I detta betänkande behandlar utskottet 14 motioner från allmänna motionstiden
1997 som behandlar dels vissa finansmarknads- och försäkringsrörelsefrågor,
dels vissa frågor som rör kreditupplysning. Utskottet avstyrker samtliga
motioner.
Till betänkandet har fogats elva reservationer och ett särskilt yttrande.
Motionerna
Motionsyrkanden angående finansmarknaden
1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
15. att riksdagen beslutar om en sammanslagning av Fondbörsen och OM till en
folkbörs enligt vad som sägs i motionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att behålla Nordbanken, Posten och SBAB i statlig ägo,
1997/98:Fi704 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföring av
värdepappersfonder.
1997/98:Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den höga
insättningsgarantiavgiftens negativa effekt på de svenska bankernas
konkurrensläge.
1997/98:Fi708 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning angående oseriösa
räntenivåer vid lån/krediter.
1997/98:Fi709 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn
av transfereringstiderna i betalningssystemen.
1997/98:Fi710 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att
undersöka nya mellanhandsorgan på riskkapitalmarknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i avvaktan på resultatet från utredningen statsmakterna
övervakar konkurrensneutralitet mellan aktörer avseende regleringar och
beskattning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa likvärdigt goda villkor för svenska aktörer och underlätta
uppbyggnaden av den svenska riskkapitalmarknaden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inga konkurrenssnedvridande ingrepp på riskkapitalmarknaden från
statens egna organ accepteras.
1997/98:Fi713 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om effektiv och lojal konkurrens på
bankmarknaden.
Motionsyrkanden angående försäkringsrörelse
1997/98:Fi701 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring i syfte att
säkerställa en sund konkurrens mellan olika försäkringsbolag vid tecknandet av
kollektiva försäkringar i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att kollektiv
sakförsäkring skall baseras på individuell anslutning i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1997/98:Fi702 av Karin Falkmer (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring endast får tecknas med
den individuelle försäkringstagarens aktiva samtycke i enlighet med vad som
anförs i motionen,
2. att riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring skall upphandlas i fri
konkurrens i enlighet med vad som anförs i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning beträffande
organisationers befogenheter gentemot sina medlemmar i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1997/98:Fi706 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kollektiva
hemförsäkringar.
1997/98:Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att
det nu pågående arbetet med försäkringslagstiftningen snabbt slutförs genom att
förslag föreläggs riksdagen för beslut under innevarande riksmöte.
Motionsyrkanden angående kreditupplysning
1997/98:Fi703 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flödesinformation
vid kreditupplysning.
1997/98:Fi711 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar
i kreditupplysningslagen.
1997/98:Fi712 av Ann-Kristin Føsker (fp) vari yrkas att riksdagen i enlighet
med vad i motionen anförts beslutar avskaffa uppgifter om svenskt medborgarskap
i kreditupplysningsfrågor.
Inkomna skrivelser
Under ärendets beredning har utskottet mottagit en skrivelse från Advokatfirman
Ekelund såsom uppgivet ombud för fyra mindre banker.
Utskottet
Finansmarknaden
Folkbörs
Motionen
I motion Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkande15 anför motionärerna att de
är positiva till en sammanslagning av Fondbörsen och OM. Enligt motionärerna
bör dock staten vara ensam ägare av den nya handelsplatsen - en ?Folkbörs?.
Finansutskottets ställningstagande
OM Gruppen AB offentliggjorde den 28 november 1997 att företaget avsåg att
lämna ett offentligt uppköpserbjudande avseende aktierna i Stockholms Fondbörs
AB (Fondbörsen). Erbjudandet har accepterats av majoriteten av Fondbörsens
aktieägare. Affären innebär att Fondbörsen blir ett dotterbolag till OM Gruppen
AB. Regeringen har uttalat att den har för avsikt att använda 500 miljoner
kronor som avsatts tidigare för att öka statens ägarandel i OM Gruppen AB till
7,7 % och att avsikten är att uppnå ett 10-procentigt ägande.
En ny börslagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1993. Lagen (1992:543) om
börs- och clearingverksamhet (LBC) ersatte då lagen (1979:749) om Stockholms
fondbörs. Den nya lagstiftningen innebar flera förändringar. Det legala monopol
som Stockholms fondbörs hade på att organisera handel med fondpapper - främst
aktier och obligationer - avskaffades. Börslagstiftningen utvidgades samtidigt
till att inbegripa handel med alla slag av finansiella instrument. Därigenom
kom bl.a. derivatinstrument såsom optioner och terminer att omfattas. Fri
etableringsrätt och fri konkurrens mellan börser utgör två grundprinciper i det
nya regelverket. Kännetecknande är också att det är frivilligt att söka
börsauktorisation.
Ett bifall till motionen skulle strida mot de principer som ligger till grund
för nuvarande börslagstiftning. Motion Fi209 (v) yrkande 15 avstyrks.
Försäljning av statliga företag
I motion Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkande 16 föreslår motionärerna
att staten bör behålla Nordbanken, Posten och Statens Bostadsfinansieringsbolag
(SBAB). Om utförsäljningen av Nordbanken genomförs måste Posten tillsammans med
SBAB ges stora möjligheter att på den svenska marknaden skapa ett slagkraftigt
alternativ för finansiella tjänster. Staten behöver äga en av de större
bankerna - inte minst för att säkra en rimlig grad av konkurrens och minskade
räntemarginaler.
Finansutskottets ställningstagande
Riksdagen har bemyndigat regeringen att sälja statens aktieinnehav i Nordbanken
(prop. 1992/93:135, bet. NU16). Riksdagen har dock inte givit något motsvarande
bemyndigande vad gäller Posten och SBAB. Utskottet har vid ett antal
tillfällen, bl.a. hösten 1996, behandlat motioner med krav på att staten inte
skall sälja Nordbanken (bet. 1996/97:FiU1). På förslag från utskottet har
riksdagen avslagit dessa.
Utskottet finner inte anledning att föreslå någon ändring av riksdagens
tidigare ställningstagande. Motion Fi209 (v) yrkande 16 avstyrks.
Marknadsföring av värdepappersfonder
Motionen
I motion Fi704 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att vi, i samband med den
slutliga anpassningen av vår lagstiftning om värdepappersfonder till EG-
regleringen, fick uttryckliga bestämmelser om fondbolags verksamhet.
Tillståndsplikten kom dock att gälla endast för företag som vill driva
fondverksamhet i Sverige. Samtidigt uttalades i förarbetena att ren
marknadsföring av fonder inte är förenad med tillståndsplikt. Enligt motionären
har det visat sig att detta var ett olyckligt uttalande. Det förhållandet att
marknadsföringen är oreglerad har lett till att åtskilliga svenskar har lurats
på mycket stora belopp och risken för att detta skall upprepas är uppenbar.
Motionären anför vidare att det med den ökande internationaliseringen är
angeläget att allmänheten bereds ett bättre skydd mot ?skojare? inom den
finansiella sektorn. Motionären anser att det inledningsvis bör utredas i vad
mån EG-direktivet om fondverksamhet och andra internationella åtaganden, det
s.k. UCITS-direktivet, och övriga internationella åtaganden ger utrymme för ett
tillstånds- eller informationskrav redan på marknadsföringsstadiet. Därefter
bör - inom tillgängligt utrymme - fastställas vilka krav till skydd för
konsumenterna som Sverige bör ställa på företag som annonserar eller via
telefon eller direktreklam marknadsför sina produkter i Sverige.
Finansutskottets ställningstagande
Regler om värdepappersfonder återfinns i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder.
Enligt lagens 7 a § krävs tillstånd för att utländska fondföretag skall få
driva fondverksamhet i Sverige. För fondföretag som har sitt säte i ett land
inom EES gäller enligt lagens 7 b § ett förenklat anmälningsförfarande. Denna
tillstånds- respektive anmälningsplikt inträder först om ett företag här i
landet skall sälja eller lösa in andelar. Bestämmelserna hindrar dock inte att
utländska fondföretag marknadsför sina andelar i Sverige.
Det s.k. UCITS-direktivet medger inte att en tillståndsplikt införs vid ?ren?
marknadsföring. Beträffande fonder som omfattas av UCITS-direktivet gäller att
en fond vid alla reklamåtgärder skall hänvisa till att det finns en
informationsbroschyr och var den finns att få tag i (jfr 28 § andra stycket
lagen om värdepappersfonder). För fonder som omfattas av detta direktiv finns
det således krav på att information skall lämnas vid alla typer av
reklamåtgärder, även vid ren marknadsföring av fonderna.
Vad gäller fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet finns det i lagen om
värdepappersfonder inte några krav på att viss information skall ges vid
marknadsföring. Allmänna regler om bl.a. informationsskyldighet i
marknadsföringslagen (1995:450) är dock tillämpliga.
Enligt uppgift från Finansdepartementet har det inom IOSCO (en internationell
samarbetsorganisation för tillsynsmyndigheter inom värdepappersområdet)
påbörjats ett internationellt arbete angående marknadsföring av fonder. Vidare
är ett direktiv angående distansförsäljning av finansiella tjänster under
utarbetande inom kommissionen. Förslaget rör bl.a. regler om
informationsskyldighet och ångerrätt. Ett förslag till direktiv kommer
sannolikt att överlämnas till rådet under våren 1998. Utskottet anser att dessa
arbeten bör avvaktas innan ställning tas i denna fråga och avstyrker motion
Fi704 (fp).
Insättningsgarantin
Bakgrund
Ett system för garanti för insättningar i bank är i kraft sedan den 1 januari
1996. Systemet finansieras genom årliga inbetalningar av avgifter från bankerna
och vissa värdepappersbolag. Fr.o.m. den 1 januari 1997 höjdes avgiften till
systemet för insättningsgaranti från 0,25 % till 0,5 % av det garanterade
insättningsbeloppet. Avgiftsnivån 0,5 % gäller till dess behållningen hos
Riksgäldskontoret uppgår till 2,5 % av det totala garanterade
insättningsbeloppet. Därefter bör avgiften uppgå till ett belopp som motsvarar
0,1 % av de garanterade insättningarna. Enligt Finansdepartementet kommer den
målsatta nivån om 2,5 % av det totala garanterade insättningsbeloppet att
uppnås omkring år 2002 under förutsättning att garantin dessförinnan inte
behöver tas i anspråk.
Motionen
I motion Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m) anför motionärerna att den nuvarande
nivån på avgiften till systemet för insättningsgaranti ger upphov till flera
problem. Det mest påtagliga är att nivån på avgiften medför en snedvridning av
konkurrensen på marknaden på ett sätt som starkt missgynnar svenska banker i
konkurrens med utländska banker. Detta beror dels på att de
insättningsgarantisystem som finns i EU-länderna är så utformade att bankerna
alltid omfattas av hemlandets insättningsgarantisystem, dels på att det svenska
insättningsgarantisystemet, vid en internationell jämförelse, har höga avgifter
till insättningsgarantin. Bank- och finansmarknaden genomgår även en snabb
globalisering. I denna globala konkurrens är det viktigt att de nationella
reglerna är gynnsamma och inte som i detta fall diskriminerar landets företag.
Motionärerna konstaterar även att det sedan insättningsgarantin infördes över
huvud taget inte har inträffat något i det finansiella systemet som motiverar
att fonden måste byggas upp snabbare än vad som avsågs i den lag som infördes
så sent som den 1 januari 1996. Att avgiften höjdes fr.o.m. den 1 januari 1997
måste, enligt motionärernas uppfattning, ses som en ren straffbeskattning av de
svenska bankerna som snedvrider konkurrensen och till betydande del kommer att
drabba kunderna i Sveriges banker.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare behandlat liknande motionskrav, senast i
betänkande 1996/97:FiU1. Riksdagen har på förslag från utskottet avstyrkt
motionerna. Utskottet finner inte anledning att föreslå någon ändring av
riksdagens tidigare ställningstagande. Motion Fi705 (m) avstyrks.
Räntenivåerna
Motionen
I motion Fi708 av Bengt Kronblad (s) anförs att seriösa långivare har en låg
utlåningsränta. I dag finns det dock ett antal långivare som tar ut räntor på
mellan 25 och 35 %. Det kan gälla långivare hos vilka man via ett telefonsamtal
kan få ett lån och vissa postorderföretag. Dessa låne- och kreditföretag
ställer många människor i svåra ekonomiska situationer. Motionären anser att de
angivna räntenivåerna är helt oseriösa och bör anses vara ockerräntor.
Motionären föreslår att frågan om en övre räntenivå för lån/krediter utreds.
Nivån skulle kunna vara relaterad till gällande Stibor- eller diskontonivå,
exempelvis 4-5 gånger dessa nivåer.
Finansutskottets ställningstagande
Det finns civilrättsliga regler enligt vilka avtalsvillkor som styr räntan kan
anses ogiltiga. Vidare finns straffrättsliga regler om ocker. Om ett
avtalsvillkor som styr räntan skall anses ogiltigt eller om det föreligger
ocker bedöms i det enskilda fallet utifrån ett antal olika omständigheter.
Enligt konsumentkreditlagen (1992:830) skall en kreditgivare under vissa
förutsättningar lämna uppgifter om den effektiva räntan, dvs. kreditkostnaden
angiven som en årlig ränta beräknad på kreditbeloppet.
Utskottet anser liksom motionären att vissa låne- och kreditföretags
räntesättning leder till att många människor hamnar i svåra ekonomiska
situationer. Det skulle dock vara mycket svårt att knyta regler om för höga
räntor till en viss procentsats. Frågan om vilka räntenivåer som långivare
tillämpar är en konkurrensfråga, vilket gör att problemet med mycket höga
räntor inte bör angripas med en marknadsintervention utan i stället bör
åtgärdas genom civilrättsliga regler och straffrättsliga regler om ocker.
Utskottet avstyrker motion Fi708 (s).
Transfereringstiderna i betalningssystemen
Motionen
I motion Fi709 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) anför motionärerna att det kan ta
tre till fem dygn att betala eller flytta medel mellan olika konton. Bankerna
har under denna tid tillgång till medlen utan att betala någon ränta. I de
flesta fall tar man ut avgifter för transfereringen samt betalar en mycket låg
ränta på innestående medel på kontot. Motionärerna anser att det föreligger ett
behov av att göra en översyn av transfereringstiderna i betalningssystemen.
Finansutskottets ställningstagande
Konsumentverket har i en rapport, 1995/96:24, uppmärksammat problemet med långa
transfereringstider som motionären tar upp. I rapporten krävde
Konsumentombudsmannen tydligare och bättre regler för bl.a. överföringar.
Konsumentverket har vänt sig till Bankföreningen för att få till stånd
tydligare och bättre villkor för konsumenterna.
Utskottet anser att transfereringstiderna i betalningssystemen är en
konkurrensfråga varför dessa inte bör regleras. Utskottet vill dock understryka
betydelsen av öppen information om transfereringstiderna. Utskottet vill
samtidigt understryka vikten av att berörda myndigheter noga följer frågan. I
sammanhanget vill utskottet vidare uppmärksamma att regeringen har stimulerat
konkurrensen på bankmarknaden genom att underlätta etableringen av banker (jfr
nedan under rubriken Konkurrensen på bankmarknaden). Med det anförda avstyrker
utskottet motion Fi709 (s).
Småföretagens riskfinansiering
Motionen
I motion Fi710 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m, c, fp) anförs att ett
utvecklande av finanssektorn i Stockholm och Sverige till en ledande ställning
i Nordeuropa har ett betydande samhällsekonomiskt värde. Det skulle också
underlätta för svensk företagsamhet som nu snabbt utvecklar sina relationer i
denna region, inte minst mot de östra och södra Östersjöländerna. Motionärerna
anser att en utredning bör tillsättas för att undersöka de nya mellanhandsorgan
på riskkapitalmarknaden som vuxit fram i ledande länder. Motionärerna anför
vidare att Sverige leder den nordeuropeiska utvecklingen på
riskkapitalmarknaden varför det ur samhällsekonomisk synvinkel är viktigt att
inte belasta denna marknad med subventioner och en reglering som snedvrider
konkurrensen. Uthålligheten i det försprång Sverige har framför andra
nordeuropeiska länder bestäms av om de organisatoriska, tekniska och
kompetensmässiga lösningar som väljs av aktörerna visar sig kommersiellt sett
överlägsna utländska lösningar. Svenska aktörer måste av denna anledning kunna
arbeta på likvärdiga villkor. Med bl.a. en snabb teknisk förnyelse och
marknadsöppningar som kommer överraskande kan inte statsmakterna avgöra vilka
aktörer som har bäst förutsättningar. Däremot kan statsmakterna tillse att
ramverket kring riskkapitalmarknaden ger goda förutsättningar för
konkurrensneutrala villkor samt hög trovärdighet genom hög etisk standard i
valda lösningar och genom tillsynen som ombesörjs av Finansinspektionen. De nya
marknadsorgan som bildats för att förmedla riskkapital från privata placerare
till unga företag är särskilt känsliga för att trovärdigheten kan upprätthållas
på en hög nivå, ty denna del av riskkapitalmarknaden arbetar med hög risk genom
låg likviditet i aktierna, större kursrörelser och klart större affärsrisker
jämfört med börsnoterade aktier. Motionärerna föreslår därför att statsmakterna
i avvaktan på resultatet från den föreslagna utredningen skall övervaka
konkurrensneutraliteten mellan aktörer såvitt avser reglering och beskattning.
Motionärerna föreslår att statsmakterna bör skapa likvärdigt goda villkor för
svenska aktörer och underlätta uppbyggnaden av den svenska
riskkapitalmarknaden. Motionärerna betonar att inga konkurrenssnedvridande
ingrepp på riskkapitalmarknaden från statens egna organ kan accepteras.
Finansutskottets ställningstagande
Regeringen har den 23 oktober 1997 tillkallat en särskild utredare med uppdrag
att analysera den svenska finansiella tjänstesektorns internationella
konkurrenskraft (dir. 1997:119). Enligt direktiven skall utredaren samla in och
sammanställa uppgifter om den svenska finansiella tjänsteproduktionen samt
uppskatta och beskriva sektorns direkta och indirekta betydelse för
samhällsekonomin, identifiera utvecklingstendenser och kritiska faktorer av
betydelse för den svenska finansiella sektorns framtid, analysera den svenska
finanssektorns komparativa för- och nackdelar i syfte att bedöma branschens
förutsättningar att klara av den internationella konkurrensen samt föreslå
åtgärder för att förstärka konkurrenskraften för finansiell verksamhet i
Sverige. Utredarens uppdrag skall vara slutfört före utgången av år 1999.
Utredaren bör dock presentera delrapporter under utredningstidens gång.
Regeringen har således tillkallat en särskild utredare som skall analysera
den svenska finansiella tjänstesektorns internationella konkurrenskraft. Mot
denna bakgrund anser inte utskottet att det finns anledning att föreslå något
tillkännagivande med anledning av motionen. Motion Fi710 (kd, m, c, fp)
avstyrks.
Konkurrensen på bankmarknaden
Motionen
I motion Fi713 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att en marknadsekonomi av den
svenska och europeiska modellen förutsätter att det råder fri och lojal
konkurrens. Detta gäller även på bankmarknaden. För närvarande pågår en oroande
utveckling mot större koncentration och minskad konkurrens inom banksektorn.
Under 1997 har två nischbanker köpts upp av storbanker. En minskning av antalet
aktörer riskerar att medföra ökade priser för konsumenterna. Motionären anser
att utvecklingen understryker behovet av att staten griper in för att försäkra
att bankgemensamma betalningssystem är tillgängliga för alla banker på rimliga
villkor. Det kan inte anses acceptabelt att någon bank tillåts verka på ett
sådant sätt att tillgången för andra banker till dessa betalningssystem
formellt eller reellt omöjliggörs. Finansministern har givit uttryck för att
han delar denna uppfattning. Motionären anser att det med hänsyn till den
försämrade konkurrenssituationen och till finansministerns inställning är dags
för en bred utredning för att uppnå en effektiv bankmarknad, bl.a. till
kundernas fromma. En utgångspunkt bör därvid vara att bankgemensamma
betalningssystem skall vara tillgängliga för alla banker på rimliga villkor.
Motionären anser därför att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning
om effektiv och lojal konkurrens på bankmarknaden.
Finansutskottets ställningstagande
I december 1995 antog riksdagen ett antal förslag som syftar till ökad
konkurrens på bankmarknaden (prop. 1995/96:74, bet. NU9, rskr. 112 och 113).
Därvid beslutades bl.a. om utvidgade möjligheter för icke-finansiella företag
att äga banker. I sitt betänkande föreslog näringsutskottet att riksdagen
skulle ålägga regeringen att efter två år lämna en redovisning till riksdagen
om erfarenheterna av regeländringarna. Riksdagen beslutade i enlighet med
näringsutskottets förslag. Regeringen avser att i juni 1998 lämna en skrivelse
angående effekterna av de utökade möjligheter för icke-finansiella företag att
äga banker.
I november 1996 begärde företrädare för ett antal mindre banker att
Finansdepartementet skulle initiera en utredning av betalningssystemet (dnr
Fi96/4634 och Fi96/4652). I ett brevsvar, daterat den 4 juni 1997, anförde
finansministern bl.a. att en effektiv konkurrens inom banksektorn förutsätter
att tillgången till betalningssystemet inte onödigtvis försämras för
småbankerna. Finansministern anförde vidare att de problem som småbankerna har
ställts inför beträffande tillgången till de större bankernas etablerade
samarbete på betaltjänstområdet i första hand måste lösas antingen direkt
mellan parterna eller enligt de konkurrensrättsliga procedurerna. Han var inte
beredd att initiera någon utredning beträffande dessa frågor. Han underströk
att han avsåg att följa utvecklingen på området mycket noga eftersom han ansåg
det viktigt med ett öppet och effektivt betalningssystem.
Finansinspektionen skall bidra till en effektiv finansiell marknad. Som ett
underlag i tillsynsarbetet inledde inspektionen under hösten 1997 en utredning
för att kartlägga om kundernas rörlighet på den finansiella marknaden begränsas
i något avseende. I en enkät till ett antal banker frågade inspektionen om
bl.a. prissättning och tjänsteutbud samt om bankerna uppmärksammat några hinder
för kunderna att flytta pengar mellan olika banker. Finansinspektionen har i
februari remitterat ett utkast till en promemoria till vissa myndigheter och
banker. En rapport med slutligt ställningstagande från Finansinspektionen
beräknas vara färdiga under maj månad 1998.
Utskottet anser, i likhet med vad finansministern anförde, att det är viktigt
med ett öppet och effektivt betalningssystem. Vidare delar utskottet
bedömningen att de problem som småbankerna har ställts inför beträffande
tillgången till de större bankernas etablerade samarbete på betaltjänstområdet
i första hand måste lösas antingen direkt mellan parterna eller enligt de
konkurrensrättsliga procedurerna. Med hänvisning till de åtgärder som
regeringen vidtagit för en ökad konkurrens på bankmarknaden och till att man
noga kommer att följa utvecklingen på betaltjänstområdet finner utskottet inte
skäl att med anledning av motionen föreslå någon riksdagens åtgärd. Motion
Fi713 (fp) avstyrks.
Försäkringsrörelse
Kollektiva hemförsäkringar
Motionerna
Samtliga motionärer är mycket kritiska till det sätt på vilket kollektiva
hemförsäkringar är utformade.
I motionerna Fi701 av Gullan Lindblad (m), Fi702 av Karin Falkmer (m) och
Fi706 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) anser motionärerna att varje individ
själv måste få välja vilket försäkringsbolag han eller hon vill anlita.
Kollektiva sakförsäkringar bör vara baserade på individuell anslutning.
Motionären i motion Fi701 (m) anser att det inte räcker med en rätt för den
enskilde medlemmen att reservera sig mot anslutningen. I motion Fi702 (m)
anförs att det också finns en uppenbar risk för att ett hushåll dubbelförsäkras
eller t.o.m. trippelförsäkras. Motionären anför vidare att även om det finns en
reservationsrätt är anslutningsformen en form av negativ avtalsbindning som
inte är tillåten på marknaden i övrigt. Det saknas i dag klara regler för de
enskilda medlemmarnas ställning i förhållande till medlemsorganisationerna. Det
finns därför behov av en lagstiftning som klargör hur långt organisationers
befogenheter sträcker sig i förhållande till den enskilde medlemmen. I motion
Fi706 (m) förespråkas att ett förbud mot kollektiva hemförsäkringar införs.
I motionerna Fi701 (m), Fi702 (m) och Fi706 (m) anser motionärerna att det
beträffande kollektiva sakförsäkringar av typen hemförsäkringar, som tecknas av
fackliga eller andra organisationer i en omfattning som kan påverka
försäkringsbranschens sunda utveckling, bör vara ett oavvisligt krav att den
avtalsslutande organisationen inhämtar anbud från flera konkurrerande
försäkringsbolag. I motion Fi706 (m) anförs att samtliga fackförbund som har
valt att teckna kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar har tecknat sina
försäkringar i Folksam. Andra bolag har inte givits tillfälle att vara med och
konkurrera. Fackförbunden har valt att stödja det fackföreningsägda Folksam
utan att veta om deras medlemmar gynnas. Detta är ett oansvarigt sätt att
handskas med medlemmarnas pengar och i allra högsta grad konkurrenshämmande och
stötande. I motion Fi702 (m) anför motionären att kollektivets medlemmar mister
sin valfrihet samtidigt som försäkringslösningar för dem som inte tillhör
kollektivet riskerar att bli dyrare. Bristen på sund konkurrens på
försäkringsområdet kan försvåra för dem som inte tillhör en organisation att få
försäkringsskydd till rimlig kostnad. Dessutom föreligger det en uppenbar risk
för att det uppkommer en monopolliknande situation på försäkringsmarknaden som
måste undvikas. Bl.a. av dessa skäl anser motionären att det är viktigt att
kollektiv sakförsäkring upphandlas i fri konkurrens på lika villkor.
Bakgrund
Med kollektiva försäkringar avses dels gruppförsäkringar där en
gruppföreträdare förhandlat fram standardiserade försäkringsvillkor för
samtliga medlemmar i en på förhand avgränsad grupp personer, dels sådana
försäkringar som grundar sig på kollektivavtal. Kollektiva hemförsäkringar är
att hänföra till kategorin gruppförsäkringar. Systemet med gruppförsäkring
innebär således att avtal sluts om en mer eller mindre standardiserad
försäkring att gälla för en avgränsad grupp av försäkringstagare, t.ex. för
medlemmar i en fackförening eller bostadsrättsförening.
Gruppförsäkringarna indelas inom försäkringsbranschen i obligatorisk
respektive frivillig gruppförsäkring. Den obligatoriska gruppförsäkringen
innebär att gruppförsäkringsavtalet ingåtts av gruppföreträdaren och att
samtliga medlemmar automatiskt blir anslutna till försäkringen.
Gruppmedlemmarna saknar därvid möjlighet att avstå från att omfattas av
försäkringen på annat sätt än genom att lämna den försäkrade gruppen. Med
frivillig gruppförsäkring avses att gruppmedlemmarna frivilligt kan avstå från
försäkringen antingen genom att underlåta att anmäla sig som försäkringstagare
eller, om anslutningen sker automatiskt, genom att reservera sig.
Gruppsakförsäkringar i olika fackförbunds regi började införas 1982. De
första två försäkringarna av denna typ var obligatoriska för medlemmarna i
respektive fackförbund.
Försäkringsverksamhetskommittén avgav år 1985 betänkandet Gruppförsäkring,
SOU 1985:34. I betänkandet föreslogs att gruppförsäkringar där
gruppmedlemmarnas försäkringsskydd grundas på att ett försäkringsavtal tecknas
för hela gruppen i ett försäkringsbolag skall få förekomma även i framtiden.
Sådan försäkring måste dock vara förenad med rätt för den enskilde att stå
utanför försäkringen. Kommittén avstod från att föreslå en reglering av
anslutningsformerna, utöver förbud mot obligatorisk anslutning, med hänvisning
till att det låg i linje med strävan att inte införa regler och föreskrifter
utöver vad som framstår som nödvändigt. Enligt kommittén skulle det vara
tillräckligt att avtalen innehöll en klausul om reservationsrätt för att det
föreslagna kravet skulle vara uppfyllt. Kommittén utgick från att den som
reserverade sig inte heller skulle belastas av kostnader för gruppförsäkringen.
Beträffande gruppförsäkringar i fackförbunds regi uttalade kommittén att den
som reserverade sig inte skulle behöva betala någon försäkringsavgift eller att
han, om försäkringskostnaderna betalades av den ordinarie avgiften, skulle få
en motsvarande nedsättning av denna. Kommittén uttalade vidare att detta dock
av praktiska skäl inte torde bli aktuellt i den mån försäkringskostnaderna
bestrids med ianspråktagande av befintliga fonder. Det kan också finnas andra
situationer då det av olika skäl är svårt att genomföra en avgiftsnedsättning.
Ytterst får det ankomma på organisationen att närmare utforma regler i fråga om
avgiftsnedsättning. Kommittén underströk vikten av att försäkringsbolag som
meddelar gruppsakförsäkring med automatisk anslutning medverkar till att
medlemmarna erhåller en fullt tillfredsställande information om
försäkringsvillkoren, de ekonomiska konsekvenserna samt reservationsrätten.
Regeringen uttalade i april 1986 att den delade utredningens uppfattning att
det inte fanns något generellt hinder mot gruppsakförsäkring med
reservationsrätt. Regeringen utgick därvid från att framtida försäkringar av
sådant slag skulle komma att hanteras på ett sätt som låg i linje med vad
kommittén uttalat i kostnadsfrågan liksom i fråga om information och
villkorsutformning. Regeringen fann det därför inte nödvändigt att föreslå
särskilda lagregler om framtida gruppsakförsäkringar. Regeringen ansåg vidare
att det saknades skäl för ingripande mot sådana obligatoriska
gruppsakförsäkringar som redan hade introducerats på den svenska marknaden.
Regeringen fann därför inte skäl att föreslå någon särskild lagstiftning
beträffande dessa. Regeringen förutsatte dock att berörda myndigheter skulle
komma att bevaka utvecklingen på försäkringsmarknaden i konkurrenshänseende och
vid behov vidta de åtgärder som befanns lämpliga.
De kollektiva hemförsäkringar som har kommit till stånd efter regeringens
ställningstagande har visserligen gällt alla medlemmar i den avtalsslutande
organisationen men har varit förenade med reservationsrätt för dessa.
Kollektivförsäkringsutredningen har utrett behovet av speciella rörelse- och
tillsynsregler för kollektiva försäkringar. Utredningen avgav i december 1997
betänkandet Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar,
SOU 1998:7. En proposition är aviserad till den 25 maj 1998.
I promemorian Ny försäkringsavtalslag, Ds 1993:39, som upprättats inom
Justitiedepartementet, lämnas förslag till en ny försäkringsavtalslag.
Förslaget övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet. En lagrådsremiss
i ärendet kan förväntas bli avlämnad under hösten 1998.
Aktuella beslut från berörda myndigheter angående gruppsakförsäkringar
Under år 1995 har LO och Folksam preliminärt kommit överens om ett principavtal
som ger de olika LO-förbunden möjlighet att teckna kollektiva hemförsäkringar
som omfattar samtliga medlemmar. I maj 1997 hade tio av LO:s tjugo
medlemsförbund avtal som ger medlemmarna hemförsäkring genom medlemskapet i
fackföreningen.
I en anmälan till Finansinspektionen under våren 1995 av
Länsförsäkringsbolagens Förening begärdes att inspektionen skulle pröva om
obligatorisk hemförsäkring enligt den modell som etablerats av Folksam och LO
innebär en osund utveckling av försäkringsverksamheten inom området privat
sakförsäkring. I ett beslut med anledning av anmälan daterat den 24 november
1995 anförde Finansinspektionen bl.a. följande. Finansinspektionen har tidigare
uttalat att den kollektiva sakförsäkringen med reservationsrätt i flera
avseenden har klara fördelar jämfört med individuell sakförsäkring och att den
fyller en viktig funktion. Den största nackdelen är emellertid risken för
dubbelförsäkring. Enligt Finansinspektionens bedömning är risken för
dubbelförsäkring av stor betydelse för frågan om den aktuella försäkringsformen
är godtagbar. De särskilda skyddsintressena inom försäkring innebär att krav
bör ställas på att de bolag som driver sådan verksamhet vidtar åtgärder så att
antalet dubbelförsäkrade blir så lågt som möjligt. Det är därför nödvändigt att
en tydlig information når ut till presumtiva försäkringshavare innan
försäkringen träder i kraft och även till alla försäkringshavare under
försäkringstiden. Det gäller inte endast information om risken för
dubbelförsäkring och innebörden av att vara dubbelförsäkrad utan även om
möjligheten att reservera sig samt avtalets innebörd för den enskilde
försäkringshavaren. Beträffande kostnadsfrågan ansåg inspektionen att det vore
värdefullt om den som reserverade sig mot en kollektiv försäkring inte på något
sätt belastades av kostnaden för denna. Med hänsyn till föreningars rätt att
bestämma vad en medlemsavgift skall användas till kan det dock inte på denna
grund riktas någon anmärkning mot försäkringsformen. Inspektionen utgick från
att Folksam skulle komma att beakta vad inspektionen anfört. Med dessa
uttalanden ansågs ärendet avslutat.
I en anmälan till Konkurrensverket under våren 1995 begärde
Länsförsäkringsbolagens Förening att Konkurrensverket skulle pröva om
fackföreningarna inom LO bedriver ett konkurrensbegränsande inköpssamarbete i
strid med 6 § konkurrenslagen (1993:20) samt om Folksam missbrukar sin
dominerande ställning i strid med 19 § konkurrenslagen. I beslut den 2 maj 1997
fann Konkurrensverket inte skäl att meddela något åläggande enligt 23 § första
stycket konkurrenslagen med anledning av de av Länsförsäkringsbolagens Förening
påtalade förfarandena.
Tidigare riksdagsbehandling
Finansutskottet har behandlat liknande motioner i betänkandet 1996/97: FiU18.
Motionsyrkanden om kollektiva sakförsäkringar har även behandlats av
näringsutskottet vid ett flertal tillfällen, senast i betänkande NU 1993/94:5.
En rad uttalanden rörande kollektiv sakförsäkring har förekommit från olika
myndigheters sida, se näringsutskottets tidigare betänkanden NU 1984/85:11, NU
1984/85:16, NU 1987/88:1, NU 1987/88:14, 1989/90:NU1, 1990/91:NU8 och
1990/91:NU31.
Finansutskottets ställningstagande
Som redovisats ovan har utskottet under våren 1997 behandlat motionsyrkanden om
kollektiva hemförsäkringar. Utskottet avstyrkte då yrkanden med motsvarande
innebörd som de nu aktuella och riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag.
Som utskottet tidigare uttalat ser utskottet positivt på att möjligheterna
att använda försäkringsformen kollektiva hemförsäkringar utnyttjas. Härigenom
kan stora kostnadsfördelar uppnås samtidigt som antalet oförsäkrade hushåll
reduceras. Finansinspektionen ägnar fortlöpande uppmärksamhet åt de kollektiva
hemförsäkringarnas utformning och konsekvenser. Som framgått ovan har frågan om
fackföreningarna inom LO bedriver ett konkurrensbegränsande inköpssamarbete i
strid med 6 § konkurrenslagen samt om Folksam missbrukar sin dominerande
ställning i strid med 19 § konkurrenslagen varit föremål för prövning av
Konkurrensverket. Konkurrensverket fann inte skäl att meddela något åläggande
enligt 23 § första stycket konkurrenslagen.
Beträffande kostnadsfrågan har Finansinspektionen i ett beslut daterat den 24
november 1995 uttalat att det vore värdefullt om den som reserverade sig mot en
kollektiv försäkring inte på något sätt belastades av kostnaden för denna. Med
hänsyn till föreningars rätt att bestämma vad en medlemsavgift skall användas
till kan det, enligt Finansinspektionen, inte på denna grund riktas någon
anmärkning mot försäkringsformen. Motsvarande uppfattning finns redovisad i
promemorian Ny försäkringsavtalslag, Ds 1993:39.
Som utskottet tidigare uttalat anser utskottet att det är önskvärt att en
organisation som önskar träffa avtal om en gruppförsäkring skaffar in anbud
från olika försäkringsbolag för att i medlemmarnas intresse få ett så bra
beslutsunderlag som möjligt. Enligt utskottets uppfattning bör man dock kunna
räkna med att en sådan ordning iakttas på grundval av demokratiska beslut inom
organisationen utan att staten inskrider med lagstiftning. Införande av
lagregler på detta område för de fackliga organisationerna skulle vara ett från
principiell utgångspunkt allvarligt steg eftersom det skulle stå i strid mot
hittills vedertagna grundsatser för i vilken mån staten skall begränsa fackliga
och andra ideella organisationers självbestämmanderätt.
Utskottet anser inte att motionärerna har åberopat några nya förhållanden
eller argument som föranleder utskottet att göra en annan bedömning av nu
aktuella frågor än vad utskottet senast gjorde.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi701 (m),
Fi702 (m) och Fi706 (m).
Pågående försäkringslagstiftning
Motionen
I motion Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m) anför motionärerna att
försäkringsbranschen är inne i en snabb utveckling och internationalisering.
Med denna nya och mer globala marknadssituation skärps konkurrensen. Därmed
ökar kraven på att den svenska lagstiftningen följer med i utvecklingen så att
det inte uppstår snedvridningar på marknaden genom dröjsmål i
regelanpassningen. Att den svenska lagstiftningen följer den internationella är
viktigt såväl för de svenska aktörerna som för försäkringstagarna. Motionärerna
anför vidare att viktigt lagstiftningsarbete tyvärr har dragits i långbänk av
den nuvarande regeringen. De två lagar som utan jämförelse är av störst
betydelse för branschen är försäkringsrörelselagen och försäkringsavtalslagen.
Lagarna är föremål för översyn sedan mycket lång tid inom Finansdepartementet
respektive Justitiedepartementet. Motionärerna anser att det är mycket
angeläget att det pågående arbetet med försäkringslagstiftningen snabbt
slutförs genom att förslag föreläggs riksdagen för beslut under innevarande
riksmöte.
Finansutskottets ställningstagande
Regeringen har aviserat att en proposition angående reformerade
försäkringsrörelseregler kommer att avlämnas till riksdagen under våren (maj)
1998. I propositionen kommer att föreslås att de nya försäkringsrörelsereglerna
skall träda i kraft den 1 januari 1999. Enligt uppgift från
Justitiedepartementet är en lagrådsremiss beträffande en ny
försäkringsavtalslag planerad att avlämnas under hösten 1998. Mot denna
bakgrund anser utskottet att det inte finns anledning att föreslå något
tillkännagivande med anledning av motion Fi707 (m). Motionen avstyrks.
Kreditupplysning
Vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar
Motionerna
I motion Fi703 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att en effektiv
kreditupplysningsverksamhet ökar säkerheten i näringslivet och främjar den
ekonomiska utvecklingen. Kreditupplysning måste vara en färskvara för att
samhället skall få tillgång till en effektiv kreditprövning. Färskare
information skulle medföra bättre prognoser om en tilltänkt kredittagares
betalningsförmåga och betalningsvilja och därigenom medverka till ett bättre
fungerande kreditsamhälle till gagn för de kredittagare som gör rätt för sig. I
motionen anförs att flödesinformation är ett samlingsnamn på den information
som kan utläsas i olika betalningsstadier, från faktura via
betalningsföreläggande till dom. Motionären anser att ju tidigare informationen
från detta flöde finns att tillgå desto bättre bedömningar av kreditvärdigheten
kan göras. Flödesinformation bör således få användas i kreditupplysningar.
Motionärerna i motion Fi711 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) i denna del
anser också att flödesinformation skall få ingå i kreditupplysningar. Sådan
information är viktig enligt motionärerna men kräver att informationen
kontinuerligt uppdateras för att utgöra ett tillförlitligt underlag vid
kreditprövningen. I syfte att göra kreditinformationen tydligare bör vidare
införas en bestämmelse som innebär att den som lämnar en kreditupplysning
innehållande uppgift om att mål om betalningsföreläggande har inletts skall
ange om svaranden har bestritt ansökan.
Finansutskottets ställningstagande
Liknande motioner behandlades av utskottet i samband med proposition 1996/97:65
Ändringar i kreditupplysningslagen (bet. 1996/97:FiU23 och FiU27, rskr. 274 och
275). Utskottet anförde att det av propositionen framgick att frågan om vilka
uppgifter som skall få användas i kreditupplysningar om näringsidkare skulle
komma att bli föremål för överväganden inom regeringens fortsatta
lagstiftningsarbete på kreditupplysningsområdet. Utskottet ansåg att detta
arbete inte borde föregripas men förutsatte att arbetet skulle bedrivas
skyndsamt. Utskottet ansåg även att begreppet flödesinformation borde ges en
klarare innebörd än den som framgick av motionerna. På förslag från utskottet
avslog riksdagen motionerna.
Regeringen gav i juli 1997 Datainspektionen i uppdrag att med utgångspunkt
från en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria utreda vilka uppgifter
om näringsidkare som bör få användas i kreditupplysningar samt föreslå de
lagändringar som därvid bedöms motiverade. Uppdraget redovisades genom en
rapport som överlämnades till departementet i december 1997. Frågan övervägs
för närvarande inom departementet och en proposition är planerad att avges
under hösten 1998.
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att frågan om vilka uppgifter som
bör få förekomma i kreditupplysningar är föremål för överväganden inom
Justitiedepartementet. Utskottet anser, i enlighet med sitt tidigare
ställningstagande, att detta arbete inte bör föregripas men förutsätter att
arbetet bedrivs skyndsamt. På grund av det anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi703 (fp) och Fi711 (m, c, fp, kd) i denna del.
System enligt den s.k. Schufamodellen
Motionen
I motion Fi711 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) i denna del anförs att
konkurrensen på kreditupplysningsmarknaden bör underlättas ytterligare för att
marknaden skall bli effektiv. Motionärerna förespråkar att ett system enligt
den s.k. Schufamodellen bör införas i Sverige. Schufasystemet, som bl.a.
tillämpas i Tyskland, är ett system med slutna användarkretsar där inte bara
banker och kreditinstitut ingår utan även t.ex. handelsföretag. Den som söker
kredit får underteckna en s.k. Schufaklausul som innebär att han eller hon är
införstådd med att uppgifter om bl.a. kreditengagemang lämnas ut till
användarkretsen i enlighet med Schufas regler. Om ett liknande system införs i
Sverige skulle kretsen av företag som får tillgång till relevant och färsk
kreditinformation vidgas och samtidigt skulle konkurrensen mellan
kreditupplysningsföretagen öka.
Finansutskottets ställningstagande
Liknande motioner behandlades av utskottet i betänkande 1996/97:FiU23 och
FiU27. Utskottet anförde att ett system enligt den s.k. Schufamodellen i hög
grad utgör en privaträttslig lösning som inte självklart bör regleras i
författning. Utskottet konstaterade att EG:s dataskyddsdirektiv behandlar
frågan om samtycke generellt skall krävas för databehandling av uppgifter om
fysiska personer. Hur EG:s dataskyddsdirektiv bör införlivas med svensk rätt
har övervägts av Datalagskommittén i betänkandet Integritet Offentlighet
Informationsteknik, SOU 1997:39. Med hänsyn till att denna fråga skulle komma
att behandlas i annat sammanhang ansåg utskottet att frågeställningen skulle
hållas utanför det då aktuella lagstiftningsärendet. Utskottet avstyrkte
motionerna, och riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.
Enligt uppgift från Justitiedepartementet är frågan hur EG:s
dataskyddsdirektiv bör införlivas med svensk rätt föremål för beredning inom
departementet. En proposition är planerad att avges under hösten 1998. Mot
denna bakgrund anser utskottet att det inte heller nu finns skäl att överväga
de frågor som behandlas i motionen varför motion Fi711 (m, c, fp, kd) i denna
del avstyrks.
Uppgifter om medborgarskap
Motionen
I motion Fi712 av Ann-Kristin Føsker (fp) anförs att riksdagen bör besluta att
avskaffa uppgifter om svenskt medborgarskap i kreditupplysningslagen.
Finansutskottets ställningstagande
I 6 § kreditupplysningslagen föreskrivs att vissa känsliga uppgifter om fysiska
personer inte får användas i kreditupplysningssammanhang. Uppgifter om politisk
eller religiös uppfattning, ras eller hudfärg får över huvud taget inte komma
till användning. Uppgifter om brottslighet, omhändertagande och liknande
uppgifter får användas endast efter medgivande av Datainspektionen. Sådant
medgivande får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Detsamma gäller
beträffande uppgifter om sjukdom, hälsotillstånd och liknande. I förarbetena
till kreditupplysningslagen uttalade departementschefen (prop. 1973:155 s. 93)
att en persons nationalitet inte är ett förhållande av så känslig natur att det
är påkallat med ett generellt förbud att lämna uppgift härom.
Kreditupplysningslagsutredningen tog i sitt slutbetänkande Integritet och
effektivitet på kreditupplysningsområdet, SOU 1993:110, upp frågan om
möjligheterna att använda uppgifter om medborgarskap i
kreditupplysningssammanhang borde begränsas. Utredningen konstaterade att
Datainspektionen på denna punkt har meddelat vissa föreskrifter med stöd av
datalagen. Datainspektionens föreskrifter innebär att det i dataregister inte
får anges mer än att en person är svensk, nordisk eller utomnordisk medborgare.
Utredningen ansåg inte att medborgarskapsuppgifter kan anses vara av så känslig
natur att det är motiverat att förbjuda användningen av dem. Utskottet delar
denna uppfattning. Motion Fi712 (fp) avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande folkbörs
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkande 15,
res. 1 (v)
2. beträffande försäljning av statliga företag
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkande 16,
res. 2 (v)
res. 3 (m, fp, kd) - motiv.
3. beträffande marknadsföring av värdepappersfonder
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi704,
4. beträffande insättningsgarantin
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi705,
res. 4 (m)
5. beträffande räntenivåerna
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi708,
res. 5 (v)
6. beträffande transfereringstiderna i betalningssystemen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi709,
res. 6 (v)
7. beträffande småföretagens riskfinansiering
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi710,
res. 7 (m, mp, kd)
res. 8 (fp)
8. beträffande konkurrensen på bankmarknaden
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi713,
9. beträffande kollektiva hemförsäkringar
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi701, 1997/98:Fi702 och 1997/98:Fi706,
res. 9 (m, c, fp, mp, kd)
11. beträffande vilka uppgifter som bör få förekomma i
kreditupplysningar
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi703 och 1997/98:Fi711 i denna del,
res. 11 (m,c, mp, kd)
12. beträffande system enligt den s.k. Schufamodellen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi711 i denna del,
13. beträffande uppgifter om medborgarskap
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi712.
Stockholm den 17 februari 1998
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg
(s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Lennart Hedquist (m), Arne Kjörnsberg
(s), Sonia Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Susanne Eberstein (s), Johan
Lönnroth (v), Per Bill (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd), Sven-Erik
Österberg (s), Göran Lindblad (m) och Karin Pilsäter (fp).
Reservationer
1. Folkbörs (mom. 1) (v)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Folkbörs bort ha följande
lydelse:
OM Gruppen AB offentliggjorde den 28 november 1997 att företaget avsåg att
lämna ett offentligt uppköpserbjudande avseende aktierna i Stockholms Fondbörs
AB (Fondbörsen). Erbjudandet har accepterats av majoriteten av Fondbörsens
aktieägare. Affären innebär att Fondbörsen blir ett dotterbolag till OM Gruppen
AB.
I likhet med vad som anförs i motionen ser utskottet positivt på
sammanslagningen av Fondbörsen och OM Gruppen AB. Utskottet anser dock att
staten bör sträva efter att bli ensam ägare av den nya handelsplatsen - en
?Folkbörs?. Den nya tekniken gör det möjligt att sprida handelsplatsen
geografiskt över hela landet. I princip skall det vara lika lätt för en
småbrukare i Pajala som för en direktör i Kungsträdgården i Stockholm att köpa
en aktie. Mot denna bakgrund anser utskottet således att staten bör sträva
efter att bli ensam ägare av den nya handelsplatsen.
Utskottet tillstyrker således motion Fi209 (v) yrkande 15 och vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande folkbörs
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 15 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Försäljning av statliga företag (mom. 2) (v)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Försäljning av statliga
företag bort ha följande lydelse:
Liksom motionärerna anser utskottet att staten inte bör sälja vare sig
Nordbanken, Posten eller SBAB. Utskottet anser det angeläget att staten äger en
av de större bankerna - inte minst för att säkra en rimlig grad av konkurrens
och minskade räntemarginaler. Om utförsäljningen av Nordbanken genomförs anser
utskottet att Posten tillsammans med SBAB måste ges stora möjligheter att på
den svenska marknaden skapa ett slagkraftigt alternativ för finansiella
tjänster.
Utskottet tillstyrker bifall till motion Fi209 (v) yrkande 16. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande försäljning av statliga företag
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Försäljning av statliga företag (mom. 2, motiveringen) (m, fp, kd)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m), Mats Odell (kd),
Göran Lindblad (m) och Karin Pilsäter (fp) anser att utskottets
ställningstagande under rubriken Försäljning av statliga företag bort ha
följande lydelse:
Riksdagen har bemyndigat regeringen att sälja statens aktieinnehav i
Nordbanken (prop. 1992/93:135, bet NU16). Det arbete som påbörjades under den
borgerliga regeringen med att minska statens företagsägande bör, enligt
utskottets uppfattning, fortsätta. Med en privatisering av statliga företag
uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad
aktiespridning. Statliga företag som bör privatiseras är t.ex. SBAB. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Fi209 (v) yrkande 16.
4. Insättningsgarantin (mom. 4) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Göran Lindblad (alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Insättningsgarantin bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den nuvarande nivån på avgiften
till systemet för insättningsgaranti ger upphov till flera problem. Det mest
påtagliga är att nivån på avgiften medför en snedvridning av konkurrensen på
marknaden på ett sätt som starkt missgynnar svenska banker i konkurrens med
utländska banker. Utskottet anser vidare att det i den globala konkurrens som
råder är viktigt att de nationella reglerna är gynnsamma och inte som i detta
fall diskriminerar landets företag. Enligt utskottets uppfattning måste
höjningen av avgiften fr.o.m. den 1 januari 1997 ses som en ren
straffbeskattning av de svenska bankerna som snedvrider konkurrensen och till
betydande del kommer att drabba kunderna i Sveriges banker.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker bifall till motion Fi705 (m).
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande insättningsgarantin
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi705 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Räntenivåerna (mom. 5) (v)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Räntenivåerna bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionären att vissa låne- och kreditföretags
räntesättning är helt oseriös och att de räntenivåer som tillämpas måste anses
vara ockerräntor. Räntesättningen leder till att många människor hamnar i svåra
ekonomiska situationer. Utskottet delar därför motionärens uppfattning att
frågan om en övre räntenivå för lån/krediter bör utredas. Utskottet ställer sig
således bakom yrkandet i motion Fi708 (s) och vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande räntenivåerna
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi708 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Transfereringstiderna i betalningssystemen (mom. 6) (v)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Transfereringstiderna i
betalningssystemen bort ha följande lydelse:
Datasystemen har möjliggjort snabba förflyttningar vid valutahandel.
Spekulationer i ett lands valuta kan t.ex. genomföras på några minuter. När det
däremot gäller att flytta medel mellan olika konton kan det ta tre till fem
dygn. Utskottet delar därför motionärens uppfattning att det föreligger ett
behov av att göra en översyn av transfereringstiderna i betalningssystemen. Vad
utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Fi709 (s) som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande transfereringstiderna i betalningssystemen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi709 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Småföretagens riskfinansiering (mom. 7) (m, mp, kd)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m), Roy Ottosson (mp),
Mats Odell (kd) och Göran Lindblad (m) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Småföretagens
riskfinansiering bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att finanssektorn har fått en allt
större betydelse för ledande länders sysselsättning och välstånd. Ett
utvecklande av finanssektorn i Stockholm och i Sverige till en ledande
ställning i Nordeuropa har alltså ett betydande samhällsekonomiskt värde.
Utskottet anser vidare, i likhet med motionärerna, att det är mycket viktigt
med en väl fungerande riskkapitalmarknad.
Förutsättningarna för ett utvecklande av finanssektorn i Sverige till en
ledande position i Nordeuropa är ännu goda. Sveriges riskkapitalmarknad är den
största i hela Nordeuropa om man bortser från Tyskland och Beneluxländerna.
Sverige leder således den nordeuropeiska utvecklingen på riskkapitalmarknaden.
Utskottet anser att statsmakterna skall övervaka konkurrensneutraliteten mellan
aktörer såvitt avser reglering och beskattning. Statsmakterna bör också skapa
likvärdigt goda villkor för svenska aktörer och underlätta uppbyggnaden av den
svenska riskkapitalmarknaden. Utskottet vill betona att inga
konkurrenssnedvridande ingrepp på riskkapitalmarknaden från statens egna organ
kan accepteras.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi710 (kd, m, c, fp) bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande småföretagens riskfinansiering
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi710 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Småföretagens riskfinansiering (mom. 7) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Småföretagens
riskfinansiering bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att finanssektorn har fått en allt
större betydelse för ledande länders sysselsättning och välstånd. Ett
utvecklande av finanssektorn i Stockholm och i Sverige till en ledande
ställning i Nordeuropa har alltså ett betydande samhällsekonomiskt värde.
Utskottet anser vidare, i likhet med motionärerna, att det är mycket viktigt
med en väl fungerande riskkapitalmarknad.
Förutsättningarna för ett utvecklande av finanssektorn i Sverige till en
ledande position i Nordeuropa är ännu goda, men motverkas av regeringens
negativa inställning till ett svenskt medlemsskap i EMU. Ett svenskt
utanförskap riskerar leda till att Sverige från att ha en god ställning med en
riskkapitalmarknad i storlek näst Tyskland, Benelux och Storbritannien även på
detta område halkar efter.
Utskottet vill betona att inga konkurrenssnedvridande ingrepp på
riskkapitalmarknaden från statens egna organ kan accepteras.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi710 (kd, m, c, fp) bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande småföretagens riskfinansiering
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi710 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Kollektiva hemförsäkringar (mom. 9) (m, c, fp, mp, kd)
Per-Ola Eriksson (c), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill
(m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd), Göran Lindblad (m) och Karin Pilsäter
(fp) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Kollektiva hemförsäkringar
bort ha följande lydelse:
Alltsedan 1982 har frågan om kollektiva hemförsäkringar med obligatorisk
anslutning varit föremål för stark kritik. Frågan har återigen aktualiserats
genom det ramavtal som tecknats mellan LO och Folksam som ger de olika LO-
förbunden möjlighet att teckna kollektiva hemförsäkringar som omfattar samtliga
medlemmar.
Förhållandet att fackliga organisationer tecknar kollektiva sakförsäkringar
för medlemskollektivet utan individuell anslutning innebär att enskilda
medlemmar tvingas underkasta sig fackliga beslut inom områden som helt saknar
anknytning till anställningen. Utan samband med den anställdes intressen i
egenskap av arbetstagare vidgar den fackliga organisationen sitt
verksamhetsområde in i medlemmarnas privata sfär på ett sätt som försätter den
enskilde fackmedlemmen i ett underläge.
När en facklig organisation tecknar sakförsäkring för medlemmar kollektivt,
utan intresseanmälan, binds den enskilde fackföreningsmedlemmen till ett visst
försäkringsbolag och till en viss försäkringsprodukt, utan att medlemmen ges
reell möjlighet att själv välja det som passar honom eller henne bäst. Det
finns också en uppenbar risk för att ett hushåll dubbelförsäkras, eller till
och med trippelförsäkras.
Det är inte rimligt att en enskild person, som är medlem i en facklig
organisation, som skall tillvarata hans eller hennes intressen som
arbetstagare, därmed också måste acceptera ingrepp i den privata ekonomin för
ändamål som inte har någon anknytning till arbetsförhållandena. Den enskilda
organisationsmedlemmen måste skyddas från kollektiva försäkringslösningar som
inskränker valfriheten, kränker den personliga integriteten och som försätter
individen i underläge. Kollektiv sakförsäkring bör därför vara baserad på
individuell anslutning.
Kollektiva sakförsäkringar utan krav på individuell anslutning, som tecknas
utan upphandlingsförfarande, med ensidigt gynnande av ett försäkringsbolag och
på andra grunder än affärsmässiga, sätter den fria konkurrensen på
försäkringsmarknaden ur spel. Kollektivets medlemmar mister sin valfrihet,
samtidigt som försäkringslösningar för dem som inte tillhör kollektivet
riskerar att bli dyrare. Bristen på sund konkurrens på försäkringsområdet kan
försvåra för den som inte tillhör en organisation att få försäkringsskydd till
rimlig kostnad. Dessutom föreligger uppenbar risk att det uppkommer en
monopolliknande situation på försäkringsmarknaden, som måste undvikas. Bl.a. av
dessa skäl är det viktigt att kollektiv sakförsäkring upphandlas i fri
konkurrens på lika villkor.
Även om det finns en reservationsrätt är anslutningsformen en form av negativ
avtalsbindning som inte är tillåten på marknaden i övrigt. Det saknas i dag
klara regler för de enskilda medlemmarnas ställning i förhållande till
medlemsorganisationerna. Det finns därför behov av en lagstiftning som klargör
hur långt organisationers befogenheter sträcker sig i förhållande till den
enskilde medlemmen.
Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom yrkandena i
motion Fi702 (m) och vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Härigenom måste även motionerna Fi701 (m) och Fi706 (m)
anses vara tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande kollektiva hemförsäkringar
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi702 och med anledning av
motionerna 1997/98:Fi701 och 1997/98:Fi706 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
10. Pågående försäkringslagstiftning (mom. 10) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Göran Lindblad (alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Pågående försäkrings-
lagstiftning bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den svenska lagstiftningen
måste följa med i den internationella utvecklingen så att det inte uppstår
snedvridningar på försäkringsmarknaden genom dröjsmål i regel-anpassningen. De
två lagar som har störst betydelse är försäkrings-rörelselagen och
försäkringsavtalslagen. Beträffande försäkringsrörelselagen är en proposition
aviserad till maj 1998, och beträffande försäkrings-avtalslagen är en
lagrådsremiss planerad att avlämnas under hösten 1998. Detta medför att den nya
lagstiftningen tidigast kommer att kunna träda i kraft den 1 januari 2000.
Enligt utskottets mening är detta alldeles för sent. Utskottet anser i stället
att förslag måste föreläggas riksdagen för beslut under innevarande riksmöte.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi707 (m) som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande pågående försäkringslagstiftning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi707 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar (mom. 11) (m, c,
mp, kd)
Per-Ola Eriksson (c), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill
(m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd) och Göran Lindblad (m) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken Vilka uppgifter som bör få
förekomma i kreditupplysningar bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att en effektiv
kreditupplysningsverksamhet ökar säkerheten i näringslivet och främjar den
ekonomiska utvecklingen. Utskottet anser vidare att en kreditupplysning måste
vara en färskvara för att samhället skall få tillgång till en effektiv
kreditprövning. I likhet med motionärerna anser utskottet att det vore mycket
värdefullt om flödesinformation fick användas i kreditupplysningar. Utskottet
vill understryka att en bred användning av flödesinformation är möjlig enligt
gällande lag men att detta inte har godtagits av Datainspektionen. I
sammanhanget vill utskottet nämna att det även torde vara lämpligt att överväga
om det bör införas en skyldighet för den som lämnar en kreditupplysning
innehållande uppgift om att mål om betalningsföreläggande har inletts även
skall ange om motparten har bestritt ansökan.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi703 (fp) och Fi711 (m, c,
fp, kd) i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Fi703 och 1997/98:Fi711 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Folkbörs (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Göran Lindblad (alla m)
anför:
Vi anser att staten inte skall äga någon andel i OM Gruppen AB. Staten skall
således över huvud taget inte ha något ägarintresse i den nya börsen. Statens
uppgift är i stället att stifta de lagar som reglerar börsers verksamhet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Motionsyrkanden angående finansmarknaden 1
Motionsyrkanden angående försäkringsrörelse 2
Motionsyrkanden angående kreditupplysning 2
Inkomna skrivelser 3
Utskottet.............................................3
Finansmarknaden 3
Folkbörs 3
Försäljning av statliga företag 4
Marknadsföring av värdepappersfonder 4
Insättningsgarantin 5
Räntenivåerna 6
Transfereringstiderna i betalningssystemen 7
Småföretagens riskfinansiering 7
Konkurrensen på bankmarknaden 8
Försäkringsrörelse 10
Kollektiva hemförsäkringar 10
Pågående försäkringslagstiftning 14
Kreditupplysning 15
Vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar 15
System enligt den s.k. Schufamodellen 16
Uppgifter om medborgarskap 17
Hemställan 17
Reservationer........................................20
1. Folkbörs (mom. 1) (v) 20
2. Försäljning av statliga företag (mom. 2) (v) 20
3. Försäljning av statliga företag (mom. 2, motiveringen) (m, fp, kd) 21
4. Insättningsgarantin (mom. 4) (m) 21
5. Räntenivåerna (mom. 5) (v) 22
6. Transfereringstiderna i betalningssystemen (mom. 6) (v) 22
7. Småföretagens riskfinansiering (mom. 7) (m, mp, kd) 22
8. Småföretagens riskfinansiering (mom. 7) (fp) 23
9. Kollektiva hemförsäkringar (mom. 9) (m, c, fp, mp, kd) 24
10. Pågående försäkringslagstiftning (mom. 10) (m) 25
11. Vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar (mom. 11)
(m, c, mp, kd) 25
Särskilt yttrande....................................27
Folkbörs (m) 27