Finansutskottet behandlar i detta betänkande förslagen i budgetpropositionen
till anslag för budgetåret 1998 inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner samt de motioner som väckts med anledning av propositionen.
Bidragen, som sammanlagt uppgår till 93 049 miljoner kronor, omfattar
huvuddelen av statens ekonomiska stöd till kommuner och landsting. Bidragen
lämnas dels i form av ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och landsting,
dels i form av bidrag för att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar
mellan kommuner respektive landsting. Dessutom kan bidrag lämnas för särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting. Utskottet tillstyrker propositionens
förslag och avstyrker motionsyrkandena.
Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal andra kommunalekonomiska
frågor som förts fram i motioner under den allmänna motionstiden. Utskottet
avstyrker motionsyrkandena.
Till betänkandet har fogats åtta reservationer och sju särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 1997/98:1 volym 2 i vad avser utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner föreslår regeringen
1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,
2. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1515) om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting,
3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1516) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting,
4. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.,
5. att riksdagen för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner enligt följande uppställning:
----------------------------------------------------------
|Anslag |Anslagstyp|Anslagsbelopp|
| | |1 000-tal|
| | | kr|
----------------------------------------------------------
|A 1 Generellt statsbidrag till |ramanslag |71 326 400|
|kommuner och landsting | | |
----------------------------------------------------------
|A 2 Bidrag till särskilda insatser |reservations-| |
|i vissa kommuner | anslag | 736 600|
| och landsting | | |
----------------------------------------------------------
|A 3 Statligt utjämningsbidrag till |obetecknat| |
|kommuner och | anslag |20 985 000|
| landsting | | |
----------------------------------------------------------
|A 4 Bidrag till Rådet för kommunal |obetecknat| |
|redovisning | anslag | 700|
----------------------------------------------------------
|Summa för utgiftsområdet | |93 048 700|
----------------------------------------------------------
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 1 utgiftsområde 25 framlagda lagförslag återfinns i
bilaga till betänkandet.
Motionerna
1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheterna för de
kommunala pensionsfonderna att mer aktivt placera medel i det lokala
näringslivet enligt vad som sägs i motionen,
1997/98:Fi219 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas rätt att höja eller sänka utdebiteringen utan att
drabbas av statliga sanktioner,
26. att riksdagen avskaffar lagen om att minska statsbidrag till kommuner som
höjer sin kommunalskatt.
1997/98:Fi508 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att på statsbudgeten för 1998 fördela anslagen på
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommunerna i enlighet med vad som anförts
i motionen (tabell 2),
4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om beräknad fördelning på
anslag på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommunerna för budgetåren 1999
och 2000 (tabell 2),
1997/98:Fi601 av Kerstin Kristiansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring i
nuvarande skatteutjämningssystem.
1997/98:Fi602 av Marie Granlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala
skatteutjämningen.
1997/98:Fi603 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det kommunala utjämningsavgiftssystemet,
2. att riksdagen beslutar att lagen om kommunala utjämningsavgifter skall
upphöra att gälla senast vid årsskiftet 1998/99,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett statligt finansierat
utjämningssystem för kommunerna fr.o.m. 1999 i enlighet med motionen.
1997/98:Fi604 av Tomas Högström och Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunala
avgiftssystem.
1997/98:Fi605 av Hans Andersson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring i skatteutjämningssystemet som tar hänsyn till de problem
som uppstår i typiska turistkommuner.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda en rättvisare fördelning av fastighetsskattens intäkter.
1997/98:Fi606 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att en summa på 3 300 000 000 kr av anslag A 1
reserveras för en arbetsmarknadspolitisk satsning enligt vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag
anvisar anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt
följande uppställning (tusental kronor):
--------------------------------------------------------
|Anslag |Anslagsbelopp|Anslags-|
| |1 000-tal |förändring|
| | kr | |
--------------------------------------------------------
|A 1 Generellt statsbidrag till | | |
|kommuner och |71 326 400 |-3 600|
| landsting (ram) | | 000|
--------------------------------------------------------
|Summa för utgiftsområdet |93 048 700 |-3 600|
| | | 000|
--------------------------------------------------------
1997/98:Fi607 av Karin Pilsäter och Anne Wibble (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av kommunernas huvuduppgifter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effektivisering och konkurrensutsättning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utförsäljning och avveckling av kommunala bolag,
4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om ändrat användningsområde
för anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting,
5. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om ändrat användningsområde
för anslaget B 2 Särskilda insatser i utsatta bostadsområden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsdirektiv till Kommunala utjämningsutredningen om delat
kostnadsansvar för socialbidragen,
7. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde Allmänna bidrag till kommuner
enligt följande uppställning (tusental kronor):
--------------------------------------------------------
|Anslag |Anslagsbelopp|Anslags-|
| |1 000-tal |förändring|
| | kr | |
--------------------------------------------------------
|A 1 Generellt statsbidrag till | | |
|kommuner och |71 326 400 | -420|
| landsting (ram) | | 000|
--------------------------------------------------------
|A 5 Äldreboende (nytt) | | +500|
| | | 000|
--------------------------------------------------------
|Summa för utgiftsområdet |93 048 700 |+80 000|
--------------------------------------------------------
1997/98:Fi608 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen mot bakgrund av
den samlade effekten av den politik som redovisas i motionen till anslaget A 1
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting för budgetåret 1998 anvisar
10 000 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 61 326 400
000 kr.
1997/98:Fi609 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avreglering av kommunernas och landstingens verksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensutsättning av kommunernas och landstingens verksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medborgarnas rätt att välja skola och barnomsorg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunala bolag,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett grundlagsriktigt
utjämningssystem, vilket skall ersätta dagens grundlagsstridiga system i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att analysera utjämningssystemets effekter för den ekonomiska
tillväxten,
7. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av uppgiftsfördelningen
mellan stat och kommun i syfte att åstadkomma en långsiktigt hållbar lösning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna inom den kommunala
sektorn (utgiftsområde 25) som följer av ett bifall till denna motion och
motion 1997/98:Fi206.
1997/98:Sk325 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen upphäver tidigare beslut om indragning av statsbidrag från
kommuner som höjer utdebiteringen för år 1998.
1997/98:N209 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensutsättning och försäljning av kommunala och
landstingskommunala företag och verksamheter.
1997/98:A458 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förändra dagens kommunala inkomstutjämningssystem till ett
enbart statligt kostnadsutjämnande system.
1997/98:Bo305 av Kerstin Warnerbring och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
översyn för att anpassa nuvarande statsbidragsregler till det nya Skånelänet.
Utskottet
Riksdagen har den 20 november 1997 beslutat om utgiftsramar för statsbudgetens
27 utgiftsområden för budgetåret 1998 (bet. 1997/98:FiU1, rskr. 35). Under
riksdagens fortsatta beredning av anslagen får dessa ramar inte överskridas.
Finansutskottet behandlar i detta betänkande bl.a. förslag om anslag för
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.
I enlighet med 5 kap. 12 § riksdagsordningen fastställs anslagen inom
utgiftsområdet genom ett beslut. Frågor som inte påverkar anslagsbelopp,
anslagstyp och anslagsvillkor för år 1998 behandlas emellertid separat.
Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla
anslagsfrågorna. Därefter tar utskottet upp övriga frågor.
Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Budgetpropositionen
Allmänt
I budgetpropositionen (prop. 1997/98:1, utg.omr. 25) föreslår regeringen att
riksdagen skall anvisa anslag för år 1998 under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner. Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för
bidrag till kommuner och landsting.
Bidragen lämnas dels i form av ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och
landsting, dels i form av bidrag för att åstadkomma likvärdiga ekonomiska
förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. Utgiftsområdet omfattar
också bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting samt bidrag
till Rådet för kommunal redovisning.
* De generella bidragen (A 1) fördelas till kommuner och landsting i relation
till antalet invånare och utgör ett allmänt finansiellt stöd till deras
verksamhet. Bidraget som är olika stort för kommuner och landsting, skall
också kunna användas för att göra ekonomiska regleringar mellan staten och
kommunsektorn.
* Bidraget för särskilda insatser (A 2) syftar i första hand till att
tillfälligt stödja kommuner och landsting som har en särskilt svår ekonomisk
situation och som kan få problem i samband med de omfördelningseffekter som
blivit följden av det utjämningssystem för kommuner och landsting som
infördes fr.o.m år 1996.
* Det statliga utjämningsbidraget (A 3) till kommuner och landsting syftar
till att ge alla kommuner och landsting likvärdiga förutsättningar att
bedriva sin verksamhet. Anslaget motsvaras av en lika stor inkomst på
statsbudgetens inkomstsida, vilken består av avgifter som kommuner och
landsting erlägger inom ramen för utjämningssystemet.
* Anslaget A 4 gäller ekonomiskt stöd till Rådet för kommunal redovisning
vars uppgift är att främja god redovisningssed i kommuner och landsting.
Den totala beräknade utgiftsnivån för utgiftsområdet framgår av följande
sammanställning. Hänsyn har därvid tagits till förslagen i propositionen till
höjning av statsbidragen och till regleringar enligt finansieringsprincipen.
Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
-----------------------------------------------------
|1995/96 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000|
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|102 518 |78 237 |87 684 |93 049 |100 288 |101 848|
-----------------------------------------------------
Utvecklingen inom kommunsektorn
I propositionen pekar regeringen på att kommunsektorn till följd av den
samhällsekonomiska utvecklingen under 1990-talet ställts inför stora krav på
anpassning av verksamheten. Konsumtionen minskade under åren 1992-1996 med
drygt 4 % i fasta priser. Effektiviseringar och omprövningar har genomförts,
bl.a. som en följd av det ökade utgiftstryck som den höga arbetslösheten
skapat. Neddragningarna har lett till betydande sysselsättningsminskningar,
vilket också riskerar att leda till alltmer kännbara kvalitetsförsämringar inom
de kommunala kärnverksamheterna.
I syfte att värna om kvaliteten i de prioriterade verksamheterna och undvika
minskad sysselsättning i kommunsektorn beslutade riksdagen våren 1997 om ett
tillskott på 4 000 miljoner kronor för år 1997 (prop. 1996/97:150, bet. FiU20,
rskr. 284). Därutöver aviserades en förstärkning med ytterligare 4 000 miljoner
kronor fr.o.m. år 1998.
Mot bakgrund av de förbättrade statsfinanserna förordar regeringen i
budgetpropositionen att tillskottet till kommuner och landsting nu skall ökas
med 4 000 miljoner kronor för år 1999 och med ytterligare 4 000 miljoner kronor
för år 2000. Aviserade och föreslagna tillskott uppgår således sammantaget till
16 000 miljoner kronor år 2000 i förhållande till nivån för år 1996.
Tillskottet för åren 1997 och 1998 har lagts ut som en höjning av de generella
bidragen, vilket enligt propositionen ligger helt i linje med regeringens
principiella syn på ansvarsfördelningen mellan staten och kommunsektorn.
Samtidigt uttalas att regeringen avser att återkomma till riksdagen i samband
med nästa års vårproposition med förslag till hur resurstillskotten fr.o.m. år
1999 skall tillföras kommunsektorn (prop. 1997/98:1, utg.omr. 25, s. 13).
Regeringen föreslår att ramen för år 1998 för utgiftsområde 25 ökas med 5
436 miljoner kronor jämfört med nivån för år 1997. Utöver det tidigare
aviserade tillskottet utgörs höjningen av regleringar i enlighet med
finansieringsprincipen och överenskommelsen med Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet våren 1996 om den kommunala ekonomin för åren 1997 och
1998. I ramen för år 1998 har också hänsyn tagits till att 100 miljoner kronor
av tillskottet engångsvis kommer att tillföras utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar för att finansiera ökade kostnader för kommunersättningarna vid
flyktingmottagande.
Målet med de ökade statsbidragen är enligt regeringen att de skall användas
för att förbättra sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn och samtidigt
vidareutveckla kvaliteten i vården, omsorgen och skolan. Regeringen uttalade
redan i samband med vårpropositionen att man avsåg att noggrant följa upp
effekterna av denna satsning för åren 1997 och 1998. I propositionen uppges att
resultatet av genomförda enkäter visar att 80 % av kommunerna och landstingen
planerar att vidta åtgärder helt i linje med regeringens mål. Enligt
kommunernas och landstingens uppgifter beräknas ett tillskott på nästan 8 000
arbetstillfällen år 1997 och ytterligare 9 000 år 1998. Drygt 60 % av
tillskottet kommer enligt enkätsvaren att användas direkt i de prioriterade
verksamheterna.
I propositionen redovisas en bedömning av den kommunala sektorns finansiella
utveckling under åren 1997-2000. Med de i kalkylen gjorda antagandena - som
bl.a. innefattar en höjning av de generella statsbidragen med 4 000 miljoner
kronor per år och under förutsättning av att det ekonomiska balanskrav som
börjar gälla år 2000 uppfylls av kommunsektorn som helhet - kommer konsumtionen
att öka i reala termer under perioden. År 1996 motsvarade den kommunala
sektorns utgifter ca 24 % av BNP, varav den kommunala konsumtionen utgjorde 18
procentenheter. De kommunala utgifterna beräknas år 2000 motsvara 23 % av BNP,
varav den kommunala konsumtionen utgör 17 procentenheter. Enligt beräkningarna
kommer det att finnas ett utrymme för en ökning av antalet sysselsatta i
kommuner och landsting. Sysselsättningseffekten av de aviserade tillskotten
bedöms uppgå till ca 20 000 arbetstillfällen.
Anslagen för år 1998
Riksdagen har efter förslag i budgetpropositionen fastställt ramen för
utgiftsområde 25 för år 1998 till 93 049 miljoner kronor (bet. 1997/98:FiU1,
rskr. 35). Hänsyn har därvid tagits till att utgiftsområdet förstärks med 4 000
miljoner kronor samt till att 100 miljoner kronor engångsvis överförs från
utgiftsområde 25 till utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar under anslaget
B 4 Kommunersättningar vid flyktingmottagande. Därutöver påverkas nivån på
utgiftsområdet av regleringar i enlighet med finansieringsprincipen.
Till anslaget A 1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting föreslås
riksdagen anvisa ett ramanslag om 71 326,4 miljoner kronor. I enlighet med vad
som angavs i den ekonomiska vårpropositionen föreslår regeringen att anslaget
höjs med 3 800 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. I propositionen redogörs även
för de regleringar och andra förändringar som enligt regeringens förslag skall
påverka nivån på statsbidraget fr.o.m. år 1998. Det gäller bl.a. kompensation
till kommuner respektive landsting avseende pensioner och andra
trygghetsförmåner för lärare m.fl., effekterna av att sjukvårdshuvudmännen
fr.o.m. år 1998 skall ta över administrationen av avgiftsintäkter för
sjukhusvård och att kostnadsansvaret för förbrukningsartiklar vid inkontinens
från samma tidpunkt överförs från staten till landstingen, att kommunerna skall
bekosta de 20 första assistanstimmarna per vecka och att staten genom
assistansersättningen bekostar de assistanstimmar som överstiger denna gräns
samt effekterna av att sjömansskatten avskaffas fr.o.m. inkomståret 1998 (se
propositionen, utg.omr. 25, s. 15-16).
Till anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting föreslår regeringen att riksdagen skall anvisa ett reservationsanslag
om 736,6 miljoner kronor. Regeringens bedömning är att det fortfarande finns
kommuner och landsting som på grund av speciella omständigheter kan hamna i en
särskilt svår ekonomisk situation.
Till anslaget A 3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting
föreslås att riksdagen skall anvisa ett obetecknat anslag om 20 985 miljoner
kronor. Syftet med det statliga utjämningsbidraget är att åstadkomma likvärdiga
förutsättningar för kommuner respektive landsting. Bidraget utjämnar såväl
skillnader i skattekraft som strukturella kostnadsskillnader mellan kommuner
respektive landsting. Storleken på bidraget bestäms av de beräkningar som görs
enligt förordningen (1995:1645) om utjämningsbidrag och utjämningsavgift för
kommuner och landsting.
Till anslaget A 4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning föreslås i
propositionen att riksdagen skall anvisa ett obetecknat anslag om 700 000 kr.
Syftet med bidraget är att vara ett ekonomiskt stöd till Rådet för kommunal
redovisning, som är en ideell förening för normbildning i redovisningsfrågor
för kommuner och landsting. Medlemmar i rådet är staten, Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Motionerna
I motion Fi609 av Lars Tobisson m.fl. anger Moderata samlingspartiet att inga
förändringar föreslås vad avser statsbidragen för år 1998 med tanke på att det
kommunala budgetarbetet kommit långt. Däremot avvisas regeringens förslag om
ytterligare tillskott för åren 1999 och 2000. Motionärerna anser att med den
ekonomiska politik som partiet förordar och med den omfattande avreglering och
konkurrensutsättning som partiet föreslår kommer den kommunala ekonomin att
förbättras och sysselsättningen att öka. Genom en effektivare och mer renodlad
kommunal verksamhet i kombination med bättre fungerande samhällsekonomi och
utnyttjande av tidigare tillskott av statsbidrag skapas utrymme att sänka
skatterna.
I motionen föreslås för år 1998 en minskning av statsbidragen på 4 700
miljoner kronor för att neutralisera effekterna av Moderaternas förslag när det
gäller kostnaderna för fortsatt statligt ansvar för assistansersättning
(-1 200 miljoner kronor), fortsatt administration av avgiftsintäkter för
sjukhusvård (+400 miljoner kronor), minskade lönekostnader till följd av
ytterligare en karensdag (-1 500 miljoner kronor) samt lägre
barnomsorgskostnader på grund av införande av vårdnadsbidrag m.m. (-2 400
miljoner kronor). Vid beräkningen av statsbidraget för år 1998 tas dessutom
hänsyn till att nettokostnaderna för kommunsektorn enligt motionen beräknas
minska med 400 miljoner kronor till följd av fortsatt statlig finansiering av
assistansersättningen. Den sammantagna minskning som föreslås är således 4 300
miljoner kronor.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi607 av Karin Pilsäter och Anne Wibble
att de totalt 16 miljarder kronor som regeringen vill överföra till kommuner
och landsting år 2000 behövs för att bromsa uppsägningarna och säkra kvaliteten
i vård, omsorg och skola. Men detta är inte tillräckligt. Därutöver krävs
mycket medvetna prioriteringar av kärnverksamheterna i kommuner och landsting,
effektiviseringar (t.ex. genom upphandling och konkurrens) samt utförsäljning
av bolag och fastigheter som inte är nödvändiga för de kommunala
huvuduppgifterna.
Motionärerna vill öka statsbidragen med 380 miljoner kronor för att
finansiera ett förbättrat högkostnadsskydd för vårdbesök och läkemedel samt
minska bidragen med 800 miljoner kronor till följd av att partiet avvisar
förslaget att kommunerna skall ta över kostnadsansvaret för de 20 första
assistanstimmarna. Därutöver föreslås ett nytt anslag för äldreboende på 500
miljoner kronor inom utgiftsområde 25.
När det gäller anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting - den s.k. kommunakuten - anför motionärerna att medlen i stor
utsträckning hittills använts till kommuner som tagit emot många flyktingar men
även till kommuner som misskött ekonomi och bolag. Folkpartiet vill att
riksdagen skall fatta beslut om att ändra medelsanvändningen på så sätt att
pengarna ges till de mest utsatta stadsdelarna för lokal utveckling. Medlen bör
fördelas i proportion till invånarantalet i enlighet med Storstadsutredningens
kartläggning. Även de 200 miljoner kronor som finns på anslaget B 2 Särskilda
insatser i utsatta bostadsområden under utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar bör fördelas på samma vis. Sammantaget innebär Folkpartiets
budgetalternativ en ökning av utgifterna inom utgiftsområde 25 med 80 miljoner
kronor utöver regeringens förslag.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi606 av Johan Lönnroth m.fl. att utgiftsramen
för utgiftsområde 25 sänks med 3 600 miljoner kronor för år 1998. Detta
åstadkommes genom en sänkning av statsbidragen med 6 900 miljoner kronor
samtidigt som 3 300 miljoner kronor överförs från arbetslöshetsförsäkringen på
utgiftsområde 13 för extra jobbsatsningar i kommuner och landsting under år
1998. Förutsättningen för att dessa pengar skall komma kommunsektorn till godo
är emellertid att enskilda kommuner och landsting verkligen inrättar extra
arbeten. Pengarna skall således enligt motionens förslag inte betalas ut
villkorslöst som en del av det generella bidraget. Avsikten är att tillskottet
från utgiftsområde 13 skall kunna användas för att sysselsätta
långtidsarbetslösa. Med den av motionärerna föreslagna lösningen beräknas 25
000 personer kunna sysselsättas under en tolvmånadersperiod.
I motionen hävdas att kommunsektorn genom Vänsterpartiets förslag får ett
nettotillskott på 5 000 miljoner kronor 1998 trots att nivån på statsbidragen
sänks. Det sker genom att kommuner och landsting får ökade skatteintäkter genom
förslagen att avskaffa grundavdraget för höga inkomster och att inte höja de
avdragsgilla egenavgifterna.
Enligt Miljöpartiet de gröna är regeringens förslag att höja nivån på de
generella statsbidragen välkommet och tillgodoser delvis tidigare krav från
partiet på en vidgad ekonomisk ram för kommunsektorn. I praktiken är emellertid
endast en del av nivåhöjningen ?nya? pengar och regeringens bedömning av
sysselsättningseffekterna är alltför optimistisk.
Miljöpartiets förslag till ekonomisk politik uppges leda till en sådan
förstärkning av ekonomin för kommunsektorn att det är möjligt att undvika
fortsatta personalneddragningar. Genom att bl.a. inte höja gränsen för
avdragsgilla resekostnader och inte heller höja egenavgifterna beräknas
kommunsektorns ekonomi förbättras med 3 000 miljoner kronor år 1998, med 5
500 miljoner kronor år 1999 och med 6 700 miljoner kronor år 2000.
För att reglera för effekterna av förslagen om bl.a. skatteväxling och sänkt
arbetstid föreslås i motion Fi508 (mp) att de generella statsbidragen höjs med
2 200 miljoner kronor för budgetåret 1998 jämfört med regeringens förslag.
Kristdemokraterna välkomnar enligt motion Fi608 av Mats Odell m.fl. att
regeringen till sist insett att kommuner och landsting dränerats på resurser i
sådan omfattning att man inte längre kan fullgöra sina primära uppgifter inom
vård, omsorg och skola. Förslaget att återföra resurser med sammanlagt 16 000
miljoner kronor är välkommet men inte tillräckligt. Fortfarande återstår ett
gap mellan behov och resurser.
För en real förbättring krävs enligt partiet ytterligare 4-5 miljarder kronor
fram till år 2000. Enligt motionen får kommuner och landsting med
Kristdemokraternas ekonomiska politik ett ackumulerat tillskott på drygt 4 500
miljoner kronor under denna period. Den valda metoden att ge resurser, som
främst bygger på sänkta egenavgifter i sjukförsäkringen, ger både högre
köpkraft för löntagarna och ökade resurser till kommunsektorn.
Kristdemokraterna vill också återinföra vårdnadsbidraget och införa en andra
karensdag i sjukförsäkringen. Enligt vad som anförs i motionen innebär det
samlade förslaget en nettoförstärkning av den kommunala ekonomin år 1998 med
1 800 miljoner kronor samtidigt som 10 000 miljoner kronor återförs från
utgiftsområdet för att inte överkompensera kommunsektorn.
Propositionens och motionernas förslag till anslag inom utgiftsområde 25
framgår av följande tabell:
På närmast föregående sidor har regeringens förslag till medelsanvisning för
utgiftsområde 25 samt anslutande motionsförslag redovisats. Utskottet övergår
nu till att redovisa sin samlade syn på anslagsfördelningen. I samband därmed
för utskottet en diskussion om styrning och uppföljning av kommunal verksamhet.
Ramen för utgiftsområdet
Riksdagen har efter förslag av utskottet i betänkande 1997/98:FiU1 beslutat om
ramar för utgiftsområden och om beräkningen av statens inkomster för budgetåret
1998 (rskr. 1997/98:35). Ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner har därvid lagts fast till 93 049 miljoner kronor. Utskottet har
därvid ställt sig bakom den samhällsekonomiska bedömning av det finansiella
utrymmet för kommunsektorn som regeringen gjort i budgetpropositionen.
Utskottet vill understryka att statsbidragsutrymmet nu vidgas för att göra det
möjligt för kommuner och landsting att upprätthålla en verksamhet med rimligt
god kvalitet. Utskottet utgår i likhet med regeringen från att kommuner och
landsting främst använder de ökade resurserna inom områdena vård, omsorg och
skola.
Styrning och uppföljning av kommunal verksamhet
Målet för statens insatser inom utgiftsområdet är, som framhålls i
propositionen, att så långt det är möjligt skapa goda och likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommunerna och landstingen att uppnå de nationella målen
inom olika verksamheter. De nationella mål som styr de obligatoriska kommunala
verksamheterna återfinns i speciallagstiftningen. För verksamheter som kommuner
och landsting bedriver frivilligt med stöd av kommunallagstiftningen bestäms
målen på kommunal nivå. I och med de kommunalekonomiska reformer som genomförts
under senare år sker statens ekonomiska styrning av kommunsektorn numera
främst genom att riksdagen fastställer de finansiella ramarna. Statens styrning
i övrigt förutsätts således i första hand ske genom lagstiftning.
Utskottet vill betona att syftet med övergången från specialdestinerade till
generella bidrag har varit att åstadkomma ett bättre resursutnyttjande, en
minskad statlig detaljstyrning och ett ökat kommunalt ansvarstagande för
prioritering och utformning av verksamheten. De generella statsbidragen skall
således inte direkt påverka de kommunala prioriteringarna utan skall ses som
ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och landsting. Utskottet konstaterar
att de generella statsbidragen enligt nu gällande uppgiftsfördelning mellan
stat och kommun utges utan särskilda villkor från statsmakternas sida. Det
innebär att det slutliga avgörandet för hur dessa medel används helt faller på
kommunerna och landstingen.
Det är enligt utskottets mening viktigt med en tydlig ansvarsfördelning
mellan den statliga och den kommunala nivån. En statlig styrning av de
kommunala verksamheterna genom lagfästa mål accentuerar behovet av en väl
fungerande uppföljning av hur de nationella målen uppfylls. Den bör
huvudsakligen ske genom en uppföljning av berörda statliga myndigheter. Det är
därför önskvärt att de nationella målen är så utformade att de är operationella
och uppföljningsbara. I den nationella uppföljningen bör också ingå en
samordnad insamling från kommuner och landsting av ekonomiska uppgifter.
Utskottet vill vidare peka på att det nuvarande styrsystemet förutsätter en väl
fungerande statlig tillsyn och kontroll samt att statsmakterna vid behov vidtar
åtgärder om berörda verksamheter inte utvecklas i enlighet med de av riksdagen
i lagstiftningen fastlagda nationella målen.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att olika förslag presenterats i
betänkandet Statens uppgiftsinsamling från kommuner och landsting (SOU
1996:179) som syftar till att förbättra den övergripande nationella
uppföljningen. En samlad årlig redogörelse för utvecklingen inom den kommunala
sektorn lämnas vidare sedan tre år tillbaka till riksdagen genom en särskild
skrivelse i anslutning till regeringens vårproposition. Utskottet uttalade sig
senast om denna redovisning i våras (bet. 1996/97:FiU20 s. 273 ff.). Mot
bakgrund av det anförda anser utskottet sammanfattningsvis att ett fortsatt
utvecklingsarbete i syfte att förbättra återföringen till nationell nivå av
kunskaper om verksamheternas kostnader, kvalitet och effekter i förhållande
till de nationella målen är mycket angeläget.
Anslagen inom utgiftsområdet
Partierna har i motioner redovisat sina alternativa förslag till anslag inom
utgiftsområdet. Utskottet kan konstatera att samtliga partier tillstyrker
regeringens förslag att höja de generella statsbidragen för nästa budgetår. I
den moderata motionen framhålls dock särskilt att inga förändringar föreslås i
förhållande till regeringens förslag med tanke på att det kommunala budget-
arbetet redan kommit långt. Utskottet noterar att motsvarande förhållande även
förelåg hösten 1996 men då inte hindrade partiet att föreslå omfattande
nedskärningar i den kommunala ekonomin för år 1997.
Moderata samlingspartiet avviker också från samtliga övriga partier genom att
förespråka minskade totala resurser till kommuner och landsting. Enligt den
moderata kommunpolitiken skulle sektorns ekonomiska utrymme år 2000 vara ca 17
miljarder kronor lägre än enligt regeringens motsvarande politik. Således
föreslås statsbidragen minskas med 7,6 miljarder kronor och förutsätts den
kommunala utdebiteringen sänkas med en krona, vilket motsvarar ca 9,6 miljarder
kronor. Med denna politik riskerar sammanlagt 60 000 kommunalanställda att
förlora sina jobb. Utskottet avvisar bestämt en sådan neddragning av resurserna
med hänsyn till de allvarliga konsekvenser den skulle få för de kommunala
kärnverksamheterna.
Utan närmare verklighetsförankring presenteras i den moderata motionen ett
räkneexempel som gör gällande att de kommunala skatteinkomsterna skulle öka
särskilt mycket med den ekonomiska politik som partiet företräder. Det man
väljer att kalla ?regeringens stagnationspolitik? skulle däremot enligt
motionen ge en mera negativ utveckling av det kommunala skatteunderlaget.
Utskottet konstaterar att erfarenheterna talar ett motsatt språk. Under
perioden 1992-1994 sjönk BNP med i genomsnitt 0,1 % per år och under perioden
1995-1997 kan BNP beräknas öka med i genomsnitt 2,4 % per år. De ekonomiska
prognoserna för de kommande åren visar inte heller några tecken på stagnation
utan i stället på en god ekonomisk utveckling.
Förslagen från Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna
innebär relativt betydande förändringar av regeringens anslagsförslag. Det
hänger samman med att partierna tillgodoräknar sig positiva kommunalekonomiska
effekter i form av minskade kommunala kostnader eller ökade kommunala
skatteintäkter. Såväl Vänsterpartiet som Miljöpartiet och Kristdemokraterna
hävdar att nettoeffekterna av statsbidragsförändringarna och de förändringar i
regelsystemen som partierna föreslår totalt sett innebär ett ökat resursutrymme
för kommuner och landsting. Utskottet konstaterar att anslagsförslagen för
Miljöpartiets del överskrider den av riksdagen fastställda utgiftsramen.
Utskottet erinrar också om att flertalet av de förslag till regeländringar som
Vänsterpartiets, Miljöpartiets och Kristdemokraternas alternativa förslag
bygger på redan tidigare avvisats av riksdagen.
I Kristdemokraternas motion sägs att regeringens politik i praktiken endast
innebär att resurser som under mandatperioden dragits in nu återförs till
kommunsektorn och att ytterligare resurser därutöver krävs. Utskottet vill med
anledning därav peka på att statsbidragen till kommuner och landsting under
perioden har kunnat hållas nominellt oförändrade trots de generellt sett
omfattande besparingskrav som blev följden av de stora budgetunderskott som
landet åsamkades under den borgerliga regeringsperioden. Samtidigt måste
understrykas att det inte varit möjligt att skydda den kommunala sektorn mot
effekterna av den svaga ekonomiska utvecklingen och den höga arbetslösheten.
Som utskottet tidigare påpekat är det emellertid nu efter en framgångsrik
budgetsanering möjligt att tillföra kommuner och landsting nya resurser.
Folkpartiet liberalernas förslag avviker när det gäller den totala volymen
endast marginellt från propositionens förslag men innebär bl.a. förslag till
ändrade anslagsvillkor för anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting. Medlen på anslaget bör enligt motionen ges till de mest
utsatta stadsdelarna för lokal utveckling. Utskottet delar regeringens
uppfattning att särskilda resurser vid sidan om det generella
statsbidragssystemet under en övergångsperiod behövs för att efter bedömning
från fall till fall hjälpa de ekonomiskt mest utsatta kommunerna och
landstingen. Utskottet anser för sin del att det nuvarande bidrags- och
utjämningssystemet är väl ägnat att fånga upp ekonomiska olikheter mellan olika
kommuner av det slag som tas upp i motionen.
Utskottet är heller inte berett att tillstyrka ett särskilt anslag för
äldreboende. Det är en kommunal uppgift att med utgångspunkt från det ansvar
som lagstiftningen anger och tillgängligt resursutrymme avgöra hur äldreboendet
på lokal nivå skall utformas. Som utskottet ser det finns det inte tillräckliga
skäl att inrätta ett nytt specialdestinerat statsbidrag och därmed avvika från
de grundläggande principer som det nuvarande bidragssystemet vilar på.
Utskottet noterar slutligen att Folkpartiets samlade förslag till utgifter inom
utgiftsområdet överskrider den av riksdagen fastställda ramen.
Med vad utskottet här anfört tillstyrks förslaget till medelsanvisning i
propositionen och avstyrks motionerna Fi508 (mp) yrkandena 3 och 4, Fi606 (v),
Fi607 (fp) yrkandena 4, 5 och 7, Fi608 (kd) och Fi609 (m) yrkande 8.
Bidrags- och utjämningssystemet
Hantering av fel i utjämningssystemet för kommuner och landsting
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (utg.omr. 25, avsnitt 3.4.1) föreslår regeringen att en
ändring skall göras i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. när det gäller beslutsordningen
för utjämningsbidrag och utjämningsavgift. Följdändringar föreslås också i
lagarna (1995:1515 och 1995:1516) om utjämningsbidrag respektive
utjämningsavgift i kommuner och landsting. Syftet med förändringen är att
underlätta möjligheterna att hantera fel i utjämningssystemet för kommuner och
landsting. Förslaget innebär att den nuvarande ordningen ändras på så sätt att
skattemyndigheten först fattar ett preliminärt beslut om bidrag respektive
avgift och sedan ett slutligt beslut. Propositionens förslag bygger på ett
delbetänkande från Kommunala utjämningsutredningen (Fi 1995:16). Delbetänkandet
har remissbehandlats.
Enligt regeringens förslag skall skattemyndigheten fr.o.m. bidrags- och
avgiftsåret 1998 fatta ett preliminärt beslut om utjämningsbidrag respektive
utjämningsavgift senast den 20 januari. Efter det att skattemyndigheten har
skickat ut de preliminära besluten har kommuner och landsting möjlighet att
t.o.m. den 15 februari påtala om ett fel uppkommit i underlaget för beslutet.
Senast den 15 april fastställer skattemyndigheten bidragens och avgifternas
storlek samt lämnar uppgift till varje kommun och landsting. Om korrigeringar
görs skall en jämkning ske i samband med utbetalningen av kommunalskattemedel i
april eller, om det är fråga om ett större belopp, fördelas på utbetalningarna
i april, maj och juni.
Utskottets ställningstagande
Finansutskottet anser i likhet med regeringen att det är väsentligt att
möjligheterna att rätta de fel som kan uppkomma i utjämningssystemet
förbättras. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund de föreliggande förslagen
till lagändringar.
Principerna för utjämningssystemet
Motionerna
I motion Fi609 av Lars Tobisson m.fl. (m) hävdas att det s.k. inomkommunala
utjämningssystem som infördes fr.o.m. år 1996 strider mot den svenska
grundlagens bestämmelser. Bland annat mot denna bakgrund är det nödvändigt att
snarast ersätta detta med ett grundlagsenligt system. Moderaternas förslag till
principer för ett nytt och ändrat statsbidragssystem för kommuner och landsting
innebär enligt motionen:
* att den svenska grundlagen respekteras,
* att lokalt uppburen skatt går till den egna kommunen och ej till ett
omfördelningssystem,
* att det är en statlig uppgift att ge bidrag till kommuner med för sina
uppgifter otillräcklig skattekraft,
* att fullt incitament att förbättra sin skattekraft föreligger för alla
kommuner och landsting,
* att regleringar mellan stat och kommun i enlighet med finansieringsprincipen
m.m. sker genom den s.k. neutraliseringsavgiften i samband med utbetalningen
av kommunalskattemedel,
* att systemet med individuell slutavräkning kommunvis återinförs.
Motionärerna anser också att det nuvarande systemet generellt sett innebär att
medborgarna i kommuner med relativt högre skattekraft får betala till kommuner
med lägre skattekraft. Bortsett från det grundlagsstridiga i detta är det
dessutom principiellt fel från fördelningssynpunkt. Fördelningspolitik skall
enligt motionärerna bedrivas av staten. Det moderata alternativet innebär i
motsats till regeringens att det sker en omfördelning via statsskatten från
medborgare med högre inkomster - oavsett var de bor - till kommuner med
otillräcklig skattekraft.
En annan allvarlig effekt är vidare enligt motionen att systemet inte ger den
minsta stimulans till ekonomisk tillväxt i kommunerna. Tvärtom blir effekten i
kommuner som ökar sin tillväxt att de inte får behålla denna. Lågskattekommuner
som ökar sin skattekraft kommer t.o.m. att förlora resurser om de ökar
skattekraften mer än riksgenomsnittet och få högre totala intäkter om
skattekraften sjunker, heter det i motionen.
Enligt motion Fi603 av Henrik S Järrel (m) utgör den kommunala
beskattningsrätten en mycket väsentlig förutsättning för den kommunala
självstyrelsen. Motionären pekar på att det av förarbetena till regeringsformen
framgår att rätten att ta ut skatt för en kommun är begränsad i den meningen
att skatt endast får tas ut i den utsträckning som erfordras för skötseln av de
uppgifter som åvilar kommunen. Det nuvarande inomkommunala utjämningssystemet
innebär i praktiken att lågskattekommuner får betala till högskattekommuner och
landsting med lägre skatteuttag till landsting med högre skatteuttag.
Motionären anser också att en ?avgift? normalt förutsätter någon form av
motprestation. Utjämningsavgiften är däremot att betrakta som en pålaga som
närmast kan liknas vid en skatt. I motionen reses krav på att lagen om
kommunala utjämningsavgifter skall upphöra att gälla senast vid utgången av år
1998 och att regeringen skall återkomma med ett förslag till ett statligt
finansierat utjämningssystem fr.o.m. år 1999.
Även i motion A458 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) angående Stockholmsregionen
anges att det kommunala skatteutjämningssystemet strider mot formuleringarna om
det kommunala självbestämmandet i grundlagen. Effekten av att fler får arbete
och att mycket av tillväxten skapas i Stockholmsregionen bestraffas enligt
motionärerna. Stora resurser tas direkt från kommuner i regionen och delas ut i
landet. I sina mest extrema fall leder systemet till rena Pomperipossaeffekter.
I Sveriges viktigaste tillväxtområde har regeringen infört ett regelsystem som
verkar direkt återhållande på tillväxten. Motionärerna vill därför att det
nuvarande utjämningssystemet görs om till ett renodlat statligt
kostnadsutjämningssystem.
Utskottets ställningstagande
Finansutskottet konstaterar att riksdagen hösten 1995 tog ställning till ett
nytt bidrags- och utjämningssystem med verkan fr.o.m. år 1996 (bet.
1995/96:FiU5, rskr. 116). I samband därmed prövades systemets grundlagsenlighet
av såväl Lagrådet som konstitutionsutskottet. Riksdagens ställningstagande till
det nya systemet föregicks av ett flerårigt utredningsarbete. Bakom de
grundläggande principer som utjämningssystemet vilar på står samtliga
riksdagspartier utom Moderata samlingspartiet.
Moderata samlingspartiet har efter det att systemet infördes återkommit med
identiska eller likartade motionskrav när det gäller utjämningssystemets
förhållande till grundlagen, frågan om inomkommunal utjämning av inkomster och
kostnader liksom till systemets effekter för tillväxten av det kommunala
skatteunderlaget. Yrkandena har efter förslag från utskottet avslagits av
riksdagen våren 1996 (bet. 1995/96:FiU10), hösten 1996 (bet. 1996/97: FiU7) och
våren 1997 (bet. 1996/97:FiU20).
I förstnämnda betänkande (s. 146) anförde utskottet följande i
grundlagsfrågan: ?Mot bakgrund av att motionärerna tidigare fäst avgörande
betydelse vid Lagrådets bedömning i dessa frågor vill finansutskottet erinra om
att Lagrådet godtagit den gällande regleringen. Finansutskottet anser för sin
del att systemets grundlagsenlighet är ställd utom allt tvivel. Finansutskottet
delar konstitutionsutskottets syn att någon omprövning av det nuvarande
statsbidragssystemet från konstitutionella utgångspunkter inte behövs.?
Utskottet gör fortfarande samma bedömning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi603 (m)
yrkandena 1-3, Fi609 (m) yrkandena 5 och 6 samt A458 (m) yrkande 7.
Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen
Motionerna
I motion Fi601 av Kerstin Kristiansson m.fl. (s) tas kostnadsutjämningen i
utjämningssystemet upp med utgångspunkt från förhållandena i Västernorrlands
län. Länet har sedan lång tid haft en negativ befolkningsutveckling som berört
samtliga kommuner i länet. Detta har, understryks i motionen, bl.a. resulterat
i en mycket ogynnsam åldersstruktur med en stor andel äldre personer. Trots
stora besparingar har ekonomin för kommunerna och för landstinget under senare
år blivit alltmer ansträngd. Motionärerna yrkar på att den faktor i
kostnadsutjämningen som skall kompensera för befolkningsminskning bör ges en
större vikt än för närvarande. Kostnaderna för en justering av
ersättningsbeloppet per invånare till exempelvis 300 kr per invånare fördelas
på hela kommunkollektivet och skulle inte störa utjämningssystemet i övrigt. En
sådan åtgärd skulle emellertid ge kommuner med stor befolkningsminskning dels
bättre möjligheter att verkställa kostnadsanpassningar, dels resurser för att
på olika sätt hejda befolkningsminskningen, anges det i motionen.
I motion Fi602 av Marie Granlund (s) anförs att de ökade
socialbidragskostnaderna tränger undan andra viktiga uppgifter för kommunerna,
t.ex. vård och omsorg. De ökade kostnaderna för socialbidrag fördelas mycket
ojämnt mellan olika kommuner och är enligt motionären nära sammankopplade med
storstädernas särskilda problematik. Bland de mest framträdande orsakerna märks
den höga arbetslösheten och den omfattande flyktinginvandringen. Socialbidragen
har blivit mer av ett fast försörjningsbidrag än ett tillfälligt stöd under en
begränsad tidsperiod. Enbart i Malmö kommun har, uppges i motionen, kommunens
nettokostnad mellan åren 1996 och 1997 ökat från 515 miljoner kronor till 841
miljoner kronor. Under år 1996 uppbar 42 000 personer, eller 17 % av Malmös
befolkning, någon gång socialbidrag. Bland de lösningar som måste prövas är en
översyn av utjämningssystemet. För närvarande tas inte tillräcklig hänsyn till
variabler som arbetslöshet och flyktingmottagande. Detta bör enligt motionären
beaktas av den statliga utredning som har till uppgift att se över
skatteutjämningen.
Kommunernas kostnader för socialbidragen tas även upp i motion Fi607 av Karin
Pilsäter och Anne Wibble (fp). Motionärerna anser att staten och kommunerna bör
dela på finansieringen av socialbidragen. Bl.a. pekas på att kostnaderna stigit
kraftigt som en följd av arbetslösheten och att de inte fördelats särskilt
jämnt kommunerna emellan. Med en gemensam finansiering har varken stat eller
kommun något att vinna ekonomiskt på att försöka skjuta försörjningskostnaderna
för människor mellan olika system beroende av betalningsansvar. Staten bör
enligt motionen ta hälften av den direkta kostnaden och detta kan i sin tur
minska det statsbidrag som utgår till kommunerna med motsvarande belopp. På så
sätt blir det i det korta loppet finansiellt neutralt för staten och såväl
kommuner som stat har allt att vinna på att socialbidragsbehovet minskar genom
att människor sätts i arbete. Kostnaderna kommunerna emellan blir dock mer
rättvist fördelade. Enligt motionärerna bör den kommunala utjämningsutredningen
få tilläggsdirektiv att lägga ett sådant förslag.
Med exempel från Malungs kommun ställs i motion Fi605 av Hans Andersson (v)
krav på en förändring i skatteutjämningssystemet som tar hänsyn till de problem
som uppstår i typiska turistkommuner i framför allt fjällvärlden och i
skärgårdsområden. Malungs kommun har drygt 11 000 invånare, men under
turistsäsongen bor ca 50 000 turister i Sälenfjällen. Kommunens totala intäkter
återspeglar på intet sätt de ekonomiska åtaganden som satsningarna inom
huvudnäringen och den kommunala servicen innebär. Det krävs enligt motionären
t.ex. betydande investeringar i infrastruktur liksom utgifter för
räddningstjänst samt barnomsorg och bostäder åt de säsongsanställda.
Skatteintäkterna från de säsongsanställda går till andra kommuner medan
fastighetsskatten och momsintäkterna tillfaller staten. Det kan inte, anser
motionären, vara rimligt att de fastboende i denna typ av kommuner
skattemässigt skall subventionerna övriga medborgares rekreation.
Motionären menar också att fastighetsskatten successivt bör överföras till
kommunerna. Inom ramen för en sådan reform kan en mer rättvis fördelning av
intäkterna mellan kommunerna ske. Regeringen bör därför få i uppdrag att
skyndsamt utreda detta.
I motion Bo305 av Kerstin Warnerbring och Ingbritt Irhammar (c) föreslås en
översyn av de nuvarande statsbidragsreglerna för att anpassa dem till det nya
Skånelänet. Enligt motionärerna har vissa komplikationer uppstått i
statsbidragsberäkningarna för det nya länet. När det gäller kostnadsutjämningen
mellan kommuner och landsting förändras utfallet avseende kollektivtrafiken
samt beträffande inkomstutjämningen beräkningen av de länsvisa skattesatserna.
Även införandereglerna, som syftar till att mildra effekterna av system-
omläggningen, påverkas enligt motionärerna. Regeringen bör mot denna bakgrund
göra en skyndsam översyn.
Utskottets ställningstagande
Finansutskottet vill med anledning av ett antal motioner som tar upp frågor med
anknytning till den närmare utformningen av utjämningssystemet anföra följande.
Det bör inledningsvis noteras att en parlamentarisk kommitté (Kommunala
utjämningsutredningen) har tillsatts av regeringen för att löpande följa,
utvärdera och utveckla det system för statsbidrag och utjämning för kommuner
respektive landsting som trädde i kraft den 1 januari 1996. De förändringar
som kommittén föreslår skall läggas fram i sådan tid att de kan träda i kraft
år 2000.
I motion Fi601 (s) föreslås att den faktor i kostnadsutjämningen som avser
befolkningsminskning skall ges en ökad tyngd. Enligt vad utskottet erfarit är
detta en fråga som har prioriterats i det pågående utredningsarbetet och som
därvid blivit föremål för ett ingående analysarbete. Utskottet vill i
sammanhanget understryka att en sjunkande skattekraft till följd av en
minskande befolkning redan kompenseras av inkomstutjämningen i systemet.
Utskottet avstyrker motion Fi601 (s).
Motionären bakom motion Fi602 (s) anser att det nuvarande
skatteutjämningssystemet inte i tillräcklig grad tar hänsyn till variabler som
arbetslöshet och flyktingmottagande. I denna fråga vill utskottet betona att
andelen utomnordiska och finska medborgare är en variabel som påverkar
kostnadsutjämningen i bl.a. individ- och familjeomsorgsfaktorn och i
grundskolefaktorn. När det gäller arbetslöshet utreder kommittén om man skall
föreslå en utvidgad arbetslöshetsdefinition och hur denna i så fall skall
utformas. Det bör också framhållas att regeringen ur de medel som riksdagen
anvisat under anslaget A 2 för särskilda insatser för åren 1996 och 1997
beviljat medel till kommuner med höga kostnader för flyktingar. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Fi602 (s).
I motion Fi607 (fp) förordas att staten skall ta hälften av den direkta
kostnaden för socialbidrag och att detta skall finansieras via en minskning av
statsbidragen till kommunerna med motsvarande belopp. Motionärerna föreslår att
tilläggsdirektiv med denna innebörd skall ges till kommittén. Motionärerna
pekar bl.a. på att socialbidragskostnaderna stigit framför allt som en följd av
en hög arbetslöshet. Som utskottet ovan anfört pågår redan överväganden inom
kommittén om hur bl.a. kostnader för arbetslösheten skall kunna beaktas inom
ramen för det nuvarande systemet. Det är enligt utskottets mening inte aktuellt
att utvidga kommitténs mandat på det sätt som föreslås i motionen. Motion Fi607
(fp) yrkande 6 avstyrks av utskottet.
Motionären bakom motion Fi605 (v) anser att utjämningssystemet skall ta
hänsyn till de speciella problem som uppstår i typiska turistkommuner.
Utskottet är givetvis medvetet om att turismen har en stor ekonomisk betydelse
för många kommuner. Motionären tar upp frågan om de kommunala kostnaderna och
inkomsterna för turistkommuner i glesbygden. Enligt utskottets mening innebär
det nya utjämningssystemet att kommunerna fått långsiktiga och stabila
spelregler till grund för sin planering. Utskottet vill också peka på att
utjämningssystemet innebär en långt gående inkomstutjämning och att kommuner
och landsting med en skattekraft under riksgenomsnittet får ett bidrag från
staten. Bland annat mot denna bakgrund anser utskottet det inte motiverat att
utreda frågan om att överföra fastighetsskatten till kommunerna. När det gäller
de ökade kommunala kostnader som de aktuella kommunerna kan få som en följd av
turismen vill utskottet peka på att kommunallagen medger en differentierad
avgiftssättning under förutsättning att den sker på sakliga grunder, t.ex. att
kommunerna har säsongsmässiga merkostnader för kommunal service till följd av
t.ex. fritidsboende. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi605 (v).
I motion Bo305 (c) föreslås att nuvarande statsbidragsregler genom en snabb
översyn bör anpassas till det nya Skånelänet. Utskottet har för sin del erfarit
att frågan nu övervägs inom Regeringskansliet med anledning av beslutade
förändringar i länsindelningen för såväl Skåne som för Västra Götaland.
Regeringen överväger för närvarande olika typer av övergångslösningar för att
så långt möjligt neutralisera de ekonomiska effekterna av indelningsändringarna
för berörda kommunala organ. Utskottet avstyrker motion Bo305 (c).
Kommunal beskattning
Motionerna
Enligt motion Fi219 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) bör beslutet att minska
statsbidragen till de kommuner som höjer sin utdebitering för år 1998 rivas upp
av såväl principiella som ekonomiska skäl. Beslutet innebär i praktiken ett
allvarligt ingrepp i kommunernas självbestämmande. Sådana ingrepp bör bara ses
som en yttersta nödfallsåtgärd om det föreligger reella hot att kommunerna
genom okontrollerade skattehöjningar riskerar att allvarligt skada den totala
samhällsekonomin. Sådana hot föreligger enligt Miljöpartiet inte för
närvarande.
Motionärerna avvisar av samma skäl de tankar som framförts av vissa statsråd
om att på något sätt straffa kommuner som sänker skatten. Ingrepp i den
kommunala beskattningsrätten som riktar sig mot såväl höjda som sänkta skatter
är utslag av ett fyrkantigt regleringstänkande och inte förenligt med den långa
svenska traditionen med kommunalt självstyre. Om ett litet antal kommuner med
mycket god respektive mycket dålig ekonomi väljer att ändra sin utdebitering
bör det enligt motionärerna ses som ett naturligt inslag i en fortgående
anpassning till ändrade förutsättningar. Ingrepp i denna process leder bara
till ineffektivitet, dåligt resursutnyttjande och skador på den demokratiska
processen.
Även i motion Sk325 ställer Miljöpartiet krav på att det kommunala
?skattestopp? som införts för åren 1997 och 1998 - och som innebär att staten
håller inne statsbidrag för de kommuner som höjer skatten - skall upphävas.
Utskottets ställningstagande
Finansutskottet framhöll hösten 1996 - i samband med sin behandling av
förslaget i proposition 1995/96:213 att under åren 1997 och 1998 införa en
spärr mot höjningar av de kommunala utdebiteringarna - att konstruktionen
utgjorde en lämplig avvägning mellan kraven på samhällsekonomisk balans och
kraven på kommunal självstyrelse. Utskottet konstaterade också att
konstitutionsutskottet godtagit förslaget utifrån konstitutionella
utgångspunkter och att regeringen hade inhämtat Lagrådets yttrande (bet.
1996/97:FiU6). Utskottet står fast vid denna ståndpunkt. Något uttalande av det
slag som motionärerna föreslår beträffande eventuella sanktioner mot kommuner
som avser att sänka sina skatter finner utskottet inte vara påkallat.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi219 (mp) yrkandena 25 och 26
samt Sk325 (mp) yrkande 5.
Omprövning och förnyelse av kommunal verksamhet
Motionerna
I tre motioner från den allmänna motionstiden förs förslag fram om omprövning
och förnyelse av kommunal verksamhet.
I den moderata kommittémotionen Fi609 av Lars Tobisson m.fl. föreslås en
förnyelse av den kommunala sektorn som präglas av avreglering (yrkande 1),
konkurrensutsättning av den kommunala verksamheten (yrkande 2), ökad frihet för
medborgarna att välja skola och barnomsorg (yrkande 3), färre kommunala bolag
(yrkande 4) samt en omprövning av uppgiftsfördelningen mellan staten och
kommunerna (yrkande 7).
Statliga regleringar av kommunal verksamhet leder, enligt motionärerna, till
ett minskat förtroende för demokratin. Möjligheten för medborgarna att påverka
den lokala politiken står i omvänd proportion till de statliga styråtgärderna.
Om en gemensam uppgift i samhället anses bäst handläggas på lokal nivå borde
det vara av just den anledningen att man där enklast kan hitta lösningarna
utifrån egna förutsättningar och möjligheter. Då är det inte motiverat att
staten reglerar och standardiserar den verksamhet som kommunerna skall bedriva.
Statens roll bör vara att ställa upp ramarna för kommunernas verksamhet i
stort. Kommunernas och landstingens verksamhet bör därför avregleras.
Motionärerna hävdar vidare att den konkurrensutsättning av kommunal
verksamhet som påtagligt ökades under föregående mandatperiod ledde till
markant höjd produktivitet. Effekten uppstod dels eftersom antalet
entreprenader efter upphandling ökade, dels tack vare att egenregiverksamheten
utvecklades när den konkurrensutsattes och kostnadsjämfördes. Under innevarande
mandatperiod har emellertid regeringen motverkat denna utveckling. Det är,
anför motionärerna, tydligt att regeringen ägnar föga uppmärksamhet åt de för
kommunsektorn så viktiga konkurrens- och effektivitetsfrågorna. Det är enligt
Moderaterna uppenbart att kommuner och landsting har stora förutsättningar att
genom bra konkurrensprogram förbättra kvaliteten i sin verksamhet och samtidigt
uppnå lägre relativa kostnader. Eftersom kommunsektorn är så omfattande skulle
ökad konkurrensutsättning ge en långsamt gynnsam effekt för hela
samhällsekonomin. Motsvarande förslag förs även fram i den moderata
partimotionen N209 (yrk. 1 i denna del).
En tredje aspekt av den kommunala förnyelsen som förordas i motion Fi609 (m)
handlar om medborgarnas valfrihet. De ser det som självklart att det skall vara
föräldrarnas rättighet att kunna välja skola och barnomsorg. Kvalitet och
variationsrikedom i t.ex. undervisningen främjas bäst om skolor med olika
inriktning, arbetssätt och huvudman kan verka sida vid sida. Gjorda
undersökningar som motionärerna åberopar visar att detta också är åsikten hos
dem som aktivt väljer ett alternativ som passar just dem och deras barn.
Motionärerna oroar sig vidare över att antalet kommunala företag successivt
har ökat. De menar att kommunala bolag är onödiga och att de innebär risker för
att kommunerna i strid med kommunallagen ägnar sig åt affärsverksamhet som
snedvrider konkurrensen på en marknad där lokala småföretag skall kunna
utvecklas. Kommunala företag har dessutom på senare tid givit upphov till
koncernbildningar och avancerad skatteplanering för att på artificiell väg
uppnå den skattebefrielse som man ändå skulle ha haft om man bedrivit
verksamheten som kommunal förvaltning. Det är, anför motionärerna, angeläget
att regeringen snarast klarlägger sin syn på den märkliga skatteplanering som
via kommunala bolag äger rum i vissa kommuner.
Vidare anser motionärerna att kommunala bolag inte skall få konkurrera ut
privata bolag. Kommunala bolag bör säljas ut. Motsvarande förslag framförs även
i den moderata partimotionen N209 (yrkande 1 i denna del).
Slutligen anser motionärerna i motion Fi609 (m) att en omprövning bör ske av
uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun för att skapa ett långsiktigt
hållfast system. En utgångspunkt för detta arbete bör vara att vissa utgifter
förs över från den offentliga till den privata sektorn. Men det gäller också
att pröva vilka offentliga åtaganden som är av den arten att
finansieringsansvaret bör ligga kvar på den kommunala sektorn. För vissa
uppgifter som i dag åvilar kommunerna bör finansieringen ske på nationell nivå
och stödet gå direkt till medborgarna. En nationell skolpeng, som ges denna
utformning, skulle t.ex. stimulera mångfald och kvalitet. De uppgifter som
efter en översyn kvarstår som ett lokalt ansvar utgör en kommunal
kärnverksamhet och bör även fortsättningsvis finansieras med dels kommunal
inkomstskatt, dels riktade statsbidrag till kommuner med otillräcklig
skattekraft. Det som upptas i skatt av en kommun för dess lokala uppgifter
skall emellertid inte överföras till andra ändamål eller kommuner.
Folkpartiet liberalerna föreslår i kommittémotionen Fi607 av Karin Pilsäter och
Anne Wibble att ett förnyelsearbete av den kommunala sektorn inleds med
följande inriktning: Kommunernas huvuduppgifter prioriteras (yrkande 1).
Kommunal verksamhet effektiviseras och konkurrensutsätts (yrkande 2). Kommunala
bolag avvecklas eller säljs ut (yrkande 3).
Motionärerna framhåller att politiken i kommuner och landsting är avgörande
för invånarnas vardag och för den grundläggande välfärden. Intresset för lokala
frågor ökar och medborgarna kräver att kommunernas tjänster är av god kvalitet
och att verksamheten drivs effektivt. Att människor får valuta för sina
skattepengar är ett villkor för att de skall ha tilltro till det politiska
systemet.
Frågan om kommunsektorns utveckling handlar inte enbart om nya resurser. Väl
så viktigt är att ägna uppmärksamhet åt hur de betydande resurser som står till
buds används. Det handlar dels om att göra rätt saker, dels om att göra saker
rätt, skriver motionärerna.
Till de mest angelägna vägarna för att få pengarna att räcka till det mest
angelägna hör omprioritering, dvs. kraftsamling av befintliga resurser till
vård, utbildning och omsorg. Därtill måste verksamheten effektiviseras. Det kan
ske genom att anlita utomstående producenter. Det finns många undersökningar,
anför motionärerna, som visar att miljardbelopp finns att spara genom att
konsekvent främja konkurrens. Förekomsten av privata alternativ och
entreprenader samt användning av konkurrensupphandling ger kostnadsbesparingar
på mellan 10 och 20 %. En tredje väg är att sälja tillgångar, t.ex. kommunala
bolag och fastigheter som inte är nödvändiga för kärnverksamheten. Slutligen
bör kommuner och landsting avstå från alla riskabla och onödiga utgifter,
vilket innebär att de ej bör ägna sig åt affärsprojekt och annat som inte är
kommunala huvuduppgifter.
Utskottets ställningstagande
De frågor som motionärerna väcker berör centrala och vittomfattande områden
såsom statens reglering av kommuner och landsting, kommunernas och landstingens
primära uppgifter och relation till staten, effektivisering och konkurrens i
kommunal verksamhet, kommunala bolag samt medborgarnas möjlighet att själva
välja skola och barnomsorg.
Utskottet kan inledningsvis erinra om att riksdagen tidigare har behandlat
här aktuella förslag i flera olika sammanhang under senare år. Under förra
riksmötet behandlades några av dem i betänkandena 1996/1997:FiU7,
1996/1997:FiU15 och 1996/1997:FiU20. Utskottet begränsar sig mot denna bakgrund
till att endast översiktligt kommentera de i motionerna aktualiserade områdena
för förnyelsearbetet i den kommunala sektorn.
Beträffande statens reglering av kommuner och landsting kan utskottet
konstatera att den kommunala expansionen har lett till ett ökat
beroendeförhållande mellan staten och kommunerna. Den moderna välfärdsstaten
Sverige bygger i stor utsträckning på att kommuner och landsting av staten fått
i uppdrag att närmare ansvara för skötseln av viktiga samhällsuppgifter inom
den speciallagsreglerade sektorn. Genom lagreglering skall medborgarna
garanteras samma grundläggande sociala service och rättigheter oberoende av var
de är bosatta i landet, samtidigt som kommunerna inom den ram som lagarna anger
skall driva verksamheten efter lokala förutsättningar. Det gäller t.ex. för det
offentliga skolväsendet som enligt skollagen skall ge alla barn och ungdomar,
oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden,
lika tillgång till utbildning.
Det är alltid en avvägningsfråga hur detaljerad lagregleringen bör vara - hög
detaljeringsgrad garanterar rättvisa mellan medborgarna oavsett var de är
bosatta - utan att den kommunala självstyrelsen inskränks. En tendens under de
senaste två decennierna har varit att minska den statliga detaljregleringen.
Speciallagarnas ökade ramlagskaraktär har givit de kommunala nämnderna större
frihet i tillämpningen, och kommunallagens fria regler rörande nämndernas
organisation och verksamhetsformer har ytterligare bidragit till ökad
handlingsfrihet. Från och med år 1980 har skatteutjämningssystemet byggts ut i
etapper, samtidigt som ett stort antal specialdestinerade statsbidrag
avvecklats vilket inneburit mer generella bidrag och mindre detaljstyrning.
Inom väsentliga områden såsom skolväsendet, bebyggelseplaneringen samt hälso-
och sjukvården har inriktningen av reformarbetet varit att öka kommunernas och
landstingens ansvar och handlingsfrihet.
Enligt utskottets uppfattning är en grundläggande ändring av statens styrning
av den kommunala sektorn inte aktuell. Regeringen har tillsatt en särskild
utredare för att göra en översyn av den statliga regleringen av och tillsynen
över kommunal verksamhet (dir. 1997:81). Utredaren skall redovisa sitt arbete i
en rapport till regeringen senast den 1 maj 1998. Relationen mellan stat och
kommun bygger på den kommunala självstyrelsen och på ambitionen i kommuner och
landsting att leva upp till de nationella målen. Formerna för styrning är en
praktisk avvägning som bör göras i samband med att lagstiftningen för
respektive verksamhetsområde tas upp till utvärdering och eventuell omprövning.
Beträffande motionärernas krav om koncentration till vad de kallar kommuners
och landstings primära uppgifter och beträffande uppgiftsfördelningen mellan
staten och kommunerna vill utskottet betona vikten av en tydlig
ansvarsfördelning mellan staten, landstingen och kommunerna. Den kommunala
sektorn svarar i dag för två tredjedelar av offentliga sektorns
konsumtionsutgifter.
I förutsättningarna för den kommunala självstyrelsen ligger att kommunerna
själva kan och bör ta ställning till vilka prioriteringar de vill göra inom de
ramar som anges i lagstiftningen. Utskottet kan inte komma ifrån intrycket av
att motionärerna är motsägelsefulla i sina krav på att riksdagen samtidigt bör
uttala sig för en ökad avreglering och ge kommunerna detaljerade anvisningar om
vilka uppgifter de bör prioritera.
Utskottet erinrar vidare om att riksdagen i samband med behandlingen av
budgetpropositionen för år 1998 vad avser utgiftsramar m.m. (bet. 1997/98:
FiU1) ställt sig bakom regeringens aviserade förslag om ökade statsbidrag till
kommunerna om sammantaget 16 miljarder kronor för att dessa skall kunna öka
sina insatser för kvalitetshöjning av vård, omsorg och utbildning och därigenom
också uppnå positiva sysselsättningseffekter. Utskottet tar i detta betänkande
ställning till statsbidragen för år 1998.
Konkurrensutsättning, dvs. i praktiken mer av privata driftslösningar,
beskrivs i de tre motionerna som en förutsättning för effektivisering av den
kommunala verksamheten. Enligt utskottets mening är detta en alltför förenklad
analys. I skrivelsen Utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr. 1995/96:194)
finns ett avsnitt om entreprenader och konkurrens (s. 98-99). I detta redovisar
regeringen bl.a. att några kommuner har utvärderat de senaste årens
konkurrensutsättning av kommunal verksamhet. Det finns exempel på både positiva
och negativa erfarenheter, och någon samlad bild av förändringarna under de
senaste åren går enligt skrivelsen knappast att ge. Effektivitet i vid mening
är enligt utskottets mening ett självklart mål för all offentlig verksamhet.
Ett brett effektiviseringsarbete pågår fortlöpande inom den kommunala sektorn.
Utskottet noterar i sammanhanget att den kommunala verksamheten
konkurrensutsätts i hög grad redan i dagsläget och det visar sig att den ofta
klarar sig utmärkt i konkurrensen mot privata alternativ. Entreprenader är
under bestämda förutsättningar ett bra komplement till förvaltningsformen. Till
förutsättningarna hör bl.a. att finansieringen skall ske från den offentliga
sektorn, servicen skall tillhandahållas rättvist och verksamheten skall
bedrivas under demokratisk kontroll. Motionärernas ideologiska grundsyn med en
oförblommerad tilltro till att privata verksamhetsformer närmast automatiskt är
överlägsna verksamhet i allmän regi riskerar enligt utskottet att leda till
försämrad kvalitet, ökad segregering samt minskat inflytande för de direkt
berörda.
Beträffande de kommunala bolagen vill utskottet anföra följande. Skälet till
att kommuner och landsting väljer att driva verksamheten i aktiebolagsform är
ofta att det bedömts ge vissa effektivitetsfördelar i jämförelse med
kommunallagsreglerad förvaltning, bl.a. genom större frihet vid beslut om
upplåning, avsättning av medel och driftsöverskott. Den större ekonomiska
rörelsefriheten kan ge bättre flexibilitet. Företagsformen kan även medföra
vissa fördelar genom smidigare samverkansformer mellan kommuner.
Enligt den statistik som Statistiska centralbyrån årligen redovisar i
Kommunernas finanser finns det i dagsläget drygt 1 500 kommunägda och
landstingsägda företag. Enligt den obligatoriska koncernredovisningen omfattade
företagsformen i genomsnitt 14 % av den primärkommunala verksamheten.
Den enligt utskottet naturliga verksamhetsformen för den kommunala sektorn är
förvaltningsformen. Att, som motionärerna föreslår, förbjuda kommunerna att
driva verksamhet i bolagsform vore emellertid att hindra kommunerna från att
välja den i det enskilda fallet mest effektiva verksamhetsformen. Genom den
reglering av insyn och kontroll av kommunala bolag som finns i kommunallagen,
vilken bl.a. innebär att bestämmelserna om allmänna handlingar även gäller
dessa bolag (kommunallagen 3 kap. 16 §), garanteras nödvändig demokratisk
insyn.
Beträffande medborgarnas möjlighet att själva välja skola och barnomsorg vill
utskottet erinra om att det redan existerar en utbredd valfrihet. Föräldrar kan
i många kommuner välja mellan olika kommunala skolor och olika former av
kommunal barnomsorg. För grundskolan gäller t.ex. att kommunen enligt
skollagstiftningen vid fördelning av elever på de olika skolenheterna skall
beakta föräldrarnas önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola
så långt det är möjligt utan att andra elevers berättigade krav på placering i
en skola nära hemmet åsidosätts eller att betydande organisatoriska eller
ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen. Föräldrarna kan i många kommuner
även välja skolor som drivs av andra huvudmän. Kommunerna står för lejonparten
av finansieringen av privata daghem och skolor.
Utskottet anser att det är mycket viktigt att medborgarnas åsikter om hur
deras barns skola och barnomsorg bedrivs får genomslag i verksamheten. Till
skillnad från motionärerna anser emellertid utskottet att föräldrarnas och
barnens intresse inte i första hand kan tas till vara genom en ökad
privatisering. I stället är det inte minst genom att utveckla brukarmedverkan
som verksamheten vid skolor och inom barnomsorgen kan utvecklas på bästa sätt.
Utskottet erinrar om att riksdagen har beslutat om en försöksverksamhet fr.o.m.
den 1 juli 1996 med lokala självstyrelser med föräldramajoritet inom skolan
(prop. 1995/96:157, bet. UbU9, rskr. 259). Försöksverksamheten skall pågå under
en femårsperiod.
Med vad utskottet här anfört avstyrks motionerna Fi607 (fp) yrkandena 1-3,
Fi609 (m) yrkandena 1-4 och 7 samt N209 (m) yrkande 1.
Slutavräkning av kommunalskatt
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (utg.omr. 25, avsnitt 3.4.2) föreslår regeringen vissa
förändringar i systemet med slutavräkning av kommunalskatt. Enligt den nu
gällande ordningen skall slutavräkningen av kommunal- och landstingsskattemedel
regleras med ett enhetligt belopp per invånare i kommunen respektive
landstinget per den 1 november året efter beskattningsåret. Regeringen föreslår
nu att slutavräkningen av kommunalskattemedel i stället skall regleras per den
1 november året före beskattningsåret. Skälet till detta är att folkbokföringen
detta datum reglerar i vilken kommun eller i vilket landsting som en person
skall betala skatt under beskattningsåret. Det är då enligt regeringen
konsekvent att slutavräkningen fördelas utifrån samma invånarantal.
Förslaget föranleder en ändring i lagen (1965:269) om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt m.m. Samtidigt föreslår regeringen att ett
förtydligande görs i samma lag hur en kommun som inte ingår i ett landsting, en
s.k. landstingsfri kommun, skall hanteras i detta sammanhang.
Utskottets ställningstagande
Finansutskottet konstaterar att propositionens förslag föregåtts av ett
utredningsarbete och att resultatet av detta arbete har remissbehandlats. I
samband därmed har en klart övervägande del av remissinstanserna varit positiva
till förändringen. Några motioner har inte väckts med anledning av förslaget.
Utskottet tillstyrker för sin del föreliggande förslag till lagändringar.
Regional försöksverksamhet och systemet för återbetalning av mervärdesskatt
till kommuner och landsting
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (utg.omr. 25, avsnitt 3.4.3) föreslås att de nya
regionala självstyrelseorgan som bildas enligt lagen (1996:1415) om
försöksverksamheter med regionförbund i Kalmar och Skåne län ges rätt till
återbetalning av ingående mervärdesskatt från det inomkommunala
mervärdesskattesystemet. Enligt detta system har kommuner, landsting och
kommunalförbund rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt, som
uppstått i verksamheter som inte medför skatteplikt. Eftersom uppgifter nu kan
komma att föras över till regionförbunden från kommuner och landsting anser
regeringen att också de nya självstyrelseorganen skall ges rätt till
återbetalning av ingående mervärdesskatt. Regeringens förslag föranleder en
ändring i lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och
landsting.
Utskottets ställningstagande
Finansutskottet noterar att förslaget har utarbetats efter samråd med Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Utskottet tillstyrker lagförslaget.
Kommunala pensionsfonders medelsplacering
Motionen
I Vänsterpartiets motion Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. om den ekonomiska makten
begärs en utredning om möjligheterna för de kommunula pensionsfonderna att mer
aktivt placera medel i det lokala näringslivet. Förslaget är en del i partiets
allmänna krav på att såväl staten som kommunerna skall bli aktivare som ägare
och beställare. Motionärerna anser att frågan om lokal och regional förankring
som en viktig del i en lyckad företagsutveckling uppmärksammats i alltför liten
utsträckning. Företag som genom sin lokala förankring även har en social
dimension har enligt motionärerna i gjorda studier visat en betydande förmåga
till att överleva ekonomiska nedgångar och bli ekonomiskt lyckade.
Utskottets ställningstagande
Finansutskottet vill peka på att en översyn av den kommunala
medelsförvaltningen nyligen genomförts av en särskild utredare. Utredningens
resultat presenterades våren 1997 i betänkandet Medelsförvaltning i kommuner
och landsting (SOU 1997:78). Utredningen föreslår att regleringen av
förvaltningen av pensionsmedel i kommuner och landsting skall bygga på
principen om kommunal självstyrelse och avstår därför från att lägga fram
förslag om detaljregleringar. Det bör ske en precisering i nuvarande
lagstiftning men ramlagsprincipen i kommunallagen bör tillämpas även när det
gäller pensionsmedelsförvaltningen.
Utredningen föreslår därför att det i kommunallagen införs en ny bestämmelse
som anger att för förvaltningen av medel avsatta för pensionsförpliktelserna
skall fullmäktige meddela särskilda föreskrifter. Dessa skall enligt förslaget
omprövas minst en gång per år. I föreskrifterna skall anges hur medlen skall
förvaltas och att en tillåten risknivå för placeringen av medlen skall
fastställas. Vidare skall anges hur uppföljning och kontroll av förvaltningen
skall ske.
Utredningen avråder kommuner och landsting från att lägga in
regionalpolitiska aspekter i valet av emittenter. Genom att särskilt gynna
placeringar i det egna landstinget eller kommunen ökar, enligt utredningen,
risken för att medelsförvaltningen inte enbart syftar till god avkastning och
betryggande säkerhet utan blir ett sätt att bedriva näringspolitik. Det finns
också, framhåller utredningen, risk för att kommunen skulle bryta mot
bestämmelsen om likställighetsprincipen i kommunallagen som föreskriver att
alla kommunmedlemmar skall behandlas lika.
Utredningsförslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Med
hänvisning därtill avstyrker utskottet motion Fi209 (v) yrkande 7.
Kommunala avgifter
Motionen
I motion Fi604 av Tomas Högström och Ulf Melin (m) ifrågasätts kommunernas rätt
att tillämpa inkomstdifferentierade avgifter. Enligt motionärerna blir
konsekvensen av dessa avgifter orimliga marginaleffekter. De uppstår genom att
medborgarna dels får betala progressiv inkomstskatt, dels får betala avgifter
efter vilken inkomst de har. Motionärerna menar att utvecklingen av
avgiftssystemen inom den kommunala sektorn inneburit att kommunerna via sina
inkomstrelaterade taxesystem har övertagit delar av statens roll inom
fördelningspolitiken, vilket enligt motionärerna står i strid med
kommunallagen. Progressivitet skall vara förbehållet det statliga systemet.
Inkomstrelaterade avgifter i kommunsektorn står i strid med skattereformen och
är dessutom tveksamma utifrån likställighetsprincipen.
Vidare anförs att systemet med avgiftsbefrielse innebär att barnomsorg och
äldreomsorg de facto svarar för kostnader som annars skulle ha åvilat
kommunernas sociala verksamhet och därmed belasta socialbidragskontot.
Situationen är i dag sådan att barn- och äldreomsorg svarar för en omfattande
subventionering av kommunernas sociala verksamhet.
Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den skall lägga fram förslag som innebär att kommunerna förbjuds att
tillämpa inkomstrelaterade avgiftssystem. Dessutom skall regeringen till
riksdagen redovisa förslag som innebär att kommunerna skall vara skyldiga att
ta ut avgift för barn- och äldreomsorg.
Utskottets ställningstagande
Som motionärerna påpekar har riksdagen tidigare vid ett flertal tillfällen
behandlat de frågor beträffande kommunala avgifter som motionen tar upp.
Utskottet vill närmast hänvisa till betänkandena 1993/94:KU40 och
1996/97:FiU15.
Utskottet vill betona att det enligt utskottets mening skall vara kommunerna
själva som beslutar om sina avgiftssystem och att kommunerna inom ramen för
kommunallagens bestämmelser skall ha största möjliga frihet att utforma dessa
efter lokala förutsättningar och med den inriktning som medborgarna i kommunen
önskar. Kommunernas och landstingens rätt att ta ut avgifter är ett viktigt
inslag i den kommunala självstyrelsen. Utskottet kan konstatera att
motionärerna anser att kommunerna även fortsättningsvis skall få sätta
avgifter, men att de anser att inkomstdifferentiering och avgiftsbefrielse
strider mot bestämmelserna i kommunallagen och vill att regeringen skall komma
med förslag om ändringar i kommunallagen som leder till att bestämmelserna
efterlevs. Utskottet kommenterar först motionärernas påstående i motionen att
avgiftssättningen skulle strida mot bestämmelserna i kommunallagen.
Rätten att ta ut avgifter framgår av kommunallagen. Kommuner och landsting
får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. För
tjänster eller nyttigheter som de är skyldiga att tillhandahålla får de ta ut
avgifter bara om det är särskilt föreskrivet. Grunderna för avgiftssättningen
skall framgå av en av fullmäktige antagen taxa.
Den kommunala självstyrelsen ger kommunerna och landstingen rätt att välja
vilken konstruktion avgifter skall ha under förutsättning att de inte
överstiger självkostnaden. Den viktiga självkostnadsprincipen bygger på det
totala utgiftsuttaget för en verksamhet. Avsikten bakom principen är att hindra
kommunerna och landstingen att utnyttja en monopolsituation och att kommunal
verksamhet inte bör kunna drivas med vinstsyfte. Eftersom
självkostnadsprincipen syftar på det totala avgiftsuttaget för en verksamhet
har kostnaden i det enskilda fallet inte någon betydelse för principens
tillämpning.
Den kommunala självstyrelsen ger även kommuner och landsting rätt att själva
bestämma hur stor del av verksamheten som skall skattesubventioneras respektive
avgiftsfinansieras. Kommuner och landsting som under ett år
skattesubventionerat viss verksamhet och därigenom haft en lägre
avgiftsfinansieringsgrad kan däremot inte under senare år kompensera sig genom
högre avgiftsuttag.
Förvaltning av kommunal egendom, överlåtelse och upplåtelse av lös egendom är
undantagna från självkostnadsprincipen.
Likställighetsprincipen innebär att kommuner och landsting skall behandla
alla sina medlemmar eller grupper av medlemmar lika om det inte finns sakliga
skäl för något annat, dvs. sådant beslut måste grunda sig på rationella hänsyn
och godtycke får inte förekomma (kommunallagen 2 kap. 2 §). Den gäller
kommunernas och landstingens relationer till de egna medlemmarna, t.ex.
angående avgifter eller tillgång till olika kommunala anläggningar. Kommunala
avgifter får inte utan särskilt författningsstöd bestämmas till olika belopp
beroende på betalningsförmåga. Inkomstdifferentiering och avgiftsbefrielse är
således förenlig med likställighetsprincipen om avgiftssättningen inte är
godtycklig utan sker på saklig grund. Det är också tillåtet om det har särskilt
författningsstöd.
Utskottet kan konstatera att såväl inkomstrelaterade avgifter som
avgiftsbefrielse är förenliga med bestämmelserna i kommunallagen med beaktande
av de förutsättningar som där regleras.
Vad sedan beträffar behovet av eventuella förändringar av bestämmelserna i
kommunallagen anser utskottet att fördelarna med nuvarande reglering, som ger
kommunerna huvudansvaret för taxesättningen, överväger nackdelarna. Fördelen
med inkomstrelaterade avgifter är att de generellt sett har en god
fördelningspolitisk profil. Nackdelen är de eventuella höga marginaleffekter
som kan uppstå i kombination med inkomstbeskattningen.
I praktiken har det ansetts som godtagbart att rabatter ges till barn,
värnpliktiga och pensionärer för tillträde till kommunala anläggningar och
kommunikationer. Det kan även följa av speciallagstiftningen, såsom är fallet
enligt socialtjänstlagen. Det är enligt utskottets mening kommunerna och
landstingen som bör göra den nödvändiga avvägningen mellan dessa för- och
nackdelar. Att förbjuda kommunerna att ta fördelningspolitiska hänsyn, vilket
motionärerna förespråkar, vore i högsta grad olämpligt. Konsekvensen av att
hindra kommuner att ta ut inkomstrelaterade avgifter eller befria medborgare
från avgifter skulle bli att hushåll med sämst resurser, och därmed oftast
störst behov av kommunal service, inte längre skulle ha råd att utnyttja den.
Med vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi604 (m).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 1998
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 25 yrkande 5
samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi508 yrkandena 3 och 4,
1997/98:Fi606, 1997/98:Fi607 yrkandena 4, 5 och 7, 1997/98: Fi608 och
1997/98:Fi609 yrkande 8 för budgetåret 1998 anvisar anslagen under
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt utskottets förslag
i appendix till hemställan,
2. beträffande hantering av fel i utjämningssystemet för kommuner och
landsting
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 25 yrkandena
2-4, alla i denna del, godkänner vad utskottet anfört,
3. beträffande principerna för utjämningssystemet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi603 yrkandena 1-3,
1997/98:Fi609 yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:A458 yrkande 7,
res. 1 (m)
4. beträffande utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi601, 1997/98:Fi602,
1997/98:Fi605, 1997/98:Fi607 yrkande 6 och 1997/98:Bo305,
res. 2 (fp, v)
5. beträffande kommunal beskattning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi219 yrkandena 25 och 26 samt
1997/98:Sk325 yrkande 5,
res. 3 (v, mp)
6. beträffande omprövning och förnyelse av kommunal verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi607 yrkandena 1-3, 1997/98:Fi609
yrkandena 1-4 och 7 samt 1997/98:N209 yrkande 1,
res. 4 (m)
res. 5 (fp, kd)
res. 6 (mp) - motiv.
7. beträffande slutavräkning av kommunalskatt
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 25 yrkande 4
i denna del godkänner vad utskottet anfört,
8. beträffande regional försöksverksamhet och systemet för
återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 25 yrkande
1 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,
9. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen med anledning av vad utskottet ovan anfört och hemställt (mom. 2
och 7) antar de i proposition 1997/98:1 utgiftsområde 25 yrkandena 2-4,
alla i denna del, framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan meninghets utdebitering av skatt, m.m.,
dels lag om ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner
och landsting,
dels lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner
och landsting,
10. beträffande kommunala pensionsfonders medelsplacering
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkande 7,
11. beträffande kommunala avgifter
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi604.
res. 7 (m)
res. 8 (fp) - motiv.
Stockholm den 4 december 1997
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Lisbet Calner
(s), Lennart Hedquist (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Fredrik
Reinfeldt (m), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström
(s), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s), Göran
Lindblad (m), Karin Pilsäter (fp), Tom Heyman (m) och Bengt Kronblad (s).
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner
1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har avgivit särskilda
yttranden.
-------------------------------------------------------
| |Verksamhetsområde | Utskottets|
-------------------------------------------------------
| |Anslag | förslag|
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|A |Bidrag och ersättning till kommuner och landsting |
-------------------------------------------------------
|1 |Generellt statsbidrag till | |
| |kommuner och | 71 326 400|
| | landsting (ram) | |
-------------------------------------------------------
|2 |Bidrag till särskilda insatser| |
| |i vissa | 736 600|
| | kommuner och landsting | |
| |(res.) | |
-------------------------------------------------------
|3 |Statligt utjämningsbidrag till| |
| |kommuner | 20 985 000|
| | och landsting (obet.) | |
-------------------------------------------------------
|4 |Bidrag till Rådet för kommunal| |
| |redovis- | 700|
| | ning (obet.) | |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
| |Summa för utgiftsområdet | 93 048 700|
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
Reservationer
1. Principerna för utjämningssystemet (mom. 3) (m)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Göran Lindblad (m) och Tom Heyman
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med
?Finansutskottet konstaterar att? och slutar med ?A458 (m) yrkande 7? bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi609 (m) att
det är nödvändigt att snarast ersätta det nuvarande inomkommunala
utjämningssystemet med ett grundlagsriktigt system. Den grundläggande och från
kommunala självstyrelsesynpunkter självklara principen måste vara att det en
kommun tar upp i kommunalskatt skall diponeras fullt ut av kommunen för dess
egna uppgifter. Denna grundlagsfästa princip är också bakgrunden till att
kommuner och landsting inte tillerkänts rätt att uppta skatt för andra ändamål.
När staten förfogar över den skatt som en kommun eller ett landsting upptar
för sina lokala uppgifter är detta ett grundskott mot den kommunala
självstyrelsen. Den kommunala beskattningsrätten ändrar helt karaktär och
sambandet mellan lokal skatt och lokala uppgifter bryts på ett sådant sätt att
enligt utskottet i praktiken en statskommunal skatt successivt införs.
Kommittén om den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd konstaterade de
facto att det införda inomkommunala utjämningssystemet strider mot den svenska
grundlagen, och utredningens majoritet ville rätta till detta förhållande genom
att förorda en grundlagsändring. Utskottet konstaterar nu att regeringen valt
att inte lägga fram något förslag om en sådan grundlagsändring, vilket innebär
att den nuvarande lydelsen av grundlagen kommer att gälla även framdeles. Detta
bör kunna tolkas som att intentionerna bör vara att snarast ändra på det
nuvarande grundlagsstridiga systemet.
Utskottet anser mot denna bakgrund i likhet med motionärerna att riksdagen
hos regeringen skall begära förslag om ett nytt grundlagsriktigt
utjämningssystem. Ett framtida system bör sammanfattningsvis innebära
* att den svenska grundlagen respekteras,
* att lokalt uppburen skatt går till den egna kommunen och ej till ett
omfördelningssystem,
* att det är en statlig uppgift att ge bidrag till kommuner med för sina
uppgifter otillräcklig skattekraft,
* att fullt incitament att förbättra sin skattekraft föreligger för alla
kommuner och landsting,
* att regleringar mellan stat och kommun i enlighet med finansieringsprincipen
m.m. sker genom den s.k. neutraliseringsavgiften i samband med utbetalningen
av kommunalskattemedel,
* att systemet med individuell slutavräkning kommunvis återinförs.
Utskottet vill särskilt peka på att det nuvarande systemet generellt sett
innebär att medborgarna i kommuner med relativt högre skattekraft får betala
till kommuner med lägre skattekraft. Bortsett från det grundlagsstridiga i
detta är det dessutom principiellt fel från fördelningssynpunkt.
Fördelningspolitik skall enligt utskottet bedrivas av staten och inte av
kommunerna. Det av utskottet förordade alternativet innebär i motsats till
nuvarande system att det sker en omfördelning via statsskatten från medborgare
med högre inkomster - oavsett var de bor - till kommuner med otillräcklig
skattekraft.
Såsom anförs i motionerna Fi609 (m) och A458 (m) är vidare en annan allvarlig
effekt enligt utskottet att systemet inte ger den minsta stimulans till
ekonomisk tillväxt i kommunerna. Tvärtom blir effekten i kommuner som ökar sin
tillväxt att de inte får behålla denna. Bl.a. bestraffas Stockholmsregionen där
mycket av tillväxten skapas. Lågskattekommuner som ökar sin skattekraft kan
t.ex. förlora resurser om de ökar skattekraften mer än riksgenomsnittet och få
högre totala intäkter om skattekraften sjunker. Utskottet anser därför att det
nuvarande tillväxthämmande utjämningssystemet bör göras om till ett renodlat
statligt kostnadsutjämningssystem. Utskottet tillstyrker med det anförda
motionerna Fi609 (m) yrkandena 5 och 6 och A458 yrkande 7. Med vad utskottet
ovan anfört får också motion Fi603 (m) anses besvarad.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande principerna för utjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi609 yrkandena 5 och 6 och
1997/98:A458 yrkande 7 samt med anledning av motion 1997/98:Fi603
yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen (mom. 4) (fp, v)
Karin Pilsäter (fp) och Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?I motion Fi607
(fp)? och slutar med ?avstyrks av utskottet? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i Folkpartiet liberalernas motion
Fi607 att staten och kommunerna bör dela på finansieringen av socialbidragen.
Utskottet konstaterar att socialbidragskostnaderna har stigit kraftigt som
följd inte minst av arbetslösheten och att dessa kostnader har fördelats ojämnt
mellan kommunerna. Med en gemensam finansiering har varken stat eller kommun
något att vinna ekonomiskt på att försöka skjuta försörjningskostnaderna för
människor mellan olika system beroende av betalningsansvar.
Enligt utskottet bör staten ta hälften av den direkta kostnaden, detta kan i
sin tur minska statsbidragen till kommunerna med motsvarande belopp. På detta
sätt blir omläggningen kortsiktigt finansiellt neutral för staten samtidigt som
såväl kommuner som staten har allt att vinna på att socialbidragsbehovet
minskar genom att människor får arbete. Kostnaderna kommunerna emellan blir
dock mer rättvist fördelade. Den kommunala utjämningsutredningen bör få
tilläggsdirektiv att lägga ett sådant förslag.
Utskottet tillstyrker motion Fi607 (fp) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi607 yrkande 6 och med avslag på
motionerna 1997/98:Fi601, 1997/98:Fi602, 1997/98:Fi605 och 1997/98:Bo305
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Kommunal beskattning (mom. 5) (v, mp)
Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med
?Finansutskottet framhöll hösten? och slutar med ?Sk325 (mp) yrkande 5? bort ha
följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening innebär beslutet att minska statsbidragen till
de kommuner och landsting som höjer sin utdebitering för år 1998 ett allvarligt
ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Av såväl principiella som ekonomiska
skäl bör beslutet rivas upp. Sådana ingrepp bör bara ses som en yttersta
nödfallsåtgärd om det föreligger reella hot att kommunerna genom okontrollerade
skattehöjningar riskerar att allvarligt skada den totala samhällsekonomin.
Utskottet anser att några sådana hot inte föreligger för närvarande.
Utskottet ser också allvarligt på de uttalanden som gjorts av företrädare för
regeringen om någon form av sanktioner mot de kommuner som sänker skatten.
Ingrepp i den kommunala beskattningsrätten som riktar sig mot såväl höjda som
sänkta skatter är, som utskottet ser det, ett utslag av ett fyrkantigt
regleringstänkande som inte är förenligt med den långvariga svenska traditionen
av kommunalt självstyre. Om ett litet antal kommuner eller landsting med mycket
god respektive mycket dålig ekonomi vill ändra sin utdebitering bör detta ses
som ett naturligt inslag i en fortgående process där kommuner och landsting
anpassar sin verksamhet och skattesats till ändrade yttre förutsättningar och
till kommuninvånarnas önskemål. Ingrepp i denna process leder enligt utskottet
bara till ineffektivitet, dåligt resursutnyttjande och skador på den
demokratiska processen.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi219 (mp) yrkandena 25 och 26 samt Sk325
(mp) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande kommunal beskattning
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi219 yrkandena 25 och 26 samt
1997/98:Sk325 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Omprövning och förnyelse av kommunal verksamhet (mom. 6) (m)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Göran Lindblad (m) och Tom Heyman
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?De frågor som?
och på s. 25 slutar med ?(m) yrkande 1? bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna anser utskottet att den kommunala sektorn måste
förnyas genom avreglering, konkurrensutsättning, ökad valfrihet för
medborgarna, avyttring av kommunala bolag samt en omfördelning av uppgifter
mellan staten och kommunerna.
Statliga regleringar av kommunal verksamhet leder till ett minskat förtroende
för demokratin. Möjligheten för medborgarna att påverka den lokala politiken
står i omvänd proportion till de statliga styråtgärderna. Om en gemensam
uppgift i samhället anses bäst handläggas på lokal nivå borde det vara av just
den anledningen att man där enklast kan hitta lösningarna utifrån egna
förutsättningar och möjligheter. Då är det inte motiverat att staten reglerar
och standardiserar den verksamhet som kommunerna skall bedriva. Statens roll
bör vara att ställa upp ramarna för kommunernas verksamhet i stort. Kommunernas
och landstingens verksamhet bör därför avregleras.
Den konkurrensutsättning av kommunal verksamhet som påtagligt ökades under
föregående mandatperiod ledde till markant höjd produktivitet. Effekten uppstod
dels eftersom antalet entreprenader efter upphandling ökade, dels tack vare att
egenregiverksamheten utvecklades när den konkurrensutsattes och
kostnadsjämfördes. Under innevarande mandatperiod har emellertid regeringen
motverkat denna utveckling. Det är, enligt utskottets uppfattning, tydligt att
regeringen ägnar föga uppmärksamhet åt de för kommunsektorn så viktiga
konkurrens- och effektivitetsfrågorna. Det är uppenbart att kommuner och
landsting har stora förutsättningar att genom bra konkurrensprogram förbättra
kvaliteten i sin verksamhet och samtidigt uppnå lägre relativa kostnader.
Eftersom kommunsektorn är så omfattande skulle ökad konkurrensutsättning ge en
långsamt gynnsam effekt för hela samhällsekonomin.
Utskottet anser det vara självklart att det skall vara föräldrarnas rättighet
att kunna välja skola och barnomsorg. Kvalitet och variationsrikedom i t.ex.
undervisningen främjas bäst om skolor med olika inriktning, arbetssätt och
huvudman kan verka sida vid sida. Gjorda undersökningar visar att detta också
är åsikten hos dem som aktivt väljer ett alternativ som passar just dem och
deras barn.
Utskottet anser att kommunala bolag är onödiga och att de innebär risker för
att kommunerna i strid med kommunallagen ägnar sig åt affärsverksamhet som
snedvrider konkurrensen på en marknad där lokala småföretag skall kunna
utvecklas. Kommunala bolag konkurrerar ut privata företag och hindrar på så
sätt utvecklingen av små företag. Konkurrensen sätts ur spel när kommunala
bolag särbehandlas vid anbudsgivning och får lågräntelån till kommunal borgen.
Kommunala företag har dessutom på senare tid gett upphov till koncernbildningar
och avancerad skatteplanering för att på artificiell väg uppnå den
skattebefrielse som man ändå skulle ha haft om man bedrivit verksamheten som
kommunal förvaltning. Koncernbildningar gör det svårt för medborgarna att se
kommunala verksamheters verkliga intäkter och kostnader. De kommunala bolagen
bör därför avyttras eller övergå i förvaltningsform.
Slutligen anser utskottet att en omprövning av uppgiftsfördelningen mellan
stat och kommun bör ske för att skapa ett långsiktigt hållfast system. En
utgångspunkt för detta arbete bör vara att vissa utgifter förs över från den
offentliga till den privata sektorn. Men det gäller också att pröva vilka
offentliga åtaganden som är av den arten att finansieringsansvaret bör ligga
kvar på den kommunala sektorn. För vissa uppgifter som i dag åvilar kommunerna
bör finansieringen ske på nationell nivå och stödet gå direkt till medborgarna.
En nationell skolpeng, som ges denna utformning, skulle t.ex. stimulera
mångfald och kvalitet. De uppgifter som efter en översyn kvarstår som ett
lokalt ansvar utgör en kommunal kärnverksamhet och bör även fortsättningsvis
finansieras med dels kommunal inkomstskatt, dels riktade statsbidrag till
kommuner med otillräcklig skattekraft. Det som upptas i skatt av en kommun för
dess lokala uppgifter skall emellertid inte överföras till andra ändamål eller
kommuner.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna Fi609 (m)
yrkandena 1-4 och 7 och N209 (m) yrkande 1 och med anledning av motion Fi607
(fp) yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande omprövning och förnyelse av kommunal verksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi609 yrkandena 1-4 och 7 och
1997/98:N209 yrkande 1 och med anledning av motion 1997/98:Fi607 yrkandena
1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Omprövning och förnyelse av kommunal verksamhet (mom. 6) (fp, kd)
Karin Pilsäter (fp) och Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?De frågor som?
och på s. 25 slutar med ?(m) yrkande 1? bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförts i motion Fi607 (fp) anser utskottet att det är
viktigt att kommunernas huvuduppgifter prioriteras, att kommunal verksamhet
effektiviseras och konkurrensutsätts samt att kommunala bolag avvecklas eller
avyttras. Frågan om kommunsektorns utveckling handlar inte enbart om nya
resurser. Väl så viktigt är att ägna uppmärksamhet åt hur de betydande resurser
som står till buds används. Det handlar dels om att göra rätt saker, dels om
att göra saker rätt.
Till de mest angelägna vägarna för att få pengarna att räcka till det mest
angelägna hör omprioritering, dvs. kraftsamling av befintliga resurser till
vård, utbildning och omsorg. Därtill måste verksamheten effektiviseras. Det kan
ske genom att anlita utomstående producenter. Det finns många undersökningar
som visar att miljardbelopp finns att spara genom att konsekvent främja
konkurrens. Förekomsten av privata alternativ och entreprenader samt användning
av konkurrensupphandling ger kostnadsbesparingar på mellan 10 och 20 %. En
tredje väg är att sälja tillgångar, t.ex. kommunala bolag och fastigheter, som
inte är nödvändiga för kärnverksamheten. Slutligen bör kommuner och landsting
avstå från alla riskabla och onödiga utgifter, vilket innebär att de ej bör
ägna sig åt affärsprojekt och annat som inte är kommunala huvuduppgifter.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion Fi607 (fp) yrkandena
1-3 och med avslag på motionerna Fi609 (m) yrkandena 1-4 och 7 och N209 (m)
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande omprövning och förnyelse av kommunal verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi607 yrkandena 1-3 och med avslag
på motionerna 1997/98:Fi609 yrkandena 1-4 och 7 och 1997/98:N209 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Omprövning och förnyelse av kommunal verksamhet (mom. 6, motiveringen) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar
med ?Enligt utskottets uppfattning? och slutar med ?och eventuell omprövning?
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att den kommunala
självstyrelsen vidmakthålls och förstärks genom ökad decentralisering. Det är
bl.a. genom medborgarnas aktiva politiska deltagande i kommunerna och
landstingen som den svenska demokratin kan utvecklas och förbättras. Den
statliga regleringen av den kommunala sektorn bör därför minska så att
lokaldemokratin kan tillåtas blomma.
7. Kommunala avgifter (mom. 11) (m)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Göran Lindblad (m) och Tom Heyman
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Som
motionärerna påpekar? och på s. 29 slutar med ?avstyrks motion Fi604 (m)? bort
ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i motionärernas kritik av de inkomstrelaterade kommunala
avgifterna. Det är ett väldokumenterat faktum att de marginaleffekter som kan
uppstå i en kombination av inkomstdifferentierade avgifter, inkomstrelaterade
bidrag och marginaleffekter i skatteskalan medför skadliga effekter för
ekonomin, eftersom de fråntar medborgarna incitament att arbeta. I t.ex. en
aktuell rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi slås fast
att för 80 000 arbetslösa föräldrar med små barn lönar det sig knappt att börja
arbeta, bl.a. för att de kommunala daghemsavgifterna då ökar kraftigt (Ds
1997:73). Huvudsyftet med studien var att utvärdera hur reglerna fungerar och
samspelar i de omfattande svenska systemen för social trygghet, skatter och
omfördelning. Den visar att det finns tydliga arbetslöshetsfällor. Ca 4 % av de
arbetslösa skulle, om de började arbeta, inte få bättre ekonomisk standard.
Vidare visar studien att mer än var tredje arbetslös har en ersättningsgrad på
mellan 90 och 99 %. Detta beror främst på att bostads- och socialbidragen
minskar eller faller bort när man arbetar. Samtidigt ökar
barnomsorgsavgifterna. Utskottet anser att det måste löna sig att arbeta. De
kommunala avgifterna får inte ha den effekt som undersökningen beskriver
Kommunerna har när de med författningsstöd infört inkomstrelaterade avgifter
på viss områden gjort detta på ett sätt som just skapat orimliga
marginaleffekter för låg- och mellaninkomsttagare. Exemplen visar tydligt att
man måste hålla fast vid principen att det är en statlig uppgift att bedriva
fördelningspolitik och att det blir orimligt om man ovanpå dessa statliga
åtgärder via skatte- och transfereringspolitiken lägger inkomstrelaterade
avgifter i kommunerna. För vissa typer av tjänster accepteras i dag
inkomstrelaterade avgifter medan de för andra anses uppenbart orimliga (t.ex.
kollektivtrafik, fritid, kommunal teknik m.fl.) och stridande mot
likställighetsprincipen. Utskottet anser att det författningsstöd för
inkomstrelaterade avgifter som finns på vissa områden bör tas bort och att
kommunallagens bestämmelser anpassas därefter.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion Fi604 (m) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande kommunala avgifter
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi604 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Kommunala avgifter (mom. 11, motiveringen) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 29
börjar med ?I praktiken har? och slutar med ?att utnyttja den? bort ha följande
lydelse:
Vad beträffar de inkomstrelaterade avgifternas marginaleffekter vill
utskottet erinra om att dessa är väldokumenterade. I t.ex. en aktuell rapport
från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi slås fast att för 80 000
arbetslösa föräldrar med små barn lönar det sig knappt att börja arbeta, bl.a.
för att de kommunala daghemsavgifterna då ökar kraftigt (Ds 1997:73).
Huvudsyftet med studien var att utvärdera hur reglerna fungerar och samspelar i
de omfattande svenska systemen för social trygghet, skatter och omfördelning.
Den visar att det finns tydliga arbetslöshetsfällor. Ca 4 % av de arbetslösa
skulle, om de började arbeta, inte få bättre ekonomisk standard. Vidare visar
studien att mer än var tredje arbetslös har en ersättningsgrad på mellan 90 och
99 %. Detta beror främst på att bostads- och socialbidragen minskar eller
faller bort när man arbetar. Samtidigt ökar barnomsorgsavgifterna. Det är
enligt utskottets mening orimligt att sådana effekter uppstår som hindrar att
landet får fler personer i arbete. Utskottet är emellertid inte berett att, som
motionärerna föreslår, helt förbjuda inkomstrelateringen eller att förbjuda
avgiftsbefrielse.
Särskilda yttranden
1. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 1998 (mom. 1) (m)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Göran Lindblad (m) och Tom Heyman
(m) anför:
Den 20 november 1997 beslutade riksdagen att fastställa ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena i statsbudgeten och en beräkning av statens inkomster för
budgetåret 1998. Samtidigt beslutades om en preliminär fördelning av statens
utgifter för budgetåren 1999 och 2000. Under den fortsatta beredningen av
anslagen får dessa ramar inte överskridas. Vidare gäller enligt bestämmelserna
i riksdagsordningen att anslagen inom respektive utgiftsområde skall
fastställas genom ett beslut.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en
inriktning av den ekonomiska politiken och av budgetpolitiken som syftar till
att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande
Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt samhälle kan
både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan steg för steg pressas
tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra bemärkelser kan öka
genom att hushållen får en större ekonomisk självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till
kraftiga skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser
och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår
också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som skall vara gemensamma.
Rättsväsendet måste fungera tillfredsställande och försvaret skall vara så
starkt att Sverige kan försvaras.
När riksdagens majoritet nu genom besluten den 20 november valt en annan
inriktning av politiken, deltar vi inte i detaljbesluten.
I detta yttrande redovisar vi våra synpunkter på utgiftsområde 25. Vi menar
att den kommunala sektorns stora omfattning - kommuner och landsting disponerar
i dag intäkter på cirka 425 miljarder kronor - understryker betydelsen av att
pengarna används väl. Det blir då avgörande att den positiva
produktivitetsutveckling som ägde rum under 1990-talets första hälft
återkommer. Varje procents förbättring ger ett betydande utrymme att minska
trycket på skattebetalarna.
Kommunsektorn är genom sin storlek också i mycket hög grad beroende av
tillväxttalen i ekonomin som helhet. I och med att den kommunala skattebasen
utgörs av förvärvsinkomster är kommunerna synnerligen beroende av hur
sysselsättningen i landet utvecklas. Den svaga sysselsättningen de senaste åren
har därmed slagit mycket hårt mot kommunernas skatteunderlag. En procents högre
årlig tillväxt av skatteunderlaget än den som blir följden av regeringens
politik skulle således redan första året ge kommuner och landsting 2,9
miljarder mer i skatteintäkter. Under en treårsperiod motsvarar detta en årlig
skatteintäktsökning på bortemot tio miljarder kronor.
Med den ekonomiska politik som Moderata samlingspartiet förordar och med en
omfattande avreglering och konkurrensutsättning kommer den kommunala ekomomin
att förbättras och sysselsättningen att öka. Genom en effektivare och renodlad
kommunal verksamhet i kombination med bättre fungerande samhällsekonomi och
utnyttjande av tidigare tillskott av statsbidrag skapas utrymme att sänka
skatterna med åtminstone 50 öre år 1999 och en krona år 2000.
Vi föreslår för år 1998 därför en minskning av statsbidragen på 4 700
miljoner kronor för att neutralisera effekterna av våra förslag när det gäller
kostnaderna för fortsatt statligt ansvar för assistansersättning (-1 200
miljoner kronor), fortsatt administration av avgiftsintäkter för sjukhusvård
(+400 miljoner kronor), minskade lönekostnader till följd av ytterligare en
karensdag (-1 500 miljoner kronor) samt lägre barnomsorgskostnader på grund av
införande av vårdnadsbidrag m.m. (-2 400 miljoner kronor). Vid beräkningen av
statsbidraget för år 1998 tar vi dessutom hänsyn till att nettokostnaderna för
kommunsektorn enligt våra beräkningar minskar med 400 miljoner kronor till
följd av fortsatt statlig finansiering av assistansersättningen. Detta skulle
innebära en minskning av statsbidragen för år 1998 om 4 300 miljoner kronor.
Till detta kommer dock att vi kompenserar kommunsektorn fullt ut för
minskningen av det skatteunderlag som blir följden av vårt förslag om höjt
grundavdrag samt det extra grundavdraget för barn. Denna kompensation uppgår
till 7 000 miljoner kronor.
Nedan följer den siffermässiga effekten för kommunsektorn av våra förslag
jämfört med regeringens (1 000 kronor):
Effekter för kommunsektorn av våra förslag jämfört med regeringens (1 000-
tal kronor)
------------------------------------------------------------------
| | 1998| 1999| 2000|
------------------------------------------------------------------
|Lägre statsbidrag | 0 |-4 000 000| -8 000|
| | | | 000|
------------------------------------------------------------------
|Minskade nettokostnader p.g.a. | | | |
|fortsatt statlig finan-siering av| 400 000 | 400 000 | 400 000|
|assistansersättning | | | |
------------------------------------------------------------------
|Statligt övertagande av kostnader| | | |
|för att skapa utrymme för | 0 |9 600 000 | 19 200|
|skattesänkningar | | | 000|
------------------------------------------------------------------
|Skattesänkningar (1 kr 1999 och 2| 0 |-9 600 000| -19 200|
|kr 2000) | | | 000|
------------------------------------------------------------------
|Minskat skatteunderlag hos | | | |
|kommunerna p.g.a. höjt |-7 000 000|-7 000 000| -7 000|
|grundavdrag samt extra | | | 000|
|grundavdrag för barn | | | |
------------------------------------------------------------------
|Kompensation för ovanstående | | | |
|höjning av grundavdraget |7 000 000 |7 000 000 |7 000 000|
------------------------------------------------------------------
|Kommunal besparing då staten | | | |
|fortsatt ansvarar för |1 200 000 |1 200 000 |1 200 000|
|assistansersättning | | | |
------------------------------------------------------------------
|Minskade intäkter p.g.a. fortsatt| | | |
|statlig administration av | -400 000 | -400 000 |-400 000|
|avgiftsintäkter för sjukhusvård | | | |
------------------------------------------------------------------
|Minskade lönekostnader, |1 500 000 |1 500 000 |1 500 000|
|ytterligare en karensdag | | | |
------------------------------------------------------------------
|Lägre barnomsorgskostnader p.g.a.| | | |
|vårdnadsbidrag m.m. |2 400 000 |2 400 000 |2 400 000|
------------------------------------------------------------------
|Statsbidragsnedsättning p.g.a. | | | |
|neutraliseringar av punkterna |-4 700 000|-4 700 000| -4 700|
|7-10 ovan | | | 000|
------------------------------------------------------------------
|Summa | 400 000 |-3 600 000| -7 600|
| | | | 000|
------------------------------------------------------------------
När man skall studera den samlade effekten för kommunsektorn av vår
föreslagna politik måste också beaktas de positiva verkningar för kommunernas
ekonomi som blir följden av den av oss föreslagna avregleringen samt den
systematiska konkurrensutsättning av den kommunala sektorns tjänsteproduktion
som vi förordar. Vidare utgår vi i våra beräkningar från att kommuner och
landsting tydligt skall koncentrera sig på skötseln av sina kärnuppgifter och
därmed säkerställa en god kvalitet på just dessa. De senaste årens
socialdemokratiska politik har tydligt visat hur just kärnuppgifter inom t.ex.
äldrevården och skolan försummats samtidigt som andra för kommunerna perifera
uppgifter tillåtits sluka stora resurser.
2. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 1998 (mom. 1) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anför:
Den 20 november 1997 beslutade riksdagen att fastställa ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena i statsbudgeten och en beräkning av statens inkomster för
budgetåret 1998. Samtidigt beslutades om en preliminär fördelning av statens
utgifter för budgetåren 1999 och 2000. Under den fortsatta beredningen av
anslagen får dessa ramar inte överskridas. Vidare gäller enligt bestämmelserna
i riksdagsordningen att anslagen inom respektive utgiftsområde skall
fastställas genom ett beslut.
Folkpartiet liberalerna har i parti- och kommittémotioner lagt fram sina
förslag till inriktning av den ekonomiska politiken och av budgetpolitiken. När
riksdagens majoritet nu genom beslutet den 20 november valt en annan inriktning
av politiken, deltar vi inte i detaljbesluten. När det gäller kommunpolitiken
har vi presenterat vår politik i motion Fi607 av Karin Pilsäter och Anne
Wibble. Vi anser att de totalt 16 miljarder kronor som regeringen vill överföra
till kommuner och landsting år 2000 behövs för att bromsa uppsägningarna och
säkra kvaliteten i vård, omsorg och skola. Men detta är enligt vår mening inte
tillräckligt. Därutöver krävs mycket medvetna prioriteringar av
kärnverksamheterna i kommuner och landsting, effektiviseringar (t.ex. genom
upphandling och konkurrens) samt utförsäljning av bolag och fastigheter som
inte är nödvändiga för de kommunala huvuduppgifterna.
Vi vill öka statsbidragen med 380 miljoner kronor för att finansiera ett
förbättrat högkostnadsskydd för vårdbesök och läkemedel samt minska bidragen
med 800 miljoner kronor till följd av att partiet avvisar förslaget att
kommunerna skall ta över kostnadsansvaret för de 20 första assistanstimmarna.
Därutöver föreslår vi att ett nytt anslag för äldreboende på 500 miljoner
kronor inom utgiftsområde 25 skall tillskapas.
När det gäller anslaget A2 - den s.k. ?kommunakuten? - konstaterar vi att
medlen i stor utsträckning hittills bl.a. använts till kommuner som tagit emot
många flyktingar men även till dem som misskött ekonomin och gjort dåliga
bostadsaffärer. Beslut om medelstilldelningen ur ?kommunakuten? tas utan klara
regler och villkor och kommer enligt vår uppfattning inte alltid till de
områden som har sämst ekonomiska förutsättningar. Anslagen bör även här
fördelas förutsägbart och generellt, utan omfattande projektansökningar.
Folkpartiet vill därför att riksdagen skall fatta beslut om att ändra
medelsanvändningen på så sätt att pengarna ges till de mest utsatta
stadsdelarna för lokal utveckling. Vi anser att medlen bör fördelas i
proportion till invånarantalet i enlighet med storstadsutredningens
kartläggning. Även de 200 miljoner kronor som finns på anslaget B2 Särskilda
insatser i utsatta bostadsområden under utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar bör fördelas på samma vis. Sammantaget innebär Folkpartiets
budgetalternativ att vi vill öka utgifterna inom utgiftsområde 25 med 80
miljoner kronor utöver regeringens förslag.
3. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 1998 (mom. 1) (v)
Johan Lönnroth (v) anför:
Den 20 november 1997 beslutade riksdagen att fastställa ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena i statsbudgeten och en beräkning av statens inkomster för
budgetåret 1998. Samtidigt beslutades om en preliminär fördelning av statens
utgifter för budgetåren 1999 och 2000. Under den fortsatta beredningen av
anslagen får dessa ramar inte överskridas. Vidare gäller enligt bestämmelserna
i riksdagsordningen att anslagen inom respektive utgiftsområde skall
fastställas genom ett beslut.
Vänsterpartiet har i parti- och kommittémotioner lagt fram sina förslag till
inriktning av den ekonomiska politiken och av budgetpolitiken. När riksdagens
majoritet nu genom beslutet den 20 november valt en annan inriktning av
politiken, deltar vi inte i detaljbesluten. Vi föreslår i motion Fi606 att
utgiftsramen för utgiftsområde 25 sänks med 3 600 miljoner kronor för år 1998.
Detta åstadkommer vi genom en sänkning av statsbidragen med 6 900 miljoner
kronor samtidigt som vi för över 3 300 miljoner kronor från
arbetslöshetsförsäkringen på utgiftsområde 13 till utgiftsområde 25 för extra
jobbsatsningar i kommuner och landsting under år 1998.
Förutsättningen för att dessa pengar skall komma kommunsektorn till godo är
emellertid att enskilda kommuner och landsting verkligen inrättar extra
arbeten. Pengarna skall således enligt vårt förslag inte betalas ut
villkorslöst som en del av det generella bidraget. Avsikten är att tillskottet
från utgiftsområde 13 skall kunna användas för att sysselsätta
långtidsarbetslösa. Vi beräknar att den av oss föreslagna lösningen innebär att
25 000 personer kommer att kunna sysselsättas under en tolvmånadersperiod.
Med Vänsterpartiets politik kommer kommunsektorn att få ett nettotillskott på
5 000 miljoner kronor 1998 trots att nivån på statsbidragen sänks. Det beror på
att kommuner och landsting får ökade skatteintäkter genom våra förslag att
avskaffa grundavdraget för höga inkomster och att inte höja de avdragsgilla
egenavgifterna. Dessutom föreslår vi att arbetsgivaravgifterna för kommunerna
och landstingen generellt skall sänkas.
4. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 1998 (mom. 1) (mp)
Roy Ottosson (mp) anför:
Den 20 november 1997 beslutade riksdagen att fastställa ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena i statsbudgeten och en beräkning av statens inkomster för
budgetåret 1998. Samtidigt beslutades om en preliminär fördelning av statens
utgifter för budgetåren 1999 och 2000. Under den fortsatta beredningen av
anslagen får dessa ramar inte överskridas. Vidare gäller enligt bestämmelserna
i riksdagsordningen att anslagen inom respektive utgiftsområde skall
fastställas genom ett beslut.
Miljöpartiet de gröna har i parti- och kommittémotioner lagt fram sina
förslag till inriktning av den ekonomiska politiken och av budgetpolitiken. När
riksdagens majoritet nu genom beslutet den 20 november valt en annan inriktning
av politiken, deltar vi inte i detaljbesluten. När det gäller anslagen inom
utgiftsområde 25 anser Miljöpartiet att regeringens förslag att höja nivån på
de generella statsbidragen är välkommet och delvis tillgodoser tidigare krav
från partiet på en vidgad ekonomisk ram för kommunsektorn. I praktiken är
emellertid endast en del av nivåhöjningen ?nya? pengar, och regeringens
bedömning av sysselsättningseffekterna är enligt vår mening alltför
optimistisk.
Miljöpartiets förslag till ekonomisk politik leder till en sådan förstärkning
av ekonomin för kommunsektorn att det är möjligt att undvika fortsatta
personalneddragningar. Det hänger bl.a. samman med att vi inte höjer gränsen
för avdragsgilla resekonstnader och inte heller höjer egenavgifterna. Därför
beräknar vi att kommunsektorns ekonomi kommer att förbättras med 3 000 miljoner
kronor år 1998, med 5 500 miljoner år 1999 och med 6 700 miljoner kronor år
2000. För att åstadkomma detta och för att reglera för effekterna av förslagen
om bl.a. skatteväxling och sänkt arbetstid anser vi att de generella
statsbidragen bör höjas med 2 200 miljoner kronor för budgetåret 1998 jämfört
med regeringens förslag.
5. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 1998 (mom. 1) (kd)
Mats Odell (kd) anför:
Den 20 november 1997 beslutade riksdagen att fastställa ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena i statsbudgeten och en beräkning av statens inkomster för
budgetåret 1998. Samtidigt beslutades om en preliminär fördelning av statens
utgifter för budgetåren 1999 och 2000. Under den fortsatta beredningen av
anslagen får dessa ramar inte överskridas. Vidare gäller enligt bestämmelserna
i riksdagsordningen att anslagen inom respektive utgiftsområde skall
fastställas genom ett beslut.
Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner lagt fram sina förslag
till inriktning av den ekonomiska politiken och av budgetpolitiken. När
riksdagens majoritet nu genom beslutet den 20 november valt en annan inriktning
av politiken, deltar vi inte i detaljbesluten. När det gäller anslagen inom
utgiftsområde 25 välkomnar vi kristdemokrater att regeringen till sist insett
att kommuner och landsting nu dränerats på resurser i sådan omfattning att man
inte längre kan fullgöra sina primära uppgifter inom vård, omsorg och skola.
Förslaget att återföra resurser med sammanlagt 16 000 miljoner kronor är därför
bra men inte tillräckligt långtgående. Fortfarande återstår ett gap mellan
behov och resurser.
För att få en real förbättring krävs enligt vår mening ytterligare 4-5
miljarder kronor fram till år 2000. Med Kristdemokraternas ekonomiska politik
får kommuner och landsting ett ackumulerat tillskott på drygt 4 500 miljoner
kronor under denna period. Den av oss valda metoden att ge resurser, som främst
bygger på sänkta egenavgifter i sjukförsäkringen, ger både högre köpkraft för
löntagarna och ökade resurser till kommunsektorn. Kristdemokraterna vill bl.a
också återinföra vårdnadsbidraget och införa en andra karensdag i
sjukförsäkringen. Politiken innebär enligt vårt samlade förslag en
nettoförstärkning av den kommunala ekonomin år 1998 med 1 800 miljoner kronor
samtidigt som 10 000 miljoner kronor kan återföras från utgiftsområdet för att
kommunsektorn inte skall överkompenseras.
6. Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen, såvitt avser vissa
glesbygdskommuner (mom. 4) (v)
Johan Lönnroth (v) anför:
Jag anser i likhet med vad som sägs i motion Fi605 av Hans Andersson (v) att
förändringar i skatteutjämningssystemet bör övervägas så att större hänsyn tas
till de problem som uppstår i typiska turistkommuner i framför allt
fjällvärlden och i skärgårdsområden. Turismen i dessa kommuner genererar stora
intäkter till staten samtidigt som stora kommunala insatser krävs i form av
ökade investeringar i infrastruktur och större driftsutgifter. Skatteintäkterna
för de säsongsanställda går ofta till andra kommuner samtidigt som
fastighetsskatten och momsintäkterna tillfaller staten. Den kommunala
utjämningsutredningen bör därför pröva en förändrad fördelning av
statsbidragen. Vidare bör frågan om ett successivt överförande av
fastighetsskatten till kommunerna utredas.
7. Slutavräkning av kommunalskatt (mom. 7) (m)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Göran Lindblad (m) och Tom Heyman
(m) anför:
Vi konstaterar att regeringens förslag utgår från att nuvarande system med s.k.
kollektiv slutavräkning av kommunalskattemedel bibehålls. Denna ordning
infördes i samband med riksdagens beslut år 1995 om ett nytt bidrags- och
utjämningssystem fr.o.m. år 1996. Vi moderater reserverade oss mot såväl det
nya utjämningssystemet som det ändrade avräkningsförfarandet. Som framgår av
vår motion Fi609 anser vi att ett nytt grundlagsenligt statsbidragssystem
snarast skall införas. Som en del i vårt alternativa statsbidragssystem ingår,
vilket också framgår av motionen, att systemet med individuell slutavräkning
kommunvis återinförs.
Regeringens lagförslag
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton
för kommuner och landsting
---------------------------------------------------------------------
| Härigenom föreskrivs att 5 och 7 §§ lagen (1995:1518) | |
|om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting | |
|skall ha följande lydelse. | |
---------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse | |
| |Föreslagen lydelse |
---------------------------------------------------------------------
| 5 § | |
---------------------------------------------------------------------
|Kommuner och landsting har efter ansökan rätt till | |
|ersättning från kontona för ingående mervärdesskatt som | |
|inte dragits av enligt mervärdesskattelagen (1994:200). | |
| Kommunalförbund har efter ansökan rätt till | |
|ersättning från kommunkontot och landstingskontot för | |
|ingående mervärdesskatt som inte dragits av enligt | |
|mervärdesskattelagen. Fördelningen mellan kontona görs | |
|i förhållande till kommunernas och landstingens | |
|deltagande i kostnaderna för förbundets verksamhet. | |
---------------------------------------------------------
| | Vad som anges i andra|
| |stycket gäller även sådant|
| |regionförbund som avses i|
| |lagen (1996:1415) om|
| |försöksverksamhet med|
| |regionförbund i Kalmar län|
| |och Skåne län. |
---------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------
| 7 § | |
---------------------------------------------------------------------
|Kommuner och landsting har efter ansökan rätt till | |
|ersättning från kontona för de ökade kostnader som till | |
|följd av bestämmelserna om mervärdesskatt uppkommer vid | |
|upphandling avseende verksamhet inom sjukvård, | |
|tandvård, social omsorg och utbildning. Rätt till | |
|ersättning föreligger också när kommunen och | |
|landstinget lämnar bidrag till näringsidkare för dennes | |
|verksamhet inom nämnda områden. | |
---------------------------------------------------------
|Ersättning enligt första | Ersättning enligt första|
|stycket utgår även till |stycket utgår även till |
|kommunalförbund och sådant | 1. kommunalförbund, |
|beställarförbund som | 2. sådant|
|bedriver försöksverksamhet |beställarförbund som|
|enligt lagen (1994:566) om |bedriver försöksverksamhet|
|lokal försöksverksamhet med |enligt lagen (1994:566) om|
|finansiell samordning |lokal försöksverksamhet med|
|mellan socialförsäkring, |finansiell samordning|
|hälso- och sjukvård och so- |mellan socialförsäkring,|
|cialtjänst. |hälso- och sjukvård och so-|
| |cialtjänst, och |
| | 3. sådant regionförbund|
| |som avses i lagen|
| |(1996:1415) om för-|
| |söksverksamhet med|
| |regionförbund i Kalmar län|
| |och Skåne län. |
---------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse | |
| |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
|Storleken av ersättningar som avses i denna paragraf|
|beräknas enligt schablon. Regeringen eller den|
|myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om|
|schablonberäkningen. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
| Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till
kommuner och landsting
---------------------------------------------------------------------
| Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1995:1515) om | |
|utjämningsbidrag till kommuner och landsting skall ha | |
|följande lydelse. | |
---------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse | |
| |Föreslagen lydelse |
---------------------------------------------------------------------
| 9 § | |
---------------------------------------------------------
|Skattemyndigheten |Skattemyndigheten beslutar|
|fastställer bidragens |preliminärt bidragens|
|storlek samt lämnar senast |storlek samt lämnar senast|
|den 25 januari under bi- |den 20 januari under|
|dragsåret uppgift till |bidragsåret uppgift till|
|varje kommun och landsting |varje kommun och landsting|
|om storleken av dess |om storleken av dess|
|bidrag. |preliminära bidrag. |
| | Kommuner och landsting|
| |kan senast den 15 februari|
| |påtala att ett fel|
| |uppkommit i underlaget för|
| |beslutet. |
| | Skattemyndigheten |
| |fastställer bidragens|
| |storlek samt lämnar senast|
| |den 15 april uppgift till|
| |varje kommun och landsting|
| |om storleken av dess|
| |bidrag. |
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------
|Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. | |
---------------------------------------------------------------------
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för
kommuner och landsting
---------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------
|Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1995:1516) om | |
|utjämningsavgift för kommuner och landsting skall ha | |
|följande lydelse. | |
---------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse | |
| |Föreslagen lydelse |
---------------------------------------------------------------------
| 9 § | |
---------------------------------------------------------
|Skattemyndigheten |Skattemyndigheten beslutar|
|fastställer avgifternas |pre-liminärt avgifternas|
|storlek samt lämnar senast |storlek samt lämnar senast|
|den 25 januari under av- |den 20 januari under|
|giftsåret uppgift till |avgiftsåret uppgift till|
|varje kommun och landsting |varje kommun och landsting|
|om storleken av dess |om storleken av dess|
|avgift. |preliminära avgift. |
| | Kommuner och landsting|
| |kan senast den 15 februari|
| |påtala att ett fel|
| |uppkommit i underlaget för|
| |beslutet. |
| | Skattemyndigheten |
| |fastställer avgifternas|
| |storlek samt lämnar senast|
| |den 15 april uppgift till|
| |varje kommun och landsting|
| |om storleken av dess|
| |avgift. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. |
--------------------------------------------------------
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
--------------------------------------------------------
| Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med |
|särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets|
|utdebitering av skatt, m.m. skall ha följande lydelse.|
---------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse | |
| |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| 4 §1 |
--------------------------------------------------------
|Vad som i denna paragraf sägs om kommun och|
|kommunalskattemedel tillämpas också i fråga om|
|landsting och landstingsskattemedel. |
| En kommun har rätt att under visst år|
|(beskattningsåret) av staten uppbära preliminära|
|kommunalskattemedel med ett belopp som motsvarar|
|produkten av de sammanlagda beskattningsbara|
|förvärvsinkomsterna i kommunen enligt|
|skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 §|
|taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal|
|inkomstskatt (skatteunderlaget) året före|
|beskattningsåret, den skattesats som har beslutats för|
|beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt|
|tredje stycket som har fastställts senast i september|
|året före beskattningsåret. |
| Senast i september varje år skall regeringen, eller|
|den myndighet regeringen bestämmer, fastställa två|
|uppräkningsfaktorer som skall svara mot den uppskattade|
|procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket.|
|Den ena skall avse förändringen mellan andra och första|
|året före beskattningsåret. Den andra skall avse|
|förändringen mellan året före beskattningsåret och|
|beskattningsåret. |
---------------------------------------------------------
|Innan skattemyndigheten be- | Innan skattemyndigheten|
|talar ut |betalar ut|
|kommunalskattemedel till |kommunalskattemedel till|
|kommunerna skall avräkning |kommunerna skall avräkning|
|göras enligt 10 § lagen |göras enligt 10 § lagen|
|(1995:1516) om |(1995:1516) om|
|utjämningsavgift för kommu- |utjämningsavgift för kommu-|
|ner och landsting, 2 § |ner och landsting, 2 §|
|lagen (1995:1518) om |lagen (1995:1518) om|
|mervärdesskattekonton för |mervärdesskattekonton för|
|kommuner och landsting och |kommuner och landsting och|
|16 kap. 8 § skatte- |16 kap. 8 § skatte-|
|betalningslagen (1997:483). |betalningslagen (1997:483).|
|Vidare skall tillägg göras |Vidare skall tillägg göras|
|för bidrag enligt 10 § |för bidrag enligt 10 §|
|lagen (1995:1515) om |lagen (1995:1515) om|
|utjämningsbidrag till |utjämningsbidrag till|
|kommuner och landsting samt |kommuner och landsting samt|
|för bidrag enligt 1 och 2 |för bidrag enligt 1 och 2|
|§§ lagen (1995:1514) om |§§ lagen (1995:1514) om|
|generellt statsbidrag till |generellt statsbidrag till|
|kommuner och landsting. Det |kommuner och landsting. Det|
|belopp som framkommer skall |belopp som framkommer skall|
|betalas ut med en tolftedel |betalas ut med en tolftedel|
|per månad den tredje var |per månad den tredje var-|
|dagen räknat från den 17 i |dagen räknat från den 17 i|
|månaden, |månaden, |
---------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse | |
| |Föreslagen lydelse |
---------------------------------------------------------
|varvid dag som enligt 2 § |varvid dag som enligt 2 §|
|lagen (1930:173) om |lagen (1930:173) om|
|beräkning av lagstadgad tid |beräkning av lagstadgad tid|
|jämställs med allmän |jämställs med allmän|
|helgdag inte skall |helgdag inte skall|
|medräknas. Är kommunens |medräknas. Är kommunens|
|fordran inte uträknad vid |fordran inte uträknad vid|
|utbetalningstillfällena i |utbetalningstillfällena i|
|månaderna januari och |månaderna januari och|
|februari, skall utbetal- |februari, skall utbetal-|
|ningarna dessa månader |ningarna dessa månader|
|grundas på samma belopp som |grundas på samma belopp som|
|utbetalningen i december |utbetalningen i december|
|månad det föregående året. |månad det föregående året.|
|När särskilda skäl |När särskilda skäl|
|föranleder det får |föranleder det får|
|skattemyndigheten dock |skattemyndigheten dock|
|förordna att utbetalningen |förordna att utbetalningen|
|skall grundas på ett annat |skall grundas på ett annat|
|belopp. Om något av de |belopp. Om något av de|
|belopp som utbetalningen i |belopp som utbetalningen i|
|månaderna januari och |månaderna januari, februari|
|februari grundats på inte |och mars grundats på inte|
|motsvarar en tolftedel av |motsvarar en tolftedel av|
|kommunens fordran, skall |kommunens fordran, skall|
|den jämkning som föranleds |den jämkning som föranleds|
|av detta ske i fråga om |av detta ske i fråga om|
|utbetalningen i mars månad. |utbetalningen i april|
| En slutavräkning av |eller, om det är fråga om|
|kommunalskattemedlen skall |ett större belopp, fördelas|
|ske när den årliga |på utbetalningarna i april,|
|taxeringen under året efter |maj och juni månader. |
|beskattningsåret har | En slutavräkning av|
|avslutats. Produkten av |kommunalskattemedlen skall|
|skatteunderlaget enligt den |ske när den årliga|
|taxeringen och den |taxeringen under året efter|
|skattesats som har |beskattningsåret har|
|beslutats för |avslutats. Därvid skall en|
|beskattningsåret utgör de |kommun som inte ingår i ett|
|slutliga |landsting behandlas som om|
|kommunalskattemedlen. Om |den även utgjorde ett|
|summan av dessa överstiger |landsting. Produkten av|
|summan av de preliminära |skatteunderlaget enligt den|
|kommunalskattemedlen enligt |taxeringen och den|
|andra stycket skall |skattesats som har|
|skillnaden betalas ut till |beslutats för|
|kommunerna med ett |beskattningsåret utgör de|
|enhetligt belopp per |slutliga |
|invånare den 1 november |kommunalskattemedlen. Om|
|året efter beskattnings- |summan av dessa överstiger|
|året. I motsatt fall skall |summan av de preliminära|
|skillnaden återbetalas av |kommunalskattemedlen enligt|
|kommunerna med ett |andra stycket skall|
|enhetligt belopp per |skillnaden betalas ut till|
|invånare den 1 november |kommunerna med ett|
|året efter beskatt- |enhetligt belopp per|
|ningsåret. Utbetalning |invånare den 1 november|
|eller återbetalning skall |året före beskattningsåret.|
|göras i januari andra året |I motsatt fall skall|
|efter beskattningsåret. |skillnaden återbetalas av|
| |kommunerna med ett|
| |enhetligt belopp per|
| |invånare den 1 november|
| |året före beskattningsåret.|
| |Utbetal- |
---------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
---------------------------------------------------------
| |ning eller återbetalning|
| |skall göras i januari andra|
| |året efter beskattnings-|
| |året. |
---------------------------------------------------------
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Regeringens lagförslag..............................2
Motionerna............................................2
Utskottet.............................................5
Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner5
Budgetpropositionen.............................5
Motionerna......................................8
Utskottets ställningstagande...................11
Bidrags- och utjämningssystemet....................14
Hantering av fel i utjämningssystemet för kommuner och landsting14
Budgetpropositionen............................14
Utskottets ställningstagande...................14
Principerna för utjämningssystemet...............14
Motionerna.....................................14
Utskottets ställningstagande...................16
Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen.16
Motionerna.....................................16
Utskottets ställningstagande...................18
Kommunal beskattning...............................19
Motionerna.....................................19
Utskottets ställningstagande...................20
Omprövning och förnyelse av kommunal verksamhet....20
Motionerna.....................................20
Utskottets ställningstagande...................22
Slutavräkning av kommunalskatt.....................25
Budgetpropositionen............................25
Utskottets ställningstagande...................25
Regional försöksverksamhet och systemet för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner och landsting
26
Budgetpropositionen............................26
Utskottets ställningstagande...................26
Kommunala pensionsfonders medelsplacering..........26
Motionen.......................................26
Utskottets ställningstagande...................26
Kommunala avgifter.................................27
Motionen.......................................27
Utskottets ställningstagande...................28
Hemställan.........................................30
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner........................32
Reservationer........................................33
1. Principerna för utjämningssystemet (mom. 3) (m)...33
2. Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen
(mom. 4) (fp, v)...............................34
3. Kommunal beskattning (mom. 5) (v, mp)...........35
4. Omprövning och förnyelse av kommunal verksamhet
(mom. 6) (m)...................................36
5. Omprövning och förnyelse av kommunal verksamhet
(mom. 6) (fp, kd)..............................37
6. Omprövning och förnyelse av kommunal verksamhet
(mom. 6, motiveringen) (mp)....................38
7. Kommunala avgifter (mom. 11) (m)................38
8. Kommunala avgifter (mom. 11, motiveringen) (fp).39
Särskilda yttranden..................................41
1. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 1998 (mom. 1) (m)41
2. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 1998 (mom. 1) (fp)43
3. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 1998 (mom. 1) (v)44
4. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 1998
(mom. 1) (mp)..................................45
5. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 1998 (mom. 1) (kd)45
6. Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen såvitt
avser vissa glesbygdskommuner (mom. 4) (v).....46
7. Slutavräkning av kommunalskatt (mom. 7) (m).....47
Bilaga
Regeringens lagförslag...............................48
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1518) om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting
48
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag
till kommuner och landsting
50
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämningsavgift
för kommuner och landsting
51
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
52