I betänkandet behandlas proposition 1997/98:84 Försvarsmaktens ekonomi
och verksamhet år 1998 m.m. samt nio motioner som väckts med anledning
av propositionen.
I propositionen beskriver regeringen allvarliga ekonomiska problem som
uppstått i Försvarsmaktens ekonomi och planering. Som ett led i åtgärderna
för att bringa Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet i balans föreslår
regeringen att riksdagen ändrar det övergripande målet för Försvarsmaktens
beredskap. Vissa delar av krigsorganisationen kan då ges lägre beredskap än
det nu gällande s.k. ettårsmålet. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller
regeringens förslag. Avvikande mening framförs av Moderata
samlingspartiet och Folkpartiet i skilda reservationer.
Regeringen redovisar vidare i propositionen åtgärder som den själv eller
Försvarsmakten kan fatta för att uppnå balans i planeringen. Åtgärderna
avser verksamheten under det innevarande budgetåret och berör
pliktutbildningen, materielanskaffningen inklusive försvarsindustrin och
frivilligverksamheten. I anslutning härtill har framställts ett flertal
motionsyrkanden, bl.a. med krav om ett nytt försvarsbeslut och stopp för
olika slags investeringar. Utskottet föreslår att samtliga motionsyrkanden
avslås. Sju reservationer och fem särskilda yttranden har avgivits i anslutning
härtill, varav två fempartireservationer (m, fp, v, mp och kd) till förmån för
ett nytt försvarsbeslut år 1999 respektive stopp för investeringar.
Näringsutskottet har avgivit yttrande över propositionen. Försvarsutskottet
delar näringsutskottets bedömning att regeringen under hösten 1998 för
riksdagen bör redovisa en samlad bild av tillgängliga resultat av de skilda
uppdrag om försvarsindustrin som regeringen gett till myndigheterna.
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen
godkänner förslaget till ändring av övergripande mål för Försvarsmakten
vad avser Försvarsmaktens beredskap.
Motionerna
1997/98:Fö10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av övergripande mål
för Försvarsmakten vad avser Försvarsmaktens beredskap i enlighet med vad
i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär underlag för ett nytt försvarsbeslut
under våren 1999 i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompensation till Försvarsmakten för uteliggande förskott.
1997/98:Fö11 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nytt försvarsbeslut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omedelbara åtgärder i avvaktan på det nya försvarsbeslutet.
1997/98:Fö12 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om femåriga försvarsbeslut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Försvarsmaktens beredskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avbryta JAS-projektet.
1997/98:Fö13 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär underlag för ett nytt försvarsbeslut
under våren 1999 i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att upprätthålla handlingsfriheten för regering och riksdag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nedläggning av varvsproduktionen på Muskö.
1997/98:Fö14 av Lennart Klockare och Eva Persson Sellin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att verksamheten med tre flygdivisioner på F 21 bibehålls.
1997/98:Fö15 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en stark svensk
försvarsindustri och beställningar till denna.
1997/98:Fö16 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att materielprojekt som är beslutade om och där en beställning
föreligger inte skall vara undantagna besparingarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bryta kontraktet på JAS delserie tre för att skapa
handlingsutrymme,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ubåt Viking,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla nyinvesteringar och flyttningar av verksamhet skall
stoppas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ansvaret för Försvarsmaktens löneförhandlingar skall ligga på
Arbetsgivarverket,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationell verksamhet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt försvarsbeslut redan år 1999,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en flyttning av den flygburna signal- och radarspaningen samt
flygtransporterna på Bromma till Uppsala,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omorganisationen av Försvarsmaktens helikopterverksamhet.
1997/98:Fö17 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om incidentberedskapen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt försvarsbeslut med en tydlig målbild,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tydliggöra cirkeln säkerhets- och försvarspolitiska mål-
operativ förmåga-kostnader,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att helt undanta hemvärns- och frivilligverksamheten från
besparingar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i sin årliga redovisning till riksdagen om
anpassningsåtgärder tydligt redogör för konsekvenserna av de nu föreslagna
beredskapssänkningarna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en noggrann översyn av de planerade investeringarna inom
Försvarsmakten för att finna alternativa besparingar till de redan föreslagna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förnyad prövning av den beslutade flyttningen av den flygburna
signal- och radarspaningen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en nationell försvarsindustriell strategi.
1997/98:Fö18 av Lennart Rohdin och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1997/98:84.
Utskottet
Försvarsmaktens ekonomi och planering
Regeringen
Under år 1997 uppstod allvarliga problem i Försvarsmaktens ekonomi och
planering. Regeringen redogör i propositionen för dessa problem och för
vilka åtgärder som bedöms nödvändiga för att den planerade verksamheten
och tilldelade ekonomiska resurser skall komma i balans. Åtgärderna tar till
största delen sikte på innevarande budgetår.
Totalförsvarsbeslutet 1996
Regeringen anför att den på grundval av underlag från Försvarsmakten -
Försvarsmaktsplan 97 (FMP 97) - i september 1996 lämnade ett i
förhållande till denna plan något modifierat förslag till riksdagen. För att
finansiera verksamhetsförändringarna föreslog regeringen
utgiftsbegränsningar bl.a. genom krav på rationaliseringar inom
Försvarsmakten och stödmyndigheterna. Regeringen anser att de
förändringar som föreslogs var finansierade. Även Försvarsmakten ansåg
förändringarna vara kostnadsneutrala sett över beslutsperioden.
Utgiftsbegränsningarna översteg enligt regeringen
verksamhetsförändringarna med omkring 800 miljoner kronor.
Riksdagen beslutade (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr.
1996/97:109) i enlighet med regeringens förslag - 1996 års
totalförsvarsbeslut.
Försvarsmaktens anmälan av obalansen
Efter riksdagens totalförsvarsbeslut i december 1996 anmälde
Försvarsmakten i februari 1997 i sitt budgetunderlag till regeringen att
planeringen inför försvarsbeslutsperioden var i obalans. Kostnaderna
bedömdes bli ca 300-500 miljoner kronor per år högre än tidigare beräknat.
Enligt regeringen uppgav Försvarsmakten att de ekonomiska
förutsättningarna för att genomföra försvarsbeslutet hade försämrats. Detta
förhållande sades ha sin grund i statsmakternas beslut att lägga in ytterligare
verksamhet i planen, icke realiserbarhetsprövad rationalisering och en
mindre ramsänkning.
Regeringen ålade i skilda beslut Försvarsmakten att redovisa orsakerna till
obalansen och föreslå åtgärder för att komma till rätta med den. I sin
delårsrapport till regeringen i augusti 1997 anmälde Försvarsmakten att
obalansen kvarstod. Den bedömdes kortsiktigt vara hanterbar, främst genom
ambitionsförändringar.
Budgetpropositionen om obalansen
Regeringen anförde i budgetpropositionen hösten 1997 att den i Försvars-
maktens budgetunderlag anmälda obalansen var anmärkningsvärd och
allvarlig. Regeringen ansåg att det inom den i totalförsvarsbeslutet angivna
ekonomiska ramen skulle vara möjligt att genomföra aktuella förändringar av
krigs- och grundorganisationen samt att upprätthålla den kompetens och
kvalitet som förutsattes i beslutet. Regeringen föreslog därför ingen
förändring av de av riksdagen beslutade verksamhetsmålen eller av den
ekonomiska ramen.
Obalansen under hösten 1997
Regeringen anför att Försvarsdepartementet under hösten 1997 fick uppgifter
som tydde på att den ekonomiska obalansen var större än vad som tidigare
hade anmälts. Problemet - det ekonomiska underskottet i förhållande till
planerad verksamhet - bedömdes nu till ca 9 900 miljoner kronor för
perioden 1998-2002.
I den kvartalsrapport som regeringen fick i oktober var dock bilden inte
fullt så mörk. För år 1998 uppskattade Försvarsmakten obalansen till 635-
835 miljoner kronor. Som huvudorsaker uppgavs kostnader för omstruk-
turering och alltför optimistiska antaganden om kostnadsreduceringar.
Regeringen anför vidare att Försvarsmakten i december redovisade den
planerade ekonomiska utvecklingen under perioden 1997-2001. Det uppgavs
inte vara möjligt att genomföra all verksamhet som förutsattes i 1996 års
totalförsvarsbeslut. Uttryckt i pengar handlade det enligt Försvarsmakten om
en ambitionssänkning motsvarande drygt 10 600 miljoner kronor under den
aktuella perioden.
Försvarsmaktens förklaring till obalansen
Enligt regeringen anmälde Försvarsmakten i en skrivelse i december 1997 att
myndighetens ekonomiska resurser genom olika statsmaktsbeslut har
reducerats med 2 000 miljoner kronor i förhållande till FMP 97. Härutöver
har, enligt Försvarsmakten, verksamhet till ett värde av 1 900 miljoner
kronor tillkommit genom ytterligare beslut av statsmakterna.
Resterande 6 700 miljoner kronor av den totala obalansen på 10 600
miljoner kronor uppgavs ha orsakats av Försvarsmakten själv. De ökade
behoven finns främst i IT-verksamheten och i förbandsverksamheten inom
armé- och marinprogrammen.
Regeringens uppdrag till Försvarsmakten i december 1997
I ett beslut i december 1997 konstaterade regeringen att extraordinära
åtgärder måste vidtas för att bringa ordning i Försvarsmaktens planering. I
beslutet uppdrog därför regeringen åt Försvarsmakten att till i februari 1998
lämna underlag för olika besparingsåtgärder i fråga om anpassning och
beredskap, förbandsverksamhet, materielförsörjning, effektivisering och
anställd personal.
Enligt uppdraget skulle Försvarsmakten, inom ramen för riksdagsbeslutet i
december 1997 (prop. 1997/98:1 utg.omr. 6, bet. 1997/98:FöU1, rskr.
1997/98:82) om anslag och verksamhet för år 1998, redovisa ett nytt förslag
till budget för år 1998 samt vilka konsekvenser för planeringen som förslaget
får för resten av försvarsbeslutsperioden.
Försvarsmaktens förslag för att återställa balansen i planeringen omfattade
verksamhetsinskränkningar motsvarande 10 119 miljoner kronor, bl.a.
genom att
minska materielbeställningar och förskjuta materielprojekt,
reducera lednings- och förbandsverksamheten,
minska utbildningen och inkalla färre värnpliktiga,
reducera lagerhållningen av reservdelar och drivmedel samt
sänka beredskapen.
Försvarsmakten avsåg dessutom att inplanera en årlig reserv på 400 miljoner
kronor, dvs. 1 600 miljoner kronor under perioden 1998-2001.
Nya uppgifter i Försvarsmaktens budgetunderlag i mars 1998
Försvarsmakten redovisade i mars 1998 budgetunderlag för år 1999. Enligt
regeringen skiljer sig detta från vad Försvarsmakten redovisade i februari
bl.a. genom att
viss planerad verksamhet, främst inom materielområdet, tidigarelagts från
år 2002 till åren 2000 och 2001,
ambitionsminskningarna inom förbandsverksamheten är något mindre
under senare delen av försvarsbeslutsperioden samt
att cirka hälften av den planerade minskningen i lagerhållningen på 550
miljoner kronor år 1998 återförs under perioden 1999-2001.
Sammantaget innebär Försvarsmaktens förslag i budgetunderlaget för år
1999 verksamhetsreduceringar med 7 056 miljoner kronor under perioden
1998-2001, inte med 10 119 miljoner kronor som uppgetts behov av i
februari.
Regeringen redogör vidare för den systemomläggning som skett för
anslagsavräkning av materielkostnader och därav följande svårigheter att
pro- gnostisera utfallet av dessa kostnader.
Regeringen anför att Riksrevisionsverket på regeringens uppdrag har grans-
kat Försvarsmaktens förmåner till anställda, formerna för lönebildning,
tillämpning av avtal m.m. Riksrevisionsverket har bl.a. funnit att det finns
skäl för regeringen att i resultatdialogen med myndighetsledningen ställa
större krav på ett arbetsgivarbeteende som gagnar verksamheten.
Utskottets överväganden
Regeringen inleder propositionen med en redogörelse för processen för att nå
klarhet om obalansen i Försvarsmaktens planering, från Försvarsmaktens
anmälan om problemet i februari 1997 fram till rådande läge i mars 1998.
Redogörelsen visar på stora svårigheter att definiera hur stor obalansen
mellan verksamhet och ekonomiska resurser faktiskt är. Bedömningarna har
växlat med tiden och Regeringskansliet och Försvarsmakten har inte varit
överens om förutsättningar och slutsatser.
Utskottet fick kännedom om problemet i anslutning till behandlingen av
budgetpropositionen hösten 1997. Dels anmälde regeringen i propositionen
att obalansen uppmärksammats och kunde äventyra försvarsbeslutet om det
inte åtgärdades, dels fick utskottet i oktober föredragningar i frågan såväl av
företrädare för Regeringskansliet som av Överbefälhavaren.
Regeringskansliet föredrog i december frågan för utskottet ytterligare en
gång.
Utskottet ansåg (bet. 1997/98:Fö1 s. 42) att den redovisade obalansen
mellan verksamhetsinriktning och kostnader var mycket allvarlig. Detta
underströks enligt utskottet av att den av regeringen i propositionen
redovisade obalansen kunde komma att visa sig vara betydligt större.
Utskottet förutsatte att regeringen återkom till riksdagen under år 1998 med
sin bedömning samt eventuella förslag till riksdagens beslut, om det krävdes
en annan inriktning av Försvarsmaktens verksamhet än den som fastställdes i
1996 års försvarsbeslut.
Utskottet kan konstatera att ekonomiska problem i Försvarsmaktens
planering dessvärre inte är något nytt fenomen. De har med viss
regelbundenhet återkommit under hela efterkrigstiden. Särskida
utredningsinsatser har gång efter annan behövts, senast generaldirektör
Gunnar Petris utredning år 1987 om Försvarsmaktens akuta ekonomiska
problem (Ds Fö 1987:1) samt Riksrevisionsverkets genomgång år 1996 av
JAS 39 Gripenprojektets ekonomi (RRV 1996-03-21, dnr 20-95-0520).
Utskottet anser att regeringens redogörelse i propositionen visar på
betydande och oacceptabla brister i systemet för att styra och följa upp
Försvars-maktens verksamhet. Inte minst gäller det den nuvarande stora
osäkerheten i att kunna förutsäga betalningsutfall och anslagsbelastning.
Försvarsmaktens styrning, ledning och förvaltning i fred måste reformeras
om det skall gå att komma till rätta med ständigt återkommande obalanser i
försvarsplaneringen. Statsmakternas styrning och uppföljning av
Försvarsmaktens verksamhet måste också bli effektivare, vilket också
utskottet i annat sammanhang (bet. 1997/98:FöU10) nyligen påtalat.
Utskottet uttalar sig där för en skyndsam reformering av det nu gällande
systemet och lämnar synpunkter på beslutsunderlaget beträffande
Försvarsmaktens uppgifter, operativa förmåga, verksamhetsområden,
anslagsstruktur, materielförsörjning m.m. Utskottet förutsätter att det inledda
arbetet med denna reformering prioriteras.
Utskottet konstaterar att konstitutionsutskottet, efter en anmälan från
Miljöpartiet, granskar frågan om regeringens agerande och
försvarsministerns ansvar i samband med Försvarsmaktens ekonomiska
problem efter 1996 års försvarsbeslut (granskningsärende 1997/98:26).
Orsakerna till obalansen och regeringens åtgärder
Regeringen
Perioden 1997-2001
Regeringen anser att totalförsvarsbeslutet 1996, utgående från
Försvarsmaktens underlag och den därpå baserade propositionen, var väl
finansierat.
Försvarsbeslutet förutsatte rationaliseringar såväl inom Försvarsmakten
som inom stödmyndigheterna. Regeringen anser att dessa rationaliseringar
bör kunna förverkligas. De skall således kunna finansiera verksamhet i
enlighet med vad riksdagen avsåg.
Regeringen anför att riksdagen i enlighet med förslagen i vårpropositionen
1996 (prop. 1995/96:150) beslutade en besparing på 200 miljoner kronor
årligen på Försvarsmaktens anslag, sammanlagt med 800 miljoner kronor
under perioden. Regeringen avsåg att besparingen skulle realiseras genom
effektiviseringar inom utgiftsområdet, främst vid stödmyndigheterna.
Besparingen har dock ännu inte tagits ut på det sätt som avsågs.
Regeringen anför vidare att riksdagen i enlighet med 1996 års
vårproposition beslutade att materielbeställningar för år 1998 skulle
senareläggas och Försvarsmaktens anslag minskas under år 1998 med 2 000
miljoner kronor. Detta belopp skall återläggas under åren 2000 och 2001.
Efter försvarsbeslutet år 1996 har Försvarsmakten, enligt regeringen, fått
uppgifter som inte varit finansierade utan som Försvarsmakten förutsatts
kunna inrymma i givet anslag. Dessa beslut omfattar ca 200 miljoner kronor
för perioden. Dessutom har regeringen beslutat om en indragning av 200
miljoner kronor av kassabehållningen vid reservmateriellagret. Vidare har
riksdagen våren 1997 beslutat en sänkning av Försvarsmaktens ram med 350
miljoner kronor under försvarsbeslutsperioden. Denna sänkning föranleddes
av förväntade rationaliseringar inom statens fastighetsförvaltning.
Regeringen anser sålunda att sammanlagt ca 750 miljoner kronor av den brist
som Försvarsmakten har anmält kan hänföras till beslut av riksdagen eller
regeringen efter 1996 års totalförsvarsbeslut.
Regeringen uppger vidare att det inom Regeringskansliet pågår en analys
av konsekvenserna av övergången till full tillämpning av
anslagsförordningen (1992:760). Regeringen avser att återkomma till
riksdagen i den frågan.
Regeringen hävdar sammanfattningsvis att de ändringar som riksdagen
genom totalförsvarsbeslutet gjorde i förhållande till FMP 97 var ekonomiskt
balanserade. Obalansen hade varit lika stor även om FMP 97 hade
genomförts utan några ändringar.
Regeringen betonar att statsmakterna måste kunna utgå från att
myndigheternas underlag är korrekt och noga kontrollerat. Regeringen anser
att Försvarsmaktens underlag för 1996 års försvarsbeslut, FMP 97, inte
uppfyllde detta krav, vilket regeringen anser mycket allvarligt.
I propositionen tar regeringen endast ställning till de åtgärder som krävs
för budgetåret 1998. Regeringen avser att i den ordinarie budgetprocessen
återkomma till riksdagen med förslag som gäller resten av försvarsbesluts-
perioden.
Budgetåret 1998
Grundat på Försvarsmaktens underlag redovisar regeringen i propositionen
olika åtgärder. Riksdagen föreläggs ett förslag om ändrade krav på
beredskap inom Försvarsmakten. Vidare informerar regeringen om åtgärder
som kommer att påverka plikttjänstgöringen, materielanskaffningen samt
hemvärns- och frivilligverksamheten.
Sammantaget reduceras verksamheten för år 1998 med motsvarande 2 135
miljoner kronor, varav 875 miljoner kronor inom utbildning m.m. och 1 260
miljoner kronor inom materielområdet.
Mot bakgrund av Riksrevisionsverkets granskning av förmåner och
lönebildning m.m. utgår regeringen ifrån att Försvarsmakten som ansvarig
arbetsgivare beaktar vad Riksrevisionsverket anfört i sina rapporter.
Enligt regeringen berör de i propositionen föreslagna reduceringarna inte
Försvarsmaktens internationella verksamhet.
Motionerna
I flera motionener framhålls det att regeringen har ett för snävt perspektiv i
sin beskrivning av de aktuella planeringsproblemen i Försvarsmakten och
vilka åtgärder som är nödvändiga att vidta. Den gemensamma nämnaren för
dessa yrkanden är tidigareläggning av nästa försvarsbeslut.
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö10 framhålls sålunda att det
står klart att varken de mål eller de medel som angavs i 1996 års
försvarsbeslut kommer att kunna realiseras under den resterande delen av
försvarsbeslutsperioden. Ett nytt försvarsbeslut som återställer balansen
mellan uppgifter och resurser sägs därmed bli ofrånkomligt. Enligt
motionärerna har det också blivit uppenbart att de femåriga
försvarsbeslutsperioderna är mindre ändamålsenliga. Kombinationen av en
förberedd kontrollstation år 1999 och de akuta planeringsproblemen talar
sålunda för en ominriktning av försvaret redan år 1999. Försvarsmakten bör
därför av regeringen få i uppdrag att snarast redovisa ett underlag för en
ominriktning (yrkande 2). Utgångspunkten för en sådan ominriktning, som
kan förväntas bli betydande, föreslås bli:
Ett nytt försvarsbeslut år 1999 omfattande perioden 2000-2010.
Tillräckligt underlag från myndigheterna för detta beslut.
En ny och flexibel rytm för beslut om försvaret.
Även i Vänsterpartiets kommittémotion Fö12 kritiseras systemet med
femåriga försvarsbeslutsperioder. Motionärerna konstaterar att 1996 års
försvarsbeslut inte längre är giltigt, vilket i och för sig inte anses märkligt
en snabbt föränderlig värld. För ett totalförsvar som bygger på principen om
anpassning till snabba förändringar blir detaljerade och fasta femårsplaner
föga lämpade. Systemet med femåriga försvarsbeslutsperioder bör därför
överges och regeringen återkomma till riksdagen med förslag till ett nytt
system (yrkande 1).
Miljöpartiet förordar också ett nytt försvarsbeslut redan år 1999. I
kommittémotion Fö16 anses det sålunda inte gå att lappa och laga på ett
försvarsbeslut som fattats på felaktiga grunder i ytterligare fyra år.
Motionärerna anser att det behövs ett nytt försvarsbeslut där det tas ett
helhetsgrepp och där konsekvenserna dras av den rådande säkerhetspolitiska
situationen (yrkande 7).
Kristdemokraterna pekar i sin kommittémotion Fö17 på behovet av en
trovärdig försvarspolitik och ett folkförsvar med handlingsfrihet.
Motionärerna anser att det behöver läggas en ny grund för försvarspolitiken
utifrån omvärldsutvecklingen och det vidgade säkerhetsbegreppet. I samband
med den till år 1999 framflyttade kontrollstationen bör därför ett förslag till
nytt försvarsbeslut med en tydlig målbild föreläggas riksdagen (yrkande 2).
Myndigheterna bör åläggas att ta fram erforderligt underlag.
Motionärerna framhåller vidare att det svenska försvaret måste vila på en
stabil och trovärdig grund som ger långsiktig styrka i en svårförutsägbar
framtid. Den nuvarande försvarspolitiken sägs innebära risker för obalans
mellan säkerhetspolitikens mål och totalförsvarets uppgifter och resurser.
Cirkeln säkerhets- och försvarspolitiska mål-operativ förmåga-kostnader
måste därför tydliggöras (yrkande 3).
I motion Fö11 (fp) av Bengt Harding Olson framhålls att det nu löpande
försvarsbeslutet uppenbarligen måste revideras. Motionären anser att
Försvarsmaktens problem till sin grundläggande natur är strukturella och att
de åtgärder som regeringen nu föreslår inte förmår lösa dessa problem -
endast skjuta dem på framtiden. Det synes inte särskilt meningsfullt att lappa
och laga på ett försvarsbeslut som redan har havererat. Ett nytt skyndsamt
försvarsbeslut är enligt motionären sålunda ofrånkomligt för att långsiktigt
lösa försvarets problem (yrkande 1). Detta nya beslut bör utgå från
principerna om ett flexibelt försvar, internationell anpassning och hållbar
finansiering.
Även i motion Fö13 (m) av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson anses
det uppenbart att varken fastställda mål eller medel fastställda i 1996 års
försvarsbeslut kan förverkligas under den resterande försvarsbeslutsperioden.
Lika uppenbart anser motionärerna det vara att det då behövs ett nytt
försvarsbeslut som återställer balans mellan uppgifter och resurser (yrkande
1).
Partimotion Fö10 (m) tar också upp frågan om lånefinansiering av förskott.
Denna fråga hör samman med konsekvenserna från införandet av
anslagsförordningen, vilka redovisats vara en av orsakerna till obalansen i
Försvars-maktens planering. Motionärerna konstaterar att regeringen i
propositionen anmäler att analys pågår i Regeringskansliet av dessa
konsekvenser. Motionärerna förutsätter att regeringen återkommer med
förslag till riksdagen som gör att införandet av anslagsförordningen, liksom
dess fulla tillämpning, kan ske på ett verksamhetsneutralt sätt. Det kan
innebära att Försvarsmakten kan behöva kompenseras när uteliggande
förskott skall likvideras (yrkande 3).
Miljöpartiet uppmärksammar i sin kommittémotion Fö16
Riksrevisionsverkets (RRV) granskning av förmåner och former för
lönebildningen för anställda i Försvarsmakten. Motionärerna pekar på att
RRV i sin rapport skriver att det borde vara möjligt för Försvarsmakten att
redan under år 1998 minska omfattningen av kostnaderna för lönetillägg
m.m. Motionärerna anser att regeringen borde lägga tillbaka ansvaret för
Försvarsmaktens löneförhandlingar till Arbetsgivarverket (yrkande 5).
Samma motion är kritisk mot att regeringen har fredat området
internationell verksamhet från besparingar. Motionärerna konstaterar att
Försvars-makten har personal tjänstgörande i Natostaber, vilket inte anses
förenligt med vår alliansfrihet. Här borde gå att spara pengar liksom på
övningar inom ramen för PFF (yrkande 6). Enligt motionärernas uppfattning
bör Sverige endast delta i övningar som har med miljöskydd, räddningstjänst
och strikt fredsbevarande verksamhet att göra.
I motion Fö11 (fp) av Bengt Harding Olson hävdas behov av omedelbara
åtgärder som går utöver dem som regeringen redovisar i propositionen
(yrkande 2). Motionären anser det vara viktigt att stoppa 1996 års
försvarsbeslut i de delar som ännu inte har genomförts om en sådan åtgärd
skulle underlätta den ominriktning av försvaret som motionären förordar.
Motionären pekar särskilt på behovet av:
Stoppa avvecklingsåtgärder som styrs av en överspelad
organisationsmodell enligt 1996 års försvarsbeslut.
Pliktlagstiftningen bör reformeras, bl.a. i syfte att reducera kostnaderna för
pliktutbildningen.
De reduceringar som lades fast i 1996 års försvarsbeslut - och som ännu
inte är genomförda - bör stoppas i avvaktan på en klar och tydlig
försvarsindustripolicy.
Ekonomisk stabilitet genom ett antal exemplifierade besparingar
(reducerad leveranstakt för JAS 39, förändrad förbandsstruktur, överföring
av underhåll från FMV till försvarsindustrin, översyn av förmåner för
personal).
Utskottets överväganden
Orsakerna till obalansen
Det finns flera orsaker till den rådande obalansen i Försvarsmaktens
ekonomi. Utskottet bedömer, med utgångspunkt från regeringens redovisning
i propositionen samt föredragningar av företrädare för Regeringskansliet och
Försvarsmaktens ledning, att de främsta orsakerna är
felbudgetering av kostnaderna för IT-satsningar och förbandsverksamheten
inom armé- och marinprogrammen,
olika uppfattningar i Regeringskansliet och Försvarsmakten om vilka
ekonomiska resurser som går att frigöra genom rationalisering,
tillkommande ofinansierade uppgifter och likviditetsindragningar samt
svårigheter att prognostisera anslagsutfallet till följd av osäkerheten om
effekterna av anslagsförordningens fulla tillämpning.
Försvarsmakten förtjänar kritik för brister i planeringen. Det är t.ex.
anmärkningsvärt att kostnaderna för förbandsdriften regelmässigt
underskattas. Det är självklart, vilket regeringen betonar i propositionen, att
statsmakterna måste kunna utgå från att myndigheternas underlag är korrekt
och noga kontrollerat. Lika självklart är det att riksdagen skall kunna lita på
att uppgifterna i regeringens beslutsunderlag är korrekta.
Nytt försvarsbeslut?
I sex motioner förordas ett nytt försvarsbeslut redan år 1999 eller att den
nuvarande femårsrytmen för försvarsbesluten överges.
Utskottet konstaterar att det ärende som nu är i fråga gäller vilka åtgärder
som behövs under innevarande budgetår för att åstadkomma balans mellan
verksamhet och ekonomiska resurser i Försvarsmaktens planering.
Regeringen bedömer att dessa åtgärder kan vidtas utan att nu behöva
ompröva 1996 års försvarsbeslut, utom i ett avseende, nämligen riksdagens
krav på För-svarsmaktens beredskap.
Utskottet delar den bedömningen. Redan när 1996 års försvarsbeslut
fattades bestämdes tillfällen då beslutet skulle kunna omprövas, s.k.
kontrollstationer. En sådan förutsattes till hösten 1998 men kommer att
senareläggas till år 1999.
Utskottet har efter 1996 års försvarsbeslut i skilda betänkanden pekat på
olika områden som bör behandlas i den förestående kontrollstationen, t.ex.
den säkerhetspolitiska utvecklingen,
totalförsvarets ekonomi,
totalförsvarets ledningssystem samt
totalförsvarets personalförsörjning.
Utskottet har erfarit att regeringen avser att ge flera myndigheter inom
totalförsvaret utredningsuppdrag som syftar till att under hösten 1998 ge
underlag för kommande säkerhets- och försvarspolitiska överväganden.
Därmed skapas förutsättningar för en i vissa avseenden ny inriktning av
försvarspolitiken, om en sådan skulle anses vara motiverad. Detta påtalar
också utskottet i betänkande 1997/98:FöU10 Förändrad styrning av
Försvarsmakten, m.m., där utskottet tar ställning till frågan om en
senareläggning av kontrollstationen.
Genom etappindelningen av det nu gällande försvarsbeslutet och systemet
med kontrollstationer har steg tagits mot en flexiblare rytm i
försvarsplaneringen än tidigare. Försvarsplaneringen utvecklas enligt
utskottets mening således mot att vara mindre bunden till femårsperioder.
Utskottet anser att det därför är för tidigt för ett riksdagens
ställningstagande om ett beslut år 1999 om säkerhets- och försvarspolitiken
skall anses vara så grundläggande att det skall rubriceras som ett nytt
långsiktigt försvarsbeslut. Det vore att föregripa resultatet av kommande
överväganden.
Det anförda innebär, enligt utskottets mening, att vad i skilda motioner
anförts om ett nytt försvarsbeslut i väsentliga delar kommer att bli
tillgodosett. Riksdagen bör därför inte bifalla partimotion Fö10 (m) yrkande
2, kommittémotionerna Fö12 (v) yrkande 1, Fö16 (mp) yrkande 7 och Fö17
(kd) yrkandena 2-3 samt motionerna Fö11 (fp) yrkande 1 och Fö13 (m).
Anslagsförordningen
Utskottet har i det föregående pekat på att osäkerheten om
anslagsförordningens (1992:760) konsekvenser gjort det svårt att
prognostisera anslagsbelastningen.
Partimotion Fö10 (m) behandlar denna fråga och förordar (yrkande 3) att
Försvarsmakten kompenseras för uteliggande förskott.
Utskottet noterar att det i Regeringskansliet pågår en analys av
konsekvenserna av att fullt ut tillämpa anslagsförordningen och att
regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan.
När anslagsförordningen infördes år 1992 gavs dispens för dess
tillämpning när det gäller Försvarsmaktens materielanskaffning. Riksdagen
har senare vid flera tillfällen medverkat till denna förordnings tillämpning
även för materielanskaffningen. I proposition 1994/95:100 bilaga 5 (s. 99)
anmälde sålunda regeringen att Försvarsmakten framgent inte borde undantas
från att tillämpa anslagsförordningen. Regeringen redovisade att den avsåg
att låta utreda förutsättningarna för en ny ordning och analysera eventuella
budgetkonsekvenser. Regeringen återkom i proposition 1995/96:105 med
förslag om att Försvarets materielverk skall lånefinansiera
förskottsbetalningar samt om en särskild kredit för ändamålet vid
Riksgäldskontoret. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet.
1995/96:FöU3, rskr. 175). I 1996 års försvarsbeslut (prop. 1996/97:1
utg.omr. 6, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109) bemyndigade riksdagen
regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital.
Det hade varit en fördel om effekterna av anslagsförordningens
tillämpning varit ordentligt utklarade i samband med dessa beslut. Utskottet
välkomnar den nu pågående analysen och emotser en redogörelse från
regeringen i frågan. Det är viktigt för förtroendet för regelverket att
övergången till den fulla tillämpningen av anslagsförordningen inte i sig
framtvingar om-avvägningar. Utskottet utgår således från att denna övergång
sker på ett verksamhetsneutralt sätt. Härav följer att yrkande 3 i partimotion
Fö10 (m) bör bli beaktat. Yrkandet bör därför inte bifallas av riksdagen.
Budgetåret 1998
Regeringen sammanfattar i propositionen de åtgärder som den anser
nödvändiga under innevarande budgetår, nämligen ett riksdagsbeslut om
förändrat mål för Försvarsmaktens beredskap samt beslut av regeringen och
Försvars-makten som rör plikttjänstgöringen, materielanskaffningen och
frivilligverksamheten. Utskottet återkommer i det följande till dessa frågor
och med dem sammanhängande motionsyrkanden.
Härutöver har avgivits tre motionsyrkanden med anknytning till åtgärder
under innevarande budgetår.
I Miljöpartiets kommittémotion Fö16 (yrkande 5) uppmärksammas
Riksrevisionsverkets granskning av förmåner och lönebildning i
Försvarsmakten. Motionärerna förordar att ansvaret för Försvarsmaktens
löneförhandlingar skall återgå till Statens arbetsgivarverk.
Utskottet konstaterar att myndigheterna med utgångspunkt i två
riksdagsbeslut numera har hela ansvaret för lönebildningen och
personalkostnaderna (prop. 1985/86:219, bet. 19985/86:AU46, rskr.
1985/86:48, 1985/86: UbU5, rskr. 1985/86:50 samt prop. 1992/93:100 bil. 8,
bet. 1992/93:AU10, rskr. 1992/93:205). Utskottet, som har tagit del av
Riksrevisionsverkets rapport i frågan, anser att det är högst befogat med
översynsåtgärder för lönebildning och förmåner inom Försvarsmakten.
Liksom regeringen anser utskottet att detta är Försvarsmaktens uppgift.
Försvarsmakten måste, som Riksrevisionsverket påtalar, förstärka sin
arbetsgivarroll i linje med verksamhetsintresset. Utskottet förutsätter att
regeringen återkommer till riksdagen och redovisar de initiativ som den tagit
för att komma till rätta med de angivna förhållandena. Kommittémotion Fö16
(mp) yrkande 5 bör därför inte bifallas.
I samma motion föreslås besparingar inom den internationella
verksamheten, exemplifierat med reducerad medverkan i PFF-övningar samt
indragning av personal som tjänstgör i Natostaber. Utskottet anser att den
inriktning för vårt deltagande i internationell verksamhet som riksdagen
genom flera beslut har lagt fast fortfarande skall gälla. Kommittémotion Fö16
(mp) yrkande 6 bör därför avslås.
Motion Fö11 (fp) yrkande 2 av Bengt Harding Olson hävdar behov av
omedelbara åtgärder utöver dem som regeringen redovisar. Utskottet
konstaterar att de åtgärder som motionären föreslår främst har karaktär av
omavvägningar inom ramen för ett försvarsbeslut. Sådana förslag bör
behandlas i den kommande kontrollstationen. Motionsyrkandet bör därför
avslås.
Anpassning
Beredskap m.m.
Regeringen
Regeringen anför att en viktig del i 1996 års totalförsvarsbeslut är att
Försvarsmakten skall ha en sådan beredskap att organisationens huvuddel
inom ett år efter beslut skall ha uppnått full krigsduglighet. Dessutom skall
Försvarsmaktens förmåga långsiktigt kunna anpassas till att motsvara
framtida krav och behov.
1996 års försvarsbeslut utgick från bedömningar om en i huvudsak positiv
säkerhetspolitisk utveckling i omvärlden. Enligt regeringens mening har
förhoppningarna härom i de flesta avseenden infriats. Vår säkerhetspolitiska
situation har förbättrats och angreppshoten ter sig mer avlägsna. Regeringen
anser att vårt behov av hög krigsduglighet och beredskap i motsvarande grad
har minskat.
För att skapa förutsättningar för att åstadkomma balans i Försvarsmaktens
ekonomi och planering föreslår regeringen att nämnda krav på beredskap nu
skall omfatta endast utvalda delar av organisationen.
Regeringen föreslår sålunda att den del av det övergripande målet för
Försvarsmakten som rör beredskap skall ändras och få följande lydelse:
Försvarsmaktens beredskap skall medge att utvalda delar av organisationen
inom ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet. Beredskap,
organisation och planläggning skall vidare medge att Försvarsmaktens
förmåga långsiktigt kan anpassas, dvs. utökas eller förändras för att motsvara
framtida krav och behov.
Som exempel på förband som under åren 1998 och 1999 kan ges
reducerade tidskrav för att kunna uppnå full krigsduglighet nämner
regeringen förband inom territorialförsvaret, artilleri- och underhållsförband,
en flygdivision JA 37 och en patrullbåtsdivision.
Regeringen betonar att förband och funktioner som omfattas av
ettårskravet på full krigsduglighet skall ges en erforderlig operativ förmåga
för att kunna upprätthålla den territoriella integriteten och för att kunna
hantera de påfrestningar som kan följa av kriser i vårt närområde. Dessa
förband och funktioner skall också kunna möta sådana begränsade militära
företag som skulle kunna genomföras mot oss i nuvarande omvärldsläge.
Sådana förband skall även kunna delta i internationella insatser och stödja
samhället vid svåra påfrestningar i fred.
De högst prioriterade förbanden skall, enligt regeringen, efter en veckas
förberedelser kunna mobilisera inom några dygn. Övriga prioriterade
förband skall efter högst ett år för mobiliseringsförberedelser och
kompletterande utbildning och materielanskaffning kunna mobilisera inom
en vecka.
Resterande förband omfattas inte av dessa tidskrav på mobilisering. De
skall i stället kunna öka sin krigsduglighet i förhållande till en utveckling
som motiverar beredskapshöjningar.
Regeringen anser att en viss nedgång i kompetensen kan accepteras för en
del av befälskåren. En prioritering måste dock ske så att kompetensen kan
förbättras för de grupper som är betydelsefulla för den långsiktiga
anpassningsförmågan.
De verksamhetsreduceringar som regeringen förordar omfattar två
kategorier åtgärder. Den första kategorin består av inskränkningar i
utbildningen för vissa förband, främst inom territorialförsvaret. Vidare
förändras mobiliseringssystemet från en utspridd förrådshållning mot att i
högre grad förvara materielen i centrala förråd. Verksamhetsreduceringarna
uppges motsvara 900 miljoner kronor under år 1998.
Den andra kategorin av åtgärder utgörs av minskad och senarelagd
materielanskaffning. Dessa reduceringar motsvarar 1 200 miljoner kronor.
Motionerna
I Folkpartiets kommittémotion Fö18 konstateras att regeringens proposition
inte innehåller några andra förslag till riksdagsbeslut än en något förändrad
inriktning av målet för Försvarsmaktens beredskap. Regeringen sägs vidare
göra ett halvhjärtat försök att motivera sitt förslag med slutsatserna i den
delrapport som försvarsberedningen redovisade i februari 1998 - Svensk
säkerhetspolitik i ny omvärldsbelysning (Ds 1998:9). Motionärerna betonar
att Folkpartiet givetvis står bakom försvarsberedningens bedömning att det
säkerhetspolitiska läget för Sverige ytterligare förbättrats sedan 1996 års
försvarsbeslut.
Motionärerna anser att regeringens förslag inte nämnvärt strider mot
rapportens slutsatser men att slutsatserna i sig inte motiverar ett hastigt
framlagt förslag till förändrat övergripande mål för Försvarsmakten. Det vore
rimligare att i detta och andra avseenden, som planerat, avvakta en samlad
bedömning i samband med den kontrollstation som framflyttats till våren
1999. Motionärerna föreslår därför att riksdagen avslår regeringens förslag.
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö10 föreslås också att riksdagen
avslår regeringens förslag till ändring av det övergripande målet för För-
svarsmaktens beredskap (yrkande 1).
Motionärerna i Vänsterpartiets kommittémotion Fö12 noterar regeringens
bedömning att de högst prioriterade förbanden skall kunna genomföra
mobilisering inom några dygn efter en veckas förberedelsetid. Övriga
prioriterade förband skall kunna mobilisera inom en vecka efter upp till ett
års förberedelsetid. Motionärerna anser att beredskapskravet för de högst
prioriterade förbanden kan ifrågasättas. De kan inte se att någon
säkerhetspolitisk utveckling i dag motiverar en dryg veckas mobiliseringstid,
vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna (yrkande 2).
I Kristdemokraternas kommittémotion Fö17 hänvisas till att försvarsutskottet
inför 1996 års försvarsbeslut betonade att förmågan att hävda den
territoriella integriteten är en grundläggande förutsättning för vår
säkerhetspolitik. Kravet på att kunna ingripa mot varje form av kränkning är
väsentlig och styrande för det militära försvarets utveckling. Motionärerna
anser det därför vara av stor vikt att Försvarsmaktens operativa förmåga
behålls på en sådan nivå att hävdandet av vår territoriella integritet inte
nedgår. Vad som sålunda anförts om incidentberedskapen bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna (yrkande 1).
Motionärerna motsätter sig inte den av regeringen föreslagna förändringen
av det övergripande målet för Försvarsmaktens beredskap men framför oro
för konsekvenserna av ett sådant beslut. En förutsättning för tillämpningen
av anpassningsdoktrinen är att nödvändiga beslut om beredskapshöjningar
kan fattas i tid. Effekterna av de nu aktuella besparingarna skärper kraven på
framförhållningen i beslutsfattandet. Motionärerna föreslår därför att
regeringen i sin årliga redovisning till riksdagen om anpassningsåtgärder
tydligt redogör för konsekvenserna för vår återtagningsförmåga som följd av
den nu föreslagna beredskapssänkningen (yrkande 5).
Motion Fö14 av Lennart Klockare och Eva Persson Sellin (s) vänder sig mot
den av regeringen aviserade åtgärden att sänka beredskapen för en division
JA 37. Enligt propositionen skall inriktningen för denna division vara att full
krigsduglighet kan uppnås inom fem år. Motionärerna utgår från att det är en
av divisionerna vid F 21 i Luleå som är i fråga. I motionen anförs en rad
argument till förmån för att behålla verksamhet med tre divisioner vid F 21.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att verksamheten med tre divisioner på F 21
bibehålls.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens syn att vår säkerhetspolitiska situation har
förbättrats och att angreppshoten ter sig mer avlägsna. I motsvarande grad
har vårt behov av hög krigsduglighet i krigsorganisationen och kravet på
beredskap minskat. Utskottet kan därför godta regeringens förslag om
ändring av det övergripande målet för Försvarsmaktens beredskap.
Försvarsmaktens beredskap skall sålunda medge att utvalda delar av
organisationen inom ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet.
Beredskap, organisation och planläggning skall medge att Försvarsmaktens
förmåga långsiktigt kan anpassas, dvs. utökas eller förändras för att motsvara
framtida krav och behov. Härav följer att partimotion Fö10 (m) yrkande 1
och kommittémotion Fö18 (fp), som båda förordar avslag på regeringens
förslag, bör avslås av riksdagen.
Riksdagen bör likaledes avslå kommittémotion Fö12 (v) yrkande 2, som
förordar ytterligare beredskapssänkningar i förhållande till vad regeringen
har föreslagit.
Utskottet förutsätter att incidentberedskapen upprätthålls så att vi kan
hävda vår integritet. Utskottet delar därför inte den oro för
incidentberedskapen som kommittémotion Fö17 (kd) ger uttryck för.
Motionens yrkande 1 bör sålunda inte bifallas.
Regeringen redovisar årligen till riksdagen hur genomförd verksamhet
bidragit till försvarsförmågan. I denna redovisning ingår en beskrivning av
beredskapen. Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis
kommer att lämna sådana redovisningar till riksdagen och att
beredskapslägets betydelse för återtagningsförmågan då blir belyst.
Kommittémotion Fö17 (kd) yrkande 5 bör därför inte bifallas.
I motion Fö14 (s) av Lennart Klockare och Eva Persson Sellin föreslås att
verksamhet med tre flygdivisioner behålls vid F 21 i Luleå. Utskottet noterar
att propositionen inte preciserar vilken flottilj som får vidkännas sänkt
beredskap för en flygdivision JA 37. Utskottet anser att det ankommer på
regeringen att besluta om hur beredskapen bör sänkas. Motionen bör därför
avslås.
Plikttjänstgöring
Regeringen
Regeringen redogör för inskränkningar i plikttjänstgöringen i syfte att bidra
till ekonomisk balans i planeringen.
I 1996 års totalförsvarsbeslut förutsattes att Försvarsmakten utifrån
behovet att omsätta krigsorganisationen årligen behövde grundutbilda ca
25 000 totalförsvarspliktiga. För budgetåren 1998 och 1999 bedömde
regeringen, efter förslag från Försvarsmakten, att det var möjligt att minska
den årliga grundutbildningsvolymen till ca 21 000 totalförsvarspliktiga.
Skälet var dels finansiellt, dels att det fanns ett överskott av utbildade
totalförsvarspliktiga från de krigsförband som skulle avvecklas.
Regeringen anser, som tidigare framgått, att den nu aktuella obalansen i
Försvarsmaktens planering kräver extraordinära åtgärder. Regeringen har
därför, på förslag av Försvarsmakten, beslutat att ytterligare reducera
grundutbildningsvolymen med ca 3 700 totalförsvarspliktiga under
utbildningsåret 1998/99 till ca 17 300. Denna neddragning bedöms motsvara
en besparing på 115 miljoner kronor år 1998 och 134 miljoner kronor år
1999. Totalförsvarets pliktverk kommer att informera berörda om
möjligheterna att söka högskolestudier och att efteranmäla sig till
högskoleprovet.
Regeringen meddelar vidare att Försvarsmakten i sitt underlag till
regeringen har anfört att även utbildningstiden för inneliggande åldersklass
bör avkortas. Riksdagen har beslutat (prop. 1994/95:6, bet. FöU1, rskr. 78
och 79) att den sammanlagda grundutbildningstiden för en
totalförsvarspliktig får vara högst 615 dagar. Regeringen har bestämt att
grundutbildningen för en totalförsvarspliktig som har skrivits in för värnplikt
skall vara lägst 220 dagar. Regeringen har överlåtit åt Försvarsmakten att
närmare bestämma grundutbildningstidens längd i intervallet mellan 615 och
220 dagar. En förutsättning för att kunna korta grundutbildningen är en
ändring av det av Totalförsvarets pliktverk fattade inskrivningsbeslutet. Det
ankommer sålunda på berörda myndigheter att besluta om en avkortning av
grundutbildningen, dock till lägst 220 dagar.
Berörda värnpliktiga får fem månaders förvarning eller mer om att de inte
kommer att kallas in (besked i vecka 13, tidigare beslutad inryckning i vecka
32 eller senare).
Utskottets överväganden
Regeringen redogör i propositionen för vissa beslut som den fattat om
tillfälliga inskränkningar i plikttjänstgöringen för att bidra till ekonomisk
balans i planeringen. Bl.a. kommer ca 3 700 färre värnpliktiga att kallas in
under utbildningsåret 1998/99 och utbildningstiden kortas för delar av
inneliggande årsklass.
Utskottet har ingen erinran mot de av regeringen redovisade extraordinära
åtgärderna i plikttjänstgöringen åren 1998 och 1999.
Materielanskaffning m.m.
Regeringen
Regeringen redogör för förändringar i Försvarsmaktens materielanskaffning
år 1998. Försvarsmakten har föreslagit att åtgärder vidtas som för detta år
minskar utgifterna för materiel med drygt 1 200 miljoner kronor. Förslaget
till reduceringar omfattar endast materiel som ännu inte har beställts. Enligt
regeringen kan förändringen i materielplaneringen genomföras inom ramen
för riksdagens beslut om inriktningen av Försvarsmaktens olika program.
Regeringen avser att fatta erforderliga beslut genom ändring av
regleringsbrev för Försvarsmakten för år 1998. Regeringen återkommer i
budgetpropositionen för år 1999 med en investeringsplan för perioden 1999-
2001 samt förslag till ny bemyndiganderam.
Regeringen exemplifierar åtgärderna för år 1998 med att den planerade
renoveringen och modifieringen av Haubits 77 samt utvecklingen av ett nytt
pansarskott inte kommer att genomföras. Vidare kommer anskaffningen av
kortvågsradio 90 att reduceras. I övrigt kan Försvarsmakten själv genomföra
reduceringarna utan särskilda beslut av regeringen. Det är härvid fråga om
uteblivna eller uppskjutna beställningar av s.k. mängdmateriel.
Regeringen anför att Försvarets materielverk på regeringens uppdrag
kommer att redovisa sin bedömning av industrikonsekvenserna som följd av
de föreslagna förändringarna i materielanskaffningen.
Regeringen anser att det är väsentligt att behovet av industrikompetens
övervägs i samband med den kommande kontrollstationen. Försvarsmakten
och Försvarets materielverk kommer att få i uppdrag att ta fram underlag för
sådana överväganden. Regeringen anser det vidare vara väsentligt att den
inhemska utvecklingskompetens som är viktig för anpassningsförmågan inte
bör få nedgå innan resultatet föreligger från kontrollstationen. I beslutet om
förändringar i materielplaneringen kommer därför Försvarsmakten att
åläggas att säkerställa den inhemska utvecklingskompetensen inom pjäs-,
pansarvärns- och ammunitionsområdena under innevarande och nästa
budgetår. Den kompetensbevarande verksamheten skall, enligt regeringen,
finansieras genom reduceringar och senareläggningar inom
materielanskaffningen år 1999. Möjliga sådana åtgärder, antydda i ett
underlag från Försvarsmakten, sägs kunna bestå i senareläggning av fordon
till flygbassystemet, reducerad ambition för renovering av terrängbilar,
senareläggning av modifiering av flygplan JA 37, senareläggning av
serieförberedelser för luftvärnsrobotsy-stemet BAMSE samt senareläggning
av beställning av artillerigranaten BONUS.
Motionerna
Materielanskaffning
Miljöpartiets kommittémotion Fö16 uppmärksammar att inskränkningarna i
materielutveckling och materielanskaffning endast sker beträffande ännu inte
beställd materiel. Motionärerna anser detta felaktigt och förordar att även
redan beställda projekt skall kunna komma i fråga för besparingar (yrkande
1). Med den utgångspunkten anser motionärerna att kontrakten bör brytas för
JAS 39 Gripen delserie tre (yrkande 2) och utvecklingen av ubåt Viking
(yrkande 3). Inget av dessa projekt anses vara säkerhetspolitiskt motiverat.
Vänsterpartiet framför likartade synpunkter i kommittémotion Fö12 och
förordar att JAS-projektet avbryts (yrkande 3).
Övriga investeringar
I kommittémotion Fö16 (mp) noterar motionärerna att regeringen skärpt
kriterierna för när investeringar i mark, byggnader och lokaler skall beslutas
av regeringen. Motionärernas uppfattning är att alla nyinvesteringar och
flyttningar av verksamhet som är en följd av försvarsbeslutet 1996 skall
stoppas i avvaktan på ett helhetsgrepp i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut
(yrkande 4).
I samma motion förordas att omorganisationen av Försvarsmaktens
helikopterflottilj skall stoppas i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut. Detta f
att undvika investeringskostnader i Ronneby och Säve (yrkande 9). Av
samma skäl bör den beslutade flyttningen av radar- och
signalspaningsverksamheten från Malmen till Uppsala upphävas (yrkande 8).
Kristdemokraterna pekar i sin kommittémotion Fö17 på att riksdagen nyligen
beslutat (bet. 1997/98:FöU1, rskr. 82) om flyttningar och omstruktureringar
av verksamhet och därtill hörande investeringar. I sammanhanget nämns
flyttningen av Arméns motorskola, Arméns underhållsskola och den
flygburna radar- och signalspaningen samt nedläggning av vädercentral Syd.
Motionärerna föreslår en noggrann översyn av de investeringar som planeras
inom Försvarsmakten i syfte att finna alternativ till de nu föreslagna (yrkande
6).
Samma motion förordar vidare att beslutet om en flyttning av den
flygburna signal- och radarspaningen till Uppsala föreläggs riksdagen för
förnyad prövning (yrkande 7).
I motion Fö13 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) betonas
vikten av att det upprätthålls en handlingsfrihet för riksdagen i avvaktan på
ett nytt försvarsbeslut. Det borde då vara självklart att stoppa investeringar
mark och anläggningar (yrkande 2).
Försvarsindustrin
Svensk säkerhetspolitik bygger på en hög materiell självförsörjningsgrad. I
kommittémotion Fö17 (kd) påpekas att riksdagen i 1996 års försvarsbeslut
betonade att säkerställandet av Försvarsmaktens långsiktiga
materielförsörjning och vidmakthållande av i drift varande system utgör en
viktig del av försvarspolitiken. Motionärerna menar att det är väsentligt att
den nu aktuella reduceringen av materielanskaffningen inte ger långsiktiga
negativa konse-kvenser för den inhemska försvarsindustriella kompetensen.
För att försvarsindustrin skall kunna anpassa sig till förändrade
förutsättningar bör en nationell försvarsindustriell strategi utarbetas med stö
av parlamentariskt inflytande (yrkande 8).
I motion Fö15 av Ola Karlsson (m) uttrycks oro för att det nu aktuella
förslaget till besparingar leder till att viktig kompetens går förlorad.
Exempelvis kan svensk industri komma att reduceras till
underhållsverkstäder medan ny materiel måste köpas utifrån. Riksdagen bör
därför som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av en stark svensk försvarsindustri och beställningar till denna.
I motion Fö13 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) menar
motionärerna att de nu aktualiserade sparförslagen kommer att slå hårt mot
den svenska försvarsindustrin. Återigen hotas Karlskronavarvet av
nedskärningar. I det läget anser motionärerna att underhållet av fartyg vid
Muskövarvet i i Försvarsmaktens egen regi bör avvecklas (yrkande 3). En
överföring av underhållsuppgifterna till Karlskronavarvet skulle förbättra
förutsättningarna för en fortsatt fartygsproduktion där.
Näringsutskottet
Näringsutskottet erinrar om sitt yttrande (1996/97:NU4y) till
försvarsutskottet hösten 1996 med anledning av proposition 1996/97:4 om
totalförsvar i förnyelse (etapp 2). Näringsutskottet framhöll då att den
svenska försvarsindustrins förmåga att leverera kvalificerade
högteknologiska produkter till det svenska försvaret har ett stort försvars-
och säkerhetspolitiskt värde. I yttrandet betonades vidare att utformningen av
försvarets anpassningsförmåga kommer att ställa förändrade krav på
försvarsindustrins tekniska kompetens och industriella struktur. Det är
viktigt, anfördes det, att Försvarsmaktens kompetens som kravställare och
uppköpare av försvarsmateriel kan vidmakthållas.
Näringsutskottet anför nu i sitt ställningstagande till regeringens
proposition (1997/98:84) om Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år
1998 m.m. att den svenska försvarsindustrin är högteknologisk och
forskningsintensiv. Den har ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde
och ger spridningseffekter till civil produktion av stor betydelse för bl.a.
landets största exportindustrier. Det är därför angeläget att effekterna på
försvarsindustrin och försvarets långsiktiga förmåga att vidmakthålla en
högteknologisk kompetens noggrant analyseras, innan beslut fattas om
inskränkningar i de framtida materielprojekten.
Det är enligt näringsutskottets mening av största vikt att principen om
baskompetenser upprätthålls, att en långsiktig materiell inriktning
vidmakthålls och att svensk trovärdighet i förhållande till utlandet kan
bevaras.
Näringsutskottet noterar att regeringen genom en ändring i regleringsbrev
för Försvarsmakten avseende budgetåret 1998 skall besluta om erforderliga
begränsningar i fråga om såväl investeringsplan som
beställningsbemyndiganderam. Med anledning av den föreslagna
förändringen av materielanskaffningen skall vidare Försvarets materielverk
på regeringens uppdrag senast den 1 juni 1998 redovisa sin bedömning
avseende konsekvenserna för försvarsindustrin. Regeringen avser också att i
budgetpropositionen för år 1999 återkomma med en investeringsplan för
perioden 1999-2001 och förslag till ny bemyndiganderam.
Sammantaget ger dessa uppdrag och aviserade beslut emellertid
näringsutskottet anledning att föreslå att riksdagen under hösten 1998 ges en
mer sammanhållen bild - än den information till riksdagen som planeras i
propositionen - av de överväganden som regeringen gör beträffande
försvarsindustrin. Enligt näringsutskottets uppfattning bör riksdagen på
lämpligt sätt - förslagsvis i budgetpropositionen för år 1999 - på ett samlat
sätt informeras om då tillgängliga resultat av regeringens olika uppdrag och
om regeringens beslutade ändringar i regleringsbrev med avseende på
försvarsindustrin.
Försvarsutskottets överväganden
Materielanskaffning
Regeringen redogör i propositionen för åtgärder som kommer att vidtas inom
materielområdet i syfte att kunna spara och omfördela ca 1 200 miljoner
kronor år 1998.
Utskottet konstaterar att erforderliga beslut kan fattas av regeringen och
Försvarsmakten. Den av riksdagen beslutade inriktningen för år 1998 av För-
svarsmaktens 15 olika program (prop. 1997/98:1, utg.omr. 6, bet. 1997/98:
Fö1, rskr. 1997/98:82) behöver inte ändras.
I kommittémotion Fö16 (mp) förordas att även gjorda beställningar skall
kunna omprövas i syfte att göra nödvändiga besparingar för att få balans i
planeringen. Beställningen av JAS 39 Gripen delserie tre och ubåtsprojektet
Viking utpekas i sammanhanget. Även kommittémotion Fö12 (v) föreslår att
JAS-projektet avbryts.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte föreligger behov av att
omförhandla eller avbryta löpande kontrakt. Erforderliga besparingar inom
materielområdet under år 1998 kan nås genom att skjutna upp eller avstå från
beställningar. Härigenom undviks också avvecklingskostnader. Utskottet
förutsätter att regeringen i det kommande budgetförslaget redovisar
inriktningen för materielanskaffningen samt en investeringsplan för perioden
1999-2001 med tillhörande bemyndiganderam.
Riksdagen har nyligen avslagit (bet. 1997/98:FöU1, rskr. 1997/98:82)
motionsyrkanden om att häva beställningen av JAS 39 Gripen delserie tre
och att avbryta studier av det framtida ubåtsprojektet Viking. Utskottet gör
nu ingen annan bedömning. Nämnda projekt är sålunda fortfarande
säkerhetspolitiskt motiverade. Riksdagen bör därför avslå
kommittémotionerna Fö16 (mp) yrkandena 1-3 och Fö12 (v) yrkande 3.
Övriga investeringar
I 1996 års försvarsbeslut (prop. 1996/97:4 och 1996/97:1 utg.omr. 6, bet.
1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109) och uppföljningen av detta hösten 1997
(prop. 1997/98:1 utg.omr. 6, bet. 1997/98:FöU1, rskr. 1997/98:82) har
beslutats en rad strukturförändringar för Försvarsmaktens förband och
skolor. En sådan omfattande omstrukturering kräver olika slags investeringar
för att möjliggöra flyttning av verksamhet m.m. Investeringskostnaderna
ingick i de kalkyler som låg till grund för besluten.
Som framgått av det föregående avser ärendet åtgärder för att skapa balans
i Försvarsmaktens planering under innevarande budgetår. Eventuella
omavvägningar i inriktningen för Försvarsmakten bör ske utifrån en
helhetssyn. Den kommande kontrollstationen ger en sådan möjlighet.
Utskottet anser därför att beslutade och pågående investeringar inte nu skall
avbrytas. Utskottet förutsätter däremot att regeringen utifrån ett
besparingsperspektiv noga prövar alla nya investeringar. Utskottet tolkar den
av regeringen beskrivna ändrade regeltillämpningen inför investeringsbeslut
som ett uttryck för en sådan restriktiv syn.
Det av utskottet anförda innebär att riksdagen inte bör bifalla motion Fö13
(m) yrkande 2 samt kommittémotionerna Fö16 (mp) yrkandena 4, 8 och 9
och Fö17 (kd) yrkandena 6 och 7.
Försvarsindustrin
Utskottet betonade inför 1996 års försvarsbeslut (bet. 1996/97:FöU1, s. 224)
svensk försvarsindustris stora försvarspolitiska betydelse som kvalificerad
leverantör av högteknologiska system. Att säkerställa Försvarsmaktens
långsiktiga materielförsörjning och vidmakthållande av i drift varande
system ansågs därför utgöra en viktig del av försvarspolitiken. Utskottet gör
nu ingen annan bedömning. Utskottet delar sålunda näringsutskottets syn på
försvarsindustrins betydelse.
Utskottet anser, liksom regeringen, att det finns behov av att i samband
med den kommande kontrollstationen överväga vilken framtida
försvarsindustriell kompetens som erfordras. I avvaktan härpå måste den
inhemska utvecklingskompetens som krävs för att ge anpassningsdoktrinen
ett reellt innehåll behållas. Följdriktigt är det då motiverat att, som
regeringen avser göra, ålägga Försvarsmakten att säkerställa den inhemska
utvecklingskompetensen inom pjäs-, pansarvärns- och
ammunitionsområdena under innevarande och nästa budgetår.
Utskottet gör samma bedömning som näringsutskottet att regeringen under
hösten 1998 på ett samlat sätt bör informera riksdagen om då tillgängliga
resultat av regeringens olika uppdrag som gäller försvarsindustrin. En sådan
redovisning behövs som bakgrund till utskottets ställningstagande till den
reviderade investeringsplan med bemyndiganderam som regeringen aviserar i
propositionen. En redovisning av detta slag får också anses vara i linje med
vad utskottet vid flera tillfällen begärt beträffande information i
materielfrågor. Utskottet utgår sålunda från att regeringen i den kommande
budgetpropositionen lämnar den efterfrågade redovisningen.
Det anförda innebär att vad som i motion Fö15 av Ola Karlsson (m)
framförs om vikten av en stark svensk försvarsindustri är beaktat. Motionens
yrkande 1 bör därför inte bifallas.
Utskottet delar motionärernas uppfattning i kommittémotion Fö17 (kd) om
vikten av att de nu under budgetåret 1998 aktuella inskränkningarna i
materielanskaffningen inte ger långsiktiga negativa konsekvenser för den
inhemska försvarsindustriella kompetensen. Den av motionärerna efterlysta
nationella försvarsindustriella strategin anser utskottet vara en fråga för
kontrollstationen 1999. Motionens yrkande 8 bör därför inte bifallas av
riksdagen.
Riksdagen har i anslutning till försvarsbeslutet 1996 tagit ställning (prop.
1995/96:11, bet. 1995/96:FöU2, rskr. 1995/96:105) för att behålla Muskö
örlogsvarv under statligt huvudmannaskap. Utskottet har nu inte underlag för
något annat ställningstagande. Utskottet föreslår därför att motion Fö13 av
Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) avslås.
Hemvärns- och frivilligverksamhet
Regeringen
Försvarsmakten har föreslagit att hemvärns- och frivilligverksamheten skall
reduceras med 50 miljoner kronor under år 1998. Regeringen anser dock att
ett så kraftigt ingrepp i verksamheten allvarligt skulle försvåra möjligheterna
att uppnå de mål som riksdagen har beslutat. Regeringen kan godta en viss
reducering och kommer att i ändrat regleringsbrev för år 1998 föreskriva att
hemvärns- och frivilligverksamheten får reduceras med högst 10 miljoner
kronor.
Motionen
I kommittémotion Fö17 (kd) framhålls att Kristdemokraterna vid flera
tillfällen särskilt betonat de frivilliga försvarsorganisationernas stora
betydelse för försvaret, försvarsviljan och totalförsvarets förankring i
samhället. En viktig del av det frivilliga försvaret utgörs av hemvärnet.
Motionärerna menar därför att hemvärns- och frivilligverksamheten helt skall
undantas från besparingar (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Ett enigt utskott har vid upprepade tillfällen, senast inför 1996 års
försvarsbeslut, framhållit frivilligorganisationernas stora betydelse i det
svenska försvarskonceptet. Utskottet delar därför regeringens bedömning att
hemvärns- och frivilligverksamheten bör genomföras för att uppnå de mål
som riksdagen har beslutat. Liksom regeringen anser utskottet att en
reducering av verksamheten med 10 miljoner kronor kan accepteras för år
1998 som en del i åtgärderna för att uppnå balans i planeringen. Härav följer
att kommittémotion Fö17 (kd) yrkande 4 inte bör bifallas av riksdagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande nytt försvarsbeslut
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö10 yrkande 2,
1997/98:Fö11 yrkande 1, 1997/98:Fö12 yrkande 1, 1997/98:Fö13
yrkande 1, 1997/98:Fö16 yrkande 7 och 1997/98:Fö17 yrkandena 2
och 3,
res. 1 (m, fp, v, mp, kd)
2. beträffande anslagsförordningen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö10 yrkande 3,
res. 2 (m)
3. beträffande förmåner och lönebildning i Försvarsmakten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö16 yrkande 5,
4. beträffande besparingar inom den internationella
verksamheten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö16 yrkande 6,
5. beträffande behov av omedelbara åtgärder
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö11 yrkande 2,
6. beträffande ändring av mål för Försvarsmaktens
beredskap
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1997/98:Fö10 yrkande 1, 1997/98:Fö12 yrkande 2,
1997/98:Fö14, 1997/98:Fö17 yrkandena 1 och 5 och 1997/98:Fö18
godkänner vad regeringen förordat,
res. 3 (m)
res. 4 (fp)
7. beträffande materielanskaffning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 3 och
1997/98:Fö16 yrkandena 1-3,
res. 5 (v, mp)
8. beträffande investeringsstopp
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö13 yrkande 2,
1997/98:Fö16 yrkande 4 och 1997/98:Fö17 yrkande 6,
res. 6 (m, fp, v, mp, kd)
9. beträffande signal- och radarspaning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö16 yrkande 8 och
1997/98:Fö17 yrkande 7,
res. 7 (fp, mp, kd)
10. beträffande helikopterverksamheten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö16 yrkande 9,
res. 8 (fp, v, mp, kd)
11. beträffande försvarsindustrin
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö13 yrkande 3,
1997/98:Fö15 och 1997/98:Fö17 yrkande 8,
12. beträffande hemvärns- och frivilligverksamheten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö17 yrkande 4.
res. 9 (kd)
Stockholm den 7 maj 1998
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Christer
Skoog (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), My
Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v),
Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö
(kd), Mona Nyberg (s), Ulf Kero (s) och Erik Arthur Egervärn (c).
Reservationer
1. Nytt försvarsbeslut (mom. 1)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle
Lindström (m), Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren
(mp) och Åke Carnerö (kd) anför
dels att kombinationen av en förberedd kontrollstation och de akuta
planeringsproblemen som Försvarsmakten ådragit sig talar för en
ominriktning av försvaret redan år 1999. Underlaget som tas fram för
regeringens proposition och riksdagens beslut under våren 1999 måste vara
brett och innehålla alternativa handlingsvägar, vad gäller såväl ekonomi som
innehåll. De uppdrag som regeringen under våren ger myndigheterna bör
därför vara så fullständiga att de kan tjäna som ett underlag som skapar
reella förutsättningar för ett nytt försvarsbeslut år 1999, vilket riksdagen so
sin mening bör regeringen till känna. Riksdagen bör sålunda bifalla
partimotion Fö10 (m) yrkande 2, kommittémotionerna Fö16 (mp) yrkande 7
och Fö17 (kd) yrkande 2 samt motionerna Fö11 (fp) yrkande 1 och Fö13
(m) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande nytt försvarsbeslut
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fö10 yrkande 2,
1997/98:Fö11 yrkande 1, 1997/98:Fö13 yrkande 1, 1997/98:Fö16
yrkande 7 och 1997/98:Fö17 yrkande 2 och med anledning av
motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 1 och 1997/98:Fö17 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Anslagsförordningen (mom. 2)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla
m) anför
dels att den del av utskottets anförande som på s. 12 börjar med "Utskottet
utgår" och på s. 13 slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser sålunda att denna övergång skall ske på ett
verksamhetsneutralt sätt så att Försvarsmakten kompenseras för de
oförutsedda konse-kvenserna av anslagsförordningens fulla tillämpning.
Detta bör ges regeringen till känna. Härav följer att yrkande 3 i partimotion
Fö10 (m) bör bifallas.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande anslagsförordningen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö10 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla
m) anför
dels att regeringens förslag leder till allvarliga konsekvenser för Försvars-
maktens utveckling under de närmaste åren. Samtidigt är det
anmärkningsvärt och ett memento för framtiden att konstatera att så stora
förändringar i Försvarsmaktens verksamhet kan genomföras utan att det
kräver beslut av riksdagen.
Att den inriktning som riksdagen fastställde den 5 december kan
omkullkastas utan att det i sig kräver större beslut än smärre förändringar i
beredskapen är inte rimligt. Det ställer omedelbart frågan hur ändamålsenliga
de årliga budgetbesluten egentligen är. Regeringen borde i samband med den
översyn av beslutsunderlag och beslutspunkter som sker överväga hur dessa
kan bli mer relevanta och också i verkligheten påverka verksamheten. Att
riksdagen fattar beslut som har liten eller ingen betydelse är inget förhålland
som i längden är till fyllest för respekten för vårt styrelseskick.
De förändringar i beredskapen som regeringen föreslår kan tyckas
marginella. I verkligheten innebär de en oprövad förändring av tillämpningen
av anpassningsprincipen som dessutom sparar relativt litet pengar.
Ett beslut av den dignitet som nu föreslås riksdagen borde enligt vår
mening varit avsevärt bättre förberett. Den kritik som vi återkommande
framfört mot regeringens hantering av anpassningsdoktrinens införlivande
med försvarsplaneringen minskas inte av det förslag som nu förelagts
riksdagen.
Riksdagen bör således med bifall till partimotion Fö10 (m) yrkande 1
avslå regeringens hemställan.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö10 yrkande 1, med
anledning av motion 1997/98:Fö18 samt med avslag på propositionen
och motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 2, 1997/98:Fö14 och
1997/98:Fö17 yrkandena 1 och 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
4. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6)
Lennart Rohdin (fp) anför
dels att 1996 års försvarsbeslut synes redan i allt väsentligt ha havererat. De
togs i alldeles för hög grad med blicken i backspegeln såväl från
riksdagsmajoriteten som från Försvarsmakten. Hösten 1997 stod det alltmer
klart att varken Försvarsmaktens ledning eller regeringen hade rimlig
kontroll över försvarets ekonomiska utveckling.
Folkpartiet har i samband med försvarsbeslutet år 1996 redovisat en i
väsentliga avseenden annorlunda inriktning av det militära försvaret med
ökad tyngd i kvalitativ förnyelse och med en ytterligare kvantitativ
neddragning. Denna inriktning kvarstår med ökad tyngd efter de
konsekvenser som nu redovisats av 1996 års beslut. Folkpartiet återkommer
inför kontrollstationen 1999 med förslag till ett i åtminstone väsentliga delar
förnyat försvarsbeslut.
Regeringen försöker i sin proposition analysera fördelningen av ansvar
mellan regering och försvarsmakt för den uppkomna situationen. Ansvaret
förefaller kunna delas tämligen jämnt av dem båda. Det handlar dels om ett
försvarsbeslut 1996 med en strukturellt felaktig inriktning, dels om
fullständigt oacceptabla brister i ekonomisk planering, styrning och
uppföljning inom försvarsbudgeten, för vilka båda delar ansvaret.
Mot bakgrund av nu gällande försvarsbeslut förefaller det rimligt att det är
regeringen som också tar ansvaret för de åtgärder som måste vidtas.
Redovisade åtgärder inom ramen för 1998 års budget sammanfaller i allt
väsentligt med de politiska riktlinjer som en av den socialdemokratiska
regeringen och Centerpartiet formad riksdagsmajoritet ställde sig bakom i
1996 års försvarsbeslut. Det innebär en fortsatt allvarlig obalans till nackdel
för den materiella förnyelsen av försvaret och till fördel för en omfattande
plikttjänstgöring.
Propositionen innehåller i sig endast ett förslag om en något förändrad
inriktning av målet för Försvarsmaktens beredskap, som en anpassning till de
åtgärder regeringen vidtar mot bakgrund av de föreliggande ekonomiska
bristerna. Trots regeringens försök att motivera förslaget med slutsatserna i
Försvarsberedningens delrapport våren 1998, torde dessa inte i sig motivera
ett hastigt framlagt förslag till förändrat övergripande mål för
Försvarsmakten. Eventuella slutsatser i detta och andra avseenden borde som
planerat få avvakta en samlad bedömning i samband med den kontrollstation
som regeringen föreslagit senareläggas till våren 1999. Regeringens
proposition bör därför avslås i sin helhet.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö18, med anledning av
motion 1997/98:Fö10 yrkande 1 samt med avslag på propositionen
och motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 2, 1997/98:Fö14 och
1997/98:Fö17 yrkandena 1 och 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
5. Materielanskaffning (mom. 7)
Jan Jennehag (v) och Annika Nordgren (mp) anför
dels att regeringen föreslår att materielanskaffningen minskas och
senareläggs med 1 200 miljoner kronor under år 1998. Detta gäller dock bara
ännu ej beställda projekt. Alla projekt som är beslutade, och där en
beställning föreligger, är undantagna. Den nuvarande JAS-ramen uppgår till
över 70 miljarder kronor. Regeringen har beslutat att anskaffa ytterligare
JAS-plan, den s.k. delserie tre. Vi anser att det är en fullständigt orimlig
satsning när i stället investeringar bör göras för att förhindra att konflikter
uppkommer. Regeringen bör därför ta upp förhandlingar med
försvarsindustrin om att bryta kontraktet på delserie tre, inte minst för att
skapa handlingsutrymme inför kontrollstationen år 1999.
Regeringen stöder också utvecklingen av ubåt Viking, ett projekt som är
en totalt omotiverad satsning ur säkerhetspolitisk utgångspunkt. Projektet
måste därför stoppas.
Kvalificerade samhällsbeställningar bör i stället riktas mot den civila
sektorn. Delar av försvarsindustrins kompetens kan därmed tas till vara för
nödvändigt utvecklingssamarbete inom transport-, energi- och miljöområdet.
Vad som här anförts om materielanskaffning bör riksdagen, med bifall till
kommittémotionerna Fö12 (v) yrkande 3 och Fö16 (mp) yrkandena 1-3, som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande materielanskaffning
att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 3 och
1997/98:Fö16 yrkandena 1-3,
6. Investeringsstopp (mom. 8)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle
Lindström (m), Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren
(mp) och Åke Carnerö (kd) anför
dels att regeringen anmäler att alla investeringar avseende mark,
anläggningar och lokaler som överstiger 10 miljoner kronor skall
underställas regeringens prövning i syfte att öka kontrollen. Tidigare har
gränsen för att dessa investeringar skall underställas regeringen för beslut
gått vid 20 miljoner kronor. Vår uppfattning är att nyinvesteringar och
flyttningar av verksamhet som är en följd av försvarsbeslutet 1996, nu bör
omprövas i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut 1999.
Väl medvetna om att investeringar med nuvarande system för MAL-
kostnader (mark, anläggningar och lokaler) innebär att ett
"investeringsstopp" inte ger snabba och omedelbara konsekvenser avseende
belastningen av Försvarsmaktens anslag bör långsiktiga bindningar ändå
undvikas för att inte ytterligare försämra förutsättningarna för bästa möjliga
beslut år 1999.
Risken är annars att nyinvesteringar sker i en struktur man redan om ett år
kan komma att lämna. Ett antal av de av Överbefälhavaren föreslagna
flyttningarna i 1996 års försvarsbeslut - och som sedan följdes upp genom
riksdagsbeslut år 1997 och i regleringsbrevet för år 1998 - leder till få eller
inga besparingar i närtid. Tvärtom har man i några uppmärksammade fall
kunnat visa att det snarare är fråga om fördyringar. Vad som sålunda anförts
om investeringsstopp bör riksdagen, med bifall till kommittémotionerna
Fö16 (mp) yrkande 4 och Fö17 (kd) yrkande 6 och med anledning av motion
Fö13 (m) yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande investeringsstopp
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fö16 yrkande 4 och
1997/98:Fö17 yrkande 6 och anledning av motion 1997/98:Fö13
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
7. Signal- och radarspaning (mom. 9)
Lennart Rohdin (fp), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd) anför
dels att i riksdagens beslut om Sveriges totalförsvar år 1998 (bet.
1997/98:FöU1, rskr. 82) fanns ett antal beslut om flyttningar och
omstruktureringar av verksamhet med därtill hörande investeringar.
En av de mest uppmärksammade förslagen till nyinvesteringar som
redovisades var en flyttning av den flygburna signal- och radarspaningen vid
Malmen samt flygtransporterna på Bromma till Uppsala. Regeringen har i
1998 års regleringsbrev beslutat att så skall ske. Omlokaliseringen skall vara
genomförd senast år 1999. Med anledning av detta har Försvarsmakten hos
Fortifikationsverket beställt projektering bl.a. för en ny hangar för tio
flygplan samt en ny uppställningsplatta för sex flygplan.
Om den flygburna signal- och radarspaningen lokaliseras till Uppsala
innebär det investeringskostnader på ca 200 miljoner kronor. På Malmen i
Linköping finns redan nödvändiga och ändamålsenliga lokaler, trafikledning,
banor, personal och kompetent högteknologiskt understöd i omedelbar
närhet. I en utredning framgår tydligt fördelarna såväl effektivitetsmässigt
som ekonomiskt med fortsatt lokalisering till Malmen. Beslutet att flytta den
flygburna signal- och radarspaningen samt flygtransporterna på Bromma till
Uppsala bör därför omprövas, vilket riksdagen, med bifall till
kommittémotionerna Fö16 (mp) yrkande 8 och Fö17 (kd) yrkande 7, som sin
mening bör ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande signal- och radarspaning
att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö16 yrkande 8 och
1997/98:Fö17 yrkande 7,
8. Helikopterverksamheten (mom. 10)
Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren (mp) och Åke
Carnerö (kd) anför
dels att i försvarsbeslutet 1996 beslutade riksdagen att en stordivision med
helikoptrar skall organiseras i Ronneby och att därmed 12.
Helikopterdivisionen på Säve fråntas sin ledningsresurs. Detta omkullkastar
den positiva samverkan som har etablerats inom den offentliga sektorns
flygverksamhet på Västkusten. Till detta kommer de nyinvesteringar som
måste göras för att den nya organisationen skall fungera. Vi anser att
omorganisationen skall stoppas så att ett samhällsekonomiskt helhetsgrepp,
baserat på en uppdelning av den södra helikopterdivisionen i två divisioner,
kan fattas i samband med kontrollstationen år 1999. Riksdagen bör sålunda
bifalla kommittémotion Fö16 (mp) yrkande 9.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande helikopterverksamheten
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö16 yrkande 9,
9. Hemvärns- och frivilligverksamheten (mom. 12)
Åke Carnerö (kd) anför
dels att Kristdemokraterna vid flera tillfällen har betonat de frivilliga för-
svarsorganisationernas stora betydelse för försvaret, försvarsviljan och
totalförsvarets förankring i samhället. Eftersom de frivilliga är organiserade
många föreningar runt om i landet utgör de en värdefull bas för olika
anpassningsåtgärder samtidigt som de är en lätt gripbar resurs att tillgå vid
olyckor och andra akuta störningar i vårt sårbara, fredstida samhälle.
En viktig del av det frivilliga försvaret är hemvärnet, som genom sin
förankring har en mycket god kännedom om lokala förhållanden.
Hemvärnsförbanden finns över hela landet dygnet om, året runt och utgör en
betydande del av territorialförsvaret, som med kort mobiliseringstid bl.a.
skall ytövervaka och skydda mot sabotage. Eftersom hemvärnet är en
levande organisation stärker den samhällets förmåga att motstå svåra
påfrestningar.
I 1996 års försvarsbeslut erinrades om det mål för hemvärnets utveckling
som uppställdes i 1992 års försvarsbeslut. Grunden i de båda
försvarsbesluten måste därför enligt vår mening fullföljas så att inte
hemvärnets framtid äventyras. Kristdemokraterna menar därför att hemvärns-
och frivilligverksamheten helt skall undantas från besparingar för att denna
samhällsnyttiga resurs skall förbli vital, dess verksamhet bedrivas med
kontinuitet och fortsatt engagemang samt att organisationen skall kunna
växa. Riksdagen bör sålunda bifalla kommittémotion Fö17 yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande hemvärns- och frivilligverksamheten
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö17 yrkande 4.
Särskilda yttranden
1. Förmåner och lönebildning i Försvarsmakten (mom. 3)
Annika Nordgren (mp) anför:
Under 1997 kostade olika förmåner inom Försvarsmakten 1,7 miljarder
kronor. De samlade lönekostnaderna uppgick till 11,5 miljarder kronor.
Riksrevisionsverket (RRV) fick i september 1997 i uppdrag av regeringen
att granska förmåner och formerna för lönebildning, tillämpning av avtal
m.m. för anställda vid Försvarsmakten. RRV skriver bl.a. att det borde vara
möjligt för försvaret att redan under år 1998 minska omfattningen av
kostnaderna för lönetillägg m.m.
En flygförare som har slutat att flyga kan få drygt 20 000 kr i månaden
enbart i tillägg. "Pendlare" från t.ex. Uppsala och Enköping kan fritt få ett
rum i innerstaden, 4 500 kr i månaden och fria hemresor, om de arbetar på
Högkvarteret. Om man, inom Storstockholmsområdet, har en timmes restid
till jobbet, får man 54 000 kr om året i pendlingsersättning. En ubåtsofficer
får 3 000-4 000 kr i månaden i tre år efter att ha stigit i land. Detta är bara
några exempel på den flora av tillägg och förmåner som tillämpas i
Försvarsmakten.
Trots detta tycker inte RRV att det finns anledning att regeringen ändrar på
arbetsfördelningen och delegeringen mellan Arbetsgivarverket och Försvars-
makten.
Miljöpartiet anser att regeringen borde lägga tillbaka ansvaret för Försvars-
maktens löneförhandlingar m.m. till Arbetsgivarverket och att åt Försvars-
makten skall uppdras att redovisa hur de besparingar som man har redovisat
redan skett har intecknats i den föreslagna besparingen.
2. Besparingar inom den internationella verksamheten
(mom. 4)
Annika Nordgren (mp) anför:
Regeringen har fredat området internationell verksamhet från besparingar.
Miljöpartiet konstaterar att Försvarsmakten har ett antal personer i
Natostaber, vilket vi menar inte är förenligt med en trovärdig militär
alliansfrihet. Här bör det alltså gå att spara pengar. Dessutom måste man
redovisa kostnaderna för de övningar som skall genomföras inom ramen för
Partnerskap för fred (PFF). Miljöpartiets uppfattning är att Sverige enbart
skall delta i övningar som har med miljöskydd, räddningstjänst och strikt
fredsbevarande verksamhet att göra. Här bör det följaktligen också gå att
spara pengar.
3. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla
m) anför:
Vid utskottets sammanträde den 5 maj 1998 beslutades med röstsiffrorna
9-8 att fastställa utskottets yttrande över motion Fö14 (s) om verksamhet vid
tre flygdivisioner vid F 21 i Luleå. Utskottsmajoriteten kom sålunda till den
något halsbrytande slutsatsen att det generellt ankommer på regeringen att
besluta om hur beredskapen skall sänkas.
Den skrivning som avslogs av utskottsmajoriteten inskränkte sig till att
konstatera att detta förhållande gällde frågan om vilken av existerande
flygdivisioner som avses ges en avsevärt lägre beredskap. Från vår
utgångspunkt är det orimligt att med ens det lägsta krav på hävdandet av
riksdagens roll i den försvarspolitiska beslutsprocessen kunna acceptera ett
sådant synsätt.
Med utskottsmajoritetens förhållningssätt är sålunda även resten av
betänkande FöU11 egentligen onödigt eftersom det enligt denna majoritet
ankommer på regeringen att besluta om hur beredskapen skall sänkas. Enligt
vår uppfattning är det riksdagen som bör fatta beslut om förberedda
beredskapssänkningar av denna dignitet. Det är djupt otillfredsställande att
regeringens förslag endast innehåller exempel på beredskapssänkningar, i
stället för att redovisa i detalj vilka åtgärder som regeringen respektive
Försvars-makten nu avser vidta som innebär avsteg från målsättningarna i
tidigare riksdagsbeslut.
4. Försvarsindustrin (mom. 11)
Christer Skoog (s) anför:
I takt med den krympande underhållsvolymen inom det marina området ökar
betydelsen av att hitta en så effektiv organisation som möjligt. Detta bör ske
med beaktande av att kunna bibehålla kompetensen på de viktiga marina
nybyggnads-, ombyggnads- och reparationsområdena. Verksamhet inom
dessa områden bedrivs i dag huvudsakligen vid Karlskronavarvet AB och
Muskövarvet.
För att kunna behålla den världsunika kompetensen som för närvarande
finns på Karlskronavarvet är det, enligt min mening, viktigt att koncentrera
så mycket som möjligt av avancerad nybyggnads-, ombyggnads- och
reparationsverksamhet till varvet.
5. Hemvärns- och frivilligverksamheten (mom. 12)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla
m) anför:
Det sätt på vilket myndigheterna inom försvarssektorn styrs medger enligt
vår uppfattning inte ett så detaljerat tyckande från riksdag och regering som
redovisas i regeringens proposition eller i motion 1997/98:Fö17 (kd).
Enligt vår uppfattning bör det ankomma på Försvarsmakten att inom
ramen för förelagda uppgifter styra anslagstilldelningen på ett sådant sätt att
dessa uppgifter löses optimalt.
Det frivilliga engagemanget i Sveriges försvar är en internationellt sett
unik tillgång. Samtidigt finns det anledning att ifrågasätta om inte
statsmakterna tagit engagemanget i frivilligrörelserna för givet under alltför
lång tid. Inte minst är dagens personalstyrka i hemvärnet en varningsklocka
vad gäller den rekryteringen. Försvarsbeslutets mål om 125 000
hemvärnsmän ter sig alltmer avlägset. I nuläget finns totalt 84 224
hemvärnsmän (inklusive avtals-personal och driftvärn) och under 1997 var
det inte fler än 38 591 hemvärnsmän som fullgjorde 20 timmars tjänstgöring
eller mer.
I stället för den i första hand retoriska prioritering som i dag görs krävs
krafttag för att identifiera hemvärnets och de övriga
frivilligorganisationernas roll och uppgift i dagens säkerhetspolitiska
verklighet. Det krävs en tydligare definition av vilka uppgifter som de olika
organisationerna skall ha i försvaret av vårt land. Goda ekonomiska
betingelser för de frivilliga försvarsorganisationerna kombinerade med en
tydlig inriktning på utbildning för att fylla viktiga befattningar inom
totalförsvarets krigsorganisation måste vara vägledande. För hemvärnet,
såväl som för andra delar av den frivilliga krigsorganisationen, är det av stor
betydelse för motivation och förmågan att lösa uppgifter att modern materiel
tillförs.
Regeringen bör också ta initiativ till att tydligare definiera hemvärnets roll
i den anpassningsstrategi som Försvarsmakten i dag till stor del vilar på. Att
allmänna termer tala väl om behovet av folklig förankring och frivilliga
insatser räcker inte.
Näringsutskottets yttrande
1997/98:NU:7y
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1997/98:84 om Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år
1998 m.m. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör
näringsutskottets beredningsområde.
Företrädare för Celsius Industrier AB har inför näringsutskottet redogjort för
de konsekvenser som enligt företagets uppfattning följer av de redovisade
sparplanerna från Överbefälhavarens sida. En skrivelse i ärendet har
inkommit från Sveriges Industriförbund.
Näringsutskottet
Propositionen
I proposition 1997/98:84 redovisar regeringen allvarliga problem som
uppstått i Försvarsmaktens ekonomi och planering. Bakgrunden är att
Försvarsmakten i slutet av år 1997 lämnade en bedömning till regeringen av
den planerade ekonomiska utvecklingen under perioden 1997-2001. I denna
redogörelse angav Försvarsmakten att det under de kommande åren inte
kommer att vara möjligt att genomföra all verksamhet som förutsattes i
totalförsvarsbeslutet år 1996. Ambitionssänkningar framstod som
nödvändiga, och i pengar handlade det enligt Försvarsmakten om
besparingar i förhållande till den budgeterade nivån för
försvarsbeslutsperioden (1997-2001) på drygt 10 600 miljoner kronor. Efter
denna redovisning från Försvarsmakten beslutade regeringen i december
1997 att Försvarsmakten senast den 16 februari 1998 till regeringen skulle
lämna underlag för olika besparingsåtgärder i fråga om anpassning och
beredskap, förbandsverksamhet, materielförsörjning, effektivisering och
anställd personal. Enligt regeringsbeslutet skulle Försvarsmakten redovisa ett
nytt förslag till budget för budgetåret 1998 samt konsekvenser av detta för
planeringen under den resterande delen av försvarsbeslutsperioden.
I enlighet med detta regeringsuppdrag lämnade Försvarsmakten i februari
1998 ett förslag där Försvarsmakten räknade med att kunna spara 10 119
miljoner kronor under försvarsbeslutsperioden bl.a. genom att reducera och
förskjuta materielprojekt. I propositionen anges Försvarsmaktens
beräkningar att verksamheten för år 1998 bör reduceras med ett belopp
motsvarande 2 135 miljoner kronor, varav 875 miljoner kronor inom
lednings- och förbandsverksamheten och 1 260 miljoner kronor inom
materielområdet. Utan angivande av en egen bedömning av besparingsnivån,
eller möjligheterna att nå målet, påpekar regeringen i propositionen vad avser
materielområdet att regeringen genom ändring i regleringsbrevet för
Försvarsmakten för budgetåret 1998 kommer att besluta om erforderliga
begränsningar i fråga om såväl investeringsplan som
beställningsbemyndiganderam. Det sägs också att regeringen har för avsikt
att i budgetpropositionen för år 1999 återkomma med en investeringsplan för
perioden 1999-2001 och förslag till ny bemyndiganderam. Av propositionen
framgår att Försvarsmaktens förslag till reduceringar omfattar endast materiel
som ej är beställd hos försvarsindustrin. Detta medför, anför regeringen, att
de större materielprojekt som regeringen fattat beslut om och där en
beställning till försvarsindustrin föreligger ej berörs år 1998.
Enligt regeringen kommer Försvarets materielverk på regeringens uppdrag
att den 1 juni 1998 redovisa sin bedömning avseende industrikonsekvenser
med anledning av den föreslagna förändringen av materielanskaffningen. I
avvaktan på resultatet av översynen är det enligt regeringens mening
väsentligt att reduceringarna av Försvarsmaktens materielanskaffning inte
ger långsiktiga konsekvenser för de kompetenser som måste finnas inom
landet. Regeringen har därför för avsikt att ge Försvarsmakten och Försvarets
materielverk i uppdrag att se över de baskompetenser och
teknologisatsningar som prioriterades i första och andra etappen av 1996 års
försvarsbeslut. Uppdraget kommer även att omfatta en analys av andra
tidigare ej prioriterade teknikområden som kan vara nödvändiga att
säkerställa inom landet. Av propositionen framgår ej när detta uppdrag skall
redovisas.
Regeringen understryker i propositionen att den inhemska utvecklings-
kompetens som är av betydelse för anpassningsförmågan inte bör tillåtas
nedgå innan resultatet av den försvarsindustriella översynen i samband med
kontrollstationen föreligger. Regeringen kommer därför att besluta om
ytterligare en ändring av regleringsbrevet för Försvarsmakten för år 1998
med innebörden att Försvarsmakten skall säkerställa den inhemska
utvecklingskompetensen inom pjäs-, pansarvärns- och ammunitions-
områdena under innevarande och nästa budgetår. Inriktningen skall vara,
fortsätter regeringen, att den kompetensbevarande verksamheten finansieras
genom reduceringar och senareläggningar inom materielanskaffningen år
1999. Möjliga reduceringar och senareläggningar är enligt ett underlag som
Försvarsmakten offentliggjorde i mars 1998 följande: senareläggning av
fordon till flygbassystemet, reducerad ambition vad avser renovering och
karossåtgärder av terrängbilar, senareläggning av modifiering av JAS 37,
senareläggning av serieförberedelser för luftvärnsrobotsystemet BAMSE
samt senareläggning av serieförberedelser för artillerigranaten BONUS. I
propositionen redovisar regeringen dock inget eget ställningstagande till de
angivna besparingsobjekten.
Motionerna
I motion 1997/98:Fö10 (m) hävdas att sparförslaget kommer, om det
genomförs, att slå hårt mot den svenska försvarsindustrin. Främst är det
tillverkare av vapen, ammunition och vapenbärare som drabbas, anförs det.
För svensk del innebär detta exempelvis, menar motionärerna, att företag
som Bofors AB och Kockums AB inom Celsiuskoncernen står inför stora
problem. Bofors AB hotas av successiva nedskärningar, vilket kan leda till
att företaget avvecklas. Motionärerna fruktar att förslaget innebär ett hot mot
den långsiktiga kompetensen inom svensk försvarsindustri. Det finns inte
tillräckliga medel till utveckling av nya projekt som kan vara konkurrens-
kraftiga på lång sikt. Risken är att landet för all framtid förlorar värdefull
kompetens.
Ett liknande budskap frambärs i motion 1997/98:Fö15 (m). Här sägs att en
av hörnpelarna i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken har varit
tillgången till en stark inhemsk försvarsindustri. Motionären hänvisar till att
svensk försvarsindustri har en hög kompetens. De försvarsindustriella
satsningarna har också skapat spinoff effekter för annan industri. Kemi,
mekanik, elektronik och radioteknik är alla områden som utvecklats med
hjälp av försvarsindustriella satsningar. För att behålla en fortsatt stark
försvarsindustri måste, framhåller motionären, förutsättningar för samverkan
med europeisk och amerikansk försvarsindustri ges en hög prioritet. Men
Försvarsmaktens förslag till besparingar riskerar att leda till att viktig
kompetens går förlorad. Motionären vill i stället se en motsatt utveckling;
svensk industri måste tillföras kompetens, vilket fordrar fortsatta satsningar
och att spjutspetsområden inte prioriteras bort.
I motion 1997/98:Fö18 (fp) kritiseras 1996 års försvarsbeslut för att haft
en strukturellt felaktig inriktning och fullständigt oacceptabla brister i
ekonomisk planering, styrning och uppföljning. Uppskjuten materielförnyel-
se kan naturligtvis alltid återställas vid en senare tidpunkt, anför
motionärerna, men det finns ingen anledning att tro att de försvars-
ekonomiska förutsättningarna inom överskådlig framtid kommer att medge
detta. I realiteten innebär situationen att den materiella förnyelsen urholkas.
en kritisk ton konstateras att regeringen avser att pröva materielfrågorna
ytterligare inför kontrollstationen. Motionärerna vill mot denna bakgrund
beklaga att riksdagsmajoriteten flera gånger avvisat förslag om en särskild
parlamentarisk översyn av de framtida materielfrågorna för det svenska
försvaret.
För att inte riskera att värdefull försvarsindustriell kompetens går förlorad
är det nödvändigt att statsmakterna vidtar åtgärder för att trygga en fortsatt
utvecklingsförmåga, anförs det i motion 1997/98:Fö11 (fp). Motionären
finner det angeläget att staten främjar det försvarsindustriella samarbetet för
att finna internationella samarbetsprojekt. En förutsättning för att ett
materielsamarbete skall vara framgångsrikt är inte bara de kommersiella
förutsättningarna mellan berörda industrier, utan även att statsmakterna ger
sitt aktiva stöd till sådant samarbete. Motionären vill betona vikten av ett
välutvecklat europeiskt försvarsindustriellt samarbete och hänvisar till att de
inom EU pågår ett arbete med utarbetande av en strategi för försvars-
industrin.
I motion 1997/98:Fö12 (v) intas ståndpunkten att regeringen borde ha
kommit med förslag på reduceringar, senareläggningar och även slopat
beställningar som redan är gjorda. Motionärernas uppfattning är att riksdagen
t.ex. bör besluta att ännu ej levererade JAS 39 Gripen skall avbeställas.
Förhandlingar om detta bör omedelbart inledas med industrin, anförs det.
De åtgärder som regeringen föreslår för att rädda 1998 års budget är inget
annat än en hel rad panikåtgärder som sammantaget inte leder till några
förbättringar av försvarsekonomin, hävdas det i motion 1997/98:Fö16 (mp).
Motionärerna konstaterar att de besparingar inom materielområdet som
föreslås i propositionen bara gäller ej redan beställda projekt. Här riktas
kritik - i likhet med i den föregående motionen - mot att JAS-projektet
fortskrider, och uppfattningen är att beställningen av delserie tre är en
fullständigt orimlig satsning. Även här är budskapet att regeringen bör ta upp
förhandlingar med försvarsindustrin om att bryta kontraktet på delserie tre i
syfte att skapa handlingsutrymme inför ett nytt försvarsbeslut år 1999. Också
den fortsatta utvecklingen av ubåt Viking måste stoppas; detta projekt
karakteriseras i motionen som totalt omotiverat ur säkerhetspolitisk
synpunkt.
I motion 1997/98:Fö17 (kd) hänvisas till att riksdagen i 1996 års försvars-
beslut betonade vikten av att Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörj-
ning säkerställs och att de system som är i drift vidmakthålls. Det är
väsentligt, menar motionärerna, att reduceringen av materielanskaffningen
inte ger långsiktiga negativa konsekvenser för den försvarsindustriella
kompetensen. Detta är särskilt viktigt om svensk försvarsindustri skall
betraktas som en attraktiv samarbetspartner i den omstruktureringsfas som
den europeiska försvarsindustrin befinner sig i. Mot denna bakgrund anser
motionärerna att en nationell försvarsindustriell strategi med parlamentariskt
inflytande bör utarbetas som anger vilka prioriteringar som framöver skall
gälla.
Vissa kompletterande uppgifter
I sitt yttrande (1996/97:NU4y) till försvarsutskottet hösten 1996 med
anledning av proposition 1996/97:4 om totalförsvar i förnyelse (etapp 2)
jämte motioner framhöll näringsutskottet (s. 8) att den svenska
försvarsindustrins förmåga att leverera kvalificerade högteknologiska
produkter till det svenska försvaret har ett stort försvars- och
säkerhetspolitiskt värde. Det påpekades att den industripolitiska betydelsen
av denna produktion är hög och att ett kvalificerat tekniskt kunnande har
frambringats i försvarsindustrin. Spridningseffekter har i ett flertal fall
uppstått i form av civila tillämpningar av tekniken inom den civila industrin
och i övrigt genom en civil användning i samhället. I yttrandet underströks
att den höga tekniska nivån grundar sig bl.a. på ett väl fungerande samspel
mellan forskning och industriproduktion. Näringsutskottets uppfattning var
att den svenska försvarsindustrin - trots att det handlar om högteknologiska
produkter med omfattande utvecklingskostnader - framstår som
kostnadseffektiv, även i jämförelse med motsvarande produktion i de
försvarsindustriella stormakterna.
I yttrandet betonades vidare att utformningen av försvarets anpassnings-
förmåga kommer att ställa förändrade krav på försvarsindustrins tekniska
kompetens och industriella struktur. Det är viktigt, anfördes det, att Försvars
maktens kompetens som kravställare och uppköpare av försvarsmateriel kan
vidmakthållas. Materielanskaffningar och teknologisatsningar skall säker-
ställa ett rationellt utnyttjande av anskaffade system under såväl fred som
kris och krig. Det kunskapsmässiga innehållet - den s.k. kritiska massan - i
svensk försvarsindustri måste värnas. En långsiktigt stabil politisk syn på
försvarsindustrins förutsättningar i landet måste föreligga.
Näringsutskottet välkomnade ett fördjupat europeiskt samarbete på
försvarsindustriområdet. Med hänsyn till strävan att bibehålla en hög teknisk
nivå inom kritiska områden och en fortsatt kostnadseffektiv
materielförsörjning, framstod ett utökat internationellt samarbete som en
förutsättning för den svenska försvarsindustrins överlevnad. Det är
angeläget, fortsatte näringsutskottet, att svensk försvarsindustri får delta på
likvärdiga villkor i den europeiska omstruktureringen på försvarsindustri-
området. Ett organiserat samarbete kommer att ge försvarsmyndigheter och
försvarsindustrier bättre möjligheter till samordning med andra deltagar-
länder. Samarbetet borde också omfatta försvarsforskningen. Näringsutskott-
ets uppfattning var att ett internationellt samarbete inom försvarsforskningen
kring avancerade tekniska produkter är nödvändigt för att upprätthålla den
tekniska kompetensen inom den svenska industrin och för att skapa
möjligheter till kostnadseffektiva upphandlingar.
Näringsutskottet ville också poängtera att det inte finns någon motsättning
mellan å ena sidan den högteknologiska försvarsindustriella forskningen och
produktionen och å andra sidan behovet av en ökad civil produktion i syfte
att öka sysselsättning och skapa nya företag. Erfarenheten, ville utskottet
meddela, är att de miljöer som en kvalitativt stark försvarsindustri erbjuder
har varit en förutsättning för de civila produkternas kommersiella
framgångar. I en studie från Ingenjörsvetenskapsakademien, som refererades
i yttrandet, hade betonats att kompletterande civil verksamhet som är baserad
på försvarsindustriell kompetens är en långsiktigt viktig väg till
nyföretagande, vilken kan bredda den industriella basen.
I yttrandet fanns tre avvikande meningar (m; fp; v). Företrädarna för
Moderata samlingspartiet ville att en utredning skulle tillsättas med uppdrag
att analysera de kort- och långsiktiga förutsättningarna för försvarsindustrins
överlevnad och utveckling. De kritiserade att teknologiområden som är
väsentliga ur säkerhetspolitisk synvinkel hade prioriterats bort av regeringen
trots ett för försvarsindustrin strategiskt högt kunskapsinnehåll och
internationell konkurrenskraft. Vikten av särskilda satsningar på materiel-
området framhölls; neddragningarna av den militära ekonomiska ramen
sades riskera den industriella kompetensen och försämra försvarets förmåga
till anpassning.
Företrädaren för Folkpartiet liberalerna ville också se en utredning med
uppgift att analysera förutsättningarna för den svenska försvarsindustrins
överlevnad. I denna avvikande mening underströks att ett fördjupat,
organiserat europeiskt försvarsindustrisamarbete kommer att få stor
betydelse framöver. Det underströks dock att ett svenskt deltagande i sådant
samarbete måste bygga på en fortsatt restriktiv exportpolitik och på att
motsvarande regler införs hos övriga deltagande länder. Även här efterlystes
ytterligare satsningar från statens sida utöver den ram som regeringen hade
föreslagit för materielområdet.
Den avvikande meningen från företrädaren för Vänsterpartiet hade ett
annorlunda innehåll; här efterlystes kraftfulla åtgärder för att ta fram en pla
för avveckling av den svenska krigsmaterielexporten. I en sådan plan skulle
finnas en konkret formulerad strategi för stöd till en omställning av
krigsmaterielindustrin till civil produktion. Väsentliga inslag i en sådan
strategi kunde vara att bilda särskilda omställningsfonder och att inrikta
samhällets beställningar hos berörda företag mot civila områden.
Invändningar riktades också mot den okritiska inställningen från regeringen
sida beträffande ett europeiskt samarbete om försvarsmateriel. På denna
punkt var bedömningen att konsekvenserna av ett sådant samarbete inte var
förenliga med svenska intressen.
Näringsutskottets ställningstagande
Näringsutskottet vill hänvisa till den uppfattning som framfördes i det nyss
återgivna yttrandet till försvarsutskottet. Den svenska försvarsindustrin är
högteknologisk och forskningsintensiv, har ett stort försvars- och säkerhets-
politiskt värde och ger spridningseffekter till civil produktion av stor
betydelse. för bl.a. landets största exportindustrier. Det är därför angeläget
effekterna på försvarsindustrin och försvarets långsiktiga förmåga att
vidmakthålla en högteknologisk kompetens noggrannt analyseras, innan
beslut fattas om inskränkningar i de framtida materielprojekten.
Näringsutskottet ser med oro på de effekter som kan bli följden av felaktiga
beslut inom området med direkt påverkan på sysselsättning och
konsekvenser för underleverantörer och servicefunktioner. Det är enligt
näringsutskottets mening av största vikt att principen om baskompetenser
upprätthålls, att en långsiktig materiell inriktning vidmakthålls och att svens
trovärdighet i förhållande till utlandet kan bevaras.
Av propositionen framgår att regeringen genom en ändring i
regleringsbrev för Försvarsmakten avseende budgetåret 1998 skall besluta
om erforderliga begränsningar i fråga om såväl investeringsplan som
beställningsbemyndiganderam. Med anledning av den föreslagna
förändringen av materielanskaffningen skall vidare Försvarets materielverk
på regeringens uppdrag senast den 1 juni 1998 redovisa sin bedömning
avseende konsekvenserna för försvarsindustrin. Regeringen avser också att i
budgetpropositionen för år 1999 återkomma med en investeringsplan för
perioden 1999-2001 och förslag till ny bemyndiganderam. Därutöver
kommer en rad andra underlag att utarbetas framöver, dock utan att
tidsgränser för avrapportering anges.
Först skall - vilket näringsutskottet välkomnar - en analys göras av de
kompetenser som erfordras inom landet. Detta skall göras i samband med
kontrollstationen, vars tidpunkt dock inte är preciserad i propositionen. I
avvaktan på resultatet av denna översyn, sägs det i propositionen, är det
väsentligt att reduceringarna av Försvarsmaktens materielanskaffning inte
ger långsiktiga konsekvenser för de kompetenser som finns inom landet.
I ett annat uppdrag skall Försvarsmakten och Försvarets materielverk se
över de baskompetenser och teknologisatsningar som prioriterades i första
och andra etappen av 1996 års totalförsvarsbeslut. Av särskilt värde är, enligt
näringsutskottets uppfattning, att uppdraget också omfattar en analys av
tidigare ej prioriterade teknikområden, som kan vara nödvändiga att
säkerställa inom landet.
Vidare skall regeringen, vilket näringsutskottet ser positivt på, genom ett
särskilt beslut ange att Försvarsmakten skall säkerställa den inhemska
utvecklingskompetensen inom pjäs-, pansarvärns- och ammunitions-
områdena under innevarande och nästa budgetår. Samtidigt heter det i
propositionen att den kompetensbevarande verksamheten skall finansieras
genom reduceringar och senareläggningar inom materielanskaffningen år
1999.
Sammantaget ger dessa uppdrag och aviserade beslut emellertid
näringsutskottet anledning att föreslå att riksdagen under hösten 1998 ges en
mer sammanhållen bild - än den information till riksdagen som planeras i
propositionen - av de överväganden som regeringen gör beträffande
försvarsindustrin. Enligt näringsutskottets uppfattning bör riksdagen på
lämpligt sätt - förslagsvis i budgetpropositionen för år 1999 - på ett samlat
sätt informerades om då tillgängliga resultat av regeringens olika uppdrag
och om regeringens beslutade ändringar i regleringsbrev med avseende på
försvarsindustrin. Näringsutskottets bedömning är att besluten under år 1998
kan få mer långsiktiga effekter på teknologisk kompetens och sysselsättning
än vad som nu kan förutses; mot denna bakgrund bör riksdagen redan under
hösten 1998 få ta del av de vidare överväganden som görs av Försvarsmakten
och regeringen inför den aviserade kontrollstationen.
Näringsutskottet vill också påminna om vikten av ett fördjupat, organiserat
europeiskt samarbete på försvarsområdet, vilket kommer att få stor betydelse
inom de närmaste åren. Följderna av den nuvarande strukturen är t.ex. att
nationella leverantörer bedriver dyrbar forskning och utveckling av likartad
tekniska system, att systemen tillverkas i alltför små serier och att stordrift
fördelarna är otillräckliga. Det är angeläget att svensk försvarsindustri får
delta på likvärdiga villkor i den europeiska omstruktureringen på
försvarsområdet. Att svensk försvarsindustri som samarbetspartner visar
kostnadseffektivitet med hög egen kompetens och med ett stöd från
statsmakterna kommer enligt näringsutskottet att stärka dess position i den
struktureringsprocess som framöver kommer att genomföras i Europa.
Med det sagda avstyrker näringsutskottet de aktuella yrkandena i
motionerna 1997/98:Fö12 (v) och 1997/98:Fö16 (mp). Vad som sägs i övriga
här behandlade motioner ligger delvis i linje med vad näringsutskottet här
har anfört.
Stockholm den 5 maj 1998
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Reynol
Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren (s),
Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Lennart Beijer
(v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran
Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Kerstin Warnerbring (c) och Jan Backman
(m).
Avvikande mening
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser att näringsutskottets
ställningstagande bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna
1997/98:Fö12 (v) och 1997/98:Fö16 (mp) att regeringen borde ha kommit
med förslag på reduceringar, senareläggningar och borttagande även av
sådan försvarsmateriel som redan är beställd. I synnerhet vill näringsutskottet
rikta uppmärksamhet mot att JAS-projektet fortskrider med oförminskad
styrka trots det omfattande besparingsbehov som nu föreligger inom
försvarsområdet. Näringsutskottets bedömning är att om omedelbara beslut
inte fattas enligt vad som nu har anförts så kommer nödvändigt budgetärt
handlingsutrymme inte att kunna skapas inför ett nytt försvarsbeslut år 1999.
Kraftfulla åtgärder måste nu vidtas för att ta fram en plan för avveckling av
den svenska krigsmaterielexporten. I en sådan plan skall finnas en konkret
formulerad strategi för stöd till en omställning av krigsmaterielindustrin till
civil produktion. Väsentliga inslag i en sådan strategi kan vara att bilda
särskilda omställningsfonder och att inrikta samhällets beställningar hos
berörda företag mot civila områden. Näringsutskottet vill betona vikten av att
försvarsindustrin har tillgång till riskvilligt kapital för ifrågavarande
ändamål, vilket bör ingå som en del av den strategi för omställning som
näringsutskottet förordar.
Näringsutskottet riktar också invändningar mot att det intas en okritisk in-
ställning till ett europeiskt samarbete om försvarsmateriel. Det är olämpligt
att Sverige engagerar sig i ett organiserat europeiskt försvarsindustri-
samarbete. Näringsutskottet gör bedömningen att konsekvenserna av ett
sådant samarbete inte är förenliga med svenska intressen.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motionerna 1997/98:Fö12 (v)
och 1997/98:Fö16 (mp) såvitt här är i fråga. Övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks av näringsutskottet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Utskottet 4
Försvarsmaktens ekonomi och planering 4
Regeringen 4
Totalförsvarsbeslutet 1996 4
Försvarsmaktens anmälan av obalansen 4
Budgetpropositionen om obalansen 4
Obalansen under hösten 1997 5
Försvarsmaktens förklaring till obalansen 5
Regeringens uppdrag till Försvarsmakten i december 1997 5
Nya uppgifter i Försvarsmaktens budgetunderlag i mars
1998 6
Utskottets överväganden 6
Orsakerna till obalansen och regeringens åtgärder 7
Regeringen 7
Perioden 1997 2001 7
Budgetåret 1998 8
Motionerna 9
Utskottets överväganden 11
Orsakerna till obalansen 11
Nytt försvarsbeslut? 11
Anslagsförordningen 12
Budgetåret 1998 13
Anpassning 14
Beredskap m.m. 14
Regeringen 14
Motionerna 15
Utskottets överväganden 16
Plikttjänstgöring 17
Regeringen 17
Utskottets överväganden 18
Materielanskaffning m.m. 18
Regeringen 18
Motionerna 19
Näringsutskottet 20
Försvarsutskottets överväganden 21
Hemvärns- och frivilligverksamhet 23
Regeringen 23
Motionen 23
Utskottets överväganden 24
Hemställan 24
Reservationer 25
1. Nytt försvarsbeslut (mom. 1) 25
2. Anslagsförordningen (mom. 2) 26
3. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6) 26
4. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6) 27
5. Materielanskaffning (mom. 7) 28
6. Investeringsstopp (mom. 8) 28
7. Signal- och radarspaning (mom. 9) 29
8. Helikopterverksamheten (mom. 10) 30
9. Hemvärns- och frivilligverksamheten (mom. 12) 30
Särskilda yttranden 31
1. Förmåner och lönebildning i Försvarsmakten (mom. 3) 31
2. Besparingar inom den internationella verksamheten 31
(mom. 4) 31
3. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6) 32
4. Försvarsindustrin (mom. 11) 32
5. Hemvärns- och frivilligverksamheten (mom. 12) 32
Näringsutskottets yttrande 34
Näringsutskottet 34
Propositionen 34
Motionerna 35
Vissa kompletterande uppgifter 37
Näringsutskottets ställningstagande 39
Avvikande mening 41
z