärdering av djurskyddslagen.
I tre motioner yrkas att djurskyddsorganisationerna skall ges besvärsrätt i
djurskyddsfrågor. Organisationerna skall fungera som part och ställföreträdare
för djuren. Utskottet konstaterar för sin del att djurskyddsorganisationerna
regelmässigt fungerar som remissorgan när det gäller aktuella djurskyddsfrågor
och äger representation i Jordbruksverkets djurskyddsråd. Utskottet anser att
det inte finns anledning att nu förorda mer långtgående ändringar i
djurskyddsorganisationernas ställning i enlighet med förslagen i motionerna
1997/98:Jo517 (s) delvis, 1997/98:Jo529 (fp) och 1997/98:Jo534 (mp) yrkande 1.
Motionsyrkandena avstyrks.
Inom EU är användningen av antimikrobiella fodertillsatser helt harmoniserad,
och godkännande av sådana fodertillsatser sker enligt EG:s regelverk. I de
svenska medlemskapsförhandlingarna erhölls övergångsbestämmelser enligt vilka
Sverige fram t.o.m. den 31 december 1998 får behålla den lagstiftning som
gällde vid anslutningen för fodertillsatser (antibiotika, kemoterapeutika,
koccidiostatika och tillväxtbefrämjande medel). Under övergångsperioden gäller
således begränsningar i eller förbud mot användningen av dessa tillsatser i
foder. Senast vid övergångsperiodens slut skall beslut fattas enligt
förfarandet i artikel 7, direktivet om fodertillsatser 70/524/EEG, huruvida
Sverige kan behålla sitt förbud även fortsättningsvis. Till grund för
prövningen skall Sverige lämna utförliga vetenskapliga redogörelser. Våren 1995
bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en
särskild utredare med uppdraget att sammanställa och redovisa de vetenskapliga
fakta och bedömningar som är av betydelse för ett ställningstagande till frågan
om ett fortsatt förbud mot användningen som tillsatser i foder av antibiotika,
kemoterapeutika, koccidiostatika och tillväxtbefrämjande medel. Utredningens
resultat har redovisats i betänkandet Antimikrobiella fodertillsatser (SOU
1997:132-133).
Sammanfattningsvis bör framhållas att den nuvarande svenska
foderlagstiftningens förbud mot inblandning av bl.a. antibiotika är ett
resultat av en bred debatt. Förbudet är inte enbart veterinärvetenskapligt
grundat, utan även etiska aspekter har beaktats i detta sammanhang. Det är
angeläget att frågan om antibiotikatillsatser sätts in i ett större perspektiv
rörande antibiotikans roll inom animalieproduktionen med avseende dels på
risken för antibiotikaresistens, dels mer långsiktiga ekologiska effekter.
Utskottet förutsätter att regeringen inför det kommande beslutet är fortsatt
pådrivande när det gäller möjligheterna att både skärpa kraven inom EU och att
behålla det svenska förbudet. Med det anförda kan syftet med de i motionerna
1997/98:Jo506 (c), 1997/98:Jo525 (c) yrkande 7 och 1997/98:L716 (c) yrkande 3
framförda kraven beträffande antibiotika i foder anses vara tillgodosedda.
I de svenska medlemskapsförhandlingarna erhölls även övergångsbestämmelser
enligt vilka Sverige fram t.o.m. den 31 december 1997 fick behålla den
nuvarande svenska foderlagstiftningens förbud mot kadavermjöl. Sverige har
begärt att EU-kommissionen inför ett generellt förbud mot kadavermjöl i hela
EU. I andra hand kräver man att få behålla det svenska förbudet. Som underlag
för Sveriges begäran har Jordbruksverket i samråd med Statens
veterinärmedicinska anstalt, Statens livsmedelsverk, Naturvårdsverket och
Fiskeriverket på regeringens uppdrag sammanställt och redovisat de
vetenskapliga fakta och bedömningar som är av betydelse för ställningstaganden
till Sveriges fortsatta tillämpning av förbudet och begränsningar i fråga om
kadavermjöl. Enligt vad utskottet erfarit diskuterade EU:s ständiga
foderkommitté för foderfrågor Sveriges krav vid ett möte i Bryssel i mitten av
december i fjol. Man bestämde sig härvid för att göra en noggrann genomgång av
de undantag som Sverige vill behålla innan man fattar beslut. I väntan på detta
förlängdes nuvarande undantagsregler. I detta sammanhang bör även uppmärksammas
att kommissionen under hösten 1997 beslutade att förbjuda bl.a. användningen i
foder av specificerat riskmaterial i fråga om överförbar spongiform
encefalopati (97/537/EG). Avsikten med förbudet är att minska riskerna för
ytterligare spridning av sjukdomen och därigenom skydda både människor och
djur. I beslutet definieras de kroppsdelar hos idisslande djur som klassas som
riskmaterial. Kommissionen har efter omröstning i Ständiga veterinärkommittén
den 16 december 1997 beslutat om ändring av beslutet innebärande att datum för
ikraftträdande ändras till den 1 april 1998. Med det anförda föreslår utskottet
att de i motion 1997/98:Jo213 (mp) yrkandena 3 och 4 framförda synpunkterna om
förbudet mot kadavermjöl i foder kan lämnas utan vidare åtgärd.
I motion 1997/98:Jo213 (mp) uppmärksammas även kadaverhanteringen i Sverige
och villkoren för denna verksamhet. Jordbruksverket har med stöd av
förordningen (1993:1488) om provtagning på djur m.m. meddelat föreskrifter om
omhändertagande, hantering och bearbetning av djurkadaver och annat animaliskt
avfall (SJVFS 1997:72). Föreskrifter meddelas bl.a. om bearbetning och
förbränning av animaliskt avfall, registrering och godkännande av anläggning
för sådan verksamhet, insamling, transport och märkning av animaliskt avfall,
tillsyn och kontroll. Med det anförda avstyrks motion 1997/98:Jo213 yrkandena
1, 2, 5 och 6 i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Djurhållning m.m.
Grundläggande regler för djurhållningen finns i djurskyddslagen (1988:534).
Enligt lagen får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Jordbruksverket meddela ytterligare föreskrifter om bl.a. stall och andra
förvaringsutrymmen. När det gäller djur som föds upp eller hålls för produktion
av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att användas i tävling får
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket dessutom
meddela ytterligare föreskrifter om hur sådana djur skall hållas och skötas.
Jordbruksverket har med stöd av djurskyddsförordningen (1988:539) meddelat
föreskrifter om djurhållning inom lantbruket (SJVFS 1993:129). Utöver tillsyn
och skötsel har föreskrifter meddelats om bl.a. utrymme, inredning och mått.
När det gäller nötkreatur och deras utrymme i bås träder dessa bestämmelser i
kraft vid utgången av år 1998. För att underlätta de befintliga
jordbruksföretagens anpassning till de skärpta bestämmelserna finns i berörda
föreskrifter vissa möjligheter till undantag. I ett befintligt stall eller vid
ombyggnad av ett stall kan mindre avvikelser från måttföreskrifter göras om det
är djurskyddsmässigt godtagbart för det enskilda djuret och planlösningen i
stallet är god. Vidare har Jordbruksverket möjlighet att medge undantag från
föreskrifterna om det föreligger särskilda skäl. Enligt utskottets mening får
det ankomma på behörig myndighet att pröva möjligheterna att tillåta mindre
avvikelser eller medge undantag från gällande föreskrifter för att tillgodose
behovet av individuella lösningar. Med det anförda föreslår utskottet att
motionerna 1997/98:Jo504 (m), 1997/98:Jo509 (m) och 1997/98:Jo515 (kd) lämnas
utan vidare åtgärd.
Med anledning av det i motion 1997/98:Jo536 (mp) yrkande 3 framförda kravet
att grymma metoder i djurhållningen skall avvecklas erinrar utskottet särskilt
om 2 § djurskyddslagen som innebär att djur skall behandlas väl och skyddas mot
onödigt lidande och sjukdom. Med hänvisning härtill och ovan nämnda
bemyndiganden m.m. anser utskottet att syftet med motionen bör kunna
tillgodoses inom ramen för gällande lagstiftning. Motion 1997/98:Jo536 (mp)
yrkande 3 kan därför lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågan om
pälsdjursuppfödningens förenlighet med djurskyddslagen (se bl.a.
1995/96:JoU14). Utskottet har därvid bl.a. framhållit att riksdagen i 4 §
djurskyddslagen uppställt krav på att såväl djur inom animalieproduktionen
som pälsdjur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt
att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Denna
formulering innebär att det ställs strängare krav på ett hänsynstagande till
varje djurarts behov av rörelsefrihet m.m. och till artens särskilda biologiska
beteenden i övrigt. Utskottet konstaterade vidare att
tillämpningsföreskrifterna givetvis måste utformas på ett sätt som är ägnat att
uppfylla riksdagens intentioner. Jordbruksverket har i sina föreskrifter för
lantbrukets djur (SJVFS 1993:129) reglerat hållande av pälsdjur. I anslutning
till föreskrifterna har även allmänna råd utarbetats. Enligt vad utskottet
erfarit pågår inom ramen för Konventionen om skydd av lantbrukets djur i
Europarådet ett arbete med nya regler för uppfödning av pälsdjur. Arbetet
beräknas vara slutfört under våren 1998. Med det anförda föreslår utskottet att
de i motionerna 1997/98:Jo501 (m), 1997/98:Jo516 (mp, v), 1997/98:Jo519 (s) och
1997/98:Jo526 (fp) framförda kraven på en avveckling av burhållningen av
pälsdjur avslås.
I motion 1997/98:Jo512 (mp) redovisas en del synpunkter och förslag om
hållande av gris. Enligt utskottets mening kan syftet med motionen anses
tillgodosett med ovan redovisade bemyndiganden och föreskrifter. Frågan om
verksamhet med s.k. suggpooler faller även inom berörd tillsynsmyndighets
ansvarsområde. Utskottet avstyrker motion 1997/98:Jo512 yrkandena 4, 5 och 8.
Enligt vad utskottet erfarit skall ett nytt djurhus för
Smittskyddsinstitutets försöksdjur byggas. Byggnaden beräknas vara klar omkring
år 2000. Utskottet utgår från att de nya lokalerna utformas på ett sådant sätt
att de uppfyller de krav som följer av gällande djurskyddslagstiftning. I
övrigt får det ankomma på berörd tillsynsmyndighet att pröva ifrågavarande
djurhållning och vid behov vidta nödvändiga åtgärder. Eftersom det inte
ankommer på riksdagen att ta ställning till ett enskilt förvaltningsärende, som
är föremål för berörda myndigheters tillsyn och prövning, avstyrks motionerna
1997/98: Jo534 (mp) yrkande 4 och 1997/98:Jo539 (fp) yrkandena 1- 4.
Enligt 7 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter får en katt,
som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, dödas av
jakträttshavaren eller av någon som företräder denne. Inom tätbebyggt område
krävs dock tillstånd av polismyndigheten. Utskottet är inte berett att i detta
sammanhang föreslå något uttalande från riksdagens sida om rätten att döda
katter, ägaransvaret för övergivna katter och stöd till kattvård och
kattorganisationer. Motion 1997/98:Jo522 (mp) yrkandena 1-3 avstyrks.
Vidare avstyrks motion 1997/98:Jo522 (mp) yrkande 4 om märkning av katter.
Djurtransporter
EG:s direktiv om skydd av djur under transport (91/628/EEG) är, till skillnad
mot övriga djurskyddsdirektiv, ett totalharmoniserat direktiv. Direktivet
gäller transport av djur inom, till och från gemenskapen. Nationella regler får
tillämpas på transporter som understiger 50 km. I juni 1995 antog rådet ett
nytt direktiv (95/29 (EG)) om ändring i direktivet om skydd av djur vid
transport. Den svenska implementeringen återfinns i Jordbruksverkets
föreskrifter om transport av levande djur (SJVFS 1996:105). Med det anförda
avstyrks motion 1997/98:Jo507 (s) i fråga om undantag för hästars restid på
färja.
I anslutning till motion 1997/98:Jo514 (kd) yrkande 2 om att EU skall
kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid transporter av
levande djur mellan EU:s olika medlemsländer vill utskottet anföra följande.
Vid ministerrådsmötet i Bryssel den 15-16 december 1997 beslutades att
djurtransporter från EU till andra länder skall granskas av en veterinär vid
ankomsten. Ett intyg från en av EU-kommissionen godkänd veterinär är en
förutsättning för att EU skall betala ut exportbidrag till transporten. De nya
reglerna träder i kraft under våren 1998. Motionen avstyrks i berörd del i den
mån den inte kan anses tillgodosedd.
Djurförsök
Utskottet har valt att i detta betänkande behandla ett antal motionsyrkanden
som handlar om djurförsök. Syftet med berörda motioner kan i allt väsentligt
tillgodoses med hänvisning till den av regeringen den 6 mars 1997 tillkallade
särskilda utredaren med uppgift att göra en inventering och bedömning av
försöksdjursanvändningen i landet och att utvärdera det stöd som lämnas till
forskning om alternativ till djurförsök. I uppdraget ingår att lämna förslag
till hur försöksdjursanvändningen skall kunna begränsas. Utredaren skall även
lämna förslag till hur forskningsstödet för att främja alternativa metoder till
djurförsök bör organiseras. Uppdraget skall redovisas senast den 15 april 1998
(dir. 1997:43). Med det anförda föreslår utskottet att motionerna 1996/97:Jo502
(kd) yrkande 4, 1996/97:Jo511 (v, c, mp), 1996/97:Jo514 (mp) yrkandena 1 och 2,
1996/97:Jo517 (m, fp, mp), 1996/97:Jo525 (v) yrkandena 1 och 2, 1996/97:Jo536
(s), 1996/97:Jo538 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Ub514 (mp) yrkande 43,
1997/98:Jo511 (kd) yrkande 5, 1997/98:Jo517 (s) delvis, 1997/98:Jo521 (v, c,
mp), 1997/98:Jo544 (kd) yrkande 1 och 1997/98:Ub807 (mp) yrkande 55 lämnas
utan riksdagens vidare åtgärd.
I flera motioner aktualiseras frågan om den etiska prövningen och Centrala
försöksdjursnämndens verksamhet. De ovan nämnda direktiven rymmer även en
översyn av Centrala försöksdjursnämndens (CFN) verksamhet samt en utvärdering
av de djurförsöksetiska nämnderna. Förslag skall läggas fram om de förändringar
av nämndernas verksamhet som kan behövas. Vidare framhålls att de
djurförsöksetiska nämndernas prövning av planerade djurförsök är av stor
betydelse för ett fungerande djurskydd och att en utvärdering av nämndernas
verksamhet därför skall göras. Härvid skall en analys göras av utfallet av
nämndernas hittillsvarande prövning och den praxis som utvecklats inom
nämnderna. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motionerna
1996/97:Jo514 (mp) yrkande 4, 1996/97:Jo519 (m, fp, c, v, mp), 1996/97:Jo523
(mp) yrkande 1, 1996/97:Jo534 (mp), 1996/97:Jo538 (c) yrkandena 3 och 4,
1996/97:Ub514 (mp) yrkande 45 och 1997/98:Ub807 (mp) yrkande 57 lämnas utan
vidare åtgärd.
Mot bakgrund av det anförda avstyrks även motion 1996/97:Jo524 (mp)
yrkandena 1-4.
När det gäller test av kosmetika på djur vill utskottet anföra följande.
Enligt kommissionens direktiv 97/18/EG av den 17 april 1997 (L 114) har
förbudet att på marknaden släppa ut kosmetiska produkter som utprovats på djur
skjutits upp till den 30 juni 2000. Enligt kommissionen har framsteg gjorts
inom forskningen vad gäller alternativa försöksmetoder men ingen har hittills
kunnat valideras vetenskapligt. OECD har ännu inte antagit några riktlinjer för
toxicitetstester som är tillämpliga på alternativa försöksmetoder.
Utskottet har vid flera tillfällen redovisat sin inställning beträffande test
av kosmetika på djur, senast i november 1994 (se 1994/95:JoU1 s. 14 f.). Därvid
anförde utskottet bl.a. att kosmetika måste hänföras till sådana produkter
beträffande vilka det av etiska skäl inte bör accepteras att djurförsök kommer
till användning. Samtidigt finns det ett intresse av att produkter som saluförs
till allmänheten bör ha genomgått erforderliga undersökningar i syfte att
förhindra skadliga verkningar hos konsumenterna. På förslag av utskottet har
riksdagen tidigare, som sin principiella uppfattning, uttalat att djurförsök
inte bör få förekomma vid framställning och testning av kosmetika. Kosmetika
skulle dock inte undantas från de produktsäkerhetskrav som i konsumenternas
intresse gäller för kemiska produkter i allmänhet. Utskottet förutsatte vidare
att regeringen följer utvecklingen på detta område och även internationellt
driver ett aktivt arbete för att få till stånd skärpta regler på
djurförsöksområdet, inte minst när det gäller djurförsök i samband med
tillverkning av kosmetika. Sverige bör agera aktivt för att påverka bl.a. EU så
att alternativa metoder för testning av kosmetika- och hygienprodukter
utvecklas.
Utskottet vidhåller sin inställning när det gäller test av kosmetika på djur
och förutsätter att regeringen aktivt verkar för att EU:s förbud skall
genomföras år 2000. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1996/97:Jo509 (c) yrkandena 1-4, 1996/97:Jo514 (mp) yrkande 3, 1996/97:Jo516
(m, fp, c, mp), 1996/97:Jo532 (kd) yrkande 1, 1997/98:Jo514 (kd) yrkande 1
samt 1997/98:Jo535 (mp) yrkandena 1 och 2 i den mån deras syfte inte kan anses
tillgodosett.
Övriga djurskyddsfrågor
När det gäller kastrering av grisar framgår av 25 § djurskyddsförordningen
(1988:539), i dess lydelse fr.o.m. den 1 december 1996, att svin får kastreras
utan att veterinär anlitas under förutsättning att kastreringen sker innan
djuret uppnått två veckors ålder. Vid kastrering av svin som uppnått två
veckors ålder skall ingreppet göras under bedövning. Tidigare fick
ifrågavarande ingrepp göras utan veterinärs anlitande fram till dess djuret
uppnått fyra veckors ålder. Med det anförda vidhåller utskottet sin i april
1997 gjorda bedömning enligt vilken det får i första hand ankomma på regeringen
och berörda myndigheter att pröva möjligheterna att ytterligare skärpa nu
gällande föreskrifter på detta område (se 1996/97:JoU10). Motionerna 1997/98:
Jo512 (mp) yrkande 2 och 1997/98:Jo528 (fp) avstyrks.
Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motionerna 1997/98:Jo512 (mp)
yrkande 6 och 1997/98:Jo536 (mp) yrkande 4 att det vore önskvärt om
utvecklingen av mobila slakterier kunde påskyndas. En sådan utveckling skulle
stimulera verksamheten med gårdsslakterier samtidigt som möjligheterna att
motverka långa djurtransporter ökar. Inom ramen för programmet för
landsbygdsutveckling (Mål 5a) utgår stöd till investeringar i jordbruksföretag.
Stöd kan bl.a. lämnas till investeringar som främjar djurskyddet och till
kompletterande verksamhet inom företaget. I norra delen av Sverige kan stöd
utgå även till investeringar som förbättrar produkternas kvalitet och innebär
en omställning av produktionen till marknadens behov, minskar
produktionskostnaderna och sparar energi samt förbättrar levnads- och
arbetsvillkoren för dem som är verksamma inom företagen. Vidare bör
uppmärksammas att det inom ramen för programmet för landsbygdsutveckling (Mål
5b) finns stöd som syftar till att skapa livskraftiga landsbygdsföretag genom
att utveckla nya verksamheter som kan kombineras med de areella näringarna. Det
finns således möjlighet att ge stöd till utveckling av kompletterande
verksamhet inom berörda företag. Utskottet förutsätter att eventuella
tillämpningssvårigheter uppmärksammas av regeringen och att man vidtar de
åtgärder som kan anses erforderliga för att främja den mer småskaliga
slakteriverksamheten. Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna
1997/98:Jo512 yrkande 6 och 1997/98:Jo536 yrkande 4 med det anförda i allt
väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen ytterligare
riksdagens åtgärd.
I anslutning till motion 1997/98:Jo512 om förbud mot plågsamma och stressande
metoder för bedövning före slakt konstaterar utskottet att frågan regleras i
djurskyddslagen (1988:534). Enligt lagen får dessutom regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Jordbruksverket meddela ytterligare föreskrifter om
slakt och om avlivning av djur i andra fall. Med det anförda avstyrks motion
1997/98:Jo512 (mp) yrkande 7.
Enligt motion 1997/98:Jo512 yrkande 1 bör Sverige förbjuda export av levande
grisar till länder med sämre djurskydd än i Sverige. Utskottet vill framhålla
att begreppet ?sämre djurskydd än Sverige? inte är tillräckligt klart och
entydigt för att läggas till grund för ett beslut om exportförbud. I den mån
motionen avser export till andra EU-länder bör understrykas att ett
exportförbud på angiven grund inte är förenligt med EG:s grundläggande
bestämmelser om varors fria rörlighet. Vidare bör uppmärksammas att EG:s
djurskyddslagstiftning till stora delar är minimiregler. Med det anförda
avstyrker utskottet motion 1997/98:Jo512 (mp) yrkande 1.
Med anledning av det i motion 1997/98:Jo502 (mp) framförda förslaget om
förbud mot avel och ägande av s.k. varghybrider vill utskottet anföra följande.
Enligt 19 a § djurskyddsförordningen (1988:539) är det förbjudet att inneha
eller genom avel frambringa hundar som har extremt stor kamplust, blir lätt
retade och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och har en
benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar.
Förordningen fick sin nuvarande lydelse genom en ändring som trädde i kraft den
15 mars 1997 (SFS 1997:49). Ändringen innebar att förbudets tidigare
begränsning till rasen pitbullterrier utgick. Varg är upptagen på den s.k.
Citeskonventionens A-lista. Parterna under konventionen beslutade hösten 1997,
i en s.k. resolution (10.17), att den högsta (mest skyddsvärda) listning som
ena parten i ett avelsförhållande har, också skall gälla för avkomman. En
avkomma varg/hund får således vargens liststatus. Samma gäller avkomma
varghybrid/hund. I EG:s nya rådsförordning om skyddet av arter av vilda djur
och växter genom kontroll av handeln med dem (EG nr 338/97), som skall
tillämpas under iakttagande av bl.a. de bestämmelser som återfinns i
Citeskonventionen, återfinns vargen på den s.k. A-listan. Enligt förordningen
(art. 8) är det förbjudet att bl.a. köpa, saluföra, sälja samt att inneha för
försäljning exemplar av de arter som upptagits i bilaga A. Enligt vad utskottet
erfarit pågår inom Regeringskansliet ett arbete med en ny förordning om skydd
av hotade arter. Bl.a. föreslås i denna att saluförandet av hundar under
beteckningarna varghund/varghybrid skall förbjudas. Man vill på så sätt
motverka risken för oönskad påverkan på den vilda vargstammen. I detta
sammanhang bör även uppmärksammas att Jordbruksverket med stöd av
djurskyddsförordningen (1988:539) meddelat nya föreskrifter om villkor för
hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och
hobby (SJVFS 1997:61). Bl.a. förbjuder man hållandet av rovdjur för sällskap
och hobby. Med det anförda föreslår utskottet att motion 1997/98:Jo502 (mp)
lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan om upplåtelse av vakthund inom
Regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av detta arbete anser utskottet det
inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande beträffande en
eventuell reglering av användandet av vakthund. Motion 1997/98:Jo538 (s)
avstyrks.
Sverige är ett av få länder som är fritt från rabies. Detta har uppnåtts med
strikt tillämpning av karantän. Minröjningshundars eventuella tjänstgöring
utanför EU innebär en ökad exponering för rabiessmitta. Utskottet är mot
bakgrund av det anförda inte berett att föreslå något uttalande från riksdagens
sida med anledning av det i motion 1997/98:Jo533 (s) framförda kravet om en
översyn av reglerna för karantän med vidgade dispensmöjligheter för
minröjningshundar. Motionen avstyrks.
Enligt motionerna 1997/98:Jo534 (mp) yrkande 3 och 1997/98:Jo540 (fp) bör
staten ta sitt konsumentansvar i djurskyddsfrågor och i sin upphandling
efterfråga produkter som ej testats på djur samt djurprodukter från djurvänlig
produktion. Enligt 1 kap. 22 § lagen (1992:1528) om offentlig upphandling får
den upphandlande enheten ställa de krav som den anser vara viktiga. Dessa krav
skall dock vara affärsmässigt avvägda i förhållande till det som upphandlas.
Det är vidare viktigt att utvärderingskriterierna kopplas till den vara eller
tjänst som skall upphandlas. Den upphandlande enheten skall i
förfrågningsunderlaget eller i annonsen om upphandling ange vilka
omständigheter som den tillmäter betydelse. I lagen nämns miljöpåverkan som
ett exempel på omständighet som den upphandlande enheten får ta hänsyn till.
Samtidigt bör uppmärksammas att de krav som ställs inte får utformas på ett
sådant sätt att de innebär en uppenbar konkurrensbegränsning. Med det anförda
avstyrks motionerna 1997/98:Jo534 (mp) yrkande 3 och 1997/98: Jo540 (fp) i den
mån de inte kan anses tillgodosedda.
Regeringens arbete med att bl.a. inom EU och vid den fortsatta reformeringen
av EU:s gemensamma jordbrukspolitik främja bättre djurhållning och djurskydd
uppmärksammas i motionerna 1997/98:Jo514 (kd) yrkande 3 och 1997/98:K715 (kd)
yrkande 10. En svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden har redovisats av
den parlamentariska kommittén för reformering av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik i betänkandet Mat och miljö (SOU 1997:102). I betänkandet
framhålls bl.a. att det är angeläget att djurens situation förbättras inom EU
av såväl etiska som miljömässiga och kvalitetsmässiga skäl. För att så skall
ske måste EU:s gemensamma regler som finns om smittskydd, djurskydd och
djurhälsa skärpas. Detta gäller bl.a. transporter av djur, vissa
uppfödningsformer, foderkvalitet och hygien samt smittspridning. På
djurskyddsområdet, där gemensamma regler ofta saknas, är det särskilt angeläget
att sådana införs. Den svenska djurskyddslagen bör vara utgångspunkten. Frågan
har också uppmärksammats av utredningen om livsmedelssektorns omställning och
expansion (SOU 1997:167). Enligt utredaren är det angeläget att Sverige är
pådrivande vad gäller såväl att behålla den nuvarande som att höja
ambitionsnivån beträffande djurskyddet inom EU. Avslutningsvis bör även nämnas
att regeringen varje år, i en särskild skrivelse, lämnar en redogörelse till
riksdagen om verksamheten i EU (senast 1996/97:80). Det anförda tillgodoser
enligt utskottets mening syftet med motionerna 1997/98:Jo514 (kd) yrkande 3 och
1997/98:K715 (kd) yrkande 10. Motionsyrkandena avstyrks.
Beträffande frågan om att anpassa berörda EU-regler till djurvänlig
äggproduktion hänvisar utskottet till sin bedömning i februari 1997 med
anledning av regeringens skrivelse 1996/97:64 om alternativ till traditionell
burhållning av höns. Utskottet anförde bl.a. följande. Det är oacceptabelt att
hönshållning i EU i allmänhet sker i små burar där hönsen inte kan få utlopp
för sina grundläggande beteenden. I sammanhanget bör också noteras att Sverige
även ur andra aspekter har högre djurskyddskrav än flertalet övriga EU-länder.
Sverige tillåter t.ex. inte näbbamputation eller näbbtrimning. Mot denna
bakgrund delar utskottet regeringens bedömning att Sverige aktivt bör verka för
att funktionskrav införs och traditionella burar förbjuds i alla medlemsstater
i EU (1996/97:JoU9). Enligt utskottets bedömning är syftet med motion
1997/98:Jo201 (c) med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandet
påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Varroakvalster hos bin
Utskottets överväganden
Enligt motion 1997/98:Jo206 (m) är den svenska biodlingen i kris. Det räcker
inte med att utreda biodlingen i Sverige. Det är också hög tid att återuppta
kampen mot varroan och se till att den inte sprider sig ännu mer. Den har
tillåtits sprida sig för mycket, men det är ännu bara mindre områden i landet
som är infekterade.
Utskottet utgår från att motionen syftar till en utrotning av varroakvalstret
genom obligatoriska föreskrifter om förintande av smittade bisamhällen. Det bör
inledningsvis framhållas att utskottet under innevarande mandatperiod och de
två föregående mandatperioderna behandlat motioner om varroa och mer
övergripande biodlingsfrågor vid sammanlagt tio tillfällen. En omfattande
redovisning av problemen med varroakvalstret lämnas i betänkande 1994/95:JoU1.
Dessutom har Riksdagens revisorer under våren 1994 besökt Statens jordbruksverk
och granskat verkets strategi för bekämpning av varroakvalstret, utan att
finna anledning till anmärkningar.
Utskottet har vid flera tillfällen fått information om vilka praktiska
förutsättningar som föreligger för att kontrollera eller utrota
varroakvalstret. Från Jordbruksverkets sida har bl.a. framhållits att ett
fullständigt förintande av kvalstret kräver att samtliga bin och bisamhällen
där varroakvalstret förekommer förintas. Därvid måste man först definiera de
områden där kvalstret förekommer, vilket i sig innebär särskilda svårigheter.
Bekämpningen måste inriktas på såväl domesticerade som vilda bin. Det krävs
bifrihet under uppskattningsvis tre år för att samtliga bin, främst vilda
bisamhällen, skall kunna lokaliseras. De positiva effekterna på växtodling m.m.
av binas pollinering skulle utebli under de år utslagningen pågår. Ett försök
till utslagning skulle således kräva mycket stora insatser i form av både
arbete och kapital. Någon garanti för att försöket ger bestående resultat kan
inte ges. Ett enda kvalster som överlever kan föra smittan vidare. Risken för
återinfektion kvarstår dessutom så länge smittan finns i vår omvärld. Inom
binäringen går åsikterna starkt isär i denna fråga. Från Jordbruksverkets sida
har man bestämt dementerat alla påståenden om att varroakvalstret skulle kunna
utrotas med relativt begränsade insatser.
Enligt aktuella uppgifter från Jordbruksverket finns varroa i dag i Skåne,
Blekinge, Kronobergs län, södra Hallands län, södra Jönköpings län, Gotlands
län och i fyra församlingar i Värmlands län vid gränsen till Norge. Enligt
bitillsynsmännens årsrapporter för år 1996 är ca 12 000 bisamhällen angripna av
varroa.
Som framgår av utskottets tidigare uttalanden har riksdagen i bisjukdoms-
lagen (1974:211) delegerat beslutanderätten till regeringen, tillsynsman eller
behörig myndighet såvitt avser åtgärder och förelägganden mot enskilda m.m. för
att bekämpa bisjukdomar. Enligt bisjukdomsförordningen (1974:212) åligger det
Jordbruksverket att följa sjukdomarnas uppträdande och spridning, utfärda
föreskrifter om bekämpning och meddela råd och anvisningar. Riksdagen har
således ansett att frågan om bekämpning av bisjukdomar bör behandlas på
myndighetsnivå, och enligt utskottets mening finns det starka skäl att
bibehålla denna ordning. Detta gäller i synnerhet en sådan utpräglat
teknisk/vetenskaplig bedömning som måste göras i fråga om förutsättningarna för
ett fullständigt förintande av varroakvalstret eller vilka metoder som över
huvud taget är mest lämpade för att bekämpa olika bisjukdomar. Utskottet har
inget underlag som tyder på att ett beslut om storskaliga och obligatoriska
bekämpningsinsatser i enlighet med motion 1997/98:Jo206 skulle vara effektiva
eller ge bestående resultat. Liksom tidigare förutsätter utskottet givetvis att
regeringen och Jordbruksverket med stor uppmärksamhet följer utvecklingen på
detta område. För fullständighetens skull bör framhållas att Jordbruksverket
utfärdat föreskrifter angående bl.a. zonindelning och flyttningsrestriktioner
för att bekämpa varroakvalstret (SJVFS 1992:38, 1993:27 och 1994:68). Vidare
erinrar utskottet om att den enskilde biodlaren är skyldig att vidta åtgärder
för att hålla nere och bekämpa varroa-kvalstret och andra bisjukdomar enligt
angivna föreskrifter. Enligt 42 § i verkets föreskrifter SJVFS 1992:38 skall
bitillsynsman i bigård där varroa-kvalster förekommer förelägga innehavaren att
vidta bekämpningsåtgärder i bigårdens samtliga samhällen. Sådana
bekämpningsåtgärder skall avse användning av spärrboxmetoden, användning av de
kemiska substanserna myrsyra eller mjölksyra eller de kemiska bekämpningsmedel
som är godkända för bekämpning av varroakvalster i bigård. Valet av
bekämpningsåtgärder i det enskilda fallet får göras av biodlaren.
När det gäller förutsättningarna i allmänhet för binäringens fortlevnad kan
tilläggas att utskottet behandlade denna fråga så sent som under hösten 1997
(1997/98:JoU3). I det sammanhanget hänvisade utskottet till en nyligen antagen
EG-förordning (EG) nr 1221/97 om åtgärder för att förbättra villkoren för
produktion och saluföring av honung. Ett förslag till nationellt program för
den svenska binäringen har nyligen utarbetats och överlämnats till kommissionen
för godkännande. Det bör framhållas att programmet har utarbetats i samarbete
med Sveriges biodlares riksförbund (SBR), Yrkesbiodlarna SBR, Föreningen för
ekonomisk biodling (Ekobi) och SLU. Syftet med förordning 1221/97 är bl.a. att
förbättra villkoren för produktion och saluföring av honung inom gemenskapen
samt att minska varroakvalstrets och därmed sammanhängande sjukdomars negativa
inverkan på honungsproduktionen. Detta skall uppnås genom att varje medlemsland
inför nationella program vilka kan omfatta åtgärder för teknisk hjälp,
varroabekämpning, rationalisering vid flyttning av bisamhällen och samarbete
inom forskningsprogram om förbättring av honungskvaliteten. Det svenska
programmet innefattar bl.a. insatser för ekologiska bekämpningsmetoder för
varroa, förbättring av honungens kvalitet och biavel, främst sjukdomstoleranta
bin (varroatoleranta), utbildning och information, kursverksamhet m.m.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1997/98:Jo206 (m).
Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande hållande av försöksdjur
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna
1997/98:Jo28 yrkande 2 delvis och 1996/97:Jo538 yrkande 5 delvis antar
förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 4
§,
2. beträffande villkor för användning av försöksdjur
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
1997/98:Jo25 yrkande 2 antar förslaget till lag om ändring i
djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 19 §,
res. 1 (mp) - delvis
3. beträffande det s.k. allmänintresset
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo25 yrkande 1,
res. 1 (mp) - delvis
4. beträffande 2 § djurskyddslagen i dess ursprungliga lydelse
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo28 yrkande 2 delvis, 1996/97:Jo512,
1996/97:Jo531, 1996/97:Jo538 yrkande 5 delvis, 1996/97:Ub514 yrkande 44,
1997/98:Jo513 och 1997/98:Ub807 yrkande 56,
5. beträffande djurskyddstillsynen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo531,
6. beträffande den etiska prövningen
att riksdagen
dels med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna
1996/97:Jo523 yrkande 2, 1997/98:Jo24 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Jo26,
1997/98:Jo27 och 1997/98:Jo28 yrkande 1 i motsvarande delar antar
förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 2
och 21 §§,
dels med anledning av motionerna 1997/98:Jo24 yrkandena 1 och 2,
1997/98:Jo26, 1997/98:Jo27 och 1997/98:Jo28 yrkande 1 i motsvarande delar
avslår regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534) såvitt avser 38 och 38 a §§,
res. 2 (v, mp)
7. beträffande regeringens lagförslag i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534) i de delar som ej omfattas av utskottets hemställan ovan,
8. beträffande en ny djurskyddsmyndighet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo530 och 1997/98:Jo534 yrkande 2,
res. 3 (mp)
9. beträffande utvärdering av djurskyddslagen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo517 delvis och 1997/98: Jo527,
10. beträffande besvärsrätt för djurskyddsorganisationer
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo517 delvis, 1997/98:Jo529 och
1997/98:Jo534 yrkande 1,
res. 4 (mp)
11. beträffande antibiotika i foder
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo506, 1997/98:Jo525 yrkande 7 och
1997/98:L716 yrkande 3,
12. beträffande kadaverförbudet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo213 yrkandena 3 och 4,
13. beträffande småskalig kadaverhantering
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo213 yrkandena 1, 2, 5 och 6,
res. 5 (mp)
14. beträffande vissa måttbestämmelser för djurstallar
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo504, 1997/98:Jo509 och 1997/98:Jo515,
res. 6 (m, c, fp)
15. beträffande metoder i djurhållningen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo536 yrkande 3,
16. beträffande uppfödning av pälsdjur
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo501, 1997/98:Jo516, 1997/98:Jo519 och
1997/98:Jo526,
res. 7 (v, mp)
17. beträffande uppfödning av grisar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo512 yrkandena 4, 5 och 8,
res. 8 (mp)
18. beträffande Smittskyddsinstitutets djurhus
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo534 yrkande 4 och 1997/98:Jo539,
19. beträffande tillsyn över katter, m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo522 yrkandena 1-3,
res. 9 (mp)
20. beträffande märkning av katter
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo522 yrkande 4,
res. 10 (v, mp)
21. beträffande transport av hästar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo507,
22. beträffande djurskyddet vid transporter inom EU
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo514 yrkande 2,
23. beträffande djurförsök, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo502 yrkande 4, 1996/97: Jo511,
1996/97:Jo514 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Jo517, 1996/97:Jo525 yrkandena 1
och 2, 1996/97:Jo536, 1996/97:Jo538 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Ub514
yrkande 43, 1997/98:Jo511 yrkande 5, 1997/98:Jo517 delvis, 1997/98:Jo521,
1997/98:Jo544 yrkande 1 och 1997/98:Ub807 yrkande 55,
24. beträffande utvärdering av de djurförsöksetiska nämnderna
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo514 yrkande 4, 1996/97:Jo519,
1996/97:Jo523 yrkande 1, 1996/97:Jo534, 1996/97: Jo538 yrkandena 3 och 4,
1996/97:Ub514 yrkande 45 och 1997/98:Ub807 yrkande 57,
25. beträffande djurförsök i försvarsforskningen
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo524,
res. 11 (mp)
26. beträffande test av kosmetika på djur
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo509, 1996/97:Jo514 yrkande 3,
1996/97:Jo516, 1996/97:Jo532 yrkande 1, 1997/98:Jo514 yrkande 1 samt
1997/98:Jo535,
27. beträffande kastrering av grisar
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo512 yrkande 2 och 1997/98:Jo528,
res. 12 (mp)
28. beträffande mobila gårdsslakterier
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo512 yrkande 6 och 1997/98:Jo536
yrkande 4,
res. 13 (mp)
29. beträffande bedövning före slakt
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo512 yrkande 7,
res. 14 (mp)
30. beträffande export av levande grisar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo512 yrkande 1,
31. beträffande varghybrider
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo502,
32. beträffande upplåtelse av vakthund
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo538,
33. beträffande dispens från karantänsbestämmelserna
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo533,
34. beträffande statens konsumentansvar i djurskyddsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo534 yrkande 3 och 1997/98:Jo540,
35. beträffande djurskydd och Sveriges agerande inom EU, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo514 yrkande 3 och 1997/98:K715
yrkande 10,
36. beträffande EG:s regler och djurvänlig äggproduktion
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo201,
37. beträffande varroakvalster hos bin
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo206.
Stockholm den 5 februari 1998
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m),
Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi
Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart
Brunander (c), Berndt Sköldestig (s) och Sverre Palm (s).
Reservationer
1. Villkor för användning av försöksdjur och det s.k. allmänintresset (mom. 2
och 3)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Som framhålls?
och slutar med ?anses tillgodosedd? bort ha följande lydelse:
Som framhålls - - - (=utskottet) - - - absolut nödvändigt. Enligt utskottets
mening bör man dock gå ett steg längre när det gäller begränsningen av djurs
lidande. Det finns inget som säger att vi inte skulle kunna införa strängare
krav än de som ställs i EG:s direktiv. Det är orimligt att försöksdjur skall
kunna bli utsatta för obegränsat lidande och därför bör 19 § p. 2 ändras.
Utskottet lägger nedan fram förslag till ny lydelse av 19 § p. 2
djurskyddslagen i enlighet härmed. Därmed tillstyrker utskottet motion
1997/98:Jo25 yrkande 2.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?När det? och
slutar med ?anses tillgodosett? bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Jo25 (kd) anser utskottet att
allmänintresset skall väga lika tungt vid ett avgörande som de rekvisit som
regeringen föreslår. Regeringen bör därför utarbeta ett förslag till sådan
ändring av 19 § djurskyddslagen (1988:534) att det klart framgår att djur inte
skall användas för vetenskapliga ändamål om det inte kan anses angeläget från
allmän synpunkt. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo25 yrkande 1
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande villkor för användning av försöksdjur
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo25 yrkande 2 och med anledning
av regeringens förslag i denna del antar förslaget till lag om ändring i
djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 19 § med den ändring att p. 2
skall ha följande såsom Reservantens förslag betecknade lydelse:
-------------------------------------------------------
| Regeringens förslag |Reservantens förslag |
-------------------------------------------------------
| | |
|2. att verksamheten | 2. att verksamheten|
|utformas så att djuren |utformas och fortlöpande|
|inte utsätts för större |anpassas på sådant sätt|
|lidande än vad som är |att djuren inte utsätts|
|absolut nödvändigt, och |för ett obegränsat lidande|
| |eller för ett större|
| |lidande än vad som är|
| |absolut nödvändigt, och |
-------------------------------------------------------
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande det s.k. allmänintresset
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo25 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Den etiska prövningen (mom. 6)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Som framgår?
och på s. 16 slutar med yrkande 1 delvis bort ha följande lydelse:
I samband med en utfrågning har representanter för Jordbruksdepartementet
understrukit att EU-kommissionen, efter det att lagrådsremissen i ärendet
upprättades, har avgett ett s.k. motiverat yttrande som innebär att Sverige
måste införa ett system som gör det möjligt att med bindande verkan förbjuda
enskilda djurförsök.
Utskottet gör följande bedömning. Som framgår av propositionen kan de
djurförsöksetiska nämndernas beslut redan i dag anses ha tvingande verkan.
Visserligen är en forskare i princip oförhindrad att genomföra sitt försök med
djur även i de fall djuranvändning avstyrkts och några sanktioner kan inte
vidtas av den etiska nämnden. Däremot kan ett sådant försök stoppas av ansvarig
tillsynsmyndighet, eftersom det bryter mot 2 § Djurskyddslagen. Nämndernas
beslut är följaktligen rådgivande men uppfattas ändå som åtminstone i vissa
avseenden tvingande.
Såvitt utskottet kan bedöma är någon förändring av rutinerna vid själva
prövningen eller av prövningen i sig inte avsedd. Enligt utskottets mening
finns det i detta sammanhang all anledning att understryka värdet av den dialog
som nu uppenbarligen förs mellan de brett sammansatta djurförsöks-etiska
nämnderna och vederbörande forskare och som i det allt övervägande antalet fall
resulterar i en samsyn på hur försöken bör utföras. Utskottet delar Lagrådets
bedömning att det kan ifrågasättas om de av regeringen föreslagna ändringarna i
2 och 21 §§ i förening med överklagandeförbudet i 38 a § utgör en
tillfredsställande lösning på de problem som föreligger i fråga om den etiska
prövningens rättsverkan, mot bakgrund bl.a. av de skyldigheter som föreligger
för Sverige att genomföra det aktuella direktivet. Det bör tilläggas att frågan
om de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet dessutom ingår som en viktig del
i den av regeringen tillkallade särskilda utredarens arbete (dir. 1997:43). Som
framhålls i flera motioner är det angeläget att utredningen förbehållslöst kan
göra en bred och allsidig prövning av försöksdjursfrågorna och då inte minst
den etiska prövningen. Utskottet inser att ett riksdagsbeslut i enlighet med
dessa motioner kan innebära att Sverige inte anses ha genomfört det aktuella
direktivet på ett godtagbart sätt. Utskottet anser å andra sidan inte att det
finns tillräckliga skäl att nu, utan att avvakta resultatet av den ovannämnda
utredningen, genomföra en ordning som kan ifrågasättas från många olika
synpunkter. Med det anförda ansluter sig utskottet till vad som anförts i
motionerna Jo24 (fp) yrkandena 1 och 2, Jo26 (m, c, fp, v, mp, kd), Jo27 (s)
och Jo28 (c) yrkande 1 och avstyrker regeringens förslag i berörda delar.
Därmed avstyrks även motion 1996/97:Jo523 (mp) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande den etiska prövningen
att riksdagen dels med anledning av regeringens förslag och motionerna
1997/98:Jo24, 1997/98:Jo26, 1997/98:Jo27 och 1997/98:Jo28 yrkande 1 i
motsvarande delar och med avslag på motion 1996/97:Jo523 yrkande 2 antar
förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) med den
ändringen att 2 § andra stycket och 21 § får följande som utskottets
förslag betecknade lydelse:
-------------------------------------------------------
| Djur, som används för | Djur, som används för|
|ändamål som avses i 19 §, |ändamål som avses i 19 §,|
|skall inte anses vara |skall inte anses vara|
|utsatta för onödigt |utsatta för onödigt|
|lidande eller sjukdom vid |lidande eller sjukdom vid|
|användningen, om denna har |användningen, om denna har|
|godkänts av en |tillstyrkts av en|
|djurförsöksetisk nämnd. |djurförsöksetisk nämnd. |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
| Användning av djur för | Användning av djur för|
|ändamål som avses i 19 § |ändamål som avses i 19 §|
|skall godkännas från etisk |skall prövas från etisk|
|synpunkt av en djurför- |synpunkt av en|
|söksetisk nämnd innan |djurförsöksetisk nämnd|
|användningen påbörjas. |innan användningen|
| Regeringen eller den |påbörjas. |
|myndighet som regeringen | Regeringen eller den|
|bestämmer får meddela |myndighet som regeringen|
|ytterligare föreskrifter |bestämmer får meddela|
|om godkännandet samt |ytterligare föreskrifter|
|föreskrifter om undantag |om prövningen samt|
|från kravet på |föreskrifter om undantag|
|godkännande. |från denna. |
-------------------------------------------------------
dels med anledning av regeringens förslag och motionerna 1997/98:Jo24,
1997/98:Jo26, 1997/98:Jo27 och 1997/98:Jo28 yrkande 1 i motsvarande delar
avslår förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser
38 och 38 a §§,
3. En ny djurskyddsmyndighet (mom. 8)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Under flera år har djurskyddsorganisationer m. fl. krävt att en särskild
djurskyddsmyndighet skall inrättas. Som skäl härför har bl.a. angivits att det
inte är bra att ansvaret för djurskyddsfrågorna är uppdelat på flera olika
myndigheter samt att den nuvarande centrala djurskyddsmyndigheten, Statens
jordbruksverk, inte genomför det som stadgas i djurskyddslagen. Lagens
intentioner kompromissas bort genom att man tar för stor hänsyn till andra
uppgifter som vilar på myndigheten. Det har också förts fram att en
djurskyddsmyndighet skulle kunna fungera som spjutspets för det internationella
arbetet med djurskyddsfrågor. Enligt min mening är förslaget att en speciell
djurskyddsmyndighet bör inrättas mycket intressant och skulle kunna innebära
att frågorna får en helt annan tyngd. Myndighetens verksamhet skulle kunna
finansieras av de medel som i dag fördelas på de olika myndigheterna som
handlägger djurskyddsfrågor. Jag ansluter sig därmed till motion 1997/98:Jo534
(mp) yrkande 2 och föreslår att frågan om inrättande av en djurskyddsmyndighet
utreds. Detta bör ges regeringen till känna. Motion 1997/98:Jo530 (fp) avstyrks
i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande en ny djurskyddsmyndighet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo534 yrkande 2 och med avslag på
motion 1997/98:Jo530 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
4. Besvärsrätt för djurskyddsorganisationer (mom. 10)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Det självklara faktum att djuren inte kan föra sin egen talan, eller att det
inte finns någon part som står på djurens sida med klagorätt i
djurskyddsfrågor, innebär att djurens situation inte är tillfredsställande ur
rättssynpunkt. Enligt min mening finns det mycket som talar för att
djurskyddsorganisationerna bör ges besvärsrätt i djurskyddsfrågor.
Medvetenheten och intresset för djurskyddsfrågor har ökat markant i vårt
samhälle. Det finns också ett starkt stöd i samhället för att det som stadgas i
djurskyddslagen garanterat skall tillfalla djuren fullt ut. Om
djurskyddsorganisationerna gavs besvärsrätt skulle djurens rättsskydd stärkas
markant. Frågan bör utredas. Vad som anförts med anledning av motion
1997/98:Jo534 (mp) yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Motionerna
1997/98:Jo517 (s) och 1997/98:Jo529 (fp) avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med det anförda.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 10 bort
ha följande lydelse:
10. beträffande besvärsrätt för djurskyddsorganisationer
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo534 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1997/98:Jo517 och 1997/98:Jo529 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
5. Småskalig kadaverhantering (mom. 13)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Som anförs i motion 1997/98:Jo213 (mp) bör regeringen återkomma till riksdagen
med förslag på hur den svenska kadaverhanteringen skall utformas i småskalig
riktning och hur transporterna av kadaver skall nedbringas och göras säkra.
Vidare bör regeringen fastställa de principer för var verksamhet som exempelvis
Konvex får etableras och vilka åtgärder man ämnar vidta för att säkra
transporterna. Sverige bör verka för att EG:s regelverk förändras så att
högriskavfall inte tillåts för användning i foder till något djurslag inom EU,
oavsett hur materialet i fråga bearbetats. I andra hand anser jag att Sverige
bör begära anpassning av EG:s regelverk med innebörden att Sverige får förbjuda
användningen av högriskmaterial, i foder inom landet, oavsett hur materialet i
fråga har bearbetats. Det är också viktigt att den svenska regeringen verkar
för att Sverige inte exporterar kadavermjöl till länder som inte har ett förbud
mot att använda kadavermjöl i foder till andra djur än pälsdjur. Vad ovan
anförts med anledning av motion 1997/98:Jo213 (mp) yrkandena 1-2, 5 och 6 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 13 bort
ha följande lydelse:
13. beträffande småskalig kadaverhantering
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo213 yrkandena 1-2, 5 och 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. Vissa måttbestämmelser för djurstallar (mom. 14)
Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),
Eva Eriksson (fp), Eva Björne (m) och Lennart Brunander (c) anför:
När det gäller nötkreatur och deras utrymme i bås träder dessa bestämmelser i
kraft vid utgången av år 1998. För att underlätta de befintliga
jordbruksföretagens anpassning till de skärpta bestämmelserna finns i berörda
föreskrifter vissa möjligheter till undantag. I ett befintligt stall eller vid
ombyggnad av ett stall kan mindre avvikelser från måttföreskrifter göras om det
är djurskyddsmässigt godtagbart för det enskilda djuret och planlösningen i
stallet är god. Vidare har Jordbruksverket möjlighet att medge undantag från
föreskrifterna om det föreligger särskilda skäl. Som framhålls i motionerna
1997/98:Jo504 (m), 1997/98:Jo509 (m) och 1997/98:Jo515 (kd) kan det befaras att
många lantbrukare kommer att tvingas sluta med mjölk- eller köttproduktion på
grund av att de inte uppfyller de fr.o.m år 1999 gällande kraven på båsutrymme.
Osäkerhet kring animalieproduktionen och dess framtida lönsamhet kan göra att
berörda lantbrukare tvekar inför så stora investeringar som krävs. Enligt vår
mening bör de ovan redovisade möjligheterna att tillåta mindre avvikelser eller
medge undantag från gällande föreskrifter utnyttjas för att tillgodose behovet
av individuella lösningar för exempelvis äldre lantbrukare som annars skulle
tvingas upphöra med sin produktion i förtid. En förutsättning härför måste dock
vara en dokumenterat god djuromsorg hos den berörde lantbrukaren och att en
eventuell avvikelse är godtagbar från djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Vad
här anförts med anledning av motionerna 1997/98:Jo504, 1997/98:Jo509 och
1997/98:Jo515 bör ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande vissa måttbestämmelser för djurstallar
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo504, 1997/98:Jo509 och
1997/98:Jo515 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. Uppfödning av pälsdjur (mom. 16)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:
Djurskyddslagen stadgar att djur som hålls för pälsproduktion skall hållas på
ett sådant sätt att det främjar deras hälsa samt ger dem möjlighet till
naturligt beteende. Sedan lagens tillkomst har kritik vid flera tillfällen
riktats mot burhållningen av pälsdjur som inte ansetts uppfylla lagens krav.
Bl.a. har Justitieombudsmannen, i ett yttrande över en anmälan avseende
Lantbruksstyrelsens föreskrifter, anfört att föreskrifterna meddelats på
felaktig grund samt att bestämmelserna för hur rävar skall hållas inte kan
anses uppfylla djurskyddslagens bestämmelser. När det gäller rävhållningen har
nya regler utfärdats. Dessa träder dock inte i kraft förrän efter år 2000.
Detta är enligt vår mening oacceptabelt. När det gäller hållningen av mink kan
konstateras att minken inte är avlad för ett liv i en ståltrådsbur. Så är till
exempel tillgång till vatten en förutsättning för att minkar skall få utlopp
för naturliga beteenden.
Burhållning av pälsdjur är en form av djurhållning som inte behövs. Det lär
ej heller behövas någon ytterligare forskning för att kunna slå fast att vilda
djur inte skall hållas i små burar. I likhet med vad som anförts i motion
1997/98:Jo516 (mp, v) anser vi att burhållningssystemen snarast bör avvecklas.
Det anförda bör ges regeringen till känna. Motionerna 1997/98:Jo501 (m),
1997/98:Jo519 (s) och 1997/98:Jo526 (fp) avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande uppfödning av pälsdjur
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo516 och med avslag på
motionerna 1997/98:Jo501, 1997/98:Jo519 och 1997/98:Jo526 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
8. Uppfödning av grisar (mom. 17)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Om vi i Sverige menar allvar med att den svenska djurhållningen är bättre än
den på kontinenten borde flera förbättringar omedelbart kunna genomföras när
det gäller uppfödningen av grisar. Grisarna borde få komma ut på sommaren. Det
går knappast att hävda att grisarna får utlopp för sina naturliga beteenden
inomhus. Utevistelse med mark under klövarna, jord att böka i och äta av samt
möjlighet till rörelse är något som borde vara självklart för alla grisar.
Vidare måste det eviga transporterandet av grisarna upphöra. En smågris borde
få växa upp på den gård där den föds i stället för att skickas till andra
ställen. Vidare bör de s.k. suggpoolernas omfattning och funktion utredas.
Vissa uppgifter tyder på att suggorna kommer tillbaka i dåligt skick efter
nedkomsten och därför finns anledning att ifrågasätta systemet. Dessutom kan
transporter så nära som två veckor före nedkomsten starkt ifrågasättas. Vad här
anförts med anledning av motion 1997/98:Jo512 (mp) yrkandena 4, 5 och 8 bör ges
regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 17 bort
ha följande lydelse:
17. beträffande uppfödning av grisar
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo512 yrkandena 4, 5 och 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
9. Tillsyn över katter, m.m. (mom. 19)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
När det gäller katter innebär föreskrifterna i lagen (1943:459) om tillsyn
över hundar och katter endast en reglering av hur man kan göra sig av med
katter och vilket skadeståndsansvar en kattägare har. I övrigt regleras kattens
väl endast i djurskyddslagen. Katten är i dag således helt oskyddad. Inom
Jordbruksdepartementet har utarbetats ett förslag till ny lag som skulle kunna
ersätta den nu gällande lagen om tillsyn över hundar och katter (Ds 1996:32).
Förslaget innebär bl.a. att hundar och katter jämställs och att kattens
ställning därmed skulle stärkas framför allt från djurskyddssynpunkt. Enligt
min mening borde regeringen snarast återkomma till riksdagen med ett förslag i
enlighet med departementspromemorian. För att stärka skyddet av katterna i
Sverige bör följande åtgärder genomföras: Att överge sin katt bör vara förenat
med bötesstraff. Ett problem med förbud att överge sin katt är att katter
ibland har en benägenhet att ge sig av själva och därmed lämna ägaren i en svår
situation. En sådan reglering av ägaransvaret måste även omfatta en beskrivning
av hur man skall avgöra om katten är övergiven eller inte. Frågan kräver därför
ytterligare beredning. Vidare bör de organisationer och enskilda som tar hand
om övergivna katter kunna få statligt stöd för sin verksamhet. Möjligheten att
döda s.k. övergivna katter skall inskränkas Denna rätt skall inte tillkomma
jakträttshavaren eller dennes företrädare. Lösspringande katter skall istället
omhändertas på ett från djurskyddssynpunkt godtagbart sätt. Under en viss tid
skall ägaren eftersökas och om denne hittas blir han ansvarig för de kostnader
som är förenade med omhändertagandet. Vad här anförts med anledning av motion
1997:98:Jo522 (mp) yrkandena 1-3 bör ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 19 bort
ha följande lydelse:
19. beträffande tillsyn över katter, m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo522 yrkandena 1-3 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
10. Märkning av katter (mom. 20)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:
Katter bör i tätbebyggt område märkas med hänsyn till djurets aktiviteter (inga
farliga halsband) så att ägaren går att identifiera. Det inom
Jordbruksdepartementet utarbetade förslaget till ny lag som skulle ersätta den
nu gällande lagen om tillsyn över hundar och katter (Ds 1996:32) innebar bl.a.
att katter skulle märkas, främst för att det skulle bli lättare att utkräva
skadeståndsansvar från ägaren vid skada orsakat av djuret. Enligt vår mening
bör katter som vistas inom tätbebyggt område i stället märkas för att skydda
katten från att dödas, misshandlas eller överges. Är en lösspringande katt inte
märkt bör samma djurskyddsprinciper gälla vid omhändertagande som för märkta
katter. Det skall alltså inte vara möjligt att skjuta en katt för att den inte
är märkt. Vad här anförts med anledning av motion 1997:98:Jo522 (mp) yrkande 4
bör ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande märkning av katter
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo522 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
11. Djurförsök i försvarsforskningen (mom. 25)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Riksdagen har sedan länge slagit fast att användningen av försöksdjur skall
begränsas. Enligt min mening måste detta också gälla försvarsforskningen.
Försvarets forskningsanstalt (FOA) använder tusentals försöksdjur i sin
forskning kring t.ex. kemiska stridsmedel. Det är viktigt att få en helhetsbild
av vilka försök som utförs inom försvaret samt vad de har resulterat i. Därför
bör en utredning och kartläggning av djurförsöken genomföras. Den bör leda fram
till en strategi för hur användningen av försöksdjur i försvarsforskningen
skall kunna begränsas. Målet bör, enligt min mening, vara en total avveckling
av djurförsök för försvarsforskningsändamål. Enligt uppgift förekommer i dag
inget internationellt samarbete i syfte att begränsa djurförsöken inom
försvarssektorn. Erfarenheter bör så långt det är möjligt kunna utbytas så att
antalet djurförsök därigenom begränsas. Detta bör därför ingå i den utredning
som utskottet föreslår för att kartlägga djurförsöksverksamheten. Vad här
anförts med anledning av motion 1996:97:Jo524 (mp) yrkandena 1- 4 bör ges
regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 25 bort
ha följande lydelse:
25. beträffande djurförsök i försvarsforskningen
att riksdagen med anledning av motion 1996:97:Jo514 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
12. Kastrering av grisar (mom. 27)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
I Sverige kastreras årligen cirka en och en halv miljon hangrisar. Kastreringen
görs för att 7-8 % av hangrisarna utvecklar ämnen (skatol, androsteron m.fl.)
som ger ett illaluktande kött. Det hävdas också att okastrerade grisar kan vara
besvärliga att ha i täta flockar då de börjar bli könsmogna. Kastreringen är
inte bara till fördel för konsumenterna och producenterna. Den leder nämligen
till att man får ett mindre köttigt och fetare griskött. Produktionskostnaderna
skulle också kunna sjunka eftersom kastreringen påverkar både tillväxt och
foderåtgången negativt. Ur djurskyddssynpunkt är kastreringen naturligtvis
mycket tveksam. Det är därför mycket angeläget att man hittar metoder som gör
kastreringen överflödig. I annat fall måste man finna säkra former för
smärtlindring. Vad här anförts med anledning av motion 1997/98:Jo512 (mp)
yrkande 2 bör ges regeringen till känna. Motion 1997/98:Jo528 (fp) avstyrks i
den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 27 bort
ha följande lydelse:
27. beträffande kastrering av grisar
att riksdagen med anledning av motion 1997:98:Jo512 yrkande 2 och med avslag på
motion 1996/97:Jo528 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
13. Mobila gårdsslakterier (mom. 28)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Slakterierna blir allt färre och allt större. De masslaktsmetoder som används
i dag utgår från djurs okänslighet. Detta är inte acceptabelt. En utveckling åt
andra hållet skulle vara betydligt bättre både för miljön och grisarna. Det
måste utvecklas slaktmetoder där man använder sig av mobila helt hygieniska
slakterier för att förhindra långa och plågsamma djurtransporter. Detta skulle
också förbättra möjligheterna för gårdsslakterierna. Inom ramen för programmet
för landsbygdsutveckling (Mål 5a) utgår stöd till investeringar i
jordbruksföretag. Stöd kan bl.a. lämnas till investeringar som främjar
djurskyddet och till kompletterande verksamhet inom företaget. I norra delen av
Sverige kan stöd utgå även till investeringar som förbättrar produkternas
kvalitet och innebär en omställning av produktionen till marknadens behov,
minskar produktionskostnaderna och sparar energi samt förbättrar levnads- och
arbetsvillkoren för dem som är verksamma inom företagen. Enligt min mening är
det av stor betydelse att detta stöd också kan komma den småskaliga
slakteriverksamheten till del. Vad här anförts med anledning av motionerna
1997/98:Jo512 (mp) yrkande 6 och 1997/98:Jo536 (mp) yrkande 4 bör ges
regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 28 bort
ha följande lydelse:
28. beträffande mobila gårdsslakterier
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo512 yrkande 6 och
1997/98:Jo536 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
14. Bedövning före slakt (mom. 29)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Före slakten skall grisen bedövas. Vissa slakterier tillämpar en metod som
innebär att grisen avskiljs från de andra och föses in i ett litet utrymme där
grisen fixeras mekaniskt före bedövningen. Risken är stor att grisen grips av
panik och skadar sig innan bedövningsgasen slår ut grisens medvetande. Metoden
är fortfarande godkänd. Enligt min mening bör metoder som denna förbjudas.
Metoden har också ifrågasatts av veterinärer. Vad här anförts med anledning av
motion 1997:98:Jo512 (mp) yrkande 7 bör ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 29 bort
ha följande lydelse:
29. beträffande bedövning före slakt
att riksdagen med anledning av motion 1996:97:Jo512 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Behandlingen av ärendet
Redan då Sverige kom med som medlem i EU fanns det direktiv, 86/609/EEG, som
anges som skäl för regeringens förslag till ändringar i djurskyddslagen. Det
har alltså funnits gott om tid att finna en lösning som alla, efter diskussion
och i samförstånd, kunnat vara eniga om för att uppfylla direktivet. Regeringen
är nu ute i sista stund. Inför hotet om att Sverige skall dras inför EG-
domstolen läggs ett förslag fram som varken förankrats eller accepterats av
många av de representanter som finns i de djurförsöksetiska nämnderna. Såväl
Centrala försöksdjursnämnden (CFN) som två av de etiska nämnderna har avvisat
förslaget.
Arbetet i de djurförsöksetiska nämnderna ser i dag mycket olika ut. På vissa
håll behandlas ärendena i förberedande kommittéer. Där diskuteras försöken
mellan de olika representanterna i nämnden, t.ex. djurskyddsorganisationer och
forskare, innan ärendet lyfts till nämnden för avgörande. I andra nämnder får
djurskyddsorganisationer inte ens delta i de förberedande mötena. I åter andra
behandlas ärenden direkt i nämnden utan någon förberedelse. Även policyn för
vad som tillstyrks och inte tillstyrks varierar mycket. Vissa försök, t.ex.
artritförsök, godkänns av vissa nämnder under förutsättning att smärtlindring
sker. I andra nämnder ställs inte detta krav för godkännande. I vissa nämnder
följs inte heller Centrala försöksdjursnämndens råd.
Att i detta läge, med en utredning på gång för att se över arbetsformerna,
göra nämnderna beslutande är mycket olyckligt. Vilken nämnds policy skall
tillämpas? Att dessutom införa ytterligare en möjlighet till överklagan för
forskare kan förhindra att nämnderna utvecklas i positiv riktning. En forskare
kan i dag, med eller utan förändring av underlaget, ansöka på nytt om att få
utföra ett visst försök. Att nu dessutom ge möjlighet till överklagan till
förvaltningsdomstol kan totalt förändra de etiska nämndernas arbetssituation.
Skall besluten i domstol vara ledande och prejudicerande för nämnden?
Jag ifrågasätter dessutom om det är nödvändigt att ta detta drastiska steg
som ingen vill ha för att leva upp till direktivet i detta avseende. Den
artikel som hänvisas till lyder:
Artikel 12
2. Om ett djur skall användas till försök under vilka det kommer att eller kan
förväntas få starka smärtor som förväntas bli långvariga, måste en särskilt
motiverad anmälan lämnas in om försöket och dess berättigande till myndigheten
eller detta i särskild ordning godkännas av myndigheten.
I Sverige lämnas som bekant särskild anmälan in för samtliga djurförsök. Försök
med befarade starka smärtor skall, förutom prövning i lokal djurförsöksetisk
nämnd, anmälas till CFN. De kallas § 16-fall. Sverige har alltså enligt min
mening uppfyllt direktivet. Om regeringen hyser farhåga om detta skulle det
varit möjligt att låta CFN inte bara informeras om § 16-fallen utan även fatta
ett formellt beslut. Det skulle också varit möjligt att lägga den
beslutanderätten hos dagens tillsynsmöjlighet, kommunens miljö- och
hälsoskyddsförvaltning.
Ärendet har alltså, enligt mitt förmenande, hanterats på ett oskickligt sätt
och med ett förslag till lösning som riskerar att skapa motsättningar. Därmed
gagnas på intet sätt försöksdjuren. Flera andra smidigare lösningar hade varit
möjliga.
Kadaverförbudet
Det svenska förbudet mot kadavermjöl i foder är fortfarande hotat. Egentligen
gick fristen ut vid nyår, men i avvaktan på beslut får Sverige behålla
förbudet.
Enligt Miljöpartiets mening är det ytterst viktigt att förbudet får bestå. Vi
förutsätter att den svenska regeringen gör sitt yttersta för att inte bara
rädda den svenska linjen utan även för att förmå EU att anpassa sig till
densamma. Vi avser att bevaka och vid behov återkomma i frågan.
Smittskyddsinstitutets djurhållning
Statens jordbruksverk meddelade redan den 24 maj 1994 att de
försöksdjurslokaler som numera disponeras av Smittskyddsinstitutet inte
uppfyllde gällande krav på hur apor skall förvaras. Jordbruksverket angav bl.a.
att aporna i största möjliga utsträckning skulle hållas i grupp i voljärer och
att aporna skulle förses med material för förströelse. Vidare angavs att
förvaringsutrymmena skulle förses med fönster samt att inga apor skulle hållas
i källarplanet. Enligt vad utskottet erfarit hålls apor alltjämt i djurhusets
källarplan. Aporna hålls ej heller i voljärer utan i burar. Vidare tyder viss
information på att det nya djurhuset, som beräknas stå färdigt år 2000, inte
heller kommer att innebära att aporna kan hållas på ett tillfredsställande
sätt. Att hålla apor för försöksändamål skiljer sig markant från all annan
hållning av försöksdjur. Många som sysslar med djurförsök väljer därför bort
försök på apor eftersom de anser att man inte kan hålla apor i fångenskap på
ett tillfredsställande sätt. Enligt Miljöpartiets mening bör apor inte hållas
för försök.
Eftersom det kan diskuteras om detta är ett ärende för riksdagen reserverar
vi oss inte nu. Vi avser att återkomma på annat sätt.
Djurförsök och de etiska nämnderna
Miljöpartiet har ensamt och med andra partier i flera motioner påtalat brister
och föreslagit förändringar i hanteringen av djurförsök. Flertalet av dessa
motioner lades fram under riksdagsåret 1996/97. Vi ser det som positivt att
regeringen nu har tillsatt en utredare som ser över dessa frågor och
förutsätter att de förslag och frågeställningar som framförts i motionerna
kommer att beaktas och belysas. Någon reservation är därför inte befogad i
detta skede. Vi återkommer i dessa frågor sedan utredarens förslag
presenterats.
2. Export av levande grisar
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:
Sverige är ett land som vill framstå som föredöme för andra länder, såväl inom
som utanför EU, vad avser djurskydd. Detta används ofta som ett säljargument.
För att djurskyddet skall var trovärdigt måste det ju vara av omsorg om
djuren som den svenske bonden beter sig som han gör. Han vill inte att grisar
skall ha det ännu sämre än i de svenska svinstallen och inte heller
transporteras och slaktas under sämre förhållanden än i Sverige. Det är därför
förvånande att det alls förekommer export av levande smågrisar till länder med
sämre djurskydd och där slakttransporter och hantering vid slakterier är
betydligt grymmare än i Sverige. Eftersom så sker borde det, som framhålls i
motion 1997/98:Jo512 (mp), inte vara tillåtet att exportera levande djur till
länder med sämre djurskydd än i Sverige. Frågor om transporter av djur kan
anses reglerade inom EU på en överstatlig nivå. Vi avser att återkomma i denna
fråga på annat sätt och reserverar oss därför inte i detta betänkande.
3. Varroakvalster hos bin
Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Eva Björne (m) och
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Biodlingen har stor betydelse för både skördar och den biologiska mångfalden.
Den svenska biodlingen hotas nu av varroakvalstrets angrepp. Det kräver stor
seriositet både när det gäller att förhindra att toxiska ämnen blandas med
honungen och att binäringen minskar i omfattning.