Försvarsutskottets betänkande
1997/98:FÖU01

Sveriges totalförsvar 1998


Innehåll

1997/98
FöU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar försvarsutskottet budgetpropositionen för 1998
avseende utgiftsområde 6 Totalförsvar samt regeringens skrivelse 1997/98:4
Totalförsvar i förnyelse jämte tillhörande motioner. Utskottet återkommer i
senare betänkanden till vissa frågor som aktualiserats under den allmänna
motionstiden.
Utgifterna för totalförsvaret uppgår till ca 41,2 miljarder kronor år 1998. Av
dessa föreslås ca 37,2 miljarder kronor för det militära försvaret. Folkpartiet
liberalerna delar visserligen regeringens och Centerpartiets uppfattning om de
samlade utgifterna för totalförsvaret men anser att ytterligare 150 miljoner
kronor bör anvisas till det militära försvaret genom en omfördelning från det
civila försvaret. Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna förordar högre
utgifter. Vänsterpartiet och Miljöpartiet förordar lägre utgifter än
majoriteten.
Regeringens förslag till inriktning av Försvarsmakten under 1998 bör
godkännas, vilket innebär att försvarsbeslutets mål för det militära försvarets
organisation och verksamhet till år 2001 fullföljs. Vidare bör riksdagen
godkänna Försvarsmaktens investeringsplan för åren 1998-2000 samt ram för s.k.
beställningsbemyndiganden. Därmed kommer drygt 23 miljarder kronor årligen att
investeras i materielanskaffning och anläggningstillgångar.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag när det gäller
omstruktureringen av Försvarsmaktens skolverksamhet. Detta innebär bl.a. att
det organiseras
*  försvarsmaktsgemensamma högskolor för officersutbildning i Halmstad, Solna
och Östersund
*  en skola för utbildning i markstrid med enheter i Skövde, Motala (Kvarn) och
Boden
*  en skola för försvarsmaktsgemensam utbildning i de operativa
ledningssystemen
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet
och Kristdemokraterna motsätter sig  förslaget att organisera  de tre
försvars-
maktsgemensamma officershögskolorna. Beslutsunderlaget sägs vila på osäkra
antaganden. Hur det framtida systemet för officersutbildning bör utformas och
organiseras måste först läggas fast.
Utskottet delar regeringens uppfattning att Försvarsmaktens helikopterflottilj
- som omfattar försvarets samtliga helikoptrar - bör organiseras i fyra
divisioner. Mot detta reserverar sig Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna som alla anser
att förbandet bör organiseras i fem divisioner, varav en helikopterdivision i
Västsverige. De fem partierna anser vidare att utskottets förslag medför
försämringar för helikopterberedskapen på Norrlandskusten.
Försvarsområdesstaben i Skövde bör läggas ned, varvid det blivande Västra
Götalands län bildar ett försvarsområde med stab vid Västkustens marinkommando
i Göteborg. Försvarsmaktens underhållscentrum organiseras och lokaliseras till
Karlstad. Till denna förs även vissa delar av Försvarets materielverks
nuvarande verksamhet i Karlstad.
Försvarsutskottet har vid flera tillfällen framhållit att totalförsvarets
ledningssystem - och dess förmåga till uthållig och samordnad ledning - har en
avgörande betydelse för vår förmåga att leda totalförsvarsverksamheten under
olika kriser och krig. Ett grundläggande mål är att åstadkomma ett för
totalförsvaret sammanhållet system. Inom Försvarsmakten pågår för närvarande
ett omfattande utvecklingsarbete av olika datorbaserade informationssystem.
Utskottet begär därför att regeringen fortlöpande skall ge riksdagen särskilda
redovisningar om ledningssystemets utveckling, t.ex. på det sätt som regeringen
årligen redovisat för riksdagen om JAS 39 Gripen-projektet.
Utskottet har särskilt uppmärksammat de problem som uppkommer vid omställningen
av informationssystemen inför år 2000. Det finns stor anledning att med största
uppmärksamhet följa förberedelsearbetet med sekelskiftesanpassningen.
Redovisningen av omställningsarbetet blir naturligtvis en viktig del av den
skrivelse om informationssamhället som regeringen aviserat skall läggas fram
under 1998.
Mot bakgrund av utskottets uppfattning om betydelsen av uthålligheten inom de
viktigaste infrastrukturområdena för det civila försvarets förmåga,
rekommenderar utskottet att det genomförs funktionsutvärderingar för
funktionerna Civil ledning, Telekommunikationer samt för delfunktionen
Elförsörjning. Inom dessa finns det brister ur sårbarhetssynpunkt.
Beträffande länsstyrelserna utgår utskottet ifrån att regeringen återkommer
till riksdagen med förslag till åtgärder om det uppdagas allvarliga brister i
länsstyrelsernas förmåga att fullfölja sina uppgifter inom
beredskapsplaneringen.
För funktionen befolkningsskydd och räddningstjänst bör bl.a. regeringens
förslag till bemyndiganderam om 375 miljoner kronor år 1998 för
skyddsrumsbyggandet bifallas, men utskottet understryker samtidigt behovet av
en intensifierad översyn av riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet. Det är därför
angeläget att regeringen noggrant prövar behovet av att ställa de nya
beställningsbemyndigandena till Statens räddningsverks förfogande för år 1998.
Folkpartiet liberalerna anser emellertid att bemyndiganderamen bör begränsas
till 250 miljoner kronor och att produktionen av skyddsrum bör begränsas och
inriktas mot områden där riskerna är som störst.

Propositionen

Regeringen yrkar i proposition 1997/98:1 Budgetpropositionen för 1998,
utgiftsområde 6 Totalförsvar:
1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd,
2. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1997:568) om
ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1547) om
tullfrihet m.m.,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit i
Riksgäldskontoret om 40 000 000 000 kr för år 1998 om krig, krigsfara eller
andra utomordentliga förhållanden föreligger (avsnitt 3.3),
5. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Försvarsmakten för perioden 1998-2000 (avsnitt 4.3),
6. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget A 1.
Försvarsmakten beställa materiel m.m. och utvecklingsarbete så att behovet av
anslagsmedel efter budgetåret 1998 för denna materiel m.m. och tidigare
beställningar tillsammans uppgår till högst 83 505 400 000 kr (avsnitt 4.3),
7. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget A 1.
Försvarsmakten beställa anslagsfinansierade anläggningar så att behovet av
anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst 457 500 000 kr (avsnitt 4.3),
8. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsmaktsgemensamma
organisationsenheter inom ramen för officershögskole- och
krigshögskoleprogrammen inrättas och lokaliseras till Halmstad, Solna och
Östersund samt att Krigsskolan i Solna läggs ned (avsnitt 4.5),
9. att riksdagen godkänner förslaget att en organisationsenhet för utbildning
i markstrid inrättas och lokaliseras till Skövde, Motala (Kvarn) och Boden
(avsnitt 4.5),
10. att riksdagen godkänner förslaget att  en   organisationsenhet   för
för-svarsmaktsgemensam utbildning avseende de operativa ledningssystemen
inrättas i Enköping (avsnitt 4.5),
11. att riksdagen godkänner förslaget att omorganisera Flygvapnets
Halmstadsskolor till Försvarsmaktens Halmstadsskolor (avsnitt 4.5),
12. att riksdagen godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Skövde
läggs ned (avsnitt 4.7),
13. att riksdagen godkänner förslaget till nytt försvarsområde för Västra
Götalands län (avsnitt 4.7),
14. att riksdagen godkänner förslaget att under organisationsenheten
Försvarsmaktens helikopterflottilj organisera verksamheten i fyra divisioner
(avsnitt 4.8),
15. att riksdagen  godkänner  förslaget  att Försvarsmaktens underhållscen-
trum (tidigare benämnt Försvarsmaktens försörjningscentrum) lokaliseras till
Karlstad (avsnitt 4.9),
16. att riksdagen godkänner att regeringen beslutar om tidpunkter för
genomförandet av de föreslagna organisationsförändringarna och
organisationsenheternas benämningar (avsnitt 4.10),
17. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 1. Operativa lednings- och underhållsförband (avsnitt 4.12),
18. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 2. Fördelningsförband (avsnitt 4.12),
19. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 3. Försvarsområdesförband (avsnitt 4.12),
20. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 4. Armébrigadförband (avsnitt 4.12),
21. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 5. Marina lednings- och underhållsförband (avsnitt 4.12),
22. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 6. Försvarsmaktens helikopterförband (avsnitt 4.12),
23. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 7. Stridsfartygsförband (avsnitt 4.12),
24. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 8. Kustförsvarsförband (avsnitt 4.12),
25. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt 4.12),
26. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 10. JAS 39-förband (avsnitt 4.12),
27. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 11. Övriga stridsflygförband (avsnitt 4.12),
28. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 12. Transportflygförband (avsnitt 4.12),
29. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 4.12),
30. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser (avsnitt 4.12),
31. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
program 15. Internationell verksamhet (avsnitt 4.12),
32. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för
anslaget A 2. Fredsfrämjande truppinsatser (avsnitt 4.13),
33. att riksdagen godkänner förslag till att en successiv övergång till
lånefinansiering av investeringar i beredskapstillgångar sker inom det civila
försvaret (avsnitt 5.3),
34. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Överstyrelsen för civil beredskap, såvitt avser funktionen Civil ledning för
perioden 1998-2000 (avsnitt 5.4),
35. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 1.
Funktionen Civil ledning beställa lednings- och signalskyddssystem samt
kommunaltekniska anläggningar så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret
1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 166 000
000 kr (avsnitt 5.4),
36. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 2.
Funktionen Försörjning med industrivaror godkänna avtal om nya
beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för
dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 130 000 000 kr
(avsnitt 5.5),
37. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 3.
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att ersättning lämnas för
beställningar av skyddsrum och ledningsplatser m.m. så att behovet av
anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst 1 285 000 000 kr (avsnitt 5.6),
38. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 6.
Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. medge beställningar och godkänna avtal,
såvitt avser beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret
1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 30 000
000 kr (avsnitt 5.9),
39. att riksdagen fastställer ett beräknat avgiftsuttag för
teleberedskapsavgiften, såvitt avser funktionen Telekommunikationer till
sammanlagt 100 000 000 kr under budgetåret 1998 (avsnitt 5.10),
40. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Post- och telestyrelsen, såvitt avser funktionen Telekommunikationer m.m. för
perioden 1998-2000 (avsnitt 5.10),
41. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 7.
Funktionen Telekommunikationer m.m. godkänna avtal och beställningar, såvitt
avser tjänster, utrustning och anläggningar för beredskapsåtgärder så att
behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare
beställningar tillsammans uppgår till högst 375 000 000 kr (avsnitt 5.10),
42. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 8.
Funktionen Postbefordran godkänna avtal och beställningar, såvitt avser
tjänster, utrustning och anläggningar för beredskapsåtgärder så att behovet av
anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst 27 000 000 kr (avsnitt 5.11),
43. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 9.
Funktionen Transporter godkänna beställningar såvitt avser reservbromaterial så
att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare
beställningar tillsammans uppgår till högst 20 000 000 kr (avsnitt 5.12),
44. att riksdagen fastställer ett beräknat avgiftsuttag för
elberedskapsavgiften såvitt avser funktionen Energiförsörjning till ett belopp
om sammanlagt 200 000 000 kr under budgetåret 1998 (avsnitt 5.13),
45. att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 10.
Funktionen Energiförsörjning godkänna avtal och beställningar såvitt avser
beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för
dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 189 000 000 kr
(avsnitt 5.13),
46. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Kustbevakningen för perioden 1998-2001 (avsnitt 6.2),
47. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998 låta
Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark,
vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 4 000 000 000 kr
(avsnitt 7.3),
48. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Fortifikationsverket för perioden 1998-2000 (avsnitt 7.3),
49. att riksdagen bemyndigar regeringen att tillgodose Försvarets
materielverks behov av rörelsekapital intill ett sammanlagt belopp om högst
34 000 000 000 kr för budgetåret 1998 genom en kredit i Riksgäldskontoret
(avsnitt 7.4),
50. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Försvarets materielverk för perioden 1998-2000 (avsnitt 7.4),
51. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Totalförsvarets pliktverk för perioden 1998-2000 (avsnitt 7.5),
52. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Försvarshögskolan för perioden 1998-2000 (avsnitt 7.6),
53. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Försvarets forskningsanstalt för perioden 1998-2000 (avsnitt 7.8),
54. att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Flygtekniska försöksanstalten för perioden 1998-2000 (avsnitt 7.9),
55. att riksdagen för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 6
Totalförsvar enligt följande uppställning:
--------------------------------------------------
|  |Anslag                     |Anslagstyp|Anslagsbelopp(tusental|
|  |                           |        |     kr)|
--------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|A |Militärt försvar                               ||
--------------------------------------------------
|1 |Försvarsmakten             |ramanslag| 36 707|
|  |                           |        |     400|
--------------------------------------------------
|2 |Fredsfrämjande             |ramanslag|384 419|
|  |truppinsatser              |        |        |
--------------------------------------------------
|3 |Ersättning för kroppsskador|ramanslag| 61 700|
--------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|B |Vissa funktioner inom det civila försvaret     ||
--------------------------------------------------
|1 |Funktionen Civil ledning   |ramanslag|473 145|
--------------------------------------------------
|2 |Funktionen Försörjning med |ramanslag|140 974|
|  |industrivaror              |        |        |
--------------------------------------------------
|3 |Funktionen Befolkningsskydd|ramanslag|1 232 554|
|  |och räddningstjänst        |        |        |
--------------------------------------------------
|4 |Funktionen    Psykologiskt |ramanslag| 18 002|
|  |försvar                    |        |        |
--------------------------------------------------
|5 |Funktionen   Ordning   och |ramanslag| 31 889|
|  |säkerhet                   |        |        |
--------------------------------------------------
|6 |Funktionen    Hälso-   och |ramanslag| 99 563|
|  |sjukvård m.m.              |        |        |
--------------------------------------------------
|7 |Funktionen                 |ramanslag|199 500|
|  |Telekommunikationer m.m.   |        |        |
--------------------------------------------------
|8 |Funktionen Postbefordran   |ramanslag| 21 700|
--------------------------------------------------
|9 |Funktionen Transporter     |ramanslag|190 500|
--------------------------------------------------
|10|Funktionen                 |ramanslag|230 687|
|  |Energiförsörjning          |        |        |
--------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|C |Kustbevakningen och nämnder m.m.               ||
--------------------------------------------------
|1 |Kustbevakningen            |ramanslag|426 827|
--------------------------------------------------
|2 |Nämnder m.m.               |ramanslag| 11 898|
--------------------------------------------------
|3 |Statens räddningsverk:     |ramanslag| 25 000|
|  |Förebyggande åtgärder mot  |        |        |
|  |jordskred och andra        |        |        |
|  |naturolyckor,  m.m.        |        |        |
--------------------------------------------------
|4 |Ersättning för verksamhet  |ramanslag| 20 000|
|  |vid räddningstjänst        |        |        |
--------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|D |Stödverksamhet                                 ||
--------------------------------------------------
|1 |Totalförsvarets pliktverk  |ramanslag|231 750|
--------------------------------------------------
|2 |Försvarshögskolan          |ramanslag| 36 603|
--------------------------------------------------
|3 |Försvarets radioanstalt    |ramanslag|428 667|
--------------------------------------------------
|4 |Försvarets                 |ramanslag|137 343|
|  |forskningsanstalt          |        |        |
--------------------------------------------------
|5 |Flygtekniska               |ramanslag| 31 773|
|  |försöksanstalten           |        |        |
--------------------------------------------------
|6 |Stöd    till    frivilliga |obetecknat|101 971|
|  |försvarsorganisationer inom|        |        |
|  |totalförsvaret             |        |        |
--------------------------------------------------
--------------------------------------------------
|  |Summa för utgiftsområdet:  |        |  41 243|
|  |                           |        |     865|
--------------------------------------------------
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse
Skrivelsen är ett komplement till budgetpropositionen för 1998, utgiftsområde 6
Totalförsvar, och behandlar bl.a. anpassningsförmåga, styrning av myndigheter,
ledningssystem, personal, JAS 39 Gripen, frivillig försvarsverksamhet,
miljöfrågor, avveckling av truppminor, användningen av det civila försvarets
resurser vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt
förvaring av militära skjutvapen.
Skrivelsen innehåller även den årliga redogörelse som regeringen enligt den
s.k. hot- och riskpropositionen (prop. 1996/97:11) skall lämna till riksdagen.
I skrivelsen lämnas inga förslag till riksdagen.

Motionerna

Motion med anledning av skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse
1997/98:Fö1 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anpassningsförmågan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ominriktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om informationskrigföring,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redogörelse för svåra påfrestningar på samhället,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om strategi för miljöarbetet inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avvecklingsplan och slutdatum för blyad ammunition,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vindkraftsfrågan.
Motioner från den allmänna motionstiden 1997
1997/98:Fö203 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en utredning om
Sveriges försvarsinriktning och förslag om att försvaret skall främja kampen
för en ny rättfärdig ekonomisk världsordning i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1997/98:Fö208 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om civilt motstånd som en del av försvarets anpassnings- och
ominriktningsfilosofi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om strategi för civilt motstånd.
1997/98:Fö209 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försvarets försörjning med anställd personal,
2. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning av
befälsordning och utbildningssystem för yrkes- och reservofficerare i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övningsmöjligheter för yrkes- och reservofficerare,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avbryta grundutbildningen av civila beredskapsstyrkor,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om omorganisering av Försvars-
maktens skolorganisation (regeringens hemställanspunkter 8-11) i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1997/98:Fö211 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av en strategi för svensk säkerhet och en därtill
kopplad försvarsdoktrin som grund för försvarsplaneringen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsning på förmåga till samverkan med Natos länder och deras
militära infrastruktur,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen varje år till riksdagen bör redovisa en
beredskapsplan för återtagning och långsiktig anpassning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkning av Försvarsdepartementet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de militära stridskrafternas utveckling,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemvärnets materiella utveckling.
1997/98:Fö213 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av en division Väst inom Försvarsmaktens
helikopterorganisation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bibehållande av stationeringsort för Söderhamns helikoptergrupp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Försvarsmaktens grundorganisation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsrumsbyggandet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om totalförsvarspliktigas förplägnadsförmåner,
6. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt följande
uppställning:
-------------------------------------------------------
|Anslag  (tusental  |    Regeringens  |Anslagsförändring|
|kr)                |        förslag  |               |
-------------------------------------------------------
|A              1.  |     36 707 400  |       -610 000|
|Försvarsmakten     |                 |               |
|(ram)              |                 |               |
-------------------------------------------------------
|B  3.  Funktionen  |      1 232 554  |        -90 000|
|Befolkningsskydd   |                 |               |
|och                |                 |               |
|räddningstjänst    |                 |               |
|(ram)              |                 |               |
-------------------------------------------------------
|Summa         för  |     41 243 865  |       -700 000|
|utgiftsomr.        |                 |               |
-------------------------------------------------------
1997/98:Fö216 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om maritimt centrum, kustbevakning och isbrytare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljövärnsregemente förlagt till Härnösand.
1997/98:Fö220 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dagersättningen skall höjas från 40 kr per dag till 45 kr per
dag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillräckliga resurser avsätts för utbildning och övning inom
hemvärnet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den fullständiga skolutredningen skall avvaktas innan beslut om
det militära försvarets framtida skolverksamhet fattas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det skall inrättas en Division Väst på Säve,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om helikopterverksamheten utmed Norrlandskusten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en uppföljning av den nya försvarsområdesorganisationen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ÖCB bör få i uppdrag att pröva möjligheten att inrätta lokala
beredskapscentrum,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingen av luftförsvaret,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att åtgärder måste vidtas som tar vara på och vidmakthåller
nödvändig kompetens hos pliktpersonal,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att noggrant analysera vilka beslutsformer som krävs vid ett
återtagande,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den analys av försvarets materielförsörjning som skall ske vid den
säkerhetspolitiska kontrollstationen 1998,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av finansieringsformerna för att säkerställa en regional
ledning av totalförsvaret.
1997/98:Fö221 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslagen till inriktning av verksamheten för
programmen 1 till 14 under verksamhetsområde A 1 Militärt försvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om verksamheten vid Flygtekniska försöksanstalten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioriteringar av FOA:s verksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete
för Försvarsmakten så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för
denna materiel m.m. och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 83
505,4 miljoner kronor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhandlingar angående anskaffningsbeslutet av delserie tre JAS 39
Gripen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en civilmotståndsutbildning,
7. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under
utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt Miljöpartiets förslag i tabell,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för
åren 1999-2000 enligt tabell,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om två miljöregementen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avslag på regeringens förslag till inriktning av program 15
Internationell verksamhet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samlokalisering av flygande radarspaningsförband och
signalspaningsförband till F 16 i Uppsala,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fem helikopterdivisioner med förbandsledningen för Division Väst i
Säve.
1997/98:Fö222 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggningen av en
nationell millenniegrupp för statliga företag i Söderhamn.
1997/98:Fö225 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till komplettering av inriktning
av verksamheten för program 2, Fördelningsförband, i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till inriktning av verksamheten
för program 4, Armébrigadförband, i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till inriktning av verksamheten
för program 6, Försvarsmaktens helikopterförband, i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till inriktning av verksamheten
för program 8, Kustförsvarsförband, i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till inriktning av verksamheten
för program 9, Flygvapnets lednings- och underhållsförband, i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till inriktning av verksamheten
för program 14, För grundorganisationen gemensamma resurser, i enlighet med vad
som anförts i motionen,
7. att riksdagen för budgetåret 1998 anvisar 38 141 819 kr till anslaget A 1
Försvarsmakten, i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen för budgetåret 1998 anvisar 423 145 000 kr till anslaget B 1
Funktionen civil ledning, i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär en ny redovisning av beräknad
medelstilldelning per program i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Fö226 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn som
syftar till att använda samhällets totala resurser optimalt.
1997/98:Fö227 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att åtgärder vidtas för att bemästra dataproblemen i samband med
millennieskiftet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Fö228 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av försvarets krigs- och grundorganisation,
3. att riksdagen beslutar om en omfördelning av sammanlagt 150 miljoner
kronor från anslaget B 1 Civil ledning och B 3 Befolkningsskydd och
räddningstjänst till anslaget A 1 Försvarsmakten,
4. att riksdagen beslutar att begränsa bemyndigandet för funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst för 1998 till sammanlagt 250 miljoner
kronor,
5. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförst om att ytterligare 200
miljoner kronor bör anslås årligen för anpassningsinriktade tekniksatsningar
för kvalitativ förnyelse,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av frågor rörande materielförsörjning och
försvarsindustri,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en sammanslagning av Milo M och Milo S,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att integrera fördelningsstaberna i milostaberna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avslå förslagen avseende försvarets skolverksamhet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inrätta en femte helikopterdivision väst,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om helikopterberedskap för Norrlandskusten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslaget för fredsfrämjande truppinsatser.
1997/98:Fö301 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om helikopterverksamheten på Säve.
1997/98:Fö302 av Sten Svensson och Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag i den del som avser flyttningen av arméns
skolverksamhet i Skövde i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Fö303 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringsort för
försvarets helikopter.
1997/98:Fö304 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av
markstridskrafter m.m. i Boden.
1997/98:Fö305 av Maud Ekendahl och Anna Åkerhielm (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
helikopterverksamheten i Skåne.
1997/98:Fö306 av Lars Hjertén och Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag vad avser flyttningen av Fo-staben från Skövde till
Göteborg.
1997/98:Fö308 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om separat boende för kvinnliga
respektive manliga värnpliktiga.
1997/98:Fö309 av Ingvar Eriksson och Inga Berggren (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Försvarsmaktens framtida behov av skjut- och övningsfält i Sydsverige.
1997/98:Fö310 av Annika Nordgren (mp) vari yrkas att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Försvarsmaktens övningsverksamhet.
1997/98:Fö312 av Per Lager (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
anförts om krav på miljökonsekvensbeskrivning (MKB) inför större militära
övningar,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om vilka förutsättningar
som skall gälla och vilken omfattning en övning skall ha för obligatorisk MKB.
1997/98:Fö313 av Elving Andersson och Marianne Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att Försvarsmaktens helikopterverksamhet organiseras med fem
divisioner (syd, väst, mitt, ost och nord), med den tillkommande divisionen
lokaliserad till Säve.
1997/98:Fö314 av Claes-Göran Brandin och Sten Östlund (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bibehållande av ledningen för helikopterdivisionen på Säve.
1997/98:Fö315 av Birger Hagård och Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag vad avser lokalisering av den flygburna signal- och
radarspaningen i fred från Malmen, Linköping, samt av flygtransportresurserna i
Bromma till Uppsala.
1997/98:Fö316 av Patrik Norinder och Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stationering
av en helikoptergrupp i Söderhamn.
1997/98:Fö318 av Conny Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggningen av den
flygburna signal- och radarspaningen.
1997/98:Fö319 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggningen av den flygburna
signal- och radarspaningen.
1997/98:Fö320 av Sten Svensson och Lars Hjertén (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av riksdagsbeslutet om
att utbildningen av stabs- och sambandsförband skall upphöra i Karlsborg i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning och utvärdering av
riksdagsbeslutet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Fö321 av Ingvar Eriksson och Jan Backman (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att behålla vädercentral Syd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om koncentration av försvarets vädercentraler till en enhet,
3. att riksdagen hos regeringen begär att avgörandet om vädertjänstens
organisation senareläggs tills ledningsstrukturen inom Försvarsmakten är
klarlagd.
1997/98:Fö322 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avbryta
projektet ubåt Viking.
1997/98:Fö323 av Erling Bager och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslaget
att minska resurserna för 12:e helikopterdivisionen på Säve.
1997/98:Fö324 av Jan Björkman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utrusta
räddningshelikoptrarna med värmekameror.
1997/98:Fö325 av Elizabeth Nyström och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta
en Division Väst.
1997/98:Fö326 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om att inrätta för-
svarsmaktsgemensamma organisationsenheter för officershögskole- och
krigshögskoleprogrammen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Marinens officershögskola även fortsättningsvis skall vara
placerad i Karlskrona,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Marinens intendenturskola blir kvar i Karlskrona,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Flygvapnets väderskola och Flygvapnets flygledarskola
lokaliseras till Ronneby,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Karlskrona är en viktig resurs för att utveckla den militära
skolutbildningen.
1997/98:Fö327 av My Persson och Arne Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en femte
helikopterdivision, Division Väst, bör inrättas med ledning i Säve.
1997/98:Fö328 av Agneta Brendt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av
försvarets räddningshelikopter till Söderhamn.
1997/98:Fö329 av Dan Ericsson och Karl-Göran Biörsmark (kd, fp) vari yrkas
1. att riksdagen vid prövningen av frågan om verksamheten på Malmen,
Linköping, beslutar inhämta de uppgifter som en särskild arbetstagarkonsult
tagit fram,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om signal- och radarspaningens fortsatta lokalisering till Malmen,
Linköping.
1997/98:Fö330 av Lennart Klockare och Leif Marklund (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bevarande av Bodens fästning.
1997/98:Fö331 av Marianne Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nedläggning av Vädercentral
Syd.
1997/98:Fö333 av Nikos Papadopoulos (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värnpliktigas utbildning i
hjärt- och lungräddning.
1997/98:Fö334 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå
propositionens förslag om nedläggning av utbildningen vid Stridsskola Nord.
1997/98:Fö335 av Owe Hellberg och Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
helikopterenheten, som hittills funnits på F 15 i Söderhamn, skall behålla sin
geografiska stationering, trots att den organisatoriskt tillhör F 4 i
Östersund.
1997/98:Fö336 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av Bodens fästning.
1997/98:Fö337 av Jan Björkman m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bibehållande av Marinens officershögskola i Karlskrona,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av ?Marinens stridsskola? i Karlskrona,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Marinledningens lokalisering till Karlskrona,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyttning av FMV:s fartygsbyrå till Karlskrona,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyttningen av flygvapnets väderskola och flygledarskola till
Ronneby.
1997/98:Fö338 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en höjning av dagersättningen för totalförsvarspliktig personal från
40 till 45 kr,
2. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt följande
uppställning:
-------------------------------------------------------
|Anslag  (tusental  |    Regeringens  |Anslagsförändring|
|kr)                |        förslag  |               |
-------------------------------------------------------
|A              1.  |     36 707 400  |        +50 000|
|Försvarsmakten     |                 |               |
|(ram)              |                 |               |
-------------------------------------------------------
|Summa         för  |     41 243 865  |        +50 000|
|utgiftsomr.        |                 |               |
-------------------------------------------------------
1997/98:Fö339 av Ola Ström (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett stopp på utbyggnaden av Villingsbergs skjutfält i Örebro län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att säkerställa allmänhetens tillträde till Stora Rökna i Vättern
från maj t.o.m. september,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om alternativ plats till Stora
Rökna i Vättern för försvarets verksamhet.
1997/98:Fö340 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, fp, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försvarsområdesstaben för Västra Götalands  län och försvars-
område grupperas i Skövde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Skaraborgs regemente bör kvarstå i grundorganisationen med
motsvarande uppgifter som i dag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Arméns underhålls- och motorskola bibehålls i Skövde och
utvecklas till Försvarsmaktens underhålls- och motorskola,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att låta skolutredaren återkomma under våren med ett samordnat
förslag rörande Försvarsmaktens underhållscentrum, stab och skolor med
lokalisering i Skövde,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att låta Försvarets materielverk eller en särskild utredare utreda
konsekvenserna av att Verkstadsadministrativt centrum och eventuellt även
underhållsregementena överförs från Försvarsmakten till den civila myndigheten
Försvarets materielverk,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att FMV Karlstad bör kvarstanna inom Försvarets materielverk,
7. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att lägga ned Arméns
underhållscentrum den 1 juli 1998 samt att Försvarsmaktens underhållscentrum
upprättas med början den 1 juli 1998.
1997/98:Fö341 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt
sjöofficersutbildning vid nuvarande Marinens officershögskola i Karlskrona.
1997/98:Fö342 av Sven Bergström och Thomas Julin (c, mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att ha räddningshelikoptrar kvar i Söderhamn.
1997/98:Fö343 av andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
räddningshelikopter på Norrlandskusten.
1997/98:Fö344 av Eva Zetterberg m.fl. (v, fp, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppmuntra forskning kring alternativ minröjningsteknik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att understödja tillkomsten av ett civilt minröjningscentrum i
Sverige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att komplettera ett minröjningscentrum med ett dokumentationscentrum
när det gäller produktion, utplacering och användning, lagring och export,
destruktion m.m. av personminor.
1997/98:Fö401 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inrättande av en nationell riskforskningsorganisation vid Lunds tekniska
högskola/Lunds universitet.
1997/98:Fö402 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad
redogörelse för 2000-problemet.
1997/98:Fö403 av Ingibjörg Sigurdsdóttir och Lilian Virgin (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Gotland får bli försöksområde inom totalförsvaret för utbildning
av militära och civila totalförsvarsvärnpliktiga och att möjligheter ges att
sätta upp en civil beredskapsstyrka för insatser för att möta de civila hot som
kan uppstå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Gotland får bli försöksområde för utökad samverkan mellan de
myndigheter som har verksamhet på Östersjön.
1997/98:Fö404 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nationella regler beträffande riskvärdering och riskacceptans
fastställs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undersöka möjligheterna att utse en central instans med
huvudansvar för bedömning av riskanalyser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utomhusvarning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Räddningsverket i samarbete med frivilligorganisationerna ges i
uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för grundskola och gymnasium i syfte
att stärka undervisningen för ökat säkerhetsmedvetande i samhället.
1997/98:Fö601 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Kustbevakningens befogenheter.
1997/98:Fö602 av Sverre Palm och Sten Östlund (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av
lagstiftningen om Kustbevakningens polisiära uppgifter till sjöss.
1997/98:Fö603 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande av Kustbevakningen
till marinen.
1997/98:Fö604 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om Kustbevakningens omorganisation
och dess följder för Norrlandskusten.
1997/98:Fö605 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade befogenheter för
Kustbevakningen att övervaka snöskotertrafiken.
1997/98:Fö717 av Torgny Danielsson och Marina Pettersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utökade instruktioner för Räddningsverkets självskyddsverksamhet till att även
omfatta utbildning i simning och vattensäkerhet.
1997/98:Fö801 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av utbildning i
hjärt- och lungräddning för landets värnpliktiga.
1997/98:A414 av Kerstin Kristiansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av ett maritimt centrum i Härnösand.
1997/98:A416 av andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Kustbevakningens regionledning i Härnösand bör behållas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att isbrytare av typ Atle skall omlokaliseras till Härnösand,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheter bör skapas för ett maritimt centrum i Härnösand.
1997/98:T230 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att behålla räddningsberedskapen med helikopter i Söderhamn.
1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om IT och år 2000.
1997/98:T911 av Mats Odell (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om IT och år 2000.
1997/98:U405 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende investeringsplan för
Försvarsmakten för perioden 1998-2000 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensutsättning av försvarets verkstads- och varvsdrift.
1997/98:Ub807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
52. att riksdagen beslutar att en utredning tillsätts med uppdrag att föreslå
former för omställning av delar av FOA:s verksamhet mot civila uppgifter vad
gäller forskning och utveckling enligt vad som anförts i motionen,
53. att riksdagen beslutar att ge regeringen i uppdrag att utveckla formerna
för genomförande av de i motionen föreslagna fyra pilotprojekten samt ge FOA
och berörda instanser uppdraget att genomföra projekten,
64. att riksdagen anvisar 10 miljoner kronor för genomförande av
dyslexiprojektet över anslaget D 4 inom utgiftsområde 6,
65. att riksdagen anvisar 30 miljoner kronor från anslaget D 4 utgiftsområde
6 för genomförande av de i motionen föreslagna projekten.

Utskottet

Ärendets beredning i utskottet
Totalförsvarsbeslutet för perioden 1997-2001 har fattats genom beslut i två
etapper.
Den första etappen beslutades av riksdagen den 6 december 1995 (prop.
1995/96:12, bet. FöU1). I den första etappen tog riksdagen ställning till
säkerhetspolitiken, försvarspolitiken, övergripande mål och uppgifter för
totalförsvaret, övergripande inriktning av totalförsvarets utformning samt
ekonomin för perioden.
Den andra etappen beslutades av riksdagen den 13 december 1996 (prop.
1996/97:4, bet. FöU1). Riksdagen tog därvid ställning till en närmare
inriktning av det militära försvarets krigsorganisation och dess organisation i
fred samt mål och inriktning av det civila försvarets funktioner. Vidare
behandlades totalförsvarets ledningssystem, personal- och pliktfrågor,
materielförsörjning samt ekonomin under perioden 1997- 2001.
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens 55 förslag till
riksdagsbeslut i proposition 1997/98:1 Budgetpropositionen för 1998,
utgiftsområde 6 Totalförsvar - i det följande benämnt budgetpropositionen - och
regeringens skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i  förnyelse - i det följande
benämnd skrivelsen - samt därtill hörande motioner som avlämnats under den
allmänna motionstiden. Alla motioner som behandlas är väckta under 1997/98 års
riksmöte.
Totalt behandlas 55 förslag från regeringen samt 72 motioner med sammanlagt
168 yrkanden.
Ett betydande antal motioner som har väckts rör totalförsvarsplikten samt
räddningstjänsten i fred. Dessa motioner samt motioner som rör transporter av
farligt gods samt Försvarsmaktens högkvarter m.m. kommer att behandlas av
utskottet i särskilda betänkanden under 1998.
Inför arbetet med betänkandet har utskottet tagit del av föredragningar bl.a.
från Regeringskansliet (Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet och
Finansdepartementet), Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap,
Försvarets materielverk, NUTEK, Statskontoret, Industriförbundet och Volvo
Aero. Utskottet har även tagit emot uppvaktningar från Karlskrona kommun och
Sydkustens marinkommando, Skövde kommun och Skövde garnison,
personalrepresentanter från F 10, F 7 och 12. helikopterdivisionen samt
Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet. Utskottet har även genomfört en offentlig
utskottsutfrågning om Försvarsmaktens officersutbildning och skolorganisation.
En samtalsuppteckning från denna bifogas detta betänkande.
För totalförsvaret gemensamma frågor
Vissa försvarspolitiska frågor m.m.
I detta avsnitt behandlar utskottet motionerna 1997/98:Fö1 (mp) yrkande 2,
1997/98:Fö203 (c) yrkande 2, 1997/98:Fö208 (mp), 1997/98:Fö211 (m) yrkande 5
samt 1997/98:Fö226 (s).
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i Fö211 (yrkande 5) att det styrande
angreppsfallet i dag och på medellång sikt är ett strategiskt överfall, dvs.
ett dolt iscensatt angrepp med strategiskt lättrörliga styrkor av hög kvalitet.
Det strategiska överfallet bör vara avgörande, om än inte helt styrande, för
totalförsvarets organisation. Den snabba teknikutvecklingen får stora
konsekvenser för framtida konfliktmiljöer. Kampen om informations- och
ledningsöverlägsenhet kommmer att vara avgörande för uthålligheten och förmågan
att driva egna operationer. Möjligheten att se slagfältet i nära nog realtid
kommer att skapas. Rörligheten och tempot i striden ökar. Den ökade förmågan
att med långräckviddiga vapen med hög precision bekämpa mål på mycket långa
avstånd får konsekvenser för hur luftrummet skall användas och försvaras. Detta
accentuerar behovet av en översyn av Sveriges strategiska koncept. I den
logiska kedjan säkerhetspolitik-strategi-operationer-försvarsstrukturer saknas
i stort den strategiska dimensionen och diskussioner om denna. Sverige behöver
utforma - förutom en övergripande strategi - också en försvarsdoktrin.
Miljöpartiet de gröna framhåller i sin kommittémotion Fö1 (yrkande 2) att det
behövs en hög beredskap för en ominriktning av försvaret. Den del av
anpassningsfilosofin som benämns ominriktning skall särskilt studeras vid en
säkerhetspolitisk kontrollstation år 1998. Inför denna kontrollstation bör
relevant forskning genomföras och underlag tas fram för att den vidgade
hotbilden skall få en riktig behandling i ett ominriktningsperspektiv. Den
vidgade hotbilden måste få genomslag i hela kedjan: ambassadernas rapportering,
underrättelseverksamheten, departement och riksdag.
I motion Fö226 av Christer Skoog m.fl. (s) framhålls att samhället under lång
tid anskaffat resurser som t.ex. fartyg, helikoptrar, bandvagnar och
kommunikationsutrustningar. Eftersom det militära hotet är obefintligt kan
dessa resurser användas vid hot mot det civila samhället vid t.ex. bränder,
översvämningar, fartygskatastrofer och utsläpp skadliga för miljön. Problem
uppstår när olika myndigheter - var för sig - verkställer besparingar utan
samverkan med andra. En mer planmässig samverkan mellan myndigheter,
institutioner, kommuner och landsting skulle ge många fördelar. En översyn bör
enligt motionärerna göras av samhällets alla resurser så att de kan utnyttjas
optimalt och så att framtida nyinvesteringar anpassas.
I motion Fö203 (yrkande 2) av Birgitta Hambraeus (c) framhålls att det är
mindre troligt att stora arméer skulle angripa vårt land. Ett lands suveränitet
hotas numera av ekonomiska sanktioner. Det är nödvändigt att ändra
maktförhållandena på jorden som gör majoriteten allt fattigare och en minoritet
allt rikare och mäktigare. En ny rättfärdig ekonomisk världsordning är det enda
som kan ge världen trygghet. Därför bör en utredning se över Sveriges
vapenhandel och försvarsinriktning så att vi inriktar totalförsvaret på att
underlätta en kamp för en rättvisare värld.
I motion Fö208 av Annika Nordgren m.fl. (mp) efterlyses civilmotstånd som
försvarsinriktning. Det är nödvändigt att lyfta och utveckla
civilmotståndsfrågorna i Sverige,  inte minst mot bakgrund av hur
totalförsvaret skall anpassas och ominriktas med hänsyn till den
säkerhetspolitiska utvecklingen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen
med en strategi för hur frågan om civilt motstånd skall lyftas och prioriteras.
Utskottet
Moderata samlingspartiet framhåller bl.a. mot bakgrund av den militärtekniska
utvecklingen behovet av en översyn av Sveriges strategiska koncept. Det saknas
diskussioner om sambandet mellan säkerhetspolitik-strategi- operationer
-försvarsstrukturer. Sverige behöver utforma - förutom en övergripande strategi
- en försvarsdoktrin.
Utskottet har senast under våren 1997 i betänkande 1996/97:FöU4 Styrning och
uppföljning av totalförsvaret pekat på att sambandet mellan säkerhetspolitisk
omvärldsanalys, strategiska överväganden, operativa grundprinciper och kraven
på Försvarsmaktens operativa förmåga är bristfälligt redovisat. Utskottet
finner att det råder stor samsyn mellan motionärernas förslag och vad utskottet
redan begärt från regeringen. Utskottet konstaterar emellertid att någon
redovisning av det slag som utskottet begärt, ännu inte lämnats av regeringen.
I sin skrivelse lämnar regeringen en redogörelse (s. 6-8) av hur arbetet
bedrivs avseende styrning och kontroll av Försvarsmakten m.m. varvid denna
fråga berörs. Utskottet tolkar redovisningen så att riksdagen i samband med den
säkerhetspolitiska kontrollstationen - dvs. under år 1998 - kommer att få den
redovisning som utskottet tidigare begärt och som ligger i linje med vad
motionärerna efterlyser. Utskottet förutsätter således att motionärernas
begäran därmed kommer att tillgodoses. Något ytterligare uttalande från
riksdagen - än det från våren 1997 - behövs därför inte, varför motion Fö211
(m) yrkande 5 inte behöver bifallas av riksdagen.
Miljöpartiet vill i motion Fö1 yrkande 2 att den del av anpassningsfilosofin
som benämns ominriktning skall studeras särskilt vid den kommande
kontrollstationen. Därför måste relevant forskning genomföras och underlag tas
fram för att den vidgade hotbilden skall få en riktig behandling i ett
ominriktningsperspektiv.
Utskottet vill därför i sammanhanget påminna om vad utskottet anförde i
betänkande 1996/97:FöU1 om sin syn på totalförsvarets långsiktiga
anpassningstänkande:
Utskottet anser det inte ändamålsenligt att utarbeta detaljerade planer t.ex.
för hur en viss målbild i form av en definierad organisation skall kunna
realiseras i ett perspektiv av långsiktig anpassning. En sådan ansats kan få en
alltför styrande verkan, minska överblicken och hämma ett förutsättningslöst
och flexibelt tänkande i detta avseende.
Anpassningsdoktrinen kommer enligt utskottets bedömning att vara i behov av
ständig utveckling där regelbunden uppföljning och utvärdering kommer att
utgöra viktiga ingångsvärden.
Frågan om totalförsvarets förmåga att bygga upp full stridsduglighet och en
långsiktig anpassning till förändrade hot och andra förutsättningar är en
viktig fråga för totalförsvarets trovärdighet, såväl utåt mot omvärlden som mot
Sveriges medborgare. Utskottet kommer - inte minst mot bakgrund av förmågans
centrala betydelse för försvarspolitiken - att noggrant behöva följa upp och
kontrollera vilka åtgärder som regeringen och ansvariga myndigheter vidtar och
värdera effekterna av dem.
Totalförsvarets uppgifter, inriktning, sammansättning och resurstilldelning har
kontinuerligt förändrats i samband med försvarsbesluten. Detta gäller i hög
grad även som följd av 1996 års totalförsvarsbeslut, där dess framtida förmåga
att anpassas efter bl.a. de nya hotbilderna kommer att stå i förgrunden. Enligt
utskottets mening pågår nu ett omfattande arbete hos ett stort antal instanser
med att samla in, bearbeta och analysera olika omvärldsfaktorer som kan hota
Sverige, inte bara militärt utan även från ett bredare spektrum av olika hot.
Försvarsberedningen - i vilken samtliga partier medverkar - regeringen och
riksdagen kommer att ha ett brett underlag inför nästa års kontrollstation för
att då pröva om totalförsvaret behöver utvecklas på något annat sätt än vad nu
gällande försvarsbeslut anger.
Det är utskottets mening att den vidgade hotbilden fått ett betydande
genomslag hos berörda myndigheters planering samt i underlagsarbetet inför
bl.a. kontrollstationen. Något särskilt uttalande av riksdagen om hur
underlagsarbetet bör bedrivas i detta avseende - t.ex. för en s.k. ominriktning
av totalförsvarsresurserna - behövs därför inte.
I motionerna Fö203 (c) yrkande 2 och Fö208 (mp) begär motionärerna en annan
försvarspolitisk inriktning än den som riksdagen har beslutat om.
Utskottet erinrar om att riksdagen i två etapper under 1995 och 1996
behandlat frågan om Sveriges säkerhets- och försvarspolitik, senast i
betänkande 1996/97:Fö1 Sveriges försvarspolitik mot sekelskiftet. Riktlinjerna
för försvarspolitiken gäller under perioden 1997-2001 såvitt inte riksdagen av
säkerhetspolitiska skäl anser att förändringar - t.ex. av det slag som
motionärerna för fram - är motiverade. En säkerhetspolitisk kontrollstation
skall genomföras under år 1998. Först vid det tillfället blir det aktuellt att
överväga om de nu gällande riktlinjerna för försvarspolitiken behöver
förändras.
När det gäller förslagen om civilmotstånd vill utskottet från ett mer
principiellt perspektiv anföra följande.
Civilt motstånd torde oftast avse motståndsformer som inte inryms i
folkrättens accepterade kategorier för att delta i strid. Formerna i sig är
dessutom synnerligen begränsat accepterade i den gällande folkrätten. Civilt
motstånd kan endast bli aktuellt i en situation där fienden lyckats att på
något avsnitt - eller under någon tid - besätta eller ockupera någon del av
landet. Även då är motstånd med personal som faller utanför folkrättens
kombattantkategorier (dvs. i huvudsak Försvarsmaktens krigsförband eller den
väpnade motståndsrörelsen) synnerligen restriktivt accepterat av folkrätten.
Delegationen för icke-militärt motstånd lades ned den 1 juli 1994 då
uppgiften att informera om civilbefolkningens möjligheter att, inom folkrättens
ram, bjuda en ockupant motstånd fördes över till Styrelsen för psykologiskt
försvar som funktionsansvarig myndighet för funktionen Psykologiskt försvar.
Regeringen har varken inför 1995 eller 1996 års beslut om försvarspolitiken för
perioden 1997-2001 aktualiserat att civilmotstånd skulle utgöra någon
försvarspolitisk komponent för att möta ett väpnat angrepp på Sverige. I
samband med 1996 års beslut avvisade vidare riksdagen (bet. 1996/97:FöU1 s.
181) motionsförslag i den nu föreslagna riktningen samt förslag att inleda
försöksverksamhet med civilt motstånd. Civilmotstånd har svagt folkrättsligt
stöd - därför bör inte Sverige särskilt förbereda totalförsvaret eller aktivt
uppmana medborgarna till den motståndsformen. Däremot bör allmänheten
informeras om vilka förutsättningar som gäller. Den uppgiften löser Styrelsen
för psykologiskt försvar.
Utskottet anser sålunda att det inte är trovärdigt för den svenska säkerhets-
och försvarspolitiken att den i någon väsentlig grad skall bygga på en
motståndsform som dels förutsätter att fienden redan besatt eller ockuperat
någon del av landet, dels innebär en motståndsform som inte har folkrättslig
legitimitet endast i mycket begränsad utsträckning.
Motionerna bör därför avslås av riksdagen.
I motion Fö226 (s) pekar motionärerna på betydelsen av en mer planmässig
samverkan mellar myndigheter, kommuner och landsting m.fl. för att optimera
utnyttjandet av samhällets alla resurser t.ex. i samband med fredstida
katastrofer men även för att kunna påverka kommande nyinvesteringar. En översyn
bör därför göras i detta syfte.
Utskottet delar motionärernas syn på behovet av en bred samverkan mellan
olika instanser i samhället som disponerar resurser av det slag som lyfts fram
i motionen. Riksdagen har i försvarsbeslutet angivit att en av totalförsvarets
nya huvuduppgifter är att stärka samhällets samlade förmåga att förebygga och
möta svåra påfrestningar i fred. Utskottet är emellertid tveksamt till om en
utredning av det slag som motionärerna begär bäst fyller det kontinuerliga
samarbetsbehov som behövs mellan samhällets olika organ, sett i ett mer
långsiktigt perspektiv.
Det behövs enligt utskottets mening kontinuerligt samarbete mellan
myndigheter, kommuner, landsting men även med vissa företag som disponerar
nyckelresurser av det slag som motionärerna pekar på. Genom den nya
huvuduppgiften för totalförsvaret kommer samverkan och planläggning sannolikt
att främjas på det sätt som efterlyses i motionen. Utskottet vill i
sammanhanget peka på betydelsen av bl.a. Totalförsvarets chefsnämnd när det
gäller en bred myndighetssamverkan inom totalförsvaret. Chefsnämnden har att i
fred verka för en samordning av myndigheternas och företagens verksamhet.
Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört bör motionerna Fö1 yrkande 2, Fö203
yrkande 2, Fö208, Fö211 yrkande 5 samt Fö226 inte bifallas av riksdagen.
Anpassning
I detta avsnitt behandlar utskottet motionerna Fö1 (mp kommitté) yrkande 1,
Fö211 (m parti) yrkande 7, Fö220 (kd kommitté) yrkandena 12-14, Fö228 (fp
parti) yrkande 5 samt Fö309 (m) samt vad regeringen informerat om i skrivelsen
1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse, kapitel 2 Anpassningsförmåga.
Regeringen
Regeringen har påbörjat arbetet med att anpassa totalförsvaret till förändrade
förutsättningar. Kompetensuppbyggnad har skett inom Regeringskansliet. Personal
med särskild uppgift att utveckla metoderna för anpassning har tillförts
Regeringskansliet.
Försvarsmakten har i budgetunderlag för år 1998 utvecklat på vilket sätt
arbete med anpassning skall bedrivas inom Försvarsmakten. Försvarsmakten har
tillsammans med Försvarets materielverk m.fl. fortsatt arbetet med att bedöma
möjligheterna att höja krigsdugligheten för krigsorganisationen inom ett år.
Funktionsansvariga myndigheter inom det civila försvaret skall genomföra en
analys av vilka åtgärder som kan skjutas upp till en anpassningsperiod.
Försvarets forskningsanstalt har lämnat regeringen rapporter om bl.a.
försvarsindustrins möjligheter att medverka i anpassningsåtgärder.
Överstyrelsen för civil beredskap gör en revidering av de regionala mål- och
riskanalyserna utifrån den förändrade hotbilden. Analyserna är ett viktigt
prioriteringsinstrument som grund för all totalförsvarsplanläggning.
Regeringen redovisar i skrivelsen att den i samband med den
säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1998 avser att värdera möjligheterna
till att genomföra anpassning. Härvid kommer särskilt den del av
anpassningsfilosofin som benämns ominriktning att studeras.
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiet (partimotion Fö211 yrkande 7) övertygar inte
regeringens redovisning av vilka åtgärder som vidtagits för att skapa en stabil
grund för anpassningsförmågan. Försvarsutskottet förutsatte i 1996 års
försvarsbeslut att regeringen skulle återkomma med en redovisning av vidtagna
åtgärder och kompletterande förslag. Vidare förutsattes en årlig utvärdering av
krigsduglighet och förberedelserna för att höja denna i ett
återtagningsperspektiv. Regeringens redovisningar i propositionen och i
skrivelsen lämnar mycket i övrigt att önska. Att hänvisa till kontrollstation
1998 räcker inte. Trots att anpassning varit en central fråga i svensk
försvarsplanering sedan 1993 är planeringen mer av filosofisk karaktär. Enligt
motionärernas mening bör regeringen varje år till riksdagen redovisa en
beredskapsplan där åtgärder och kostnader såväl för den ettåriga återtagningen
som för den långsiktiga anpassningen anges.
Folkpartiet liberalerna framhåller i partimotion Fö228 yrkande 5 att det är
en central uppgift för riksdagen och regeringen att återkommande pröva
Försvarsmaktens förutsättningar och behov för att klara uppgifterna återtagning
och långsiktig anpassning. Folkpartiet välkomnar att regeringen i skrivelsen
lämnar en redogörelse för hur man avser att fortsatt bedriva detta arbete, även
om motionärerna konstaterar att arbetet i allt väsentligt återstår.
Materielförsörjningen och därmed den svenska försvarsindustrins utveckling blir
av strategisk betydelse för att att kunna genomföra anpassning. Folkpartiet
föreslår - liksom vid beslutet 1996 - att ytterligare 200 miljoner kronor
årligen anslås för anpassningsinriktade tekniksatsningar.
Miljöpartiet de gröna anser i sin kommittémotion Fö1 yrkande 1 att det
tydligt framgår såväl i regeringens skrivelse som i Försvarsmaktens skrifter
och i den allmänna debatten att det enbart är tillväxt som avses med
anpassning. Anpassning måste enligt Miljöpartiet även innefatta förberedelser
för en krympning av Försvarsmakten. Man måste skapa en flexibilitet att också
krympa organisationen på ett ekonomiskt riktigt sätt. Det är i sammanhanget
även viktigt att studera begreppet ominriktning samt att uppmärksamma icke-
våldsmetoder och civilt motstånd i ett ominriktningsscenario. Miljöfrågornas
koppling till säkerhetspolitiken - som riksdagen uttalat sig för - måste enligt
motionärerna följas upp i 1998 års kontrollstation.
Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion Fö220 yrkanden 12-14 att
anpassningsförmågan är en avgörande fråga för svensk försvarspolitik.
Anpassningsdoktrinen kommer ständigt att vara i behov av utveckling. Riksdagen
bör därför årligen följa upp beredskapsläget.
Motionärerna pekar i yrkande 12 på redovisningen av brister i
krigsdugligheten och begränsningar i repetitionsutbildningen. Eftersom
anpassningförmågan bygger på välutbildade förband bör inte genomförd utbildning
förslösas genom inställda repetitionsutbildlingar. Regeringen bör ange vilka
åtgärder som kommer att vidtas för att vidmakthålla nödvändig kompetens hos
pliktpersonalen.
I yrkande 13 framhålls att en grundläggande fråga är om vår demokrati förmår
fatta nödvändiga beslut om återtagning och tillväxt i tid. Därför är det viktig
att analysera vilka beslutsformer som krävs inför en återtagning bl.a. med
hänsyn till lagar och förordningar.
En viktig del av Sveriges försvarspolitik är enligt yrkande 14 att
säkerställa Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning och förmåga att
vidmakthålla system som är i bruk. Svensk försvarsindustri är också en grund
vilken vi skall utgå från om krigsorganisationen skall växa. Därför måste
försvarets materielförsörjning - särskilt i detta hänseende - uppmärksammas vid
den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1998.
I motion Fö309 av Ingvar Eriksson och Inga Berggren (m) pekar motionärerna på
den betydelse som skjut- och övningsfält har i en återtagningssituation. Den
omfattande mekaniseringen av armén begränsar möjligheterna att öva på civil
mark. Skjut- och övningsfälten i Sydsverige är en kritisk resurs för
Försvarsmakten när det gäller att genomföra en återtagning. Därför måste
möjligheterna behållas att till fullo kunna utnyttja övnings- och skjutfälten.
Utskottet
I 1996 års totalförsvarsbeslut ansåg utskottet (1996/97:FöU1 s. 40) att
betydande utvecklingsarbete återstod när det gällde att skapa grund för den
långsiktiga anpassningsförmågan. Det som då redovisades av regeringen var
enligt utskottet endast ett första steg. Resultatet av det arbetet borde
redovisas för riksdagen så att riksdagen kunde ges goda förutsättningar att
följa upp och kontrollera om - och hur - förmågan till att höja
krigsdugligheten och mer långsiktigt anpassa totalförsvaret byggs upp.
Utskottet förutsatte sålunda att regeringen skulle återkomma till riksdagen med
en redovisning av vidtagna åtgärder och kompletterande förslag. Därmed blir det
möjligt för riksdagen att kontinuerligt pröva hur anpassningsförmågan utvecklas
och därmed om den nu gällande inriktningen behöver ändras.
Utskottet ansåg vidare (s. 40) att riksdagen årligen borde följa upp
beredskapsläget (t.ex. behovet av repetitionsövningar, materielanskaffning
m.m.) och överväga behovet av förändrad inriktning. Utskottet utgick därför (s.
62) från att regeringen årligen i anslutning till budgetförslaget för riksdagen
redovisar sin utvärdering av dels krigsdugligheten för det militära försvarets
olika delar och förberedelserna för att höja denna i ett ettårsperspektiv, dels
en överblick över läge och handlingsmöjligheter inom ramen för en mer
långsiktig anpassningsdoktrin.
Regeringen har i skrivelsen redovisat regeringens och myndigheternas arbete med
att förverkliga förmågan till kort- och långsiktig anpassning av
totalförsvaret.
Moderata samlingspartiet riktar i motion Fö211 (m) yrkande 7 kritik mot
regeringens redovisning som de anser lämnar mycket i övrigt att önska.
Regeringen bör årligen redovisa en beredskapsplan för såväl den kort- som
långsiktiga anpassningen.
Folkpartiet liberalerna välkomnar i motion Fö228 (fp) yrkande 5  regeringens
redovisning av hur man avser driva arbetet vidare, men konstaterar samtidigt
att arbetet i allt väsentligt återstår. För att främja svensk försvarsindustris
förmåga att medverka i den långsiktiga anpassningen vill Folkpartiet satsa
ytterligare 200 miljoner kronor i anpassningsinriktade tekniksatsningar.
Utskottet anser för sin del att regeringens redovisning bör vara mer omfattande
med hänsyn till de önskemål om olika redovisningar som utskottet efterlyste i
totalförsvarsbeslutet. Utskottet bedömer emellertid - i likhet med förra året -
att det fortfarande återstår ett betydande utvecklingsarbete i såväl
Regeringskansliet som hos ett antal berörda myndigheter för att det skall vara
möjligt att förse riksdagen och regeringen med erforderligt underlag. Det kan
sålunda ta ytterligare en tid innan redovisningarna fått sådant innehåll och
sådan kvalitet att riksdagen kan kontrollera hur anpassningförmågan utvecklas,
dess särskilda kostnader och ytterst värdera realiserbarheten i olika
avseenden.
Utskottet kan bl.a. mot den bakgrunden inte nu bedöma effekten av ytterligare
200 miljoner kronor i tekniksatsningar som föreslås av Folkpartiet. Därför bör
riksdagen inte bifalla förslaget.
Miljöpartiet anser i Fö1 yrkande 1 att anpassningen även bör omfatta
förberedelser för en krympning av Försvarsmakten samt att icke-våldsmetoder och
civilmotstånd skall beaktas i, vad motionärerna kallar, ett
ominriktningsscenario.
Utskottet anser att totalförsvarets resurser - enligt den grundsyn som lades
fast av riksdagen i 1996 års försvarsbeslut - skall utformas och inriktas så
att det byggs in en stor flexibilitet att anpassa dessa efter
omvärldsutvecklingen. Anpassningsförmågan skall vara generell till sin natur
och inte bara ta fasta på en ökning eller minskning av totalförsvarets
organisation eller dess resurser. Myndigheternas förmåga till långsiktig
tillväxt skall skapas inom årligen givna ekonomiska förutsättningar.
Den anpassningsförmåga som på olika sätt förbereds, och byggs in, syftar till
att ge statsmakterna störrre handlingsfrihet än tidigare för att på olika sätt
efter hand förändra - t.ex. Försvarsmakten - mot det breda perspektiv av
framtida hot och risker som kan riktas mot Sverige. Därför anser utskottet inte
att det behövs några särskilda förberedelser just för en ytterligare krympning
av Försvarsmakten.
Vidare anser utskottet att civilmotstånd inte skall vara någon grundläggande
komponent i Sveriges försvarspolitik för att möta ett militärt angrepp. Därför
behövs det inte heller några särskilda anpassningsförberedelser för denna
motståndsform.
Kristdemokraterna framhåller i Fö220 yrkande 12 behovet av åtgärder för att ta
till vara och vidmakthålla kompetens hos pliktpersonalen vilken vår
anpassningförmåga bygger på. I yrkande 13 reses frågan om vår demokrati förmår
att fatta nödvändiga beslut om återtagning och tillväxt i tid. I yrkande 14
framhålls behovet av att en analys av försvarets materielförsörjningssituation
måste ske vid 1998 års kontrollstation.
När det gäller frågan om pliktpersonalens kompetens vill utskottet
inledningsvis erinra om att regeringen i budgetpropositionen gör den
bedömningen att de väsentligaste delarna av krigsorganisationen för närvarande
kan uppnå full krigsduglighet inom tolv månader. Repetitionsutbildningen har
emellertid inte bedrivits i tillräcklig omfattning varför möjligheten att på
sikt kunna höja krigsdugligheten tillräckligt snabbt kan äventyras. Därför har
regeringen givit Försvarsmakten i uppdrag att redovisa vad som behöver göras
för att totalförsvarets mål om krigsduglighet och anpassning skall kunna
uppfyllas i detta avseende. Utskottet står bakom motionärernas och regeringens
ambitioner att vidta åtgärder så att de mål som riksdagen beslutat om skall
kunna ligga fast. Utredningsarbetet bör emellertid avvaktas innan utskottet gör
några ytterligare uttalanden.
Utskottet anser att beslut om den långsiktiga anpassningen av vårt
totalförsvar bör ske i normala beslutsformer för försvarspolitiskt arbete,
företrädesvis i samband med de säkerhetspolitiska kontrollstationerna eller de
långsiktiga försvarsbesluten. Utskottet ser för närvarande inget skäl för  ny
lagstiftning eller för några särskilda beslutsformer för att bedöma behovet av
och kunna fatta beslut om att höja krigsdugligheten inom en ettårsperiod.
För att förbättra förmågan att fatta beslut i anpassningsfrågor - sett i
något vidare perspektiv som motionen även tar upp - har regeringen redan inför
1996 års försvarsbeslut redovisat att den tagit initiativ till en översyn av
underrättelsetjänsten, avsatt särskilda medel för forskning, förstärkt
Regeringskansliets förmåga i anpassningshänseende samt skapat ett system med
säkerhetspolitiska kontrollstationer. Detta bör rimligtvis skapa
förutsättningar för de analyser och överväganden som behövs och därmed
förutsättningar för statsmakterna att kunna fatta sådana beslut som
motionärerna efterlyser.
Utskottet förutsätter att regeringen i samband med kontrollstationen år 1998
redovisar en analys av Försvarsmaktens materielförsörjning utifrån ett
anpassningsperspektiv. Motionärernas önskemål i yrkande 14 kommer därmed att
tillgodoses varför motionen inte behöver bifallas.
I motion Fö309 (m) pekar motionärerna på att skjut- och övningsfälten är en
kritisk resurs för Försvarsmakten i Sydsverige när det gäller att genomföra
s.k. återtagning.
Frågan om övnings- och skjutfältens ökade betydelse i en anpassningssituation
berörde utskottet senast i betänkande 1996/97:FöU3 Försvaret och miljön.
Motionärernas syn på behovet ligger i linje med vad utskottet redan uttalat,
varför riksdagen inte behöver bifalla motionen.
Med anledning av vad utskottet nu har anfört bör motionerna Fö1 yrkande 1,
Fö211 yrkande 7, Fö220 yrkandena 12-14, Fö228 yrkande 5 samt Fö309 inte
bifallas av riksdagen.
Ledningssystem i totalförsvaret. Informationskrigföring
Utskottet behandlar här regeringens skrivelse kapitel 4 (s. 10) Ledning och
samordning samt tillhörande motionsyrkanden, nämligen Fö1 (mp kommitté) yrkande
3, Fö211 (m parti) yrkande 9.
Regeringen
Regeringen hänvisar i skrivelsen till de båda etapperna i det senaste
försvarsbeslutet och till att ledningssystemet i dessa beslut fick en ingående
behandling. Sålunda har utgångspunkter getts för  utvecklingen  av
ledningssystemet och vissa organisatoriska beslut fattats. Regeringen erinrar
vidare om sin syn att det grundläggande målet för ledningen och samordningen
inom totalförsvaret är att åstadkomma ett sammanhållet system - en homogen
ledningskedja.
Regeringen anför att den inriktat det fortsatta arbetet från de
utgångspunkter som riksdagen har angivit. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen då preliminära erfarenheter av genomförda förändringar av
ledningssystemen föreligger   tillsammans  med ytterligare  utredningsmaterial
om  ledningssy-
stem, utveckling och informationskrig. Avsikten är att i samband med
kontrollstationen år 1998 redovisa regeringens inriktning för den fortsatta
utvecklingen av ledningssystemet samt konkreta åtgärder på
informationskrigföringens område.
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiet förtjänar de frågor om försvarets ledning och
styrning som försvarsutskottet pekade på inför försvarsbeslutet (bet.
1996/97:FöU1, s. 51-54) en långt mer omfattande belysning än de fått i
regeringens skrivelse. Motionärerna anser i partimotion Fö211 (m) det vara
anmärkningsvärt att regeringen inte redovisat sin uppfattning om de operativa
principerna för försvarets förande, vilka efterlysts av riksdagen. Detta sägs
aktualisera frågan om en förstärkning av Försvarsdepartementet i enlighet med
vad LEMO-utredningen har föreslagit (yrkande 9).
I Miljöpartiets kommittémotion Fö1 (mp) konstateras att informationskrigföring
inte i sig är något nytt. Vad som förändrats är dels den större betydelse som
information får till följd av teknikens utveckling, dels de radikalt annorlunda
angreppsmöjligheter som tekniken ger. Motionärerna ger exempel på olika slags
offensiv informationskrigföringsteknik.
I motionen hänvisas till behandlingen av den s.k. IT-propositionen (prop.
1995/96:125) och att en enig riksdag då framhöll att säkerhets- och
sårbarhetsfrågorna borde uppmärksammas ytterligare och att regeringen borde
återkomma med en samlad strategi. Enligt motionärerna saknas fortfarande en
sådan. De anser vidare att det är helt otillräckligt att, som regeringen gjort,
tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att följa utvecklingen av hot och risker
inom informationskrigföringen. Enligt Miljöpartiet bör regeringen återkomma
till riksdagen med en förklaring varför inte riksdagsbeslutet har genomförts
(yrkande 3).
Utskottet
Förmågan att leda totalförsvarets olika delar under höjd beredskap, liksom
under kriser i fred, har en avgörande inverkan på hur väl totalförsvaret kommer
att kunna lösa sina uppgifter. Hur denna förmåga uppfattas av omgivningen
påverkar bedömningen av totalförsvarets trovärdighet. Även försvars- viljan
påverkas härav. Framtida konflikter kan få en helt annan karaktär och förlopp
än hittills. Bl.a. har det som fått beteckningen informationskrigföring
introducerat helt nya förutsättningar för ledning.
Utskottet har därför i flera olika sammanhang, och från något skilda
utgångspunkter, påtalat vikten av ett utvecklingsarbete inom totalförsvarets
ledningsfunktioner och att detta arbete rimligtvis bör bli relativt
genomgripande.
Utskottet har sålunda under både år 1995 och år 1996 efterlyst (bet.
1995/96:FöU1 och 1996/97:FöU1) ett underlag för principställningstaganden om
det framtida ledningssystemets utveckling. Senast inför 1996 års försvarsbeslut
preciserade sig utskottet och anförde (bet. 1996/97:FöU1 s. 53):
Utskottet vill, ... , peka på några förhållanden som bör övervägas i det
långsiktiga arbetet med att för totalförsvaret utveckla ett effektivt
ledningskoncept, arbetsmetoder, regler för beslutsfattande samt
ledningsfunktionens organisatoriska utveckling. En sådan utveckling bör bl.a.
utgå från:
*  Ledningsbehovet med avseende på de nya uppgifter som skall lösas, varvid
hänsyn skall tas till det vidgade säkerhetsbegreppet.
*  Den framtida ledningsmiljön innefattande teknisk utveckling - möjligheter
och hot - samt framtida konflikters bedömda karaktär.
*  Behovet av samordning och en effektivt fungerande beslutsprocess inom
totalförsvaret för att kunna hantera de mycket snabba förlopp som kan komma
i fråga. Härvid bör antalet ledningsnivåer granskas kritiskt.
*  Kravet på robusthet och flexibilitet för att inte en eventuell angripare
skall finna det särskilt lönsamt att bekämpa vårt ledningssystem för att nå
sina politiska syften.
Utskottet har vidare vid ett flertal tillfällen uttalat farhågor för en
otillräcklig s.k. IT-säkerhet och bristande beredskap inför
informationskrigföring. Utskottet har exempelvis begärt (bet. 1996/97:FöU1 och
bet. 1996/97:FöU5) att regeringen organiserar ett samlat och samordnat ansvar
för IT-säkerhetsfrågorna och återkommer till riksdagen med en utvecklad
strategi som en del i ett nationellt handlingsprogram.
Regeringen redogör kortfattat i skrivelsen för hur regeringen med
utgångspunkt i 1996 års totalförsvarsbeslut inriktat arbetet beträffande
ledning och samordning. Utskottet har vidare erfarit att regeringen nyligen
givit Statskontoret i uppdrag att ta fram en sammanhållen strategi som skall
precisera statens ansvar och ange hur säkerhetsarbetet kan inordnas i det
nationella handlingsprogrammet för IT.
Utskottet håller med motionärerna i motion Fö1 (mp parti) och Fö211 (m parti)
om att redogörelsen i skrivelsen inte svarar mot vad utskottet begärt och
förväntat sig. Utskottet har emellertid förståelse för att frågorna är komplexa
och kräver tid för en adekvat beredning. Utskottet kan därför acceptera att
regeringen återkommer inför kontrollstation 1998 med den samlade redovisning
innefattande underlag för principställningstagande om ledningssystemets
utveckling som utskottet flera gånger tidigare begärt. Med detta konstaterande
anser utskottet att partimotion Fö1 (mp) yrkande 3 inte bör bifallas.
Två motionsyrkanden tar upp frågan om behovet att förstärka
Försvarsdepartementet. Utgångspunkten är att regeringen i ett flertal fall inte
ansetts ha lämnat det underlag som riksdagen har begärt.
Den 1 juli 1994 bildades den nya myndigheten Försvarsmakten genom bl.a.
sammanslagning av armén, marinen och flygvapnet. Den s.k. LEMO-utredningen
uttalade sig i detta sammanhang om behovet att förändra Försvarsdepartementets
kompetens och funktionssätt. Utgångspunkten var nödvändigheten att öka förmågan
till självständiga analyser, bl.a. ekonomiska sådana, samt styrning och
uppföljning när Försvarsmakten ombildades till en myndighet. Utredningen
anförde (SOU 1991:112 s. 17 och 170) bl.a. att ?det naturliga sättet att
balansera överbefälhavarens ökade befogenheter är att säkerställa att
Försvarsdepartementet får den kompetens och kapacitet som behövs för att
regeringen skall kunna styra och kontrollera verksamheten inom Försvarsmakten.
För att denna ledning skall kunna utövas behöver arbetsinriktningen och
kompetensen utvecklas i Försvarsdepartementet.?
Utskottet delar LEMO-utredningens slutsatser i denna del, vilket också anförs
i motion Fö211 (m parti) yrkande 9. Utskottet utgår från att regeringen
utvärderar hur organisation och arbetssätt utvecklats de senaste åren inom
Försvarsdepartemetet. Utskottet bör också informeras i frågan. Det anförda
innebär att vad som anförts i motion Fö211 (m parti) yrkande 9  kommer att
tillgodoses. Motionsyrkandet bör därför inte bifallas.
Omorganisation av Försvarsmaktens högkvarter m.m.
Utskottet redogör här för vad regeringen i budgetpropositionen (s. 25) anfört
om omorganisationen av Försvarsmaktens högkvarter. Regeringen lämnar inga
förslag till riksdagen i denna del. Utskottet redogör även för avgivna motioner
i ärendet, nämligen Fö211 (m parti) yrkande 8, Fö311 (mp) och Fö317 (m
kommitté). Utskottet avser att återkomma i ett särskilt betänkande med sina
ställningstaganden till regeringens redogörelse och till de avgivna motionerna.
Utskottet behandlar i detta avsnitt motionsyrkanden som rör indelningen i
militärområden m.m., nämligen Fö228 (fp parti) yrkandena 7 och 8.
Regeringen
Regeringen redogör i propositionen (s. 25) för hur frågan om organisationen av
Försvarsmaktens högkvarter behandlats sedan 1992 års försvarsbeslut. Inför
detta beslut föreslog den s.k. LEMO-utredningen att högkvarteret i fred borde
indelas i huvudavdelningar för operativ ledning, programledning och
förbandsproduktionsledning. Regeringen tillkännagav att förslaget i huvudsak
överensstämde med regeringens uppfattning (prop. 1991/92:102 s. 43).
Den s.k. UTFÖR-utredningen konstaterar (SOU 1996:123) att de efter 1992 års
försvarsbeslut beräknade besparingarna i ledningsorganisationen endast
förverkligats till ca 50 %. Vidare konstaterar utredningen att regeringens
intentioner inte slagit igenom i högkvarterets organisation och
ansvarsfördelning.
Regeringen anförde i totalförsvarspropositionen år 1996 (prop. 1996/97:4) att
den delade utredningens uppfattning om att högkvarterets organisation och
ansvarsfördelning inte var den mest ändamålsenliga och att tidigare beslutade
besparingar inte hade uppnåtts. Regeringen informerade samtidigt riksdagen om
att den avsåg att uppdra åt Försvarsmakten att genomföra en översyn av
högkvarterets organisation. I det uppdrag som senare lämnades angavs att
organisationsförslaget skulle tydliggöra ansvaret för avvägning, operativ
verksamhet respektive  produktion samt säkerställa en sammanhållen
avvägningsfunktion och en ändamålsenlig beställarkompetens. Regeringen uppdrog
vidare åt Försvarsmakten att vidta åtgärder så att kostnaderna för
ledningsorganisationen, främst högkvarteret, kan minskas med 100 miljoner
kronor årligen fr.o.m. budgetåret 1998.
Det av Försvarsmakten till regeringen redovisade förslaget omfattar en
matrisorganisation med å ena sidan operationsledning, förbandsledning,
materielledning och personalledning och å andra sidan fyra generalinspektörer
med ansvar för krigsförbandens kvalitet och förmåga. Beredningen av
Försvarsmaktens avvägningsbeslut föreslås ske i en planeringsledning. Arbetet i
högkvarteret förutsätts ledas av en stabschef.
Regeringen anser att organisationsförslaget kan ligga till grund för
regeringens fortsatta beredning. Det bör ankomma på regeringen att besluta om
omorganisationen av Försvarsmaktens högkvarter. Regeringen avser att informera
riksdagen i frågan.
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiets partimotion Fö211 (m) får inte Försvars-
maktens förslag till ny organisation för högkvarteret ses isolerat från den
politiska process och reguljära förvaltning som styr försvaret. Frågorna om
programindelning, produktionsledning och försvarsgrenschefernas ställning har
betydelse för den politiska styrningen, varför dessa frågor naturligen avgörs
genom politiska beslut. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 8). Vidare
anser motionärerna att frågorna kring militärområdesindelningen och övrig
operativ ledning också bör vägas in, bl.a. i ett samverkansperspektiv.
Moderata samlingspartiet återkommer i kommittémotion Fö317 (m) till frågan om
högkvarterets organisation. Motionärerna noterar att regeringen tillsatt en
beredningsgrupp med uppgift att granska och överarbeta Försvars- maktens
förslag. Motionärerna anser att gruppen givits ett för snävt uppdrag.
Högkvarterets organisation kan inte ses isolerad från den politiska ledningen,
styrningen och utvärderingen av försvaret. Det är sålunda angeläget att också
se över andra faktorer som t.ex. programindelning, gränssnitt och
ansvarsförhållanden mellan riksdag, regering och myndigheter. Dessa frågor
borde också belysas av nämnda beredningsgrupp.
Motion Fö311 (mp) tar också upp högkvartersorganisationen. Motionären säger
sig med utgångspunkt i UTFÖR-utredningens förslag ha haft förväntningar på väl
utvecklade skrivningar om styrningsfrågorna i regeringens propositioner. Så
sägs inte ha blivit fallet utan regeringen anser att det räcker att hålla
riksdagen informerad samt att det ankommer på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder och att följa upp resultatet. Enligt motionären är detta långt ifrån
tillräckligt. Det är riksdagen som skall avgöra vad som är viktiga frågor och i
vilken utsträckning som riksdagen skall besluta i dessa.
Motionären konstaterar att det är få västländer som har en överbefälhavare
med så stora befogenheter i fredstid som den svenske ÖB. Det är oerhört viktigt
att den demokratiska kontrollen av Försvarsmakten är god. Det bör därför vara
riksdagen som skall besluta om principiellt viktiga förändringar i
Försvarsmaktens ledning, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.
Folkpartiet liberalerna anför i partimotion Fö228 (fp) att det i 1996 års
försvarsbeslut anslöt sig till grundtankarna i den s.k. UTFÖR-utredningen om
försvarets ledning och struktur. Liksom då föreslås nu en minskning av antalet
militärområdesstaber genom sammanslagning av Milo Mitt och Milo Syd (yrkande 7)
samt att fördelningsstaberna integreras i milostaberna (yrkande 8).
Utskottet
Frågan om den nya högkvartersorganisationen inom Försvarsmakten kan enligt
utskottets mening inte ses som en isolerad fråga. Den är, som mycket riktigt
och med något skilda formuleringar påpekats i de avgivna motionerna, en del av
utvecklingen av det samlade ledningssystemet. Beslut om
högkvartersorganisationen blir därmed ett led i den politiska styrningen. Det
ankommer dock inte på riksdagen att fatta beslut om en myndighets interna
organisation.
Utskottet har erfarit att regeringen efter det att budgetpropositionen
lämnats till riksdagen tillsatt en särskild beredningsgrupp i Regeringskansliet
med uppgift att analysera Försvarsmaktens förslag till omorganisation av
högkvarteret. Gruppen skall jämföra detta förslag med det uppdrag som
regeringen gav till Försvarsmakten i regleringsbrevet för år 1997 och
statsmakternas tidigare ställningstaganden till vad som anförts i betänkanden
från de s.k. LEMO- respektive UTFÖR-utredningarna. Utskottet har vidare erfarit
att gruppen skall redovisa sina ställningstaganden den 1 december i år,
varefter en politisk beredning vidtar i Regeringskansliet. Utskottet anser att
det är angeläget att regeringen under beredningen informerar utskottet om sina
överväganden och ställningstaganden.
Med hänsyn till frågans vikt och pågående beredningsarbete är utskottet inte
nu berett att uttala någon mening om det som regeringen anfört i propositionen
om det militära högkvarterets omorganisation och inte heller om de avgivna
motionerna. Utskottet avser att behandla frågan i ett särskilt betänkande när
beredningsarbetet i Regeringskansliet är avslutat och regeringens uppfattning i
ärendet är känd av utskottet.
Riksdagen har senast i totalförsvarsbeslutet 1996 (prop. 1996/97:4, bet. FöU1,
rskr. 109) reglerat indelningen i militärområden samt antalet fördelningar.
Utskottet anser att det för närvarande inte finns skäl att besluta om
förändringar i dessa delar. Utskottet förutsätter att regeringen när det finns
anledning att ändra organisationen lämnar förslag till riksdagen om
förändringar i militärområdesindelningen och antalet fördelningar. Partimotion
Fö228 (fp) yrkandena 7 och 8 bör därmed inte bifallas.
IT inför år 2000
Utskottet behandlar här motionerna Fö222, Fö227, Fö402, T815 yrkande 23 och
T911 yrkande 1.
Motionerna
I motion Fö222 av Patrik Norinder (m) framhålls att risken är mycket stor att
statliga myndigheter inte hinner ställa om sina datorer inför år 2000.
Riksförsäkringsverket har startat sitt arbete med att förbereda datasystemet
inför tusenårsskiftet. Denna enhet, tillsammans med flera andra statliga
verksamheter, har förlagts till Söderhamn. Motionären anser att en nationell
millenniumgrupp för statliga företag bör förläggas till Söderhamn.
I motion Fö227 av Carl Erik Hedlund (m) sägs bl.a. att eftersom ett datakaos
påverkar snart sagt varje del av samhället är det en uppgift för riksdag och
regering att initiera och leda en nationsomfattande insats. Detta gäller då
dels att skynda på förändringsarbetet inom särskilt utsatta delar av samhället,
dels ge vägledning till företag och enskilda. För att åstadkomma detta menar
motionären att det omgående bildas en kommission med deltagare från
myndigheter, förvaltningar, dataindustri och andra företag.
I motion Fö402 av Annika Nordgren m.fl. (mp) krävs en samlad redogörelse från
regeringen för hur 2000-problemet skall hanteras. Denna redogörelse, som bör
beredas av riksdagen i samband med den IT-redovisning som riksdagen tidigare
krävt, måste bl.a. omfatta vilka ansvarsförhållanden som skall råda och vilka
kostnader som kan beräknas samt hur dessa skall budgeteras. Vidare måste
regeringen i redogörelsen ta ställning till hur en prioritering kan se ut för
de samhällsfunktioner som bedöms kunna påverkas av 2000-problemet och
följaktligen skapa problem i samhället.
I motion T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) pekar motionärerna bl.a. på
att ur ett aktieägarperspektiv liksom för parter som handlar med ett företag
kan det vara av yttersta intresse att veta om företaget har beaktat 2000-
frågan. Enligt motionärerna finns det skäl att redovisa vad som gjorts
beträffande 2000-problematiken i företagens årsredovisningar (yrkande 23).
I motion T911 av Mats Odell (kd) anförs bl.a. att även om beredskapen hos de
svenska företagen håller på att förbättras vad avser datasystem och övergången
till år 2000, måste myndigheterna föregå med gott exempel för att göra de
privata företagen medvetna om frågorna. Dessutom kan inte accepteras att
myndigheternas verksamhet inte fungerar år 2000. Detta kan leda till att
viktiga samhällsfunktioner inte kan upprätthållas (yrkande 1).
Utskottet
Inledningvis vill utskottet anföra att det problem som uppmärksammats alltmer
under den senaste tiden är omställningen av datorsystem och andra system som
innehåller datorstyrd elektronik inför år 2000. I många datorsy-
stem anges årtal med endast årtalets två slutsiffror. När sekelskiftet passeras
och vi kommer in i åren 2000 och framåt uppstår med detta sätt att ange årtal
en oklarhet om åren 00 avser 1900-talet eller 2000-talet. I regeringens
skrivelse (skr. 1997/98:19) Utvecklingen i informationssamhället framhålls att
många datorprogram inte har förberetts för att hantera denna övergång. Det är
inte heller bara de traditionella datasystemen som kan få dessa problem utan
även tekniska anordningar som innehåller programlogik. En stor mängd
elektronisk utrustning innehåller numera chips eller mikroprocessorer som har
försetts med program precis som datorer. En stor del av vår vardag är i dag
uppbyggd kring olika elektroniska utrustningar från microvågsugnar, hissar,
larmsystem till bokföringsprogram och olika transfereringsprogram i samhället.
Enligt skrivelsen riskerar flera sådana program att haverera när vi kommer in i
år 2000.
Utskottet kan notera att regeringen nu vidtar åtgärder på området i syfte att
förhindra allvarliga samhällsstörningar i samband med övergången till år 2000.
Således har regeringen bl.a. beslutat om en förordning om översyn av statliga
myndigheters informationssystem inför år 2000 (SFS 1997:30). Förordningen
trädde i kraft den 15 februari 1997 och gäller till utgången av år 1999.
Regeringen föreskriver att myndigheterna skall analysera vilka tekniska
anpassningar som behöver göras inför övergången till år 2000 i de
informationssystem som är av väsentlig betydelse för egen eller andras
verksamhet. Statskontoret har fått regeringens uppdrag att halvårsvis till
regeringen redovisa samlade bedömningar av myndigheternas anpassningsarbete
inför sekelskiftet.
Vidare har finansministern den 1 oktober 1997 i brev till myndighetschefer
tagit upp frågan om anpassningen av myndigheternas informationssystem till år
2000. I brevet uppmärksammar och understryker finansministern vikten av att
ledningen för varje myndighet försäkrar sig om att anpassningsarbetet genomförs
i tid så att den statliga verksamheten och viktiga samhällsfunktioner inte
riskerar att utsättas för allvarliga störningar. Utskottet har också erfarit
att det i regleringsbrev för år 1998 kommer att lämnas uppdrag för vissa
myndigheter att redovisa konsekvenser av IT-omställningen inför år 2000.
Enligt utskottets mening är det naturligtvis svårt att överblicka
omfattningen av de problem som sannolikt uppkommer i samband med övergången
till år 2000 och omställningen av våra datorsystem. Att en mycket stor del av
samhällets verksamhet kan komma att påverkas negativt är uppenbart om brister i
datorsystemen inte hunnit åtgärdas i tid. Utskottet vill erinra om att
Statskontorets första rapport om myndigheterna och informationssystemen vid
övergången till år 2000, som överlämnades till regeringen den 15 september
1997, visade att få myndigheter har slutfört sina analyser och än färre har
påbörjat det konkreta anpassningsarbetet. Statskontoret bedömer att 2000-
problematiken kan medföra allvarliga konsekvenser för verksamheten i ett 60-tal
myndigheter om sekelskiftsanpassningen inte blir klar i tid. I ett 20-tal av
dessa kan samhällskonsekvenser med negativa effekter för allmänheten uppstå.
Utifrån vad som hittills framkommit i fråga om sekelskiftesanpassningen av
våra datorsystem finns det enligt utskottets mening stor anledning att med
största uppmärksamhet följa förberedelsearbetet. Det är nu ytterst viktigt att
regering och riksdag tydligt markerar betydelsen av denna fråga. Inom samtliga
verksamheter som berörs av sekelskiftesanpassningen måste frågan om
omställningen av datorsystem m.m. till år 2000 föras högt upp på dagordningen.
Utskottet utgår från att regeringen aktivt följer utvecklingen när det gäller
att lösa 2000-problematiken och vid behov vidtar ytterligare åtgärder för att
underlätta övergången till år 2000.
Med anledning av vad som yrkas i motionerna Fö222 (m), Fö227 (m), Fö402 (mp)
och T911 (kd) om 2000-problematiken har utskottet erfarit att regeringen avser
att överlämna en skrivelse till riksdagen om utvecklingen i
informationssamhället under år 1998. I skrivelsen kommer bl.a. IT-kommissionens
slutrapport att redovisas. Även regeringens uppdrag till Statskontoret i fråga
om en sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet kommer att redovisas.
Regeringens redovisning av arbetet med omställningen av datorsystem m.m. till
år 2000 blir naturligvis en mycket viktig punkt i denna skrivelse och avgörande
för det fortsatta arbetet med denna fråga. Vad regeringen då kommer att
redovisa får utgöra en utgångspunkt för utskottets slutliga ställningstagande i
denna fråga. Utskottet anser att det inte finns anledning att nu föregripa
denna redovisning. Frågan om att förlägga en nationell millenniumgrupp för
statliga företag i Söderhamn som tas upp i motion Fö222 (m) bör också anstå
till regeringens skrivelse föreligger. Med det anförda anser utskottet att
motionerna Fö222 (m), Fö227 (m), Fö402 (mp) och T911 (kd) inte nu bör bifallas
av riksdagen.
Med anledning av vad som föreslås i motion T815 (c) yrkande 23 om 2000-
problematiken i företagens årsredovisningar vill utskottet anföra att
Industriförbundet gjort en kartläggning hos sina medlemmar, som redovisas i
rapporten IT och övergången till år 2000 i industrin. Industriförbunder anser
bl.a. att arbetet med sekelskiftesanpassningen bör tas upp i årsredovisningar
och delårsrapporter. Den statliga IT-kommissionen (SB 1995:01) fungerar också
som en länk mellan offentlig  och privat sektor. Bl.a. har IT-kommissionen
utarbetat en verksamhetsdeklaration inför år 2000, där företag, myndigheter
eller andra organisationer erbjuds att använda verksamhetsdeklarationen för att
öppet redovisa hur man arbetar med  2000-problemet. Mot bakgrund av det anförda
anser utskottet att motionärernas yrkande blivit uppmärksammat och motion T815
(c) yrkande 23 behöver därför inte bifallas av riksdagen.
Beredskapskredit för totalförsvaret
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i proposition
1997/98:1 Budgetproposition för 1998 utgiftsområde 6, volym 5, avsnitt 3.3
Beredskapskredit för totalförsvaret. Inga motioner har avgivits över detta
avsnitt.
Regeringen
Regeringen föreslår att riksdagen för år 1998 bemyndigar regeringen att
utnyttja en kredit om 40 miljarder kronor i Riksgäldskontoret. Krediten skall
kunna utnyttjas om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden
föreligger.
För det militära försvarets del skall beredskapskrediten säkerställa att en
nödvändig beredskapshöjning inte förhindras eller fördröjs därför att
regeringen inte disponerar erforderliga betalningsmedel. Krediten är beräknad
att täcka de kostnader som motsvarar en månads beredskapshöjande verksamhet.
När det gäller det civila försvaret har beredskapskrediten beräknats för
bl.a. förmånsmedel för inkallad pliktpersonal, investeringar i reservdelar och
utrustning inom kommunikationssektorn samt för färdigställande av skyddade
utrymmen för befolkningen.
Krediten är beräknad att utnyttjas i ungefär lika delar mellan det militära
och det civila försvaret.
Utskottet
Enligt 9 kap. 3 § regeringsformen skall riksdagen företa budgetreglering för
närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan
budgetperiod. Vid denna budgetreglering skall riksdagen beakta behovet av medel
för rikets försvar under krig, krigsfara eller andra utomordentliga
förhållanden. Syftet är att säkerställa att nödvändig beredskapshöjning inte
förhindras - eller fördröjs - därför att regeringen inte disponerar
erforderliga betalningsmedel.
Utskottet förordar sålunda att riksdagen - med anledning av regeringens
förslag - bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit om 40 miljarder kronor i
Riksgäldskontoret, för att tillgodose behovet av medel för rikets försvar under
krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden.
Maritimt centrum m.m. i Härnösand
I detta avsnitt behandlar utskottet motionerna Fö216 (mp) yrkande 3, A414 (s)
yrkande 1 samt A416 (c) yrkandena 3-5.
Motionerna
I motion Fö216 (yrkande 3) av Eva Goës m.fl. (mp) framhålls att i samband med
omstruktureringen av KA 5 och Kustbevakningen bör Härnösand ha en rejäl
möjlighet att bli ett maritimt centrum. Det är viktigt att Norrland får en bas
för kustbevakning norr om Stockholm. Isbrytarna bör även förläggas till
Härnösand.
I motion A414 (yrkande 1) av Kerstin Kristiansson m.fl. (s) föreslås att det
inrättas ett maritimt centrum i Härnösand. Motionärerna förordar en samordning
av statliga myndigheters uppgifter på sjön. Det gäller Kustbevakningen,
Sjöfartsverket, Tullverket, Sjöpolisen och Försvarsmakten. En sådan samordning
bör prövas för hela landet med ett maritimt centrum i Härnösand för Bottenhavet
och Bottenviken i första hand. Motionärerna kräver vidare att Kustbevakningens
regionledning blir kvar i Härnösand samt att en räddningshelikopter och
isbrytare placeras där.
I motion A416 (yrkandena 3-5) av Görel Thurdin (c) föreslås att
Kustbevakningens regionledning blir kvar i Härnösand. Vidare bör regeringen ta
initiativ till en omlokalisering av statsisbrytare till staden. Motionären vill
även att det skapas ett maritimt centrum bl.a. med de  resurser som  Försvars-
makten och Kustbevakningen har samt att isbrytarledningen förs dit.
Utskottet
I såväl motion A414 (s) yrkande 1 som motion A416 (c) yrkande 3 föreslås att
Kustbevakningens regionledning skall bli kvar i Härnösand.
Utskottet behandlade i betänkande 1996/97:FöU1 frågan om vilken instans som
skall besluta om den regionala organisationen inom Kustbevakningen. Enligt
utskottet borde det ankomma på regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, på Kustbevakningen att besluta bl.a. i sådana
lokaliseringsfrågor. Riksdagen biföll utskottets förslag. Riksdagen har sålunda
delegerat beslutanderätten i dessa ärenden. Riksdagen bör därför inte göra
något uttalande i dessa frågor varför motionsyrkandena bör avslås.
Utskottet anser vidare - i konsekvens härmed - att det därför heller inte bör
ankomma på riksdagen att uttala sig om var enskilda fartyg ur Kustbevakningen,
Sjöfartsverket eller Försvarsmakten skall ha sin basering.
När det gäller att av statens maritima resurser skapa ett centrum - t.ex. i
Härnösand - så har den s.k. Sjöverksamhetskommittén övervägt berörda
myndigheters uppgifter och organisation för miljö- och sjöräddning och inte
funnit anledning att föreslå någon ändring av dessa. Regeringen har i
budgetpropositionen för år 1997 utförligt redogjort för sin bedömning om
statens maritima verksamhet med anledning av kommitténs slutbetänkande, som
lämnades i mars 1996. De åtgärder som enligt regeringens mening bör göras för
att främja samverkan och samarbetet mellan berörda myndigheter kan genomföras
utan särskilda beslut av riksdagen. Riksdagen hade ingen annan mening än
regeringen.
Utskottet behandlade under förra riksmötet förslaget att upprätta ett
maritimt centrum i Härnösand. Utskottet fann att behovet av ett sådant inte har
beretts. Frågan borde enligt utskottets mening först övervägas av regeringen.
Utskottet gör samma bedömning nu. Därför bör motionen inte bifallas.
Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört anser utskottet att motionerna Fö216
yrkande 3, A414 yrkande 1 samt A416 yrkandena 3-5 bör avslås av riksdagen.
Det militära försvaret
Verksamhetens omfattning. Resultatbedömning
Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt om verksamhetens
omfattning (s. 17-18) och resultat (s. 14-15, 18).
Regeringen
I verksamhetsområdet ingår anslagen A 1 Försvarsmakten, A 2 Fredsfrämjande
truppinsatser och A 3 Ersättning för kroppsskador.
Regeringen citerar inledningsvis de fyra övergripande målen som enligt 1996
års försvarsbeslut skall gälla för det militära försvaret.
Regeringen anför vidare att de militära hoten i nuvarande omvärldsläge är
mycket begränsade. Försvarsmakten skall dock ha förmåga att anpassa sig till
förändrade krav och förutsättningar. Försvarsmaktens beredskap skall därför
medge att organisationens huvuddel inom ett år efter beslut därom har uppnått
full krigsduglighet. Beredskap, organisation och planläggning skall vidare
medge att Försvarsmaktens förmåga långsiktigt kan anpassas, dvs. utökas eller
förändras, för att motsvara framtida krav och behov.
Regeringen redovisar följande tabell över utgiftsutvecklingen.
Miljoner kronor i löpande priser
-----------------------------------------------------
|1995/96 |  1996  |  1997  |  1998  |  1999  |  2000|
-----------------------------------------------------
|40 472  |23 479  |38 054  |37 154  |39 676  |41 443|
-----------------------------------------------------
Regeringen förklarar det låga anslagsutfallet för budgetåret 1995/96 och år
1996 med främst ändrade principer för finansiering av förskott till
försvarsindustrin. Förskott finansieras numera med lån. Detta har
budgettekniskt inneburit en minskad utgift på statsbudgeten med 14,6 miljarder
kronor under budgetåret.
Försvarsmaktens resurser för drift och underhåll av fastigheter har förts
över till Fortifikationsverket.
Under budgetåret 1995/96 reducerades Försvarsmaktens utlandsstyrka med ca 400
personer i samband med övergången från den FN-ledda styrkan UNPROFOR till den
av Nato ledda styrkan IFOR.
Regeringen bedömer att Försvarsmakten har en förmåga som i stort motsvarar
uppgifterna enligt 1996 års försvarsbeslut.
Det militära försvarets förmåga att upprätthålla Sveriges territoriella
integritet och oberoende är i rådande läge god. Det militära försvaret har även
en god förmåga att delta i internationella operationer.
Det militära försvarets organisation och struktur är enligt regeringen i
stort sett i balans med ålagda uppgifter. De väsentligaste delarna av
krigsorganisationen kan uppnå full krigsdugliget inom tolv månader och den
operativa förmågan kan anpassas till en långsiktig förändring av hotbilden.
Regeringen pekar dock på två allvarliga problem som har uppmärksammats och
som, om de inte åtgärdas, kan äventyra totalförsvarsbeslutet. Det ena är att
Försvarsmakten anmält att kompetensen inom befälskåren kan komma att gå ned så
kraftigt att möjligheterna att nå full krigsduglighet inte med säkerhet kan
uppnås inom ett år. Bristerna påverkar även negativt möjligheterna till
långsiktig anpassning.
Det andra problemet är att Försvarsmaktens planläggning innehåller
verksamhetskostnader på ca 300-500 miljoner kronor per år utöver den ekonomiska
ram som riksdagen har beslutat. Enligt Försvarsmakten kan endast
ambitionssänkningar för närvarande åstadkomma balans. Försvarsmakten har vidare
anmält att det inte kan uteslutas att förslag om strukturella åtgärder avseende
såväl krigs- som grundorganisationen måste föreläggas regeringen för
ställningstagande för att åstadkomma balans mellan uppgifter och resurser.
Regeringen finner att nu nämnda förhållanden är anmärkningsvärda och
allvarliga. Enligt regeringens uppfattning skall det inom den ekonomiska ram
som anges i totalförsvarsbeslutet vara möjligt att genomföra krigs- och
grundorganisationsförändringen och att upprätthålla den kompetens och kvalitet
i verksamheten som förutsattes i beslutet. Regeringen föreslår därför varken
någon förändring av de mål för verksamheten eller av den ekonomiska ram som
riksdagen har bestämt. Regeringen anmäler att den har givit Försvarsmakten i
uppdrag att redovisa en plan för åtgärder som senast under år 1999 har höjt
befälens kompetens till en nivå som gör att myndigheten kan uppfylla
totalförsvarsbeslutets mål vad gäller krigsduglighet och förmåga till
anpassning. Vidare har Försvarsmakten fått i uppdrag att förklara hur obalansen
har uppkommit och lämna förslag till alternativa åtgärder för att rätta till
densamma. I redovisningen skall ingå åtgärder som Försvarsmakten själv kan
vidta. Regeringen avser återkomma till riksdagen i denna fråga under år 1998.
Regeringen finner vidare att avgångarna bland totalförsvarspliktiga som
fullgör värnplikt är för höga. Totalförsvarets pliktverk har därför fått i
uppdrag att i samverkan med dem som genomför utbildning i nästkommande
årsredovisning föreslå åtgärder för att minska avgångar bland de
totalförsvarspliktiga.
Regeringen avger inga förslag till riksdagen i denna del.
Utskottet
Utskottet anser, liksom regeringen, att de anmälda förhållandena med en nedgång
i befälskårens kompetens respektive en obalans mellan verksamhetsinriktning och
kostnader är mycket allvarliga. Detta understryks av att utskottet fått
information om att den av regeringen i propositionen redovisade obalansen kan
visa sig vara betydligt större. Utskottet har därför ingen erinran mot de
uppdrag som regeringen givit Försvarsmakten i syfte att reda ut problemen och
klarlägga behovet av åtgärder. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer
till riksdagen under år 1998 med sin bedömning och eventuella förslag till
riksdagens beslut för det fall det krävs en annan inriktning av Försvarsmaktens
verksamhet än den som fastställdes i 1996 års totalförsvarsbeslut.
Krigs- och grundorganisationens utveckling i stort
Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt 4.4 om krigs- och
grundorganisationens utveckling (s. 21). Utskottet behandlar vidare motionerna
Fö211 (m parti) yrkandena 6 och 10, Fö213 (v parti) yrkande 3 i denna del,
Fö216 (mp) yrkande 4, Fö220 (kd kommitté) yrkande 11, Fö221 (mp parti)
yrkandena 1 och 9, Fö228 (fp parti) yrkande 2, Fö310 (mp), Fö320 (m) yrkandena
1 och 2, Fö330 (s), Fö333 (s), Fö336 (m), Fö339 (fp) yrkandena 1-3 och Fö801
(m).
Regeringen
Enligt 1996 års totalförsvarsbeslut skall huvuddelen av de enheter och förband
som skall avvecklas vara nedlagda före den 1 juli 1999. Regeringen anmäler att
arbetet har påskyndats och att Försvarsmaktens plan visar att de flesta
avvecklingsåtgärderna kan vara avslutade före den 30 juni 1998.
Personalavgångarna är dock mindre än förväntat. Grundutbildningen vid berörda
förband upphörde redan under våren 1997.
Regeringen bedömer att denna snabbare omstrukturering av krigs- och
grundorganisationen i förhållande till totalförsvarsbeslutet ökar möjligheterna
att uppnå beräknade kostnadsminskningar. En förutsättning är dock att
personalutvecklingen blir i enlighet med vad som förutsatts i 1996 års
totalförsvarsbeslut.
Regeringen avger inga förslag till riksdagsbeslut i denna del.
Motionerna
Flera motioner innehåller direkta yrkanden om krigs- och grundorganisationens
respektive utvecklingar eller tar upp angränsande teman.
Moderata samlingspartiets partimotion Fö211 (m) yrkande 10 förordar
förändringar i de militära stridskrafternas utveckling. I motionen anförs
sålunda att 13 armébrigader, varav fyra med nedsatt förmåga och samtliga med
materiella brister, inte kan försvara Sverige. Ett väsentligt bättre alternativ
vore att successivt mekanisera samtliga brigader varvid huvuddelen borde
utrustas med moderna stridsvagnar. Markstridskrafterna bör vidare fr.o.m. år
2001 tillföras en attackhelikopterbataljon med moderna helikoptrar. Inom ramen
för anpassningsdoktrinen bör förberedelser ske för att förstärka försvaret med
ytterligare två fördelningar om vardera fyra brigader.
I motionen anförs att även om invasionshotet i dag ter sig avlägset kan den
tekniska utvecklingen för sjötransporter och överskeppningskapacitet leda till
kortare förberedelsetid i samband med ett angrepp. Motionärerna anser därför
att sjöstridskrafterna långsiktigt bör innehålla 24 ytstridsfartyg, inte
utvecklas mot 20 fartyg som totalförsvarsbeslutet anger. Vidare bör stridsbåtar
till ytterligare två amfibiebataljoner anskaffas. Mindre farkoster för enklare
undervattensuppdrag bör studeras.
Motionärerna anser att det för flygstridskrafternas utveckling bör hållas
handlingsfrihet för att organisera ytterligare divisioner JAS 39-Gripen.
Precisionsvapen med lång räckvidd bör studeras liksom försvar mot inflygande
robotar.
Miljöpartiet de gröna står fast vid de krav på minskningar i organisationen som
framfördes i samband med 1996 års totalförsvarsbeslut. I partimotion Fö221 (mp)
föreslås sålunda att antalet armébrigader minskas till sex år 2001. Vidare
föreslås att förhandlingar upptas med Industrigruppen JAS om att upphäva
sommarens beslut om anskaffning av ytterligare 64 flygplan i delserie 3 till en
kostnad av 27,9 miljarder kronor. Med ledning av bl.a. dessa förslag förordas i
motionen avslag på den av regeringen föreslagna inriktningen av programmen 1-14
(yrkande 1).
Kristdemokraterna behandlar i sin kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 11
luftförsvarets utveckling. Motionärerna anser att det bör finnas framtida
handlingsfrihet att kunna anskaffa ytterligare JAS-divisioner. Motionärerna
pekar vidare på bristerna i luftförsvaret, bl.a. otillräckliga
övningstillfällen, och förordar noggrann uppföljning och redovisning av
utvecklingen inom denna funktion.
Folkpartiet liberalerna erinrar i sin partimotion Fö228 (fp) om vad som
föreslagits för krigsorganisationen inför totalförsvarsbeslutet, bl.a.
- åtta allsidigt användbara brigader utformade så att på kort sikt fyra och i
allvarligaste fall ytterligare åtta kan utbildas,
- två brigadliknande och för uppgiften skräddarsydda förband för försvar av
Storstockholm resp. Gotland,
- anskaffning av s.k. luftburet kavalleri,
- avveckling och nyanskaffning av materiel till sjö- respektive
flygstridskrafterna på ett sätt som gynnar snabb tillväxt.
Motionärerna anför vidare att det redan nu finns anledning att befara att ett
fattat försvarsbeslut återigen inneburit att man av politiska skäl sökt rädda
en för stor organisation. Det av Överbefälhavaren och regeringen redovisade
gapet mellan uppgifter och tilldelade resurser i 1996 års försvarsbeslut sägs
understryka att riksdagen redan inför kontrollstationen år 1998 kan behöva göra
ytterligare neddragningar och långsiktiga förändringar av försvarets
krigsorganisation och därmed också grundorganisation. Vad som anförts om
inriktningen av försvarets krigs- och grundorganisation bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna (yrkande 2).
I Vänsterpartiets partimotion Fö213 (v) hävdas att de lägre kraven på
Försvarsmaktens uppgift att kunna möta ett väpnat angrepp bör få konsekvenser
för flertalet program och därmed också på behovet av ekonomiska medel.
Armébrigadprogrammet bör snarast reduceras till tio brigader. Vidare bör
stridsfartygsprogrammet reduceras, bland annat med de två ubåtar som avses ingå
i materielberedskap. De tre flygkommandostaberna bör ersättas med en central
ledning. Införandet av JAS 39 och systemmodifieringar av JA 37 bör
senareläggas.
Nämnda förslag får som konsekvens nedläggning av ytterligare
kaderorganiserade krigsförband och utbildningsförband. Tidigare förslag från
Vänsterpartiet om att avveckla FMB i Fårösund och I 13 i Falun kvarstår. För
ytterligare nedläggningar erfordras kompletterande underlag. Regeringen bör ta
fram ett sådant. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts om Försvarsmaktens grundorganisation
(yrkande 3 i denna del).
Miljöpartiet de gröna förordar i sin partimotion Fö221 (mp) att två regementen
ställs om till miljövärnsregementen (yrkande 9).
Ett motsvarande yrkande om att inrätta ett miljövärnsregemente i Härnösand
framförs i motion Fö216 (mp) yrkande 4 av Eva Goës m.fl.
Motionärerna i motion Fö320 (m), Sten Svensson och Lars Hjertén, anser att den
av riksdagen i försvarsbeslutet angivna flyttningen av verksamheten vid S 2 i
Karlsborg till S 1 i Enköping föranleder dryga merkostnader. Motionärerna anser
därför att riksdagen bör följa upp konsekvenserna av beslutet. Riksdagen bör
därför hos regeringen begära en utvärdering dels av riksdagsbeslutet om att
utbildningen av stabs- och sambandsförband skall upphöra i Karlsborg (yrkande
1), dels en uppföljning och utvärdering av konsekvenserna för Karlsborgs kommun
samt den sociala omställningen för de anställda (yrkande 2).
Motion Fö339 (fp) av Ola Ström uppmärksammar de motstridiga intressen som råder
mellan försvarets och friluftslivets/naturvårdsintressets anspråk på mark och
områden. Som exempel anges Kilsbergen norr om Örebro och ön Stora Rökna i norra
Vättern. Enligt motionären riskerar den planerade utbyggnaden av Villingsbergs
skjutfält allvarligt inkräkta på ett av örebroarnas populäraste
friluftsområden. Situationen vid Stora Rökna sägs vara liknande. Under juni
till augusti äger allmänheten tillträde till ön medan den för resten av året
inte är tillgänglig på grund av utprovning av materiel och annan
försvarsverksamhet. Motionären hemställer dels att utbyggnaden av Villingsbergs
skjutfält stoppas (yrkande 1), dels att allmänhetens tillträde till Stora Rökna
i Vättern säkerställs från maj t.o.m. september (yrkande 2), dels att riksdagen
hos regeringen begär förslag om alternativ plats till Stora Rökna för
försvarets verksamhet (yrkande 3).
Utskottet har valt att här även behandla vissa andra frågor, som utan att vara
direkt knutna till krigs- eller grundorganisationen, berör Försvarsmaktens
verksamhet.
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö211 (m) konstateras att Sveriges
militära försvar under de senaste åren alltmer aktivt kommit att samverka med
andra länders försvarsmakter. En fråga som därmed sägs bli aktuell är hur det
svenska försvaret skall utformas för att på bästa sätt kunna samverka med såväl
grannländerna utanför Nato som med aktuella Natoländer. Motionärerna finner att
regeringen under året tagit initiativ till en begränsad satsning på s.k.
interoperabilitet. Enligt motionärerna måste denna fullföljas och bli en
naturlig del av det svenska försvarskonceptet. Härvid bör särskilt granskas:
- Anskaffning och utveckling av materiel.
- Utbyte och samövningar inom alla försvarets delar.
- Lednings- och underrättelsesystemens kompabilitet med Natos motsvarande
system.
- Officersutbildning och befälssystem.
- Internationellt utbyte mellan officerarnas och de plikttjänstgörandes
organisationer.
Motionärerna hemställer (yrkande 6) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om satsning på förmåga till samverkan med
Natos länder och dess militära infrastruktur.
Enligt motion Fö310 (mp) av Annika Nordgren framstår Sverige som en stormakt i
Östersjön. Motionären hävdar att den svenska Försvarsmakten flyttar fram sina
positioner genom att utsträcka sina övnings- och spaningsområden på ett sätt
som kan uppfattas som provocerande på våra grannländer i öst. Motionären anser
att den svenska Försvarsmakten bör sträva efter att öva inom den svenska
ekonomiska zonen i övnings- och spaningsverksamheten med offensiva enheter och
uppträda på ett sätt som provocerar i minsta möjliga mån.
Två motioner - Fö333 (s) av Nikos Papadopoulos och Fö801 (m) av Rolf Gunnarsson
- förordar att värnpliktiga ges utbildning i hjärt- och lungräddning. En sådan
åtgärd, till vilken inte behöver anslås mer än tre timmar, skulle ge flera
fördelar, t.ex.
- ökad trygghet för den värnpliktige till följd av större sannolikhet att
överleva en allvarlig olycka,
- ökat riskmedvetande genom ordentlig utbildning i första hjälpen,
- ökad möjlighet för den värnpliktige att även senare i livet ingripa vid
kriser och olyckor,
- en samhällsvinst genom att varje år en värnpliktskull skulle få livräddande
utbildning.
Bodens fästning är för många ett känt begrepp. I motion Fö330 (s) av Lennart
Klockare och Leif Marklund anförs att fästningen, när den utgår ur
krigsorganisationen, utgör en unik möjlighet för såväl turism som
kulturaktiviteter. Den skulle även kunna utnyttjas industriellt. Ställning bör
därför tas till vad som bör bevaras åt eftervärlden. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om Bodens fästning.
Motion Fö336 (m) av Olle Lindström, som har ett likalydande yrkande, pekar på
fästningen som en unik nationell tillgång som saknar motstycke i vår omvärld.
Regeringen bör därför via Kulturdepartementet, Riksantikvarieämbetet,
länsstyrelsen och Bodens kommun tillsammans lösa finansieringen.
Utskottet
Utskottet behandlar först ett antal motionsyrkanden som berör Försvarsmaktens
krigs- respektive grundorganisation.
Moderata samlingspartiet föreslår i sin partimotion Fö211 (m) en annan
inriktning för Försvarsmakten innebärande bl.a. ökad mekanisering, organisation
av en helikopterbataljon, fler stridsfartyg och ytterligare flygdivisioner JAS
39. Förslaget, som i stort överensstämmer med vad partiet framförde inför 1996
års försvarsbeslut, förutsätter en högre anslagsram än vad regeringen och
utskottet förordar. Utskottet ser inga skäl för att nu ompröva den inriktning
som lades fast i försvarsbeslutet. Härav följer att motionens yrkande 10 bör
avslås.
Även Folkpartiet liberalerna återkommer till förslag som framförts inför det
senaste försvarsbeslutet. I partimotion Fö228 (fp) förordas sålunda bl.a. en
annan armébrigadorganisation och införande av s.k. luftburet kavalleri. I
motionen anförs vidare att riksdagen redan inför kontrollstationen 1998 kan
behöva besluta om ytterligare neddragningar och andra förändringar av
krigsorganisationen. Utskottet anser även i detta fall att det inte nu finns
skäl att frångå den inriktning som riksdagen beslutade år 1996. Bl.a. bör
regeringens bedömning och eventuella förslag till riksdagsbeslut i samband med
kontrollstationen avvaktas. Motionens yrkande 2 bör därför avslås av riksdagen.
Vänsterpartiet föreslår i partimotion Fö213 (v) reduceringar i alla tre
försvarsgrenarnas program. I överenstämmelse med partiets uppfattning inför det
senaste försvarsbeslutet föreslås nu att Dalregementet I 13 och Fårösunds
Marinbrigad FMB avvecklas. Utskottet gör i dessa frågor ingen annan bedömning
än inför försvarsbeslutet. Motion Fö213 (v) yrkande 3 i denna del bör därför
avslås.
I partimotion Fö221 (mp) yrkande 1 förordar Miljöpartiet de gröna
reduceringar och en annan inriktning i Försvarsmaktens program, bl.a. färre
armébrigader och hävande av kontraktet för JAS 39 delserie 3. Vidare föreslås
att två förband ställs om till miljövärnsregementen (yrkande 9). Utskottet har
inför 1996 års försvarsbeslut behandlat och avvisat motsvarande yrkanden. Skäl
finns inte för en omprövning i denna del varför de båda motionsyrkandena bör
avslås. Även motion Fö216 (mp) yrkande 4 bör avslås eftersom motionen föreslår
ett miljövärnsregemente i Härnösand.
I kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 11 förordas handlingsfrihet för att
anskaffa ytterligare divisioner JAS 39 samt en noggrann uppföljning av
bristerna i luftförsvaret. Utskottet har inhämtat att Försvarsmakten i budget-
underlaget till regeringen anmält att en förlängd serieleverans av JAS 39
bedöms vara möjlig så länge serietillverkning av detta flygplan pågår.
Luftförsvaret var en av de funktioner som prioriterades i det senaste
försvarsbeslutet. Utskottet utgår från att de brister inom luftförsvaret som
motionären nämner följs upp och av regeringen anmäls till riksdagen. Det
anförda innebär att motionsyrkandet bör bli tillgodosett varför det inte bör
bifallas av riksdagen.
I beredningsarbetet inför 1996 års totalförsvarsbeslut analyserades
utbildningsbehovet av stabs- och sambandsförband. Analysen visade att det
endast behövdes två utbildningsenheter för sådan utbildning. Som följd av 1996
års totalförsvarsbeslut upphörde grundutbildningen av stabs- och
sambandsförband i Karlsborg i maj 1997. Utskottet utgår från att regeringen
följer upp resultatet av samtliga grundorganisationsförändringar och redovisar
resultatet för riksdagen. Något särskilt uppdrag om detta anser inte utskottet
nödvändigt varför motion Fö320 (m) yrkandena 1-2 inte bör bifallas.
När det gäller Villingsbergs skjutfält har utskottet erfarit att någon
utbyggnad  i dagsläget inte är planerad. Utredning pågår och Försvarsmakten har
inte tagit ställning till någon förändring. Utskottet utgår från att
övervägandena i denna fråga, liksom när det gäller andra skjutfält, har som
utgångspunkt att effektivisera användningen av de befintliga marktillgångarna,
inte i första hand att utöka dessa. Härvid bör rimlig hänsyn också tas till
fritidsintressets behov av tillträde till aktuella markområden. Motion Fö339
(fp) yrkande 1 bör därmed kunna bli tillgodosett varför det inte bör bifallas.
Utskottet har erfarit att verksamheten vid skjutplatsen Stora Rökna i Vättern
godkändes efter miljöprövning så sent som i juli 1997. Särskilda inve-
steringar har därefter skett för den fortsatta verksamheten. Normalt får
allmänheten tillträde till denna plats under semesterperioder och helger från
maj till september. I år har särskilda förhållanden medfört att vissa
inskränkningar måst göras. Utskottet anser därför att inte heller yrkandena 2
och 3 i nyss nämnda motion bör bifallas.
Utskottet behandlar härefter vissa andra frågor som berör Försvarsmaktens
verksamhet utan att vara direkt knutna till krigs- eller grundorganisationen.
I partimotion Fö211 (m) anförs att regeringen under året tagit initiativ till
en begränsad satsning på s.k. interoperabilitet. Motionärerna förordar en ökad
förmåga till samverkan med Nato:s länder och dess militära infrastruktur.
Utskottet kan konstatera att det som motionärerna tar upp behandlas i
regeringens skrivelse 1997/98:29 Euro-atlantiska partnerskapsrådet och det
fördjupade Partnerskap för fred-samarbetet. Regeringen anför (s. 5)
att på kort sikt tonvikt bör läggas vid att öka den militära samverkansförmågan
för fredsfrämjande och humanitära insatser vad gäller metod och arbetssätt
enligt Natostandard. Strävan bör vara att samtliga svenska officerare skall ha
sådana kunskaper och färdigheter i internationella metoder och arbetssätt att
de med viss kompletterande utbildning vid behov skall kunna samarbeta med
personal från Natos medlemsländer och partnerländer.
Utskottet framhåller i sitt yttrande 1997/98:FöU3y över nämnda skrivelse (s.
11) bl.a.
att frågan om det svenska totalförsvarets förmåga att samverka med andra länder
mot bakgrund av den nya internationella verksamheten behandlades i 1996 års
försvarsbeslut. Det är ett svenskt intresse att ytterligare utveckla
interoperabiliteten (samverkansförmågan) vid fredsfrämjande och humanitära
insatser. En förbättrad samverkansförmåga kräver anpassning till internationell
standard såväl inom det materiella området som vad gäller metoder och
arbetssätt.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att grundtankarna i partimotion
Fö211 (m) är beaktade. Motionens yrkande 6 bör därför inte bifallas.
Utskottet utgår från att Försvarsmakten bedriver sin övnings- och
spaningsverksamhet i Östersjön och Västerhavet i enlighet med internationella
regler och att verksamheten därmed inte skall vara provocerande. Härav följer
att riksdagen inte bör bifalla motion Fö310 (mp).
Utskottet kan hålla med om alla de positiva effekter som motionärerna i motion
Fö333 (s) och Fö801 (m) anför om att införa hjärt- och lungräddning som en del
i värnpliktsutbildningen. Det finns således från utskottets sida inga sakliga
invändningar mot förslaget. Tvärtom ser utskottet det som önskvärt med ökade
kunskaper om hjärt- och lungräddning. Grundutbildningens detaljerade innehåll
är dock Försvarsmaktens ansvarsområde varför riksdagen inte bör uttala sig i
frågan. De båda motionerna bör därför inte bifallas.
Utskottet har erfarit att Riksantikvarieämbetet i samarbete med Statens
fastighetsverk, och efter samråd med Fortifikationsverket, på uppdrag av
regeringen har utarbetat ett underlag för regeringens ställningstagande till
att bevara befästningar. I utredningen föreslås att Bodens fästning skall
bevaras. Frågan om hur bevarandet skall finansieras bereds inom
Regeringskansliet. Utskottet anser därför att riksdagen inte nu bör göra något
uttalande i frågan. Motionerna Fö330 (s) och Fö336 (m) bör således inte
bifallas.
Sammanslagning av försvarsområden
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 25-26) i
avsnitt 4.7 har anfört om sammanslagning av försvarsområden. Utskottet
behandlar vidare motionerna Fö220 (kd kommitté) yrkandena 9 och 10, Fö306 (m)
samt Fö340 (c, fp, kd) yrkandena 1 och 2.
Regeringen
I 1996 års totalförsvarsbeslut reducerades antalet försvarsområden till 16. En
ytterligare reduktion bedömdes kunna ske när länsindelningen i Västsverige
beslutats. Av beslutet framgick också att den långsiktiga inriktningen borde
vara 14 försvarsområden.
Regeringen anför att Försvarsmakten i juli 1997 lämnat förslag om indelning
av och benämning för försvarsområdena. Förslaget omfattar även de enheter som
skall organiseras för att bl.a. stödja den frivilliga försvarsverksamheten och
samverka med kommunerna.
Regeringen föreslår att försvarsområdesstaben i Skövde avvecklas, varvid det
blivande västra Götalands län bildar ett försvarsområde med sin stab i Göteborg
vid Västkustens marinkommando. Regeringen föreslår i övrigt inga förändringar i
försvarsområdesorganisationen.
Den av regeringen föreslagna åtgärden uppges innebära en årlig besparing på
13 miljoner kronor fr.o.m. år 2001.
Regeringen avser vidare att inrätta enheter för stöd åt den frivilliga
försvarsverksamheten och samverkan med kommuner enligt följande:
* Södra skånska gruppen i Revingehed,
* Kronobergsgruppen i Växjö,
* Kalmargruppen i Kalmar,
* Bohus/Dalsgruppen i Skredsvik,
* Älvsborgsgruppen i Borås,
* Skaraborgsgruppen i Skövde,
* Livgrenadjärgruppen i Linköping,
* Västmanlandsgruppen i Västerås,
* Gävleborgsgruppen i Gävle,
* Jämtlandsgruppen i Östersund.
Regeringen hemställer att riksdagen
dels godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Skövde läggs ned,
dels godkänner förslaget till nytt försvarsområde för Västra Götalands län.
Motionerna
I motion Fö340 (c, fp, kd) av Birgitta Carlsson m.fl. konstateras att
regeringens förslag innebär att ledningen av marin verksamhet längs hela
västkusten och ledningen av territoriell verksamhet i Västra Götalands län
kommer att finnas på ett ställe under en och samma chef. Motionärerna
konstaterar vidare att en annan lösning valts för Stockholmsområdet där chefen
för Marinkommando Ost leder marin verksamhet och försvarsområdesbefälhavarna i
Fo 43 och Fo 44 leder territoriell verksamhet.
Med stöd av flera i motionen angivna skäl förordas en liknande uppdelning av
ansvaret för västra Sverige, dvs. med en marin ledning (Marinkommando Väst) och
en territoriell ledning för Västra Götalands län. Försvarsområdesbefälhavaren
med sin stab bör finnas i Skövde (yrkande 1).
Samtidigt bör Skaraborgs regemente (P 4) finnas kvar (yrkande 2) i stället
för att avvecklas, vilket skulle bli följden om riksdagen beslutar i enlighet
med regeringens förslag.
Kristdemokraterna pekar i sin kommittémotion Fö220 (kd) på att Västra Götalands
försvarsområde (Fo 32) kommer att ha mer än 1,5 miljoner invånare och utgöra
ett viktigt område för produktion av krigsförband och basering av
flygstridskrafter. Det kommer att innehålla 27 hemvärnskretsar och 129
hemvärnsområden samt många övriga frivilligorganisationer, vilka alla har stort
behov av stöd.
För att underlätta utbildning och rekrytering för de frivilliga
försvarsorganisationerna anser motionärerna det vara viktigt att dessa
organisationers verksamhet knyts till totalförsvaret så nära som möjligt på
lokal och regional nivå. Det dagliga stödet liksom samhörigheten med den
tradition och kontinuitet som de gamla landskapsregementena innebär, behövs för
att ta vara på det engegemang som finns i vårt land att få göra en frivillig
insats inom totalförsvaret. Motionärerna vill vidare understryka att
försvarsområdesledningarna måste ha god kompetens och kraft att leda och
samordna den omfattande verksamheten. De bör också utveckla en god förmåga att
stärka försvaret vid en anpassningssituation. En uppföljning av den nya
försvars-
områdesorganisationen bör därför göras. Den bör bl.a. belysa konsekvenserna för
det militära försvaret, kommunerna, frivilligorganisationerna och det civila
försvaret (yrkande 9).
Motionärerna anser vidare att inrätta någon form av lokala beredskaps- eller
frivilligcentrum vore ett sätt att visa vilka resurser som finns i
frivilligorganisationerna. I det uppdrag om frivilligorganisationernas
möjligheter att vara en resurs för kommuner och landsting, som regeringen avser
ge ÖCB, bör därför ingå att pröva möjligheten att inrätta lokala
beredskapscentrum (yrkande 10).
I motion Fö306 (m) av Lars Hjertén och Sten Svensson anser motionärerna att en
flyttning av försvarsområdesstaben från Skövde, tillsammans med flyttningen av
Arméns underhållscentrum, Arméns underhållsskola och Arméns motorskola, skulle
bidra till en utarmning av verksamheten i Skövde. I motionen föreslås därför
att riksdagen avslår regeringens förslag att flytta försvarsområdesstaben från
Skövde till Göteborg.
Utskottet
Den av regeringen föreslagna sammanslagningen av försvarsområden är en följd av
1996 års försvarsbeslut. I beslutet hölls frågan om den närmare organisationen
i Västsverige öppen i avvaktan på den nya länsindelningen.
Utskottet har erhållit synpunkter på frågan om försvarsområdesindelningen i
Västra Götalands län vid en uppvaktning av företrädare för Skövde garnison och
Skövde kommun.
Utskottet anser liksom regeringen att det blivande Västra Götalands län bör
bilda ett försvarsområde. Kontakterna med länsstyrelsen, liksom att den marine
chefen i Göteborg sedan lång tid tillbaka haft territorriellt ansvar för
västkusten, talar för att försvarsområdesstaben bör ligga i Göteborg. Utskottet
har således ingen erinran mot regeringens beslutsavsikt att förlägga
försvarområdesstaben i Göteborg vid Västkustens marinkommando. Härav följer att
försvarsområdesstaben i Skövde läggs ned. Riksdagen bör sålunda bifalla
regeringens hemställan och samtidigt avslå motionerna Fö340 (c, fp, kd)
yrkandena 1 och 2 och Fö306 (m).
Regeringen redovisar sin avsikt att inrätta enheter för stöd åt den
frivilliga försvarsverksamheten och samverkan med kommuner i ett antal orter. I
Göteborgsområdet förekommer en omfattande frivilligverksamhet. Utskottet har
erfarit att den befintliga s.k. Göteborgsgruppen innehåller erforderliga
resurser för stöd åt frivilligverksamheten i Göteborgsområdet.
Utskottet håller med motionärerna i kommittémotion Fö220 (kd) om vikten av
att frivilligorganisationernas verksamhet nära kan anknytas till totalförsvaret
på lokal och regional nivå. Ett adekvat stöd måste kunna lämnas till dessa
organisationer. Utskottet anser också, liksom motionärerna, att det är
betydelsefullt att följa upp konsekvenserna av den nya
försvarsområdesorganisationen, dock först när erfarenheter vunnits. Utskottet
utgår från att regeringen gör en sådan uppföljning och samlat redovisar
erfarenheterna av grundorganisationsförändringarna enligt 1996 års
försvarsbeslut. Utskottet anser därmed att motionens yrkande 9 blir
tillgodosett varför yrkandet inte bör bifallas.
I nämnda motion förordas att det inrättas någon form av lokala beredskaps-
eller frivilligcentrum. Utskottet utgår från att denna fråga blir belyst i det
uppdrag som regeringen i skrivelsen 1997/98:4 (s. 28) nämner att den avser ge
till Översstyrelsen för civil beredskap. Härav följer att yrkande 10 heller
inte bör bifallas.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen godkänner
dels förslaget till nytt försvarsområde för Västra Götalands län,
dels förslaget att försvarsområdesstaben i Skövde läggs ned.
Riksdagen bör samtidigt avslå motionerna Fö220 (kd) yrkandena 9 och 10, Fö306
(m) och Fö340 (c, fp, kd) yrkandena 1 och 2.
Försvarsmaktens underhållscentrum
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 28) har anfört
om Försvarsmaktens underhållscentrum samt den med anledning härav avgivna
motionen Fö340 (c, fp, kd) yrkandena 4-7.
Regeringen
I totalförsvarsbeslutet år 1996 godkände riksdagen regeringens förslag att
inrätta Försvarsmaktens försörjningscentrum. I beslutet togs inte ställning
till centrumets lokalisering men preliminärt ansågs att det borde ligga i
Skövde.
Regeringen redogör i propositionen för ett förslag från Försvarsmakten och
Försvarets materielverk om hur vissa områden inom underhållstjänsten inom
Försvarsmakten bör förändras. Bl.a. föreslås att vissa uppgifter förs över från
Försvarets materielverk till Försvarsmakten. Regeringen anser att de båda
myndigheternas förslag kan ligga till grund för fortsatt beredningsarbete. Det
ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor.
Regeringen konstaterar att nämnda förslag påverkar Försvarsmaktens
underhållscentrum.  Regeringens  inriktning  är  att  de  delar av  Försvarets
ma-
terielverks verksamhet i Karlstad som överförs till Försvarsmakten skall ingå i
en organisation tillsammans med Försvarsmaktens verkstadsadministrativa centrum
i Karlstad och Försvarsmaktens försörjningscentrum. Namnet på detta nya
centrum, upprättat i Karlstad senast den 1 januari 1999, bör vara
Försvarsmaktens underhållscentrum.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att Försvarsmaktens
underhållscentrum (tidigare benämnt Försvarsmaktens  försörjningscen-
trum) lokaliseras till Karlstad.
Motionen
I motion Fö340 (c, fp, kd) av Birgitta Carlsson m.fl. konstateras att
regeringens förslag innebär en samordning av Försvarsmaktens uppgifter inom
underhållsområdet i fred och krig. En sådan samordning sägs ha varit rationell
på 1980-talet med den tidens beredskapskrav. Under 1990-talet torde det i
stället vara mer rationellt att lägga ut fredsunderhållsfrågor på civila
myndigheter. Motionärerna anser därför att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta skolutredaren
återkomma under våren med ett samordnat förslag rörande Försvarsmaktens
underhållscentrum, stab och skolor med lokalisering till Skövde (yrkande 4).
Att som regeringen föreslår återföra verksamhet som tidigare lagts utanför
Försvarsmakten anser motionärerna vara att gå i fel riktning. De hemställer
därför att uppdrag ges till Försvarets materielverk, eller till en särskild
utredare, att utreda konsekvenserna av att Verkstadsadministrativt centrum och
eventuellt även underhållsregementena överförs från Försvarsmakten till den
civila myndigheten Försvarets materielverk (yrkande 5). Samtidigt bör
Försvarets materielverks avdelning i Karlstad (FMV Karlstad) kvarstanna inom
Försvarets materielverk (yrkande 6).
Motionärerna i samma motion säger sig ha erfarit att Försvarsmakten avser att
tidigarelägga nedläggningen av Arméns underhållscentrum och upprättandet av
Försvarsmaktens underhållscentrum till den 1 januari 1998. Detta innebär en
tidigareläggning med sex månader i förhållande till riksdagens
totalförsvarsbeslut hösten 1996. Motionärerna anser att av hänsyn till berörd
personal  bör den tidigare beslutade tidpunkten gälla. Motionärerna hemställer
att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att lägga ned Arméns
underhållscentrum den 1 juli 1998 samt att Försvarsmaktens underhållscentrum
upprättas med början den 1 juli 1998 (yrkande 7).
Utskottet
Utskottet har i samband med en uppvaktning av företrädare för Skövde garnison
och Skövde kommun erhållit ytterligare upplysningar när det gäller
Försvarsmaktens underhållscentrum.
Utskottet har erfarit att Försvarsmakten och Försvarets materielverk
gemensamt har utrett och föreslagit en uppgiftsförändring mellan de båda
myndigheterna för att förbättra samordning och effektivitet.
Uppgiftsförändringarna innebär också en tydligare renodling av respektive
myndighets kärnverksamhet. Härvid är det enligt myndigheterna och regeringen
lämpligt att lokalisera de aktuella verksamheterna till Karlstad för att
undvika inve-
steringar och större personalomflyttningar. Utskottet biträder vad regeringen
har föreslagit.
I motion Fö340 (c, fp, kd) föreslås bl.a. andra organisatoriska lösningar.
Utskottet förordar sålunda att riksdagen godkänner förslaget att Försvars-
maktens underhållscentrum (tidigare benämnt Försvarsmaktens
försörjningscentrum) lokaliseras till Karlstad. Samtidigt bör riksdagen avslå
motion Fö340 (c, fp, kd) yrkandena 4-7.
Vid Försvarsmakten anställd personal
Utskottet behandlar här vad regeringen i skrivelsen (s. 22-25), utan att lämna
förslag till riksdagen, har anfört om anställd personal vid Försvarsmakten.
Utskottet behandlar vidare motionerna Fö209 (m kommitté) yrkandena 1-3 och
Fö308 (m).
Regeringen
Regeringen anför om Försvarsmaktens personalförsörjning att Försvarsmakten har
lämnat en redovisning av hur många personer som bedöms ingå i Försvarsmaktens
krigsorganisation vid utgången av försvarsbeslutsperioden. Bedömningen grundar
sig på 1996 års försvarsbeslut. Enligt dessa uppgifter kommer det att finnas 14
300 yrkesofficerare, varav 400 för att möjliggöra anpassning, 13 000
reservofficerare, varav 3 000 för att möjliggöra anpassning, 8 300 civila
(personår), 125 000 personer i hemvärnet samt 400 000-500 000
totalförsvarspliktiga, inklusive reserver. Till detta kommer också frivilliga
med avtal om ca 30 000, varav ca 20 000 ingår i hemvärnet.
När det gäller anställningsvillkor m.m. anger regeringen att Försvarsmakten
anmält att personalkostnaderna under år 1996 minskat med 0,38 % medan summan
för grundlön ökat med knappt 6 %. Övertidsersättningarna har minskat som följd
av att övningsverksamheten varit begränsad. Regeringen har gett Försvarsmakten
i uppgift att lämna en utförlig personalredovisning som innehåller uppgifter om
lönebildningen.
Regeringen anmäler att Riksrevisionsverket (RRV) uppmärksammat regeringen på
vikten av fortsatt uppföljning av personalkostnaderna och lönebildningen inom
Försvarsmakten. RRV kommer att få ett uppdrag att se över förmåner och formerna
för lönebildningen samt tillämpningen av arbetstidsavtal inom Försvarsmakten.
Regeringen anmäler vidare att den totala minskningen av personal under det
första halvåret 1997 varit ca 750, varav 500 yrkesofficerare. Försvars-makten
har bedömt att uppställda personalminskningsmål för försvarsbe-
slutsperioden i stort skall kunna nås men dock senare än vad Försvarsmakten och
regeringen räknat med. Regeringen säger sig uppmärksamt följa
personalminskningen.
Regeringen ser med tillfredsställelse att Försvarsmakten har gjort flera
insatser för att öka andelen kvinnor i Försvarsmakten och förutsätter att detta
arbete fortsätter. Efter årsredovisningen för år 1997 kommer det att vara
möjligt att lämna en utförligare redovisning till riksdagen.
Regeringen anmäler att Försvarsmakten i samverkan med
arbetstagarorganisationerna planerat lokala kompetensutvecklingsinsatser för
den civila personalen. Regeringen anser att det är viktigt att den civila
personalen får en god kompetensutveckling.
Regeringen anser det vidare vara viktigt med en god kompetensutveckling för
reservofficerarna och att dessa används i förbandsproduktionen. Det innebär att
bl.a. möjlighet måste ges till reservofficerarna att återkommande få tjänstgöra
vid sina förband.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fö209 (m) erinrar motionärerna om
att försvarsutskottet förutsatt (bet. 1994/95:FöU14) att frågan om
befälsordningen - för såväl reserv- som yrkesofficerare - bereds på ett sådant
sätt att den resulterar i en sammanhållen syn på frågorna. Motionärerna menar
att en sådan syn fortfarande saknas, vilket de anser vara allvarligt med hänsyn
till anknytningen till de förslag om förändrad skolorganisation som regeringen
för fram i budgetpropositionen. Frågans fortsatta beredning sägs ha ett sådant
allmänintresse att en parlamentarisk insyn och medverkan är önskvärd. Riksdagen
bör därför hos regeringen begära att en parlamentarisk utredning av
befälsordning och utbildningssystem för yrkes- och reservofficerare snarast
tillsätts (yrkande 2).
Motionärerna noterar med gillande att regeringen givit Försvarsmakten i
uppdrag att redovisa en plan för åtgärder som senast under år 1999 skall ha
höjt befälskårens kompetens till en i enlighet med försvarsbeslutet acceptabel
nivå. Motionärerna anför i sammanhanget att mycket i den sedan år 1983
tillämpade nya befälsordningen (NBO) varit av godo. Samtidigt sägs det dock
finnas många frågetecken kring den nya befälsordningens förmåga att bidra till
den kontinuitet och djupa kunskap som bör upprätthållas i utbildning och
materielhantering vid förbanden. Enligt Moderata samlingspartiet bör
befälsordningen nu omprövas. En sådan bör grundas på de positiva erfarenheterna
från NBO och torde i stor utsträckning kunna bygga på det underlag som tagits
fram i projektet Försvarsmaktsofficer 2000. Det finns enligt motionärerna också
anledning att överväga ytterligare en karriärgång för yrkesofficerare. En sådan
skulle kunna fokuseras på att säkra kontinuitet i trupputbildning och
materielhantering i lägre  förband. Dessutom  bör  yrkes-
officerarnas tjänstgöringstid och pensionsålder övervägas ytterligare.
Motionärerna finner också regeringens redovisning av reservofficerarnas
utbildning, anställning och utnyttjande i framtiden alltför knapphändig. En
sådan redovisning har också försvarsutskottet tidigare efterlyst. Vidare
behöver reservofficerarnas ekonomiska villkor ses över. Dessutom bör
förbandsövningar och annan utbildning genomföras i en omfattning som gör att
reservofficerare får tjänstgöra i sina krigsbefattningar.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i motionen anförts dels om försvarets försörjning med personal
(yrkande 1), dels om övningsmöjligheter för yrkes- och reservofficerare
(yrkande 3).
Motion Fö308 (m) av Stig Grauers behandlar vissa frågor som rör kvinnors
utbildning till officerare. Motionären refererar till en rapport - Undersökning
av värnpliktiga kvinnors situation i Försvarsmakten - i vilken det framgår att
många kvinnor lämnar utbildningen trots att de av fri vilja sökt sig till det
militära. En betydande del av avhoppen sägs bero på att kvinnorna inte varit
mentalt förberedda på vantrivsel och ibland trakasserier från såväl
värnpliktiga som befäl. Motionären noterar att överbefälhavaren och chefen för
Armén har gjort mycket tydliga policyuttalanden till förmån för kvinnors
utbildning till officerare. Motionären anser dock att de negativa
beskrivningarna från kvinnors grundutbildning överväger  de positiva. I ett
avseende är det enligt motionären uppenbart att riksdagen bör anvisa
kompletterande direktiv. Det gäller boendet under utbildningen. Försvarsmakten
bör enligt motionären sålunda ordna separat boende för manliga och kvinnliga
värnpliktiga under utbildningen, vilket riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna.
Utskottet
Frågan om personalförsörjningen till Försvarsmakten är viktig. Utskottet har
vid tre tidigare tillfällen, senast inför 1996 års totalförsvarsbeslut (bet.
1996/97:FöU1 s. 216) begärt att få en sammanhållen syn på personalförsörjningen
med anställda. Detta framhålls även i kommittémotion Fö209 (m). Utskottet
konstaterar att regeringen ännu inte lämnat den samlade redovisning som
utskottet har efterlyst.
Utskottet har tidigare också uttalat förståelse för att frågan om
befälsordningen är komplex och därför kan ta tid att genomlysa men förutsätter
nu att regeringen återkommer till riksdagen med den begärda redovisningen i
samband med kontrollstation 1998. Den s.k. Skolutredningen kan då också
förväntas ha presenterat sina slutliga förslag. I anslutning härtill kan det
finnas skäl att överväga behovet av en parlamentarisk utredning av
befälsordning och utbildningssystem för yrkes- och reservofficerare i enlighet
med vad som föreslås i kommittémotion Fö209 (m) yrkande 2, samt också
utbildningsmöjligheterna för anställd civil personal. Motionsyrkandet bör
därför inte bifallas.
I avvaktan på den redovisning som utskottet nyss förutsatt i samband med
kontrollstationen 1998 bör heller inte riksdagen bifalla yrkandena 1 och 3 i
nämnda motion.
Motion Fö308 (m) föreslår separat boende för kvinnor som utbildas till
officerare. Utskottet har erfarit att Försvarsmaktens grundläggande uppfattning
är att boendet för män och kvinnor som utbildas med värnplikt skall vara
integrerat. Skälet är att kvinnorna därigenom lättare infogas i den
gruppgemenskap som är så viktig för ett gott utbildningsresultat. Vunna
erfarenheter sägs stödja denna uppfattning. Härutöver kan utskottet notera att
den nya pliktutredningen bl.a. skall utvärdera erfarenheterna från
pliktutbildning för kvinnor. Utskottet anser därmed att motion Fö308 (m) inte
bör bifallas.
Försvarsmaktens skolverksamhet
Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt om Försvarsmaktens
skolverksamhet (s. 22-25) jämte motionerna Fö209 (m kommitté) yrkande 6, Fö220
(kd kommitté) yrkande 6, Fö228 (fp parti) yrkande 10, Fö302 (m), Fö304 (s),
Fö326 (m) yrkandena 1-5, Fö334 (c), Fö337 (s) yrkandena 1-5, Fö340 (c, fp, kd)
yrkande 3 och  Fö341 (c).
Regeringen
Regeringen anmäler att den s.k. Skolutredningen i augusti i år överlämnat
delbetänkandet En samordnad militär skolorganisation (SOU 1997:112). Några av
utredningens förslag anser regeringen vara av det slaget att det är riksdagen
som bör ta ställning till dem. De flesta förslagen sägs däremot gälla sådant
som regeringen själv kan avgöra.
Försvarsmaktsgemensam utbildning
Regeringen föreslår att försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter inom ramen
för officershögskole- och krigshögskoleprogrammen inrättas och lokaliseras till
Halmstad, Solna och Östersund.
Enligt regeringens bedömning kommer en försvarsmaktsgemensam in-ledande
grundläggande yrkesofficersutbildning att underlätta en förstärkt identifiering
med en integrerad försvarsmakt. Regeringen bedömer också att en sådan
utbildning borde kunna genomföras mera rationellt än med dagens organisation
genom stordriftsfördelar. Skolutredningen sägs för sin del ha beräknat att
förändringen medför en besparing på ca 500 miljoner kronor under den kommande
tioårsperioden. Dessutom medför förslaget betydande möjligheter att dra nytta
av den kompetens som finns inom det civila högskoleväsendet. Mot denna bakgrund
anser regeringen att en förändring bör beslutas redan nu. Detta innebär att
nuvarande verksamhet vid Flygvapnets officershögskola i Halmstad, Flygvapnets
krigshögskola i Uppsala, Ma-rinens officershögskola i Karlskrona, Marinens
krigshögskola i Berga samt Krigsskolan i Solna inordnas i
Försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter inom ramen för officershögskole-
och krigshögskoleprogrammen och lokaliseras till Halmstad, Solna och Östersund.
Om riksdagen godkänner regeringens förslag, kommer regeringen att besluta om
nedläggning av dessa skolor och om benämningar på de nya
organisationsenheterna. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen
under år 1998 med en redovisning av hur den resterande delen av utbildningen
utformas. En viktig och grundläggande frågeställning i detta sammanhang blir
att mer exakt fastställa vilka utbildningsdelar vid nuvarande officers- och
krigshögskolor som framdeles bör genomföras inom ramen för den nya
skolorganisationen samt vilka delar som i fortsättningen bör bedrivas vid fack-
, funktions- och truppslagsskolor.
Regeringen bedömer att den föreslagna yrkesofficersutbildningen skapar
förutsättningar även för en utveckling av reservofficersutbildningen.
Skolutredningen skall i slutrapporten lämna förslag också i detta avseende.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att försvars-
maktsgemensamma organisationsenheter inom ramen för officershögskole- och
krigshögskoleprogrammen inrättas och lokaliseras till Halmstad, Solna och
Östersund samt att Krigsskolan i Solna läggs ned.
Skola för utbildning i markstrid
Regeringen föreslår att en organisationsenhet för utbildning i markstrid
inrättas och lokaliseras till Skövde, Motala (Kvarn) och Boden.
Regeringen anser, i likhet med skolutredningen, att det är lämpligt att
inrätta en ny organisationsenhet för utbildning i markstrid. Denna bör vara
lokaliserad med avdelningar på flera platser. Enligt regeringens mening bör en
sådan avdelning i första hand vara lokaliserad vid eller nära en
brigadproducerande enhet. En avdelning bör sålunda lokaliseras till Skövde.
Varken Arméns stridsskola Nord i Umeå eller Arméns stridsskola Mitt i Kvarn
är lokaliserad till eller i närheten av en brigadproducerande enhet. När det
gäller Kvarn konstaterar dock regeringen att produktionsförutsättningarna där
är mycket goda, bl.a. tillgången på skjut- och övningsfält. Dessutom finns det
i dag ett väl fungerande samarbete mellan Arméns stridsskola Syd och Arméns
stridsskola Mitt. Dessa skäl talar för att en av avdelningarna bör lokaliseras
till Kvarn.
Av bl.a. ekonomiska skäl anser regeringen att Arméns stridsskola Nord i Umeå
skall läggas ned. Det finns dock behov av stridsutbildning under
vinterförhållanden. En avdelning bör därför inrättas i Boden.
Sammantaget har skolutredningen bedömt att förändringarna innebär en
besparing på ca 230 miljoner kronor under den kommande tioårsperioden.
Om riksdagen godkänner regeringens förslag kommer regeringen att besluta i
frågan om hur den nya organisationsenheten skall benämnas samt om inordning
respektive avveckling av hittillsvarande verksamheter vid Arméns stridsskolor.
Regeringen avser vidare bemyndiga Försvarsmakten att besluta om lokaliseringen
av den nya organisationsenhetens ledning.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att en
organisationsenhet för utbildning i markstrid inrättas och lokaliseras till
Skövde, Motala (Kvarn) och Boden.
Försvarsmaktsgemensam utbildning avseende de operativa ledningssystemen
Regeringen föreslår att en organisationsenhet för försvarsmaktsgemensam
utbildning för de operativa ledningssystemen inrättas i Enköping.
Regeringen anför att utbildning av personal för drift och underhåll av de
operativa ledningssystemen bedrivs på ett flertal platser och på uppdrag av
olika produktionsledare. Teknikutvecklingen inom området sägs innebära att en
ökad samordning är både möjlig och önskvärd. Regeringen anser därför att
utbildningen för drift och underhåll av operativa ledningssystem bör samordnas
till en organisationsenhet i Enköping för försvarsmaktsgemensam utbildning på
de operativa ledningssystemen. Besparingsskäl anses också tala för en sådan
samordning.
Vid nuvarande Arméns tekniska skola i Östersund kommer därvid att samlas den
teknikinriktade utbildningen på de rörliga systemen. Vid nuvarande IT-skolan i
Halmstad bör tills vidare utbildning på de befintliga fasta systemen och
flygvapnets taktiska system kvarstå. I ett längre perspektiv bör även den
taktiska ledningssystemutbildningen integreras i den nya or-ganisationsenheten.
Om riksdagen godkänner regeringens förslag, kommer regeringen att besluta om
benämning på den nya enheten och om vilken utbildning som skall kvarstå i,
respektive överföras från, Enköping, Östersund och Halmstad.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att en
organisationsenhet för försvarsgemensam utbildning avseende de operativa
ledningssystemen inrättas i Enköping.
Försvarsmaktens Halmstadsskolor
Regeringen föreslår att Flygvapnets Halmstadsskolor omorganiseras till För-
svarsmaktens Halmstadsskolor.
Regeringens förslag överensstämmer i allt väsentligt med vad skolutredningen
har förordat.
Regeringen anför att verksamheten vid Flygvapnets Halmstadsskolor av såväl
principiella som ekonomiska skäl bör kompletteras med utbildning som i dag
bedrivs på andra skolor, även utanför Flygvapnet. Regeringen anser att en sådan
inriktning för utbildningsverksamheten vid Halmstadsskolorna bör föranleda en
ny benämning på etablissemanget som helhet. Regeringen föreslår därför att
Flygvapnets Halmstadsskolor omorganiseras till Försvars-maktens
Halmstadsskolor.
Regeringen anser att en försvarsmaktsgemensam enhet för utbildning i
underhålls- och bastjänst skall organiseras inom Försvarsmaktens
Halmstadsskolor. Verksamheten vid Flygvapnets basbefälsskola i Halmstad,
underhållsdelen av Arméns underhålls- och motorskola i Skövde, Marinens
intendenturskola i Karlskrona, Marinens bassäkerhetsskola i Berga samt
Flygvapnets väderskola i Ljungbyhed skall enligt regeringens mening flyttas
till Halmstad och inordnas i den nya enheten för utbildning i underhålls- och
bastjänst. Regeringen anser att en försvarsmaktsgemensam underhålls- och
basskola kommer att medföra flera fördelar för de berörda skolorna. Härigenom
ges goda möjligheter att långsiktigt utveckla kompetensen inom området.
Regeringen bedömer också att besparingar kan göras genom förändringen.
Regeringen anser vidare att motorutbildningen vid Arméns underhålls- och
motorskola skall flyttas till Östersund och inordnas i nuvarande Arméns
tekniska skola. Enligt regeringens uppfattning bör motorutbildningen gynnas på
olika sätt av denna omlokalisering, bl.a. mot bakgrund av det samarbete och de
synergieffekter som kan uppnås med Arméns tekniska skola, men även på grund av
den utbildningsmiljö i övrigt som kan erhållas i Östersund. I samband med att
underhållsdelen ur hittillsvarande Arméns underhålls- och motorskola inordnas i
den nya organisationsenheten i Halmstad bör sålunda resterande delar av skolan
omlokaliseras till Östersund och inordnas i nuvarande Arméns tekniska skola.
Regeringen anser att Flygvapnets flygledarskola skall flyttas från Ljungbyhed
till Halmstad och inordnas i Försvarsmaktens Halmstadsskolor. Synergieffekter
kan  då  erhållas med   luftvärns  kåren och den tidigare nämnda för-
svarsmaktsgemensamma enheten för utbildning i underhålls- och bastjänst.
Regeringen anser att den skeppstekniska skolan på Berga skall flyttas till
Karlskrona. En lokalisering dit bör bidra till att befintliga resurser kan
utnyttjas på ett sätt som kommer att gagna den samlade tekniska utbildningen
inom marinen.
Skolutredningen har föreslagit att Kustartilleriets stridsskola flyttas från
Täby till Andra kustartilleribrigaden i Vaxholm. Regeringen anser att saken
kräver ytterligare överväganden och kommer därför senare att ta ställning i
frågan.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att omorganisera
Flygvapnets Halmstadsskolor till Försvarsmaktens Halmstadsskolor.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i sin kommittémotion Fö209 (m) att den
grundläggande officersutbildningen (officershögskolan) endast utgör en
fjärdedel av utbildningen. Motionärerna kritiserar därför regeringen för att
den valt att följa skolutredningens förslag och låta denna fjärdedel av
utbildningsomfånget helt avgöra frågan om skolorganisationen. Utbildningens
innehåll är heller inte fastställt. Motionärerna anser att en stor del av det
gemensamma utbildningsinnehållet saknar försvarsanknytning. Det skulle därför
kunna erbjudas i samverkan  med civila högskolor. Att som utredaren gjort sätta
den försvarsmaktsgemensamma identiteten före behovet av yrkesspecifik kompetens
riskerar att sänka kvaliteten hos officerskåren.
Motionärerna anser att gemensam utbildning är positiv men den bör relateras
till den trupp-, vapen- och flygslagsvisa tjänstgöring som präglar de allra
flesta officerares tjänstgöring.
Av skäl som här anförts och ytterligare utvecklas i motionen anser
motionärerna det viktigt att riksdagen får möjlighet att i ett sammanhang ta
ställning till hur Försvarsmaktens skolorganisation skall se ut samtidigt som
det blir möjligt att överväga utbildningens innehåll. Riksdagen bör därför
avslå regeringens förslag om omorganisation av Försvarsmaktens skolorganisation
(regeringens hemställanspunkter 8-11) (yrkande 6).
Även Folkpartiet liberalerna framhåller i partimotion Fö228 (fp) att det
fortfarande saknas en samlad bedömning av utformning och inriktning av den
framtida skolverksamheten i försvaret, vilket gör underlaget för ett delbeslut
mycket osäkert. Motionärerna anser att erfarenheterna från försvarsbeslutet
understryker behovet av en samlad bedömning. Till detta kommer
grundorganisationens fortsatta nödvändiga anpassning som Folkpartiet föreslår
tas upp till behandling vid 1998 års kontrollstation. Riksdagen bör därför
avslå förslagen om förändringar av försvarets skolverksamhet (yrkande 10).
Även Kristdemokraterna anser i kommittémotion Fö220 (kd) att den fullständiga
skolutredningen skall avvaktas innan beslut fattas om det militära försvarets
framtida skolverksamhet (yrkande 6). Motionärerna uttrycker också tveksamhet om
att avveckla den sammanhållna marina utbildningen i Karlskrona. Goda
utbildningsbetingelser när det gäller att tillgodose sjöförsvarets behov av
dugliga och kompetenta officerare måste beaktas.
Motionärerna Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson, motion Fö326 (m), är
förvånade över att regeringen utan att avvakta den fortsatta utredningen redan
nu vill låsa fast att det skall bli en försvarsmaktsgemensam utbildning och
också var denna skall lokaliseras. Riksdagen bör därför avvisa förslagen om
försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter för officershögskole- och
krigshögskoleprogrammen i avvaktan på ett komplett beslutsunderlag (yrkande 1).
Motionärerna anför att det finns en samfälld uppfattning inom Marinen om
vikten av att den marina officersutbildningen även framdeles ges ett innehåll
med utgångspunkt i Marinens behov. I motionen utvecklas skälen för att Marinens
officershögskola skall finnas i Karlskrona. Med utgångspunkt häri hemställer
motionärerna att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Marinens officershögskola även fortsättningsvis skall
vara placerad i Karlskrona (yrkande 2) och att Marinens intendenturskola blir
kvar i Karlskrona (yrkande 3).
I motionen framhålls fördelen med att lokalisera Flygvapnets väderskola och
Flygvapnets flygledarskola i anslutning till ett förband där det bedrivs
kontinuerlig flygverksamhet. Nämnda skolor föreslås därför lokaliseras till
Ronneby i stället för till Halmstad som regeringen föreslagit (yrkande 4).
Karlskrona garnisons tillgång på bra och i huvudsak egna övningsområden anser
motionärerna vara i det närmaste unik. De pekar också på närheten till
flygförbandet F 17 och en forskarinriktad högskola och menar att
Karlskrona/Ronneby har goda förutsättningar att vara en viktig resurs för att
utveckla den militära skolutbildningen (yrkande 5).
Med likartade motiv föreslås i motion 337 (s) av Jan Björkman m.fl. att
Marinens officershögskola behålls i Karlskrona (yrkande 1). Motionärerna
påpekar att propositionen saknar förslag om hur den försvarsgrensspecifika
utbildningen vid Marinen skall genomföras. Med hänsyn till den marina miljö som
finns i Karlskrona med övningsområden, fartygsförband, helikopterförband,
marint underhåll och nybyggnation bör en Marinens stridsskola inrättas i
Karlskrona (yrkande 2).
Samma motionärer anför att Marinledningens lokalisering inte berörs i
propositionen. De konstaterar att Försvarsmaktens, och i synnerhet Marinens,
internationella roll ökar i Östersjöområdet. Motionärerna anser för sin del att
Karlskrona med sin centrala placering bör övervägas som lokaliseringsort för
marinledningen (yrkande 3).
Motionärerna anför vidare att Celsius AB har beslutat koncentrera
fartygsproduktionen till Karlskrona. De anser att det därför vore naturligt och
rationellt att flytta FMV:s fartygsbyrå till Karlskrona (yrkande 4).
I motionen föreslås (yrkande 5), med samma motiv som nyss anförts för motion
Fö326 (m) yrkande 4, att Flygvapnets väderskola och Flygvapnets flygledarskola
flyttas till Ronneby.
Även motion Fö341 (c) av Sivert Carlsson förordar fortsatt
sjöofficersutbildning vid nuvarande Marinens officershögskola i Karlskrona.
I motion Fö302 (m) av Sten Svensson och Lars Hjertén hävdas att de på
skolutredningen baserade förslagen i budgetpropositionen drabbar Skövde mycket
negativt. Konsekvenserna av att nu flytta delar av Arméns skolverksamhet från
Skövde skall ses tillsammans med förslaget att flytta försvarsområdesstaben och
läggas till tidigare beslutade förändringar - avveckling av milostab och
fördelningsstab, flyttning av K 3. Allt detta gör, enligt motionärerna, att
Skövde garnison inte längre kommer att vara rationell ur personell
utvecklingssynpunkt. Motionärerna redovisar ett antal ökande kostnadsposter
(flyttningskostnader, reskostnader, elevkostnader och lärarkostnader) som
enligt deras mening gör att en flyttning av skolverksamheten från Skövde blir
orationell. De hemställer att riksdagen avslår regeringens förslag i den del
som avser flyttningen av arméns skolverksamhet i Skövde.
Även motion Fö340 (c, fp, kd) av Birgitta Carlsson m.fl. behandlar
skolverksamheten i Skövde. Motionärerna har svårt att förstå vilka fördelar som
den föreslagna flyttningen skulle innebära för de berörda skolorna och för
Försvarsmakten som helhet. De menar att den bästa underhållskompetensen finns
vid Arméns underhållsskola i Skövde varför denna bör behållas där och
tillsammans med Arméns motorskola utvecklas till Försvarsmaktens underhålls-
och motorskola (yrkande 3).
I motion Fö304 (s) av Lennart Klockare m.fl. konstateras att Bodens garnison är
i särklass störst i Sverige. Där finns samtliga funktioner representerade och
dessutom flera staber. I Boden tjänstgör ca 1 000 officerare och ca 3 000
värnpliktiga. Motionärerna menar att den avdelning som regeringen föreslår
inrättas i Boden för stridsutbildning under vinterförhållanden lämpligen kan
ges ett innehåll liknande det som Stridsskola Nord har haft. I ett andra steg
kan denna avdelning i Boden utvecklas till att också innehålla övriga
Norrlandsförbands grundläggande officersutbildning. Motionärerna hemställer att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utbildning av markstridskrafter m.m. i Boden.
I motion Fö334 (c) av Karin Israelsson vänder sig motionären mot de av
regeringen beräknade besparingarna vid en nedläggning av Stridsskola Nord. Hon
anser vidare att avvecklingen av brigaden i Umeå inte är tillräckligt skäl för
att också lägga ned stridsskolan. Det är också fel att bryta det fruktbara
samarbete som i Umeå utvecklats mellan stridskolan, FOA och högskolan där.
Motionären förordar att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om
nedläggning av utbildningen vid Stridsskola Nord.
Utskottet
Försvarsmaktsgemensam utbildning
Regeringen föreslår att det inrättas försvarsmaktsgemensamma
organisationsenheter inom ramen för officers- och krigshögskoleprogrammen och
att dessa lokaliseras till Halmstad, Solna och Östersund.
I flera motioner ifrågasätts det av regeringen föreslagna beslutet. I dessa
motioner anförs behovet av en helhetssyn och en samlad bedömning av den
grundläggande officersutbildningens innehåll och skolorganisationens
utformning. Att nu besluta om organisationsstruktur och lokalisering innan
Skolutredningen lämnat sitt slutliga förslag, och regeringen tagit ställning
till detta, anses därför otillfredsställande.
Som ett led i beredningen av de frågor som sammanhänger med Försvars-maktens
skolverksamhet har utskottet genomfört en offentlig utfrågning av
representanter för Regeringskansliet, Försvarsmakten, Skolutredningen samt
företrädare för officers- och reservofficersförbunden. Utskottet har vidare
mottagit uppvaktningar från Karlskrona respektive Skövde kommuner och
garnisoner.
Utskottet delar regeringens bedömning att en försvarsmaktsgemensam inledande
grundläggande yrkesofficersutbildning kommer att underlätta utvecklingen av
officerarnas identifiering med en integrerad försvarsmakt. Vidare bör
utbildningen kunna bli mer rationell än i dagens organisation och besparingar
uppnås.
Utskottet anser för sin del att det finns en helhetssyn i regeringsförslaget,
nämligen den försvarsmaktsgemensamma utgångspunkten. Vad som återstår att ta
ställning till är tidsfördelningen mellan den del av utbildningen som skall
vara försvarsgrensspecifik och den del som skall vara försvarsmaktsgemensam.
Enligt utskottet kan därför nu beslutas om organisationsstruktur och
lokalisering. Att vänta med beslut skulle innebära att den önskvärda
omorganisationen fördröjs och besparingar senareläggs. Utskottet har inhämtat
att Försvarsmakten också har samma mening och anser att den huvudinriktning som
ges i skolutredningen är tillräcklig för att påbörja planering och genomförande
och att det är viktigt med ett beslut snarast möjligt.
Utskottet anser, liksom regeringen, att det är en viktig fråga att fastställa
vilken utbildning vid nuvarande officers- och krigshögskolor som i framtiden
bör genomföras i den nya skolorganisationen och vilka delar som skall bedrivas
vid fack-, funktions- och truppslagsskolor. Utskottet vill också betona vikten
av att den försvarsmaktsgemensamma delen av utbildningen kompletteras med
praktisk tillämpning i för den enskilde rätt miljö. Härutöver är det viktigt
att reservofficersutbildningen på ett effektivt sätt går att förena med
utbildningen av utbildningen av yrkesofficerare. Utskottet noterar att
regeringen har för avsikt att under år 1998 återkomma till riksdagen med en
redovisning av hur utbildningen bör utformas.
Det som utskottet här har anfört innebär att utskottet förordar att riksdagen
godkänner regeringens förslag att försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter
inom ramen för officershögskole- och krigshögskoleprogrammen inrättas och
lokaliseras till Halmstad, Solna och Östersund samt att Krigsskolan i Solna
läggs ned. Samtidigt bör riksdagen avslå motionerna Fö209 (m kommitté) yrkande
6 i denna del, Fö220 (kd kommitté) yrkande 6, Fö228 (fp parti) yrkande 10 och
Fö326 (m) yrkande 1.
Försvarsmaktens Halmstadsskolor
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är lämpligt att nuvarande
Flygvapnets Halmstadsskolor tillförs utbildning från andra skolor inom
Försvarsmakten. Den försvarsmaktsinriktade verksamheten gör det naturligt att i
samband med omorganisationen byta namn till Försvarsmaktens Halmstadsskolor.
Riksdagen bör därför godkänna regeringens hemställan att omorganisera
Flygvapnets Halmstadsskolor till Försvarsmaktens Halmstadsskolor. Samtidigt bör
motion Fö209 (m kommitté) yrkande 6 i denna del avslås.
Skolverksamheten i Karlskrona
I tre enskilda motioner framförs kritik mot regeringens förslag till
organisationsstruktur för officersutbildningen. Yrkandena avser förhållandena i
Karlskronaområdet.
Med utgångspunkt från vad som nyss anförts anser utskottet att frågan om
Marinens officershögskola bör ses i ett försvarsmaktsperspektiv. Det bör vara
möjligt att utveckla en försvarsmaktsgemensam del under den grundläggande
officersutbildningen. Den fackutbildning som marinens officerare - liksom
arméns och flygvapnets officerare - behöver är ännu inte färdigutredd. Det
viktiga är härvid vilken utbildning som på sikt bör förläggas till Karlskrona
av effektivitetsskäl och för att utnyttja gjorda investeringar, inte för att
bevara Marinens Officershögskola som organisationsenhet. Konse-
kvenserna för Karlskronas del är således att endast delar av
officersutbildningen berörs. Härutöver kan utskottet konstatera att det i
Karlskrona redan bedrivs  integrerad utbildning, nämligen mellan flottan och
kustartilleriet. Till frågan om benämning på de framtida verksamheterna i
Karlskrona m.fl. orter får regeringen ta ställning när utbildningsuppgifterna
är fastställda. Med dessa motiv förordar utskottet avslag på motionerna Fö326
(m) yrkande 2, Fö337 (s) yrkande 1 och Fö341 (c).
Utskottet delar motionärernas uppfattning i motion Fö326 (m) att
Karlskrona/Ronneby har goda förutsättningar att vara en viktig resurs för att
utveckla den militära skolutbildningen. Vilken utbildning som kan förläggas dit
hör till Skolutredningens fortsatta arbete. Motionens yrkande 5 bör därför
avslås av riksdagen.
Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag att inrätta
För-svarsmaktens Halmstadsskolor. Utskottet anser således att delar av
officersutbildningen vid nuvarande Marinens intendenturskola kan flyttas till
Halmstad. Vilka delar av intendenturutbildningen som av effektivitetskäl bör
bedrivas på annan plats, t.ex. i Karlskrona, är inte färdigutrett. Motion Fö326
(m) yrkande 3 bör därför avslås.
Även yrkande 2 i motion Fö337 (s) bör avslås eftersom frågan om den
försvarsgrensspecifika utbildning inom ramen för en Marinens stridsskola som
motionären efterlyser, heller inte är utredd.
I två motioner förordas att Flygvapnets väderskola och Flygvapnets
flygledarskola lokaliseras till Ronneby i stället för till Halmstad. Utskottet
har i det föregående anslutit sig till regeringens förslag att inrätta
Försvarsmaktens Halmstadsskolor. Utskottet anser att synergieffekterna med
övrig utbildning där blir större än om flygledar- och väderskolorna lokaliseras
till Ronneby. Riksdagen bör därför avslå motionerna Fö326 (m) yrkande 4 och
Fö337 (s) yrkande 5.
Nuvarande marinledning utgör en del av Försvarsmaktens högkvarter. FMV:s
fartygsavdelning är en integrerad del av FMV:s Marinmaterieldivision. Utskottet
ser inga effektivitetsvinster i att flytta marinledningen och FMV:s
fartygsavdelning till Karlskrona, vilket föreslås i motion Fö337 (s) yrkandena
3 och 4. Motionsyrkandena bör avslås.
Försvarsmaktsgemensam utbildning för operativa ledningssystem
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är önskvärt och möjligt med en
ökad samordning av teknikutvecklingen för operativa ledningssystem.
Utbildningen av personal för drift och underhåll av sådana system bör
följaktligen samordnas. Utskottet förordar därför att riksdagen godkänner
regeringens förslag att en organisationsenhet för försvarsmaktsgemensam
utbildning för de operativa ledningssystemen inrättas i Enköping. Samtidigt bör
motion Fö209 (m kommitté) yrkande 6 i denna del avslås.
Skolor för markstrid m.m.
Utbildning i markstrid vid särskilda skolor sker i dag på flera platser i
landet. Med hänsyn till att verksamheten är så omfattande, och också har behov
av att genomföras i olika terrängtyper och klimat, är det rimligt att det även
i framtiden finns sådana skolor på flera platser i landet. Utskottet vill i
sammanhanget betona att förmågan till vinterkrigföring även framdeles
säkerställs.
Utskottet anser, liksom regeringen, att det är lämpligt att sammanföra denna
skolutbildning i markstrid i en organisationsenhet. Utskottet kan, efter att ha
tagit del av motiven, ansluta sig till vad regeringen har anfört om att
avdelningar inom denna organisationsenhet bör lokaliseras till Skövde, Motala
(Kvarn) och Boden. Såväl utbildningsmässiga skäl som rationalitetsskäl talar
sålunda för  att en avdelning för utbildning i markstrid bör vara lokaliserad
vid eller nära en brigadproducerande enhet. Så skulle inte vara fallet vid en
lokalisering till Umeå. Bodens garnisons resurser och allsidighet ger däremot
många fördelar. Utskottet förordar därför att riksdagen godkänner regeringens
förslag att en organisationsenhet för utbildning i markstrid inrättas och
lokaliseras till Skövde, Motala (Kvarn) och Boden.
Härav följer att riksdagen bör avslå motion Fö334 (c) som förordar att
Stridsskola Nord i Umeå behålls.
Motionären i motion Fö304 (s) har samma uppfattning som utskottet om de goda
utbildningsförutsättningarna i Bodens garnison. Utskottet anser dock att det
bör ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, på
Försvarsmakten att bestämma i de frågor som motionären tar upp. Riksdagen bör
därför inte bifalla motionen.
I motion Fö302 (m) och Fö340 (c, fp, kd) yrkande 3 vänder sig motionärerna mot
en flyttning av viss skolverksamhet från Skövde, nämligen Arméns
underhållsskola till Halmstad respektive Arméns Motorskola till Östersund.
Utskottet kan konstatera att regeringen inte lämnat något förslag till
riksdagen i denna del utan redovisat sin beslutsavsikt. Utskottet anser att det
ankommer på regeringen att besluta i frågan varför de båda motionsyrkandena bör
avslås. Riksdagen bör vidare avslå motion Fö209 (m kommitté) yrkande 6 i denna
del.
Försvarsmaktens helikopterorganisation
Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt om Försvarsmaktens
helikopterorganisation (s. 26-27) jämte motionerna Fö213 (v parti) yrkandena
1-2, Fö220 (kd kommitté) yrkandena 7 och 8, Fö221 (mp parti) yrkande 12, Fö228
(fp parti) yrkandena 11 och 12, Fö301 (m), Fö303 (m), Fö305 (m), Fö313 (c),
Fö314 (s), Fö316 (m), Fö323 (fp), Fö325 (m), Fö327 (m), Fö328 (s), Fö335 (v),
Fö342 (c, mp), Fö343 (c) och T230 (fp) yrkande 2.
Utskottet återkommer till inriktningen av helikopterverksamheten under
avsnittet om program 6 Försvarsmaktens helikopterförband.
Regeringen
Regeringen föreslår att  verksamheten under  organisationsenheten Försvars-
maktens helikopterflottilj organiseras i fyra divisioner.
I 1996 års totalförsvarsbeslut lades grunden för en omorganisering av
Försvarsmaktens helikopterverksamhet. Där bestämdes att Försvarsmaktens
helikopterorganisation fr.o.m. den 1 januari 1998 skall samlas i ett nytt
program, att verksamheten skall ledas av Försvarsmaktens helikopterflottilj och
att denna flottiljs ledning skall lokaliseras till Linköping (Malmen).
Verksamheten i stort
Inom det nya programmet 6 Försvarsmaktens helikopterförband samlas samtliga
Försvarsmaktens helikopterförband och det befintliga ubåtsjaktflygplanet.
Regeringen anför att de uppgifter som programmet skall lösa i krig och i fred
delvis kommer att vara gemensamma för alla förband och delvis vara unika för
skilda system. Sammantaget har helikopterförbanden - liksom hittills - följande
uppgifter i krig:
Markmålsstrid
* understödja bl.a. brigader,
* utföra pansarbekämpning,
* leda indirekt eld,
*Sjömålsstrid
* ubåtsjakt,
* ytmålsspaning,
Transporter
* sjuktransporter,
* transporter av trupp och materiel,
* personaltransporter.
Räddningstjänst
I fred skall förbanden i första hand utbilda officerare och värnpliktiga för de
olika krigsuppgifterna och upprätthålla beredskap samt svara för löpande
underhållsuppgifter. De skall också svara för avtalad räddningsberedskap.
Regeringen anser att en gemensam helikopterorganisation för hela Försvars-
makten kommer att leda till effektivare verksamhet och till samordningsvinster.
Försvarsmakten kommer att kunna utnyttja helikopterresurserna mer flexibelt än
tidigare. Vidare kommer utbildningen att kunna bedrivas mer rationellt.
Underhållstjänsten förenklas och därmed minskas kostnaderna.
Organisationen i krig
Regeringen anför att verksamheten, när den inledda omstruktureringen är
genomförd, skall vara organiserad i huvudsak enligt följande:
*  en rörlig helikopterledning,
*  en arméflygbataljon,
*  två pansarvärnshelikopterkompanier,
*  sju fördelningshelikopterplutoner,
*  två marina helikopterdivisioner,
*  sex flygräddningsgrupper och
*  ett ubåtsjaktflygplan.
Organisationen i fred
På central nivå skall Försvarsmaktens helikopterverksamhet ledas av
högkvarteret.
På regional nivå inrättas Försvarsmaktens helikopterflottilj. Flottiljstaben
är en fredsorganisationsenhet som med en mindre del skall kunna övergå till att
vara en personell förstärkningsresurs för ledning på högre och lägre regio-
nal nivå i kris och krig. Denna del kallas då Rörlig helikopterledning.
På lokal nivå föreslår regeringen att verksamheten organiseras i fyra
divisioner. Division Norr kommer att ha sin ledning i Boden och omfatta
nuvarande Norrbottens arméflygbataljon i Boden och de nuvarande
flygräddningsgrupperna vid F 21 i Luleå och F 4 i Östersund. Divisionen skall
kunna svara för sjöräddning i Bottenviken och Bottenhavet.
Division Ost kommer att ha sin ledning i Berga och omfatta nuvarande 11.
helikopterdivisionen i Berga och nuvarande flygräddningsgruppen vid F 16 i
Uppsala. Divisionen skall kunna svara för räddningsberedskap från Visby och på
ostkusten.
Division Malmen kommer att ha sin ledning på Malmen och omfatta nuvarande
Östgöta arméflygbataljon på Malmen och gemensamma skolor.
Division Syd, slutligen, kommer att ha sin ledning i Kallinge och omfatta de
nuvarande enheterna 12. helikopterdivisionen vid Säve, 13. helikopterdivisionen
vid Kallinge och flygräddningsgrupperna vid F 7 i Såtenäs, F 10 i Ängelholm och
F 17 i Kallinge. Divisionen skall kunna svara för sjöräddning på syd- och
västkusten.
Inom Division Syd kommer helikoptrar för räddning att utgångsbaseras vid
Kallinge och Säve. Inom Division Ost och Division Norr kommer
flygräddningsresurser att utgångsbaseras vid Berga respektive flygflottiljerna
F 4 och F 21. Flygräddningsresurser för F 16, F 7 och F 10 kommer att baseras
vid respektive flottilj under flygövningstid och hämtas då inom Division Ost
från Berga och inom Division Syd från Kallinge. Flygräddning för F 7 kommer
dock att hämtas från Säve. Tunga helikoptrar kommer att finnas vid Division
Norr, Division Ost och Division Syd. Detta har betydelse från
räddningstjänstsynpunkt. Divisionerna har i detta avseende ett ansvarsområde
som geografiskt överensstämmer med respektive militärområde.
Regeringen anser att den nu redovisade organisationen i fred innebär en
tydligt försvarsmaktsgemensam organisation. Organisationen tillgodoser också
Försvarsmaktens krav på bl.a. en effektiv förbandsproduktion och yttäckande
flygräddningsberedskap. Den marina helikopterverksamheten skall i krig
organiseras i två divisioner.
Regeringen ger ytterligare kommentarer till frågorna om räddningsberedskapen
m.m. och anför bl.a. följande. De 12. och 13. helikopterdivisionerna
omorganiseras till en helikopterdivision, benämnd 13. helikopterdivisionen, som
skall ingå i Division Syd. På Säve kommer det att stationeras fem tunga
helikoptrar. Dessa skall kunna utnyttjas såväl för produktion av krigsförband
som för räddningsverksamhet m.m. Regeringen anser att denna lösning bäst
tillgodoser det i skilda sammanhang framförda önskemålet om tillgång till
helikoptrar på västkusten. Regeringen förutsätter härvid att möjligheterna till
samverkan med de civila myndigheterna och medverkan i bl.a. räddningstjänst och
sjuktransporter med helikopter även fortsättningsvis utvecklas. Det gäller att
behålla och upparbeta en god personkännedom så att det mycket väl fungerande
samarbetet mellan berörd personal inom militära och civila myndigheter kan
fortsätta även då verksamheten på Säve leds från Division Syd i Kallinge. I
detta sammanhang påminner regeringen om att i en flyg- eller
sjöräddningssituation leds verksamheten, liksom i dag, av den gemensamma flyg-
och sjöräddningscentralen, ARCC, i Göteborg.
Avslutningsvis understryker regeringen betydelsen av att det finns
räddningsresurser i hela landet. Regeringen hänvisar till vad försvarsutskottet
anförde inför det senaste försvarsbeslutet (bet. 1996/97:FöU1 s.125), bl.a. att
det är angeläget med en bättre beredskap i norra Sverige. Enligt regeringens
mening kommer förutsättningarna för att hålla helikopter från Försvarsmakten i
beredskap för räddningstjänst i norra Sverige att förbättrats väsentligt genom
den av regeringen redovisade omstruktureringen. I sammanhanget nämner
regeringen två utredningsrapporter. Den ena är Rikspolisstyrelsens och
Försvarsmaktens redovisning av uppdraget att utreda förutsättningarna för
polisen att nyttja Försvarsmaktens helikoptrar. Redovisningen lämnades till
regeringen i maj 1997. Den andra redovisningen rör behovet av
helikoptertjänster för flyg- och sjöräddning. Frågan har utretts av
Sjöfartsverket och Luftfartsverket. Enligt regeringens mening föreligger genom
dessa utredningar nu en god grund för ett fortsatt aktivt arbete. Regeringen,
som utgår från att de berörda myndigheterna snarast enas om hur
räddningstjänstberedskapen i Norrland och särskilt utmed Norrlandskusten skall
organiseras, bedömer att ytterligare åtgärder från regeringens sida inte
erfordras i nuläget.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget att under
organisationsenheten Försvarsmaktens helikopterflottilj organisera verksamheten
i fyra divisioner.
Motionerna
Helikopterorganisationen på västkusten
I Kristdemokraternas kommittémotion Fö220 (kd) erinras om att Försvars-maktens
helikoptrar är kvalificerade resurser i kriser och krig för att tillgodose
operativa behov. Helikoptern har även stor betydelse i det civila fredstida
samhället när det gäller övervakning och kontroll av sjöterritoriet samt stöd
till samhället inom sjukvård och räddningstjänst. Skärgårdsbefolkningen och
fartygstrafiken ser helikoptern som en trygg och säker räddningsfunktion.
Kristdemokraterna vidhåller sin uppfattning att en helikopterdivision bör
finnas på västkusten för att det skall vara möjligt att samtidigt leda och
genomföra helikopteruppdrag i Västerhavet och i Östersjön. Man skulle då få två
divisioner i det södra militärområdet som är väl förtrogna med sina respektive
operationsområden. Man skulle undvika onödiga transportflygningar och få bättre
möjligheter att stödja det civila samhället genom sambruk av resurser.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det skall inrättas en Division Väst på Säve
(yrkande 7).
Miljöpartiet de gröna anför i sin partimotion Fö221 (mp) att de av regeringen
föreslagna fyra helikopterdivisionerna som skall ledas av helikopterflottiljen
i Linköping inte motsvarar partiets förväntningar och dessutom på en rad
punkter inte heller de intentioner som riksdagen tidigare uttryckt.
Motionärerna anser att fem divisioner bör organiseras genom att den av
regeringen föreslagna divisionen i det södra militärområdet delas upp på en
Division Syd och en Division Väst, varvid divisionsledningen för den senare bör
finnas på Säve (yrkande 12).
Folkpartiet liberalerna hänvisar i sin partimotion Fö228 (fp) till sin i det
senaste försvarsbeslutet framförda uppfattning att det var tveksamt att
lokalisera de marina helikopterresurserna till endast två orter. Denna
tveksamhet sägs nu ha förstärkts. Motionärerna förordar därför att försvarets
helikopterverksamhet indelas i fem divisioner med en femte, Division Väst, med
ledning i Säve (yrkande11).
Vänsterpartiet framför i partimotion Fö213 (v) yrkande 1 en motsvarande
hemställan.
Med i stort likartade argument uttalar sig motionärerna i följande sex
enskilda motioner också för att en femte helikopterdivision organiseras vid
Säve:
- Fö301 (m) av Stig Grauers,
- Fö313 (c) av Marianne Andersson,
- Fö314 (s) av Claes-Göran Brandin och Sten Östlund,
- Fö323 (fp) av Erling Bager och Kent Skårvik
- Fö325 (m) av Elizabeth Nyström och Kent Olsson och
- Fö327 (m) av My Persson och Arne Andersson.

Helikopterberedskapen längs Norrlandskusten
Folkpartiet liberalerna anser i sin partimotion Fö228 (fp) att
regeringsförslaget innebär en klar brist i räddningsberedskapen längs
Norrlandskusten. Att som följd av nedläggningen av F 15 i Söderhamn även
överföra helikopterverksamheten där till Östersund tar enligt motionärerna inte
hänsyn till beredskapsbehoven. Den av regeringen redovisade förhoppningen att
helikopterberedskapen vid Norrlandskusten kan komma att lösas framöver är inte
skäl att nu flytta helikopterverksamheten från Söderhamn. Riksdagen bör därför
som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
helikopterberedskap för Norrlandskusten (yrkande 12).
Med hänvisning till vad försvarsutskottet tidigare har anfört om en bättre
helikopterberedskap i norra Sverige konstaterar Kristdemokraterna i sin
kommittémotion Fö220 (kd) att det längs Norrlandskusten från Luleå till Uppsala
inte finns några förslag om basering av helikopterresurser. Motionärerna anser
att Söderhamn borde vara en lämplig baseringsort för att tillgodose kraven på
civil räddningstjänst samt sjö- och flygräddning (yrkande 8).
Vänsterpartiet anser i partimotion Fö213 (v) att regeringens förslag inte
antyder någon lösning för räddningsbehoven längs Norrlandskusten. Att
regeringen utgår från att de berörda myndigheterna enas är inte tillräckligt. I
avvaktan på en lösning för Norrlandskusten är det enligt motionärerna
nödvändigt att Söderhamns helikoptergrupp behåller sin stationeringsort
(yrkande 2).
Med i stort likartade motiv förordas i sex enskilda motioner att
helikopterresurser lokaliseras till Söderhamn, nämligen
- Fö303 (m) av Rolf Gunnarsson,
- Fö316 (m) av Patrik Norinder och Rolf Dahlberg,
- Fö328 (s) av Agneta Brendt m.fl.,
- Fö335 (v) av Owe Hellberg och Jan Jennehag,
- Fö342 (c, mp) av Sven Bergström och Thomas Julin och
- T230 (fp) yrkande 2 av Lennart Rohdin.
I motion Fö343 (c) av Görel Thurdin framhålls, i likhet med i nyss refererade
motioner, att hela Norrlandskusten kommer att stå utan räddningshelikopter.
Försvarsmakten bör därför få i uppdrag att stationera en helikopter i direkt
anslutning till  Norrlandskusten,  förslagsvis  i  direkt  anslutning  till
Norr-
landskustens Marinkommando, MKN, och kustbevakningens regioncentral i
Härnösand.
Helikopterverksamheten i Skåne
I motion Fö305 (m) av Maud Ekendahl och Anna Åkerhielm konstaterar motionärerna
att helikopterverksamheten i Skåne och på västkusten slås ihop till en enda
division med Kallinge som bas. Vidare kommer flygräddningsresurser att baseras
på flottiljerna F 7, F 10 och F 16 under flygtid.
Motionärerna anser att helikopterresursen på F 10 i Ängelholm har stor
betydelse för räddningstjänsten i Öresundsregionen. De säger att det vore
förödande för stora delar av Skåne om regeringens förslag går igenom och att F
10 i Ängelholm endast får en helikopter baserad under flygövningstid.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om helikopterverksamheten i Skåne.
Utskottet
I riksdagens totalförsvarsbeslut 1996 (prop. 1996/97:4, bet. FöU1, rskr. 109)
ingick att inrätta Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen. Regeringen
avsåg att återkomma till riksdagen om flottiljens organisation och basering.
Utskottet uttalade i sammanhanget att det var viktigt att detta förslag blir
en helhetslösning som beaktar uppgifterna i såväl krig som fred. Samhällets
möjligheter att utnyttja de militära helikopterresurserna i fred borde heller
inte försämras. Utskottet underströk samtidigt att det var angeläget med en
bättre räddningsberedskap i norra Sverige. Utskottet fann vidare att systemet
med s.k. nödhelikoptrar var ett steg mot en förbättrad räddningsberedskap.
Regeringen redogör för flottiljens uppgifter i krig och fred, inriktningen av
krigsorganisationens utveckling samt meddelar sin beslutsavsikt beträffande
divisionernas lokalisering. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner
förslaget att Försvarsmaktens helikopterflottilj organiseras i fyra divisioner.
Utskottet har som ett led i beredningen av ärendet mottagit en uppvaktning av
företrädare för de anställda inom helikopterorganisationen i södra och västra
Sverige.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om uppgifterna för
Försvarsmaktens helikopterorganisation i krig och i fred.
Utskottet anser, liksom regeringen, att en försvarsmaktsgemensam organisation
kommer att leda till effektivare verksamhet och till samordningsvinster. Den
föreslagna organisationen i fred med fyra helikopterdivisioner innebär sålunda
en tydlig försvarsmaktsgemensam organisation som bör kunna tillgodose kravet på
effektiv förbandsproduktion och yttäckande flygräddningsberedskap för
Försvarsmaktens behov.
Det ankommer på ansvariga myndigheter, inte på riksdagen, att besluta om var
enskilda helikoptrar skall baseras för att kunna uppfylla kraven på beredskap
m.m. Utskottet utgår från att regeringen och Försvarsmakten i sina respektive
beslut om helikopterorganisationen och dess verksamhet strävar efter att
minimera omstationering av personal samt ?tomflygningar? i samband med uppdrag.
Utskottet finner att de i frågan avgivna motionernas kritik och förslag
främst rör räddningstjänsten. Motionärerna anser att regeringens förslag ger
otillfredsställande möjligheter för Försvarsmakten att delta i räddningstjänst
och sjuktransporter med helikopter. En organisation med fem divisioner, med en
divisionsledning vid Säve föreslås därför, liksom en helikopterresurs
lokaliserad vid Norrlandskusten.
Under tid då räddningsberedskap upprätthålls av någon av Försvarsmaktens
helikoptrar kan den även utnyttjas för annan räddningsinsats, t.ex.
sjöräddning. Insats påkallas och leds då av den gemensamma flyg- och
sjöräddningscentralen i Göteborg, således inte av helikopterdivisionernas
ledning. Andra insatser, t.ex. sjuktransport i nödsituation, kan också utföras,
men då enligt systemet med nödhelikopter. En insats som sker med stöd av
räddningstjänstlagen sker därvid utan kostnad medan andra insatser med
nödhelikopter bekostas av beställaren, oftast sjukvårdshuvudman.
Utskottet förutsätter, liksom regeringen, att medverkan i räddningstjänst
även i framtiden skall vara en viktig uppgift för Försvarsmaktens helikoptrar.
Samverkan med berörda civila myndigheter, en samverkan  som redan i dag i de
flesta fall fungerar väl, bör således även fortsättningsvis utvecklas.
Enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) ansvarar Sjöfartsverket för
sjöräddningstjänsten (27 §) och Luftfartsverket för flygräddningstjänsten (26
§). Enligt samma lag (6 §) är respektive kommun ansvarig för räddningstjänsten
inom kommunen. Polisen har särskilda uppgifter i fjällräddningen (25 §). Det
ankommer på dessa myndigheter att organisera respektive räddningstjänst.
Försvarsmaktens medverkan regleras i avtal. Sjöfartsverket har för närvarande
avtal med Försvarsmakten om helikopter i beredskap på fyra orter i Sverige,
nämligen Säve, Kallinge, Visby och Berga. Enligt vad utskottet inhämtat
förhandlar de berörda myndigheterna om ett nytt avtal, bl.a. med utgångspunkt
från en rapport från Sjöfartsverket och Luftfartsverket.
Enligt utskottets mening kommer en organisation med en helikopterdivision i
det södra militärområdet ge möjlighet att uppträda samlat, flexibelt och
effektivt i de båda operationsområdena Västerhavet med Öresund och södra
Östersjön. Givet oförändrade resurser skulle ytterligare en divisionsledning
innebära kraftsplittring och motverka syftet med den nya
helikopterorganisationen. Att placera divisionsledningen i Kallinge påverkar
inte heller insatsberedskap och ledning av räddningsinsatser.
Vad utskottet här har anfört innebär att riksdagen bör avslå motionerna Fö213
(v parti) yrkande 1, Fö220 (kd kommitté) yrkande 7, Fö221 (mp parti) yrkande
12, Fö228 (fp parti) yrkande 11, Fö301 (m), Fö305 (m), Fö313 (c), Fö314 (s),
Fö323 (fp), Fö325 (m) och Fö327 (m).
När det gäller helikopterberedskapen längs Norrlandskusten erinrar utskottet
om att det vid två tidigare tillfällen (bet. 1994/95:FöU4 och 1996/97:FöU1)
betonat behovet av en bättre räddningsberedskap i norra Sverige. Utskottet
förutsätter att de förhandlingar som nu förs mellan ansvariga myndigheter om
nytt avtal leder till ett sådant resultat. Som utskottet nyss framhållit
ankommer det på de ansvariga myndigheterna, inte på riksdagen, att besluta om
var enskilda helikoptrar skall baseras för att kunna uppfylla avtalade krav på
beredskap m.m.
Det anförda innebär att riksdagen bör avslå motionerna Fö213 (v parti)
yrkande 2, Fö220 (kd kommitté) yrkande 8, Fö228 (fp parti) yrkande 12, Fö303
(m), Fö316 (m), Fö328 (s), Fö335 (v), Fö342 (c, mp), Fö343 (c) och T230 (fp)
yrkande 2.
Utskottet vill understryka behovet av att de nu aktuella åtgärderna inom
helikopterorganisationen följs upp. Om det skulle visa sig att resultatet,
exempelvis beträffande räddningsberedskapen, inte blir det avsedda, förutsätter
utskottet att regeringen återkommer till riksdagen i frågan, vilket för övrigt
regeringen i propositionen utfäst sig att göra.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen godkänner regeringens
förslag att under organisationsenheten Försvarsmaktens helikopterflottilj
organisera verksamheten i fyra divisioner. Samtidigt bör i det föregående
nämnda motionsyrkanden avslås.
Vissa tidsförhållanden m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen anfört i budgetpropositionen om vissa
tidsförhållanden m.m. (s. 28).
Regeringen
Regeringen anser att organisationsförändringarna skall genomföras och
avvecklingen påbörjas direkt efter riksdagens beslut och slutföras så snabbt
som möjligt. Regeringen bedömer att de enheter som skall läggas ned kan utgå ur
grund- och i förekommande fall krigsorganisationen före den 1 januari 1999.
Avvecklingsåtgärderna skall vara avslutade före den 1 januari 2000. Motsvarande
tidsförhållanden bör gälla som bortre gräns för övriga
organisationsförändringar.
Det bör, i likhet med vad riksdagen beslutade om i totalförsvarsbeslutet år
1996, ankomma på regeringen att bestämma organisationsenheternas benäm-ningar.
Regeringen redovisar i propositionen (s. 28-30) en översikt över de enheter
som ingår i Försvarsmaktens grundorganisation. Härvid har hänsyn tagits till de
av regeringen föreslagna organisationsförändringarna.
Utskottet hemställer att riksdagen godkänner att regeringen beslutar om
tidpunkter för genomförandet av de föreslagna organisationsförändringarna och
organisationsenheternas benämning.
Utskottet
Utskottet delar regeringens uppfattning att organisationsförändringarna bör
genomföras så snabbt som möjligt efter riksdagens beslut. De skall ha
genomförts senast den 1 januari 2000.
Riksdagen godkände i 1996 års försvarsbeslut regeringens förslag om
Försvarsmaktens grundorganisation samt lokaliseringen av däri ingående
organisationsenheter i enlighet med en av regeringen redovisad förteckning
(prop. 1996/97:4, kap. 11.3). Riksdagen delegerade till regeringen att bestämma
organisationsenheternas benämningar. De förändringar som nu är i fråga i nämnda
förteckning rör främst Försvarsmaktens skolor.
Traditioners bevarande och det historiska försvarsarvet har alltid haft stor
betydelse för försvarets folkliga förankring och för viljan att göra insatser
för försvaret. Detta gäller i synnerhet benämningen på olika
organisationsenheter som regeringen har att besluta om. Förändringar i
Försvarsmaktens organisation bör inte automatiskt innebära att benämning med
värdefull historisk traditition upphör. Utskottet förutsätter därför att
regeringen tar hänsyn till detta vid benämningen av organisationsenheter.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner att regeringen beslutar om
tidpunkter för genomförandet av de föreslagna organisationsförändringarna och
organisationsenheternas benämningar. Ny förteckning över grundorganisationens
omfattning och lokalisering utgörs av den förteckning som redovisas i
budgetpropositionen för utgiftsområde 6 s. 28-30.
Avveckling av truppminor
Utskottet behandlar här vad regeringen i skrivelsen (s. 33) anfört om
avveckling av truppminor. Utskottet behandlar vidare motion Fö344 (v, fp, mp)
yrkandena 1-3.
Regeringen
Regeringen anför i skrivelsen att Försvarsmakten i enlighet med 1966 års
försvarsbeslut skall avveckla sitt innehav av truppminor. Avvecklingen skall
ske genom destruktion och avslutas senast år 2001. För att behålla och utveckla
kompetensen inom minröjningsområdet kommer för forsknings- och
utbildningsändamål ett antal tramp- och trådminor att behållas.
Motionen
I motion Fö344 (v, fp, mp) av Eva Zetterberg m.fl. beskrivs personminors
skadeverkan och den bedömda fördelningen av utlagda sådana minor i olika
världsdelar och länder. Motionärerna sammanfattar med att konstatera att
personminor är billiga att tillverka och att deras civila skadeverkningar vida
överstiger de skadorna på militära mål. Minornas militära effektivitet anses
vara kraftigt överskattad.
Motionärerna redovisar sedan svenska ståndpunkter i minfrågan. De pekar på
Oslokonferensen i september i år som en framgång men beklagar att inte de tre
stormakterna USA, Ryssland och Kina samt Finland och de baltiska staterna ännu
inte ställt sig bakom ett totalförbud.
I motionen framhålls att kampen mot minor inte bara handlar om nationella och
internationella förbud. Den handlar också om att röja utlagda minor. Härvid
konstaterar motionärerna att den tekniska utvecklingen inte står stilla. De
pekar på en lovande forskning om nya metoder vid Kungl. Tekniska högskolan och
dess filial i Gävle.
Motionärerna anser vidare att minröjning inte som i dag uteslutande skall
vara en uppgift för militära myndigheter och krigsmaterielindustrin. Det vore
sålunda lämpligt att man i Sverige inrättade ett alternativ - ett civilt
minröjningscentrum eller dokumentationscentrum - där de humanitära aspekterna
kan vara drivkraften - med goda kontakter med universitet och högskolor.
Motionärerna pekar på de stora minlagren i världen. De anser att om villkoren
i ett totalförbud skall kunna uppfyllas så måste dessa lager förstöras. Det
borde därför vara en viktig uppgift för ett minröjningscentrum med en
dokumentationscentral att delta i och följa utvecklingen av förstöringen av
minor.
Med hänvisning till det anförda hemställer motionärerna att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
- att uppmuntra forskning kring alternativ minröjningsteknik (yrkande 1),
- att understödja tillkomsten av ett civilt minröjningscentrum i Sverige
(yrkande 2),
- att komplettera ett minröjningscentrum med ett dokumentationscentrum när det
gäller produktion, utplacering och användning, lagring och export,
destruktion m.m. av personminor (yrkande 3).
Utskottet
1996 års försvarsbeslut innefattade ett totalförbud mot användning av s.k.
antipersonella minor i det svenska försvaret (bet. 1996/97:FöU1 s. 137). Inför
beslutet anmälde regeringen att den avsåg att inrätta ett Totalförsvarets
minröjningscentrum. Den 1 juli 1997 inrättades Totalförsvarets ammunitions- och
minröjningscentrum i Eksjö.
Utskottet anser liksom motionärerna i motion Fö344 (v, fp, mp) att all seriös
forskning inom det minröjningstekniska området skall uppmuntras och också tas
till vara. Det hör till nämnda minröjningscentrums uppgifter att samverka med
civila forskningsenheter för att utveckla verksamheten. Enligt vad utskottet
har inhämtat pågår i dag forskning världen över om minröjning och inte minst i
Sverige, bl.a. med Utrikesdepartementet som samordnare. En ökad samordning kan
säkert ske, bl.a. genom förbättrade kontakter med den akademiska världen.
Utskottet anser därmed att riksdagen inte bör bifalla yrkande 1 i nämnda
motion.
Avsikten är att i Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum samla
den svenska kompetensen för såväl humanitär som militär ammunitions- och
minröjning. Statens räddningsverk, SIDA och Polisen är några av de civila
organisationer som deltar i arbetet. Att bortse från Försvarsmaktens kompetens
inom detta område - bl.a. förvärvad under mångårig verklig minröjning i Libanon
och Bosnien - vore enligt utskottet inte bara ekonomiskt slöseri utan skulle
också innebära sämre förutsättningar att faktiskt hjälpa dem som behöver hjälp.
Utskottet anser det sålunda ytterst tveksamt att ett litet land som Sverige
skulle splittra sina resurser på sätt som förordas i motionen. Motionens
yrkande 2 bör därför avslås av riksdagen.
Utskottet har erfarit att det inom Försvarsmakten pågår ett arbete med att
utveckla en databas för minröjningsändamål. Bland annat kommer Totalförsvarets
ammunitions- och minröjningscentrum att vidmakthålla och utveckla innehållet i
denna databas. Motionärernas krav bedöms därmed i huvudsak komma att
tillgodoses. Härav följer att riksdagen inte bör bifalla motionens yrkande 3.
Utskottet föreslår att regeringens skrivelse i denna del läggs till
handlingarna.
Miljöfrågor
Utskottet behandlar här vad regeringen i skrivelsen (s. 30-32) anfört om
miljöfrågor inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Vidare behandlas
motionerna Fö1 (mp kommitté) yrkandena 5-7 och Fö312 (mp) yrkandena 1 och 2.
Regeringen
Regeringen anför att den fortsätter att målmedvetet bedriva miljöarbetet inom
Försvarsdepartementets område. Myndigheterna bör nu ägna stor uppmärksamhet åt
att genomföra den av statsmakterna anvisade inriktningen. Därigenom kommer
myndigheterna under Försvarsdepartementet att aktivt medverka i skapandet av en
ekologiskt hållbar utveckling.
Regeringen redogör sedan för fastlagda utgångspunkter för miljöarbetet och
inriktningen av detta, bl.a. riksdagsbehandlingen våren 1997 (bet.
1996/97:FöU3) och regleringsbrevet för budgetåret 1997. Denna inriktning bör
enligt regeringen i allt väsentligt vara långsiktigt styrande för miljöarbetet.
Bl.a. skall Försvarsmakten fortsätta att genomföra sin miljöpolicy.
Regeringen berör även det internationella försvarsmiljöarbetet. Sverige bör
här vara aktivt. Den svenska medverkan i Natos miljökommittés arbete
fortsätter. Det nordiska samarbetet inom området avses utvecklas. Häri ingår
försvarsmiljöbistånd till de baltiska staterna, Ryssland och Polen.
Motionerna
Totalförsvaret måste ligga i täten när det gäller miljöfrågorna. Miljöpartiet
de gröna anför i kommittémotion Fö1 (mp) att detta gäller särskilt nu när
miljöhoten ingår i det säkerhetspolitiska begreppet. Försvarets
miljöengagemang, i teori men framför allt i praktik, har enligt motionärerna
därmed betydelse både för folkförankringen och för trovärdigheten.
Motionärerna hänvisar till vad försvarsutskottet anfört i betänkandet
Försvaret och miljön (bet. 1996/97:FöU3). Inte på någon av de punkter där
utskottet uttalat sig anses regeringen i skrivelsen redovisa vilka åtgärder som
vidtagits. Enligt motionärerna måste regeringen därför återkomma till riksdagen
med en strategi om hur man vill driva miljöarbetet inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde (yrkande 5).
En fråga som Miljöpartiet tidigare pläderat för är att det sätts ett
slutdatum för användning av s.k. blyad ammunition. I regleringsbrevet har också
regeringen uppdragit åt Försvarsmakten att redovisa utvecklingen av blyfri
ammunition. Regeringen nämner ingenting om läget i denna fråga och bör därför
enligt motionärerna återkomma med förslag till ett sådant slutdatum och en
avvecklingsplan för blyad ammunition i det svenska försvaret (yrkande 6).
Motionen berör också vindkraftfrågan. En flerårig huvudstudie har föreslagits
börja år 1998. Motionärerna konstaterar att regeringen inte heller behandlar
denna fråga i skrivelsen, trots att utskottet våren 1997 anförde att arbetet
bör påskyndas för att framtagen kunskap så snabbt som möjligt skall kunna
tillämpas vid beslut om framtida vindkraftlokaliseringar. Regeringen bör därför
redovisa när resultat från den tillsatta arbetsgruppen beräknas föreligga samt
ge Försvarsmakten uppdrag att tillämpa övergångsregler för att förhinda att
vindkraftetableringar stoppas av försvaret. Med hänvisning till det anförda
hemställer motionärerna att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vindkraftfrågan (yrkande 7).
I motion Fö312 (mp) av Per Lager refereras till den första Natoledda övningen
på svenskt vatten inom ramen för Partnerskap för fred (PFF) i maj 1997.
Motionären ifrågasätter om inte övningen ägt rum på fel plats och vid fel
tidpunkt med hänsyn till effekterna på flora och fauna. Han menar, med tanke på
att det rört sig om en stor internationell övning, att det hade varit lämpligt
att från svensk sida visa de krav vi ställer på sådana omfattande och
miljöpåverkande övningar som här var i fråga. En miljökonsekvensbeskrivning med
uppföljning och utvärdering borde vara obligatorisk vid militära övningar.
Motionären hemställer, dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om krav på miljökonsekvensbeskrivning inför större
övningar (yrkande 1), dels att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
vilka förutsättningar som skall gälla och vilken omfattning en övning skall ha
för obligatorisk miljökonsekvensbeskrivning (yrkande 2).
Utskottet
I kommittémotion Fö1 (mp) efterlyser motionärerna en strategi för hur
miljöarbetet bör drivas inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Utskottet konstaterar att inriktningen av miljöarbetet varit föremål för en
omfattande behandling. Regeringens proposition 1996/97:4 innehöll sålunda en
redogörelse för läget inom området och förslag till fortsatt inriktning av
miljöarbetet. Utskottet fann vid sin behandling (bet. 1996/97:Fö3) att den av
Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier föreslagna miljöstrategin för
Försvarsmakten utgör en bra grund för det långsiktiga arbetet. Den bör i
väsentliga delar  kunna utnyttjas  av  regeringen för   styrningen av
Försvars-
maktens miljöarbete. Utskottet konstaterade vidare att en miljöpolicy beslutats
år 1993.
Utskottet delar regeringens uppfattning i skrivelsen (1997/98:4) att den
inriktning som getts miljöarbetet i allt väsentligt bör vara långsiktigt
styrande för miljöarbetet och ser därför inget skäl till att regeringen nu
skulle behövt redovisa en särskild miljöstrategi. Utskottet anser därför att
riksdagen inte skall bifalla motion Fö1 (mp kommitté) yrkande 5.
Utskottet behandlade i nyss nämnda betänkande (bet. 1996/97:Fö3) ett
motsvarande yrkande om slutdatum och avvecklingsplan för s.k. blyad ammunition
som det som nu förs fram i yrkande 6. Utskottet har erfarit att regeringen har
gett Försvarsmakten i uppdrag att i årsredovisningen för år 1997 redovisa
utvecklingen av blyfri ammunition. Utskottet anser därför att riksdagen inte nu
skall ställa några krav på slutdatum eller avvecklingsplan. Motionsyrkandet bör
därför inte bifallas.
Utskottet behandlade även vindkraftfrågan i betänkandet 1996/97:FöU3.
Byggandet av ett vindkraftverk prövas i en normal bygglovsprocess. Utskottet
har inhämtat att Försvarsmakten inom ramen för denna process lämnar yttrande
över tänkt lokalisering. I ett antal fall har Försvarsmakten då avstyrkt
byggande. Utskottet har vidare erfarit att en förteckning med s.k.
samrådsområden upprättats och delgetts samtliga militärbefälhavare för att
korta ned remisstiderna.
Inom ramen för den arbetsgrupp som på initiativ av Försvarsdepartementet
tillsattes år 1995 har en studie inletts av störningarna på Försvarsmaktens
radar- och radiolänkanläggningar. Studien består av ett antal förstudier och en
huvudstudie. Utskottet har erfarit att förstudien om radar är avslutad.
Förstudien om radiolänk uppges vara försenad på grund av olika tekniska problem
och kunde inledas först i slutet av sommaren 1997. Denna förstudie beräknas ta
åtta månader. Utformningen av huvudstudien är inte ännu fastställd.
Med hänsyn till pågående arbete finner utskottet att motionens yrkande 7 inte
bör bifallas.
I motion Fö312 (mp) förordas obligatoriska miljökonsekvensbeskrivningar inför
större militära övningar. Utskottet utgår från att Försvarsmakten bedriver sin
verksamhet i enlighet med gällande regelsystem på miljöområdet. Sålunda skall
det för all verksamhet som är tillståndspliktig enligt miljöskyddslagen
genomföras miljökonsekvensbeskrivningar. Motion Fö312 (mp) yrkandena 1 och 2
bör därför inte bifallas.
Utskottet föreslår att regeringens skrivelse i den del som avser miljöfrågor
inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde läggs till handlingarna.
Anslag A 1. Försvarsmakten - inriktning av Försvarsmaktens olika program
Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt Programredovisning
(s. 30-39) och skrivelsens avsnitt om JAS 39 Gripen (s. 21-25). Utskottet
behandlar vidare motionerna Fö211 (m parti) yrkande 11, Fö213 (v parti) yrkande
3 (i denna del) och 5, Fö220 (kd kommitté) yrkandena 2 och 5, Fö221 (mp parti)
yrkandena 5 och 6, 10 och 11, Fö225 (m kommitté) yrkandena 1-6 och 10, Fö228
(fp parti) yrkande 6, Fö315 (m), Fö318 (s), Fö319 (c), Fö321 (m) yrkandena 1-3,
Fö322 (mp), Fö324 (s), Fö329 (kd, fp) yrkandena 1 och 2, Fö331 (s), Fö338 (kd
kommitté) yrkande 1 och U405 (m kommitté) yrkande 9.
Regeringen
Program 1. Operativa lednings- och underhållsförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att utöva operativ
ledning och operativ underhållstjänst. I programmet ingår bland annat
högkvarteret, miloförstärkningsstaben och tre militärområdesstaber med stabs-
och sambandsförband m.m., tre underhållsregementen, sex markteleunder-
hållsbataljoner och sex militärområdestransportbataljoner.
Programmet skall inriktas mot att miloförstärkningsstaben, tre
markteleunderhållsbataljoner och en militärområdestransportbataljon läggs ned
senast år 2001. Under samma period tillkommer två signalspaningsbataljoner.
Programmet omfattar även den militära underrättelse- och säkerhetstjänstens
verksamhet.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, med rådande militärpolitiska inriktning, att de förband som
ingår i programmet har förmåga att genomföra sina uppgifter. Övningar, liksom
utveckling av metoder och materiel för ledning, har i stort skett i planerad
omfattning och med goda resultat. Regeringen anmäler att ledningssystemet ORION
riskerar att bli försenat minst ett år på grund av tekniska problem.
Förrådshållning och underhåll har organiserats så att militärbefälhavarnas
operativa och fredsrationella krav har tillgodosetts. Materielleveranser har
skett i stort enligt plan och till oförändrad investeringsvolym jämfört med
föregående budgetår.
Åtgärder för att uppfylla de skärpta kraven på förvaring och transport av
vapen och ammunition har har vidtagits.
Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge goda
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsrapport om arméns mobiliseringsförråd
föreslagit åtgärder för att minska kostnaderna och förbättra förrådshållningen.
Regeringen avser i regleringsbrevet för år 1998 uppdra åt För-svarsmakten att
redovisa åtgärder som kan vidtas för att effektivisera förrådshanteringen.
Inriktning för budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten under programmet inriktas så att pågående
organisationsförändringar och införande av nya databaserade informations- och
ledningssystem kan fortsätta i enlighet med intentionerna i
totalförsvarsbeslutet. Integration, utbildning och övning med befintliga och
successivt utbyggda delar av ledningssystemet skall ske så att effekterna av
genomförda förändringar i ledningssystemen kan värderas. Utvecklingen skall ske
i samverkan med Överstyrelsen för civil beredskap. De datoriserade
informationssystem som tekniskt påverkas av sekelskiftet skall åtgärdas i tid.
Omorganisation av Försvarsmaktens högkvarter avses genomföras under år 1998.
Den organisatoriska förändringen av milounderhållsorganisationen bör
fortsätta. Behov av stöd till frivilligorganisationerna skall härvid beaktas.
Anskaffning av kortvågsradiosystemet (KV 90) bör påbörjas.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 1 656
miljoner kronor.
Program 2. Fördelningsförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och understödja
armébrigadernas strid. I programmet ingår sex fördelningsstaber med
betjäningsförband, sju artilleriregementsstaber med
fördelningsartilleribataljoner samt ca 100 fristående bataljoner innefattande
bl.a. jägarförband, luftvärnsförband och fältsjukhus. Antalet fördelnings- och
artilleriregementsstaber skall reduceras till vardera tre. Resterande förband
skall senast år 2001 ges en omfattning och sammansättning som svarar mot
brigadernas behov.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, med rådande militärpolitiska inriktning, att de förband som
ingår i programmet har förmåga att genomföra sina uppgifter.
Artillerilokaliseringsradarn ARTHUR har beställts. Leverans sker från och med
år 1999. Utvecklingen av luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE har fortsatt.
Regeringen bedömer att verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 ger
godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen
föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband inom programmet så att de operativa kraven på förmåga och
krigsduglighet uppfylls.
Den materiella förnyelsen inom programmet bör bl.a. syfta till att utveckla
ett för Försvarsmakten sammanhållet ledningssystem.
Utveckling av krigsbro 6 bör beställas.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 2 592
miljoner kronor.
Program 3. Försvarsområdesförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda territoriell
verksamhet, skydda för totalförsvaret viktiga resurser, försvara vissa infalls-
portar samt leda mobilisering och transporter. I programmet ingår bl.a. 24
försvarsområdesstaber, förband för stads- och gränsstrid, luftvärns- och
ingenjörsförband m.m. Sammanlagt omfattar programmet ca 242 000 personer, varav
ca 86 000 i hemvärnet. Antalet försvarsområdesstaber skall reduceras till 14.
Enheter för bl.a. stöd till frivillig försvarsverksamhet och kontakt med
kommuner skall inrättas i de utökade försvarsområdena. Personalstyrkan inom
programmet skall minska till ca 215 000 personer senast år 2001, varav
hemvärnet skall omfatta 125 000 personer.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, med rådande militärpolitiska inriktning, att de förband som
ingår i programmet har förmåga att genomföra sina uppgifter.
Repetitionsutbildning har genomförts i begränsad omfattning.
Krigsförbandsövning samt ledningsövningar har med goda resultat genomförts vid
vissa försvars-områdesstaber. Reservofficerare har bl.a. genomfört korta
funktionsövningar för att vidmakthålla den personliga färdigheten. Hemvärns-
och frivilligutbildningen har genomförts på samma nivå som tidigare år.
Hemvärnets totala numerär har dock minskat något. Regeringen har av
Försvarsmakten begärt en plan för hur rekryteringsmålet skall uppnås. Hemvärnet
har under året tillförts ny materiel, bl.a. fältuniform 90, kroppsskydd och
skyddsmask 90. Regeringen avser att redovisa för riksdagen vilken materiell
status som uppnåtts under år 1997. Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år
1997 bedöms ha gett godtagbara förutsättningar för den inriktning av programmet
som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband inom programmet så att de operativa kraven på förmåga och
krigsduglighet kan uppfyllas.
Anskaffningen av direktriktningssikten till försvarsområdesluftvärns-
kompanierna bör slutföras.
Rekryteringen till hemvärnet bör prioriteras. Försöksverksamhet med tre
månaders utbildning för placering i hemvärnet bör fortsätta.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 2 224
miljoner kronor.
Program 4. Armébrigadförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att föra anfallsstrid.
Armébrigaderna är allsidigt sammansatta, har hög rörlighet, gott skydd och stor
eldkraft. I programmet ingår sex infanteribrigader, fem Norrlandsbrigader, två
pansarbrigader och tre mekaniserade brigader. Programmet skall inriktas mot att
omfatta 13 armébrigader senast år 2001.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra
sina uppgifter. Armébrigadernas mekanisering har fortsatt med tillförsel av
stridsvagn 121 (Leopard 2), stridsvagn 122 (nytillverkade Leopard 2 I),
stridsfordon 90 och pansarbandvagn 401 (MT-LB). Anskaffningen av personligt
splitterskydd och C-stridsdräkter har fortsatt. Programmets omfattande inslag
av materielinvesteringar får dock ännu inte genomslag i form av ökad
krigsduglighet för krigsförbanden. Förband med stridsvagn 121 har på grund av
brist på reservdelar och övningsammunition inte nått uppsatta mål. Regeringen
förutsätter att Försvarsmakten kommer till rätta med dessa brister.
Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband inom programmet så att de operativa kraven på förmåga och
krigsduglighet kan uppfyllas. Armébrigaderna bör utvecklas och moderniseras
främst genom ökad mekanisering. Därutöver bör brigadernas lednings- och
mörkerstridsförmåga förbättras. Serieförberedelser för den måldetekterande
artillerigranaten BONUS bör beställas.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 5 875
miljoner kronor.
Program 5. Marina lednings- och underhållsförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med uppgift att leda och understödja de marina
krigsförbanden. I programmet ingår bl.a. fyra marinkommandon, ett
marindistrikt, en rörlig marin ledningsgrupp och åtta bas- och
underhållsbataljoner. Programmet skall utvecklas mot att innehålla fyra
marinkommandon, en rörlig marin ledningsgrupp och fem marina
underhållsbataljoner senast år 2001.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att fullgöra
sina uppgifter.
En teknisk förnyelse av ledningssystemet, som skall ge effekt framåt
sekelskiftet, pågår. Materielanskaffningen är dock försenad.
Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande
förband inom programmet.  Utvecklingen  av  lednings- och informationssy-
stemen bör fortsätta. Avvecklingen av utgående förband, bl.a. tre bataljoner ur
bas- och underhållsorganisationen, skall slutföras.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 1 263
miljoner kronor.
Program 6. Försvarsmaktens helikopterförband
Programmets innehåll
Programmet inrättas den 1 januari 1998. Programmet kommer att innehålla förband
för bl.a. pansarvärn, ubåtsjakt och spaning mot ytmål, flygräddning samt
transporter. I programmet kommer att ingå bl.a. en arméflygbataljon, tre marina
helikopterdivisioner och sju flygräddningsgrupper. Programmet bör inriktas mot
att flygräddningsorganisationen reduceras till sex grupper senast år 2001.
Vidare bör tidigare beslutad reduktion av de marina helikopterdivisionerna från
tre till två genomföras.
Resultatbedömning
Under innevarande budgetår har förberedelserna för att införa den gemensamma
helikopterflottiljen fortsatt.
Regeringen konstaterar att vissa brister förekommer inom de förband som
kommer att ingå i programmet när det inrättas den 1 januari 1998. Regeringen
bedömer dock att dessa brister, trots att de till viss del är allvarliga, kan
godtas.
Trots genomförd förbandsutbildning uppfyller arméflygbataljonen inte kraven
på krigsduglighet, vilket främst beror på omorganisation av krigsför-bandet och
bristen på flygförare. De marina förbandens förmåga att lösa sina uppgifter är
i huvudsak god. Det finns emellertid vissa brister i materiel och utbildning
för rörlig bastjänst, vilka medför att erforderlig krigsduglighet inte uppnås.
Modifieringen av flygräddningshelikoptrarna har slutförts. Regeringen bedömer
att flygräddningsförbanden har god förmåga att genomföra ålagda uppgifter.
Regeringen förutsätter att Försvarsmakten under budgetåret 1998 vidtar
erforderliga åtgärder för att avhjälpa bristen på flygförare i
arméflygbataljonen.
Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms således, trots att
vissa mål inte har uppnåtts, ge godtagbara förutsättningar för den in-riktning
av programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband inom programmet. Detta innebär bl.a. att organiseringen av
Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen, Linköping, skall fullföljas. Den
rörliga helikopterledningen skall krigs- och kaderorganiseras inom ramen för
helikopterflottiljen. Helikopterförbanden bör snarast integreras i de taktiska
ledningssystemen. Den rörliga basorganisationen bör vidareutvecklas och
samordnas. Utgående förband skall avvecklas senast budgetåret 1999.
Omsättningen av de medeltunga helikoptrarna för arméflygbataljonen bör
fortsätta. I samband med detta omorganiseras bataljonen till en
transporthelikopterbataljon.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 623
miljoner kronor.
Program 7. Stridsfartygsförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att hävda vår
territoriella integritet och att kunna möta ett väpnat angrepp mot vår kust. I
programmet ingår bl.a. två ytstridsflottiljer med sex kustkorvetter, 12
robotbåtar och 12 patrullbåtar, tre minkrigsavdelningar med bl.a. sju
minjaktfartyg typ Landsort och två minfartyg, samt en ubåtsavdelning med 12
ubåtar.
Programmet skall utvecklas mot att innehålla bl.a. två ytstridsflottiljer med
sex kustkorvetter, sex robotbåtar och 12 patrullbåtar, tre minkrigsavdelning-ar
med bl.a. sju minjaktsfartyg typ Landsort och två minfartyg, samt en
ubåtsavdelning med nio ubåtar, varav två i materielberedskap, senast år 2001.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra
sina uppgifter. De förband som under senare år varit engagerade i
ubåtsskyddsverksamheten uppvisar däremot vissa begränsningar i förmågan i andra
huvuduppgifter. Samtliga stridsfartygsförband har dessutom brister när det
gäller att uppträda i större förband.
Den materiella förnyelsen av förbanden har i huvudsak genomförts enligt plan.
Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Verksamheten skall inriktas på att vidmakthålla och utveckla kvarvarande
förband inom programmet. Halvtidsmodifiering av patrullbåtar typ Kaparen skall
slutföras. Anskaffning av minröjningsfartyg typ Styrsö skall slutföras.
Anskaffning av korvett typ Visby bör fortsätta. Återstående ubåtar typ Gotland
skall införas i krigsorganisationen. En ubåt typ Näcken och tre ubåtar typ
Sjöormen skall avvecklas.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 2 174
miljoner kronor.
Program 8. Kustförsvarsförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att försvara infalls-
portar och skärgårdsområden.
I programmet ingår bl.a. en rörlig kustartilleribrigadledning, 12
kustförsvarsbataljoner, fem amfibiebataljoner, tre kustartilleribataljoner och
ett tungt kustrobotbatteri.
Programmet skall utvecklas mot att senast år 2001 innehålla två rörliga
kustartilleribrigadledningar, sex kustförsvarsbataljoner, sex
amfibiebataljoner, tre kustartilleribataljoner och ett tungt kustrobotbatteri.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den rådande försvarspolitiska in-
riktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra
sina uppgifter. Begränsningar i övningsverksamheten och eftersatt materiel-
underhåll innebär dock att förbanden har reducerad krigsduglighet.
Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband inom programmet. Anskaffningen av materiel för en andra
rörlig brigadledning och av modern båtmateriel för den fjärde amfibiebataljonen
skall fortsätta. Avvecklingen av fyra kustförsvarsbataljoner skall fortsätta.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 1 441
miljoner kronor.
Program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift att leda och betjäna
flygförbanden. I programmet ingår bl.a. tre flygkommandostaber, tre
vädercentraler, nio strilbataljoner och 24 basbataljoner. I programmet ingår
även försvarets telenät.
Antalet strilbataljoner skall reduceras till sex och antalet basbataljoner
till 16 senast år 2001.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra
sina uppgifter. Regeringen konstaterar att antalet krigsförband som inte
uppfyller kraven på krigsduglighet i stort är oförändrat. Bristerna beror
främst på ett otillräckligt antal övningstillfällen.
Basbataljonerna har vissa brister, främst i uppgiften att försvara flygbaser.
Detta beror huvudsakligen på otillräcklig samövning och repetitionsutbildning.
Basbataljonernas ledningsförmåga har däremot förbättrats.
Regeringen noterar problem med utbildningen av radarjaktledare för
flygstridskrafternas stridsledningsförband.
Samordningen inom flottiljverkstäderna har lett till effektivare
underhållsproduktion. Försvarets telenät har moderniserats.
Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms, trots att vissa mål
således inte har uppnåtts, ge godtagbara förutsättningar för den in-riktning av
programmet som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband inom programmet. De inledda åtgärderna för att lösa
problemen med utbildningen av radarjaktledare skall fullföljas. Utredningen om
den centrala taktiska ledningsorganisationen för flygstridskrafterna skall
slutföras. Omstruktureringen av vädercentralerna fullföljs genom att
Vädercentral Syd och Vädercentral Nord läggs ned. Införandet av det för
flygstridskrafterna gemensamma ledningssystemet bör fortsätta. Anskaffningen
för stridsledning och radarspaning fortsätter. Avvecklingen av utgående förband
skall fortsätta och vara slutförd senast budgetåret 1999.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 3 672
miljoner kronor.
Program 10. JAS 39-förband
Programmets innehåll
Programmet innehåller ännu inte några organiserade krigsförband. Den första JAS
39 Gripen-divisionen kommer att organiseras under innevarande år. Programmet
inriktas mot att på sikt omfatta 12 JAS 39 Gripen-divisioner.
Regeringen beslutade i juni 1997 att anskaffa en tredje delserie JAS 39
Gripen omfattande 64 flygplan.
Resultatbedömning
Under innevarande år fortsätter leveranserna av delserie 2. Vidare pågår bl.a.
omskolning av flygförare inför organiseringen av den första Gripendivisionen
hösten 1997.
Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge goda
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.
Regeringen lämnar i skrivelsen (avsnitt 7 s. 21-25) en utförlig redovisning
av läget i JAS 39 Gripen-projektet. Ur denna framgår bl.a.:
*  Försvarsmaktens samlade uppfattning är att JAS 39 Gripen-systemet utvecklas
enligt den planerade inriktningen. Erfarenheterna hitills visar att systemet
kommer att väl uppfylla ställda krav och förväntningar. Programmet som
helhet bedöms av Försvarsmakten ha uppnått en god ekonomisk och teknisk
säkerhet. Regeringen delar den bedömningen.
*  Delserie 1 slutlevererades i december 1996. Totalt har utvecklingsarbetet,
sedan avtal om den första delserien tecknades år 1982, försenats med fem år
och serieleveranserna med två år. Utvecklingen av delserie ett har kostat
12,2 miljarder kronor.
*  Delserie två väntas vara slutlevererad under första kvartalet år 2003.
*  Utgifterna från projektstarten t.o.m. 31 december 1996 uppgår till 40,9
miljarder kronor varav 10,3 miljarder kronor utgör uteliggande förskott till
industrin. Utgifterna under budgetåret 1995/96 uppgår till 8,5 miljarder
kronor.
*  Den omdefinierade JAS-ramen uppgår till 76,4 miljarder kronor i prisläge
1997. Av denna ram är 27,9 miljarder kronor tillkommande investeringar för
utveckling och anskaffning av flygplan m.m. för ytterligare fyra divisioner
(delserie 3).
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla den första
JAS 39 Gripen-divisionen och att organisera nya sådana divisioner. Förbanden
skall utvecklas vidare, bl.a. genom fortsatt anskaffning av flygplanets såväl
en- som tvåsitsiga version samt genom fortsatt anskaffning av
utbildningssystem.
Anskaffningen och integreringen av radarjaktrobot 99 skall fortsätta, liksom
utveckling och anskaffning av kommunikationssystem till JAS 39 Gripen.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 7 632
miljoner kronor.
Program 11. Övriga stridsflygförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med huvudsaklig uppgift för luftförsvaret,
attackförmågan och underrättelseinhämtningen.
I programmet ingår bl.a. två divisioner J 35, åtta divisioner JA 37 och sex
divisioner AJS 37. Programmet inriktas mot att antalet divisioner skall
reduceras till sju senast år 2001.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra
sina uppgifter. Samtidigt konstaterar regeringen att det finns brister inom
vissa prioriterade förband. På grund av ett otillräckligt antal
övningstillfällen uppfyller sålunda vissa förband inte krigsduglighetskraven.
Samtliga flygdivisioner har vidmakthållits. Utveckling och anskaffning av ny
materiel (bl.a. robot 99 och störkapsel för JA 37 och bombkapsel för AJS-
systemet) förbättrar förbandens förmåga.
Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas mot att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband. Detta innebär bl.a. att JA 37 skall fortsätta att
systemmodifieras, SK 37 skall fortsätta att modifieras och tillföras
telestörsystem och att integrationen av robot 99 på JA 37 skall fortsätta. Av-
vecklingen av utgående förband skall vara slutförd senast budgetåret 1998.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 1 650
miljoner kronor.
Program 12. Transportflygförband
Programmets innehåll
Programmet innehåller förband med sina huvudsakliga uppgifter inom
flygtransporterna, signalspaningen och flygräddningen. I programmet ingår bl.a.
fyra centrala transportflygdivisioner (varav ett signalspaningsförband), åtta
regionala transportflygdivisioner och sju flygräddningsgrupper. Den 1 januari
1998 avses flygräddningsgrupperna föras över till program 6. För-svarsmaktens
helikopterförband. Programmet inriktas mot att den regionala
transportflygorganisationen skall reduceras till fyra divisioner senast år
2001.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen, att de förband som ingår i programmet har förmåga att genomföra
sina uppgifter. På grund av ett otillräckligt antal övningstillfällen uppfyller
vissa förband inte kraven på krigsduglighet. Däremot har deltagandet i
internationell verksamhet (flygtransportuppgifter för bl.a. FN i f.d.
Jugoslavien och Röda korset i Afrika) i viss mån motverkat bortfallet av
flygtid. Likaså förbättrar teknik- och materielutvecklingen (utprovning av
flygplanen för signalspaning, installering av motmedel) förbandens förmåga.
Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara
förutsättningar för den inriktning av programmet som regeringen föreslår för
budgetåret 1998.

Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas på att vidmakthålla och utveckla
kvarvarande förband. Under budgetåret skall omsättningen av
signalspaningsförbandet från Tp 85 till S 102 B fortsätta. Avvecklingen av
utgående förband skall vara slutförd senast budgetåret 1998.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 268
miljoner kronor.
Program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser
Programmets innehåll
Verksamheten inom programmet skall stödja de övriga programmens produktion av
krigsförband så att verksamhetsmålen kan nås. I programmet ingår
Försvarsmaktens olika centrum för stöd och utbildning, typförbands- och
funktionsansvar. En stor del av verksamheten omfattar utbildning av officerare.
En annan stor del av verksamheten är de försvarsmaktsgemensamma
resursledningssystemen som vidmakthålls och anpassas till den tekniska
utvecklingen. De frivilliga försvarsorganisationernas utbildning budgeteras
inom programmet.
Programmet omfattar även forskning och utveckling samt utbildning inom
ammunitions- och minröjningområdet. Huvuddelen av verksamheten bedrivs vid
Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum.
Regeringen har strävat efter att så stor del som möjligt av verksamhetens
kostnader fördelas på de krigsorganisatoriska programmen.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen, att stödet till krigsförbanden är godtagbart.
Totalförsvarets datakommunikationstjänst har byggt ut stamnät och anslutit
till 39 platser där förbanden m.fl. kan använda elektronisk post.
Förvaringen av vapen har centraliserats. Aktualiteten hos Försvarsmaktens
kartmateriel har väsentligt förbättrats.
Projekt SIRIUS startade år 1993 och omfattar en ny generation
programvaruprodukter som stöd för förnödenhetsförsörjning, tekniska tjänster,
ledning av underhållsresurser samt värdering av krigsorganisationens materiel.
Ett fyrtiotal äldre resursledningssystem planerades vara avlösta före
sekelskiftet. Regeringen har gett Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att göra
en riskanalys av projektet. RRV betecknar SIRIUS som ett riskprojekt.
Regeringen kommer att noga följa projektet.
Försvarsmaktens skolor anmäler väl uppnådda mål med en del undantag som har
sin orsak i bristande övningstillfällen med trupp. Skolutredningen utreder för
närvarande den framtida officersutbildningen. Däremot är specialutbildning för
vissa delar av den civila personalen inom bl.a. ekonomifunktionen eftersatt.
Kunskaperna om de förändringar som skett inom det ekonomiadministrativa
regelverket är dåliga. Regeringen ser allvarligt på detta förhållande och
förutsätter att Försvarsmakten ser till att personalen har erforderlig
kompetens.
Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara
förutsättningar för den inriktning som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att utbildningen till och av yrkes- och reservofficerare
genomföras så att krigsorganisationens behov och krav tillgodoses. Den civila
personalens kompetens i fråga om ekonomifunktionen skall säkerställas.
Avvecklingen av målflygdivisionen och flygplanssystem 32 skall slutföras under
år 1998.
För att få en rationell, organisatorisk och lokalmässig lösning, som med
hänsyn till ekonomi och personalförsörjning är hållbar på lång sikt, anser
regeringen att den flygburna signal- och radarspaningen i fred samt
flygtransportresurserna i Bromma skall lokaliseras till Uppsala.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 4 403
miljoner kronor I anslaget beräknas även medel för frivilliga för-
svarsorganisationers utbildningsverksamhet. För 1998 års verksamhet avdelas ett
belopp om 106 miljoner kronor.
Program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser
Programmets innehåll
Verksamheten inom programmet, som inte direkt sammanhänger med utvecklingen av
krigsorganisationen, skall stödja grundorganisationens produktion så att
verksamhetsmålen kan nås.
Programmet innehåller bl.a. utbildningshjälpmedel, t.ex. simulatorer, för att
genomföra effektiv och realistisk utbildning såväl enskilt som i förband.
Regeringen har strävat efter att så stor del som möjligt av verksamhetens
kostnader fördelas på de krigsorganisatoriska programmen.
Resultatbedömning
Regeringen bedömer, mot bakgrund av den nu rådande försvarspolitiska
inriktningen, att stödet till grundorganisationen är godtagbar. Utvecklingen av
utbildningshjälpmedel har varit lovande både vad avser teknik och metoder.
Simulatorer och anläggningar för stabs- och förbandsträning har tillfört både
realism och ett ökat antal övningstillfällen till rimliga kostnader.
Verksamheten under budgetåret 1995/96 och år 1997 bedöms ge godtagbara
förutsättningar för den inriktning som regeringen föreslår för år 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att Försvarsmakten skall vidareutveckla uppdragsstyr-ning
av stödmyndigheterna. En bättre samordning av avtal skall eftersträvas.
Anskaffning av ledningsträningsanläggning för fördelnings- och brigadförband
samt datainsamlingsutrustning för simulatorer skall slutföras. Fort-satt
anskaffning skall ske av skjutsimulatorer och stridsträningsanläggning.
Taktiska simulatorer skall utvecklas.
Verksamheten skall bedrivas så att ökad kunskap och möjlighet skapas för att
kunna upptäcka och röja minor. Ökad samverkan inom detta område skall ske med
berörda totalförsvarsmyndigheter. Verksamheten skall särskilt inriktas mot att
öka den svenska förmågan att bidra till humanitär ammunitions- och minröjning i
internationella sammanhang.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 1 007
miljoner kronor.
Program 15. Internationell verksamhet
Programmets innehåll
Programmet omfattar verksamhet för att Försvarsmakten skall kunna delta i
Sveriges fredsfrämjande och humanitära insatser. Insatserna med trupp utomlands
finansieras över anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser. För
militärobservatörer, civilpoliser och andra enskilda personer, sker
finansiering via utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan samt utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
Programmet omfattar även svensk medverkan i Partnerskap för fred (PFF) Stöd
för vissa länders deltagande i PFF-aktiviteter som genomförs i Sverige ingår i
programmet. Programmet innefattar också svensk medverkan i Multinational United
Nations Standby Forces High Readiness Brigade (SHIRBRIG) samt deltagande i
seminarier, kurser och övningar inom ramen för Sveriges observatörskap i
Västeuropeiska Unionen (WEU).
Inom programmet kan också stöd lämnas till de baltiska länderna efter
särskilt regeringsbeslut.
Resultatbedömning
Under budgetåret 1995/96 finansierades verksamhet som nu ryms i program 15
under den dåvarande tredje huvudtiteln, Utrikesdepartementet, anslaget B 9
Fredsbevarande verksamhet. Från och med budgetåret 1997 finansieras
verksamheten under  utgiftsområde  6. Totalförsvar,  anslaget  A 1  Försvars-
smakten, program 15.
Inom Försvarsmakten har ett arbete genomförts i syfte att förbättra
förutsättningarna för att kunna delta i fredsfrämjande och humanitära insatser
och i övrigt internationellt samarbete. Försvarets Internationella Centrum
omorganiserades den 1 juli 1997 till Försvarets Internationella Kommando.
Utvecklingen av den tidigare beslutade snabbinsatsstyrkan sker enligt plan och
styrkan bedöms vara klar att kunna sättas in den 1 juli 1998. Genom inrättandet
av Partnership for Peace Regional Training Centre den 1 juli 1997, som är en
organisatorisk enhet i Försvarets Internationella Kommando, bidrar Sverige
aktivt till att fördjupa samarbetet inom PFF i enlighet med
totalförsvarsbeslutet år 1996.
Regeringen har genom ändring av regleringsbrevet för år 1997 preciserat
handlingsreglerna för svenskt deltagande i PFF-samarbetet och har härigenom
förtydligat styrningen av det svenska deltagandet. För att förbättra
samverkansförmåga med andra länder har regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag
att studera behovet av ökad interoperabilitet.
Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att analysera och redovisa
möjligheterna av ett utökat utbildningsmässigt och materiellt stöd till de
baltiska länderna. Vidare har regeringen förordnat en särskild utredare för
översyn av formerna för stödet till totalförsvarsuppbyggnaden i Central- och
Östeuropa. Uppdraget skall redovisas i mars 1999.
Verksamheten under år 1997 bedöms ge goda förutsättningar för den inriktning
som regeringen föreslår för budgetåret 1998.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten inriktas mot att kunna delta i
fredsfrämjande insatser med självständiga enheter upp till bataljons styrka.
Organisation och utveckling av snabbinsatsstyrkan skall slutföras. Denna
omfattar ledningspersonal, mekaniserat kompani samt ingenjörkompani med
inriktning på bl.a. ammunitions- och minröjning.
Regeringen beräknar medlen för programmet under budgetåret 1998 till 228
miljoner kronor.
Sammanställning över anslag A1 Försvarsmakten
Regeringen sammanfattar den beräknade medelsfördelningen inom anslaget A 1
Försvarsmakten för budgetåret 1998 i följande tabell.
Miljoner kronor, avrundade belopp
------------------------------------------------------
|                                    |Budgeterat 1998|
|Program                             |               |
------------------------------------------------------
|1.    Operativa    lednings-   och  |          1 656|
|underhållsförband                   |               |
------------------------------------------------------
|2. Fördelningsförband               |          2 592|
------------------------------------------------------
|3. Försvarsområdesförband           |          2 224|
------------------------------------------------------
|4. Armébrigadförband                |          5 875|
------------------------------------------------------
|5.     Marina     lednings-    och  |          1 263|
|underhållsförband                   |               |
------------------------------------------------------
|6.                 Försvarsmaktens  |            623|
|helikopterförband                   |               |
------------------------------------------------------
|7. Stridsfartygsförband             |          2 174|
------------------------------------------------------
|8. Kustförsvarsförband              |          1 441|
------------------------------------------------------
|9.   Flygvapnets   lednings-   och  |          3 672|
|underhållsförband                   |               |
------------------------------------------------------
|10. JAS 39-förband                  |          7 632|
------------------------------------------------------
|11. Övriga stridsflygförband        |          1 650|
------------------------------------------------------
|12. Transportflygförband            |            268|
------------------------------------------------------
|13.     För    krigsorganisationen  |          4 403|
|gemensamma resurser                 |               |
------------------------------------------------------
|14.     För    grundorganisationen  |          1 007|
|gemensamma resurser                 |               |
------------------------------------------------------
|15. Internationell verksamhet       |            228|
------------------------------------------------------
|Summa                               |         36 707|
------------------------------------------------------
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av
verksamheten för
dels program 1. Operativa lednings- och underhållsförband,
dels program 2. Fördelningsförband,
dels program 3. Försvarsområdesförband,
dels program 4. Armébrigadförband,
dels program 5. Marina lednings- och underhållsförband,
dels program 6. Försvarsmaktens helkopterförband,
dels program 7. Stridsfartygsförband,
dels program 8. Kustförsvarsförband,
dels program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband,
dels program 10. JAS 39-förband,
dels program 11. Övriga stridsflygförband,
dels program 12. Transportflygförband,
dels program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser,
dels program 14. För fredsorganisationen gemensamma resurser,
dels program 15. Internationell verksamhet.
Motionerna
Moderata samlingspartiet preciserar i partimotion Fö225 (m) den kompletterande
verksamhetsinriktning som hör ihop med den uppräkning med 1 miljard kronor av
Anslaget A 1 Försvarsmakten som partiet föreslagit. I motionen föreslås:
*  Program 2. Fördelningsförband
Utöver regeringens förslag bör förberedelser göras för anskaffning och
uppsättning av dels ett attackhelikopterkompani med begagnade helikoptrar, dels
en attackhelikopterbataljon under perioden 2001-2006. Vidare bör
artillerifunktionen stärkas genom förberedelser för anskaffning av
splitterskyddat artilleri, dels av långräckviddigt artilleri/raketartilleri
(yrkande 1).
*  Program 4. Armébrigadförband
Stridsvagn 121 och 122 samt stridsfordon 90 tillförs i ökat antal för att
förbättra skydd och rörlighet. Sålunda bör optionen för stridsvagn 122 utlösas
samt läglighetsköp göras av stridsvagn 121 (yrkande 2).
*  Program 6. Försvarsmaktens helikopterförband
Förberedelser bör ske under året för nyss nämnda anskaffning av
attackhelikoptrar (yrkande 3).
*  Program 8. Kustförsvarsförband
Anskaffning bör inledas av modern båtmateriel för den femte och sjätte
amfibiebataljonen (yrkande 4).
*  Program 14. För grundorganisationen gemensamma resurser
Utöver vad regeringen föreslagit bör ytterligare 200 miljoner kronor anslås
till särskilda tekniksatsningar (yrkande 6).
Regeringen bör, om motionens förslag till anslag på Utgiftsområde 6
Totalförsvar bifalls av riksdagen, snarast återkomma till riksdagen med en ny
redovisning av beräknad medelstilldelning per program (yrkande 10).
Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion Fö213 (v) också en annan inriktning
för vissa av Försvarsmaktens program (yrkande 3 i denna del). Sålunda förordas
att programmen 1 Operativa lednings- och underhållsförband,
2 Fördelningsförband och 3 Försvarsområdesförband minskas med tillsammans 70
miljoner kronor.
Armébrigadprogrammet bör snarast reduceras till tio brigader.
Medelstilldelningen bör samtidigt minskas med 350 miljoner kronor.
Inom programmet 7 Stridsfartygförband bör de två ubåtar skrotas som är tänkta
att ingå i materielberedskap. Programmet reduceras som följd härav med 10
miljoner kronor.
De tre flygkommandostaberna bör ersättas med en central ledning. Programmet 9
Flygvapnets lednings- och underhållsförband minskas samtidigt med 80 miljoner
kronor.
Arbetet med att krigsorganisera JAS 39-divisioner bör liksom integreringen av
radarjaktrobot 99, så långt som möjligt senareläggas. För övriga
stridsflygförband avbryts eller senareläggs systemmodifieringen av JA 37.
Tillsammans sparas i programmen 10 JAS 39-förband och 11 Övriga
stridsflygförband 100 miljoner kronor.
Inom programmet 15 Internationell verksamhet anser Vänsterpartiet att Sverige
bör lämna Partnerskap för fred och observatörskapet i Västeuropeiska unionen.
Vänsterpartiet förordar sammanfattningsvis att anslaget A 1 Försvarsmakten
tilldelas 700 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslår.
Folkpartiet liberalerna anför i sin partimotion Fö228 (fp) att det är en
central uppgift för riksdag och regering att återkommande pröva försvarsmaktens
förutsättningar och behov för att klara uppgiften långsiktig anpassning.
Materielförsörjning och därmed den svenska försvarsindustrins utveckling blir i
sammanhanget av strategisk betydelse för att kunna genomföra olika nivåer av
anpassning. Frågan om materielförsörjning och försvarsindustri bör därför
enligt motionärerna särskilt ses över, vilket riksdagen bör ge regeringen till
känna (yrkande 6).
Moderata samlingspartiet anser i kommittémotion U405 (m) yrkande 9 att det bör
övervägas om inte försvarsindustrin skulle kunna erbjudas att mer aktivt kunna
få konkurrera om den del av materielunderhållet som i dag sköts inom
Försvarsmakten. Härigenom skulle arbetsvolymerna kunna hållas uppe och viktig
kompetens bevaras. En strikt tillämpad konkurrensutsättning av verkstads- och
varvsdriften skall därvid förutsättas.
Vänsterpartiet konstaterar i partimotion Fö213 (v) yrkande 5 att
totalförsvarspliktiga får måltidsersättning, helgersättning eller
förplägnadsersättning de dagar då mat inte serveras. Under helger och
övningsuppehåll är ersättningen lägre än eljest. Denna olikhet sägs vara
omotiverad och bör avskaffas. Ersättningen bör vara 95 kronor per dag.
Kristdemokraterna framhåller i sin kommittémotion Fö220 (kd) att den som blivit
uttagen till pliktutbildning får göra ekonomiska uppoffringar. I avvaktan på
resultatet av den av regeringen aviserade översynen av pliktsystemet anser
motionärerna att dagersättningen bör höjas med fem kronor per dag från
nuvarande 40 kronor till 45 kronor per dag (yrkande 2).
I kommittémotion Fö338 (kd) avges ett motsvarande yrkande (yrkande 1).
Kristdemokraterna erinrar vidare i kommittémotion Fö220 (kd) om att
rekryteringen till hemvärnet skall prioriteras. Motionärerna menar att
tillräckliga ekonomiska resurser måste avsättas för utbildning och övning för
att hemvärnet skall kunna klara sina uppgifter i händelse av väpnat angrepp och
för att hemvärnet skall vara attraktivt vid nyrekrytering (yrkande 5).
Hemvärnet berörs även i partimotion Fö211 (m). Motionärerna konstaterar på
motsvarande sätt betydelsen av modern materiel för motivation och förmåga att
lösa uppgifterna. Motionärerna anser att det finns stora olikheter mellan
försvarsområdena när det gäller tillförseln av materiel varför de förordar en
förbättrad styrning av materielflödet i försvaret (yrkande 11).
I motion Fö322 (mp) av Annika Nordgren m.fl. betonar motionärerna att Sveriges
säkerhetspolitiska läge har förändrats. De erinrar om Miljöpartiet de grönas
uppfattning att Sverige helt bör upphöra med utveckling och export av ubåtar.
Motionärerna konstaterar samtidigt att olika regeringar hittills har satsat ca
170 miljoner kronor på nya ubåtar som det inte finns behov av.
I 1966 års försvarsbeslut slog riksdagen fast att Sverige skall ha nio
ubåtar, varav två i materielberedskap. Om några år kommer svenska marinen att
ha tre helt moderna ubåtar typ Gotland, som kan vara i tjänst till någon gång
åren 2030-2040, fyra Västergötlandsubåtar, som kan utnyttjas till någon gång
mellan år 2025 och år 2030, samt två ubåtar Näcken eller Sjöormen i
materielberedskap. Detta betyder, enligt motionärerna, att det med nuvarande
beslut om sju ubåtar i aktiv tjänst kommer att dröja minst 25 år innan Sverige
får behov av någon ny ubåt. Studiefasen av ubåten Viking måste därför avbrytas
och projekteringen får inte börja, vilket riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna.
Miljöpartiet de gröna framför i partimotion Fö221 (mp) ytterligare förslag
till annan inriktning än den regeringen föreslagit. Mot bakgrund av att det
inte föreligger något som helst militärt hot mot Sverige bör därför riksdagen
uppdra åt regeringen att förhandla med Industrigruppen JAS om att häva
sommarens beslut om att i en tredje delserie anskaffa ytterligare 64 flygplan
JAS 39 Gripen (yrkande 5).
Motionärerna avvisar förslaget till inriktning av program 15 Internationell
verksamhet eftersom detta bl.a. omfattar svensk medverkan i Partnerskap för
fred och observatörskap i Västeuropeiska unionen (yrkande 10).
I samma motion föreslås att medel tas från anslaget A 1 Försvarsmakten för
att finansiera den civilmotståndsutbildning som Miljöpartiet förordar (yrkande
6).
Åter samma motion vänder sig mot förslaget att till F 16 i Uppsala
samlokalisera de radarspanings- och signalspaningsförband som nu finns på
Malmen (yrkande 11). Motionärerna konstaterar att förbanden redan är
samlokaliserade samt att en flyttning till Uppsala skulle kräva stora
investeringar.
I fyra enskilda motioner, nämligen
- Fö315 (m) av Birger Hagård och Carl G Nilsson,
- Fö318 (s) av Conny Öhman m.fl.,
- Fö319 (c) av Roland Larsson,
Fö329 (kd, fp) yrkande 2 av Dan Ericsson och Karl-Göran Biörsmark
anförs också motiv mot att flytta radarspanings- och signalspaningsförbanden
till Uppsala. Samtliga motioner förordar fortsatt lokalisering vid Malmen. I
motion Fö329 (kd, fp) hemställs vidare att riksdagen vid prövningen av frågan
om verksamheten vid Malmen beslutar inhämta de uppgifter som en särskild
arbetstagarkonsult tagit fram (yrkande 1).
Motion Fö321 (m) av Ingvar Eriksson och Jan Backman vänder sig mot regeringens
förslag i propositionen att slå samman försvarets vädercentraler varvid
nuvarande värdercentral Syd läggs ned. Motionärerna har svårt att se
effektivitetsvinster med förslaget och anser det också leda till oacceptabla
risker. De pekar på att vädertjänsten har ett nära samband med
ledningsfunktionerna inom Försvarsmakten. Därmed bör rimligen inte beslut
fattas om vädertjänstens organisation innan ledningsstrukturen är klarlagd.
Regeringen borde därför uppskjuta avgörandet om försvarets vädercentraler.
Motionärerna hemställer att riksdagen
- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
behålla vädercentral Syd (yrkande 1),
- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
koncentration av försvarets vädercentraler till en enhet (yrkande 2),
- hos regeringen begär att avgörandet om vädertjänstens organisation
senareläggs tills ledningsstrukturen inom Försvarsmakten är klarlagd (yrkande
3).
Med hänsyn till de allvarliga bristerna i beslutsunderlaget om nedläggning av
Vädercentral Syd förordas i motion Fö331 (s) av Marianne Jönsson att
organisationen av vädercentralerna åter utreds.
Motion Fö324 (s) av Jan Björkman m.fl. anser att det av regeringen framlagda
förslaget om framtida helikopterorganisation är välavvägt. De anser vidare att
ett bra sätt att träna för krigsuppgiften är att rädda civila i sjöolyckor
eller att hjälpa akut sjuka på skärgårdsöarna med transporter. Denna viktiga
samhällsnytta sägs kunna bli mer effektiv om räddningshelikoptrarna fick
värmekameror. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att utrusta
räddningshelikoptrarna med värmekameror.
Utskottet
Utskottet behandlar först vissa programövergripande frågor och därefter, under
respektive programrubrik, frågor som endast rör ett visst program.
Programövergripande frågor
Regeringen har, med hemställan om riksdagens godkännande, i propositionen
föreslagit en inriktning av Försvarsmaktens 15 olika program. Utskottet finner
att den föreslagna inriktningen är i linje med vad som bestämdes om
Försvarsmaktens utveckling i 1996 års totalförsvarsbeslut.
I Moderata samlingspartiets partimotion Fö225 (m), yrkandena 1-4 och 6,
föreslås en inriktning som på ett flertal punkter avviker från den som lagts
fast i försvarsbeslutet. Så sker också i Vänsterpartiets partimotion Fö213 (v)
yrkande 3 i denna del. Utskottet finner ingen anledning att nu gå ifrån
försvarsbeslutets långsiktiga inriktning. Härav följer att nämnda
motionsyrkanden bör avslås. Även yrkande 10 i  partimotion Fö225 (m) bör avslås
eftersom detta förordar att regeringen skall redovisa en ny beräkning av
medelstilldelningen per program.
Utskottet konstaterar att regeringen inte lämnat någon redogörelse för de
försvarsindustriella frågorna, vare sig i propositionen eller i skrivelsen.
Utskottet instämmer i vad som i partimotion Fö228 (fp) yrkande 6 anförs om den
svenska försvarsindustrins betydelse för att kunna genomföra olika slags
anpassning av krigsorganisationen. Det finns därför skäl att återkommande se
över frågan om materielförsörjning och försvarsindustri. Det hade sålunda varit
en fördel med en sådan redovisning i propositionen eller i skrivelsen.
Utskottet förutsätter att regeringen i samband med 1998 års kontrollstation gör
en uppföljning av försvarsindustrins förutsättningar och villkor, behovet av
försvarsindustriell kompetens och kapacitet m.m. Syftet med motionsyrkandet bör
då kunna bli tillgodosett varför yrkandet inte bör bifallas.
Utskottet betonade (bet. 1996/97:FöU1, s. 225) att materielunderhåll måste
kunna genomföras inom landet i kris och krig och att kompetens härför måste
finnas hos svenska myndigheter eller företag. Utskottet har erfarit att
ämnesområdet noga studerats av flera utredningar de senaste 15 åren, bl.a. av
1980 års underhållsutredning (U 80), utredningen om lednings- och
myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO). Senast har Försvarsmakten år
1996 efter samråd med Försvarets materielverk i skrivelse till regeringen
redovisat fördelningen av materielunderhållskompetens mellan myndigheterna och
industrin samt lämnat förslag till framtida inriktning. Utskottet anser inte
skäl föreligga för att ändra principerna för det nuvarande materielunderhållet.
Kommittémotion U405 (m) yrkande 9 bör därför inte bifallas.
Det ankommer inte på riksdagen att bestämma om matersättningens storlek.
Nivån på matersättningen fastställs av Totalförsvarets pliktverk i samråd med
Försvarsmakten. Motion Fö213 (v parti) yrkande 5 bör därför avslås.
Frågan om dagersättningens storlek har riksdagen delegerat till regeringen
att besluta om. Utskottet anser inte att denna delegation skall återtas.
Kommittémotionerna Fö220 (kd) yrkande 2 och Fö338 (kd) yrkande 1, som förordar
höjd dagersättning, bör därför avslås av riksdagen.
Miljöpartiet de gröna föreslår att medel tas från anslaget A 1 Försvarsmakten
för att finansiera den civilmotståndsutbildning som Miljöpartiet förordar.
Utskottet har i det föregående, i avsnittet om Vissa försvarspolitiska frågor
m.m., avvisat en omriktning av det militära försvaret mot bl.a. civilt
motstånd. Härav följer att riksdagen även bör avslå motion Fö221 (mp parti)
yrkande 6.
Utskottet går därefter över till att behandla inriktningen av vissa program.
Program 3. Försvarsområdesförband
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen uttalat sig om hemvärnets betydelse
och biträder därför de synpunkter som framförs i kommittémotion Fö220 (kd)
yrkande 5, om att tillräckliga resurser avdelas för att hemvärnsorganisationen
skall kunna lösa sina uppgifter och dessutom ha tillräcklig rekryteringskraft.
Utskottet har inhämtat att Försvarsmakten på regeringens uppdrag utreder
möjligheter och bedömt behov av åtgärder för att nå personalmålet 125 000
hemvärnsmän år 2001. Redovisningen skall ske våren 1998.
Utskottet har vidare inhämtat att Hemvärnet enligt Försvarsmaktens
uppfattning har tillräckliga resurser för att nå målet med 60 % deltagande i
övningar m.m. Det åligger respektive hemvärnsområdesbefälhavare att genomföra
utbildning och övningar som leder till att hemvärnsförbanden når anbefalld
förmåga att lösa sina uppgifter.
Ny materiel, bl.a. bildförstärkare, bevakningssensorer, ny skyddsmask och
sambandsutrustning införs efter hand. I samband med 1996 års försvarsbeslut
uppmärksammades de förhållanden som nämns i partimotion Fö211 (m), yrkande 11.
Utskottet har erfarit att regeringen har tagit upp frågan med Försvarsmakten i
syfte att uppnå högre tempo i materielleveranserna. Regeringen avser att efter
det att Försvarsmakten lämnat sin årsredovisning för år 1997 för riksdagen
redovisa hemvärnets materiella status.
Utskottet anser därmed att de båda motionsyrkandena kommer att bli beaktade
varför de inte bör bifallas.
Program 6. Försvarsmaktens helikopterförband
I motion Fö324 (s) förordas att de helikoptrar i Försvarsmakten som skall kunna
användas i räddningsinsatser utrustas med värmekameror.
Det är de enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) ansvariga myndigheterna som
skall organisera räddningstjänsten. I detta ansvar ingår att se till att
erforderlig personal och lämplig materiel finns tillgänglig.
Räddningstjänstansvarig myndighet kan härvid avtala med Försvarsmakten om en
anskaffning och installation av värmekameror i Försvarsmaktens helikoptrar.
Riksdagen bör därför inte göra något uttalande i frågan och motionen avslås.
Program 7. Stridsfartygsförband
Ubåtar är en viktig resurs för att upprätthålla vår långsiktiga försvarsförmåga
och utgör ett av våra främsta underrättelsesystem i såväl fred som under höjd
beredskap. Ubåtssystemets stora flexibilitet och uthållighet bidrar till att
göra försvaret trovärdigt. Med nuvarande inriktning av ubåtsprogrammet behöver
två nya ubåtar tillföras krigsorganisationen omkring år 2010, då två Näcken-
ubåtar uppnår sin tekniska livslängd. Med en s.k. halvtidsmodernisering kan
våra moderna ubåtar bedömas ha en livslängd på ca 30 år. Näckenubåtarna
sjösattes i slutet på 1970-talet.
I motion Fö322 (mp) förordas att ubåtsprojektet Viking läggs ned. Utskottet
noterar att ett motsvarande yrkande avslogs av riksdagen i 1996 års
försvarsbeslut. Utskottet gör i frågan om det aktuella ubåtsprojektet nu ingen
annan bedömning än för ett år sedan. Motionen bör därför avslås.
Program 9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband
Utskottet har som ett led i sin beredning av frågan inhämtat kompletterande
underlag dels från Försvarsmaktens flygvapenledning, dels från företrädare för
Vädercentral Syd.
Flygvapnets regionala vädertjänst är i fred och under höjd beredskap för
närvarande organiserad i tre regionala vädercentraler. Väderorganisationen har
under en följd av år varit oförändrad trots förändringar inom Försvars-makten
och ett förbättrat samarbete med SMHI.
Utskottet har inhämtat att ny teknik och förbättrade sambandsmöjligheter
medger en förenklad framställning av väderinformation och en bredare spridning
av såväl meteorologiska grunddata som färdiga prognoser. Produktionen av
väderinformation kan därför centraliseras. Utskottet har vidare erfarit att det
i grundorganisationen är mest rationellt att tillhandahålla väderinformationen
från en vädercentral, Vädercentral Mitt. Behovet av reservkapacitet under höjd
beredskap medför att vädertjänsten i krigsorganisationen bör produceras genom
två regionala vädercentraler, den i Mitt och den i Nord.
Det anförda innebär att motion Fö321 (m) yrkandena 1-3 och Fö331 (s), som
båda förordar att vädercentral Syd behålls, bör avslås av riksdagen.
Utskottet tar inte ställning till partimotion Fö225 (m) yrkande 5 eftersom
yrkandet saknar motivering. Yrkandet avslås därför.
Program 10. JAS 39-förband
I partimotion Fö221 (mp) yrkande 5 förordas förhandlingar för att häva
kontraktet om leverans av JAS 39 delserie 3. Utskottet kan för sin del
konstatera att den långsiktiga planeringen sedan år 1982 utgått från att
samtliga stridsflygsystem efterhand skall ersättas med JAS 39 Gripen. Detta
utbyte av flygplanssystem skall ha slutförts ca år 2010, då flygplan 37 Viggen
faller för åldersstrecket. Flygplan 37 har då varit i tjänst i ca 40 år.
Riksdagen bestämde i totalförsvarsbeslutet 1996 att flygstridskrafterna skall
omfatta 13 stridsflygdivisioner, varav 12 skall vara utrustade med JAS 39.
Utskottet ser inga skäl  att frångå denna inriktning. Motionsyrkandet bör
därför avslås.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen i skrivelsen (1997/98:4)
anfört om JAS 39 Gripen. Utskottet förordar att skrivelsen i denna del läggs
till handlingarna.
Program 13. För krigsorganisationen gemensamma resurser
Flera motioner vänder sig mot att samlokalisera den flygburna signal- och
radarspaningen i fred till F 16 i Uppsala. Utskottet delar regeringens
uppfattning att en sådan åtgärd, som också innefattar flyttning av den
nuvarande transportflygverksamheten från Bromma till Uppsala, är lämplig.
Utskottet har inhämtat att en samlokalisering och samordning av de flygsystem
som nu är i fråga till en krigsförbandsproducerande flottilj bör leda till en
lösning som från personella och ekonomiska utgångspunkter är långsiktigt
hållbar. Besparingar erhålls i form av lägre hyror, färre antal piloter,
minskade underhållskostnader och en rationellare flygtidsproduktion. Vidare kan
rekryteringsmöjligheterna bedömas vara bättre vid en krigsförbandsproducerande
flygflottilj än vid Malmen.
Mot bakgrund av det anförda förordar utskottet avslag på motion Fö221 (mp
parti) yrkande 11, Fö315 (m), Fö318 (s), Fö319 (c) och Fö329 (kd, fp, fp)
yrkandena 1 och 2.
Program 15. Internationell verksamhet
Motion Fö221 (mp parti) vill begränsa det svenska deltagandet i PFF och vänder
sig mot ett svenskt observatörskap i VEU. Miljöpartiet förordar därför avslag
på inriktningen av program 15 Internationell verksamhet.
Sverige deltar sedan i maj 1994 i samarbetet Partnerskap för fred (PFF) (skr.
1993/94:207, bet. 1993/94:UU18). Frågan om Sveriges relation till
Västeuropeiska unionen (VEU) behandlade riksdagen hösten 1994 (bet.
1994/95:UU5). Utskottet har med tillstyrkan nyligen yttrat sig (yttr.
1997/98:FöU3y) över regeringens skrivelse (1997/98:29) om Euro-atlantiska
partnerskapsrådet och det fördjupade Partnerskap för fred-samarbetet.
Utskottet finner ingen anledning till andra bedömningar av svensk medverkan i
PFF och av relationen till VEU än vad som framgår i nyss nämnda betänkanden.
Härav följer att partimotion Fö221 (mp) yrkande 10 bör avslås.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen med bifall till regeringens
hemställan godkänner förslagen om inriktning av verksamheten för program 1-15
(regeringens hemställan p. 17-31) samt avslår de i sammanhanget avgivna
motionerna.
Regeringen har i förslag till tilläggsbudget för år 1997 (prop. 1997/98:1)
förordat att anslaget A 1 Försvarsmakten reduceras med 50 miljoner kronor för
att genom omfördelning till anlaget B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst
lösa en akut finansieringsfråga. Riksdagen har beslutat i enlighet med
förslaget (bet. 1997/98:FiU00, rskr. 00). men samtidigt förutsatt att
motsvarande belopp skall återföras till anslaget A 1 Försvarsmakten i budgeten
för år 1998. Riksdagen bör således anslå ett ramanslag till Försvarsmakten för
budgetåret 1998 som med 50 miljoner kronor överstiger vad regeringen föreslagit
i propositionen. Utskottets hemställan i denna del framgår av bilaga 1.
Investeringsplan och beställningsbemyndiganden
Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt Investeringsplan
(s. 19-20) och Beställningsbemyndiganden (s. 20-21). Utskottet behandlar vidare
motionerna Fö221 (mp parti) yrkande 4 i denna del och U405 (m parti) yrkande 3
i denna del.
Regeringen
Investeringsplan
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av Försvarsmaktens
investeringsplan för perioden 1998-2000 enligt följande.
INVESTERINGSPLAN
------------------------------------------------------
|(Miljoner      |TOTAL  |PROGNOS|BUDGET |BERÄKN.|BERÄKN.|
|kronor)        |KOSTNAD| 1997  | 1998  | 1999  |2000|
------------------------------------------------------
|Materielanskaffning|   |       |       |       |    |
------------------------------------------------------
|-              |  178  |14 276 |13 175 |12 299 |  14|
|regeringsobjekt|  162  |       |       |       | 213|
------------------------------------------------------
|-              |11 819 |  355  |  428  |  797  |1 189|
|anmälningsobjekt|      |       |       |       |    |
------------------------------------------------------
|-övriga objekt |80 560 |11 034 |10 440 |10 110 |8 806|
------------------------------------------------------
|-förskjutning  |       |-3 533 |-1 752 |-1 179 |  -1|
|               |       |       |       |       | 181|
------------------------------------------------------
|Summa          |  270  |22 132 |22 291 |22 027 |  23|
|materielanskaffning:|541|      |       |       | 027|
------------------------------------------------------
|Anläggningar   |2 826  |  275  |  332  |  317  | 254|
------------------------------------------------------
|Anläggningstillgångar| |  525  |  477  |  385  | 365|
|i verksamheten |       |       |       |       |    |
------------------------------------------------------
|Summa          |  273  |22 932 |23 100 |22 729 |  23|
|investeringar: |  367  |       |       |       | 646|
------------------------------------------------------
|Finansiering:  |       |       |       |       |    |
------------------------------------------------------
|-lån           |       |  525  |  477  |  385  | 365|
------------------------------------------------------
|-anslag        |  273  |22 407 |22 623 |22 344 |  23|
|               |  367  |       |       |       | 281|
------------------------------------------------------
|Summa          |  273  |22 932 |23 100 |22 792 |  23|
|finansiering:  |  367  |       |       |       | 646|
------------------------------------------------------
Regeringen anmäler att följande materielanskaffning enligt regleringsbrevet för
år 1997 skall underställas regeringens prövning:
- anskaffning av kortvågskommunikationssystem,
- serieförberedelser för den måldetekterande artillerigranaten BONUS,
- anskaffning av mörkerriktmedel till pansarvärnsrobotsystem 56 (BILL),
- renovering av luftvärnsrobotsystem,
- anskaffning av snabbpejl för televapenförband,
- anskaffning av systemmateriel till stridsvagnar,
- halvtidsmodernisering av ubåtar typ Västergötland,
- anskaffning av taktiskt radiosystem för flygvapnet (TARAS),
- utveckling och anskaffning av spaningskapsel till JAS 39 Gripen delserie 3,
- utveckling och anskaffning av JAS 39 Gripen.
Av dessa objekt har regeringen fattat beslut om renovering av
luftvärnsrobotsystem, anskaffning av systemmateriel till stridsvagnar,
anskaffning av radiosystem TARAS och utveckling och anskaffning av JAS 39
Gripen delserie 3. Regeringen avser att i regleringsbrevet för år 1998 besluta
om en uppdatering av förteckningen över vilka objekt som skall underställas
regeringens prövning.
Enligt regleringsbrevet för år 1997 skall Försvarsmakten göra en skriftlig
anmälan till Regeringskansliet om sin avsikt att anskaffa eller låta utveckla
materiel där den totala utgiften för ett enskilt objekt uppgår till 100
miljoner kronor eller mer. En sådan anmälan kan leda till att det blir
regeringen som fattar beslut i frågan. Av de regerings- och anmälningsobjekt
som För-svarsmakten planerar för beslut under år 1998 kan nämnas:
- anskaffning av BONUS,
- anskaffning av broterrängbilar m.m.,
- modifiering för integration av radarjaktrobot 99 (AMRAAM) på flygplan JA 37,
- utveckling av krigsbro 6,
- fortsatt anskaffning av ytstridsfartyg.
Regeringen anmäler att det inom Försvarsdepartementet pågår ett arbete med att
utveckla styrningen och uppföljningen av materielanskaffningen. Regeringens
avsikt är att identifiera de viktigaste materielobjekten och tillhörande
kringutrustning i form av simulatorer, ammunition, reservdelar m.m. När dessa
objekt med tillhörande utrustning har bestämts avser regeringen att styra
anskaffningen med investeringsramar. Ramarna skall prisomräknas och får inte
utan regeringens beslut överskridas. Anskaffning av materiel som inte omfattas
av investeringsramar bör Försvarsmakten besluta om. När systemet är fullt
utvecklat kommer det enligt regeringen att på ett bättre sätt än hittills medge
uppföljning av kostnader och andra aspekter i materielanskaffningen. Därmed
skapas också bättre förutsättningar för regeringen att kunna informera
riksdagen. Enligt regeringens mening kommer denna information att svara mot de
krav som försvarsutskottet har ställt (bet. 1996/97:FöU4) på regeringens
redovisning av utveckling och anskaffning av försvarsmateriel.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av
investeringsplan för Försvarsmakten för perioden 1998-2000.
Beställningsbemyndiganden
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställningar
av materiel och utvecklingsarbete för att tillgodose den förordade inriktningen
av Försvarsmaktens verksamhet.

BEMYNDIGANDERAM FÖR MATERIELANSKAFFNING EFTER BUDGET-ÅRET 1988
(Miljoner kronor)
-------------------------------------------------------
|Utnyttjade bemyndiganden till och  |         59 991,5|
|med år 1997                        |                 |
-------------------------------------------------------
|Bemyndiganden       för       nya  |         23 513,9|
|beställningar år 1998              |                 |
-------------------------------------------------------
|Total bemyndiganderam              |         83 505,4|
-------------------------------------------------------
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ram-
anslaget A 1 Försvarsmakten beställa materiel m.m. och utvecklingsarbete så att
behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för denna materiel och tidigare
beställningar tillsammans uppgår till högst 83 505 400 000 kr.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att medge
beställningar av anslagsfinansierade anläggningar för att tillgodose förordad
inriktning av Försvarsmaktens verksamhet.
BEMYNDIGANDERAM FÖR ANSKAFFNING AV ANSLAGSFINANSIERADE ANLÄGGNINGAR EFTER
BUDGETÅRET 1998
(Miljoner kronor)
-------------------------------------------------------
|Utnyttjade bemyndiganden till och  |            131,7|
|med år 1997                        |                 |
-------------------------------------------------------
|Bemyndiganden       för       nya  |            325,8|
|beställningar år 1998              |                 |
-------------------------------------------------------
|Total bemyndiganderam              |            457,5|
-------------------------------------------------------
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om ram-
anslaget A 1 Försvarsmakten beställa anslagsfinansierade anläggningar så att
behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare
beställningar tillsammans uppgår till högst 457 500 000 kr.
Motionerna
Försvarsbeslutet 1992 innebar en kraftig ambitionshöjning för materiell
förnyelse av främst det militära försvaret. Enligt Moderata samlingspartiet bör
denna andel öka utöver dagens ca 40  %. I partimotion U405 (m) förordas därför
en annan inriktning av investeringsplanen för Försvarsmakten för perioden
1998-2000. Den nuvarande materielförnyelsen - exemplifierad med genomförd och
pågående anskaffning av JAS 39 Gripen, nya stridsvagnar, ubåtar och
ytstridsfartyg samt kommande anskaffning av enklare splitterskyddade fordon,
nytt luftvärn, nya andningsskydd och nya uniformer - följs i planerna av få nya
objekt. Efter det att 1992 års försvarsbeslut fullföljts står försvarsindustrin
i stort utan nya projekt och förnyelsen riskerar att avstanna. Viktigare
identifierade behov har skjutits på framtiden men borde i stället ingå i
investeringsplanen. Motionärerna hemställer därför att riksdagen avslår
regeringens förslag till investeringsplan för Försvarsmakten för perioden
1998-2000 (yrkande 3 i denna del).
I Miljöpartiets partimotion Fö221 (mp) konstaterar motionärerna att
regeringen vill ha ett bemyndigande för att beställa militär materiel för
23 513,9 miljoner kronor. Den totala bemyndiganderamen är 83 505,4 miljoner
kronor. Detta är enligt Miljöpartiet oacceptabelt. Det krävs i stället en
överföring från det militära försvaret till investeringar i verklig säkerhet,
bl.a. för bättre miljö och minskade sociala klyftor, för att motverka sårbarhet
och öka självtillit och robusthet. Miljöpartiet vill göra stora besparingar på
det militära försvaret och på sikt ställa om detta till ett starkt civilt
försvar. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att inte medge beställning av materiel
m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten så att behovet av anslagsmedel
efter budgetåret 1988 för denna materiel m.m. och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst 83 505,4 miljoner kronor (yrkande 4 i denna del).
Utskottet
Materielanskaffningen påverkar på ett avgörande sätt Försvarsmaktens
utveckling. Skilda materielsystem har på olika sätt en grundläggande betydelse
för Försvarsmaktens operativa effekt och därmed för försvarets trovärdighet.
Drygt hälften av Försvarsmaktens budget avsätts för investeringar i materiel
och anläggningar. Materielbeställningarna har stor inverkan på utvecklingen av
den svenska industriella kompetensen och industristrukturen inom flera
högteknologiska sektorer.
Det är mot denna bakgrund som utskottet vid ett flertal tillfällen (t.ex. i
betänkandena 1994/95:FöU4, 1996/97:FöU1 och 1996/97:FöU4) anfört att det vill
ha insyn och inflytande när det gäller anskaffning av viktigare materielsystem.
Utskottet har fått en särskild redovisning av företrädare för
Försvarsdepartementet om den aktuella materielplaneringen.
Den tidigare ordningen för att ge riksdagen skriftligt beslutsunderlag
kompletteras nu med en investeringsplan. Utskottet kan se detta som ett steg i
rätt riktning men planen är i sin nuvarande form alltför oprecis som
uppföljnings- och styrinstrument. Den behöver kompletteras och utvecklas.
Utskottet utgår från att det av regeringen i propositionen anmälda arbetet med
att utveckla styrningen och uppföljningen av materielanskaffningen, bl.a. genom
investeringsramar för de viktigaste materielobjekten, verkligen leder till de
förbättringar av information och ger det inflytande för riksdagen som utskottet
flera gånger har efterlyst.
Riksdagen har varje år sedan 1982 fått särskilda redovisningar av JAS 39
Gripen. Detta projekt har nu ändrat karaktär. Från att ha varit ett
utvecklings- och anskaffningsarbete med därav följande tekniska och ekonomiska
risker förskjuts tyngdpunken mot ett organisatoriskt genomförande där 12
stridsflygdivisioner skall krigsorganiseras. Fortfarande är den ekonomiska
omfattningen stor. Utskottet anser därför det vara motiverat med särskilda
redovisningar av JAS 39 Gripen även fortsättningsvis.
Ledningssystemens utformning och funktion har en avgörande betydelse för
totalförsvarets förmåga att lösa sina uppgifter. Utskottet pekade inför 1996
års försvarsbeslut (bet. 1996/97:FöU1) på behovet av att utveckla ett effektivt
framtida ledningssystem som är anpassat till framtida stridsmiljöer och för
ledningsuppgifterna i fred. Ett grundläggande mål sades vara att åstadkomma ett
för totalförsvaret sammanhållet system.
Ett sådant ledningssystem kommer att innehålla ett flertal datorbaserade
informationssystem. Utskottet har fått viss information om Försvarsmaktens båda
utvecklingsprojekt ORION med de anknutna systemen ATLE-IS, LI FV och LIM, för
operativ ledning, samt SIRIUS, för produktionsstyrning m.m., vilka skall
ersätta ett antal i drift varande datorbaserade informationssystem. Utskottet
har härvid erfarit att utvecklingen, främst av SIRIUS, har drabbats av
förseningar och betydande kostnadsökningar. Utskottet har vidare informerats om
de problem och osäkerheter som för skilda informationssystem hänger samman med
det s.k. millennieskiftet.
Utskottet anser därför att regeringen fortlöpande skall ge riksdagen
särskilda redovisningar om ledningssystemets utveckling. Härvid skall
projektläge, beslutssituation, kostnader m.m. för de viktigaste datorbaserade
informationssystemen särskilt belysas. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Hittillsvarande redovisningen av JAS 39-projektet torde
kunna tjäna som förebild.
Utskottet har i övrigt ingen erinran mot vad regeringen i propositionen
föreslagit om investeringsplan och beställningsbemyndiganden. Motion U405 (m
parti) yrkande 3 och Fö221 (mp parti) yrkande 4 ger uttryck för en annan
inriktning. Dessa yrkanden bör därför inte bifallas av riksdagen. Utskottet
förordar att riksdagen
dels godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Försvars-
makten för perioden 1998-2000,
dels bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget A 1 Försvarsmakten
beställa materiel m.m. och utvecklingsarbete så att behovet av anslagsmedel
efter budgetåret 1998 för denna materiel m.m. och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst 83 505 400 000 kr,
dels bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget A 1 Försvarsmakten
beställa anslagsfinansierade anläggningar så att behovet av anslagsmedel efter
budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till
högst 475 500 000 kr.
Anslag A 2 Fredsfrämjande truppinsatser
Utskottet behandlar här budgetpropositionens avsnitt Fredsfrämjande
truppinsatser (s. 40-41) jämte motion Fö228 (fp parti) yrkande 13.
Regeringen
Resultatbedömning
Regeringen redogör för Sveriges insats sedan år 1993 med en mekaniserad
bataljon i den fredsfrämjande insatsen i Bosnien-Hercegovina. Den ursprungliga
FN-ledda insatsen övergick i december 1995 till den av Nato ledda
multinationella fredsstyrkan IFOR (Implementation Force). I samband därmed
reducerades den svenska militära personalen från ca 1 000 personer till 840 och
senare, då IFOR i december 1996 omvandlades till fredsstyrkan SFOR
(Stabilization Force), till 510 personer.
Under budgetåret 1995/96 finansierades verksamhet inom anslaget A 2 under den
dåvarande tredje huvudtiteln, Utrikesdepartementet, anslaget B 9 Fredsbevarande
verksamhet. Från och med budgetåret 1997 finansieras verksamheten under
utgiftsområde 6 Totalförsvar anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser.
För närvarande ställer Sverige en reducerad bataljon till förfogande, en
bataljon som ingår i en för de nordiska länderna och Polen gemensam brigad.
Utöver bataljonen ingår även stabs- och underhållspersonal i det svenska
bidraget som totalt omfattar ca 500 personer.
I FN:s mission UNPREDEP (United Nations Preventive Deployment Force) i
Makedonien bidrar Sverige med en pluton som ingår i det mellan Danmark, Norge
och Sverige gemensamma kompaniet SCANDCOY (Scandinavian Company). Det svenska
bidraget omfattar förutom plutonen även viss stabspersonal och uppgår till ca
40 personer. Deltagandet i de fredsfrämjande insatserna i det forna Jugoslavien
har enligt regeringen bidragit till en fortsatt stabilisering av situationen.
Insatsen i Bosnien-Hercegovina sägs sålunda ha utgjort en av de viktigaste
förutsättningarna för att kunna genomföra Dayton-avtalet.
Regeringen bedömer att den FN-ledda insatsen i Makedonien sannolikt kommer
att pågå även under år 1998 i nuvarande omfattning.
Riksdagen medgav år 1996 regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 510
personer till förfogande i en multinationell fredsstyrka för att kunna
genomföra fredsöverenskommelsen för Bosnien-Hercegovina. Så skall ske när
Förenta nationernas säkerhetsråd anmodar FN:s medlemsstater att upprätta en
sådan styrka (prop. 1996/97:54, bet. 1996/97:UU5, rskr. 1996/97:116). I
december 1996 bemyndigade säkerhetsrådet (resolution nr 1088 1996)
medlemsländerna att för en period av 18 månader delta i den multinationella
fredsstyrkan SFOR.
Mandatet för SFOR-insatsen i Bosnien-Hercegovina upphör den 12 juni 1998. För
att följa upp och genomföra Daytonavtalet bedöms en fortsatt internationell
militär närvaro vara nödvändig i Bosnien-Hercegovina även under andra halvåret
1998. Sannolikt kan emellertid, enligt regeringens bedömning, den nuvarande
styrkan reduceras.
Regeringen hänvisar till vad försvarsutskottet har anfört (yttr.
1996/97:FöU4y) om finansiering av Sveriges medverkan i internationella
fredsfrämjande insatser av större omfattning än vad som ryms inom budgeten.
Anslaget A 2 skall, enligt regeringen, finansiera insatsen i Bosnien-
Hercegovina och en eventuell fortsättning av denna samt insatsen i Makedonien.
Anslaget skall också kunna användas för att finansiera insatser med den svenska
snabbinsatsstyrkan och svensk medverkan i snabbinsatsbrigaden SHIRBRIG. Krävs
insatser av större omfattning än vad som ryms i budgeten säger regeringen att
frågan om finansiering måste behandlas i den ordning som försvarsutskottet
angett. Regeringen avser då att återkomma till riksdagen. Detta kan bli
aktuellt, anför regeringen, om Sverige skall medverka i en eventuell militär
fredsfrämjande insats i Bosnien-Hercegovina även under andra halvåret 1998.
Ställning till en sådan insats kan tas först när de närmare förutsättningarna
för en eventuell svensk medverkan är kända.
Inriktning av verksamheten budgetåret 1998
Regeringen föreslår att verksamheten under första halvåret 1998 inriktas på att
vidmakthålla en reducerad bataljon jämte stabs- och underhållspersonal om ca
500 personer till den multinationella fredsstyrkan SFOR (Stabilization Force) i
den pågående insatsen i Bosnien-Hercegovina. Syftet skall vara att befrämja
utvecklingen mot ökad fred och säkerhet i enlighet med Daytonavtalet. Vidare
skall verksamheten inriktas på att vidmakthålla en pluton jämte stabspersonal
om ca 40 personer till FN:s pågående insats UNPREDEP (United Nations Preventive
Deployment Force) i Makedonien i syfte att bidra till fortsatt stabilitet.
Regeringen beräknar medlen för anslaget till 384 419 000 kr för budgetåret
1998.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av
verksamheten för anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser.
Motionerna
I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö228 (fp) (yrkande 13) uppmärksammas
att regeringen för år 1998 beräknat ett lägre anslag för fredsfrämjande
insatser än för innevarande budgetår, trots att ännu ingen klarhet råder om
behovet av fortsatta insatser i Bosnien-Hercegovina. Enligt Folkpartiet finns
det anledning att räkna med fortsatta insatser under flera år framöver. Därvid
kan enligt motionärerna den volymmässiga fördelningen mellan styrkor från
europeiska stater och från USA komma att förskjutas så att Europa får ta ett
förhållandevis större ansvar. Följderna av sådana överväganden får regeringen,
så som försvarsutskottet uttalat (yttr. 1996/97:FöU4y), återkomma till
riksdagen med förslag till.
Miljöpartiet de gröna avvisar i partimotion Fö221 (mp) yrkande 7 besparingen på
100 miljoner kronor inom anlaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser. En utökad
eller ny insats sägs kunna komma med kort varsel, varför det inte är
tillfredsställande att regeringen skall behöva återkomma till riksdagen om
insatserna får större omfattning än vad som budgeterats.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört i budgetpropositionen om
fredsfrämjande truppinsatser.
Utskottet konstaterar i likhet med motionärerna i partimotion Fö228 (fp) att
det för år 1998 beräknade anslaget är lägre än för innevarande år. Om insatsen
i Bosnien fortsätter även under andra halvåret 1998 behövs ett resurstillskott
till anslaget. Utskottet utgår från att regeringen vid behov återkommer till
riksdagen med förslag om förändrad inriktning och härav följande
finansieringsbehov i enlighet med vad utskottet nyligen uttalat (yttr.
1996/97:FöU4y). Med detta konstaterande anser utskottet att motionens yrkande
13 kommer att beaktas. Yrkandet bör således inte bifallas.
Utskottet tar ställning till partimotion Fö221 (mp) yrkande 7 vid
behandlingen av anslagsbeloppen för budgetåret 1998.
Utskottet förordar att riksdagen godkänner förslaget till inriktning av
verksamheten för anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser.
Anslag A 3 Ersättning för kroppsskador
Regeringen
Från anslaget finansieras ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd (LSP) i de fall skada inträffat under militär verksamhet. För
skador som inträffat före juli 1977 belastas anslaget bl.a. av ersättningar
enligt lagen (1950:261) om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under
militärtjänstgöring (militärersättningslagen). Anslaget disponeras av
Riksförsäkringsverket.
Enligt regeringen minskade utgifterna för ersättning enligt lagen (1977:265)
om statligt personskadeskydd kraftigt mellan år 1993 och år 1995, främst
beroende på att LSP-sjukpenningen i stort sett togs bort fr.o.m. andra halvåret
1993. Regeländringen har fått successivt genomslag.
Närmare 88 % av utgifterna under budgetåret 1995/96 är hänförbara till äldre
skadefall, dvs. skador som inträffat före juli 1977. Dessa utgifter be-räknas
dock minska, mätt i fast penningvärde. Riksförsäkringsverket räknar med att
utgifterna enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd på sikt ökar i
ungefär samma takt som utgifterna för äldre skadefall minskar. Utgifternas
utveckling beror bl.a. på hur många som kommer att bli inkallade till
plikttjänstgöring framöver samt på hur basbeloppet utvecklas.
Regeringen har i avsnitt 8 Ändring i lagen om statligt personskadeskydd
lämnat förslag som innebär förbättringar i de totalförsvarspliktigas
personskadeskydd.
Regeringen beräknar mot bakgrund av lagförslaget medlen under anslaget till
61 700 000 kr.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om Anslag A 3
Ersättning för kroppsskador.
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred
Utskottet behandlar här vad regeringen i skrivelsen (s. 11-13) anfört om
beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet behandlar
även motionerna Fö1 (mp) yrkande 4, Fö401 (s) och Fö404 (kd) yrkandena 1, 2 och
8.
Regeringen
Enligt riksdagsbeslut i maj 1997 (prop. 1996/97:11, bet. 1996/97:FöU5 och rskr.
203) skall regeringen i budgetpropositionen varje år lämna en redogörelse till
riksdagen för läget när det gäller olika slag av svåra påfrestningar på
samhället i fred. I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för hur arbetet
med dessa frågor bedrivs.
Enligt regeringen är det viktigt att ansvarsförhållandena för olika slag av
åtgärder mot svåra påfrestningar på samhället i fred är klara. En effektiv
tillämpning av mål- och resultatstyrning är ett viktigt medel för att
åstadkomma en tillräcklig beredskap. Regeringen kommer i regleringsbreven för
budgetåret 1998 att besluta om övergripande mål, verksamhetsmål och
återrapporteringskrav för de myndigheter som identifieras som huvudansvariga
när det gäller beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred.
Regeringen kommer således att i skrivelsen till riksdagen hösten 1998 kunna
lämna en första - mer fullständig - redovisning.
Regeringen har efter riksdagsbeslutet i maj 1997 lämnat uppdrag till
myndigheter avseende underlag till regleringsbreven för år 1998. Uppdragen
avser att dels lämna förslag till kompletteringar av de bedömningar av läget
för beredskapen inför olika svåra påfrestningar, dels lämna förslag till
verksamhetsmål i regleringsbreven. Regeringen har vidare efter riksdagsbeslutet
lämnat ett tiotal uppdrag till myndigheter i vissa skilda frågor som aviserades
i propositionen om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. De
avser bl.a. att inom området Säkerhetskrav i samhällsplaneringen utveckla ett
ramprogram för forskning och utveckling i fråga om riskanalyser. Andra exempel
är att upprätta ett handlingsprogram för att förbättra den enskilda människans
förmåga att agera på rätt sätt då samhället utsätts för svåra påfrestningar.
Regeringen erinrar också om att vissa samhällsorgan - främst polisen, organ
inom räddningstjänsten och hälso- och sjukvården - som har stor erfarenhet från
olyckor och olika slag av påfrestningar på samhället under normala förhållanden
torde få viktiga uppgifter i nästan alla slag av svåra påfrestningar på
samhället. På dessa områden anser regeringen att det är av särskild vikt att
det finns en tillräcklig förmåga då samhället utsätts för svåra påfrestningar.
Regeringen kommer att särskilt uppmärksamma detta.
I fråga om datasäkerheten inom samhällsviktiga system har regeringen i juni
1997 beslutat om en ändring i beredskapsförordningen (1993:242) som innebär att
en beredskapsmyndighet som i sin verksamhet under höjd beredskap har behov av
elektronisk informationsbehandling ansvarar för att dator- och
kommunikationssystemet uppfyller sådana säkerhetskrav att myndighetens
uppgifter kan utföras på ett tillfredsställande sätt.
Motionerna
Miljöpartiet de gröna tar i kommittémotion Fö1 (mp) upp regeringens skrivelse
(skr. 1997/98:4) Totalförsvar i förnyelse. Motionärerna menar att regeringens
skrivelse över huvud taget inte behandlar de områden som riksdagen slog fast
som extra viktiga ur beredskapshänseende. Skrivelsen motsvarar inte
riksdagsbeslutets krav på en årlig redogörelse (yrkande 4).
Motion Fö401 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) behandlar frågan
om riskforskning. Motionärerna pekar på att utskottet instämmer i uppfattningen
att forskningsfrågorna vad gäller riskanalysområdet behöver belysas ut ett mer
samlat perspektiv (bet. 1996/97:FöU5). Eftersom Lunds universitet har särskilt
stora förutsättningar att utgöra en samlad bas för en sådan riskforskning
föreslår motionärerna att en nationell riskforskningsorganisation inrättas vid
Lunds tekniska högskola/Lunds universitet.
Kristdemokraterna tar i kommittémotion Fö404 (kd) upp frågan om ökad säkerhet
mot påfrestningar i samhället. Motionärerna anser att det finns skäl att sträva
efter enhetliga prioriteringar för att tillgodose säkerhetskraven, liksom att
uppnå ett bättre samarbete mellan berörda myndigheter i framtiden. Det är
därför av stor vikt att det utarbetas tydliga nationella regler beträffande
riskvärdering och riskacceptans så att resultatet av olika riskanalyser
tydligare än nu kan redovisa slutsatser, förutsättningar och hypoteser (yrkande
1). För att åstadkomma en helhetssyn på risker och säkerhetshöjande åtgärder
bör det undersökas om en central instans med huvudansvar för bedömning av
riskanalyser skulle underlätta den osäkerhet som för närvarande råder (yrkande
2). Motionärerna tar också upp frågan om att öka det allmänna
säkerhetsmedvetandet, så att den enskilda människan kan agera på rätt sätt vid
olyckor, katastrofer m.m. Statens räddningsverk i samarbete med
frivilligorganisationerna bör ges i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram
för grundskola och gymnasium i syfte att stärka undervisningen för ökat
säkerhetsmedvetande (yrkande 8).
Utskottet
Enligt utskottets mening är det viktigt att ansvarsförhållanden mellan olika
instanser att vidta åtgärder mot svåra påfrestningar på samhället i fred är
klara. Utskottet ansåg i samband med behandlingen av propositionen om
beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred våren 1997 att
befogenheter och skyldigheter i den s.k. ledningskedjan regering-länsstyrelse-
kommuner skulle klaras ut när det gäller förhållandena vid en svår påfrestning
på samhället i fred (prop. 1996/97:11, bet. 1996/97:FöU5, rskr. 203) Utskottet
kan nu konstatera att regeringen tillsatt en särskild arbetsgrupp med uppgift
att analysera och lämna förslag i fråga om bl.a. roller för de olika
myndigheterna i ledningskedjan. I likhet med regeringen anser utskottet också
att en effektiv tillämpning av mål- och resultatstyrning är ett viktigt medel
för att åstadkomma en tillräcklig beredskap mot svåra påfrestningar.
Med anledning av vad som anförs i motion Fö1 (mp) yrkande 4 om att
regeringens skrivelse (skr. 1997/98:4) Totalförsvar i förnyelse inte motsvarar
riksdagsbeslutets krav om en årlig redogörelse, vill utskottet erinra om
följande. Regeringen har efter riksdagsbeslutet i maj 1997 lämnat uppdrag till
myndigheter avseende underlag till regleringsbreven för år 1998. Uppdragen
avser att dels lämna förslag till kompletteringar av de bedömningar av läget
för beredskapen inför olika svåra påfrestningar, dels lämna förslag till
verksamhetsmål i regleringsbreven.
Utskottet är medvetet om att det är först i och med regleringsbreven som ett
mer genomarbetat underlag, inom ramen för den normala budgetprocessen, kan
inhämtas från berörda myndigheter när det gäller beredskapen mot svåra
påfrestningar. Utskottet har således förståelse för att det är först till
hösten 1998 som det är möjligt för regeringen att kunna lämna en första mer
fullständig redovisning till riksdagen. Enligt utskottets mening kommer därmed
yrkandet i motionen att bli tillgodosett. Någon anledning att föregripa
regeringens arbete i detta avseende anser utskottet inte föreligga. Riksdagen
bör därför inte bifalla motion Fö1 (mp) yrkande 4.
Med anledning av vad som yrkas i motionerna Fö401 (s) om riskforskning och
Fö404 (kd) yrkandena 1 och 2 om olika åtgärder på riskanalysområdet vill
utskottet anföra följande. I propositionen (prop. 1996/97:11) Beredskapen mot
svåra påfrestningar på samhället i fred gör regeringen bl.a. den bedömningen
att det är angeläget att forskningsverksamhet som syftar till en ökad säkerhet
och ett bättre skydd inför fredstida hot och risker ökar och att resultatet av
sådan forskning nyttiggörs. Utskottet ställde sig bakom denna bedömning.
Utskottet har nu erfarit att regeringen den 19 juni 1997 uppdragit åt Statens
räddningsverk att i samråd med Överstyrelsen för civil beredskap och Boverket
samt andra berörda myndigheter utveckla ett ramprogram för forskning och
utveckling inom riskanalysområdet. Vidare har uppdragits åt Statens
räddningsverk att inrätta en delegation med experter från berörda centrala
myndigheter. Denna expertgrupp skall ha till uppgift att stödja länsstyrelserna
vid bedömningar av sådana frågor om säkerhetskrav i samhällsplaneringen som
fordrar mer omfattande tvärsektoriella analyser. Utskottet vill i sammanhanget
också erinra om att regeringen inrättat en särskild samverkansgrupp kring
forskning angående nya hot och risker. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört
finner utskottet inte skäl att föreslå regeringen att vidta ytterligare
åtgärder på riskanalysområdet i enlighet med yrkandena i motionerna Fö401 (s)
och Fö404 (kd). Utskottet föreslår därför att riksdagen inte bifaller
motionerna Fö401 (s) och Fö404 (kd) yrkandena 1 och 2.
Med anledning av yrkande 8 i motion Fö404 (kd) om ett ökat
säkerhetsmedvetande har utskottet inhämtat att regeringen den 19 juni 1997
uppdragit åt Statens räddningsverk att i samverkan med Styrelsen för
psykologiskt försvar och övriga berörda myndigheter och organisationer verka
för att förbättra den enskilda människans förmåga att agera på rätt sätt vid
olyckor, katastrofer och störningar i viktiga infrastruktursystem. Enligt
utskottets mening torde regeringens initiativ i denna fråga ligga väl i linje
med mo-
tionsyrkandet. Utskottet föreslår därför att riksdagen inte bifaller motion
Fö404 (kd) yrkande 8.
Det civila försvaret
Uppföljning, utvärdering och resultatbedömning m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i skrivelsen (s. 8-9) anfört om
uppföljning, utvärdering och funktionsutvärdering och i budgetpropositionen
(s. 44) anfört om resultatbedömning och slutsatser avseende det civila
försvarets funktioner.
Regeringen
I samband med totalförsvarsbeslutet hösten 1996 (prop. 1996/97:4, bet.
1996/97:FöU1, rskr. 109) framhöll regeringen att arbetet med att ta fram en
årlig rapport för det civila försvaret borde fortsätta. Mot denna bakgrund
angav regeringen i 1997 års regleringsbrev till funktionsansvariga myndigheter
inom det civila försvaret att funktionsgemensamma resultatmått m.m. skall
utarbetas. Syftet är bl.a. att förbättra möjligheterna till bedömning av de
olika funktionernas samlade beredskap. Regeringen angav vidare att
Överstyrelsen för civil beredskap utifrån de ansvariga myndigheternas
funktionsredovisningar skall redovisa en årsbok över det civila försvarets
förmåga för budgetåret 1997.
Regeringen framhåller också bl.a. att de av riksdagen fastställda femåriga
funktionsmålen för funktionerna inom det civila försvaret inte kan nås under
det första året i försvarsbeslutsperioden. De årliga verksamhetsmål som
regeringen anger i regleringsbrev utgår från funktionsmålen. Resultatet av
myndigheternas arbete mot angivna verksamhetsmål skall därmed successivt under
femårsperioden sammantaget leda fram till de önskade funktions- och
effektmålen. Regeringen hänvisar också till den arbetsgrupp som tillsatts, vars
uppgift är att vidareutveckla styrningen av det civila försvaret, så att
myndigheternas återrapportering ger en ökad information om utvecklingen av det
önskade funktions- och effektmålen.
Regeringen anför också beträffande funktionsutvärdering för det civila
försvaret att regeringen i 1995 års budgetproposition uttalade att det fanns
skäl att pröva en modell med årliga genomgripande utvärderingar av en eller två
funktioner. Överstyrelsen för civil beredskap angavs vara den myndighet som
skulle svara för dessa utvärderingar. Överstyrelsen har på uppdrag av
regeringen bl.a. påbörjat en utvärdering av funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst. Funktionsgenomgångar är enligt regeringens mening ett
värdefullt komplement till myndigheternas årsredovisningar. Regeringen kommer
därför att under budgetåret 1998 uppdra åt Överstyrelsen att utvärdera
ytterligare en eller två funktioner.
Det civila försvarets resultat redovisas av myndigheterna i kategorierna god,
godtagbar, ej godtagbar och kritisk. Med detta avses respektive funktions
förmåga att lösa sina uppgifter. En sammanfattande beskrivning av det civila
försvarets förmåga är enligt regeringen förenad med stora osäkerheter.
Gränssättande för hela det civila försvarets uthållighet är främst förmågan
inom elförsörjning, telekommunikationer och informationsförsörjning.
När det gäller beredskapsläget för det civila försvaret bedömer regeringen i
stort att detta är godtagbart. Utifrån de mål som anges i totalförsvarsbeslutet
hösten 1996 samt de förslag till medelsfördelning som Överstyrelsen för civil
beredskap redovisar anser funktionsansvariga myndigheter att de olika
funktionernas beredskap ytterligare kommer att förbättras under budgetåret
1998.
Utskottet
Inledningsvis vill utskottet uttrycka sin förståelse för att de av riksdagen
fastställda femåriga funktionsmålen för funktionerna inom det civila försvaret
inte kan nås under det första året i försvarsbeslutsperioden. Däremot utgår
utskottet från att resultatet av myndigheternas arbete mot angivna
verksamhetsmål successivt under femårsperioden sammantaget kommer att leda fram
till de önskade funktions- och effektmålen.
I fråga om principerna för styrning av det civila försvaret har utskottet
pekat på behovet av uppföljning och att det i detta sammanhang är särskilt
viktigt att de funktionsvisa målen utformas på ett sådant sätt att resultatet
av verksamheten kan följas upp och återredovisas till riksdagen (bet.
1994/95:FöU4). Utskottet har också senast i betänkandet om styrning och
uppföljning av totalförsvaret (bet. 1996/97:FöU4) framhållit behovet av att
målen och resultaten av verksamheten inom totalförsvaret formuleras på ett
sådant sätt, t.ex. i budgetpropositioner, att riksdagen ges förutsättningar att
utöva den i regeringsformen fastslagna finansmakten samt för att styra
verksamhetens inriktning och kontrollera resultatet och dess effekter.
Utskottets uppfattning i dessa frågor ligger fast.
Enligt regeringen är förmågan, främst inom infrastrukturområdena
elförsörjning, telekommunikationer och informationsförsörjning, gränssättande
för hela det civila försvarets uthållighet. Utskottet stöder helt det synsättet
och vill i sammanhanget återigen peka på tidigare uttalanden i denna fråga. Det
är samhällets grundstrukturs robusthet och flexibilitet i olika avseenden som
är avgörande för förmågan att klara extrema påfrestningar, varvid uthålligheten
inom områdena elförsörjning, telekommunikationer, informationsförsörjning och
ledningssystem är av särskilt vital betydelse. Uttalanden av detta slag har
utskottet gjort vid flera tillfällen, senast våren 1997 i betänkandet om
beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred (bet. 1996/97:FöU5). I
detta sammanhang pekade också utskottet på det angelägna i att åstadkomma en
utvecklad strategi på IT-säkerhetsområdet och betydelsen av att frågan om ett
mer samlat och samordnat ansvar för IT-säkerhetsfrågorna löses på ett
tillfredsställande sätt.
Utskottet kan härvid med tillfredsställelse notera att regeringen i september
1997 uppdragit åt Statskontoret att, med utgångspunkt i vad bl.a. utskottet
uttalat, ta fram en sammanhållen strategi som preciserar statens ansvar och
anger hur säkerhetsarbetet kan inordnas i det nationella handlingsprogrammet
för IT. Likaså kan utskottet notera att regeringen i augusti 1997 tillsatt en
arbetsgrupp för utredning om den s.k. ledningskedjan m.m. Arbetsgruppen skall
bl.a. utreda de frågor om skyldigheter och befogenheter vid svåra påfrestningar
på samhället i fred för den s.k. ledningskedjan: regering-civilbefälhavare (vid
höjd beredskap)-länsstyrelser-landsting-kommuner  som behandlades i utskottets
betänkande 1996/97:FöU5.
Utskottet bedömer att den modell med genomgripande funktionsutvärderingar som
regeringen nu börjat tillämpa är ett bra instrument för att avläsa förmågan
inom det civila försvarets olika funktioner. Överstyrelsen för civil beredskap,
som angavs vara den myndighet som skulle svara för dessa utvärderingar,
genomför nu på uppdrag av regeringen en utvärdering av funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst. Mot bakgrund av utskottets uttalanden
angående betydelsen av uthålligheten inom de viktigaste infrastrukturområdena
för det civila försvarets förmåga skulle utskottet för sin del vilja peka på
värdet av funktionsutvärderingar för de infrastrukturområden som utskottet ovan
tillskrivit vara av särskilt vital betydelse för förmågan inom det civila
försvaret.
Som framgått ovan har regeringen nu påbörjat ett utredningsarbete vad avser
IT-säkerhetsfrågorna. Inom detta område kommer också IT-kommissionen (SB
1995:01) att lägga fram sin slutrapport i maj 1998. Utskottet har erfarit att
regeringen i en skrivelse hösten 1998 avser att återkomma till riksdagen med
bl.a. en redovisning av dessa utredningar. Utskottet finner därför inte
anledning att nu föreslå en funktionsutvärdering inom detta område. Däremot
anser utskottet att det finns anledning att föreslå utvärderingar av
funktionerna Civil ledning och Telekommunikationer samt av delfunktionen
Elförsörjning. Även om det pågår ett utredningsarbete vad avser den s.k.
ledningskedjan i det civila försvaret bedömer utskottet att en utvärdering av
funktionen Civil ledning kan utgöra ett värdefullt underlag och komplement för
detta utredningsarbete.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att regeringen vid sin bedömning av
beredskapsläget 31 december 1996 i propositionen (prop. 1996/97:4) Totalförsvar
i förnyelse och i årets budgetproposition (1997/98:1 utg. omr. 6) för
funktionerna Civil ledning och Telekommunikationer samt delfunktionen
Elförsörjning konstaterar att det ur sårbarhetssynpunkt finns brister inom
dessa funktioner. Utskottet är medvetet om att det genomfördes en utvärdering
av funktionen Telekommunikationer under budgetåret 1995/96.
Förutom vad utskottet framhållit ovan har utskottet inget att erinra mot
regeringens redovisning om uppföljning, utvärdering, funktionsutvärdering,
resultatbedömning och slutsatser avseende det civila försvaret.
Förändrad finansieringsform för investeringar i beredskapstillgångar
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 44-45) anfört
om förändrad finansieringsform för investeringar i beredskapstillgångar.
Regeringen
Syftet med en övergång till lånefinansiering av beredskapstillgångar är att på
ett tydligt sätt kunna redovisa de totala kostnaderna för
beredskapsverksamheten. Genom att myndigheterna belastas med de faktiska
kostnaderna skapas incitament för myndigheterna att genom sitt handlande även
minimera kostnaderna för staten. Vid en övergång till lånefinansiering kommer
myndigheten att anslagsbelasta amorteringar och ränteutgifter i stället för att
hela utgiften för beredskapsinvesteringar belastar myndighetens anslag vid
anskaffningstillfället. Utöver att kapitalkostnaderna för myndigheternas
beredskapstillgångar synliggörs, medför en övergång till lånefinansiering en
positiv engångseffekt på statsbudgeten. Myndigheten tar upp ett lån eller
utnyttjar en kredit i Riksgäldskontoret till samma belopp som det bokförda
värdet av beredskapstillgångarna. Beloppet används till att återbetala
statskapitalet, dvs. beloppet inlevereras på inkomsttitel.
Riksrevisionsverket har utarbetat en modell för lånefinansiering av
beredskapsinvesteringar, med en indelning av beredskapstillgångar i två
kategorier. Den ena kategorin avser beredskapsvaror som finansieras med kredit
i Riksgäldskontoret och den andra kategorin beredskapsinventarier som
finansieras via lån i Riksgäldskontoret. Varor som finansieras via kredit skall
vara amorteringsfria eftersom det inte görs några avskrivningar på dessa varor.
För inventarier skall avskrivningsplaner och därmed amorteringstider
fastställas. Endast räntekostnader belastar således anskaffningen av
beredskapsvaror, medan både ränte- och amorteringskostnader belastar
anskaffningen av beredskapsinventarier.
De myndigheter som berörs av en övergång till lånefinansiering är
Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk och Socialstyrelsen.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att Överstyrelsen för civil
beredskap fr.o.m. budgetåret 1998 skall finansiera investeringar i bered-
skapstillgångar med lån eller kredit i Riksgäldskontoret. Statens räddningsverk
och Socialstyrelsen skall under budgetåret 1998 genomföra förberedelser så att
en övergång till lånefinansiering kan ske fr.o.m. budgetåret 1999.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om en förändrad
finansieringsform för investeringar i beredskapstillgångar. Utskottet föreslår
således att riksdagen bifaller regeringens förslag till en successiv övergång
till lånefinansiering av investeringar i beredskapstillgångar inom det civila
försvaret.
Civil ledning
Utskottet behandlar här vad regeringen i skrivelsen (s. 35-37) anfört om
länsstyrelserna och i budgetpropositionen (s. 45-47) anfört om
investeringsplan, beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen Civil
ledning. Utskottet behandlar även motionerna Fö209 (m) yrkande 5, Fö220 (kd)
yrkande 15, Fö225 (m) yrkande 9, Fö228 (fp) yrkande 3 i denna del och Fö403 (s)
yrkande 1.
Regeringen
Regeringen lämnar i skrivelsen följande redogörelse i sammandrag om
länsstyrelserna.
I totalförsvarsbeslutet hösten 1996 framhöll regeringen i propositionen
(prop. 1996/97:4) Totalförsvar i förnyelse att utvecklingen inom
länsstyrelserna vad gäller områdena civilt försvar och räddningstjänst noga
kommer att följas. Anledningen var att besparingarna på länsstyrelsernas område
även berört nämnda områden. En ambitionssänkning inom det civila försvarets
område hos en länsstyrelse riskerar att snabbt få ett negativt genomslag hos
kommunerna i länet.
Av årsredovisningarna från Överstyrelsen för civil beredskap och
länsstyrelserna  för budgetåret 1995/96 framgår att länsstyrelserna inom
sakområdena civilt försvar och räddningstjänst i huvudsak har lyckats uppfylla
de krav som regeringen ställt. Personalnedskärningarna har emellertid medfört
att en del länsstyrelser haft svårigheter att upprätthålla kompetens inom alla
de områden som den kommunala beredskapen omfattar. Flertalet kommuner redovisar
en bemannad krigsorganisation men enligt länsstyrelserna förekommer påfallande
ofta att kommunernas krigsorganisationer övats i en mycket begränsad omfattning
sedan den nya lagens ikraftträdande. Flertalet länsstyrelser redovisar dock att
övningsverksamheten kommer att återupptas under 1997-1998. Regeringen har i
regleringsbrev för år 1997 gett Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att
senast den 1 mars 1998 redovisa en analys av hur lagen om civilt försvar
genomförts i kommunerna.
Överstyrelsen har i en delrapport i ämnet framhållit att sakområdet civilt
försvar och räddningstjänst genomgående har fått starkt minskade resurser under
senare år och att trenden för år 1998 när det gäller vissa länsstyrelser
innebär fortsatta neddragningar av de personella resurserna. Enligt
Överstyrelsen riskerar enskilda länsstyrelser att inte kunna uppfylla de
minimikrav som ställs. Det gäller bl.a. tillgång på en s.k. operativ kärna för
ledning samt när det gäller anpassningsfrågorna. Överstyrelsen avser att
tillsammans med länsstyrelserna och Civilbefälhavarna bl.a. ytterligare
utveckla kunskaperna om vissa uppgifter som vid en viss tidpunkt skall lösas
och utveckla arbetet med att ta fram centrala myndigheters krav på
länsstyrelser.
Regeringen redovisar också att regeringen - med anledning av
försvarsutskottets uttalande om den s.k. civila ledningskedjan i betänkandet
(bet. 1996/97:5) Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred -
tillsatt en särskild arbetsgrupp i augusti 1997. Arbetsgruppen har till uppgift
att analysera och lämna förslag i fråga om bl.a. roller för olika myndigheter i
ledningskedjan.
Regeringen har i regleringsbrev för år 1997 givit Statens räddningsverk i
uppdrag att senast den 1 mars 1998 redovisa utförd tillsynsverksamhet vid
länsstyrelserna bl.a. vad avser deras uppgifter enligt räddningstjänstlagen
(1986:1102). Statens räddningsverk har i en delrapport i ämnet framhållit att
fem av sex länsstyrelser bedöms ha en organisation och ha prioriterat resurser
på ett sådant att de uppgifter som enligt räddningstjänstlagen åligger
länsstyrelserna kan lösas.
Regeringens bedömning i fråga om länsstyrelserna är - mot bakgrund av
årsredovisningarna samt av Överstyrelsen för civil beredskap och Statens
räddningsverk lämnade delredovisningar - att länsstyrelserna i huvudsak
bedrivit verksamhet i enlighet med de av regeringen uppställda målen på området
civilt försvar och räddningstjänst. Regeringen avser att följa utvecklingen och
att rapportera denna till riksdagen. Om en länsstyrelse inte klarar sina
uppgifter enligt räddningstjänstlagen eller enligt lagen om civilt försvar,
anser regeringen att åtgärder behöver vidtas. Myndigheternas slutrapporter
kommer härvid att utgöra ett viktigt underlag för regeringens
ställningstagande.
I budgetpropositionen anför regeringen beträffande funktionen Civil ledning
att personalen vid civila myndigheter under höjd beredskap skall kunna stanna
kvar vid och till huvuddel leda verksamheten från fredsarbetsplatsen. Under det
gångna budgetåret har ledningsförmågan stärkts genom åtgärder vid vissa
länsstyrelser. Emellertid har det inte skett i tillräcklig omfattning varför
funktionens tekniska ledningsförmåga på fredsarbetsplats inte är godtagbar
avseende telesäkerhet, skydd och uthållighet. Personellt är ledningsförmågan
godtagbar. De materiella bristerna avseende reservkraft, telekommunikationer,
skydd etc. gör att funktionens ledningsförmåga totalt sett inte är godtagbar.
Utvecklingen inom funktionen har varit sådan att funktionens samlade förmåga
successivt förbättrats, men i sin helhet har dock inte det övergripande
funktionsmålet enligt försvarsbeslutet år 1992 uppnåtts. Civilbefälhavarna har
i stort sett uppnått de av regeringen uppställda målen. I regleringsbrev för år
1997 fick civilbefälhavarna i uppdrag att gemensamt senast den 1 juni 1997 till
regeringen bl.a. redovisa vilka resurser som kan komma i fråga att utnyttjas
vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Den rapport som civilbefälhavarna
överlämnat i ämnet kommer att utgöra en del av det underlag för den i
skrivelsen omnämnda arbetsgrupp som skall analysera och lämna förslag avseende
rollerna för de olika myndigheterna i ledningskedjan.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner
inriktningen av investeringsplan för Överstyrelsen för civil beredskap, såvitt
avser funktionen Civil ledning för perioden 1998-2000. Planen är att göra
investeringar för perioden på totalt 185,5 miljoner kronor, varav 76,6 för
budgetåret 1998. Investeringarna fördelar sig med 40,0 miljoner kronor på
tekniskt ledningsstöd, med 9,6 miljoner kronor på signalskydd, med 7,0 miljoner
kronor på kommunalteknisk försörjning samt med 20,0 miljoner kronor på övriga
investeringar budgetåret 1998.
I budgetpropositionen föreslås också att riksdagen bemyndigar regeringen att
för funktionen Civil ledning beställa lednings- och signalskyddssystem samt
kommunaltekniska anläggningar inom en bemyndiganderam om 166 miljoner kronor,
varav 56 miljoner kronor avser bemyndiganden för nya beställningar år 1998.
Till funktionen Civil ledning föreslår regeringen ett ramanslag på 473 145 000
kr för budgetåret 1998.
Motionerna
Kristdemokraterna tar i sin kommittémotion Fö220 (kd) upp frågan om
resurstilldelningen till länsstyrelserna och pekar på att det i skrivelsen
(skr. 1997/98:4) Totalförsvar i förnyelse bl.a. sägs att en del länsstyrelser
haft svårt att upprätthålla kompetens inom områden som berör den kommunala
beredskapen och att kommunernas krigsorganisationer övats i mycket begränsad
omfattning. Motionärerna menar att konsekvenserna blir att viktig
beredskapsplanering inte blir utförd och att samhällets förmåga att motstå
svåra påfrestningar allvarligt kan minska. För att kunna garantera att vårt
samhälle har tillräcklig förmåga att vidta nödvändiga beredskapsförberedelser
bör en översyn av finansieringsformerna göras för att säkerställa en regional
ledning av totalförsvaret (yrkande 15).
I fyra motioner tas frågan upp om civila beredskapsstyrkor. I kommittémotion
Fö209 (m) yrkande 5 framhålls att uppsättandet och grundutbildningen av de
civila beredskapsstyrkorna är ett allvarligt missbruk av totalförsvarsplikten.
De civilpliktiga som ryckte in i juli 1997 avses utbildas i socialtjänst och
stabs- och informationstjänst. Motionärerna anser att frivilligrekrytering
skulle vara en överlägsen metod att täcka detta personalbehov. I dagens
samhälle är det inte korttidsutbildade civilpliktiga som är avgörande för
hanteringen av fredstida kriser och katastrofer. Räddningstjänsten behöver i
första hand tekniskt avancerad materiel. Uppsättandet av civila
beredskapsstyrkor bör avbrytas redan under innevarande budgetår och resurserna
överföras till de delar av det civila respektive militära försvaret de hämtats
ifrån. I kommittémotion Fö225 (m) yrkas att 50 000 000 kr bör överföras från
anslaget B 1 Funktionen Civil ledning eftersom den breddutbildning av
civilpliktiga som påbörjades under år 1997 inte bör komma till stånd under
nästa budgetår. Dessa pengar bör i stället anvisas Försvarsmakten. Till
anslaget B 1 bör således totalt 423 145 000 kr anvisas (yrkande 9).
I partimotion Fö228 (fp) föreslås att till anslaget A 1 Försvarsmakten
överföres ytterligare sammanlagt 150 miljoner kronor från anslaget B 1
Funktionen Civil ledning och B 3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst. Anslaget B 1 föreslås minskas i avvaktan på att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag, i vilket vidare behov av och former för
civila beredskapsstyrkor redovisats (yrkande 3 i denna del).
I motion Fö403 (s) av Ingibjörg Sigurdsdóttir och Lilian Virgin hänvisas till
proposition (prop. 1995/96:12) Totalförsvar i förnyelse, vari förordades en
samverkan mellan militär och civil verksamhet för att effektivare utnyttja den
från skattebetalarna erhållna resursen för landets totalförsvar. Motionärerna
anser att det på Gotland finns stort intresse för att bli ett försöksområde för
de intentioner som propositionen förutskickade. Det gotländska totalförsvaret
kan planera och starta utbildning av civil pliktpersonal och sätta upp en civil
beredskapsstyrka för att kunna bistå Gotland, i Östersjön och i internationella
insatsstyrkor (yrkande 1).
Utskottet
Med anledning av vad regeringen anför om länsstyrelserna i skrivelsen vill
utskottet erinra om följande.
I samband med försvarsbeslutet hösten 1996 ansåg utskottet att det fanns
anledning att befara att vissa grundläggande uppgifter i beredskapsplaneringen
som åligger länsstyrelserna inte kunde fullföljas på grund av kraftiga
besparingsåtgärder inom statsförvaltningen. Utskottet avsåg noga följa
utvecklingen på området och var inte främmande för att initiera en översyn av
finansieringsformerna om länsstyrelsernas viktiga uppgifter inom totalförsvaret
inte kan fullföljas (bet. 1996/97:FöU1, s. 171).
Utskottet noterar nu att regeringens överväganden i fråga om länsstyrelserna
är att dessa i huvudsak bedrivit verksamhet i enlighet med de av regeringen
uppställda målen på området civilt försvar och räddningstjänst. Regeringen
anser också att om en länsstyrelse inte klarar sina uppgifter enligt
räddningstjänstlagen eller lagen om civilt försvar så behöver åtgärder vidtas.
De slutrapporter som Överstyrelsen för civil beredskap och Statens
räddningsverk kommer att redovisa för regeringen i mars 1998 kommer därvid att
utgöra ett viktigt underlag för regeringens ställningstagande.
Utskottet finner inte anledning att i dag aktualisera frågan i motion Fö220
(kd) yrkande 15 om en översyn av finansieringsformerna för att säkerställa den
regionala ledningen i totalförsvaret. Utskottet anser att man bör avvakta den
slutliga avrapporteringen från Överstyrelsen för civil beredskap och Statens
räddningsverk när det gäller utvärderingen av länsstyrelsernas möjligheter att
inom respektive funktion fullfölja uppgifterna. Utskottet vill också i detta
sammanhang peka på den pågående utredningen om den s.k. ledningskedjan, där
länsstyrelserna också ingår som en viktig del. Slutrapporten från Överstyrelsen
och Räddningsverket skall lämnas senast den 1 mars 1998 och utredningen om den
s.k. ledningskedjan skall avlämna en rapport senast den 1 april 1998. Utskottet
utgår ifrån att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder
om allvarliga brister i länsstyrelsernas förmåga att fullfölja sina uppgifter
inom beredskapsplaneringen uppdagas. Med anledning av vad utskottet nu anfört
bör motion Fö220 (kd) yrkande 15 inte bifallas av riksdagen.
I fyra motioner behandlas frågan om s.k. civila beredskapsstyrkor. Ordet
beredskapsstyrka skulle enligt utskottets bedömning kunna leda till
uppfattningen att det var frågan om särskilt organiserade och utrustade bered-
skapsenheter. Utskottet  tillämpar  i  stället i   det följande  ordet
beredskaps-
man/män för begreppet civila beredskapsstyrkor. Med beredskapsman/män avses
även kvinna/kvinnor.
Utskottet vill med anledning av vad som anförs i motionerna Fö209 (m) yrkande
5 och Fö403 (s) om s.k. civila beredskapsstyrkor framhålla att utbildning av
beredskapsmän påbörjades den 29 juli 1997 och sker i enlighet med de planer som
fastlades vid försvarsbeslutets andra etapp hösten 1996 (prop. 1996/97:4, bet.
1996/97:FöU1, rskr. 109). Av regeringens skrivelse (skr. 1997/98:4)
Totalförsvar i förnyelse framgår att Överstyrelsen för civil beredskap under
våren 1997 i sina kontakter med kommunerna fått in beställningar på fler
totalförsvarspliktiga till beredskapsmän än det antal som man planerar att
utbilda under den inledande delen av försvarsbeslutsperioden. Om behov av
ytterligare utbildningsplatser bedöms föreligga utöver kapaciteten vid
räddningsskolorna och Almnäs har Överstyrelsen fått i uppdrag att, i samråd med
Försvarsmakten och Räddningsverket, utreda möjligheten att använda andra
utbildningsanläggningar inom totalförsvaret. Överstyrelsen har också fått i
uppdrag att i samråd med Räddningsverket utveckla tidigare redovisat förslag
att upprätta, vad regeringen kallar, regionala beredskapsstyrkor som en resurs
på länsnivå.
Vidare framgår av skrivelsen att frågor om antal totalförsvarspliktiga som
skall utbildas till beredskapsmän, var utbildning i så fall skall äga rum och
om eventuellt utökade uppgifter för dessa kommer att bli aktuella i anslutning
till den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1998.
Utskottet vill också erinra om den av regeringen nyligen tillsatta
utredningen med uppdrag att göra en översyn av totalförsvarspliktens
tillämpning och andra pliktfrågor m.m. Enligt sina direktiv (dir. 1997:106)
skall utredningen bl.a. överväga frågan om det bör införas en skyldighet att
tjänstgöra vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Någon sådan skyldighet
finns inte för närvarande. Utredningen skall härvid bl.a. bedöma om en sådan
skyldighet kan inrymmas inom ramen för totalförsvarsplikten.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört finns inte nu anledning att ompröva den
inriktning av utbildning av beredskapsmän som beslutades vid försvarsbeslutets
andra etapp hösten 1996. I vad mån en omprövning skall ske bör myndigheternas
samlade behov av totalförsvarspliktiga i anslutning till den säkerhetspolitiska
kontrollstationen år 1998 avvaktas. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört bör
därför motionerna Fö209 (m) yrkande 5 och Fö403 (s) yrkande 1 inte bifallas av
riksdagen.
I motionerna Fö225 (m) yrkande 9 och Fö228 (fp) yrkande 3 (i denna del) tas
frågan upp om anslaget till funktionen Civil ledning. Utskottet vill erinra om
att förslag till utbildningsplatser för beredskapsmän utarbetas av
Överstyrelsen för civil beredskap och Statens räddningsverk. Det är
Räddningsverket som genomför utbildningen och det finansieras därmed över
anslaget B 3 funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Utskottet vill
också i sammanhanget erinra om att regeringen sammantaget bedömer att
utbildningen av beredskapsmän fått ett gott mottagande bland kommuner som i
sina krigsorganisationer visat sig behöva pliktpersonal. Utskottet har erfarit
att fram till sommaren 1997 hade sammanlagt ett 40-tal kommuner beställt
utbildning motsvarande 2 700 totalförsvarspliktiga på årsbasis, dvs. i en
omfattning som redan det första utbildningsåret närmar sig angiven målsättning
om ca 5 000 totalförsvarspliktiga vid försvarsbeslutsperiodens slut. Mot
bakgrund av vad som i motionerna anförs finner utskottet inte anledning att
ändra regeringens förslag om medelstilldelning till funktionen Civil ledning.
Utskottet föreslår således att riksdagen anvisar ett ramanslag på
473 145 000 kr till funktionen Civil ledning för budgetåret 1998. Motionerna
Fö225 (m) yrkande 9 och Fö228 (fp) yrkande 3 (i denna del) bör därför inte
bifallas av riksdagen.
Utskottet föreslår också att riksdagen godkänner regeringens förslag till
inriktning av investeringsplan för Överstyrelsen för civil beredskap, såvitt
avser funktionen Civil ledning för perioden 1998-2000. Vidare att riksdagen
bemyndigar regeringen att för funktionen Civil ledning beställa lednings- och
signalskyddssystem samt kommunaltekniska anläggningar inom en bemyndiganderam
om 166 miljoner kronor.
Försörjning med industrivaror
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 47-49) anfört
om beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen Försörjning med
industrivaror.
Regeringen
Överstyrelsen för civil beredskap är funktionsansvarig myndighet.
Verksamhetsmålen har i huvudsak uppnåtts. Det övergripande målet att
verksamheten i enlighet med förutsättningarna i försvarsbeslutet år 1992 skall
säkerställa att produktion kan bedrivas under period då krigsförband antar
anbefalld krigsduglighet har dock inte uppnåtts. Vissa brister finns inom
elektronik- och verkstadsområdena samt vissa delar av kemiområdet.
Den inriktning som angavs i totalförsvarspropositionen år 1996 innebar att
planeringsförutsättningarna för funktionen ändrades i relativt hög grad.
Omstruktureringen av beredskapslager avser s.k. icke strategiska varor. De nya
planeringsförutsättningarna innebär att Överstyrelsen kompenserar en minskning
av lagren med en ökad satsning på riskinformationssystem som syftar till att
tidigt få information om sådana förändringar på marknaden som påverkar
försörjningsberedskapen.
Utbetalningar avseende beredskapsavtal följer en sedan tidigare fastställd
utbetalningsplan. Överstyrelsen kommer därför att även för budgetåret 1997
redovisa utgående reservationer. Beloppet är emellertid intecknat i avtal med
industrin. Avtalen innebär åtaganden för industrin för vilka de får en viss
ersättning. Endast i undantagsfall avser utbetalningarna investeringar i
beredskapslager som Överstyrelsen äger men som är placerade hos företag. Genom
att Överstyrelsen påbörjat utförsäljning av beredskapslager och det därmed för
närvarande inte kommer att ske någon nyanskaffning redovisas inte någon
investeringsplan för funktionen Försvaret.
Regeringens slutsatser är att för Överstyrelsen medför omstruktureringen av
beredskapslagren att medel frigörs som kan användas i annan verksamhet, främst
analys- och planeringsarbete som genom den förändrade totalförsvars-
inriktningen har fått ökad aktualitet. Omstrukturering av lager medför
emellertid att anslagsnivån för beredskapsinvesteringar successivt minskar.
Behov av beredskapslager kommer dock även i fortsättningen att finnas, då
anskaffning av vissa strategiska varor inte går att skjuta upp till en anpass-
ningsperiod.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen
Försörjning med industrivaror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder inom en
bemyndiganderam om 130 miljoner kronor, varav 50 miljoner kronor avser
bemyndiganden för nya beställningar år 1998. Regeringen föreslår ett ramanslag
på 140 974 000 kr för budgetåret 1998.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu föreslår om bemyndiganden
och anslag till funktionen Försörjning med industrivaror. Således föreslår
utskottet att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna avtal om nya
beredskapsåtgärder inom en bemyndiganderam om 130 miljoner kronor samt anvisar
ett ramanslag på 140 974 000 kr till funktionen Försörjning med industrivaror
för budgetåret 1998.
Befolkningsskydd och räddningstjänst
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 49-50) anfört
om beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst. Utskottet behandlar även motionerna Fö213 (v) yrkandena 4 och
6 i denna del, Fö228 (fp) yrkandena 3 i denna del och 4, Fö404 (kd) yrkande 4
samt Fö717 (s).
Regeringen
Redovisningen av verksamhetens resultat visar att verksamhetsmålen i huvudsak
har uppnåtts. Vad gäller verksamhetsmålet Varning och information har dock
målet att kunna varna utomhus inte kunnat nås då en del kommuner tagit
varningsaggregat ur drift. Det är viktigt att tekniken snabbt kan anpassas så
att befolkningen i områden med farlig verksamhet eller i riskområden med högsta
eller hög prioritet enligt de regionala mål- och riskanalyserna skall kunna
varnas genom utomhusvarning.
Regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag att göra en översyn av
Statens räddningsverks mål och medel. Utredaren har den 30 maj 1997 lämnat en
delrapport om ett eventuellt överförande av medel för skyddsrumsbyggande till
kommunerna. Utredaren anser inte att medel skall överföras så länge nuvarande
planerings- och finansieringssystem tillämpas. Utredningen kommer i enlighet
med sina direktiv att i det fortsatta arbetet närmare överväga frågor som rör
skyddsrum. I uppdraget ingår även att bl.a. utreda vilka av Räddningsverkets
verksamheter som bör ingå i den ekonomiska planeringsramen för det civila
försvaret.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst medge att ersättning lämnas för
beställningar av skyddsrum och ledningsplatser m.m. inom en bemyndiganderam om
1 285 miljoner kronor, varav 375 miljoner kronor avser bemyndiganden för nya
beställningar år 1998.
Regeringen anser att Statens räddningsverk genomfört verksamheten så att
givna mål för funktionen i stort sett har uppnåtts. De riktlinjer och mål för
funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst som tidigare lagts fast i
totalförsvarspropositionen år 1996 skall även gälla under budgetåret 1998. Mot
bakgrund av detta föreslår regeringen att Statens räddningsverk för funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst samt fredsräddningstjänst tilldelas ett
ramanslag på 1 232 554 000 kr för budgetåret 1998. I anslaget beräknas även
medel för frivilliga försvarsorganisationers utbildningsverksamhet.
Motionerna
I Vänsterpartiets partimotion Fö213 (v) framhålls vad gäller funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst att skyddsrumsbyggandet måste minskas. Det
säkerhetspolitiska  läget  gör   det  möjligt med  minskningar   i För-
svarsmakten. Givetvis bör då även neddragningar ske på andra funktioner som
endast är tänkta för att komma till nytta vid ett väpnat angrepp mot vårt land.
Att bygga och underhålla ett stort antal skyddsrum runt om i landet är enligt
Vänsterpartiet inte klok hushållning med begränsade resurser. I motionen
föreslås att medel för skyddsrumsbyggandet minskas med 90 miljoner kronor
(yrkandena 4 och 6 i denna del).
I partimotion Fö228 (fp) föreslås att till anslaget A 1 Försvarsmakten
överföres ytterligare sammanlagt 150 miljoner kronor från anslaget B 1
Funktionen Civil ledning och B 3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst. Anslaget B 1 föreslås minskas i avvaktan på att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag, i vilket vidare behov av och former för
civila beredskapsstyrkor redovisats (yrkande 3 i denna del). I motionen
föreslås vidare att riksdagen begränsar regeringens bemyndiganden för
funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst med till sammanlagt 250
miljoner kronor, då produktionen av skyddsrum bör begränsas och inriktas mot
områden, där riskerna bedöms som störst (yrkande 4).
I kommittémotion Fö404 (kd) yrkande 4 framhålls att det i budgetpropositionen
anges att verksamhetsmålet Varning och information vad gäller att kunna varna
utomhus inte har nåtts då en del kommuner tagit varningsaggregat ur drift.
Enligt motionärerna är varning och information vid svåra olyckor och
påfrestningar i samhället mycket viktigt och därför bör det klargöras vilka
krav som måste ställas gällande utomhusvarning till befolkningen i områden med
farlig verksamhet eller i riskområden med hög prioritet.
I motion Fö717 (s) anför Torgny Danielsson och Marina Pettersson  att Statens
räddningsverk enligt sina instruktioner skall bevaka riskutvecklingen inom
verksamhetsområdet och verka för att åtgärder vidtas för befolkningens skydd
och att förebygga olyckor. Utbildning i simning och vattensäkerhet kan anses
vara en självskyddsverksamhet, men ingår inte i dag som en självklar uppgift
för Räddningsverket. Motionärerna föreslår därför att Räddningsverkets
instruktioner utökas till att även omfatta självskyddsutbildning i
simning/vattensäkerhet.
Utskottet
Frågan om befolkningsskydd och räddningstjänst har vid riksdagens tre senaste
riksmöten varit föremål för utskottets utförliga behandling (bet. 1994/95:FöU4,
bet. 1995/96:FöU1, bet. 1996/97:FöU1). Under innevarande riksmöte behandlar nu
utskottet denna fråga för andra gången. Utskottet vill nu erinra om vad
utskottet helt nyligen bl.a. anförde i sitt yttrande till finansutskottet
(yttr. 1997/98:FöU:2y) Tilläggsbudget för 1997. Frågan gällde då en ökning med
50 miljoner kronor av ramanslaget B 3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst för budgetåret 1997.
I sitt yttrande framhöll utskottet att det är utskottets principiella
uppfattning att verksamheterna måste inriktas, styras och följas upp av
regeringen, och enligt dess uppdrag av myndigheterna, utgående från de
anslagsmedel som riksdagen anvisar. Utskottet anförde vidare att - enligt
utskottets bedömning - det nuvarande systemet för styrning, budgetering och
finansiering av skyddsrumsbyggandet inte har den precision som de nya
principerna och bestämmelserna för budgetering och anslagstilldelning ställer
krav på. Arbetet med att utarbeta ett nytt och bättre fungerande system måste
sålunda drivas vidare med stor skyndsamhet.
Enligt vad utskottet särskilt inhämtade vid sin beredning av tilläggsbudget
för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst för år 1997 kan inte medel
under innevarande budgetår omdisponeras och verksamheten omplaneras inom
anslaget B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst, så att ett
anslagsöverskridande undviks. Utskottet föreslog därför att riksdagen beviljar
den begärda höjningen av anslaget och att detta finansieras genom en
motsvarande minskning av ramanslaget A 1 Försvarsmakten. Utskottet anförde
vidare att om riksdagen beslutar i enlighet med vad utskottet förordar avser
utskottet att vid sin behandling av budgeten för år 1998 föreslå att anslaget
A 1 Försvarsmakten tillförs 50 miljoner kronor som finansieras genom en
motsvarande minskning av anslaget B 3 Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst. Därmed blir finansieringen neutral mellan de bägge anslagen -
och berörda myndigheter - under de två budgetåren 1997 och 1998.
Utskottets ställningstagande härvidlag ligger fast. Således föreslår
utskottet att ramanslaget A 1 Försvarsmakten tillförs 50 miljoner kronor för
budgetåret 1998 - utöver vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen.
Ökningen finansieras med en motsvarande minskning på anslaget B 3
Befolkningsskydd och räddningstjänst. Vad utskottet nu föreslagit anser
utskottet vara en ytterligare markering och tillräckligt tydlig signal för att
utskottets upprepade uttalanden i fråga om skyddsrumsbyggandet snarast leder
till verkställighet. En neddragning av anslaget i den omfattning som föreslås i
motionerna Fö213 (v) och Fö228 (fp) torde därför för dagen inte vara påkallad.
I fråga om beställningsbemyndiganden har utskottet erfarit att regeringens
förslag om en bemyndiganderam på 375 miljoner kronor för nya beställningar år
1998 avser 265 miljoner kronor skyddsrum och 110 miljoner ledningsplatser.
Denna ram är utformad med hänsyn till nu gällande planeringsförutsättningar för
funktionen samt en bedömning av nyproduktionen i bostadsbyggandet. Utskottet
vill också i sammanhanget ytterligare understryka det mycket angelägna behovet
av en fortsatt intensifierad översyn av riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet.
Därför är det angeläget att regeringen noggrant prövar behovet av att ställa
alla de nya beställningsbemyndigandena till Statens räddningsverks förfogande
under år 1998. Mot bakgrund av vad utskottet nu framhållit i denna fråga
bedömer utskottet att det inte finns skäl att minska beställningsbemyndigandet
för år 1998 med till sammanlagt 250 miljoner kronor, som föreslås i motion
Fö228 yrkande 4.
Utöver vad utskottet ovan anfört vill utskottet dessutom erinra om att den
utredning som regeringen tillsatt med uppdrag att göra en översyn av Statens
räddningsverk - mål och medel kommer i enlighet med sina direktiv att närmare
överväga frågor som rör skyddsrum. Uppdraget skall slutredovisas den 1 mars
1998. Utskottet finner för närvarande inte heller anledning att nu föregripa
resultatet av detta arbete. Utskottet bör därför föreslå riksdagen att
bemyndiga regeringen att för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
medge att ersättning lämnas för beställningar av skyddsrum och ledningsplatser
m.m. inom en bemyndiganderam om 1 285 miljoner kronor, varav 375 miljoner
kronor avser bemyndigande för nya beställningar år 1998. Utskottet föreslår
också att riksdagen anvisar ett ramanslag till funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst på 1 182 554 000 kr. Motionerna Fö213 (v) yrkandena 4 och 6 (i
denna del) samt Fö228 (fp) yrkande 3 (i denna del) och 4, bör därför inte
bifallas av riksdagen.
Beträffande frågan om utomhusvarning, som behandlas i motion Fö404 (kd) yrkande
4, har utskottet erfarit att fr.o.m. år 1998 kommer ett nytt manöversystem att
tas i bruk vad avser utomhusvarning. Möjligheterna att via radio och TV varna
och informera befolkningen har även förbättrats genom överenskommelser med
privata lokalradiostationer. Utskottet utgår ifrån att de åtgärder som nu
vidtagits på området sammantaget kommer att leda till att befolkningen i
områden med farlig verksamhet eller i riskområden med högsta eller hög
prioritet skall kunna varnas genom utomhusvarning. Motion Fö404 (kd) yrkande 4
bör därmed bli tillgodosett och behöver därför inte bifallas av riksdagen.
Beträffande utökade instruktioner för Räddningsverkets självskyddsverksamhet
till att även omfatta utbildning i simning och vattensäkerhet har utskottet
erfarit att Räddningsverket kommer att föreslå detta i sin handlingsplan som
redovisas till regeringen i november 1997. Utskottet vill också erinra om att
regeringen uppdragit åt Räddningsverket att i samverkan med Styrelsen för
psykologiskt försvar och övriga berörda myndigheter och organisationer verka
för att förbättra den enskilda människans förmåga att agera på rätt sätt vid
olyckor, katastrofer och störningar i viktiga infrastrukturssystem. Utskottet
anser att de åtgärder som vidtagits i denna fråga torde tillgodose vad som
yrkas i motion Fö717 (s). Motion Fö717 (s) bör därför avslås av riksdagen.
Psykologiskt försvar
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 51) anfört om
anslag till funktionen Psykologiskt försvar.
Regeringen
Styrelsens för psykologiskt försvar verksamhet har under budgetåret 1995/96 i
stort uppfyllt de i regleringsbrevet uppställda resultatkraven. Verksamheten
vid styrelsen är av sådan art att uppnådda effekter är svårmätbara. Detta
ställer högre krav på modeller och metoder att återrapportera verksamhet.
Utvecklingsarbetet pågår och regeringen följer detta.
I propositionen (prop. 1996/97:158) Radio och TV under höjd beredskap och vid
svåra påfrestningar på samhället i fred, föreslås att den fredstida strukturen
på radio- och TV-området skall bibehållas så långt möjligt under sådana
förhållanden. I detta sammanhang har Styrelsen föreslagits tilldelas vissa
utökade uppgifter.
Regeringens bedömning innebär sammantaget att nuvarande inriktning av
verksamheten bör gälla även för år 1998. För nya uppgifter i samband med
beredskapsplanläggning inom radio- och TV-området tilldelas Styrelsen för
psykologiskt försvar 2,2 miljoner kronor. Regeringen föreslår ett ramanslag
till funktionen Psykologiskt försvar på 18 002 000 kr för budgetåret 1998.
Utskottet
Utskottet är medvetet om att verksamheten vid Styrelsen för psykologiskt
försvar är av sådan art att uppnådda effekter är svårmätbara. Detta kan
särskilt vara fallet beträffande det arbete som Referensgruppen civilt motstånd
utför. Styrelsen tillsatte denna referensgrupp för ca ett år sedan i syfte att
bl.a. stödja Styrelsens arbete med frågor som rör civilt motstånd. Utskottet
har nu erfarit att en kommande viktig uppgift för Styrelsen och Referensgruppen
är att ta fram förslag till allmänna råd i civilt motstånd. Råden skall ge
legitimitet och aktualitet för svenska förhållanden. Utskottet anser att ett
sådant arbete bör kunna utgöra ett första steg i uppföljningsarbetet inom detta
informationsområde och ett led i det utvecklingsarbete som i övrigt pågår inom
Regeringskansliet.
I övrigt har utskottet inget att anföra utan föreslår att riksdagen anvisar
ett ramanslag på 18 002 000 kr till funktionen Psykologiskt försvar för
budgetåret 1998.
Ordning och säkerhet
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 51-52) anfört
om anslag till funktionen Ordning och säkerhet.
Regeringen
Enligt 1996 års totalförsvarsbeslut skall beredskapspolisens organisation
utökas och utbildningen av totalförsvarspliktiga till beredskapspoliser
förlängas. Under år 1997 planerar Rikspolisstyrelsen för hur den utvidgade
organisationen skall utbildas, rekryteras och utrustas. Vidare genomförs bl.a.
utbildning av chefer och uttagning av totalförsvarspliktiga som en förberedelse
för utbildning av beredskapspoliser under år 1998. Inriktningen skall vara att
1 000 totalförsvarspliktiga skall ha utbildats under budgetåret 1998.
Regeringen föreslår ett ramanslag på 31 889 000 kr till funktionen Ordning och
säkerhet för budgetåret 1998.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om anslag till
funktionen Ordning och säkerhet. Således föreslår utskottet att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 31 889 000 kr för budgetåret 1998.
Hälso- och sjukvård m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 52-53) anfört
om beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
Regeringen
De riktlinjer och mål som tidigare lagts fast för funktionen Hälso- och
sjukvård m.m. i totalförsvarsbeslutet år 1996 skall även gälla under år 1998.
Regeringen anser det viktigt att Socialstyrelsen prioriterar områden som har
brister inom delfunktionerna hälso- och sjukvård, socialtjänst, miljö- och
hälsoskydd samt smittskydd.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen
Hälso- och sjukvård m.m. medge beställningar och godkänna avtal såvitt avser
beredskapsåtgärder inom en bemyndiganderam om 30 miljoner kronor, varav 15
miljoner kronor avser bemyndiganden för nya beställningar år 1998. Regeringen
föreslår vidare ett ramanslag på 99 563 000 kr till funktionen Hälso- och
sjukvård m.m. för budgetåret 1998.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om
beställningsbemyndiganden och anslag till funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
Således föreslår utskottet att riksdagen bemyndigar regeringen att för
funktionen Hälso- och sjukvård medge beställningar och godkänna avtal såvitt
avser beredskapsåtgärder inom en bemyndiganderam om 30 miljoner kronor samt
anvisar ett ramanslag på 99 563 000 kr för budgetåret 1998.
Telekommunikationer
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 53-54) anfört
om teleberedskapsavgift, investeringsplan för Post- och telestyrelsen,
beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen Telekommunikationer m.m.
Regeringen
Enligt 1996 års totalförsvarsbeslut är funktionen Telekommunikationer en
prioriterad funktion. För telekommunikationerna krävs kontinuerliga åtgärder i
fredstid, i samband med utbyggnad av långsiktiga investeringar i
infrastrukturen. Det långsiktiga verksamhetsmålet har delvis uppnåtts genom att
delar av transportnätet fått ökat skydd och en ny bergsanläggning har tagits i
drift där viktig teleutrustning installerats. Telekommunikationernas sårbarhet
har under budgetåret 1995/96 minskats genom att bl.a. televäxlar flyttats till
bergrumsanläggningar.
Målet vad gäller att kunna prioritera samhällsviktiga abonnenter i det fasta
telenätet har inte kunnat uppnås under budgetåret 1995/96 eftersom en teknisk
lösning saknats. Post- och telestyrelsen skall återkomma till regeringen med en
redovisning av hur arbetet med abonnentprioriteringen utvecklas.
Regeringen har gett Post- och telestyrelsen i uppdrag att tillse att
kompetens i krishanteringsfrågor avseende svåra påfrestningar på samhället i
fred som avser Post- och telestyrelsens ansvarsområde skall finnas på
myndigheten i enlighet med riksdagens beslut i maj 1997 (prop. 1996/97:11, bet.
FöU5, rskr. 203). Regeringen föreslår att ett beräknat avgiftsuttag för
teleberedskap fastställs till ett belopp om sammanlagt 100 000 000 kr för
budgetåret 1998. Regeringen föreslår också att riksdagen godkänner inriktningen
av Post- och telestyrelsens investeringsplan, såvitt avser funktionen
Telekommunikationer m.m. för perioden 1998-2000. Planen är att göra
investeringar i berganläggningar och nätåtgärder på totalt 550 miljoner kronor
för perioden, varav 180 miljoner kronor för budgetåret 1998.
Regeringen föreslår också att riksdagen bemyndigar regeringen att för
funktionen Telekommunikationer m.m. godkänna avtal och beställningar avseende
tjänster, utrustningar och anläggningar för beredskapsändamål inom en
bemyndiganderam om 375 miljoner kronor, varav 175 miljoner kronor för
bemyndiganden för nya beställningar år 1998. Regeringen föreslår vidare ett
ramanslag på 199 500 000 kr till funktionen Telekommunikationer m.m. för
budgetåret 1998.
Utskottet
Utskottet noterar att sårbarheten för funktionen Telekommunikationer
visserligen minskat under budgetåret 1995/96, men att målet att kunna
prioritera samhällsviktiga abonnenter i det fasta telenätet inte har kunnat
uppnås under budgetåret 1995/96 eftersom en teknisk lösning saknats. Utskottet
vill här erinra om att på annan plats i detta betänkande har utskottet pekat på
betydelsen av uthålligheten inom bl.a. telekommunikationsområdet. Detta område
bedömer utskottet vara av särskilt vital betydelse för samhällets
funktionsförmåga vid extrema påfrestningar. Utskottet har därvid också pekat på
värdet av en funktionsutvärdering av funktionen Telekommunikationer.
Utskottet har i övrigt inget att anföra mot vad regeringen nu föreslagit om
avgiftsuttag, investeringsplan för Post- och telestyrelsen,
beställningsbemyndiganden eller ramanslag för funktionen Telekommunikationer
m.m. Således föreslår utskottet att regeringens förslag angående ett
avgiftsuttag för teleberedskap om sammanlagt 100 000 000 kr och
investeringsplan för Post- och telestyrelsen, såvitt avser funktionen
Telekommunikationer m.m. för perioden 1998-2000 bifalls av riksdagen. Likaså
föreslår utskottet att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna avtal och
beställningar avseende tjänster, utrustningar och anläggningar för
beredskapsändamål inom en bemyndiganderam om 375 miljoner kronor samt anvisar
ett ramanslag på 199 500 000 kr till funktionen Telekommunikationer m.m. för
budgetåret 1998.
Postbefordran
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 54-55) anfört
om beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen Postbefordran.
Regeringen
Post- och telestyrelsen har under budgetåret 1995/96 upphandlat reservkraft
till postterminaler m.m. Vid ett större elkraftsbortfall är förmågan att
upprätthålla sortering och elektronisk postproduktion ej godtagbar på grund av
avsaknad av reservkraft. Reservkraften har upphandlats till vissa delar av
landet och installationer påbörjats. Reservkraft saknas dock fortfarande för
storstadsområdena. Upphandling av reservkraft för storstadsområdena påbörjas
under år 1998. Det långsiktiga verksamhetsmålet har således under budgetåret
1995/96 inte fullt ut uppnåtts.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen
Postbefordran godkänna avtal och beställningar avseende tjänster, utrustningar
och anläggningar för beredskapsändamål inom en bemyndiganderam om 27 miljoner
kronor, varav 5 miljoner kronor avser bemyndiganden för nya beställningar år
1998. Regeringen föreslår vidare ett ramanslag på 21 700 000 kr till funktionen
Postbefordran för budgetåret 1998.
Utskottet
Utskottet noterar att vid ett större elkraftsbortfall är förmågan att
upprätthålla sortering och elektronisk postproduktion inte godtagbar på grund
av avsaknad av reservkraft. Utskottet noterar också att reservkraft fortfarande
saknas för storstadsområdena. Frågan om reservkraft till storstadsområden är
viktig och utskottet noterar nu att en upphandling av reservkraft för dessa
områden kommer att påbörjas under budgetåret 1998. Det är enligt utskottets
mening en angelägen åtgärd och ligger väl i linje med utskottets tidigare
uttalanden bl.a. om betydelsen av uthålligheten inom de viktigaste
infrastrukturområdena, varav uthålligheten inom bl.a. elförsörjningen är av
särskilt vital betydelse.
Utskottet har i övrigt inget att anföra mot regeringens förslag. Således
föreslår utskottet att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna avtal och
beställningar avseende tjänster, utrustningar och anläggningar för bered-
skapsändamål inom en bemyndiganderam om 27 miljoner kronor samt att anvisa ett
ramanslag till funktionen Postbefordran på 21 700 000 kr för budgetåret 1998.
Transporter
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 55-56) anfört
om beställningsbemyndiganden och anslag för funktionern Transporter.
Regeringen
Regeringen anför bl.a. att förmågan att upprätthålla väghållningen vid väpnat
angrepp i ett förändrat omvärldsläge begränsas av bristen på reservbromateriel
samt kompetens att bygga reservbroar. Beträffande järnvägstransporter och
banhållning är bl.a. förmågan att utföra järnvägstransporter vid störda
förhållanden till stor del beroende av en fungerande elförsörjning och intakta
broar. När det gäller flygtransporter bedöms att markåtgärder vid
flygplatserna, dvs. anpassning av kapacitet gällande bansystem och
uppställningsyta, kommer att färdigställas under de närmaste åren. För
närvarande är förmågan att utföra sjötransporter i säkerhetspolitiska kriser
och i krig med enbart svenskflaggade fartyg allmänt sett bristfällig.
Kapacitetsmålen för landsvägstransporter har i stort sett uppnåtts.
Försvarsmaktens behov av trans-portresurser för tunga stridsfordon m.m. bedöms
dock inte kunna tillgodoses fullt ut.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen
Transporter medge beställningar av reservbromateriel inom en bemyndiganderam om
20 miljoner kronor, varav 10 miljoner kronor avser bemyndiganden för nya
beställningar år 1998. Regeringen förslår vidare ett ramanslag på 190 500 000
kr för budgetåret 1998.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om
beställningsbemyndiganden och anslag till funktionen Transporter. Således
föreslår utskottet att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen
Transporter medge beställningar av reservbromateriel inom en bemyndiganderam om
20 miljoner kronor samt anvisar ett ramanslag på 190 500 000 kr för budgetåret
1998.
Energiförsörjning
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 56-58) anfört
om elberedskapsavgift, beställningsbemyndiganden och anslag för funktionen
Energiförsörjning.
Regeringen
Verksamhetsmålen har i huvudsak uppnåtts. Det kan dock konstateras brister i
förmågan att tillgodose totalförsvarets behov av elkraft. Bristerna
sammanhänger främst med svårigheterna att skydda anläggningar och system i
elförsörjningen mot utslagning och störningar till följd av angrepp.
Funktionen Energiförsörjning har från den 1 januari 1997 delats in i två
delfunktioner. NUTEK ansvarar för funktionen och delfunktionen Bränsle- och
drivmedelsförsörjning. Svenska kraftnät ansvarar för delfunktionen
Elförsörjning. Den 1 juli 1997 trädde elberedskapslagen (1997:288) i kraft.
Huvudprincipen är att elföretagen är skyldiga att mot ersättning vidta
beredskapsåtgärder som beslutas med stöd av lagen. Ersättningen finansieras ge-
nom elberedskapsavgiften, som är en offentligrättsligt reglerad avgift.
Det är angeläget att upprätthålla en god beredskap inom energiförsörjningen.
Tyngdpunkten i beredskapsarbetet bör läggas på åtgärder som syftar till att
säkra en hög tillgänglighet i energiförsörjningen, särskilt elförsörjningen, i
störningssituationer och vid höjd beredskap. Regeringen bedömer att
elberedskapslagen och den nya beredskapsorganisationen inom elförsörjningen ger
förutsättningar för att komma till rätta med bristerna inom detta område.
Regeringen har nyligen gett Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att i
samråd med NUTEK och Svenska kraftnät ta fram riktlinjer för att samordna de
statliga åtgärderna för att anskaffa reservkraftsaggregat med be-
redskapsåtgärderna inom elförsörjningen. Uppdraget syftar till att öka
effektiviteten i beredskapsinsatserna.
Avvecklingsarbetet beträffande lageranläggningarna har nu nått så långt att
ställning bör tas i frågan om malpåseläggning. Inom Regeringskansliet bereds
för närvarande frågan om att behålla två eller tre anläggningar i
funktionsdugligt skick i första hand under innevarande försvarsbeslutsperiod.
Merkostnaden för att behålla dessa anläggningar funktionsdugliga bedöms bli låg
under de närmaste åren och ryms inom anslagsramen.
Regeringen föreslår att ett beräknat avgiftsuttag för elberedskap fastställs
till ett belopp om sammanlagt 200 000 000 kr för budgetåret 1998. Regeringen
föreslår också att riksdagen bemyndigar regeringen att för funktionen
Energiförsörjning godkänna avtal och beställningar såvitt avser
beredskapsåtgärder inom en bemyndiganderam om 189 miljoner kronor, varav hela
ramen avser bemyndiganden för nya beställningar år 1998. Ramanslaget till
funktionen föreslår regeringen uppgå till 230 687 000 kr för budgetåret 1998.
Utskottet
Utskottet noterar att regeringen konstaterar brister i förmågan att tillgodose
totalförsvarets behov av elkraft. Enligt regeringen sammanhänger bristerna
främst med svårigheterna att skydda anläggningar och system i elförsörjningen
mot utslagning och störningar till följd av angrepp. Regeringen bedömer att
elberedskapslagen och den nya beredskapsorganisationen inom elförsörjningen ger
förutsättningar för att komma till rätta med bristerna inom detta område.
Utskottet vill här erinra om att på annan plats i detta betänkande har
utskottet pekat på betydelsen av uthålligheten inom bl.a. elförsörjningen.
Detta område bedömer utskottet vara av särskilt vital betydelse för samhällets
funktionsförmåga vid extrema påfrestningar. Utskottet har därvid också pekat på
värdet av en funktionsutvärdering för delfunktionen Elförsörjning. En sådan
funktionsutvärdering torde enligt utskottets mening vara av stort värde för att
kunna bedöma uthålligheten, inte bara för delfunktionen Elförsörjning utan för
hela det civila försvaret.
Utskottet har i övrigt inget att anföra mot vad regeringen nu föreslagit om
avgiftsuttag, beställningsbemyndiganden eller ramanslag för funktionen
Energiförsörjning. Således föreslår utskottet att regeringens förslag angående
ett avgiftsuttag för elberedskap om sammanlagt 200 000 000 kr bifalls av
riksdagen. Likaså att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna avtal och
beställningar såvitt avser beredskapsåtgärder inom en bemyndiganderam om 189
miljoner kronor samt anvisar ett ramanslag på 230 687 000 kr till funktionen
Energiförsörjning för budgetåret 1998.
Kustbevakningen och nämnder m.m.
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i budgetpropositionen
avsnitt 6 Kustbevakningen och nämnder m.m. samt motionerna Fö221 (yrkande 7 i
denna del), Fö403 (s) yrkande 2, Fö601 (m), Fö602 (s), Fö603 (m), Fö604 (fp)
och Fö605 (s).
C 1 Kustbevakningen
Kustbevakningen har till uppgift att i enlighet med sin instruktion och andra
särskilda föreskrifter utföra sjöövervakning och annan kontroll- och
tillsynsverksamhet samt miljöräddning till sjöss.
Regeringen
Under budgetåret 1995/96 har Kustbevakningen producerat 248 000 fartygstimmar
vilket väl motsvarar myndighetens målsättning på 240 000 fartygs-timmar.
Antalet producerade flygtimmar är 3 859 och motsvarar i det närmaste
myndighetens målsättning på 3 900 flygtimmar. Vidare har Kustbevakningen under
budgetåret genomfört 46 bekämpningsoperationer inom miljöräddningstjänsten. Av
dessa genomfördes 11 andra halvåret 1995 och 35 år 1996.
Under budgetåret 1995/96 har Kustbevakningen genomfört ett besparingsprogram
på 28 miljoner kronor. Besparingsprogrammet har bl.a. inneburit att viss
personal sagts upp, vissa administrativa funktioner centraliserats,
hyreskontrakt omförhandlats samt att rekrytering till linjeorganisationen helt
ställts in under budgetåret 1995/96. Regeringen anser att Kustbevakningen
genomfört verksamheten så att givna mål i stort sett är uppfyllda.
För budgetåret 1997 fick Kustbevakningen en engångskompensation på 20
miljoner kronor på grund av utökade uppgifter med anledning av Sveriges
medlemskap i EU i avvaktan på att regeringen skulle ta ställning till de
närmare konsekvenserna av detta i budgetarbetet för budgetåret 1998.
Regeringen gav därför Kustbevakningen i uppdrag att se över EU-medlemskapets
konsekvenser för myndighetens verksamhetsområde. Kustbevakningen har lämnat en
redovisning till regeringen. Av den framgår tydligt att Kustbevakningen fått
utökade uppgifter med anledning av Sveriges medlemskap i EU. Regeringen har
noga analyserat och prövat det ökade resursbehov som Kustbevakningen påvisat i
EU-rapporten.
Regeringen anser att Kustbevakningens anslag bör höjas med 20 000 000 kr.
Regeringen bedömer att nuvarande inriktning av verksamheten skall gälla för
budgetåret 1998.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner inriktningen av
Kustbevakningens investeringsplan för perioden 1998-2001 samt att
Kustbevakningen tilldelas 426 827 000 kr för budgetåret 1998.
Motionerna
Miljöpartiet hälsar i sin partimotion Fö221 (yrkande 7 i denna del) med glädje
regeringens förslag om ytterligare 20 miljoner kronor till Kustbevakningen.
Miljöpartiet vill öka beredskapen i Östersjön för flyktingmottagning.
Beredskapen för bevakning av miljösituationen bör ytterligare stärkas. Därför
föreslår Miljöpartiet att Kustbevakningen anvisas ytterligare 15 miljoner
kronor utöver regeringens förslag.
I motion Fö403 (yrkande 2) av Ingibjörg Sigurdsdóttir och Lilian Virgin (s)
föreslås att Gotland får bli försöksområde för utökad samverkan mellan de
myndigheter - t.ex. Tullverket, Kustbevakningen, Polisen och Sjösäkerheten -
som har verksamhet på Östersjön. Det skulle kunna ge värdefulla erfarenheter.
I motion Fö601 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (m) samt motion Fö605 av
Monica Öhman m.fl. (s) föreslås att Kustbevakningens befogenheter utvidgas för
att kunna ingipa mot skotertrafiken vintertid. Man pekar på den alarmerande
ökningen av dödsolyckor där alkohol ofta varit med i bilden. Skoteråkandet
längs Norrlandskusten är intensiv på vintrarna.
I motion Fö602 av Sverre Palm och Sten Östlund (s) erinras om att det i
samband med Kustbevakningens bildande inte togs något samlat grepp om den
rättsliga regleringen av den nya myndighetens uppgifter eller tjänstemännens
befogenheter. Stora omvärldsförändringar har skett sedan myndigheten bildades.
Motionärerna anser att tiden nu är mogen för en mer samlad översyn av de regler
som styr Kustbevakningens lagövervakning och kontroll till sjöss.
Målet bör vara att - om möjligt - samla alla de befogenheter som gäller för
kustbevakningstjänstemännen i en enda lag.
I motion Fö603 av Bertil Persson (m) föreslås att Kustbevakningen snarast
inordnas i Försvarsmakten och att rationaliseringsvinsten kommer
skattebetalarna till godo.
I motion Fö604 av Sigge Godin (fp) erinras om att Kustbevakningen föreslagit
att den norra regionen i Härnösand skall inordnas i en ny region - Nordost -
med lokalisering till Stockholm. Motionären pekar på att den nuvarande Region
Nord har att samverka med ett stort antal myndigheter i Norrland. Motionären
anser att det är uppenbart att Kustbevakningen inte inser att flyttningen från
Härnösand till Stockholm inte leder till de avsedda effekterna vare sig när det
gäller besparing eller effektivitet. Därför bör Region Nord med lokalisering
till Härnösand behållas.
Utskotttet
I motionerna Fö601 (m), Fö602 (s) och Fö605 (s) tas frågan upp om att antingen
att se över - eller utvidga - Kustbevakningens polisiära befogenheter bl.a. för
att kunna ingripa mot onyktra skoterförare på Norrlandskustens isar.
Utskottet delar motionärernas önskan om att kunna ingripa effektivare mot
misstänkt trafik på Norrlandsisarna. Utskottet erinrar om att regeringen i
budgetpropositionen för 1997, med anledning av den s.k.
Sjöverksamhetskommitténs betänkande, redovisade sin syn på olika frågor som rör
statens maritima verksamhet. Regeringen framhöll därvid frågor om ytterligare
utökade polisiära befogenheter för Kustbevakningen, möjligheter för
Kustbevakningen att utfärda ordningsbot och att en översyn av författningarna
m.m. som reglerar Kustbevakningens befogenheter kommer att bli föremål för
fortsatt beredning. Utskottet räknar med att de förslag som motionärerna lämnat
blir prövade i det sammanhanget. Något särskilt uttalande från riksdagens sida
behövs inte nu.
I motion Fö403 (s) yrkande 2 föreslås att Gotland får bli försöksområde när det
gäller utökad samverkan mellan olika myndigheter som bedriver verksamhet på
Östersjön. Utskottet har inhämtat att regeringen gett Statens räddningsverk i
uppdrag att till den 1 mars 1998 göra en översyn av informationssystem för att
tillgodose den civila havsövervakningens behov av underrättelser om sjöläget.
Motionärernas förslag bör belysas i det sammanhanget varför utredningen från
Statens räddningsverk, och regeringens förslag med anledning av denna, bör
avvaktas innan riksdagen tar ställning.
I motion Fö603 (m) föreslås att Kustbevakningen inordnas i Försvarsmakten.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att regeringen i proposition
1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse redovisade följande uppfattning:
Den sedan länge i vårt land gällande grundsatsen att militärt tvång eller våld
inte skall brukas mot den egna befolkningen eller andra civila utgör en annan
självklar begränsning. Militär personal skall således inte ges uppgifter som
utanför det traditionella militära verksamhetsområdet rymmer våld eller tvång
mot enskilda. En annan sak är att resurser kan utnyttjas till stöd för andra
myndigheter som är lagligen berättigade att använda tvång eller våld.
Utskottet delade regeringens uppfattning (bet. 1995/96:FöU1 s. 25). Tolkningen
fick enligt utskottets mening dock inte göras så strikt att exempelvis
försvarets resurser - och i det sammanhanget militär personal - inte skulle
kunna ställas till civila myndigheters förfogande i deras myndighetsutövning.
Att som motionären föreslår inordna den civila Kustbevakningen i För-
svarsmakten står i strid med riksdagens uppfattning i frågan. Kustbevakningens
polisiära befogenheter har dessutom utvidgats under senare år. Enligt
utskottets mening framstår behovet av en civil gränsövervakning och förmågan
till myndighetsutövning på vårt sjöterritorium och i den ekonomiska zonen som
ökande, inte minst genom EU-medlemskapet och Schengen-avtalet samt för att
kunna ingripa mot bl.a. gränsöverskridande brottslighet. Att i det läget föra
in Kustbevakningen i Försvarsmakten vore ett steg i fel riktning. Därför bör
motionen avslås.
Beträffande förslaget i motion Fö604 (fp) att behålla Regionledning Nord
påminner utskottet om att riksdagen har delegerat beslutanderätten om
Kustbevakningens regionala organisation till regeringen. Därför bör riksdagen
inte uttala sig i frågan.
Miljöpartiet vill i Fö221 (yrkande 7 i denna del) att till Kustbevakningen
anvisas ytterligare 15 miljoner kronor. Utskottet konstaterar att regeringen i
budgetpropositionen föreslår att det tillfälliga tillskottet om 20 miljoner
kronor innevarande år permanentas fr.o.m. år 1998. Eventuella ytterligare
resurstillskott bör därför prövas i kommande budgetarbete. Utskottet förordar
sålunda att riksdagen godkänner regeringens förslag att till ramanslaget
Kustbevakningen anvisas 426 827 000 kr samt att regeringens förslag till
inriktning av Kustbevakningens investeringsplan godkänns.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan bör motionerna Fö221 (mp parti)
yrkande 7 (i denna del), Fö403 (s) yrkande 2, Fö601 (m), Fö602 (s), Fö603 (m),
Fö604 (fp) och Fö605 (s) inte bifallas av riksdagen.
C 2 Nämnder
Regeringen
Under anslaget Nämnder m.m. föreslås att utgifter finansieras för Vissa mindre
nämnder, Överklagandenämnden för totalförsvaret, Totalförsvarets chefsnämnd,
Bidrag till Svenska Röda korset och till Centralförbundet Folk och Försvar.
Regeringen föreslår ett ramanslag om 11 898 000 kr.
Vissa mindre nämnder
Vissa mindre nämnder avser Riksvärderingsnämnden, de lokala
värderingsnämnderna, fiskeskyddsnämnder inom Försvarsdepartementets
verksamhets-område, Försvarsmaktens flygförarnämnd, Försvarets
underrättelsenämnd. Regeringen beräknar utgifterna till 721 000 kr.
Överklagandenämnden för totalförsvaret
Överklagandenämnden har till uppgift att särskilt pröva överklagande av beslut
som rör totalförsvarspliktiga och annan personal inom totalförsvaret.
Antalet inkommande ärenden varierar bl.a. med förändringarna i
utbildningsverksamheten. Överklagandenämnden bedömer att de beslutade
reduceringarna av krigsorganisationen kommer att innebära att antalet
pliktärenden minskar i jämförelse med tidigare budgetår samt att antalet
anställningsärenden kommer att öka något som ett resultat av 1996 års för-
svarsbeslut.
Regeringen beräknar medlen för Överklagandenämnden för totalförsvaret till 6
027 000 kr för budgetåret 1998.
Totalförsvarets chefsnämnd
Totalförsvarets chefsnämnd har till uppgift att verka för samordning av viktiga
centrala myndigheters verksamhet inom totalförsvaret i fred.
Regeringen anser att Totalförsvarets chefsnämnd genomfört verksamheten så att
målen är uppfyllda. Regeringen bedömer att nuvarande inriktning av verksamheten
skall gälla för år 1998. Mot bakgrund av detta beräknar regeringen utgifterna
för Totalförsvarets chefsnämnd till 871 000 kr för budgetåret 1998.

Bidrag till Svenska Röda korset
Svenska Röda korset får bidrag av staten för att organisera en nationell
upplysningsbyrå som ersätter den tidigare myndigheten Delegationen för
planläggning av efterforskningsbyrån (EKC-delegationen).
EKC-delegationens redovisning av verksamhetens resultat visar att
verksamheten har bedrivits på en mycket låg nivå vilket lett till att en stor
del av tilldelade medel inte utnyttjats. Detta beror på att den dåvarande
Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet genomgick en
större omorganisation med avveckling av dåvarande verksamhetsstruktur och med
förberedelse inför att verksamheten, från den 1 januari 1997, skulle komma att
handhas av Svenska Röda korset enligt avtal med staten. Regeringen bedömer att
resultatet mot denna bakgrund är rimligt.
Regeringen beräknar bidrag för Svenska Röda korset med 515 000 kr för
verksamhet enligt avtal med staten år 1998.
Bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar
Bidraget till Centralförbundet Folk och Försvar har tidigare utgjort en
anslagspost under anslaget för funktionen Psykologiskt försvar.
Av Centralförbundets Folk och Försvar årsberättelse framgår att en omfattande
verksamhet bedrivits med bl.a. informationskonferenser, kurser, stu-
dieresor och studiebesök om säkerhetspolitiken och totalförsvarsrelaterade
frågor. Under det förlängda verksamhetsåret 1995/96 har 69 arrangemang
genomförts med sammanlagt ca 3 730 deltagare.
Regeringen beräknar ett bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar med 3
765 000 kr för år 1998.
Utskotttet
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan och till
Nämnder m.m. anvisar ett ramanslag om 11 898 000 kr.
C 3 Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra
naturolyckor
Regeringen
Medel utbetalas enligt de grunder som anges i 1986 års
kompletteringsproposition (prop. 1985/86:150, bet. 1985/86:FöU11 och FiU29,
rskr. 1985/86:345 och 361) om förebyggande åtgärder mot jordskred och andra
naturolyckor. Regeringen har uppdragit åt Statens geotekniska institut att ta
fram ett fördjupat underlag om behovet och konsekvenserna av en utökad roll för
myndigheten när det gäller ras- och skredfrågor. Institutet skall också, i
samråd med Räddningsverket, analysera behovet av nationella skredriskkartor för
bebyggda och planlagda områden.
Regeringen beräknar medlen för anslaget till 25 000 000 kr för budgetåret
1998.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan att till
Statens räddningsverk: Förebyggande   åtgärder  mot  jordskred och   andra
natur-
olyckor m.m. anvisas ett ramanslag om 25 000 000 kr.
C 4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.
Regeringen
Under anslaget, som disponeras av Statens räddningsverk, utbetalas vissa
ersättningar till följd av uppkomna kostnader vid genomförda räddningsin-
satser, bekämpningsoperationer till sjöss och för utredning av allvarliga
olyckor. Det statliga finansieringsansvaret är styrt av räddningstjänstlagen.
Regeringen beräknar medlen för anslaget till 20 000 000 kr budgetåret 1998.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan att till
Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst anvisa ett ramanslag om
20 000 000 kr.
Stödverksamhet
Inom verksamhetsområdet finns myndigheter och verksamhet som har till
huvudsaklig uppgift att stödja Försvarsmakten. Verksamheten inom
verksamhetsområdet finansieras antingen genom anslag över statsbudgeten, ge-nom
avgifter eller genom en kombination av dessa båda finansieringsformer. I
verksamhetsområdet ingår myndigheterna Fortifikationsverket, Försvarets
materielverk, Totalförsvarets pliktverk, Försvarshögskolan, Försvarets
radioanstalt, Försvarets forskningsanstalt samt Flygtekniska försöksanstalten.
I verksamhetsområdet ingår även anslaget D 6 Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer inom totalförsvaret.
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen anfört i budgetpropositionen
i kapitel 7 Stödverksamhet samt motionerna Fö221 (mp parti) yrkandena 2 och 3,
samt Ub807 yrkandena 52, 53, 64 och 65 (mp parti).
Fortifikationsverket
Fortifikationsverket är en avgiftsfinansierad central förvaltningsmyndighet med
huvuduppgift att förvalta statens fastigheter avsedda för försvarsändamål, s.k.
försvarsfastigheter. Verksamheten leds av en styrelse med fullt ansvar. Det
övergripande målet för Fortifikationsverket är att fastigheterna skall
förvaltas så att
- god hushållning och hög ekonomisk effektivitet uppnås,
- ändamålsenliga mark-, anläggnings- och lokalresurser kan tillhandahållas till
konkurrenskraftiga villkor,
- fastigheternas värden långsiktigt tas till vara.
Regeringen
Fortifikationsverkets omsättning för budgetåret 1995/96 uppgick till
2 939 871 000 kr. Statskapitalet uppgick till 11 143 278 000 kr. Avkast-
ningsränta om 8 % på detta kapital har inbetalats till statsverket.
Fortifikationsverket har fram till budgetåret 1995/96 ägnat ett omfattande
arbete åt att utveckla den egna organisationen när det gäller bl.a.
ansvarsfördelning med anledning av den genomförda organisationsförändringen,
verksamhets-, kompetens- och organisationsutveckling i övrigt, IT-strategi och
verkets resultatredovisning.
De uppställda målen i dessa avseenden har i huvudsak nåtts. Omfattningen av
anskaffningsverksamheten under budgetåret har minskat i förhållande till
budgetåret 1994/95 och andelen ombyggnad har ökat på bekostnad av andelen
nyanskaffning. Fortifikationsverket har prioriterat avyttringsverksamheten
bl.a. genom att inrätta en avyttringsenhet och genom kompetensutveckling av
personalen. Avyttringar som följer av 1992 års försvarsbeslut har i stort sett
slutförts.
Regeringen bedömer med utgångspunkt från Fortifikationsverkets årsredovisning
och information som har inhämtats på annat sätt att verksamheten under
budgetåret 1995/96 har genomförts med gott resultat.
Fortifikationsverket skall inom ramen för de övergripande målen anpassa sin
verksamhet till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden.
Ambitionen när det gäller miljöarbetet skall i tillämpliga delar motsvara den
som gäller för andra stora fastighetsförvaltare.
Regeringen föreslår (hemställan 47) att riksdagen bemyndigar regeringen att för
budgetåret 1998 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för
investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett sammanlagt
belopp av 4 miljarder kronor.
Regeringen föreslår (hemställan 48) vidare att riksdagen godkänner inriktningen
av Fortifikationsverkets investeringsplan för perioden 1998-2000.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan om ett
bemyndigande för regeringen att låta Fortifikationsverket uppta lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler
intill ett sammanlagt belopp av 4 miljarder kronor. Utskottet föreslår vidare
att riksdagen godkänner inriktningen av Fortifikationsverkets investeringsplan
för perioden 1998-2000.
Försvarets materielverk
Försvarets materielverk är en avgiftsfinansierad central förvaltningsmyndighet
med uppgift att anskaffa, vidmakthålla och avveckla materiel och förnödenheter
på uppdrag av Försvarsmakten samt att inom detta område stödja Försvarsmaktens
verksamhet. Verksamheten leds av en styrelse med fullt ansvar. Myndigheten
biträder Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsörjningsplanering
samt materielsystemkunskap. Försvarets materielverk får inom sitt
verksamhetsområde även tillhandahålla tjänster åt andra myndigheter än
Försvarsmakten. Det övergripande målet för Försvarets materielverk är att genom
en kostnadseffektiv och säker materielanskaffning bidra till att stärka den
samlade försvarsförmågan.
Regeringen
Försvarets materielverk har i årsredovisningen vidare redovisat hur många
leveranser som har skett under budgetåret. Av redovisningen framgår att 49 % av
antalet leveranser, motsvarande 77 % av värdet, har skett enligt vad som
planerats.
Kostnaderna uppgick till 29 073 miljoner kronor och intäkterna var 29 552
miljoner kronor. Resultatet var sålunda ett överskott på 479 miljoner kronor.
Riksrevisonsverket konstaterar att Materielverkets årsredovisning förbättrats
vad avser de finansiella delarna, medan resultatredovisningen däremot inte i
alla delar är tillfredsställande. Regeringen avser att noga följa det
utvecklingsarbete som pågår för att förbättra resultatredovisningen vid
Försvarets materielverk.
Försvarsmakten tillämpar anslagsförordningen (1992:670) fullt ut fr.o.m. den 1
januari 1997. Eftersom anslagsförordningen endast medger anslagsbe-lastning för
prestation som erhållits har Försvarets materielverk övergått till fakturering
vid slutförda prestationer, s.k. milstolpsfakturering, i stället för den
tidigare samlingsfaktureringen, som baserades på vid respektive tidpunkt
upparbetade kostnader. Detta har medfört ett ökat behov av rörelsekapital för
Materielverket.
Materielverket behöver en kredit för att finansiera uteliggande förskott till
industrin. Denna kredit bör uppgå till högst 18 miljarder kronor.
Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att tillgodose
Försvarets materielverks behov av rörelsekapital uppgående till högst 34
miljarder kronor för budgetåret 1998 genom en kredit i Riksgäldskontoret.
Försvarets materielverk har stora uteliggande beställningar hos utländsk
försvarsindustri med åtföljande valutaberoende. För att finna möjliga lösningar
att minska valutarisken har regeringen gett Riksgäldskontoret i uppdrag att i
samarbete med Försvarets materielverk föreslå en modell för hantering av
valutaflöden och valutarisker, i första hand för Materielverket. Den första
etappen av uppdraget skall redovisas i december 1997.
Försvarets materielverk skall inom ramen för det övergripande målet anpassa
verksamheten till förändrade förutsättningar under försvarsbeslutsperioden fram
till år 2001. Av särskild betydelse är att ytterligare förbättra
affärsmässigheten i upphandlingen samt att bistå Försvarsmakten i dess
planering för förmåga till anpassning. Försvarets materielverk skall öka sin
medverkan i det internationella materielsamarbetet.
Regeringen föreslår (hemställan 48) att riksdagen bemyndigar regeringen att
tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital, intill ett
sammanlagt belopp om högst 34 miljarder kronor för budgetåret 1998, genom en
kredit i Riksgäldskontoret. Krediten avser såväl finansieringen av fakturering
för slutförda prestationer, s.k. milstolpsfakturering, som finansiering av
utestående förskott och den interna verksamheten.
Regeringen föreslår (hemställan 50) vidare att riksdagen godkänner inriktningen
av Försvarets materielverks investeringsplan för perioden 1998-2000.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan att bemyndiga
regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital
intill ett sammanlagt belopp om högst 34 miljarder kronor för budgetåret 1998.
Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner inriktningen av Försvarets
materielverks investeringsplan för perioden 1998-2000.
D 1 Totalförsvarets pliktverk
Totalförsvarets pliktverks huvudsakliga uppgifter regleras i lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt. Det övergripande målet för Totalförsvarets pliktverk är
att ge myndigheter och andra som har bemanningsansvar inom totalförsvaret stöd
och service i frågor avseende bemanning med totalförsvarspliktiga som skrivs in
för värnplikt eller civilplikt. Stöd och service skall även lämnas till de
bemanningsansvariga i fråga om totalförsvarspliktigas tjänstgöring och
redovisning av annan personal inom totalförsvaret. Totalförsvarets pliktverk
skall mönstra, skriva in och krigsplacera totalförsvarspliktiga enligt lagen om
totalförsvarsplikt.
Totalförsvarets pliktverk ansvarar för mönstring och inskrivning av
totalförsvarspliktiga och har under tiden den  1 juni 1995-den 31 december 1996
mönstrat 73 163 män och antagningsprövat 755 kvinnor. Totalförsvarets
pliktverks mål att mönstra och antagningspröva 79 965 totalförsvarspliktiga har
ej uppfyllts dels på grund av att personer som har kallats till mönstring har
uteblivit och inte kunnat nås genom efterspaning, dels på grund av att
mönstringstillfällen har senarelagts av sociala skäl. Totalförsvarets pliktverk
kallade 54 734 totalförsvarspliktiga till grundutbildning, varav 51 834 för
värnplikt och 2 900 för civilplikt. Under budgetåret påbörjade 52 271 sin
totalförsvarsplikt och 7 049 avbröt densamma.
Årsredovisningen visar att verksamheten har bedrivits med sådan inriktning
att uppsatta mål i allt väsentligt har uppnåtts.
Totalförsvarets pliktverk har lämnat underlag för fördjupad prövning för
budgetåren 1998-2001. Sammantaget innebär regeringens bedömning att
inriktningen av verksamheten för Totalförsvarets pliktverk i stora delar kan
bygga på den verksamhet som hittills bedrivits. Frågan om avgiftsfinansiering
av vissa tjänster hos Totalförsvarets pliktverk är föremål för överväganden
inom Regeringskansliet.
Regeringen föreslår (hemställan 55 delvis) att för Totalförsvarets pliktverk
anvisas 231 750 000 kr för budgetåret 1998.
Regeringen föreslår vidare (hemställan 51) att riksdagen godkänner inriktningen
av Totalförsvarets pliktverks investeringsplan för perioden 1998-2000.
Utskotttet
Utskottet föreslår riksdagen att den bifaller regeringens hemställan att till
ramanslaget Totalförsvarets pliktverk anvisa 231 750 000 kr samt godkänna
inriktningen av Totalförsvarets pliktverks investeringsplan för perioden
1998-2000.
D 2 Försvarshögskolan
Försvarshögskolan bildades den 1 januari 1997 genom en sammanslagning av
tidigare Militärhögskolan och Försvarshögskolan. Det övergripande målet för
Försvarshögskolan är  att  genom   utbildning och  forskning stödja  total-
försvarets kompetensuppbyggnad och chefsutveckling av såväl militär som civil
personal.
Regeringen
Riksrevisionsverket har riktat invändningar mot f.d. Militärhögskolans
årsredovisning. Årets kapitalförändring är inte rättvisande beroende på
felaktig redovisning av intäkter i den avgiftsfinansierade verksamheten.
För år 1997 har regeringen beslutat att verksamheten vid Försvarshögskolan
skall indelas i verksamhetsgrenarna Högre chefsutbildning för totalförsvaret,
Militär chefs- och specialistutbildning, Civil chefs- och specialistutbildning
samt Forskning och utveckling. I 1997 års regleringsbrev angav också regeringen
att det är angeläget dels att den del av verksamheten som vänder sig till en
kvalificerad internationell deltagarkrets får en distinkt identitet, dels att
utrikespolitisk kompetens finns i verksamheten. Försvarshögskolan har i 1997
års regleringsbrev fått uppdraget att slutföra de delar av
organisationskommitténs för Försvarshögskolan (dir. 1996:75) uppgifter, som rör
dels forskningens styrning och finansiering, dels finansieringen av skolans
verksamhet. Regeringen bedömer att sammanslagningen av f.d. Försvarshögskolan
och f.d. Militärhögskolan redan har gett avsedda synergieffekter.
Försvarshögskolan bedöms kunna ge myndigheter och personal inom totalförsvaret
en god och erforderlig kompetensutveckling.
Försvarshögskolan har lämnat en särskild redovisning om informationskrigföring
och därvid begärt ett årligt belopp om 2,5 miljoner kronor för detta ändamål.
Grundforskningen bör enligt regeringen i likhet med vad som gäller för
högskolor och universitet finansieras via anslag. Medel har därför avsatts inom
anslaget med 18 miljoner kronor för denna uppgift. Härigenom styrs denna
verksamhet på likartat sätt som inom högskolesektorn samtidigt som
långsiktighet och stabilitet uppnås. Regeringen bedömer att den föreslagna
inriktningen av forskningen vid Försvarshögskolan i princip kan godtas.
Frågan om hur den framtida styrningen och finansieringen av övrig verksamhet -
inklusive den övriga forskningen - skall utformas kommer att bli föremål för
fortsatt beredning inom Regeringskansliet. Regeringen avser, i enlighet med
totalförsvarsbeslutet år 1996, att se till att utbildning i säkerhetspolitik
och totalförsvar av personal i ledande befattningar inom totalförsvaret kan
genomföras på en hög ambitionsnivå.
Regeringen anser att informationskrigföring är ett ämnesområde som väl passar
in i Försvarshögskolans verksamhet. Regeringen har därför beräknat att 2,5
miljoner kronor omfördelas från anslaget A 1 Försvarsmakten till
Försvarshögskolan för ändamålet.
Regeringen föreslår (hemställan 52) att riksdagen godkänner inriktningen av
Försvarshögskolans investeringsplan för perioden 1998-2000.
Regeringen föreslår (hemställan 55 delvis) vidare att för Försvarshögskolan
anvisas 36 603 000 kr för år 1998.
Utskottet
I avvaktan på regeringens kommande förslag till hur övrig verksamhet och
forskning skall styras och finansieras, föreslår utskottet att riksdagen
bifaller regeringens hemställan att till ramanslaget Försvarshögskolan anvisa
36 603 000 kr samt godkänner inriktningen av Försvarshögskolans
investeringsplan för perioden 1998-2000.
D 3 Försvarets radioanstalt
Försvarets radioanstalt är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att
bedriva signalspaning. Verksamheten bedrivs enligt den inriktning som re-
geringen, Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare anger. Försvarets
radioanstalt skall också utveckla teknisk materiel och metoder som behövs för
att bedriva denna verksamhet.
Regeringen
En särskild resultatundersökning har gjorts genom informationsvärdering hos
kunderna. Regeringen bedömer att verksamhetsmålen för budgetåret 1995/96 har
uppnåtts. Regeringen bedömer att verksamheten kan fortsätta i enlighet med
inlämnat budgetförslag för år 1998. Försvarets underrättelsenämnd har
tillstyrkt radioanstaltens budgetunderlag.
Regeringen föreslår (hemställan 55 delvis) att för Försvarets radioanstalt
anvisas 428 667 000 kr budgetåret 1998.
Utskottet
Med hänsyn till verksamhetens särskilda natur bör någon ytterligare redogörelse
inte lämnas i riksdagstrycket. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller
regeringens hemställan att till ramanslaget Försvarets radioanstalt anvisas 428
667 000 kr.
D 4 Försvarets forskningsanstalt
Försvarets forskningsanstalt är en i huvudsak avgiftsfinansierad myndighet med
uppgift att bedriva forskning och utredningsarbete för totalförsvaret samt till
stöd för nedrustning och internationell säkerhet.
Myndigheten skall också verka för att synergieffekter mellan civil och
militär forskning samt nationell och internationell forskning tillvaratas.
Försvarets forskningsanstalt skall i samverkan med uppdragsgivarna inom
totalförsvaret verka för att denna resurs nyttiggörs även för samhällssektorer
utanför totalförsvaret.
Det övergripande målet för Försvarets forskningsanstalt är att med beaktande
av krav på relevans och vetenskaplig kvalitet bedriva forskning och
utredningsarbete för totalförsvaret samt till stöd för nedrustning och
internationell säkerhet.
Regeringen
Försvarets forskningsanstalt anger i sin årsredovisning att ett betydande antal
för totalförsvaret viktiga forskningsresultat har nåtts samtidigt som en bred
kompetensutveckling skett, vilket skapar grund för framtida handlingsfrihet av
vikt inte minst för totalförsvarets anpassning.
De uppdrag som erhållits från kunderna har med några få undantag genomförts.
Resultatet av verksamheten under budgetåret 1995/96 har varit gott såväl
verksamhetsmässigt som ekonomiskt. De mål som regeringen har satt upp för
verksamheten under budgetåret 1995/96 har uppnåtts.
Försvarets forskningsanstalt bedriver på Försvarsdepartementets uppdrag ett
trettiotal forskningsprojekt inom verksamhetsgrenen Försvars- och
säkerhetspolitik. Studier genomförs avseende försvarets möjligheter till
anpassning, den breddade hotbilden, öststatsstudier, europeiska
säkerhetsstrukturer och internationella insatser. Studierna inom dessa områden
fortsätter och kommer bl.a. att utgöra underlag inför den säkerhetspolitiska
kontrollstationen år 1998.
Sverige har sedan flera decennier hållit en hög profil i internationellt
nedrustningsarbete. Detta gäller inte minst kärnvapenområdet. Den för en liten
stat unika kunskap som Sverige besitter har varit en förutsättning för den
respekt som landet åtnjutit i detta sammanhang. Regeringen avser även
fortsättningsvis att ta initiativ inom nedrustningsområdet. Försvarets
forskningsanstalt kommer som ett led i det svenska nedrustningsarbetet att
genomföra ett seminarium i syfte att studera förutsättningarna för ett
eventuellt verifikationssystem för ett avtal om förbud mot produktion av
klyvbart material.
Anslagsmedel används för områdena NBC-forskning och försvars- och
säkerhetspolitik. Regeringen har jämfört med den bedömning av verksamheten som
gjordes i anslutning till myndighetens fördjupade anslagsframställning som
lämnades år 1996 också beräknat ett engångsbelopp, för sanering efter forskning
kring explosivämnen i Ursvik, som överförts från medel som tidigare inplanerats
för Försvarsmakten. Det är avsikten att eventuella medel för sanering som inte
behövs skall återföras till Försvarsmakten.
Regeringen föreslår (hemställan 55 delvis) att för Försvarets forskningsanstalt
anvisas 137 343 000 kr för budgetåret 1998.
Regeringen föreslår (hemställan 53) vidare att riksdagen godkänner inrikt-
ningen av Försvarets forskningsanstalts investeringsplan för perioden
1998-2000.
Motionerna
Miljöpartiet anser i partimotion Fö221 (yrkande 3) att vissa forskningsområden
inom FOA måste prioriteras särskilt. Det gäller forskning inom ramen för den
vidgade hotbilden, tele- och informationskrigföring, bioteknikområdet, icke-
dödliga vapen samt stöd för nedrustning och internationell säkerhet. Anslaget
bör enligt Miljöpartiet räknas upp med 30 miljoner kronor mer än regeringens
förslag.
I partimotion Ub807 (yrkandena 52, 53, 64 och 65) framhåller Miljöpartiet att
försvaret vid sidan av universiteten är den organisation som har den största
vetenskapliga kompetensen. Miljöpartiet vill behålla och utveckla FOA:s
verksamhet men den bör inriktas mot att den gagnar hela det civila samhället.
Därför bör regeringen tillsätta en utredning som skall lämna förslag till en
omställning av försvarsforskningen mot civil verksamhet. För att främja en
sådan omställning vill Miljöpartiet redan nu att det inleds fyra pilotprojekt;
dyslexiprojekt, sensorsprojekt, människa-maskin-projekt samt ett
riskanalysprojekt. För att finansiera pilotprojekten föreslås (i yrkandena 64
och 65) att för FOA anvisas ytterligare 30 miljoner kronor.
Utskottet
Huvuddelen av forskningen inom Försvarets forskningsanstalt inriktas och
finansieras av dem som beställer den. Delar av forskningen finansieras av
riksdagen genom att särskilda medel anvisas direkt över statsbudgeten.
Miljöpartiet föreslår att viss forskning inom FOA skall ha en särskild hög
prioritet. Miljöpartiet vill behålla FOA men dess forskning bör mer inriktas
mot att gagna det civila samhället. Genom att finansiera vissa nya
forskningsprojekt kan enligt motionärerna forskningen ominriktas snabbare.
Beträfffande forskningsinriktningen vid FOA anser utskottet att FOA skall
bedriva forskning och utredningsverksamhet som stöd för totalförsvaret och för
nedrustning och internationell säkerhet. Försvarsforskningen skall sålunda, med
utgångspunkt i totalförsvarets behov av ny kunskap, bidra till att lösa
totalförsvarets problem.
Härutöver kan försvarsforskningen på intäktsbasis ta uppdrag om dessa bidrar
till att upprätthålla en bredare kompetens till nytta för försvarsforskningen.
Utskottet har således inget principiellt att invända mot att FOA inleder
forskning inom nya områden t.ex. av den art som aktualiseras i motionerna. Den
bör emellertid då finansieras av forskningsavnämarna.
Utskottet har inget att invända mot den inriktning på forskningen som
regeringen föreslår i budgetpropositionen att den anslagsfinansierade
forskningen bör ha.
Utskottet förordar sålunda att riksdagen bifaller regeringens hemställan och
till ramanslaget Försvarets forskningsanstalt anvisar 137 343 000 kr samt
godkänner inriktningen av Försvarets forskningsanstalts investeringsplan för
perioden 1998-2000.
Motionerna Fö221 yrkande 3 samt Ub807 yrkandena 52 och 53 bör inte bifallas av
riksdagen. Riksdagen bör inte heller i samband med sitt beslut om
anslagsfördelningen inom utgiftsområdet bifalla förslagen i yrkandena 64 och
65.
D 5 Flygtekniska försöksanstalten
Flygtekniska försöksanstalten är en i huvudsak avgiftsfinansierad myndighet med
uppgift att främja utvecklingen av flygtekniken inom landet. Flygtek-niska
försöksanstalten är riksmätplats för tryck enligt förordningen (1989:527) om
riksprovplatser och riksmätplatser. Flygtekniska försöksanstalten finansieras
med avgiftsinkomster och anslag. Verksamheten leds av en styrelse med fullt
ansvar.
Regeringen
Flygtekniska försöksanstalten har under budgetåret 1995/96 följt upp och
ytterligare reducerat verksamhetens omkostnader. Sammantaget bedömer
Flygtekniska försöksanstalten att en årlig nettokostnadsbesparing på 4-5 %
uppnåtts. Den försvarsanknutna verksamheten på aerodynamiksidan dominerades
under budgetåret 1995/96 av arbeten med anknytning till flygplan JAS 39 Gripen.
Verksamheten inom teknikområdet struktur- och materialteknik har bl.a.
omfattat fortsatta arbeten med utveckling av ny krigsreparationsteknik för JAS
39 Gripen. Verksamheten inom teknikområdet flygsystem har omfattat
luftstridssimulering, flygdynamik och människa-maskin-samverkan samt flygets
miljöpåverkan. Flygtekniska försöksanstaltens analysverktyg för ljud- och
vibrationsutbredning har under året tillämpats i uppdrag för bl.a. Saab 2000
och Ariane 5.
Inom ramen för ett program av Närings- och teknikutvecklingsverket har
Flygtekniska försöksanstalten varit projektledare för ett samarbetsprojekt
avseende aktiv bullerkontroll för lätta tågvagnar. Den statliga
vindenergiforskningen bedrivs sedan några år tillbaka i konsortieform under
ledning av Flygtekniska försöksanstalten. Arbetet med att utvidga
vindkraftsforskningen mot övriga Europa har under budgetåret 1995/96 enligt
försöksanstalten varit framgångsrikt. Regeringen bedömer att verksamheten under
budgetåret 1995/96 har genomförts med gott resultat.
Regeringen föreslår (hemställan 55 delvis) att för Flygtekniska
försöksanstalten anvisas 31 773 000 kr för budgetåret 1998.
Regeringen föreslår (hemställan 54) att riksdagen godkänner inriktningen av
Flygtekniska försöksanstaltens investeringsplan för perioden 1998-2000.
Motionen
Miljöpartiet framhåller i partimotion Fö221 (yrkande 2) att FFA:s övergripande
mål är att främja flygtekniken i landet. Andra mer miljövänliga transportslag
behöver i stället ökade resurser till sitt förfogande. Därför vill Miljöpartiet
minska anslaget till FFA med 5 miljoner kronor. FFA:s verksamhet bör vidare
inriktas mot att främja utvecklingen av reducerade utsläpp och minskat buller
till följd av flygverksamheten.
Utskottet
Ungefär 80 % av FFA:s verksamhet finansieras genom avgifter från olika
uppdragsgivare. Verksamhetens inriktning och omfattning styrs således av
uppdragsgivarnas önskemål. Den rent anslagsfinansierade verksamheten bör
tillgodose behovet av långsiktig kunskapsuppbyggnad för att - ofta i konkurrens
med andra instanser - på sikt kunna möta de olika uppdragsgivarnas önskemål.
Motion Fö221 yrkande 2 angående inriktningen av Flygtekniska försöksantalten
bör därför inte bifallas av riksdagen.
Utskottet förordar att riksdagen bifaller regeringens hemställan att till
ramanslaget Flygtekniska försöksanstalten anvisa 31 773 000 kr samt godkänna
inriktningen av Flygtekniska försöksanstaltens investeringsplan för perioden
1998-2000.
D 6 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret
Anslaget omfattar kostnader för stöd till den verksamhet som anges i
förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet. Härutöver tilldelas de
frivilliga försvarsorganisationerna för sin utbildningsverksamhet medel från
anslagen A 1 Försvarsmakten, B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst samt B 6
Hälso- och sjukvård m.m. Arbetsmarknadsstyrelsen tilldelas medel genom en
anslagspost under anslaget B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst.
Regeringen
De frivilliga försvarsorganisationerna får bidrag för den del av deras
verksamhet som främjar totalförsvaret och som omfattar ledning och
administration, försvarsupplysning och rekrytering. Verksamhet som finansieras
med statsbidrag omfattas inte av bestämmelserna i förordningen (1996:882) om
myndigheters årsredovisning. Härav följer att årsredovisningar och
anslagsframställningar inte lämnats i enlighet med föreskrifterna i nämnda
förordning.
I enlighet med vad regeringen redovisar i 1997 års skrivelse disponerar och
fördelar myndigheterna Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap
medlen för stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna. Från och med
budgetåret 1998 ingår även medel för stöd till frivilliga
försvarsorganisationer inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. Medlen ges i
form av statsbidrag. För utbildningsverksamheten bedöms 162 700 000 kr avdelas,
varav 56 700 000 kr från anslag inom det civila försvaret och 106 000 000 kr
från anslag inom det militära försvaret. Regeringen har även i 1997 års
skrivelse (avsnitt 8)  informerat riksdagen  om  vissa   frågor som   rör de
frivilliga för-
svarsorganisationernas verksamhet.
Regeringen föreslår (hemställan 55 delvis) att för Stöd till frivilliga
försvars-
organisationerna inom totalförsvaret anvisas 101 971 000 kr.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens hemställan och till
anslaget Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret
anvisar 101 971 000 kr.
Regeringens skrivelse - läggs till handlingarna
Regeringen har överlämnat skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse till
riksdagen. Skrivelsen är ett komplement till budgetpropositionen för år 1998,
utgiftsområde 6 Totalförsvar och behandlar bl.a. anpassningsförmåga, styrning
av myndigheter, ledningssystem, personal, JAS 39 Gripen, frivillig
försvarsverksamhet, miljöfrågor, avveckling av truppminor, användningen av det
civila försvarets resurser vid internationella fredsfrämjande och humanitära
insatser samt förvaring av militära skjutvapen.
Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att lägga skrivelsen till
handlingarna.
Beslut om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar
Regeringen
Regeringen har i budgetpropositionen för år 1998 - volym 5 - lämnat förslag
(hemställan 55) till fördelning av anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i kommittémotion Fö225 (yrkandena 7 och 9)
att riksdagen bör anvisa 38 141 819 kr till ramanslaget A 1 För-
svarsmakten och 423 145 000 kr till ramanslaget B 1 Funktionen Civil ledning.
Folkpartiet liberalerna föreslår i partimotion Fö228 (yrkande 3) att
riksdagen beslutar om en omfördelning om sammanlagt 150 miljoner kronor från
ramanslagen B 1 Funktionen Civil ledning och B 3 Funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst till ramanslaget A 1 Försvarsmakten.
Vänsterpartiet förordar i partimotion Fö213 (yrkande 6) att riksdagen till
ramanslaget A 1 Försvarsmakten anvisar 610 miljoner kronor mindre, respektive
till ramanslaget B 3 Funktionen Befolkningskydd och räddningstjänst anvisar 90
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Miljöpartiet de gröna föreslår i partimotion Fö221 (yrkandena 7 och 8) att
riksdagen till ramanslaget A 1 Försvarsmakten och till ramanslaget D 5
Flygtekniska försöksanstalten anvisar 2 565 miljoner kronor respektive 5
miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. Till ramanslaget A 2
Fredsfrämjande truppinsatser 100 miljoner kronor, till ramanslaget B 4
Funktionen Psykologiskt försvar 5 miljoner kronor, till ramanslaget C 1
Kustbevakningen 15 miljoner kronor och till ramanslaget D 4 Försvarets
forskninganstalt 30 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit. Ytterligare
medel till FOA föreslår Miljöpartiet även i Ub807 yrkandena 64 och 65.
Kristdemokraterna     föreslår i  kommittémotion    Fö338 (yrkande 2)    att
ramanslaget A 1 Försvarsmakten bör höjas med 50 miljoner kronor för att
finansiera en höjning av dagersättningen till totalförsvarspliktiga.
Utskottet
Utskottets överväganden och ställningstaganden till motionerna framgår närmare
i det avsnitt där anslagsförslagen behandlas i betänkandet. De innebär i
korthet att utskottet föreslår att riksdagen till ramanslaget A 1 För-
svarsmakten anvisar 50 miljoner kronor mer och till ramanslaget B 3 Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst 50 miljoner kronor mindre, än vad
regeringen föreslagit.
Under förutsättning att riksdagen bifaller finansutskottets betänkande
1997/98:FiU1 Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna föreslår
försvarsutskottet att riksdagen beslutar om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 6 Totalförsvar enligt bilaga 1, som fogas till detta betänkande.
Under överläggningarna i utskottet har Arne Andersson (m) och övriga (m) samt
Lennart Rohdin (fp) yrkat på att anslagen borde fördelats på det sätt som
framgår av bilaga 1 till betänkandet.
Utskottet föreslår därför att motionerna Fö213 (v parti) yrkande 6, Fö221 (mp
parti) yrkandena 7 i denna del och 8, Fö225 (m kommitté) yrkandena 7 och 9,
Fö228 (fp parti) yrkande 3, Fö338 (kd kommitté) yrkande 2 samt Ub807 (mp parti)
yrkandena 64 och 65 avslås av riksdagen.

Förslag till lagändringar
Ändringar i lagen om statligt personskadeskydd
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 77-80) anfört
om ändringar i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.
Regeringen
En viktig del av personskadeskyddet är rätten till sjukpenning. Vissa
förändringar som gjordes bl.a. den 1 januari 1993 i lagen om
arbetsskadeförsäkring och den 1 januari 1996 i lagen om allmän försäkring har
medfört sänkt ersättningsnivå för sjukpenning som utges i samband med skador.
De förändringar som gjorts har gällt de totalförsvarspliktiga på samma sätt som
arbetstagare m.fl.
Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att personskadeskyddet
förbättras för de totalförsvarspliktiga. Utredningen om totalförsvarspliktigas
sociala och ekonomiska situation föreslog i sitt betänkande (SOU 1996:18) att
de totalförsvarspliktiga som drabbas av skador får en bättre sjukpenning och
att de ändringar som gjordes år 1993 tas bort såvitt gäller de
totalförsvarspliktiga. Den särskilde utredare som regeringen tillkallade den 26
juni 1997 (dir. 1997:91) med uppdrag att göra en översyn av
arbetsskadeförsäkringen skall även se över personskadeskyddet för de
totalförsvarspliktiga. Uppdraget skall vara avslutat senast den 30 januari
1998. Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap har föreslagit vissa
förändringar, varav bl.a. den att beloppet för sjukpenningunderlaget höjs.
Regeringen anser att det är nödvändigt att vissa förbättringar av de
totalförsvarspliktigas ersättningsskydd genomförs redan nu. I 12 § lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd föreslår därför regeringen en ändring
av ersättningsskyddet. Ändringen innebär att för den som omfattas av
bestämmelserna om längre grundutbildning än 60 dagar enligt lagen (1994:1809)
om totalförvarsplikt och som har skadats under sådan utbildning, får
sjukpenningunderlaget inte beräknas till lägre belopp än vad som motsvarar fyra
gånger basbeloppet för tid före 21 års ålder, fyra och en halv gånger
basbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder och fem gånger basbeloppet för
tid från 25 års ålder. Även livränteunderlaget föreslår regeringen bestämmas
till de antal basbelopp för de olika ålderskategorierna som föreslagits gälla
vid bestämmandet av sjukpenningunderlaget.
Regeringen anser att den föreslagna höjningen av antalet basbelopp ger en god
förbättring av sjukpenningen för den som före fullgörandet av grundutbildningen
inte har haft möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.
Enligt 13 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd finns det även en
rätt till särskild sjukpenning för dem som under grundutbildning som är längre
än 60 dagar har ådragit sig sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans
förmåga att skaffa inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detsamma gäller
vid sjukdom som har ådragits under utryckningsmånaden eller månaden efter
denna. Även i denna bestämmelse anser regeringen att det bör göras en ändring
som innebär att den särskilda sjukpenningen skall beräknas på ett underlag som
uppgår till de belopp som motsvarar fyra gånger basbeloppet, fyra och en halv
gånger basbeloppet samt fem gånger basbeloppet för de olika ålderskategorierna.
Rätten till ersättning för vissa sjukvårdskostnader enligt lagen om
arbetsskadeförsäkring och därigenom motsvarande ersättning enligt lagen om
statligt personskadeskydd för sådanan kostnader upphörde den 1 juli 1993.
Regeringen anser att totalförsvarspliktiga som genomgår den längre
grundutbildningen bör få samma ersättning som utgavs före den 1 juli 1993.
I lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd föreslår därför regeringen
att en ny bestämmelse införs. Denna nya bestämmelse innebär att den som
omfattas av bestämmelserna om längre grundutbildning än 60 dagar enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och som har skadats under sådan utbildning
äger efter skyddstidens utgång rätt även till ersättning för nödvändiga
kostnader för läkarvård, sjukvårdande behandling, sjukhusvård samt läkemedel
under en tid av högst tre år. I kostnader för vård skall inräknas nödvändiga
kostnader för resor.
Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag att minimibeloppen i lagen
(1977:265) om  statligt  personskadeskydd  för  beräkning  av   sjukpen-
ninggunderlag och livränteunderlag, liksom för beräkning av underlag för den
särskilda sjukpenningen, höjs för den som omfattas av bestämmelserna om längre
grundutbildning än 60 dagar enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. För
dem återinförs också rätten till ersättning för nödvändiga kostnader för
läkarvård, sjukvårdande behandling, sjukhusvård samt läkemedel.
Utskottet
Utskottet delar regeringens uppfattning att åtgärder behöver vidtas redan nu
för att förbättra personskadeskyddet för de totalförsvarspliktiga. Utskottet
har inget att erinra mot regeringens förslag till åtgärder, utan föreslår att
riksdagen bifaller propositionens förslag om ändringar i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd. Utskottet vill dock göra ett förtydligande i
lagtexten. Av lagtexten bör framgå att det basbelopp som avses i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd är basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Ändring i lagen om tullfrihet m.m.
Utskottet behandlar här vad regeringen i budgetpropositionen (s. 81-82) anfört
om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
Regeringen
Frågan om en ändring i tullfrihetslagen har aktualiserats genom en anmälan av
Försvarets materielverk till Regeringskansliet. En arbetsgrupp har berett
frågan inom Regeringskansliet. I dag är bestämmelserna sådana att regeringen
får meddela föreskrifter om tullfrihet för Försvarsmakten eller Försvarets
materielverk och som skall användas för militärt ändamål eller varor som skall
användas i landet för tillverkning eller underhåll av produkter för sådant
ändamål. Denna bestämmelse trädde i kraft den 1 januari 1996. Bakgrunden till
bestämmelsen var att Sverige i och med medlemskapet i EU inte längre kunde
tillämpa den ordning för tullfrihet i fråga om import av försvarsmateriel som
tidigare gällt i Sverige. Inom EU är handeln mellan medlemsstaterna i princip
fri. Mot tredje land har dock medlemsländerna gemensamma tullar. Romfördraget
öppnar dock en möjlighet för medlemsländerna att bl.a. hålla den egna importen
av försvarsmateriel från tredje land fri från tull.
Mot bakgrund av att även Försvarets radioanstalt är en sådan myndighet som
hanterar försvarsmateriel som skall användas för militärt ändamål, har inom
Försvarsdepartementet utarbetats en promemoria med förslag att föreskrifter om
tullfrihet får meddelas även för varor som förtullas av Försvarets radioanstalt
och som skall användas för militärt ändamål. Försvarets radioanstalt,
Generaltullstyrelsen, Försvarsmakten och Rikspolisstyrelsen har getts tillfälle
att yttra sig över promemorians lagförslag. De har inte haft något att erinra
mot promemorians förslag.
Regeringen föreslår därför en ändring i 7 § lagen (1994:1547) om tullfrihet
m.m. med innebörden att regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet även
för varor som förtullas av Försvarets radioanstalt och som skall användas för
militärt ändamål. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om ändring i lagen
(1994:1547) om tullfrihet m.m. Således ansluter sig utskottet till förslaget om
att regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet även för varor från ett
land utanför EU som förtullas för Försvarets radioanstalt och som skall
användas för militärt ändamål.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998
att riksdagen
dels a) med anledning av budgetpropositionen (utg.omr 6) yrkande 55
beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för budgetåret 1998 i
enlighet med vad utskottet föreslår (bilaga 1),
dels b) avslår motionerna 1997/98:Fö213 yrkandena 4 och 6, 1997/98: Fö221
yrkandena 7 i denna del och 8, 1997/98:Fö225 yrkandena 7 och 9,
1997/98:Fö228 yrkande 3, 1997/98:Fö338 yrkande 2 och 1997/98:Ub807
yrkandena 64 och 65,
dels c) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 4
bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret om
40 000 000 000 kr för år 1998 om krig, krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden föreligger,
dels d) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr 6) yrkande 5 och med
avslag på motionerna 1997/98:Fö221 yrkande 4 i denna del och 1997/98:U405
yrkande 3 i denna del godkänner förslaget till inriktning av
investeringsplan för Försvarsmakten för perioden 1998-2000,
dels e) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr 6) yrkande 33
godkänner förslag till att en successiv övergång till lånefinansiering av
investeringar i beredskapstillgångar sker inom det civila försvaret,
dels f) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 34
godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Överstyrelsen
för civil beredskap, såvitt avser funktionen Civil ledning för perioden
1998-2000,
dels g) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 39
fastställer ett beräknat avgiftsuttag för teleberedskapsavgiften, såvitt
avser funktionen Telekommunikationer m.m. till sammanlagt 100 000 000 kr
under budgetåret 1998,
dels h) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 40
godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Post- och
telestyrelsen, såvitt avser funktionen Telekommunikationer m.m. för
perioden 1998-2000,
dels i) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 44
fastställer ett beräknat avgiftsuttag för elberedskapsavgiften, såvitt
avser funktionen Energiförsörjning till ett sammanlagt belopp om 200 000
000 kr under budgetåret 1998,
dels j) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 46
godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Kustbevakningen för perioden 1998-2001,
dels k) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 47
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998 låta Fortifikationsverket ta
upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar
och lokaler intill ett sammanlagt belopp om 4 000 000 000 kr,
dels l) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 48
godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Fortifikationsverket för perioden 1998-2000,
dels m) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr 6) yrkande 49
bemyndigar regeringen tillgodose Försvarets materielverks behov av
rörelsekapital intill ett sammanlagt belopp om högst 34 000 000 000 kr för
budgetåret 1998 genom en kredit i Riksgäldskontoret,
dels n) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 50
godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Försvarets
materielverk för perioden 1998-2000,
dels o) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 51
godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Totalförsvarets pliktverk för perioden 1998-2000,
dels p) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 52
godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för
Försvarshögskolan för perioden 1998-2000,
dels q) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 53
godkänner inriktning av investeringsplan för Försvarets forskningsanstalt
för perioden 1998-2000,
dels r) med bifall till budgetpropositionen (utg.omr 6) yrkande 54
godkänner förslaget till inriktning av investeringsplan för Flygtekniska
försöksantalten för perioden 1998-2000,
res. 1 (m)
res. 2 (fp)
res. 3 (v)
res. 4 (mp)
2. beträffande vissa försvarspolitiska frågor m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö1 yrkande 2, 1997/98:Fö203 yrkande 2,
1997/98:Fö208, 1997/98:Fö211 yrkande 5 samt 1997/98:Fö226,
res. 5 (mp)
3. beträffande anpassning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö1 yrkande 1, 1997/98:Fö211 yrkande 7,
1997/98:Fö220 yrkandena 12-14, 1997/98:Fö228 yrkande 5 samt 1997/98:Fö309,
res. 6 (m, fp)
res. 7 (mp)
4. beträffande ledningssystem och informationskrigföring
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö1 yrkande 3, 1997/98: Fö211 yrkande
9,
5. beträffande indelningen i militärområden m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö228 yrkandena 7 och 8,
res. 8 (fp)
6. beträffande IT inför år 2000
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö222, 1997/98Fö:227, 1997/98:Fö402,
1997/98:T815 yrkande 23 och 1997/98:T911 yrkande 1,
res. 9 (mp)
7. beträffande maritimt centrum i Härnösand
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö216 yrkande 3, 1997/98:A414 yrkande 1
samt 1997/98:A416 yrkandena 3-5,
8. beträffande Försvarsmaktens organisation i krig och fred
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 10, 1997/98:Fö213 yrkande
3 i denna del, 1997/98:Fö216 yrkande 4, 1997/98:Fö220 yrkande 11,
1997/98:Fö221 yrkandena 1 och 9, 1997/98:Fö228 yrkande 2, 1997/98:Fö320
yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Fö339 yrkandena 1-3,
res. 10 (m)
res. 11 (fp)
res. 12 (v)
res. 13 (mp)
9. beträffande Försvarsmaktens samverkansförmåga
(interoperabilitet)
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö211 yrkande 6,
res. 14 (m, fp)
10. beträffande övnings- och spaningsverksamheten i Östersjön
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö310,
res. 15 (mp)
11. beträffande hjärt- och lungräddning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö333 och 1997/98:Fö801,
12. beträffande Bodens fästning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö330 och 1997/98:Fö336,
13. beträffande försvarsområden m.m.
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 12 och
13 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö220 yrkandena 9 och 10,
1997/98:Fö306 och 1997/98:Fö340 yrkandena 1 och 2,
dels godkänner förslaget att försvarsområdesstaben i Skövde läggs ned,
dels godkänner förslaget till nytt försvarsområde i Västra Götalands län,
14. beträffande Försvarsmaktens underhållscentrum
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 15 och
med avslag på motion 1997/98:Fö340 yrkandena 4-7 godkänner förslaget att
Försvarsmaktens underhållscentrum (tidigare benämnt Försvarsmaktens
försörjningscentrum) lokaliseras till Karlstad,
res. 16 (m, fp)
15. beträffande vid Försvarsmakten anställd personal
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö209 yrkandena 1-3 och 1997/98:Fö308,
res. 17 (m, fp)
16. beträffande försvarsmaktsgemensam officersutbildning
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 8 och
med avslag på motionerna 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del,
1997/98:Fö220 yrkande 6, 1997/98:Fö228 yrkande 10 och 1997/98:Fö326
yrkande 1 godkänner förslaget att försvarsmaktsgemensamma
organisationsenheter inom ramen för officershögskole- och
krigshögskoleprogrammen inrättas och lokaliseras till Halmstad, Solna och
Östersund samt att Krigsskolan i Solna läggs ned,
res. 18 (m, fp, v, mp, kd)
17. beträffande Försvarsmaktens Halmstadsskolor
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 11 och
med avslag på motion 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del godkänner
förslaget att omorganisera Flygvapnets Halmstadsskolor till
Försvarsmaktens Halmstadsskolor,
18. beträffande skolverksamheten i Karlskrona
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö326 yrkandena 2-5, 1997/98:Fö337
yrkandena 1-5 och 1997/98:Fö341,
res. 19 (m, fp)
19. beträffande utbildningsenhet för operativa ledningssystem
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 10 och
med avslag på motion 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del godkänner
förslaget att en organisationsenhet för försvarsmaktsgemensam utbildning
avseende operativa ledningssystem inrättas i Enköping,
res. 20 (m, fp)
20. beträffande utbildningsenheter för markstrid
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 9 och
med avslag på motionerna 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del,
1997/98:Fö302, 1997/98:Fö304, 1997/98:Fö334 och 1997/98: Fö340 yrkande 3
godkänner förslaget att en organisationsenhet för utbildning i markstrid
inrättas och lokaliseras till Skövde, Motala (Kvarn) och Boden,
res. 21 (m, fp)
21. beträffande Försvarsmaktens helikopterorganisation
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 14 och
med avslag på motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 1, 1997/98:Fö220 yrkande 7,
1997/98:Fö221 yrkande 12, 1997/98:Fö228 yrkande 11, 1997/98:Fö301,
1997/98:Fö305, 1997/98:Fö313, 1997/98:Fö314, 1997/98:Fö323, 1997/98:Fö325
och 1997/98:Fö327 godkänner förslaget att under organisationsenheten
Försvarsmaktens helikopterflottilj organisera verksamheten i fyra
divisioner,
res. 22 (m, fp, v, mp, kd)
22. beträffande helikopterberedskapen längs Norrlandskusten
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 2, 1997/98:Fö220 yrkande
8, 1997/98:Fö228 yrkande 12, 1997/98: Fö303, 1997/98:Fö316, 1997/98:Fö328,
1997/98:Fö335, 1997/98: Fö342, 1997/98:Fö343 och 1997/98:T230 yrkande 2,
res. 23 (m, fp, v, mp, kd)
23. beträffande vissa tidsförhållanden m.m.
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 16
godkänner att regeringen beslutar om tidpunkter för genomförandet av de
föreslagna organisationsförändringarna och organisationsenheternas
benämningar,
24. beträffande civilt minröjningscentrum
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö344 yrkandena 1-3,
res. 24 (v, mp)
25. beträffande miljöfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö1 yrkandena 5-7 och 1997/98:Fö312
yrkandena 1 och 2,
res. 25 (mp)
26. beträffande inriktning av vissa av Försvarsmaktens program
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 17,
18, 20, 21, 24, 27, 28 och 30 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö213
yrkandena 3 i denna del och 5, 1997/98:Fö220 yrkande 2, 1997/98:Fö221
yrkande 6, 1997/98:Fö225 yrkandena 1-4, 6 och 10, 1997/98:Fö228 yrkande 6,
1997/98:Fö338 yrkande 1 och 1997/98:U405 yrkande 9 godkänner förslaget
till inriktning av
dels program 1 Operativa lednings- och underhållsförband,
dels program 2 Fördelningsförband,
dels program 4 Armébrigadförband,
dels program 5 Marina lednings- och underhållsförband,
dels program 8 Kustförsvarsförband,
dels program 11 Övriga stridsflygförband,
dels program 12 Transportflygförband,
dels program 14 För grundorganisationen gemensamma resurser,
res. 26 (m)
res. 27 (fp)
res. 28 (mp)
27. beträffande inriktning av program 3 Försvarsområdesförband
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 19 och
med avslag på motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 11 och 1997/98:Fö220
yrkande 5 godkänner förslaget till inriktning av verksamheten för program
3 Försvarsområdesförband,
res. 29 (m)
28. beträffande inriktning av program 6 Försvarsmaktens
helikopterförband
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 22 och
med avslag på motion 1997/98:Fö324 godkänner förslaget till inriktning av
verksamheten för program 6 Försvarsmaktens helikopterförband,
29. beträffande inriktning av program 7 Stridsfartygsförband
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 23 och
med avslag på motion 1997/98:Fö322 godkänner förslaget till inriktning av
verksamheten för program 7 Stridsfartygsförband,
res. 30 (mp)
30. beträffande inriktning av program 9 Flygvapnets lednings- och
underhållsförband
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 25 och
med avslag på motionerna 1997/98:Fö225 yrkande 5, 1997/98:Fö321 yrkandena
1-3 och 1997/98:Fö331 godkänner förslaget till inriktning av verksamheten
för program 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband,
31. beträffande inriktning av program 10 JAS 39-förband
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 26 och
med avslag på motion 1997/98:Fö221 yrkande 5 godkänner förslaget till
inriktning av verksamheten för program 10 JAS 39-förband,
res. 31 (mp)
32. beträffande inriktning av program 13 För krigsorganisationen
gemensamma resurser
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 29 och
med avslag på motionerna 1997/98:Fö221 yrkande 11, 1997/98:Fö315,
1997/98:Fö318, 1997/98:Fö319 och 1997/98:Fö329 yrkandena 1 och 2 godkänner
förslaget till inriktning av verksamheten för program 13 För
krigsorganisationen gemensamma resurser,
res. 32 (mp)
33. beträffande inriktning av program 15 Internationell verksamhet
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 31 och
med avslag på motion 1997/98:Fö221 yrkande 10 godkänner förslaget till
inriktning av verksamheten för program 15 Internationell verksamhet,
res. 33 (mp)
34. beträffande beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och
anläggningar
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 6 och
7 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö221 yrkande 4 i denna del och
1997/98:U405 yrkande 3 i denna del bemyndigar regeringen att i fråga om
ramanslaget A 1 Försvarsmakten
dels beställa materiel m.m. och utvecklingsarbete så att behovet av
anslagsmedel efter budgetåret 1998 för denna materiel m.m. och tidigare
beställningar tillsammans uppgår till högst 83 505 400 000 kr,
dels beställa anslagsfinansierade anläggningar så att behovet av
anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst 457 500 000 kr,
res. 34 (m)
res. 35 (mp)
35. beträffande fredsfrämjande truppinsatser
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 32 och
med avslag på motion 1997/98:Fö228 yrkande 13 godkänner förslaget till
inriktning av verksamheten för anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser,
36. beträffande beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö1 yrkande 4, 1997/98:Fö401 och
1997/98:Fö404 yrkandena 1, 2 och 8,
37. beträffande länsstyrelserna
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö220 yrkande 15,
38. beträffande utbildning av beredskapsmän
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö209 yrkande 5 och 1997/98:Fö403
yrkande 1,
res. 36 (m)
39. beträffande bemyndigande för funktionen Civil ledning
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 35
bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 1 funktionen Civil
ledning beställa lednings- och signalskyddssystem samt kommunaltekniska
anläggningar så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för
dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst 166 000 000
kr,
40. beträffande bemyndigande för funktionen Försörjning med
industrivaror
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 36
bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 2 funktionen
Försörjning med industrivaror godkänna avtal om nya beredskapsåtgärder så
att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare
beställningar tillsammans uppgår till högst 130 000 000 kr,
41. beträffande utomhusvarning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö404 yrkande 4,
42. beträffande skyddsutbildning i simning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö717,
43. beträffande bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 37 och
med avslag på motion 1997/98:Fö228 yrkande 4 bemyndigar regeringen att i
fråga om ramanslaget B 3 funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
medge att ersättning lämnas för beställningar av skyddsrum och
ledningsplatser m.m. så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998
för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst
1 285 000 000 kr,
res. 37 (fp)
44. beträffande bemyndigande för funktionen Hälso- och sjukvård
m.m.
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 38
bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 6 funktionen Hälso- och
sjukvård m.m. medge beställningar och godkänna avtal, såvitt avser
beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998
för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst
30 000 000 kr,
45. beträffande bemyndigande för funktionen Telekommunikationer
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 41
bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 7 funktionen
Telekommunikationer m.m. godkänna avtal och beställningar, såvitt avser
tjänster, utrustning och anläggningar för beredskapsåtgärder så att
behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare
beställningar tillsammans uppgår till högst 375 000 000 kr
46. beträffande bemyndigande för funktionen Postbefordran
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 42
bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 8 funktionen
Postbefordran godkänna avtal och beställningar, såvitt avser tjänster,
utrustning och anläggningar för beredskapsåtgärder så att behovet av
anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare beställningar
tillsammans uppgår till högst 27 000 000 kr,
47. beträffande bemyndigande för funktionen Transporter
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 43
bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 9 funktionen
Transporter godkänna beställningar såvitt avser reservbromateriel så att
behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare
beställningar tillsammans uppgår till högst 20 000 000 kr,
48. beträffande bemyndigande för funktionen Energiförsörjning
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 45
bemyndigar regeringen att i fråga om ramanslaget B 10 funktionen
Energiförsörjning godkänna avtal och beställningar såvitt avser
beredskapsåtgärder så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998
för dessa och tidigare beställningar tillsammans uppgår till högst
189 000 000 kr,
49. beträffande Kustbevakningen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö221 yrkande 7 i denna del,
1997/98:Fö403 yrkande 2, 1997/98:Fö601, 1997/98:Fö602, 1997/98: Fö603,
1997/98:Fö604 samt 1997/98:Fö605,
res. 38 (mp)
50. beträffande forskningsinriktningen vid Försvarets
forskningsanstalt
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö221 yrkande 3 samt 1997/98:Ub807
yrkandena 52 och 53,
res. 39 (mp)
51. beträffande inriktningen av Flygtekniska försöksanstalten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö221 yrkande 2,
res. 40 (mp)
52. beträffande regeringens skrivelse 1997/98:4 Totalförsvaret i
förnyelse
att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna,
53. beträffande lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 1 antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd med den ändringen att i 12 §
första stycket efter det första ordet ?basbeloppet? tilläggs ?enligt 1
kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring?,
54. beträffande lagen (1997:568) om ändring i lagen (1977:265) om
staligt personskadeskydd
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 2 antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1997:568) om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd med
den ändringen att i 13 § andra stycket efter det första ordet
?basbeloppet? tilläggs ?enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring?,
55. beträffande lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 3 antar
de i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1994:1547) om tullfrihet m.m.
Stockholm den 20 november 1997
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund
(s), Christer Skoog (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Anders
Svärd (c), Ola Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom
(s),  Jan Jennehag (v),  Håkan Juholt  (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren
(mp), Åke Carnerö (kd) och Ulf Kero (s).

Reservationer

1. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson, Olle Lindström (alla m) anför
dels att de civila beredskapsmän som för närvarande utbildas med Statens
räddningsverk som huvudman gör sannolikt en viktig insats för samhället. Men
deras insats är enligt vår uppfattning inte nödvändig för att upprätthålla en
tillräcklig civil beredskap. Utbildningen har tillkommit på andra grunder än
försvarspolitiska och efter andra överväganden än behovet av dessa i
krigsorganisationen. Utbildningen bör följaktligen avbrytas och de 50 000 000
kr som avsatts för denna utbildning återföras till ramanslaget Försvarsmakten
från ramanslaget B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998
att punkt a) skall ha följande lydelse:
dels a) att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6)
yrkande 55 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för
budgetåret 1998 i enlighet med vad Moderata samlingspartiet föreslår
(bilaga 1),
dels att övriga punkter skall ha den lydelse som framgår av utskottets
förslag,
2. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1)
Lennart Rohdin (fp) anför
dels att det inom anslagsramen för utgifter inom totalförsvaret för 1998 bör
göras en omfördelning mellan utgifterna inom totalförsvaret. Sålunda överförs
till anslaget A 1 Försvarsmakten sammanlagt 150 miljoner kronor från anslaget B
3 Funktionen befolkningsskydd och räddningstjänst. Anslaget B 3 minskas vidare
med 50 miljoner kronor i avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen
med förslag, i vilket ytterligare behov av och former för civila
beredskapsstyrkor redovisats.
Bemyndigandet för byggande av skyddsrum minskas med 100 miljoner kronor,
eftersom produktion av skyddsrum bör begränsas och inriktas mot områden där
riskerna bedöms som störst.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998
att punkt a) skall ha följande lydelse:
dels a) att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6)
yrkande 55 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för
budgetåret 1998 i enlighet med vad Folkpartiet liberalerna föreslår
(bilaga 1),
dels att övriga punkter skall ha den lydelse som framgår av utskottets
förslag,
3. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1)
Jan Jennehag (v) anför
dels att Sveriges säkerhetspolitiska läge innebär att minskningar kan göras
inom totalförsvaret. I första hand gäller det för Försvarsmakten. För år 1998
bedömer vi det möjligt att vidta åtgärder som medger en ytterligare besparing
med 610 miljoner kronor. Inom det civila försvaret bör medlen för
skyddsrumsbyggandet minskas med 90 miljoner kronor.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998
att punkterna a) och b) skall ha följande lydelse
dels a) att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6)
yrkande 55 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för
budgetåret 1998 i enlighet med vad Vänsterpartiet föreslår (bilaga 1),
dels b) att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö213 yrkandena 4 och
6 och med avslag på motionerna 1997/98:Fö221 yrkandena 7 i denna del och
8, 1997/98:Fö225 yrkandena 7 och 9, 1997/98:Fö228 yrkande 3, 1997/98:Fö338
yrkande 2 samt 1997/98:Ub807 yrkandena 64 och 65 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att övriga punkter skall ha den lydelse som framgår av utskottets
förslag,
4. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att Miljöpartiet förordar, i enlighet med vad som framgår i partimotion
Fö221(mp), dels att riksdagen sammanlagt anvisar 2 420 miljoner kronor mindre
än regeringen föreslagit till utgiftsområde 6 Totalförsvar, dels beslutar om en
annan fördelning mellan anslagen inom utgiftsområdet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998
att punkterna a) och b) skall ha följande lydelse:
dels a) att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6)
yrkande 55 beslutar om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar för
budgetåret 1998 i enlighet med vad Miljöpartiet de gröna föreslår (bilaga
1),
dels b) att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö221 yrkandena 7 i
denna del och 8, 1997/98:Ub807 yrkandena 64 och 65 och avslår motionerna
1997/98:Fö213 yrkandena 4 och 6, 1997/98:Fö225 yrkandena 7 och 9,
1997/98:Fö228 yrkande 3 och 1997/98:Fö338 yrkande 2,
dels att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 4 i denna del och
avslår budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 5 samt motion 1997/98:U405
yrkande 3 i denna del,
dels att övriga punkter skall ha den lydelse som framgår av utskottets
förslag,
5. Vissa försvarspolitiska frågor m.m. (mom. 2)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att det säkerhetspolitiska begreppet har genom ett riksdagsbeslut i teorin
vidgats till att inte bara gälla militära hot. Hotbilden inom det
säkerhetspolitiska området innefattar således bland annat miljöförstöring,
resursutarmning, ökande sociala och ekonomiska klyftor. Mot dessa hot hjälper
inte investeringar i militära vapen. Mot dessa hot kan inte militära maktmedel
ens i teorin utgöra en lösning. Enligt min mening är det dags att ta steget
från teori till praktik. Det vidgade säkerhetspolitiska begreppet måste
genomsyra beslutsfattandet i realiteten. Då krävs i stället en överföring från
det militära försvaret till investeringar i verklig säkerhet, bl.a. för bättre
miljö och minskade sociala klyftor, för att motverka sårbarhet och öka både
självtillit och robusthet.
Jag anser att det mot bakgrund härav är viktigt att studera begreppet
ominriktning. Det går inte att planera för närmast föregående krig.
Beslutsfattare skall förses med relevant information. Härvidlag är både
forskning och sållning av vilket material som skall läggas fram, inför t.ex.
försvarsbeslut och säkerhetspolitiska kontrollstationer, avgörande frågor.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Civilt motstånd
Det är nödvändigt att lyfta och utveckla civilmotståndsfrågorna i Sverige. Inte
minst i samband med den debatt som finns om hur försvarets ?anpassning och
ominriktning? skall genomföras mot bakgrund av den säkerhetspolitiska
utvecklingen i vår omvärld. Styrelsen för psykologiskt försvar har en stor och
viktig uppgift att tillföra kunskap och förslag om hur dessa frågor skall
behandlas inför nästa försvarsbeslut. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med en strategi för hur frågan om civilt motstånd skall behandlas och
prioriteras av bl.a. Styrelsen för psykologiskt försvar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande vissa försvarspolitiska frågor m.m.
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö1 yrkande 2 och 1997/98: Fö208 och
avslår motionerna 1997/98:Fö203 yrkande 2, 1997/98: Fö211 yrkande 5 och
1997/98:Fö226,
6. Anpassning (mom. 3)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Lennart Rohdin (fp) anför
dels att utskottet återkommande har kritiserat regeringens senfärdighet och
oförmåga att presentera konkreta uttryck för en hållbar anpassningsfilosofi.
1996 års försvarsbeslut bygger fullt och fast på att försvaret dels tillägnar
sig en förmåga att återta förlorad förmåga i ett kortare perspektiv (för
närvarande ett år), dels i sin struktur innehåller sådan kompetens att
förberedelser för tillväxt och ominriktning blir möjligt i ett längre
perspektiv.
Länge stod Försvarsmakten som det kanske största hindret för att förverkliga
en hållbar anpassningsfilosofi. I samband med att underlaget till 1996 års
försvarsbeslut togs fram markerades stor tveksamhet och ett tydligt motstånd
mot idéerna som sådana. I dag ter sig regeringens oförmåga snarast som det
största hindret.
Anpassning - dvs. upprustning av det svenska försvaret i en tid av större hot
än det vi känner i dag - kräver enligt vår uppfattning noggranna förberedelser.
En mängd krav måste vara uppfyllda för att kunna bygga vår försvarsplanering på
förutsättningen om anpassning. Utskottet har återkommande avkrävt regeringen
precisa besked om de reella förutsättningarna för att klara återtagning och
tillväxt. Detta har inte skett utan förberedelserna ligger fortfarande på en
högst teoretisk nivå. Bland annat är frågor rörande försvarsindustrins villkor
och framtid och den koppling detta har till möjligheterna att tillväxa inte
redovisade. Inte heller har regeringen anvisat sätt att underlätta för
administrativt och politiskt ansvariga att verkligen fatta korrekta beslut i så
god tid att en rimlig möjlighet att verkställa förstärkningar verkligen
föreligger. Regeringen förtjänar enligt vår mening stark kritik för denna
underlåtenhet.
Förre försvarsministern Thage G Petersons argumentatoriska trumfkort har
förvandlats till Björn von Sydows svagaste kort. Anpassningsfilosofin är
teoretiskt oantastlig och politiskt nödvändig. Ingen regering är beredd att
finansiera ett försvar berett på alla eventualiteter i en osäker men för
närvarande tämligen ljus framtid. Det vore ett orimligt sätt att använda
skattebetalarnas pengar. Fredsvinsten bör också ha en ekonomisk dimension. Men
i vilken utsträckning anpassningsfilosofin är en rimlig planeringsförutsättning
saknas ännu underlag att bedöma.
Det sätt på vilket Sveriges stridskrafter minskats med fyra ofullständiga
brigader ter sig i detta sammanhang som det värsta exemplet på att riksdagen
hållits okunnig om innehållet i anpassningsåtgärderna. Utskottet har erfarit
att de stridande bataljoner (i vardera fyra brigader), som genom
försvarsbeslutet angavs inte kunna klara återtagning på ett år, i verkligheten
över huvud taget inte existerar. Fyra krigsplacerade officerare, men ingen
utbildad personal och ingen materiel, innebär därför att Sverige i realiteten
saknar motsvarande en av de brigader som försvarsbeslutet förutsatte. Detta
förfaringssätt är minst sagt anmärkningsvärt och borde föregåtts av
riksdagsbeslut.
Det moderata förslaget att ålägga regeringen att årligen till riksdagen
redovisa en beredskapsplan för såväl den kort- som långsiktiga anpassningen ger
riksdagen möjlighet att återkommande bedöma rimligheten i anpassningsfilosofin
som den kommer till praktiskt uttryck. För att främja svensk försvarsindustris
förmåga att medverka i den långsiktiga utvecklingen bör dessutom Folkpartiets
förslag att satsa ytterligare 200 miljoner kronor i anpassningsinriktade
tekniksatsningar bifallas. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande anpassning
att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 7 och 1997/98:Fö228
yrkande 5 och avslår motionerna 1997/98:Fö1 yrkande 1, 1997/98:Fö220
yrkandena 12-14 och 1997/98:Fö309,
7. Anpassning (mom. 3)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att det tydligt framstår såväl i regeringens skrivelse som i
Försvarsmaktens skrifter och i den allmänna debatten att det enbart är en
tillväxt av För-
svarsmakten som avses med anpassning. En anpassning måste enligt utskottets
mening också innefatta förberedelser och studier av hur en krympning av
Försvarsmaktens freds- och krigsorganisation bör gå till. Det underlag som
Försvarsmakten arbetar fram och som skall ligga till grund för
säkerhetspolitiskt motiverade förändringar av organisationen skall också enligt
min mening redovisa vilka åtgärder man vidtar för att skapa flexibilitet att
också kunna krympa organisationen på ett långsiktigt ekonomiskt och
resurshushållande sätt.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande anpassning
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö1 yrkande 1 och avslår motionerna
1997/98:Fö211 yrkande 7, 1997/98:Fö220 yrkandena 12-14, 1997/98:Fö228
yrkande 5 och 1997/98:Fö309,
8. Indelningen i militärområden m.m. (mom. 5)
Lennart Rohdin (fp) anför
dels att utskottet bör ansluta sig till grundtankarna i den s.k. UTFÖR-
utredningen om försvarets ledning och struktur. Utskottet bör vidare föreslå en
minskning av antalet militärområden genom sammanslagning av Milo Mitt och Milo
Syd samt att fördelningsstaberna integreras i milostaberna. Riksdagen bör ge
regeringen detta till känna med anledning av redovisade kommande förändringar
enligt skrivelsen 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande indelningen i militärområden m.m.
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö228 yrkandena 7 och 8,
9. IT inför år 2000 (mom. 6)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att den del av utskottets anförande som på s. 37 som börjar med ?utifrån
vad? och på s. 38 slutar med ?av riksdagen? skall ha följande lydelse:
Regeringens agerande med anledning av de problem som är att förvänta med
anledning av omställning av datorsystem och andra system som innehåller
datumstyrd elektronik inför år 2000 är otillfredsställande. Regeringen har inte
i någon proposition eller skrivelse till riksdagen fört resonemang om
ansvarsfrågor och bara i vaga ordalag talat om de effekter millennieskiftet kan
ha på samhället. Inte heller har regeringen talat om den ekonomiska effekten
detta kommer att få för t.ex. myndigheterna. Regeringen konstaterar att man
ämnar ?aktivt följa utvecklingen när det gäller att lösa år 2000-problematiken
och vid behov vidta ytterligare åtgärder för att underlätta övergången till
sekelskiftet?.
En sak är säker i denna osäkerhet - det kommer att råda stor brist på
personer som arbetar med omställningen i datorsystem m.m. inför
tusenårsskiftet. Jag anser att regeringen måste återkomma till riksdagen med en
samlad redogörelse för hur 2000-problemet hanteras. Denna redogörelse, som bör
beredas av riksdagen i samband med den IT-redovisning som riksdagen tidigare
krävt, måste bl.a. omfatta vilka ansvarsförhållanden som skall råda och vilka
kostnader som kan beräknas samt hur dessa skall budgeteras. Vidare måste
regeringen i redogörelsen ta ställning till hur en prioritering kan se ut för
de samhällsfunktioner som bedöms kunna påverkas av 2000-problemet och
följaktligen skapa stora svårigheter i samhället. Det gäller t.ex.
räddningstjänst, hälso- och sjukvård, telekommunikationer, transportsystem som
t.ex. flyg och järnväg, finansiella tjänster och inte minst energiförsörjningen
med kärnkraftverken.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande IT inför år 2000
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö402 och med anledning av
motionerna 1997/98:Fö222, 1997/98:Fö227, 1997/98:T815 yrkande 23 och
1997/98:T911 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson, Olle Lindström (alla m) anför
dels att Moderata samlingspartiet i 1996 års försvarsbeslut föreslog en
annorlunda inriktning på försvarets utformning. Genom en markerad
kvalitetssatsning, kombinerad med en något större numerär för större
uthållighet främst i krishantering till sjöss och i det svenska luftförsvaret,
skulle vi haft en bättre balans mellan uppgifter och resurser om vårt
försvarspolitiska alternativ vunnit gehör. Svensk säkerhetspolitik skulle
givits ett stadigare ryggstöd såväl i Östersjöområdet som vad gäller vårt
deltagande i internationella insatser. Svensk försvarsindustri skulle också
givits bättre förutsättningar att genom ökad volym och nya projekt kunna vara
en  mer  attraktiv  samarbetspartner på en försvarsindustriell marknad präglad
av en allt hårdare konkurrens mellan aktörerna.
Vad gäller den krigsorganisatoriska inriktningen står vi fast vid de förslag
som då lades men finner inte anledning att i detta mellanbeslut föregripa en
del av de avgöranden som inte behöver aktualiseras förrän i nästa
försvarsbeslut. Det gäller bl.a. flygstridskrafternas volym och bassystemets
utveckling. Den brigad, som vi utöver regeringens förslag föreslog förra året,
bör enligt vår uppfattning inte återupprättas. I nuvarande avvecklingsläge är
det enligt vår uppfattning klokare att satsa de ytterligare resurserna på
kvarvarande förband. En successiv anskaffning av en attackhelikopterbataljon
framstår i dag som än angelägnare än förra året. Bristerna i antalet brigader
men också urholkningen av territorialförsvaret gör att förband med operativ
rörlighet måste utvecklas. Till dessa hör moderna attackhelikoptrar med stor
eldkraft och lång räckvidd. Möjligheten till helikopterunderstöd är också
viktig för att kunna skydda våra marksstridskrafter under internationella
uppdrag. En sådan möjlighet är sålunda ett sätt att göra sig något mindre
beroende av andra nationers goda vilja och omedelbara tillgänglighet.
Den sjömilitära förmågan till krishantering är god. Däremot är uthålligheten
mycket begränsad beroende såväl på det lilla antalet ytstridsfartyg som deras
storlek. Antalet ytstridsfartyg bör därför även långsiktigt vara 24. Detta bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande Försvarsmaktens organisation i krig och fred
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö211 yrkande 10 och avslår motionerna
1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del, 1997/98:Fö216 yrkande 4,
1997/98:Fö220 yrkande 11, 1997/98:Fö221 yrkandena 1 och 9, 1997/98:Fö228
yrkande 2, 1997/98:Fö320 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Fö339 yrkandena
1-3,
11. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8)
Lennart Rohdin (fp) anför
dels att Folkpartiet liberalerna anser, till skillnad från regeringen, att
försvarets krigsorganisation ytterligare bör förändras i ?smalare men vassare?
riktning. Markstridskrafternas krigsorganisation föreslås få en inriktning med:
- 8 allsidigt användbara brigader med förmåga att sättas in var som helst i
landet, utformade så att på kort sikt ytterligare 4 och i allvarligaste fall
ytterligare 8 brigader kan utbildas,
- brigadliknande, för uppgiften skräddarsydda, förband för direkt försvar av
Storstockholm resp. Gotland.
Genom att minska arméns storlek skapas utrymme för fortsatt modernisering,
vilket bör användas bl.a. för att bygga upp s.k. luftburet kavalleri med
attackhelikoptrar och anskaffning av artilleri (eventuellt raketartilleri) med
längre räckvidd. Därigenom ökar försvarets såväl rörlighet som slagkraft.
För sjö- och kustförsvarsstridskrafternas och för flygstridskrafternas
krigsorganisation i övrigt sammanfaller vår bedömning med regeringens vad avser
dimensionering. Även här bör emellertid avveckling och nyanskaffning av
materiel anpassas, så att erforderlig tillväxt snabbt kan förverkligas. Vad
avser dimensionering och anskaffande av JAS 39 Gripen - delserie 3 -
sammanfaller likaså vår uppfattning med regeringens, även om vi förordar en
tidsmässigt mer utdragen leveranstakt.
Det finns redan nu anledning att befara att 1996 års försvarsbeslut återigen
inneburit att man av politiska skäl sökt rädda för stor del av den tidigare
grundorganisationen. Det av överbefälhavaren och regeringen nu redovisade gapet
mellan uppgifter och tilldelade resurser i 1996 års försvarsbeslut understryker
att riksdagen redan inför kontrollstationen 1998 kan behöva göra ytterligare
neddragningar och långsiktiga förändringar av försvarets krigsorganisation och
därmed också grundorganisation.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande Försvarsmaktens organisation i krig och fred
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö228 yrkande 2 och avslår motionerna
1997/98:Fö211 yrkande 10, 1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del,
1997/98:Fö216 yrkande 4, 1997/98:Fö220 yrkande 11, 1997/98:Fö221 yrkandena
1 och 9, 1997/98:Fö320 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Fö339 yrkandena 1-3,
12. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8)
Jan Jennehag (v) anför
dels att Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation bör minskas ytterligare.
Detta medför förändringar i flertalet av Försvarsmaktens program. Reduceringar
i grundorganisationen måste genomföras snarast, bl.a. avveckling av
Dalregementet (I 13) och Fårösunds marinbrigad (FMB).
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande Försvarsmaktens organisation i krig och fred
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del och avslår
motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 10, 1997/98:Fö216 yrkande 4,
1997/98:Fö220 yrkande 11, 1997/98:Fö221 yrkandena 1 och 9, 1997/98:Fö228
yrkande 2, 1997/98:Fö320 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Fö339 yrkandena
1-3,
13. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att utskottet borde föreslå de minskningar i organisationen som
Miljöpartiet framförde i samband med 1996 års försvarsbeslut. Utskottet bör
sålunda föreslå att antalet armébrigader minskas till sex år 2001 och antalet
flygflottiljer till fyra. Vidare bör två regementen ställas om till
miljövärnsregementen.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande Försvarsmaktens organisation i krig och fred
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkandena 1 och 9 och avslår
motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 10, 1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del,
1997/98:Fö216 yrkande 4, 1997/98:Fö220 yrkande 11, 1997/98:Fö228 yrkande
2, 1997/98:Fö320 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Fö339 yrkandena 1-3,
14. Försvarsmaktens samverkansförmåga (interoperabilitet) (mom. 9)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Lennart Rohdin (fp) anför
dels att interoperabilitet (dvs. förmåga till samverkan) är avgörande för det
svenska militära försvarets möjligheter att verka som stöd för svensk
säkerhetspolitik i framtiden. Regeringen har på en mängd områden med stöd av
riksdagsbeslut bejakat en successiv och omfattande anpassning till det som i
dag är världens militära standard, nämligen Natostandard.
Att semantiskt nedgradera utvecklingen av denna förmåga att endast omfatta
?fredsfrämjande och humanitära insatser? är att göra allmänheten en otjänst.
Oavsett om Sverige blir medlem i Nato eller stannar utanför är förmågan till
samverkan av avgörande säkerhetspolitisk betydelse. På samma sätt som Finlands
socialdemokratiske statsminister Paavo Lipponen och den finska försvarsmaktens
kommendör Gustav Hägglund framhållit detta i andra och mer generella termer
borde regeringen och utskottsmajoriteten tala klarspråk.
Förmågan till samverkan rent generellt är en viktig förutsättning för att -
om vi vill - snabbt och effektivt kunna knyta banden närmare den allians som i
realiteten bidragit till att garantera svensk säkerhet under hela
efterkrigstiden. Genom ökad interoperabilitet ökar också möjligheterna att
motta militärt bistånd i händelse av att vi i en avlägsen framtid skulle möta
hot av en omfattning som vårt eget försvar inte mäktar med. Detta bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande Försvarsmaktens samverkansförmåga (interoperabilitet)
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö211 yrkande 6,
15. Övnings- och spaningsverksamheten i Östersjön (mom. 10)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att vid en granskning av vilka militära resurser som finns i vår omvärld
så framstår Sverige som en stormakt i Östersjön. Sverige har t.ex. många
operativa ubåtar om man jämför med de andra Östersjöländerna, och det svenska
försvaret flyttar fram sina positioner genom att utsträcka sina övnings- och
spaningsområden på ett sätt som kan uppfattas som provocerande av våra
grannländer i öst.
Enligt min mening överskrider ubåtar, robotbåtar, kustkorvetter, jaktflyg och
andra offensiva militära enheter den svenska ekonomiska zonen på ett sätt som
kan gagna krafter som vill motivera militära investeringar i vårt närområde. En
sådan effekt av svensk militär övningsverksamhet är olycklig. Detta gäller både
med tanke på bidraget till rustningsspiralen och den kontraproduktiva effekt
som den svenska militären därigenom får på den säkerhetspolitiska situationen i
Östersjön.
Jag anser att det svenska försvaret bör sträva efter att öva inom den svenska
ekonomiska zonen och uppträda på ett sätt som provocerar i minsta möjliga mån i
övnings- och spaningsverksamhet med offensiva enheter.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande övnings- och spaningsverksamheten i Östersjön
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö310,
16. Försvarsmaktens underhållscentrum (mom. 14)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Lennart Rohdin (fp) anför
dels att en försvarsmaktsgemensam underhållsorganisation  i många stycken
skulle effektivisera dagens tungrodda hantering av underhåll och
förrådsställning. I denna bemärkelse är regeringens förlag till ökad samordning
vällovlig. Under utskottsbehandlingen och genom de uppvaktningar som utskottet
mottagit har emellertid nya fakta framkommit som allvarligt ifrågasätter den av
regeringen valda lösningen. Regeringen bör, efter förnyad utredning, därför
återkomma till riksdagen med förslag till organisation och lokalisering av ett
Försvarsmaktens underhållscentrum. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande Försvarsmaktens underhållscentrum
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö340 yrkandena 4-7 och avslår på
budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 15,
17. Vid Försvarsmakten anställd personal (mom. 15)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Lennart Rhodin (fp) anför
dels att den anställda personalen är försvarets viktigaste resurs. Detta
accentueras särskilt i perspektivet av framtida anpassning av försvarets
förmåga. Officerarnas kompetens är försvarets kärna. Den måste vårdas på ett
sådant sätt att bästa möjliga förutsättningar säkerställs för att lösa såväl
dagens som morgondagens uppgifter.
Dagens personalförsörjning innefattar många och komplexa problem. Utskottet
har vid tre tidigare tillfällen av regeringen begärt att få en sammanhållen syn
på dessa frågor. Såväl yrkes- som reservofficerarnas roll och uppgifter har
hamnat i fokus genom de förändringar som försvaret undergått på 1980-talet.
Enligt vår mening har regeringen underlåtit att redovisa denna syn av den enkla
anledningen att man saknar sådan. Det är därför vi föreslagit en parlamentarisk
utredning med fokus på den anställda personalens rekrytering, utbildning och
tjänstgöring. Utskottsmajoritetens skrivningar antyder ett bejakande av den
inriktning vi föreslår i motion 1997/89:Fö209 (m) yrkande 2. Även det sakliga
innehållet i yrkandena 1 och 3 bejakas av utskottsmajoriteten men ?bordläggs? i
praktiken i väntan på att regeringen skall inkomma med den redovisning som
utskottet begärt vid tre tillfällen.
Den parlamentariska utredning vi föreslår avseende personalfrågorna behöver
emellertid inte vänta på det underlag som framkommer i Skolutredningens
huvudbetänkande. Utredaren har endast sett till organisatoriska frågor men
underlåtit att behandla utbildningens innehåll och den befälsordning som
hittills varit samlingsnamnet för de frågor (rekrytering, utbildning och
tjänstgöring) som anges ovan. Motion Fö209 (m kommitté) yrkandena 1-3 bör
sålunda bifallas.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande vid Försvarsmakten anställd personal
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö209 yrkandena 1-3 och avslår motion
1997/98:Fö308,
18. Försvarsmaktsgemensam officersutbildning (mom. 16)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m),
Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö
(kd) anför
dels att regeringen föreslår nu att tre försvarsmaktsgemensamma
officershögskolor inrättas i Halmstad, Solna och Östersund. Verksamheten vid
bl.a. Marinens officershögskola i Karlskrona skall läggas ned. Krigsskolan
Karlberg - som bedrivit officersutbildning sedan 1792 - skall även läggas ned.
Konsekvenserna av det nu liggande förslaget innebär bl.a. att marinens
officersutbildning förläggs till tre platser jämfört med två platser i dag
(Karlskrona och Haninge). Det är ytterst tveksamt om det med rimliga kostnader
går att flytta officerare och kadetter ur marinen till t.ex. Östersund och
Halmstad, där det i dag inte finns någon marin personal. Är inte det
realiserbart faller ju hela idén med en försvarsmaktsgemensam utbildning.
Vi vill vidare peka på att Försvarsmakten anser att det återstår ett
omfattande utredningsarbete med att utforma den framtida officersutbildningen.
Försvarsmakten har framfört att riksdagen så tidigt som i höst varken bör
besluta om antal eller lokalisering av de framtida gemensamma
officershögskolorna. Motsvarande uppfattningar redovisas av ett antal
personalorganisationer. Utredningen om Försvarsmaktens skolverksamhet har ännu
inte avslutat sitt arbete. Vi vet faktiskt inte ens med säkerhet om det
faktiskt behövs tre särskilda skolor. Vi vet inte ens hur systemet för
officersutbildningen i framtiden skall se ut. Viktigt underlag saknas således
för att riksdagen utifrån en helhetsbedömning skall kunna fatta beslut i
frågan.
Vi anser att man skall lyssna till företrädarna för Försvarsmakten och de
anställda. Det är ju de som sedan skall leva med det beslut som riksdagen
fattar och bedöma om det är realistiskt genomförbart i ett långsiktigt
perspektiv. Det är därför fel att ta ställning till regeringsförslaget redan
nu. Varken de ekonomiska eller de personella konsekvenserna av en koncentration
av officersutbildningen till tre orter har redovisats för riksdagen. Som
beslutsunderlag är regeringens proposition undermålig.
Först skall riksdagen ha ett genomarbetat beslutsunderlag, sedan fatta
beslut. Inte tvärtom! Regeringen bör därför återkomma i frågan till riksdagen
när det samlade beslutsunderlaget föreligger och dess konsekvenser kan
beskrivas. Verksamheten vid Marinens officershögskola i Karlskrona och
Krigsskolan Karlberg bör behållas. Regeringens förslag om en försvars-
maktsgemensam utbildning bör därför avslås.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande försvarsmaktsgemensam officersutbildning
att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del,
1997/98:Fö220 yrkande 6, 1997/98:Fö228 yrkande 10 och 1997/98:Fö326
yrkande 1 och avslår budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 8,
19. Skolverksamheten i Karlskrona (mom. 18)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Lennart Rohdin (fp) anför
dels att de motiv som framförts i reservation 18 (mom. 16) om att invänta
Skolutredningens förslag innan några avgörande organisatoriska förändringar
görs inom Försvarsmaktens skolorganisation talar för att inte nu vidta de
förändringar som regeringen aviserar för Karlskrona. En nedläggning av
verksamheten vid Marinens officershögskola och Marinens intendenturskola ter
sig härvidlag som de allvarligaste ingreppen. Riksdagen bör därför bifalla
motion Fö326 (m) yrkandena 2, 3 och 5, Fö337 (s) yrkande 1,samt Fö341 (c).
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande skolverksamheten i Karlskrona
att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö326 yrkandena 2, 3 och 5,
1997/98:Fö337 yrkande 1, 1997/98:Fö341 och avslår motionerna 1997/98:Fö326
yrkande 4 och 1997/98:Fö337 yrkandena 2-5,
20. Utbildningsenhet för operativa ledningssystem (mom. 19)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Lennart Rohdin (fp) anför
dels att de motiv som framförts i reservation 18 (mom. 16) om att invänta
Skolutredningens förslag innan några avgörande organisatoriska förändringar
görs inom Försvarsmaktens skolorganisation talar för att avslå regeringens
hemställan nr 10. Sålunda bör inte nu en organisationsenhet för försvars-
maktsgemensam utbildning avseende operativa ledningssystem inrättas i Enköping.
Samtidigt bör kommittémotion Fö209 (m) yrkande 6 i denna del bifallas av
riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande utbildningsenhet för operativa ledningssystem
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del och avslår
budgetpropositionens (utg.omr. 6) yrkande 10,
21. Utbildningsenheter för markstrid (mom. 20)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Lennart Rohdin (fp) anför
dels att de motiv som framförts i reservation 18 (mom. 16) om att invänta
Skolutredningens förslag innan några avgörande organisatoriska förändringar
görs inom Försvarsmaktens skolorganisation talar för att avslå regeringens
hemställan nr 9. Sålunda bör inte nu en organisationsenhet för utbildning i
markstrid inrättas och lokaliseras till Skövde, Motala (Kvarn) och Boden.
Samtidigt bör kommittémotion Fö209 (m) yrkande 6 i denna del bifallas av
riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande utbildningsenheter för markstrid
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö209 yrkande 6 i denna del och avslår
budgetpropositionens (utg.omr. 6) yrkande 9 och motionerna 1997/98:Fö302,
1997/98:Fö304, 1997/98:Fö334 och 1997/98: Fö340 yrkande 3,
22. Försvarsmaktens helikopterorganisation (mom. 21)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m),
Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö
(kd) anför
dels att Försvarsmaktens helikoptrar är kvalificerade resurser för att
tillgodose operativa behov i kriser och krig. Helikoptern har även stor
betydelse i det fredstida samhället när det gäller övervakning och kontroll av
sjöterritoriet samt för sjuktransporter och räddningstjänst. Det är således ett
samhällsintresse att Försvarsmaktens helikoptrar kan utnyttjas effektivt för
ett antal uppgifter i fred. Regeringen föreslår att Försvarsmaktens
helikopterverksamhet organiseras i fyra divisioner under den helikopterflottilj
som inrättades genom 1996 års försvarsbeslut. Regeringen redovisar vidare i
propositionen sin avsikt att bl.a. lokalisera Division syd till Kallinge med
helikopterresurser lokaliserade till Kallinge och Säve samt under
flygövningstid till F 7 i Såtenäs och F 10 i Ängelholm.
Vi anser att Division syd kommer att få ett orimligt stort ansvar, nämligen
för flygräddningsberedskapen vid tre flygflottiljer varav två är landets
största (F 7 och F 10), för all taktisk helikopterverksamhet vid två
marinkommandon (MKS i Karlskrona och MKV i Göteborg), för civil sjö- och
flygräddningsberedskap i landets tätaste sjötrafikområde (väst- och sydkusten),
för nödhelikopterverksamhet för hela södra och västra Sveriges befolkning
inkluderande landets största fastboende öbefolkning samt för bevakningsansvaret
för Västsverige, som är landets största infrastrukturella riskområde.
Vi anser vidare att regeringsförslaget, med den redovisade beslutsavsikten,
leder till personalomflyttningar och ?tomflygningar? med helikoptrar som inte
kan anses acceptabla. Exempelvis kommer helikopterbesättningar att
omstationeras från Såtenäs och Ängelholm till Göteborg och Kallinge men ändå
utföra sin uppgifter i anslutning till nuvarande lokaliseringsorter.
Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att fem, inte fyra, divisioner
skall organiseras under Försvarsmaktens helikopterflottilj och att två av dessa
divisioner ges uppgifter i det södra militärområdet med divisionsstaberna
lokaliserade till Kallinge och Säve.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande Försvarsmaktens helikopterorganisation
att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 1, 1997/98:Fö220
yrkande 7, 1997/98:Fö221 yrkande 12, 1997/98:Fö228 yrkande 11,
1997/98:Fö301, 1997/98:Fö313, 1997/98:Fö325, 1997/98:Fö327 och med
anledning av motionerna 1997/98:Fö305, 1997/98:Fö314 och 1997/98:Fö323
samt med avslag på budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 14 beslutar
att under organisationsenheten Försvarsmaktens helikopterflottilj
organisera verksamheten i fem divisioner med divisionsstaber lokaliserade
till bl.a. Kallinge och Säve,
23. Helikopterberedskapen längs Norrlandskusten (mom. 22)
Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m),
Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö
(kd) anför
dels att utskottets anförande som på s. 71 börjar med ?när det? och på s. 72
slutar med ?motionsyrkandena avslås? bort ha följande lydelse:
Regeringen lämnar inte några förslag till riksdagen om räddningsberedskapen
med helikopter längs Norrlandskusten. Med hänvisning till den föreslagna
omstruktureringen av Försvarsmaktens helikopterverksamhet, föreliggande
utredningsrapporter och pågående förhandlingar mellan berörda myndigheter anser
regeringen att förutsättningarna för att hålla helikopter från Försvarsmakten i
beredskap för räddningstjänst i norra Sverige kommer att förbättras väsentligt.
Riksdagen har senast i anslutning till 1996 års försvarsbeslut uttalat
angelägenheten av en förbättrad räddningsberedskap med helikopter i norra
Sverige. Vi anser dock att regeringens redogörelse inte ger några
tillfredsställande utsikter om att kunna tillgodose räddningsbehoven längs
Norrlandskusten. Att som följd av nedläggningen av flygflottiljen F 15 i
Söderhamn även överföra helikopterresurserna till Östersund tar enligt vår
mening inte tillräcklig hänsyn till beredskapsbehoven. Det saknas en tydlig
viljeinriktning från regeringen. I avvaktan på en tillfredsställande lösning av
helikopterberedskapen längs Norrlandskusten bör därför helikoptergruppen i
Söderhamn behålla sin stationering.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande helikopterberedskapen längs Norrlandskusten
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 2, 1997/98:Fö220
yrkande 8, 1997/98:Fö228 yrkande 12, 1997/98:Fö303, 1997/98:Fö316,
1997/98:Fö328, 1997/98:Fö335, 1997/98:Fö342 och 1997/98:T230 yrkande 2
samt med anledning av motion 1997/98:Fö343 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
24. Civilt minröjningscentrum (mom. 24)
Jan Jennehag (v) och Annika Nordgren (mp) anför
dels att antipersonella minors skadeverkningar drabbar i huvudsak civila. Många
stater har ännu inte ställt sig bakom ett totalförbud, även om det
internationella arbetet kännetecknats av framgångar.
Röjning av utlagda minor sker däremot långsamt. Arbetet måste intensifieras
och forskning samordnas för att såväl militär som civil kompetens skall kunna
utnyttjas. De civila och humanitära aspekterna bör vara drivkraften. Forskning
kring alternativ minröjningsteknik och tillkomsten av ett civilt
minröjningscentrum bör därför understödjas.
Förstöringen av de stora minlagren i världen måste följas av en effektiv och
tillgänglig dokumentation. Sveriges kompetens bör utnyttjas för att skapa ett
dokumentationscentrum när det gäller produktion, utplacering och användning,
lagring, export, destruktion m.m. av antipersonella minor.
Riksdagen bör därför bifalla motion Fö344 (fp, v, mp) yrkandena 1-3.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande civilt minröjningscentrum
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö344 yrkandena 1-3,
25. Miljöfrågor (mom. 25)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att totalförsvaret måste ligga i täten när det gäller miljöfrågorna,
särskilt nu när miljöhoten ingår i det säkerhetspolitiska begreppet. Försvarets
miljöengagemang, i teori men framför allt i praktik, har givetvis betydelse
både för folkförankringen och för trovärdigheten i och med att miljöförstöring
är ett säkerhetspolitiskt problem. Naturligtvis skall Försvarsmakten inte ha
undantag från de miljölagar som gäller för det civila samhället.
Miljöpartiet anser att regeringen inte flyttar fram positionerna på
miljöområdet. Regeringen har sålunda i skrivelsen inte redovisat vilka åtgärder
man har vidtagit med anledning av försvarsutskottets tidigare uttalanden om
miljöarbetet inom försvaret. Regerigen måste återkomma till riksdagen med en
strategi över hur man vill driva miljöarbetet inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde.
Blyad ammunition
Försvarsmakten har i Försvarsmaktsplan 1997, och regeringen i tidigare
propositioner, bara konstaterat att ?utvecklingsarbetet pågår? inom området
blyfri ammunition. Miljöpartiet anser att detta arbete med kraft bör
prioriteras och att ett slutdatum för användning av blyad ammunition bör
fastslås. Vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på
ett slutdatum och en avvecklingsplan för blyad ammunition i det svenska
försvaret.
Vindkraft
Miljöpartiet anser att vindkraften är viktig för att minska sårbarheten och öka
säkerheten i vårt samhälle. Följaktligen är det i Försvarsmaktens intresse att
stödja övergången till ett säkrare energisystem och ett robustare samhälle.
Försvarsmakten skall inte utan saklig grund få hindra etableringen av
vindkraft. I propositionen inför försvarsbeslutet 1996 konstaterade regeringen
bara att ?denna arbetsgrupp har redan på ett påtagligt sätt förbättrat
förståelsen för de berörda intressenas synpunkter?. Denna arbetsgrupp har
initierat en förstudie som skall klarlägga hur militär radarspaning och
radiolänk påverkas av vindkraftsaggregat. En flerårig huvudstudie har
föreslagits börja år 1998. Utskottet konstaterade i behandlingen av
propositionen att ?det inledda arbetet bör dock om möjligt påskyndas i syfte
att framtagen kunskap så snabbt som möjligt skall kunna tillämpas i samband med
beslut om nya vindkraftslokaliseringar?.
Regeringen nämner inte frågan om vindkraft i skrivelsen som nu ligger på
riksdagens bord. Utskottets uttalande om påskyndat arbete kommenteras inte.
Miljöpartiet anser att regeringen bör ge Försvarsmakten i uppdrag att tillämpa
övergångsregler för att förhindra att vindkraftsetableringar stoppas av
försvaret, inte minst mot bakgrund av den förstudie som Nutek nyligen har gjort
och som visar att vindkraftverk inte stör försvarets signal- och radarspaning i
den omfattning som man tidigare trott.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Miljöpartiet anser att miljökonsekvensbeskrivningar med uppföljning och
utvärdering skall vara obligatoriska vid större militära övningar som t.ex.
PFF-övningar på svenskt territorium.
Vi begär av regeringen en utredning om vilka förutsättningar som skall gälla,
och vilken omfattning en övning skall ha, för att en obligatorisk
miljökonsekvensbeskrivning skall tillämpas.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande miljöfrågor
att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö1 yrkandena 5-7 och 1997/98:Fö312
yrkandena 1 och 2,
26. Inriktning av vissa av Försvarsmaktens program (mom. 26)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Linström (alla m) anför
dels att Moderata samlingspartiet i reservation 10 har föreslagit en förändrad
inriktning för Försvarsmakten. I kommittémotionerna Fö225 yrkandena 1-4 och 6
och  U405  yrkande  9   konkretiseras  denna  inriktning  inom  vissa  av
Försvarsmaktens program. Dessa motionsyrkanden bör följaktligen bifallas av
riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande inriktning av vissa av Försvarsmaktens program
att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö225 yrkandena 1-4, 6 och 10,
1997/98:U405 yrkande 9 och med anledning av budgetpropositionen (utg.omr.
6) yrkandena 17, 18, 20, 21, 24, 27, 28 och 30 avslår motionerna
1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del och 5, 1997/98:Fö220 yrkande 2,
1997/98:Fö221 yrkande 6, 1997/98:Fö228 yrkande 6 och 1997/98:Fö338 yrkande
1,
27. Inriktning av vissa av Försvarsmaktens program (mom. 26)
Lennart Rohdin (fp) anför
dels att behovet av fortsatt sanering av landets statsfinanser inte medger att
försvaret nu kan erhålla en omfattning som i framtiden helt kan möta alla
säkerhetspolitiska hot som då skulle kunna utvecklas. Det gör det nödvändigt
att fortsättningsvis bygga på att försvarets krigsduglighet skall kunna höjas
dels med särskilda insatser under en ettårsperiod, dels med en långsiktig
tillväxt. Detta förutsätter erforderliga beslut.
Det är en central uppgift för riksdag och regering att återkommande pröva
Försvarsmaktens förutsättningar och behov för att klara uppgifterna återtagning
och långsiktig anpassning. Materielförsörjningen och därmed den svenska
försvarsindustrins utveckling blir i detta sammanhang av strategisk betydelse
för möjligheterna för försvaret att genomföra olika nivåer av anpassning. Dessa
frågor behöver därför särskilt ses över, vilket regeringen bör ges till känna.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande inriktning av vissa av Försvarsmaktens program
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö228 yrkande 6 och med anledning av
budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 17, 18, 20, 21, 24, 27, 28 och
30 avslår motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del och 5,
1997/98:Fö220 yrkande 2, 1997/98:Fö221 yrkande 6, 1997/98:Fö225 yrkandena
1-4, 6 och 10, 1997/98:Fö338 yrkande 1 och 1997/98:U405 yrkande 9,
28. Inriktning av vissa av Försvarsmaktens program (mom. 26)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att medel bör tas från anslaget A 1 Försvarsmakten för att finansiera en
civilmotståndsutbildning, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen
till känna. Partimotion Fö221 yrkande 6 bör samtidigt bifallas.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande inriktning av vissa av Försvarsmaktens program
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 6 och med anledning av
budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 17, 18, 20, 21, 24, 27, 28 och
30 avslår motionerna 1997/98:Fö213 yrkande 3 i denna del och 5,
1997/98:Fö220 yrkande 2, 1997/98:Fö221 yrkande 6, 1997/98:Fö225 yrkandena
1-4, 6 och 10, 1997/98:Fö228 yrkande 6, 1997/98:Fö338 yrkande 1 och
1997/98:U405 yrkande 9,
29. Inriktning av program 3 Försvarsområdesförband (mom. 27)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför
dels att Moderata samlingspartiet i reservation 10 har föreslagit en förändrad
inriktning för Försvarsmaktens verksamhet. I partimotion Fö211 yrkande 11
konkretiseras denna inriktning inom program 3 Försvarsområdesförband. Detta
motionsyrkande bör följaktligen bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande inriktning av program 3 Försvarsområdesförband
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö211 yrkande 11 och med anledning av
budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 19 avslår motion 1997/98:Fö220
yrkande 5,
30. Inriktning av program 7 Stridsfartygsförband (mom. 29)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att riksdagen  i försvarsbeslutet 1996 slog fast att Sverige skall ha nio
ubåtar, varav två i materielberedskap. Det betyder att marinen, med nuvarande
inriktning, inte har behov av ytterligare ubåtar under ca 25 år. En modern ubåt
har, om den moderniseras, en livstid på ca 40 år. Om några år kommer den
svenska marinen att ha:
- Tre helt moderna Gotlands-ubåtar, som kan vara i tjänst till någonstans
mellan åren 2030 och 2040,
- fyra Västergötlands-ubåtar, som togs i bruk mellan åren 1987 och 1990 och kan
vara i tjänst till någonstans mellan åren 2025 och 2030 samt
- två Näcken eller Sjöormen-ubåtar i materielberedskap.
Detta betyder att, med nuvarande beslut om sju ubåtar i aktiv tjänst, det
kommer att dröja minst 25 år innan Sverige får ett behov av nyanskaffning av
ubåtar. Det kan också konstateras att Sverige i dag är en stormakt i Östersjön
beträffande militär kapacitet, inte minst på ubåtssidan. Trots detta är
regeringen inte beredd att avbryta utvecklingen av ubåt Viking. Jag anser att
studiefasen av ubåt Viking måste avbrytas. Projekteringen får inte inledas. Den
miljardrullning som en anskaffning skulle innebära, måste enligt min mening
förhindras.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande inriktning av program 7 Stridsfartygsförband
att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 23
bifaller motion 1997/98:Fö322,
31. Inriktning av program 10 JAS 39-förband (mom. 31)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att avskräckning som metod för att hålla krig borta innebär att en
nedrustning aldrig kan ske. Varje lands försök att öka den egna säkerheten
genom militära investeringar följs ofta av en motsvarande satsning i omvärlden.
Detta får till följd att försöken att uppnå en ökad säkerhet mot militära hot
uteblir. I stället ökar hotet. Med stora kostnader blir inte säkerheten bättre.
Kanske rent av sämre.
I en tid då en enig riksdag säger att det inte föreligger något som helst
militärt hot mot Sverige fattade regeringen i juni, på riksdagens mandat,
beslut om ytterligare inköp av stridsflygplanet JAS 39 Gripen. Utgifterna under
budgetåret 1995/96 uppgår till 8,5 miljarder kronor och under budgetåret 1998
beräknas medlen för JAS-programmet uppgå till drygt 7,6 miljarder kronor. Hela
JAS-ramen är nu uppe i fantastiska 76,4 miljarder kronor. Av dessa är 27,9
miljarder tillkommande investeringar för delserie tre, alltså ytterligare 64
flygplan enligt regeringsbeslutet.
Miljöpartiet anser att förhandlingar skall upptas mellan regeringen och
Industrigruppen JAS i syfte att häva regeringsbeslutet från sommaren 1997 om
att anskaffa ytterligare 64 JAS-plan i delserie tre till en kostnad av 27,9
miljarder kronor.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande inriktning av program 10 JAS 39-förband
att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 26
bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 5,
32. Inriktning av program 13 För krigsorganisationen gemensamma resurser
(mom. 32)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att en flyttning av de radio- och signalspaningsförband som nu finns på
Malmen vid Linköping till F16 i Uppsala kommer att kräva stora investeringar.
Dessutom är redan förbanden samlokaliserade. Miljöpartiet förordar en fortsatt
lokalisering vid Malmen av dessa förband. Partimotion Fö211 (mp) yrkande 11 bör
därför bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande inriktning av program 13 För krigsorganisationen
gemensamma resurser
att riksdagen med anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 29 och
motionerna 1997/98:Fö315, 1997/98:Fö318, 1997/98: Fö319 och 1997/98:Fö329
yrkandena 1 och 2 bifaller motion 1997/98: Fö211 yrkande 11,
33. Inriktning av program 15 Internationell verksamhet (mom. 33)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att Miljöpartiet vill begränsa det svenska deltagandet i PFF och avstå
från observatörskapet i VEU.
Miljöpartiet föreslår att riksdagen bifaller partimotion Fö211 (mp) yrkande
10 och avslår regeringens förslag till inriktning av program 15 Internationell
verksamhet, eftersom regeringsförslaget bl.a. omfattar svensk medverkan i
Partnerskap för fred och observatörskap i Västeuropeiska unionen.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande inriktning av program 15 Internationell verksamhet
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 10 och avslår
budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 31,
34. Beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och anläggningar (mom. 34)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför
dels att försvarsbeslutet 1992 innebar en kraftig ambitionshöjning för
materiell förnyelse av främst det militära försvaret. Enligt Moderata
samlingspartiet bör denna andel öka utöver dagens ca 40 %. Vi förordar därför
en annan inriktning av investeringsplanen för Försvarsmakten för perioden
1998-2000 i enlighet med vad som anförts i partimotion U405 (m) yrkande 3 i
denna del.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och
anläggningar
att riksdagen bifaller motion 1997/98:U405 yrkande 3 i denna del och med
anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 6 och 7 avslår
motion 1997/98:Fö221 yrkande 4 i denna del,
35. Beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och anläggningar (mom. 34)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att regeringen hemställer att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga
om ramanslaget A 1 Försvarsmakten beställa materiel m.m. och utvecklingsarbete
så att behovet av anslagsmedel efter budgetåret 1998 för dessa och tidigare
beställningar tillsammans uppgår till högst 83 505 400 000 kr. Mer än hälften
av denna enorma summa är beställningar som redan gjorts. Den del av
bemyndigandet som avser nya beställningar uppgår under år 1998 till nästan 25
miljarder kronor! Miljöpartiet avvisar den del av bemyndigandet som avser nya
beställningar och utvecklingsarbeten m.m. De som redan är gjorda går tyvärr
inte att göra så mycket åt utan att de svenska skattebetalarna får betala
skadestånd till försvarsindustrin för brutna kontrakt. Det borde enligt vår
mening vara omöjligt för riksdagen att ge regeringen detta bemyndigande, i
stort sett utan att veta vad man tar ställning till för inköp och utan
möjlighet att göra operativa bedömningar. Regeringen bör i stället fortlöpande
återkomma till riksdagen med förslag till beslut rörande anskaffning av
materiel och utvecklingsarbete, så att riksdagen får en större möjlighet att ta
ställning till vad pengarna används för.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och
anläggningar
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 4 i denna del och med
anledning av budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkandena 6 och 7 avslår
motion 1997/98:U405 yrkande 3 i denna del,
36. Utbildning av beredskapsmän (mom. 38)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför
dels att Moderata samlingspartiet motsatte sig i försvarsbeslutet 1996
utbildning av civila beredskapsmän. Vi utesluter inte att de kan lösa viktiga
uppgifter. Vi ifrågasätter i stället behovet av denna utbildning och om detta
behov är avvägt mot andra totalförsvarsbehov. Detta har i så fall på intet sätt
redovisats för riksdagen. De motiv som framförts vid presentationen av
förslaget har konsekvent mer hänfört sig till pliktsystemets förmenta behov av
fler utbildningsplatser än till det reella behovet av att förstärka den civila
beredskapen.
Utbildningen av civila beredskapsmän bör följaktligen upphöra snarast, och de
pengar som redan 1995 överförts från Försvarsmakten till den dåvarande civila
planeringsramen återföras.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande utbildning av beredskapsmän
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö209 yrkande 5 och avslår motion
1997/98:Fö403 yrkande 1,
37. Bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst (mom. 43)
Lennart Rohdin (fp) anför
dels att i avvaktan på den fortsatta översynen av riktlinjerna för
skyddsrumsbyggandet bör produktion av skyddsrum begränsas och inriktas mot
områden där riskerna bedöms som störst. Beställningsbemyndigandet för år 1998
bör därför i enlighet med vad som anförts i partimotion Fö228 (fp) yrkande 4
begränsas till sammanlagt 250 miljoner kronor, vilket riksdagen bör ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö228 yrkande 4 och avslår
budgetpropositionen (utg.omr. 6) yrkande 37,
38. Kustbevakningen (mom. 49)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att det är glädjande att regeringen föreslår att ytterligare 20 miljoner
kronor anslås till Kustbevakningen. Miljöpartiet vill dock öka beredskapen i
Östersjön för flyktingmottagning och bevakning av miljösituationen m.m. Därför
bör ytterligare 15 miljoner kronor utöver regeringens förslag anslås till
Kustbevakningen. Partimotion Fö221 (mp) yrkande 7 i denna del bör därför
bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande Kustbevakningen
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 7 i denna del och avslår
motionerna 1997/98:Fö403 yrkande 2, 1997/98:Fö601, 1997/98:Fö602,
1997/98:Fö603, 1997/98:Fö604 och 1997/98:Fö605,
39. Forskningsinriktningen vid Försvarets forskningsanstalt (mom. 50)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att försvaret är, vid sidan av universiteten, den organisation som har den
största vetenskapliga kompetensen. FOA:s verksamhet bör inriktas så att den
gagnar hela det civila samhället.
Miljöpartiet anser att forskning inom ramen för den vidgade hotbilden - tele-
och informationskrigsföring, bioteknikområdet, icke-dödliga vapen -samt stöd
för nedrustning och internationell säkerhet  måste prioriteras särskilt.
Regeringen bör tillsätta en utredning som skall lämna förslag till en
omställning av försvarsforskningen mot civil verksamhet. För att främja en
sådan utveckling föreslår vi att fyra pilotprojekt inleds: dyslexiprojekt,
sensorprojekt, man-maskinprojekt samt ett riskanalysprojekt. Anslaget till FOA
bör enligt vår mening tillföras 30 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslår för att finansiera dessa pilotprojekt.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande forskningsinriktningen vid Försvarets forskningsanstalt
att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö221 yrkande 3 och 1997/98:Ub807
yrkandena 52 och 53,
40. Inriktningen av Flygtekniska försöksanstalten (mom. 51)
Annika Nordgren (mp) anför
dels att FFA:s övergripande mål är att främja flygtekniken i landet. Enligt
Miljöpartiets mening är det forskning för andra transportslag, som är bättre ur
miljösynpunkt, som behöver ökade resurser. Vi vill därför minska anslaget till
FFA med 5 miljoner kronor jämfört med vad regeringen föreslår. Besparingen
skall inte drabba den statliga vindkraftsforskningen. FFA:s verksamhet bör
vidare inriktas mot att främja utvecklingen av teknik för att minska utsläpp
och buller från flyget.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande inriktningen av Flygtekniska försöksanstalten
att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö221 yrkande 2,
Särskilda yttranden
1. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1), vissa
försvarspolitiska frågor m.m (mom. 2) och Försvars-maktens organisation i krig
och fred (mom. 8)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m)
anför:
Riksdagen har nyligen fattat beslut om att fastställa en ram för statens
utgifter under budgetåret 1998. Utfallet av den omröstningen var i nuvarande
parlamentariska läge givet. För utgifterna på utgiftsområde 6 Totalförsvar
innebär beslutet att de skiljer sig från det förslag som Moderata
samlingspartiets framlagt.
Detta innebär, i enlighet med det nya budgetsystemets bestämmelser, att det
inte längre föreligger några möjligheter att reservera sig till förmån för den
annorlunda volymen och det annorlunda innehållet för utgifterna på
utgiftsområde 6 Totalförsvar.
Om detta hade varit möjligt hade vi nu yrkat att riksdagen skulle fastställa
den ram för utgiftsområdet som föreslogs i motion 1997/98:Fi206.
Våra synpunkter avseende fördelningen mellan de olika anslagen inom
utgiftsområdet är omfattande. De skillnader som i det följande framförs avser
en överföring av 50 miljoner kronor från anslaget B 3 Befolkningsskydd och
räddningstjänst till anslaget A 1 Försvarsmakten. Det är också vår uppfattning
att hela anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser borde ha förts över till
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Också detta förslag har
finansutskottet avvisat.
Avseende vårt ställningstagande i förra årets försvarsbeslut att årligen
avsätta 750 miljoner kronor för anpassningsåtgärder i stället för de av
regeringen föreslagna 550 konstaterar vi att detta inte är en anslagsfråga utan
en fråga om hur medel inom anslaget A 1 fördelas. Vi står fast vid vår
uppfattning att en sådan förstärkning avsevärt skulle stärka det i övrigt svaga
anpassningskoncept regeringen hittills presenterat.
Med vårt förslag till budget för år 1998 och utgiftsramar för de påföljande
två åren skulle totalförsvaret ges radikalt ändrade förutsättningar att kunna
lösa sina uppgifter. Med ett resurstillskott på en miljard kronor årligen under
de närmaste fyra åren tillförs försvaret sammanlagt 10 miljarder kronor fram
till år 2001. Det möjliggör, med stram hushållning, en högre ambitionsnivå i
första hand vad gäller det militära försvarets kvalitativa utveckling.
I utskottets anförande på s. 23 förutsätts att vårt motionsyrkande avseende
en övergripande strategi för försvaret av Sverige och en till den kopplad
försvarsdoktrin kommer att tillgodoses i samband med kontrollstationen 1998.
Det är vår förhoppning att utskottets eniga och mycket starka skrivning i detta
hänseende är tillräcklig för att regeringen på allvar skall ta itu med denna
grundläggande men hittills försummade fråga.
I utskottets anförande på s. 42 som behandlar det militära försvaret berörs
två problem som regeringen uppmärksammat i propositionen, nämligen den
ekonomiska diskrepansen mellan planerad verksamhet och faktiska anslag,
respektive den nedgång i befälskårens kompetens som Försvarsmakten anmält.
Regeringens häpenhet ter sig för oss något överdriven. Istället för att
uttrycka förvåning över dessa förhållanden finns anledning för regeringen att
själv rannsaka sig och söka ansvar för det inträffade i det egna agerandet. Den
minskade volymen värnpliktiga och befäl som genomför fortsättningsutbildning
(tidigare benämnd repetitionsutbildning) är en direkt följd av regeringens
besparingspolitik som den tagit sig uttryck sedan maktskiftet år 1994.
Fortsättningsutbildningens omfattning, som hittills haft en avgörande betydelse
för befälets förmåga att leda förband, kan inte ha varit okänd för regeringen.
Den har dessutom medvetet använts som budgetregulator bl.a. i beslut hösten
1994 då främst det militära försvaret ålades kraftiga besparingskrav. Enligt
vår uppfattning är officerarnas kompetens den kärna kring vilken dagens försvar
byggs upp. Anpassningsfilosofin ställer dessutom än högre krav på en kompetent
befälskår, eftersom denna kår utgör grunden för uppsättandet av nya förband.
Också i detta avseende saknar regeringen helhetssyn och insikt i de aktuella
problemen, något som återspeglas i den ofullständiga redovisningen av
personalförsörjningen med anställd personal som utskottet kommenterar på s. 55.
Vad gäller de ekonomiska obalanser som uppstått varnade vi redan i samband
med försvarsbeslutet för den klyfta mellan uppgifter och resurser som låg i
beslutet. Vi föreslog då att 20 miljarder kronor utöver regeringens förslag
skulle tillföras utgiftsområde 6 för att klara de uppgifter som statsmakterna
ålagt försvaret utan att för den skull lägga förslag om volymökningar för mer
än hälften av dessa tillskott. Om riksdagen i 1996 års försvarsbeslut följt
Moderata samlingspartiets förslag skulle regeringen inte behövt ge
Försvarsmakten en delvis oförtjänt bakläxa för den ekonomiska hanteringen.
Också i detta avseende bär regeringen huvudansvaret för det inträffade. Någon
förbättring synes inte kunna ske innan regeringen tar de förslag om
förstärkning av Försvarsdepartementet som ett enigt utskott redovisar på s. 32
på allvar.
Även i frågan om framtida investeringar (mom. 35) har vi i motion
1997/98:U405 motsatt oss de alltför låga ambitioner som regeringen redovisat
för försvarets kvalitativa förnyelse. Eftersom vårt förslag till ekonomisk ram
för år 1998 inte bifallits av riksdagen finner vi det inte meningsfullt att
föreslå att förslaget tas upp till prövning i detta samanhang.
2. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998
(mom. 1 och 26)
Åke Carnerö (kd) anför:
Pliktsystemet är en viktig del av vår försvarsprincip och därför bör en
reformering ske så att inte trovärdigheten för folkförsvaret undergrävs.
Den som blivit uttagen till pliktutbildning får göra ekonomiska uppoffringar
i jämförelse med den som hamnar i utbildningsreserven eller ej blir antagen
till grundutbildning. I avvaktan på resultatet av den aviserade översynen
föreslår Kristdemokraterna att dagersättningen för totalförsvarspliktiga höjs
med fem kronor från nuvarande fyrtio kronor till fyrtiofem kronor per dag.
Jag är medveten om att riksdagen har delegerat till regeringen att besluta om
dagersättningens storlek men menar att riksdagen skall återta denna delegation
och höja dagersättningen i enlighet med Kristdemokraternas förslag.
För att finansiera detta har Kristdemokraterna i sitt budgetalternativ
föreslagit att ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar skall utökas med
50 000 000 kr till 41 293 865 000 kr.
3. Ledningssystem och informationskrigföring (mom. 4)
Annika Nordgren (mp) anför:
När riksdagen i våras behandlade IT-propositionen framhöll en enig riksdag att
säkerhets- och sårbarhetsfrågorna borde uppmärksammas tydligare. Regeringen
borde återkomma med en samlad strategi. Jag konstaterar att en sådan strategi
fortfarande saknas; regeringens skrivelse bär inte ett spår av riksdagens
beslut. Vad som har hänt är att regeringen har tillsatt en arbetsgrupp med
uppdraget att bl.a. följa utvecklingen av hot och risker inom
informationskrigföring. Såväl försvarsutskottet som trafikutskottet ansåg att
det var helt otillräckligt att tillsätta en arbetsgrupp.
Trots ett särskilt tillkännagivande från riksdagen i frågan saknas alltså
alltjämt en samlad strategi och den mer samlade och samordnade ledning av IT-
säkerhetsfrågorna som riksdagen efterlyste. I skrivelsen hänvisas till
regeringens skrivelse 1997/98:19 Utvecklingen i informationssamhället: ?Därvid
kommer bl.a. att behandlas IT-säkerhetsfrågor i enlighet med vad
Försvarsutskottet uttalat.? Det är inte sant. I denna skrivelse finns ingen
samlad strategi. Man hänvisar till den arbetsgrupp som Försvarsdepartementet
har tillsatt. Arbetsgruppens uppgift är att ?följa utvecklingen av hot och
risker inom området informationskrigföring, sprida kunskap om detta samt lämna
förslag till hur ansvaret inom området skall preciseras och hur riktlinjerna
för en stratgi skall se ut?. I skrivelsen sägs också att ?arbetet med
informationskrigföringsfrågorna skall utmynna i ett förslag till riksdagen
hösten 1998?. Enligt min mening borde regeringen återkomma till riksdagen med
en förklaring till varför riksdagsbeslutet inte har genomförts.
4. Maritimt centrum i Härnösand (mom. 7)
Annika Nordgren (mp) anför:
Riksdagen har delegerat beslutanderätten över var enskilda fartyg ur
Kustbevakningen, Sjöfartsverket eller Försvarsmakten skall vara baserade. För
egen del anser jag dock att isbrytarna bör förläggas till Härnösand.
Vad gäller maritimt centrum i Härnösand, så anser utskottet att behovet av
ett sådant ej har beretts och att frågan först bör övervägas av regeringen. Jag
anser därför att regeringen bör undersöka förutsättningarna för att upprätta
ett maritimt centrum i Härnösand och därefter återkomma till riksdagen.
5. Försvarsområden m.m. (mom. 13)
Arne Andersson (m), Hanrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m)
och Lennart Rohdin (fp) anför:
Vid 1996 års försvarsbeslut anförde vi i försvarsutskottet reservation mot
utskottsmajoritetens förslag att minska antalet försvarsområden. Enligt vår
uppfattning skall uppgifterna i krig och fred styra ledningsorganisationens
volym och utformning. Genom de successiva minskningarna av det militära
försvarets krigsorganisation, särskilt territorialförsvaret, har behovet av
ledningsresurser minskat. Försvarsområdesstabernas andra uppgifter, stöd till
hemvärns- och frivilligverksamhet och samverkan med civila
totalförsvarsmyndigheter, har snarast ökat.
Huvudprincipen ett län - ett försvarsområde borde ha gällt.
Riksdagens beslut om minskning av antalet försvarsområden samt till dessa
hörande försvarsområdesstabers krigs- och grundorganisation innebar en inte
obetydlig besparing. Försvarsområdesstaberna har enligt vår mening stor
betydelse för samverkan med civila myndigheter och för stödet till hemvärns-
och frivilligverksamheten. Försvarsområdesstaberna borde därför ha anpassats
till nya uppgifter i stället för att ha avskaffats. Vi anförde sålunda att
försvarsområdesstaberna, utöver avveckling i Kiruna och Kalix, borde ha
behållits. De mindre fo-staberna kan skapas vid sidan av ?fullvärdiga? fo-
staber till en mycket låg kostnad om den lokala stödorganisationen begränsas.
Vägvalet gjordes emellertid förra året varför vi inte ser någon mening att
till riksdagen föreslå annat förslag till beslut än det utskottet framlägger.
6. Skolverksamheten i Karlskrona (mom. 18)
Åke Carnerö (kd) anför:
I en krympande försvarsorganisation måste kompetens och väl fungerande nätverk
med det civila samhället bevaras och vidareutvecklas. Goda karriärmöjligheter
och byte mellan olika befattningar inom totalförsvaret bidrar till folklig
förankring och god personalpolitik.
Den föreslagna skolverksamheten innebär bland annat att marinens
officershögskola (MHS) i Karlskrona läggs ned. I reservation 18 menar
Kristdemokraterna att den fullständiga Skolutredningen måste avvaktas innan
definitivt beslut om det militära försvarets framtida skolverksamhet fattas.
Det måste finnas starka skäl för att avveckla den sammanhållna utbildning som
bedrivs i Karlskrona, där marinens samtliga typförband produceras med närhet
till goda övningsområden. En blivande sjöofficer måste få utbildning med
övningstrupp i den miljö där denne sedan skall tjänstgöra. Goda
utbildningsbetingelser när det gäller att tillgodose sjöförsvarets behov av
dugliga och kompetenta officerare måste beaktas.
7. Inriktning av program 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband (mom.
30)
Karin Wegestål (s) anför:
I budgetpropositionen för 1998 Totalförsvar, flygvapnets lednings- och
underhållsförband, finns följande mening: ?Omstruktureringen inom
vädercentralorganisationen fullföljs genom att vädercentral Syd och
vädercentral Nord läggs ner.?
I denna lilla mening döljer sig det förhållandet, att södra och mellersta
vädercentralerna slås samman till vädercentral Mitt. Den utredning som
förslaget bygger på är gjord av HKV/Vädprod som anser att det i
grundorganisationen är mest rationellt att tillhandahålla väderinformationen
från en vädercentral. Behovet av kapacitet vid höjd beredskap medför emellertid
att vädertjänsten i krigsorganisationen bör produceras genom två regionala
vädercentraler, varför vädercentralen Nord i Luleå, som i dag fungerar under
dagtid, kvarstår. Sveriges mest tättbefolkade område med den känsligaste
infrastrukturen får på detta sätt den sämsta servicen. När den nya tekniken
medger att det går att klara försvarets väderinformation med en vädercentral
borde denna placeras i den del av Sverige som har kust på båda sidor. Det är i
dessa kusttrakter som de flesta incidenterna inträffar, både militära och
civila. Vid räddningsaktioner i dåligt väder kan exakta väderinformationer vara
avgörande.
Under sommaren 1997 har det för vädercentral Syd fördigställts nya, modernt
intredda lokaler i bergrum, vilka försetts med ny teknik. Investeringarna
uppgår till minst 20 miljoner kronor. Nu läggs verksamheten ner och personalen
friställs.
Det är inte bra för försvarets trovärdighet att planeringen är så dålig att
sådana felinvesteringar kan tillåtas.
Att lägga ner en verksamhet i Skåne för att flytta den till det överhettade
Stockholmsområdet går också helt emot principen om utlokalisering av statlig
verksamhet, som inte av nödvändighet behöver ligga i huvudstadsområdet.
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 6
Utskottets förslag avviker från regeringens förslag till anslagsfördelning
---------------------------------------------------------------------
|  |Verksamhetsområde           |Utskottets|Reservanternas förslag i|
|  |                            |förslag |förhållande till          |
|  |                            |        |utskottets förslag        |
---------------------------------------------------------------------
|  |Anslag  (Belopp i 1 000-tal |        | Res |  Res |  Res |   Res|
|  |kronor)                     |        | (m) | (fp) |  (v) |  (mp)|
---------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------
|A |Militärt försvar
|
---------------------------------------------------------------------
|1 |Försvarsmakten (ram)        | 36 757 | +50 | +150 | -610 |-2 565|
|  |                            |    400 | 000 |  000 |  000 |   000|
---------------------------------------------------------------------
|2 |Fredsfrämjande truppinsatser|384 419 |     |      |      |  +100|
|  |(ram)                       |        |     |      |      |   000|
---------------------------------------------------------------------
|3 |Ersättning för kroppsskador | 61 700 |     |      |      |      |
|  |(ram)                       |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------
|B |Vissa funktioner inom det civila försvaret                      |
---------------------------------------------------------------------
|1 |Funktionen   Civil  ledning |473 145 |     |      |      |      |
|  |(ram)                       |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|2 |Funktionen  Försörjning med |        |     |      |      |      |
|  |industri-                   |140 974 |     |      |      |      |
|  |  varor (ram)               |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|3 |Funktionen Befolkningsskydd |        |     |      |      |      |
|  |och rädd-                   |  1 182 | -50 | -150 |  -90 |      |
|  |  ningstjänst (ram)         |    554 | 000 |  000 |  000 |      |
---------------------------------------------------------------------
|4 |Funktionen     Psykologiskt | 18 002 |     |      |      |+5 000|
|  |försvar (ram)               |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|5 |Funktionen    Ordning   och | 31 889 |     |      |      |      |
|  |säkerhet (ram)              |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|6 |Funktionen    Hälso-    och | 99 563 |     |      |      |      |
|  |sjukvård m.m. (ram)         |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|7 |Funktionen                  |        |     |      |      |      |
|  |Telekommunikationer m.m.    |199 500 |     |      |      |      |
|  |(ram)                       |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|8 |Funktionen    Postbefordran | 21 700 |     |      |      |      |
|  |(ram)                       |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|9 |Funktionen Transporter (ram)|190 500 |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|10|Funktionen Energiförsörjning|230 687 |     |      |      |      |
|  |(ram)                       |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------
|C |Kustbevakningen och nämnder m.m.                                |
---------------------------------------------------------------------
|1 |Kustbevakningen (ram)       |426 827 |     |      |      |+15 000|
---------------------------------------------------------------------
|2 |Nämnder m.m. (ram)          | 11 898 |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|3 |Statens      räddningsverk: |        |     |      |      |      |
|  |Förebyggande  åtgärder  mot |        |     |      |      |      |
|  |jordskred     och     andra | 25 000 |     |      |      |      |
|  |naturolyckor                |        |     |      |      |      |
|  |  m.m. (ram)                |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|4 |Ersättning för verksamhet   |        |     |      |      |      |
|  |vid räddnings-              | 20 000 |     |      |      |      |
|  |tjänst m.m. (ram)           |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------
|D |Stödverksamhet                                                  |
---------------------------------------------------------------------
|1 |Totalförsvarets   pliktverk |231 750 |     |      |      |      |
|  |(ram)                       |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|2 |Försvarshögskolan (ram)     | 36 603 |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|3 |Försvarets     radioanstalt |428 667 |     |      |      |      |
|  |(ram)                       |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|4 |Försvarets forskningsanstalt|137 343 |     |      |      |+30 000|
|  |(ram)                       |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|5 |Flygtekniska                | 31 773 |     |      |      |-5 000|
|  |försöksanstalten (ram)      |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
|6 |Stöd till frivilliga        |        |     |      |      |      |
|  |försvarsorganisationer inom |101 971 |     |      |      |      |
|  |totalförsvaret (obet)       |        |     |      |      |      |
---------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------
|  |Summa för utgiftsområdet    | 41 243 |+/-0 |+/- 0 | -700 |-2 420|
|  |                            |    865 |     |      |  000 |   000|
---------------------------------------------------------------------

Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
dels att 12 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 a §, av följande lydelse.



















Förslag till lag om ändring i lagen (1997:568) om ändring i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i
paragrafens lydelse enligt lagen (1997:568) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.















Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. skall ha
följande lydelse.

Offentlig utfrågning den 4 november 1997 om Försvarsmaktens skolorganisation,
officers- och reservofficersutbildningen.
Utfrågningen samlade deltagare från riksdagens försvarsutskott,
Försvarsdepartementet, Skolutredningen, Försvarsmakten, Officersförbundet,
Svenska reservofficersförbundet, medier och enskilda.
Referatet är den stenografiska uppteckning som gjordes vid utfrågningen.
Försvarsutskottets kansli har granskat materialet.
----------------------------------------
Ordföranden i riksdagens försvarsutskott, Arne Andersson (m):
Försvarsutskottets redan kl. 11.00 i dag påbörjade sammanträde, ajournerat
kl. 13.00, fortsätter.
Välkomna till den här utskottsutfrågningen. Som ni så väl känner till finns
skolutredningens delförslag på utskottets bord. Innehållet kan ni ganska bra.
Det gäller bl.a. lokalisering av den framtida officersutbildningen. Utskottet
finner goda skäl att med den här utfrågningen fördjupa sin kunskap om det här
förslaget. Jag kan nämna att utskottet vid flera tillfällen hos regeringen har
begärt att få en sammanhållen syn på den framtida befälsordningen för såväl
yrkes- som reservofficerare. Den saknar vi ännu.
Vi har att ta ställning till ett betydande antal motioner som naturligt nog
rymmer invändningar mot det förslag som föreligger. En viktig fråga för
utskottet är mer en lämplighetsfråga. Kanske finns det delade meningar om den,
men bra många ställer sig kanske frågan: Är det bra att fatta ett delbeslut
innan skolutredningens förslag i sin helhet presenteras? Jag tror att ni kommer
att ta upp en del av det här.
Med hänsyn till de två timmar vi har på oss skall framför allt jag vara kort.
Jag har bara nämnt något om de saker som jag utgår från kommer att komma upp
här. Med detta förklarar jag än en gång utskottsutfrågningen påbörjad, och ni
är välkomna! Vi har bett ett antal människor komma hit för att berika oss i den
här frågan. Från Försvarsdepartementet har vi Gösta Sandgren, Björn Jansson och
Jonas Hjelm. Vi har skolutredningens sekreterare Jan-Olof Lindh här. Du är
välkommen hit. Försvarsmakten, högkvarteret, representeras av Curt Westberg,
Åke Jansson, Krister Edvardsson, Ronnie Åbrandt och Carl-Johan Arvidsson. Ni är
välkomna. Från Officersförbundet har vi Per Wahlberg, Olle Sandhag, Peter
Löfvendal och Johan Molin. Reservofficersförbundet representeras av Per Storm
och Alf Eckerhall. Ni är alla välkomna.
Låt mig gärna säga välkommen till stenograferna som hjälper oss att genomföra
det här så att de förhoppningsvis kloka saker som ni kommer att säga också
kommer att kunna dokumenteras och vara till utskottets nytta. Ett par praktiska
saker: Det går mycket bra att tala sittandes, framför allt från den plats ni
har. Ni trycker på mikrofonen, och lika viktigt är att ni trycker av den när ni
är färdiga. Systemet är nästan fulländat, men om man inte gör det så är det
ändå inte riktigt fulländat. Sedan vill jag mer för ordningens skull säga att
skyltarna är ordentliga, men bandmaskinen läser inte dessa, så ni talar om
vilka ni är när ni börjar. Då blir det lättare att göra denna uppteckning.
Med dessa små preludier kan vi låta detta få sin början. Vi har hoppats att
ni alla, var och en företrädare för sin grupp, är beredda att mycket kort
inledningsvis peka på vad som från era utgångspunkter är det viktigaste.
Därefter kommer utskottets ledamöter förhoppningsvis att ställa många och
besvärliga frågor. Gösta Sandgren, eftersom du står först på listan får du
börja. Var så god!
Gösta Sandgren: Jag har kanske inte så väldigt mycket att säga inledningsvis.
Jag har ju som tjänsteman närmast svarat för samordningen inför
budgetproposition och riksdagsskrivelse inom de ämnesområden som ordföranden
nämner här. Jag försöker att vara beredd att svara på de frågor som kommer. Jag
har utöver detta jobb också haft förmånen att ingå som expert i
skolutredningen, och jag kan väl till viss del känna till bakgrundsresonemangen
därvidlag.
Ordföranden: Med en sådan ödmjuk inställning från Gösta Sandgren finns ju alla
tiders förhoppningar om att det här blir kul. Vad säger Jan-Olof Lindh? Vad var
det viktigaste i ert budskap?
Jan-Olof Lindh: Jag skulle vilja säga att allt vi har föreslagit hänger nära
ihop, så jag tycker att det är svårt att peka ut någon specifik del. Men
självklart är den försvarsmaktsgemensamma utbildning vi arbetar vidare med ett
viktigt element.
Ordföranden: Det kommer nog att bli en och annan fråga på det, ja. Tack skall
du ha. Curt Westberg!
Curt Westberg: Jag kommer att vara litet längre än de föregående talarna.
Ordföranden: Ja, de har lämnat litet tid till dig, så var så god!
Curt Westberg: Låt mig först säga att Försvarsmakten är positiv till den
föreslagna grundstrukturen med försvarsmaktsgemensamma skolenheter och
fackskolor. Förslaget innebär enligt vår mening en tydlig struktur som
underlättar det fortsatta arbetet med meritvärdering och kvalitetssäkring av
officersutbildningen. Vi ser framför oss ett skolsystem som blir
konkurrenskraftigt jämfört med annan högskoleutbildning i samhället.
Utredningsgången är enligt vår mening omvänd, dvs. grovstrukturen läggs först
och sedan kommer innehållet i utbildningen. Därav också Försvarsmaktens
avvaktande hållning i bl.a. dimensioneringsfrågan. Det är dock viktigt från
Försvarsmaktens utgångspunkter att kunna fullfölja Försvarsbeslut 96. Det är
också viktigt att beslut fattas så snart erforderligt beslutsunderlag
föreligger, bl.a. för att minimera osäkerheten för personalen, men också för
att uppnå möjliga besparingar.
Försvarsmaktens huvudinvändningar rör, förutom den redovisade
besparingspotentialens storlek, antalet försvarsmaktsgemensamma skolenheter
samt därav följande lokaliseringsorter. För många skolenheter i förhållande
till befälskaderns storlek kan visa sig vara förknippat med
personalförsörjningsproblem, främst för marinen och flygvapnet. Detta kan
sålunda äventyra den eftersträvade försvarsmaktsgemensamma grundtanken och
Försvars-maktens  strävan att ha fler officerare i förbandsproduktion än i
övrigt.Från bl.a. dessa utgångspunkter bör strävan vara en ytterligare
reducering av antalet skolenheter och definitivt inte en utökning.
Ordföranden: Tack skall du ha. Då går vi till Per Wahlberg.
Per Wahlberg: Jag skall inleda, och därefter skall Peter Löfvendal gå in på en
något längre, men förhoppningsvis inte alltför lång, genomgång. Det viktiga,
och det som är vårt budskap kortfattat, är handlingsfrihetsbehovet. Vi ser att
man på något sätt har gått in på organisation och lokalisering innan man
riktigt vet vad det skall vara i det. Det finns i och för sig goda idéer, men
vi menar att man måste vara klar över utbildningens mål, innehåll och
omfattning - det gäller även sådana saker som utbildningens totala tid - innan
man låser organisationen. Vi menar att ett förtida organisationsbeslut inte får
styra officersutbildningens innehåll och omfattning. Därmed lämnar jag ordet
till Peter.
Peter Löfvendal: Som det har sagts tycker vi att man borde börja titta på
innehållet i utbildningen först utifrån det anpassningskoncept som i dag råder
inom Försvarsmakten. Det är personalen som är den viktigaste komponenten i det
militära försvaret. En välutbildad officerskår och välutbildade officerare är
den viktigaste grundstenen när det gäller anpassningsförmågan.
Officersutbildningens uppläggning, omfattning och kvalitet är av stor betydelse
för Försvarsmaktens verksamhet. Då menar vi att officersutbildningen framdeles
måste vara kärnverksamheten inom Försvarsmakten.
Då man nu avser att göra en skolutredning borde man ta fram en målbild mot år
2010 eller år 2020 och se vilka krav som ställs på officeraren då. Det är de
som i dag påbörjar sin utbildning som då kommer att stå mitt i sin
yrkesverksamhet. De borde därför ges en grund som bär ända fram. Med ett vidgat
hotbildsbegrepp och en miljö där man skall lösa sin uppgift som officer, där
gränsen mellan fred, kris och krig är mycket diffus, ser vi att det ställs
större krav på officeraren och hans ledarskap. Han måste ha fått en förmåga att
kritiskt granska och värdera de situationer där han skall utöva sitt ledarskap.
Det kräver en breddad och fördjupad utbildning på en i vissa stycken akademisk
nivå.
Det gör att vi tycker att det nu finns skäl att se över om inte
officersutbildningen behöver förlängas, så att vi kan få både den
befattningsutbildning vi har i dag och en bredare och djupare utbildning för
att lösa de vidgade uppgifter som ställs på Försvarsmakten och dess officerare.
Därför ser vi framför oss ett behov av en förlängd utbildning där två år av
utbildningen borde ha samma utbildningsmål som dagens två första år har. Sedan
krävs det nog upp till ett års förlängning för att man skall kunna få kompetens
att lösa de nya uppgifterna samt få en mer akademisk prägel och en akademisk
officersutbildning. Det fjärde året blir officeraren krigskompanichef eller
fackman i ett fackprogram.
Man borde alltså ha ett nytänkande när man nu ändå har en skolutredning och
lägga fast en målbild något längre fram och inte, som tidigare sagts, först
låsa fast en struktur och därefter fylla den med innehåll. Man borde tvärtom
titta på målet, och på vilka krav som ställs på officeraren, och sedan skapa en
struktur för detta.
Ordföranden: Tack så mycket. Då får Per Storm från reservofficerarna ordet.
Per Storm: Tack. Vi vill börja med att säga att vi tycker att det är centralt
att det finns reservofficerare i värnpliktsförsvaret. Med den dubbla
kompetensen tillför man en extra kompetens helt enkelt. Vi vill också peka på
att det är viktigt att statsmakten i dag tar ställning till hur stor del av
värnpliktsförsvaret som grundar sig på reservofficersinstitutionen och att man
ser till att det blir genomdrivet. Vi menar att utredningen som den ser i dag
huvudsakligen fokuserar på form i stället för på innehåll. Man borde snarast
diskutera utbildningens kärna, dvs. de centrala kompetenser som skall läras ut.
Vi är rädda för att utbildningen implicerar införandet av en ny specialistkår
så att säga bakvägen i och med att huvuddelen av reservarna inte skall utbildas
till kompanichefsnivå, dvs. nivå 5. Vi tror inte heller att detta gagnar
rekrytering och eventuell insats av reservofficerare i framtiden. Vi menar
också att det, för att gagna en god rekrytering av reservofficerare, är viktigt
att integrationen mellan civil och militär kompetens kommer fram tydligt och
att eventuella fortsatta civila studier inte blir avsevärt försenade av
reservofficersutbildningen - något som inte framgår av utredningen såsom den
ser ut i dag.
Vi menar också att man måste fundera på om man skall ytterligare meritvärdera
reservofficersutbildningen med hänsyn till intag, t.ex. extrapoäng eller förtur
vid ansökan till högskolor. Även om det är högskolorna själva som avgör detta,
menar vi att statsmakterna här måste göra en markering. I övrigt hänvisar jag
till den inlaga som vi har lämnat.
Ordföranden: Tack så mycket. Då har vi gjort denna lilla rundvandring. Ser du,
Gösta, någon riktig anledning till att det är väldigt viktigt att vi beslutar
om den här lokaliseringen innan vi, såsom framfördes här, har hela det
substantiella innehållet med i paketet? Har du något att säga om det? Du kom
undan så lindrigt i början.
Gösta Sandgren: Jag vill faktiskt börja med att gå tillbaka till 1996 års
totalförsvarsbeslut ungefär. Jag tycker inte att man kan se den här, skall vi
säga, balansgången mellan tidsaspekten och pengar och liknande utan att gå
tillbaka till den punkten. Det var ju nämligen inför totalförsvarsbeslutet, när
vi granskade Försvarsmaktens förslag, som vi i Regeringskansliet fann att det
fanns ett antal förslag på utbildningssidan. Då kom vi att tänka på att vi
kanske skulle se om man kunde gå utanför försvarsgrensgränserna. Låt mig
påminna om den bild som lades omkring Halmstad. Det var ju en av de nyckelorter
där det fanns många skolor. Då blev vi osäkra. Har man verkligen prövat detta
förutsättningslöst? Bedriver vi i dag utbildning i Försvars-
makten på flera händer där man skulle kunna få bonuseffekter genom att
samordna?
När vi väl hade kommit fram till att det skulle vara önskvärt med en sådan
utvärdering och utredning, såg vi framför oss att det naturligtvis skulle bli
väldigt stort och väldigt omfattande. I den andra änden hade vi att ta hänsyn
till ekonomiska realiteter, dvs. vi hade ett tryck på oss - inte minst från
Försvarsmakten - att försöka ta hem de besparingar som låg i ett antal förslag
om avveckling och flytt på skolsidan. Jag tycker att man kan säga att vi då
från Regeringskansliet ägnade oss åt något av det möjligas konst. Vi försökte
få i gång en utredning som skulle få en chans att belysa förutsättningarna för
en bra utbildning samtidigt som vi inte skulle vila på hanen för att försöka ta
hem de besparingar vi på något sätt såg oss skyldiga att göra. Det här gör
sammantaget att vi i dag sitter i den, kan tänkas litet ologiska, sitsen att vi
börjar med en organisation och sedan kommer fram till hur vi skall fylla den.
Vi har försökt värdera det här i kanslihuset innan vi lade fram
propositionen. Vi har ändå funnit att det förslag som ligger i propositionen
inte är på det sättet gränssättande att det hindrar skolutredningen från att nu
komma med goda förslag om hur utbildningen skall organiseras. De tre
militärhögskolor som nu föreslås anses t.ex. kunna innebära en flexibel syn och
en flexibel fortsättning för skolutredningen vad gäller hur den här
utbildningen skall organiseras. Skulle det visa sig att det är en plattform för
mycket, som Försvarsmakten säger här, är det naturligtvis fullt möjligt att
regeringen får återkomma till riksdagen och säga: Vi har nu funnit att det blir
en för mycket - à la bonne heure. Men just nu tror vi att tre plattformar
egentligen är det möjligas konst i sammanhanget.
Ordföranden: Jag tror att ett skäl som har funnits här i huset har varit att vi
är med och snickrar till ett förslag som substantiellt inte är så märkvärdigt,
men vi vet inte riktigt vad det blir av det. Det är anledningen till att vi kan
känna behov av att få veta litet mer om det. Ja, då går vi över till den del
som finns i rubriken, nämligen: Utskottet frågar klokt folk om hur det är.
Iréne Vestlund vill börja. Var så god!
Iréne Vestlund (s): Tack för det. Det är väldigt intressant att vi tar upp den
här frågan till en kanske litet mer djupgående analys. Gösta tog upp en del av
orsakerna till att vi har satt i gång den här diskussionen kring utbildningen.
I grunden handlar det om hur man nyttjar befintlig kompetens i befintliga
högskolor. Då närmar jag mig inte enbart de militära högskolorna, utan också
den kompetens som vi ansåg skulle kunna finnas i de universitet och högskolor
som har byggts upp ute i landet. Det här har ju varit en väldigt tydlig bild
hos oss. Det handlar också litet grand om det som Per Storm här tar fram. Vi
tyckte nog att det var viktigt att man också såg på den civila kompetensen och
på möjligheten att para denna med mer militärteknisk utbildning.
Då undrar jag litet grand över det här med organisationen. Det här har ju
varit en liten stötesten för många som har resonerat om det. När vi talar om
att vi gärna vill knäsätta en organisation för att utifrån detta sedan bygga
upp nyttjandet av andra befintliga kompetenser, kommer vi naturligtvis också in
på detta med besparingar. Men för vår del kom det där med besparingarna in när
vi tog upp resonemanget: Kan det verkligen vara nödvändigt att man utbildar i
samma härader överallt? Då kommer jag tillbaka till detta med organisationen.
Ser ni andra företrädare detta med organisationen som ett stort hinder för att
gå vidare i det som vi trodde skulle kunna vara ett bra utgångsläge för den
framtida utbildningen?
Ordföranden: Är det någon som vill ta upp den tråden? Åke Jansson!
Åke Jansson: I början av denna process kändes det här svårt och konstigt. Efter
hand som vi har jobbat tillsammans med utredningen och uppfattat mer och mer av
utredningens intentioner, tycker jag att det har blivit lättare och lättare för
Försvarsmakten att hantera situationen. Nu kanske frågorna om att i stället så
fort som möjligt hitta en ny struktur, komma in i denna och ta ut de
besparingar som måste ske också på det här området har kommit att bli tyngre
och viktigare allteftersom.
Iréne Vestlund (s): Det här med integrationen tycker jag är en nyckelfråga. Hur
har Försvarsmakten sett på det? Det är ju egentligen en ny fråga för
Försvarsmakten, detta att börja se den civila kompetensen som direkt ingående i
den militära utbildningen.
Curt Westberg: Vi tycker att det här är en positiv utveckling. Jag tror att
både den civila högskolan och den militära högskolan, om det nu blir en sådan,
kommer att ha utbyte av detta. Jag tror dessutom att det kan innebära
personalbesparingar för Försvarsmakten. Vi kanske inte behöver hålla så många
försvarsmaktsofficerare som lärare på våra skolor i framtiden. Vi kanske också
kan förlita oss på civil lärarkapacitet. Nu är det litet tidigt att dra
slutsatser i detta avseende. Det blir i nästa steg, när vi har sorterat
utbildningen och bestämt hur utbildningen skall genomföras, som vi kan börja
titta på hur detta skall göras. Men om man tillåter sig att vara litet visionär
i det här sammanhanget så kan man se de möjligheterna.
Iréne Vestlund (s): Jag tror att det vore intressant, det som Curt Westberg går
in litet grand på, alltså att titta på att ta in den civila kompetensen. Det
kanske även där kan vara ett samarbete så att man inte utgår från att den egna
kompetensen är bäst utan också tar in den civila kompetensen. Det kan ju röra
sig om nya metoder. Jag tror nog att vi är helt överens om det.
Curt Westberg: Jag beklagar om vi har pratat förbi varandra, men det var precis
det jag avsåg.
Henrik Landerholm (m): Det var två typer av integration som var uppe till
diskussion i stor omfattning i samband med att utredningen tillsattes och att
vi behandlade den här frågan i försvarsutskottet. Den ena frågan gäller civil
integration. Den tog Iréne upp. Den gäller i vilken utsträckning
officersutbildning kan bedrivas i befintliga civila utbildningsinstitutioner.
Den andra frågan, som efter hand har kommit i fokus, handlar om i vilken
utsträckning befintliga utbildningsinstitutioner kan användas mer
försvarsmaktsgemensamt respektive om det kan skapas nya försvarsmaktsgemensamma
utbildningsinstitutioner som bättre kan lösa de utbildningsbehov som
föreligger.
I den första frågan gör utredningens första delbetänkande egentligen inga
kopplingar alls. Man skulle naturligtvis kunna ställa sig frågan om inte en del
av det som nu kallas försvarsmaktsgemensam utbildning egentligen är rent civil
utbildning. Det handlar om skriftlig och muntlig framställning, statskunskap,
säkerhetspolitik, engelska och den typen av ämnen. Dessa ämnen måste
naturligtvis alla officerare lära sig, men de skulle mycket väl kunna studeras
på distans eller med hjälp av de existerande civila högskolorna.
Det för mig in på den andra frågan, nämligen den om försvarsmaktsintegration.
Oavsett om man tycker att det är en bra idé eller inte, konstaterar vi att
utredningen såväl som regeringen lever med samma tidsbegränsning. Den
grundläggande officersutbildningen skall vara två år, och utöver det skall en
ettårig utbildning tillkomma för att nå kompanichefsnivån eller nivå 5, som
också gäller krigsbefattningar i andra delar. Jag skulle vilja fråga Gösta
Sandgren i första hand: Känns det inte märkligt att på underlag av en
definierad utbildningsvolym som omfattar tre utbildningsår lägga ett
organisationsförslag som är helt beroende av det förslag som en inledande
försvarsmaktsgemensam termin handlar om? Det är på ett väldigt svagt
innehållsmässigt underlag ni lägger fram ett förslag om organisation. Det skall
naturligtvis också ställas i relation till den fungerande
utbildningsorganisation som de facto existerar i dag. I övrigt kommer jag att
komplettera mina frågor när jag har fått svar av Gösta.
Gösta Sandgren: Jag tycker inte att det känns så märkligt som Henrik kanske
upplever det. Jag förstår att den som läser tidningar eller sitter bredvid
tycker att det känns konstigt. Jag uppfattar inte att underlaget är väldigt
kort och väldigt osammanhängande. Jag tycker att vi har fått klara indikationer
på att vi kan lägga fast de här plattformarna vad gäller den grundläggande
utbildningen för en officer.
Vi skall arbeta tillsammans med de civila högskolorna på dessa tre orter.
Därför är jag helt övertygad om att man kan ordna utbildningen på dessa skolor
och befintliga förband på ett sådant sätt att vi sammantaget får bättre
officerare i framtiden än vad vi fått hittills. Jag vill dessutom lägga till
att jag inte har uppfattat att regeringen i något slags begränsande faktor har
sagt att utredaren, Gunnar Björk, skall vara låst vid visst antal terminers
utbildning. Skulle utredaren föreslå förändringar för att på det ena eller
andra sättet få bättre officerare, menar jag att direktiven är öppna för det.
Jag tycker inte att vi i dagens läge är låsta, utan det finns utmärkta
förutsättningar att gå vidare. Jag kan inte se att den organisatoriska
plattform vi nu föreslår låser tankarna eller möjligheterna inför framtiden.
Olle Sandhag: Direktiven kanske inte låser tanken, men det gör tidsplanen. Den
är alldeles för snäv för att man skall kunna åstadkomma något nytänkande. Det
blir väldigt lätt så att man gör det enklaste av situationen om man har en snäv
tidsplan. Man försöker fylla skolorna med innehåll, men man skär så att säga
korven på ett annorlunda sätt. Vi skulle vilja föra upp debatten till frågor
som: Vad krävs av en framtida officer som skall verka år 2015 eller 2020?
Innebär inte Försvarsmaktens nya uppgifter med anpassning, återtagning,
internationalisering och stöd till det civila samhället någonting? På något
sätt måste man även honorera dessa uppdrag, som riksdagen ålagt Försvarsmakten.
Har man alltför kort tid på sig hinner man inte tänka igenom detta. Man styrs i
första hand av tidslinjalen och inte av behoven i framtiden.
Henrik Landerholm (m): Jag har en kompletterande fråga till Gösta Sandgren. Du
sade att förslaget skapar full handlingsfrihet inför framtiden. Det beror dock
på hur mycket underlag man har haft. Det som riksdagen har fått ta del av och
kunnat läsa sig till i det delbetänkande som kommit från utredningen behandlar
ju i första hand organisatoriska frågor. Frågorna om utbildningens innehåll är
ytterligt rudimentärt berörda. Man kan då ställa sig frågan om man inte tar
bort handlingsfrihet genom att lägga ned de krigshögskolor som i dag sköter
kaptensutbildningen? Tar man inte bort handlingsfrihet genom att lägga ned de
officersskolor som i dag sköter den grundläggande officersutbildningen, inte
minst inom armén?
En fråga gäller alltså om man inte snarare gör sig av med kompetens och
handlingsfrihet genom att så ensidigt låsa sig vid målet tre
försvarsmaktsgemensamma militärhögskolor i det här skedet - detta alldeles
oavsett om en försvarsmaktsgemensam inledande termin är en god idé eller inte.
Den frågan återkommer jag till, och den har i första hand med sakfrågan att
göra. Men vid sidan av denna fråga vill jag ställa ytterligare en fråga: Vilket
problem var egentligen Skolutredningen avsedd att lösa?
När jag läser regeringens förslag och utredningens betänkande kommer jag att
tänka på ett gammalt tema: Detta är en lösning, men var är problemet? Vilket
annat än det ekonomiska problemet, hur man skall spara pengar, har varit
grundläggande för den lösning man kommit fram till? Vilka kvalitetsproblem i
den grundläggande officersutbildningen har varit styrande för den här
förändringen? Jag kommer då osökt in på min andra fråga. Det jag upplever som
den största kritiken ute på förband och i organisationen är väl egentligen inte
att det skulle saknas en identifiering med en integrerad försvarsmakt, som det
står i propositionen. Kritiken gäller snarare specialistkunskaperna som de
yngre officerarna fått genom det utbildningssystem vi har i dag, kopplat till
den korta tjänstgöringstid många unga officerare har i samma befattning. Detta
är ett större problem som borde ha lösts genom utredningens förslag. I stället
har man fokuserat på sådant som i och för sig är vällovligt, dock inte i
förhållande till den yrkeskompetens som den fänrik som kommer ut efter två års
utbildning måste besitta för att kunna lösa sin uppgift hemma på förbandet,
oavsett om det gäller luft, mark eller vatten.
Jag skulle gärna vilja fråga er i utredningen: Har ni inte sett det som något
problem att den försvarsmaktsgemensamma terminen  Gösta öppnade t.o.m. för att
det skulle kunna vara fler terminer  faktiskt tränger ut en del av
utbildningen? Det är utbildning som de facto behövs när den nyutbildade
officeren kommer hem till sitt förband, där krav på specialistkunskap inom ett
ganska smalt lägre förband är avgörande för vederbörandes möjligheter att lösa
sin uppgift.
Gösta Sandgren: I anslutning till delar av det Henrik sade, och Olle Sandhag
var inne på, vill jag först säga att jag tycker att vi ändå skall visa en viss
respekt för att det pågår en utredning. Mycket av det som hänger i luften är
sådant som Gunnar Björk och hans medarbetare i dag försöker analysera vidare.
Där finns inga färdiga förslag, vilket innebär att vi kanske skall vara något
ödmjuka i vår kritik.
Henrik frågade med avseende på de organisatoriska frågorna vilken
huvudpunkten med denna utredning var. När vi för ett år sedan skrev direktivet
kunde det egentligen sammanfattas i tre punkter. Vad var motivet? Jo, vi har en
försvarsmakt. Vi har en minskad organisation. Vi behöver en bättre inte-
gration med samhällets utbildning i övrigt. Dessa tre stenar hade enligt vår
uppfattning vänts dåligt eller inte alls i Försvarsmaktens underlag till
förslagsbeslut. Därför tyckte vi att det var angeläget att se om de
förändringar som ändå inträffat under en tioårsperiod borde föranleda oss att
se om vi kunde hitta ett bättre utbildningssystem. Det första steget har vi
tagit genom att se vissa grundplattformar som led på vägen. Sedan fortsätter
utredningen nu med att titta på innehållet.
Henrik tog upp problemet med kompetensen hos unga officerare som kommer ut
och riskerar att ha för dålig kunskap för att kunna utföra sitt prioriterade
värv. Så får det naturligtvis inte bli, utan vi måste alltid försäkra oss om
att de som står och utbildar värnpliktiga  vilket är vad färdigutbildade
officerare ofta gör  är kompetenta på alla sätt och vis, inte minst i fråga om
säkerhetsbestämmelserna. Men om detta får vi så småningom skapa en dialog och
en process mellan riksdag, regering och försvarsmakt. Det gör vi när vi märker
vilken typ av ny officer vi ser framför oss. Om det finns en brytpunkt mellan
intresset av att försvarsmaktsofficeren känner sig som en försvarsmaktsofficer
och förhållandet att han är en duktig tekniker på sitt speciella område, så får
vi ta den diskussionen och se hur vi kan förbättra möjligheterna. Men jag
tycker fortfarande att chanserna just nu är goda att vi får bättre officerare.
Låt oss inte missa den chansen!
Jan-Olov Lindh: Jag skulle vilja börja med att ta upp att vi till att börja med
lagt fram ett grundorganisatoriskt förslag. Här har vi följt regeringens
direktiv om att frågor som kan komma att kräva riksdagens ställningstagande
skulle lämnas i början av augusti. Vi klarade tidigt ut att det handlade om
grundorganisationen. Det är därför utredningen har arbetat på det sättet. Vi
började hela utredningsarbetet med att prova olika teser för hur man skulle
kunna åstadkomma fler försvarsmaktsgemensamma lösningar. I slutändan kan man se
flera olika svar på detta.
En sak är att man nog skulle kunna skapa en försvarsmaktsgemensam del i den
grundläggande officersutbildningen. Det bygger bl.a. på att utredningen gett
Försvarsmakten i uppdrag att undersöka detta och att man sedan i samråd kommit
fram till att det finns grund för att göra något försvarsmaktsgemensamt. Detta
betyder inte att vi tränger undan utbildning som existerar i dag, utan vi
konstaterar att man inom armén, marinen och flygvapnet utbildar i en rad olika
ämnen som är gemensamma och som eleverna läser oavsett vilken officershögskola
de studerar vid. Nu försöker vi få tag i någon form av röd tråd i hur dessa
utbildningar är uppbyggda. Det är på dessa resultat vi bygger våra förslag till
den s.k. Militärhögskolan. Det är en viktig del även fortsättningsvis. Vi har
alltså inte trängt undan utbildning  det är absolut inte min bedömning.
Henrik Landerholm (m): Ta det konkreta exemplet med marinens officershögskola i
Karlskrona, där man har en tvåårig, relativt sammanhållen utbildning av
marinofficerare som är integrerad med flottan och kustartilleriet. Man har en
förbandsnära utbildning med relativt god växling mellan teori och praktik,
vilket skapar en effektiv utbildningsmiljö. Om jag ändrar utbildningen inom
samma tidsram och startar med en renodlad teoretisk utbildningsdel den första
fjärdedelen av tiden, tränger jag självfallet undan utbildningseffekt som
annars hade stärkt officeren i lösandet av hans uppgifter direkt efter den
grundläggande officersutbildningen. Jag kan inte se det på annat sätt. Vilka är
motiven till att ni har sett det på ett annat sätt?
Jan-Olov Lindh: Jag är glad att du tar upp marinen, vars officerare ju har
många olika funktioner. En av våra utgångspunkter har bl.a. varit frågan varför
de motsvarigheter till markstridsofficerare som finns inom marinen utbildas på
ett annat sätt än inom armén. Vi har försökt gå vidare och se vad skillnaden
beror på, om vi kan göra något gemensamt och dra olika erfarenheter från dessa?
Även inom flygvapnet finns ju markstridsofficerare. Jag delar inte din
uppfattning att vi tränger undan utbildning.
Olle Sandhag: Vi har från vår sida honorerat en utökad försvarsmaktsgemensam
utbildning. Vi tror helt enkelt att det är värdefullt för att man även som ung
officer skall få kunskap om hela systemet. De värnpliktiga frågar, och man
måste kunna svara på den typen av frågor. Men det ena goda får inte skjuta
undan det andra. Det krävs alltså både-och, och det är inte meningen att det
gemensamma skall trycka undan adekvat befattningsutbildning. Man får i så fall
vara beredd att släppa till ytterligare ett halvår, ett år eller vad som krävs
för att utbildningen skall bli så bra som möjligt från grunden. Det är viktigt
att man inte från början låser sig vid ett visst tidsomfång och sedan med
skohorn försöker pressa in utbildningen. Ha en öppen attityd och var beredda på
en viss förlängning om det skulle behövas. Det krävs både-och, inte antingen-
eller.
Ordföranden: Skulle du, Olle, vilja återkomma litet senare och utveckla det där
både-och? Det vore kanske ett bra inlägg.
Åke Carnerö (kd): Jag vill ta utgångspunkt i anpassningsdoktrinen. Den kommer
naturligtvis att styra mycket av kompetensutvecklingen och utbildningen. Det
talas med rätta ofta om långsiktighet när det gäller försvarspolitiken. Behovet
av långsiktighet är ännu större nu än tidigare när vi beaktar detta med
anpassning. Vi lever i en föränderlig värld. Det var litet lättare under
stormaktsblockens tid, då det inte skedde några större förändringar. Nu vet vi
inte vad som ligger i framtiden. Den tekniska utvecklingen går snabbt. Står vi
också där inför ett vägskäl i officersutbildningen? Hur skall vi tackla det
här? Här kommer jag in på reservofficerarna. Hur skall vi utforma framtiden för
reservofficerarna inom Försvarsmakten så att de återkommande kan behålla och
vidareutveckla sin kompetens och få tjänstgöra vid sina krigsförband? Jag tror
att just reservofficerarna är en viktig del när det gäller anpassningen.
Alf Eckerhall: Vi har ju varit mycket kritiska mot den återkommande
utbildningen. För reservofficerarna består den av två delar, dels
grundutbildningen, dels repetitionsutbildningen, som ju nästan har försvunnit
på senare tid. Detta rubbar nästan anpassningsdoktrinen som Åke Carnerö tog
upp. Den här situationen har påtalats av Försvarsutredningen och ÖB vid flera
tillfällen, men det åtgärdas inte. Därför tog vi särskilt upp detta i vår
inledning och i det papper vi delat ut. Det är den första statsmakten, ni i
parlamentet, som måste bestämma detta, se till att det genomdrivs och att inte
den återkommande utbildningen försvinner. Enligt ett nyligen träffat avtal
skriver man kanske avtal på 8, 10 år och tjänstgör i genomsnitt 10 dagar per
år, alltså 80 dagar. Men sedan blir risken stor att man trillar ned till 2-3
dagar per år, och då blir det inte mycket att hänga upp en anpassningsdoktrin
på. Resare gjorde en utredning häromåret som jag förutsätter att ärade
ledamöter i utskottet väl känner till. Den kvantifiering som han då gjorde tror
jag ligger på en tiondel eller liknande, och det visar hur detta har fallit
ihop.
Avgörande för utbildningen är ju också själva grundmaterialet, dvs. de som i
dag tas ut till värnpliktstjänstgöring. Pliktverket skall bara ta ut 21 000  om
inte den siffran också revideras, så redan där sker ett urval. Därför är det
viktigt att det blir rätt urval, och det tror jag kan styras med ekonomiska
villkor och t.ex. extra poäng i samband med ansökan till högre utbildning, som
Per Storm nämnde tidigare. Det är viktigt att detta kommer med från början,
eftersom det är detta material som skall ligga till grund för vidare urval både
till yrkesofficerare och reservofficerare.
Erik Arthur Egervärn (c): Jag vill först komma med en reflexion och sedan en
fråga som väl delvis besvarats. Kritik har riktats mot modellen att ta
organisationen före innehållet. Jag skulle vilja säga att det är normalt. I
varje fall i den offentliga förvaltningen och även i näringslivet arbetar man
precis efter den modellen. Först fastställer man hur organisationen skall se
ut, och sedan ser man vilket innehåll organisationen skall ha. Detta är snarast
det normala, i alla fall som jag har upplevt det. Man kan visserligen kritisera
den ordningen, men jag menar att det inte är speciellt uppseendeväckande att
den modellen används när det gäller officersutbildning.
Min fråga skulle jag vilja inleda med ett par citat. Jag har de senaste dagarna
läst Försvarsmaktens utbildningsreglemente. På sid. 9 står att ?eleven ges
möjlighet att uppfatta helheter och sammanhang redan i utbildningens
inledning?. På sid. 18 står: ?Att börja med delarna och först i slutet av
utbildningen visa på sammanhang leder till förståelse i efterhand. - - Det
finns i stället stor effektivitetsvinst i att tidigt skapa förståelse för
sammanhangen.?
Min fråga riktar sig i första hand till officersförbund och företrädare för
reservofficerare: Delar ni den grundsyn som Försvarsmaktens eget
utbildningsreglemente faktiskt föreskriver? Jag tycker i och för sig att jag
nästan har fått svar på frågan genom det Olle Sandhag sade tidigare, men jag
vill framställa frågan formellt när jag ändå har ordet.
Åke Jansson: Frågan gällde det som vi inom Försvarsmakten kallar helhetsbaserad
inlärning. Det är en vägledande princip för oss. Sett i den belysningen är
naturligtvis detta med en tidig försvarsmaktsgemensam utbildning inte så dumt.
Till detta vill jag lägga att officersutbildning är och alltid kommer att vara
en kompromiss mellan att långsiktigt utveckla en officer detta är väl litet av
ett svar på Henrik Landerholms fråga  och att göra honom ?fähig? att fungera
första dagen efter avslutad grundläggande utbildning. Officersutbildningen
måste kunna hantera båda dessa problemkomplex. I själva verket är detta
betecknande för officersutbildning och gör den ganska svår att beskriva och
prata om. Men helhetsbaserad inlärning är en vägledande princip.
Vi har konstaterat att det finns gemensamma utbildningsområden för
försvarsgrenarna inom Försvarsmakten. Det finns alltså material att hantera på
en förvarsmaktsgemensam skola. Det är väl egentligen de senaste veckorna som vi
analyserat detta och kommit fram till att det är möjligt och antagligen också
önskvärt. Vi har också en betydande överkapacitet i Försvarsmaktens skolsystem
i dag. Den kanske allra viktigaste enskilda orsaken till det är att Halmstads
garnison finns kvar, till glädje för dem som arbetar i Halmstad. Men det
betyder också att en med våra mått mätt mycket stor extra organisation finns i
Försvarsmakten, jämfört med om överbefälhavarens förslag till grundorganisation
skulle ha genomförts. Därmed finns det också ett behov från Försvarsmaktens
sida av att så snabbt som möjligt komma till rätta med all denna överkapacitet.
Det är viktigt också från Försvarsmaktens utgångspunkt.
Någon var tidigare inne på den tekniska utvecklingens betydelse. Den satsning
som Försvarsmakten i dag gör på moderna materielsystem, genom de beslut som
riksdagen fattat, innebär att en ökad satsning på utbildning måste göras. Det
är mycket svårare att vara officer när man skall hantera så här många
kvalificerade system. En utökning av utbildningen måste inte nödvändigtvis
ligga inom det vi kallar den nivåhöjande utbildningen. Ju mer vi lägger i den
gemensamma utbildningen, desto mindre flexibilitet skapas i
utbildningssystemet. Vi måste alltså fundera över vad som verkligen är
gemensamt och hur lång den gemensamma utbildningen skall vara. I andra hand får
vi fundera över hur vi skall hantera alla de materielsystem vi har. Det är
redan i dag en realitet att man direkt efter officersexamen fortsätter med en
vidareutbildning. Det finns en del grundläggande officersutbildningar som i
realiteten är fyra år och inte två. Så är det redan i dag, och den situationen
accentueras  genom den tekniska utvecklingen.
Olle Sandhag: Vi har exakt samma syn på helhetsbaserad inlärning som Åke
Jansson redovisade. Vi sade att det ena goda inte får förskjuta det andra,
därför att det behövs både-och. Det krävs en befattningsutbildning som är
adekvat gentemot de uppgifter som officeren närmast får. Men det krävs också en
utbildning av litet mer akademiskt snitt, som ger officeren de verktyg han
behöver inför sitt livslånga lärande. Alla är väl nu för tiden överens om att
man inte är färdigutbildad när man har gått ut den grundläggande
officersutbildningen. Det krävs en ständig kompetensutveckling och ett
livslångt lärande. Verktygen och modellerna för detta måste officeren få så
fort som möjligt.
Den helhetsbaserade utbildningen och förståelsen för hela systemet, den
försvarsmaktsgemensamma utbildningen, är viktig, inte minst därför att det är
de yngsta officerarna som dagligen nöts mot de värnpliktiga. De måste kunna
förklara, svara på frågor och föra en aktuell försvarsdebatt med de
värnpliktiga för att skapa förtroende för sig själva och för hela verksamheten.
Det är oerhört väsentligt att man tidigt får de kunskaperna.
Göthe Knutson (m): Jag skulle vilja börja med en fråga till utredningens
sekreterare, som talade om marin- och arméofficerarnas olika specialiteter i
fråga om markstrid. Jag uppfattade det som att detta var någonting som ni ville
ha svar på. Har ni skaffat er svar, eftersom ni nu gått vidare med Karl-
skrona och bortflyttning av en synnerligen god utbildning där? Frågan gäller om
ni möjligen gått händelserna i förväg, eller om ni har svar på om det finns
sådana dissonanser i behovet av utbildning i markstrid mellan dessa vapenslag.
Jag undrar om hela församlingen anser att Erik Arthur Egervärn, en
förträfflig företrädare för Centerpartiet, har rätt i sitt påstående att det
alltid är riktigt att först göra utsidan och sedan fundera över innehållet.
Köper hela församlingen här det påståendet? Jag vänder mig till er som är
inbjudna.
I sitt svar till Henrik Landerholm manade Gösta Sandgren bokstavligen till
respekt för utredningen. Vad innebär det? Att man inte får ställa kritiska
frågor eller rent av rikta kritik? Följdfrågan blir då: Riskerar man då t.ex.
att den högaktningsfullhet som visas utredningen gör att det inte blir några
egentliga hållpunkter för utredarna? Man skulle ju kunna tänka sig att det inte
behövde gå så snabbt jag tänker här på Karlskrona och
marinofficersutbildningen. Den vanligaste kritiken i det fallet är att det har
rullat på alldeles för fort. Därför vore det väl bra om man inte hade en sådan
respekt för ett utredningsförfarande att man låter händelserna och
ställningstagandena skena i förväg. Det vore intressant att rent allmänt höra
synpunkter från så många som möjligt av församlingen och inte bara från några
enstaka.
Till slut har jag en fråga till Försvarsdepartementet och Försvarsmaktens
företrädare. Har ni tagit del av kritiken från officerskåren och från
Karlskrona över huvud taget? Det är ju den frågan som blivit mest profilerad,
eftersom reaktionerna har varit starka där. Har ni tagit till er kritiken,
eller har det inte funnits tid att anamma det hela? Vilka är svaren? Detta är
ju ett tillfälle att svara, helst uttömmande.
Alf Eckerhall: Jag svarar gärna på den av Göthe Knutson vidarebefordrade frågan
från Egervärn. Jag var inte säker på att jag hörde frågan rätt tidigare, men
för övrigt tycker jag nog att jag har svarat på den i mitt inlägg till Åke
Carnerö. Det är givetvis kompetensen som väger tyngst, inte numerären. Normalt
sett arbetar jag i en organisation där det finns över 40 000 företag som
medlemmar. Ett stort problem är att många söker arbetskraft med rätt kompetens.
Trots att arbetslösheten är så stor i dag är detta ändå ett problem för väldigt
många företag. Jag menar att det i mycket hög grad gäller inom försvaret att
kompetensen är väldigt viktig. För reservofficerarna poängterade jag det genom
den upprepade utbildningen, som svar till Åke Carnerö.
Gösta Sandgren: Jag är närmast angelägen att försöka förklara det som jag sade
om respekten, så att jag inte blir missförstådd. Vad jag menade var
naturligtvis inte att vi skall gå på tå runt Gunnar Björck och hans
utredningssekreterare och inte påverka dem eller tala med dem. Låt oss ändå
förstå att det just nu pågår överväganden. Man tar in underlag, och man
försöker väga ihop ett antal aspekter. Det innebär att en hel del av oss som
sitter här i dag inte kan gå in och svara på alla detaljfrågor. Jag menade
ingen annan typ av respekt som skulle innebära tystnad eller på något sätt
munhäfta.
Sedan kan jag inte undgå att ta upp bollen om organisation eller innehåll,
utsida eller insida. Jag tror egentligen att svaret är att det är ett både-och.
Jag har arbetat med många organisationsförändringar, och jag vet att man inte
klarar av en förändring bara genom att ordna skalet eller bara genom att ordna
innehållet. Man måste göra både-och. Riktigt i vilken tidsfas detta kommer, det
kan däremot variera. Men det får naturligtvis konsekvenser för varandra, annars
spricker skalet eller också blir det en skrumpen frukt.
Ordföranden: Gösta Sandgren har ju varit med och skrivit direktiven, och då är
fördragsamheten naturligtvis något större. Men produkten kan ju skilja Gösta
Sandgren och Göthe Knutson åt.
Åke Jansson: Jag skulle vilja svara på huruvida vi har tagit emot kritik. Med
vi menar jag naturligtvis internt inom Försvarsmakten och inte utredningen. Det
är många som har arbetat med det underlag som vi har fått. De uppgifter som vi
har löst har varit styrda av utredningen. Men för att knyta det till Karlskrona
har marinchefen utsett de representanter som har varit med i arbetet hela
tiden. Inom Försvarsmakten har det alltså inte funnits några sådana problem.
Beträffande frågeställningen om det har gått för fort, kan jag säga att den
senaste analysen av den allra senaste uppgiften som vi har löst åt utredningen
visar att det finns brister när det gäller möjligheten att utbilda
marinofficerare i den skolstruktur som framgår i betänkandet. Det har vi också
uppmärksammat utredningen på i vårt svar.
Jan-Olov Lindh: Jag skulle vilja säga att vi kanske inte skall dra för stora
växlar på detta med markofficerare. Det var nog mer ett uttryck för att
exemplifiera detta. Vad vi kunde konstatera var att inom ramen för de
utbildningsmoment, ämnen, som är gemensamma för samtliga officerare hanteras de
på olika sätt av de olika officershögskolorna i dag. Det var det som var
grunden för att vi ville gå vidare. Vi fick även vid en dialog med Försvars-
makten klart för oss att det fanns en grund för att kunna göra något försvars-
maktsgemensamt. Förslaget om Militärhögskolan bygger på att vi har en grund för
att det går att genomföra.
Sedan skulle jag vilja säga att om vi får en mer enhetlig utformning av den
här utbildningsstrukturen när det gäller de försvarsmaktsgemensamma delarna är
det utredningens uppfattning att det också underlättar när vi undersöker
framtida samarbete, t.ex. med det civila utbildningsväsendet. En
officershögskola ser, när det gäller de gemensamma utbildningsdelarna, ut på
samma sätt oberoende av om man skall till armén, marinen eller flygvapnet i
framtiden. Det är en tes som vi jobbar vidare med.
Ordföranden:  Är Göthe Knutson nöjd?
Göthe Knutson (m): Jag har stor respekt för allt som sägs. Men varför jag
vinkade här tidigare berodde på att min fråga beträffande Erik Arthur Egervärn
kanske blev missförstådd i första omgången. Men sedan har Gösta Sandgren tagit
upp den. Frågan är alltså om man först skall göra utanverket och sedan fundera
över innehållet. Jag tvivlar i alla fall på att näringslivet agerar på det
sättet. Det påstod nämligen Egervärn.
Jag vill bara ställa en följdfråga. Har ni studerat erfarenheterna från
Kanada, där man ju startade en försvarsgemensam utbildning för några år sedan
och redan är inne på en specialisering? Jag hade tillfälle att på ort och
ställe fråga mig fram om det i augusti månad.
Curt Westberg: Handlingsfriheten togs upp tidigare. Då baserades
handlingsfriheten på OAS, KAS och fackskolor. Jag tycker inte att man skall dra
för stora växlar på det. Jag tycker att handlingsfrihet även kan baseras på de
försvarsmaktsgemensamma skolenheterna och fackskolorna. Det tycker jag är
viktigt.
När det gäller acceptansen för försvarsmaktsgemensamma skolor måste det
värdet vägas mot att man skall avstå från något annat. Den gängse
utbildningsstrukturen i Karlskrona kan då i någon mån få modifieras för att man
skall åstadkomma försvarsmaktsgemensamma skolor. Mycket av den marina
utbildningen kommer att ligga kvar i Karlskrona, eftersom det är där som
fartygen finns och det är där som utbildningsförutsättningarna finns för att
man skall kunna åstadkomma en bra fackutbildning. Och vi är alla överens om att
det är ofantligt viktigt att den här fackutbildningen inte eftersätts.
Ordföranden: Jag vill komplettera med att säga att vi i utskottet för ett par
veckor sedan var mycket elementära, då det konstaterades att det fanns vatten
där också. Det ansågs som en stor fördel för Karlskronaverksamheten.
Annika Nordgren (mp): Gösta Sandgren talade om respekt för utredningen. Jag
tror att de flesta av oss känner just respekt för utredningen. Åtminstone jag
känner att helhetsgreppet glider mig ur händerna, det helhetsgrepp som jag
tycker är väldigt väsentligt att ha på skolverksamheten. Jag menar att det ena
ger det andra om man först sätter ned foten i organisationsfrågan. Därmed
tappar man lätt det som vi faktiskt har diskuterat mest just nu, nämligen
innehållet i utbildningen, de frågor som man bör ställa först. Det vore
rimligare om man ville ha en framåtsyftande och genomgripande syn på
officersutbildningen att först fråga: Vad  skall en officer kunna? Hur skall
denna utbildning ske? Hur utnyttjar vi samhällets befintliga resurser på det
effektivaste sättet? Efter det att man har satt ned foten i dessa frågor och
fått svar på dem kan man fråga: Var utbildar vi?
Till Erik Arthur Egervärn vill jag säga att det normala inte alltid är det
som är bäst. Det har vi också sett genom historien. Om det är normalt eller
vanligt att man gör så här inom det svenska utredningsväsendet eller
beslutsfattandet, tycker jag nog att det finns anledning att tänka över det,
och varför då inte i detta fall?
Vi har också varit inne på vad utskottet har möjlighet att fatta beslut om.
Det är också därför som organisationsförslaget nu kommer till utskottet. Jag
hade önskat att det som vi skulle diskutera och kanske i viss mån besluta om är
det som är allra viktigast, nämligen de frågor som jag räknade upp, nämligen
vad det är vi utbildar för. Det om något skulle utskottet fördjupa sig i. Nu
riskerar just dessa väsentliga frågor tyvärr att få stå tillbaka just för var
utbildningen skall ske.
Ordföranden: Nämnda spörsmål är det inte bara gamla pojkar som har utan även
unga flickor.
Curt Westberg: Vi kan säga att den uppgiften håller vi på att lösa nu, alltså
hur utbildningen skall se ut när det gäller Försvarsmaktens uppgifter, stöd
till det civila samhället, internationella insatser, osv. Den strukturen håller
vi alltså på att forma. Jag är inte särskilt orolig för att vi inte skall
lyckas åstadkomma en bra officersutbildning i framtiden.
Ordföranden: Det skall vi hålla dig räkning för.
Åke Jansson: Frågan om anpassning och nya uppgifter har varit uppe av och till.
Jag tycker att den förtjänar att belysas ytterligare litet grand. Många kanske
tänkte sig att anpassnings- och återtaganderesonemanget för yrkesofficerare
kunde innebära en ambitionssänkning i utbildningen. Vi har i vår analys tvärtom
kommit fram till, vilket jag tycker var litet överraskande, att anpassning,
särskilt återtagande, innebär en klar ambitionshöjning för vissa kategorier
officerare, som alltså kommer att ställa krav på ytterligare utbildning. Andra
sidan av den problematiken är det som någon annan talade om här tidigare,
nämligen reservofficersutbildningen. Där är läget sådant att efter hand som
repetitionsutbildningen har blivit inställd har kompetensutvecklingen för
reservofficerarna blivit allt svårare. Som det just nu ser ut finns det inget
annat svar på frågan hur detta skall lösas i framtiden än genom tjänstgöring i
grundorganisationen. Det är den enda tjänstgöring som vi kan erbjuda
reservofficerarna under de betingelser som Försvarsmakten befinner sig under
just nu.
Birgitta Gidblom (s): Jag har en fråga om arméns stridsskolor. Stridsskolan i
Umeå föreslås läggas ned. Utbildningen skall då flyttas till Skövde och Kvarn
förutom utbildningen i vinterkrigföring som man föreslår skall förläggas till
Boden. Men i Umeå bedrivs även mycket annan utbildning som är specifik för
officerare som skall verka i norra Sverige. Det finns många som tycker att även
den utbildningen fortsättningsvis skall bedrivas i norra Sverige. Jag undrar
vad ni från Försvarsmakten har för synpunkter på det. Tycker ni att den här
specifika Norrlandsutbildningen kan bedrivas på ett bra sätt i Skövde och
Kvarn?
Åke Jansson: Det förslag som ligger i delbetänkandet innebär mycket riktigt det
som frågeställaren sade. Från Försvarsmaktens sida har vi sett att den
skolstrukturen kan uppfylla de krav som Försvarsmakten ställer just därför att
möjligheterna till vinterutbildning inte bara för Norrlandsofficerare utan för
officerare över huvud taget kan arrangeras t.o.m. på ett bättre sätt än
tidigare.
När det gäller Norrlandsförbandens officerares specifika träning och
utbildning kan man konstatera att de officerare som arbetar i Norrlandsförband
har sin normala tjänstgöring i Norrland i den miljö som de i så fall skulle
tränas för. Det är något som man bör uppmärksamma. I detta sammanhang har vi
försökt att fästa vikten mera vid dem som inte har sin normala tjänstgöring i
Norrland men som faktiskt måste kunna lösa krigsuppgifter i Norrland. På det
sättet är detta en tillfredsställande lösning sett ur Försvarsmaktens
perspektiv.
När det sedan gäller specifik kompanichefsträning och plutonchefsträning kan
det mycket väl bli på det sättet, vilket jag förutsätter,  att den kommer att
behöva bedrivas i Norrland i anslutning till de krigsförband som finns där i
rätt miljö. Det är naturligtvis också en mycket viktig del i detta.
Henrik Landerholm (m): Det är ingen som har tvekat när det gäller frågan om man
kan leva även med ett tidigt beslut som låter detta förslag bli verklighet.
Frågan är däremot hur man kan leva med det, om officersutbildningen blir av den
kvalitet som vi tycker att den skall vara.
Det som vi som har varit kritiska har sett som ett problem är att man
riskerar att kasta ut barnet med badvattnet och att man gör sig av med en mängd
kompetens och en mängt skolor som har producerat dugliga officerare under en
lång rad år. Jag har mycket svårt att förstå hur man kan säga att man
bibehåller handlingsfriheten genom att lägga ett uppdrag på skolor som ännu
bara finns i den virtuella världen, nämligen de tre nya militärhögskolorna.
Jag har en kommentar innan jag ställer min avslutande fråga om
reservofficersutbildningen. Den gäller helhetsutbildningen. Vilken helhet? Är
det hela  världen, hela Sverige, hela totalförsvaret, hela Försvarsmakten, hela
armén, hela fördelningen, hela brigaden, hela bataljonen eller hela kompaniet?
Det är inte på något sätt självklart vilken helhet som man skall rikta in den
grundläggande officersutbildningen på. Att man behöver förståelse för hur
helheten fungerar är en självklarhet. Men vilken helhet som skall ta den
största delen av utbildningsutrymmet är en helt annan sak. Om detta i sin tur
kräver en försvarsmaktsgemensam utbildningsplattform är också en helt annan sak
som egentligen inte har något med utbildningsinnehållet att göra.
Min fråga gäller reservofficersutbildningen som är mycket knapphändigt berörd
i såväl delbetänkandet som i regeringens proposition. Regeringen säger glatt
att förslaget till yrkesofficersutbildning - man kan då fråga sig vilket
förslag, eftersom regeringen inte redovisar något sammanhållet förslag om hur
detta skall gå till - skapar förutsättningar även för en utveckling av
reservofficersutbildningen.
Som jag kan se det innebär denna nedbrytning av de befintliga
officershögskolorna att man gör sig av med den mycket positiva erfarenhet av
samutbildning av yrkes- och reservofficerare som har skett i åtminstone
huvuddelen av armén utan att det för den skull redovisas hur detta skall kunna
lösas i stället. Att ödsla de renodlat civila människorna, som
reservofficerarna utgör huvuddelen av sin korta och dyrbara utbildningstid, på
en gemensam försvarsmaktsinriktad grundutbildning, oavsett om det är en halv,
en eller två terminer, kan över huvud taget inte vara aktuellt, eftersom de är
än mer målinriktade på att kunna lösa en specifik krigsuppgift.
Just frågan hur reservofficerarnas behov av en relevant befattningsspecifik
utbildning skall kunna tas till vara skulle jag egentligen vilja ställa till
Re-
servofficersförbundet och till Försvarsmakten.
Åke Jansson: Henrik Landerholm frågade om helheten. Jag inser naturligtvis att
det är en retorisk fråga, men faktum är att den allra viktigaste helheten även
i framtiden för den unge officeren kommer att vara det egna vapensy-
stemet. Där kommer tyngdpunkten i utbildningen att ligga även i framtiden.
Henrik Landerholm (m): Det känns betryggande.
Åke Jansson: För en ung officer som startar sin karriär inom Försvarsmakten kan
väl sådana saker som Förenta nationerna och andra säkerhetsskapande
organisationer i världen vara en intressant allmänkunskap. Vad som är helhet i
detta är därför inte lätt att säga.
Beträffande reservofficersutbildningen har vi bedömt att vi skall kunna bedriva
den med ungefär den ambition när det gäller samutbildning mellan yrkes- och
reservofficerare som vi gör i dag. Det borde vara möjligt att göra det, och jag
hoppas att utredningen kommer att välja sådana lösningar så att det kommer att
bli möjligt även i framtiden.
Vi har vid sidan av det spåret upptäckt att det finns ett behov av större
flexibilitet i reservofficersutbildningen. Den går inte automatiskt ihop med
önskemålet att till varje pris sammanlägga den med yrkesofficersutbildningen.
Båda dessa problem måste kunna hanteras.
Henrik Landerholm (m): Jag noterar med glädje att en förlängning av
officersutbildningen kan bli aktuell. Jag emotser ett sådant förslag från
regeringen, nämligen att man får vänta med sin reservofficersutbildning.
Eftersom reservofficersrekryteringen inte är så lysande som den har varit är
det klart rekryteringshämmande att få vänta mellan värnpliktsutbildningens slut
och att inleda sin reservofficersutbildning, om det skulle bli resultatet av en
ambition att ändå fullfölja samutbildning mellan reservofficerare och yrkes-
officere, vilket jag tycker är en av de viktigaste förändringarna som har skett
under de senaste åren. Detta betyder mycket för de unga reservofficerarnas
samhörighet med flygslag, vapenslag, truppslag, försvarsgrenarna och försvaret
som helhet, i stället för att de förs in i en speciell nisch, i ett speciellt
fack och utbildas särskilt vid sidan om dem som har som sin hela livsgärning
att ägna sig åt det militära försvaret.
Åke Jansson: Den här frågan som rör samutbildning av yrkes- och
reservofficerare har faktiskt varit den allra svåraste för Försvarsmakten när
det gäller att acceptera ett inledande gemensamt skede, därför att man
speciellt i armén har en utbildningsstruktur som är väldigt styrd mot detta. Vi
tror att vi kan lösa det på det sättet att reservofficerarna och de blivande
yrkesofficerarna gör sin värnplikt tillsammans. Men de som vill bli
reservofficerare i armén kommer sedan att ansluta till förra årets kurs av
yrkesofficerare. På det sättet kan man lösa detta bekymmer, inte lika bra som
nu men nästan lika bra.
Per Storm: Vi från Reservofficersförbundet vill lyfta fram att utbildningen nu
pekar på att samtliga reservofficerare inte skulle utbildas mot nivå fem, dvs.
att man skulle skapa en specialistkår. Eftersom reservofficerare till
huvuddelen, vilket påpekats här, är civilt verksamma och har svårt att
upprätthålla en specialistkompetens på ett militärt område, eftersom de inte
tjänstgör så ofta, är det viktigt att de civila delarna av den kompetens som de
faktiskt har tillvaratas. Det tror vi lättare kan göras på nivå fem, dvs. på en
utbildning motsvarande kompanichef. Det är också viktigt att
reservofficersutbildningen kan fasas in i en civil utbildning och kan användas
rekryteringsbefrämjande både för reservofficerare och för en civil utbildning.
Jan-Olov Lindh: Vi kommenterar nu ett underlag som Försvarsmakten precis har
färdigställt och överlämnat till utredningen, och som vi inom utredningen inte
ens har hunnit behandla. Därför känns den här diskussionen litet svår.  Det är
alltså ett uppdrag som vi har lagt på Försvarsmakten och som precis är
tillbakarapporterat. När vi inom utredningen inte har hunnit behandla det
färdigt för att gå vidare är det svårt att kommentera det.
Ordföranden: Jag har respekt för det. Precis så känner vi i utskottet när vi
skall ta ställning till delförslag där det ena skall ge det andra. Jag skall
återkomma till det. Så otillfredsställande känns det att vara ordförande i
utskottet och släppa i väg något till kammaren där vi skall nicka stillsamt
till något som vi inte vet vad det är. Tack för ditt bidrag till det. Nu fick
jag möjlighet att säga detta.
Åke Jansson: Försvarsmaktens uppfattning är att reservofficerare även i
fortsättningen skall rekryteras och utbildas i huvudsak mot nivå fem. Den
reservunderofficersdiskussion som har varit ser vi inom Försvarsmakten inte som
någon framkomlig väg nu.
Mikael Jansson (fp): Jag är bara på tillfällig visit i försvarsutskottet. Med
risk för att ta upp något som har varit genomgående här vill jag för min egen
klarhets skull ha synpunkter på detta. Det handlar om i vilken ordning  man gör
saker och ting. Jag kan förstå att man lägger fast en organisation och att man
har en diskussion om principerna för hur den skall se ut och formas. I detta
fall skulle man kanske kunna tala om samordning som något slags grundläggande
princip och att man till det kopplar en diskussion om innehåll utifrån de
grundprinciper som man har för organisationen. Där utifrån  fastnar man för den
slutgiltiga fysiska formen för det hela. Gösta Sandgren sade något bra när han
sade att det gäller att de här sakerna går hand i hand. Jag uppfattar här att
man ändå gör just detta, att man börjar med den fysiska formen och att det
andra kommer sedan. Det är litet bakvänt, tycker jag, eftersom det tidsmässigt
borde gå hand i hand, så att man vet vad man egentligen gör.
Jag skulle vilja ha svar på följande: Är detta ett bra konkret förslag som
ger de ekonomivinster som man säger? Ger det inte något hinder för en framtida
bra innehållsmässig utveckling i stort sett vilken man än väljer inom de
rimliga gränser man kan tänka sig, och är alla här överens om att det är så?
Gösta Sandgren: Man kan förledas tro att regeringens förslag nu innebär att all
officersutbildning i framtiden skall ske på tre försvarsmaktsgemensamma
militärhögskolor. Så är inte verkligheten. Propositionen är ju skriven på ett
avsevärt annorlunda sätt, där man säger att ett nytt element bör vara ett
inledande skede som är försvarsmaktsgemensamt på tre ställen jämfört med de
kanske fyra eller fem i dag. Därutöver sägs att utbildningen skall bedrivas i
en sådan miljö som är behövlig för att man skall kunna få den specialkunskap
som ingen så att säga ifrågasätter att officerare bör ha.
På något sätt tycker jag att det också är risk att en sådan här debatt
fokuserar för mycket, inte på helheten utan på en beståndsdel. Jag tror, som
svar på den sista frågan, att den förskjutning och markering som vi nu gör av
det försvarsmaktsgemensamma, av att nu ändå minska på något etablissemang för
att spara pengar är en god utgångspunkt för att fortsätta att hand i hand
diskutera utvecklingen av goda officerare. Jag tror det.
Ordföranden: Kan det vara så att den här försvarsgrensgemensamma delen inte är
tillräckligt väl motiverad eller att ingen har saknat den tillräckligt mycket
förrän den kom och att det är en ovan tanke?
Gösta Sandgren: Jag tror att det ligger en del i det. En del av dem som har
levt länge i försvarsvärlden är vana vid diskussionen att det finns för- och
nackdelar med försvarsgrenar och för- och nackdelar med försvarsmaktsgemensamma
saker. Jag är medveten om att detta för många var ett nyuppvaknande. Men det
handlar även om helhetsbilden, dvs. vad det är som är viktigt för en officer
som i dag går ut och möter de värnpliktiga. Jo, det är naturligtvis att han är
så att säga försvarsmaktsofficer, eftersom det i dag är en organisation. Men
jag tror att ordföranden har rätt i att vi kanske var litet snabba och dåliga
på att motivera och att det kanske är det som nu ligger oss i fatet.
Ordföranden: Jag tackar särskilt för detta inlägg.
Iréne Vestlund (s): Jag skulle vilja komma tillbaka till det som vi tidigare
förde en diskussion om. Jag tänker bl.a. på  det som Åke Jansson har sagt. Vi
talar ju mycket om specialistkompetens och går tillbaka till detta med
meritvärderingar som man skulle kunna ha av utbildningar på andra högskolor.
Där anknyter jag till vad Per Storm har sagt. Grundtanken i det som här har
tagits upp är ju ändå att tillföra Försvarsmaktens utbildningar de kunskaper
som det går att finna inom den civila utbildningen och i det civila
utbildningssamhället. Över huvud taget är detta en ganska jobbig fråga för
Försvarsmakten. Så fort vi talat om utbildningar har man gärna gått tillbaka
till de gamla utbildningarna. Inom Försvarsmakten glömmer man kanske själv att
man har förändrat sig i snabb takt under de senaste åren. Jag vill därför
återkomma till möjligheten att låta reservofficerarna få med sig de här
meriterna till den verksamhet som man skall ha. Vi talar ju om
reservofficerarna som en aktiv resurs i fråga om anpassningen.
Åke Jansson: Jag tycker att utredningens förslag utgör en ganska bra grund för
resonemanget om akademiseringen. Vi från Försvarsmakten måste kanske, halvt
motvilligt, medge att det för att få till stånd detta med akademisering nog är
viktigt - som utredaren i olika sammanhang har gett uttryck för - att det sker
på en gång och ganska tidigt i utbildningen. Det blir annars litet konstigt om
man börjar med det lilla och det rent fackmässiga för att i slutändan gå över
till det mera generella och akademiska.
Vi i Försvarsmakten ser egentligen inget problem här. Vi anser nog att
förslaget ligger väl i linje med våra ambitioner när det gäller att
akademisera/ meritvärdera officersutbildningen. Däremot finns det mycket att
göra. Det handlar inte bara om ovana på den militära sidan, utan också om en
del ovana på den civila sidan när det gäller det här samarbetet. Vi har redan
ett samarbete med högskolor på rätt många orter i Sverige. Det bygger på ett
köp-sälj-förfarande vad gäller utbildning. Det är vår preliminära bedömning att
det här - för att det skall vara möjligt att komma vidare och ge detta ett
djupare innehåll och en på sikt större legitimitet - måste ske ?på mera jämlika
villkor.?  Nu köper vi lärartimmar av högskolorna, som säljer enligt de
principer som gäller för uppdragsutbildning, dvs. som vore vi vilket företag
som helst. Jag tror att statsmakterna här måste utveckla ett system också för
detta och hjälpa oss med den delen av det här problemet, för annars klarar vi
nog inte av det.
När man i dag är chef för en skola upptäcker man att det här är ett dyrt sätt
att bedriva utbildning. Egentligen är det samhället som ställer upp med
utbildningsresurserna, men vi är också en del av samhället. Därför känns det
litet konstigt. T.ex. på min arbetsplats uppe i Östersund har vi en räkning för
sådant här som vi måste betala varje år och som innebär att vi i princip i
stället skulle kunna anställa lärarna och ge dem ganska goda löner. Därmed
skulle vi kunna bedriva utbildningen själva. Men vi tycker att meritvärdering
och akademisering ligger i linje med den utveckling som sker. Därför väljer vi
att göra som vi gör, men det kostar oss alltså väldigt mycket pengar. Jag
bedömer att vi måste få hjälp av statsmakterna med detta. Jag tänker då på en
sorts uppdragsstyrning av högskolorna eller av försvaret som gör att vi hittar
samarbetsformer för detta.
Per Storm: Det är glädjande att bli alluderad här. Det viktigaste med en
utbildning är inte bara vad den säger utan även vad den visar. En central del
är faktiskt detta med att bilda ett förhållningssätt. En utbildnings syfte
måste påverka dess innehåll och dess sätt att utbilda kompetenser. De civila
och militära kompetenser som i det här fallet skall integreras måste vara
relevanta visavi detta syfte.
Vi i Reservofficersförbundet är inte övertygade om att relevanta civila
kompetenser finns på de föreslagna orterna; bortsett från Stockholm, där de
flesta kompetenserna finns. Vi är inte övertygade om att det går att hitta en
matchande kompetens på de föreslagna orterna. Jag vet inte om Åke Jansson med
sin erfarenhet från Östersund kan påvisa att vi har fel där. Det är möjligt att
man måste fundera över om det också av det skälet är väsentligt att
inledningsvis föra lokaliseringsdiskussionen.
My Persson (m): Det har framgått här att den gemensamma grundläggande
utbildning som det nu talas om icke skall inkräkta på fackutbildningen. Alla
verkar vara ense om det. Men en del av er har också sagt att man, om så skulle
behövas, får utsträcka utbildningstiden. Det har talats om ett halvår. Någon
talade om ett år.
Det kan ju hända att man funderar på att bli officerare och utbildningen
plötsligt är ett år längre och man ovanpå detta gärna vill fortbilda sig på
olika sätt under kanske ytterligare flera år. Om utbildningstiden skall utökas
exempelvis ett helt år, har ni då funderat över om vi kommer att kunna
garantera den kvalitet tvärsigenom som en blivande officerare givetvis måste
förvänta sig när utbildningen alltså blir längre än tidigare?
Vidare har jag funderat över hur det ser ut på rekryteringsfronten. Det kan
ju hända att man ser detta i ett perspektiv av hur arbetsmarknaden ser ut nu.
Men ponera att arbetsmarknaden ser litet annorlunda ut. Hur kommer det då att
se ut vad gäller rekryteringen av de officerare som skall in på
grundutbildningen?
Gösta Sandgren: För klarhets vinnande kan jag säga att det nu inte finns något
förslag om en i tiden utvidgad officersutbildning. Samtidigt tycker jag att vi
människor, utöver att vi tror att all utbildning skall ske vid tre
militärhögskolor, tenderar att se att utbildning på något sätt alltid sker i
skolmiljö.
De år som man tillbringar i en verksamhet är ju också delvis en sorts
utbildning. Vi måste alla lära oss mera, lära oss nya saker, under resans gång.
En del av den utbildningen sker under lektionsartade förhållanden. Andra delar
av utbildningen sker kanske i samband med exempelvis job training.
Jag tror alltså att vi ibland tenderar att för mycket snäva in utbildningen
till väsentliga block och att vi sedan glömmer den egentliga lärotiden
däremellan.
Slutligen en vision. Vi talar ju om kontakten med de nya högskolorna. På
Reservofficersförbundet är man orolig för att högskoleorterna i fråga inte är
de rätta högskoleorterna. Jag är övertygad om att det, när vi väl har fått in
en nisch, när vi har fått en ny officersutbildning i nära samarbete med ett
antal högskolor, kommer att finnas block i den utbildningen som är attraktiva
för långt fler än enbart för blivande officerare. Jag ser alltså framför mig
att vi kan träda an en väg där vi kan få en samhällsutbildning, en utbildning i
samverkan mellan försvaret och det civila utbildningssamhället, som kommer att
leda långt framåt för både Försvarsmakten och samfundet i övrigt.
Olle Sandhag: Det gäller utbildningens längd, möjligheterna att rekrytera o.d.
samt kvalitetssäkringen av densamma. Jag börjar med kvalitetssäkringen. Vi ser
nu att Försvarshögskolan, gamla MHS, håller på att utvecklas mot ett
försvarsuniversitet, eller vad det nu skall kallas för. Vi ser det som en
mycket positiv sak om Försvarshögskolan nu, från början till slut, får ansvaret
för kvalitetssäkringen av utbildningen. På så sätt kan en röd tråd genom hela
utbildningssystemet säkerställas - från den första grundläggande utbildningen
till den utbildning som genomförs på Försvarshögskolan.
När det gäller rekryteringen är frågan: Vill man ha en så lång utbildning?
Men det viktigaste måste vara att svara på frågan: Vad finns det för behov av
officersutbildning i framtiden? Om man kommer fram till att tre och ett halvt
års utbildning borde krävas, måste man åstadkomma det. Det kan också handla om
fyra år - eller om tre år, eller var man nu hamnar. Det viktiga är att
utvärderingen görs ordentligt redan nu och med sikte på framtiden, så att man
inte om fem år ånyo behöver ta ett steg och får börja rucka på
officersutbildningen igen. En tillräckligt bra och intressant utbildning blir i
sig rekryterande.
Någon sade tidigare att all utbildning inte kommer att ske i Halmstad,
Stockholm eller Östersund. En stor del av den treochetthalvtåriga utbildningen
- eller vad man nu hamnar på - kommer under tiden att ske som praktisk
förbandstjänstgöring på stridsskolor och förband. Utbildningen blir alltså
säkert väldigt omväxlande och intressant; precis som den är i dag.
Åke Jansson: När det gäller utbildningstidens längd vill jag till det som Olle
sade lägga till att t.ex. officersutbildningstiden i armén är fyra år. Vad vi
nu talar om är snarare en kortning av utbildningstiden, inte en förlängning,
för åtminstone hälften av alla officerare.
Många här har sagt, och det kan inte nog understrykas, att tyngdpunkten i den
unge officerens utbildning är, och kommer även i framtiden att vara,
fackutbildningen. Den återkommande utbildning som vi har inom den militära
delen av totalförsvaret tror jag är helt unik. Den är faktiskt otroligt bra.
Det är fantastiskt att under några år få jobba ute i organisationen och att
sedan komma tillbaka till en lång och relativt ambitiös utbildning för att
därefter återkomma till organisationen. Att en lång utbildningstid skulle vara
hämmande för rekryteringen tror inte jag.
Per Wahlberg: Jag delar uppfattningen att en lång utbildning på intet sätt är
rekryteringshämmande; detta sagt speciellt med tanke på den variation som
finns. Kompetens är väl något av det mest attraktiva som man kan skaffa sig när
man i dag som ung går ut på arbetsmarknaden. Det tror jag att man börjar inse.
Vi talar om utbildningstidens längd och diskuterar att det kanske skall ske
en ökning med ett halvt eller ett år. Någonstans i bakgrunden finns då
ekonomin. Vad kostar det? Det är klart att det kan innebära merkostnader, men
enligt vår uppfattning talar vi nu om Försvarsmaktens allra viktigaste
produktion, om det som egentligen bör konstituera hela vår grundorganisation
ända fram till den dagen någonting händer i omvärlden som gör att något annat
blir viktigare. Då handlar det egentligen om det i framtiden okända, varom vi
inte vet så mycket. Vi måste därför bygga upp en kompetens för att kunna
inhämta det nya. Vi talar alltså om den mest prioriterade kärnverksamheten.
Ordföranden: Detta hade kunnat tjäna som slutord här.
Tre talare finns anmälda på talarlistan. Kanske kunde de olika grupperingarna
få ett slutord. Jag hade också tänkt att överste Lars Nordmark skulle få ordet.
Göthe Knutson (m): I all vänlighet skulle jag vilja upprepa tidigare ställd
fråga, men nu något omformulerad: Hur uppfattar ni på Försvarsdepartementet och
ni inom Försvarsmakten de kritiska synpunkter och frågor som kommit från
officerarna i Karlskrona? Jag tycker inte att det har lämnats ett uttömmande
svar. Är det fråga om att bara nonchalera det hela? Det finns ju ändå ett
engagemang. Det rör sig alltså inte bara om tradition, för det lever man inte
på i ett modernt samhälle. Även miljön har, eller borde ha, sin betydelse.
Jag har väldigt länge suttit med i försvarsutskottet. Jag var ordinarie
ledamot från 1979 och nio år framåt. Jag har dock aldrig tidigare varit med om
en sådan ?luftansättning? av nya förslag. Vi talade ju länge om invasionen över
södra Sverige som en stor luftansättningsoffensiv. Det här drabbar södra
Sverige, enkannerligen Karlskrona.
I likhet med Hans Lindblad, en känd person från tidigare i försvarsutskottet,
måste jag säga att jag blir alltmer misstänksam när det så häftigt kommer
förslag från Försvarsmakten och departementet i skön förening. Själv ångrar jag
fortfarande ATS och detta med ett arméförband i Arvidsjaur. Jag nämner det som
exempel på felsatsningar med speciella förtecken;  dessutom politiskt.
Mot den bakgrunden har jag ytterligare en fråga, som jag vill ställa i första
hand till Åke Jansson, som vänligt svarat att det i utredningen finns två
företrädare för Marinen: Ställer Peter Nordbeck också upp på detta?
Jag har tidigare nämnt Kanada och skulle också vilja nämna exemplet Amerika.
Där har akademierna en stor betydelse. De är själva adelsmärket för kunnande.
Karlskrona har inte bara sina faciliteter på det område som vi i dag har talat
om, utan där finns också ett varv. Varvet vill exportera. Det har även
departementet sagt. Då är det av stor betydelse att det finns ett slags marin
officersakademi i Karlskrona. Där har man levt på utbildningen av officerare i
samband med export till Singapore, för att ta ett exempel. Det vore bra om det
kunde finnas kvar också i fortsättningen. Jag är inte säker på att det passar
sig att flytta verksamheten till en annan utbildningsort - t.ex. till Östersund
eller Halmstad. Kanske kunde det finnas skäl att också ta med det i
beräkningarna.
Curt Westberg: Det är klart att det är svårt att få en enighet om ett förslag
som innebär att man lägger ned på något ställe, men vi är tvungna att välja.
ÖB, som är chef för Försvarsmakten, har valt och även sagt vad han menar i det
här sammanhanget.
När det gäller utbildningen för exportverksamhet tror jag inte att det blir
några men. Den torde nämligen också kunna hanteras inom ramen för en ny
skolstruktur. Den hänger i så fall mera på fackutbildningen än på den
försvarsmakts- och försvarsgrensgemensamma skolenheten.
Åke Jansson: I det svar på utredningen som vi i dagarna har avgett pekar vi på
den marinspecifika utbildningen, som även i framtiden måste bedrivas i
marinspecifik miljö. Vi förutsätter att utredaren tar till sig detta och
beaktar det när han lägger fram sitt slutliga förslag.
Den utbildning som kräver marinspecifik miljö - hamnar, basområden och fartyg
- skall även i framtiden bedrivas i sådan miljö. Vi inom Försvarsmakten
förutsätter att utredaren tar hänsyn till det.
Göthe Knutson (m): Vem leder vad?
Jan-Olov Lindh: Utredaren lägger ett antal uppdrag på Försvarsmakten där han
ber om förslag till svar på olika frågeställningar som sedan ligger till grund
för hans vidare arbete i de här frågorna.
Ordföranden: Det är en rundgång i systemet. Sedan kommer det hela till oss och
vi skall bena ut de olika sakerna.
Carl Fredrik Graf (m): Det som jag vill ta upp var Göthe Knutson nyss inne på.
Vi fick dock inte något svar. Sverige var unikt på den tiden då det fanns tre
officerskårer. Nu när vi har en officerskår är vi väl lika unika. Hur är det
med försvarsmaktsgemensam utbildning i inledningsskedet och med
officersutbildningar vid en internationell utblick? Finns det erfarenheter där
som ni har tagit till vara i ert arbete hittills? Eller finns det någonting som
ni känner till och som kunde tillföras den här diskussionen eller som det kunde
vara av värde för oss att få veta?
Jan-Olov Lindh: Vi har begärt in visst underlag om andra länders
officersutbildning, så vi kommer att beakta det också.
Lars Nordmark: Jag har en speciell fråga som rör fackskolor, som jag trots allt
tycker är viktiga för Försvarsmakten. Men först skulle jag vilja knyta an till
det som Göthe Knutson sade. Det är inte bara förbandschefer i Karlskrona som är
bekymrade. Jag tycker att förankringen och diskussionen fungerade väl med de
lokala förbandscheferna inför det förra försvarsbeslutet, alltså 1996 års
försvarsbeslut. Jag måste dock erkänna att det under våren, sommaren och hösten
icke har fungerat. Jag är mycket bekymrad över möjligheterna att få framföra
synpunkter till högkvarteret och att få diskutera andra ståndpunkter med
högkvarteret - för att inte tala om möjligheterna att få gehör för andra
ståndpunkter.
På Arméns underhållscentrum är vi 57 personer. Vi är indelade i två enheter,
en stab och en skola. Skolan består av Arméns underhållsskola och Motorskolan.
Två utredningar har behandlat vår kommande tillvaro. Dels gäller det en
intern utredning i högkvarteret. Dels gäller det Skolutredningen. Man har
föreslagit att vårt verksamhetsställe, som det i dag heter, skall delas upp på
tre platser. Underhållsskolan skall till Halmstad.  Staben vid
underhållscentrum skall till Karlstad. och Motorskolan skall till Östersund.
Jag börjar med Underhållsskolan. Frågan är om Muhammed skall flyttas till
berget eller om berget skall flyttas till Muhammed. Vi har drygt 20 officerare
i Skövde som arbetar med de frågor som den framtida skolan skall jobba med. I
Halmstad finns det 4.
För att framgångsrikt jobba med dessa saker krävs det en blandning av teori
och praktik. I Skövde finns det ett trängförband, T 2, som också arbetar med de
här frågorna och som är värdefullt. Skolutredaren säger att Underhållsstaben
inte behövs för Halmstadslösningens skull. Detta har skolutredaren personligen
sagt till mig. Mina underrättelser säger att US inte ryms utan investeringar i
ny- eller ombyggnad i Halmstad. Såvitt jag förstår fyller Militärhögskolan
Halmstads disponibla militära skollokaler. Jag kan inte tänka mig att man
verkligen lyckas flytta Marinens Intendenturskola från Karlskrona till
Halmstad, för den är så ordentligt förankrad i Karlskrona och dessutom så
utvecklad att det verkligen blir svårt att flytta på den.
Jag tror att det också är viktigt att konstatera att Försvarsmaktens
underhålls- och motorskola bättre kan samverka med Försvarsmaktens underhålls-
centrum i Karlstad om man finns i Skövde än om man finns i Halmstad.
Motorskolans arbete bör även under ledning av Arméns tekniska skola liksom
hittills kraftsamlas kring det som vi i dag sysslar med, nämligen
trafiksäkerhet och körutbildning. Det handlar om att utbilda befäl och soldater
och om att köra tunga fordon. På detta tjänar Försvarsmakten 200 miljoner
kronor per år. Det handlar inte om teknikutbildning rörande motorns eller några
andra delars funktionssätt. En flytt av Motorskolan till Östersund skulle leda
inte bara till flyttkostnader utan också till höjda driftskostnader. Enbart
resekostnader för lärare och elever höjer driftskostnaderna med minst 1,5,
förmodligen 2 miljoner kronor per år. Vi har i dag bra lokaler och bättre andra
utbildningsförutsättningar i Skövde. Vi har närmare kontakter med samverkande
myndigheter, inte minst med Vägverket och Polisen, liksom med organisationer
samt med Volvo och Scania. Skövdes storlek är lämpligare för körutbildning i
stad än vad Östersund är.
Jag blir litet förvånad över vad jag hör. Jag förstår, och vet, att det är
överkapacitet på skolorna i Halmstad och Östersund, men det finns en annan
metod att komma till rätta med det: Skär ned överkapaciteten i stället för att
flytta till skolor på annat håll. Under alla förhållanden blir det en dyrare
lösning. Det blir en dyr och, i varje fall tillfälligt, improduktiv lösning.
Gösta Sandgren: Det finns självfallet mycket att säga om detta. Det är klart
att jag har den största respekt för att Lars Nordmark och hans medarbetare i
Skövde tycker att ett förslag som förändrar deras tillvaro är besvärligt. Jag
har också respekt för att man naturligtvis kan räkna och även vrida och vända
på detta på väldigt många olika sätt, men låt mig börja i slutändan. Lars
Nordmark säger att om det finns överkapacitet i Östersund och Halmstad skall
den skäras bort i stället för att flytta skolor. Det låter sig lätt sägas, men
verkligheten är litet grand den - det framgår om man reser runt i Sverige och
tittar på vad som finns - att vi på en del ställen är ?stort investerade?. Jag
tror att den väg vi måste gå faktiskt är att vi försöker använda de
investeringar som vi har och att vi så att säga försöker fylla ut dem på bästa
möjliga sätt. Den del som Lars inte tar upp särskilt mycket och som handlar om
det nya underhållscentrumets lokalisering förändrar ändå grundvalarna till en
del också för den skola som tidigare har varit sammankopplad med det här.
Jag kan därför egentligen bara säga att den argumentation som Lars för fram
har vi hört i Regeringskansliet. Vi har respekt för den, men i det
helhetsomdöme som vi gjort har det inte tillåtits väga så tungt att vi har gått
ifrån skolutredarens förslag.
Åke Jansson: Lars Nordmark tog upp frågan om processen i FMP-arbetet och det
här arbetet. Utifrån den roll jag här spelat innebär skillnaden att För-
svarsmakten utredde sin struktur inför försvarsbeslutet. I det här fallet har
vi med den offentliga utredningen att göra. Det är en väldigt stor skillnad för
oss i Försvarsmakten. Vi känner inte att vi har haft initiativet, vilket väl
heller inte var avsikten då regeringen utsåg en offentlig utredare. Det är
delvis en förklaring.
För övrigt vill jag inte i denna sal föra en intern debatt inom
Försvarsmakten. Jag måste ändå konstatera att en del av de slutsatser som Lars
Nordmark drog angående bl.a. kostnader inte stämmer överens med de svar som
Försvarsmakten har avgett.
Ordföranden: Om du far med osanning, Lars, får du nu rätta till det hela.
Lars Nordmark: Nej, jag tycker att det åligger högkvarteret att bevisa att jag
far med osanning.
Jag menar att det har varit oroväckande lätt att bevisa att deras förslag
faktiskt inte är rationellt. Jag bryr mig inte så mycket om att det här är
besvärligt. Det går att hantera. ?Min? personal har hanterat detta på ett bra
sätt. Det handlar dock inte om det. Däremot är vi oroade över att det inte blir
en rationell lösning. Den blir inte billig vare sig för skattebetalarna eller
för försvaret. Den blir inte heller bra för Försvarsmakten och det är det
svårare att leva med.
När man inte har fått en intern debatt - jag förstår att det mycket beror på
tidsfaktorn - måste vi ju föra en offentlig debatt.
Ordföranden: Säga vad man vill om Lars Nordmark, men han är ganska händig när
det gäller att hitta ett tillfälle att framföra sina synpunkter. Det har ingen
annan uppvaktande gjort under det senaste året. Var och en av de fem
grupperingarna här kan få använda en minut till att tala om vad som med
anledning av det material som ligger på bordet just nu anses vara viktigast. Vi
kan börja med reservofficerarna.
Alf Eckerhall: Fyra punkter skulle vi vilja ta upp som en sammanfattning.
Den första punkten faller tillbaka på er i utskottet och riksdagen. Det handlar
alltså om att se till att försvaret är väl anpassat, inklusive
reservofficersinstitutionen och dess betydelse för den anpassningsdoktrin som
vi tidigare har diskuterat här. Det måste vara en fördel att göra sin
värnplikt.
Den andra punkten är kort, men viktig. Det handlar då om att få ett bra urval
till utbildningen. Det gäller egentligen den första grundläggande
värnpliktsutbildningen och sedan hela vägen - inte minst yrkesofficerare, men
också naturligtvis reservofficerare.
Den tredje punkten handlar om att det är nödvändigt med en effektiv utbildning.
När det gäller reservofficerarna har vi varit inne på att utbildningen bör
syfta till nivå 5, om inte annat så för att ta vara på den kapacitet som finns
bland reservofficerarna.
Den fjärde och sista punkten gäller det ömsesidiga meritvärdet - alltså både
civilt och militärt, dvs. att den militära utbildningen får ett värde för det
civila livet och naturligtvis omvänt, att den civila utbildningen får ett stort
värde för det militära livet. Det finns otaliga bevis på det. Det här gäller
också på yrkesofficerssidan, framför allt om karriärväxling i framtiden skall
tillämpas - exempelvis när man är i 40-årsåldern. Då bör detta också finnas med
i bilden.
Per Wahlberg: Vi håller på med en översyn av vår officersutbildning. Ord som
akademisering, meritvärdering och examinering har nämnts. Sådant är bra och det
är nödvändigt, men jag tror att det också är viktigt att återknyta till det som
förut blev liksom en slutkläm, nämligen att det handlar om vår kärnverksamhet.
Att producera den kompetens som officerarna representerar tar längsta tiden.
Om vi skall ha ett anpassningsförsvar skall vi åtminstone satsa på att ha den
kompetens som det inte går att hämta hem över ett år eller två. I stället tar
det flera år. I min vision ser jag ett högkvalitativt försvar, som är något
mindre och där alla officerare deltar och utbildas i ett slags KDU 5-miljö,
oavsett om man sedan krigsplaceringsmässigt tillhör det eller det andra. Då har
man i alla fall resurser att komma igen med de övriga förbanden.
Jag säger detta därför att den här verksamheten är den allra viktigaste.
Därför vore det olyckligt att nu gå till ett konkret organisationsbeslut. Jag
menar inte att det direkt finns en massa fel i det som föreslagits. Det kan
mycket väl vara ett bra underlag i steg 2 , som nu pågår, att ha en uppfattning
om organisationen. Ett riksdagsbeslut som alltför mycket låser skulle dock
kunna vara kontraproduktivt. Man kan ju komma att bli litet klokare om några
månader, och då vore det här olyckligt. Vi har talat om detta väldigt mycket i
dag. Jag tror att man skulle kunna ta nämnda väg.
Curt Westberg: Inledningsvis berörde jag ekonomin litet grand. Vi har inte
diskuterat ekonomi här, men vi kan väl konstatera att angivna besparingar inte
är helt korrekta från våra utgångspunkter. Det är viktigt att påpeka detta i
det här sammanhanget. Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck här och
som rör behovet av en högkvalitativ officersutbildning. Jag känner inte någon
större oro för att vi inte skall kunna klara av även det i framtiden. Det har
vi ju hittills gjort, och det kommer vi att klara även i framtiden. Det är
viktigt att vi kommer till skott i frågan, att tiden inte onödigtvis rinner i
väg. Det är alltså viktigt att vi får ett beslut - inte minst med tanke på
personalens behov av besked, men också för att uppnå möjliga besparingar.
Jan-Olov Lindh: Jag borde kanske sluta där jag egentligen skulle ha börjat. Jag
vill nämligen säga att landshövdingen gärna hade deltagit här i dag, men på
grund av en utlandsresa var det inte möjligt att närvara.
Vad vi just nu gör är, som det påpekas redan i delbetänkandet, att vi mera i
detalj utformar officersutbildningen. Utredaren påpekar också i delbetänkandet
att det fanns en grund för att gå vidare med en försvarsmaktsgemensam
utbildning och att vi nu kommer att lägga fast de exakta formerna för detta.
Jag tycker att det är viktigt att ha det i minnet när vi nu går vidare.
Gösta Sandgren:  Det känns viktigt att sammanfatta med fyra eller fem punkter.
Med det förslag som regeringen nu har lagt fram lägger vi in ett tidigt moment
av försvarsmaktsgemenskap i officersutbildningen. Det gör vi utan att på något
sätt nedprioritera behoven av praktiska kunskaper eller specialkunskaper.
Fortsatt skall officeren vara kunnig, såväl teoretiskt som praktiskt, för att
göra sitt värv väl. Vi rationaliserar organisationen. Vi tjänar pengar, men
kanske inte alla de pengar som utredaren har räknat med. Ingen har dock
förnekat att vi tjänar pengar. Vi öppnar för mera, för fler intressanta
influenser mellan Försvarsmakten och det civila utbildningsväsendet. Det kommer
att vara positivt både i det civila utbildningsväsendet och inom
Försvarsmakten.
Jag är övertygad om att officersyrket i framtiden kommer att vara minst lika
spännande och minst lika meriterande i och med de förslag som nu läggs fram och
som fortsatt bereds. Om jag hade varit ett antal år yngre skulle det nog ha
varit trevligt att söka sig till officersyrket och börja någon gång kring år
2005.
Ordföranden: Du var visionär redan tidigare. Nu spänner du bågen ytterligare
och börjar tala om att få börja om igen.
Tack för er medverkan här i dag! Jag tror att vi har fått många god råd för
hanteringen av detta. Jag har dock en känsla av att vi inte har fått svar på
alla frågor. Men när var det så? Det är alldeles uppenbart att det är lätt, och
inte ens fel, att säga att vi måste komma till skott. Vi måste tänka på
personalen och på personalens ovisshet. Det är nästan oundvikligt att inte säga
så. Men, kära vänner, det var inte vi som startade detta. Det är ni som vill
komma till skott med något som icke är fullgånget, med något som är ?halvt?.
Därför är det inte lika kul i den här änden.
Jag skall inte bli nostalgisk, men om jag kunde uträtta någonting för denna
arma försvarsmakt innan jag slutar är det att departementet och Försvarsmakten
skall slippa delbeslut när vi börjar med något som vi inte vet hur det slutar.
I fjol gjorde vi ett större sådant experiment. Jag skulle vilja se den som med
klara ögon säger att det var en framgång att lägga ut en pengabit för att sedan
se vad vi fick för den och t.o.m. skriva en säkerhetspolitisk analys därefter.
Jag skulle också vilja se den som är lika glad över att med högburet huvud till
riksdagens kammare föra fram något som riksdagens ledamöter under fru
talmannens ledning skall klubba - ett beslut som ingen vet ett skvatt om,
utöver att vi pekat på några ställen i landet där det bör vara bra. Men vad
skall vi göra då? Snälla, fru talman, det skall vi återkomma till i ett annat
sammanhang och då vi vet bättre. Jag vädjar om att de efter mig aldrig skall
behöva komma i samma situation och behöva sitta här i riksdagen med sådana
handlingar på bordet.
Ingen skugga skall dock falla över er som varit med här i dag, inte heller
över de svar som har getts. Jag tycker att de är bra och att vi har berikat
oss. Om vi nu kunde vrida litet grand på detta, så att alla ansikten var lika
klara och glada när vi gjort det hela och vi ändå hade uppnått vad vi vill -
dvs. fatta ett samlat beslut - vore nog de flesta av oss väldigt nöjda. Än en
gång: Tack för i dag!

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................4
Skrivelsen............................................8
Motionerna............................................9
Utskottet............................................21
Ärendets beredning i utskottet.....................21
För totalförsvaret gemensamma frågor...............22
Vissa försvarspolitiska frågor m.m...............22
Anpassning.......................................26
Ledningssystem i totalförsvaret. Informationskrigföring30
Omorganisation av Försvarsmaktens högkvarter m.m.33
IT inför år 2000.................................35
Beredskapskredit för totalförsvaret..............38
Maritimt centrum m.m. i Härnösand................39
Det militära försvaret.............................41
Verksamhetens omfattning. Resultatbedömning......41
Krigs- och grundorganisationens utveckling i stort43
Sammanslagning av försvarsområden................49
Försvarsmaktens underhållscentrum................52
Vid Försvarsmakten anställd personal.............53
Försvarsmaktens skolverksamhet...................56
Försvarsmaktens helikopterorganisation...........65
Vissa tidsförhållanden m.m.......................72
Avveckling av truppminor.........................73
Miljöfrågor......................................75
Anslag A 1. Försvarsmakten inriktning av Försvarsmaktens olika
program 77
Investeringsplan och beställningsbemyndiganden..100
Anslag A 2 Fredsfrämjande truppinsatser.........104
Anslag A 3 Ersättning för kroppsskador..........107
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred108
Det civila försvaret..............................111
Uppföljning, utvärdering och resultatbedömning m.m.111
Förändrad finansieringsform för investeringar i bered-
skapstillgångar.................................113
Civil ledning...................................114
Försörjning med industrivaror...................119
Befolkningsskydd och räddningstjänst............121
Psykologiskt försvar............................124
Ordning och säkerhet............................125
Hälso- och sjukvård m.m.........................125
Telekommunikationer.............................126
Postbefordran...................................127
Transporter.....................................128
Energiförsörjning...............................129
Kustbevakningen och nämnder m.m...................131
C 1 Kustbevakningen.............................131
C 2 Nämnder.....................................134
C 3 Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och
andra naturolyckor
135
C 4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.136
Stödverksamhet....................................137
Fortifikationsverket............................137
Försvarets materielverk.........................138
D 1 Totalförsvarets pliktverk...................139
D 2 Försvarshögskolan...........................140
D 3 Försvarets radioanstalt.....................142
D 4 Försvarets forskningsanstalt................142
D 5 Flygtekniska försöksanstalten...............144
D 6 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret
146
Regeringens skrivelse läggs till handlingarna...147
Beslut om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar147
Förslag till lagändringar.........................148
Ändringar i lagen om statligt personskadeskydd..148
Ändring i lagen om tullfrihet m.m...............150
Hemställan........................................151
Reservationer.......................................160
1. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1)160
2. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1)160
3. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1)161
4. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1)161
5. Vissa försvarspolitiska frågor m.m. (mom. 2)...162
6. Anpassning (mom. 3)............................163
7. Anpassning (mom. 3)............................164
8. Indelningen i militärområden m.m. (mom. 5).....164
9. IT inför år 2000 (mom. 6)......................165
10. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8)165
11. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8)166
12. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8)167
13. Försvarsmaktens organisation i krig och fred (mom. 8)167
14. Försvarsmaktens samverkansförmåga (interoperabilitet) (mom. 9)168
15. Övnings- och spaningsverksamheten i Östersjön (mom. 10)168
16. Försvarsmaktens underhållscentrum (mom. 14)...169
17. Vid Försvarsmakten anställd personal (mom. 15)169
18. Försvarsmaktsgemensam officersutbildning (mom. 16)170
19. Skolverksamheten i Karlskrona (mom. 18).......171
20. Utbildningsenhet för operativa ledningssystem (mom. 19)172
21. Utbildningsenheter för markstrid (mom. 20)....172
22. Försvarsmaktens helikopterorganisation (mom. 21)172
23. Helikopterberedskapen längs Norrlandskusten (mom. 22)173
24. Civilt minröjningscentrum (mom. 24)...........174
25. Miljöfrågor (mom. 25).........................174
26. Inriktning av vissa av Försvarsmaktens program (mom. 26)176
27. Inriktning av vissa av Försvarsmaktens program (mom. 26)176
28. Inriktning av vissa av Försvarsmaktens program (mom. 26)177
29. Inriktning av program 3 Försvarsområdesförband (mom. 27)177
30. Inriktning av program 7 Stridsfartygsförband (mom. 29)177
31. Inriktning av program 10 JAS 39-förband (mom. 31)178
32. Inriktning av program 13 För krigsorganisationen gemensamma resurser
(mom. 32)
179
33. Inriktning av program 15 Internationell verksamhet (mom. 33)179
34. Beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och anläggningar
(mom. 34) 179
35. Beställningsbemyndiganden för försvarsmateriel och anläggningar
(mom. 34) 180
36. Utbildning av beredskapsmän (mom. 38).........180
37. Bemyndigande för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
(mom. 43)
181
38. Kustbevakningen (mom. 49).....................181
39. Forskningsinriktningen vid Försvarets forskningsanstalt (mom. 50)181
40. Inriktningen av Flygtekniska försöksanstalten (mom. 51)182
Särskilda yttranden...............................183
1. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998 (mom. 1), vissa
försvarspolitiska frågor m.m (mom. 2) och Försvarsmaktens organisation i
krig och fred (mom. 8)
183
2. Utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1998184
(mom. 1 och 26)...................................184
3. Ledningssystem och informationskrigföring (mom. 4)185
4. Maritimt centrum i Härnösand (mom. 7)..........185
5. Försvarsområden m.m. (mom. 13).................186
6. Skolverksamheten i Karlskrona (mom. 18)........186
7. Inriktning av program 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband
(mom. 30)
187
Bilaga 1
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 6188
Bilaga 2
Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt per
sonskadeskydd................................189
Bilaga 3
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:568) om ändring i la-
gen (1977:265) om statligt personskadeskydd..191
Bilaga 4
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet
m.m..........................................192
Bilaga 5
Offentlig utfrågning den 4 november 1997 om Försvarsmak-
tens skolorganisation, officers- och reservofficersutbildningen.193