Finansutskottets betänkande
1997/98:FIU01

Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna


Innehåll

1997/98
FiU1

Sammanfattning

Förslag till rambeslut
I detta betänkande lägger finansutskottet fram förslag om ramar för
utgiftsområden och en beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1998
i enlighet med den beslutsordning som riksdagen fastställt för sin behandling
av den statliga budgeten. När riksdagen behandlat detta betänkande och fattat
beslut om ramar för de 27 utgiftsområdena som budgeten indelats i, skall dessa
utgiftsramar vara styrande för riksdagens fortsatta beredning av
budgetförslaget.
I betänkandet behandlas även de förslag till ändrade skatter och avgifter som
påverkar statsbudgetens inkomster under år 1998. Sålunda behandlas förslagen i
budgetpropositionen om förändring av reseavdraget och förlängning av ROT-
avdraget samt förändringar av förmögenhetsskatten. Vidare behandlas förslag om
ändrad avgiftsstruktur och höjda arbetsgivaravgifter med anledning av den
förkortade sjuklöneperioden. Beräkningen av inkomsterna påverkas även av
förslaget i propositionen (volym 6) att minska grundavdraget för
förtidspensionärer som uppbär arbetsskadelivränta.
Förutom förslagen i budgetpropositionen behandlas även 301 motionsyrkanden
som väckts under den allmänna motionstiden 1997.
Utskottets förslag till beräkning av inkomsterna för år 1998 uppgår till
676,1 miljarder kronor (se appendix 1). Inkomsterna beräknas därmed bli drygt
100 miljoner kronor högre än vad regeringen föreslog i budgetpropositionen.
Statsbudgetens utgifter beräknas till 691 miljarder kronor. Utskottet
tillstyrker därmed, i likhet med vad fackutskotten föreslagit i yttranden till
finansutskottet, regeringens förslag till fördelning av utgifter på de olika
utgiftsområdena år 1998, vilket framgår av appendix 1. Det statliga
upplåningsbehovet för år 1998 beräknas därmed till 14,9 miljarder kronor.
De av riksdagen i juni 1996 beslutade utgiftstaken för åren 1997, 1998 och
1999 ligger fast. Utskottet anser att riksdagen skall godkänna regeringens
förslag till preliminär utgiftsfördelning för åren 1999 och 2000.
Konjunkturutvecklingen
Uppgången i den svenska konjunkturen blir allt starkare. Återhämtningen efter
den ekonomiska avmattningen under 1996 sker på en bredare front än tidigare
under 1990-talet. Situationen på arbetsmarknaden har tydligt förbättrats under
de senaste månaderna efter en nedgång i sysselsättningen under 1996 och i
början av 1997. Exporten utvecklas gynnsamt och får en betydande draghjälp av
en god internationell konjunktur. I EU har uppgången i den ekonomiska
aktiviteten under det senaste halvåret varit markant och i Förenta Staterna är
tillväxten fortsatt stark, trots att expansionen i den amerikanska ekonomin nu
är inne på sitt sjunde år.
Den inhemska svenska efterfrågan och den privata konsumtionen blir en allt
viktigare drivkraft i konjunkturuppgången. Hushållen har under det senaste året
blivit alltmer optimistiska om både Sveriges och sin egen ekonomiska
utveckling. Konsumtionen har också börjat stiga det senaste året efter en svag
utveckling under i stort sett hela 1990-talet.
Förutsättningarna för en hög tillväxt under det kommande året är mycket goda.
Under förutsättning att löneutvecklingen under de kommande åren håller sig på
en nivå som motsvarar utvecklingen i våra viktigaste konkurrentländer kan
tillväxten bli historiskt hög fram till åtminstone sekelskiftet.
Valuta- och finanskriserna i Sydostasien och oron på den internationella
aktiemarknaden är faktorer som åtminstone kortsiktigt kan störa den relativt
ljusa bilden av svensk ekonomi.
Den ekonomiska politiken
Socialdemokraterna och Centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den
ekonomiska politiken. Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för den
politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona.
Budgetpropositionen har föregåtts av överläggningar med Centerpartiet som står
bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och utgiftstaket, fördelningen
av utgifter på utgiftsområden, åtgärderna för budgetsanering, tilläggsbudgeten
för 1997, de nu föreslagna skatteförändringarna för 1998 och
konvergensprogrammet. Genom detta samarbete bekräftas att det finns politisk
stabilitet för en ekonomisk politik som beträffande de offentliga finanserna är
inriktad på balans 1998 och överskott 1999 och framåt, och en halvering av den
öppna arbetslösheten till år 2000.
Utskottets bedömning är att svensk ekonomi i dag är starkare än på länge.
Budgetsaneringen har burit frukt och överskott i de offentliga finanserna från
och med 1999 ska pressa tillbaka den statsskuld som ökade dramatiskt i början
av 1990-talet. För första gången på över 30 år stiger konjunkturen utan hjälp
av expansiv ekonomisk politik eller en devalvering av kronans värde.
Sveriges ekonomiska tillväxt kommer under de närmaste åren av allt att döma
att ligga över det förväntade genomsnittet för länderna i OECD-området och
länderna i EU. Inflationen ligger på en låg nivå och bytesbalansen uppvisar
stora och växande underskott. Den allt snabbare tillväxten och lägre offentliga
utgifter gör att de offentliga finanserna för både 1997 och 1998 utvecklas
starkare än vad regeringen räknade med i den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1996/97:150). Därigenom skapas utrymme för ytterligare åtgärder för att nå
målet om en halvering av den öppna arbetslösheten år 2000. Åtgärderna inriktas
på ytterligare förbättringar i den offentliga sektorns kärnverksamhet, skolan,
vården och omsorgen. Den stora utbildningssatsningen förstärks ytterligare,
företagsklimatet förbättras och arbetsmarknaden stärks. Samtidigt förbättras
villkoren för de barnfamiljer och ensamstående föräldrar som enligt
utvärderingen av saneringsprogrammet drabbats hårdare än andra. Vidare
förbättras bostadstillägget för de sämst ställda pensionärerna. Slutsatsen
efter åtgärderna är att den för svensk ekonomi nödvändiga konsolideringen av de
offentliga finanserna genomförts i huvudsak rättvist. Inriktningen på en
hållbar tillväxt fortsätter.
Budgetpolitiken
Enligt utskottets mening kan de förslag till alternativ inriktning av
budgetpolitiken som oppositionspartierna för fram inte läggas till grund för
riksdagens beslut. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna
föreslår visserligen lösningar som innebär att utgifterna ligger under de
tidigare fastställda utgiftstaken för 1998-2000, men dessa partiers förslag är
antingen fördelningspolitiskt inte godtagbara eller bygger på en finansiering
som är så osäker att stabiliteten i statsfinanserna åter kan hotas. Värdet av
några av de skattesänkningar partierna föreslår kan enligt utskottets mening
också sättas i fråga då några av skattesänkningarna förutsätts bli ersatta av
mer eller mindre obligatoriska avgifter. Så t.ex. vill de tre partierna minska
överföringarna till a-kassorna och i stället tvinga medlemmarna att betala
motsvarande belopp i höjda egenavgifter till kassorna. Moderata samlingspartiet
och Kristdemokraterna vill också lyfta ut kostnaderna för trafikolycksfall ur
sjukförsäkringen för att i stället införa en obligatorisk trafikförsäkring vid
sidan av statsbudgeten.
Miljöpartiet de grönas förslag ryms visserligen också under det fastställda
utgiftstaket men vilar på en alltför långt driven skatteväxling och
arbetstidsförkortning och kan därför inte godtas av utskottet. Vänsterpartiets
förslag avvisas, främst därför att det inte håller sig inom det fastställda
utgiftstaket.
Regeringen har i sitt konsolideringsprogram kombinerat besparingar och
skattehöjningar på ett sådant sätt att åtgärderna sammantagna fått en enligt
utskottets mening rimlig fördelningsprofil. Utan denna kombination av
skattehöjningar och besparingar hade saneringen av statsfinanserna ensidigt
kommit att drabba de sämst ställda i samhället.
Med det nu framlagda budgetförslaget fullföljs denna politik.
Saneringsarbetet har varit framgångsrikt och återhämtningen av de offentliga
finanserna går nu något snabbare än man tidigare räknat med. De överskott som
därvid frigörs bör enligt regeringen inte användas för skattelättnader åt
höginkomsttagare utan för att värna sysselsättning och rättvisa. Det gör
regeringen genom sin satsning på skola, vård och omsorg. Det kommer också till
uttryck i resurstillskotten till utbildning, nationellt investeringsprogram,
stärkt arbetsmarknadspolitik och förkortad sjuklöneperiod. Regeringen vill med
sitt budgetförslag också stödja de grupper som drabbats särskilt hårt under
senare år, nämligen barnfamiljer samt pensionärer med små marginaler.
Med hänsyn härtill anser utskottet att den av regeringen föreslagna
uppläggningen ger budgetpolitiken en riktig inriktning och bör därför utgöra
grund för budgetpolitiken under såväl 1998 som de båda därpå följande åren.
Utskottet tillstyrker således, i likhet med vad fackutskotten föreslagit i
yttranden till finansutskottet, regeringens förslag till fördelning av utgifter
på utgiftsområden under år 1998. Utskottet anser också att riksdagen skall
godkänna regeringens förslag till preliminär utgiftsfördelning under 1999 och
2000.
Beräkningen av statens inkomster
Utskottet tillstyrker i betänkandet i allt väsentligt budgetpropositionens
förslag till inkomstberäkning. Det innebär att utskottet ställer sig bakom
regeringens förslag till höjt reseavdrag från 13 till 15 kr och att gränsen för
avdragsgilla kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen höjs från
6 000 till 7 000 kr. Förslaget om att det s.k. ROT-avdraget skall medges även
under år 1998 tillstyrks också.
Beträffande fastighetsskatten anser finansutskottet att de grundläggande
principerna för fastighetsskatten bör ligga fast. En särskild utredare har
emellertid utsetts för att göra en genomgripande analys (dir. 1997:37) av
samtliga faktorer som har inflytande på värderingen i samband med
fastighetstaxeringen i syfte att få en så korrekt bedömning som möjligt. Bl.a.
har, som också påpekas i motion Sk698 av Olof Johansson m.fl. (c), reglerna för
bedömning av lägesfaktorer visat sig medföra svårigheter vid värderingen.
Utredaren som enligt direktiven skall se över och analysera bl.a. dessa frågor
och vilka effekter dagens regler får för taxeringen skall vara klar med sitt
utredningsuppdrag före utgången av 1998. Utskottet understryker vikten av att
detta arbete bedrivs skyndsamt och att i synnerhet frågan om bedömningen av
lägesfaktorerna och deras betydelse för taxeringen ges särskild prioritet.
Utredaren bör så snart som möjligt, helst under första halvåret 1998,
presentera resultatet av sina överväganden när det gäller lägesfaktorerna och
frågan om ett utökat lokalt inflytande över fastighetstaxeringen. Därefter bör
riksdagen snarast föreläggas förslag till förändring av nuvarande
taxeringssystem med sikte på att en förändring skulle kunna ske med giltighet
fr.o.m. 1998. Detta anser utskottet att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag om reducering av det särskilda
grundavdraget för förtidspensionär som uppbär arbetsskadelivränta. Eftersom
denna förändring inte beaktats i propositionens förslag till inkomstberäkning,
föreslår utskottet att inkomsttiteln 1111 Fysiska personers inkomstskatt räknas
upp med 105 miljoner kronor för år 1998.
Utskottet tillstyrker, med vissa justeringar, de föreslagna ändringarna i
förmögenhetsskattelagen. Ändringarna innebär att aktier som var inregistrerade
på börsens A-lista den 29 maj 1997 eller senare görs skattepliktiga.
Skatteplikten för huvuddelägares innehav av aktier utvidgas till att omfatta
bolag som har  inregistrerats på A-listan före år 1992 om förutsättningarna för
huvuddelägarskap var uppfyllda vid utgången av år 1991. Marknadsnoterad aktie
skall tas upp till 80 % av noterat värde.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om ändrad struktur på
socialavgifterna inom ramen för ett i princip oförändrat totalt uttag. Vidare
tillstyrker utskottet regeringens förslag om att det sammantagna uttaget av
arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift höjs med 0,11 procentenheter den 1
januari 1998 och med ytterligare 0,03 procentenheter den 1 januari 1999 med
anledning av att sjuklöneperioden förkortas från 28 till 14 dagar.
Till betänkandet har fogats 41 reservationer och 5 särskilda yttranden.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet proposition 1997/98:1 Budgetpropo-
sitionen för 1998, i vad avser
dels volym 1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkandena 1-12 om den
ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för budgetåret 1998 samt
yrkandena 24-44 om skattefrågor,
dels volym 6 såvitt avser Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
yrkande 1.
Finansplanens avsnitt 5 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1997 (yrkandena 13-23) behandlas i finansutskottets betänkande
1997/98:FiU11.
I detta betänkande behandlar utskottet även de under allmänna motionstiden 1997
väckta motionerna:
1997/98:Fi201 av Sten Tolgfors (m),
1997/98:Fi202 av Carl Bildt m.fl. (m),
1997/98:Fi204 av Sten Tolgfors (m),
1997/98:Fi205 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-8 och 10,
1997/98:Fi206 av Carl Bildt m.fl. (m),
1997/98:Fi207 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m),
1997/98:Fi208 av Johan Lönnroth m.fl. (v),
1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1, 5, 20 och
22,
1997/98:Fi211 av Roy Ottosson (mp),
1997/98:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),
1997/98:Fi213 av Johan Lönnroth m.fl. (v),
1997/98:Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s),
1997/98:Fi215 av Alf Svensson m.fl. (kd),
1997/98:Fi216 av Ola Karlsson (m),
1997/98:Fi217 av Lars Tobisson m.fl. (m),
1997/98:Fi218 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1 och 2,
1997/98:Fi219 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i vad avser yrkandena   1-7,
9-12, 14, 15 och 18-24,
1997/98:Fi220 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1, 3-8, 10, 11,
13-15, 18 och 19,
1997/98:Fi301 av Lennart Fremling (fp),
1997/98:Fi302 av Björn Kaaling m.fl. (s),
1997/98:Fi303 av Birgitta Carlsson (c),
1997/98:Fi304 av Thomas Julin m.fl. (mp),
1997/98:Fi401 av Carl Erik Hedlund (m),
1997/98:Fi402 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m, fp),
1997/98:Fi403 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1, 2 och 4-17,
1997/98:Fi404 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1997/98:Fi501 av Barbro Westerholm m.fl. (fp),
1997/98:Fi504 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) i vad avser yrkande
2,
1997/98:Fi507 av Johan Lönnroth m.fl. (v),
1997/98:Fi901 av Lars Tobisson m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-3 och 6,
1997/98:Fi907 av Bengt Kronblad m.fl. (s),
1997/98:Fi911 av Carl-Johan Wilson (fp),
1997/98:Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) i vad avser
yrkandena 1 och 2,
1997/98:Sk301 av Margareta E Nordenvall (m),
1997/98:Sk302 av Olle Lindström (m),
1997/98:Sk303 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m),
1997/98:Sk304 av Åke Sundqvist m.fl. (m),
1997/98:Sk305 av Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m) i vad avser yrkandena
1-3,
1997/98:Sk306 av Rolf Gunnarsson (m),
1997/98:Sk307 av Stig Grauers m.fl. (m),
1997/98:Sk308 av Maud Björnemalm m.fl. (s),
1997/98:Sk309 av Isa Halvarsson och Anne Wibble (fp),
1997/98:Sk310 av Carl Fredrik Graf (m),
1997/98:Sk311 av Elving Andersson (c) i vad avser yrkandena 3 och 4,
1997/98:Sk312 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m),
1997/98:Sk313 av Michael Stjernström m.fl. (kd),
1997/98:Sk314 av Sten Svensson m.fl. (m, kd),
1997/98:Sk315 av Bertil Persson (m),
1997/98:Sk316 av Inga Berggren m.fl. (m, fp, kd),
1997/98:Sk317 av Isa Halvarsson m.fl. (fp),
1997/98:Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1997/98:Sk319 av Lennart Brunander och Kjell Ericsson (c),
1997/98:Sk320 av Ulf Björklund (kd),
1997/98:Sk321 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) i vad avser yrkandena
2-4 och 7-9,
1997/98:Sk322 av Kent Olsson och Åke Carnerö (m, kd),
1997/98:Sk323 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m) i vad avser yrkande 1,
1997/98:Sk324 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1, 2 och    4-6,
1997/98:Sk325 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i vad avser yrkandena  1-4, 9,
10, 13-16, 18, 19, 21-24, 26-29, 31-33, 37 och 38,
1997/98:Sk326 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1-10,   12-15,
17, 30-34 och 38-44,
1997/98:Sk327 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser yrkandena 1-15,     17-27,
31 och 35,
1997/98:Sk609 av Margareta E Nordenvall och Inger Koch (m) i vad avser
yrkandena 3 och 4,
1997/98:Sk624 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkande 1,
1997/98:Sk698 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkandena 2 och 4,
1997/98:Sk735 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 1-8, 12, 16
och 19,
1997/98:Sk738 av Kerstin Warnerbring och Kjell Ericsson (c) i vad avser yrkande
1,
1997/98:Ju912 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) i vad avser yrkandena 5 och 6,
1997/98:U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i vad avser yrkandena 4 (delvis) och
5,
1997/98:U307 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i vad avser yrkandena 3     och 5,
1997/98:U809 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i vad avser yrkande 4,
1997/98:Fö211 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 12,
1997/98:Fö225 av Arne Andersson m.fl. (m) i vad avser yrkande 8,
1997/98:Sf265 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkande 5,
1997/98:Sf304 av Gullan Lindblad m.fl. (m) i vad avser yrkande 3,
1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkande 3,
1997/98:So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkande 1,
1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad avser yrkandena 40, 46 och 48,
1997/98:Kr305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkande 17,
1997/98:Kr601 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkande 4,
1997/98:Kr603 av Fanny Rizell m.fl. (kd) i vad avser yrkande 1,
1997/98:T232 av Per Westerberg m.fl. (m) i vad avser yrkandena 2 och 6,
1997/98:N217 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) i vad avser yrkandena 6 och
7,
1997/98:A807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkandena 3 och 9 samt
1997/98:Bo202 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 5 och 6.
Regeringens lagförslag
De lagförslag som regeringen lägger fram i budgetpropositionen återfinns i
bilaga 1 till betänkandets del 1.
Utskottets lagförslag
Av utskottet framlagda lagförslag återfinns i betänkandets hemställan under
moment 25.
Lagrådets yttrande
Finansutskottet har beslutat inhämta Lagrådets yttrande över det i
budgetpropositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt.
Yttrandet återfinns i bilaga 2 till betänkandets del 1.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett övriga berörda utskott tillfälle att avge yttrande
över de förslag i propositionen jämte motioner som rör respektive utskotts
beredningsområde. Yttranden har avlämnats från
- konstitutionsutskottet (1997/98:KU1y),
- skatteutskottet (1997/98:SkU1y),
- justitieutskottet (1997/98:JuU1y),
- utrikesutskottet (1997/98:UU1y),
- försvarsutskottet (1997/98:FöU1y),
- socialförsäkringsutskottet (1997/98:SfU1y),
- socialutskottet (1997/98:SoU1y),
- kulturutskottet (1997/98:KrU1y),
- utbildningsutskottet (1997/98:UbU1y),
- trafikutskottet (1997/98:TU1y),
- jordbruksutskottet (1997/98:JoU1y),
- näringsutskottet (1997/98:NU1y),
- arbetsmarknadsutskottet (1997/98:AU1y och AU2y) och
- bostadsutskottet (1997/98:BoU1y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 3-17 i betänkandets del 2.
Utfrågningar
Utskottet anordnade den 23 oktober 1997 en offentlig utfrågning om penning- och
valutapolitiken med riksbankschefen Urban Bäckström.
Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 18 i betänkandets del 2.
Den 30 oktober 1997 hade utskottet en intern utfrågning med avdelningschef
Håkan Frisén, Konjunkturinstitutet, med anledning av den senaste utvecklingen
på de internationella finansmarknaderna.
Inkomna skrivelser
Under ärendets beredning har utskottet med anledning av budgetpropositionen
mottagit skrivelser från följande företag och organisationer:
- från Sveriges Industriförbund och Näringslivets skattedelegation angående
aviserat förslag om förlängd värnskatt,
- från Aktiefrämjandet, Stockholms Fondbörs, Stockholms Handelskammare, Svensk
Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen,
Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges
Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund, Skattebetalarnas Förening samt
Mannheimer Swartling Advokatbyrå angående förslag till ändring av
förmögenhetsskattelagstiftningen,
- från Sveriges Fastighetsägareförbund angående förslag om ändringar i lagen om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbeten på bostadshus.
Dessutom har utskottet i ärendet mottagit ett antal skrivelser från
privatpersoner.

Propositionen

I proposition 1997/98:1 Budgetpropositionen för 1998 föreslår regeringen
dels i volym 1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.
såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för
budgetåret 1998
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som regeringen förordar (avsnitt 1),
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998 ta upp lån
enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning (avsnitt 4.3.5),
3. att riksdagen godkänner en reviderad beräkning av de offentliga utgifterna
för åren 1998-2000 (avsnitt 4.5.2, tabell 4.9),
4. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1998 på
utgiftsområden i enlighet med vad regeringen anfört (avsnitt 4.5.3, tabell
4.10),
5. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete (avsnitt 4.5.3, tabell 4.10),
6. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 1998 (bilaga 1),
7. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar i
anslagsbehållningarna under budgetåret 1998 (tabell 4.10),
8. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl.
in- och utlåning i Rikgäldskontoret för budgetåret 1998 (avsnitt 4.3.5, tabell
4.4),
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998 dels besluta
om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i anläggningstillgångar intill
ett sammanlagt belopp av 15 700 000 000 kr, dels besluta om krediter för
myndigheters räntekonton intill ett sammanlagt belopp av 13 400 000 000 kr
(avsnitt 4.6, tabell 4.11 och 4.12),
10. att riksdagen godkänner beräkningen av budgeteffekter för budgetåret 1998
av förändrade skatte- och avgiftsregler (avsnitt 4.8),
11. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998 enligt  6 §
andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta att ett ramanslag, med
undantag för anslag anvisade för förvaltningsändamål, får överskridas om ett
riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas och om
överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten (avsnitt 4.9),
12. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1988:1387) om statens upplåning,
såvitt avser skattefrågor
24. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter,
25. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,
26. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift,
27. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
28. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
29. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,
30. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
31. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1332) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
32. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
33. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1336) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
34. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
taxeringslagen (1990:324),
35. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1995:1536) om räntefördelning vid beskattning,
36. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller
krigsfara m.m.,
37. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),
38. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
39. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1345) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden,
40. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483),
41. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
42. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:324) om begränsning av skatt,
43. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
44. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus,
dels i volym 6 såvitt avser Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370).

Motionerna

1997/98:Fi201 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om Nya Zeeland som ett lämpligt
studieobjekt för de reformer av skattesystem och arbetsmarknad som bör
genomföras i Sverige.
1997/98:Fi202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den
nödvändiga förnyelsen av Sverige.
1997/98:Fi204 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för att skapa
ett växande Sverige genom växande människor.
1997/98:Fi205 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att dubbelbeskattningen av utdelade och kvarhållna
vinster slopas från den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beslutar om lindrade spärregler för fåmansbolag fr.o.m. den
1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar avveckla förmögenhetsskatten med början 1998 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattekonto och mervärdesskattebetalningar,
5. att riksdagen beslutar om skattereduktion med 50 % av betald arbetskostnad
i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om permanent avdrag för
underhåll och reparation av egna bostäder i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen beslutar återinföra de regler som gällde före 1995 avseende
dieseloljebeskattningen av arbetsredskap i enlighet med vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen beslutar att inkomster av royalty som härrör från patent
skall beskattas som kapitalinkomst fr.o.m. den 1 januari 1998 i enlighet med
vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda löneskatten på vinstan-
delsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Fi206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning högst med det belopp som motsvarar det
beräknade lånebehovet i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
1998-2000 i enlighet med vad som anförts i motionen (kapitel 5),
4. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1998 på
utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 5.6),
5. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 5.6),
6. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 5.5),
7. att riksdagen godkänner beräkningen av budgeteffekter för budgetåret 1998
av förändrade skatte- och avgiftsregler i enlighet med vad som anförts i
motionen (avsnitt 5.5).
1997/98:Fi207 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskerna för
alltför optimistiska analyser i finansplanen samt bristen på alternativa
analyser och planer om prognoserna för den ekonomiska utvecklingen slår fel.
1997/98:Fi208 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall verka för en förändring av EU:s riktlinjer för
den ekonomiska politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast utarbeta förslag till ett finanspolitiskt samarbete i
Europa som ett led i kampen mot arbetslösheten.
1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning kring möjligheterna till
sänkt skatt för entreprenörer, aktivt arbetande företagare och långsiktigt
ägande enligt vad som sägs i motionen under avsnitt 1,
5. att riksdagen beslutar om ett borttagande av löneskatten på
vinstandelsstiftelser om dessa är inriktade på att de anställda utövar ägarmakt
genom vinstandelsstiftelserna,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regelverk för det internationella kapitalet och de transnationella
företagen genom FN,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatt på internationella valutatransaktioner (Tobinskatten).
1997/98:Fi211 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
parlamentariskt sammansatt utredning bör tillsättas med uppgift att se över den
globala finansmarknadens effekter på svensk ekonomi och föreslå åtgärder för
att utveckla den i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en mer aktiv roll i internationellt samarbete vad gäller utveckling
av förslag om bättre spelregler för den globala finans- och penningmarknaden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av en särskild skatt eller avgift på valutatransaktioner.
1997/98:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar fastställa utgiftstaket för staten inklusive
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1998 till 691
miljarder kronor, för år 1999 till 705 miljarder kronor och för år 2000 till
715 miljarder kronor,
3. att riksdagen för budgetåret 1998 beslutar om fördelning av utgifterna på
utgiftsområden enligt vad som anförts i motionen (tabell A),
4. att riksdagen för budgetåren 1999 och 2000 godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens
budgetarbete enligt vad som anförts i motionen (tabell A),
5. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 1998
enligt vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning till riksdagen om de offentliga finansernas
konjunkturkänslighet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för en bättre fungerande lönebildning.
1997/98:Fi213 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär tillsättandet av en kommission som skall analysera faktorerna
bakom den ökade inkomstspridningen i samhället enligt vad i motionen anförts om
behovet av åtgärder mot de ökade klassklyftorna.
1997/98:Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomisk-politiska
åtgärder för att minska arbetslösheten utan att de står i strid med
inflationsbekämpning och budgetbalans.
1997/98:Fi215 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt
4),
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar om fördelning av
utgifterna för budgetåret 1998 på utgiftsområden i enlighet med vad som anförts
i motionen (avsnitt 7, tabell 7),
3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som
riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad som anförts i motionen
(tabell 7),
4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner en reviderad
beräkning av de offentliga utgifterna för budgetåren 1998-2000 (avsnitt 7.5,
tabell 8),
5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret 1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen (tabellerna 9 och 10),
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till beräkning av budgeteffekter
för budgetåret 1998,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande att under
budgetåret 1998 ges rätt att besluta att ett ramanslag får överskridas om ett
riksdagsbeslut inte hinner inväntas,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar (finansplanen
s. 36) avseende skattefrågor enligt beslutspunkterna 24 till 39 samt 41,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en balanserad finanspolitik,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en halvering av den totala arbetslösheten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett gott företagsklimat,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillväxtpolitik,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stimulera tjänstesektorn,
14. att riksdagen beslutar fastställa utgiftstaket för statsbudgeten till
694 000 miljarder kronor för budgetåret 1998, 708 000 miljarder kronor för
budgetåret 1999 och 716 000 miljarder kronor för budgetåret 2000 (avsnitt 7.3,
tabell 7).
1997/98:Fi216 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bryta
bidragsberoendet.
1997/98:Fi217 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av generellt goda villkor för hushållssparandet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om villkoren för aktiesparande,
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om nya spar- och
försäkringslösningar (inkl. start- och pensionssparande) i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vinstandelssystem och anställdas möjligheter att aktiespara i det
egna företaget.
1997/98:Fi218 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den framtida ekonomiska
politiken som redovisas i finansplanen,
2. att riksdagen för budgetåret 1998 beslutar om fördelning av utgifterna på
utgiftsområden i enlighet med förslagen i proposition 1997/98:1.
1997/98:Fi219 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordas i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den ekonomiska utvecklingen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den växande miljöskulden m.m. och nödvändigheten att minska denna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en mer aktiv miljöpolitik som drivkraft för en positiv ekonomisk
utveckling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hushållens sparande,
6. att riksdagen fastställer ett långsiktigt mål om överskott i de offentliga
finanserna på minst 1 % av bruttonationalprodukten i genomsnitt över en
konjunkturcykel,
7. att riksdagen fastställer konjunkturrelaterade mål för budgetpolitiken om
ett överskott i de offentliga finanserna till 0,5 % av bruttonationalprodukten
för år 1999 och 1,5 % år 2000,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om låg realränta som mål för den ekonomiska politiken,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för näringspolitiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sysselsättningsutvecklingen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningssatsningen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för en bättre fördelningspolitik,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de tvivelaktiga ekonomiska effekterna av medlemskapet i Europeiska
unionen,
18. att riksdagen godkänner den reviderade beräkning av de offentliga
utgifterna för åren 1998-2000 som anges i motionen (tabell 2),
19. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1998 på
utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i motionen (tabell 2),
20. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete (tabell 2),
21. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 1998 (tabell 1),
22. att riksdagen godkänner beräkningen av budgeteffekter för budgetåret 1998
av förändrade skatte- och avgiftsregler (tabell 1),
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att förbättra kommunsektorns ekonomiska förhållanden,
t.ex. genom att ej höja egenavgifterna, samt andra åtgärder som förbättrar
kommunernas skatteunderlag,
24. att riksdagen godkänner beräkningen av ökade ekonomiska ramar för den
kommunala sektorn i enlighet med vad som anförts i motionen (tabell 4).
1997/98:Fi220 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen (2.0),
3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner den beräkning av
de offentliga utgifterna för åren 1998-2000 som anförts i motionen (4.1),
4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner den fördelning
av de statliga utgifterna på utgiftsområden för 1998 som anförts i motionen
(tabell 1),
5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner den
inkomstberäkning för 1998 som anförts i motionen (tabell 2),
6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner de förändringar
i anslagsbehållningar under budgetåret 1998 som förordas i motionen (4.1),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det finanspolitiska målet om permanenta överskott i statsbudgeten
(4.2),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om penning- och valutapolitiken (4.3),
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om allmänna riktlinjer för sysselsättningspolitiken (5),
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kapitalbildningen och jobben (5.1),
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kreditavdrag (5.1),
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lönebildningen (5.2),
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtidsfonder (5.2),
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om "Europa i arbete" (5.4),
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattepolitiken (6).
1997/98:Fi301 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en effektivare
marknadsanpassning av omfattningen av viss myndighetsutövning.
1997/98:Fi302 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning
syftande till ett skydd för industrisamhällets kulturarv som finansieras med
arbetsgivaravgifter.
1997/98:Fi303 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förändra
utbetalningsdagarna av statliga ersättningar.
1997/98:Fi304 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall
göra en tydlig redovisning av den samhällsbesparing som neddragningen i den
offentliga sektorn medfört.
1997/98:Fi401 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkta arbetsgivaravgifter
med anledning av höjningen av sjuklönen.
1997/98:Fi402 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m, fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om möjligheterna att kvitta företagsstöd mot
sänkta arbetsgivaravgifter i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Fi403 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande inriktningen av skattepolitiken,
2. att riksdagen beslutar sänka egenavgiften till sjukförsäkringen med 3
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en växling av sänkt kommunal
utdebitering mot statligt övertagande av kommunala kostnader fr.o.m. 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar höja grundavdraget till 10 000 kr fr.o.m. den 1
januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar införa ett grundavdrag för barn vid den kommunala
beskattningen fr.o.m. 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar sänka den statliga inkomstskatten till 20 % fr.o.m.
den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 1,4 % fr.o.m. den 1
januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar att successivt, med början 1998, undanta hälften av
markvärdet från uttag av fastighetsskatt i enlighet med vad som anförts i
motionen,
10. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 1,3 % 1999 och till
1,2 % 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändrad
fastighetsbeskattning i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om successivt avvecklad
förmögenhetsskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar sänka bensinskatten med 20 öre per liter från den
1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen beslutar höja avdraget för resor till och från arbetet till
16 kr per mil fr.o.m. den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avdrag för resor till
och från arbetet också medges för resor till och från barnomsorg i enlighet med
vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att höja det icke
avdragsgilla beloppet för arbetsresor till 7 000 kr i enlighet med vad som
anförts i motionen,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjt avdragsutrymme för
pensionssparande i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Fi404 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om förändringar av de allmänna
egenavgifterna i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om förändring av
tilläggspensionsavgiften i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om förändring av
sjukförsäkringsavgiften i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om förändringar av
folkpensionsavgiften i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Fi501 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning om myndigheternas
delårsredovisningar.
1997/98:Fi504 av andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas
2. att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag och som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta initiativ till
diskussion och utbildning vad gäller riksdagens respektive regeringens roller
kopplat till styrning av statlig förvaltning.
1997/98:Fi507 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen, med avslag
på regeringens förslag, anvisar utgiftsområde 2 Samhällsekonomi     och
finansförvaltning 50 000 000 kr mindre än regeringen eller således
2 012 814 000 kr.
1997/98:Fi901 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvantitativa mål för budgeten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att "budgetbalans över konjunkturcykeln" skall vara mål för
riksdagen och regeringen i budgetarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övergång till budgetering "uppifrån och ned",
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lånebemyndigande.
1997/98:Fi907 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återkommande
information om de fördelningpolitiska, sociala och administrativa konse-
kvenserna av riksdagsbesluten.
1997/98:Fi911 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära utvärdering av huruvida flyttning av statliga myndigheter
- till exempel Sveriges bilregister och handelsregister, som flyttats från
länsstyrelserna till Vägverket respektive Patent- och registreringsverket
- givit sådana ekonomiska besparingar som presenterats i konsekvensanalyser
inför beslut om flyttningen.
1997/98:Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmögenhetsskattens avskaffande på sikt och särbeskattning av
förmögenhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bilkostnader för landsbygdsboende,
1997/98:Sk301 av Margareta E Nordenvall (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att avskaffa förmögenhetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sk302 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt bensinskatt och sänkt
fordonsskatt för dieselbilar.
1997/98:Sk303 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetstaxeringens och fastighetsskattens orimliga effekter,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring om en sänkning av
fastighetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om borttagande av
förmögenhetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förenklad
fastighetstaxering i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sk304 av Åke Sundqvist m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bensinskatten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en analys av vilka effekter en höjning av bensinskatten får för
låginkomsttagare och barnfamiljer i glesbygd.
1997/98:Sk305 av Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m) vari  yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt bensinpris i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökat bilavdrag för
arbetsresor i enlighet med vad anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om aviserade årliga bensinskattehöjningar.
1997/98:Sk306 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt bensin-      skatt.
1997/98:Sk307 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en successiv sänkning av fastighetsskatten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkning av lägesfaktorn,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder som innebär att
energi- och miljöförbättrande åtgärder inte skall läggas till grund för
beräkning av fastigheters taxeringsvärden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av lokala fastighetstaxeringsnämnder.
1997/98:Sk308 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidare analys av
frågan om eventuell differentiering av reseavdraget.
1997/98:Sk309 av Isa Halvarsson och Anne Wibble (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändring av beskattningen av personaloptioner
så att förmånen anses ha åtnjutits vid tidpunkten för utnyttjandet.
1997/98:Sk310 av Carl Fredrik Graf (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ändrad fordonsbeskattning av dieseldrivna personbilar i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sk311 av Elving Andersson (c) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att den s.k. belägenhetsfaktorn avskaffas för
permanentbostäder fr.o.m. 1997 års beskattning,
4. att riksdagen beslutar att normaltomt skall beräknas till minst 300 kva-
dratmeter fr.o.m. 1997 års beskattning.
1997/98:Sk312 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att höja avdraget för representation till 180 kr i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1997/98:Sk313 av Michael Stjernström m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffad fastighetsskatt,
2. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 1,5 % av
taxeringsvärdet fr.o.m. den 1 januari 1998,
3. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten endast skall beräknas på en
tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr fr.o.m. den 1
januari 1998,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tabellnivåvärdet för fastighetsskatten begränsas till 5, vilket
innebär att lägesfaktorns genomslag på byggnadsvärdet begränsas,
5. att riksdagen beslutar att sambeskattningen av förmögenhet avskaffas
fr.o.m. den 1 januari 1998,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förmögenhetsskatten på permanentboende skall avskaffas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fastighetsskatt på tomträttsmark skall avskaffas.
1997/98:Sk314 av Sten Svensson m.fl. (m, kd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar återinföra ett riskkapitalavdrag i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en indirekt
finansieringsform för privata investeringar i onoterade företag i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1997/98:Sk315 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ny förmögenhetsbeskattning, där andelen av statsskulden
dragits från förmögenheten i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sk316 av Inga Berggren m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensam
inbetalningstidpunkt för mervärdesskatt.
1997/98:Sk317 av Isa Halvarsson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
sänka fastighetsskatten i enlighet med vad i motionen anförts.
1997/98:Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad reklamskatt och höjd
mervärdesskatt på dagstidningar till 21 % i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beslutar att ändra inbetalningsreglerna för mervärdesskatt i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sk319 av Lennart Brunander och Kjell Ericsson (c) vari  yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avdragsrätt för reparationer i bostadshus.
1997/98:Sk320 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan
ändring i lagen om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus att också fastighetsägare som använder egen arbetskraft skall vara
berättigade till skattereduktion.
1997/98:Sk321 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att förmögenhetsskatten successivt slopas i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att dubbelbeskattningen av aktier avvecklas i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att koldioxidskatten skall sänkas i enlighet med
vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att bensinskatten skall sänkas med 25 öre fr.o.m.
den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om att höja det avdragsgilla
beloppet för arbetsresor till 7 000 kr i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen beslutar höja avdraget för resor till och från arbetet till
16 kr per mil i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sk322 av Kent Olsson och Åke Carnerö (m, kd) vari yrkas  att riksdagen
beslutar att från den 1 januari 1998 införa en skattereduktion på 50 % av
betald kostnad för hushållstjänster i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sk323 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att ändra reglerna för förmånsbeskattning av
personaloptioner i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sk324 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avskaffar sambeskattningen av förmögenheter fr.o.m. 1998 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen höjer gränsen för skatteplikt vid förmögenhetsbeskattning
till 1,2 miljoner fr.o.m. 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt
kapitalinkomstskattesats i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen sänker fastighetsskattesatsen till 1,5 procentenheter för
bostadsfastigheter med verkan fr.o.m. 1997 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen beslutar om fullt inflationsskydd vad gäller gränsen för
statlig inkomstskatt fr.o.m. 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sk325 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av skattefinansiering i framtiden, bieffekter av höga
skatter och skattekvoten i framtiden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en skatteväxling mellan skatter på energi och arbete bör
genomföras som omfattar ca 25 miljarder kronor t.o.m. 1999 och ca 100 miljarder
kronor inom 15 år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mer tydliga principer och en genomtänkt struktur för
energirelaterade skatter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för sänkning av andra skatter i en skatteväxling,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändrad avgiftsstruktur
för allmänna egenavgifter och arbetsgivaravgifter,
10. att riksdagen med upphävande av tidigare beslut beslutar att de allmänna
egenavgifterna inte skall höjas 1998,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag om en höjning av gränsen för
reseavdrag från 6 000 till 7 000 kr,
14. att riksdagen beslutar att reseavdraget fr.o.m. inkomståret 1998 skall
omvandlas till en skattereduktion i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hopslagning av
arbetsgivaravgifter till en post i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja nivån på
arbetsgivaravgifterna med 0,11 procentenheter 1998,
18. att riksdagen beslutar att sambeskattningen av äkta makar och vissa
sambor i förmögenhetsskatten upphör fr.o.m. inkomståret 1998,
19. att riksdagen beslutar att aktier skall värderas till 75 % av
marknadsvärdet fr.o.m. inkomståret 1997 (1998 års taxering),
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopat
representationsavdrag fr.o.m. inkomståret 1998,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningspolitiken,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetsskatten,
24. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten för bostäder fr.o.m. 1999
års taxering (inkomståret 1998) skall vara 1,5 % av taxeringsvärdet,
26. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på elproduktionsenheter
skall utgå med 4,10 % av taxeringsvärdet fr.o.m. inkomståret 1998,
27. att riksdagen beslutar att fastighetsskatt inte skall utgå på
taxeringsenhet med outbyggt vattenfall,
28. att riksdagen höjer den generella koldioxidskatten med 10 öre per kg CO2
utöver indexhöjning enligt gällande regler den 1 januari 1998, 1999 och 2000,
29. att riksdagen höjer energiskatterna på fossila bränslen med belopp som
motsvarar 1 öre per kWh av energislagens energiinnehåll den 1 januari 1998,
31. att riksdagen hos regeringen begär förslag på successivt upphörande av
nedsättningar och undantag för industrin vad gäller energi- och koldioxid-
skatter i enlighet med vad i motionen anförts,
32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer för tillfällig
nedsättning av energiskatter för den energiberoende industrin under en
omställningsperiod i samband med skatteväxling,
33. att riksdagen beslutar att höja den särskilda skatten på elektrisk kraft
från kärnkraftverk med 2 öre per kWh den 1 januari 1998 och med ytterligare 1
öre per kWh den 1 januari 1999 och 2000,
37. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjda avgifter på
handelsgödsel och bekämpningsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljörelaterade landningsavgifter på flyg skall ge lika stora
intäkter till statskassan som de tidigare miljöskatterna.
1997/98:Sk326 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 2 om skattepolitikens allmänna riktlinjer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 2.1 om värnskatten,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat grundavdrag enligt
vad i motionen anförts under avsnitt 2.2,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjt grundavdrag enligt
vad i motionen anförts under avsnitt 2.3,
5. att riksdagen beslutar om ett nytt skikt i skatteskalan enligt vad i
motionen anförts under avsnitt 2.4,
6. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag om reseavdrag, beslutar
om en sänkning av gränsen för avdragsgilla kostnader för resor mellan bostad
och arbete enligt vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 2.6 om bilförmånsbeskattning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 3.1 om egenavgifter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 3.2 om sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och
landsting,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 3.3 om ram för tillväxt,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpt avdragstak enligt
vad i motionen anförts under avsnitt 4.1,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 4.2 om nya skalsteg vid förmögenhetsbeskattningen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 4.2 om reducering av taxeringsvärden vid
förmögenhetsbeskattning,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 4.2 om förmögenhetsskatt,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om takregler enligt vad i
motionen anförts under avsnitt 4.3,
30. att riksdagen beslutar om en höjning av bolagsskatten från 28 % till   30
% enligt vad i motionen anförts under avsnitt 5.5,
31. att riksdagen beslutar om införandet av en bolagsvärnskatt enligt vad i
motionen anförts under avsnitt 5.5,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 5.5 om dubbelbeskattningen,
33. att riksdagen beslutar om avdragsrätt för organisationskostnader enligt
vad i motionen anförts under avsnitt 5.6,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 6.1 om mervärdesskatten,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 7.3 om höjd CO2-skatt,
39. att riksdagen beslutar om höjd skatt på CO2 enligt vad i motionen anförts
under avsnitt 7.3,
40. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avfallsskatt enligt
vad i motionen anförts under avsnitt 7.4,
41. att riksdagen beslutar om höjd dieselskatt enligt vad i motionen anförts
under avsnitt 7.5,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 7.5 om beskattning av drivmedel,
43. att riksdagen beslutar om höjd skatt på mineralolja/smörjolja enligt vad
i motionen anförts under avsnitt 7.5,
44. att riksdagen beslutar om höjd avgift/skatt på bekämpningsmedel enligt
vad i motionen anförts under avsnitt 7.5.
1997/98:Sk327 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen antar de mål och riktlinjer för skattepolitiken som anförts
i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål och riktlinjer för skattepolitiken inom EU,
3. att riksdagen beslutar införa ett permanent riskkapitalavdrag i enlighet
med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen beslutar att royalty på patenterade
uppfinningar skall vara skattebefriad under två år i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar om redovisningstidpunkt av mervärdesskatt i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om höjda
arbetsgivaravgifter,
7. att riksdagen beslutar att avskaffa dubbelbeskattningen på utdelning på
aktier i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av förmögenhets-, arvs- och gåvoskattereglerna i syfte
att underlätta generationsskiften i familjeföretag,
9. att riksdagen beslutar att 75 % av värdet på skattepliktiga aktier tas upp
vid förmögenhetsbeskattningen,
10. att riksdagen hos regeringen begär att den snarast möjligt lägger fram
förslag om slopad sambeskattning av förmögenhet,
11. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om höjd
avdragsrätt för pensionssparande,
12. att riksdagen beslutar avslå förslaget om en särskild löneskatt på bidrag
som en arbetsgivare lämnar till en vinstdelsstiftelse,
13. att riksdagen beslutar att stimulera tjänstesektorn i enlighet med vad
som anförts i motionen om den danska modellen,
14. att riksdagen beslutar om en bredare bas för skattereduktion inom
hushållstjänstesektorn och att denna skall medges med ett belopp motsvarande 60
% av underlaget, dock högst 30 000 kr per hushåll och år,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system med
skattebefriade utbildningskonton,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av avfallsskatt,
18. att riksdagen beslutar att högsta skattesats för statlig inkomstskatt
sänks till 20 % samt att grundavdraget vid den statliga inkomstbeskattningen
fr.o.m. den 1 januari 1998 slopas,
19. att riksdagen beslutar att uppjustera skiktgränsen vid beräkning av
statlig inkomstskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen beslutar om en sänkning av egenavgifterna i enlighet med
vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja gränsen för avdrag för
kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ersätta fastighetsskatten med en kommunal fastighetsavgift,
23. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 1,5 % av
taxeringsvärdet,
24. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten enbart skall beräknas på en
tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tabellnivån för byggnader,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vin och sprit ej skall ingå i avdragsramen för representation,
27. att riksdagen beslutar höja skatten på maltdrycker i enlighet med vad som
anförts i motionen,
31. att riksdagen beslutar om ny beskattning av tjänstebilsförmån i enlighet
med vad som anförts i motionen,
35. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringarna av statsbudgetens
inkomster för 1998 (tabellerna 1 och 2).

1997/98:Sk609 av Margareta E Nordenvall och Inger Koch (m) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att som ett första steg
avskaffa fastighetsskatten vad avser markvärdet i enlighet med vad som anförts
i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad förmögenhetsskatt i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sk624 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för beskattning av
utdelning och realisationsvinst i fåmansbolag i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1997/98:Sk698 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om borttagande av särskild löneskatt på vinstandelsmedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om strandtomt och strandnära tomt samt om begreppet normaltomt vid
fastighetstaxeringen.
1997/98:Sk735 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattepolitikens inriktning,
2. att riksdagen beslutar sänka arbetsgivaravgifterna i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar sänka den statliga inkomstskatten från 25 till
20 %,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte införa en ny värnskatt,
5. att riksdagen beslutar om ändrade regler för fåmansbolagen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar avskaffa dubbelbeskattningen på aktier,
7. att riksdagen beslutar om en sänkning av förmögenhetsskatten i enlighet
med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar avskaffa sociala avgifter för andel-i-vinst-system
i företagen,
12. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten i enlighet med vad i
motionen anförts,
16. att riksdagen beslutar höja skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel
i enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen beslutar höja avdragsrätten för sparande i privata
pensionsförsäkringar till ett basbelopp år 1998 och 1,5 basbelopp 1999.
1997/98:Sk738 av Kerstin Warnerbring och Kjell Ericsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmögenhetsskattens avskaffande.
1997/98:Ju912 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samhällsekonomiska konsekvensanalyser före större
organisationsförändringar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att större förändringar av myndigheters organisation bör
underställas riksdagens godkännande.
1997/98:U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar att under anslaget B 1 Samarbete med Central- och
Östeuropa anslå 1 289 800 000 kr för 1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen, (delvis)
5. att riksdagen för 1998 beslutar överföra anslaget Fredsfrämjande insatser
från utgiftsområde 6 och anslaget Fredsfrämjande verksamhet från utgiftsområde
5 till ett nytt anslag C Fredsfrämjande verksamhet inom utgiftsområde 7 till
vilket anslås 527 828 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:U307 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett avvisande av Tobinskatt,
5. att riksdagen beslutar avveckla anslaget B 4 Fredsfrämjande verksamhet,
som förs över till utgiftsområde 7 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:U809 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar att upplösa det särskilda anslaget Samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen och tillföra medlen till utgiftsområde 7,
Internationellt bistånd, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Fö211 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om successiv höjning av anslaget till utgiftsområde 6 Totalförsvar
under den närmaste fyraårsperioden.
1997/98:Fö225 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar att anslaget A 2 för budgetåret 1998 skall
överföras till utgiftsområde 7, Internationellt bistånd, i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1997/98:Sf265 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att den allmänna pensionsavgiften fastställs till
5,95 % från den 1 januari 1998.
1997/98:Sf304 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att utgifterna för socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten för 1998 skall vara 130 594 000 000 kr i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommun och landsting bör ges ökade resurser.
1997/98:So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillföra kommunerna 5 miljarder kronor så att de kan behålla sin
personal.
1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
40. att riksdagen begär att regeringen överväger att omfördela medel från
utgiftsområde 16 till forskning kring folkbildning,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att medel överförs från arbetsmarknadsområdet till utgiftsområde 17
under anslag H 5,
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att medel överförs från arbetsmarknadsområdet till utgiftsområde 17
under anslag G 1 för stöd till bygghyttor,
1997/98:Kr305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att studieförbunden ur ramen för Kunskapslyftet skall garanteras
medel motsvarande 10 000 studieplatser för fördelning av Folkbildningsrådet.
1997/98:Kr601 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfördelning av medel inom Kunskapslyftet till Folkbildningsrådet
för att utveckla nya former för rekryteringsarbete och olika typer av
preparandkurser.
1997/98:Kr603 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ett eget utbildningsanslag inom Kunskapslyftet
för studieförbunden.
1997/98:T232 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt bensinskatt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av miljövänligare bensin och att skatten för denna klass
bör sänkas med 25 öre.
1997/98:N217 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen snarast bör inkomma med förslag till riksdagen om
förbättrade villkor för fåmansföretagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dubbelbeskattningen helt bör avskaffas.
1997/98:A807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomisk politik och jämställdhet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall driva att ekonomiska frågor, t.ex. frågan om
EMU, skall granskas ur ett jämställdhetsperspektiv.
1997/98:Bo202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 januari 1997 sänka
fastighetsskatten till 1,5 % i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att enbart hälften av det taxerade markvärdet skall
räknas in i underlaget för fastighetsskatt i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Budgetpropositionen
Svenska folket kan möta nästa sekel med tillförsikt och framtidstro, framhåller
regeringen i propositionen. Sverige kommer att ta steget in i 2000-talet med
hög tillväxt, låg inflation och sjunkande arbetslöshet. Låneberoendets tid är
förbi. Överskott i de offentliga finanserna skall pressa tillbaka statsskulden.
Vi kan åter forma vår gemensamma framtid - ett samhälle där ingen lämnas
utanför. På stabil grund kan politiken inriktas mot att utveckla Sverige.
*  Arbetslösheten skall betvingas. År 2000 skall den öppna arbetslösheten vara
halverad till 4 %. Därefter är målet full sysselsättning.
*  Skolan, vården och omsorgen skall förbättras. Regeringen vill utveckla
välfärdens kärna. Därför skall nya resurser i första hand tillföras skolan,
vården och omsorgen om barn och äldre.
*  Rättvisan skall stärkas. När utrymme finns skall de som har burit tyngst
bördor i saneringen av de gemensamma finanserna stå främst. Valet mellan
skattesänkningar och bidragsförändringar skall styras av vad som bäst gynnar
en rättvis fördelning och mest bidrar till tillväxt och ökad sysselsättning.
Svensk ekonomi är i dag starkare än på mycket länge. Saneringen av de
offentliga finanserna har burit frukt, enligt regeringen. På några få år har
räntenivån halverats. Hushållens och företagens förtroende för svensk ekonomi
och den ekonomiska politiken har stärkts.
Sverige är nu inne i den första konjunkturuppgången på 30 år som inte drivits
fram av en expansiv ekonomisk politik eller en devalvering. Tvärtom har
budgetpolitiken varit mycket stram och regeringen räknar med en förhållandevis
hög ekonomisk tillväxt under de närmaste åren. Inflationen förblir låg och
förtroendet för prisstabiliteten bibehålls trots att den ekonomiska aktiviteten
stiger.
I samband med vårpropositionen (prop. 1996/97:150) konstaterade regeringen att
det fanns ett utrymme att genomföra en offensiv mot arbetslöshet inom ramen för
målet om offentliga finanser i balans 1998. Satsningen riktas mot fem områden:
*  En nivåhöjning av statsbidragen till kommuner och landsting på 8 miljarder
kronor för att höja kvaliteten på skola, vård och omsorg.
*  En utökning av utbildningssatsningen för att höja kunskapsnivån i Sverige
och på så sätt möjliggöra en varaktigt hög tillväxt och låg arbetslöshet.
*  En satsning på att bygga om Sverige i en ekologiskt hållbar riktning.
*  Ytterligare förbättrade villkor för små och medelstora företag.
*  En kvalitetshöjning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att minska risken för
bristsituationer.
Den snabbare tillväxten och lägre offentliga utgifter gör att de offentliga
finanserna för både 1997 och 1998 utvecklas starkare än vad regeringen räknade
med i den ekonomiska vårpropositionen. Därmed skapas utrymme för ytterligare
offensiva åtgärder för att öka sysselsättningen och nå målet om en halvering av
den öppna arbetslösheten, från 8 % 1994 till 4 % år 2000. Fempunktsprogrammet
för arbete och utbildning som presenterades i vårpropositionen konkretiseras
och förstärks:
*  Skolan, vården och omsorgen får ännu mer resurser. Regeringen föreslår att
bidragen till kommuner och landsting höjs med 4 miljarder kronor 1999 och
för år 2000 med ytterligare 4 miljarder kronor i nivå.  Sammantaget innebär
regeringens satsningar en nivåhöjning på 16 miljarder kronor år 2000 jämfört
med 1996.
*  Delar av den tidigare beslutade utbildningssatsningen för att stärka
Sveriges långsiktiga konkurrenskraft tidigareläggs. I propositionen föreslås
att   1 000 platser i kvalificerad yrkesutbildning och 10 000
högskoleplatser tidigareläggs till vårterminen 1998. Regeringen föreslår
också att en ny IT-utbildning med 10 000 platser genomförs tillsammans med
näringslivet. Under perioden 1997-2000 tillkommer 60 000 permanenta
högskoleplatser och 140 000 platser inom vuxenutbildningen inom ramen för
Kunskapslyftet.
*  Företagsklimatet förbättras ytterligare. Arbetsgivarperioden för
sjuklöneansvar kortas från 28 dagar till 14 dagar. Vidare föreslås 500
miljoner kronor för regional näringspolitik och särskilda regionalpolitiska
insatser. Förmögenhetsskatten föreslås ändras så att ogynnsamma effekter på
aktiemarknadens funktionssätt undviks.
*  Arbetsmarknadspolitiken stärks bl.a. genom att regeringen föreslår ett
särskilt program för unga arbetslösa. Arbetslösa i åldrarna 20-24 år skall
efter 100 dagars arbetslöshet av kommunen erbjudas en utvecklande insats på
heltid.
Enligt regeringen är en rättvis fördelning en annan viktig del i den ekonomiska
politiken. Saneringen av de offentliga finanserna har utformats efter bärkraft.
De som har det bäst ställt skall bära den tyngsta bördan. Flerbarnsfamiljer och
ensamstående föräldrar har dock som grupp drabbats hårdare än andra, visar den
fördelningspolitiska redovisning som presenteras i propositionen. Därför
föreslår regeringen att barnbidragen och studiebidragen i studiehjälpen höjs
med 110 kr per barn och månad. Dessutom återinförs flerbarnstillägget även för
barn födda efter 1995. För de pensionärer som har det sämst ställt föreslås en
höjning av bostadstillägget för pensionärer, det s.k. BTP. Vidare höjs
reseavdraget från 13 kr till 15 kr, samtidigt som avdragsgränsen höjs från 6
000 kr till 7 000 kr. De åtgärder som nu föreslås är enligt propositionen den
slutliga avstämningen av budgetsaneringens fördelningspolitiska effekter.
Slutsatsen är att saneringen av de offentliga finanserna har genomförts i
huvudsak rättvist.
Nysatsningarna som föreslås i propositionen ryms inom de budgetpolitiska målen,
framhåller regeringen. Målen ligger fast och kommer att uppnås. De tidigare
beslutade statliga utgiftstaken ligger också fast. Underskottet i de offentliga
finanserna för 1997 beräknas bli 1,9 % av BNP. Det är några tiondelar bättre än
vad som förväntades i vårpropositionen och väl över det av riksdagen och
regeringen uppsatta målet om ett underskott på maximalt 3 % av BNP under 1997.
Därmed kan man förvänta att Sverige tas bort från EU:s s.k. svarta lista över
den grupp EU-länder som har alltför stora underskott i de offentliga
finanserna. Förstärkningen av de offentliga finanserna har skett mycket
snabbare än vad som beräknades i det konvergensprogram för den ekonomiska
politiken som regeringen lade fram i juni 1995.
Räknat efter samma beräkningsmetoder som i vårpropositionen uppnår de
offentliga finanserna målet om balans 1998. I propositionen redovisas dock ett
överskott för 1998 på 0,6 % av BNP. Skillnaden är av bokföringsteknisk natur.
Under 1998 föreslås att AP-fondens innehav  av fastigheter överförs i bolag.
Eftersom aktier, till skillnad från fastigheter, inräknas i det finansiella
sparandet innebär åtgärden en uppjustering av det offentliga finansiella
sparandet med 0,9 % av BNP. Vidare inräknas inte utdelningar från Securum i det
finansiella sparandet, enligt rekommendationer från Eurostat. Det ger en
nedjustering av det offentliga finansiella sparandet med 0,3 procentenheter.
För 1999 är budgetmålet ett överskott på 0,5 % av BNP och för år 2000 ett
överskott på 1,5 % av BNP. Därefter skall de offentliga finanserna ge ett
överskott på 2 % av BNP över en konjunkturcykel. Överskotten skall användas
till att amortera av den offentliga nettoskulden. Regeringens bedömning är att
med ett genomsnittligt överskott på 2 % kan den offentliga sektorns nettoskuld
vara eliminerad till år 2010.
Statsskulden som andel av BNP nådde sin topp redan 1995, på en nivå på 84,3
%. Målet om en stabilisering av statsskulden i procent av BNP 1996 är alltså
uppnått. Enligt regeringens beräkningar sjunker statsskulden till 79,4 % i
slutet av 1998 och väntas sedan fortsätta att minska i snabb takt. Den
konsoliderade statsskulden, dvs. det mått på statsskulden som ingår i
konvergenskriterierna för medlemskap i den planerade europeiska valuta-
unionen, EMU, nådde sin topp 1994 på drygt 79 % av BNP. I propositionen räknar
regeringen med att den konsoliderade skulden faller till knappt 74 % i slutet
av 1998 och att den även fortsätter att sjunka åren därefter.
Propositionen har föregåtts av överläggningar med Centerpartiet som står
bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och utgiftstaket, fördelning av
utgifter på utgiftsområden, åtgärderna för budgetsanering, tilläggsbudgeten för
1997, de föreslagna skatteförändringarna för 1998 och konvergensprogrammet.
Penningpolitikens övergripande uppgift är prisstabilitet. Prisstabiliteten är
en förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik. Riksbanken bedriver
penningpolitiken självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat
prisstabilitetsmålet som att ökningen av konsumentprisindex skall begränsas
till 2 % med en tolerans på 1 procentenhet uppåt och nedåt. För att stärka
trovärdigheten för prisstabiliteten och Riksbankens ställning har en
fempartiöverenskommelse träffats om penning- och valutapolitiken.
Överenskommelsen går bl.a. ut på att prisstabilitetsmålet lagfästs och att
riksbankschefens ställning stärks. Vidare införs en ny ledningsstruktur i
Riksbanken som påminner om ledningsstrukturen i många andra centralbanker.
Dessutom skall regeringen bestämma växelkurssystem, vilket överensstämmer med
vad som gäller i flertalet övriga EU-länder. Regeringen kommer under hösten att
presentera förslag för riksdagen. Eftersom en del av ändringarna rör grundlagen
kan ett slutgiltigt beslut inte tas förrän efter valet 1998.
Regeringen kommer också att under hösten i proposition föreslå riksdagen att
Sverige inte skall delta när den gemensamma valutan inom EMU införs den 1
januari 1999. Regeringens uppfattning är att det inte heller är aktuellt att
delta i det europeiska växelkurssamarbetet, ERM. Erfarenheterna från den
nuvarande politiken inriktad på prisstabilitet i kombination med en valutaregim
med rörlig växelkurs är goda.
Under de senaste 20 åren har den svenska lönebildningen inte fungerat
tillfredsställande. Detta måste förändras, framhåller regeringen i
propositionen. Utan en väl fungerande lönebildning uppnås inte målet om en
halvering av den öppna arbetslösheten år 2000. Därför måste den kommande
avtalsrörelsen ge betydligt lägre nominella löneökningar än den föregående. I
maj 1996 inbjöd regeringen arbetsmarknadens parter att redovisa sin syn på
lönebildningen och möjligheten att gemensamt formulera nödvändiga förändringar
av förhandlings- och lönebildningssystemet. Regeringen har tillsatt en
utredning för att analysera de förslag om bl.a. en förstärkning av
medlingsfunktionen som parterna lämnade. Ett slutbetänkande överlämnas i
november 1998.
Motionerna och inriktningen av den ekonomiska politiken
Moderata samlingspartiets partimotion
I motion Fi206 (m) betonas att den svenska ekonomin inte är i balans. Även om
de offentliga finanserna synes komma i balans, åtminstone på kort sikt, präglas
arbetsmarknaden av stor obalans. Detsamma gäller förhållandet mellan privat och
offentlig sektor. Utvecklingen mot allt högre skatter och en vikande
sysselsättning urholkar välfärden och måste brytas. Regeringens egen prognos om
att den totala arbetslösheten kommer att vara lika hög nästa år som under
mandatperiodens första år 1995 visar att den förda politiken inte räcker till.
Den ekonomiska politikens främsta uppgift är att lägga en stabil grund för
Sveriges förnyelse. Stabila priser, balans i de offentliga finanserna och en
växande privat sektor är enligt motionen nödvändiga förutsättningar för att
bryta de senaste decenniernas stagnation i den svenska ekonomin. Den ekonomiska
politiken måste ta sikte på att eliminera arbetslösheten som ett
samhällsproblem. Det kan endast uppnås genom en politik för fler och växande
företag. Det är genom arbete och företagande som välstånd skapas, inte genom
höjda skatter och höjda bidrag.
De samlade offentliga utgifterna måste minskas för att balans skall uppnås i
samhällsekonomin. Saneringen av statsfinanserna måste bygga på en växande
skattebas genom fler och nya jobb i näringslivet samt genom lägre offentliga
utgifter för att uppnå en långsiktigt hållbar samhällsekonomisk tillväxt.
Enligt motionen är målet en jämvikt mellan den privata och den offentliga
sektorn i ekonomin. De offentliga utgifterna bör tas ned mot 50 % av BNP,
vilket medför att skattetrycket kan sänkas till 42 % av BNP, givet att övriga
offentliga inkomster utgör 8 % av BNP. Med de förslag som presenteras i
motionen sjunker utgiftskvoten till drygt 56 % av BNP och skattekvoten till
knappt 48 % av BNP vid sekelskiftet.
Normen för budgetarbetet med de offentliga finanserna bör vara att uppnå
balans över konjunkturcykeln. Stabila offentliga finanser kräver enligt
motionen inte permanenta överskott, vilka innebär en överbeskattning av
medborgarna och en socialisering av sparandet. Tidigare erfarenheter visar att
en satsning på kollektivt sparande leder till minskat totalt sparande i
ekonomin, därför att det privata sparandet försvagas än mer. Det inverkar
negativt på investeringarna och tillväxten.
Den nya budgetprocessen kan bidra till en mer återhållsam utveckling av de
offentliga utgifterna och till en statsbudget mer i balans. Då måste emellertid
regeringen bättre följa principerna i den nya budgetprocessen.
Att de offentliga finanserna är i balans över konjunkturcykeln innebär även
att den offentliga bruttoskulden är oförändrad i nominella termer och att den
därför minskar i förhållande till BNP när denna växer. Regeringen förutser att
den konsoliderade bruttoskulden skall sjunka till 67 % av BNP år 2000. Med det
moderata budgetförslag som innebär ett högre finansiellt sparande och större
privatiseringar kan skuldkvoten beräknas sjunka till ca 66 % år 2000. Vid
rimliga tillväxtantaganden och balans i de offentliga finanserna därefter kan
skuldkvoten väntas vara nere vid 60 % av BNP - som är ett av
konvergenskriterierna - några år in på 2000-talet.
I motionen utpekas tre prioriterade reformområden med åtgärder som syftar
till att använda Sveriges resurser på ett sådant sätt att välståndet kan öka
snabbare och medborgarnas behov av såväl god service som ekonomisk och social
trygghet och valfrihet kan tillgodoses bättre:
*  Företagande och arbetsmarknad. Ökat företagande och fler riktiga arbeten
kräver insatser över breda områden, i första hand skatterna,
arbetsmarknaden, Sveriges EU-engagemang, energiförsörjning och
kunskapsutveckling. Några av de åtgärder som föreslås inom området är: lägre
skatt på arbete, värnskatten avskaffas, kommunalskatterna pressas tillbaka
och egenavgifterna sänks. Förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen på
aktier avskaffas. Kapitalinkomstskatten sänks och löneskatten på
vinstandelsmedel avskaffas. Skattereduktion med 50 % införs på tjänster
riktade mot hushållen. All kommunal verksamhet som inte är
myndighetsutövning bör utsättas för konkurrens, och kärnkraftsavvecklingen
måste snabbt avbrytas. Vidare föreslås att arbetsmarknadens regler utvecklas
så att den enskildes ställning stärks. Mer individualiserade
arbetsmarknadsvillkor är en förutsättning för att den snabbrörliga
internationella ekonomins alla möjligheter skall kunna tas till vara.
Arbetsmarknadsåtgärderna bör vara färre och effektivare och
arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän och tidsbegränsad.
*  Social skattepolitik. En politik med syftet att de flesta skall kunna leva
på sin lön måste stå på två ben. Det ena är en aktiv skattesänkningspolitik
som syftar till att växla lägre skatter mot minskat behov att bidrag och
offentligt stöd. Det andra är åtgärder inom bl.a. skatteområdet med syftet
att stärka tillväxtkraften i ekonomin så att den höga arbetslösheten pressas
tillbaka och antalet människor som är helt beroende av det offentliga för
sin försörjning minskar. I motionen skapas, genom ändrade regler för
transfereringar, minskade subventioner och effektivare verksamhet, ett
utrymme för skattesänkningar på ca 39 miljarder kronor 1998, 55 miljarder
1999 och drygt 79 miljarder år 2000 (i 1998 års penningvärde). Bland
förslagen finns bl.a. sänkt kommunalskatt med 1 kr 1998 och 2 kr per
skattekrona 1999. Ytterligare utrymme för sänkt kommunal utdebitering skapas
genom bl.a. avregleringar inom kommunsektorn. Grundavdraget höjs till 10 000
kr 1998. Ett extra grundavdrag på 10 000 kr per barn införs från 1998 i den
kommunala beskattningen. Fastighetsskatten sänks från 1,7 till 1,5 % den 1
januari 1998. Därefter med 0,1 procentenhet varje år 1998-2000.
Egenavgifterna sänks med 3 procentenheter 1998, 3,95 och 5,95 procentenheter
1999 respektive år 2000.
*  Trygghetens och välfärdens förnyelse. Sverige behöver enligt motionen en ny
social politik, som sätter den enskildes trygghet och inte omfattningen på
de offentliga verksamheterna främst. Genom lägre bidrag och lägre skatter
får den enskilde ett större utrymme för personligt ansvar och bättre
möjligheter att genom egna insatser, eget arbete och eget företagande
förbättra den egna vardagen. Den enskildes trygghet måste bygga på att man
kan leva på sin lön. Det offentligas åtagande skall präglas av en
prioritering av de för medborgarna viktigaste uppgifterna. Landstingen och
kommunerna måste tillse att man inom ramen för de närmare 450 miljarder
kronor man disponerar prioriterar vården, omsorgen och skolan, genom bl.a.
vårdgaranti, fri etablering etc. En nationell skolpeng säkerställer att de
resurser som avsätts för skolan verkligen används till att ge den yngre
generationen bästa möjliga kunskaper. Försäkringssystemen skall vara robusta
och ha en tydlig koppling mellan vad den enskilde betalar och får tillbaka
vid inkomstbortfall. Staten måste säkerställa att ingen står utanför en
grundläggande social trygghet. Besparingarna skall genomföras så att de kan
mötas med personliga insatser och genom det ökade utrymme som lägre skatt
ger. Inte så att de drabbar dem som inte kan nyttiggöra sig sänkta skatter
eller har svårast att hantera en ny situation.
Ett svenskt deltagande i EMU skulle enligt motionen verka ytterligare di-
sciplinerande för regeringen, riksdag och arbetsmarknadens parter. Sverige bör
sträva efter att gå med i ERM så snart som möjligt och riksdagen bör fatta ett
beslut om deltagande i valutaunionen redan i höst.
De statliga utgiftstaken föreslås minska med 39 respektive 59 och 73
miljarder kronor jämfört med regeringens förslag åren 1998, 1999 och 2000. Det
offenliga finansiella sparandet blir med förslagen i motionen 11 miljarder år
1998, knappt 13 miljarder och drygt 35 miljarder kronor åren 1999 och 2000.
Eftersom tillväxten blir högre än genomsnittet under åren framöver bör det
finansiella sparandet visa överskott dessa år, enligt motionen.
Centerpartiets partimotion
I motion Fi218 (c) framhålls att Centerpartiet står bakom budgetpropositionens
riktlinjer för den ekonomiska politiken och fördelningen mellan utgiftsområden.
Centerpartiets ansvarsfulla linje i svensk politik har enligt motionen givit
resultat. De flesta ekonomiska indikatorer pekar uppåt. Statens lånebehov går
mot noll och ekonomin tar fart på bred front. Kapacitetsutnyttjandet är på väg
uppåt inom nästan alla sektorer, framför allt är exportindustrin mycket
framgångsrik. Arbetslösheten minskar genom att antalet nya jobb och
utbildningsplatser ökar, men också genom att minskningen av antalet anställda i
den offentliga sektorn ser ut att ha stabiliserats. Hushållens framtidstro och
den privata konsumtionen ökar. Inflationen är låg och för första gången på 30
år sker nu en konjunkturuppgång som inte föregåtts av devalveringar eller
expansion i den offentliga ekonomin.
Sedan 1970 har den ekonomiska utvecklingen i Sverige varit sämre än i
flertalet industriländer. Perioden 1970-1995 kännetecknas av såväl ekonomisk
som politisk instabilitet. Vid utgången av varje lågkonjunktur noteras ett
större budgetunderskott, en högre statsskuld och en högre arbetslöshet än vid
slutet av den närmast föregående lågkonjunkturen. Det parlamentariska systemet
har under lång tid inte haft tillräcklig förmåga att bryta den negativa
utvecklingen. Under perioden 1970-1998 har Sverige haft minoritetsregeringar
under 24 av de 28 åren. När den senaste omröstningen om val av statsminister
ägde rum i riksdagen så var det den tionde omröstningen på mindre än 20 år,
enligt motionen.
Centerpartiet medverkade i fyrpartiregeringen åren 1991-1994. Regeringen
tillträdde när ekonomin försämrades bl.a. till följd av 1980-talets svaga
finanspolitik. Saneringen av statens finanser inleddes av fyrpartiregeringen
och för Centerpartiet var det inför valet 1994 uppenbart att merparten av
saneringsarbetet återstod. I valrörelsen förordade Centerpartiet därför en
nationell samling kring den ekonomiska politiken.
Genom den samverkan om den ekonomiska politiken som åstadskoms mellan
Centerpartiet och regeringen i april 1995 och som alltjämt består genom
överenskommelserna om budgetpropositionen för 1998, har en stabil politisk
majoritet skapats. Utan detta samarbete hade inte det goda ekonomiska
utgångsläge som i dag finns uppnåtts. Centerpartiet har utifrån en position på
det politiska mittfältet målmedvetet samarbetat med andra partier för att
åstadkomma balans mellan statens inkomster och utgifter, enligt motionen.
Centerpartiets strategi för den ekonomiska politiken inför den kommande
valperioden är enligt motionen att ett förbättrat statsfinansiellt utfall bör
användas dels till avbetalning av statsskulden, dels till skattesänkningar.
Enligt motionen finns utrymme för successivt sänkt skattekvot under den
kommande femårsperioden. Skatterna bör sänkas utan att statens finanser hotas.
Skattepolitiken skall enligt motionärerna främja ekonomisk tillväxt och tas
ut efter bärkraft. Skattesystemet skall gynna arbete och kunskap. Inriktningen
skall vara principen om hälften kvar av en nyintjänad hundralapp. Sänkningarna
av inkomskatten från 1999 skall utformas så att alla får del av den lägre
beskattningen. De i dagsläget alltför höga skatterna på låga och medelstora
inkomster sänks genom en höjning av grundavdraget. Som en delfinansiering av
denna åtgärd bör en justering av skatteskalan ske, som innebär att högre
inkomstskatt tas ut i de högsta inkomstskikten. En tänkbar nivå är ca 400 000
kr i beskattningsbar inkomst. Förmögenhetsskatten måste på sikt avskaffas. Den
riskerar att motverka tillväxt och sysselsättning. Den av socialdemokratiska
regeringen och Vänsterpartiet införda särskilda löneskatten på avsättningar
till de anställdas vinstandelsstiftelser bör snarast avskaffas. Den är en
straffbeskattning av det riskkapital som de anställda har placerat i det egna
företaget.
Enligt Centerpartiet måste skattesystemet miljöanpassas ytterligare. Det bör
ske genom en skatteväxling, med sänkta skatter på arbete och med höjda skatter
på miljö och energi. Därigenom kan det ekologiska lyftet påskyndas och den
svenska konkurrenskraften på sikt stärkas. Genom Centerpartiets medverkan har
en inledande skatteväxling genomförts under innevarande mandatperiod genom att
arbetsgivaravgifterna sänkts, samtidigt som energi- och miljöskatter höjts. En
skatteväxling måste dock till en början vara rejält överfinansierad, eftersom
skattebasen för arbete inte ökar lika snabbt som skattebaserna för miljö och
energi urholkas.
Vidare bör inte kommunalskatterna höjas generellt sett under de kommande
åren. De ökade statsbidragen till kommuner och landsting underlättar att så
inte sker. Det är angeläget eftersom höjda kommunalskatter slår hårdast mot
låg- och medelinkomsttagare.
Centerpartiet motsätter sig ett svenskt medlemskap i den ekonomiska och
monetära unionen, EMU. Projektet kan få allvarliga konsekvenser för Europa,
bl.a. genom att den hotar försena utvidgningen österut och förvärra
omställningsproblemen vid en östutvidgning. Det är en styrka att Sverige inte
kommer att vara med i EMU från start. Sverige mår väl av en självständigt
beslutad penningpolitik med rörlig växelkurs. Ett eventuellt förslag om svenskt
EMU-medlemskap måste föregås av en folkomröstning, enligt motionärerna.
Sveriges möjligheter att stå utanför EMU står och faller med Sveriges förmåga
att visa upp en sund ekonomi. Risken är annars att Sverige bestraffas av
marknadens aktörer. För 1998 bedöms budgeten vara i balans. Men även därefter
är det enligt motionen viktigt att förtroendet stärks och sårbarheten minskas.
Det skall ske genom fortsatt budgetdisciplin och minskning av statsskulden
genom överskott i statsbudgeten. Målsättningen är att nettoskulden i de
offentliga finanserna skall vara amorterad år 2010. I takt med avbetalningarna
sjunker kostnaderna för statsskuldsräntorna, och åtgärder för att öka
tillväxten kan vidtas utan att statsfinanserna hotas. Det är Centerpartiets
långsiktiga strategi.
Internationaliseringen och ett Sverige utanför EMU kräver också att problemen
i lönebildningen löses. Sveriges historia på lönebildningsområdet är dålig.
Förändringar av spelreglerna är därför nödvändiga, även om framsteg gjorts på
vissa avtalsområden. I motionen förordas att varseltiderna förlängs och att
medlingsinstitutet stärks. Varsel om stridsåtgärder bör inte kunna ske så länge
medling bedrivs. Detta bör arbetsmarknadens parter komma överens om. Om inte
det lyckas bör regering och riksdag ha hög beredskap för att fatta nödvändiga
beslut.
Ett Sverige utanför EMU kan inom ett par år ha mer gynsamma förutsättningar
än EMU-länderna, med lägre räntor, stark valuta, en stabilt låg inflation och
en lägre arbetslöshet, framhåller Centerpartiet i sin motion.
Folkpartiet liberalernas partimotion
I motion Fi212 (fp) konstateras att konjunkturen är på väg uppåt. För många
enskilda människor innebär det en tillfällig lättnad. Men uppgången är inte
tillräcklig för att lösa Sveriges ekonomiska problem. Strukturen i den svenska
ekonomin måste förändras så att högkonjunkturerna blir högre och längre och
lågkonjunkturerna blir grundare och kortare än med den nuvarande ekonomiska
politiken. Det är nödvändigt för att besegra massarbetslösheten.
En viktig iakttagelse av de senaste årens ekonomiska utveckling är enligt
motionen att den uthålliga tillväxten kommit i länder med en avreglerad,
konkurrensutsatt, globaliserad och allmänt dynamisk struktur på sina ekonomier.
Det är något som regeringen tycks ha missat.
Sverige bör dra nytta av den lärdomen. Om strukturproblemen i svensk ekonomi
snabbt åtgärdas kan konjunkturuppgången bli starkare. Sverige lider fortfarande
av ett för dåligt företagsklimat, en för hårt reglerad arbetsmarknad, en illa
fungerande lönebildning och ett för högt skattetryck.
Därför behövs en ny kurs för den ekonomiska politiken, enligt motionen.
Sverige måste bli företagsammare och mer rustat för global konkurrens. Det
handlar om bättre skolor, bättre lönebildning, mer forskning, valutasamarbete
och fler avregleringar etc.
Folkpartiets prioriteringar i den ekonomiska politiken är jobben, vården och
skolan. Den överordnade uppgiften är att skapa förutsättningar för bättre och
högre ekonomisk tillväxt och fler jobb i näringslivet. Det är det enda som kan
knäcka massarbetslösheten. Det är också det enda som kan skapa uthålliga
resurser för kunskapsbejakande skolor och en värdig vård och omsorg, enligt
motionen.
Motionärerna föreslår att följande åtgärder för fler jobb genomförs under nästa
år:
*  Arbetsgivaravgifterna sänks med nära 6 %, eller drygt 18 miljarder kronor.
Detta riktas mot företag i privat tjänstesektor där arbetsgivaravgiften
sänks med nära 6 % (17,5 miljarder kronor).  Egenavgifterna för
småföretagare sänks också med knappt 6 procentenheter (0,4 miljarder kronor)
och för vissa hushållstjänster slopas avgifterna helt (0,4 miljarder
kronor).
*  ?Hälften kvar? i skattesystemet återinförs (5 miljarder kronor).
Andra skattesänkningar som föreslås för att få upp tillväxten och
sysselsättningen i den privata sektorn är:
*  Dubbelbeskattningen avskaffas för att underlätta företagens
riskkapitalförsörjning (3 miljarder kronor).
*  Lägre skatt för fåmansbolag, inklusive en förlängning av momsbetalningstiden
(0,8 miljarder kronor).
Företagsklimatet och förutsättningarna för att skapa jobb måste också
förbättras genom bl.a. att byråkratin och krånglet för företagen minskas.
Arbetsrätten måste reformeras och moderniseras. Ett första steg är enligt
motionen att reglerna i LAS och MBL återgår till vad som gällde under den
borgerliga regeringsperioden. Osäkerheten kring energipolitiken måste lösas och
enligt motionen bör Sverige sträva efter att vara med i valutaunionen, EMU,
från starten 1999.
Totalt föreslås skattesänkningar nästa år på nästan 30 miljarder kronor.
Enligt motionen visar aktuella forskningsrön att sänkta skatter på arbete är
den bästa vägen att stimulera till fler arbeten. Används OECD:s beräkningar kan
enbart arbetsgivaravgiftssänkningarna ge minst 70 000 nya jobb, under
förutsättning att skattesänkningen, som är fallet i motionen, är finansierad
genom minskade offentliga utgifter.
Förutom ökade satsningar på vården, det glömda Sverige och skolan om
sammanlagt knappt 7 miljarder kronor föreslås i motionen en skatteväxling inom
ramen för arbetslöshetsförsäkringen. Den statliga finansieringen av
arbetslöshetsersättning bör minska till 75 % och egenfinansieringen via
försäkringspremier bör öka till 25 %. Därmed uppkommer en statlig besparing på
10 miljarder kronor som växlas över i en skattesänkning för löntagarna för att
kompensera premieökningen. Reformering bidrar också till att öka
förutsättningarna för en ansvarsfull lönebildning. Kopplingen mellan
arbetslöshetsskapande avtal och kostnaden för arbetslösheten tydliggörs.
Skattesänkningarna och övriga satsningar i motionen finansieras bl.a. genom
att selektiva företagsstöd t.ex. inom arbetsmarknadspolitiken minskas,  att
infrastrukturinvesteringar och energiomställningsprogrammet genomförs
långsammare och att arbetsmarknadsåtgärder som 55-plus och generationsväxling
slopas.
Enligt motionen leder förslagen till att både skatte- och utgiftskvoten
sjunker, vilket innebär att de offentliga finansernas konjunkturkänslighet
reduceras. Det är en viktig utveckling och i motionen framhålls att
Folkpartiets ekonomiska politik leder till att både skatte- och utgiftskvoten
sänks med drygt 6 procentenheter av BNP fram till sekelskiftet. Utgiftstaket
för statens utgifter föreslås vara 29, 30 respektive 29 miljarder kronor lägre
än regeringens förslag åren 1998, 1999 och 2000.
Det utrymme för ytterligare satsningar som regeringen kalkylerar med i
budgetpropositionen från 1999 och framöver skall enligt Folkpartiet, om det
realiseras, användas till skattelättnader för låg- och medelinkomsttagare.
För att minska de offentliga finansernas känslighet för förändringar i den
ekonomiska aktiviteten och ränte- och växelkurssvängningar är det också
angeläget att amortera statsskulden och minska skuldkvoten. Regeringens mål om
överskott i de offentliga finanserna under åren 1999-2001 och åren därefter är
enligt motionen väl avvägt och bör finnas kvar till dess att skuldkvoten
understiger 60 % av BNP, vilket är den högsta tillåtna nivån enligt
konvergenskriterierna för EMU. När målet är uppnått finns det anledning att
ompröva målet om överskott.
Vänsterpartiets partimotion
I motion Fi220 (v) framhålls att det nu är dags för en mer expansiv
finanspolitik för att öka sysselsättningen och vinna kampen om jobben. Fler
folk i arbete är en förutsättning för välfärd, en starkare offentlig ekonomi,
minskade sociala klyftor och jämställdhet mellan könen.
Arbetslösheten är vår tids största samhällsproblem. Enligt motionen har den
orsakats av strukturfel och en svag tillväxt. Den har förvärrats av en stram
och ensidigt inflationsbekämpande politik. Budgetsaneringen och de höga
räntorna har hållit tillbaka den inhemska efterfrågan och sänkt tillväxten med
en bestående massarbetslöshet som följd. En stabil prisutveckling är bra, men i
dag är inflationen inget problem i svensk ekonomi. Inflationen bedöms inte öka
trots att tillväxten nu stiger, enligt motionärerna.
Några av de åtgärder som föreslås i motionen för att stimulera efterfrågan i
ekonomin och ge mer långtgående strukturförändringar är:
*  Inom ramen för en i stort sett oförändrad skattekvot genomförs en röd
skatteväxling. Skatten höjs för höginkomsttagare och sänks för låg- och
medelinkomsttagare. Omfördelningen ökar efterfrågan, eftersom det främst är
hushåll med höga inkomster som under senare år ökat sitt sparande.
Omfördelningen inom personbeskattningen beräknas i motionen till 13
miljarder kronor. Vidare höjs skatten för företag och kapital, inklusive en
skatt på höga vinster, och sänks för småföretag. Omfördelningen inom
företagsbeskattningen beräknas också till 13 miljarder kronor 1998.  Totalt
föreslås ökade skatteinkomster med 28 miljarder kronor och skattesänkningar
med drygt 26 miljarder för 1998.
*  Förslag läggs så att den kommunala ekonomin förstärks med 5 miljarder kronor
mer än regeringens förslag under nästa år.
*  För att öka tillgången på riskkapital för nya entreprenörer och mindre
företag föreslås bl.a. att sjätte AP-fonden successivt tillförs 10 miljarder
kronor.  Vidare skall AP-fonderna utnyttjas i tillväxt- och
sysselsättningsbefrämjande syfte. Dagens placeringsreglemente hindrar att
det kollektiva sparandet används för samhällsekonomiskt motiverade
investeringar.
*  Delar av industriföretagens goda vinster avsätts till s.k. framtidsfonder
för utbildning och arbetslivsutveckling.  Den åtgärden underlättar en
samhällsekonomiskt väl avvägd lönebildning.
*  Arbetstiderna sänks genom lagstiftning så att veckoarbetstiden sänks till 35
timmar under den kommande mandatperioden. Åtgärden kombineras med en
sänkning av arbetsgivaravgifterna inom vissa branscher, t.ex.
tjänstesektorn. Detta för att skapa förutsättningar för en
arbetstidsförkortning med bibehållen lön och för att stimulera till
nyanställningar. För att driva på processen avsätts 3 miljarder kronor för
försöksverksamhet under 1998.
*  Sverige bör också ta initiativ till en samordnad mellanstatlig
finanspolitisk expansion inom EU. Undersökningar visar enligt motionen att
en expansion motsvarande 1 % av BNP skulle ge närmare 5 miljoner nya
arbetstillfällen i Europa under en treårsperiod. För Sveriges del skulle
effekten bli 150 000 jobb under samma tidsperiod.
*  Motionen ställer sig bakom Skatteväxlingskommitténs slutrapport där ett
framtida utrymme för en miljörelaterad skatteväxling till knappt 30
miljarder kronor anges. Det är ett viktigt steg mot en miljörelatering av
skattesystemet.
Sverige behöver också sunda statsfinanser, enligt motionen. Ett
välfärdssamhälle kan inte bygga på lånade pengar. Endast ett land med en stark
offentlig ekonomi kan möta dåliga konjunkturer med ekonomiska stimulanser.
Däremot får inte arbetet för starka statsfinanser överordnas kampen mot
arbetslösheten. Målen för de offentliga finanserna om ett överskott på 0,5 % av
BNP år 1999, 1,5 % år 2000 och 2 % över en konjunkturcykel åren därefter för
att amortera statsskulden innebär att möjligheterna att öka sysselsättningen
försämras. I motionen framhålls att målet om 2 % överskott i de offentliga
finanserna måste underordnas målet om den fulla sysselsättningen. Det gäller
särskilt så länge det av riksdagen fastlagda målet om att halvera den öppna
arbetslösheten inte är uppfyllt.
Vidare framhålls i motionen att det är nettoskulden snarare än EMU-begreppet
?konsoliderad bruttoskuld? som är det intressanta begreppet. Det är den
offentliga nettoförmögenheten eller nettoskulden som avgör handlingsutrymmet
för den ekonomiska politiken. EMU-målet att minska bruttoskulden som andel av
BNP har ett ideologiskt inslag genom att målet ger motiv att privatisera
offentligt ägda tillgångar.
Det räntefall som pågått sedan 1996 har bidragit till den konjunkturuppgång
Sverige nu befinner sig i.  Det finns emellertid fortfarande utrymme för
ytterligare räntesänkningar, enligt motionen. Realräntan ligger nu kring 4 %.
Långsiktigt bör inte realräntan överstiga nivån på den ekonomiska tillväxten.
Penning- och valutapolitiken måste på samma sätt som finanspolitiken
underordnas det övergripande målet om full sysselsättning. Att regeringen tar
över ansvaret för valutapolitiken välkomnas, men samtidigt påpekas att även den
måste vara underordnad riksdagens långsiktiga ekonomisk-politiska strategi. Det
skulle vara ett starkt hot mot tendensen till ökad sysselsättning om Sverige
och kronan knöts till ERM eller till andra valutor där den ekonomiska politiken
styrs av monetaristiska principer, enligt motionen.
Vänsterpartiet motsätter sig också en anpassning av grundlagen till EMU:s
krav på en s.k. fristående riksbank. Enligt motionärerna är förslaget ägnat att
underlätta för den ekonomiska politiken att underordnas EMU:s monetaristiska
principer och göras immun mot riksdagens och ytterst väljarnas åsikter. Det är
fel att en del av den ekonomiska politiken lyfts undan politiskt inflytande
till en bank som leds av en direktion där medlemmarna inte skall ta några
politiska hänsyn. Varje politisk fråga skall skötas av personer som tar ett
politiskt ansvar och vars mandat med jämna mellanrum prövas av väljarna, enligt
motionärerna.
I motionen föreslås att utgiftstaken för åren 1999 och 2000 höjs med 10
respektive 20 miljarder kronor. Lägger man dessa medel till det ytterligare
utrymme som regeringen uppskattar för åren 1999 och 2000 skapas enligt motionen
betydande resurser för kommande riktade skattesänkningar eller andra angelägna
satsningar.
Miljöpartiet de grönas partimotion
I motion Fi219 (mp) betonas att regeringens budgetproposition är ett
misslyckande när det gäller att föreslå nödvändiga och mer grundläggande
förändringar i den ekonomiska politiken för att uppnå full sysselsättning, lösa
miljöproblemen och att utveckla ett socialt hållbart samhälle.
Problemen i den svenska ekonomin har i huvudsak orsakats av regeringens egen
politik. Problemen är främst strukturella, inte konjunkturella. Den
konjunkturuppgång som Sverige nu är inne i kan inte lösa den höga
arbetslösheten och den växande miljöskulden. Det är bra att regeringen i
budgetpropositionen fullföljer den statliga budgetsaneringen och bl.a. föreslår
ett  rimligare resursutrymme för den offentliga tjänstesektorn i kommuner och
landsting. Men dessvärre föreslås inga avgörande eller trovärdiga åtgärder för
att avhjälpa ekonomins strukturbrister. Regeringen saknar en långsiktigt
hållbar ekonomisk politik för att lösa de avgörande strukturproblemen i svensk
ekonomi.
De tre allvarligaste strukturproblemen i svensk ekonomi är enligt motionen:
*  Många tjänar pengar på att utarma naturresurser och förstöra miljön.
Skattesystemets utformning gör att det ofta är lönsamt att rationalisera
bort människor snarare än miljöförstöring och resursslöseri. Hög skatt på
arbete och låg skatt på energi och utsläpp leder till att resursslösande och
miljöfientliga beteenden gynnas. Detta har både den tidigare borgerliga
regeringen och den nuvarande socialdemokratiska bidragit till genom att
bl.a. införa obligatoriska egenavgifter och höga arbetsgivaravgifter.
*  Arbetstiden har sedan 1980-talet inte sänkts i takt med
produktivitetsutvecklingen. Detta har starkt bidragit till
massarbetslösheten och att främst ungdomar och invandrare permanent ställts
utanför arbetsmarknaden. Detta har också ökat de ekonomiska orättvisorna och
de sociala klyftorna i samhället samtidigt som en ökad jämlikhet mellan
könen motverkas.
*  Priset på tjänster och arbete är för högt. Det är en följd av att skatterna
är för höga. Arbetsmarknaden pressas ihop. Småföretagen kan inte växa trots
goda förutsättningar i övrigt och storföretagen rationaliserar bort
människor mycket hårt. Vidare innebär det att arbetskrävande återvinning har
svårt att konkurrera och att både privat och offentlig service blir sämre
eller uteblir helt.
I motionen föreslås en förändrad ekonomisk politik som angriper de långsiktiga
strukturproblemen i svensk ekonomi och radikalt minskar arbetslösheten och
miljöproblemen. De tre hörnpelarna i motionens förslag är:
*  Miljöskuldens tillväxt, utarmningen av naturresurserna och de ökade
kostnaderna för miljöförstöringen stoppas. Därför föreslås en grön
skattereform där skatten på arbete sänks och skatterna på energi och utsläpp
och råvaruförbrukning höjs. Skatteväxlingen föreslås omfatta 25 miljarder
kronor år 2000 och ca 100 miljarder om 15 år. Inom den ramen föreslås att
skatten på arbete (arbetsgivaravgifter, egenavgifter och i viss mån
inkomstskatten) sänks med nära 12 procentenheter. Enligt motionen behövs
klara långsiktiga beslut som anger färdriktningen mot ett ekologiskt
hållbart kretsloppssamhälle. Därför bör riksdagen nu fatta beslut om
skatteväxling för åren 1998-2000 och principbeslut om fortsatt skatteväxling
fram till år 2010.
*  Arbetstiden förkortas generellt och i samband därmed sänks beskattningen på
arbete. Motionens förslag innebär att normalarbetstiden sänks till 35 timmar
per vecka. Lönen efter skatt förblir oförändrad för låginkomsttagare och
arbetslösheten väntas sjunka en bit under 3 %. Skatte- och
avgiftssänkningarna i samband med förslagen finansieras av att statens
kostnader för a-kassa och arbetsmarknadspolitik minskar när arbetslösheten
sjunker. Åtgärden innebär att både statens utgifter och det totala
skattetrycket sjunker något. Förslaget innebär dessutom att jämställdheten
mellan könen ökar.
*  Kostnaderna för arbetskraft och tjänster minskar genom både skatteväxlingen
och skattesänkningarna i samband med arbetstidsförkortningen. Detta gynnar
företag inom den expansiva tjänstesektorn och miljösektorn. Särskilt små och
medelstora företag kan därigenom expandera och i ökad omfattning bidra till
en positiv ekonomisk utveckling.
I motionen föreslås också en lång rad åtgärder för en mer aktiv
fördelningspolitik, bl.a. genom att ersättningsnivån i socialförsäkringarna och
a-kassan höjs till 85 % för låginkomsttagare och successivt sänks i högre
inkomstlägen.
Miljöpartiet de grönas ekonomiska politik leder också till bättre ekonomi för
kommuner och landsting, vilket förbättrar situationen i skolorna, vården och
omsorgen. Enligt motionen innebär förslagen att kommunsektorns ekonomi
förbättras i förhållande till regeringens förslag med 3 miljarder kronor redan
år 1998, 5,5 och 6,7 miljarder kronor år 1999 respektive år 2000. Detta gör
att kommunerna och landstingen prioriteras ytterligare i förhållande till de
förslag Miljöpartiet tidigare lagt fram.
Sammantaget innebär förslagen i motionen att utgiftstaket för 1998 blir samma
som regeringens. Taket sänks med 3 miljarder kronor år 1999 och 16 miljarder
kronor år 2000 i förhållande till förslagen i budgetpropositionen. Sänkningarna
beror i första hand på förslaget om arbetstidsförkortning som medför både
minskade kostnader och minskade intäkter för staten. Överskottet i det
offentliga finansiella sparandet blir 0,7 % av BNP 1998. Enligt motionen bör
det långsiktiga överskottet i de offentliga finanserna vara något lägre än det
krav på 2 % av BNP över konjunkturcykel som regeringen föreslår, bl.a. eftersom
Miljöpartiet vill uppmuntra privat sparande i stället för offentligt. Därför
bedöms ett överskott på minst 1 % av BNP över en konjunkturcykel som
tillräckligt. Vid en konjunktur över genomsnittet bör följaktligen kravet på
överskott vara större än 1 % av BNP. Med de tillväxtprognoser fram till år 2000
som regeringen presenterar är, även om prognoserna kan ifrågasättas, ett
överskott på 1,5 % av BNP år 2000 rimligt.
I motionen avvisas ett svenskt medlemskap i EMU, men motionärerna anser att
EMU-frågan skall avgöras i en folkomröstning. Vidare förordas att Sverige
lämnar EU, vilket enligt beräkningar i motionen skulle innebära en besparing
för staten på minst 15 miljarder kronor per år netto.
Kristdemokraternas partimotion
I motion Fi215 (kd) framhålls att Sverige kan se fram mot en bra konjunktur i
år och nästa år. Men eftersom regeringen inte föreslår några strukturella
åtgärder mot den massarbetslöshet som nu riskerar att bita sig fast är risken
stor att konjunkturförbättringen blir ganska kortvarig.
Budgetpropositionen är den åttonde misslyckade propositionen från regeringen
i syfte att få ned arbetslösheten, enligt motionen. Fortfarande lyser de
tillväxtfrämjande och strukturella åtgärder som skulle kunna ge nya jobb i det
privata näringslivet med sin frånvaro. Det gör att den goda konjunkturen kan
brytas innan vi kommit in i en ny tid med långsiktig och stabil tillväxt. I det
läget är det förödande med dagens konjunkturkänsliga offentliga finanser och
dagens höga skattetryck. När nästa lågkonjunktur kommer sjunker inkomstsidan
ihop på grund av minskad aktivitet och ökande arbetslöshet, samtidigt som
kostnaderna för stigande arbetslöshet exploderar. Statsfinanserna riskerar att
försämras igen som i början av 1990-talet.
Enligt motionen tar den kristdemokratiska politiken sikte på att få till
stånd ett klimat som skapar nya jobb inom den privata sektorn, inte minst
tjänstesektorn. För att detta skall lyckas fordras strukturella åtgärder som
förbättrar ekonomins funktionssätt. I ett längre perspektiv är det endast så
välfärden kan bevaras och utvecklas. Den ekonomiska politiken skall vidare vara
inriktad på att hålla statsfinanserna i balans med en riktig
fördelningspolitik. Kristdemokraterna är enligt motionen garanten för att en ny
regering kommer att föra en politik som förenar goda och dynamiska villkor för
fler och växande företag med en stor satsning på vården och en social omsorg om
utsatta grupper i samhället.
I motionen presenteras åtgärder inom fyra prioriterade områden för att stärka
tillväxten och sänka den totala arbetslösheten:
*  En speciellt viktig uppgift för Kristdemokraterna är att slå vakt om
familjens möjligheter att hålla ihop, uppleva valfrihet när det gäller
barnomsorgsform och kunna ge mer tid för barnen. Familjen är samhällets
viktigaste byggsten, även när det gäller den långsiktiga ekonomiska
utvecklingen. Därför föreslås att ett beskattat vårdnadsbidrag på 10 % av
basbeloppet per månad, 3 640 kr år 1998, införs. Förutom effekterna för
barnfamiljerna innebär bidraget lägre barnomsorgskostnader för kommunerna.
Dessutom föreslås att barnbidraget delvis behovsprövas genom att det
generella barnbidraget sätts till 700 kr och resterande 50 kr per månad förs
till den barnrelaterade delen av bostadsbidraget. Därigenom får
bostadsbidragsberättigade barnfamiljer ca 300 kr extra per månad utöver det
generella barnbidraget på 700 kr. Vidare höjs förbehållsbeloppet i
underhållsbidragen.
*  Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt. I
motionen föreslås bl.a. att inkomstprövningen av änkepensionen slopas, att
den 2-procentiga basbeloppsreduktionen från krisuppgörelsen 1992 återställs
och att pensionstillskottet höjs med 200 kr per månad.
*
Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda
villkor för fler och växande företag. För att öka tillväxten föreslås i
motionen att skatten i vanliga inkomstlägen sänks med 14 miljarder kronor
per år genom att den allmänna egenavgiften i sjukförsäkringen sänks med 2
procentenheter. Tjänstesektorn får nya möjligheter genom tre reformer som
gör det billigare och enklare för de privata hushållen att köpa tjänster.
För det första införs den danska s.k. hemservicemodellen för enklare
hushållstjänster som sänker kostnaden så att svarta tjänster blir olönsamma
för hushållen. För det andra höjs ROT-avdraget för mera omfattande
underhålls- och reparationstjänster. För det tredje justeras förmånsvärdet
för hemservice så att den tjänsten bättre kan konkurrera med svarta
tjänster. Andra strukturella åtgärder för att förbättra ekonomins
funktionssätt är bl.a. att arbetsgivaravgiften sänks med 0,14 %,
förmögenhetsskatten på arbetande kapital på A-listans bolag sänks till 75 %
och att sambeskattningen på förmögheter för makar slopas. Vidare föreslås
att dubbelbeskattningen slopas och att avdragsrätten på pensionssparande
höjs till ett helt basbelopp per år. Avdragsrätt för insättningar på
individuella utbildningskonton införs fr.o.m. den 1 juli 1998 och den
särskilda löneskatten på     vinstandelar för anställda avskaffas.
*  I motionen välkomnas att regeringen till sist insett att kommuner och
landsting dränerats på resurser så kraftigt att de inte längre kan fullfölja
sina primära uppgifter inom vård, skola och omsorg. Men de resurser som
tillförs är inte tillräckliga för att ge sektorn en real förbättring av
resurserna. Därför föreslås att kommuner och landsting ackumulerat för
perioden 1998-2000 ges ytterligare 4,5 miljarder kronor i förhållande till
regeringens förslag. Överföringen av resurser sker främst genom att den 2-
procentiga sänkningen av egenavgifterna i sjukförsäkringen ger kommunsektorn
större skatteintäkter.
En annan strukturell åtgärd är förslaget om en allmän och obligatorisk a-kassa
med en 30-procentig egenfinansiering. Åtgärden skapar enligt motionärerna ett
?rakt rör? mellan en bra lönebildning och sänkta avgifter för den enskilde och
vice versa.
Sammantaget sänks enligt motionen skattenivån med 26,7 miljarder kronor 1998
och ca 27 miljarder kronor år 1999 och år 2000 jämfört med regeringens förslag.
Utöver kostnadsbesparingar på ca 28 miljarder kronor respektive år ökar statens
inkomster med ytterligare 26 miljarder 1998 genom utförsäljning av statlig
egendom. Statens lånebehov beräknas vara helt eliminerat 1998, och amorteringen
av statsskulden kan enligt motionärerna inledas redan nästa år.
Motionen tar inte i anspråk det resursutrymme för 1999 och 2000 som
regeringen kalkylerat med, eftersom beräkningarna och antagandena bakom
utrymmet anses som alldeles för osäkra för att beloppen skall intecknas för
politiska åtgärder. Ett eventuellt överskott bör dock delas mellan sänkningar
av de mest skadliga och snedvridande skatterna och en amortering av
statsskulden.
Att amortera statsskulden är enligt motionen en viktig princip. Men regeringens
långsiktiga mål om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 % av BNP över
en konjunkturcykel är främst ett uttryck för den ideologiska linjen att
kapitalbildning och sparande skall ske inom den offentliga sektorn och inte i
hushållen. Om förslaget genomfördes skulle det innebära ett offentligt
nettosparande på närmare 40 miljarder kronor per år. Det är enligt motionärerna
orimligt. I motionen föreslås att målet i ett medelfristigt perspektiv bör vara
ett överskott på 1 % av BNP för amortering tills Sverige uppfyller
konvergenskriteriet om 60 % offentlig skuldkvot.

Utskottet

DEN EKONOMISKA POLITIKEN
Det internationella konjunkturläget
Hög tillväxt i världsekonomin
Utvecklingen i världsekonomin är gynnsam. Tillväxten är den högsta på tio år
och inflationen är låg. I OECD-området har den ekonomiska situationen
förbättrats markant det senaste halvåret, enligt budgetpropositionen. I EU
fortsätter konjunkturen att förstärkas. Drivkraften bakom uppgången i Europa är
de låga räntorna och en stark exportökning, delvis till följd av försvagningen
av de europeiska valutorna mot den amerikanska dollarn. Regeringen gör
bedömningen att världsekonomin i år växer med 4,3 procent och ytterligare drygt
4 procent 1998.
Utvecklingen i Förenta staterna och Japan
Den ekonomiska expansionen i Förenta staterna är nu inne på sitt sjunde år.
Tillväxten under första halvåret 1997 blev mycket högre än vad som allmänt
förväntades, samtidigt som inflationstakten sjönk något. Dessutom är
arbetslösheten nu nere på nivåer som inte skådats sedan början av 1970-talet.
Uppgången förklaras bl.a. av en kraftigt stigande privat konsumtion, stimulerad
av högre inkomster och stigande aktiekurser. Regeringen räknar i
budgetpropositionen med att den amerikanska ekonomin fortsätter att vara stark
under prognosperioden 1997-1998, men att stramare monetära förhållanden gör att
den inhemska efterfrågan och BNP-tillväxten dämpas under 1998. Tillväxten
väntas i år bli 3,6 procent men sjunker till 2 procent nästa år.
Återhämtningen i Japan fortsätter och väntas tillta under 1998 i takt med en
stigande investeringsaktivitet. I början av 1997 var tillväxten mycket hög
bl.a. på grund av en mycket stark konsumtionsökning inför höjningen av
konsumtionsskatten den 1 april. Därefter sjönk den privata konsumtionen och
tillväxten föll relativt kraftigt under andra kvartalet. Den japanska industrin
har gynnats av yenens depreciering mot den amerikanska dollarn. Men trots att
denna fördel klingar av under prognosperioden väntas exporten ändå utvecklas så
pass starkt att den drar igång investeringarna och den inhemska efterfrågan
under nästa år. Den stora osäkerheten kring Japans utveckling är vilka
konsekvenser den finansiella oron i andra delar av Asien får på den japanska
ekonomin. Omkring en femtedel av den japanska exporten går till de s.k. ASEAN-
länderna. Devalveringarna av ländernas valutor gör att Sydostasien blir en
tuffare konkurrent på världsmarknaden. Å andra sidan kan de många japanska
företag som finns i regionen dra nytta av de svagare valutorna.
Tabell 1. BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet
Årlig procentuell förändring

Utvecklingen i EU-länderna
Den exportdrivna uppgången i EU fortsätter. Sedan årsskiftet har EU:s nominella
växelkurs fallit med drygt 10 % mot bl.a. den amerikanska dollarn, vilket har
stärkt företagens konkurrenskraft och bidragit till en kraftigt stigande
export. Undantaget är främst Storbritannien, där det brittiska pundet tvärtom
apprecierats mot dollarn. Trots det fortsätter den brittiska exporten att öka,
men en dämpning förväntas mot slutet av 1997 och under 1998 på grund av den
starkare växelkursen.
Den inhemska efterfrågan i EU är däremot fortfarande svag, i framför allt de
större länderna - Tyskland, Frankrike och Italien. Den strama finanspolitiken
och den höga arbetslösheten håller tillbaka den privata konsumtionen. Bilden
för EU är dock splittrad. I t.ex Storbritannien, Nederländerna, Danmark och
Finland är den inhemska efterfrågan och den privata konsumtionen betydligt
expansivare.
Diagram 1. Företagens och konsumenternas förtroende i EU
Nettotal
Källa: Finansdepartementet
Som framgår av diagram 1 ökar de europeiska hushållens framtidsförväntningar.
De allra senaste uppgifterna från EU-kommissionens barometrar visar också att
hushållens optimism fortsätter att stiga, vilket indikerar en stigande inhemsk
efterfrågan framöver. Utsikterna för en fortsatt återhämtning i EU-konjunkturen
bedöms av regeringen som goda. Deprecieringen av EU-valutorna gynnar exporten,
samtidigt som den stigande optimismen hos både hushållen och företagen och
stimulansen från det låga ränteläget indikerar stigande investeringar och en
ökad privat konsumtion. Låga inflationsförväntningar och ledig
produktionskapacitet pekar dessutom på att räntorna förblir relativt låga.
Regeringen räknar med att BNP-tillväxten i år för EU-länderna blir 2,3 procent
och att den under 1998 stiger till 2,6 procent.  Det kan jämföras med EU-
kommissionens nya prognos från mitten av oktober 1997. I den skriver
Kommissionen upp sin bedömning av tillväxten både i år och under nästa år. EU:s
sammanlagda BNP väntas nu stiga med 2,6 procent 1997 och 3 procent 1998.
Arbetslösheten är fortfarande EU:s största problem. Trots en förbättrad
konjunktur och stigande tillväxt gör regeringen bedömningen att arbetslösheten
endast sjunker marginellt. Men även på detta område finns stora skillnader
mellan länderna. Medan arbetslösheten stigit i Tyskland, Frankrike och Italien
har den under de senaste åren sjunkit betydligt i t.ex. Storbritannien, Danmark
och Nederländerna.
Utvecklingen i Norden
Som framgår av diagram 2 kommer Norden under de närmaste åren att befästa sin
ställning som en av de främsta tillväxtregionerna i både EU och i OECD-området.
Den starka ekonomiska utvecklingen fortsätter och regeringen räknar med att den
sammanlagda nordiska tillväxten även i fortsättningen blir högre än den
genomsnittliga tillväxten i EU och OECD. Låga räntor och en stigande
sysselsättning stimulerar den inhemska efterfrågan. Samtidigt får exporten
draghjälp av den stigande efterfrågan i Kontinentaleuropa. I Danmark, Finland
och Norge drivs tillväxten av en hög inhemsk efterfrågan och en stark privat
konsumtion. I Danmark och Norge stiger sysselsättningen relativt kraftigt och i
båda länderna finns risk för stigande inflation. Danska centralbanken höjde
också räntorna i samband med den tyska centralbanken Bundesbanks höjning av
styrräntan i början av oktober. I Finland ökar också sysselsättningen och
arbetslösheten sjunker, men arbetslösheten väntas även framöver ligga kvar på
en hög nivå.
Diagram 2. BNP-tillväxt i olika regioner 1994-1998

Osäkerheter i den internationella konjunkturbedömningen
De främsta riskerna i prognosen över den internationella utvecklingen är enligt
regeringen:
*  En stigande inflation kan få centralbankerna att höja räntorna mer än
förväntat. Regeringen räknar i propositionen med att Bundesbank under 1998
höjer reporäntan för att motverka en stigande inflation. Åtgärden kom
tidigare än väntat genom Bundesbanks agerande i början av oktober 1997.
Tidpunkten har emellertid ingen avgörande betydelse för bedömningen av
utvecklingen, men om Bundesbank tvingas till mer omfattande räntehöjningar
finns risken att tillväxten i Tyskland blir sämre än beräknat. En utlösande
faktor skulle kunna vara en ytterligare appreciering av den amerikanska
dollarn mot D-marken som driver upp inflationen i den tyska ekonomin.
Risker för en högre inflation och stramare penningpolitik än beräknat finns
också i USA, Storbritannien och några av de mindre EU-länderna, där
kapacitetsutnyttjandet redan är högt och sysselsättningen ökar starkt.
*  En nedgång i kurserna på världens aktiebörser kan påverka den privata
konsumtionen och leda till att tillväxten blir sämre än beräknat. Regeringen
gör emellertid bedömningen att det krävs en relativt kraftig nedgång för att
effekterna på den reala ekonomin ska bli mer påtagliga.
*  Oron på de asiatiska valuta- och finansmarknaderna kan, om den förvärras,
innebära negativa konsekvenser för framför allt länderna i regionen men
också för övriga delar av världsekonomin. Det gäller inte minst Japan som
har betydande finansiella och kommersiella kopplingar med de länder som är
drabbade.
*  Osäkerheten om vilka länder som kan delta i EMU kan leda till ränte- och
valutaspekulation med negativa effekter på både tillväxten och
arbetsmarknaden i EU.
Utvecklingen i EU kan också bli bättre än förväntat. De lättare monetära
förhållandena, dvs. den deprecierade växelkursen och de låga räntorna, och
tecknen på en större framtidstro hos både hushåll och företag kan öka den
inhemska efterfrågan snabbare än vad som förutses i regeringens prognos.
Svensk exports fördelning på regioner och produkter
Trots en avmattning på EU-marknaden i fjol och en något svagare internationell
marknadstillväxt i början av 1997 fortsätter den svenska exporten att utvecklas
starkt. Under 1996 ökade exporten av varor med 6 procent och under första
halvåret i år låg exportorderingången drygt 20 procent över nivån samma period
i fjol. I volym steg varuexporten under första halvåret 1997 med drygt 9
procent. Det innebär att svenska exportföretag fortsätter att ta andelar på
världsmarknaden.
Svensk exportindustri har de senaste åren lyckats kompensera den svagare EU-
marknaden med ökad försäljning i länder utanför OECD-området. Som framgår av
tabell 2 är EU det dominerande avsättningsområdet för svensk export, men
andelen har sjunkit de senaste åren.
Tabell 2. BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export

1) Definieras som Sydkorea, Taiwan, Hongkong, Singapore, Thailand och Malaysia
Källa: Budgetpropositionen 1997/98:1, Finansdepartementet
I stället har länderna i Asien ökat i betydelse, även om deras andel av svensk
export fortfarande är relativt begränsad. Andelen uppgick till 9,6 % under
1996. Trots sensommarens valuta- och finansiella oro i flera asiatiska länder
gör regeringen bedömningen att tillväxten i Asien som helhet fortsätter att
vara hög de närmaste åren jämfört med övriga regioner. Däremot har regeringen
jämfört med vårpropositionen 1996/97:150 skrivit ned sina tillväxtprognoser för
de s.k. dynamiska asiatiska ekonomierna, dvs. Sydkorea, Taiwan, Singapore,
Thailand och Malaysia.
Den starka expansionen inom teleproduktindustrin (mobiltelefoner etc.) och en
i övrigt gynnsam inriktning i den svenska exportindustrin i förhållande till
den internationella efterfrågan är en viktig förklaring till de senaste årens
marknadsandelsvinster. Som framgår av tabell 3 har andelen elektronikprodukter
av den totala svenska exporten ökat mycket kraftigt, från drygt 11 procent 1990
till drygt 18 procent under första kvartalet 1997.

Den stigande exportandelen till Asien förklaras till stor del av elektronik-
och teleproduktindustrin, eftersom efterfrågan i Asien på denna typ av varor är
hög och stigande.
Den s.k. kunskapsintensiva industrin, som elektronikindustrin tillhör, ökar
kraftigt sin andel av exporten. Verkstadsprodukterna svarar i dag sammanlagt
för nästan 54 procent av den totala svenska varuexporten, mot 49 procent 1990.
Läkemedelsindustrin är en annan del av den kunskapsintensiva industrin som ökat
i betydelse. För sju år sedan stod läkemedelsprodukterna för 2,3 procent av
exporten. I dag är andelen 3,6 procent. Fordonsindustrins andel av Sveriges
varuexport har dock minskat något i förhållande till läget i början av 1990-
talet.
Skogsindustrin, som är en del av den mer kapitalintensiva industrin, har
minskat sin exportandel. I början av 1990-talet svarade skogsprodukterna för
nästan 19 procent av svensk export. Första kvartalet 1997 var andelen nere i
knappt 14,5 procent.
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
Svenska konjunkturen under åren 1997 och 1998
Uppgången i den svenska konjunkturen förstärks. Återhämtningen sker på bred
front. De senaste månaderna har det också kommit signaler om att
arbetsmarknaden, som normalt släpar efter i konjunkturen, står inför en
förbättring. Exporten får en betydande draghjälp av den gynsamma
internationella utvecklingen. Den inhemska efterfrågan och den privata
konsumtionen blir en allt viktigare drivkraft i uppgången, bl.a. på grund av
den stigande optimismen i hushållssektorn. I oktober reviderade Statistiska
centralbyrån ned tillväxten för första halvåret 1997. Konsekvensen av den
förändringen kan bli att tillväxten för helåret 1997 kan bli några tiondelar
lägre än vad regeringen räknar med i propositionen.
Som framgår av diagram 3 ökar optimismen hos både företag och hushåll. De
uppgifter som har inkommit efter att regeringen avslutade sitt prognosarbete
visar också att optimismen fortsätter att stiga. Konjunkturinstitutets
industribarometer för september 1997 visar dessutom att uppgången i
industrikonjunkturen stärks. Orderingången från exportmarknaderna ökar starkt,
vilket bekräftas av den senaste utfallsstatistiken från Statistiska cen-
tralbyrån.
Diagram 3. Företagens och hushållens förtroende i Sverige

Prognosförutsättningar och nyckeltal
I propositionen anger regeringen följande förutsättningar för konjunktur-
prognosen.
Tabell 4. Prognosförutsättningar
Årlig procentuell förändring
De viktigaste skillnaderna mot den bedömning som regeringen gjorde i
vårpropositionen är:
*  Årets tillväxt i OECD-området antas bli högre. Tillväxten i de viktigaste 16
länderna i OECD beräknas i år bli 2,8 procent, mot beräknade 2,3 procent i
vårpropositionen. Under 1998 väntas BNP-tillväxten bli 2,4 procent, vilket
är samma prognos som i vårpropositionen. Tillväxten i OECD-området väntas nu
alltså bli något lägre nästa år jämfört med i år.
*  Uppgången i de svenska korträntorna bedöms bli större än vad som antogs i
vårpropositionen. Den korta svenska 6-månaders statsskuldväxelräntan antas
under 1998 i genomsnitt ligga på 4,6 procent, mot tidigare antagna 4,1
procent. Regeringen räknar med att det högre kapacitetsutnyttjandet i
omvärlden leder till en generell uppgång i de korta räntorna. Sverige
påverkas av den processen.
*  Den svenska kronan antas vara något svagare jämfört med bedömningen i
vårpropositionen. Det s.k. TCW-index, som mäter kronans totala värde,
beräknas vara 121,2 i genomsnitt under 1997 och 120,5 under 1998. I
vårpropositionen antogs ett genomsnittligt värde på 119,2 och 117,9 för
respektive år. Den 6 november 1997 noterades TCW-index på valutamarknaden
till omkring 119,2.
Efter de exceptionellt låga inflationstal som uppmättes under 1996 och i början
av 1997 bedömer regeringen att inflationstakten nu är på väg uppåt. De
tillfälliga faktorer som tidigare drog ned prisnivån - lägre räntor och
starkare krona - håller på att ebba ut, samtidigt som skattehöjningarna på
tobak och energi slår igenom i konsumentprisindex (KPI). Under loppet av 1997
antas därför KPI stiga något över 2 procent, vilket är Riksbankens
inflationsmål (med ett s k toleransintervall på plus/minus 1 procentenhet). I
mitten av 1998 faller dock punktskattehöjningarna ur tolvmånadersjämförelsen
och KPI-ökningen under loppet av nästa år beräknas till 1,5 procent.
Bedömningen inkluderar en dämpning av löneökningstakten och
importprishöjningarna plus något stigande vinstmarginaler i näringslivet.
Tabell 5. Nyckeltal 1995-1998
Årlig procentuell förändring
Enligt regeringens prognos sjunker löneökningen per timme för hela ekonomin
under 1998 till 3,5 procent. Det motsvarar utvecklingen i Sveriges viktigaste
konkurrentländer. De låga inflationsförväntningarna, den höga arbetslösheten
och en ökad medvetenhet bland arbetsmarknadens parter anses bidra till en
anpassning av den svenska lönebildningen.
Diagram 4. Timlöneutvecklingen i industrin i Sverige och OECD 14

Källa: Finansdepartementet
Mellan åren 1994 och 1997 steg den genomsnittliga timlönen i ekonomin med cirka
4,7 procent årligen, varav avtalen stod för cirka 3,4 procent. Det är enligt
regeringen en anmärkningsvärd utveckling mot bakgrund av det svaga
arbetsmarknadsläget och att löneutvecklingen i Europa var betydligt lägre under
samma tidsperiod. Av diagram 4 framgår att den svenska löneutvecklingen är hög
i ett internationellt perspektiv. Under perioden 1995-1997 steg timlönerna i
den svenska industrin med 1,5 procentenheter mer än vad de gjorde i industrin
hos Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer i OECD.
Försörjningsbalansen
BNP-tillväxten blir under prognosperioden relativt hög. Regeringen har i
förhållande till sin bedömning i vårpropositionen kraftigt justerat upp
tillväxtprognosen för 1998. Tillväxten i år bedöms bli 2,3 procent och under
1998 stiger BNP med 3,1 procent, samtidigt som inflationen förväntas ligga kvar
på en låg nivå. Detta innebär att den svenska tillväxten nästa år blir högre än
den genomsnittliga tillväxt som förväntas för både EU och OECD. Sverige kan
under nästa år också väl mäta sig med sina snabbväxande grannar i Norden.
Tabell 6. Försörjningsbalans 1995-1998

De olika delarna av försörjningsbalansen utvecklar sig enligt regeringen på
följande sätt:
*  Drivkraften i den svenska konjunkturuppgången är exporten. Exporten stiger i
år med hela 9,6 procent i volym, medan ökningen nästa år blir något lägre,
drygt 7 procent. Den kraftiga produktivitetsutvecklingen i industrin i
kombination med ett relativt lågt kapacitetsutnyttjande initialt medför
enligt regeringen att exportföretagen endast i begränsad omfattning höjer
sina priser mätt i svensk valuta. Mellan 1996 och 1998 antas också kronan
försvagas med knappt 4 procent i förhållande till valutorna i våra
viktigaste konkurrentländer. Detta innebär att svensk industri under
prognosperioden gör marknadsandelsvinster på världsmarknaden på 3,5 procent.
*  Den privata konsumtionen blir under prognosperioden en allt starkare motor i
tillväxten. De lägre räntorna, stigande tillgångsvärden och stärkt
framtidstro hos hushållen gör att den privata konsumtionen stiger med 2,3
procent under 1997 och 2,8 procent under 1998, vilket sammantaget är en
upprevidering med 0,8 procentenheter jämfört med regeringens bedömning i
vårpropositionen. Det faktum att hushållens finansiella förmögenheter ökar
markant är en annan viktig faktor som bidrar till en stigande privat
konsumtion.
*  I takt med stigande inhemsk efterfrågan och ökad export stiger importen.
*  Sammantagna stiger investeringarna endast marginellt under 1997, bl.a. på
grund av det mycket låga bostadsbyggandet. När vinsterna och
kapacitetsutnyttjandet i näringslivet stiger under 1998 ökar
investeringsaktiviteten. Höjda fastighetspriser och en tydligare
bristsituation på expansiva orter väntas även öka bostadsinvesteringarna.
*  Både den statliga och kommunala konsumtionen beräknas stiga svagt under
1998. I år förväntas den kommunala konsumtionen falla betydligt mer än vad
regeringen antog i vårpropositionen, till följd av att den kommunala
sysselsättningsutvecklingen var mycket svagare än beräknat under första
halvåret i år.
De offentliga finanserna
Den offentliga sektorns finanser fortsätter att förbättras snabbare än väntat.
Underskottet i det finansiella sparandet förväntas för 1997 uppgå till 1,9
procent av BNP, jämfört med prognosen i vårpropositionen på 2,1 procent för
1997. Den konsoliderade bruttoskulden stiger visserligen i nominella termer men
sjunker som andel av BNP. Bruttoskulden beräknas 1997 uppgå till 77,1 procent
av BNP.
Diagram 5. Den offentliga sektorns finanser
Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet
Detta gör att Sverige klarar den ekonomiska och monetära unionens, EMU:s,  s.k.
konvergenskrav för de offentliga finanserna. Kraven på de offentliga finanserna
är ett underskott på högst 3 procent av BNP och att den konsoliderade
bruttoskulden inte får överstiga 60 procent av BNP, med tillägget att det
räcker att ett lands bruttoskuld minskar i tillräcklig utsträckning och närmar
sig 60 procent av BNP i tillfredsställande takt.
Under 1998 beräknas de offentliga utgifterna och inkomsterna vara i balans.
Arbetsmarknaden
Under 1996 och inledningen av 1997 försvagades arbetsmarknadsläget markant.
Sysselsättningen föll framför allt inom den kommunala verksamheten men också i
delar av näringslivet. Den öppna arbetslösheten steg mot mycket höga nivåer,
bl.a på grund av en snabbt stigande produktivitet i industrin och det övriga
privata näringslivet.
De senaste månaderna har emellertid tecknen på en förbättring blivit allt
fler. Som framgår av diagram 6 har den totala sysselsättningen börjat stiga,
även om antalet sysselsatta i september 1997 fortfarande var något lägre än i
december 1996. Den öppna arbetslösheten har också gått ned  från de höga
nivåerna i början av året. En stor del av nedgången i arbetslösheten förklaras
av ett minskat arbetskraftsutbud på grund av ett ökat antal utbildningsplatser
inom ramen för Kunskapslyftet. Men även antalet lediga platser som anmäls till
arbetsmarknadsförmedlingarna stiger, vilket av erfarenhet brukar betyda en
stigande sysselsättning om 6-12 månader. De senaste månadernas statistik tyder
på att även nedgången i den kommunala sysselsättningen har stannat av.
Diagram 6. Sysselsättning och arbetslöshet 1994-september 1997
Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Trots förbättringen under hösten räknar regeringen med att sysselsättningen i
år faller med 1,2 procent, mätt som förändring mellan årsgenomsnitten. Den
öppna arbetslösheten väntas stiga från 8,1 procent 1996 till 8,4 procent 1997.
Under 1998 faller den öppna arbetslösheten till 7,4 procent. Detta beror dels
på en sysselsättningstillväxt på 1 procent, dels på en ytterligare reducering
av utbudet av arbetskraft till följd av utbildningssatsningarna. Det bidrar
till att den öppna arbetslösheten nästa år faller till 7,4 procent trots att
regeringen endast kalkylerar med sysselsättningstillväxt på 1 procent.
Eftersom antalet åtgärder inom både utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken
nu är mycket omfattande bedöms prognosen över den öppna arbetslösheten som
osäker. Visar det sig svårt att genomföra vissa åtgärder eller få till stånd
alla utbildningsplatser, till följd av t.ex. lärarbrist, finns det risk för att
den öppna arbetslösheten blir högre än vad som antas i propositionen. Dessutom
är det svårt att avgöra i vilken utsträckning arbetsmarknadspolitiska åtgärder
tränger undan ordinarie sysselsättning.
Tabell 7. Arbetsmarknaden
Årlig procentuell förändring
Precis som tidigare under 1990-talet kommer den sysselsättningstillväxt som
regeringen räknar med under prognosperioden att till stor del ske inom den
privata tjänstesektorn. Även industrin förväntas nyanställa i takt med att
produktionen stiger. Under 1998 förutses en viss ökning av antalet sysselsatta
i kommunerna, på grund av de ökade statsbidragen till kommunerna och satsningen
på utbildning etc. Men mätt som årsgenomsnitt faller sysselsättningen i den
offentliga sektorn med 40 000 personer mellan 1996 och 1998.
Tabell 8. Sysselsättningen i olika branscher
Tusental personer

Svensk ekonomi fram till år 2000
Regeringen presenterar i budgetpropositionen en s.k. medelfristig kalkyl över
den svenska ekonomiska utvecklingen fram t.o.m. år 2000.
Utskottet vill understryka att det handlar om en kalkyl som beskriver en
möjlig ekonomisk utveckling givet vissa antaganden, och inte om en prognos av
den ekonomiska utvecklingen.
Utgångspunkten är att beskriva hur mycket den svenska ekonomin kan växa utan
att inflationen överskrider Riksbankens inflationsmål på 2 procent.
De viktigaste antaganden som görs är att lönebildningen och arbetsmarknaden
fungerar väl. Det innebär att löneökningarna 1998-2000 begränsas till 3,5
procent årligen och att inga allvarliga flaskhalsar på arbetsmarknaden
uppträder. Dessutom antas att de omfattande satsningarna inom utbildning och
arbetsmarknadspolitiken får avsedd effekt på arbetslösheten, dvs. att
utbildningsplatserna går till arbetslösa och att alla planerade platser kommer
till stånd. Det innebär i sin tur att utbudet av arbetskraft utvecklas svagt
fram till år 2000.
Tabell 9. Förutsättningar
Vidare förutsätts en neutral konjunkturbild. Kalkylen innehåller inget cykliskt
förlopp, utan beskriver en anpassning av faktisk BNP till den potentiellt
möjliga BNP:n. EMU väntas starta den 1 januari 1999, men Sverige förväntas stå
utanför. För de offentliga finanserna antas en utveckling enligt de
budgetpolitiska  målen, dvs. ett överskott år 1999 på 0,5 procent av BNP och
1,5 procent av BNP år 2000.
Även om inflationen förväntas vara stabil räknar regeringen endast med en liten
appreciering av kronkursen. I kombination med låga löneökningar innebär detta
att industrins konkurrenskraft är god under hela perioden fram till år 2000.
Tabell 10. Nyckeltal 1997-2000

Givet förutsättningarna räknar regeringen med att BNP-tillväxten blir 2,9 och
2,8 procent år 1999 respektive 2000. Sysselsättningen stiger de bägge åren med
1,6 procent och arbetslösheten sjunker till 4,5 procent, under förutsättning
att de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna omfattar 4,4
procent av arbetskraften. Nedgången i arbetslösheten förklaras både av
utbildningssatsningen, som håller nere utbudet av arbetskraft, och en ökad
sysselsättning.
Motorn i ekonomin under åren 1999 och 2000 väntas bli industrins investeringar,
som drivs uppåt av de relativt höga vinsterna. Bruttoinvesteringar beräknas ge
ett bidrag till BNP-tillväxten på 1 procent såväl 1999 som år 2000. Ungefär
samma bidrag kommer från den privata konsumtionen som bedöms stiga med 2
procent per år.
Tabell 11. Försörjningsbalans 1997-2000
Finansiellt beräknas bruttosparkvoten i ekonomin stiga från knappt 18 procent i
år till strax över 20 procent år 2000. Bruttoinvesteringarna stiger också som
andel av BNP men inte i samma omfattning som sparandet, vilket innebär att
bytesbalansen förstärks som andel av BNP med ytterligare en knapp procentenhet.
Sverige fortsätter därmed att amortera den finansiella nettoskulden till
utlandet. Regeringen bedömer utifrån kalkylen att Sveriges finansiella
nettoskuld mot utlandet är helt eliminerad vid slutet av perioden.
Den höga tillväxten innebär att överskotten i de offentliga finanserna blir
större än vad som krävs för att uppnå de budgetpolitiska målen. Enligt
beräkningarna uppstår ett utrymme för överföring till hushållen på 2,6
miljarder kronor år 1999 och 17,6 miljarder kronor år 2000. Den största
förbättringen i statens finanser uppstår genom minskade utgifter för bl.a.
arbetslösheten. Den konsoliderade bruttoskulden, mätt enligt de s.k.
Maastrichtkriterierna, beräknas år 2000 uppgå till 67 procent av BNP.
Revideringar från Statistiska centralbyrån
Efter att regeringen avslutade sitt prognosarbete har Statistiska centralbyrån
reviderat nationalräkenskaperna för 1995, 1996 och första halvåret 1997. För
1995 och 1996 har BNP-tillväxten reviderats upp med 0,3 respektive 0,2
procentenheter. BNP för 1995 steg efter revideringarna med 3,9 procent och
under 1996 steg BNP med 1,3 procent. För första halvåret 1997 jämfört med
första halvåret 1996 har BNP-ökningen reviderats ned med 0,5 procentenheter,
till en tillväxt på 1,4 procent.
Finansutskottets syn på budgetpropositionens  och partimotionernas
konjunkturbedömningar
Partimotionerna har inga allvarliga invändningar mot den kortsiktiga
konjunkturprognosen för 1997 och 1998. Samtliga partier instämmer i bilden att
den ekonomiska aktiviteten internationellt och i Sverige stiger.
De invändningar som görs handlar framför allt om riskerna i det lite längre
perspektivet och risken för att den ekonomiska utvecklingen blir sämre än vad
som beräknas i propositionen.
I motion Fi206 (m) riktas kritik mot regeringens antagande om att hushållens
sparkvot sjunker och att konsumtionsprognosen är osäker. Att räkna med att en
internationellt sett redan låg sparkvot sjunker ytterligare är ingen stabil
grund att bygga den ekonomiska politiken på, enligt motionen. I motionen
påpekas även att en nedgång i aktievärden och andra tillgångspriser skulle
kunna verka dämpande på den privata konsumtionen.
Utskottet vill framhålla att utsikterna för en fortsatt stigande privat
konsumtion är goda. Hushållen har blivit alltmer optimistiska om både Sveriges
och den egna ekonomiska utvecklingen. Räntefallet har successivt fått effekt på
tillgångspriserna, och hushållens totala förmögenhet, mätt som andel av den
disponibla inkomsten, är till och med högre än den tidigare toppnivån i slutet
av 1980-talet. Detta trots att hushållens reala tillgångar i form av t.ex.
fastigheter endast ökat svagt de senaste åren. Vidare kommer sysselsättningen
att successivt stiga under de närmaste åren samtidigt som arbetslösheten går
ned. Hushållen har också ett stort behov av att ersätta gamla kapitalvaror med
nya, vilket den stigande bilförsäljningen visar.
Konsumtionsprognosen bygger på att hushållens nettosparkvot fortsätter att gå
ned under 1997 och 1998. Merparten av konsumtionsökningen väntas dock gå till
inköp av kapitalvaror, vilka ur ekonomisk synvinkel kan betraktas som
investeringar, dvs. en form av sparande. Sålunda utvecklas sparandet i
ekonomisk mening starkare än vad nedgången i sparkvoten indikerar.
I sammanhanget vill utskottet också påtala att propositionens prognos om en
konsumtionsökning på 2,3 procent år 1997 och 2,5 procent år 1998 inte är
speciellt hög i jämförelse med de senaste årens mycket kraftiga återhämtningar
i den privata konsumtionen i t.ex Finland och Norge. Båda dessa grannländer
drabbades i likhet med Sverige av stora fall i tillgångspriserna i början av
1990-talet. Däremot anser utskottet att man måste fästa stor uppmärksamhet på
vilka effekter den senaste tidens oro och osäkerhet på världens börser, med
kraftiga upp- och nedgångar, får på både den svenska och den internationella
ekonomin och på hushållens konsumtionsvilja.
I motion Fi215 (kd) tycker motionärerna att regeringen tar för lätt på riskerna
för stigande internationell inflation och därmed också på risken för stigande
internationella räntor som fortplantar sig in i den svenska ekonomin.
Som utskottet redovisat tidigare i betänkandet finns det risk för att en
stigande inflation kan få centralbankerna, t.ex. den tyska centralbanken
Bundesbank, att höja räntorna mer än förväntat. En utlösande faktor skulle
kunna vara en ytterligare appreciering av den amerikanska dollarn mot D-marken
som driver upp inflationstrycket i den tyska ekonomin. Men utskottet vill
påpeka att det i flertalet EU-länder finns betydande ledig
produktionskapacitet, vilket borde dämpa inflationstrycket och sannolikt
begränsa styrkan i de räntehöjningar som kan komma till följd av att den
ekonomiska aktiviteten i Europa stiger.
I motionerna Fi206 (m), Fi212 (fp), Fi215 (kd) och Fi219 (mp) riktas kritik mot
att den s.k. medelfristiga kalkylen i propositionen bygger på alltför
optimistiska antaganden. I motion Fi219 (mp) anses bedömningen om en varaktig
BNP-tillväxt på omkring 3 procent per år vid sekelskiftet som ett utslag av
önsketänkande. I motion Fi212 (fp) menar motionärerna att regeringen utan grund
antar att lönebildningen under de kommande åren blir helt annorlunda än den
varit tidigare. I motion Fi206 (m) beskrivs regeringens prognos om låga löner
fram till sekelskiftet som optimistisk i överkant. De senaste åren har lönerna
stigit kraftigt, samtidigt som arbetslösheten ökat. Nu räknar regeringen med en
nedgång i löneökningstakten i ett läge där arbetslösheten enligt regeringens
egen bedömning kommer att sjunka och inflationsbenägenheten tilltar, enligt
motionen.
Utskottet vill framhålla att en viktig orsak till att löneökningarna blev
förhållandevis stora i de löneavtal som slöts vid mitten av 1990-talet var att
arbetsmarknadens parter då hade höga inflationsförväntningar. Det kan
konstateras att de var alltför höga i förhållande till den låga inflation som
nu existerar i den svenska ekonomin. Lönebildningen hann inte anpassa sig till
de förutsättningar som gäller i en ekonomi med låg inflation. De undersökningar
som gjorts visar emellertid att inflationsförväntningarna hos alla aktörer i
ekonomin, inklusive arbetsmarknadens parter, har sjunkit högst betydligt under
de senaste åren. Dessutom finns det en ökad medvetenhet hos de avtalsslutande
parterna om vikten av en lönebildningsprocess som understöder sysselsättningen
och den ekonomiska tillväxten. Det visar inte minst de samarbetsavtal som
slutits inom industrin och de initiativ som tagits inom andra områden på
arbetsmarknaden. Vidare är lönsamheten i näringslivet i dagsläget något sämre
än den var för några år sedan när de tidigare löneavtalen slöts. Detta gör att
det är rimligt att anta att de avtalsförhandlingar som inleds i början av 1998
leder till lägre löneökningar än tidigare.
Utskottet vill, med anledning av vad som anförts om den medelfristiga
kalkylen, understryka att denna inte är en regelrätt prognos utan en kalkyl som
beskriver en möjlig ekonomisk utveckling givet vissa förutsättningar. De
viktigaste förutsättningarna är att lönebildningen fungerar väl och att de
omfattande satsningarna inom utbildning och arbetsmarknadspolitiken får avsedd
effekt på arbetslösheten. Samtidigt finns det många faktorer som talar för att
tillväxten under de kommande åren blir stark och stabil. Den låga inflationen
och den kraftiga förbättringen av de offentliga finanserna bidrar till ett ökat
förtroende hos hushåll och företag. Räntorna är nere på nivåer som inte skådats
sedan 1960-talet, vilket stimulerar investeringsverksamheten, och hushållens
disponibla inkomster börjar nu successivt stiga efter flera år av svag
utveckling. Arbetsmarknadspolitiken och de stora utbildningssatsningarna
innebär också att risken för tillväxtdämpande flaskhalsar i produktionen
minskar och att  inflationen därmed förblir låg.
Utskottet vill också erinra om att det bland svenska prognosmakare finns en
bred samstämmighet om att tillväxten blir relativt hög under de närmaste åren.
Det finns bedömare som är mer optimistiska än regeringen om tillväxten under de
närmaste åren.
Med anledning av vad som ovan anförts avstyrks motion Fi219 (mp) avseende
yrkande 2.
Finansutskottets förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska politiken
Som utskottet redovisat tidigare är svensk ekonomi på väg in i en period av hög
och jämn tillväxt. Budgetkonsolideringen har burit frukt och överskott i de
offentliga finanserna skall pressa tillbaka den statsskuld som ökade dramatiskt
i början av 1990-talet. Räntenivån i den svenska ekonomin har på några år
halverats och hushållens och företagens förtroende för den ekonomiska
utvecklingen har stärkts, samtidigt som inflationen är och förblir låg.
Sveriges tillväxt kommer under de närmaste åren av allt att döma att ligga
över det förväntade genomsnittet för länderna i OECD-området och länderna i EU.
För första gången på över 30 år stiger konjunkturen utan hjälp av expansiv
ekonomisk politik eller en devalvering av kronans värde. Svensk ekonomi är i
dag starkare än på mycket länge.
Den allt snabbare tillväxten och lägre offentliga utgifter gör att de
offentliga finanserna för både 1997 och 1998 utvecklas starkare än vad
regeringen räknade med i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150).
Därigenom skapas ett utrymme för ytterligare åtgärder i syfte att öka
sysselsättningen och nå målet om en halvering av den öppna arbetslösheten år
2000 och full sysselsättning därefter. De åtgärder som föreslås inriktas bl.a.
på ytterligare förbättringar i den offentliga sektorns kärnverksamhet - skolan,
vården och omsorgen - genom nya resurser till kommunerna och landstingen. Den
stora utbildningssatsningen förstärks ytterligare, företagsklimatet förbättras
och arbetsmarknadspolitiken stärks. Samtidigt förbättras villkoren för de
barnfamiljer och ensamstående föräldrar som enligt utvärderingen av
saneringsprogrammet drabbats hårdare än andra. Vidare förbättras
bostadstillägget för de sämst ställda pensionärerna. Slutssatsen efter
åtgärderna är att den för svensk ekonomi nödvändiga konsolideringen av de
offentliga finanserna genomförts i huvudsak rättvist. Inriktningen på en
hållbar tillväxt fortsätter.
I Moderata samlingspartiets motion Fi202 framhålls att en viktig del i
förnyelsen av Sverige är att koncentrera det offentligas uppdrag till de kärn-
uppgifter som är viktigast - vård, skola och omsorg. I dag betalar svenskarna
världens högsta skatter, men får inte världens bästa vård, omsorg eller
utbildning, enligt motionen. Så skulle det inte behöva vara om den offentliga
sektorn gav upp sina anspråk och ambitioner på andra områden och i stället
koncentrerade sig på att tillhandahålla resurser för skolan, vården och
omsorgen. Förnyelsen av välfärden och en ny social politik handlar om att
koncentrera och förstärka politikens insatser till dem som verkligen behöver
dem. Liknande resonemang förs i motion Fi204 av Sten Tolgfors (m), i vilken det
betonas att politiken måste inriktas på att stärka människan och individen,
inte de stora kollektiva och materiella systemen. I motion Fi206 (m) betonas
att ytterligare statsbidrag till kommunsektorn är fel väg att gå för att
åstadkomma den nödvändiga förnyelsen och effektiviseringen av kommunsektorn.
Erfarenheterna av vad som skett med tidigare tillskott bekräftar detta, enligt
motionen. I motion Fi216 av Ola Karlsson (m) argumenteras för att bryta
bidragsberoendet genom bl.a. lägre skatter.
Motionärerna är också starkt kritiska till målet om överskott i de offentliga
finanserna motsvarande 2 procent över en konjunkturcykel. Målet anses innebära
en överbeskattning av medborgarna och en socialisering av sparandet.
Utskottet anser att det är kärnverksamheterna, dvs. skolan, vården och
omsorgen, som skall sättas främst inom kommunernas och landstingens verksamhet.
Det är och har varit  ledstjärnan i den ekonomiska politiken de senaste åren.
Skälet till detta är bl.a. följande. I efterhand går det som regel att
kompensera för några år av lägre materiell standard. Men en otrygg omsorg under
de första levnadsåren eller en förlorad skoltid är däremot nästan omöjlig att
ta igen. Den grundläggande principen vid budgetprogrammets utformning var att
verksamheter skulle gå före transfereringar. Statsbidragen till kommuner och
landsting undantogs från besparingar trots att nästan alla andra budgetposter
fått vidkännas omfattande besparingskrav. Trots detta har kommunerna och
landstingen under de senaste åren utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar
genom den svaga ekonomiska utvecklingen. I det här sammanhanget skall man komma
ihåg att alternativet till totalrenovering av statsfinanserna hade varit snabbt
växande räntekostnader på statsskulden, kostnader som efter hand hade trängt
undan viktiga både statliga och kommunala resurser för välfärden. Den
kraftfulla höjning av bidragen till kommuner och landsting som nu föreslås i
kombination med de satsningar som gjorts tidigare leder till att brister kan
rättas till och otillfredsställda behov kan tillgodoses. Väntetiderna i
sjukvården blir kortare, kvaliteten i äldreomsorgen och skolan blir högre.
Till följd av den demografiska utvecklingen med allt fler äldre i
befolkningen bedöms behoven av kommunal verksamhet fortsätta att öka även efter
sekelskiftet. Därför är det nödvändigt att även fortsättningsvis åtstadkomma
ett allt bättre utnyttjande av de resurser som redan finns. Omdaningen och
effektiviseringen av den kommunala verksamheten måste fortsätta även när
statsbidragen ökar. Utskottet anser att motionärernas oro för minskad
effektivitet till följd av de ökade bidragen är obefogad.
I sammanhanget vill utskottet peka på den mörka sidan av de skattesänkningar
som förordas i motion Fi206 (m). Skattesänkningar av detta slag innebär brutala
nedskärningar av angelägen verksamhet och får oacceptabla fördelningspolitiska
konsekvenser.
Det finns enligt utskottets mening här anledning att redovisa vad som
innefattas i begreppet offentlig sektor. Ett vanligt mått är de offentliga
utgifternas andel av BNP. Denna s.k. utgiftskvot nådde 1993 en rekordnivå på 73
procent av BNP. Den beräknas 1998 uppgå till 61 procent av BNP och väntas
enligt den medelfristiga kalkylen i propositionen sjunka till drygt 58 procent
av BNP år 2000. Detta innebär att Sverige ligger en bra bit över den
genomsnittliga utgiftskvoten i OECD på omkring 50 procent av BNP, men
jämförelsen haltar något eftersom merparten av de offentliga bidragen i Sverige
beskattas vilket förstorar de offentliga utgifterna. Dessutom är utgiftskvoten
hög i alla länder, t.ex. de nordiska, som har ett generellt välfärdssystem. Den
största andelen av utgifterna utgörs emellertid av transfereringar och räntor.
Ser man till den egentliga verksamheten utgör den offentliga konsumtionen
enbart drygt 25 procent av BNP. Enligt utskottets uppfattning kommer
neddragningar av den storlek som Moderata samlingspartiets motion förutsätter
att leda till mycket stora skador på den generella välfärden. Moderata
samlingspartiets skattesänkningar kan även leda till destabiliserande
statsfinanser med negativa effekter på företagsklimatet och den ekonomiska
tillväxten. Effekterna av den snabba försämringen av statsfinanserna i början
av 1990-talet avskräcker.
Med anledning av vad som anförts i motionen Fi206 (m) om överskott i den
offentliga sektorns finanser återkommer utskottet senare.
I motion Fi206 (m) framförs också kritik mot att den öppna arbetslösheten nu
framför allt förbättras genom att folk som annars skulle ha varit arbetslösa
helt enkelt avförs från arbetskraften, genom bl.a. utbildningsinsatserna. För
att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten som socialt problem måste
det i stället till genomgripande strukturreformer som ger det privata
näringslivet expansionsutrymme. Det krävs enligt motionärerna insatser inom
bl.a. skatteområdet, lönebildningen och arbetsrätten för att företagandet skall
öka och antalet arbeten blir fler.
När det gäller frågan om strukturförändringar vill utskottet erinra om att en
av målsättningarna i regeringens sysselsättningspolitik är att huvuddelen av
sysselsättningsökningen under de kommande åren bör ske i den privata sektorn.
Därför har riksdagen tidigare beslutat om en rad förbättringar av företagandets
villkor. Till de konkreta åtgärderna och förslagen hör lättnader i
ägarbeskattningen med fyra miljarder kronor, nedsättning av
arbetsgivaravgifterna med inriktning på små och medelstora företag, lindrad
beskattning av enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. I
propositionen föreslås nya åtgärder bl.a. genom att arbetsgivaransvaret för
sjuklöneperioden förkortas från 28 till 14 dagar. Reglerna för att erhålla F-
skattsedel förenklas och dessutom bedriver regeringen ett brett arbete för att
förenkla regler och rutiner för framför allt de mindre företagen.
Utskottet vill i anslutning till detta betona att de allmänna villkoren för
företagande i Sverige är betydligt bättre än någon gång tidigare under 1990-
talet. Det märks inte minst genom att antalet konkurser sjunker och att antalet
nyetableringar ökar. Förbättringen av de offentliga finanserna har medfört ett
kraftigt räntefall vilket gör det förhållandevis mer lönsamt för företagen att
investera. Den låga och stabila inflationen har dessutom inneburit en större
förutsägbarhet. Det är lättare för företagen att planera för framtiden, vilket
bidrar till att förbättra lönsamheten. Den svenska företagsbeskattningen är
konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv. Utbildnings- och
kompetensnivån hos den svenska arbetskraften är hög och ökar ytterligare genom
regeringens satsning på Kunskapslyftet. Vinstnivån är god och förväntas öka
ytterligare de närmaste åren. Vidare har Sverige en modern infrastruktur och en
i en internationell jämförelse effektiv förvaltning.
Det som i motion Fi206 (m) anförs om den öppna arbetslösheten behandlas i
samband med utskottets genomgång av motion Fi215 (kd).
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motionerna Fi202 (m),
Fi204 (m), Fi 206 (m) yrkande 1 och motion Fi216 (m).
I Centerpartiets motion Fi218 yrkas bifall till de allmänna riktlinjer för den
framtida ekonomiska politiken som redovisas i finansplanen i propositionen
(yrkande 1).
Utskottet vill understryka den avgörande betydelse som samarbetet mellan
Socialdemokraterna och Centerpartiet om den ekonomiska politiken sedan våren
1995 haft för den politiska stabiliteten och den svenska ekonomiska
utvecklingen. Statens lånebehov går mot noll jämfört med ett underskott i de
offentliga finanserna 1995 på 8 procent av BNP. Räntorna har under perioden
halverats och räntemarginalen mot Tyskland är nu nere på nivåer som inte har
skådats på länge. Ekonomin tar fart på bred front och kapacitetsutnyttjandet är
på väg uppåt inom nästan alla ekonomins sektorer. Hushållens framtidstro stiger
och den privata konsumtionen ökar.
Inflationen är låg och utskottet vill påminna om att det nu är första gången
på 30 år som det sker en konjunkturuppgång som inte föregåtts av devalveringar
eller expansion i den offentliga ekonomin.
Utskottet instämmer i motion Fi218 (c) yrkande 1.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi212 är motionärerna starkt kritiska till
att regeringen inte tar itu med de strukturella problemen i svensk ekonomi för
att skapa en uthållig tillväxt och ökad sysselsättning. Sverige lider
fortfarande av ett för dåligt företagsklimat, en för hårt reglerad
arbetsmarknad, en illa fungerande lönebildning och ett för högt skattetryck.
Det behövs enligt motionen stora förändringar inom företags-, skatte- och
arbetsmarknadspolitiken. Bland annat  föreslås en arbetsgivaravgiftssänkning
riktad mot företag i den privata tjänstesektorn och att arbetsgivaravgifterna
för hushållsnära tjänster slopas helt.  Dubbelbeskattningen på aktier avskaffas
och arbetsrätten måste reformeras. Lönebildningen skulle enligt motionen
förbättras genom en återgång till ?hälften kvar? i skattesystemet och genom en
reformering av arbetslöshetsförsäkringen med högre försäkringspremier och en
s.k. bortre parentes.
Utskottet vill när det gäller särskilda satsningar på företag inom
tjänstesektorn avvakta den beredning av Tjänstebeskattningsutredningens
betänkande som pågår inom Regeringskansliet. Förslag med anledning av bl.a
Tjänstebeskattningsutredningens betänkande läggs på riksdagens bord i mars
1998. Utskottet vill dock i sammanhanget erinra om att regeringen i
propositionen föreslår att ROT-avdragen för renovering, ombyggnad och
tillbyggnad förlängs och gäller ytterligare ett år, till och med 1998.
När det gäller lönebildningen anser utskottet att en väl fungerande
lönebildning är en förutsättning för att målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten skall nås. Konsekvenserna av brister i lönebildningen är
annorlunda nu än under 1970- och 1980-talen. Då var det möjligt att under en
övergångstid misslyckas med lönebildningen och parera de högre lönerna med en
hög inflation. Nu leder högre löneökningar i Sverige i förhållande till
omvärlden till att massarbetslösheten biter sig kvar. Till en del styrs
förutsättningarna för lönebildningen av riksdagens och regeringens olika beslut
om den ekonomiska politiken. Men det direkta inflytandet över lönebildningen
ligger hos arbetsmarknadens parter som bestämmer reglerna för
avtalsförhandlingar och avtalsinnehåll. I maj 1996 erbjöds arbetsmarknadens
parter att till regeringen redovisa sin syn på lönebildningen. I flera av
svaren framhölls att en förstärkning av medlingsfunktionen kan behöva göras.
Regeringen tillsatte därför en utredning som i nära samarbete med parterna
skall se över medlingsfunktionen, men också analysera vilka effekter på
lönebildningen och arbetslöshetsnivån övriga förslag från parterna kan ha. Ett
slutbetänkande kommer att överlämnas i november 1998. Ett delbetänkande
presenteras i slutet av november 1997.
Utskottet vill i sammanhanget också erinra om de samarbetsavtal om en
förhandlingsordning för de framtida avtalsförhandlingarna som tecknats mellan
parterna i industrin och de initiativ som tagits inom andra områden på
arbetsmarknaden. Debatten kring lönebildningen tyder på att medvetenheten bland
arbetsmarknadens parter om vikten av icke-inflatoriska löneökningar har ökat
väsentligt under senare tid.
Det som i motion Fi212 (fp) anförs om strukturella åtgärder vill utskottet
hänvisa till ställningstagandet i anslutning till motion Fi206 (m).
Med anledning av vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi212 (fp)
yrkandena 1 och 7.
I Vänsterpartiets motion Fi220 kritiseras regeringen för att bedriva en för
stram finanspolitik. Enligt motionen bör de förbättrade statsfinanserna
användas för en mer efterfrågestimulerande politik för att öka
sysselsättningen, bl.a. genom riktade skattesänkningar till tjänstesektorn. AP-
fonderna bör enligt motionärerna utnyttjas i tillväxt- och
sysselsättningsbefrämjande syfte. För att uppmuntra en mer samhällsekonomiskt
väl avvägd lönebildning föreslås att delar av rekordvinsterna i industrin
avsätt till s.k. framtidsfonder för utbildning och arbetslivsutveckling
(yrkande 15). I samma motion och i motion Fi208 (v) förslås en samordnad
mellanstatlig finanspolitisk expansion inom EU. I samband därmed föreslås i
motion Fi220 att regeringen bör avvakta med att bygga upp överskott i de
offentliga finanserna.
Enligt utskottets uppfattning innebär målet om ett överskott i de offentliga
finanserna på 2 procent av BNP över en konjunkturcykel ett långsiktigt
ansvarstagande för välfärden och sysselsättningen. Som utskottet tidigare
påpekat blir också kraven på en resursstark offentlig sektor större i
framtiden, bl.a. genom att antalet äldre blir fler. Ett överskott i de
offentliga finanserna innebär dessutom att det byggs upp en buffert som kan
användas till att aktivt motarbeta konjunkturavmattningar, utan att det
offentliga underskottet hotar att bli så stort att det får negativa effekter på
räntorna. Vidare möjliggör en hög nivå på sparandet en hög investeringsnivå i
landet utan att Sverige får ett underskott i betalningarna med andra länder.
Därmed kan Sverige minska sin internationella skuldsättning samtidigt som
produktionskapaciteten kan öka. Utskottet vill påminna om att regeringen i den
s.k. medelfristiga kalkylen bedömer att Sveriges finansiella nettoskuld till
utlandet kan vara helt eliminerad vid sekelskiftet.
Angående förslaget om framtidsfonder vill utskottet betona vikten av att
bevara företagens konkurrenskraft. Det är enligt utskottet värt att notera att
arbetsmarknadens parter i ökad utsträckning nu avtalar om att använda delar av
vinsterna i företagen till utbildning och kompetenshöjande insatser.
Angående förslaget i motion Fi220 (v) om riktade skattesänkningar till
tjänstesektorn hänvisar utskottet till vad utskottet sagt i anslutning till
motion Fi212 (fp).
I motion A807 (v) menar motionärerna att den ekonomiska politiken och
budgetpropositionen måste underställas ett jämställdhetsperspektiv. Bland annat
måste resurser avsättas på departement och myndigheter för att ta fram
könsuppdelad statistik och könsrelaterade konsekvensbeskrivningar. Frågan om
EMU bör också granskas ur ett jämställdhetsperspektiv, enligt motionen.
Utskottet vill understryka att det är viktigt att jämställdhetsarbetet
genomsyrar alla områden i samhällslivet. Utskottet vill också erinra om den
fördelningspolitiska avstämning som görs i budgetpropositionen. Analysen visar
att nettoeffekterna av saneringsprogrammet i genomsnitt är lika för män och
kvinnor. Skattehöjningarna drabbar i högre grad män, medan minskade
transfereringar främst slår mot kvinnorna. Emellertid framgår att
flerbarnsfamiljer och ensamföräldrar, oftast kvinnor, drabbats något hårdare än
andra familjetyper. Efter de åtgärder som föreslås i propositionen, bl.a
höjningen av barnbidragen och återinförandet av flerbarnstillägget även för
barn födda efter 1995, minskar skillnaderna påtagligt. Utan regeringens
satsningar och prioriteringar på skolan, vården och omsorgen hade enligt
utskottet dessutom barnfamiljerna och kvinnorna drabbats ännu hårdare.
Satsningarna på den kommunala verksamheten gynnar vidare kvinnorna
sysselsättningsmässigt genom att kommunal verksamhet till stor del sysselsätter
kvinnor.
Med ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi220 (v) yrkandena 1, 10, 11,
14, 15 och 18, Fi208 (v) och A807 (v) yrkandena 3 och 9.
I Miljöpartiet de grönas motion Fi219 framhålls att ett av de allvarligaste
problemen i svensk ekonomi är att naturresurserna utarmas, miljön förstörs och
miljöskulden växer. Därför föreslås en grön skattereform där skatten sänks på
arbetet och höjs på energi, utsläpp och råvaruförbrukning (yrkande 3 och
yrkande 1 delvis) och andra åtgärder (yrkande 4). Skatteväxlingen måste enligt
motion Sk325 (mp) kompletteras med fördelningspolitiska åtgärder via
statsbudgeten (yrkande 22). Dessa förslag innebär också enligt motionen en
stimulans av sysselsättningen.
Utskottet vill instämma i att politiken att ställa om Sverige till ekologisk
hållbarhet utgör en tillväxtpotential som stärker det svenska näringslivet och
ökar sysselsättningen. Den globala marknaden för miljöteknik, miljöanpassade
och resurssnåla produkter växer snabbt. Enligt Skatteväxlingskommitténs
betänkande väntas marknaderna för miljövårdstjänster och miljöteknik utgöra
omkring 1,3 procent av den totala efterfrågan i OECD-området år 2000.
Efterfrågan väntas växa med 5,5 procent årligen jämfört med en uppgång på 2,5
procent för den sammanlagda efterfrågan inom OECD. Går Sverige i spetsen för
utvecklingen mot ekologisk hållbarhet kan det ge konkurrensfördelar på dessa
snabbväxande marknader. Utskottet vill också erinra om att en rad åtgärder
redan genomförts i syfte att förbättra miljön och ge en effektivare
resursanvändning. I samband med vårpropositionen togs beslut om stöd till
lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet på 5,4 miljarder kronor
under en treårsperiod. Beslut om vilka kommuner som får stöd i första omgången
tas i början av år 1998. I våras togs också beslut om ett nationellt
investeringsprogram för ökade infrastrukturinvesteringar för att höja den
långsiktiga tillväxtpotentialen och befrämja sysselsättningen på kort sikt.
Detta program är nu under genomförande. Omställningen av energisystemet är ett
annat exempel på ett nationellt investeringsprogram för att göra Sverige till
ett föregångsland när det gäller att skapa en ekologiskt hållbar utveckling.
Utskottet vill också erinra om att det i propositionen aviseras ett
inrättande av en delegation med ansvar för den offentliga upphandlingen.
Regeringens avsikt är att inbjuda det svenska näringslivet till en öppen dialog
om möjligheterna till effektivisering av energi- och materialutnyttjande och
till att begränsa utsläppen ytterligare. Inom regeringen förbereds dessutom en
satsning för att gynna export av miljöteknik och ekologiskt hållbara produkter.
Inom en generation bör regionala miljöproblem som försurning och övergödning
vara lösta och fungerande kretslopp etablerade för de flesta material.
I motion Fi219 (mp) kritiseras regeringen för att vara alltför optimistisk om
sysselsättningsutvecklingen, och motionärerna menar att det behövs strukturella
grepp som arbetstidsförkortning för att minska arbetslösheten (yrkande 11).
Vidare föreslås en större satsning på små och medelstora företag och sänkt
realränta genom en fullföljd statsfinansiell sanering och utgiftskontroll, samt
genom en bättre fungerande och mer dynamisk arbetsmarknad (yrkandena 9 och 10).
För att Kunskapslyftet skall få effekt måste bl.a. lärarutbildningen
prioriteras inom ramen för regeringens föreslagna utbyggnad av
högskolestudierna (yrkande 12). Dessutom kritiseras regeringen för att
saneringsprogrammet gett en sned fördelning (yrkande 14) och att EU-
medlemskapet inte gett Sverige några ekonomiska fördelar (yrkande 15).
När det gäller realräntan vill utskottet erinra om att den kraftfulla
saneringen av statsfinanserna, det ökade förtroendet för svensk ekonomi och
svensk ekonomisk politik under det senaste året gett effekter i form av en
sjunkande realränta, som framöver kommer att stimulera tillväxten,
investeringarna och sysselsättningen.
Utskottet kan hålla med motionärerna om att vid den här typen av mycket
kraftiga utbildningssatsningar kan det tillfälligtvis uppstå problem, genom att
det t.ex. uppstår en brist på duktiga lärare. Men den mycket starka
utvecklingen hittills ger anledning till optimism. Enligt Statistiska
centralbyråns undersökning av arbetsmarknadsläget i september minskade antalet
personer i arbetskraften (sysselsatta eller arbetslösa) med 66 000 personer
jämfört med i september förra året. I gruppen personer utanför arbetskraften
ökade antalet heltidsstuderande med hela 34 000 personer jämfört med september
i fjol.
I de delar av motion Fi219 (mp) som handlar om budgetsaneringen och
strukturella grepp för sysselsättningen hänvisas till behandlingen av
motionerna Fi202 (m), A807 (v) och Fi215 (kd).
Med anledning av det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fi219 (mp)
yrkandena 1, 3, 4, 9-12, 14 och 15 och motion Sk325 (mp) yrkande 22.
I Kristdemokraternas motion Fi215 kritiseras regeringen för att inte genomföra
de strukturförändringar som behövs för att stimulera jobben i den privata
sektorn. Motionärerna föreslår bl.a. omfattande skattesänkningar, en satsning
på tjänstesektorn och gynnsammare klimat för små- och nyföretagande för att få
ned den höga arbetslösheten. I motionen påstås också att regeringens mål om en
halvering av den öppna arbetslösheten är en statistikpolitik vars främsta syfte
är att rensa i arbetsmarknadsstatistiken. Målet bör enligt motionärerna i
stället gälla den totala arbetslösheten. I motionen kritiseras också regeringen
för att besparingarna och skattehöjningarna i saneringen av statsfinanserna
varit förödande för enskilda människor.
Med anledning av vad som sägs i motion Fi215 (kd) om strukturella förändringar
för att förbättra ekonomins funktionssätt, företagsklimat och satsningar på
tjänstesektorn hänvisar utskottet till vad som anförs i samband med
ställningstagandet till motionerna Fi206 (m) och Fi212 (fp).
När det gäller målet om en halvering av den öppna arbetslösheten vill utskottet
instämma i att en del av nedgången i den öppna arbetslösheten sker genom att
arbetskraftsutbudet minskar när alltfler personer deltar i satsningarna inom
ramen för Kunskapslyftet. Men utskottet vill bestämt avvisa att det handlar om
någon sorts förvrängning av statistiken. Det finns inget motsatsförhållande
mellan att främja den totala sysselsättningen och att satsa stora resurser på
att höja kompetensen och utbildningsnivån i landet. Tvärtom är det så att
Sverige genom Kunskapslyftet rustar sig för framtiden. I ett lite längre
perspektiv är en hög utbildningsnivå en nödvändig förutsättning för att vi
skall kunna tillverka konkurrenskraftiga varor och tjänster och därigenom öka
sysselsättningen. Utskottet vill understryka att det är en självklarhet att det
är arbets- och kompetenslinjen som gäller vid arbetslöshetsbekämpningen.
Arbetslösheten skall minska huvudsakligen genom att fler människor får arbete
eller en utbildning som ger ökade möjligheter till arbete.
Utskottet vill angående budgetkonsolideringens effekter på nytt understryka
att det inte fanns något alternativ till saneringen av de offentliga
finanserna. Totalrenoveringen var nödvändig för att återskapa förtroendet för
svensk ekonomi och för att få ned de höga räntorna som allvarligt dämpade
tillväxtkraften, inte minst i de mindre och medelstora företagen. Politiken har
emellertid utformats med sikte på att bördorna skall bäras rättvist, vilket
visas av den fördelningspolitiska genomgång som redovisas i propositionen. Som
utskottet tidigare redovisat i betänkandet visade granskningen att barnfamiljer
och ensamstående föräldrar drabbats hårdare än andra. Detta rättas till genom
de åtgärder som föreslås i propositionen. Dessutom föreslås i propositionen en
höjning av bostadstillägget för pensionärer, BTP.
Med hänvisning till ovan sagda avstyrks motion Fi215 (kd) yrkandena 1 och
10-13.
I motion Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) föreslås bl.a. att regeringen i
syfte att minska de reala arbetskraftskostnaderna prövar möjligheterna att
under viss tid sänka arbetsgivaravgifterna för nettorekryterade med
tillsvidareanställning.
Eftersom motionens förslag, i likhet med Tjänstebeskattningsutredningens
förslag, innebär ytterligare en grund för differentiering av socialavgifterna,
utöver de två som redan finns med avseende på regioner och företagsstorlek,
vill utskottet avvakta den beredning av Tjänstebeskattningsutredningen som nu
sker i Regeringskansliet.
Med det ovan anförda avstyrks motion Fi214 (s).
Vad utskottet nu anfört innebär sammanfattningsvis att utskottet tillstyrker
regeringens förslag till inriktning av den ekonomiska politiken och avstyrker
de alternativa förslag som lagts fram i här redovisade motioner.
Sparandet
Motionerna
I motion Fi217 av Lars Tobisson m.fl. (m) betonas hur viktigt det enskilda
hushållssparandet är för såväl individen som för ett dynamiskt näringsliv. Ett
högt och stabilt hushållssparande utgör en förutsättning för att medborgarna
skall kunna styra och ta ansvar för sin egen ekonomi och därmed känna ekonomisk
trygghet. Det är då viktigt med fasta långsiktiga spelregler och skatter som är
internationellt konkurrenskraftiga. Syftet är att skapa ett generellt gott
klimat för sparande.
I motionen presenteras också två förslag till system som kan ingå i ett
framtida socialförsäkringssystem. Förslagen bör enligt motionen utredas
närmare. Det ena systemet har som utgångspunkt en obligatorisk försäkring vid
inkomstbortfall som beror på sjukdom/arbetsskada och arbetslöshet. Alla
yrkesverksamma skall genom systemet få ett grundläggande skydd vid tillfälliga
förluster av förvärvsinkomster. Utöver denna grundförsäkring skall den enskilde
ha möjlighet att teckna tilläggsförsäkringar för att komplettera det offentliga
skyddet. En alternativ lösning är olika former av individuella sparkonton. I
stället för att betala in avgifter till ett offentligt försäkringssystem
innebär sparkontot att man avsätter samma avgifter till ett eget personligt
sparkonto som sedan utnyttjas av den enskilde under livscykeln.
Därutöver vill motionärerna premiera startsparande och ett nytt system för
pensionssparande. Avsikten är att stimulera ett långsiktigt bundet sparande.
Slutligen föreslås också lättnader i beskattning av aktiesparande och
vinstandelssystem.
I motion Fi219 (mp) anförs att det privata hushållssparandet bör uppmuntras.
Förutsättningarna för sparandet måste även, enligt motionen, bli jämnare
fördelade genom en mer aktiv fördelningspolitik. Detta för att hushåll med
lägre inkomster skall få möjlighet att minska sin skuldsättning och helst också
kunna spara en del för att på så sätt öka sin ekonomiska trygghet och
handlingsfrihet.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet anser att det i dagens ekonomiska situation med en historiskt sett
mycket hög arbetslöshet och ett lågt utnyttjande av ekonomins resurser vore fel
att satsa betydande belopp på att stimulera hushållens sparande och en ökning
av deras sparkvot. Som utskottet framhållit tidigare i betänkandet befinner sig
den svenska ekonomin i en konjunkturuppgång. Den inhemska efterfrågan i
ekonomin, bl.a. den privata konsumtionen, visar tydliga tecken på återhämtning
efter en historiskt mycket svag utveckling under i stort sett hela 1990-talet.
Enligt utskottets mening är det av största betydelse att ökningen av
aktiviteten på den svenska hemmamarknaden i det här läget inte försvåras av
felaktiga signaler. Uppgången bör leda till en ökad tillväxt, stigande
investeringar och en växande sysselsättning, vilket i sin tur leder till ett
högre utnyttjande av de resurser som finns i ekonomin. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om att regeringen i propositionens s.k. medelfristiga
kalkyl beräknar att hushållens nettosparkvot, dvs. skillnaden mellan disponibel
inkomst och konsumtionsutgifter som andel av den disponibla inkomsten, stiger
på nytt mot slutet av 1990-talet efter en nedgång 1997 och 1998, för att år
2000 hamna på en nivå som är högre än genomsnittet för den senaste 20-
årsperioden.
Utskottet kan instämma i delar av resonemanget i motion Fi219 (mp) om att den
snabba ökningen av sparandet i början av 1990-talet och de senaste årens
kraftiga förmögenhetsökning i hushållssektorn är ojämnt fördelad. Hushåll som
t.ex. drabbats av arbetslöshet har haft ett mycket begränsat utrymme för
sparande. Enligt utskottet åtgärdas denna ojämna fördelning i första hand genom
en ekonomisk politik som understöder en ökad sysselsättning så att de som
drabbats av arbetslöshet får arbete och en trygg inkomst.
Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrker utskottet motionerna  Fi217
(m) och Fi219 (mp) yrkande 5.
Kommunerna och samhällsekonomin
Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme
Motionerna
Miljöpartiet anför i motion Fi219 att regeringens förslag i budgetpropositionen
att höja nivån på det generella statsbidraget delvis tillgodoser partiets
tidigare krav på en vidgad ekonomisk ram för kommunsektorn. Regeringens
bedömning om att ytterligare pesonalminskningar i kommunsektorn kan undvikas
från och med år 1998 är emellertid alltför optimistisk. Enligt motionärerna
förlorar kommunsektorn 2,5 miljarder kronor i skatteintäkter år 1997 och
ytterligare lika mycket år 1998 när de avdragsgilla egenavgifterna höjs. År
1998 måste kommunerna dessutom betala tillbaka cirka 3 miljarder kronor till
följd av att skatteunderlaget för år 1996 inte har ökat som beräknat. Av
regeringens tillskott om fyra miljarder kronor per år går vidare omkring en
tredjedel till att värdesäkra statsbidraget. I motionen hävdas mot denna
bakgrund att det inte blir några ?nya? pengar för år 1998 till kommunsektorn
och endast en mindre del  åren 1999 och 2000.
Miljöpartiets förslag till ekonomisk politik leder till ökade skatteinkomster
och minskade kostnader för kommuner och landsting. Med de åtgärder som partiet
föreslår, bl.a. genom att inte höja gränsen för avdragsgilla reskostnader och
inte heller höja egenavgifterna, förbättras sektorns ekonomi enligt motionen
med cirka 3 miljarder kronor år 1998, med cirka 5,5 miljarder kronor år 1999
och cirka 6,7 miljarder kronor år 2000. På detta sätt blir det möjligt att
undvika fortsatta personalindragningar. Eftersom kommunsektorn i utgångsläget
har en dålig ekonomi med stora finansiella underskott görs i motionen
bedömningen att hälften av den förstärkta ekonomiska ramen kommer att användas
till resultatförstärkning och hälften till ökad konsumtion, alternativt till
att minska konsumtionen mindre än tidigare planerat.
Frågan om ökade resurser till kommuner och landsting tas även upp av
Miljöpartiet i motion So308. De ökade ekonomiska ramarna för kommunbidragen
åstadkommes enligt partiets förslag bl.a. genom besparingar, föranledda av
minskad arbetslöshet genom arbetstidsförkortning m.m. De medel som därigenom
omfördelas i förslaget till alternativ budget skall enligt motionärerna bidra
till att förstärka hälso- och sjukvårdens ekonomi.
Krav på ökat ekonomiskt utrymme för kommuner och landsting framförs också i
Vänsterpartiets motion So432 om de äldres situation. Enligt motionen bör 5
miljarder kronor tillföras kommunerna så att de kan behålla sin personal. Det
ökade ekonomiska utrymmet skapas genom att kommunerna  enligt partiets förslag
får ökade skatteinkomster genom att grundavdraget för höga inkomster tas bort
och genom att de avdragsgilla egenavgifterna inte höjs.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill peka på att statsbidragen till kommuner och landsting under
perioden har kunnat hållas minst nominellt oförändrade trots de generellt sett
omfattande besparingskraven. Det har dock inte varit möjligt att skydda den
kommunala sektorn mot effekterna av den svaga ekonomiska utvecklingen och den
höga arbetslösheten. Kommuner och landsting har utsatts för svåra ekonomiska
påfrestningar. Samtidigt har det givetvis legat i kommunernas och landstingens
långsiktiga intresse att de statsfinansiella problemen har åtgärdats. Växande
räntekostnader för statsskulden hade annars snabbt trängt undan väsentliga
utgifter för de grundläggande välfärdsuppgifter som kommuner och landsting
ansvarar för.
Enligt utskottets uppfattning är de bedömningar som regeringen gör i
budgetpropositionen om det ekonomiska utrymmet för kommunsektorn väl
underbyggda. Med de antaganden som görs i den medelfristiga kalkylen kommer den
kommunala konsumtionen att öka med sammanlagt 2 % under åren 1998-2000, efter
att ha minskat varje år sedan år 1992. Därtill bidrar inte minst de i
propositionen föreslagna höjningarna av statsbidragsnivåerna, men även ökade
skatteinkomster. Samtidigt beräknas det finansiella sparandet successivt
förbättras och kommuner och landsting förutsätts uppfylla kravet på ekonomisk
balans senast vid sekelskiftet.
Med de tidigare beslutade och nu aviserade resurstillskotten höjs nivån på
statsbidragen med sammanlagt 16 miljarder kronor år 2000 i förhållande till
nivån år 1996. Detta kommer enligt utskottet att i hög grad bidra till att
vidmakthålla och förbättra kvaliteten i skolan, vården och omsorgen samtidigt
som den kommunala sysselsättningen kan stabiliseras. Med den inriktning av den
ekonomiska politiken som förordas i budgetpropositionen och med de höjningar av
statsbidragen som där föreslås ges enligt utskottet en god grund för att
utveckla en kvalitativt god kommunal verksamhet inom ramen för en balanserad
samhällsekonomi. Finansutskottet anser vidare att den arbetstidsförkortning som
förordas i motion Fi219 (mp) inte alls kommer att få de gynnsamma effekter på
den offentliga sektorn och den kommunala ekonomin som redovisas i motionen.
Utskottet kan mot denna bakgrund inte ställa sig bakom de bedömningar och de
förslag som förs fram från Vänsterpartiet och från Miljöpartiet och avstyrker
därmed motionerna Fi219 (mp) yrkandena 23 och 24, So308 (mp) yrkande 3 samt
So432 (v) yrkande 1.
Sänkt skatt i samband med införandet av nationell skolpeng
Motionen
I Moderata samlingspartiets motion Fi403 anförs att kommunalskatten särskilt
för låg- och medelinkomsttagare är den tyngsta skatten att bära. Det är därför
viktigt att varje kommun koncentrerar sig på kärnuppgifterna och tar till vara
möjligheterna att effektivisera verksamheten för att kunna sänka skatteuttaget.
Avregleringar och koncentration kan ge ett rejält utrymme. Utöver detta är det
möjligt att skapa utrymme för en generell sänkning av kommunalskatterna i alla
kommuner om staten tar över kostnader som i dag belastar den kommunala sektorn.
Motionärerna hänvisar till motion 1996/97:Ub211 där Moderaterna föreslagit att
en nationell skolpeng skall införas för grundskolan och gymnasieskolan.
Förslaget innebär att staten tar över finansieringsansvaret men inte ansvaret
för att organisera och erbjuda utbildning på den grundläggande nivån och
gymnasienivån. Långsiktigt motsvarar detta utrymme, sägs det i motionen, en
skattesänkning på drygt sex kronor per skattekrona. För att garantera att det
utrymme som successivt skapas verkligen utnyttjas för skattesänkningar införs
kommunalt skattestopp och krav på skattesänkningar som motsvarar den
bortfallande kostnaden. För år 2000 finns i det moderata budgetalternativet ett
utrymme för att ta över kostnader som motsvarar en sänkning av den
genomsnittliga kommunalskatten med två kronor och för år 1999 med en krona. I
motionen begärs att regeringen skall utarbeta förslag om en växling av sänkt
kommunal utdebitering mot statligt övertagande av kommunala kostnader.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill när det gäller de övergripande skolpolitiska ställningstagandena
hänvisa till vad utbildningsutskottet senast anförde i frågan i sitt betänkande
1996/97:UbU13 om utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning.
Utbildningsutskottet hävisade därvid till att man vid ett flertal tillfällen
avstyrkt motionsyrkanden om en nationell skolpeng och att utskottet inte ändrat
uppfattning. En schablonberäknad nationell skolpeng ger enligt
utbildningsutskottet inte de grundläggande förutsättningarna för att kraven på
en likvärdig skola av hög kvalitet för alla elever skall kunna uppfyllas.
Utskottet betonade att resurser till skolans verksamhet skall fördelas med
utgångspunkt i de behov som enskilda elever, olika grupper av elever och skolor
faktiskt har. Utbildningsutskottet underströk också att kommunerna har ett
ansvar för att skolans verksamhet bedrivs i enlighet med de bestämmelser som
riksdag och regering beslutat och att skolan når de mål som statsmakterna
fastställt.
Finansutskottet anser det olämpligt att genomföra en stark centralisering av
finansieringsansvaret för grundutbildningen. Att på det sätt som motionärerna
förordar dra upp en skiljelinje mellan verksamhets- och finansieringsansvar kan
befaras leda till betydande effektivitetsförluster till förfång för kvaliteten
i utbildningen. Finansutskottet har samma syn som utbildningsutskottet på
värdet av ett fortsatt kommunalt verksamhets- och finansieringsansvar för
skolan. Utskottet vill understryka att de förhöjda statsbidrag som föreslås i
budgetpropositionen för år 1998 och som aviseras för åren därefter ger ökade
möjligheter för kommunerna att fullfölja sitt ansvar för skolverksamheten.
Utskottet kan inte heller ställa sig bakom förslaget att med lagstiftning
tvinga fram kommunala skattesänkningar.
Med vad utskottet ovan anfört avstyrks motion Fi403 (m) yrkande 4.
Penning- och valutapolitiken
Motionen
I motion Fi220 av Vänsterpartiet anförs att Riksbanken bör sänka räntorna
ytterligare och att realräntan långsiktigt inte bör överstiga nivån på den
ekonomiska tillväxten. Vänsterpartiet anser också att penning- och
valutapolitiken måste underordnas det övergripande målet om full
sysselsättning. Att regeringen tar över det direkta ansvaret för
valutapolitiken välkomnas, men också den måste vara underordnad riksdagens
långsiktiga strategi, enligt motionärerna. Vidare anförs att en anknytning av
kronan till ERM eller till andra valutor där den ekonomiska politiken styrs av
monetaristiska principer skulle vara ett starkt hot mot den nuvarande tendensen
till ökad sysselsättning. Motionärerna vill att vad som anförts om penning- och
valutapolitiken skall ges regeringen till känna.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill understryka att penning- och valutapolitikens inriktning på
prisstabilitet är en förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik.
Prisstabilitet ger en god grund för att en ökning i sysselsättningen skall bli
varaktig.
Med anledning av motionärernas yrkande om att penning- och valutapolitiken
måste underordnas målet om full sysselsättning vill utskottet hänvisa till
fempartiöverenskommelsen om penning- och valutapolitiken i syfte att
modernisera lagstiftningen och stärka trovärdigheten för prisstabiliteten. I
överenskommelsen ges Riksbanken ett överordnat mål för sin verksamhet som läggs
fast i lag. Målet för penningpolitiken skall vara att upprätthålla ett fast
penningvärde. Utskottet vill erinra om att härutöver gäller att mål för den
ekonomiska politiken som formuleras av riksdagen måste anses vara vägledande
för myndigheter underställda riksdagen, däribland Riksbanken. Detta behöver
emellertid inte regleras i lag. Riksbanken skall därför, utan att målet om fast
penningvärde åsidosätts, stödja den allmänna ekonomiska politiken, bland annat
i syfte att främja en hållbar tillväxt och en hög sysselsättning. En
proposition som bygger på innehållet i fempartiöverenskommelsen läggs inom kort
på riksdagens bord.
Utskottet vill i anslutning till motionens resonemang om realräntan framhålla
att saneringen av statsfinanserna och det ökade förtroendet för svensk ekonomi,
något som kan utläsas i den historiskt sett låga räntemarginalen mot Tyskland,
har bidragit till en väsentlig nedgång av den svenska realräntan under det
senaste året. Denna nedgång bidrar till att stimulera den ekonomiska
aktiviteten framöver.
När det gäller kronan och det europeiska växelkurssamarbetet, ERM, delar
utskottet regeringens uppfattning i propositionen att det inte är aktuellt att
delta i ERM. Erfarenheterna från den nuvarande penning- och valutapolitiska
inriktningen på prisstabilitet i kombination med en valutaregim med rörlig
växelkurs är goda.
Med anledning av vad som anförts avstyrks motion Fi220 (v) yrkande 8.
Krav på regleringar på finansmarknaden
Motionerna
I motion Fi209 av Vänsterpartiet föreslås att ett tydligt regelverk för det
transnationella kapitalet sätts upp och att en internationell kon-
kurrenslagstiftning införs som möjliggör delning av alltför marknadsdominerande
företag. Vidare anförs att FN:s stöd till nationell lagstiftning på området
skulle vara värdefullt. Nationer skulle t.ex. kunna ges rätt att utöka
kontrollen och insynen i transnationella företag och i internationella
kapitalrörelser och ges rätt att kräva att direktinvesteringar görs som s.k.
joint ventures. I motionen redovisas också att i FN-rapporten A call to action
förordas en transaktionsskatt på valutatransaktioner, en så kallad Tobinskatt.
Syftet med en sådan skatt är att öka stabiliteten i världsekonomin och minska
volymen av spekulativa kapialrörelser, enligt motionärerna.
I motion Fi211 av Roy Ottosson (mp) förs ett liknande resonemang.
Finansmarknadernas snabba tillväxt har öppnat för stora förtjänstmöjligheter
för de globala penningplacerarna, men samtidigt har möjligheterna till
manipulation och spekulation ökat, enligt motionären. De spekulativa inslagen
kan medföra att nationella försök att bedriva en socialt och miljömässig rimlig
ekonomisk politik saboteras. Enligt motionen behövs en internationell reglering
av finansmarknaderna som tar sikte på att få dessa marknader att fungera bättre
ur ett ekonomiskt långsiktigt, medmänskligt och miljömässigt perspektiv.
Motionären föreslår att regeringen omgående tillsätter en parlamentarisk
utredning som får till uppgift att se över den globala finansmarknadens
funktionssätt och påverkan på svensk ekonomi. Vidare anförs att en globalt
överenskommen valutaskatt skulle stabilisera finansmarknaderna och dämpa deras
kortsiktiga inflytande över nationell ekonomisk politik. Regeringen bör enligt
motionen ta aktiv del i det internationella arbetet kring särskilt förslaget om
en valutaskatt.
I motion U307 av Göran Lennmarker m.fl. (m) avvisas tankarna på en s.k.
Tobinskatt som en tänkbar finansiering för FN:s verksamhet. En sådan skatt
skulle vara till stort men för hela jordens folk. Speciellt skulle tredje
världen åsamkas stor skada, enligt motionen. Motionärerna begär att riksdagen
som sin mening ger detta regeringen till känna.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet anser att det är av högsta samhällsekonomiska intresse att både de
nationella och internationella finansmarknaderna är stabila. Konkurrensen på
marknaderna måste vara god och de olika typer av risker som finns i nationell
och global finansverksamhet måste vara kontrollerbara och hållas under uppsikt.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsförslag med innebörden
att avgifter eller regleringar skulle kunna styra eller begränsa
internationella finans- och valutatransaktioner (bet. 1994/95:FiU20, bet.
1995/96:FiU10). På utskottets förslag har riksdagen avslagit dessa yrkanden med
hänvisning till svårigheterna att nå effektiva internationella
överenskommelser. Det räcker med att ett land eller ett finanscentrum inte
deltar i ett system med avgifter eller skatter för att det skall öppnas nya
vägar för kapitalströmmarna utanför systemet. De flesta av världens större
finanscentrum har också avvisat avgifter på den här typen av transaktioner.
Utskottet vill också framhålla att en av de senaste årens främsta lärdomar är
att eventuella destabiliserande valutarörelser begränsas avsevärt om den
inhemska samhällsekonomin är i balans. Därför är enligt utskottet starka
offentliga finanser ett verkningsfullt sätt att motverka valutaspekulation och
negativa effekter på den reala ekonomin.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motionerna Fi209 (v)
yrkandena 20 och 22, Fi211 (mp) och U307 (m) yrkande 3.
Övriga ekonomisk-politiska motionsyrkanden
Offentliga finansers konjunkturkänslighet
Motionen
I motion Fi212 anför Folkpartiet liberalerna att Sverige enligt OECD, IMF och
EU har de mest konjunkturkänsliga offentliga finanserna av alla industriländer.
Av den anledningen föreslås att regeringen till riksdagen skall redovisa de
offentliga finansernas konjunkturkänslighet.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet skrev hösten 1996 i 1996/97:FiU1 att ett projekt pågår på
Finansdepartementet för att ta fram mått på den offentliga sektorns
konjunkturkänslighet. Ambitionen var då, enligt vad som uppgavs från
Finansdepartementet, att en redovisning skulle göras i vårpropositionen i våras
eller i årets budgetproposition. Projektet har emellertid försenats.
Finansdepartementet uppger att arbetet nu inriktas på att en redovisning skall
ske i vårpropositionen våren 1998 eller i budgetproposition för år 1999.
Finansutskottet avstyrker med det anförda motion Fi212 (fp) yrkande 6.
Behovet av alternativa ekonomiska analyser
Motionen
Margit Gennser och Stig Rindborg (m) säger sig i motion Fi207 vara förvånade
över den ljusa bild av svensk ekonomi som ges i budgetpropositionen. Detta mot
bakgrund av att levnadsstandarden och kvaliteten på den offentliga
konsumtionen, enligt motionärerna, har sjunkit i Sverige de senaste 25 åren. I
motionen anförs att det måste finnas alternativ för att få i gång Sveriges
ekonomi om inte regeringens prognoser för konsumtionsökning, exportökning och
investeringsutveckling infrias samt om utländska investerare i ökad
utsträckning tar hem sina investeringar. Riksdagen bör därför ge regeringen
till känna vad som anförts i motionen om riskerna med alltför optimistiska
prognoser samt om behovet av alternativa analyser och planer om prognoserna
slår fel.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill med anledning härav anföra följande: I bilaga 2 till den
reviderade finansplanen Svensk ekonomi redogör regeringen för de antaganden som
ligger bakom bedömningen av utvecklingen på lång sikt. Regeringen skriver att
bedömningen inte skall ses som en prognos utan som en beräkning betingad av ett
antal antaganden. Antagandena gäller lönebildningen och effekter av de åtgärder
som regeringen föreslagit. Något speciellt konjunkturmönster har inte antagits,
skriver regeringen, då det knappast är möjligt att förutse ett sådant mönster i
detta tidsperspektiv. Vidare redovisar regeringen vilka risker som föreligger
för att utvecklingen ska bli annorlunda än vad som beskrivs i kalkylen. Mot
bakgrund av detta förutsätter finansutskottet att regeringen har
handlingsberedskap för den händelse att utvecklingen inte följer den i kalkylen
antagna. Finansutskottet anser därför att det inte är nödvändigt med ett
uttalande om riskerna med prognoser eller med ytterligare redovisning av
alternativa utvecklingsförlopp.
Därmed avstyrks motion Fi207 (m).
Kommission för att analysera faktorerna bakom den ökade inkomstspridningen
Motionen
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi213 att en kommission tillsätts som skall
analysera faktorerna bakom den, enligt motionärerna, ökade inkomstspridningen
och därmed de ökade klassklyftorna. Bakgrunden till förslaget är motionärernas
uppfattning om att inkomstklyftorna ökat under de två senaste decennierna samt
att saneringsprogrammet har haft en fördelningspolitisk profil som motionärerna
anser vara helt oacceptabel.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill hänvisa till den fördelningspolitiska redogörelse som
presenteras i bilaga 7 till den reviderade finansplanen, vilket även
motionärerna gör. I redogörelsen redovisas analyser av i princip alla de
variabler som efterfrågas i motionen. Regeringen skriver också, mot bakgrund av
analysen, att den största fördelningspolitiska orättvisan finns mellan dem som
saknar respektive har arbete. I analysen visas att en halvering av den öppna
arbetslösheten har en mycket gynnsam fördelningspolitisk profil. Den politik
som regeringen för i syfte att sanera statens finanser har som övergripande mål
att minska den öppna arbetslösheten. Således kommer de inkomstskillnader som
beskrivs i motionen att minska påtagligt om arbetslösheten bringas ned. Finans-
utskottet anser därför att det inte finns någon anledning att tillsätta en
speciell kommission för att belysa dessa samband och avstyrker motion Fi213
(v).

INKOMSTER OCH UTGIFTSRAMAR
Utformningen av utskottets förslag till rambeslut
Riksdagen skall enligt riksdagsordningen (5 kap. 12 §) i ett och samma beslut
fastställa ramarna för de olika utgiftsområdena och en beräkning av
statsbudgetens inkomster. Av detta följer att i beslutet ingår också att ta
ställning till hur stora förändringar som kommer att ske av
anslagsbehållningarna under året. Vidare ingår att ta ställning till vilka
förändringar som skall göras av olika skatte- och avgiftsregler och beräkna
effekterna av dessa inkomstförslag. Utifrån de regler som kommer att gälla
under nästa år görs en beräkning av hur stora inkomsterna på statsbudgeten
blir. För att kunna beräkna upplåningsbehovet görs också en bedömning av hur
nettot av myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret utvecklas
under budgetåret. Genom att riksdagen tar ställning till dessa storheter
framkommer budgetsaldot som är liktydigt med upplåningsbehovet.
Ställningstagandet till alla poster görs således genom ett beslut.
Mot denna bakgrund har utskottet i en beslutspunkt sammanfört alla förslag om
utgiftsramar m.m. och om beräkningen av statsbudgetens inkomster.
Följande yrkanden i propositionen behandlas i detta sammanhang:
*  yrkande 4 om fördelning av utgifterna på utgiftsområden 1998,
*  yrkande 6 om beräkning av statsbudgetens inkomster år 1998,
*  yrkande 7 om beräkningen av förändringarna av anslagsbehållningarna,
*  yrkande 8 om beräkning av förändringarna av myndigheternas m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret,
*  yrkandena 24-44 om lagförslag avseende skattefrågor (delvis), och
*  yrkande 10 om beräkning av budgeteffekterna år 1998 av inkomstförslagen.
Partimotionernas yrkanden avseende motsvarande punkter behandlas också i detta
sammanhang, och ställning tas således även till dessa samlat i ett beslut.
Motiven till utskottets ställningstagande redovisas på de efterföljande
sidorna, under rubriken Budgetpolitikens inriktning - inkomsternas och
utgifternas omfattning, efter det att utskottet redovisat Budgetutvecklingen
och Mål för budgetpolitiken. Utskottet tar i detta sammanhang ställning till
motionernas olika budgetförslag parti för parti och bedömer därvid förslagens
samlade effekter under rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen. I detta avsnitt behandlar utskottet den samlade nivån för
statsutgifterna som den kommer till uttryck i utgiftstaket. Utskottet tar också
ställning till vilka ramar som skall gälla för de olika utgiftsområdena när
riksdagen i andra steget av budgetprocessen fördelar utgifterna på anslagen.
I två avsnitt behandlar utskottet de förslag som gäller Anslagsbehållningar
och Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret.
Därefter redovisar utskottet sitt ställningstagande mer i detalj vad gäller
olika inkomstförslag och för de olika utgiftsområdena. I detta sammanhang
redovisas fackutskottens yttranden över förslagen till inkomstförändringar
respektive ramar för utgiftsområdena och finansutskottets ställningstaganden i
dessa frågor.
Utskottets genomgång av inkomstförslagen, under rubriken Inkomster, är
disponerad på följande sätt:
Under rubriken Skattepolitikens inriktning tar utskottet först ställning till
de samlade förslagen i kommitté- och partimotionerna, vilka utgör
oppositionspartiernas samlade alternativ till inkomstförslaget i
budgetpropositionen. Därefter går utskottet över till att behandla de specifika
förslagen i propositionen och de i det sammanhanget väckta motionerna. Förslag
om inkomstförändringar som tagits upp i olika motionsyrkanden avseende
inkomståret 1998 behandlas i huvudsak i den ordning respektive inkomsttitel
redovisas i statsbudgeten.
Finansutskottets beskrivning av och ställningstagande till förslagen avseende
utgiftsområdena i proposition, motioner och i fackutskottens yttranden
redovisas därefter i avsnittet Utgifter under rubriken Fördelning av utgifter
på utgiftsområden år 1998. I detta sammanhang behandlas bl.a. yrkanden om att
omfördela resurser från ett utgiftsområde till ett annat.
Finansutskottets förslag till beslut beträffande budgetförslagen för år 1998
återfinns i moment 11 i hemställan. Utskottets förslag till lagförslag med
anledning av förslaget till beslut tas upp i moment 25 men har godkänts i
moment 11 (delvis). I moment 11 görs hänvisningar till två appendix till
hemställan.
Utskottets och reservanternas förslag till fördelning av utgifter på
utgiftsområden m.m. redovisas i appendix 1.
I appendix 1 redovisas på motsvarande sätt också utskottets och
reservanternas förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster fördelat på
inkomsttitlar i tabellform.
I appendix 2 finns upptagna samtliga motionsyrkanden, uppräknade
ämnesområdesvis, som finansutskottet avstyrker i moment 11.
De lagförslag som påverkar beräkningen av statsbudgetens inkomster och
utgifter behandlas i moment 25 i hemställan. Där görs en hänvisning till bilaga
1, i vilken återges regeringens lagförslag i budgetpropositionen som utskottet
behandlar i detta betänkande.
Budgetutvecklingen
De offentliga finanserna utvecklas mer gynnsamt än vad man räknade med i
vårpropositionen beroende på att man nu förutser såväl en starkare tillväxt som
lägre offentliga utgifter.
Under 1990-talets första år försämrades den offentliga sektorns finansiella
sparande kraftigt, och denna negativa utveckling kulminerade 1993 då
underskottet motsvarade 12,3 % av BNP. Därefter har underskottet gradvis
minskat till 1,9 % av BNP 1997 för att under 1998 omvandlas till ett väntat
överskott på 0,6 % av BNP. Det bör dock noteras att 1998 års överskott till en
del sammanhänger med två tekniska förändringar som tillkommit sedan
vårpropositionen.
Den ena förändringen är föranledd av att AP-fondens fastighetsinnehav kommer
att bolagiseras, vilket får till följd att reala tillgångar ersätts av aktier.
Förändringen påverkar inte den offentliga förmögenheten, men väl det
finansiella sparandet. Fastigheter är reala tillgångar och räknas som sådana
inte in i det finansiella sparandet. Det gör däremot aktieinnehav.
Bolagiseringen får därför till följd att 1998 års finansiella sparande justeras
upp med 0,9 procentenheter.
Den andra förändringen motiveras av att EU:s statistikorgan Eurostat har
rekommenderat att utdelning från Securum inte skall räknas in i det finansiella
sparandet. Med hänsyn härtill har det finansiella sparandet justerats ned under
såväl 1997 som 1998. För 1998 uppgår nedjusteringen till 0,3 procent- enheter.
Utan dessa båda tekniska justeringar uppnås under 1998 inget överskott, men
väl balans i den offentliga sektorns finansiella sparande.
Bakom förbättringen av det offentliga sparandet ligger en kraftig förstärkning
av statens finanser. Under 1990-talets första år sjönk inkomsterna på
statsbudgeten påtagligt framför allt beroende på den ekonomiska krisen. Mätt
som andel av BNP minskade de under åren 1991-1994 från 37 till 32 %. Därefter
har de stigit och beräknas 1997 åter uppgå till 37 % av BNP. Uppgången
förklaras huvudsakligen av de skattehöjningar som ingick i saneringsprogrammet.
Enligt de bedömningar som redovisas i budgetpropositionen väntas inkomsterna
under efterföljande år falla något mätt som andel av BNP, bl.a. beroende på att
regeringen i sina prognoser inte har tillgodoräknat sig några inkomster från
utförsäljning av statliga företag efter 1999.
Förbättringen av statens finanser är än mer påtaglig på utgiftssidan där
utgifterna mätt som andel av BNP sjunkit snabbt sedan toppåret 1993. Regeringen
räknar i budgetpropositionen med att utgiftskvoten skall fortsätta att falla
under kommande år, bl.a. som en följd av minskade utgifter för arbetslöshet och
räntebidrag.
Redovisningen av statens inkomster och utgifter har under senare år ändrats i
flera avseenden. Justerat för sådana redovisningstekniska förändringar
utvecklar sig statsbudgetens inkomster och utgifter på följande sätt enligt ett
i budgetpropositionen intaget diagram.
Diagram 7. Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl. statsskuldsräntor
rensade för redovisningstekniska förändringar
Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet
Statsbudgeten skall återspegla statens lånebehov som i budgetuppställningen
framkommer som skillnaden mellan å ena sidan statens utgifter inklusive
Riksgäldskontorets nettoutlåning, å andra sidan statens inkomster. Detta
saldobegrepp har ersatt det tidigare använda begreppet budgetunderskott som
också visade skillnaden mellan inkomster och utgifter, men där
Riksgäldskontorets nettoutlåning inte beaktades.
Lånebehovet uppgick 1993 till 242 miljarder kronor men minskade därefter på
tre år med 221 miljarder kronor till 21 miljarder kronor 1996. Det närmaste
året väntas lånebehovet fortsätta att minska, och under 1999 räknar regeringen
med att det skall uppkomma ett överskott som enligt propositionen gör det
möjligt att amortera på statsskulden.
Det snabbt minskade lånebehovet förklaras till en del av olika engångsvisa
effekter, men även dem förutan har utvecklingen varit positiv. Det framgår av
följande diagram som är hämtat ur budgetpropositionen och som visar dels den
faktiska upplåningen, dels  upplåningen rensad från olika engångseffekter.
Såsom framgår av diagrammet är detta s.k. underliggande lånebehov ca 33
miljarder kronor större än det faktiska lånebehovet 1997. Skillnaden minskar
till knappt 20 miljarder kronor 1998 och 15 miljarder kronor 1999. För år 2000
förutser man i dag inga engångseffekter och därför sammanfaller detta år det
faktiska och det underliggande lånebehovet.
Diagram 8. Statens lånebehov
Miljarder kronor

Källa: Finansdepartementet
Mål för budgetpolitiken
Budgetpolitiken har under senare år varit inriktad på att återställa balansen i
de offentliga finanserna. Fyra mål har väglett detta arbete. År 1996 skulle
statsskulden mätt som andel av BNP ha stabiliserats, år 1997 får underskottet i
de offentliga finanserna inte överstiga 3 % av BNP, år 1998 skall de offentliga
finanserna vara i balans och under efterföljande år skall de uppvisa ett
överskott som genomsnittligt motsvarar 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel.
Till detta överskott skall en gradvis anpassning ske. Sålunda skall överskottet
år 1999 motsvara 0,5 % av BNP, år 2000 1,5 % av BNP och år 2001 2 % av BNP.
De som mål angivna överskotten skall användas för att amortera av den
offentliga nettoskulden. Med ett genomsnittligt överskott på 2 % av BNP kan
enligt finansplanen den offentliga sektorns nettoskuld försvinna till år 2010.
Budgetpolitiken styrs dessutom av ett nytt utgiftsrelaterat mål i form av
utgiftstaket, som tillämpas för första gången på innevarande års utgifter.
Motionerna
Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi901 målet om ett överskott i
de offentliga finanserna. Stabila offentliga finanser kräver inte permanenta
överskott. Tvärtom ser Moderaterna det som en överbeskattning av medborgarna
och en socialisering av sparandet. Partiets mål är i stället att de offentliga
finanserna skall vara i balans över en konjunkturcykel (yrkandena 1 och 2) och
att det stabila penningvärdet skall säkras genom en oberoende riksbank och ett
tidigt deltagande i EMU. Partiet föreslår i motion Fi206 att budgetpolitiken i
rådande konjunkturläge ges en sådan inriktning att överskottet i den offentliga
sektorn uppgår till 13 respektive 35 miljarder kronor under åren 1999 och 2000.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi212 att regeringens budgetpolitiska
mål är väl avvägda så länge skuldkvoten överstiger 60 % av BNP. Därefter finns
det emellertid anledning att ompröva målet.
Vänsterpartiet kritiserar i motion Fi220 målet om överskott i de offentliga
finanserna. Enligt Vänsterpartiet måste målet om 2 % överskott i de offentliga
finanserna underordnas målet om full sysselsättning (yrkande 7). Detta gäller
särskilt så länge som det av riksdagen fastlagda målet om en halverad öppen
arbetslöshet inte är uppfyllt. Vänsterpartiet kan dock tänka sig att amortera
på statsskulden om sysselsättningsläget skulle bli väsentligt bättre än vad
regeringen räknar med. Då bör man emellertid utgå från begreppet nettoskuld
snarare än EMU-begreppet ?konsoliderad bruttoskuld?.
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi219 att det långsiktiga målet för
budgetpolitiken bör begränsas till ett överskott motsvarande minst 1 % av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel (yrkande 6). För denna nivå talar enligt
motionärerna främst att Miljöpartiet de gröna i högre grad vill betona privat
sparande i stället för offentligt och att miljöskulden inte längre behöver öka
med partiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken.
Vid en konjunktur över genomsnittet bör enligt motionärerna kravet på
överskott vara högre än 1 % av BNP. Med de tillväxtprognoser fram till 2000 som
regeringen presenterat anser de att ett överskott på 0,5 % år 1999 och 1,5 % av
BNP år 2000 är rimligt (yrkande 7).
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi215 att man i ett medelfristigt
perspektiv bör inrikta sig på ett överskott på 1 procent av BNP tills Sverige
uppfyller konvergenskriteriet om 60 procents offentlig skuldkvot (yrkande 9).
Finansutskottets ställningstagande
Budgetarbetet har under senare år vägletts av ett antal mål, som har det
gemensamt att de är tydliga och lätta att i efterhand avläsa. De offentliga
finanserna utvecklas i enlighet med dessa mål.
Målet om ett permanent överskott i de offentliga finanserna skall ses mot
bakgrund av att en stor offentlig sektor kräver i sig starka offentliga
finanser. Skall Sverige kunna behålla en trygg och stabil välfärd krävs ett
gemensamt sparande. Detta garanterar ett demokratiskt inflytande över vård,
omsorg och skola.
Den ekonomiska krisen i 1990-talets början har medfört att den offentliga
sektorns nettoförmögenhet helt har raderats ut, och i år beräknas den
offentliga sektorns skulder överstiga tillgångarna med drygt 450 miljarder
kronor.
En bit in på nästa sekel kommer de offentliga åtagandena att utsättas för en
större belastning genom ett växande antal äldre. Skall välfärden kunna värnas
även i ett sådant läge måste den offentliga sektorn stå finansiellt stark.
Politiken måste därför ges en sådan inriktning att den offentliga nettoskulden
kan amorteras av. För detta krävs överskott i de offentliga finanserna.
Vänsterpartiet föreslår att målet om full sysselsättning skall vara överordnat
kravet på överskott i de offentliga finanserna. Med sitt förslag markerar
partiet att det ser de båda målen som svårförenliga. Finansutskottet delar inte
denna uppfattning utan anser tvärtom att det finns ett nära samband dem
emellan. Långsiktigt stabila statsfinanser är i grunden en förutsättning för
att arbetslösheten skall kunna minska, och omvänt gäller att en minskad
arbetslöshet ger stabilitet åt de offentliga finanserna. Den ekonomiska
politiken är inriktad på att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Målet är att den öppna arbetslösheten skall halveras från 8 % år 1994 till 4 %
år 2000. Därefter bör politiken inriktas mot att ytterligare minska
arbetslösheten för att skapa full sysselsättning. För att sysselsättningen
skall kunna öka uthålligt krävs både sunda statsfinanser och stabila priser.
Nya stora underskott liksom ökat inflationstryck skulle allvarligt och
långvarigt försämra den svenska ekonomiska utvecklingen och därigenom göra
arbetslöshetsmålet omöjligt att nå.
De nu aktuella målen om ett överskott i de offentliga finanserna lades fast
av riksdagen så sent som i anslutning till behandlingen av årets
vårproposition. Finansutskottet prövade i det sammanhanget också några
alternativa förslag till mål som framfördes av oppositionspartierna, förslag
som i allt väsentligt överensstämmer med de nu aktuella motionsförslagen. Dessa
förslag avvisades av finansutskottet, och i sakfrågan har inget nytt framkommit
som motiverar utskottet att ompröva sitt tidigare ställningstagande.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi901 (m) yrkandena        1
och 2, Fi220 (v) yrkande 7, Fi219 (mp) yrkandena 6 och 7 samt Fi215 (kd)
yrkande 9.
Budgetpolitikens inriktning - inkomsternas och utgifternas omfattning
De politiska alternativen
Budgetpropositionen
Regeringens budgetförslag för 1998 är utformat i överensstämmelse med de mål
som riksdagen tidigare lagt fast för budgetpolitiken. Målet om balans i de
offentliga finanserna kommer således att uppnås 1998. De snabbt förbättrade
offentliga finanserna har emellertid skapat utrymme för nya åtaganden. Detta
utrymme vill regeringen i första hand använda för annat än skattesänkningar. Av
propositionen framgår nämligen att regeringen inte kan acceptera att
löntagarnas uppoffringar under de gångna svåra åren skall användas för att
finansiera skattelättnader för höginkomsttagare under de goda år som ligger
framför oss. I stället föreslår regeringen en rad åtgärder avsedda att främja
sysselsättning och rättvisa.
I detta syfte tillförs kommuner och landsting ytterligare medel för att
stärka skolan, vården och omsorgen. Regeringen har tidigare aviserat att man
kommer att höja statsbidragen till den kommunala sektorn med 8 miljarder kronor
fr.o.m. 1998 jämfört med 1996. Nu föreslås en ytterligare uppräkning av dessa
bidrag först 1999 och därefter 2000, vardera gången med ytterligare 4 miljarder
kronor. År 2000 har därmed nivån för stödet till kommuner, vården, skolan och
omsorgen höjts med sammanlagt 16 miljarder kronor jämfört med 1996.
Regeringen föreslår också att barnbidraget och studiebidraget inom
studiehjälpen höjs från 640 till 750 kr per barn och månad från den 1 januari
1998.
Vidare kommer bostadstillägget för pensionärer att förstärkas och
utbetalningen av pensionerna att tidigareläggas till den 18:e-19:e i varje
månad.
I propositionen föreslås också att vissa tidigare beslutade
utbildningssatsningar tidigareläggs till våren 1998. Det gäller 1 000 platser i
kvalificerad yrkesutbildning och 10 000 högskoleplatser.
För att förbättra företagsklimatet föreslås att den period då företagen
betalar sjuklön skall förkortas från fyra till två veckor. Vidare föreslås att
förmögenhetsskatten ändras så att vissa ogynnsamma effekter på aktiemarknadens
funktionssätt begränsas. Avdraget för arbetsresor med bil föreslås bli höjt
från 13 till 15 kr per mil, och det s.k. ROT-avdraget, dvs. avdraget för
reparation, ombyggnad och tillbyggnad, förlängs så att det gäller även för
åtgärder som vidtas under 1998.
Reformerna, som fullt genomförda uppgår till 15,5 miljarder kronor,
finansieras delvis genom att avdragsgränsen för resor höjs från 6 000 till
7 000 kr, genom höjda arbetsgivaravgifter, genom utvidgad skatteplikt för
aktier samt genom att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna begränsas i viss
utsträckning.
I regeringens förslag till statsbudget för 1998 beräknas de samlade
utgifterna uppgå till 692,8 miljarder kronor och inkomsterna till 676,0
miljarder kronor. Mellanskillnaden - 16,8 miljarder kronor - täcks genom
upplåning, varvid 1,8 miljarder kronor utgör nettot av myndigheternas m.fl.
nettoinlåning i Riksgäldskontoret och 15,0 miljarder kronor avses bli upplånat
på den öppna marknaden.
Budgetförslagets effekter för de närmaste tre åren kan sammanfattas på
följande sätt.
Tabell 12. Budgetunderskott enligt regeringens budgetförslag
Enligt regeringen finns det ingen anledning att ompröva det tidigare
fastställda utgiftstaket för åren 1998-2000. Något förslag i frågan framförs
därför inte. Under de tre åren uppgår därmed utgiftstaket till 720, 735
respektive 744 miljarder kronor beräknat på följande sätt.
Tabell 13. Utgiftstak för åren 1998-2000
----------------------------------------------------
|                                ||    ||     ||   |
|                                ||    ||     ||   |
----------------------------------------------------
Ser man till den konsoliderade offentliga sektorn - dvs. staten,
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten samt kommuner och landsting
- beräknas underskottet år 1997 motsvara 1,9 % av BNP. Året därpå har
underskottet vänts i ett överskott på 0,6 % av BNP. Av propositionen framgår
att det finansiella sparandet i den offentliga sektorn kommer att utvecklas
positivt även efter 1998. Den underliggande ekonomiska utvecklingen ger ett
finansiellt sparande som överstiger de budgetmål som finns uppställda och som
för 1999 uppgår till 0,5 % av BNP och för 2000 till 1,5 % av BNP. Överskott
motsvarande dessa mål skall enligt riksdagens tidigare uttalanden användas för
att amortera av den offentliga nettoskulden.
I vårpropositionen beräknades att det utöver dessa amorteringar skulle finnas
ett utrymme för överföringar till hushållen på 15 miljarder kronor 1999 och 25
miljarder kronor 2000. Efter de i budgetpropositionen föreslagna reformerna
återstår enligt regeringen för år 1999 endast 2,6 miljarder kronor och ca 20
miljarder kronor för år 2000. I budgetredovisningen har detta utrymme
beräkningstekniskt lagts på inkomstsidan.
Motionerna
Moderata samlingspartiet vill med sitt i motion Fi206 redovisade
budgetalternativ få till stånd en nedväxling av den offentliga sektorns
storlek. Partiet vill växla lägre skatter på arbetsinkomster mot mindre bidrag
och subventioner för att, som det uttrycks i motionen, göra det möjligt att
leva på sin lön och bygga upp ett eget sparande. Från nuvarande utgiftskvot på
drygt 64 % av BNP skall de offentliga utgifterna tas ned mot 50 % av BNP,
vilket enligt partiets bedömning medför att skattetrycket kan sänkas till 43 %,
givet att övriga offentliga inkomster utgör 8 %.
De besparingar och skattesänkningar som partiet föreslår kommer enligt vad
som uppges i motionen att innebära att utgifts- och skattekvoterna sjunker med
4,5 procentenheter fram till sekelskiftet.
Motionärerna uppger att deras nu framlagda förslag har följande nettoeffekt
på den offentliga sektorns finansiella sparande.
Tabell 14. Finansiella effekter av Moderata samlingspartiets budgetförslag
-------------------------------------------------
|                            ||     ||     ||   |
|                            ||     ||     ||   |
-------------------------------------------------
I den redovisning som lämnas i motionen utgår Moderata samlingspartiet från
nivån på det finansiella sparandet i den offentliga sektorn. Före det utrymme
regeringen vill avsätta för nya reformer uppgår sparandet till 12,6 respektive
50,2 miljarder kronor under åren 1999 och 2000. I moderaternas budgetalternativ
ligger således nivån på det finansiella sparandet på (12,6+0,1=)12,7 respektive
(50,2-14,9=)35,3 miljarder kronor under dessa båda år.
Moderata samlingspartiet avvisar användningen av en budgeteringsmarginal. Om
man till de moderata besparingsförslagen lägger effekten av detta
ställningstagande får man fram nivån på det av motionärerna förordade
utgiftstaket.
Tabell 15. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak
-------------------------------------------------
|                             ||    ||     ||   |
|                             ||    ||     ||   |
-------------------------------------------------
I motionen beräknas Moderata samlingspartiets skattesänkningar uppgå till 36
miljarder kronor under 1998. Härav avser närmare 30 miljarder kronor en
sänkning av de allmänna egenavgifterna med 3 procentenheter, införandet av ett
kommunalt grundavdrag på 10 000 kr/barn, en höjning av det generella
grundavdraget till 10 000 kr, slopad värnskatt och återinfört fullt
inflationsskydd samt lindrad fastighetsskatt. Andra inslag som får mer påtaglig
effekt först på något eller några års sikt är slopad dubbelbeskattning av
aktieutdelningar, successivt slopad förmögenhetsskatt samt statligt
finansierade kommunalskattesänkningar, dvs. skattesänkningar som kommunerna
genomför i utbyte mot att staten tar över kostnaderna för vissa verksamheter.
Moderaternas besparingar uppgår första året till 35,4 miljarder kronor och
avser bl.a. olika transfereringar till hushållen (11,1 mdkr). De innebär vidare
att vissa kostnader i sjukförsäkringen som avser läkemedel och trafikolycksfall
(8,1 mdkr) finansieras genom en ny läkemedelsförsäkring och trafikförsäkring.
Dessutom omfattar de företagsstöd och arbetsmarknadspolitik (3,8 mdkr), en ökad
egen finansiering av arbetslöshetsförsäkringen (2,4 mdkr), åtgärder som minskar
utbetalningen av förtidspensioner (2,0 mdkr) samt energipolitiken (1,7 mdkr)
och utvecklingsbiståndet (1,3 mdkr).
Centerpartiet erinrar i motion Fi218 om att budgetpropositionen har föregåtts
av överläggningar mellan Centerpartiet och regeringen. Av motionen framgår
också att Centerpartiet står bakom regeringens förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken, liksom utgiftstaket för 1998, fördelningen av utgifterna
på utgiftsområden, åtgärderna för budgetsaneringen, tilläggsbudgeten för 1997
och konvergensprogrammet. Däremot har Centerpartiet egna förslag inom de olika
utgiftsområdena. Även på inkomstsidan avviker partiet något genom att inom en
oförändrad samlad inkomstram föreslå ändrade regler för fastighetstaxering,
avvecklad särskild löneskatt på vinstandelsstiftelser och en ny kväveoxidskatt.
De preliminära utgiftstaken för 1999 och 2000 ser motionärerna som en funktion
av utgiftstaket för 1998, och i motionen påpekas att Centerpartiet därmed har
medverkat till de preliminära utgiftstaken för 1999 och 2000. De betonar även
att Centerpartiet står fast vid budgetmålen om överskott i de offentliga
finanserna från och med 1999.
Folkpartiet liberalerna redovisar i motion Fi212 ett budgetalternativ som är så
utformat att det skall ge en tillväxt som är både större och uthålligare än den
Socialdemokraterna kan åstadkomma. I detta syfte föreslår partiet att
arbetsgivaravgifterna sänks med drygt 18 miljarder kronor, vilket motsvarar
närmare 6 procentenheter om hela sänkningen riktas mot den privata
tjänstesektorn där - enligt motionärerna - förutsättningarna för nya arbeten är
som störst. Även egenföretagarna skall omfattas av en lika stor sänkning.
Motionärerna hänvisar till aktuella forskarrön som sägs tyda på att en sådan
sänkning kan förväntas resultera i minst 70 000 nya arbeten, förutsatt att
sänkningen finansieras genom lägre offentliga utgifter, vilket motionärerna
framhåller att de gör. I motionen uppges att partiets besparingar i de
offentliga utgifterna är av samma omfattning som de skattesänkningar som
föreslås.
Skattesänkningarna beräknas i motionen uppgå till 38,0 miljarder kronor 1998.
Förutom den tidigare nämnda sänkningen av arbetsgivaravgifter ingår här förslag
om att den s.k. värnskatten slopas redan 1998 (5,0 mdkr), att den besparing som
framkommer genom den ökade egenfinansieringen av a-kassorna läggs ut som en
lika stor, ej närmare preciserad skattesänkning som skall vara så utformad att
den genomsnittlige löntagaren får en rimlig kompensation för den höjda
avgiften. Folkpartiet vill dessutom slopa dubbelbeskattningen (3,0 mdkr), sänka
fastighetsskatten (2,0 mdkr) samt lindra skatten för fåmansbolag (0,8 mdkr).
Folkpartiet föreslår också vissa utgiftsökningar, framför allt vad gäller
vård och omsorg. Dessutom vill motionärerna öka vissa utgifter för utbildning,
bistånd och miljö.
De största besparingarna avser selektivt företagsstöd på ca 11 miljarder
kronor. Andra, mer betydande besparingar uppnås genom att Folkpartiet förordar
en långsammare takt i genomförandet av tilltänkta infrastrukturinvesteringar
och energiomställningsprogrammet (3,9 mdkr). Vidare skall de extra
datorinvesteringar som myndigheterna behöver göra inför millennieskiftet
finansieras med engångsinkomster från företagsförsäljningar. Partiets nej till
snabbstängningen av Barsebäck sägs innebära en besparing på 2 miljarder kronor.
Minskat fusk och bättre skatteindrivning väntas också bidra till
finansieringen, liksom åtgärder för bl.a. bättre rehabilitering varigenom
utgifterna för förtidspension minskas.
Med hänsyn tagen till växlingen mellan sänkt inkomstskatt och höjda
försäkringspremier till arbetslöshetsförsäkringen föreslår motionärerna
sammanlagt lägre skatter med 38 miljarder kronor. Detta finansieras enligt
motionen med minskade utgifter i de olika utgiftsområdena på totalt 34
miljarder kronor. Därtill kommer två besparingar på sammanlagt 4 miljarder
kronor, som inte är inlagda i utgiftsområden. Det gäller besparingen genom att
inte snabbstänga Barsebäck samt engångsfinansieringen av myndigheternas
millennieinvesteringar.
Folkpartiets budgetalternativ sammanfattas i motionen på följande sätt:
Tabell 16. Folkpartiet liberalernas budgetalternativ i sammandrag
-------------------------------------------------
|                            ||     ||     ||   |
|                            ||     ||     ||   |
-------------------------------------------------
Folkpartiets förslag till utgiftstak för de närmaste tre åren uppgår till 691,
705 och 715 miljarder kronor. Det är för 1998 och 1999 5 miljarder kronor lägre
än vad partiet föreslog i anslutning till årets vårproposition och för 2000 2
miljarder kronor lägre.
Tabell 17. Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi220 att sunda statsfinanser och stabila
priser är en förutsättning för en uthållig tillväxt. Partiet kan dock inte
godta regeringens planer på att bygga upp ett överskott i den offentliga
ekonomin utan anser att det bör anstå tills man nått delmålet om en halverad
öppen arbetslöshet. Motionärerna anser i stället att det nu är dags att föra en
mer expansiv finanspolitik och föreslår att budgetutrymmet för 1999 och 2000
ökas med 10 respektive 20 miljarder kronor. För 1998 däremot redovisar de ett
budgetalternativ som saldomässigt inte avviker från regeringens, men i vilket
de samlade utgifterna i form av utgiftstak överstiger regeringens nivå med 1,8
miljarder kronor. Detta alternativ innefattar en skatteväxling där man vid ett
i princip oförändrat samlat skatteuttag ändrar olika skatter så att resurser
omfördelas från finansiellt sparande till ökad efterfrågan. De frigjorda
resurserna skall tillföras hushåll med låga inkomster eller användas för
välfärdssatsningar i kommunerna.
Vänsterpartiet vill med sina skatteförslag höja skatten för höginkomsttagare
och sänka den för låginkomsttagare, höja den för stora företag, dvs. företag
med höga vinster och sänka den för små företag. I detta syfte föreslår partiet
att grundavdraget slopas över brytpunkten (2,9 mdkr), att uttaget av statlig
skatt höjs med 10 procentenheter för inkomster över 360 000 kr (2,5 mdkr) och
att egenavgifter tas ut också för den del av inkomsten som överstiger 7,5
basbelopp (3,6 mdkr). Beskattningen av bilförmåner bör skärpas (1,0 mdkr) och
den föreslagna höjningen av reseavdragen inte genomföras (0,5 mdkr). Vidare bör
en ny förmögenhetsskatt införas (2,0 mdkr) och ett strikt avdragstak för
skuldräntor införas vid 70 000 kr (0,9 mdkr). Bolagsskatten bör höjas från 28
till 30 % (3,2 mdkr) och en särskild värnbolagsskatt motsvarande 5 % tas ut på
vinster över 50 miljoner kronor (4,3 mdkr).
Å andra sidan föreslås att skatten för inkomsttagare lindras genom att
gränsen för avdragsgilla kostnader för resor mellan bostad och arbete sänks
från 6 000 till 5 000 kr (0,7 mdkr) samt genom att en ram sätts av för
skattesänkningar eller en sänkning av egenavgifterna motsvarande ungefär en
egenavgiftssänkning med 1 procentenhet (8,0 mdkr). För att främja tillkomsten
av 25 000 nya arbeten i kommuner och landsting föreslås att kommunernas
arbetsgivaravgifter sänks med motsvarande 5,0 miljarder kronor. En ram
motsvarande 4,0 miljarder kronor bör också sättas av för tillväxtbefrämjande
skattesänkningar inom den privata tjänstesektorn. Vidare bör
arbetsgivarinträdet för mindre företag slopas (0,7 mdkr) och egenavgifterna
sänkas för egenföretagare (3,0 mdkr). För att driva på processen mot en
generell arbetstidsförkortning föreslås att en ram på 3,0 miljarder kronor
sätts av för nedsättning av arbetsgivaravgifter.
I motionen föreslås slutligen också att olika energi- och miljöskatter höjs
med 2,4 miljarder kronor.
Vänsterpartiet vill avdela 1,0 miljarder kronor för att få fart på byggandet
i Sverige och föreslår dessutom att ett lika stort belopp används för att höja
biståndet som ett steg på vägen mot att återställa enprocentsmålet. Inom
totalförsvaret bör man under 1998 kunna spara 0,7 miljarder kronor utöver
regeringens förslag. Däremot anser motionärerna att utgiftsområde 9 -
Hälsovård, sjukvård och social omsorg - bör ökas med drygt 1,3 miljarder
kronor, bl.a. med hänsyn till att Vänsterpartiet motsätter sig besparingskraven
på Apoteksbolaget, vill att staten skall behålla ansvaret för
assistansersättningen och föreslår att ett frikort införs för pensionärer när
det gäller medicindelen i högkostnadsskyddet. Motionärerna vill också riva upp
regeringens riktade besparing mot änkorna (0,8 mdkr). Av a-kassemedel vill
motionärerna utnyttja 1,0 miljarder kronor som aktivitetsstöd för
otraditionella projekt och 3,3 miljarder kronor för att sysselsätta
långtidsarbetslösa i tillfälliga men avtalsenligt betalda kommunala arbeten.
Bl.a. som en följd härav minskar utgifterna inom utgiftsområde 13 med netto 3,7
miljarder kronor.
Arbetsmarknad och arbetsliv tillförs 5,1 miljarder kronor, varvid särskilda
satsningar görs på arbetshandikappade (0,8 mdkr), på kvinnor vars arbeten
rationaliserats bort (0,5 mdkr) samt på att höja ersättningsnivån för de mest
utsatta grupperna, i första hand invandrare och ungdomar.
Inom Kunskapslyftet vill motionärerna införa ett särskilt utbildningsbidrag
på a-kassenivå till studerande på grundskole- och gymnasienivå. De vill också
höja bostadsbidragen (0,7 mdkr), minska väginvesteringarna (2,0 mdkr) samt
minska de på utgiftsområde 25 redovisade kommunbidragen (3,6 mdkr) med hänsyn
till att partiet i stället tillför kommunerna resurser via justerade skatter
och arbetsgivaravgifter.
Regeringen räknar med att anslagsbehållningarna skall minska med 5,0
miljarder kronor under 1998, dvs. att ett så stort nettobelopp kommer att tas i
anspråk av dels myndigheternas anslagssparande, dels kvarstående, äldre
reservationsanslag. Vänsterpartiet motsätter sig detta och föreslår att endast
2,5 miljarder kronor skall få förbrukas under 1998 (yrkande 6).
Tabell 18. Vänsterpartiets budgetalternativ i sammandrag
---------------------------------------
|                                ||   |
|                                ||   |
---------------------------------------
Vänsterpartiet föreslår för 1998 ett utgiftstak på 721,8 miljarder kronor och
anser att taket under de båda efterföljande åren skall ligga 10 respektive 20
miljarder kronor högre än vad riksdagen tidigare bestämt. De i motionen
förordade nivåerna för utgiftstaket under 1999 och 2000 uppgår därmed till 745
respektive 764 miljarder kronor. Vänsterpartiets förslag till utgiftstak för
treårsperioden skiljer sig därmed inte från vad partiet tidigare föreslagit i
anslutning till vårpropositionen.
Tabell 19. Vänsterpartiets förslag till utgiftstak
-------------------------------------------------
|                            ||     ||     ||   |
|                            ||     ||     ||   |
-------------------------------------------------
Miljöpartiet de gröna slår i motion Fi219 fast att finanspolitiken måste
kännetecknas av en god utgiftskontroll och långsiktig balans i de offentliga
finanserna. Enligt motionärerna skall offentliga underskott inte accepteras
under normala år. Det är enligt deras mening nödvändigt att den del av de
offentliga inkomsterna som går till räntor på statsskulden minskar, bl.a. för
att man skall kunna möta behoven från ett växande antal äldre i framtiden utan
att andra gruppers behov trängs undan. Det är, anser de vidare, nödvändigt att
på olika sätt förbättra statens och kommunernas utgiftskontroll samt att minska
utgiftstrycket i den offentliga sektorn genom besparingar i främst vissa
föråldrade statliga verksamheter samt i transfereringssystem med liten
fördelningseffekt. Besparingar kan ske på transfereringar till hög- och
medelinkomsttagare, men inte till dem som saknar ekonomiska marginaler.
Besparingar kan också göras på militär och större vägbyggen, medan däremot de
genomförda besparingarna riktade mot t.ex. miljöforskning, kalkning av
försurade sjöar samt sanering av allvarligt miljöskadade områden är klart
kontraproduktiva enligt motionärerna.
Inom ramen för ett något minskat skatteuttag eftersträvar Miljöpartiet de
gröna att få till stånd en successivt genomförd skatteväxling där lägre skatt
på arbete ersätts av högre skatt på energi, utsläpp och råvaruförbrukning.
Skatteväxlingen skall uppgå till 25 miljarder kronor år 2000 och ca 100
miljarder kronor om 15 år. För 1998 föreslås att koldioxidskatten och
energiskatten höjs (6,8 mdkr) liksom fastighetsskatten på vattenkraftverk (1,3
mdkr) och den särskilda skatten på elektrisk kraft från kärnkraftverk (1,3
mdkr). Med tanke på omfattningen av energiskattehöjningarna reserveras för de
mest energikrävande företagen ett utrymme för en tillfällig skattelindring
under en anpassningsperiod.
Sänkningen av skatten på arbete skall för hushållen ha sin tyngdpunkt i låg-
och mellanlönegrupperna, bland annat för att underlätta för en av Miljöpartiet
förespråkad arbetstidsförkortning. När värnskatten avskaffas 1999 bör den
enligt motionärerna ersättas permanent av ett skikt med 25 % skatt i den
statliga skatteskalan. Miljöpartiets viktigaste förslag till skattesänkningar
under 1998 innebär att partiet motsätter sig regeringens förslag till höjning
av arbetsgivaravgifterna med 0,11 % liksom den redan beslutade höjningen av
egenavgiften med en procentenhet. Vidare föreslår de att uttaget av
fastighetsskatt skall sänkas från 1,7 till 1,5 %.
Miljöpartiet vill göra stora besparingar på det militära försvaret och
föreslår att totalförsvarsramen skall minskas med 2,4 miljarder kronor nästa
år. Å andra sidan vill partiet återställa enprocentsmålet för biståndet och
föreslår att man som ett första steg räknar upp detta utgiftsområde med 1,7
miljarder kronor. Stora besparingar räknar partiet med att kunna göra genom ett
nytt ersättningssystem för sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna.
Motionärerna räknar också med att deras förslag till arbetstidsförkortning
skall minska utgifterna för arbetslösheten. Den föreslagna
arbetstidsförkortningen påverkar också regleringen mellan stat och kommun på så
sätt att behovet av statsbidrag till kommunerna minskar med 2,2 miljarder
kronor.
Tabell 20. Finansiella effekter av Miljöpartiet de grönas budgetalternativ
-------------------------------------------------
|                            ||     ||     ||   |
|                            ||     ||     ||   |
-------------------------------------------------
Den ekonomiska utvecklingen under de senaste månaderna har inte föranlett
Miljöpartiet de gröna att ompröva sitt tidigare framförda förslag till
utgiftstak för treårsperioden 1998-2000. Alltjämt är alltså nivån densamma som
regeringens för 1998, dvs. 720 miljarder kronor medan den för de båda
efterföljande åren understiger regeringens med 3 respektive 16 miljarder
kronor.
Tabell 21. Miljöpartiet de grönas förslag till utgiftstak
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi215 att skattenivån skall sänkas med 26,7
miljarder kronor 1998 samtidigt som statens utgifter skall begränsas med ett
lika stort belopp. Dessutom vill Kristdemokraterna detta år sälja ut statlig
egendom för ca 26 miljarder kronor. Dessa engångsvisa inkomster motsvaras
delvis av partiets förslag att senarelägga företagens momsinbetalningar med 15
dagar, vilket väntas leda till ett kassamässigt engångstapp på statsbudgeten
med 12 miljarder kronor.
Partiets förslag till skattesänkningar är inriktade på en sänkning av de
allmänna egenavgifterna med 2 procentenheter (13,6 mdkr), slopad värnskatt
redan 1998 i kombination med slopat grundavdrag vid den statliga beskattningen
(3,6 mdkr), sänkt uttag av statlig fastighetsskatt inklusive beskattning av
endast en mindre del av markvärdet (2,6 mdkr), slopad dubbelbeskattning på
utdelningar (2,5 mdkr) samt utökad avdragsrätt för hushållstjänster (1,0 mdkr).
Partiet vill också sänka fordonsskatten med 3,3 miljarder kronor, men detta
förslag är direkt kopplat till en av partiet föreslagen obligatorisk trafik-
olycksfallsförsäkring.
I motionen prioriteras tre områden, nämligen barnfamiljer (3,3 mdkr),
pensionärer (4,9 mdkr) samt vård och omsorg (2,1 mdkr).
För barnfamiljerna föreslås att ett beskattat vårdnadsbidrag införs samt att
en del av de ökade utgifterna för regeringens förslag till barnbidragshöjning i
stället används för att höja de inkomstprövade bostadsbidragen.
För pensionärerna föreslås att samtliga pensioner skall beräknas på hela
basbeloppet och inte som i dag 98 %, att inkomstprövningen av änkepensioner
slopas, att pensionstillskottet höjs med 200 kr per månad samt att innehav av
fritidsfastighet inte skall beaktas vid inkomstprövningen av bostadsbidrag.
De nya åtagandena avses bli finansierade genom att ytterligare en karensdag
införs i sjukförsäkringen, genom att medlemmarnas egenfinansiering av
arbetslöshetsförsäkringen höjs till 30 % samt genom att utgifterna för
arbetslöshet begränsas med hänsyn till att motionärerna räknar med att partiets
samlade förslag kommer att leda till ökad sysselsättning. Minskat fusk och
förbättrad skatteindrivning förutsätts också bidra till finansieringen, liksom
en minskning av statsbidragen till kommunerna på 10 miljarder kronor. Den
senare besparingen görs bl.a. mot bakgrund av att kommunernas ekonomiska
situation förbättras när skatteunderlaget växer till följd av motionärernas
förslag om sänkta egenavgifter och barnomsorgskostnaderna minskar på grund av
vårdnadsbidraget. Enligt motionen får den kommunala sektorn ett nettotillskott
på 1,8 miljarder kronor 1998.
Tabell 22. Finansiella effekter av Kristdemokraternas budgetalternativ
----------------------------------------------------
|                               ||     ||     ||   |
|                               ||     ||     ||   |
----------------------------------------------------
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för perioden 1998-2000 ligger på en
något lägre nivå än vad partiet föreslog i anslutning till vårpropositionen.
För de tre åren understiger det nu framförda förslaget tidigare förslag med 11,
13 respektive 13 miljarder kronor. Partiets förslag har beräknats på följande
sätt.
Tabell 23. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen
Saneringen av statsfinanserna har varit framgångsrik och de offentliga
finanserna utvecklas nu mer gynnsamt än man hade anledning att räkna med för
bara några månader sedan.
För att komma till rätta med de stora underskotten i statsfinanserna har
regeringen tvingats föra en mycket stram finanspolitik. Ett
konsolideringsprogram med budgetförstärkningar på drygt 125 miljarder kronor
har lagts fast, och i och med 1998 års budgetförslag har programmet
huvudsakligen fått sin slutliga form. Det är självklart att
budgetförstärkningar av denna omfattning inte kan passera obemärkt. För många
medborgare har de vidtagna åtgärderna inneburit krav på stora uppoffringar. Få
områden har varit fredade från besparingar, och undantag har egentligen bara
gjorts för sådana verksamheter som kan karakteriseras som välfärdens kärna,
dvs. vård, omsorg och utbildning.
Med hänsyn till åtgärdernas omfattning har det varit av stor betydelse att
nödvändiga budgetförstärkningar har kunnat fördelas på ett så rättvist sätt som
möjligt. Alla medborgare har efter förmåga fått vara med att dela på bördorna,
vilket kunnat uppnås tack vare att saneringsarbetet inte ensidigt inriktats på
att begränsa utgifterna. Erforderliga budgetförstärkningar har i stället
åstadkommits genom en kombination av besparingar och inkomstförstärkningar. Av
konsolideringsprogrammets drygt 125 miljarder kronor hänför sig drygt 59
miljarder kronor till inkomstförstärkningar och drygt 66 miljarder kronor till
utgiftsminskningar.
Därigenom har åtgärderna sammantaget fått en efter omständigheterna rimlig
fördelningsprofil. Det återspeglar sig i att den femtedel av hushållen som har
den högsta ekonomiska standarden fått bidra med drygt 43 % av
budgetförstärkningen, medan den femtedel som har den lägsta standarden bidragit
med knappt 11 %.
När tidigare underskott nu förbyts i ett överskott är det viktigt att
budgetpolitiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt stabila
statsfinanser kan upprätthållas. Statsskuldsräntorna utgör den största enskilda
utgiften på budgeten. I rådande situation med en stabiliserad statsskuld och en
gynnsam räntenivå kan dessa utgifter hållas under kontroll. Med nuvarande
storlek på statsskulden kan dock redan små förändringar i räntenivån få
långtgående återverkningar på ränteutgifterna. Samhället måste stå rustat för
att på ett bättre sätt än tidigare kunna möta sådana påfrestningar. Redan nu
står det klart att vårt pensionssystem kommer att utsättas för en extra
belastning när de stora fyrtiotalskullarna når pensionsålder. Andra, i dag helt
okända problem kan också förorsaka störningar, och det är därför viktigt att
ekonomin har sådan stadga att den utan allvarliga störningar kan möta
påfrestningar av detta slag. Medborgarna har fått betala ett mycket högt pris
för att Sverige skulle kunna tas ur den kris som med full kraft slog ut stora
delar av vårt näringsliv i början av 1990-talet. De misstag som då begicks bör
inte få upprepas. Enligt utskottets mening bör synpunkter som dessa bilda
utgångspunkt för utskottets prövning av de olika budgetalternativen.
Bakom regeringens budgetförslag står i allt väsentligt även Centerpartiet.
Socialdemokraterna och Centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat i
budgetfrågor och gemensamt tagit ett ansvar för saneringen av statsfinanserna.
Socialdemokraterna och Centerpartiet fullföljer med sitt budgetalternativ dessa
ansträngningar. Förslaget innebär att de takbegränsade utgifterna på
statsbudgeten inklusive socialförsäkringssektorn inte får överstiga 720, 735
respektive 744 miljarder kronor under de tre närmast efterföljande åren.
Nivåerna motsvarar det utgiftstak som riksdagen tidigare har fastställt för
åren 1998, 1999 och 2000.
Övriga partiers förslag avviker från dessa nivåer. Vänsterpartiet vill med
sitt budgetalternativ föra en mer expansiv politik under kommande år.
Miljöpartiet de gröna utgår från samma nivå som regeringen 1998 men förordar
därefter en lägre utgiftsnivå. Kristdemokraterna och Folkpartiet ligger under
hela treårsperioden 26-30 miljarder kronor under de fastställda nivåerna medan
Moderata samlingspartiet med sina långtgående krav på utgiftsminskningar intar
en särställning som mot periodens slut kommer till uttryck i att partiet då
vill lägga utgiftstaket på en 73 miljarder kronor lägre nivå än regeringen. De
olika alternativen framgår av följande diagram.
Diagram 9. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftstak för
staten 1998-2000
Källa: Finansutskottet
Moderata samlingspartiet vill begränsa den offentliga sektorns storlek och
lägger i detta syfte fram förslag till mycket omfattande skattesänkningar,
vilka förutsätts bli finansierade med kraftiga utgiftsnedskärningar. I motionen
beräknas skattesänkningarna under 1998 ge ett inkomstbortfall på 35,7 miljarder
kronor för den konsoliderade offentliga sektorn, medan utgiftsminskningarna
anges till 35,5 miljarder kronor. Mot periodens slut får skattesänkningarna
fullt genomslag och uppgår då till 83 miljarder kronor.
Moderata samlingspartiets budgetalternativ skiljer sig markant från övriga
partiers förslag. Partiet säger sig vilja växla lägre skatter på
arbetsinkomster mot mindre bidrag och subventioner för att som det uttrycks
göra det möjligt att leva på sin lön. Men med detta synsätt blundar Moderata
samlingspartiet helt för den omfördelande effekt som skatter och bidrag har.
Det går inte att sätta likhetstecken mellan den skatt den enskilde betalar och
de bidrag någon annan uppbär. Vad som statsfinansiellt kan te sig som ett
nollsummespel i det moderata budgetalternativet får mycket långtgående
återverkningar för de enskilda individerna. Särskilt påtagligt blir detta då
skattesänkningarna i stor utsträckning förutsätts bli finansierade genom
minskade transfereringar och besparingar i sådana trygghetssystem som a-kassa
samt tandvårds-, sjukvårds- och läkemedelsförmåner. Av de moderata
besparingsförslagen på drygt 35 miljarder kronor 1998 hänför sig två
tredjedelar till dessa områden. Så t.ex. vill Moderata samlingspartiet inte
bara riva upp beslutet om 80 % ersättningsnivå i sjukpenning- och
föräldraförsäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen. Partiet vill dessutom
införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen samt skärpa arbetsvillkoret
och sänka lägsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. Besparingar skall
också göras i sådana transfereringssystem som förtidspensioner, underhållsstöd,
räntebidrag och bostadsbidrag.
Skattesänkningar finansierade på detta sätt ger enligt finansutskottets
mening upphov till starkt negativa fördelningspolitiska effekter. De medborgare
som är i störst behov av samhällets stöd är de som i första hand tvingas bidra
till finansieringen genom uteblivna eller försämrade förmåner. Samtidigt får de
själva mycket litet utbyte av de sänkta skatterna på grund av låga inkomster.
En politik med en sådan inriktning kan enligt utskottets mening inte vinna
den breda uppslutning som krävs för att saneringen av statsfinanserna skall
kunna fullföljas med bestående kraft.
Moderata samlingspartiet vill avveckla egenavgifterna och ser den vid
årsskiftet förestående höjningen av egenavgifterna med 1 procentenhet som en
ren inkomstskattehöjning. Genom sänkta skatter och minskade utgifter skall den
offentliga sektorns storlek minskas. Men några av de besparingar partiet
tillgodoräknar sig uppnås till priset av att medborgarna tvingas betala
obligatoriska försäkringspremier, som för den enskilde har stora likheter med
en skatt. Så t.ex. räknar Moderata samlingspartiet med att kunna spara 4
miljarder kronor genom att från statsbudgeten lyfta ut kostnader för
sjukskrivningar förorsakade av trafikolycksfall för att i stället bekosta dem
via en obligatorisk trafikskadeförsäkring vid sidan av statsbudgeten. Detta
leder självklart till en minskad belastning på statsbudgeten, men de
skattesänkningar det ger utrymme för torde inte uppväga de ökade
försäkringspremier den enskilde bilisten får betala. På snarlikt sätt vill
Moderata samlingspartiet göra stora besparingar i läkemedelsförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen genom att i stället låta dessa kostnader finansieras
via försäkringspremier som den enskilde får betala.
Den offentliga sektorns omslutning skall också minskas genom att bidrag
ersätts med skatteavdrag. Så t.ex. motsätter sig Moderata samlingspartiet
regeringens förslag till barnbidragshöjning och föreslår i stället att man
inför ett kommunalt grundavdrag på 10 000 kr per barn och år vid
inkomstbeskattningen. Skenbart leder en sådan åtgärd till att såväl skatte- som
utgiftskvot minskar, men kostnaden ligger fortfarande kvar på samhället och
operationen leder inte till någon samhällsekonomisk vinst. Det som tidigare var
ett med skatter finansierat bidrag omvandlas till att bli en förmån finansierad
som en skatteutgift. En konsekvens av detta blir att riksdagens kontroll över
förmånens omfattning minskar. Utgifterna för bidraget redovisas nämligen öppet
på budgeten, och riksdagen har i samband med budgetbehandlingen möjlighet att
varje år pröva nivån på utgående bidrag. En som skatteutgift lämnad förmån
kommer däremot inte på samma sätt upp till årlig prövning, och det
skattebortfall som förmånen ger upphov till framgår inte heller av någon
budgetredovisning. Som det föreslagna skatteavdraget är konstruerat torde den
mest påtagliga effekten av motionärernas förslag vara att samhällets generella
stöd till barnfamiljerna kommunaliseras. Värdet härav utvecklar motionärerna
dock inte närmare.
Av de skäl som anförts ovan kan utskottet inte ställa sig bakom Moderata
samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Folkpartiet liberalerna har i sitt budgetalternativ för 1998 mer långtgående
krav på skattesänkningar än Moderata samlingspartiet. Folkpartiet föreslår för
detta år skattesänkningar på 38 miljarder kronor, vilka avses bli finansierade
genom lika stora budgetförstärkningar. De uppgivna budgetförstärkningarna berör
företagsstöd, olika typer av investeringar, vissa transfereringar samt
ränteeffekter som framkommer vid försäljning av statliga företag.
De förslag som bär upp Folkpartiets budgetalternativ är i många fall inte
konkret utformade, och angivna budgeteffekter är ofta  svåra att härleda eller
ter sig så optimistiska att de inte kan läggas till grund för ett seriöst
utformat budgetalternativ för efterföljande år.
Så t.ex. anser Folkpartiet att det statliga företagsägandet bör kunna minskas
med 75 miljarder kronor under tvåårsperioden 1998 och 1999. Man redovisar inte
några konkreta försäljningsplaner men anger några företag som bör kunna komma i
fråga för en försäljning. Det gäller bl.a. Vattenfall, Assi Domän,
Stadshypotek, SBAB, LKAB och Nordbanken. I sitt budgetalternativ har partiet
redan för 1998 tillgodoräknat sig en ränteeffekt av försäljningen på 3,0
miljarder kronor. För att uppnå detta krävs emellertid en försäljning som redan
första året är av större omfattning än vad partiet ansett som lämplig för hela
tvåårsperioden. Den uppgivna ränteeffekten förutsätter nämligen att man redan
under nästa år, och med början vid årsskiftet, kan sälja ut företag till ett
värde av 100 miljarder kronor jämnt fördelat över året. Med tanke på att
partiet inte redovisar några konkreta försäljningsplaner framstår den angivna
budgeteffekten inte som trovärdig.
Utan att redovisa några konkreta förslag till regeländringar förutsätter
Folkpartiet också att riksdagen med verkan fr.o.m. 1998 skall kunna minska
överföringarna till a-kassorna med 10 miljarder kronor för att i stället tvinga
de till kassorna anslutna medlemmarna att betala ett motsvarande belopp i ökade
avgifter direkt till kassorna. Vilka konsekvenser ett så långtgående förslag
får för de olika kassornas ekonomi kommenteras inte närmare av motionärerna, än
mindre vilka avgiftsuttag detta kan ge upphov till för kassor i olika
branscher. Finansutskottet har därför svårt att se motionärernas förslag som
ett seriöst budgetförslag möjligt att förverkliga redan 1998.
I motionen uppges också att Folkpartiet skall genomföra regeländringar för
att få till stånd en effektivare rehabilitering i förtidspensionssystemet.
Vilka regeländringar som avses framgår inte, men åtgärderna förväntas resultera
i att utgifterna för förtidspension skall kunna minska med 2,5 miljarder kronor
redan nästa år. Enligt utskottets mening ter sig besparingar av denna
omfattning som föga trovärdiga sett mot bakgrund av att rehabiliteringsinsatser
länge haft hög prioritet bland försäkringskassornas insatser.
Genom att tilldela skattemyndigheterna 50 miljoner kronor och
försäkringskassorna 80 miljoner kronor räknar Folkpartiet dessutom med att
effektivt kunna begränsa fusket med moms, bostadsbidrag, underhållsbidrag,
sjukförsäkring och förtidspension. De föreslagna satsningarna förutsätts leda
till att man redan nästa år kan spara inte mindre än 2,2 miljarder kronor på
minskat fusk, dvs. att varje satsad krona leder till en besparing på 17 kronor.
Bostadsutskottet, som kommenterat den föreslagna satsningen på kontroll av
bostadsbidrag, ifrågasätter starkt att det är möjligt att uppnå en besparing på
det sätt som motionärerna förutsatt. Finansutskottet instämmer helt i denna
bedömning.
Bostadsutskottet ifrågasätter också rimligheten i en av Folkpartiet uppgiven
besparing på 2,0 miljarder kronor i räntebidragen. Enligt bostadsutskottet får
det förutsättas att kraftiga besparingar på räntebidrag kommer att leda till
ett ökat behov av bostadsbidrag samt till ett ökat antal konkurser inom
bostadssektorn, vilket i sin tur kommer att leda till en större belastning på
anslaget för garantiverksamhet.
Folkpartiet vill också minska jordbruksstödet med 0,6 miljarder kronor, men
en besparing på det åsyftade stödet är inte möjlig. Som jordbruksutskottet
framhåller i sitt yttrande är detta stöd obligatoriskt och helt finansierat
från EG-budgeten.
Liksom Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna vill Folkpartiet
avveckla sådana arbetsmarknadspolitiska åtgärder som generationsväxling,
resursarbete, tillfällig avgångsersättning samt offentligt tillfälligt arbete.
Folkpartiet tillgodoräknar sig en besparing på 3,5 miljarder kronor för detta
förslag men bortser liksom de båda övriga partierna från att besparingseffekten
torde bli mycket liten eftersom de personer som berörs av åtgärderna är
berättigade till a-kasseersättning vid en eventuell avveckling.
Folkpartiet tillgodoräknar sig också en årlig besparing på 2,0 miljarder
kronor med hänvisning till att partiet avvisar vad man kallar snabbstängningen
av Barsebäck. Förutom att utskottet inte delar motionärernas uppfattning att
det handlar om en snabb avstängning eftersom det har förflutit 17 år sedan
folkomröstningen, ifrågasätter utskottet det belopp på 2 miljarder kronor som
motionärerna tillgodoräknar sig i sitt budgetalternativ. Hur denna besparing
framkommer anges ej, än mindre vilket anslag som berörs.
Föga trovärdigt framstår också Folkpartiets förslag att finansiera
datorinvesteringar nödvändiga inför milleniumskiftet med engångsinkomster.
Såvitt utskottet förstår förutsätter partiet, utan egentlig grund, att
regeringen i sitt budgetförslag har satt av medel för sådana investeringar
motsvarande 2,0 miljarder kronor, investeringar som Folkpartiet anser bör
finansieras med inkomster från försäljningen av statliga företag. Den konkreta
innebörden av förslaget är emellertid att dessa engångsvisa
försäljningsinkomster i det folkpartistiska budgetalternativet kommer till
användning för att finansiera varaktiga skattesänkningar.
De av utskottet här kommenterade och ifrågasatta förslagen är avsedda att
bidra med ungefär tre fjärdedelar av finansieringen av Folkpartiets förslag
till varaktiga skattesänkningar. Utskottet ser inte Folkpartiets
budgetalternativ som ett realistiskt budgetförslag för närmast efterföljande
år, snarare som ett uttalande om en politisk viljeinriktning för framtiden. Med
hänsyn härtill kan utskottet inte biträda förslaget.
Vänsterpartiet godtar med sitt budgetalternativ inte det utgiftstak som
riksdagen lagt fast för de närmaste tre åren. Som utskottet redan har berört
ifrågasätter partiet också målet om ett långsiktigt överskott i de offentliga
finanserna. Partiet vill dessutom öka budgetutrymmet under 1999 och 2000 för
att kunna föra en expansiv finanspolitik. Redan 1998 vill man genomföra en
genomgripande omläggning av beskattningen, en omläggning som beskrivs som en
skatteväxling inom ett i princip oförändrat samlat skatteuttag, men vars
effekter under efterföljande år leder till ett successivt ökat uttag av skatt i
takt med att förändringarna får fullt genomslag. Därtill kommer att några av de
förslag som innefattas i denna skatteväxling inte är förenliga med de principer
som lades fast i samband med inkomstskattereformen i början av 1990-talet. Som
utskottet ser det finns det en risk att Sverige med Vänsterpartiets politik
skulle anträda vägen bakåt mot ökade utgifter som kräver högre skatter
och/eller växande budgetunderskott. Konsekvenserna av en sådan politik har vi
genomlevt under 1990-talets början.
Utskottet kan med hänsyn härtill inte tillstyrka Vänsterpartiets förslag till
inriktning av budgetpolitiken.
Det budgetalternativ som Miljöpartiet de gröna redovisar innefattar förslag
till en långtgående skatteväxling där sänkt skatt på arbete ersätts av höjd
skatt på energi och miljörelaterade utsläpp. Skatteväxlingen skall genomföras
successivt och efter 15 år uppgå till 100 miljarder kronor. En bärande tanke
bakom budgetalternativet är också att en arbetstidsförkortning skall
genomföras, vilket på något års sikt förutsätts kunna leda till att
belastningen på arbetsmarknadspolitiken minskar. Dessutom ingår i förslaget ett
nytt, enhetligt ersättningssystem inom sjuk-, föräldra- och
arbetslöshetsförsäkringen, vilket bygger på ett system med s.k. brutet tak.
Enligt finansutskottets mening kan skatter användas som ett ekonomiskt
styrmedel för att begränsa olika slag av negativ miljöpåverkan. I
budgetpropositionen säger regeringen också att det är önskvärt med en ökad
miljörelatering av skattesystemet. I vilken takt de miljörelaterade skatterna
kan öka beror emellertid på utvecklingen i vår omvärld. Sverige måste ta hänsyn
till de konkurrensvillkor som gäller för små öppna ekonomier. Sett i detta
perspektiv framstår en skatteväxling av den omfattning som Miljöpartiet de
gröna föreslår som alltför långtgående. Utskottet vill också sätta i fråga det
förslag till arbetstidsförkortning som Miljöpartiet de gröna för fram och de
gynnsamma effekter detta uppges ha på sysselsättning och behovet av
arbetsmarknadspolitiska insatser. I vetenskapliga studier som gjorts på detta
område finns inget stöd för att arbetstidsförkortningen skall få de effekter
som motionärerna uppger.
Finansutskottet kan med hänsyn härtill inte ställa sig bakom Miljöpartiet de
grönas budgetalternativ.
Kristdemokraternas budgetalternativ överensstämmer i vissa avseenden med
Moderata samlingspartiets och Folkpartiets. Gemensamt är att den offentliga
sektorns storlek skall begränsas genom minskade skatter och utgifter, och att
denna eftersträvade neddragning i stor utsträckning uppnås, inte genom
regelrätta besparingar och effektiviseringar utan genom att hushåll och företag
själva förväntas bidra till finansieringen genom beteendeförändringar. En annan
praktiserad metod är att lyfta ut verksamheter ur statsbudgeten för att i
stället låta dem finansieras vid sidan av den, vilket innebär att flera av de
utlovade skattesänkningarna omedelbart kommer att ätas upp av ökade
obligatoriska avgifter.
Så t.ex. föreslår även Kristdemokraterna att statens bidrag till a-kassorna
skall begränsas mycket kraftigt samtidigt som det förutsätts att medlemmarnas
egenavgifter till kassorna skall kunna höjas i motsvarande utsträckning.
Kristdemokraterna anser för egen del att egenfinansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen skall motsvara 30 % och framhåller att den enskilde
kommer att kompenseras för denna avgiftshöjning genom ett av partiet framfört
förslag om sänkt egenavgift i sjukförsäkringen. Av motionen framgår inte hur a-
kasseförslaget skall kunna omsättas i praktisk tillämpning redan vid 1998 års
ingång, och utskottet kan för egen del inte finna att något sådant är möjligt.
Däremot är det räknat från samma tidpunkt fullt möjligt att sänka egen-avgiften
i sjukförsäkringen på det sätt Kristdemokraterna föreslagit. I det
kristdemokratiska budgetalternativet skall alltså en distinkt formulerad
skattesänkning under nästa år åtminstone delvis finansieras med en ej
genomförbar besparing.
Liksom Moderata samlingspartiet föreslår Kristdemokraterna också att
kostnaderna för trafikolycksfall inte längre skall finansieras över
sjukförsäkringen utan via den obligatoriska trafikförsäkringen vid sidan av
statsbudgeten. Bilisterna skall kompenseras för merparten av premieökningen
genom sänkt fordonsskatt. I det kristdemokratiska budgetalternativet är också
detta förslag tänkt att kunna genomföras redan 1998 utan några egentliga
förberedelser, och även i detta fall ställs alltså en osäker besparing mot en
distinkt formulerad skattesänkning.
Dessutom förespråkar Kristdemokraterna i sitt budgetalternativ kraftigt
minskade utgifter för arbetslösheten med en allmän hänvisning till att man har
lagt förslag som man själv bedömer som kraftigt tillväxt- och
företagsbefrämjande.
Regeländringar som syftar till att öka utgifter och minska skatter är alltså
tämligen väl specificerade i det kristdemokratiska budgetalternativet medan
regeländringar avsedda att minska utgifter eller öka inkomster är mer otydliga.
Utskottet vill också starkt ifrågasätta den i motionen uppgivna effekten av
en föreslagen satsning på skärpt skattekontroll, där en ökad satsning med 200
miljoner kronor förutsätts ge omedelbar utdelning med 1,2 miljarder kronor. Hur
en satsning av denna omfattning kan ge så riklig utdelning redan 1998 framgår
inte av motionen, ej heller varför motionärerna valt att begränsa sin satsning
till 200 miljoner kronor om utbytet nu är så gott.
Med det anförda avstyrker utskottet Kristdemokraternas förslag till
inriktning av budgetpolitiken.
Sammanfattningsvis anser utskottet sålunda att de förslag till alternativ
inriktning av budgetpolitiken som oppositionspartierna för fram inte kan läggas
till grund för riksdagens beslut i frågan. Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet och Kristdemokraterna föreslår visserligen lösningar som innebär
att utgifterna ligger under de tidigare fastställda utgiftstaken för 1998-2000,
men dessa partiers förslag är antingen fördelningspolitiskt inte godtagbara
eller bygger på en finansiering som är så osäker att stabiliteten i
statsfinanserna åter kan hotas. Miljöpartiet de grönas förslag ryms också under
det fastställda utgiftstaket men vilar på en alltför långt driven skatteväxling
och arbetstidsförkortning. Vänsterpartiets förslag håller sig inte inom
fastställda utgiftstak.
Centerpartiets budgetalternativ överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens i och med att det utgår från samma utgiftstak, samma ramnivå för
vart och ett av de 27 utgiftsområdena samt samma samlade nivå på de beräknade
inkomsterna. Inom oförändrad inkomstram för partiet fram förslag om ändrade
regler för fastighetstaxering, avvecklad särskild löneskatt på vinst-
andelsstiftelser samt en ny kväveoxidskatt. Till dessa förslag återkommer
utskottet längre fram i betänkandet i avsnittet Beräkning av statsbudgetens
inkomster för 1998.
Regeringen har i sitt konsolideringsprogram kombinerat besparingar och
skattehöjningar på ett sådant sätt att åtgärderna sammantagna fått en enligt
utskottets mening rimlig fördelningsprofil. Utan denna kombination av
skattehöjningar och besparingar hade saneringen av statsfinanserna ensidigt
kommit att drabba de sämst ställda i samhället. Ansträngningarna att komma till
rätta med de stora budgetunderskotten hade då inte vunnit den respekt och fått
den breda uppslutning som krävts för att driva arbetet vidare i den takt som nu
skett. Saneringsarbetet har också påskyndats av att man snabbt kunde besluta om
skattehöjningar, och att dessa förändringar i allmänhet också fått snabbt
genomslag. Vid utformningen av besparingarna har regeringen dessutom i
möjligaste mån undantagit välfärdens kärna - vård, omsorg och utbildning.
Med sitt nu framlagda budgetförslag fullföljer regeringen denna politik.
Saneringsarbetet har varit framgångsrikt och återhämtningen av de offentliga
finanserna går nu något snabbare än man tidigare räknat med. De överskott som
därvid frigörs bör enligt regeringen inte användas för skattelättnader åt
höginkomsttagare utan för att värna sysselsättning och rättvisa. Det gör
regeringen genom sin satsning på skola, vård och omsorg. Det kommer också till
uttryck i resurstillskotten till utbildning, nationellt investeringsprogram,
stärkt arbetsmarknadspolitik och förkortad sjuklöneperiod. Regeringen vill med
sitt budgetförslag också stödja de grupper som drabbats särskilt hårt under
senare år, nämligen barnfamiljer samt pensionärer med små marginaler.
Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna uppläggningen ger
budgetpolitiken en riktig inriktning. Liksom regeringen anser utskottet att de
satsningar som framöver blir möjliga i första hand bör inriktas på att stärka
sysselsättning, vård, omsorg och utbildning samt de sämst ställda i samhället.
Regeringens förslag är även i övrigt väl avvägda och bör, enligt utskottets
mening, därför utgöra grund för budgetpolitiken under såväl 1998 som de båda
därpå följande åren.
I närmast efterföljande avsnitt återkommer utskottet till de formella förslag
till beslut som detta ställningstagande föranleder i fråga om utgiftstak,
fördelning av utgifter på utgiftsområden, beräkning av statsbudgetens inkomster
m.m.
Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn
Finansutskottet har i föregående avsnitt ställt sig bakom regeringens förslag
till inriktning av budgetpolitiken. Utskottet har därvid inte funnit anledning
att ompröva det utgiftstak för staten som riksdagen tidigare har lagt fast för
åren 1998-2000. Bakom detta beslut står Socialdemokraterna och Centerpartiet i
riksdagen. Det statliga utgiftstaket omfattar utgifterna på statsbudgeten
exklusive statsskuldsräntor samt utgifterna för socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten och en budgeteringsmarginal.
Av den tidigare redogörelsen framgår att övriga partier förordar andra nivåer
för utgiftstaket. Endast Folkpartiet (mot. Fi212 yrkande 2) och
Kristdemokraterna (mot. Fi215 yrkande 14) framför emellertid formellt förslag
om att sådana nivåjusteringar skall göras. De olika partiernas förslag framgår
av efterföljande sammanställning.
Tabell 24. Förslag till nytt utgiftstak för staten inklusive socialförsäkrings-
sektorn
Belopp i miljarder kronor
-----------------------------------------------------
|   ||        ||                                    |
-----------------------------------------------------
|År || Av     ||Oppositionspartiernas förslag till  |
|   ||riksdagen||alternativa nivåer                 |
-----------------------------------------------------
|   ||tidigare||      ||       ||      ||     ||    |
|   ||fast-   ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|
|   ||ställt  ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|
|   ||utgifts-||partiet||      ||      ||de   ||    |
|   ||tak     ||      ||       ||      ||gröna||    |
-----------------------------------------------------
|   ||        ||      ||       ||      ||     ||    |
-----------------------------------------------------
|1998||720,0  ||   -  ||    -  ||+1,8  ||±0,0 ||   -|
|   ||        ||39,0  || 29,0  ||      ||     ||26,0|
-----------------------------------------------------
|1999||735,0  ||   -  ||    -  ||+10,0 ||  -  ||   -|
|   ||        ||58,8  || 30,0  ||      ||3,0  ||27,0|
-----------------------------------------------------
|2000||744,0  ||   -  ||    -  ||+20,0 ||  -  ||   -|
|   ||        ||73,3  || 29,0  ||      ||16,0 ||28,0|
-----------------------------------------------------
Anm. Moderata samlingspartiet, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet yrkar
inte på någon ändring av utgiftstaket. Angivna värden hänför sig till
partiernas tabellsammanställningar.
Om man till utgiftstaket för staten lägger en beräkning av de samlade kommunala
utgifterna exklusive interna transaktioner mellan stat och kommun får man fram
utgiftstaket för den offentliga sektorn. Nivån på detta utgiftstak är således
en funktion av det utgiftstak som gäller för staten.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 4.5.2) att riksdagen skall
godkänna en i propositionen redovisad beräkning av de offentliga utgifterna för
åren 1998-2000 (yrkande 3). Beräkningen framgår av efterföljande tabell.
Tabell 25. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstak för den offentliga
sektorn
Belopp i miljarder kronor
---------------------------------------------------
|                              |1998  |1999  |2000|
---------------------------------------------------
|                              |      |      |    |
---------------------------------------------------
|Staten             inklusive  | 720  | 735  | 744|
|socialförsäkringssektorn      |      |      |    |
---------------------------------------------------
|Den kommunala sektorn         | 452  | 470  | 487|
---------------------------------------------------
|Interna transaktioner         |-143  |-152  |-154|
---------------------------------------------------
|Summa offentlig sektor        |1 029 |1 053 |1 077|
---------------------------------------------------
|                              |      |      |    |
---------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 att riksdagen i stället skall
godkänna detta partis beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 3). Av
motionen går emellertid inte att entydigt utläsa vilka nivåer som förordas.
Vänsterpartiet begär i motion Fi220 att riksdagen skall godkänna
Vänsterpartiets beräkning (yrkande 3). Ej heller detta parti redovisar
emellertid i motionen någon samlad beräkning av de offentliga utgifterna.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi219 att riksdagen godkänner
Miljöpartiets beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 18). I yrkandet
hänvisar emellertid motionärerna till en tabell, i vilken partiets förslag till
utgiftstak för staten redovisas.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi215 att riksdagen skall godkänna den
kristdemokratiska beräkningen av de offentliga utgifterna (yrkande 4). Av en
tabell i motionen framgår att partiet beräknar de offentliga utgifterna till
1 005, 1 028 respektive 1 051 miljarder kronor under treårsperioden 1998-2000.
Med hänvisning till vad utskottet tidigare framhållit tillstyrker utskottet
regeringens förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 3) samt
avstyrker de förslag till alternativ beräkning av de offentliga utgifterna och
utgiftstak för staten som framförs i motionerna Fi206 (m) yrkande 3, Fi212 (fp)
yrkande 2, Fi220 (v) yrkande 3, Fi219 (mp) yrkande 18 och Fi215 (kd) yrkandena
4 och 14.
Fördelning av utgifter på utgiftsområden 1998
I budgetpropositionen föreslår regeringen att statsbudgetens utgifter för 1998
skall fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av efterföljande
tabell (yrkande 4).
Centerpartiet markerar sin uppslutning bakom förslaget genom att i motion
Fi218 yrka bifall till propositionens förslag till utgiftsfördelning för 1998
(yrkande 2).
Övriga partier avvisar däremot regeringsförslaget och förordar i stället sina
respektive förslag till utgiftsfördelning. Sådana alternativa förslag till
utgiftsfördelning för 1998 framförs av
- Moderata samlingspartiet i motion Fi206 (yrkande 4),
- Folkpartiet liberalerna i motion Fi212 (yrkande 3),
- Vänsterpartiet i motion Fi220 (yrkande 4),
- Miljöpartiet de gröna i motion Fi219 (yrkande 19) samt av
- Kristdemokraterna i motion Fi215 (yrkande 2).
Alla berörda utskott har yttrat sig över förslaget till utgiftsramar för 1998
och därvid avstyrkt de motioner som går emot regeringens förslag. Fackutskotten
biträder också samfällt regeringens förslag till fördelning av utgifterna på
utgiftsområden.
Till yttrandena har oppositionspartierna fogat avvikande meningar med
alternativa förslag till ramnivåer. Dessa alternativa förslag överensstämmer
utom på någon punkt med vad respektive parti fört fram i sina motioner om den
ekonomiska politiken.
Efterföljande tabell återger regeringens samt oppositionspartiernas
motionsvis framförda förslag.
Tabell 26. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftsramar
för 1998
Belopp i miljoner kronor

En konsekvens av utskottets tidigare ställningstagande till de olika
budgetalternativen är att utskottet även biträder regeringens förslag till
fördelning av utgifter på utgiftsområden. Utskottet tillstyrker således yrkande
4 i propositionen. Eftersom Centerpartiet i sin motion ger detta förslag sitt
fulla stöd tillstyrker utskottet även det med anledning härav framförda yrkande
2 i motion Fi218 (c).
Övriga motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang avstyrks. Det
gäller Fi206 (m) yrkande 4, Fi212 (fp) yrkande 3, Fi220 (v) yrkande 4, Fi219
(mp) yrkande 19 och Fi215 (kd) yrkande 2.
Beräkning av statsbudgetens inkomster för 1998
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen skall godkänna den
beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1998 som återges i bilaga
1 till propositionen, dvs. den bilaga där budgetens samtliga anslag och
inkomsttitlar specificeras (yrkande 6).
Moderata samlingspartiet begär i motion Fi206 att riksdagen i stället skall
godkänna den inkomstberäkning som återfinns i partiets motion (yrkande 6).
Centerpartiet, som i övrigt helt står bakom regeringens budgetförslag,
föreslår tre skatteändringar som är avsedda att genomföras inom samma
inkomstram som regeringen föreslår för 1998. Sålunda föreslår partiet att en ny
kväveoxidskatt införs, vilket ger ökade intäkter som skall motsvara dels en
oförändrad fastighetsbeskattning på så sätt att formerna för värdering av bl.a.
strandnära tomter jämkas, dels ett slopande av den särskilda löneskatten på
vinstandelar.
Folkpartiet förespråkar i motion Fi212 sitt förslag till inkomstberäkning
(yrkande 5).
Vänsterpartiet anser i motion Fi220 att partiets förslag till
inkomstberäkning skall antas (yrkande 5).
Miljöpartiet de gröna föreslår att riksdagen skall godkänna den
inkomstberäkning som finns i motion Fi219 (yrkande 21).
Kristdemokraterna begär i motionerna Fi215 och Sk327 att den inkomstberäkning
som ligger till grund för det kristdemokratiska budgetalternativet skall
godkännas av riksdagen (yrkandena 5 respektive 35).
När partierna beskriver sina inkomstförslag använder de sig av delvis olika
redovisningsprinciper, vilket kan få till följd att två partier anger effekten
av ett och samma förslag med skilda belopp. Dessutom redovisar partierna bland
statsbudgeteffekterna också sådana skatteförslag som endast påverkar
kommunernas finanser. Det görs för att man skall få en fullständig bild av
deras budgetalternativ. Till saken hör också att effekten av sådana
skatteförslag ofta balanseras på statsbudgetens utgiftssida av ändrade
statsbidrag till kommunerna.
När riksdagen skall ta ställning till regeringens och oppositionspartiernas
förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för närmast efterföljande
budgetår är det emellertid främst statsbudgeteffekten som är av intresse, en
statsbudgeteffekt framräknad enligt de kassa- och utgiftsmässiga principer som
gäller för budgetredovisningen.
Med hänsyn härtill har utskottet gått igenom oppositionspartiernas skatte-
och avgiftsförslag och gjort en sammanställning av deras effekt på
statsbudgeten beräknad enligt samma beräkningskonventioner som gäller för
regeringens förslag. Resultatet av denna genomgång återges i sammandrag i
efterföljande tabell.
Tabell 27. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till beräkning av
statsbudgetens inkomster för 1998
Belopp i miljoner kronor

Anm. Redovisningen av budgeteffekten av oppositionspartiernas skatte- och
avgiftsförslag grundas på en sammanställning som utskottet gjort av förslagens
rent statsfinansiella effekter. I sammanställningen har inte engångseffekten av
Kristdemokraternas förslag till ändrade redovisnings- och betaltidpunkter för
företagens momsuppbörd beaktats. Om även denna engångseffekt räknas med uppgår
partiets skattesänkningsförslag till 39,4 miljarder kronor 1998.
Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag till inriktning av
budgetpolitiken. Till grund för detta förslag ligger den inkomstberäkning som
regeringen redovisar för 1998.
Under utskottets beredning har det framkommit att effekterna av ett i
propositionen intaget förslag inte har beaktats i inkomstberäkningen. Det
gäller förslaget om reducering av det särskilda grundavdraget för
förtidspensionär som uppbär arbetsskadelivränta, vilket i propositionen
redovisas bland frågor med anknytning till socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten. Förslaget som är avsett att genomföras den 1 januari 1998 och
tillämpas vid 1999 års taxering, beräknas öka skatteintäkterna med 115 miljoner
kronor per år. Inkomstökningen tillfaller kommunerna, men kommer övergångsvis
under 1998 att tillföras statsbudgeten i enlighet med den reglering som görs av
kommunalskattemedel. Utskottet bedömer att statsbudgetens inkomster för 1998
bör räknas upp med 105 miljoner kr med anledning av de uppbördsmässiga
effekterna av detta förslag. Med denna jämkning biträder utskottet regeringens
förslag till inkomstberäkning för 1998 (yrkande 6).
Utskottet kan därmed inte ställa sig bakom de alternativa förslag till
inkomstberäkningar som redovisas i motionerna Fi206 (m) yrkande 6, Fi212 (fp)
yrkande 5, Fi220 (v) yrkande 5, Fi219 (mp) yrkande 21, Fi215 (kd) yrkande 5 och
Sk327 (kd) yrkande 35. Dessa motioner avstyrks således.
Regeringen föreslår också att riksdagen skall godkänna en i propositionen
lämnad redovisning av budgeteffekterna för budgetåret 1998 av regeringens
förslag till ändrade skatte- och avgiftsregler (yrkande 10). De redovisade
effekterna framgår av efterföljande tabell. Samtliga förslag är avsedda att
gälla fr.o.m. inkomståret 1998 utom justeringarna av förmögenhetsskatten. Ej
heller i denna tabell har man beaktat effekten av den föreslagna ändringen av
det särskilda grundavdraget för förtidspensionärer som uppbär
arbetsskadelivränta.
I tabellerna avses med bruttoeffekt en periodiserad och statiskt beräknad
helårseffekt av en åtgärd. Med effekt på statsbudget respektive offentlig
sektor avses åtgärdens effekt i kassamässiga termer under 1998, dvs. hänsyn tas
till de förskjutningar som förekommer i uppbörd liksom till olika indirekta
effekter. Med nettoeffekt avses förslagets varaktiga nettoeffekt på den
offentliga sektorn.
Tabell 28. Regeringens förslag till beräkning av budgeteffekter för 1998 av
ändrade skatte- och avgiftsregler
Belopp i miljarder kronor

Moderata samlingspartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna begär att
riksdagen i stället skall godkänna de beräkningar som respektive parti
redovisar i sin motion.
Eftersom utskottet tillstyrkt regeringens förslag till inkomstberäkning
följer härav att utskottet också ansluter sig till den beräkning som regeringen
redovisar av skatte- och avgiftsförslagens budgeteffekter under 1998 med
tillägg för den nyssnämnda effekten av det särskilda grundavdraget för
förtidspensionärer som uppbär arbetsskadelivränta. Med detta tillägg
tillstyrker utskottet således yrkande 10 i propositionen och avstyrker de
motionsförslag som står mot detta yrkande, dvs. motionerna Fi206 (m) yrkande 7,
Fi219 (mp) yrkande 22 och Fi215 (kd) yrkande 6.
Anslagsbehållningar
Medel som anvisats på ett reservationsanslag kan enligt vissa regler sparas
till efterföljande budgetår. I den mån ett ramanslag inte förbrukats får på
motsvarande sätt kvarstående behållning föras över till ett senare år.
Förskjutningar i det samlade anslagssparandet påverkar statsbudgetens utgifter
och redovisas på budgetens utgiftssida som en nettopost, benämnd Förändring av
anslagsbehållningar.
I årets budgetproposition räknar regeringen med att de samlade
anslagsbehållningarna skall minska med netto 5,0 miljarder kronor under nästa
år, dvs. att utgifter av denna omfattning väntas bli finansierade av medel som
finns tillgängliga vid årets början. Jämfört med vårpropositionen har
regeringen räknat upp förbrukningen av anslagsbehållningar med 1,0 miljard
kronor. Skälet härtill uppges vara att vissa utgifter kommer att förskjutas
från 1997 till 1998. Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna den
gjorda beräkningen av förändringarna i anslagsbehållningarna (yrkande 7).
Vänsterpartiet anser i motion Fi220 att anslagsbehållningarna inte bör få
utnyttjas i den utsträckning som regeringen föreslår. Motionärerna ser det som
mer rimligt att man tillgodoser utgiftsbehoven över de på utgiftsområdena
uppförda anslagen och föreslår att enbart 2,5 miljarder kronor av
anslagsbehållningarna får förbrukas under 1998 (yrkande 6).
Finansutskottet vill med anledning härav erinra om att de medel som ingår i
anslagsbehållningarna tidigare har anvisats på anslag för vissa specifika
ändamål. I många fall rör det sig om anslag som är avsedda att betalas ut under
några år, och i avvaktan på dessa utbetalningar registreras kvarstående medel
som en del av anslagssparandet. På t.ex. biståndets område finns stora
behållningar.
Utskottet noterar att Vänsterpartiet genom att föreslå ett mer återhållsamt
utnyttjande av kvarvarande medel kan tillgodoräkna sig en besparing på 2,5
miljarder kronor, vilken bidrar till finansieringen av Vänsterpartiets
budgetalternativ. Samtidigt kräver emellertid Vänsterpartiet i annat sammanhang
att de behållningar som finns på just biståndets område skall minskas. Hur
dessa båda motstridiga krav skall kunna förenas framgår inte av motionen.
Finansutskottet finner för egen del inte anledning att göra någon annan
bedömning av förbrukningen av anslagsbehållningarna än regeringen. Utskottet
tillstyrker således yrkande 7 i propositionen och avstyrker motion Fi220 (v)
yrkande 6.
Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret
I sitt förslag till statsbudget för 1998 räknar regeringen med att förändringen
i myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret skall uppgå till
netto -1,8 miljarder kronor, dvs. Riksgäldskontoret väntas under budgetåret
från dessa institutioner ta upp lån som netto är av denna omfattning.
Utlåningen till Centrala studiestödsnämnden väntas öka med drygt 11 miljarder
kronor. Å andra sidan väntas framför allt de tilläggspensionsavgifter som
flyter in till den s.k. premiereserven, och som i avvaktan på fördelning på
pensionsspararna skall förvaltas av Riksgäldskontoret, bidra till att denna
institutionsinriktade låneverksamhet leder till en nettoinlåning i
Riksgäldskontoret på 1,8 miljarder kronor. Influtna tilläggspensionsavgifter
beräknas under 1998 uppgå till 13,5 miljarder kronor.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 4.3.5 och tabell 4.4) att
riksdagen godkänner den gjorda beräkningen av förändringar av myndigheters
m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret (yrkande 8).
Utskottet biträder detta förslag och tillstyrker således yrkande 8 i
propositionen.
Budgetens sammansättning i stort
Utskottet har i de närmast föregående avsnitten tagit ställning till
utgifternas fördelning på utgiftsområden, till beräkningen av statsbudgetens
inkomster samt till förändringar av anslagsbehållningar och Riksgäldskontorets
in- och utlåning till myndigheter m.fl. Utskottet har därmed övergripande
behandlat de delposter som statsbudgeten är uppbyggd av.
Skillnaden mellan å ena sidan statsbudgetens inkomster och å andra sidan
summan av samtliga utgifter på utgiftsområden inklusive förändringar av
anslagsbehållningar och nettot av myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret utgör budgetsaldot, vilket definitionsmässigt är liktydigt
med statens lånebehov. Lånebehovet framkommer alltså som en restpost, vars nivå
riksdagen inte tar ställning till.
Utskottets ställningstaganden framgår schematiskt av följande förenklade
budgetuppställning.
Tabell 29. Utskottets förslag till statsbudget för budgetåret 1998
Belopp i miljarder kronor

Utskottet övergår därmed till att behandla sammansättningen av statsbudgetens
inkomster på mer detaljerad nivå samt olika förslag och synpunkter med
anknytning till de 27 utgiftsområdena inklusive socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten.
Inkomster
Finansutskottet har ovan under rubriken Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen behandlat förslag om bl.a. utgiftstak, lånebehov
och beräkning av statens inkomster för år 1998. Här behandlar utskottet förslag
om dels skattepolitikens inriktning, dels ändrade skatter och avgifter.
Ställningstagandena görs med beaktande av de överväganden och bedömningar som
redovisats tidigare. Det innebär att utskottet redan tagit ställning till de
övergripande frågorna vad avser statens inkomster år 1998.
Avsnittet inleds med att utskottet behandlar förslag om skattepolitikens
allmänna inriktning. Därefter tar utskottet upp förslag till avgifts- och
skatteändringar. Betänkandets disposition följer i stort sett ordningen för
inkomsttitlarna i statsbudgeten.
Under respektive rubrik  redovisas beräkningar av de inkomstförslag som
regeringen och oppositionspartierna har lagt fram. För regeringen redovisas
beräknad effekt på statsbudgeten för år 1998. I de fall oppositionspartierna
avvisar regeringens förslag redovisas motsvarande belopp som regeringen har
beräknat. För övriga oppositionsförslag redovisas dels de belopp som partierna
redovisat i sina motioner, dels de belopp som kan beräknas belasta nästa års
statsbudget om förslagen vinner riksdagens bifall.
I motionerna tillämpas olika redovisningsprinciper för beräkningarna av
effekterna av inkomstförslagen. Ibland redovisas varaktig effekt och i andra
fall effekten för budgetåret 1998 med hänsyn till uppbörd. Förslagens effekter
för staten har redovisats i vissa fall, i andra fall har effekterna för den
konsoliderade offentliga sektorn beräknats. Genom att redovisa förslagens
statsbudgeteffekt underlättas jämförelser mellan regeringens och oppo-sitionens
budgetalternativ. Att föreslå riksdagen en beräkning av inkomsterna på
statsbudget för år 1998 hör till utskottets uppgifter. Den redovisning som görs
i detta avsnitt utgör en specificering av de belopp som redovisats ovan av de
totala inkomsterna för budgetåret 1998. I beslutsunderlaget har även den
varaktiga effekten när åtgärder fått fullt genomslag och effekten för hela
offentliga sektorn ingått. För att rätt kunna bedöma olika förslags ekonomiska
konsekvenser är  det önskvärt att kunna beakta även dessa effekter. De
redovisas emellertid inte i betänkandet.
Beräkningen av inkomstförslagens effekt för 1998 följer Finansdepartementets
beräkningskonventioner. Det bör noteras att vissa beräkningar är behäftade med
stor osäkerhet.
Skattepolitikens inriktning
Budgetpropositionen
Regeringen tar upp vissa allmänna frågor beträffande skattepolitiken i avsnitt
8.2 i propositionen. Regeringen redovisar sina överväganden med anledning av
den värdering av 1990/91 års skattereform som regeringen utfört. Dessutom
redovisas regeringens bedömningar av vissa överväganden och förslag som
redovisats i två aktuella utredningar: Skatteväxlingskommittén och
Tjänstebeskattningsutredningen.
I den slutliga värdering av skattereformen som regeringen lämnar i bilaga 6 i
volym 1 dras slutsatsen att det fördelningsmässiga utfallet för hushåll med
högst inkomster avviker från de bedömningar som gjordes i
skattereformpropositionen (prop. 1989/90:110). Regeringen konstaterar vidare
att de barnbidragshöjningar som var en integrerad del av skattereformen inte
kom att förverkligas fullt ut samt att reformen inte var fullt ut finansierad.
För att förbättra fördelningsprofilen - i enlighet med vad som avsågs med
skattereformen - föreslår därför regeringen att barnbidraget höjs från den 1
januari 1998. I propositionen aviserar regeringen vidare att den avser att
lägga ett förslag som innebär att inkomsttagare med ca 30 000 kr per månad och
därutöver skall betala en förhöjd statlig inkomstskatt efter att värnskatten
upphör år 1998. Förslaget kommer att läggas i 1998 års vårproposition. Syftet
är att förbättra den fördelningspolitiska profilen av skatterna. Omkring fyra
procent av de skattskyldiga med de högsta inkomsterna kommer enligt förslaget
att beröras av den högre statliga skattesatsen.
I skattereformen var det en uttalad ambition att bara 15 % av de
skattskyldiga med förvärvsinkomster skulle betala statlig inkomstskatt utöver
det fasta grundbeloppet (för närvarande 200 kr). Av redovisningen i bilaga 6
framgår att så inte varit fallet med undantag för år 1995. Regeringen anser att
när ekonomiskt utrymme föreligger bör inkomstskatten ändras så att det nyss
nämnda målet uppnås.
Utöver nämnda åtgärder anför regeringen att möjligheten till skattesänkningar
för personer i normala inkomstlägen bör prövas. Åtgärderna bör vara fullt
finansierade och prövas mot den inverkan de kan ha på sysselsättning och
arbetslöshet.
Vad beträffar Skatteväxlingskommitténs betänkande Skatter, miljö och
sysselsättning (SOU 1997:11), där kommittén bl.a. presenterar en principskiss
till ett nytt skattesystem, anförs att det enligt regeringen är önskvärt med en
ökad miljörelatering av skattesystemet. Om åtgärderna utformas på rätt sätt kan
de bidra till en ekonomiskt effektivare användning av våra resurser. En ökad
användning av skatter som ekonomiska styrmedel kan begränsa olika slag av
negativ miljöpåverkan. Om de skatter som tas ut på detta sätt under en
övergångstid genererar intäkter kan dessa användas för att reducera skatter som
verkar snedvridande på resursanvändningen. Det gäller här olika skatter på
arbete.
I Skatteväxlingskommitténs betänkande finns en rad förslag om förändringar i
skattesystemet, bl.a. ges ett förslag till en ny modell för
energibeskattningen. I propositionen aviserar regeringen att en arbetsgrupp
inom Regeringskansliet skall se över hela energiskattesystemet. Utgångspunkten
för denna översyn utgörs av kommitténs förslag. Ambitionen är att skapa ett
enklare och mer överskådligt system med en klarare uppdelning mellan skatternas
fiskala och miljöstyrande funktioner.
Regeringen redovisar vidare sina bedömningar av
Tjänstebeskattningsutredningens förslag i betänkandet Skatter, tjänster och
sysselsättning (SOU 1997:17). Utredningen rekommenderar bl.a. att en
skattereduktion på 30 % av arbetskostnaden införs för privatpersoner som låter
reparera, bygga om eller bygga till småhus eller bostadsrätter. Vidare föreslås
att arbetsgivaravgifter som kan antas vara nära alternativ till hemarbete och
svart arbete. Till denna grupp av tjänster hör, enligt utredningen,
reparationer av bilar och hushållsartiklar, serveringstjänster,
persontransporter och städtjänster som köps av hushållen.
Utredningens olika förslag beräknas sammantaget leda till en kostnad på 4,6
miljarder kronor. Finansieringen föreslås ske med sänkt grundavdrag, slopat
representationsavdrag, höjd tobaksskatt och höjd reavinstskatt på
privatbostäder. Enligt utredningen kan förslagen öka sysselsättningen med
omkring 40 000 personer.
I propositionen instämmer regeringen i utredningens analys av de
effektivitets- och specialiseringsvinster som förslagen kan medföra.
Skattesänkningar som riktas mot grupper och sektorer med mindre flexibla löner
kan påverka sysselsättningen positivt. Regeringen anser därför att en
budgetneutral omläggning av skattesystemet av den typ som utredningen föreslår
kan öka sysselsättningen. Det finns däremot anledning att vara skeptisk till
storleken på den sysselsättningseffekt som utredningen beräknar.
Särbehandlingen av vissa branscher ger upphov till olika gränsdragningsproblem.
Avgränsningen måste, enligt regeringen, vara utformad så att snedvridningen av
konkurrensförhållandena till den övriga ekonomin minimeras.
Ett annat problem gäller nedsättningen av socialavgifter för näringsidkare
som bedriver blandad verksamhet, dvs. såväl sådan verksamhet som skall ges en
förmånlig skattebehandling som annan verksamhet. Utredningens förslag innebär
att man inför ytterligare en grund för differentiering av socialavgifterna. För
närvarande finns redan differentiering med avseende på regioner och
företagsstorlek. Vad detta betyder för det totala avgiftssystemet är
otillräckligt belyst i utredningen och måste enligt regeringen beaktas vid en
fortsatt beredning.
Regeringen delar dessutom bedömningen att administrativa förenklingar kan
uppnås genom att den nuvarande skyldigheten för privatpersoner att göra avdrag
för preliminär skatt och betala arbetsgivaravgifter på ersättningar till
uppdragstagare som betalar A-skatt och som uppgår till minst 10 000 kr tas
bort. Ett eventuellt genomförande av ett förenklat system är dock aktuellt
först år 1999.
Regeringen kan emellertid inte ansluta sig till utredningens förslag till
finansieringar.
Avsnitt 8.2 avslutas med att regeringen aviserar att den under hösten avser
att lägga fram förslag om förändringar i reglerna för utfärdande av F-
skattesedel. Syftet med förslaget är att underlätta nyföretagande.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Fi403 hävdas att de höga svenska skatterna
gör dubbel skada. Medborgarnas beroende av den politiska sektorns förmåga att
klara sina åtaganden blir mycket stort. Samtidigt försvagas valfriheten och den
trygghet som ligger i att ha kontroll över sin egen ekonomi. Därtill kommer att
de höga skatterna snedvrider ekonomins sätt att fungera, försvårar
möjligheterna att skapa förutsättningar för de nya jobb som så väl behövs och
kväver tillväxtkraften i ekonomin.
En politik som syftar till att skapa förutsättningar för att de flesta skall
kunna leva på sin lön måste därför, menar motionärerna, stå på två ben. Det ena
är en aktiv skattesänkningspolitik som syftar till att växla lägre skatter mot
minskat behov av bidrag och offentligt stöd. Det långsiktiga målet måste vara
att den som är i behov av bidrag och offentligt stöd inte skall betala skatt
och att den som betalar skatt inte skall behöva bidrag.
Det andra benet är reformer på bland annat skatteområdet som syftar till att
stärka tillväxtkraften i ekonomin så att den höga arbetslösheten kan pressas
tillbaka och antalet människor som av andra skäl blivit helt beroende av det
offentliga för sin försörjning minskar. Samtidigt krävs en ny inriktning av
utbildningspolitiken så att fler kan få bättre kunskaper och högre kompetens.
Med en sådan uppläggning av politiken kommer det enligt motionärernas bedömning
att bli möjligt att uppnå successivt högre reallöner samtidigt som
skatteuttaget kan sänkas rejält eftersom utgifterna inom transfereringssystemen
kan sänkas.
I motionen framhålls vidare att det svenska skattesystemet främst präglas av
mycket höga skatter på arbete, främst inkomstskatt, egenavgifter och
arbetsgivaravgifter. Till följd av de senaste årens depreciering av kronan
ligger Sveriges generella konkurrenskraft åter på en rimlig nivå. De
samhällsekonomiska problemen med de höga skatterna på arbete är framför allt
att de hindrar stora delar av tjänstesektorn att expandera och att de höjer
kostnaden för att anställa och försämrar förutsättningarna för en fungerande
lönebildning.
För att de ekonomiska problemen skall kunna lösas och medborgarna återfå det
ekonomiska oberoende som är en förutsättning för långsiktig trygghet krävs,
anförs det i motionen, att utrymme skapas för kraftfulla skattesänkningar. Den
inriktning för skattepolitiken som föreslås i motionen (yrkande 1) innebär att
hushållens kontroll över den egna ekonomin skall öka väsentligt, så att
bidragsberoendet kan minskas samtidigt som förutsättningarna för väsentligt
högre tillväxt och betydligt fler nya arbetstillfällen stärks. Utrymme måste
därför avsättas för att slopa den extra höga beskattningen av investeringar och
kapitalbildning och överbeskattningen av företagande. Huvuddelen av
skattesänkningsutrymmet måste emellertid inriktas på att sänka skatten på
arbete genom främst sänkta egenavgifter och sänkt inkomstskatt för alla. Dessa
skattesänkningar gynnar relativt sett låg- och medelinkomsttagare mest och
medför att bidragsbehoven minskar.
För en femårsperiod formulerar motionärerna följande mål:
*  Kommunalskatterna sänks generellt med fem kronor per skattekrona genom att
statliga besparingar utnyttjas för att lyfta över finansieringsansvar från
kommunerna till staten.
*  Egenavgifterna sänks med 5,95 procentenheter.
*  Mervärdesskatten sänks till 21 %.
*  Grundavdraget höjs något och ett extra grundavdrag för varje barn införs vid
den kommunala beskattningen. Grundavdraget för barn skall alltid kunna
utnyttjas fullt ut genom ?negativ skatt?.
*  Beskattningen av bostäder sänks till en nivå som motsvarar 1,2 procents
fastighetsskatt samtidigt som den del av taxeringsvärdet som utgör markvärde
inte över huvud taget tas upp till beskattning.
*  Dubbelbeskattningen av investeringar och överbeskattningen av
kapitalbildning slopas.
Folkpartiet liberalerna betonar i motion Sk735 att det är en prioriterad
uppgift att skapa förutsättningar för fler arbetstillfällen. Motionärerna
lägger därför fram en rad förslag till skattesänkningar som de anser måste
genomföras omedelbart för att få fler jobb i näringslivet. Målet är att så
många som möjligt skall slippa vara beroende av arbetslöshetsersättning, AMS-
åtgärder, socialbidrag, förtidspensioner m.m. och i stället ges en chans att
försörja sig på eget arbete. Fler människor måste få en lön att leva på.
Folkpartiet liberalerna föreslår således bl.a. att arbetsgivaravgifterna
sänks inom tjänstesektorn med ca 6 procentenheter, att värnskatten slopas, att
dubbelbeskattningen slopas, att förmögenhetsskatten sänks samt att
fastighetsskatten sänks redan år 1998.
Den långsiktiga inriktningen av skattepolitiken bör, enligt motionärerna,
vara inriktad på lägre skatter för låg- och medelinkomsttagare (yrkande 1).
Enligt regeringens kalkyler finns vid sekelskiftet ett ?utrymme? på 20
miljarder kronor. Om Folkpartiets politik får genomslag efter valet 1998 kan
detta utrymme enligt motionärernas bedömning komma att realiseras tidigare. De
anser att huvuddelen bör användas till att sänka skatterna för låg- och
medelinkomsttagare. Till att börja med bör de principer som fastslogs i samband
med skattereformen återupprättas, dvs. att de flesta inkomsttagare betalar
högst 30 % i skatt och att bara 15 % betalar statsskatt, samt högst 50 % i
marginalskatt. Det är viktigt att återinföra det fulla inflationsskyddet i
skatteskalan så att inte fler personer successivt skjuts uppåt och tvingas
betala statsskatt.
Det höga skattetrycket i Sverige för oundvikligen med sig en hög
skattebelastning på de stora och breda skattebaserna, dvs. de inkomstskikt där
de flesta inkomsttagare befinner sig. Sverige är det land bland
industriländerna som har det lägsta grundavdraget och en av de högsta inledande
skattesatserna. Det innebär att små inkomster beskattas hårdare än i jämförbara
länder. Med lägre skatter på låga inkomster får fler chansen att försörja sig
på det egna arbetet. Rent tekniskt kan detta ske genom förändringar i
inkomstskatteskalan eller genom höjda grundavdrag. Även lägre kommunalskatt
skulle ge liknande effekter.
Det är, menar motionärerna, viktigt att skattesänkningarna genomförs på ett
sätt som leder till minskade marginaleffekter för i synnerhet barnfamiljerna. I
dag har många av dem - genom en kombination av höga inkomstskatter,
avtrappningsregler i bostadsbidragen, inkomstprövade daghemsavgifter m.m. -
marginaleffekter på upp till 80 % eller mer. De kan knappast genom egna
insatser eller beslut påverka sin egen ekonomi, utan är i hög grad beroende av
politiska beslut. De är fast i den s k ?fattigdomsfällan?.
Skattepolitiken måste enligt motionärernas mening inriktas på att skapa
förutsättningar för en växande och dynamisk samhällsekonomi. Det innebär att
skatterna måste utformas så att de enskilda initiativ som driver ekonomisk
utveckling och stigande sysselsättning uppmuntras. Det innebär också att
skatterna måste ges en internationellt konkurrenskraftig inriktning. Sverige
skall vara ett land som lockar till sig entreprenörer, investeringar och nya
arbetstillfällen. Sverige skall vara ett land där det lönar sig att arbeta,
investera och starta företag. Fortsatta minskningar av skattekilen på arbete -
dvs. skillnaden mellan vad arbetsgivare betalar brutto och vad löntagare får
netto - är nödvändiga.
Folkpartiet liberalerna föreslår således en reformering av de stora
socialförsäkringssystemen till mer renodlade försäkringssystem, varvid det
sammanlagda skattetrycket kan sänkas till knappt 46 %.
Ett successivt sänkt skattetryck är nödvändigt för att växla in svensk
ekonomi på en högre tillväxtbana. Det strider inte mot kraven att skatterna
skall kunna finansiera en ambitiös välfärdspolitik med omfattande
skattefinansierad vård, omsorg, utbildning och miljöarbete eller ansvar för de
människor som behöver det offentligas stöd. Tvärtom kan sådana välfärdsmål bara
tillgodoses om ekonomin växer i tillfredsställande takt och fler människor
slipper vara beroende av a-kassor, AMS-åtgärder, socialbidrag, förtidspension,
m.m. En skattepolitik för fler skattebetalare är en förutsättning för att nå
högt ställda ambitioner på välfärdsområdet.
Vänsterpartiets förslag till riktlinjer för skattepolitiken i motionerna Fi220
(yrkande 19) och Sk326 (yrkande 1) bygger på två grundprinciper: en grön och en
röd skatteväxling. Motionärerna menar att skattepolitiken måste utformas med
inriktning på ökad sysselsättning. Samtidigt är det nödvändigt att hålla
kontroll över statsfinanserna.
Vänsterpartiet anser att det i nuvarande läge inte är möjligt att sänka det
totala skatteuttaget, det vore att äventyra statsfinanserna. Motionärerna delar
inte uppfattningen att lösningen på sysselsättningsproblemen ligger i stora
generella skattesänkningar. Det är en myt att stora skattesänkningar genom
dynamiska effekter automatiskt skulle öka sysselsättningen. Det finns inga
belägg för något direkt samband mellan låga skatter och hög tillväxt.
Samtidigt anser de att det inte finns särskilt mycket utrymme för
skattehöjningar. Motionärerna föreslår en marginell höjning av skattekvoten med
0,1 procentenhet eller med 1,8 miljarder kronor. Inom detta skattenetto
föreslås emellertid en s.k. röd skatteväxling. Skatten för höginkomsttagare
höjs medan den sänks för låginkomsttagare. Skatten höjs för stora företag, dvs.
företag med höga vinster, och sänks för små företag.
Den röda skatteväxlingen motiveras både av rättviseskäl och näringspolitiska
skäl. Saneringspolitiken har belastat alla samhällsgrupper, men det står helt
klart att det är hushållen med låga inkomster som drabbats värst. Hushåll med
höga inkomster har trots saneringspolitiken kunnat kompensera sig bland annat
genom ständigt och snabbt stigande börsvärden.
Den svaga utvecklingen av hushållens köpkraft och i många fall även minskande
köpkraft har gjort att företag som verkar på hemmamarknaden haft problem med
svag efterfrågan och dålig lönsamhet. Genom en omfördelning av köpkraften menar
motionärerna att efterfrågan kommer att öka. Det är främst hushåll med högre
inkomster som ökat sitt sparande under senare år. Ett ökat skatteuttag på de
högre inkomstskikten kommer därför till stor del att påverka dessa gruppers
sparande och inte hushållens totala konsumtion.
Vänsterpartiet ställer sig vidare bakom Skatteväxlingskommitténs slutrapport
där en bred majoritet angett ett framtida utrymme för en miljörelaterad
skatteväxling till knappt 30 miljarder kronor. Vänsterpartiet ser kommitténs
förslag som ett viktigt steg mot en ökad miljörelatering av skattesystemet.
Sysselsättningsskäl talar för att arbeta vidare från kommitténs förslag om
att i första hand prioritera selektiva skattesänkningar i arbetsintensiva
tjänstebranscher. Vänsterpartiet föreslår skattesänkningar på 9 miljarder
kronor för tjänstesektorn under kommande budgetår.
När det gäller skattesänkningar för hushåll och löntagare menar motionärerna
att det finns två alternativa vägar att gå för att få en bra
fördelningspolitisk profil. Dels höjningar av grundavdragen i lägre
inkomstskikt, alternativt att successivt minska uttaget av egenavgifter.
Den alltmer internationaliserade ekonomin och globaliseringsprocessen medför
risker för osund skattekonkurrens och därmed en press nedåt på de offentliga
inkomsterna. Det är därför viktigt att Sverige i olika internationella forum
arbetar för att begränsa förutsättningarna för skattekonkurrens,
valutaspekulationer och gränsöverskridande ekonomisk brottslighet.
En konkret åtgärd är att införa en internationell transaktionsskatt på
spekulativ valutahandel. Motionärerna menar att regeringen bör driva denna
fråga med kraft i internationella sammanhang. Det är viktigt att regeringen i
EU reser krav på stopp för möjligheterna att inom ramen för EU:s fria
kapitalmarknad komma undan nationell kapitalbeskattning. Det gäller vidare att
stoppa konkurrens om jobb genom låga bolagsskatter eller frånvaro av rimliga
nivåer på energi- och miljöskatter. Motionärerna menar att det är viktigt att
regeringen verkar för att fastställa miniminivåer inom EU för skatt på kapital,
bolag och vissa miljöområden, främst koldioxid.
Vänsterpartiet reserverar i sitt budgetalternativ 4 miljarder kronor för
reducering av arbetsgivaravgifter inom den privata tjänstesektorn. I motion
Sk326 yrkande 10 föreslås att en utredning snabbt tillsätts för att se över
möjligheterna till en selektiv skattesänkning inom tjänstesektorn. I
utredningen bör de gränsdragningsproblem vid selektiv beskattning av tjänster
som Tjänstebeskattningskommittén redogjort för i sitt betänkande (SOU 1997:17)
undersökas. Om det visar sig att gränsdragningsproblemen blir för stora, bör
andra sysselsättningsfrämjande åtgärder inom den privata sektorn prövas.
Eventuella förslag skall rymmas inom den reserverade ramen om 4 miljader
kronor.
I Vänsterpartiets budgetalternativ ingår vidare att 2 miljarder kronor
avsätts till en framtidsfond för kompetensutveckling av personal. Ett
investeringsbidrag, som bör utgå i form av en skattereduktion, på 2 % av
anskaffningskostnaden för inventarier som skall kunna erhållas under fem år bör
införas.
Miljöpartiet de gröna bedömer i motion Sk325 att behovet av skattefinansiering
av offentliga verksamheter kommer att vara stort även i framtiden. Samtidigt
har höga skatter nackdelar och det finns en risk för att flera skattebaser
urholkas, bl.a. som en följd av en alltmer internationaliserad ekonomi.
Motionärernas förslag innebär sammantaget att skattetrycket minskas med 19
miljarder kronor, ca 1 % av BNP, år 2000 jämfört med regeringens förslag.
Miljöpartiet bedömer att den totala skattekvoten kommer att ligga kvar på
ungefär denna nivå under överblickbar framtid (yrkande 1).
Inom ramen för det totala skatteuttaget föreslås emellertid en skatteväxling
med lägre skatter på arbete och högre på energi, utsläpp och råvaruförbrukning.
Skatteväxlingen bör omfatta ca 25 miljarder kronor t.o.m.  år 2000 och ca 100
miljarder kronor inom 15 år. Inom den ramen kan skatten på arbete
(arbetsgivaravgifter, egenavgifter och i viss mån inkomstskatten) sänkas med
nära 12 procentenheter (yrkande 2). Skatteväxlingen är ett mycket viktigt
styrmedel för att få till stånd en genomgripande och långsiktig omvandling av
samhället mot ett ekologiskt hållbart kretsloppssamhälle. För att detta skall
kunna ske på effektivast möjliga sätt behöver samhällets aktörer, företag och
hushåll, klara långsiktiga politiska beslut som anger färdriktningen. Riksdagen
bör därför redan nu fatta bindande beslut om skatteväxling för åren 1998-2000
och därutöver fatta principbeslut om en fortsatt skatteväxling fram till år
2010.
För det fortsatta arbetet med att utveckla en skatteväxlingsmodell är det
enligt motionärerna viktigt att försöka precisera mer tydliga principer och en
genomtänkt struktur för de energirelaterade skatterna. Detta är viktigt när de
skatterna får en starkt ökad betydelse som styrmedel mot ett kretsloppssamhälle
samtidigt som de kommer att svara för en ökad andel av finansieringen av
offentlig verksamhet (yrkande 3). Det innebär bl.a. att motiven för och sättet
att beräkna nuvarande energiskatt behöver preciseras. Den allmänna
energiskattten bör kompletteras med speciella skatter i produktionsledet för
olika energislag.
Utgångspunkten för Miljöpartiets skatteväxling är att höjda skatter på ett
område skall kompenseras av sänkta skatter på ett annat område.
Skattesänkningarna bör utformas så att negativa industripolitiska och
fördelnings-politiska effekter motverkas. Det innebär att såväl skattesatser
som avdragsmöjligheter för flera olika skatter kan behöva justeras. Det är
också viktigt att inom statsbudgetens ram uppmärksamma behovet av
kompletterande fördelningspolitiska åtgärder för grupper som inte betalar
inkomstskatt och som därför inte direkt kompenseras genom skatteväxlingen. Den
viktigaste skattesänkningen är, som tidigare påpekats, sänkta skatter på arbete
(yrkande 4).
Kristdemokraterna påpekar i sin motion Sk327 att marknadsekonomin i sig inte är
tillräcklig för att skapa det goda samhället. Den måste bygga på
förvaltarskapets principer. Den kristna förvaltarskapstanken betonar människans
personliga och kollektiva ansvar för sig själv, sina medmänniskor,
efterkommande generationer, samt för den fysiska livsmiljön. Marknadsekonomin
måste styras av ett ekologiskt ansvarstagande. Det måste också avspegla sig i
skattepolitiken.
En fri marknadsekonomi kan aldrig av sig själv skapa en acceptabel
inkomstfördelning. Därför är det nödvändigt att utveckla system såväl inom ett
land som mellan länder för att åstadkomma resursöverföringar för en jämnare
inkomstfördelning. Skattepolitiken är, menar motionärerna, ett viktigt
instrument för detta.
En målsättning för kristdemokratisk ekonomisk politik är att skapa
förutsättningar för nya arbetstillfällen och en långsiktigt hållbar ekonomisk
utveckling. Skatternas omfattning och utformning måste stödja en sådan
utveckling. En ökad sysselsättning är en förutsättning för att minska det
resursslöseri som den alltför höga arbetslösheten innebär. Dessutom förstärker
det skatteunderlaget och minskar de offentliga utgifterna. Därmed skapas ökade
möjligheter att förstärka välfärden, vård, social omsorg och åstadkomma en
rättvis fördelning.
Ett gott samhälle byggs, menar motionärerna, utifrån en marknadsekonomi
baserad på etiska principer och styrd av sociala och ekologiska hänsyn.
Kristdemokraterna eftersträvar en ekologisk och social marknadsekonomi. Detta
får konsekvenser för den skattepolitik de förordar.
I de riktlinjer för skattepolitiken som Kristdemokraterna föreslår (yrkande
1) anges att en viktig uppgift är att verka för ett skattesystem som är
långsiktigt stabilt, är enkelt, främjar en god ekonomisk utveckling och därmed
minskar benägenheten till svartarbete och urholkad skattemoral.  Ett annat mål
är att successivt sänka skattetrycket. Det totala skattetrycket bör inte
överstiga 50 % av BNP, men skatterna får inte sänkas på ett sådant sätt att det
rubbar den samhällsekonomiska balansen eller leder till problem med
finansieringen av en god utbildning, vård och omsorg.
I yrkande 2 föreslår motionärerna vidare särskilda riktlinjer för
skattepolitiken inom EU. Med en fri gränshandel och fri rörlighet av varor,
tjänster, personer och kapital är det inte möjligt att hålla en väsentligt
högre eller annorlunda skattestruktur än i våra grannländer. Motionärerna anser
att det är ett starkt svenskt intresse att övergå till majoritetsbeslut inom EU
när det gäller skatter och avgifter på miljöområdet. Det skulle, menar de,
förbättra möjligheterna att få till stånd en gemensam minimiskattesats på
koldioxidutsläpp. Den svenska regeringen bör verka för införandet av en sådan
miniminivå. Motionärerna anser vidare att Sverige bör ha ett fortsatt undantag
inom EU för att kunna behålla restriktiva regler för införsel av bl.a.
alkoholdrycker.
Vid sidan av förslagen i partimotionerna har förslag om skattepolitikens
inriktning också väckts i två enskilda motioner.
I motion Fi201 av Sten Tolgfors (m) föreslås att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om Nya Zeeland som ett lämpligt
studieobjekt för de reformer av skattesystem och arbetsmarknad som bör
genomföras i Sverige. Motionären pekar på att Nya Zeeland är värt att studera
eftersom landet enligt refererad statistik förbättrat sin konkurrenskraft, ökat
sysselsättningsgraden, minskat arbetslösheten och minskat budgetunderskottet
samtidigt som inflationen kunnat hållas mellan 0,5 och 1,5 %. Till de åtgärder
som han menar är värda att studera är avregleringar, reformerade
välfärdssystem, sänkt skattetryck och Nya Zeelands nya arbetsrättslagstiftning.
I motion Fi402 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m och fp) föreslås en
växling av sänkt företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter. En sådan växling
skulle, anser motionärerna, ge förutsättningar för ökad sysselsättning och
bidra till att konkurrens sker på lika villkor. En parlamentarisk utredning bör
tillsättas med uppdrag att analysera i vilken mån sänkta arbetsgivaravgifter är
ett bättre alternativ än vissa av de nu i olika former förekommande
företagsstöden.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet konstaterar i sitt yttrande (SkU1y) att regeringens förslag
innebär att den ekonomiska politiken ligger fast och att arbetet med olika
skattefrågor kommer att fullföljas enligt tidigare riktlinjer. Även
oppositionspartiernas förslag överensstämmer i allt väsentligt med de
ståndpunkter i skattefrågorna som redovisades under förra riksmötet.
Skatteutskottet instämmer därför nu liksom tidigare i regeringens bedömning att
det saknas utrymme för skattelättnader av den art och omfattning som föreslås i
flertalet motioner. Möjligheterna till ett ökat skatteuttag är också starkt
begränsat. Utskottet kan hänvisa till vad utskottet anförde i dessa frågor i
sina yttranden till finansutskottet förra hösten och i våras (1996/97:SkU1y och
SkU5y) och vid sina bedömningar av olika skattefrågor bl.a. i betänkandena
1996/97:SkU13-SkU16.
Skatteutskottet erinrar vidare om att samarbetet mellan Socialdemokraterna
och Centerpartiet som pågått sedan våren 1995 haft en avgörande betydelse för
den politiska stabiliteten kring en ekonomisk politik inriktad på balans i de
offentliga finanserna 1998, överskott 1999 och framåt och en halvering av den
öppna arbetslösheten till år 2000. Tack vare en framgångsrik sanering av de
offentliga finanserna står Sverige åter starkt, och det finns nu en fast grund
för en mera offensiv fördelningspolitik. Skatteutskottet delar regeringens
uppfattning att det utrymme som står till buds i första hand skall gå till
ändamål som bäst gynnar en rättvis fördelning och mest bidrar till tillväxt och
ökad sysselsättning och att de som burit de tyngsta bördorna i saneringen av de
gemensamma finanserna bör stå främst. De krav på långtgående skattelättnader i
olika hänseenden som framställs i motionerna bör alltså fortfarande stå
tillbaka för andra mer angelägna ändamål. Därtill kommer att en del av de
frågor som tagits upp i motionerna övervägs inom Regeringskansliet. Enligt
skatteutskottets uppfattning saknas det skäl för att nu ompröva riktlinjerna
för detta arbete.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar om här aktuella motioner från
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet
de gröna och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet kan inledningsvis konstatera att skattetrycket höjts i Sverige
som en del av saneringen av de offentliga finanserna. Välfärd kan inte byggas
på lånade pengar. Ofinansierade skattesänkningar är inget annat än morgondagens
skattehöjningar.
Förutom att skatterna finansierar den gemensamma välfärden fyller den andra
funktioner. Skattesystemet har stor betydelse för fördelningspolitiken.
Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet att det utrymme som står
till buds i första hand skall gå till ändamål som bäst gynnar en rättvis
fördelning och mest bidrar till tillväxt och ökad sysselsättning och att de som
burit de tyngsta bördorna i saneringen av de gemensamma finanserna bör stå
främst. Samtidigt måste skattesystemet vara ekonomiskt effektivt. Det innebär
att snedvridande effekter och kostsam administration måste undvikas.
Vid en översiktlig bedömning av förslagen i motionerna om ändrad inriktning
av skattepolitiken måste man beakta skattepolitikens skilda funktioner och göra
avvägningar. I en jämförelse mellan alternativen kan utskottet konstatera att
Moderata samlingspartiets förslag till inriktning av skattepolitiken varken
uppfyller de krav på fördelningspolitik eller de krav på finansiering av höga
ambitioner i den offentliga sektorn som utskottet förordar. Förslagen till
riktlinjer i Folkpartiet liberalernas och Kristdemokraternas motioner skiljer
sig åt från Moderaterna genom att omfattningen av föreslagna skattesänkningar
är betydligt mindre. Inriktningen på förslagen är emellertid likartad, vilket
innebär att de inte tillräckligt beaktar skattepolitikens fördelningspolitiska
effekter. Utskottet bedömer vidare att en så kraftig och snabb skatteväxling
som Miljöpartiet de gröna föreslår kommer att leda till kraftiga
samhällsekonomiska effektivitetsförluster. I kombination med förslagen om
kraftig arbetstidsförkortning, vilket bl.a. innebär införandet av förändrade
skatter för att främja minskade arbetsinsatser, framstår Miljöpartiet de grönas
riktlinjer för skattepolitiken som orealistiska. Vänsterpartiet föreslår en
måttlig ökning av skattekvoten för år 1998, men successivt ökade skatter för
åren därefter. Utskottet anser att ökade skatter varit befogade som ett led i
upprustningen av statens finanser, men att de ytterligare skattehöjningar som
Vänsterpartiet föreslår skulle leda till negativa samhällsekonomiska effekter.
Flera av partierna behandlar företagsbeskattningen och företagens villkor i
Sverige. Utskottet kan konstatera att skattepolitiken de senaste åren har
inneburit att villkoren för företag och företagande förbättrats avsevärt trots
att även företag har fått bidra till saneringen av de offentliga finanserna.
Bolagsskatten är sedan länge förmånlig i ett internationellt perspektiv.
Regeringen har dessutom inriktat politiken på att förbättra villkoren för
mindre och medelstora företag och på att stimulera kvinnors företagande. Till
de konkreta åtgärderna och förslagen hör lättnader i ägarbeskattningen med 4
miljarder kronor, nedsättningen av arbetsgivaravgifterna med inriktning på små
och medelstora företag, lindrad beskattning av enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag samt ändrade regler för utfärdande av F-skattebevis.
Finansutskottet kan, i likhet med skatteutskottet, ställa sig bakom den
inriktning av skattepolitiken som regeringen bedriver och avstyrker därför
förslagen om ändrad inriktning i motionerna Fi220 (v) yrkande 19, Fi403 yrkande
1, Sk325 (mp) yrkandena 1-4, Sk326 (v) yrkandena 1 och 10, Sk327 (kd) yrkandena
1 och 2 samt Sk735 (fp) yrkande 1. Utskottet återkommer till de konkreta
inkomstförslagen.
Finansutskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen i propositionen
aviserar att den avser att arbeta vidare med viktiga skattefrågor som berör
skatteväxling, tjänstebeskattning och bekämpning av skattefusk. Utskottet kan
ställa sig bakom den inriktning av detta arbete som redovisas i propositionen.
Någon åtgärd från riksdagen bör därför inte föranledas av motion Fi402 (kd, m,
fp), varför den avstyrks.
Beträffande motion Fi201 (m) konstaterar finansutskottet att frågan inte är
av sådan art att motionen bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Vilka länder
regeringen kan och bör studera är inte en fråga som riksdagen har anledning att
ta närmare ställning till. Motionen avstyrks.
Skatt på inkomst
Fysiska personers inkomstskatt
Tabell 30. Fysiska personers inkomstskatt
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------
|Inkomstförslag 1998       |        |  Motion  |Statsbudget-|
|                          |        |          |  effekt|
---------------------------------------------------------
|                          |        |          |        |
---------------------------------------------------------
|Regeringen                |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Höjt reseavdrag från 13  |  + 30  |          |        |
| till 15 kronor           |   000  |          |        |
---------------------------------------------------------
| Höjd  avdragsgräns till  |  + 30  |          |        |
| 7 000 kronor             |   000  |          |        |
---------------------------------------------------------
| Förlängt ROT-avdrag      |   ± 0  |          |        |
---------------------------------------------------------
| Reducerat      särskilt  | + 105  |          |        |
| grundavdrag              |   000  |          |        |
---------------------------------------------------------
|Moderata samlingspartiet  |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Nej      till      höjd  |        |- 30 000  |- 30 000|
| avdragsgräns             |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Slopad  värnskatt redan  |        | - 5 730  | - 5 680|
| 1998                     |        |     000  |     000|
---------------------------------------------------------
| Fullt   inflationsskydd  |        |- 310 000 |- 290 000|
| från 1998                |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Höjning av generellt     |        |          |        |
| grundavdrag till 10 000  |        | - 2 380  |- 200 000|
| kronor                   |        |     000  |        |
---------------------------------------------------------
| Kommunalt   grundavdrag  |        |          |        |
| med  10 000 kronor  per  |        | - 5 900  |      (0|
| barn                     |        |     000  |        |
---------------------------------------------------------
| Avdrag              för  |        |- 900 000 |- 440 000|
| barnomsorgskostnader     |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Höjd   avdragsrätt  för  |        |          |        |
| pensionssparande         |        |      (0  |- 130 000|
---------------------------------------------------------
| Ytterligare  höjning av  |        |          |        |
| reseavdraget  till   16  |        |- 250 000 |+ 20 000|
| kr/mil                   |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Slopad                   |        | - 1 000  |      (0|
| dubbelbeskattning        |        |     000  |        |
---------------------------------------------------------
| Skattereduktion     för  |        |      (0  |- 200 000|
| hushållstjänster         |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Permanent ROT-avdrag     |        |      (0  |      (0|
---------------------------------------------------------
| Lägre   beskattning  av  |        |          |        |
| royaltyinkomster         |        | - 70000  |- 70 000|
---------------------------------------------------------
|Folkpartiet liberalerna   |        |          |        |
|                          |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Slopad värnskatt  redan  |        | - 5 000  | - 5 680|
| 1998                     |        |     000  |     000|
---------------------------------------------------------
| Höjd   avdragsrätt  för  |        |          |        |
| pensionssparande         |        |      (0  |      (0|
---------------------------------------------------------
| Slopad                   |        | - 3 000  |      (0|
| dubbelbeskattning        |        |     000  |        |
---------------------------------------------------------
| Nej  till förlängt ROT-  |        |      (0  |      (0|
| avdrag                   |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Sänkt     inkomstskatt:  |        |- 10 000  |- 10 000|
| skatteväxling            |        |     000  |     000|
---------------------------------------------------------
|Vänsterpartiet            |        |          |        |
|                          |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Nej      till      höjt  |        |- 30 000  |- 30 000|
| reseavdrag               |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Nej      till      höjd  |        |- 30 000  |- 30 000|
| avdragsgräns             |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Slopat grundavdrag över  |        | + 2 900  | + 1 700|
| brytpunkt                |        |     000  |     000|
---------------------------------------------------------
| Sänkt reseavdragsgräns   |        |          |        |
| till 5 000 kronor        |        |- 185 000 |- 185 000|
---------------------------------------------------------
| Ändrad                   |        | + 1 000  |+ 270 000|
| bilförmånsbeskattning    |        |     000  |        |
---------------------------------------------------------
| Nytt skalsteg 10 % för   |        | + 2 500  | + 1 520|
| inkomster över 360 000   |        |     000  |     000|
| kr                       |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Ränteavdragstak  70 000  |        |+ 900 000 |+ 650 000|
| kr                       |        |          |        |
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
|Miljöpartiet de gröna     |        |          |        |
|                          |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Nej      till      höjd  |        |- 30 000  |- 30 000|
| avdragsgräns             |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Reseavdrag görs om till  |        |          |        |
| 30 % skattereduktion     |        |- 200 000 |- 100 000|
| för kostnader över 6     |        |          |        |
| 000 kr                   |        |          |        |
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
|                          |        |          |        |
|Kristdemokraterna         |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Nej      till      höjd  |        |- 30 000  |- 30 000|
| avdragsgräns             |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Fullt   inflationsskydd  |        |- 284 000 |- 200 000|
| från 1998                |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Höjd  avdragsgräns  för  |        |          |        |
| pensionssparande         |        |- 870 000 |- 130 000|
---------------------------------------------------------
| Slopad                   |        | - 2 500  |  -2 500|
| dubbelbeskattning        |        |     000  |     000|
---------------------------------------------------------
| ROT-tjänstesektorn       |        | - 1 000  |      (0|
|                          |        |     000  |        |
---------------------------------------------------------
| Riskkapitalavdrag        |        |- 600 000 |- 600 000|
---------------------------------------------------------
| Slopad   värnskatt  och  |        |          |        |
| slopat grundavdrag  vid  |        | - 3 600  | - 3 330|
| statlig skatt            |        |     000  |     000|
---------------------------------------------------------
| Royaltyinkomster         |        |- 15 000  |- 15 000|
| skattebefriat 2 år       |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Yrkesfiskeavdrag         |        |- 40 000  |- 40 000|
---------------------------------------------------------
| Avdrag för individuella  |        |          |        |
| utbildningskonton        |        |- 100 000 |- 100 000|
---------------------------------------------------------
| Förbättrade ROT-avdrag   |        | - 1 000  |      (0|
|                          |        |     000  |        |
---------------------------------------------------------
| Beskattning          av  |        |+ 600 000 |      (0|
| bilförmån                |        |          |        |
---------------------------------------------------------
| Ökade inkomster,         |        |          |        |
| förbättrad skatte-       |        | + 1 200  |      (0|
| indrivning               |        |     000  |        |
---------------------------------------------------------
|                          |        |          |        |
---------------------------------------------------------
Reseavdrag (budgetpropositionen)
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (yrkande 37 i denna del, avsnitt 8.5, vol. 1) föreslås
att det avdragsgilla beloppet för kostnader för resor mellan bostad och
arbetsplats med egen bil respektive för resor i tjänsten med egen bil höjs från
13 kr per mil till 15 kr per mil. Samtidigt föreslås att gränsen för
avdragsgilla kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen höjs från
6 000 kr till 7 000 kr. Förslaget medför ändringar i 33 § kommunalskattelagen
och i anvisningarna till 23 och 33 §§. De nya reglerna föreslås tillämpas
första gången vid 1999 års taxering.
Skälet till förslaget är att det nuvarande schablonmässiga beloppet för
resekostnader med egen bil har varit oförändrat sedan 1993. För att ta hänsyn
till ändrade faktiska rörliga kostnader, bl.a. ökade bensinkostnader, finns det
anledning att justera upp nivån. Med hänsyn till att den nya nivån skall kunna
bestå ett antal år föreslås en uppjustering med 2 kr per mil.
I samband med att avdraget för kostnader för bilresor till och från arbetet
samt i tjänsten föreslås höjas är det enligt propositionen med hänsyn till
statsfinanserna och för att ge åtgärden en tillfredsställande
fördelningspolitisk profil motiverat att höja det icke avdragsgilla beloppet
från 6 000 kronor till 7 000 kronor. Förslagets konstruktion innebär att
åtgärden särskilt inriktas mot dem med förhållandevis långa avstånd mellan
bostaden och arbetsplatsen.
Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi403 förslaget om att höja det
avdragsgilla beloppet för arbetsresor (yrkande 16). Motionärerna vill däremot
höja avdraget för resor till och från arbetet utöver vad som föreslås i
propositionen till 16 kr per mil (yrkande 14). Motsvarande förslag återfinns
även i motion Sk321 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) (yrkandena 8 och
9). Även Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m) föreslår i motion Sk305
yrkande 2 att avdragsgränsen höjs. I motion Fi403 föreslår Moderaterna dessutom
att riksdagen begär förslag från regeringen om att ändra bestämmelserna så att
avdrag också medges för resor till och från barnomsorg (yrkande 15).
Vänsterpartiet anser i motion Sk326 att riksdagen bör avslå
propositionsförslaget om höjt reseavdrag till 15 kr. Det saknas enligt
motionärerna reella skäl för en sådan höjning. I stället bör riksdagen besluta
om en sänkning av gränsen för avdragsgilla kostnader till 5 000 kr (yrkande 6).
Miljöpartiet de gröna avvisar i motion Sk325 förslaget om höjt reseavdrag
(yrkande 13). Skälet är att en höjning missgynnar kollektivresenärer. I stället
föreslår motionärerna att reseavdraget görs om till en skattereduktion på 30 %
som blir lika mycket värd för både hög- och lågavlönade (yrkande 14).
Kristdemokraterna avvisar i motion Sk327 propositionsförslaget att höja
avdragsgränsen (yrkande 21). En höjning av gränsen skulle missgynna
kollektivresenärer och de som har relativt korta resor med egen bil till
arbetet.
Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) välkomnar i motion Fi912 yrkande 2
propositionens förslag om höjda avdrag för arbetsresor, men påpekar att ett
problem kvarstår för övriga resor som företas med egen bil då allmänna
kommunikationer saknas. Detta är framför allt angeläget för kvinnor och för
boende i glesbygd. Motionärerna föreslår att ett särskilt glesbygdsavdrag för
höga resekostnader införs.
Även Maud Björnemalm m.fl. (s) framhåller i motion Sk308 att reseavdraget är
särskilt viktigt för glesbygden där kollektivtrafiken inte räcker till.
Motionärerna föreslår att riksdagen tar initiativ till en analys av
förutsättningarna för att rikta reseavdraget så att ett högre reseavdrag för
arbetsresor med bil utgår i stödområdena.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet finner i sitt yttrande (SkU1y) att utvecklingen av
bensinkostnader m.m. motiverar en uppräkning till 15 kr per mil så som
regeringen föreslagit och att detta belopp väl täcker merkostnaderna för resor
till och från arbetet med egen bil. Uppräkningen av beloppsspärren från 6 000
kr till 7 000 kr sägs vara väl avvägd. Skatteutskottet tillstyrker således
propositionsförslaget och avstyrker här aktuella motioner.
Till yttrandet har beträffande reseavdragen fogats avvikande meningar från
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet propositionens förslag
om reseavdrag och avstyrker motionerna Fi403 (m) yrkandena 14-16, Fi912 (c)
yrkande 2, Sk305 (m) yrkande 2, Sk308 (s), Sk321 (m) yrkandena 8 och 9, Sk325
(mp) yrkandena 13 och 14, Sk326 (v) yrkande 6 och Sk327 (kd) yrkande 21.
Förlängt ROT-avdrag (budgetpropositionen)
Budgetpropositionen
I propositionen (yrkande 44, avsnitt 8.7, volym 1) föreslår regeringen att det
s.k. ROT-avdraget förlängs ett år. Det betyder att byggnadsarbeten som utförts
under tiden den 1 januari-31 december 1998 kan ge rätt till skattereduktion
enligt tidigare gällande regler. Förslaget medför att lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus ändras så att
avdragsmöjligheten förlängs.
Motionerna
Förslag till regelförändringar avseende ROT-avdraget förs fram i fyra motioner,
nämligen i de båda partimotionerna Fi205 (m) yrkande 6 och Sk327 (kd) yrkande
14 i denna del samt i motionerna Sk319 av Lennart Brunander och Kjell Ericsson
(c) och Sk320 Ulf Björklund (kd). I den förstnämnda motionen föreslås riksdagen
besluta att införa ett permanent ROT-avdrag. Motsvarande förslag återfinns i
motion Sk319. I Kristdemokraternas partimotion föreslås att avdrag skall medges
med ett belopp motsvarande 60 % av underlaget dock högst 30 000 kr per hushåll
och år. I motion Sk320 (kd) föreslås att också fastighetsägare som använder
egen arbetskraft skall vara berättigade till ROT-avdrag.
I Folkpartiets liberalernas budgetalternativ som redovisas i motion Fi212
avvisas regeringens förslag om förlängning av ROT-avdraget. Även i
Miljöpartiets motion Fi219 inräknas ett avslag på regeringsförslaget i partiets
budgetalternativ. Motionärerna accepterar således inte den förlängning av ROT-
avdraget som föreslås i budgetpropositionen.
Skatte- och bostadsutskottens yttranden
Skatteutskottet påpekar i sitt yttrande (SkU1y) att aktiviteten i byggsektorn
kan förväntas bli fortsatt låg under en tid framöver och är därför berett att
tillstyrka propositionsförslaget. Skatteutskottet föreslår dock en marginell
ändring av propositionens lagförslag. Enligt gällande principer skall inte
kostnader beräknas i avdragsunderlaget för vilka statligt stöd har uppburits.
Reglerna härom bör kompletteras med en hänvisning till två författningar om
statsbidrag som tillkommit under 1997.
Till yttrandet har beträffande ROT-avdraget fogats avvikande meningar från
företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och
Kristdemokraterna.
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU1y) regeringsförslaget om en
förlängning av ROT-avdrag och avstyrker förslagen i Folkpartiets och
Miljöpartiets partimotioner. Gjorda utvärderingar visar att avdraget inneburit
ökad aktivitet inom byggsektorn och därmed bidragit till ökad sysselsättning.
Bostadsutskottet är inte heller berett att tillstyrka motionsförslagen om en
breddad bas för ROT-avdrag m.m. såvitt avser bostadsutskottets
beredningsområden eller en höjning av den andel som berättigar till avdrag.
Bostadsutskottet aviserar dessutom att det planerar att senare under
riksmötet behandla motionsförslag om en utredning av effekterna av ROT-
avdragen.
Till yttrandet har beträffande ROT-avdraget fogats avvikande meningar från
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatte- och bostadsutskotten
propositionens förslag om förlängt ROT-avdrag och avstyrker motionerna Fi205
(m) yrkande 6, Sk319 (c), Fi219 (mp) yrkande 21 i denna del, Sk320 (kd) och
Sk327 (kd) yrkande 14 i denna del. Som skatteutskottet anmärker finns det
emellertid anledning att göra ett litet tillägg i lagförslaget.
I 2 § tredje stycket lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete på bostadshus finns en bestämmelse om att i det underlaget för
skattereduktion inte får räknas in utgifter för åtgärder för vilka bidrag
beviljats enligt ett antal uppräknade förordningar. Under året har regeringen
fattat beslut om nya statsbidrag för vissa investeringar som görs för att
minska elberoendet. Stöden i fråga regleras i förordningen (1997:634) om
statligt bidrag till investering för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda
byggnader till fjärrvärme och förordningen (1997:635) om statligt bidrag till
vissa investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa lokaler.
En skattskyldig bör - i enlighet med redan nu gällande principer - inte kunna
medges skattereduktion för utgifter som täcks av bidrag enligt 1997 års
förordningar. Utskottet föreslår därför att lagrummet i fråga kompletteras med
nämnda förordningar.
Reducering av det särskilda grundavdraget (budgetpropositionen)
Budgetpropositionen
Den som under ett beskattningsår uppburit folkpension med minst 6 000 kr kan
vid taxeringen ha rätt till särskilt grundavdrag för pensionärer (SGA).
Maximalt SGA-belopp motsvarar summan av folkpension och ett pensionstillskott
för ålderspensionär. Pensionsinkomster över detta belopp reducerar det
särskilda grundavdraget. SGA reduceras emellertid inte av t.ex.
arbetsinkomster, pensionsförsäkring eller livränta.
I propositionen (avsnitt 3.4, volym 6) anförs att då en person uppbär både
arbetsskadelivränta och förtidspension så täcker livräntan hela
inkomstbortfallet samtidigt som personen med anledning av förtidspensionen kan
ha rätt till SGA. Detta leder till en överkompensation där nettoinkomsten kan
bli högre än vid förvärvsarbete. Enligt regeringens mening är ett sådant
system orimligt. Det skapar felaktiga incitament och motverkar arbetslinjen.
Regeringen föreslår därför ändring i kommunalskattelagen på så sätt att egen
arbetsskadelivränta som är samordnad med förtidspension skall reducera det
särskilda grundavdraget för pensionärer. I propositionen anges att förslaget
beräknas ge ökade skatteintäkter med 115 miljoner kronor per år.
Inga motioner har väckts med anledning av förslaget.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens
förslag, men föreslår samtidigt en viss justering av lagförslaget.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet
propositionens förslag. Utskottet utgår från att regeringen noga följer vilka
effekter den föreslagna förändringen kan få för den enskilde individen. Som
socialförsäkringsutskottet påpekar finns det emellertid anledning att göra ett
litet tillägg i lagförslaget. Utskottet föreslår att orden ?erhållen livränta?,
skall ersättas med orden ?erhållen sådan livränta? i fjärde stycket punkt 1 av
anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen (1928:370).?
Enligt vad utskottet erfarit har effekter av det reducerade grundavdraget
inte beaktats i budgetpropositionens beräkning av statsinkomster. Utskottet
förordar därför att inkomsterna räknas upp med 105 miljoner kronor år 1998.
Hänsyn har då tagits till den uppbördsförskjutning som uppstår för första året.
Övriga förslag beträffande inkomstskatt för fysiska personer
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår en rad förändringar beträffande inkomstskatt
för fysiska personer i motion Fi403. Motionärerna föreslår att grundavdraget
höjs till 10 000 kr (yrkande 5), ett grundavdrag för barn införs för den
kommunala beskattningen (yrkande 6), den statliga inkomskatten sänks till 20 %
(yrkande 7) och att riksdagen begär förslag från regeringen om höjt
avdragsutrymme för pensionssparande (yrkande 17). I motion Fi205 föreslår
Moderaterna dessutom att en skattereduktion med 50 % av betald arbetskostnad
för rena hushållstjänster införs (yrkande 5).
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Sk735 att den statliga
inkomstskatten sänks till 20 % (yrkande 3) och att avdragsrätten för sparande i
privata pensionsförsäkringar höjs till 1 basbelopp år 1998 och 1,5 basbelopp år
1999 (yrkande 19). Motionärerna föreslår vidare att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att en ny värnskatt inte skall införas (yrkande 4).
Vänsterpartiet föreslår i motion Sk326 att värnskatten behålls så att
ytterligare 5 % tas ut i statlig skatt för inkomster över 360 000 kr (yrkande
2), att grundavdraget slopas för inkomster över brytpunkten genom en successiv
avtrappning från omkring 170 000 kr (yrkande 3), att grundavdraget höjs
(yrkande 4), att ett nytt skikt införs i skatteskalan på 30 % för inkomster
över 360 000 kr (yrkande 5), att bilförmånsbeskattningen förändras för att
bl.a. skapa en bättre miljöprofil (yrkande 7) samt att avdragstaket för
räntekostnader för år 1998 skärps till 70 000 kr.
Kristdemokraterna föreslår i motion Sk327 att avdragsgränsen för
pensionssparande höjs (yrkande 11), att den statliga inkomstskatten sänks till
20 % och att grundavdraget vid den statliga inkomstbeskattningen slopas
(yrkande 18), att skiktgränsen justeras upp (yrkande 19) samt att beskattningen
av bilförmån ändras (yrkande 31). Motionärerna lägger också fram förslag för
att främja arbetstillfällen inom tjänstesektorn. De föreslår att den s.k.
danska modellen prövas för tjänstesektorn (yrkande 13) och dessutom att
riksdagen beslutar om en bredare bas för skattereduktion inom tjänstesektorn
och att denna skall medges med ett belopp motsvarande 60 % av underlaget, dock
högst 30 000 kr per hushåll och år (yrkande 14 i denna del). I yrkande 15
föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system med
skattebefriade utbildningskonton. Kontona föreslås vara gemensamma för
arbetsgivare och anställd. Syftet med förslaget är att stimulera ökad kompetens
och utbildning.
Vid sidan om partimotionerna har förslag beträffande inkomstskatt för fysiska
personer även väckts i enskilda motioner och kommittémotioner.
Ett förslag om att införa en skattereduktion på 50 % av betald kostnad för
hushållstjänster föreslås även i motion Sk322 av Kent Olsson och Åke Carnerö
(m, kd).
Förmånsbeskattningen av personaloptioner tas upp i två motioner. I både
motion Sk309 av Isa Halvarsson och Anne Wibble (fp) och motion Sk323 yrkande 1
av Carl Erik Hedlund m.fl. (m) föreslås en ändring så att förmånen från
personaloptionen anses ha åtnjutits vid tidpunkten för utnyttjandet. Såsom
reglerna i dag är utformade riskerar anställda att tvingas betala mer än 100 %
av förmånens värde i skatt. Det inträffar om värdet på aktierna faller.
I motion Sk324 av Bo Lundgren m.fl. (m) föreslås att kapitalinkomstskatten
sänks till 28 % fr.o.m. år 1999 och till 25 % fr.o.m. år 2000 (yrkande 4).
Dessutom föreslås fullt inflationsskydd i inkomstskatteskalan fr.o.m. år 1998
(yrkande 6).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella förslag.
Till yttrandet har beträffande övriga inkomstskatteförslag för fysiska
personer fogats avvikande meningar från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets yttrande och avstyrker motionerna
Fi205 (m) yrkande 5, Fi403 (m) yrkandena 5-7 och 17, Sk309 (fp), Sk322 (m, kd),
Sk323 (m) yrkande 1, Sk324 (m) yrkandena 4 och 6, Sk326 (v) yrkandena 2-5, 7
och 12, Sk326 (kd) yrkandena 11, 13, 14 i denna del, 15, 18, 19 och 31 samt
Sk735 (fp) yrkandena 3, 4 och 19.
Företagsbeskattning och dubbelbeskattning
Tabell 31. Företagsbeskattning och dubbelbeskattning

Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi205 att dubbelbeskattningen av
utdelade och kvarhållna vinster slopas (yrkande 1), att spärreglerna för
fåmansbolag lindras (yrkande 2) och att inkomster av royalty som härrör från
patent skall beskattas som kapitalinkomst (yrkande 8). Förslaget om slopad
dubbelbeskattning återfinns dessutom i motion Sk321 av Gullan Lindblad och
Göthe Knutson (m) (yrkande 3).
Även Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Sk735 att dubbelbeskattningen
avskaffas och att beskattningen av fåmansbolag ändras (yrkandena 5 och 6).
Vänsterpartiet föreslår i motion Sk326 att bolagsskatten höjs till 30 %
(yrkande 30), att en bolagsvärnskatt införs på 5 % på vinster över 50 miljoner
kronor (yrkande 31), att gällande bestämmelser för lättnad av
dubbelbeskattningen ändras så att underlaget för lättnaden endast omfattar den
skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna (yrkande 32) och att
aktiebolags kostnader för ökning av aktiekapitalet, de s.k.
organisationskostnaderna, inte skall vara avdragsgilla (yrkande 33). För att
kompensera för den diskriminering som små företag utsätts för på
riskkapitalmarknaden föreslår Vänsterpartiet i motion Fi220 yrkande 13 att små
företag skall få göra ett särskilt kreditavdrag. I motion Fi209 tar
Vänsterpartiet upp frågor om den ekonomiska makten. I motionen anförs att
arbetarrörelsens ursprungliga definition av en kapitalist är en person som
lever på att köpa och exploatera andra personers arbetskraft. Målet att
avskaffa kapitalismen innebär enligt motionärerna att denna typ av kapitalister
skall försvinna. Att äga sina egna kunskaper, sin egen bostad eller aktier i
det företag man arbetar i gör emellertid inte en person till en kapitalist. Det
innebär att socialismen är förenlig med ett utbrett privat ägande, om än detta
ägande i första hand bör ta sig olika kollektiva och kooperativa former. I
yrkande 1 föreslår motionärerna att riksdagen hos regeringen begär en utredning
kring möjligheterna till sänkt skatt för entreprenörer, aktivt arbetande
företagare och långsiktigt ägande som är förenligt med motionärernas
grundläggande målsättning.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Sk325 att representationsavdraget
slopas (yrkande 21).
Kristdemokraterna föreslår i motion Sk327 att ett permanent riskkapitalavdrag
införs (yrkande 3), att royalty på patenterade uppfinningar skall vara
skattebefriade under två år (yrkande 4), att dubbelbeskattningen på aktier
avskaffas (yrkande 7) och att kostnader för vin och sprit ej skall ingå i
avdragsramen för representation (yrkande 26).
Förslag om företagsbeskattning och dubbelbeskattning har även lagts fram i
kommittémotioner och enskilda motioner.
Carl Erik Hedlund m.fl. (m) föreslår i motion Sk312 att
representationsavdraget höjs till 180 kr.
I syfte att få försörjningen av riskkapital till företagen att fungera bättre
föreslår Sten Svensson m.fl. (m, kd) i motion Sk314 dels att ett nytt,
förbättrat riskkapital införs (yrkande 1), dels att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om en indirekt finansieringsform för privata investeringar i
onoterade företag (yrkande 2). Riskkapitalinvesteringar föreslås kunna göras
via någon form av projektkapitalfonder eller andra investeringsföretag enligt
förebild från det brittiska systemet med s.k. Venture Capital Trusts, VCT.
Bo Lundgren m.fl. (m) föreslår i motion Sk624 att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ändrade regler för beskattning av utdelning och
realisationsvinst i fåmansbolag (yrkande 1). Huvdregeln vid beskattning av
utdelning till aktiv ägare bör, enligt motionärerna, vara att all utdelning
från bolaget anses som kapitalinkomst om ägaren tagit ut en lön som minst
motsvarar den som en kollega i samma yrke har.
Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) föreslår i motion N217 förbättrade villkor
för fåmansföretagen (yrkande 6) och att dubbelbeskattningen helt bör avskaffas
(yrkande 7).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella förslag.
Till yttrandet har beträffande företagsbeskattning och dubbelbeskattning
fogats avvikande meningar från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets yttrande och avstyrker motionerna
Fi205 (m) yrkandena 1, 2 och 8, Fi209 (v) yrkande 1, Fi220 (v) yrkande 13,
Sk312 (m), Sk314 (m, kd), Sk321 (m) yrkande 3, Sk325 (mp) yrkande 21, Sk326 (v)
yrkandena 30-33, Sk327 (kd) yrkandena 3, 4, 7 och 26, Sk624 (m) yrkande 1,
Sk735 (fp) yrkandena 5 och 6 samt N217 (m, fp, kd) yrkandena 6 och 7. Utskottet
vill också erinra om att riksdagen på skatteutskottets förslag (bet.
1997/98:SkU2) den 29 oktober beslutade att ett aktiebolags kostnader för ökning
eller nedsättning av aktiekapitalet skall vara avdragsgilla. Vänsterpartiets
förslag om avdragsrätt för organisationskostnader avslogs i det sammanhanget.
Social- och arbetsgivaravgifter
Tabell 32. Social- och arbetsgivaravgifter
Förändrad avgiftsstruktur (budgetpropositionen)
Budgetpropositionen
I den ekonomiska vårpropositionen (1996/97:150) framhölls att det under de
senaste åren har gjorts stora förändringar i regelverket om socialavgifter som
har inneburit att det uppstått en obalans i den meningen att intäkterna från de
olika avgifterna inte motsvarar kostnaderna för motsvarande försäkringar.
Regeringen avsåg mot bakgrund härav att se över strukturen på socialavgifterna
och återkomma till riksdagen.
I budgetpropositionen läggs nu fram förslag till en ändrad struktur på
socialavgifterna (avsnitt 8.3, volym 1).
Regeringen framhåller att de allmänna socialförsäkringarna är en hörnsten för
välfärdssamhället. Genom dem tillförsäkras medborgarna både en grundtrygghet
och en generell inkomsttrygghet inför sådant som föräldraskap, sjukdom och
ålderdom. Socialförsäkringarna finansieras av socialavgifter, allmänna
egenavgifter och allmänna skattemedel. Totalt uppgår intäkterna från
socialavgifter och allmänna egenavgifter till omkring 90 % av utgifterna för de
förmåner som dessa avgifter är avsedda att finansiera. Socialavgifterna är
avsedda för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala
ändamål. Avgifterna tas ut som arbetsgivaravgifter eller egenavgifter.
De senaste åren har det gjorts stora förändringar av regelverken, bl.a. har
den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet
slopats. I stället höjdes den allmänna sjukförsäkringsavgiften. Denna har också
därefter höjts i flera etapper. Vidare har utgifter flyttats mellan de olika
försäkringarna. Under senare år har inkomsterna från den allmänna
sjukförsäkringsavgiften tillsammans med sjukförsäkringsavgift i form av
arbetsgivar- och egenavgift betydligt överstigit utgifterna för de förmåner
dessa avgifter är avsedda att finansiera. Detta är en konsekvens av att
förmånerna inom sjuk- och föräldraförsäkringen reducerats till följd av bl.a.
införande av sjuklöneperiod, sänkta ersättningsnivåer, minskande sjuktal m.m.
Det förhållandet att sjukförsäkringen uppvisar ett finansiellt överskott har
enligt regeringen i olika sammanhang uppfattats som ett oskäligt överuttag av
avgifter alternativt som ett utrymme för reformer. Sjukförsäkringen betraktas
då som mer eller mindre fristående i förhållande till statsbudgeten.
Sjukförsäkringen utgör emellertid en integrerad del av statsbudgeten. Enligt
den finansieringsmodell som använts har intäkterna från
sjukförsäkringsavgifterna bokförts tillsammans med andra socialavgifter på
inkomsttitel och förmånerna finansierats med anslagsmedel på budgetens
utgiftssida. De besparingar som under de senaste åren gjorts inom försäkringen
har motiverats av underskottet i de samlade offentliga finanserna, inte av
sjukförsäkringens finansiella ställning.
Inom folkpensioneringen är å andra sidan sedan lång tid inkomsterna från
folkpensionsavgiften mindre än folkpensionsutgifterna. Detta underskott steg
kraftigt när folkpensionsavgiften år 1993 reducerades med knappt 2 procent-
enheter. Denna åtgärd hade emellertid rent stabiliseringspolitiska motiv och
kunde ha avsett någon annan socialavgift. Allmänt sett har det skett flera
förändringar rörande socialförsäkringens förmåner och av socialavgifterna som
inte varit samordnade. Under- eller överskott har därför uppstått som inte
avspeglar utvecklingen av inkomster eller utgifter inom respektive försäkring.
Samtidigt sker i flera sammanhang en redovisning av inkomster och utgifter inom
respektive försäkringsgren som om de vore från statsbudgeten fristående
försäkringar. Enligt regeringens mening har det uppstått en oklarhet om
socialförsäkringens ställning i förhållande till statsbudgeten.
Nedan redovisas regeringens förslag till ändrad avgiftsstruktur.
Den allmänna egenavgiften
I budgetpropositionen föreslås att den allmänna egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift omvandlas till en allmän pensionsavgift. Den allmänna
pensionsavgiften kommer därmed för år 1998 att uppgå till 6,95 %. Den
föreslagna förändringen innebär enligt regeringen att ett tydligare samband
mellan pensionsavgifter och utgående pensionsförmåner uppnås då avgiften förs
till Allmänna pensionsfonden för finansiering av försäkringen för
tilläggspension. Som en följd av regeringens förslag om avgifter föreslås också
att rubriken till lagen om allmänna egenavgifter ändras till lag om allmän
pensionsavgift. Detta föranleder följdändringar i andra lagar enligt förslag i
propositionen.
Tilläggspensionsavgiften
Vidare föreslås att tilläggspensionsavgiften för arbetsgivare och för dem som
har inkomst av annat förvärvsarbete sänks från 13 % till 6,40 % av
avgiftsunderlaget. Av influtna tilläggspensionsavgifter förs för närvarande 7 %
till staten och avses motsvara pensionsavgifter på inkomstdelar över 7,5
basbelopp, och 11 % placeras på konto hos Riksgäldskontoret för att användas
för framtida pensioner inom det premiereservsystem som skall inrättas inom det
reformerade ålderspensionssystemet. Återstoden förs till Allmänna
pensionsfonden. De planerade avgiftsändringarna skall enligt propositionen inte
påverka de avgiftsintäkter som förs till Allmänna pensionsfonden respektive
Riksgäldskontoret. För att en oförändrad nivå på avsättning till
premiereservsystemet skall vidmakthållas måste avsättningen av influtna
tilläggspensionsavgifter till Riksgäldskontoret höjas från 11 % till 22,4 %.
Riksförsäkringsverket får årligen som förskott på tilläggspensionsavgiften från
egenföretagare för närvarande tillgodoräkna sig 11 % av den preliminära skatt
som debiterats fysiska personer samma år. Sänkningen av
tilläggspensionsavgiften föranleder enligt propositionen en sänkning av nämnda
procentsats till 5,4 %.
Sjukförsäkringsavgiften
I propositionen anförs att sjukförsäkringens kostnader finansieras över
budgeten och att avgiftsnivån bör anpassas till de beräknade kostnaderna.
Beträffande sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare föreslås en höjning från
2,94 till 7,90 % av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1998 och till 7,93
% fr.o.m. den 1 januari 1999. I höjningen av sjukförsäkringsavgiften ingår en
höjning med 0,11 procentenheter för år 1998 och 0,03 procentenheter år 1999 med
anledning av regeringens förslag att återta kompensationen för den förlängda
sjuklöneperioden då denna nu föreslås återställas till 14 dagar. För dem som
har inkomst av annat förvärvsarbete föreslås att avgiften höjs från 3,62 % till
8,66 % fr.o.m. den 1 januari 1998. Enligt propositionen bör
sjukförsäkringsavgiften bestämmas så att den även täcker kostnaderna för
folkpension i form av förtidspension inklusive pensionstillskott. Skälet
härtill är det arbete som pågår inom Utredningen om ersättning vid långvarigt
nedsatt arbetsförmåga (S 1997:03) angående ersättning till personer som
drabbats av långvarig ohälsa. Detta arbete syftar till att inrymma såväl
sjukpenning som den ersättning som skall utbetalas till sådana personer i samma
försäkringssystem. Om det skulle uppstå en signifikant avvikelse mellan
intäkter och kostnader kommer regeringen att pröva om det finns skäl att åter
justera hur avgiftsuttaget skall fördelas.
Vidare föreslås att bestämmelserna om att det för reglering av över- och
underskott skall finnas en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, slopas. I
propositionen föreslås också lagändringar så att det framgår att
sjukförsäkringsavgiften endast skall finansiera en del av försäkringskassornas
förvaltningskostnader och att avgiften även i framtiden avses finansiera
läkemedelssubventioner. Även i övrigt föreslås förtydliganden av vad
sjukförsäkringsavgiften skall finansiera.
Folkpensionsavgiften
Regeringen föreslår att folkpensionsavgiften för arbetsgivare höjs från 5,86 %
till 6,83 % av avgiftsunderlaget. För den som har inkomst av annat
förvärvsarbete föreslås en höjning av avgiften från 6,03 % till 6,83 %. Enligt
propositionen föreligger inte någon försäkringsmässig grund till en skillnad i
avgiftsuttag mellan arbetsgivare och egenföretagare. Vidare föreslås en lag-
ändring som innebär att endast de särskilda folkpensionsförmånerna
bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till pensionärer,
handikappersättning och vårdbidrag för funktionshindrade finansieras med
statsmedel fr.o.m. år 1998. Enligt propositionen innebär ett avgiftsuttag på
6,83 % att balans kan förväntas uppnås mellan avgiftsintäkter och utgifter
under år 1998.
Arbetsskadeavgift
Socialavgifter till arbetsskadeförsäkringen tas för närvarande ut med 1,38 %
för arbetsgivare och 1,40 % för egenföretagare. Enligt propositionen är denna
skillnad i avgiftsuttag inte försäkringsmässigt motiverad. Arbetsgivaravgiften
för den som har inkomst av annat förvärvsarbete föreslås därför sänkt till 1,38
% fr.o.m. den 1 januari 1998.
Övriga avgiftsförändringar
Som behandlas nedan föreslår regeringen förändringar av det sammantagna uttaget
av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift till följd av kortare
sjuklöneperiod.
Vidare föreslås, som en konsekvens av avgiftsförändringarna, att den
särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader höjs från 23,52 % till 24,26 %. Denna
skatt beräknas för närvarande schablonmässigt, enligt de principer som
fastslogs i samband med skattereformen (prop. 1989/90:110), som summan av
egenföretagarnas folkpensionsavgift och allmänna löneavgift plus hälften av
övriga egenavgifter och den allmänna sjukförsäkringsavgiften. När denna
beräkningsschablon tillämpas på de föreslagna avgiftsnivåerna, varvid liksom
tidigare 1 procentenhet av den allmänna pensionsavgiften undantas vid
beräkningen, erhålls en särskild löneskatt på 24,26 % av avgiftsunderlaget.
Regeringen kommer att se över beräkningsschablonen för den särskilda
löneskatten.
Förändringen av den särskilda löneskatten föranleder även en förändring av
premieskatten enligt lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring m.m. Skattesatsen för försäkringsföretag föreslås bli höjd
från 44,66 till 45,00 % av beskattningsunderlaget. För övriga skattskyldiga
föreslås en höjning av skattesatsen från 80,72 till 81,83 % av
beskattningsunderlaget.
Regeringens förslag till struktur- och avgiftsändringar sammanfattas i
nedanstående tabell.
Tabell 33. Regeringens förslag till förändrade avgiftsnivåer
Motionerna
I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fi404 begärs avslag på regeringens
förslag om förändringar av de allmänna egenavgifterna, tilläggspensionsavgift,
sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift. Enligt motionärerna strider
regeringens förslag mot ambitionen att uppnå ett samband mellan socialavgifter
och utgående förmåner. Strävan bör i stället vara att hos den enskilde redovisa
socialavgifterna med motsvarande höjning av bruttolönen.
Folkpartiet framhåller i motion Fi212 att partiet motsätter sig regeringens
förslag till förändrad avgiftsstruktur.
Miljöpartiet begär i motion Sk325 avslag på regeringens förslag till
förändrad avgiftsstruktur för allmänna egenavgifter och arbetsgivar- och
egenavgifter. Miljöpartiet anser att förslaget är en halvmesyr som inte tar
hänsyn till att kopplingarna till de speciella arbetsgivaravgifterna för olika
ändamål försvunnit i det nya budgetsystemet. Miljöpartiet anser att nästa
logiska steg bör vara att slå ihop alla de nuvarande arbetsgivaravgifterna till
en inkomstpost. Detta skulle betyda en inte oansenlig administrativ förenkling,
som säkerligen skulle spara en del pengar. Undantag skulle möjligen kunna göras
för de utgifter som ligger utanför statsbudgeten. I motionen begärs förslag om
sammanslagning av arbetsgivaravgifter till en post.
Kristdemokraterna begär i motion Fi215 avslag på regeringens förslag om
ändringar i de aktuella lagarna. Yrkandet innebär att Kristdemokraterna avvisar
regeringens förslag till förändrad avgiftsstruktur på socialavgiftsområdet.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU1y) inga erinringar mot att
sjukförsäkringsavgiften i form av en allmän egenavgift omvandlas till en allmän
pensionsavgift. Genom denna ändring kommer de allmänna egenavgifterna
uteslutande att finansiera pensioner. De av regeringen i övrigt föreslagna
strukturförändringarna innebär enligt socialförsäkringsutskottets uppfattning
ett tydliggörande av vad de olika socialavgifterna är avsedda att användas till
och att förtroendet för socialförsäkringssystemet därmed också kan stärkas.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker regeringens förslag till ändrad
avgiftsstruktur och avstyrker bifall till motionerna. Representanterna för
Moderata samlingspartiet, Miljöpartiet respektive Kristdemokraterna har avgivit
avvikande meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning att regeringens
förslag till ändrad avgiftsstruktur bör tillstyrkas (yrkandena 24-25, 27-36, 37
[delvis] samt 38-40). Som framgår av hemställan (mom. 25) medför detta att en
lagteknisk samordning bör göras med lagen (1996:1342) om ändring i lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter. Motionerna Fi215 (kd) yrkande 8, Fi404
(m) samt Sk325 (mp) yrkandena 9 och 15 avstyrks.
Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen gör bedömningen att
principen om bruttoredovisning i lagen om statsbudgeten (1996:1059) även skall
gälla för de delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av
statsbudgeten. Utskottet har inhämtat att detta främst avses att gälla
delpensionsförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen som båda i dag
nettoredovisas på statsbudgetens inkomstsida. Utskottet har tidigare uttalat
att det är viktigt att statens inkomster och utgifter redovisas på ett tydligt
sätt (bet. 1995/96:FiU15 s. 68). Den nya budgetprocessen i staten, där
budgetlagen är ett viktigt inslag, har inneburit flera viktiga framsteg i detta
avseende. Utskottet ser positivt på ytterligare steg i denna riktning.
Avgiftsförändringar till följd av kortare sjuklöneperiod (budgetpropositionen)
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att sjuklöneperioden återställs till
14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998 (avsnitt 8.3.7, volym 1). Som en följd av
detta föreslås att det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän
löneavgift höjs med 0,11 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998 och med
ytterligare 0,03 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1999 genom att den
allmänna löneavgiften fastställs till 4,48 %.
Det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift uppgår
för närvarande till 32,92 %. Enligt gällande regler uppgår den allmänna
löneavgiften till 3,70 % år 1998. De föreslagna förändringarna av
arbetsgivaravgifterna innebär att uttaget av arbetsgivaravgifter sänks med 0,67
procentenheter år 1998 och med 0,64 procentenheter år 1999 i förhållande till
gällande regler för dessa år. För att det sammantagna uttaget av
arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift skall öka med 0,11 procentenheter
mellan åren 1997 och 1998 och med 0,14 procentenheter mellan åren 1997 och 1999
måste därför den allmänna löneavgiften höjas med 0,78 procentenheter.
Regeringen föreslår mot bakgrund härav att den allmänna löneavgiften fr.o.m.
den 1 januari 1998 fastställs till 4,48 %.
Regeringen har tidigare aviserat att arbetsgivarna bör kompenseras för den
kostnadsökning som uppkommer med anledning av den höjda ersättningsnivån från
75 till 80 % under sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 januari 1998. Den aviserade
förändringen gjordes mot bakgrund av en sjuklöneperiod på 28 dagar. Den
föreslagna förkortningen av sjuklöneperioden till 14 dagar medför att den höjda
ersättningsnivån får en betydligt mindre effekt på arbetsgivarkollektivets
sjuklönekostnader. Efter förkortningen av sjuklöneperioden kommer höjningen av
ersättningsnivån att medföra ökade sjuklönekostnader på omkring 0,5 miljarder
kronor. Regeringen gör nu den bedömningen att arbetsgivarkollektivet inte skall
kompenseras för denna kostnadshöjning. Till följd av förkortningen av
sjuklöneperioden och de förändrade avgiftssatserna kommer
arbetsgivarkollektivets kostnader för arbetskraft (inkl. sjuklönekostnader) att
minska med omkring 0,6 miljarder kronor, trots att någon kompensation för den
höjda ersättningsnivån inte görs.
Motionerna
Enligt Folkpartiets motion Fi212 är det ett löftesbrott att företagarna inte
kompenseras för de ökade kostnaderna genom en justering av avgiftsuttaget.
Miljöpartiet de gröna yrkar i motion Sk325 avslag på regeringens förslag.
Höjningen kan enligt motionärerna i stället ersättas av höjda energiskatter
inom ramen för skatteväxling.
I motion Sk327 framhåller Kristdemokraterna att när regeringen återställer
sjuklöneperioden innebär det att regeringen erkänner att det var ett misstag
att förlänga den. Motionärerna yrkar avslag på regeringens förslag att höja det
sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift.
I motion Fi401 av Carl Erik Hedlund (m) erinras om att regeringen när den
föreslog att sjuklönen skulle höjas från 75 % till 80 % framhållit att
arbetsgivarna borde kompenseras för den ökade sjuklönekostnaden. Enligt
motionären har regeringen tydligen glömt sin utfästelse och föreslår inte någon
sänkning av arbetsgivaravgiften med anledning av den höjda sjuklönen. Om
sjuklönen förändras måste också arbetsgivaravgifterna reduceras på ett sådant
sätt att ingen kostnadsökning uppstår för företagen vid en höjning av
sjuklönenivån. Det anförda bör enligt motionären ges regeringen till känna.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens
förslag. Representanterna för Miljöpartiet respektive Kristdemokraterna har
anmält avvikande mening.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med socialförsäkringsutskottet anser finansutskottet att regeringens
förslag bör bifallas (yrkande 26). Som framgått av redovisningen av
budgetpropositionen ovan har regeringen förklarat varför arbetsgivarkollektivet
inte skall kompenseras för de ökade sjuklönekostnaderna. Motionerna Fi401 (m),
Sk325 (mp) yrkande 16 samt Sk327 (kd) yrkande 6 avstyrks.
Övriga avgiftsfrågor
Motionerna
I motion Fi403 begär Moderata samlingspartiet att riksdagen beslutar sänka
sjukförsäkringsavgiften med 3 procentenheter. Enligt motionärerna är
sjukförsäkringsavgiften att betrakta som en ren inkomstskatt.
Folkpartiet liberalerna begär i motion Sk735 en sänkning av
arbetsgivaravgifterna med 6 procentenheter, vilket innebär minskade avgifter
med 18 miljarder kronor. Sänkningen bör riktas mot den sektor av ekonomin där
de s.k. skattekilarna på arbete bedöms vara särskilt hämmande för
sysselsättningen, den privata tjänstesektorn. För egenföretagarna skall en
motsvarande sänkning av egenavgifterna ske. I motionen hänvisas till att
aktuella forskningsrön bekräftar att sänkta arbetsgivaravgifter är den bästa
vägen att stimulera fler arbeten. Motionärerna anser vidare att
arbetsgivaravgifterna för enklare hushållstjänster helt bör slopas.
Vänsterpartiet framhåller i motion Sk326 att partiet är principiell
motståndare till att växla över från arbetsgivaravgifter till allmänna
egenavgifter. Partiet anser också att av fördelningspolitiska skäl bör
förekommande allmänna egenavgifter tas ut på inkomster som överstiger 7,5
basbelopp och dessutom bör egenavgifterna inte vara avdragsgilla vid kommunal
och statlig taxering. Kommunerna bör enligt Vänsterpartiet få en större andel
av den framtida tillväxten. För detta talar de växande behoven av kommunala
tjänster. Mot denna bakgrund avsätter Vänsterpartiet 5 miljarder kronor till
sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting. Vad motionärerna anfört
om egenavgifter respektive sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och
landsting bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I motion Sf265 begär Vänsterpartiet att riksdagen beslutar att den allmänna
pensionsavgiften fastställs till 5,95 % fr.o.m. den 1 januari 1998. Det skulle
innebära att den tidigare beslutade höjningen av de allmänna egenavgifterna med
1 procentenhet för år 1998 återtas.
Vänsterpartiet föreslår vidare i sitt budgetalternativ att egenavgifter inte
tas ut på de första 50 000 kronorna, att nedsättningen av socialavgifter
begränsas till företag med högst tio anställda, att arbetsgivarinträdet i
sjuklöneperioden slopas för små företag samt att arbetsgivaravgifterna
reduceras för försök med kortare arbetstid inom en ram på 3 miljarder kronor. I
budgetalternativet har också avsatts 4 miljarder kronor för en ram för tillväxt
som skall reserveras för reducering av arbetsgivaravgifter inom den privata
tjänstesektorn.
Miljöpartiet anser i motion Sk325 att riksdagen skall upphäva tidigare beslut
och därmed fastställa den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift
för år 1998 till 5,95 %. Miljöpartiet menar att de allmänna egen-avgifterna på
grund av avdragsrätten har en dålig fördelningspolitisk profil och att den
beslutade höjningen med 1 procentenhet år 1998 förstärker denna profil och
dessutom ytterligare belastar kommunsektorns redan dåliga ekonomi.
Kristdemokraterna erinrar i motion Sk327 om att partiet avvisade den
sedermera av riksdagen beslutade höjningen med 1 procentenhet. Partiet föreslår
nu en sänkning av avgiften med 2 procentenheter.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU1y) att man har
tillstyrkt att den allmänna egenavgiften omvandlas till en allmän
pensionsavgift. Avgiftsuttaget är dock oförändrat och har tidigare fastställts
av riksdagen. Socialförsäkringsutskottet finner inte skäl att frångå denna
bedömning. Inte heller beträffande övriga motionsförslag anser
socialförsäkringsutskottet, som bl.a. hänvisar till tidigare ställningstaganden
och pågående beredningsarbete, att någon riksdagens åtgärd är påkallad.
Motionerna avstyrks således i berörda delar.
Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet respektive Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser, i likhet med socialförsäkringsutskottet, att motionerna
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Således avstyrks motionerna Fi403
(m) yrkande 2, Sk325 (mp) yrkande 10, Sk326 (v) yrkandena 8 och 9, Sk327 (kd)
yrkande 20, Sk735 (fp) yrkande 2 samt Sf265 (v) yrkande 5.
Löneskatt på vinstandelar
I flera motioner krävs att den särskilda löneskatten på vinstandelsmedel skall
avskaffas.
I Moderata samlingspartiets motion Fi205, i Folkpartiets motion Sk735 samt i
Kristdemokraternas motion Sk327 yrkas att riksdagen beslutar att avskaffa den
särskilda löneskatten på vinstandelsmedel.
I Centerpartiets motion Sk698 anförs att beslutet om särskild löneskatt bör
omprövas och lagstiftningen återställas. Detta bör ges regeringen till känna.
Enligt Vänsterpartiets motion Fi209 skall riksdagen besluta om ett
borttagande av löneskatten om vinstandelsstiftelserna är inriktade på att de
anställda utövar ägarmakt genom stiftelserna.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande (SkU1y) om att syftet med att särskild
löneskatt tas ut även på arbetsgivares bidrag till vinstandelsstiftelser är att
få en mer likformig beskattning av olika arbetsinkomster. Det finns enligt
skatteutskottets uppfattning inte skäl att nu ompröva denna fråga på det sätt
som yrkas i motionerna som därmed avstyrks.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet,
Vänsterpartiet respektive Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare tillstyrkt att särskild löneskatt skall tas ut
även på arbetsgivares bidrag till vinstandelsstiftelser. I likhet med
skatteutskottet ser inte finansutskottet någon anledning att nu ompröva denna
fråga. Motionerna Fi205 (m) yrkande 10, Fi209 (v) yrkande 5, Sk327 (kd) yrkande
12, Sk698 (c) yrkande 2 samt Sk735 (fp) yrkande 8 avstyrks således.
Skatt på egendom
Fastighetsskatt
Tabell 34. Fastighetsskatt
Motionerna
Förslag om sänkt fastighetsskatt från 1,7 % av taxeringsvärdet till 1,5 % läggs
fram i en rad motioner. Det tas upp i Moderata samlingspartiets motioner Fi403
yrkande 11 i denna del och Bo202 yrkande 5 samt i de moderata motionerna Sk303
yrkande 2 i denna del, Sk307 yrkande 1 i denna del och Sk324 yrkande 5, i
Folkpartiet liberalernas partimotion Sk735 yrkande 12 samt i motion Sk317 (fp),
båda motionerna i denna del. Förslag med samma innebörd förs fram också i
Miljöpartiet de grönas partimotion Sk325 yrkande 24, i Kristdemokraternas
partimotion Sk327 yrkande 23 samt i motion Sk313 (kd) yrkande 2.
Vid sidan härom har förslag om ytterligare sänkningar av skattesatsen lagts
fram. Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi403 yrkande 8 respektive 10
att fastighetsskatten skall sänkas till 1,4 % fr.o.m. den 1 januari 1998 och
därefter till 1,3 % år 1999 och 1,2 % år 2000. Motsvarande successiva sänkning
föreslås även i motionerna Sk303 (m) yrkande 2 och Sk307 (m) yrkande 1, båda i
denna del. Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Sk325 yrkande 23 att
fastighetsskatten trappas ner för att på sikt avskaffas. Även Kristdemokraterna
föreslår i motion Sk327 att fastighetsskatten skall slopas. Motionärerna anser
att den skall ersättas med en kommunal fastighetsavgift (yrkande 22).
Motsvarande förslag finns i motion Sk313 (kd) yrkande 1.
Markvärdets inverkan m.m. vid fastighetsbeskattningen tas upp i Moderata
samlingspartiets motioner Fi403 yrkandena 9 och 11 (i denna del) samt Bo202
yrkande 6. Motionärerna anser att endast hälften av det taxerade markvärdet
skall räknas in i underlaget för fastighetsskatt. Ett sådant förslag förs fram
också i motion Sk303 (m) yrkande 2 i denna del. Att markvärdet inte skall
medräknas alls vid fastighetstaxeringen föreslås i motion Sk609 yrkande 3 av
Margareta E Nordenvall och Inger Koch (m). I Folkpartiet liberalernas motion
Sk735 yrkande 12 och i motion Sk317 (fp), båda yrkandena i denna del, förordas
att vissa lättnader genomförs för de värst drabbade, däribland människor som är
permanent bosatta i attraktiva fritidsområden. Förslaget i Vänsterpartiets
partimotion Sk326 yrkande 17 går ut på att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om takregler som maximerar mark- och byggnadsvärde för
att bl.a. lätta fastighetsbeskattningen för fastighetsägare i attraktiva
skärgårdsområden. Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Sk325 yrkande 27 att
fastighetsskatt inte skall utgå på taxeringsenhet med outbyggt vattenfall. I
Kristdemokraternas partimotion Sk327 yrkande 24 samt i motion Sk313 (kd)
yrkande 3 föreslås riksdagen besluta att fastighetsskatten enbart skall
beräknas på en tredjedel av markvärdet över ett taxeringsvärde på 150 000 kr. I
den senare motionen föreslås dessutom att fastighetsskatt på tomträttsmark
skall avskaffas (yrkande 7).
Belägenhetsfaktorn m.m. vid taxeringen tas upp i några motioner. I
Centerpartiets motion Sk698 föreslås riksdagen besluta om ändrade regler för
fastighetsskatteunderlaget vad avser belägenhetsfaktorn och minsta storlek för
normaltomt. Motsvarande förslag läggs även fram i motion Sk311 (c) yrkandena 3
och 4. I Kristdemokraternas partimotion Sk327 yrkande 25 och i motion Sk313
(kd) yrkande 4 föreslås riksdagen besluta att tabellvärdet för
fastighetsskatten begränsas till 5, vilket innebär att lägesfaktorns genomslag
på byggnadsvärdet begränsas. Stig Grauers m.fl. (m) anser i motion Sk307
yrkande 2 att lägesfaktorn måste sänkas. Motionärerna föreslår vidare att
åtgärder som innebär att energi- och miljöförbättrande åtgärder inte skall
läggas till grund för beräkning av fastigheters taxeringsvärden (yrkande 3) och
att lokala fastighetstaxeringsnämnder inrättas (yrkande 4).
Slutligen föreslås i motion Sk303 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fastighetstaxeringen
och fastighetsskatten ger orimliga effekter (yrkande 1) och att riksdagen begär
förslag om en förenklad fastighetstaxering (yrkande 4).
Skatte- och bostadsutskottens yttranden
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) alla här aktuella
motionsförslag om ändrad fastighetsskatt. Skatteutskottet påpekar att de
kraftigt höjda taxeringsvärdena på sina håll har lett till en ekonomisk
belastning för enskilda småhusägare, vilket lett till en omfattande debatt.
Skatteutskottet har vid sin behandling av denna fråga framhållit att det saknas
utrymme för sådana skattelättnader och omläggningar av beskattningen som nu på
nytt föreslås i en del av motionerna. Skatteutskottet har därför ansett att de
grundläggande principerna för fastighetsbeskattningen bör ligga fast och har
tagit sikte på tillfälliga lättnader i särskilda fall och på att begränsa
uppräkningen av 1996 års taxeringsnivå (1996/97:SkU14 och SkU5y).
Ställningstagandena hösten 1996 (1996/97:SkU1y och FiU1) har också medfört att
en särskild utredning om fastighetstaxeringen genomför en genomgripande analys
av samtliga faktorer som har inflytande på värderingen i syfte att få en så
korrekt bedömning som möjligt (dir. 1997:37). Skatteutskottet noterar att
tillämpningen av t.ex. regler för lägesfaktorer kan ge upphov till problem.
Syftet med utredningen är bl.a. att förebygga att lägesfaktorn och andra
delfrågor som tas upp i de aktuella motionerna ger oriktiga utslag vid
värderingen. Här ingår också frågan om det redan i värderingssystemet bör göras
skillnad mellan fritidsbostäder och permanentbostäder. Utredaren skall även
undersöka om ett lokalt inflytande över fastighetstaxeringen kan medföra en
ökad precision i värderingen. Vid sidan av detta utredningsuppdrag, som skall
vara slutfört före utgången av år 1998, pågår inom Finansdepartementet en
fördjupad analys av fastighetsskatten. Skatteutskottet utgår från att arbetet
bedrivs skyndsamt och anser att resultatet härav bör avvaktas.
Till yttrandet har beträffande fastighetsskatten fogats avvikande meningar
från Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Bostadsutskottet (BoU1y) har ej yttrat sig över alla här upptagna förslag om
fastighetsskatten, men de förslag utskottet behandlar har det avstyrkt.
Bostadsutskottet erinrar om att den höjning av fastighetsskatten på bostäder
från 1,5 % till 1,7 % som riksdagen beslöt år 1994 tillkom för att ge möjlighet
att återta den ett år tidigare beslutade men inte genomförda höjningen av den
garanterade räntan avseende vissa bostadssubventioner. Om detta beslut hade
fullföljts skulle det hårt ha drabbat de boende, inte minst i den del av det
svenska bostadsbeståndet som redan då hade de högsta kapitalkostnaderna. I
likhet med skatteutskottet refererar även bostadsutskottet till bl.a. pågående
översynsarbete i Regeringskansliet beträffande fastighetstaxeringen. I avvaktan
på att det arbetet skall slutföras finner bostadsutskottet ingen anledning att
föreslå några förändringar. Vidare aviserar bostadsutskottet att det planerar
att återkomma till frågan när en aviserad bostadspolitisk proposition lagts
fram.
Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna har avgivit en gemensam avvikande
mening beträffande en sänkning av fastighetsskatten. Vänsterpartiets och
Miljöpartiet de grönas företrädare har dessutom en gemensam avvikande mening om
markvärdets inverkan m.m. vid fastighetsbeskattningen. Beträffande markvärdet
m.m. har dessutom fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata
samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Beträffande fastighetsskatten anser finansutskottet att de grundläggande
principerna för fastighetsskatten bör ligga fast. Vissa lättnader i
beskattningen har åstadkommits genom riksdagens beslut hösten 1996 att begränsa
uppräkningen av 1996 års taxeringsnivå. Vidare genomförs nu en genomgripande
analys (dir. 1997:37) av samtliga faktorer som har inflytande på värderingen i
samband med fastighetstaxeringen i syfte att få en så korrekt bedömning som
möjligt. Bl.a. har, som också påpekas i motion Sk698 av Olof Johansson m.fl.
(c), reglerna för bedömning av lägesfaktorer visat sig medföra svårigheter vid
värderingen. I synnerhet för fastboende i vissa attraktiva kustnära områden och
skärgårdsområden har de dramatiskt höjda taxeringsvärdena på övriga fastigheter
inom dessa områden medfört problem. Dagens regler innebär att man mycket
schablonmässigt tar hänsyn främst till genomförda försäljningar. Den lokala
förankring som tidigare fanns hos de lokala fastighetstaxeringsnämnderna
innebar att man kunde tillföra bedömningarna en unik kunskap från ledamöter som
var väl förtrogna med de lokala förhållandena. Utredaren, som enligt direktiven
skall se över och analysera bl.a. dessa frågor och vilka effekter dagens regler
får för taxeringen, skall vara klar med sitt utredningsuppdrag före utgången av
1998. Utskottet vill understryka vikten av att arbetet bedrivs skyndsamt och
att i synnerhet frågan om bedömningen av lägesfaktorerna och deras betydelse
för taxeringen ges särskild prioritet. Utredaren bör så snart som möjligt,
helst under första halvåret 1998, presentera resultatet av sina överväganden
när det gäller lägesfaktorerna och frågan om ett utökat lokalt inflytande över
fastighetstaxeringen. Därefter bör riksdagen snarast föreläggas förslag till
förändring av nuvarande taxeringssystem med sikte på att en förändring skulle
kunna ske med giltighet fr.o.m. 1998. Detta bör ges regeringen till känna.
Vad gäller ändrad fastighetsskatt och fastighetstaxering avstyrker
finansutskottet i likhet med skatte- och bostadsutskotten förslagen i
motionerna Fi403 (m) yrkandena 8-11, Sk303 (m) yrkandena 1, 2 och 4, Sk307 (m),
Sk311 (c) yrkandena 3 och 4, Sk313 (kd) yrkandena 1-4 och 7, Sk317 (fp), Sk324
(m) yrkande 5, Sk325 (mp) yrkandena 23, 24 och 27, Sk326 (v) yrkande 17, Sk327
(kd) yrkandena 22-25, Sk609 (m) yrkande 3, Sk735 (fp) yrkande 12 och Bo202 (m)
yrkandena 5 och 6.
Förmögenhetsskatt (budgetpropositionen)
Tabell 35. Förmögenhetsskatt)
Budgetpropositionen
Riksdagen antog under våren 1997 en ny förmögenhetsskattelag. I denna infördes
avseende aktier i huvudsak samma regler som gällt tidigare, vilket innebär att
aktier som är inregistrerade på Stockholms fondbörs, dvs. aktier som är
noterade på börsens A-lista, är skattepliktiga och skall tas upp till noterat
värde. Den skattefrihet som vid 1997 års taxering gällde för aktier som
inregistrerats på A-listan efter utgången av år 1991 har dock begränsats till
att gälla endast för s.k. huvuddelägare. Denna åtskillnad i beskattningen av
aktier på olika börslistor motiverades med önskemålet att skapa goda villkor
för investeringar i små och medelstora företag jämfört med stora företag, där
investeringarna närmast uteslutande har karaktär av kapitalplaceringar.
Gränsdragningen mellan noterade aktier som är skattefria respektive
skattepliktiga aktier har föranlett flera bolag att under senare tid flytta
från A-listan till annan börslista i syfte att aktieägarna skall undgå
förmögenhetsskatt. Andra företag sägs överväga en sådan förflyttning. Att bolag
som har kvalificerat sig för och inregistrerats på börsens A-lista flyttar ned
till lägre rankade listor är enligt regeringens mening olämpligt. Ett sådant
förfarande får negativa konsekvenser och då särskilt för den svenska
aktiemarknaden och företagens möjligheter att anskaffa riskkapital samt leder
även till ett minskat förmögenhetsskatteunderlag. För att förhindra fortsatta
förflyttningar till förmögenhetsskattefria listor och samtidigt upprätthålla
den beskattning som riksdagen har beslutat om, föreslår regeringen att aktier
som var A-listade den 29 maj 1997, dvs. den dag riksdagen beslutade
förmögenhetsskattelagen, eller senare, skall förmögenhetsbeskattas även om
bolaget har lämnat A-listan.
Definitionen av huvuddelägare skiljer på ägarförhållandena i bolag som har
inregistrerats på börsen före respektive fr.o.m. år 1992. Regeringen föreslår
att regeln ändras så att den kommer att omfatta även aktieägare i bolag som har
inregistrerats på börsen före år 1992. Villkoret för skattefrihet bör i detta
fall vara att aktieägaren uppfyllde kraven enligt huvuddelägardefinitionen vid
utgången av år 1991.
Riksdagen beslutade år 1996 att skattepliktiga börsaktier fr.o.m. 1997 års
taxering skulle tas upp till noterat värde. Regeringen föreslår att
skattepliktiga börsaktier och andra aktieliknande tillgångar skall tas upp till
80 % av noterat värde.
Regeringen föreslår vidare vissa mindre ändringar i lagen (1997:324) om
beräkning av skatt och i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
Motionerna
Moderata samlingspartiet ställer i motion Fi205 (yrkande 3) krav på att
förmögenhetsskatten skall avvecklas successivt med början 1998. Som ett led i
avvecklingen av förmögenhetsskatten föreslås i motion Fi403 (m) (yrkande 12)
att sambeskattningen slopas 1998 samtidigt som gränsen för skatteplikt vid
förmögenhetsbeskattning höjs till 1,2 miljoner kronor. Liknande krav framställs
också i följande motioner från företrädare för Moderata samlingspartiet,
nämligen Sk301 av Margareta E Nordenvall, Sk303 av Inga Berggren och Ingvar
Eriksson (yrkande 3), Sk321 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (yrkande 2),
Sk324 av Bo Lundgren m.fl. (yrkandena 1 och 2) och Sk609 av Margareta E
Nordenvall och Inger Koch (yrkande 4).
Folkpartiet liberalerna anser i motion Sk735 (yrkande 7) att
förmögenhetsskatten måste avvecklas på sikt. Sambeskattningen bör omedelbart
avskaffas. Det skattefria beloppet bör höjas till 2 miljoner kronor. Aktier bör
under övergångstiden värderas till 75 % av marknadsvärdet.
Vänsterpartiet förespråkar i motion Sk326 (yrkandena 13-15) att
förmögenhetsskatten skall vara kvar och skärpas. Partiet föreslår bl.a. att nya
skalsteg skall införas vid förmögenhetsbeskattningen och att samtliga aktier
skall förmögenhetsbeskattas och tas upp till 85 % av marknadsvärdet. För att
undvika att förmögenhetsskatt i kombination med fastighetsskatt leder till
orimliga beskattningseffekter föreslår motionärerna att förmögenhetsvärdet för
fastigheter som bebos permanent skall begränsas till 75 % av taxeringsvärdet.
Miljöpartiet de gröna anser i motion Sk325 (yrkandena 18 och 19) att
regeringens förslag att aktier skall värderas till 80 % av marknadsvärdet inte
är tillräckligt. Aktier bör i stället värderas till 75 % av marknadsvärdet
fr.o.m. 1998 års taxering. Motionärerna anser vidare att sambeskattningen av
förmögenhet skall upphävas fr.o.m. den 1 januari 1998.
Kristdemokraterna efterlyser i motion Sk327 (yrkandena 8-10) att
sambeskattningen av förmögenhet upphävs fr.o.m. den 1 januari 1998.
Motionärerna anser att sambeskattning av förmögenhet är det enda kvarvarande
momentet av sambeskattning som finns i nuvarande skattesystem. Makar och
sammanboende måste beskattas lika när det gäller förmögenhet. För att delvis
finansiera en slopad sambeskattning sänks gränsen för förmögenhetsskatt från
900 000 kr till 800 000 kr. Motionärerna anser även att aktier bör värderas
till 75 % av marknadsvärdet fr.o.m. 1998 års taxering. I motionen föreslås
också att en översyn bör göras av arvs- och gåvoskattereglerna. Det är rimligt
att en företagsförmögenhet (arbetande kapital) i princip undantas från arvs-
och gåvoskatt för att kunna hålla samman familjeföretag vid generationsskiften.
I motion Sk313 av Michael Stjernström m.fl. (kd) yrkandena 5 och 6 framställs
också krav på att sambeskattningen av förmögenhet skall avskaffas. Motionärerna
föreslår också att förmögenhetsskatten skall avskaffas på permanentboende.
I motion Sk315 av Bertil Persson (m) anförs att riksdagen hos regeringen bör
begära förslag om en ny förmögenhetsbeskattning där andelen av statsskulden
dragits från förmögenheten.
I motionerna Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) (yrkande 1)
och Sk738 av Kerstin Warnerbring och Kjell Ericsson (c) (yrkande 1) föreslås
att förmögenhetsskatten skall avvecklas på sikt. Ett första steg i den
riktningen bör vara att sambeskattningen av förmögenhet slopas.
Lagrådet
Finansutskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över de i budgetpropositionen
föreslagna ändringarna i förmögenhetsskattelagen. Lagrådets yttrande återfinns
i bilaga 2 till betänkandet.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU1y) propositionens förslag med
vissa ändringar föranledda av Lagrådets yttrande. Motionerna avstyrks.
Avvikande meningar har avgivits av företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Som framgår ovan antog riksdagen den 29 maj 1997 en ny förmögenhetsskattelag
(prop.1996/97:117, bet. SkU20, rskr. 252). I samband därmed anförde riksdagen
bl.a. att förmögenhetsskatten är viktig från fördelningspolitisk synpunkt och
att de inkomster den ger är viktiga för staten. I likhet med skatteutskottet
finner finansutskottet inte skäl att föreslå riksdagen någon ändring av sitt
tidigare ställningstagande att behålla förmögenhetsbeskattningen.
Finansutskottet övergår härefter till att behandla de ändringar i
förmögenhetsskattelagen som regeringen föreslår i budgetpropositionen.
Finansutskottet delar regeringens uppfattning att det är olämpligt att bolag
som har kvalificerat sig för och inregistrerats på börsens A-lista flyttar ned
till lägre rankade listor. Ett sådant förfarande får negativa konsekvenser
särskilt för den svenska aktiemarknaden och företags möjligheter att anskaffa
riskkapital. Ytterligare en konsekvens är att förmögenhetsskatteunderlaget
minskar. Mot denna bakgrund anser finansutskottet, liksom skatteutskottet, att
regeringens förslag för att hindra flykten från A-listan bör genomföras.
Skatteplikten för A-aktier skall således avgöras utifrån listtillhörigheten den
29 maj 1997 då riksdagen beslutade om den nya förmögenhetsskattelagen.
Finansutskottet tillstyrker också förslagen att börsaktier och andra
aktieliknande tillgångar skall tas upp till 80 % av noterat värde samt att
skattefriheten för huvuddelägares aktier utvidgas på det sätt som regeringen
föreslagit.
Av Lagrådets yttrande över de föreslagna ändringarna i
förmögenhetsskattelagen framgår att Lagrådet är kritiskt till utformningen av
förmögenhetsbeskattningen av aktier. Lagrådet har dock uttalat förståelse för
att regler i ett kortsiktigt perspektiv införs i syfte att motverka att bolag
av skatteskäl låter avregistrera sina aktier från A-listan. Lagrådet uttalade
vidare att en ordning, som principiellt sett innebär att A-aktier är
skattepliktiga medan aktier som är föremål för annan notering är skattefria,
knappast kan upprätthållas i längden.
Som Lagrådet påpekat är gränsdragningen mellan skattepliktiga och skattefria
aktier problematisk. Finansutskottet anser dock att det bl.a. med hänsyn till
rådande budgetläge inte finns någon bättre lösning på gränsdragningsproblemet.
Skatteutskottet förutsatte redan i våras i samband med införandet av den nya
förmögenhetsskattelagen att regeringen noga skulle följa utvecklingen och vid
behov återkomma med förslag till ändringar (1996/97:SkU20 s. 36).
Finansutskottet anser att det är tillfredsställande att regeringen snabbt har
lagt fram ett förslag för att motverka flykten från A-listan. Med anledning av
vad Lagrådet anfört vill finansutskottet på samma sätt som skatteutskottet
understryka vikten av att regeringen gör en ordentlig genomlysning av problemet
i syfte att skapa en långsiktig lösning.
Lagrådet har även haft synpunkter på den närmare utformningen av lagförslaget
i vissa hänseenden. Finansutskottet godtar Lagrådets förslag och förordar i
likhet med skatteutskottet de justeringar i lagtexterna som framgår av
finansutskottets hemställan. Utöver de ändringar som Lagrådet har föreslagit
bör ett förtydligande göras i 3 § för att huvuddelägares aktier, som varit
avsikten, skall kunna överlåtas mellan huvuddelägaren och dennes barn och
barnbarn med bibehållen skattefrihet. I 12-14 §§ har tagits in de ändringar som
föranleds av att Lagrådet har avstyrkt den i propositionen föreslagna
värderingsregeln för aktier som lämnar A-listan och som därefter är onoterade.
Därutöver har en hänvisning införts i 12 § näst sista meningen för att
förtydliga hur värderingen av andelar i räntefonder skall ske.
De nya bestämmelserna skall träda i kraft den 30 december 1997. Att
skatteplikten för aktier görs beroende av om aktierna varit inregistrerade vid
en tidpunkt före ikraftträdandet kommer enligt Lagrådets yttrande inte i
konflikt med retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § regeringsformen. Lagrådet
har, utan att ta ställning i denna fråga, även uppmärksammat om det kan anses
strida mot retroaktivitetsförbudet att värderingen av viss egendom hänför sig
till en tidpunkt före lagens ikraftträdande. För att undvika att det uppkommer
osäkerhet om detta vid den praktiska tillämpningen föreslår finansutskottet att
övergångsbestämmelserna kompletteras i enlighet med vad som framgår av
hemställan.
Finansutskottet tillstyrker också de föreslagna ändringarna i i lagen
(1997:324) om begränsning av skatt och i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna Fi205 (m)
yrkande 3, Fi403 (m) yrkande 12, Fi912 (c) yrkande 1, Sk301 (m), Sk303 (m)
yrkande 3, Sk313 (kd) yrkandena 5 och 6, Sk315 (m), Sk321 (m) yrkande 2, Sk324
(m) yrkandena 1 och 2, Sk325 (mp) yrkandena 18 och 19, Sk326 (v) yrkandena
13-15, Sk327 (kd) yrkandena 8-10, Sk609 (m) yrkande 4, Sk735 (fp) yrkande 7 och
Sk738 (c) yrkande 1.
Skatt på varor och tjänster
Tabell 36. Skatt på varor och tjänster
Mervärdesskatt
Motionerna
Likartade yrkanden om ändrade inbetalningsregler för mervärdesskatt läggs fram
i motionerna Fi205 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 4, Sk316 av Inga Berggren
m.fl. (m, fp, kd), Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 2 och Sk327 av Alf
Svensson m.fl. (kd) yrkande 5. Motionärerna är, i likhet med vad som framhålls
i Folkpartiet liberalernas motion, kritiska mot de förändrade reglerna för
mervärdesskatteredovisningen eftersom de inneburit att många företag blivit
tvungna att betala in mervärdesskatt till staten innan de har fått betalt av
sina kunder. Reglerna för momsinbetalning föreslås därför ändras.
Vänsterpartiet föreslår i motion Sk326 yrkande 34 att regeringen inom EU
skall verka för direktiv som möjliggör en sänkning av mervärdesskatten för viss
tjänsteproduktion. Nuvarande regler förbjuder en generell sänkning av
mervärdesskatt på tjänsteproduktion.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella motionsförslag.
Representanter för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi205 (m)
yrkande 4, Sk316 (m, fp, kd), Sk318 (m) yrkande 2, Sk326 (v) yrkande 34 och
Sk327 (kd) yrkande 5.
Skatt på alkohol
Motionen
I motion Sk327 av Alf Svensson m.fl. (kd) föreslås att skatten på maltdrycker
höjs (yrkande 27). Motionärerna vill höja skatten från 1,45 kronor per
volymprocent til 2,01 kr per volymprocent.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuellt motionsförslag.
Representanten för Kristdemokraterna har avgivit en avvikande mening.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet noterar att Kristdemokraterna beräknat ökade statsinkomster om
660 miljoner kronor av sitt förslag. De beräkningar som finansutskottet har
tillgång till visar dock att detta är en överskattning av effekterna av de
förslag som redovisas i motionerna.
Utskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk327 (kd) yrkande
27.
Energiskatt
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi205 yrkande 7 att de regler för
dieseloljebeskattningen av arbetsredskap som gällde före år 1995 skall
återinföras. Motionärerna anser att de fordon som används som arbetsredskap bör
beskattas lägre än den övriga fordonsparken eftersom arbetsfordon inte belastar
det allmänna vägnätet på samma sätt som övriga fordon. I motion Fi403 yrkande
13 föreslår Moderaterna vidare att bensinskatten bör sänkas med 20 öre per
liter från den 1 januari 1998. Sänkt bensinskatt föreslås även i den moderata
kommittémotionen T232 yrkande 2. Skatten bör sänkas så att alla, oavsett
inkomst, har rimliga chanser att köpa och köra bil. Dessutom föreslås i yrkande
6 att en ny miljöklass, miljöklass 1, införs för miljövänligare bensin och att
skattesatsen i denna klass skall vara 25 öre lägre än för miljöklass 2. Olika
revideringar av bensinskatten med syfte att minska skatten på bilism föreslås
även i de moderata motionerna Sk302, Sk304 yrkandena 1 och 2, Sk305 yrkandena 1
och 3, Sk306 och Sk321 yrkande 7. I motion Sk321 av Gullan Lindblad och Göthe
Knutson föreslås dessutom sänkt koldioxidskatt (yrkande 4).
Koldioxidskatten på fossila bränslen bör enligt Vänsterpartiets mening öka. I
motion Sk326 föreslås att priset för konsumenten skall höjas med 15 öre under
år 1998 (yrkande 39). Motionärerna menar att bensinpriset bör höjas dels för
att minska bilismens miljöbelastande bränsleförbrukning och stimulera tekniken
för bensinsnåla fordon, dels för att på sikt minska biltrafiken till förmån för
järnväg, sjöfart och andra kollektiva lösningar (yrkande 38). Därutöver förslås
höjd dieselskatt (yrkande 41), höjd skatt på mineralolja/smörjolja (yrkande 43)
och att beskattningen av drivmedel av miljöskäl måste leda till att nya
dieselbilar inte beskattas högre än gamla (yrkande 42).
Även Miljöpartiet de gröna föreslår höjd koldioxidskatt. I motion Sk325
yrkande 28 föreslås en höjning med 10 öre per kilogram koldioxid utöver
indexhöjning. Dessutom bör energiskatten på fossila bränslen höjas. Ökningen
skall motsvara 1 öre per kWh av energislagens innehåll (yrkande 29). De
nedsättningar och undantag som finns för industrin vad gäller energi- och
koldioxidskatter bör successivt upphöra (yrkande 31). Under en omställ-
ningsperiod i samband med en skatteväxling bör en tillfällig nedsättning av
energiskatter för den energiberoende industrin införas. Motionärerna föreslår
att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer för en sådan
tillfällig nedsättning (yrkande 32). I motionen föreslås även en höjning av den
särskilda skatten på elektrisk kraft från kärnkraftverk med 2 öre per kWh från
den 1 januari 1998 och ytterligare 1 öre åren 1999 och 2000 (yrkande 33).
Fastighetsskatten på elproduktionsenheter föreslås utgå med 4,10 % av
taxeringsvärdet fr.o.m. inkomståret 1998 (yrkande 26).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella motionsförslag.
Avvikande meningar har avgivits från företrädare för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi205 (m)
yrkande 7, Fi403 (m) yrkande 13, Sk302 (m), Sk304 (m), Sk305 (m) yrkandena 1
och 3, Sk306 (m), Sk321 (m) yrkandena 4 och 7, Sk325 (mp) yrkandena 26, 28, 29
och 31-33, Sk326 (v) yrkandena 38, 39 och 41-43 samt T232 (m) yrkandena 2 och
6.
Reklamskatt
Motionen
I motion Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m) föreslås i yrkande 1 att reklamskatten
slopas. I samma yrkande föreslås även en höjning av mervärdesskatten på
dagstidningar till 21 %.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuellt motionsförslag.
Representanterna för Moderata samlingspartiet har avgivit en avvikande mening.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk318 (m) yrkande
1.
Fordonsskatt
Motionerna
Carl Fredrik Graf (m) föreslår i motion Sk310 att fordonsskatten på
dieseldrivna personbilar ändras så att den inte missgynnar miljövänliga
modeller. Nuvarande regler innebär att fordon av 1993 års modell eller tidigare
årsmodell är lägre beskattade i förhållande till senare årsmodeller. Eftersom
dagens dieselbilar är mycket renare och bränslesnålare än de äldre modellerna
bör bestämmelserna ändras.
Kristdemokraterna räknar i sitt budgetalternativ i motion Sk327 med en sänkt
fordonsskatt om 3,3 miljarder kronor. Motionärerna föreslår en växling mellan
sänkt fordonsskatt och ökat ansvar för trafikanter vid trafikolyckor. Tanken
med förändringen är att trafikanterna, via trafikförsäkringen, skall få ett
större ansvar för de kostnader de förorsakar genom sitt beteende i trafiken.
Således bör samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor föras
över till trafikförsäkringen. Samtidigt bör fordonsskatten sänkas.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella förslag.
Avvikande meningar har fogats till yttrandet från företrädare från Moderata
samlingspartiet och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ovan bifallit regeringens förslag till inkomstberäkning och
i det sammanhanget avstyrkt Kristdemokraternas budgetalternativ. Vidare
avstyrker utskottet, i likhet med skatteutskottet, motion Sk310 (m).
Övriga inkomster
Tabell 37. Övriga inkomster
Avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
Motionerna
Höjd avgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel föreslås i tre motioner.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Sk735 yrkande 16 höjningar av
miljöavgiften med sammantaget 300 miljoner kronor mer än i propositionen.
Vänsterpartiet föreslår i motion Sk326 yrkande 44 en höjning som innebär ökade
inkomster för staten om 400 miljoner kronor medan Miljöpartiet de gröna i
motion Sk325 yrkande 37 föreslår höjningar som sammanlagt inbringar 1 400
miljoner kronor.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella motionsförslag.
Avvikande meningar har fogats till yttrandet från företrädare för Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Sk735 (fp)
yrkande 16, Sk326 (v) yrkande 44 och Sk325 (mp) yrkande 37.
Övriga inkomster, nya inkomstslag
Motionerna
I två partimotioner - Sk326 (v) yrkande 40 och Sk327 (kd) yrkande 17 - föreslås
att en avfallsskatt bör införas. Regeringen har i skrivelsen Ekologisk
hållbarhet (1997/98:13) aviserat att den under våren avser att lägga fram en
proposition om skatt på avfall. Målet är att den skall träda i kraft från den
1 juli 1998. I budgetpropositionen beräknas en sådan avfallskatt kunna inbringa
325 miljoner kronor (inkomsttitel 1436). I Vänsterpartiets motion föreslås att
avgifterna höjs så att intäkten blir 500 miljoner kronor under kommande
budgetår. Kristdemokraterna föreslår att avfallsskatten införs från den 1
januari 1998 enligt det förslag som Deponiskatteutredningen presenterat.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Sk325 att landningsavgifterna på flyg
bör höjas motsvarande 150 miljoner kronor per år för att kompensera den
borttagna miljöskatten (yrkande 38).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella motionsförslag.
Representanterna för Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill beträffande förslagen om avfallsskatt erinra om att
regeringen i sin skrivelse Ekologisk hållbarhet (s. 45) aviserar att den senast
under våren 1998 avser att lämna en proposition i frågan. Innan propositionen
överlämnas till riksdagen måste dock regeringen anmäla förslaget till EU-
kommissionen för granskning av om förslaget är förenligt med statsstödsreglerna
i artiklarna 92-94 i Romfördraget. Utskottet avstyrker i likhet med
skatteutskottet motionerna Sk325 (mp) yrkande 38, Sk326 (v) yrkande 40 och
Sk327 (kd) yrkande 17.
Nya inkomsttitlar och namnändringar
Som en följd av skattekontosystemets införande får några inkomsttitlar nya namn
och några helt nya titlar införs. För att kunna genomföra de för
skattekontosystemet erforderliga förändringarna på inkomstsidan har omfattande
avstämningsarbete mellan Riksskatteverket, Riksrevisionsverket och
Finansdepartementet bedrivits under hösten. Detta arbete var inte slutfört vid
tidpunkten för budgetpropositionens införande varför förändringarna kan
genomföras först nu.
Utskottet föreslår följande förändringar i förhållande till propositionen:
Namnbyten
Följande titlar får nya namn:
-------------------------------------------------------
|     |                        |                      |
|Titel:|Tidigare namn:         |Nytt namn:            |
-------------------------------------------------------
|1600 |Betalningsdifferenser   |Betalningsdifferenser,|
|     |                        |skatte-  konto        |
-------------------------------------------------------
|1621 |Betalningsdifferenser   |Uppbördsförluster,    |
|     |p.g.a. rest- föring av  |netto,         fysiska|
|     |fysiska      personers  |personers inkomstskatt|
|     |inkomstskatt            |                      |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|1622 |Betalningsdifferenser   |Uppbördsförluster,    |
|     |p.g.a. rest- föring av  |netto,       juridiska|
|     |juridiska    personers  |personers inkomstskatt|
|     |inkomstskatt            |                      |
-------------------------------------------------------
|1623 |Betalningsdifferenser   |Uppbördsförluster,    |
|     |p.g.a. rest- föring av  |netto,         arbets-|
|     |arbetsgivaravgifter     |givaravgifter         |
-------------------------------------------------------
|1624 |Betalningsdifferenser   |Uppbördsförluster,    |
|     |p.g.a. rest- föring av  |netto, mervärdesskatt |
|     |mervärdesskatt          |                      |
-------------------------------------------------------
|1625 |Betalningsdifferenser   |Uppbördsförluster,    |
|     |p.g.a. rest- föring av  |netto, räntor m.m.    |
|     |räntor                  |                      |
-------------------------------------------------------
Dessutom har följande namnbyten skett som inte beror på skattekontosystemets
införande:
-------------------------------------------------------
|     |                        |                      |
|Titel:|Tidigare namn:         |Nytt namn:            |
-------------------------------------------------------
|1411 |Mervärdesskatt          |Mervärdesskatt        |
|     | varav kommunmoms       |   varav  inbetalt  av|
|     |                        |kommuner              |
-------------------------------------------------------
|1473 |Jordbruks-         och  |Särskilda             |
|     |sockeravgifter          |jordbrukstullar    och|
|     |                        |sockeravgifter        |
-------------------------------------------------------
|2543 |Skatteutjämningsavgift  |Avgifter           för|
|     |                        |Kemikalieinspektionen |
-------------------------------------------------------
|2711 |Restavgifter       och  |Dröjsmålsavgifter     |
|     |dröjsmålsavgifter       |                      |
-------------------------------------------------------
|6111 |Arealbidrag        och  |Arealbidrag           |
|     |trädersättning          |                      |
-------------------------------------------------------
|6112 |Miljöstöd               |Kompletterande åtgärder|
-------------------------------------------------------
|6113 |Intervention            |Övriga interventioner |
-------------------------------------------------------
Nya titlar
Följande nya titlar förs upp i statsbudgeten som en följd av införandet av
skattekonton:
1630  Betalningsdifferenser, övriga
1631  Betalningsdifferenser, övriga
1690  Betalningsdifferenser, ofördelade
1691  Betalningsdifferenser, skattemyndigheterna, netto
1692  Indrivna medel, kronofogdemyndigheten, netto
2397  Räntor på skattekonto m.m., netto
2715  Skattetillägg
2716  Förseningsavgifter
Av andra skäl införs dessutom följande nya titlar:
2555  Kartavgifter för jordbrukets blockdatabas
2556  Djurregisteravgifter
Tillägg
Följande titlar har fått namntillägget netto:
1111  Fysiska personers inkomstskatt, netto
1121  Juridiska personers inkomstskatt, netto
1252  Delpensionsavgift, netto
1411  Mervärdesskatt, netto

Utgifter
Fördelning av utgifter på utgiftsområden år 1998
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar utgifter för riksdagen och dess ombudsmän (JO),
regeringen samt statschefen. Dessutom ingår bl.a. allmänna val, partistöd,
mediefrågor samt vissa centrala myndigheter. Ett av de viktiga målen för
utgiftsområdet är att stödja mångfalden inom mediaområdet.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 4 128
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) anges att prioriteringarna för år 1998
främst rör riksdagen. Ett tillfälligt driftstöd till dagspressen införs under
åren 1997 och 1998.
Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 att partistödet minskas år
1998 och successivt avvecklas. Vidare bör presstödet avvecklas.
Folkpartiet liberalerna anger i motion Fi212 att besparingar bör genomföras i
partistödet.
Enligt Vänsterpartiets motion Fi220 bör anslaget till Regeringskansliet
skäras ner. Vidare bör partistödet sänkas till 1996 års nivå.
Miljöpartiet de gröna framhåller i motion Fi219 att besparingar kan
genomföras inom Regeringskansliet genom bl.a. bättre utnyttjande av modern
informationsteknik. Den senast uppräkningen av partistödet bör återtas.
Kristdemokraterna anser i motion Fi215 att det går att göra vissa besparingar
på presstödet.
Konstitutionsutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (KU1y) propositionens
förslag och avstyrker motionerna.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet samt Miljöpartiet förslagen i
respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot konstitutionsutskottets
ställningstagande till propositionen och motionerna. Finansutskottet
tillstyrker således, också i enlighet med sitt ställningstagande ovan under
rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen,
propositionens förslag till ramnivå för år 1998 om 3 977 miljoner kronor.
Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionsverket,
Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet,
Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet, Statens fastighetsverk, Finansinspektionen
m.fl. Vidare ingår kostnader för statskuldens upplåning och låneförvaltning,
vissa tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 2 883
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen anges att viktiga mål för utgiftsområdet är
tillförlitliga analyser samt bedömningar av den samhällsekonomiska och den
statsfinansiella utvecklingen, ett stabilt och effektivt finansiellt system
samt en effektiv granskning av statlig verksamhet.
Regeringen har för år 1998 bl.a. prioriterat förbättringar i kvaliteten på
nationalräkenskaperna och på prognoser för svensk ekonomi. Detta görs som en
följd av det svenska EU-medlemskapet och det beslutade utgiftstaket. Regeringen
föreslår också att ca 700 miljoner kronor från anslaget Kostnader för upplåning
och statsskuldsförvaltning förs över till utgiftsområde 26 för att skapa bättre
incitament för en kostnadseffektiv statsskuldsförvaltning.
I propositionen läggs vidare förslag till vissa förändringar vad gäller
nuvarande stabsmyndigheter. Lokalförsörjningsverket läggs ned den 1 januari
1998. Riksrevisionsverkets verksamhet skall renodlas och koncentreras till de
revisionella uppgifterna. En ny myndighet föreslås inrättas för statens samlade
ekonomistyrningsfunktion. Därutöver föreslås en översyn av Statskontorets
verksamhet.
I vårpropositionen angavs ett besparingskrav inom utgiftsområdet på
sammanlagt 18 miljoner kronor som nu fullföljs och fördelas på anslagsnivå.
Därutöver lämnas förslag till slutlig fördelning av den i förra årets
budgetproposition aviserade besparingen på utgiftsområdena 2 och 3.
Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Motionerna
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 en minskad ram i förhållande
till regeringens förslag. Folkpartiet anger i motion Fi510 att man hela tiden
motsatt sig en ny registerbaserad folk- och bostadsräkning och avvisar
förslaget till anslag för ändamålet. Förutom de 70 miljoner kronor som
regeringen föreslår för år 1998 tillgodoräknar sig partiet i sitt förslag
dessutom en anslagsbehållning på detta anslag på 30 miljoner kronor. Av medlen
under anslaget Kontrollfunktionen i staten föreslås att 45 miljoner kronor
respektive 50 miljoner kronor för åren 1998 respektive 1999 dras in och
överförs till utgiftsområde 4 för bekämpning av mc-relaterad brottslighet.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi220 en minskning av ramar med 50 miljoner
kronor genom en generell reducering av anslagen inom utgiftsområdet med ca 2,5
%. Om det skulle erfordras får regeringen återkomma till riksdagen under våren
1998 med ytterligare förslag på tilläggsbudget. Enligt Vänsterpartiet måste de
olika myndigheterna inom Finansdepartementets område vara föredömen när det
gäller effektivitet och budgetdisciplin om den nya budgetprocessen skall ha
trovärdighet.
I motion F219 anför Miljöpartiet de gröna att anslaget till folk- och
bostadsräkningar bör avskaffas, att Statistiska centralbyrån bör tillföras
medel för att bl.a. förbättra miljöstatistiken och Konjunkturinstitutet för att
utveckla och påskynda arbetet med en s.k grön BNP. Vidare föreslås att
Riksdagens revisorer skall byggas ut stegvis.
Kristdemokraterna anser i sin budgetpolitiska motion Fi215 att besparingar
kan göras på utgiftsområdets sammanlagt 20 myndigheter med 5,4 %. Ramen för
utgiftsområdet bör därför minskas med 100 miljoner kronor per år.
Finansutskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening fyller de myndigheter och de övriga statliga instanser
som finansieras inom utgiftsområdet en betydelsefull roll för en väl fungerande
och effektiv statsapparat. Det är t.ex. av stor vikt att berörda myndigheter
kan tillgodose behovet av ett högt kvalificerat underlag för riksdagens och
regeringens olika ställningstaganden  i samhällsekonomiska och statsfinansiella
frågor.
Regeringens bedömningar av resultat och ekonomiskt utfall görs i
propositionen huvudsakligen under respektive verksamhetsområde och anslag.
Skälet är att verksamheterna inom utgiftsområdet är av mycket skiftande
karaktär och att antalet myndigheter är stort. Utskottet noterar samtidigt med
tillfredsställelse de ansatser som gjorts till sammanfattande bedömningar. För
flertalet verksamheter bedöms resultatet som tillfredsställande, men därutöver
anges att ytterligare förbättringar i några fall är nödvändiga.
I de motioner som föreligger föreslås vissa förändringar i förhållande till
regeringens förslag till resursram. I två av motionerna föreslås reduceringar
främst till följd av en annan syn på behovet av en folk- och bostadsräkning, i
de två övriga förespråkas generella reduceringar för myndigheterna inom
utgiftsområdet. Utskottet kommer senare (i betänkande 1997/98:FiU2) att ta
ställning till fördelningen av utgifterna inom utgiftsområde 2 men ser inte
anledning att nu med de motiveringar som framförs i motionerna förorda en
neddragning av ramen för utgiftsområdet. Enligt utskottets bedömning är
regeringens förslag väl avvägt.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker finansutskottet i enlighet med
sitt ställningstagande ovan under rubriken Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen propositionens förslag till ramnivå, 2 063
miljoner kronor för år 1998, och avstyrker motionerna i berörda delar.
Utgiftsområde 3 Skatteförvaltningen och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket och skattemyndigheterna (skatte-
förvaltningen) samt Tullverket.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 6 001
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen föreslår regeringen att prioriterade uppgifter för
skatteförvaltningen under år 1998 bör vara fortsatt rationalisering av
grundhante-ringen för att ge utrymme för förstärkt skattekontroll och
flyttningskontroll med ökad träffsäkerhet. Vidare bör skatteförvaltningens
medverkan i bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten stärkas.
Prioriterade uppgifter för Tullverket föreslås vara att fortsätta arbetet med
förenklingar av regler och procedurer. Ett viktigt verktyg för detta är
datoriseringen. Verket bör även öka kvaliteten i alla delar av sin verksamhet.
En säker och effektiv tullhantering kommer att frigöra resurser som kan
användas inom bl.a. Tullverkets kontrollverksamhet.
Förslag till ram för utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Motionerna
Moderata samlingspartiet i motion Fi206 och Miljöpartiet de gröna i motion
Fi219 föreslår samma ram för utgiftsområdet som i budgetpropositionen för hela
perioden.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 ökade ramar för åren 1999 och
2000 att användas för ökad skattekontroll.
Vänsterpartiet framhåller i sin motion Fi220 att det inte är möjligt att
skära ned mer på skattemyndigheterna och Tullverket. Granskningen inom
skatteförvaltningen är eftersatt på grund av underbemanning. Smugglingen
rapporteras ha ökat sedan nedskärningarna påbörjades inom tullväsendet. Medel
bör därför tillföras utgiftsområdet utöver vad som föreslås i
budgetpropositionen.
Även Kristdemokraterna anser i sin motion Fi215 att ramen bör utökas.
Skattebrott innebär att medel undanhålls staten och skapar dessutom illojal
konkurrens inom näringslivet. Det finns dessutom anledning att förvänta att
varje satsad krona i kontroll kan ge flerfalt utfall i ökade inkomster. Även
tullväsendet bör tillföras mer resurser än vad regeringen föreslår.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU1y) propositionens förslag.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot skatteutskottets ställningstagande
till propositionen och motionerna. Finansutskottet tillstyrker således, i
enlighet med sitt ställningstagande ovan under rubriken Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen, propositionens förslag till
ramnivå, 5 662 miljoner kronor, för år 1998. Motionerna avstyrks i berörda
delar.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndigheterna och rättshjälpen.
Målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Målet
för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka tryggheten.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till ca 21 700
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) anges att de brottsbekämpande
myndigheterna skall prioritera kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet. Särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova och
gränsöverskridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, brott med
rasistiska inslag och våld mot kvinnor.
Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi206 att den alltmer utbredda
rättsotryggheten i vårt land måste ses mot bakgrund av senare års stora
besparingar på rättsväsendet. Polisen bör tillföras ytterligare resurser och
under den kommande treårsperioden bör 1 miljard kronor satsas på polisen. Detta
kommer i sin tur att aktualisera ett ökat medelsbehov också inom andra av
rättsväsendets myndigheter, främst åklagarväsendet, domstolsväsendet och
kriminalvården, i takt med att brottsbekämpningen effektiviseras.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi212 att brottsbekämpningen är viktig
och föreslår därför omprioriteringar för att bekämpa mc-relaterad brottslighet
och hjälpa brottsoffer. Vidare föreslås att medel tillförs rättshjälpsanslaget
så att det skapas ekonomiska förutsättningar för att riva upp
rättshjälpsreformen som är avsedd att träda i kraft den 1 december 1997.
Enligt Vänsterpartiets motion Fi220 bör bl.a. kronofogdemyndigheterna,
polisen och rättshjälpen tillföras ytterligare medel. Säkerhetspolisen bör få
ett kraftigt minskat anslag.
Miljöpartiet de gröna förordar i motion Fi219 att åklagarväsendet och
Rättsmedicinalverket bör tillföras ytterligare medel.
Kristdemokraterna anför i motion Fi215 att vår demokrati är beroende av att
de rättsvårdande myndigheterna kan verka i praktiken. Det föreslås därför att
ytterligare medel bör tillföras polisväsendet, åklagarväsendet och
rättsväsendet.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet tillstyrker i sitt yttrande (JuU1y) propositionens förslag
och avstyrker motionerna.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inte något att erinra mot justitieutskottets
ställningstagande. Propositionens förslag till utgiftsram för utgiftsområde 4
om 21 034 miljoner kronor för år 1998 tillstyrks, vilket också är i
överensstämmelse med utskottets ställningstagande under rubriken
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen ovan. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar förvaltningskostnader för Utrikesdepartementet och de
100 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella organisationer,
information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor
samt övriga utrikespolitiska frågor som omfattar strategisk exportkontroll och
Europainformation.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 2 880
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) redovisas att under år 1998 kommer
särskild uppmärksamhet att ägnas bl.a. ett utvidgat och förstärkt EU-samarbete,
ett aktivt arbete i säkerhetsrådet och ett fortsatt stöd till FN:s och andra
organisationers arbete för internationell fred, säkerhet och mänskliga
rättigheter.
Förslag till ram för utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi206 att den snabba globaliseringen
fordrar svensk diplomatisk närvaro i de utomeuropeiska industriländerna.
Moderata samlingspartiet föreslår dock en lägre ramnivå än regeringen eftersom
partiet, i enlighet med motion U307, önskar föra anslaget B 4 Fredsfrämjande
verksamhet till utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi220 att ett projektbidrag för information
och studier om Europas och EU:s utveckling inrättas. Detta anses motiverat med
tanke på frågornas politiska betydelse.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UU1y) propositionens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet samt Vänsterpartiet har avgivit
avvikande meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot utrikesutskottets ställningstagande
till propositionen och motionerna. Finansutskottet delar utrikesutskottets
uppfattning att anslaget Fredsfrämjande verksamhet ej skall överföras till
utgiftsområde 7. Således avstyrks motion U307 (m) yrkande 5.
Finansutskottet tillstyrker, i enlighet med sitt ställningstagande ovan under
rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen,
propositionens förslag till ramnivå om 2 811 miljoner kronor för år 1998.
Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära försvaret och det civila
försvaret, nämnder samt stödverksamhet till det militära och civila försvaret.
I utgiftsområdet ingår även den internationella fredsfrämjande verksamhet som
genomförs med svensk militär trupp utomlands. Inom utgiftsområdet finansieras
även verksamhet som bedrivs av Kustbevakningen och av Statens räddningsverk.
Utgifterna för utgiftsområdet beräknas till 42 163 miljoner kronor år 1997.
Budgetpropositionen
Riksdagen fattade den 13 december 1996 beslut om totalförsvarets utveckling för
femårsperioden 1997-2001, i enlighet med regeringens proposition 1996/97:4
Totalförsvar i förnyelse - etapp 2.
Regeringen har vid beräkningen (budgetpropositionens avsnitt 4.5.4) av
anslagen för åren 1998-2000 utgått från att vissa förändringar görs inom
utgiftsområdet, bl.a. avseende finansieringsformer och budgeteringsprinciper
för delar av det civila försvaret. Besparingsåtgärder genomförs i övrigt enligt
vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen 1997.
Förslag till ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi206 att ambitionerna i 1992 års
försvarsbeslut i stort sett bör fullföljas. Det skulle möjliggöra en rimlig
försvarseffekt och upprätthålla kompetensen. För att möjliggöra en rimlig
krigsorganisation menar motionärerna att en successiv höjning av
försvarsanslagen bör ske. Vidare bör medlen för internationell fredsbevarande
verksamhet överföras till utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Även i
motion Fö211 yrkande 12 föreslår Moderata samlingspartiet en successiv höjning
av utgiftsområde 6 Totalförsvar under den närmaste fyraårsperioden.
I motion U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m) yrkande 5 föreslås att anslaget
Fredsfrämjande insatser överförs till ett nytt anslag inom utgiftsområde 7.
Likaså föreslås i motion Fö225 av Arne Andersson m.fl. (m) (yrkande 8) att ett
annat anslag, A 2, skall föras över till utgiftsområde 7.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 samma utgiftsram som
regeringen för de tre budgetåren. Folkpartiet liberalerna vill emellertid att
utgifterna skall fördelas på ett annat sätt än vad regeringen föreslår.
Vänsterpartiet anser i motion Fi220 att Sveriges långsiktigt gynnsamma
säkerhetspolitiska situation medger besparingar med 700 miljoner kronor utöver
regeringens förslag för budgetåret 1998. Till största delen gäller
besparingarna Försvarsmakten.
Miljöpartiet de grönas vision är enligt motion Fi219 en global, militär
nedrustning. Hoten är inte militära utan bl.a. miljöförstöring, resursutarmning
samt ökande sociala och ekonomiska klyftor. Miljöpartiet vill på sikt ställa om
från ett militärt till ett civilt starkt försvar.
I Kristdemokraternas budgetförslag föreslås i motion Fi215 att
dagersättningen till pliktpersonal höjs med 5 kr per dag från nuvarande 40 kr
till 45 kr. Därför bör ramen för utgiftsområdet ökas med 50 miljoner kronor för
budgetåren 1998, 1999 och 2000.
Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande (FöU1y) att regeringens förslag
till ram för utgiftsområdet år 1998 ligger i linje med den ekonomiska
planeringsramen för försvarsbeslutsperioden 1997-2001 som riksdagen beslutade
om i december 1996 samt med besluten med anledning av den ekonomiska
vårpropositionen 1997.
När det gäller inom vilket utgiftsområde utgifterna för fredsfrämjande
truppinsatser skall finansieras, har riksdagen redan under våren 1996 beslutat
att dessa skall finansieras inom utgiftsområde 6 Totalförsvar. Enligt
utskottets mening bör någon omprövning härav inte ske inför budgeten för 1998.
Motion Fi206, yrkande 4 i denna del, bör därför avslås enligt
försvarsutskottet.
Huvudparten av anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser avser att finansiera
Sveriges medverkan i SFOR i Bosnien-Hercegovina fram till sommaren 1998.
Medelsberäkningen motsvarar sålunda de utgifter som behövs för att fullfölja de
nu aktuella åtagandena och är på intet sätt ett uttryck för Sveriges
ambitioner, framhåller försvarsutskottet.
Försvarsutskottet förutsätter att regeringen, om behov uppkommer av Sveriges
medverkan i internationella fredsfrämjande insatser av större omfattning än vad
som ryms inom föreliggande budgetförslag, återkommer till riksdagen med förslag
om motsvarande förstärkning av utgiftsområdet. Det är enligt utskottets mening
angeläget att undvika omavvägningar inom utgiftsområdet under pågående
verksamhetsår.
Försvarsutskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna ramen för
utgiftsområdet. De motioner som förordar högre eller lägre nivåer bör därför
avslås av riksdagen.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de
gröna och Kristdemokraterna har fogat avvikande meningar till yttrandet och
Folkpartiet liberalerna har lämnat ett särskilt yttrande.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar försvarsutskottets uppfattning att utgifterna för
fredsfrämjande truppinsatser skall finansieras inom utgiftsområde 6
Totalförsvar. Motion Fi206 (m), yrkande 4 i denna del, avstyrks därför av
utskottet. Några överflyttningar av anslag som föreslås i motionerna U224 (m)
yrkande 5 och Fö225 (m) yrkande 8 bör inte ske. Motionerna avstyrks således av
utskottet. I likhet med försvarsutskottet, och i enlighet med utskottets
ställningstagande under rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen ovan, tillstyrker finansutskottet att ramen för utgiftsområde 6
bestäms till 41 244 miljoner kronor år 1998. Utskottet avstyrker därmed även
motion Fö211 (m) yrkande 12.
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med u-länder, samarbete med u-
länder och samarbete med länder i Central- och Östeuropa.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 13 033
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) anges att regeringen under år 1998 kommer
att ta fram en skrivelse om demokrati, utveckling och biståndets roll.
Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet för biståndsramen
när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. I beräkningen
av ramen för utgiftsområdet har regeringen utgått från att biståndsramen för
åren 1998 och 1999 skall uppgå till 0,70 % av BNI för att år 2000 öka till 0,72
% av BNI.
Förslag till ram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 en lägre ramnivå än
regeringen. Huvudsakligen möjliggörs besparingarna genom ett skifte från det
bilaterala biståndet till en särskild satsning på att utrota fattigdomen.
Partiet vill inrätta ett nytt anslag för Sveriges fredsbevarande verksamhet
genom att överföra medel från utgiftsområdena 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan och 6 Totalförsvar. Vidare föreslår Moderata
samlingspartiet i kommittémotionerna U224 och U809 att anslaget Samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen upplöses och tillförs anslaget Samarbete med
Central- och Östeuropa under utgiftsområde 7. Stödinsatserna bör på sedvanligt
sätt redovisas i det normala budgetarbetet och bli föremål för de avvägningar
som riksdagen gör.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi212 att Sveriges rykte som
företrädare för solidaritet med fattiga länder har solkats ner. Partiet vill
öka ramnivån för år 1998 och därefter göra ytterligare påslag.
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi220 att genom att Sverige återgår till
att satsa 1 % av BNI på internationell samverkan och bistånd kan den goda
viljan till global utjämning av resurser visas. Utöver höjningen av nivån på
utgiftsområdet bör enligt partiet ytterligare medel få tas ur
anslagsbehållningar för att under år 1998 uppnå 0,8 %. Därefter bör biståndet
öka ytterligare.
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi219 att kampen mot fattigdomen måste
stå i fokus i allt utvecklingssamarbete. Partiet föreslår en väsentligt
snabbare upptrappning av biståndet till 0,79 % år 1998 och ytterligare ökningar
därefter.
Enligt Kristdemokraternas motion Fi215 är solidaritetstanken grundläggande
för biståndspolitiken. Partiet anser att en plan för en återgång till
enprocentsnivån bör upprättas och att nivån för utgiftsområdet bör höjas under
de tre kommande åren.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet framhåller i sitt yttrande (UU1y) att kunskapen om och stödet
för enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och i den allmänna opinionen.
Samtidigt är en återgång till enprocentsnivån också en internationellt
betydelsefull fråga, varför den även av det skälet bör prioriteras, enligt
utrikesutskottet.
Utrikesutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna.
Utrikesutskottet erinrar om att anslaget Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen beviljades på tilläggsbudget under andra förutsättningar och
med delvis annat syfte än de medel som anslås inom utgiftsområde 7 för
samarbete med Central- och Östeuropa. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund
kravet på att upplösa anslaget och föra vissa medel till utgiftsområde 7.
Avvikande mening har avgivits av företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet respektive
Kristdemokraterna. Särskilda yttranden om enprocentsmålet har avgivits dels av
företrädarna för Moderata samlingspartiet, dels gemensamt av företrädarna för
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot utrikesutskottets ställningstagande
till propositionen och motionerna. Finansutskottet delar utrikesutskottets
uppfattning att anslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen ej
skall upplösas och delvis överföras till utgiftsområde 7. Således avstyrks
motionerna U224 (m) yrkande 4 (i denna del) och U809 (m) yrkande 4.
Finansutskottet tillstyrker vidare, också i enlighet med sitt
ställningstagande ovan under rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning
av budgetförslagen, propositionens förslag till ramnivå för år 1998, 11 434
miljoner kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar frågor med anknytning till flyktingpolitik, invandring
till Sverige, mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att vistas i Sverige
samt internationellt samarbete på migrationspolitikens område. Dessutom ingår i
utgiftsområdet frågor rörande ersättning till kommuner för flyktingmottagandet,
frågor med anknytning till invandrares introduktion i Sverige, frågor rörande
delaktighet och inflytande samt åtgärder mot etnisk diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism.
Utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 3 762 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
Regeringen har i en särskild proposition (prop. 1997/98:16) bl.a. föreslagit
att man skall inrätta en ny myndighet för integrationsfrågor. Medelsberäkningen
påverkas också av att utgiftsområdet tillförts 100 miljoner kronor från
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner för att kompensera kommunerna
för vissa ökade kostnader för flyktingmottagandet. I enlighet med vad som
aviserades i vårpropositionen genomförs också vissa besparingar inom
utgiftsområdet. Regeringen prioriterar en fortsatt modernisering av
handläggningen och prövningen av utlänningars rätt att vistas i Sverige och
avser att fortsätta satsningen på åtgärder för att främja frivillig
återvandring.
Förslag till ram för utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi206 att besparingar kan göras inom
utgiftsområdet eftersom allt färre personer invandrar till Sverige. Partiet
motsätter sig regeringens förslag att avdela särskilda resurser för insatser i
utsatta bostadsområden och förordar att rutinerna för avvisningsresor ses över
i syfte att uppnå besparingar.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 en mindre nedjustering av
ramen med hänvisning till att partiet motsatt sig regeringens förslag om en ny
myndighet för integrationsfrågor.
Vänsterpartiet erinrar i motion Fi220 om att partiet avvisat regeringens
förslag om en ny integrationsmyndighet. Partiet vill i stället tillföra
ytterligare medel till Invandrarverket och Diskrimineringsombudsmannen liksom
till kommuner för flyktingmottagandet.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi219 att ramen skall justeras ned
något eftersom partiet motsätter sig att man till detta utgiftsområde för ett
anslag för mångkulturell kompetens i kulturfrågor.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens
förslag till ramnivåer för budgetåren 1998-2000 samt avstyrker motsvarande
förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna biträder i var sin avvikande mening sina partiers
respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets uppfattning och föreslår
att utgiftsramen beräknas till 3 864 miljoner kronor för år 1998. Detta är
också i överensstämmelse med utskottets ställningstagande under rubriken
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen ovan. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg,
utgifter för flertalet myndigheter under Socialdepartementet, bidrag till
organisationer samt vissa stimulans- och utvecklingsbidrag inom det sociala
området samt stöd till sektorsforskning. Statens utgifter inom området utgör
endast en liten del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård
och social omsorg eftersom dessa verksamheter i första hand är en angelägenhet
för kommuner och landsting.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 24 018
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Enligt budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) beräknas de samlade utgifterna för
utgiftsområdet minska år 1998 till följd av de förändringar i
läkemedelsförmånen som genomförts. Regeringen konstaterar dock att de åtgärder
som vidtagits för att begränsa kostnaderna för assistansersättningen inte varit
tillräckliga. För detta ändamål tillförs därför ytterligare medel.
Förslag till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 en minskad ram för
utgiftsområdet jämfört med regeringens förslag. Kostnadsansvaret för
läkemedelsförmånen skall enligt motionärerna inte föras över till landstingen.
I stället skall en frivillig läkemedelsförsäkring införas som skall täcka alla
läkemedel. Därutöver vill motionärerna bl.a. öka anslaget till
assistansersättning samt genom administrativa förändringar minska utgifterna
för tandvårdsförsäkringen.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 en utökad ram jämfört med
regeringens förslag. Motionärerna anser att bristerna i vården måste lösas och
föreslår bl.a. ökade resurser för handikappolitiken.
I motion Fi220 föreslår Vänsterpartiet en utökad ram jämfört med regeringens
förslag. De ytterligare medlen skall, enligt motionärerna, bl.a. användas till
att finansiera en ny konstruktion av tandvårdsförsäkringen, frikort till
pensionärer för medicindelen i högkostnadsskyddet samt kostnader för
assistansersättningen.
Miljöpartiet föreslår i motion Fi219 att utgiftsområdet tillförs ytterligare
medel utöver regeringens förslag för att bl.a. återställa villkoren i
tandvårdsförsäkringen till de regler som gällde före den 1 oktober 1997.
Enligt Kristdemokraternas motion Fi215 bör ramen för utgiftsområdet vidgas i
jämförelse med regeringens förslag. Medlen skall enligt motionärerna användas
till förstärkning av assistansersättningen samt att sänka egen-avgifterna i
sjuk- och tandvårdsförsäkringen. De vill också att en översyn genomförs med
syfte att slå samman tand- och sjukvårdsförsäkringarna.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU1y) budgetpropositionens
förslag och avstyrker behandlade motioner i berörda delar.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna har till yttrandet
avgivit avvikande meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot socialutskottets ställningstagande
till propositionen och motionerna. Finansutskottet tillstyrker, i enlighet med
sitt ställningstagande ovan under rubriken Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen, budgetpropositionens förslag till ramnivå för
utgiftsområde 9 om 22 500 miljoner kronor för år 1998, och avstyrker därmed
motionerna i berörda delar.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa.
Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning,
rehabiliteringsersättning och närståendepenning. Därutöver ingår i
utgiftsområdet vissa yrkesskadeersättningar samt folkpension och
pensionstillskott i form av förtidspension. Inom området redovisas även
administrationskostnaderna för socialförsäkringsförmånerna, dvs.
Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas
förvaltningskostnader.
Utgifterna för utgiftsområdet beräknas uppgå till 35 554 miljoner kronor för år
1997.
Budgetpropositionen
Av propositionen framgår att nivån på utgiftsområdet anpassats till förslaget
om en förkortad sjuklöneperiod till 14 dagar samt de besparingar som aviserades
i vårpropositionen. Regeringen har också för avsikt att under hösten 1997
återkomma till riksdagen med förslag till ändrad beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst (SGI).
Regeringen har tidigare aviserat att särskilda medel skall ställas till
försäkringskassornas förfogande för rehabilitering. De särskilda medlen skall
erhållas genom att man till en pott för samman medel som avdelats för köp av
arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster, arbetstekniska hjälpmedel,
läkarutlåtanden och läkarundersökningar. I budgetpropositionen återkommer
regeringen till frågan och föreslår nu att försäkringskassorna skall ges
möjlighet att bedriva olika projekt med stöd av dessa särskilda medel, bl.a. i
syfte att uppnå samverkansvinster. Till de särskilda medlen skall även föras
medel som avdelats för rehabiliteringsersättning i form av särskilt bidrag och
för resor till och från arbetet. Dessutom skall vissa ytterligare medel
tillföras kassorna för samma ändamål. Sammanlagt beräknas de särskilda medlen
till 714 miljoner kronor, varav högst 100 miljoner kronor får användas för
försäkringskassornas administration.
Förslag till ram för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
Motionerna
Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi206 den beslutade återgången
till 80 % kompensationsnivå i sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 januari
1998. Ersättningsnivån bör vara oförändrad, dvs. 75 %, och ytterligare en
karensdag bör införas i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1998. Den av
regeringen föreslagna förkortningen av sjuklöneperioden bör dessutom
tidigareläggas och gälla från samma tidpunkt. Sjukpenninggrundande inkomst
(SGI) bör beräknas på ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomst och
räknas upp med basbeloppet. Finansiell samverkan av FINSAM-modell bör vidare
vara huvudregel vid rehabilitering och införas i hela landet.
Riksförsäkringsverket bör med hänsyn till försäkringskassornas arbetsbörda
erhålla ytterligare resurser vilka även bör användas för ökade insatser för
rehabilitering och samordning. Kontrollen av sjukpenning och förtidspension bör
intensifieras för att ytterligare minska kostnaderna och öka legitimiteten för
socialförsäkringssystemen. Kostnaderna för sjukskrivningar orsakade av
trafikolyckor bör vidare lyftas ur sjukförsäkringen och bekostas av en
obligatorisk trafikskadeförsäkring. Slutligen bör havandeskapspenning samordnas
med sjukpenningförsäkringen.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi212 att förmåner knutna till
närståendevården bör förbättras och att FINSAM-modellen bör införas i hela
landet. Vidare bör försäkringskassorna tillföras ytterligare resurser för
kontroll av fusk och överutnyttjande i socialförsäkringssystemen. Detta i
kombination med effektivare rehabilitering inom förtidspensionssystemet leder
enligt motionärerna till ett minskat antal förtidspensioner och mindre fusk med
sådana bidrag som sjukförsäkring, bostadsbidrag och underhållsbidrag.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi220 att ytterligare resurser satsas på
rehabilitering och på försäkringskassornas administration. Partiet anser också
att FINSAM-modellen bör införas i hela landet.
Miljöpartiet de gröna förespråkar i motion Fi219 att ett s.k. brutet tak
införs i sjukpenningförsäkringen. Förslaget innebär att ersättningen skall
höjas till 80 % för inkomster upp till 4,2 basbelopp, men för den del av
inkomsten som överstiger detta tak skall ersättningen sänkas till 40 %. Därtill
föreslår motionärerna ett enhetligt tak på 6,5 basbelopp i socialförsäkringarna
och arbetslöshetsförsäkringen. De vill också tillföra försäkringskassorna
utökade resurser för att mildra verkningarna av de neddragningar som gjorts
under senare år.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi215 att ytterligare en karensdag införs
i sjukförsäkringen samt att regeringens förslag till förkortad sjuklöneperiod
genomförs redan den 1 januari 1998. Vidare bör sjukpenninggrundande inkomst
beräknas på genomsnittsinkomsten under de två senaste åren varvid
skattepliktiga förmåner liksom semesterersättning skall vara förmånsgrundande.
Därtill föreslås en ökad satsning på rehabilitering, vilket motionärerna räknar
med skall kunna minska kostnaderna för förtidspensioner. Utökade resurser till
försäkringskassorna skall på motsvarande sätt motverka missbruk av olika
förmåner. FINSAM-modellen för samverkan inom rehabiliteringsområdet bör införas
för hela landet. Slutligen räknar motionärerna med att kunna göra betydande
besparingar i sjukförsäkringssystemet genom att lyfta ut samtliga
personskadekostnader till följd av trafikolyckor och överföra dem till en
obligatorisk trafikförsäkring.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet noterar i sitt yttrande (SfU1y) att det föreligger
viss osäkerhet kring beräkningen av några av anslagen på utgiftsområdet. Det
gäller bl.a. utgifterna för förtidspension i form av folkpension där anslaget
kan komma att överskridas, dock inte med mer än att det ryms inom
anslagskrediten. Vidare förutsätts vissa förändringar av reglerna för
sjukpenninggrundande inkomst, där regeringen aviserat men ännu inte lagt fram
något förslag till regeländringar. Härtill kommer att effekterna av vissa nya
kriterier för rätt till förtidspension ännu inte kan bedömas säkert.
Socialförsäkringsutskottet tar också upp frågan om behovet av särskilda medel
till försäkringskassorna och framhåller i det sammanhanget följande:
Utgiftsområdet omfattar medel för sjukförsäkring, förtidspension och
socialförsäkringsadministration. Det är viktigt att dessa försäkringar men även
socialförsäkringen i övrigt liksom anslutande bidragssystem hanteras effektivt
och rättssäkert. Försäkringskassorna måste förfoga över tillräckliga resurser
för att arbeta aktivt med rehabilitering. De måste också ha nödvändiga resurser
för att förebygga fusk och missbruk av systemen. I propositionen föreslås att
särskilda medel ställs till försäkringskassornas förfogande avsedda för olika
projekt bl.a. i syfte att uppnå samverkansvinster. Medlen beräknas uppgå till
714 miljoner kronor. Av dessa får högst 100 miljoner kronor användas för
försäkringskassornas administration. Utskottet ser mycket positivt på att dessa
medel kommer att kunna avsättas för en friare hantering och ge
samordningsvinster. Utskottet skall i det fortsatta beredningsarbetet med
budgeten ta ställning till de skilda anslagen inom utgiftsområdet och då också
till de särskilda medlen. Utskottet vill dock redan nu ange att utskottet
därvid, som en extraordinär åtgärd för att samverkansåtgärderna skall få snabb
effekt, avser att föreslå att ytterligare 100 miljoner kronor av medlen för
rehabilitering får användas på angivet sätt. De särskilda medlen kommer i så
fall att uppgå till ca 814 miljoner kronor, av vilka 200 miljoner kronor får
användas för försäkringskassornas administration.
Med dessa kommentarer godtar socialförsäkringsutskottet regeringens förslag
till ramnivåer för budgetåret 1998-2000 och avstyrker motsvarande förslag i
motionerna.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet
de gröna och Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet. Dessa fem partier
har också avgivit ett särskilt yttrande om försäkringskassorna samt
rehabilitering.
Finansutskottets ställningstagande
Den av socialförsäkringsutskottet aviserade omfördelningen av medel inom
utgiftsområdet innebär att medel avsatta för transfereringar används för att
finansiera förvaltningskostnader. Enligt finansutskottets mening bör en
uppräkning av administrationsanslag normalt inte kunna finansieras på detta
sätt. Socialförsäkringsutskottet ser emellertid den tilltänkta omfördelningen
som en extraordinär åtgärd vars syfte är att påskynda samverkansåtgärderna så
att dessa kan få snabb effekt. Med hänsyn härtill har finansutskottet i detta
fall inget att erinra mot vad socialförsäkringsutskottet framhållit.
I överensstämmelse med vad socialförsäkringsutskottet tillstyrkt, föreslår
finansutskottet att ramen för utgiftsområde 10 bestäms till 37 192 miljoner
kronor för år 1998. Detta är också i överensstämmelse med utskottets
ställningstagande under rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen ovan. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålders-
pension, efterlevandepension till vuxna samt bostadstillägg till pensionärer
(BTP).
Utgifterna beräknas uppgå till 63 124 miljoner kronor år 1997.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår att bostadstillägget till pensionärer (BTP) höjs till 85 %
av bostadskostnaden inom intervallet 100-4 000 kr per månad. Vidare föreslås
att utbetalningen av folkpension, tilläggspension och bostadstillägg skall
tidigareläggas till den 18 eller den 19 i varje månad. Vid beräkningen av
bostadstillägg föreslås att samboende pensionärer skall likställas med gifta
pensionärer. Vidare föreslås att den nedre gränsen för uttag av ålderspension
höjs från 60 år till 61 år fr.o.m. den 1 januari 1998. Dessutom föreslås att
man vid inkomstprövningen av änkepension inte längre skall beakta
pensionsförsäkringar och pensionssparkonton.
Förslag till ram för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi206 att pensionerna bör värdesäkras
fullt ut genom att basbeloppet räknas upp med 100 % av konsumentprisindex (KPI)
redan fr.o.m. år 1998. Inkomstprövningen av änkepensionerna bör slopas och
omställningspension bör utgå under tolv månader. Vidare föreslås i motionen att
fritidsfastighet och privat pensionssparande inte skall räknas in i
årsinkomsten vid beräkning av pensionärernas bostadstillägg.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 att innehav av
fritidsfastighet inte skall påverka pensionärernas bostadstillägg. Partiet
anser också att änkepensionerna inte bör inkomstprövas och att
omställningspension bör utgå under tolv månader.
Vänsterpartiet anser i motion Fi220 att medel skall anslås till
ålderspensioner åt invandrare som ett alternativ till att dessa uppbär
socialbidrag. I motionen föreslås också att beslutet om inkomstprövning av
änkepensioner skall rivas upp.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi219 att innehav av mindre
fritidshus inte skall påverka pensionärernas bostadstillägg. Motionärerna
räknar också upp ramnivån med hänsyn till att partiets förslag till höjd
energibeskattning kommer att slå igenom på basbeloppet via höjt
konsumentprisindex.
Kristdemokraterna begär i motion Fi215 att inkomstprövningen av änkepensionen
tas bort och att innehav av fritidsfastighet inte skall påverka nivån på
pensionärernas bostadstillägg. Omställningspensionen bör vidare förlängas till
tolv månader. Pensionärer med enbart folkpension bör enligt motionärerna
kompenseras genom höjt pensionstillskott. I motionen föreslås också att
pensionerna skall inflationsskyddas fullt ut och inte beräknas på ett till 98 %
nedsatt basbelopp.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens
förslag till ramnivåer för budgetåren 1998-2000 samt avstyrker motsvarande
förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet
de gröna samt Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i socialförsäkringsutskottets bedömning och föreslår
att ramen för utgiftsområde 11 bestäms till 62 701 miljoner kronor för år 1998.
Detta är också i överensstämmelse med utskottets ställningstagande under
rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen ovan.
Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer, dock inte
bostadsbidragen och studiebidragen som redovisas på annan plats i budgeten.
Stödet utgörs av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring inklusive
havandeskapspenning, underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar,
folkpension i form av barnpension samt vårdbidrag för barn med funktionshinder.
Utgifterna för utgiftsområdet beräknas uppgå till 32 948 miljoner kronor år
1997.
Budgetpropositionen
Regeringen har vid sin beräkning av ramnivån beaktat sitt förslag om höjt
barnbidrag från 640 till 750 kronor per barn och månad liksom förslaget om
återinfört flerbarnstillägg. I ramförslaget har hänsyn också tagits till de
besparingar och regeländringar som aviserades i vårpropositionen.
Förslag till ram för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Motionerna
Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi206 den förestående
nivåhöjningen till 80 % inom föräldraförsäkringen och anser att
havandeskapspenningen skall samordnas med sjukpenningförsäkringen. Den
sjukpenninggrundande inkomsten bör ändras så att den beräknas på medelvärdet av
de senaste 24 månadernas inkomst i stället för som nu på en antagen framtida
inkomst. Regeringens förslag till barnbidragshöjning avvisas av partiet som i
stället vill införa ett skatteavdrag med 10 000 kr per barn och år. Partiet
föreslår också att man återinför vårdnadsbidraget liksom avdragsrätten för
styrkta barnomsorgskostnader.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi212 att ersättningsnivån för den
s.k. mamma/pappamånaden skall höjas till 90 % av den förmånsgrundande
inkomsten. Partiet föreslår också att man  slopar de dagar i
föräldraförsäkringen som ersätts med enbart garantinivån. Motionärerna räknar
också med att deras satsning på försäkringskassornas kontroll skall kunna leda
till minskade utgifter inom området.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi220 att ersättningsnivån för
mamma/pappamånaden skall höjas till 90 %.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi219 att ett höjt beskattat
barnbidrag på 1 100 kr per barn och månad införs. Motionärerna föreslår också
att ett brutet tak införs för ersättningen i föräldraförsäkringen, vilket
innebär att ersättningen skall motsvara 80 % på inkomster upp till 4,2
basbelopp och för inkomstdelar därutöver 40 %. Vidare anser motionärerna att
taket i föräldraförsäkringen bör sänkas till 6,5 basbelopp och att de 90
dagarna i försäkringen med ersättning på garantinivån skall slopas.
Kristdemokraterna begär i motion Fi215 att vårdnadsbidraget återinförs och
finansieras genom en sänkning av statsbidraget till kommunerna, som kommer att
avlastas kostnader för kommunal barnomsorg. Vårdnadsbidraget skall varje månad
utgå med ett belopp som per barn motsvarar 10 % av basbeloppet. Det skall vara
skattepliktigt och avdragsgillt för styrkta kostnader upp till
vårdnadsbidragets storlek. Motionärerna anser också att den av regeringen
föreslagna barnbidragshöjningen skall begränsas till 60 kr och att den
besparing som därvid uppkommer i sin helhet skall föras över till den
barnrelaterade delen av bostadsbidraget.
Socialförsäkringsutskottet
I sitt yttrande (SfU1y) framhåller socialförsäkringsutskottet att det är svårt
att göra säkra bedömningar av medelsbehovet för underhållsstöd.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker emellertid regeringens förslag till
ramnivåer för budgetåren 1998-2000 samt avstyrker motsvarande förslag i
motionerna.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet
de gröna samt Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets uppfattning och
föreslår att utgiftsramen bestäms till 35 814 miljoner kronor för år 1998.
Detta är också i överensstämmelse med utskottets ställningstagande under
rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen ovan.
Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
I utgiftsområdet ingår bidrag till inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning,
grundbelopp och utjämningsbidrag till arbetslöshetskassorna. Vidare ingår
utgifter för offentliga tillfälliga arbeten, bidrag till arbetsgivare vid
resursarbete, tillfällig avgångsersättning, ersättning vid generationsväxling
samt lönegarantiersättning. Ramnivån påverkas till övervägande del av nivån på
den öppna arbetslösheten.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till ca 43 315
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Den i budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) föreslagna ramnivån bygger på att ett
antal besparingar genomförs inom utgiftsområdet. I enlighet med tidigare
riksdagsbeslut träder en ny lag om arbetslöshetsförsäkringen i kraft den
1 januari 1998. Lagen innebär bl.a. att en ny allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring inrättas. Riksdagsbeslutet innebär vidare att ett antal
besparingar inom arbetslöshetsförsäkringen genomförs, bl a skärps
kvalifikationsvillkoren för rätt till ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen. Vidare föreslås en engångsåtgärd i form av
generationsväxling, där yngre långtidsarbetslösa kan beredas sysselsättning
genom att personer över 63 år avslutar sin anställning i förtid.
Förslag till ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 en omfördelning av medel
hänförliga till direkta transfereringar från utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv. Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen föreslås vara 75 % och
en bortre gräns för ersättning skall finnas vid 300 dagar. En allmän
arbetslöshetsförsäkring med högre grad av egenfinansiering och oberoende av de
fackliga organisationerna bör inrättas. Arbetsvillkoret bör förändras,
dagpenningen sänkas och arbetslöshetsförsäkringen avindexeras. Vidare avvisas
tillfällig avgångsersättning, stimulansersättning till OTA och Kalmarmodellen.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 en ökad egenfinansiering av
arbetslöshetsersättningen, med en finansieringsgrad för den enskilde på ca 25 %
av den totala kostnaden. Den ökade egenfinansieringen skall uppvägas av en
skattesänkning för löntagarna. Vidare avvisas generationsväxling, resursarbete,
tillfällig avgångsersättning samt OTA. Dessutom föreslås att delar av
utbildningsbidragen läggs om till lån för den enskilde.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi220 en sänkning av ramen till följd av
överföringar av resurser till utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
respektive utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Vidare föreslås ett
höjt grundbelopp och höjt tak för dagpenning liksom en löneföljsamhetsregel för
arbetslöshetsersättningen. Vidare föreslås att arbetsmarknadspolitiska åtgärder
skall vara förstagångskvalificerande till a-kassa samt att den bortre
parentesen avförs från vidare utredning. Dessutom föreslås att
begränsningsregeln för deltidsarbetslösa avskaffas.
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi219 att en arbetstidsförkortning
tillsammans med ökade resurser till kommunsektorn reducerar arbetslösheten och
föreslår därför en reducerad ram. Ett s.k. brutet tak med ersättning på 85 %
upp till 4,2 basbelopp och 40 % upp till 6,5 basbelopp bör införas i
arbetslöshetsförsäkringen. Vidare föreslås att grundbeloppet höjs samt att
kvalificeringsreglerna ändras så att det blir lättare att erhålla ersättning.
Kristdemokraterna anser i motion Fi215 att deras samlade förslag för tillväxt
och företagsfrämjande åtgärder samt förslag om ökade resurser till
kommunsektorn bör minska resursbehovet inom utgiftsområdet och föreslår därför
en sänkt ram. Åtgärden offentliga tillfälliga arbeten (OTA) bör avskaffas och
kvalifikationsreglerna för arbetslöshetsersättning skärpas. Vidare föreslås en
höjd finansieringsgrad inom arbetslöshetsförsäkringen. Höjningen bör enligt
förslaget uppvägas av sänkta egenavgifter.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet behandlar inledningsvis i sitt yttrande (AU1y) en fråga
som rör svårigheten att jämföra de olika partiernas budgetalternativ med
varandra. Arbetsmarknadsutskottet pekar på problem med hur de olika partierna
tillgodoräknar sig effekter av olika förändringar i den föreslagna politiken.
En genomgång av de olika oppositionspartiernas beräkningar visar att
principerna för hur s.k. dynamiska effekter tillgodoräknats varierar kraftigt
och att vissa tillgodoräknat sig effekterna helt eller delvis medan andra helt
avstått från att tillgodoräkna sig några effekter. Utskottet anser sig inte ha
tillräckligt med underlag för att närmare granska de olika förslagen på denna
punkt, men pekar ändå på det anförda problemet vad gäller att få rättvisande
jämförelser.
Vidare påpekar arbetsmarknadsutskottet att utgiftsområde 13 är starkt
konjunkturberoende och att nivån på den öppna arbetslösheten tillsammans med
regelverkens utformning för arbetslöshetsersättning är bestämmande för den
största delen av utgifterna inom utgiftsområdet. Mot bakgrund av detta pekar
arbetsmarknadsutskottet på betydelsen av beräkningar som bygger på så säkra och
realistiska antaganden som möjligt. I anslutning till detta erinrar utskottet
om att riksdagen i samband med vårpropositionen biföll regeringens förslag till
tilläggsbudget som innebar utgiftsökningar till följd av förändringar i nivån
på den öppna arbetslösheten under budgetåret 1997. Regeringen har även i denna
budgetproposition i avsnittet om tilläggsbudget föreslagit utgiftsökningar till
följd av förändringar i antaganden om den öppna arbetslösheten.
Arbetsmarknadsutskottet vill med det anförda framhålla svårigheterna i att göra
säkra prognoser och visa på behovet av marginaler i budgeten.
När det gäller den statliga lönegarantiersättningen vill
arbetsmarknadsutskottet uttrycka viss tveksamhet när det gäller
Förmånsrättskommitténs uppdrag att redovisa en besparing motsvarande 150
miljoner kronor under budgetåret 1998. Arbetsmarknadsutskottet ställer sig
tveksamt till möjligheterna att inom själva lönegarantiersättningssystemet
genomföra försämringar som innebär nackdelar vad avser förmånsrätten för
löntagarna. Arbetsmarknadsutskottet anser vidare att man till följd av en sådan
ändring får räkna med ekonomiska återverkningar på andra områden. Ett avvisande
av besparingen skulle emellertid föranleda en högre ram än vad regeringen
föreslagit. Arbetsmarknadsutskottet vill emellertid inte föregripa kommande
förslag på området, men utgår ifrån att regeringen beaktar det anförda i sina
kommande överväganden.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker med ovan angivna reservation
propositionens förslag till utgiftsram och avstyrker motionerna.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Kristdemokraterna
förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet konstaterar att arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens
förslag till utgiftsram. Finansutskottet tillstyrker således, också i enlighet
med sitt ställningstagande ovan under rubriken Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen, propositionens förslag till ramnivå, 42 723
miljoner kronor för år 1998. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitiska åtgärder, Arbetsmarknadsverket
och Arbetarskyddsstyrelsen m.fl. myndigheters förvaltning samt forskning och
utveckling på arbetsmarknads- och arbetslivsområdet. Området innefattar även
vissa utgifter för Samhall AB:s verksamhet, jämställdhetspolitiska frågor samt
statliga arbetsgivarfrågor. Ett av de viktigaste målen för utgiftsområdet är
att genom en aktiv arbetsmarknadspolitik medverka till att regeringens
övergripande mål om en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 procent år
2000 uppnås.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas till 52 157 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
Den i budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) föreslagna ramnivån bygger på att ett
antal besparingar i enlighet med tidigare riksdagsbeslut genomförs inom
utgiftsområdet. Därutöver föreslås en höjning av finansieringsbidraget vid
arbetsplatsintroduktion, anställningsstöd införs och rätt till ersättning vid
sommaruppehåll vid särskilt upphandlad arbetsmarknadsutbildning avskaffas.
Vidare föreslås att kommuner ges möjlighet att erbjuda utvecklingsinsatser för
arbetslösa ungdomar i åldern 20 till 24 år. Därutöver föreslås en
tidigareläggning av utbyggnaden av antalet högskoleplatser med 10 000 platser
och 1 000 platser i kvalificerad yrkesutbildning.
Förslag till ram för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 en sänkning av ramen, bl.a.
till följd av en omfördelning av transfereringsmedel till utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Vidare föreslås ett avskaffande av ALU,
rekryteringsstöd och bidrag till utbildning i företag och en mer
arbetsmarknadsorienterad fokusering på arbetsmarknadsutbildning.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 att utgiftsramen kan sänkas
genom att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar.
Besparingar kan även uppnås genom decentralisering och avbyråkratisering,
samordning mellan olika aktörer, effektivare upphandling m.m. Vad gäller antal
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör det inte ställas upp något
volymmål. Vidare bör kvaliteten i arbetsmarknadsutbildningen höjas.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi220 en höjd ram till följd av att resurser
överförs från utgiftsområde 13 och genom särskilda satsningar på
arbetshandikappade, riktat sysselsättningsprogram för kvinnor, ökade resurser
till JämO, ökad satsning på kompetensutveckling samt höjd ersättningsnivå för
invandrare och ungdomar.
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi219 att en arbetstidsförkortning
tillsammans med ökade resurser till kommunsektorn reducerar arbetslösheten och
därmed minskar resursbehovet. Partiet föreslår därför en reducerad ram.
Dessutom föreslås höjda anslag till lönebidrag och till Samhall AB. Vidare
föreslår Miljöpartiet i motion Kr270 omfördelningar av medel från utgiftsområde
14 till utgiftsområde 17 avseende stöd till icke-statliga kulturlokaler
respektive byggnadshyttor.
Kristdemokraterna anser i motion Fi215 att partiets förslag om aktiva
insatser för att minska arbetslösheten kommer att minska trycket på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och föreslår därför en sänkt ram.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande (AU1y) att utgiftsområde 14 på
samma sätt som utgiftsområde 13 är starkt konjunkturberoende och att nivån på
den öppna arbetslösheten tillsammans med förändringar i regelverket för
arbetslöshetsersättning är bestämmande för den största delen av utgifterna inom
utgiftsområdet. Arbetsmarknadsutskottet betonar även här betydelsen av
beräkningar som bygger på så säkra och realistiska antaganden som möjligt och
vill på samma sätt som under utgiftsområde 13 framhålla svårigheterna i att
göra säkra prognoser och visa på behovet av marginaler i budgeten.
Arbetsmarknadsutskottet anser vidare att det volymmål som regeringen ställt
upp vad avser antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder är
realistiskt och bör kunna uppnås. Utksottet anser även att en rimlig avvägning
mellan utgiftsområdena 13 och 14 gjorts.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag till utgiftsram
och avstyrker motionerna.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Kristdemokraterna
förslagen i respektive partimotion. Vidare har företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna avgivit ett
gemensamt särskilt yttrande om inriktningen på arbetsmarknadspolitiken.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets
ställningstagande till propositionen och motionerna. Vidare ser utskottet ingen
anledning till omfördelning av medel mellan utgiftsområdena 14 och 17. Motion
Kr270 (mp) yrkandena 46 och 48 avstyrks därmed. Finansutskottet tillstyrker
således, också i enlighet med sitt ställningstagande ovan under rubriken
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen, propositionens
förslag till ramnivå. Den bör således sättas till 47 542 miljoner kronor för år
1998. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiehjälp till gymnasiestuderande i form
av studiebidrag, inackorderingstillägg m.m., studiemedel samt olika former av
vuxenstudiestöd.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 16 823
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen anges att budgetförslaget bygger på
vuxenutbildningssatsningen och på den utbyggnad av högskolan som regeringen
presenterade i 1997 års ekonomiska vårproposition samt på de förslag till
besparingar som aviserades i nämnda proposition. Ramen påverkas också av
tidigareläggningen av 10 000 platser inom högskolan. I budgetförslaget ingår
även en höjning av studiebidragen i studiehjälpen som en följd av höjningen av
barnbidragen från och med den 1 januari 1998.
Förslag till ram för utgiftsområde 15 Studiestöd
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 en minskad ram för
utgiftsområdet i förhållande till regeringens förslag. Motionärerna anger att
de räknar med ett mindre antal platser inom den kommunala vuxenutbildningen
vilket ger en besparing på vuxenstudiestödet. Studiebidragshöjningen avvisas.
Därutöver föreslås att ett ?rakt studiestödssystem? införs, som uppmuntrar
studenterna att låna så litet som möjligt.
Centerpartiet biträder i motion Fi218 regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet. Motionärerna skisserar i motionen riktlinjer för ett nytt
studie-stödssystem, samt ett system med individuella kompetenskonton för
vidareutbildning mitt i livet.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 en minskad ram för
utgiftsområdet jämfört med regeringens förslag. Förändringen hänförs till ökade
medel för stöd till vuxenstuderande och för studier i utlandet samt avvisande
av de så kallade NT-utbildningarna.
I motion Fi220 föreslår Vänsterpartiet en utökad ram jämfört med regeringens
förslag.  De ytterligare medlen skall enligt motionärerna användas till att
finansiera en tredje termins studier för kortutbildade som erhåller det
särskilda utbildningsbidraget.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi219 ingen förändring av ramen för
utgiftsområdet jämfört med regeringens förslag.
I motion Fi215 föreslår Kristdemokraterna en minskad ram jämfört med
regeringen. Motionärerna anser att bostadssituationen och kvalitetsaspekter
talar för en något lägre utbyggnadstakt av högskole- och vuxenstudieplatser.
Därutöver vill Kristdemokraterna bl.a. införa striktare krav på viss studietakt
samt höja fribeloppet i studiemedelssystemet.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet instämmer i sitt yttrande (UbU1y) i vad regeringen anför
om att studiestödet är en viktig del av utbildningspolitiken. Studiestödet
skall verka rekryterande och därmed bidra till högt deltagande i utbildningen
samt ha en utjämnande verkan som främjar ökad social rättvisa.
Utbildningsutskottet tillstyrker den föreslagna expansionen av ramen för
utgiftsområdet jämfört med beräkningen i sitt yttrande över ramen för
utgiftsområde 16 i den ekonomiska vårpropositionen med hänvisning även till vad
utskottet förordar om utbyggnad av högskolan och vuxenutbildningssatsningen.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
samt Kristdemokraterna förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med utbildningsutskottet,
budgetpropositionens förslag och avstyrker motionerna i berörda delar. Ramen
för utgiftsområdet bör således fastställas till 21 334 miljoner kronor. För ett
mer utförligt ställningstagande till fördelningen på utgiftsområden hänvisas
till avsnittet Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen.
Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning, kvalificerad
yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt centrala myndigheter
inom Utbildningsdepartementets område.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 26 043
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Budgetpropositionens förslag till ram för utgiftsområdet bygger i allt
väsentligt dels på vuxenutbildningssatsningen, dels på utbyggnaden av
högskolan. Regeringen föreslår att utbyggnaden av platser på högskolan som
planerats till hösten 1998 till viss del tidigareläggs till vårterminen 1998.
Regeringens beräkning av ramen innefattar vissa besparingsåtgärder, bl.a. en nu
föreslagen sänkning av statens bidrag till svensk undervisning i utlandet samt
en tidigare beslutad besparing inom forskningen.
I budgetförslaget ingår på skolområdet prioriteringar av utbildningens
kvalitet och likvärdighet samt kvalitetsförstärkningar inom högskolan.
Förslag till ram för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi206 att en långsiktig och sund
utveckling av företagande och arbeten kräver utbildning och forskning i
världsklass. En nationell skolpeng säkerställer, enligt motionärerna, att de
resurser som avsätts för skolan verkligen används till att ge den yngre
generationen bästa möjliga kunskaper. Moderaterna ställer sig bakom en fortsatt
utbyggnad av den högre utbildningen men anser att man bör avvakta med
fördelningen av platserna. Denna måste vara baserad på att högskolan kan växa
samtidigt som kvaliteten i utbildningen kan garanteras.
Centerpartiet ställer sig i motion Fi218 bakom regeringens förslag till ram
för utgiftsområdet. I motionen framhåller motionärerna att Centerpartiet vill
skapa ett decentraliserat kunskapssamhälle. Partiet har en medveten strategi
för hur en decentraliserad infrastruktur för kunskaps- och kompetensutveckling
skall byggas upp i hela landet. Ett första steg i en sådan strategi är att
omvandla högskolorna i Örebro, Växjö samt Mitthögskolan till universitet.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 en utökad ram i jämförelse
med regeringens förslag. För att ännu bättre ta till vara barns lust att lära
vill Folkpartiet liberalerna att alla barn från tre års ålder skall erbjudas
plats inom barnomsorg med tydlig pedagogisk inriktning. Grundskolan bör vara
tioårig. Folkpartiet liberalerna kräver vidare en ny gymnasiereform, där
kunskap och kvalitet står i centrum. Krav framförs också på ökad kvalitet i
skolan genom bättre läromedel, fler lektorer, IT i undervisningen och ökad
internationalisering.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi220 att ett särskilt utvecklingsstöd
inrättas för skolor i utsatta bostadsområden för att alla barn skall kunna
garanteras rätten till likvärdig utbildning. Enligt motionärerna skall
skolforskning samt skolutveckling och produktion av läromedel för elever med
handikapp prioriteras. Vidare föreslås att satsning görs för att via
distansutbildning med hjälp av IT-teknik erbjuda grundläggande
universitetsstudier i varje kommun.
I motion Fi219 föreslår Miljöpartiet de gröna att extra medel anvisas bl.a.
för stöd till elever med behov av särskilt stöd samt till Centrala
studiestödsnämnden. Partiet föreslår också att medel skall föras över från
tillämpad forskning till grundforskning genom ett grundforskningsavdrag.
I motion Fi215 förespråkar Kristdemokraterna att utbyggnadstakten av
vuxenutbildningen och högskolan sänks. Partiet anser att utbyggnaden är
nödvändig men takten riskerar att leda till att kvaliteten försämras.
Motionärerna vill däremot göra satsningar på forskarutbildningen samt den
kvalificerade yrkesutbildningen.
I Folkpartiet liberalernas motion Kr305 begärs ett uttalande av riksdagen om
att studieförbunden ur ramen för Kunskapslyftet skall garanteras medel
motsvarande 10 000 studieplatser för fördelning av Folkbildningsrådet.
Vänsterpartiet anför i motion Kr601 att medel bör omfördelas till
Folkbildningsrådet för att utveckla nya former för rekryteringsarbete och olika
typer av preparandkurser.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Kr270 att regeringen skall överväga
att omfördela medel från utgiftsområde 16 till utgiftsområde 17 i syfte att
stärka intresset för folkbildningsforskning.
I motion Kr603 av Fanny Rizell m.fl. (kd) föreslås att ett bestämt antal
platser inom ramen för Kunskapslyftet även tilldelas studieförbunden.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande (UbU1y) inget att erinra mot att
regeringen föreslår en omfattande utbyggnad av såväl vuxenutbildningssatsningen
som den grundläggande högskoleutbildningen samt en tidigareläggning (jämfört
med vad som aviserades i vårpropositionen) av genomförandet av vissa delar.
Detta mot bakgrund av att satsningen på utbildning har visat sig så
framgångsrik.
Utbildningsutskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot vad
regeringen anför vid beskrivningen av utgiftsområdet och regeringens beräkning
av ramen. Därmed tillstyrker utbildningsutskottet regeringens förslag till ram
för utgiftsområdet och avstyrker motionerna i berörda delar.
Utbildningsutskottet avstyrker även de tre yrkandena om en omfördelning av
medel mellan utgiftsområdena 16 och 17 i syfte att ?öronmärka? ytterligare
medel inom Kunskapslyftets ram för folkbildningsverksamhet.
Utbildningsutskottet säger sig ha den bestämda uppfattningen att det är de
studerandes egna önskemål som skall vara vägledande för hur studierna skall
genomföras. Detta kan tillgodoses om kommunerna är lyhörda för individernas
önskemål. I sådana fall där det bedöms lämpligt och ändamålsenligt bör
kommunerna anlita andra utbildningsanordnare än den egna kommunala
vuxenutbildningsorganisationen.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
samt Kristdemokraterna förslagen i respektive partimotion. Företrädare för
Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna har gemensamt lämnat ett särskilt
yttrande.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anfört vad gäller
omfördelning mellan utgiftsområdena 16 och 17 och avstyrker de tre motionerna
Kr305 (fp) yrkande 17, Kr601 (v) yrkande 4 och Kr603 (kd) yrkande 1, som
utbildningsutskottet behandlat. Även motion Kr270 (mp) yrkande 40 om
övervägande om omfördelning avstyrks. Finansutskottet tillstyrker, i likhet med
utbildningsutskottet, propositionens förslag till ramnivå för utgiftsområdet
och föreslår att ramen för utgiftsområdet sätts till 27 051 miljoner kronor för
år 1998. Detta är också i överensstämmelse med utskottets ställningstagande
under rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen
ovan. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar följande verksamhetsområden: Allmän kulturverksamhet,
Teater, dans och musik, Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter, Bild och
form samt konsthantverk, Ersättning och bidrag till konstnärer, Arkiv,
Kulturmiljö, Museer och utställningar, Film och television, Forskning,
Trossamfund, Folkbildning, Ungdomsfrågor samt Folkrörelse- och idrottsfrågor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 7 325
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Inom utgiftsområdet skall, enligt propositionen, bl.a. insatser för att
förbättra konstnärernas villkor, stärka litteraturen och läsandet samt åtgärder
för att ge en regional balans i kultursatsningarna prioriteras under kulturåret
1998. Kulturens roll för den regionala utvecklingen och en ekologiskt hållbar
utveckling lyfts fram. Under år 1998 skall också en satsning på det industrihi-
storiska arvet påbörjas. Besparingsåtgärder genomförs i enlighet med vad som
angavs i vårpropositionen.
Förslag till ram för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser, enligt motion Fi206, att statens uppgifter på
kulturområdet bör renodlas. En prioriterad statlig uppgift är
kulturmiljövården. Den minskade ramen för utgiftsområdet förklaras
beloppsmässigt främst av minskade resurser under littera L Folkbildning,
littera B Teater, dans och musik samt under littera H Museer och utställningar.
Därutöver förespråkar Moderata samlingspartiet att en fond inrättas för att
mobilisera resurser till den nydanande kulturen.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 en något utökad ram för
utgiftsområdet för år 1998 i jämförelse med vad regeringen föreslagit. Enligt
motion Kr305 stödjer partiet flertalet av de åtgärder som regeringen föreslår
inom utgiftsområde 17. Trots denna samsyn vad gäller målen föreslås
anslagsförändringar bl.a. under littera B Teater, dans och musik samt littera D
Bild och form samt konsthantverk. Vidare föreslår Folkpartiet liberalerna ökat
stöd till idrotten.
Vänsterpartiet anser, enligt motion Fi220, att folkbildningens pedagogik och
möjligheter att nå kortutbildade är väl dokumenterad. Inom ramen för
kunskapslyftet skall därför enligt motionärerna folkbildningens roll stärkas.
Inom den utökade ramen ryms dessutom ökade anslag under bl.a. littera B Teater,
dans och musik samt littera N Folkrörelse- och idrottsfrågor.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi219 en något utökad ram i
jämförelse med regeringens förslag. Partiet motsätter sig bl.a. neddragningar
för regional teater, musik och museiverksamhet.
I motion Fi215 framhåller Kristdemokraterna att ett mångsidigt kulturliv och
en förståelse för vår egen och andras kulturtradition är en viktig
förutsättning för ett högtstående samhälle. Det är angeläget att kulturen finns
nära människorna och ger en möjlighet till utveckling. Kristdemokraterna
föreslår att extra satsningar skall göras bl.a. på folkbildningen, länsmusiken,
idrotten och den ideella sektorn.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet anför i sitt yttrande (KrU1y) att den ekonomiska ram för
utgiftsområde 17 som regeringen föreslagit ger utrymme för nya satsningar inom
utgiftsområdet. Det är angeläget att begränsa de statliga utgifterna; utskottet
är därför inte berett att förorda en utökning av den av regeringen föreslagna
utgiftsramen. Det finns inte heller skäl att begränsa ramen. Därmed tillstyrks
budgetpropositionens förslag och behandlade motionsyrkanden avstyrks.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna har till yttrandet
avgivit avvikande meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot kulturutskottets ställningstagande
till budgetpropositionen och motionerna. Finansutskottet tillstyrker således i
enlighet med sitt ställningstagande ovan under rubriken Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen budgetpropositionens förslag till
ramnivå för år 1998, 7 335 miljoner kronor. Motionerna avstyrks i berörda
delar.
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsväsendet, geotekniska frågor,
länsstyrelserna, de regionala självstyrelseorganen, lantmäteriverksamhet m.m.
samt stöd till ekologisk omställning och utveckling. De viktigaste målen för
utgiftsområdet är att trygga alla människors behov av en god bostad till rimlig
kostnad och en trygg närmiljö samt att främja en ekologiskt hållbar utveckling
inom samhällsplanering och byggande.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till ca 30 856
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) anförs att under budgetåret 1998
prioriteras omställningen till ekologiskt hållbart byggande och boende.
Förslag till ram för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 att ramen för utgiftsområdet
sänks. Besparingen skall uppnås genom nedskärningar på ett flertal av anslagen
inom utgiftsområdet. Genom avregleringar kan kostnaderna för Boverket skäras
ned. Räntebidragen bör minskas och bidrag till nyproduktion skall inte utgå. I
gengäld skall dessa fastigheter befrias från skatt. Kostnaderna för
bostadsbidraget kommer att sjunka när bidraget renodlas för att enbart utgå
till barnfamiljer. Motionärerna motsätter sig regeringens förslag om stöd till
lokala investeringsprogram.
Folkpartiet liberalerna förespråkar också i motion Fi212 att ramen för
utgiftsområdet sänks. Besparingar görs framför allt på räntebidragen och genom
att inte införa stödet till lokala investeringsprogram.
Enligt Vänsterpartiets motion Fi220 bör utgiftsramen höjas. Bostadsbidragen
bör förstärkas och en omfattande byggsatsning bör göras.
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi219 att ett nytt reguljärt anslag till
allergisanering om 300 miljoner kronor per år bör införas. Vidare bör stödet
till åtgärder mot radon i bostäder och vatten ökas.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi215 att utgiftsramen sänks. Besparingar
görs på räntebidragsanslaget.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU1y) propositionens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna har i avvikande
meningar tillstyrkt respektive partis motionsförslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i bostadsutskottets ställningstagande. Propositionens
förslag till utgiftsram för utgiftsområde 18 tillstyrks därmed. Utgiftsramen
för år 1998 fastställs således till 22 826 miljoner kronor. Detta är också i
överensstämmelse med utskottets ställningstagande under rubriken
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen ovan. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former av regionalpolitiska företagsstöd
och medel som länsstyrelserna förfogar över samt del av medfinansieringen av
EG:s strukturfondsprogram. I utgiftsområdet ingår även utbetalningar från EG:s
regionalfond som delfinansierar EG:s bidrag till strukturfondsprogrammen. Det
övergripande målet för utgiftsområdet är att underlätta för näringslivet i
regionalt prioriterade områden.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas till ca 4 525 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) anges att prioriteringarna för år 1998
inriktas på genomförande av de förslag som framkommit i arbetet med den nya
tillväxtorienterade regionalpolitiken. De förslag till besparingsåtgärder som
redovisades i den ekonomiska vårpropositionen genomförs och preciseras. Vidare
aviseras en regionalpolitisk proposition där de framtida förutsättningarna samt
mål och riktlinjer för regionalpolitiken kommer att behandlas.
Förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 en sänkning av ramen genom
begränsningar i transportstödet samt begränsningar i regionalpolitiskt stöd i
form av nedsättning av socialavgifter.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi212 att resurser till
regionalpolitiska åtgärder och regionalpolitisk låneverksamhet bör minska och
föreslår därför en minskning av ramen.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi220 en ökad ram för regionalt
utvecklingsarbete m.m.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi219 ingen ändring av ramen.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi215 en höjd ram i syfte att förändra
stödområdesindelningen.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande (AU2y) att regeringens förslag
till utgiftsram kan godtas i avvaktan på förslag i den av regeringen aviserade
regionalpolitiska propositionen. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionerna.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Kristdemokraterna
förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets
ställningstagande till propositionen och motionerna. Finansutskottet
tillstyrker således, också i enlighet med sitt ställningstagande ovan under
rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen,
propositionens förslag till ramnivå. Utgiftsramen bör således uppgå till 3 605
miljoner kronor för år 1998. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård,
vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och
kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade
till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 1 873
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Regeringen avser att under våren 1998 lägga fram en samlad miljöpolitisk
proposition inför 2000-talet med förslag till bl.a. nya och omarbetade
miljömål. Under senhösten 1997 avser regeringen att lämna en proposition med
förslag till miljöbalk till riksdagen. Riktlinjer för regeringens fortsatta
arbete med ekologiskt hållbar utveckling redovisas för riksdagen i en separat
skrivelse.
I förhållande till vad som redovisades i vårpropositionen har utgiftsområdet
fr.o.m. år 1998 ökats med 23,5 miljoner kronor för att förstärka kärnsäkerhets-
och strålskyddsarbetet. Under år 1998 prioriteras den biologiska mångfalden
bl.a. genom att medel för investeringar i mark för naturvård och vård av sådan
mark behålls oförändrade. Anslaget för miljö- och kretsloppsforskning utgår
fr.o.m. år 1998.
Medlen till sanering och återställning av miljöskadade områden minskas
samtidigt som möjligheter öppnas för kommunerna att få bidrag till sådana
investeringar via det lokala investeringsprogrammet för hållbar utveckling.
Regeringen har för avsikt att se över ramarna fr.o.m. år 2000 för
utgiftsområdet.
Förslag till ram för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Motionerna
I motion Fi206 anför Moderata samlingspartiet att regeringen föreslår
omfattande neddragningar på miljöforskningsområdet och miljöövervakningen.
Motionärerna föreslår därför ökade resurser för utgiftsområdet.
I motion Fi218 tillstyrker Centerpartiet regeringens förslag till ramnivå. I
motivtexten föreslås att 40 miljoner kronor av den s.k. kretsloppsmiljarden får
disponeras till kalkning av sjöar och vattendrag. Vidare föreslås en
omfördelning från anslaget för Statens naturvårdsverk till miljöövervakning.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 att miljöpolitiken tillförs
ytterligare medel. Främst skall dessa användas för inköp av mark för att värna
den biologiska mångfalden, men också för kalkning.
Vänsterpartiet motsätter sig i motion Fi220 neddragningarna inom
miljöområdet. Ytterligare medel skall, enligt motionärerna, användas till köp
av naturreservatsmark, marksanering, kalkning samt kommunala miljörådgivare.
Dessutom föreslås att Naturvårdsverket får ökade anslag.
I motion Fi219 föreslår Miljöpartiet de gröna att en del av de medel som
föreslås till stöd för lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet inom
utgiftsområde 18 bör föras över till de ordinarie miljöanslagen. Dessa föreslås
stärkas även i övrigt genom satsningar på Naturvårdsverket, bidrag till
kalkning, skydd av urskogar samt sanering och återställning av miljöskadade
områden.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi215 att ytterligare resurser bör
tillföras utgiftsområdet för finansiering av bl.a. kalkningsverksamhet,
miljöövervakning, miljösanering samt till att köpa in mark för
naturreservatsbildningar.
Jordbruksutskottets yttrande
Jordbruksutskottet instämmer, i sitt yttrande (JoU1y), i regeringens
redovisning av de viktigaste målen inom utgiftsområdet men konstaterar
samtidigt att de föreslagna besparingarna och indragningarna leder till att
många i och för sig angelägna ändamål drabbas. Jordbruksutskottet gör dock den
bedömningen att det statsfinansiella läget kräver omfattande besparingar även
inom miljöområdet och att verksamheten kan genomföras inom den ram som
regeringen beräknar för utgiftsområdet. Därmed tillstyrks regeringens förslag
till ram för utgiftsområdet och behandlade motioner avstyrks i berörda delar.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet samt Miljöpartiet de gröna förslagen i
respektive partimotion. Centerpartiets representanter har avgivit ett särskilt
yttrande.
Finansutskottets ställningstagande
Även finansutskottet gör den bedömningen att regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet är väl avvägt och tillstyrker därmed förslaget. Ramen bör
således fastställas till 1 178 miljoner kronor för år 1998. Behandlade motioner
avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning och utveckling av
energisystemet samt insatser för att främja utvecklingen av effektiva
energimarknader och en god försörjningsberedskap. De viktigaste målen inom
utgiftsområdet är att på kort och lång sikt trygga tillgången till el och annan
energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor för att främja en god
ekonomisk och social utveckling i Sverige, skapa villkor för en effektiv
energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg
negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till
ett ekologiskt uthålligt samhälle.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till ca 733
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) anges att inom utgiftsområdet prioriteras
under 1998 det energipolitiska program som beslutats av riksdagen (prop.
1996/97:84, bet. NU12, rskr. 272) för omställningen av det svenska
energisystemet. Satsningen uppgår till totalt drygt 9 miljarder kronor och
löper fram t.o.m. år 2004. Programmet omfattar åtgärder som syftar till att på
ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja
det befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el och värme från
förnybara energikällor. Särskilda åtgärder kommer att vidtas för att utveckla
el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Energipolitiska insatser på klimat-
området genomförs. En ny central energimyndighet inrättas den 1 januari 1998.
Förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi206 att regeringens förslag till
femårigt omställningsprogram med stöd till investeringar på energiområdet är
betingat av den förtida avvecklingen av kärnkraften och bör därför inte
genomföras. Detta gäller också anslaget för energipolitiska åtgärder i
Sydsverige och skapandet av en ny energimyndighet. Vidare föreslås att 40
miljoner kronor skall överföras till utgiftsområde 24 Näringsliv för att
NUTEK:s energienhet skall kunna kvarstå samt att 15 miljoner kronor avsedda för
energiforskning skall föras till utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning och anslaget Naturvetenskapliga forskningsrådet.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 en minskning av utgiftsramen.
Motionärerna motsätter sig inrättandet av en ny energimyndighet. Eftersom
Barsebäck enligt motionärernas uppfattning inte skall stängas blir de åtgärder
som regeringen föreslår för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige onödiga.
Vidare skall besparingen uppnås genom att energiomställningsprogrammet
genomförs i långsammare takt.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi219 en höjd ram för utgiftsområdet.
En ökad satsning bör göras på vindkraft och solvärme. Ett större stöd än
regeringen föreslår bör ges till åtgärder för minskad elanvändning, effektivare
energianvändning och introduktion av ny energiteknik.
Enligt Kristdemokraternas motion Fi215 där det hänvisas till partiets
principiella ställningstagande till omställningsprogrammet tillför motionärerna
ytterligare medel för ökat investeringsbidrag till vindkraft och småskalig
vattenkraft. Enligt motionärerna bör den särskilda Delegationen för
energiförsörjningen i Sydsverige avvecklas.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU1y) propositionens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna har i avvikande meningar tillstyrkt
respektive partis motionsförslag. I en gemensam avvikande mening tar
företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och
Kristdemokraterna upp frågan om kostnaderna för stängningen av kärnkraftverket
i Barsebäck.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i näringsutskottets ställningstagande. Propositionens
förslag till utgiftsram för utgiftsområdet tillstyrks därmed. Ramen för
utgiftsområde 21 bör således bestämmas till 1 583 miljoner kronor för år 1998.
Detta ställningstagande är också i enlighet med vad utskottet anfört ovan under
rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen.
Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart, luftfart,
postbefordran, telekommunikationer och övergripande informationsteknikfrågor. I
utgiftsområdet ingår också sektorsforskning och miljöfrågor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet beräknas för år 1997 uppgå till
26 731 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
De viktigaste målen för utgiftsområdet är enligt regeringen:
*  medborgarna och näringslivet i hela landet skall erbjudas en
tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta
möjliga samhällsekonomiska kostnader,
*  enskilda och myndigheter i landets olika delar skall ha tillgång till
effektiva telekommunikationer,
*  i landet skall finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev och
paket kan förmedlas till alla oavsett adressort, till enhetliga och rimliga
priser.
Inom utgiftsområdet kommer regeringen under år 1998 att prioritera åtgärder i
infrastrukturen som bidrar till tillväxt och sysselsättning i alla delar av
landet, leder till förbättrad transportkvalitet, ökar infrastrukturens
miljöanpassning och minskar störningarna från trafikbuller. Åtgärderna skall
utformas med utgångspunkt i högsta ambition för trafiksäkerheten. Riksdagen
beslutade våren 1997 om tioåriga planer för drift och underhåll av vägar och
järnvägar. En förutsättning för anslagsberäkningarna för nästa budgetår har
varit att tioårsplanerna skall kunna uppfyllas. Regeringen anser vidare att ett
fortsatt statligt stöd behövs för att säkerställa Inlandsbanans funktion i det
nationella järnvägssystemet.
Förslag till ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 att besparingar görs genom en
ökad konkurrensupphandling av entreprenadarbeten. Anslaget till vägar måste öka
något för att garantera nyinvesteringar och drift och underhåll.
Investeringsvolymen inom järnvägsbyggandet däremot sjunker. Besparingar kan
göras inom Vägverkets och Banverkets administration.
Moderata samlingspartiet anser vidare att rederistödet bör avvecklas liksom
stödet för köp av interregional persontrafik samt stödet till Posten för den
rikstäckande betalnings- och kassaservicen. Genom en konkurrensutsättning av
persontrafiken på järnväg och en avreglering av den långväga busstrafiken
försvinner även behovet av att täcka kostnaderna för olönsam järnvägstrafik.
Folkpartiet liberalerna yrkar i motion Fi212 att det omfattande program för
infrastrukturinvesteringar som regeringen föreslår genomförs i något mindre
forcerad takt, vilket reducerar de årliga utgifterna.
Vänsterpartiet begär i motion Fi220 att medel skall föras över från
vägbyggnation till järnvägsinvesteringar för att kretsloppsanpassa
kommunikationssektorn. Anslagen för investeringar i vägar bör minskas med drygt
2 miljarder kronor medan järnvägsinvesteringarna bör öka med ca 900 miljoner
kronor jämfört med regeringens förslag. Ett belopp om 200 miljoner kronor bör
användas för att sänka SJ:s priser samtidigt som anslaget för köp av olönsam
järnvägstrafik bör tillföras ytterligare 150 miljoner kronor. Vänsterpartiet
vill även höja driftbidraget till kommunala flygplatser i skogslänen med 15
miljoner kronor.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi219 en kraftig minskning av
anslaget till byggande av vägar och en ännu kraftigare ökning av anslagen för
investeringar i stomjärnvägar i syfte att på sikt kunna bygga upp en
miljövänlig, effektiv och energisnål transportinfrastruktur. Även det regionala
anslaget bör enligt motionen öka liksom köp av interregional persontrafik på
järnväg. Vidare föreslås att ett nytt anslag för forskning om el- och
hybridfordon inrättas.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi215 att besparingar görs genom
rationaliseringar av Banverket och Vägverket. Vidare föreslås en ökad satsning
med 15 miljoner kronor årligen för att kunna bevara kommunala flygplatser i
skogslänen.
Trafikutskottets yttrande
Trafikutskottet anför i yttrandet (TU1y) att regeringens förslag till
medelsanvisningar för nästa budgetår har som utgångspunkt att riksdagens beslut
om inriktningen av satsningarna på infrastrukturen under de närmaste tio åren
skall genomföras. En minskning av ramen för utgiftsområdet och nedskärningar av
anslag, något som flera partier förordar, betyder att pågående projekt inte kan
fullföljas inom rimlig tid vilket enligt trafikutskottets mening leder till
misshushållning med samhällets resurser.
De beslutade tioåriga planeringsramarna innebär att betydande förbättringar
av såväl väg- som järnvägsnätet kan genomföras. Goda kommunikationer och en
utvecklad infrastruktur är en förutsättning för ekonomisk tillväxt, ökad
sysselsättning och bibehållen välfärd i landets olika delar. Satsningar på
järnvägsinvesteringar utöver regeringens förslag, som Vänsterpartiet och
Miljöpartiet föreslår, anser trafikutskottet inte vara möjliga av
statsfinansiella skäl.
Sammanfattningsvis anser trafikutskottet att riksdagen bör ställa sig bakom
regeringens förslag till ram för budgetåret 1998 inom utgiftsområde 22
Kommunikationer. Motionerna bör enligt trafikutskottet avslås i motsvarande
delar.
Till yttrandet har företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet fogat var sin avvikande mening.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med trafikutskottet och i enlighet med
ställningstagandet under rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen propositionens förslag till ramnivå och föreslår att
utgiftsramen för utgiftsområde 22 fastställs till 24 101 miljoner kronor för år
1998. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnäring, fiske, rennäring,
djurskydd och djurhälsovård, livsmedelskontroll, utbildning och forskning samt
skogsnäring. Utgiftsområdet innefattar 40 anslag fördelade på sju
verksamhetsområden, där det dominerande området är jordbruks- och
trädgårdsnäring. Inom utgiftsområdet ryms följande myndigheter: Statens
jordbruksverk, Statens utsädeskontroll, Statens växtsortnämnd, Fiskeriverket,
Statens veterinärmedicinska anstalt, Centrala försöksdjursnämnden, Statens
livsmedelsverk, Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, Sveriges
lantbruksuniversitet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd samt Skogsstyrelsen
och skogsvårdsstyrelserna.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 12 066
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår ett utökat miljöprogram fr.o.m. år 1998 med 700 miljoner
kronor per år, varav 350 miljoner kronor erhålls från EG-budgeten. Det finns
enligt regeringens bedömning också behov av ökade åtgärder på fiskets område
samt utökat antal helårsplatser vid Sveriges lantbruksuniversitets
utbildningar. Regeringen anför vidare att vägledande i arbetet med att medverka
till en fortsatt och utvidgad reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik bör
vara en ökad marknadsorientering och förenkling.
Enligt budgetpropositionen avser regeringen att under hösten 1997 tillkalla
en utredare i syfte att effektivisera och minska kostnaderna för den svenska
administrationen av EU:s jordbrukspolitik.
Förslag till ram för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 en något vidgad ram för
utgiftsområdet jämfört med regeringens förslag. Ändringarna rör anslagen till
Statens jordbruksverk, Sveriges lantbruksuniversitet samt
Skogsvårdsorganisationen.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi212 föreslås minskade utgifter för
utgiftsområdet. Huvudsakligen hänför sig besparingarna till en föreslagen
minskning av anslaget Arealersättning och djurbidrag.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi220 lägre utgifter för utgiftsområdet
jämfört med regeringens förslag. Främst rör det sig om minskade anslag till
jordbruket som delfinansieras av EG.
Miljöpartiet de gröna anför i motion Fi219 att en så stor ökning av
miljöstödet från EG som regeringen föreslår med tilläggsfinansiering via
statsbudgeten knappast kan absorberas med bibehållna kvalitetskrav på de
finansierade projekten. Miljöpartiet föreslår därför att utgifterna på
utgiftsområdet minskas jämfört med regeringens förslag.
Kristdemokraterna konstaterar i motion Fi215 att det är bra att EG:s
miljöstödsprogram används fullt ut. Motionärerna föreslår dock att ytterligare
medel bör avsättas för stöd till ekologisk odling, exportfrämjande åtgärder för
svenska livsmedel samt stöd till rennäringen.
Jordbruksutskottets yttrande
Jordbruksutskottet instämmer i sitt yttrande (JoU1y) i redovisningen av de
viktigaste målen för utgiftsområdet och delar regeringens bedömning att
verksamheten kan genomföras inom den ram som beräknats för utgiftsområdet.
Jordbruksutskottet redovisar att Miljöpartiets representant i utskottet, med
ändring av de i motion Fi219 framförda yrkandena i denna del, föreslagit en
fördelning av utgifterna på utgiftsområde 23 som innebär en utgiftsminskning
med 195 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Motsvarande
yrkande finns i den till jordbruksutskottet remitterade partimotionen Jo241.
Slutligen anför jordbruksutskottet att det yrkande som framförs i motion
Fi212 (fp) bl.a. innebär en reducering av anslaget B 14 Arealersättningar och
djurbidrag m.m. med 600 miljoner kronor. Som framgår av budgetpropositionen är
emellertid anslaget obligatoriskt och det finansieras helt från EG-budgeten.
Därmed tillstyrks propositionens förslag till utgiftsram och avstyrks
motionerna i berörda delar.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet samt Miljöpartiet de gröna förslagen i
respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med jordbruksutskottet regeringens förslag
till ram på 13 726 miljoner kronor år 1998 för utgiftsområde 23 och avstyrker
därmed motionerna i berörda delar. Detta ställningstagande är i
överensstämmelse med vad utskottet anfört ovan under rubriken Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen.
Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur,
konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjande, kooperativa frågor samt konsumentfrågor. De viktigaste
målen inom utgiftsområdet är att bidra till att stärka näringslivets tillväxt
och internationella konkurrenskraft, att konsumenterna skall ha en stark
ställning på marknaden och att deras intressen tillgodoses samt att bidra till
en långsiktigt hållbar utveckling genom att utveckla sådana konsumtions- och
produktionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till ca 3 709
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) anger regeringen att inom utgiftsområdet
prioriteras under 1998 insatser för att stimulera nyetablering av företag samt
expansion av främst små och medelstora företag, fortsatta åtgärder för att
utveckla turistnäringen, fortsatta insatser för att främja främst små och
medelstora företags export, att konkretisera miljömålet inom konsumentpolitiken
samt att stärka konsumenternas ställning som marknadsaktörer i Sverige och i
EU.
Förslag till ram för utgiftsområde 24 Näringsliv
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi206 att energienheten vid NUTEK bör
behållas i en bantad och mer effektiv form genom att NUTEK återfår större delen
av de medel som enligt regeringens förslag förs över till den nya
energimyndigheten. Ytterligare medel bör tillföras konkurrensforskningen,
verksamheten med såddfinansiering vid NUTEK, teknisk forskning och utveckling
samt Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet. Besparingar
bör genomföras på anslagen för kooperativ utveckling, omstrukturering av
statliga företag och Konsumentverket.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 en ökning av ramen för
utgiftsområdet. Medel skall tillföras NUTEK för att energienheten skall kunna
bibehållas eftersom motionärerna motsätter sig inrättandet av en
energimyndighet. Vidare bör bl.a. anslaget Småföretagsutveckling ökas.
Enligt Vänsterpartiets motion Fi220 bör utgiftsramen höjas. Motionärerna vill
satsa på såddfinansiering, teknisk forskning och utveckling, turism,
varvsnäringen, Konsumentverket och kooperativ utveckling.
Miljöpartiet de gröna förordar i motion Fi219 en minskning av utgiftsramen.
Besparingar föreslås inom bl.a. områdena teknisk forskning och utveckling,
rymdverksamhet, investeringsfrämjande, turistfrämjande och NUTEK:s
förvaltningskostnader. Däremot bör stödet ökas till lokal kooperativ utveckling
och till småföretagsutveckling.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi215 en rejäl satsning på den
personalintensiva privata tjänstesektorn, bl.a. genom att införa den modell för
hushållstjänster som med framgång praktiseras i Danmark. Motionärerna vill
också satsa mer på teknisk forskning. Besparingar sker på anslagen för
omstruktureringar av statliga företag och på Konsumentverkets anslag.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU1y) propositionens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna har i avvikande
meningar tillstyrkt respektive partis motionsförslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inte något att invända mot näringsutskottets
ställningstagande. Propositionens förslag till utgiftsram för utgiftsområdet
tillstyrks därmed och motionerna avstyrks i berörda delar. Ramen för år 1998
bör således sättas till 2 698 miljoner kronor. Detta ställningstagande är i
överensstämmelse med vad utskottet anfört ovan under rubriken Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen.
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för bidrag till kommuner
och landsting. Bidragen lämnas främst i form av ett allmänt finansiellt stöd
till kommuner och landsting, men även för att, i kombination med avgifter från
kommuner och landsting, åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan
kommuner respektive landsting. Dessutom kan bidrag lämnas till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting.
För år 1997 beräknas utgifterna uppgå till 87 684 miljoner kronor. Därvid har
bl.a. hänsyn tagits till den höjning av statsbidragsnivån på fyra miljarder
kronor som riksdagen beslutade om våren 1997.
Budgetpropositionen
I anslutning till riksdagens beslut med anledning av vårpropositionen om ett
tillskott till kommuner och landsting för år 1997 aviserades därutöver en
förstärkning med ytterligare 4 miljarder kronor fr.o.m. år 1998. Mot bakgrund
av de förbättrade statsfinanserna anser regeringen att tillskottet till
kommuner och landsting kan ökas med ytterligare 4 miljarder kronor år 1999 och
med ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Aviserade och föreslagna tillskott
innebär således att bidragsnivån höjts med sammanlagt 16 miljarder kronor år
2000 jämfört med 1996.
Ökningen av statsbidragen föreslås i syfte att värna vård, omsorg och skola.
Ökningen görs också enligt regeringen i syfte att förbättra
sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn. En del föreslås avsättas för
kommuner och landsting med en särskilt svår ekonomisk situation.
Ramen för utgiftsområdet ökas för år 1998 med 5 436 miljoner kronor jämfört
med nivån för år 1997. Utöver det ökade tillskottet utgörs höjningen av
regleringar i enlighet med finansieringsprincipen och överenskommelsen våren
1996 med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. I ramen för år 1998
har också hänsyn tagits till att 100 miljoner kronor engångsvis kommer att
tillföras utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar för att finansiera ökade
kostnader för kommunersättningar vid flyktingmottagande.
Förslag till ram för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Motionerna
Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi206 de sammantagna effekterna för
kommunsektorn av sina förslag på detta område. Moderaterna anger (i motion
Fi609) att inga förändringar föreslås vad avser statsbidragen för år 1998 med
tanke på att det kommunala bugetarbetet kommit långt. Däremot avvisas
regeringens förslag om ytterligare tillskott för åren 1999 och 2000.
Motionärerna anser att med den ekonomiska politik som partiet förordar och med
den omfattande avreglering och konkurrensutsättning som partiet föreslår kommer
den kommunala ekonomin att förbättras och sysselsättningen att öka. Därigenom
skapas utrymme att sänka skatterna.
I motionen föreslås för år 1998 en minskning av statsbidraget på 4 700
miljoner kronor för att neutralisera effekterna av moderaternas förslag när det
gäller kostnaderna för fortsatt statligt ansvar för assistansersättning
(-1 200 miljoner kronor), fortsatt administration av avgiftsintäkter för
sjukhusvård (+400 miljoner kronor), minskade lönekostnader till följd av
ytterligare en karensdag (-1 500 miljoner kronor) samt lägre
barnomsorgskostnader på grund av införande av vårdnadsbidrag m.m. (-2 400
miljoner kronor). Vid beräkningen av statsbidraget för år 1998 tas dessutom
hänsyn till att nettokostnaderna för kommunsektorn enligt motionen beräknas
minska med 400 miljoner kronor till följd av fortsatt statlig finansiering av
assistansersättningen. Den sammantagna minskning som föreslås är således 4 300
miljoner kronor.
Folkpartiet liberalernas budgetalternativ redovisas i motion Fi212.
Folkpartiet liberalerna anser (i motion Fi607) att de totalt 16 miljarder
kronor som regeringen vill överföra till kommuner och landsting år 2000 behövs
för att bromsa uppsägningarna och säkra kvaliteten i vård, omsorg och skola.
Men detta är inte tillräckligt. Därutöver krävs mycket medvetna prioriteringar
av kärnverksamheterna i kommuner och landsting, effektiviseringar (t.ex. genom
upphandling och konkurrens) samt utförsäljning av bolag och fastigheter som
inte är nödvändiga för de kommunala huvuduppgifterna.
Motionärerna vill öka statsbidragen med 380 miljoner kronor för att
finansiera ett förbättrat högkostnadsskydd för vårdbesök och läkemedel samt
minska bidragen med 800 miljoner kronor till följd av att partiet avvisar
förslaget att kommunerna skall ta över kostnadsansvaret för de 20 första
assistanstimmarna. Därutöver föreslås ett nytt anslag för äldreboende på 500
miljoner kronor  inom utgiftsområde 25.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi220 att utgiftsramen för utgiftsområde 25
sänks med 3 600 miljoner kronor för år 1998. Detta åstadkommes, enligt vad som
anges i motion Fi606, genom en sänkning av statsbidragen med 6 900 miljoner
kronor samtidigt som 3 300 miljoner kronor överförs från
arbetslöshetsförsäkringen på utgiftsområde 13 för extra jobbsatsningar i
kommuner och landsting under år 1998. Med den av motionärerna föreslagna
lösningen beräknas 25 000 personer kunna sysselsättas under en 12-
månadersperiod.
Vänsterpartiet hävdar att kommunsektorn genom deras förslag får ett
nettotillskott på 5 000 miljoner kronor 1998 trots att nivån på statsbidragen
sänks. Det sker genom att kommuner och landsting får ökade skatteintäkter genom
förslagen att avskaffa grundavdraget för höga inkomster och att inte höja de
avdragsgilla egenavgifterna. Enligt en annan partimotion - motion So432 - anser
Vänsterpartiet att det ökade utrymmet som därigenom skapas skall användas av
kommunerna för att behålla sin personal. Dessutom föreslår partiet en riktad
arbetsgivaravgiftssänkning motsvarande 5 000 miljoner kronor år 1998.
Enligt motion Fi219 anser Miljöpartiet att regeringens förslag att höja nivån
på det generella statsbidraget är välkommet och delvis tillgodoser tidigare
krav från partiet på en vidgad ekonomisk ram för kommunsektorn. I praktiken är
emellertid endast en del av nivåhöjningen ?nya? pengar och regeringens
bedömning av sysselsättningseffekterna är alltför optimistisk.
Miljöpartiets förslag till ekonomisk politik leder enligt motionen till en
sådan förstärkning av ekonomin för kommunsektorn att det är möjligt att undvika
fortsatta personalneddragningar. Genom att bl.a. inte höja gränsen för
avdragsgilla resekostnader och inte heller höja egenavgifterna beräknas
kommunsektorns ekonomi förbättras med 3 000 miljoner kronor år 1998, 5 500
miljoner kronor år 1999 och 6 700 miljoner kronor år 2000.
Kristdemokraternas budgetalternativ redovisas i motion Fi215.
Kristdemokraterna välkomnar enligt motion Fi608 att regeringen till sist insett
att kommuner och landsting dränerats på resurser i sådan omfattning att man
inte längre kan fullgöra sina primära uppgifter inom vård, omsorg och skola.
Förslaget att återföra resurser med sammanlagt 16 000 miljoner kronor är
välkommet men inte tillräckligt. Fortfarande återstår ett gap mellan behov och
resurser.
För en reell förbättring krävs enligt partiet ytterligare 4-5 miljarder
kronor fram till år 2000. Enligt motionärerna får kommuner och landsting med
Kristdemokraternas ekonomiska politik ett ackumulerat tillskott på drygt 4 500
miljoner kronor under denna period. Den valda metoden att ge resurser, som
främst bygger på sänkta egenavgifter i sjukförsäkringen, ger både högre
köpkraft för löntagarna och ökade resurser till kommunsektorn.
Kristdemokraterna vill också återinföra vårdnadsbidraget och införa en andra
karensdag i sjukförsäkringen. Enligt vad som anförs i motionen innebär det
samlade förslaget en nettoförstärkning av den kommunala ekonomin år 1998 med
1 800 miljoner kronor samtidigt som 10 000 miljoner kronor återförs från
utgiftsområdet för att inte överkompensera kommunsektorn.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att de offentliga finanserna nu
har förbättrats i en sådan grad att den kommunala sektorn sammantaget kan
tillföras 8 miljarder kronor för år 1998 jämfört med år 1996. I propositionen
föreslås därutöver en resursförstärkning på ytterligare 4 miljarder kronor för
1999 och därtill ytterligare 4 miljarder för år 2000. Utskottet delar helt
propositionens syn på betydelsen av att säkra kvaliteten på de viktiga
välfärdsområden som kommuner och landsting ansvarar för liksom behovet av att
främja sysselsättningen inom kommunsektorn. Med förslagen kommer vården, skolan
och omsorgen att tillföras sammanlagt 16 miljarder kronor i nivåhöjning år 2000
i jämförelse med år 1996. Utskottet ställer sig bakom förslagen i
propositionen.
I motionerna har partierna framfört sina alternativa förslag till ramar för
utgiftsområdet. Utskottet noterar att det finns en betydande samstämmighet när
det gäller behovet att kommuner och landsting skall ha tillräckliga resurser
för att täcka behoven av vård, omsorg och utbildning på en kvalitativt hög
nivå. Således biträder samtliga partier regeringens förslag att räkna upp
statsbidragsnivån för år 1998. Moderata samlingspartiet skiljer dock ut sig
genom att netto föreslå minskade resurser för kommunerna. Folkpartiet
liberalernas förslag till ram för utgiftsområdet avviker endast marginellt från
propositionen. Förslagen från övriga partier innebär relativt betydande
jämkningar av regeringens ramförslag. Det beror på att partierna tillgodoräknar
sig positiva kommunalekonomiska effekter i form av minskade kommunala kostnader
eller ökade kommunala skatteintäkter. Såväl Vänsterpartiet som Miljöpartiet och
Kristdemokraterna hävdar att nettoeffekterna av statsbidragsförändringarna och
förändringarna i regelsystemen totalt sett innebär ett ökat resursutrymme för
kommuner och landsting. Utskottet konstaterar att flertalet av de förslag till
regeländringar som partiernas alternativa förslag bygger på är förslag som
redan tidigare avvisats av riksdagen.
Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker finansutskottet i enlighet
med sitt ställningstagande ovan under rubriken Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen, propositionens förslag till ramnivå och avstyrker
motionerna i berörda delar. Ramen för utgiftsområdet bör sättas till 93 049
miljoner kronor för år 1998.
Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden, oförutsedda
utgifter samt Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning
och skuldförvaltning. Även beräkningsposten Ändringar av anslagsbehållningar
tillhör utgiftsområdet men redovisas separat.
Utgifterna för statsskuldsräntor beräknas uppgå till 95 310 miljoner kronor år
1997.
Utgiftsområdet Statsskuldsräntor m.m. ingår inte i utgiftstaket.
Budgetpropositionen
På utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning redovisas
Riksgäldskontorets förvaltningskostnader och kostnader för upplåning.
Regeringen föreslår att 700 miljoner kronor av dessa medel förs till
utgiftsområde 26 för att där redovisas tillsammans med utgifterna för räntor på
statsskulden. Det gäller Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med
upplåning och skuldförvaltning. Enligt propositionen görs överföringen för att
skapa bättre förutsättningar för en kostnadseffektiv statsskuldsförvaltning.
Förslag till ram för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Motionerna
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi212 att partiet i andra motioner
föreslagit en omfattande försäljning av statliga bolag. Inkomsterna från
försäljningen skall användas för att reducera statsskulden, varvid statens
räntebetalningar sjunker.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi215 att tidpunkten för företagens
momsinbetalningar skall senareläggas, vilket man räknar med skall ge ett
varaktigt räntebortfall på 140 miljoner kronor. Å andra sidan föreslår partiet
att statliga företag skall säljas ut under 1998 till ett värde av 26 miljarder
kronor vilket väntas ge en räntevinst på 800 miljoner kronor.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet noterar att den föreslagna omfördelningen av 700 miljoner
kronor från utgiftsområde 2 till utgiftsområde 26 får som indirekt effekt att
den s.k. budgeteringsmarginalen utökas med ett lika stort belopp. De på
utgiftsområde 26 uppförda anslagen räknas nämligen inte in i utgiftstaket,
vilket däremot utgifterna på utgiftsområde 2 gör. Eftersom avsikten med
omfördelningen är att få till stånd en kostnadseffektivare redovisning kan
utskottet godta den valda lösningen.
Finansutskottet har tidigare i betänkandet avstyrkt motionärernas förslag om
ändrad inbetalningspunkt för momsinbetalningar. Likaså avvisar utskottet
beräkningen av statsskuldsräntorna som föreslås i motionerna. Finansutskottet
anser att man överskattar effekterna av sina förslag att sälja statliga
företag. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens förslag till
beräkning av ramnivån, 109 125 miljoner kronor för år 1998. Detta
ställningstagande är i överensstämmelse med vad utskottet anfört ovan under
rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen.
Folkpartiet liberalernas och Kristdemokraternas förslag på anslagsnivå kommer
utskottet att behandla i andra steget av höstens budgetarbete.
Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europeiska gemenskapens allmänna
budget (EG-budgeten).
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 18 661
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) anges att utgifterna för år 1998 beräknas
enligt kommissionens budgetförslag.
Förslag till ram för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Som framgår av tabellen har inget av oppositionspartierna föreslagit någon
annan ram än vad regeringen föreslagit.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i enlighet med sitt ställningstagande ovan under
rubriken Finansutskottets sammanfattade bedömning av budgetförslagen,
propositionens förslag till ramnivå för år 1998, 19 645 miljoner kronor.
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Vid sidan av
statsbudgeten redovisas dock försäkringen för allmän tilläggspension (ATP),
försäkringen för delpension samt arbetsskadeförsäkringen.
Utgifterna för socialförsäkringssektorn utanför statsbudgeten beräknas uppgå
till 129,5 miljarder kronor år 1997.
Budgetpropositionen
Medelsberäkningen påverkas av regeringens förslag att höja åldersgränsen för
uttag av ålderspension från 60 till 61 år. Vidare har man beaktat effekten av
vissa i vårpropositionen aviserade förslag rörande beräkningen av
förtidspension.
Förslag till ram för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motionerna Fi206 och Sf304 att delpensionen
avvecklas och att nytillkomna livräntor sänks till 80 %. Vidare bör pensionerna
värdesäkras genom att basbeloppet räknas upp med 100 % av konsumentprisindex
(KPI) redan från och med 1998. Utgifterna för socialförsäkringssektorn vid
sidan av budgeten påverkas också av motionärernas förslag om finansiell
samverkan och rehabilitering.
Folkpartiet liberalerna räknar i motion Fi212 med att kunna minska utgifterna
inom området med drygt 1,5 miljarder kronor under 1998 till följd av sitt
förslag om ökad satsning på rehabilitering och utökad kontroll.
Miljöpartiet de gröna förordar i motion Fi219 ingen jämkning av nivån för
budgetåret 1998 i förhållande till regeringens förslag. För budgetåren 1999 och
2000 bör emellertid ytterligare medel tillföras. Motionärerna uppger att de
därvid tagit hänsyn till den effekt på utgifterna som Miljöpartiets förslag om
höjd miljöskatt ger.
Kristdemokraterna räknar i motion Fi215 med att utgifterna inom området
minskar under de närmaste åren till följd av partiets satsning på
rehabilitering. Å andra sidan ökar utgifterna till följd av partiets förslag
att pensionerna skall värdesäkras fullt ut genom att beräknas på ett helt
oreducerat basbelopp.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU1y) inte något att erinra
mot regeringens beräkning av utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten och avstyrker därför motsvarande förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive
förslag till nivå för sektorn.
Finansutskottets ställningstagande
Även finansutskottet godtar regeringens förslag till medelsberäkning på
området. Utgifterna för socialförsäkringssektorn utanför statsbudgeten beräknas
till 132 744 miljoner kronor för år 1998. I likhet med
socialförsäkringsutskottet avstyrker finansutskottet motion Sf304 (m) yrkande 3
samt övriga motioner i berörda delar.
Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999 och 2000
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna den preliminära fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för 1999 och 2000 som finns återgiven i
propositionen (yrkande 4). Fördelningen framgår av efterföljande tabell.
Regeringens förslag till preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområden
för åren 1999 och 2000
Belopp i miljoner kronor
¹ Regeringens förslag till nivå för UO 2 - Samhällsekonomi och
finansförvaltning - har i enlighet med ett rättelseblad förts upp med ett 60
miljoner kronor högre belopp.
Motionerna
Centerpartiet ser i motion Fi218 de preliminära utgiftsramarna för 1999 och
2000 som en funktion av utgiftstaket för 1998 som partiet står bakom.
Motionärerna uppger att Centerpartiet därmed har medverkat till de preliminära
utgiftstaken för 1999 och 2000.
Övriga partier utom Vänsterpartiet för i stället fram sina respektive förslag
till preliminär utgiftsfördelning och föreslår att de skall godkännas av
riksdagen. Sådana alternativa förslag till utgiftsfördelning för 1999 och 2000
framförs av
- Moderata samlingspartiet i motion Fi206 (yrkande 5),
- Folkpartiet liberalerna i motion Fi212 (yrkande 4),
- Miljöpartiet de gröna i motion Fi219 (yrkande 20) samt av
- Kristdemokraterna i motion Fi215 (yrkande 3).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag till fördelning av
utgifterna på utgiftsområden under 1998. De i detta sammanhang aktuella
alternativen avseende 1999 och 2000 utgår från 1998 års fördelning och de
förslag och regelsystem som denna innebär. Med hänsyn härtill biträder
utskottet regeringens förslag till preliminär fördelning för åren 1999 och 2000
och tillstyrker yrkande 5 i propositionen.
Samtidigt avstyrker utskottet motionerna Fi206 (m) yrkande 5, Fi212 (fp)
yrkande 4, Fi219 (mp) yrkande 20 samt Fi215 (kd) yrkande 3.
Bemyndigande för ramanslag
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår i finansplanen (avsnitt 4.9) att den under budgetåret 1998
enligt budgetlagen skall få besluta att ett ramanslag får överskridas under
förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas,
2. överskridandet ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten.
Regeringen föreslår att den skall få ett sådant bemyndigande (yrkande 11).
Enligt regeringens bedömning bör oundvikliga utgiftsökningar i förhållande
till anvisat anslag i de flesta fall kunna rymmas inom ramen för den högsta
tillåtna anslagskrediten på 10 %. I avvaktan på riksdagsbeslut om ytterligare
medel kan likviditetsbehovet undantagsvis behöva klaras genom att regeringen
tillfälligt utökar myndighetens kredit på räntekontot inom ramen för den av
riksdagen beslutade samlade kreditramen.
I fråga om ramanslag som används för förvaltningsändamål är det nästan aldrig
aktuellt med överskridanden som överstiger den högsta tillåtna krediten. Något
bemyndigande i detta avseende anser sig regeringen därför inte behöva inhämta.
Motionen
Kristdemokraterna yrkar i motion Fi215 avslag på regeringens förslag  (yrkande
7).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet biträder propositionens förslag (yrkande 11). I likhet med regeringen
förutsätter emellertid utskottet att överskridanderätten kommer att utnyttjas
med stor återhållsamhet. Grundregeln bör alltid vara att behov av extra medel
som överstiger kreditgränsen i första hand skall begäras på tilläggsbudget.
Såsom regeringen också föreslår bör utnyttjandet av utgiftsbemyndigandet och
hur överskidandet finansierats alltid ingå i de utfallsredovisningar som
regeringen lämnar till riksdagen. Utskottet noterar att regeringen i
budgetpropositionen anger att den under budgetåret 1997 hittills behövt
utnyttja motsvarande bemyndigande endast vid ett tillfälle (s. 97 i
propositionen). Utskottet förutsätter vidare, såsom regeringen föreslog förra
året, att överskridandet görs för att ett av riksdagen beslutat ändamål med
anslaget skall kunna uppfyllas.
Utskottet avstyrker bifall till motion Fi215 (kd) yrkande 7.
Bemyndigande om upplåning
Lånebehovet är skillnaden mellan statens utgifter inklusive Riksgäldskontorets
nettoutlåning och statens inkomster. Lånebehovet har minskat från 21 miljarder
kronor år 1996 till 17,7 miljarder kronor för innevarande budgetår. I
förhållande till vårpropositionen är detta en nedrevidering med 8 miljarder
kronor. För budgetåret 1998 beräknas upplåningsbehovet uppgå till 15 miljarder
kronor.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår att den i likhet med tidigare år skall bemyndigas att under
budgetåret 1998 ta upp ett lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning
(yrkande 2).
Motionerna
Moderata samlingspartiet begär i motion Fi206 att regeringen skall bemyndigas
att ta upp lån med högst det belopp som motsvarar det beräknade lånebehovet
enligt motionen (yrkande 2).
I motion Fi901 föreslår Lars Tobisson m.fl. (m) bl.a. att utgiftstaket bör
kompletteras med ett lånebemyndigande (yrkande 6).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill framhålla att upplåningsbehovet bestäms av riksdagens beslut om
inkomster och utgifter. Det innebär att den verkliga prövningen av
upplåningsbehovet görs i samband med riksdagens budgetarbete. Därtill kommer
att statens upplåning genom Riksgäldskontoret numera skall täcka betydligt mer
än enbart det löpande budgetunderskottet. Bl.a. finansierar Riksgäldskontoret
myndigheternas lån för investeringar.
Finansutskottet anser bl.a. mot bakgrund av detta att det inte föreligger
något behov för riksdagen att årligen fastställa en beloppsgräns för den
statliga upplåningen. Finansutskottet tillstyrker det i finansplanen begärda
upplåningsbemyndigandet (yrkande 2) och avstyrker motionerna Fi206 (m) yrkande
2 och Fi901 (m) yrkande 6.
Affärsverkens upplåning
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 6.2) att man i lagen (1988:1387) om statens
upplåning tar in bestämmelser som ger regeringen möjlighet att efter
bemyndigande av riksdagen låta affärsverken låna på marknaden (yrkande 12).
Riskdagen godkände år 1990 vissa riktlinjer för affärsverkens lånefinansiering
(prop. 1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Bland annat godkändes
att principen om att affärsverken skall kunna få möjlighet att låna genom andra
långivare, dvs. den öppna marknaden och inte bara via Riksgäldskontoret.
Beslutet gav emellertid inte regeringen eller affärsverken några finansiella
befogenheter. Sådana befogenheter måste inhämtas med precisa förslag till
riksdagen för olika områden, vilket sker genom att regeringen i
budgetpropositionen redogör för respektive affärsverks planer för
investeringar, finansiering och borgensåtaganden och att riksdagen därefter tar
ställning till dessa. Förslag om att affärsverk skall få låna eller placera på
öppna marknaden presenteras dock inte. Under våren 1997 har en arbetsgrupp inom
regeringskansliet sett över formerna för affärsverkens upplåning och lämnat ett
förslag som överensstämmer med regeringens.
Utgångspunkten för regeringens förslag är att ge ett tydligare rättsligt stöd
i lagen om statlig upplåning vad avser regeringens bemyndigande till
affärsverken att ta upp lån på den öppna marknaden. Dagens ordning med
särskilda beslut som fattas om statens upplåning utan stöd av lagreglering på
området är otillfredsställande. Förslaget innebär vidare att lagen blir
heltäckande eftersom någon statlig upplåning vid sidan om denna inte kommer att
finnas. Regeringens rätt att låta affärsverken låna på marknaden bör bygga på
årliga bemyndiganden av riksdagen på samma sätt som riksdagen årligen enligt
budgetlagen fastställer regeringens låne- och kreditramar i Riksgäldskontoret.
Regeringen föreslår mot bakgrund av detta att riksdagen tar ställning till
särskilda låneramar och andra finansiella befogenheter för vart och ett av
affärsverken för det kommande budgetåret. I samband med beredningen av
betänkandet (SOU 1997:66) Statsskuldpolitiken kan regeringen få anledning att
återkomma till frågan och former för och reglering av affärsverkens upplåning
och finansiering.
Någon motion har inte väckts med anledning av propositionens förslag i denna
del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet biträder propositionens förslag (yrkande 12). I likhet med
regeringen anser utskottet att det är angeläget att all statlig upplåning
regleras i lag. Vidare anser utskottet det lämpligt att riksdagen samtidigt med
beslut om myndigheternas låneramar även fattar beslut om andra finansiella
befogenheter.
Lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål, m.m.
Regeringen får besluta att anskaffning av anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet skall finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Beslut om
sådan finansiering får dock endast göras inom låneramar som riksdagen
fastställt. Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall riksdagen årligen
fastsälla en total låneram i Riksgäldskontoret för myndigheternas investeringar
i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet (20 §).
Regeringen kan också besluta att rörelsekapital i statens verksamhet skall
finansieras med krediter i Riksgäldskontoret inom en kreditram som riksdagen
årligen fastställer. Detta regleras i 21 § samma lag.
Systemet med finansiering av myndigheternas anläggningstillgångar med lån i
Riksgäldskontoret har nu tillämpats i några år. Det är investeringar för
förvaltningsändamål, såsom t.ex. maskiner, inventarier, och ADB-system som
finansierats på detta sätt. Myndigheternas kostnader för amorteringar och
räntor finansieras under avskrivningstiden med anslagsmedel, avgiftsinkomster
eller andra medel som får disponeras i verksamheten. Även större objekt med
långa avskrivningstider, t.ex. fastigheter, som utgör produktionsfaktorer i
myndighetens verksamhet kan finansieras på detta sätt.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.6) föreslås att för 1998 skall låneramen för
myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar skall uppgå till 15,7
miljarder kronor och kreditramen för myndigheternas räntekonton i
Riksgäldskontoret till 13,4 miljarder kronor (yrkande 9).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare påpekat (senast 1996/97:FiU1 s. 232 ff) att
skillnaden mellan beviljade låneramar för myndigheternas investeringar och
faktiskt utnyttjade belopp är så stor att det kan skapa problem för den
finansiella styrningen av myndigheterna. Som regeringen själv konstaterar i
propositionen föreligger det fortfarande en relativt stor skillnad mellan
begärd låneram och faktiskt utnyttjad låneram. Utskottet noterar emellertid med
tillfredsställelse att regeringen kommer att göra en översyn av
beräkningsmetoderna för låneramarna för myndigheternas investeringar i
anläggningstillgångar för att därigenom få ett bättre underlag för bedömning av
det totala låneramen.
Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet regeringens förslag (yrkande 9)
beträffande lån för myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar och
myndigheters krediter i Riksgäldskontoret.

EKONOMISK STYRNING
Allmänt om styrning och uppföljning av statlig verksamhet
Budgetpropositionen
I finansplanen (avsnitten 6 och 7) rapporterar regeringen till riksdagen om
vissa generella frågor när det gäller styrning, uppföljning och kontroll av
statlig verksamhet. I avsnitt 6.1 redovisas det pågående arbetet med att
utveckla den ekonomiska styrningen av den statliga verksamheten. Den ekonomiska
styrningen - som enligt propositionen omfattar såväl resultatstyrning som
finansiell styrning - syftar till att verksamheten skall bedrivas effektivt och
med god hushållning med resurserna. Regeringen understryker att den ekonomiska
styrningen har en viktig roll i budgetprocessen. Resultatstyrningen, den
finansiella styrningen och den ekonomiska redovisningen skall bl.a. medverka
till att förse riksdag, regering och förvaltning med beslutsunderlag som
möjliggör bästa möjliga prioriteringar.
Under år 1997 har en samlad satsning gjorts inom Regeringskansliet för att
ytterligare förbättra den ekonomiska styrningen. Det har bl.a. skett mot
bakgrund av de krav som i 2§ i den nya budgetlagen (1996:1059) ställs på
regeringen att till riksdagen redovisa de mål som åsyftas och de resultat som
uppnåtts på olika verksamhetsområden. I den föreliggande budgetpropositionen
har strävan varit att dels genomföra generella förändringar, dels göra en extra
satsning på ett antal utgiftsområden (områdena 3, 17, 18, 20 och 22). Bland de
generella förändringar som gjorts märks att utgiftsområdena getts en mer
enhetlig struktur, att de viktigaste målen lyfts fram och att
resultatbedömningarna har utvecklats. Vidare har redovisningen av avgiftsbelagd
verksamhet, av investeringsplaner och av beställningbemyndiganden förbättrats.
I propositionen (avsnitt 7.7 s. 147) redovisas de åtgärder som regeringen
vidtagit mot bakgrund av ett tillkännagivande som finansutskottet gjorde våren
1996 (bet. 1995/96:FiU7) om behovet att förbättra resultatstyrningen. Utskottet
uppmärksammade därvid särskilt riksdagens och regeringens roller. I
propositionen pekas bl.a. på vissa åtgärder som regeringen vidtagit. Så har
bl.a. mål- och resultatdialogen mellan departementsledningar och
myndighetsledningar intensifierats och i propositionen anges att denna dialog
utgör ett viktigt instrument i regeringens styrning inom ramen för den
reformerade budgetprocessen. Regeringen understryker också att ett
utvecklingsarbete under året bedrivits avseende budgetpropositionens utformning
i en dialog mellan riksdagen och regeringen. Ur ett styrningsperspektiv är det
enligt regeringen viktigt med en kontinuerlig dialog av detta slag på såväl
politisk nivå som tjänstemannanivå.
Regeringen redovisar vidare (avsnitt 7.5) de iakttagelser som
Riksrevisionsverket sammanfattat i sin årliga rapport till regeringen.
Revisionens iakttagelser bygger på granskningar av myndigheternas
årsredovisningar, särskilda studier, effektivitetsgranskningar,
regeringsuppdrag samt på RRV:s remissyttranden. En utgångspunkt för regeringens
beredning av revisionens iakttagelser är att ineffektiv användning eller
bristfällig redovisning av statliga medel inte kan accepteras. Det primära
ansvaret för att påtalade brister och missförhållanden åtgärdas ligger hos
myndigheternas ledning.
Regeringens sammanfattande bedömning är att årsredovisningarnas kvalitet
visserligen har förbättrats men att ytterligare ågärder behövs för att åtgärda
påtalade brister i såväl den finansiella redovisningen som i
resultatredovisningen. Insatser behövs också dels inom området internrevision,
dels för att få till stånd ett effektivare styrelsearbete hos de statliga
myndigheterna. Regeringens bedömningar med anledning av de revisionsberättelser
som har fått invändningar, liksom vilka åtgärder regeringen vidtagit eller
avser att vidta för att undanröja påtalade brister lämnas i propositionen under
respektive berört utgiftsområde.
I finansplanen kommenteras också bl.a. årsredovisningen för staten för
budgetåret 1995/96 (avsnitt 7.1) samt presenteras en samlad och översiktlig
redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen (avsnitt 7.7). Den senare
bygger på Statskontorets rapport Staten i omvandling.
Motionen
I motion Fi504 (yrkande 2) av andre vice talman Görel Thurdin (c) ställs krav
på att riksdagen genom ett tillkännagivande skall ge talmanskonferensen och
regeringen i uppdrag att ta initiativ till en genomgripande diskussion och
utbildning om riksdagens respektive regeringens roller kopplat till styrningen
av statlig förvaltning. Mot bakgrund av de analyser som den
förvaltningpolitiska kommissionen gjort anser motionären att det är viktigt att
de olika samhällsorganens roller diskuteras. Särskilt pekas på att riksdagen
såsom folkvalt organ skall ha möjlighet att påverka regeringsförslagen likväl
som att komma med egna förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Regeringen har mot bakgrund av de uttalanden som utskottet gjorde i samband med
behandlingen av vårpropositionen (bet. 1996/97:FiU20 s. 143 f.) i finansplanen
nu rapporterat om arbetet med att utveckla resultatstyrningen. Utskottet ser
för sin del positivt på de åtgärder som regeringen vidtagit. Utskottet vill
särskilt peka på den dialog mellan riksdagen och regeringen i mål- och
resultatfrågor som skett i samband med utarbetandet av budgetförslaget för år
1998 och som inneburit en i flera avseenden förbättrad resultat- information
till riksdagen. Enligt utskottets mening bör denna dialog fortsätta och
utvecklas ytterligare inför framtagandet av nästkommande vår- och
budgetproposition.
Riksdagens roll i samband med de ändrade styrformerna tas upp i motion Fi504
(c). Utskottet vill understryka att en grundtanke med den mål- och
resultatorienterade styrningen är att riksdagen och regeringen skall inrikta
sig på att ange mål för förvaltningen och i mindre grad detaljstyra och reglera
verksamheten. För att detta skall ske på ett effektivt sätt har myndigheterna
getts stor frihet att disponera resurserna. På statsmaktsnivå blir det därför
väsentligt att i efterhand granska uppnådda resultat och utvärdera
verksamheten. Den ändrade styrningen påverkar således i hög grad riksdagens
arbete. Riksdagsutredningen såg den ändrade styrningen som ett framträdande
motiv för att förändra riksdagens arbete mot ett ökat inslag av uppföljning,
utvärdering och revision.
Frågan har uppmärksammats i den förvaltningspolitiska kommissionens
slutbetänkande I medborgarnas tjänst (SOU 1997:57) som publicerades våren 1997.
Kommissionen konstaterar bl.a. att resultatstyrningen inneburit att
myndigheternas handlingsfrihet ökat i flera avseenden. Samtidigt ställer
förändringarna krav på kontroll och utvärdering. Riksdagens och regeringens
styrförmåga riskerar annars enligt kommissionen att urholkas.
Finansutskottet vill i sammanhanget peka på att utskottens uppföljnings- och
utvärderingsarbete enligt en nyligen genomförd kartläggning alltmer kommit att
kopplas ihop med budgetarbetet. I samband därmed ställer utskotten i ökad
utsträckning krav på en förbättrad återrapportering från regeringen till
riksdagen av mål och resultat. Men utskotten utnyttjar även i viss mån de
möjligheter som sedan några år finns att på eget initiativ skaffa sig ett
breddat beslutsunderlag genom att låna in personal från Riksdagens revisorers
kansli eller köpa tjänster från fristående expertis. Utskottet vill samtidigt
betona att ytterligare diskussioner behövs om hur de nya styrformerna påverkar
såväl riksdagen som beslutsorgan som partiernas och ledamöternas arbete. Enligt
utskottet bör sådana diskussioner lämpligen föras inom ramen för det arbete som
nu bedrivs inom talmanskonferensens arbetsgrupp för vissa riksdagsfrågor. I
finansplanen aviseras att regeringen avser att återkomma till riksdagen med en
redovisning av sina ställningstaganden med anledning av den
förvaltningspolitiska kommissionens arbete. Utskottet utgår från att de i
motionen behandlade frågorna kommer att övervägas i detta sammanhang.
Utskottet har inget att erinra mot vad som i finansplanen under avsnitt 7.5
sägs angående revisionens iakttagelser och regeringens sammanfattande bedömning
av dessa. Utskottet noterar att en nyhet i årets budgetproposition är att de
myndighetsspecifika iakttagelserna redovisas under respektive utgiftsområde.
Utskottet ser positivt på detta. Därigenom underlättas för de olika utskotten
att ta in denna redovisning som ett underlag för beredningen av anslagen för år
1998.
När det gäller det som i avsnitt 7.1 anförs om årsredovisning för staten vill
utskottet anmäla att frågan tas upp i ett särskilt betänkande med anledning av
förslag från Riksdagens revisorer (förslag 1996/97:RR9) som kommer att
behandlas av utskottet senare under innevarande riksmöte.
Vad regeringen i övrigt anfört under här behandlade avsnitt föranleder inget
uttalande från utskottets sida. Motion Fi504 (c) yrkande 2 avstyrks med
hänvisning till vad utskottet ovan anfört.
Statliga myndigheters delårsrapporter
Motionen
I motion Fi501 av Barbro Westerholm (fp) tas frågan om formerna för de statliga
myndigheternas delårsrapporter till regeringen upp. Enligt motionären är
arbetet med delårsrapporterna tidskrävande och skall ske under mycket kort tid.
Det bör därför utredas om denna redovisning är kostnadseffektiv och om
uppföljningen av myndigheternas användning av sina anslag under pågående
budgetår kan genomföras på ett enklare sätt.
Finansutskottets ställningstagande
Delårsrapporteringen regleras av förordningen (1996:882) om myndigheters
årsredovisning m.m. En delårsrapport skall av myndigheten lämnas senast den 15
augusti varje år och avse de första sex månaderna av det pågående
räkenskapsåret (14 §). Den skall bestå av resultaträkning, balansräkning,
anslagsredovisning, finansieringsanalys samt prognos över anslagsutfall och
verksamhetens kostnader och intäkter för det pågående räkenskapsåret. Enligt 8
§ skall rapporten skrivas under av myndighetens chef och i de fall myndigheten
har en styrelse, av samtliga styrelseledamöter.
Utskottet konstaterar att en förbättrad ekonomisk uppföljning är en viktig
del i den reformerade budgetprocessen. En fortlöpande och snabb återföring av
information är betydelsefull för att kunna styra den statliga verksamheten. När
det gäller de närmare formerna för uppgiftsinsamlingen och möjligheterna att
förenkla det nyligen införda systemet är det en fråga som det ankommer på
regeringen att överväga.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi501 (fp).
ÖVRIGA FRÅGOR
Utbetalningsdagar för statliga ersättningar
Motionen
I motion Fi303 av Birgitta Carlsson (c) ställs krav på att utbetalningsdagarna
för olika statliga ersättningar skall spridas över hela månaden. Motionären
åberopar bl.a. de problem som uppstår i detaljhandeln genom en ojämn
arbetsbelastning med koncentration till den sista veckan i varje månad.
Utbetalningsdagarna borde kunna spridas och utgå från det födelsedatum som den
ersättningsberättigade har.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet behandlade i sitt motsvarande betänkande hösten 1996 ett antal
motionsyrkanden med liknande innebörd. Utskottet anförde därvid att staten
genom att senarelägga utbetalningar av olika statliga förmåner kunnat
tillgodoräkna sig en betydande och bestående räntevinst. En effekt av denna
förskjutning har blivit en ansamling av utbetalningar mot slutet av månaden,
vilket ökat belastningen på betalningssystem och detaljhandel. Erfarenheterna
var emellertid vid denna tidpunkt begränsade, varför utskottet inte ansåg det
påkallat att ompröva tidigare beslut. Utskottet utgick emellertid från att
regeringen bevakade frågan och vid behov vidtog erforderliga ändringar.
I det föreliggande budgetförslaget föreslår regeringen ändrade
utbetalningstidpunkter för folkpension, tilläggspension och bostadstillägg
fr.o.m. den 1 januari 1998. Förslaget innebär att tidpunkten flyttas från den
23 respektive den 24 i varje månad till den 18 respektive den 19. Förslaget,
som varaktigt ökar ränteutgifterna på statsbudgeten med cirka 150 miljoner
kronor per år, skall enligt regeringen ses mot bakgrund av att de offentliga
finanserna utvecklats positivt. Åtgärden vidtas för att minska oron hos
pensionärer med de minsta marginalerna men har även positiva effekter av det
slag som motionären eftersträvar.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion Fi303 (c).
Myndigheternas avgiftssättning
Motionen
I motion Fi301 av Lennart Fremling (fp) framhålls att det är angeläget att
genomföra en allmän översyn av reglerna för avgiftsdebitering på så sätt att
myndigheterna effektivare kan anpassa omfattningen av viss myndighetsutövning
till variationer i efterfrågan. För närvarande går inkomsterna till statskassan
och inte till den myndighet som utför tjänsten. I de flesta fall vore det
enligt motionären bättre om myndigheten i fråga kunde få använda inkomsterna
till att direkt täcka sina utgifter. Då skulle man kunna anställa mer personal
och undvika långa ineffektiva köer när efterfrågan ökar. Det nuvarande systemet
innebär att det marknadsekonomiska tänkandet inte tillåts slå igenom.
Finansutskottets ställningstagande
Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten får regeringen besluta om
dispositionen av avgiftsinkomster från frivilligt efterfrågade varor och
tjänster som staten tillhandahåller, om inkomsterna helt eller delvis skall
täcka statens kostnader för verksamheten. Regeringen får också besluta hur stor
avgiften skall vara och på vilka grunder den skall beräknas. Bestämmelser om
detta finns i avgiftsförordningen (1992:191, ändrad senast 1997:629).
Avgiftsinkomster i verksamheter som är helt avgiftsfinansierade tas inte upp
på statsbudgeten. Om avgifterna endast skall bidra till att finansiera del av
verksamheten avräknas inkomsterna mot ett ramanslag som därmed blir
nettoredovisat. Enligt 6 § avgiftsförordningen får en myndighet bestämma
avgiftens storlek endast efter särskilt bemyndigande. Ett generellt
bemyndigande har dock givits i 4 § när det gäller vissa varor och tjänster som
t.ex. publikationer, kursmateriel, kursverksamhet, rådgivning, lokaler och
tjänsteexport. På motsvarande sätt får en myndighet enligt 25 § endast
disponera avgiftsinkomster efter ett särskilt bemyndigande.
Finansutskottet kan konstatera att den finansiella styrningen i staten
successivt har utvecklats på så sätt att detaljerad resursstyrning har ersatts
med ett ökat inslag av styrning mot mål och resultat. I samband därmed har
befogenheter delegerats till myndigheterna. Där det har bedömts lämpligt har
regelstyrning ersatts med ekonomiska incitament, som t.ex. att en myndighet som
ökar inkomsterna får behålla dem i verksamheten. Att besluta om avgifter och
hur avgiftsinkomsterna skall disponeras är viktiga inslag i regeringens
styrning av myndigheterna. Det ankommer således på regeringen att från fall
till fall göra en avvägning mellan budgetstyrning och marknadsstyrning. I
samband därmed prövas frågor av den karaktär som motionären aktualiserar.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi301 (fp).
Ekonomiska konsekvensanalyser
Motionerna
I motion Ju912 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) hävdas - med exempel från
organisationsförändringar inom rättsväsendet - att inte endast ekonomiska
konsekvenser för den enskilda verksamheten i fråga skall beaktas i samband med
större förändringar. Därutöver måste även övriga statsfinansiella och
samhällsekonomiska konsekvenser tas med i beslutsunderlaget. Motionärerna pekar
på resultatet av den granskning av de samhällsekonomiska konse- kvenserna av
nedläggningen av häktet i Östersund som Riksdagens revisorer gjort (förslag
1996/97:RR7). De beräkningar som revisorerna genomförde som ett komplement till
regeringens beslutsunderlag visade att beslutet ledde till betydande
tillkommande kostnader. Revisorerna uteslöt inte att nedläggningen var både
statsfinansiellt och samhällsekonomiskt olönsam.
Enligt motionärerna måste följaktligen noggranna samhällsekonomiska
konsekvensanalyser göras innan beslut fattas om större
organisationsförändringar. Om ett beslut, som i fallet med domstolsväsendet,
kan påverka såväl rättsväsendet som andra samhällssektorer måste
statsfinansiella och samhällsekonomiska konsekvensanalyser beaktas innan beslut
fattas. Sådana organisationsförändringar bör också underställas riksdagen.
I motion Fi911 av Carl-Johan Wilson (fp) behandlas frågan om sambandet mellan
konsekvensanalyser inför ett beslut om flyttning av statliga myndigheter och
kontroll i efterhand av riktigheten i de kalkyler som låg till grund för
beslutet om förändringen. Motionären anser att en sådan uppföljning kan ha stor
generell betydelse. Om konsekvensanalysers hållbarhet aldrig prövas mot den
efterföljande verkligheten kan framtida beslut om flyttning av statliga
myndigheter komma att ske på grundval av ett felaktigt beslutsunderlag.
Riksdagen bör därför enligt motionen uppdra åt regeringen att utvärdera om
flyttning av statliga myndigheter - t.ex. av Statens bilregister och
handelsregister från länsstyrelserna - givits sådan ekonomiska besparingar som
presenterades i konsekvensanalyser inför beslut om flyttningen.
Finansutskottets ställningstagande
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen framhållit vikten av att förslagen i
regeringens propositioner innehåller förkalkyler i form av genomarbetade
konsekvensanalyser. I sitt yttrande 1996/97:FiU2y till justitieutskottet gjorde
finansutskottet en bred genomgång av de frågeställningar som aktualiseras i
sammanhanget och redogjorde för riksdagens tidigare ställningstaganden. Det
skedde med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR7 angående
ekonomiska konsekvensanalyser.
Finansutskottet delade därvid revisorernas uppfattning att ekonomiska
konsekvensanalyser kan vara ett värdefullt hjälpmedel inför beslut där olika
handlingsalternativ övervägs. Samtidigt underströk utskottet att den betydelse
som sådana analyser skall tillmätas i ett ärende avgörs av beslutsfattarna.
Denna typ av analyser kan inte heller ersätta annat slags information som
beslutsunderlag men utgör ett värdefullt komplement. Utskottet uttalade även
att kravet på beslutsunderlagets innehåll och omfattning måste ställas i
relation till de effekter ett beslut kan väntas få. Det innebär, framhöll
utskottet, att den som fattar beslutet - riksdagen, regeringen eller någon
myndighet - från fall till fall måste pröva om ekonomiska konsekvensanalyser
skall läggas till grund för ett beslut. Med anledning av revisorernas förslag
beslutade riksdagen om ett tillkännagivande till regeringen om vissa krav på
konsekvensanalyser i enlighet med förslaget samt en begäran om en redovisning
av erfarenheterna av den av revisorerna föreslagna ordningen med
konsekvensanalyser (bet. 1996/97:JuU14, rskr. 196).
Utskottet betonade också i sitt yttrande 1996/97:FiU2y att det  inte är
meningsfullt att ställa generella krav på ekonomiska konsekvensanalyser. Med
anledning av vad som i motion Ju912 (c) sägs om behovet av konsekvensanalyser
före större organisationsförändringar utgår finansutskottet från att
regeringen, i enlighet med vad som ovan anförts, prövar detta från fall till
fall. Något särskilt uttalande från riksdagen sida är således inte påkallat.
I likhet med vad som anförs i motion Fi911 (fp) anser utskottet att det, i de
fall ekonomiska konsekvensanalyser utgjort underlag för beslut, är av intresse
att efter en viss tid följa upp besluten och med hjälp av efterkalkyler studera
det faktiska utfallet. Efterkalkyler kan bl.a. ge erfarenheter som kan bidra
till att förbättra underlaget inför framtida beslut. De krav på ekonomiska
konsekvensanalyser och den begäran om en redovisning av erfarenheterna av en
sådan ordning som riksdagen beslutat om med anledning av revisorernas skrivelse
innefattar även frågan om när efterkalkyler bör utarbetas och hur omfattande de
bör vara. Motionärens önskemål är således till viss del tillgodosett genom
detta.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Ju912 (c) yrkandena 5 och 6
samt Fi911 (fp).
Effekter av statliga besparingar
Motionerna
I motion Fi907 av Bengt Kronblad (s) framhålls att saneringen av de offentliga
finanserna på många sätt varit framgångsrik, t.ex. i termer av låg inflation
samt stora och växande överskott i utrikeshandeln och i bytesbalansen.
Samtidigt har stora förändringar skett inte minst på det sociala området. Även
om varje enskild förändring varit motiverad kan kortsiktiga nedskärningar av
t.ex. vård, rehabilitering, hjälpmedel och mediciner få svåra långsiktiga
effekter. Riksdagen måste därför ges en bättre helhetssyn beträffande
effekterna för den enskilde och för samhället.
Ett liknande resonemang förs i motion Fi304 av Thomas Julin m.fl. (mp). De
besparingar som gjorts för bl.a. landsting, kommuner, försäkringskassor, polis,
tull, kriminalvård, skatteförvaltning och kronofogdar har varit kännbara. Vad
det kostat samhället som helhet har dock aldrig redovisats, endast storleken på
de riktade besparingarna. Det är enligt motionärerna viktigt att få en klar
bild över vad som är samhällsbesparingar, vad som är samhällsförändringar och
om det döljer sig ett antal misslyckade beslut bakom en del av alla de
besparingsbeslut som fattats. Riksdagen bör därför kräva att regeringen gör en
tydlig redovisning av den samhällsbesparing som neddragningen i den offentliga
sektorn medfört. Motionärerna anser att det är viktigt att väga besparingarna
mot den samhällsnytta som gått förlorad och mot den ohälsa och otrygghet som
arbetslösheten skapat.
Finansutskottets ställningstagande
Med anledning av vad som anförs i motionerna Fi907 (s) och Fi304 (mp) om
uppföljningar och analyser av effekterna av statliga besparingsåtgärder vill
utskottet peka på den återrapportering som finns i årets budgetproposition om
bl.a. saneringsprogrammets fördelningseffekter (finansplanen, bilaga 7) och om
utvecklingen inom den statliga sektorn (finansplanen avsnitt 7.7.) Den senare
redovisningen bygger på Statskontorets rapport Staten i omvandling och belyser
förändringarna under 1990-talet när det t.ex. gäller sysselsättning, konsumtion
liksom beträffande omlokaliseringar och andra strukturförändringar. Utskottet
delar regeringens bedömning att Statskontorets rapport är ett viktigt underlag
för bedömningen av effekterna av de förändringar som genomförts i
statsförvaltningen.
När det gäller de strukturförändringar som genomförts har riksdagen tidigare
på förslag av finansutskottet krävt att regeringen på ett bättre sätt genomför
utvärderingar. Regeringen anmäler i propositionen att man avser att uppdra åt
Statskontoret att på ett systematiskt och samordnat sätt utvärdera viktiga
strukturförändringar inom staten. Utskottet vill också peka på att
propositionen, i likhet med vad som varit fallet under senare år, innehåller en
relativt ingående redogörelse för personalkonsekvenserna av beslutade och
föreslagna strukturförändringar och besparingar (finansplanen s. 147 f.).
Utskottets uppfattning är att regeringen fortlöpande arbetar med att fördjupa
analyserna av effekterna av den ekonomiska saneringen och att regeringen liksom
hittills på lämpligt sätt kommer att avrapportera till riksdagen om resultatet
av detta arbete.
Motionerna Fi907 (s) och Fi304 (mp) bör mot denna bakgrund avslås av
riksdagen.
Ändrade principer för budgetering
Motionen
I motion Fi901 av Lars Tobisson m.fl. (m) argumenteras för att
budgetberedningen i Regeringskansliet skall ske uppifrån och ned. Ett sådant
förfarande stramar upp budgetprocessen enligt motionen. Motionärerna menar att
så sker i Nya Zeeland och att det där har stora positiva effekter på
budgetdisciplinen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Efter de senaste
årens reformer av den statliga budgetprocessen fungerar den i dag i huvudsak
enligt modellen uppifrån och ned. Det innebär att beredningen i
Regeringskansliet inleds med de makroekonomiska bedömningar som ekonomiska
avdelningen i Finansdepartementet tar fram vid årets början.
Det gamla förfarandet innebar att processen inleddes med att myndigheterna
inlämnade sina anslagsframställningar. Dessa summerades och förhandlades
huvudtitelvis. Slutligen summerades förslaget till statsbudget.
Denna ordning har ersatts av en ny där utgångspunkten för regeringens
beredning av budgeten i första hand utgörs av riksdagens beslut om utgiftstak
för staten, vilka täcker en treårsperiod. Makroekonomiska bedömningar om den
ekonomiska utvecklingen och i synnerhet det offentliga sparandet utgör underlag
för beslutet om utgiftstak och ramar. Anslagsframställningarna har ersatts med
krav om att myndigheterna skall inlämna ett budgetunderlag där de bl.a.
redovisar uppnådda resultat under föregående år. Mot bakgrund av den
konjunkturbedömning som gjorts inleds sedan ett arbete med att formulera ramar
för olika områden och verksamheter.  Efter att riksdagen behandlat förslag om
preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden, som regeringen
presenterar i vårpropositionen, utgör även denna en restriktion uppifrån och
ned på regeringens beredningsarbete.
Slutligen vill utskottet betona att det bör vara regeringen som självt
beslutar om hur den organiserar sitt arbete. Av detta följer att riksdagen inte
bör besluta om huruvida regeringen skall följa en uppifrån och ned-modell,
vilket den alltså redan gör, eller om den skall organisera det interna
beredningsarbetet på annat sätt.
Med anledning av vad utskottet ovan anfört avstyrks yrkande 3 i motion Fi901
(m).
Specialdestinering av inkomster
Motionen
I motion Fi302 föreslår Björn Kaaling m.fl. (s) att regeringen utreder
möjligheterna att genom avsättningar via arbetsgivaravgifter finansiera
kostnader för skydd av industrisamhällets kulturarv. Enligt motionärerna är det
svårt att se hur man i framtiden inom samhällets kulturpolitiska ramar skall
klara av att utgöra en meningsfull stödfunktion för de ökade kostnader som
uppstår om man skall kunna ta hand om industrisamhällets kulturarv på ett
rimligt sätt.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen, bl.a. i sitt yttrande över
förslaget till lag om statsbudget (1995/96:FiU8y), framhållit att principen om
bruttoredovisning över statsbudgeten bör tillämpas. Denna princip är numera
fastlagd i budgetlagen (SFS 1996:1059).
Enligt utskottets uppfattning finns det en risk för att de delar av den
statliga verksamheten som inte redovisas över statsbudgeten inte tas upp till
prövning i samband med budgetbehandlingen på samma sätt som den övriga
verksamheten. Likaså minskar värdet av att fastställa utgiftsramar om vissa
utgifter inte omfattas av dem. Detta vore särskilt olyckligt mot bakgrund av
den styrande roll utgiftsramarna har fått i den nya budgetprocessen.
Möjligheten att kontrollera och följa utgiftsutvecklingen minskar.
Utskottet vill också framhålla att de framsteg som gjorts under senare år och
som har inneburit att statsbudgeten redovisar en mer fullständig bild av
inkomster och utgifter underlättar för riksdagen att få en klar uppfattning av
den statliga verksamheten. En specialdestinering av inkomster enligt
motionärernas förslag skulle enligt utskottets uppfattning försvåra en prövning
av utgifterna på rationella grunder.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Fi302 (s).

Hemställan

Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 1
och motion 1997/98:Fi218 yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1997/98:Fi202, 1997/98:Fi204, 1997/98:Fi206 yrkande 1, 1997/98:Fi208,
1997/98:Fi212 yrkandena 1 och 7, 1997/98:Fi214, 1997/98:Fi215 yrkandena 1
och 10-13, 1997/98:Fi216, 1997/98:
Fi219 yrkandena 1-4, 9-12, 14 och 15, 1997/98:Fi220 yrkandena 1, 10, 11,
14, 15 och 18, 1997/98:Sk325  yrkande 22 och 1997/98:A807 yrkandena 3 och
9 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta
till känna,
res. 1 (m, fp, kd)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
2. beträffande sparandet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi217 och 1997/98:Fi219 yrkande 5,
res. 4 (m, fp, kd)
res. 5 (mp)
3. beträffande den kommunala sektorns ekonomiska utrymme
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi219 yrkandena 23 och 24,
1997/98:So308 yrkande 3 och 1997/98:So432 yrkande 1,
res. 6 (v)
res. 7 (mp)
res. 8 (m) - motiv.
res. 9 (fp) - motiv.
res. 10 (kd) - motiv.
4. beträffande sänkt skatt i samband med införandet av nationell skolpeng
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi403 yrkande 4,
res. 11 (m)
5. beträffande penning- och valutapolitiken
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi220 yrkande 8,
res. 12 (v)
res. 13 (m, fp) - motiv.
res. 14 (mp) - motiv.
res. 15 (kd) - motiv.
6. beträffande krav på regleringar på finansmarknaden
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi209 yrkandena 20 och 22,
1997/98:Fi211 och 1997/98:U307 yrkande 3,
res. 16 (m, fp, kd)
res. 17 (v)
res. 18 (mp)
7. beträffande offentliga finansers konjunkturkänslighet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi212 yrkande 6,
res. 19 (m, fp, kd)
8. beträffande behovet av alternativa ekonomiska analyser
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi207,
res. 20 (m, fp)
9. beträffande kommission för att analysera faktorerna bakom den ökade
inkomstspridningen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi213,
res. 21 (v)
res. 22 (m, fp) - motiv.
Inkomster och utgiftsramar
10. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi215 yrkande 9, 1997/98:
Fi219 yrkandena 6 och 7, 1997/98:Fi220 yrkande 7 och 1997/98:
Fi901 yrkandena 1 och 2,
res. 23 (m)
res. 24 (v)
res. 25 (mp)
res. 26 (kd)
res. 27 (fp) - motiv.
11. beträffande budgetförslagen för år 1998
att riksdagen
a) med bifall till proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 3
godkänner den reviderade beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
1998-2000,
b) med bifall till proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 4 och
motion 1997/98:Fi218 yrkande 2 beslutar om fördelning av utgifterna för
budgetåret 1998 på utgiftsområden enligt utskottets förslag i appendix 1
till hemställan,
c) med anledning av proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 6
godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1998
enligt utskottets förslag i appendix 1 till hemställan,
d) med anledning av proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 10
godkänner beräkningen av budgeteffekter för budgetåret 1998 av förändrade
skatte- och avgiftsregler i enlighet med vad utskottet anfört,
e) med anledning av motion 1997/98:Sk698 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om förändring av nuvarande
fastighetstaxeringssystem,
f) med bifall till proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 8
godkänner beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret för budgetåret 1998,
g) med bifall till proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 7
godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna under
budgetåret 1998,
h) med bifall till proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 37 i
denna del godkänner vad utskottet anfört om  reseavdrag,
i) med anledning av proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 44 i
denna del godkänner vad utskottet anfört om förlängt ROT-avdrag,
j) med anledning av proposition 1997/98:1 Socialförsäkringssektorn  vid
sidan av statsbudgeten yrkande 1 i denna del godkänner vad utskottet
anfört om reducering av det särskilda grundavdraget för förtidspensionär
som uppbär arbetsskadelivränta,
k) med bifall till proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkandena 24,
25 och 27-40, alla i denna del, godkänner vad utskottet anfört om
förändrad avgiftsstruktur,
l) med bifall till proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 26 i
denna del godkänner vad utskottet anfört om avgiftsförändringar till följd
av kortare sjuklöneperiod,
m) med anledning av proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkandena
41-43, alla i denna del, godkänner vad utskottet anfört om
förmögenhetsskatten,
n) avslår de i appendix 2 till hemställan upptagna motionsyrkandena,
res. 28 (m)
res. 29 (fp)
res. 30 (v)
res. 31 (mp)
res. 32 (kd)
12. beträffande preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
åren 1999 och 2000
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 5
samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi206 yrkande 5, 1997/98:Fi212
yrkande 4, 1997/98:Fi215 yrkande 3 och 1997/98:
Fi219 yrkande 20 godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete,
res. 33 (m)
res. 34 (fp)
res. 35 (v)
res. 36 (mp)
res. 37 (kd)
13. beträffande bemyndigande för ramanslag
att riksdagen
med bifall till proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 11 samt med
avslag på motion 1997/98:Fi215 yrkande 7 bemyndigar regeringen att under
budgetåret 1998 enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten besluta att ett ramanslag, med undantag för anslag anvisade
för förvaltningsändamål, får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag
på tilläggsbudget inte hinner inväntas och om överskridandet ryms inom
utgiftstaket för staten,
res. 38 (m, fp, kd)
14. beträffande bemyndigande om upplåning
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 2
samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi206 yrkande 2 och 1997/98:Fi901
yrkande 6 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998 ta upp lån
enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,
res. 39 (m)
15. beträffande affärsverkens upplåning
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 12
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om
statens upplåning,
16. beträffande lån för myndigheternas investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 9
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998
dels besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i
anläggningstillgångar intill ett sammanlagt belopp av 15 700 000 000 kr,
dels besluta om krediter för myndigheters räntekonton intill ett
sammanlagt belopp av 13 400 000 000 kr,
Ekonomisk styrning
17. beträffande allmänt om styrning och uppföljning av statlig verksamhet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi504 yrkande 2,
18. beträffande statliga myndigheters delårsrapporter
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi501,
Övriga frågor
19. beträffande utbetalningsdagar för statliga ersättningar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi303,
20. beträffande myndigheternas avgiftssättning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi301,
21. beträffande ekonomiska konsekvensanalyser
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi911 och 1997/98:Ju912 yrkandena 5
och
6,
22. beträffande effekter av statliga besparingar
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi304 och 1997/98:Fi907,
res. 40 (v)
23. beträffande ändrade principer för budgetering
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi901 yrkande 3,
res. 41 (m, fp)
24. beträffande specialdestinering av inkomster
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi302,
Lagförslag i proposition 1997/98:1  (se bilaga 1 till betänkandet)
25. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt (mom. 11)
dels antar de i proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkandena 24-44,
alla i denna del, framlagda förslagen till
(2) lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter med den
ändringen att 1 § utgår ur förslaget,
(3) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
(4) lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
(5) lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
(6) lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
(7) lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,
(8) lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
(9) lag om ändring i lagen (1996:1332) om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt,
(10) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
(11) lag om ändring i lagen (1996:1336) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
(12) lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
(13) lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskatt-
ning,
(14) lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och
folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,
(15) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
(16) lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),
(17) lag om ändring i lagen (1996:1345) om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pensionsfonden,
(18) lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
(19) lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt med de
ändringarna
dels att  ingressen erhåller följande lydelse:
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt
dels att 3, 4, 12, 13, 14, 17 och 18 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 5, av följande
lydelse.
dels att 3 § erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag        |Utskottets förslag       |
|                           |                         |
--------------------------------------------------------
|                        3 §                           |
--------------------------------------------------------
|Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall|
|som tillgång tas upp                                  |
--------------------------------------------------------
|1. privatbostadsfastighet och privatbostad som avses i|
|5 § kommunal-skattelagen (1928:370),                  |
--------------------------------------------------------
|2.  privatbostadsfastighet  på  lantbruksenhet  som på|
|ägarens begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 §|
|sjunde stycket kommunalskattelagen,                   |
--------------------------------------------------------
|3.  den  del  av  en  näringsfastighet som inrymmer en|
|bostadslägenhet  som  används   eller  är  avsedd  att|
|användas av fastighetsägaren för eget eller närståendes|
|boende,                                               |
--------------------------------------------------------
|4. aktie i ett aktieslag som är inregistrerat vid börs|
|i  det  land  där  aktiebolaget  är  hemmahörande samt|
|marknadsnoterad   aktie  i  ett  aktiebolag   som   är|
|hemmahörande i Sverige  om ett aktieslag i bolaget den|
|29 maj 1997 var eller senare  har  varit inregistrerat|
|vid svensk börs med undantag för huvud-delägares aktie,|
--------------------------------------------------------
|5. aktie i ett aktieslag som inte är marknadsnoterat i|
|det land där aktiebolaget är hemmahörande med undantag|
|för  huvuddelägares  aktie i ett aktiebolag  i  vilket|
|finns ett aktieslag som är marknadsnoterat,           |
--------------------------------------------------------
|6. annan inte marknadsnoterad  delägarrätt som avses i|
|27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt än|
|aktie samt andel i handelsbolag och europeisk ekonomisk|
|intressegruppering med undantag  för  andel i juridisk|
|person   till  den  del  den  juridiska  personen   är|
|skattskyldig,                                         |
--------------------------------------------------------
|7. annan marknadsnoterad  tillgång  som avses i 27 § 1|
|mom.  lagen  om  statlig  inkomstskatt än  aktie  samt|
|marknadsnoterad tillgång som avses i 29 § 1 mom., 30 §|
|1 mom. och 31 § samma lag,                            |
--------------------------------------------------------
|8. livförsäkring med undantag för                     |
| a)   pensionsförsäkring   som  avses  i  punkt  1  av|
|anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen samt      |
| b)  livförsäkring  som  enbart  avser  olycks-  eller|
|sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och|
|som inte är återköpsbar,                              |
--------------------------------------------------------
|9.   rätt   till   livränta   eller  därmed  jämförlig|
|utbetalning med undantag för rätt till                |
| a) utbetalning på grund av försäkring,               |
| b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt |
| c) underhållsbidrag,                                 |
-------------------------------------------------------
|10.  kontobehållning samt  | 10.  kontobehållning med|
|fordran   i   pengar  och  |undantag för behållning på|
|liknande  betalningsmedel  |pensionssparkonto enligt 1|
|samt   fordran   avseende  |kap. 2 § lagen (1993:931)|
|skattepliktig              |om           individuellt|
|marknadsnoterad  tillgång  |pensionssparande,        |
|som anges i 4, 5 och 7 med |                         |
|undantag för behållning på |                         |
|pensionssparkonto enligt 1 |                         |
|kap. 2 § lagen (1993:931)  |                         |
|om           individuellt  |                         |
|pensionssparande,          |                         |
-------------------------------------------------------
|                           | 11. fordran i pengar och|
|                           |liknande  betalningsmedel|
|                           |samt   fordran   avseende|
|                           |marknadsnoterad  tillgång|
|                           |som anges i 4, 5 eller 7,|
-------------------------------------------------------
|11.  pengar  och liknande  | 12.  pengar och liknande|
|betalningsmedel  till den  |betalningsmedel  till den|
|del     de     sammanlagt  |del     de     sammanlagt|
|överstiger 25 000 kronor,  |överstiger 25 000 kronor,|
-------------------------------------------------------
|12.  lösöre  med undantag  | 13.  lösöre med undantag|
|för                        |för                      |
| a)   inre   lösöre   för  | a)   inre   lösöre   för|
|personligt bruk,           |personligt bruk,         |
| b)   yttre   lösöre  för  | b)   yttre   lösöre  för|
|personligt  bruk till den  |personligt  bruk till den|
|del      det     enskilda  |del      det     enskilda|
|föremålets          värde  |föremålets          värde|
|understiger 10 000 kronor, |understiger 10 000 kronor,|
|c) fordon som avses i 9 §  |c) fordon som avses i 9 §|
|första            stycket  |första            stycket|
|fordonsskattelagen (1988:  |fordonsskattelagen (1988:|
|327) samt                  |327) samt                |
| d)    lösöre    som   är  | d)    lösöre    som   är|
|deponerat på museum eller  |deponerat på museum eller|
|liknande inrättning,       |liknande inrättning,     |
--------------------------------------------------------
|om tillgången inte ingår i sådan näringsverksamhet som|
|avses i 21 § kommunalskattelagen i annat fall än enligt|
|2 och 3.                                              |
-------------------------------------------------------
|Med  huvuddelägares aktie  | Undantaget    i   första|
|avses  dels  aktie  i ett  |stycket   4   och  5  för|
|aktiebolag i vilket aktier |huvuddelägares      aktie|
|var   inregistrerade  vid  |tillämpas på             |
|börs vid  utgången  av år  | 1.     aktie    i    ett|
|1991,  dels  aktie  i ett  |aktiebolag i vilket aktier|
|aktiebolag i vilket aktier |var   inregistrerade  vid|
|har   inregistrerats  vid  |börs  vid  utgången av år|
|börs  första gången efter  |1991,   om   aktien   har|
|utgången av år 1991, dels  |innehafts   direkt  eller|
|aktie  i ett aktiebolag i  |indirekt       av      en|
|vilket     aktier     har  |huvuddelägare sedan denna|
|marknadsnoterats   första  |tidpunkt,                |
|gången efter utgången  av  | 2.     aktie    i    ett|
|år  1996,  dels aktie som  |aktiebolag i vilket aktier|
|har förvärvats med stöd av |har   inregistrerats  vid|
|sådana    aktier,   under  |börs  första gången efter|
|förutsättning  att aktien  |utgången  av  år 1991, om|
|har innehafts direkt eller |aktien    har   innehafts|
|indirekt av huvuddelägare  |direkt  eller indirekt av|
|sedan respektive utgången  |en   huvuddelägare  sedan|
|av        år        1991,  |inregistreringen,        |
|inregistreringen,          | 3.     aktie    i    ett|
|marknadsnoteringen    och  |aktiebolag i vilket aktier|
|nämnda  förvärv.  Övergår  |har      marknadsnoterats|
|äganderätten  till  sådan  |första    gången    efter|
|aktie till huvuddelägarens |utgången  av  år 1996, om|
|barn    eller    barnbarn  |aktien    har   innehafts|
|undantas    aktien   från  |direkt  eller indirekt av|
|skatteplikt även för dessa |en   huvuddelägare  sedan|
|förvärvare.                |marknadsnoteringen,      |
|                           | 4.    aktie    som   har|
|                           |förvärvats  med  stöd  av|
|                           |aktie som avses i 1-3, om|
|                           |aktien    har   innehafts|
|                           |direkt eller  indirekt av|
|                           |en  huvuddelägare   sedan|
|                           |detta förvärv,           |
|                           | 5. aktie som avses i 1-4|
|                           |och som har förvärvats av|
|                           |ett  barn  eller barnbarn|
|                           |till huvuddelägaren och i|
|                           |förekommande fall därefter|
|                           |åter    förvärvats     av|
|                           |huvuddelägaren och som har|
|                           |innehafts   direkt  eller|
|                           |indirekt  av  ett   barn,|
|                           |barnbarn     eller     av|
|                           |huvuddelägaren sedan först|
|                           |nämnda förvärv.          |
--------------------------------------------------------
|Med huvuddelägare avses sådan  aktieägare  som,  ensam|
|eller  tillsammans  med  närstående,  innehade  aktier|
|direkt eller indirekt motsvarande minst 25 procent  av|
|röstvärdet  för  aktierna i bolaget vid utgången av år|
|1991 i fråga om aktier i ett aktiebolag i vilket aktier|
|var inregistrerade vid den tidpunkten och i övriga fall|
|vid   tidpunkten   för    den   inregistrering   eller|
|marknadsnotering  som  avses   i  andra  stycket.  Som|
|huvuddelägare   anses   även  dödsboet   efter   sådan|
|aktieägare.                                           |
--------------------------------------------------------
|Som närstående räknas sådana personer som anges i punkt|
|14   sista   stycket   av   anvisningarna  till  32  §|
|kommunalskattelagen.                                  |
--------------------------------------------------------
dels att 12 § erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag        | Utskottets förslag      |
|                           |                         |
--------------------------------------------------------
|                        12 §                          |
-------------------------------------------------------
|Marknadsnoterad  tillgång  | Marknadsnoterad tillgång|
|som  avses i 27 § 1  mom.  |som  avses  i 27 § 1 mom.|
|lagen    (1947:576)    om  |lagen    (1947:576)    om|
|statlig  inkomstskatt med  |statlig  inkomstskatt med|
|undantag för andel i sådan |undantag för andel i sådan|
|värde-pappersfond     som  |värde-pappersfond     som|
|avses i 27 § 6 mom. nämnda |avses i 27 § 6 mom. nämnda|
|lag   tas   upp  till  80  |lag   tas   upp  till  80|
|procent    av   det   vid  |procent    av   det   vid|
|beskattningsårets  utgång  |beskattningsårets  utgång|
|senast  noterade  värdet.  |senast noterade värdet om|
|Detsamma   gäller   annan  |inte annat följer av 13 §.|
|aktie i ett aktiebolag som |Marknadsnoterad  tillgång|
|är hemmahörande i Sverige  |som  avses i 27 § 6 mom.,|
|om ett aktieslag i bolaget |29  § 1 mom., 30 § 1 mom.|
|den 29 maj 1997 var eller  |och 31 § lagen om statlig|
|senare      har     varit  |inkomstskatt tas upp till|
|inregistrerat  vid svensk  |det vid beskattningsårets|
|börs.   Om   sådan  aktie  |utgång   senast  noterade|
|saknar noterat värde under |värdet.  Om  det noterade|
|beskattningsåret  tas den  |värdet    inte   omfattar|
|upp  till samma värde som  |upplupen avkastning skall|
|aktie  i  bolaget med det  |värdet   ökas  med  sådan|
|lägsta  noterade  värdet.  |avkastning.              |
|Finns inte sådant noterat  |                         |
|värde  tillämpas  14   §.  |                         |
|Marknadsnoterad  tillgång  |                         |
|som avses i 29 § 1  mom.,  |                         |
|30 § 1 mom. och 31 § lagen |                         |
|om  statlig  inkomstskatt  |                         |
|tas  upp  till  det   vid  |                         |
|beskattningsårets  utgång  |                         |
|senast noterade värdet. Om |                         |
|det noterade värdet  inte  |                         |
|omfattar         upplupen  |                         |
|avkastning  skall  värdet  |                         |
|ökas med sådan avkastning. |                         |
-------------------------------------------------------
dels att lagförslaget tillförs följande som Utskottets förslag betecknade
ändring i 13 §:
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          | Utskottets förslag      |
|                           |                         |
--------------------------------------------------------
|                        13 §                          |
--------------------------------------------------------
|Om det i ett aktiebolag finns skilda aktieslag av vilka|
|ett eller flera är inregistrerade vid börs, tas aktie i|
|bolaget som inte är inregistrerad upp till samma värde|
|som  de  inregistrerade  aktierna.  Är flera aktieslag|
|inregistrerade, tas aktie som inte är inregistrerad upp|
|till samma värde som de inregistrerade  aktier som har|
|den lägsta kursen.                                    |
-------------------------------------------------------
|                           | Om  det i ett aktiebolag|
|                           |som  är   hemmahörande  i|
|                           |Sverige   finns    skilda|
|                           |aktieslag  av  vilka  ett|
|                           |eller       flera      är|
|                           |marknadsnoterade utan att|
|                           |vara  inregistrerade  vid|
|                           |börs och  ett aktieslag i|
|                           |bolaget den  29  maj 1997|
|                           |var eller senare har varit|
|                           |inregistrerat vid  svensk|
|                           |börs, tas aktie i bolaget|
|                           |som        inte        är|
|                           |marknadsnoterad  upp till|
|                           |samma    värde   som   de|
|                           |marknadsnoterade aktierna.|
|                           |Är     flera    aktieslag|
|                           |marknadsnoterade,     tas|
|                           |aktie    som    inte   är|
|                           |marknadsnoterad upp  till|
|                           |samma    värde   som   de|
|                           |marknadsnoterade   aktier|
|                           |som har den lägsta kursen.|
-------------------------------------------------------
dels att  lagförslaget tillförs följande som Utskottets förslag beteckna-
de ändring i 14 §:
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          | Utskottets förslag      |
|                           |                         |
--------------------------------------------------------
|                        14 §                          |
-------------------------------------------------------
|Vid värdering av aktie och | Vid  värdering  av aktie|
|annan   delägarrätt   som  |och annan delägarrätt som|
|avses i 27 § 1 mom. lagen  |avses i 27 § 1 mom. lagen|
|(1947:576)   om   statlig  |(1947:576)   om   statlig|
|inkomstskatt och som inte  |inkomstskatt och som inte|
|är  marknadsnoterad  samt  |är  marknadsnoterad  samt|
|andel  i handelsbolag och  |andel  i handelsbolag och|
|europeisk       ekonomisk  |europeisk       ekonomisk|
|intressegruppering beaktas |intressegruppering beaktas|
|tillgångar  och skulder i  |tillgångar  och skulder i|
|den  juridiska personen i  |den  juridiska personen i|
|den omfattning som skulle  |den omfattning som skulle|
|ha  gällt om de innehafts  |ha  gällt om de innehafts|
|direkt  av  delägaren. Om  |direkt  av  delägaren och|
|tillgången  eller skulden  |inte annat följer av andra|
|ingår       i       sådan  |stycket  eller  13  §. Om|
|näringsverksamhet     som  |tillgången  eller skulden|
|avses        i       21 §  |ingår       i       sådan|
|kommunalskattelagen (1928: |näringsverksamhet     som|
|370)  hos  den  juridiska  |avses      i     21     §|
|personen  anses  detsamma  |kommunalskattelagen      |
|gälla för delägaren, dock  |(1928:370)     hos    den|
|inte  i fråga om tillgång  |juridiska  personen anses|
|som   för  delägaren  vid  |detsamma     gälla    för|
|direkt innehav omfattas av |delägaren,  dock  inte  i|
|3  § första stycket 1 och  |fråga om tillgång som för|
|därtill hänförlig skuld.   |delägaren    vid   direkt|
|                           |innehav omfattas  av  3 §|
|                           |första   stycket   1  och|
|                           |därtill hänförlig skuld. |
-------------------------------------------------------
|                           | Aktie  i  ett aktiebolag|
|                           |som  är  hemmahörande   i|
|                           |Sverige  och  som inte är|
|                           |marknadsnoterad  tas  upp|
|                           |till    80   procent   av|
|                           |marknadsvärdet   om   ett|
|                           |aktieslag  i  bolaget har|
|                           |varit  inregistrerat  vid|
|                           |svensk     börs     under|
|                           |beskattningsåret.        |
--------------------------------------------------------
|Har en andel i ett handelsbolag eller i  en  europeisk|
|ekonomisk  intressegruppering ett negativt värde,  får|
|detta beaktas  av  delägare  eller medlem som inte har|
|förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets eller|
|grupperingens förbindelser.                           |
--------------------------------------------------------
dels att lagförslaget tillförs följande tillägg, en ny punkt 5, i
övergångsbestämmelserna till lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt:
-------------------------------------------------------
| 5.  Vid  1998  års  taxering  skall  i fråga om 11 §|
|hänsyn  tas  till  föreningens eller bolagets  övriga|
|tillgångar  och  skulder  enligt  bokslutet  för  det|
|räkenskapsår som avslutats under tiden den 1 juli-den|
|31 december 1997 i  stället  för enligt bokslutet för|
|det räkenskapsår som avslutats närmast före den 1 juli|
|under beskattningsåret. Saknas  sådant  bokslut skall|
|hänsyn  tas  till  föreningens eller bolagets  övriga|
|tillgångar    och    skulder    vid    utgången    av|
|beskattningsåret. Om den  skattskyldige begär det får|
|dock hänsyn tas till föreningens eller bolagets övriga|
|tillgångar  och  skulder  enligt  bokslutet  för  det|
|räkenskapsår som avslutats  närmast  före  den 1 juli|
|1997.                                                |
-------------------------------------------------------
dels att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller följande som
Utskottets förslag betecknade lydelse:
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag        | Utskottets förslag      |
|                           |                         |
-------------------------------------------------------
|Denna  lag träder i kraft  | 1.  Denna  lag  träder i|
|den  30 december 1997 och  |kraft den 30 december 1997|
|tillämpas  första  gången  |och    tillämpas   första|
|vid      beräkning     av  |gången  vid  beräkning av|
|preliminär skatt för 1998  |preliminär skatt för 1998|
|och i övrigt vad gäller 3, |och i övrigt vad gäller 3,|
|12,  17  och 18 §§ första  |12,  13, 14, 17 och 18 §§|
|gången   vid   1998   års  |första gången vid 1998 års|
|taxering och vad gäller 4  |taxering och vad gäller 4|
|§  första gången vid 1999  |§  första gången vid 1999|
|års taxering.              |års   taxering   med   de|
|                           |undantag   som   anges  i|
|                           |punkterna 2 och 3.       |
-------------------------------------------------------
|                           | 2. Marknadsnoterad aktie|
|                           |i  ett  aktiebolag som är|
|                           |hemmahörande i Sverige och|
|                           |med   ett   aktieslag   i|
|                           |bolaget  som den  29  maj|
|                           |1997 var eller senare har|
|                           |varit  inregistrerat  vid|
|                           |svensk börs  tas vid 1998|
|                           |års taxering upp  till 80|
|                           |procent    av   det   vid|
|                           |beskattningsårets  utgång|
|                           |senast  noterade  värdet.|
|                           |Har   sådant  värde  inte|
|                           |noterats            efter|
|                           |ikraftträdandet tas aktien|
|                           |upp  till  80  procent av|
|                           |marknadsvärdet.          |
-------------------------------------------------------
|                           | 3.  Bestämmelsen  i 14 §|
|                           |andra stycket gäller inte|
|                           |vid 1998 års taxering  om|
|                           |aktieslaget           har|
|                           |avregistrerats under tiden|
|                           |den  1 januari-den 28 maj|
|                           |1997.                    |
-------------------------------------------------------
(20) lag om ändring i lagen (1997:324) om begränsning av skatt,
(21) lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
(22)  lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter
för byggnadsarbete på bostadshus med den ändringen att lagförslaget
tillförs följande som Utskottets förslag betecknade tillägg till 2 § och
den ändring av ingressen som föranleds härav:
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          | Utskottets förslag      |
|                           |                         |
-------------------------------------------------------
|                        2 §                          |
-------------------------------------------------------
|Underlag   för   skattereduktion   är   utgifter  för|
|reparation  och underhåll samt utgifter för  om-  och|
|tillbyggnad av bostadshus (byggnadsarbete). Som bygg-|
|nadsarbete räknas  inte  åtgärder  som  enbart  avser|
|service  på  maskiner  och  andra  inventarier  eller|
|installationer eller rengöring.                      |
| I underlaget inräknas inte utgifter för material och|
|utrustning  och  inte heller värdet av byggnadsarbete|
|som utförts av fastighetsägaren  eller  bostadsrätts-|
|innehavaren  eller,  i  fall  som  avses i 1 §  andra|
|stycket, delägarna i handelsbolaget.  Med ägare eller|
|innehavare  jämställs i detta hänseende  företag  som|
|ingår i samma  koncern  eller  annars  står  under  i|
|huvudsak  gemensam ledning med fastighetsägaren eller|
|bostadsrättsinnehavaren.                             |
| I  underlaget  inräknas  inte  heller  utgifter  för|
|åtgärder för vilka försäkringsersättning lämnats eller|
|för vilka bidrag beviljats enligt                    |
| - förordningen  (1988:372)  om  bidrag till åtgärder|
|mot radon i egna hem,                                |
| - förordningen  (1991:1933)  om  räntebidrag för ny-|
|och ombyggnad av bostäder,                           |
| - förordningen       (1992:986)      om      statlig|
|bostadsbyggnadssubvention,                           |
| - förordningen      (1993:166)      om      särskilt|
|ombyggnadsbidrag i fråga om bostäder för äldre m.fl.,|
| - förordningen (1993:712) om den statliga fonden för|
|fukt- och mögelskador i småhus, m.m.,                |
| - förordningen (1994:1994)  om  extra  statligt stöd|
|för förbättring av bostäder,                         |
-------------------------------------------------------
|- förordningen              | - förordningen         |
|(1994:2030) om bidrag för   |(1994:2030)  om  bidrag |
|förbättring av inomhus-     |för    förbättring   av |
|klimatet i bostäder eller   |inomhus-klimatet      i |
|                            |bostäder,               |
-------------------------------------------------------
|- förordningen (1995:802) om bidrag  för förbättring |
|av inomhusmiljön i bostäder och vissa lokaler,       |
-------------------------------------------------------
|                            | - förordningen         |
|                            |(1997:634)  om statligt |
|                            |bidrag till investering |
|                            |för    ombyggnad    och |
|                            |anslutning   av  elupp- |
|                            |värmda  byggnader  till |
|                            |fjärrvärme eller        |
|                            | - förordningen         |
|                            |(1997:635)  om statligt |
|                            |bidrag    till    vissa |
|                            |investeringar  för  att |
|                            |minska elanvändningen i |
|                            |bostäder    och   vissa |
|                            |lokaler.                |
|                            |                        |
-------------------------------------------------------
dels antar det i proposition 1997/98:1 Socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten yrkande 1 i denna del framlagda förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen att  i
fjärde stycket punkt 1 av anvisningarna till 48 § skall orden ?erhållen
livränta? ersättas med orden ?erhållen sådan livränta?,
dels antar följande av utskottet upprättade förslag till
Lag om ändring i lagen (1996:1342) om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter i
dess lydelse enligt lagen (1996:1342) om ändring i nämnda lag samt
övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1342) skall ha följande lydelse:
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          |Föreslagen lydelse       |
|                           |                         |
-------------------------------------------------------
|                        1 §                          |
-------------------------------------------------------
|Allmänna     egenavgifter  | Allmän    pensionsavgift|
|skall betalas enligt denna |skall betalas enligt denna|
|lag.                       |lag.                     |
|__________                 |__________               |
-------------------------------------------------------
|Denna  lag träder i kraft  | Denna lag träder i kraft|
|den 1 januari 1998.        |den  1  januari  1998 och|
|                           |tillämpas  första  gången|
|                           |vid 1999 års taxering.   |
-------------------------------------------------------
Stockholm den 6 november 1997
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören
Lekberg
(s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson
(s), Anne Wibble (fp), Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Per Bill
(m), Mats Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s), Göran Lindblad (m), Carin
Lundberg (s), Ronny Korsberg (mp) och Bo Lundgren (m).

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (m, fp, kd)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Per Bill (m), Mats Odell (kd), Göran
Lindblad (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Finansutskottets syn på
budgetpropositionens och partimotionernas konjunkturbedömningar bort utgå,
dels att utskottets yttrande under rubriken Finansutskottets förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska politiken bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska utvecklingen
Sverige halkar efter
Utskottet konstaterar att Sveriges ekonomiska utveckling sedan början av 1970-
talet varit svagare än i flertalet jämförbara länder. Sverige har rasat i
välståndsligan. År 1970 var Sverige det tredje rikaste landet i världen, mätt
genom den totala produktionen per invånare. Nu har vi fallit till ungefär 17:e
plats. Sverige ligger under genomsnittet för både EU-länderna och för hela
OECD-området. Detta är inte en upphinnareffekt, dvs. att länder med låg BNP-
nivå per capita har snabbare tillväxt än mera utvecklade industriländer. Inget
av de länder som i början av 1970-talet tillsammans med Sverige låg bland de
tre fyra främsta har fallit på samma sätt som Sverige. Sveriges fall är unikt.
Detta betyder att Sverige och den svenska ekonomiska politiken inte lyckats
dra nytta av de senaste årtiondenas internationalisering och globalisering med
en snabbt växande världshandel. I stället har den svenska tillväxten varit låg,
arbetslösheten har de senaste åren stigit till rekordnivåer och
sysselsättningstillväxten har sedan 1970-talet varit mycket blygsam. I det
privata näringslivet har antalet sysselsatta inte ökat på flera decennier.
Antalet regleringar ökade drastiskt under 1960- och 1970-talen, vilket
försämrade det privata näringslivets konkurrenskraft och flexibilitet.
Samtidigt höjdes skattetrycket, och den offentliga sektorn byggdes ut kraftigt.
Reallöneutvecklingen har varit svag jämfört med många andra länder och den
senaste 30 årens ekonomiska historia symboliseras av snabb inflation med
återkommande kostnadskriser och devalveringar av den svenska kronan.
Utvecklingen de senaste åren visar att det är länder utan hindrande regler
med fungerande konkurrens och där både varu- och arbetsmarknaderna präglas av
flexibilitet och dynamik som fått den högsta och mest uthålliga tillväxten. Vi
behöver inte gå så långt som till USA och andra avlägsna länder som har förts
fram i debatten. I europeiska länder som t.ex. Irland, Nederländerna och
Danmark har en intressant utveckling ägt rum där stegvisa förändringar som ökat
konkurrensen, förbättrat företagandets villkor och öppnat arbetsmarknaden givit
goda resultat i form av ökad sysselsättning. Sverige kan inte kopiera något
annat lands utveckling. Institutionella faktorer och annat är olika mellan
länderna. Men det är enligt utskottets uppfattning viktigt att Sverige drar
nytta av den lärdom som utvecklingen i dessa länder ger. Sveriges ekonomiska
problem är av djupgående art som inte varaktigt botas med en konjunkturuppgång.
Det är endast genom åtgärder som angriper problemen från grunden som
företagandets villkor kan förbättras, tillväxten kan ta fart, sysselsättning
och därmed skatteunderlag kan öka och välstånd och välfärd förbättras.
Propositionen visar emellertid att regeringen saknar insikt om de stora och
allvarliga problemen i svensk ekonomi. Utskottet instämmer visserligen i att
konjunkturen både internationellt och i Sverige stiger och att den ekonomiska
aktiviteten sannolikt kommer att vara gynnsam i ett kortsiktigt perspektiv. Men
det räcker inte för att ge en hållbar höjning av tillväxten och
sysselsättningen. En stabil, långsiktig politik kan inte byggas på
förutsättningen att konjunkturuppgången är evig.
Utskottet vill dessutom framhålla att riskerna för en lägre tillväxt än vad
regeringen räknar med kan ha ökat som en följd av krisen i Sydostasien och oron
på världens aktiebörser. Även om krisen i Sydostasien inte skulle bli långvarig
kan den ändå få direkta effekter på svensk ekonomi på två sätt: dels är det
troligt att efterfrågan i dessa länder blir lägre än man tidigare räknade med,
vilket ger en sämre marknad för de svenska exportföretagen, dels kommer de
länder vars valutor har deprecierats att få lättare att konkurrera med svensk
export på tredje land. Om börsoron håller i sig kan detta leda till en större
försiktighet med utgifter både hos hushåll och företag.
Dessutom kommer enligt uppgift från Konjunkturinstitutet den nedrevidering av
tillväxten under det första halvåret som SCB gjort att leda till att institutet
i sin kommande prognos räknar med en lägre tillväxt för hela 1997 än regeringen
antagit i propositionen. Den sannolika uppgången i konjunkturen kan därmed bli
fördröjd.
Strukturella problem
Regeringen tycks vara omedveten om den svenska ekonomins djupgående långsiktiga
problem. Till dem hör ett alldeles för dåligt klimat för företagande i landet.
Det finns flera indikationer på detta. Utländska placerare har börjat tappa
intresset för Sverige. Nyföretagandet har i praktiken inte ökat alls sedan
1994. Men inte heller expansionen i befintliga företag har varit tillräcklig.
Det avgörande beviset på ett för dåligt företagsklimat är dock att
sysselsättningen i näringslivet inte ökat långsiktigt på decennier. Utan
åtgärder som stimulerar företagandet i landet kan inte målet om ökad
sysselsättning och minskad arbetslöshet uppnås. Utskottet konstaterar att
regeringens politik är helt otillräcklig i detta avseende.
Utskottet konstaterar vidare att regeringen inte räknar med någon
konjunkturförsvagning under de kommande åren. Vid ett normalt förlopp skulle en
sådan nedgång komma under perioden. Men det väljer regeringen att helt bortse
från. Utskottet har förståelse för att regeringen inte försöker sig på en
detaljerad konjunkturprognos för hela perioden. Men det oroande är att
regeringen tar sin egen normativa prognos om en historiskt hög tillväxt om ca 3
% per år tre år i rad till intäkt för nya utgiftshöjningar. Det är en mycket
oroande politik som innebär att i stort sett hela besparingsdelen i regeringens
saneringsprogram kommer att vara borta till år 2000. Däremot finns
skattehöjningarna på hushåll och företag kvar.
Internationella organ som OECD och IMF har länge konstaterat att Sverige har
de mest konjunkturkänsliga offentliga finanserna bland industriländerna. Denna
känslighet har i och för sig förbättrats något under senare år genom t.ex.
skattereformen och sänkningen av vissa ersättningsnivåer i socialförsäkringen.
Men OECD visar i sin senaste rapport om Sverige, i januari 1997, att Sverige
fortfarande har de mest konjunkturkänsliga offentliga finanserna. Vid en
förändring av BNP med 1 % förändras upplåningsbehovet motsvarande drygt 70 %
därav. Det är mer än i något annat land.
Det är nödvändigt att den konjunkturuppgång som nu tycks vara på väg
utnyttjas till att minska denna känslighet genom skattesänkningar och
utgiftsminskningar för att minska destabiliserande svängningar i de offentliga
finanserna. Utskottet anser att det är lättare att nu i konjunkturuppgången
minska skatter och utgifter för att få stabilare statsfinanser i nedgången och
därmed större trygghet i de viktiga offentliga åtagandena. Det vi gör nu av
viktiga och nödvändiga förändringar har vi till godo i form av större
stabilitet när nästa nedgång kommer.
Regeringen inte bara försummar att utnyttja det tillfälle att öka
statsfinansernas stabilitet som nu ges, den gör de offentliga finanserna ännu
mera konjunkturberoende genom ökade skatter och utgifter.
Lönebildningen har under lång tid varit den svenska ekonomins sorgebarn.
Löneökningarna har nästan genomgående legat ett par procentenheter över
löneökningarna i våra viktigaste konkurrentländer. Men detta har inte givit de
svenska löntagarna en motsvarande högre standard. Det mesta har ätits upp av
skattehöjningar och inflation. Medan lönekostnaden i löpande priser nästan
tiodubblats för en industriarbetare sedan 1970 har det reala innehållet efter
skatt stannat vid någon procent per år. Regeringen antar utan någon som helst
grund att löneökningarna fr.o.m. 1998 skall falla till en europeisk nivå på 3,5
% per år trots att inga åtgärder vidtagits för att få lönebildningen att
fungera bättre, t.ex. lägre skatt på arbete och rimligare arbetsmarknadsregler.
Utskottet vill i sammanhanget peka på att man t.ex. från företrädare för
Riksbanken hävdat att Sverige kanske som t.ex. Nederländerna måste ha
löneökningar som i praktiken ligger under det europeiska genomsnittet för att
få en sysselsättningsökning.
Det är inte bara nivån på löneökningarna som måste vara sådan att
konkurrenskraften värnas. Minst lika viktigt är att strukturen på lönerna
successivt anpassas till den förändrade arbetsmarknaden. En felaktig
lönebildning kommer inte som förr att leda till högre inflation. Genom det
inflationsmål som nu styr penningpolitiken kommer en felaktig löneutveckling
att leda till högre räntor och ökad arbetslöshet.
Ett avgörande tecken på att regeringen försummat den långsiktiga omvandlingen
av ekonomi och arbetsmarknad är att tendenser till flaskhalsar börjar visa sig
redan nu, och vid en total arbetslöshet på ca 11 % börjar överhettningsfenomen
att visa sig. Både Konjunkturinstitutets barometer och rapporter från
Arbetsmarknadsverket tyder på att sådana flaskhalsar kan börja uppträda trots
den stora lediga kapaciteten och den höga arbetslösheten. En ytterligare signal
är den successivt stigande inflationstakten. Enligt EU-statistik hade Sverige i
september den näst högsta inflationen bland de 15 medlemsländerna.
En indikation i samma riktning är att marknaden börjat hysa förväntningar om
att Riksbanken kommer att höja räntan inom en inte alltför avlägsen tid. Det är
ett tecken på djupgående problem i ekonomin om utvecklingen tvingar fram en
skärpning av penningpolitiken samtidigt som arbetslösheten är fortsatt hög.
Massarbetslösheten består
Sysselsättningen i september 1997 var den lägsta för september månad sedan
mitten av 1970-talet. Regeringens främsta mål - att bekämpa arbetslösheten - är
på väg mot ett katastrofalt misslyckande. Den totala sysselsättningen kommer
enligt regeringens egen prognos att nästa år vara lägre än den var 1995, året
efter regeringsskiftet. Den öppna arbetslösheten bedöms visserligen vara några
tiondelar lägre 1998 än 1995, men det beror på att människor som annars hade
varit arbetslösa avförs från arbetskraften genom bl.a. utbildningsprogrammen.
Heltidsstuderande arbetssökande skall enligt internationella
statistiköverenskommelser räknas in bland de arbetslösa eftersom de aktivt
söker arbete. Om denna grupp räknas med på det internationellt accepterade
sättet blir arbetslösheten 9,8 % för september månad och inte 7,3 % som den
officiella statistiken anger. Därtill kommer personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, ca 4 %. Regeringens kamp mot arbetslösheten har blivit en kamp mot
arbetskraften. Arbetslinjen är på väg att överges, arbetslösa
förtidspensioneras av arbetsmarknadsskäl och andra generationsväxlas ut ur
arbetskraften.
Enligt utskottet verkar hela arbetsmarknadspolitiken gå ut på att statistiskt
manipulera arbetslöshetssiffrorna genom att flytta bort människor ut ur
arbetskraften. Det vittnar om en gammalmodig och defensiv syn på arbetsliv och
företagande. Medarbetare betraktas som utbytbara klossar. Kunskap och
erfarenhet värderas till noll.
Av de åtgärder som regeringen föreslagit i såväl vårpropositionen som
budgetpropositionen gäller merparten ökade offentliga insatser och fler
offentliga jobb, medan viktiga åtgärder för att förbättra företagsklimatet och
företagandets villkor nästan helt lyser med sin frånvaro. Enligt utskottet gör
Socialdemokraterna, med Centerpartiets stöd, om de klassiska misstagen från
1970-talet genom offentliga sysselsättningar utan att samtidigt skapa
förutsättningar för ett växande näringsliv.
Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
Enligt utskottet visar genomgången ovan att den svenska ekonomin lider av
allvarliga strukturproblem. Det är tydligt att de närmaste årens stigande
konjunktur inte kommer att leda till den kraftiga sysselsättningsökning och
lägre arbetslöshet som Sverige behöver. Den ekonomiska politiken måste läggas
om. Den svenska ekonomin måste göras mer dynamisk och mer flexibel så att
tillväxten blir högre och betydligt mer uthållig än den varit under de senaste
30 åren.
Sverige lider av ett för dåligt företagsklimat, en för hårt reglerad och
oflexibel arbetsmarknad, en illa fungerande lönebildning och ett för högt
skattetryck. En ny ekonomisk politik måste inriktas på att få fler och växande
företag och på att sänka skadliga skatter. Sverige måste bli företagsammare och
den privata sektorn måste bli större och mer livskraftig. Det är genom
företagande, tillväxt och fler skattebetalare som välstånd skapas, inte genom
högre skatter och högre offentliga utgifter. Det senaste årens ?fram och
tillbaka-politik? måste brytas till förmån för stabila och långsiktigt verkande
regler och åtgärder som gynnar inte minst de mindre företagen.
Enligt utskottet bör den goda konjunkturen utnyttjas för att lägga om kursen.
Huvudinriktningen för den nya politiken bör vara:
Finanspolitiken måste vara fortsatt stram. Sammansättningen av åtgärder måste
ändras till större andel besparingar och sänkta skatter.
Dagens höga offentliga skuldsättning försämrar förtroendet för den ekonomiska
politiken med onödigt höga räntor som följd. Det medför även att de offentliga
finanserna är mycket känsliga för förändringar i räntenivå och valutakurs,
eftersom lån successivt måste omsättas till rådande marknadsränta. I syfte att
stoppa skulduppbyggnaden har omfattande budgetförstärkningar genomförts sedan
1991. Sverige bör enligt utskottet driva en ekonomisk politik som syftar till
att minska den konsoliderade bruttoskulden från nuvarande nivå på ca 77 %.
Målet bör vara att gradvis minska den offentliga skulden i förhållande till
BNP så att den år 2002 uppgår till högst 60 %. En viktig förutsättning för
detta är att de offentliga finanserna inte uppvisar underskott över
konjunkturcykeln. Det bästa sättet att få ned skuldkvoten är att driva en
ekonomisk politik som garanterar hög tillväxt. De åtgärder för arbete och
företagande som (m), (fp) och (kd) föreslår skulle enligt utskottet främja en
högre tillväxt och därmed en snabbare nedgång av skuldkvoten. Dessutom bör
ytterligare åtgärder, som exempelvis försäljning av statliga tillgångar,
genomföras för att minska de offentliga finansernas konjunkturkänslighet och
snabbare än med regeringens politik uppnå Maastrichtfördragets kriterium.
Skattepolitiken måste inriktas på att sänka det totala skattetrycket. De
skattebelastningar på arbete, sparande och kapitalbildning som försämrar
förutsättningarna för företagande och investeringar måste avskaffas. Utskottet
anser det vara synnerligen riskabelt att låta skattetrycket överskrida nivån
50 % av BNP, vilket emellertid är vad som skett sedan regimskiftet hösten 1994.
Utskottet återkommer nedan till specifika skattesänkningar för att förbättra
företagsklimatet, särskilt för mindre och medelstora företag inom
tjänstesektorn, men vill också betona behovet av sådana skattesänkningar som
gör det möjligt för fler människor att leva på sin lön. Däri ingår också en
sänkning av fastighetsskatten.
Utskottet konstaterar att den svenska välfärdspolitiken bygger på hög tillväxt
och hög sysselsättning. Den nuvarande utvecklingen urholkar basen för
välfärden. Viktiga kärnområden inom vård, omsorg och utbildning måste ges goda
utvecklingsförutsättningar. Det sker bl.a. vid en god tillväxt som ökar
kommuners och landstings skattebas. Det är av största vikt att man i kommuner
och landsting prioriterar kärnområdena vård, skola och omsorg. Detta innebär
att verksamhet som det är mindre angeläget att den sker i kommunal eller
landstingskommunal regi prioriteras ned. Utskottet vill dessutom betona vikten
av att stat, kommun och landsting i högre grad än för närvarande använder sig
av enskilda entreprenörer för att skapa en effektivitetsfrämjande konkurrens
och för att ge medborgarna valfrihet. Den valfrihetsrevolution som inleddes
under den borgerliga regeringsperioden men som därefter förbytts i sin motsats
måste återupprättas. Utskottet vill också betona vikten av allmän avreglering,
slopande av offentliga monopol samt färre kommunala bolag.
Utskottet gör i flera avseenden en annan politisk prioritering än regeringen
och Centerpartiet. T.ex. avvisar utskottet föreslagna besparingar inom
handikappolitiken och vad gäller änkepensionerna.
En viktig princip i en tillväxtfrämjande politik är enligt utskottet värnet om
privat ägande och privat sparande. Privat ägande och sparande är enligt
utskottet grundbultar i en marknadsekonomi. Utskottet ser därför med
tillfredsställelse den pensionsreform vars huvudinriktning är beslutad med bred
parlamentarisk majoritet. Särskilt inslaget med privat premiereserv är
välkommet och utgör enligt utskottet en viktig strukturell förbättring i den
svenska ekonomin. Utskottet vill betona att premiereserverna är de blivande
pensionärernas tillgångar. Möjligheten att i nationalräkenskaperna bokföra
premiereserven som offentligt sparande, som Eurostat nyligen medgivit, ändrar
inga reala förhållanden och ger varken större eller mindre utrymme för lägre
skatter eller ökade offentliga utgifter.
Utskottet förordar vidare att den sjätte AP-fonden avskaffas. Erfarenheten
visar att kollektiv kapitalbildning inte kan lösa de problem med
kapitalförsörjning som bl.a. skapats av dubbelbeskattningen. Endast ökat
hushållssparande skapar goda förutsättningar för nödvändig
riskkapitalförsörjning.
Vad gäller penning- och valutapolitiken har utskottet inte någon annan
uppfattning än den som kommit till uttryck i den träffade fempartiuppgörelsen
om Riksbankens ställning. Utskottet hälsar överenskommelsen med
tillfredsställelse och konstaterar att den i allt väsentligt uppfyller de krav
som utskottet tidigare ställt på en oberoende riksbank - krav som då avvisats
av socialdemokrater och centerpartister.
Utskottet återkommer nedan till andra nödvändiga strukturförändringar, i
synnerhet vad gäller lönebildning och arbetsmarknad, men vill också betona
vikten av att återupprätta kvaliteten i utbildningspolitiken. Den avgörande
utgångspunkten för nödvändiga satsningar inom skola och högskola måste vara
utbildningens kvalitet. Det innebär att själva takten i utbyggnaden av antalet
platser aldrig får bli det viktigaste. Det bör mot denna bakgrund övervägas att
inrätta ett särskilt kvalitetsinslag. Utskottet beklagar att det åter blivit
nödvändigt att påpeka att det för den enskilde måste löna sig med utbildning
och att detta ställer krav på t.ex. lönebildning och skattepolitik.
17 åtgärder för ökad sysselsättning och högre tillväxt
En avgörande förutsättning för att återskapa grunden för välfärd i ordets
egentliga bemärkelse, välstånd och trygghet, är att den svaga
sysselsättningsutvecklingen bryts.
Regeringens oförmåga i detta avseende förstärker det mänskliga lidande som
ligger i den massarbetslöshet som nu håller på att permanentas. De som drabbas
får inte bara sämre ekonomi utan också bristande självkänsla och många gånger
sociala problem. Till det kommer att arbetslösheten för med sig stora kostnader
i form av lägre produktion och stora utgifter för stöd till dem som är
arbetslösa. Dessa kostnader finansieras med högre skatter som främst drabbar
låg- och medelinkomsttagare.
Enligt bedömningar av Riksbanken innebär varje procentenhet arbetslöshet i
samhällsekonomiskt hänseende en förlust på ungefär en procentenhet av
bruttonationalprodukten (BNP). Sammantaget innebär det drygt 200 miljarder
kronor eller räknat per hushåll i genomsnitt drygt 50 000 kr årligen.
Som förordats i OECD:s senaste Sverigerapport, av EU:s ministerråd samt i
Internationella valutafondens bedömning av svensk ekonomi måste
företagsklimatet förbättras avsevärt. Organisationerna menar bl.a. att åtgärder
som leder till en mer flexibel arbetsmarknad och lägre beskattning av arbete
måste genomföras.
Enligt utskottets mening måste utgångspunkten för en politik som syftar till
att eliminera massarbetslösheten vara en insikt om att det är i företagen nya
arbetstillfällen måste växa fram. Det som avgör om en sådan utveckling kan
realiseras är de människor som driver dagens företag och överväger att starta
morgondagens. Den politiska uppgiften är att skapa ett så gott närings- och
företagandeklimat att besluten fattas om att expandera, om att starta nya
företag och om att anställa.
Huvudinslagen i sådan politik bör vara:
*  Lindrad beskattning av arbete och företagande, särskilt med tonvikt på
tjänstesektorn.
*  Goda förutsättningar för privat kapitalbildning.
*  En flexibel arbetsmarknad och reformerad lönebildning.
*  En prioritering av kvalitativ kunskapsuppbyggnad.
*  Tryggad energiförsörjning.
*  Minskat krångel.
Utskottet förordar därför följande program för högre tillväxt, fler
arbetstillfällen och ökat välstånd.
1. Marginalskattereformen återställs omedelbart
Den s.k. värnskatt som infördes år 1995 innebar att marginalskatten höjdes med
5 procentenheter för ungefär en tredjedel av alla heltidsarbetande. Den
motverkar intresset för att skaffa bättre kunskap och högre kompetens och
försämrar dessutom arbetsutbudet. Den statliga inkomstskatten bör sänkas till
20 % den 1 januari 1998.
2. Slopad dubbelbeskattning
Dubbelbeskattningen av utdelade och kvarhållna vinster i bolag skadar särskilt
mindre och medelstora företag, vars riskkapitalförsörjning försvåras. Dessutom
stiger avkastningskraven. De begränsade lindringar som genomförts är helt
otillräckliga. En ytterligare nackdel med dubbelbeskattningen som gäller alla
företag är att kapital låses in i historiskt vinstrika företag till nackdel för
en fungerande kapitalförsörjning för nya och växande företag. Enkelbeskattning
bör införas från den 1 januari 1998.
3. Slopad straffbeskattning av fåmansbolag
Dagens spärregler för s.k. fåmansaktiebolag är särskilt diskriminerande för
vinstrika och snabbväxande mindre företag. Reglerna måste ändras så att
kapitalavkastning också i dessa företag beskattas som kapitalinkomst.
4. Permanenta åtgärder för expansion i tjänstesektorn
Beskattningen av arbete måste sänkas generellt. Särskilda insatser krävs
emellertid för den privata tjänstesektorn. Det gäller särskilt tjänster till
enskilda hushåll, som påverkas mycket negativt av de stora skattekilarna på
arbete. I debatten finns olika förslag som syftar till sänkta eller slopade
arbetsgivaravgifter, lägre eller slopad mervärdesskatt på tjänster,
inkomstskatteavdrag eller skattereduktioner. Det finns också förslag om att i
Sverige införa en modell motsvarande den som används i Danmark för vissa
hushållstjänster. Regeringens utredning om tjänstesektorns beskattning pekar
också på problem och möjligheter i detta sammanhang. Enligt utskottets mening
bör permanenta åtgärder genomföras den 1 januari 1999. En rejäl belysning av
samtliga de förslag som i dag finns i debatten bör genomföras.
5. Omedelbara åtgärder för tjänstesektorn
I avvaktan på att den breda utredning utskottet vill förespråka kan redovisa
sitt resultat bör omedelbara åtgärder som skapar förutsättningar för en
expansion inom den privata tjänstesektorn genomföras. Under 1998 bör
arbetsgivaravgifter inte tas ut för sedvanliga hushållstjänster som exempelvis
städning, trädgårdsarbete och icke-subventionerad barn- och äldreomsorg.
Dessutom bör en skattereduktion införas för den som köper tjänsten.
Skattereduktionen bör också gälla när barn betalat för dessa tjänster åt
pensionerade föräldrar. Genom dessa förslag reduceras skattekilen kraftigt och
elimineras i vissa fall.
6. Förbättrade regler för inbetalning av skatt
Förändringen av reglerna för betalning av mervärdesskatt innebar att företag i
många fall kan tvingades betala mervärdesskatt trots att de själva inte
erhållit betalning från kunder. Dessa regler stred mot det allmänna
rättsmedvetandet och innebar dessutom försämrad likviditet och högre kostnader
för företagen. De beslutade reglerna för skattekonton innebär en förkortning av
betalningstidpunkterna för skatter samtidigt som arbetsbelastningen på
företagen ökar. Reglerna måste ändras så att sådana effekter undanröjs.
7. Royalty av patent beskattas som kapitalinkomst
Det är viktigt att skapa en god miljö för innovatörer och uppfinnare. Det bör
därför införas en möjlighet för den som har royaltyinkomster grundade på patent
att fr.o.m. år 1998 få dessa att beskattas som kapitalinkomst. En tidsbegränsad
skattebefrielse för inkomster från nya patent bör övervägas.
8. F-skattsedel
Det är i dag alltför svårt att kunna erhålla F-skattsedel. Regeringens
proposition i frågan medför inte att problemen åtgärdas. Principen bör vara att
en företagare som inte har näringsförbud skall kunna erhålla F-skattsedel.
9. En ny arbetsrätt
Den arbetsrättsliga lagstiftningen har en stor betydelse för företagens
möjligheter till smidig anpassning till nya krav. Detta förhållande kommer att
förstärkas i takt med att omvandlingshastigheten på arbetsmarknaden ökar. Den
lagstiftning som i dag reglerar villkoren på arbetsmarknaden är i stora delar
skapad för förhållanden som inte längre är för handen. Lagstiftningen måste
förändras och moderniseras.
10. Omedelbar återgång till 1994 års regler i LAS och MBL
Den arbetsrättsliga reglering som infördes av den borgerliga regeringen och
gällde 1994 bör omedelbart införas i avvaktan på en generell modernisering av
den arbetsrättsliga lagstiftningen. Därigenom underlättas provanställningar och
tidsbegränsade anställningar vid arbetsanhopning. Turordningsreglerna blir
mindre rigida. Genom att vetoreglerna i MBL slopas underlättas entreprenader
samtidigt som stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag förbjuds.
11. En allmän arbetslöshetsförsäkring införs
En allmän arbetslöshetsförsäkring som till större del än i dag finansieras med
egenavgifter bör återinföras. Därigenom får den enskilde ett verkligt val när
det gäller hur han eller hon vill ordna sin fackliga tillhörighet och
arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen medverkar också till att löneavtal som
leder till ökad arbetslöshet inte träffas. Karaktären av omställningsförsäkring
måste understrykas, bl.a. genom en s.k. bortre parentes.
12. Lönebildningen reformeras
En reformering av lönebildningen är inte enbart en fråga för arbetsmarknadens
parter. De institutionella ramar som satts genom lagstiftning måste ses över så
att balans vad gäller bl.a. konfliktregler uppnås. Förutsättningarna för en väl
fungerande lönebildning bör också stärkas genom en ökad egenfinansiering av
arbetslöshetsförsäkringen.
13. Utbildning med högre kvalitet
Den avgörande utgångspunkten för en fortsatt utbyggnad av den högre
utbildningen och fördelningen av platser mellan lärosäten måste vara
utbildningens kvalitet. Betydelsen av kvalitetssäkring innebär att själva
takten i utbyggnaden aldrig får bli det viktigaste. Det bör mot denna bakgrund
övervägas särskilda insatser för att ge företräde åt kvalitetsinvesteringar i
form av bl.a. lärarkompetens och utrustning.
14. Införande av personliga utbildningskonton
Genom ett system med personliga utbildningskonton kan bättre ekonomiska
förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja fort- och vidareutbildning.
Det kan ske genom att den enskilde medges skattebefrielse för de medel som
avsätts samtidigt som arbetsgivaren ges rätt att skattefritt avsätta lika
mycket som den enskilde. En form av utfyllnad på kontot kan övervägas för
låginkomsttagare.
15. Ett utbyggt lärlingsprogram
Lärlingssystem bör ingå som en naturlig del i såväl ungdoms- som
vuxenutbildning. Genom att yrkesinriktad utbildning integreras mer målmedvetet
i företagen förbättras effektiviteten. Lärlingsutbildningen bör expandera och
ersättningarna fastställas till en nivå som gör lärlingsprogrammen attraktiva
också för företagen.
16. Tryggad energiförsörjning
Den energiöverenskommelse som slutits mellan regeringen, Centerpartiet och
Vänsterpartiet bör avvisas. Ett sådant beslut skapar oro för den framtida
försörjningen med elenergi till rimliga priser, vilket skadar Sveriges anseende
som investeringsland. Till det kommer att den föreslagna snabbstängningen av
Barsebäck innebär en kapitalförstöring och medför stora kostnader, sannolikt i
storleksordningen 20 miljarder kronor.
17. Minskat krångel
Krångel i myndighetsrelationer och krav på allehanda uppgiftslämnande innebär
en särskilt betungande uppgift för småföretagen. För många småföretagare utgör
krånglet ett så stort problem att det direkt motverkar möjligheterna till
expansion.
Ett visst uppgiftslämnande är en nödvändig förutsättning för att
rättssamhället skall fungera, men den uppsjö av uppgiftskrav som företagarna i
dag möter kan inte försvaras. Inte heller är nuvarande detaljreglering av
företagens verksamheter motiverad.
En förenklingskommission bör få uppdraget att fortlöpande se över befintlig
och planerad lagstiftning som rör företag och föreslå förenklingar.
Vad utskottet anfört med anledning av partimotioner från Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker de riktlinjer för
den ekonomiska politiken som föreslagits i propositionen och i övriga motioner.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Fi202, 1997/98:Fi206 yrkande
1, 1997/98:Fi212 yrkandena 1 och 7 och 1997/98:Fi215 yrkandena 1 och 10-13
samt med avslag på proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 1 och
motionerna 1997/98: Fi204, 1997/98:Fi208, 1997/98:Fi214, 1997/98:Fi216,
1997/98:Fi218 yrkande 1, 1997/98:Fi219 yrkandena 1-4, 9-12, 14 och 15,
1997/98:Fi220 yrkandena 1, 10, 11, 14, 15 och 18, 1997/98: Sk325 yrkande
22 och 1997/98:A807 yrkandena 3 och 9 godkänner vad utskottet anfört och
som sin mening ger regeringen detta till känna,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (v)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Finansutskottets förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska politiken bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att sysselsättningen måste sättas i första rummet för den
ekonomiska politiken. Massarbetslösheten är vår tids största samhällsproblem.
Det är endast när fler människor sätts i arbete som Sveriges välfärd utvecklas,
den offentliga ekonomin stärks, jämställdheten mellan könen förbättras och de
sociala klyftorna motverkas.
Den höga arbetslösheten och den svaga sysselsättningen förklaras till stor
del av en svag ekonomisk tillväxt under en lång följd av år. Utskottet
konstaterar att den årliga BNP-tillväxten under perioden 1976-1996 endast
uppgick till 1,4 % i genomsnitt, vilket kan jämföras med en årlig genomsnittlig
tillväxt under perioden 1951-1975 på hela 3,5 %. Under de senaste åren har
situationen förvärrats genom ökande strukturella problem och en dålig ekonomisk
politik. Den restriktiva ekonomiska politiken och de höga räntorna har hållit
tillbaka den inhemska efterfrågan och sänkt tillväxten, med en bestående
massarbetslöshet som följd.
Enligt utskottet är det nu hög tid att lägga om den ekonomiska politiken. All
politisk kraft måste inriktas på att öka sysselsättningen. Målet måste vara att
skapa ett samhälle som utifrån en generell välfärdspolitik bryter ner sociala
orättvisor och utvecklar jämställda förhållanden mellan könen. En målmedveten
politik för full sysselsättning förutsätter både kortsiktiga politiska insatser
och långtgående strukturförändringar av den svenska ekonomin. I det korta
perspektivet behövs direkta resursförstärkningar i den offentliga sektorns
verksamhet, främst den kommunala, men det behövs också insatser för den privata
sektorn. Den ekonomiska politiken måste ta sikte på att stärka hemmamarknaden
och därmed skapa bättre förutsättningar för de svenska företagen. Det behövs en
aktiv fördelningspolitik som via skatte- och bidragssystemen fördelar om
resurser från passivt sparande till en ökad inhemsk efterfrågan. Parallellt med
detta krävs också strukturreformer med sikte på förnyelse i näringslivet och
omfördelade arbetstider.
Enligt utskottet bör den ekonomiska politiken formas utifrån följande
förslag:
*  Finanspolitiken. Regeringen har enligt utskottet under de senaste åren gjort
en rad felbedömningar. Risken för inflation och behovet av att höja
sparmålen i saneringsprogrammet har överskattats. Lika konsekvent har man
underskattat risken för att massarbetslösheten skulle bita sig fast. Detta
betyder att finanspolitiken måste läggas om i en mer expansiv riktning. Den
kommunala ekonomin bör tillföras 5 miljarder kronor mer under nästa år än
vad regeringen föreslår. Under 1999 och år 2000 skall utrymmet för
finanspolitiken öka med 10 respektive 20 miljarder kronor. Utskottet anser
dessutom att Sverige bör ta initiativ till en samordnad mellanstatlig
finanspolitisk expansion inom EU. Fördelen med ett mellanstatligt samarbete
är att man undviker de stora läckage som annars drabbar mindre och
utrikeshandelsberoende länder som strävar efter att motverka arbetslösheten
med en mer expansiv finanspolitik. Utrikeshandeln motsvarar mindre än 10 %
av BNP inom EU:s 15 medlemsländer. Följaktligen skulle en finanspolitisk
expansion kunna uppnå en mycket hög effektivitetsgrad. EU har samma
tillväxtproblem som Sverige. Tillväxttalen de senaste decennierna har legat
långt under 1950- och 1960-talens nivåer. Mellan åren 1992-1996 var den
genomsnittliga tillväxten i EU 1,4 % per år, vilket är helt otillräckligt om
en högre sysselsättning skall kunna uppnås. Beräkningar som gjorts med hjälp
av den s.k. Heimdalmodellen som utvecklats vid Arbejderbevaegelsens
Ervhervsråd i Köpenhamn visar att en finanspolitisk expansion motsvarande 1
% av BNP skulle ge närmare 5 miljoner nya arbetstillfällen i Europa under en
treårsperiod. För Sveriges del skulle effekten bli 150 000 jobb under samma
tidsperiod.
*  Målet för finanspolitiken. Finansutskottet delar Vänsterpartiets uppfattning
att det inte ligger något egenvärde i låga offentliga utgiftsnivåer. De
offentliga utgifterna måste i stället relateras till förändringar i
sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Utskottet kan inte godta regeringens
planer på att bygga upp offentliga överskott i en ekonomi präglad av
massarbetslöshet. Budgetpolitiken skall i stället styras av Gunnar Myrdals
gamla förslag om budgetbalans över konjunkturcykler. För att minska
statsskuldens negativa effekter på den offentliga sektorn måste den
ekonomiska politiken inriktas på att skapa förutsättningar för fler jobb och
ökad ekonomisk tillväxt. Den nu förda politiken dämpar efterfrågan på
arbetskraft och bidrar därmed till att öka den offentliga sektorns
skuldbördor. Samtidigt leder en okontrollerad skuldsättning till
instabilitet på finansmarknaden och kraftiga räntehöjningar som i sin tur
tränger ut viktiga offentliga verksamheter. Utskottets samlade bedömning är
därför att den ekonomiska politiken måste vara något mer expansiv än vad
regeringen föreslår. De extra besparingar som måste till för att snabbt
kunna amortera statsskulden är inte motiverade, vare sig ur statsfinansiell
eller samhällsekonomisk synpunkt.
*  Skattepolitiken. Enligt utskottet måste skattepolitiken utformas med
inriktning på ökad sysselsättning. Grundprinciperna bör vara en grön och en
röd skatteväxling. Vidare anser utskottet att det i nuvarande läge inte är
möjligt att sänka det totala skattetrycket, det vore att äventyra
statsfinanserna. Inte heller finns det utrymme för större skattehöjningar.
Inom ramen för en i stort sett oförändrad skattekvot under 1998 - en uppgång
med 0,1 % eller 1,8 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag -
genomförs en röd skatteväxling. Skatten höjs för höginkomsttagare och sänks
för låg- och medelinkomsttagare. Omfördelningen innebär en stimulans av
efterfrågan i ekonomin, eftersom det främst är hushåll med höga inkomster
som under senare år ökat sitt sparande. Eftersom utskottet anser att det är
de mindre företagen som i framtiden kommer att stå för merparten av
sysselsättningsökningen kan skatten höjas för stora företag, dvs. företag
med höga vinster, samtidigt som skatten kan sänkas för mindre företag,
speciellt för företag inom tjänstesektorn. Totalt beräknas omfördelningen
inom personbeskattningen till 13 miljarder kronor, medan omfördelningen inom
företagsbeskattningen också uppgår till 13 miljarder under nästa år.
Utskottet ställer sig också bakom Skatteväxlingskommitténs slutrapport där
ett framtida utrymme för en miljörelaterad skatteväxling anges till nästan
30 miljarder kronor. Vidare anser utskottet att det är viktigt att Sverige i
olika internationella forum arbetar för att begränsa förutsättningarna för
skattekonkurrens, valutaspekulationer och gränsöverskridande brottslighet. I
en ekonomi med hög kapitalrörlighet är riskerna för osund skattekonkurrens
stora. En ökad skattekonkurrens går ut över såväl löner som offentliga
utgifter.
*  Penning- och valutapolitiken. Penning- och valutapolitiken måste också
underordnas det övergripandet målet om full sysselsättning. Riksbankens
räntesänkningar under 1996 bidrar till den konjunkturuppgång vi nu är inne
i. Men enligt utskottet finns det utrymme för ännu fler räntesänkningar.
Realräntan ligger i dagsläget kring 3-4 %. Långsiktigt bör den inte
överstiga nivån på tillväxten i ekonomin. Enligt utskottet bör inte
fempartiöverenskommelsen om en ?fristående? riksbank genomföras. Dessutom
bör inte kronan anslutas till EU:s växelkurssamarbete, ERM, eftersom en
sådan åtgärd hotar att bryta den nuvarande tendensen till ökad
sysselsättning.
*  Kapitalbildningen och jobben. För att underlätta investeringsverksamheten
och riskkapitalförsörjningen i näringslivet anser utskottet att AP-fonderna
bör utnyttjas i tillväxt- och sysselsättningsbefrämjande syfte. Dagens
placeringsregler bör ändras så att det kollektiva sparandet i AP-fonderna
kan användas för samhällsekonomiskt motiverade investeringar. För att
underlätta riskkapitalförsörjningen för nya entreprenörer och mindre företag
anser utskottet att sjätte AP-fonden successivt bör tillföras 10 miljarder
kronor i detta syfte. Utskottet anser vidare att en översyn av villkoren för
riskkapitalförsörjningen för mindre företag måste göras.
*  Lönebildningen och jobben. Enligt utskottet är ett ökat löntagarinflytande
en viktig förutsättning för en stabil och samhällsekonomiskt väl avvägd
lönebildning. Därför bör delar av dagens rekordvinster avsättas till
framtidsfonder för utbildning och arbetslivsutveckling. Vidare bör de lokala
fackliga organisationerna få inflytande över hur dessa vinstmedel
investeras.
*  Arbetstidsförkortning. En förkortning av den individuella arbetstiden är ett
nödvändigt inslag i en ekonomisk politik som syftar till full
sysselsättning. Skall arbetslösheten pressas ned till en rimlig nivå inom
rimlig tid krävs enligt utskottet ekonomiska strukturförändringar av typen
arbetstidsförkortning. Arbetstiderna bör sänkas genom lagstiftning så att
veckoarbetstiden sjunker till 35 timmar under den kommande mandatperioden.
Åtgärden kombineras med en sänkning av arbetsgivaravgifterna inom vissa
branscher, t.ex. tjänstesektorn. Detta för att stimulera till
nyanställningar. För att driva på processen avsätts 3 miljarder kronor för
försöksverksamhet under 1998.
Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken med
anledning av motion Fi220 (v) yrkandena 1, 10, 11, 14, 15 och 18 samt
motionerna Fi208 (v) och A807 (v) yrkandena 3 och 9 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i
propositionen och i övriga motioner avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi208, 1997/98:Fi220 yrkandena
1, 10, 11, 14, 15 och 18 samt 1997/98:A807 yrkandena 3 och 9 och med
avslag på proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 1 samt på
motionerna 1997/98:Fi202, 1997/98:Fi204, 1997/98: Fi206 yrkande 1,
1997/98:Fi212 yrkandena 1 och 7, 1997/98:Fi214, 1997/98:Fi215 yrkandena 1
och 10-13, 1997/98:Fi216, 1997/98: Fi218 yrkande 1, 1997/98:Fi219
yrkandena 1-4, 9-12, 14 och 15 samt 1997/98:Sk325 yrkande 22 godkänner vad
utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (mp)
Ronny Korsberg (mp) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Finansutskottets syn på
budgetpropositionens och partimotionernas konjunkturbedömningar bort utgå,
dels att utskottets yttrande under rubriken Finansutskottets förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska politiken bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet skall den ekonomiska politiken utformas så att samhällets
ekonomiska tillgångar förvaltas och utvecklas inom givna ekologiska ramar för
att uppnå såväl individuellt välstånd som större social rättvisa. För att detta
varaktigt skall kunna uppnås krävs en ekonomisk politik med utgångspunkt i ett
demokratiskt och ekologiskt synsätt där socialt ansvar sätts i första rummet.
Utskottet kan dock konstatera att den ekonomiska politik som förts i Sverige
under överskådlig tid tvärtom har medfört en tilltagande utarmning av
naturkapital, en ökad miljöförstöring, en hög arbetslöshet och under senare tid
allt större sociala motsättningar. Innehållet i budgetpropositionen visar
dessutom att regeringen godtar att denna negativa utveckling fortsätter. Den
ekonomiska politiken hålls i stort sett oförändrad trots de mycket stora
strukturella brister i den svenska ekonomin som blivit tydliga genom framför
allt 1990-talets ekonomiska kris. Budgetpropositionen är enligt utskottet ett
misslyckande när det gäller att föreslå nödvändiga och mer grundläggande
förändringar i den ekonomiska politiken för att uppnå full sysselsättning, lösa
miljöproblemen och utveckla ett socialt hållbart samhälle.
Problemen i den svenska ekonomin har enligt utskottet orsakats av regeringens
egen politik. Problemen är främst strukturella till sin karaktär, inte
konjunkturella, som regeringen tycks tro. Den konjunkturuppgång som Sverige nu
är inne i kommer inte att lösa problemen med den höga arbetslösheten eller den
växande miljöskulden. Därför måste den ekonomiska politiken nu snabbt läggas
om. Inriktningen på politiken måste bli långsiktig och innehålla åtgärder som
tar itu med ekonomins stora strukturproblem.
De tre allvarligaste strukturella problemen är enligt utskottet:
*  Många tjänar pengar på att utarma naturresurser och förstöra miljön.
Skattesystemets utformning gör att det ofta är lönsamt att rationalisera
bort människor snarare än miljöförstöring och resursslöseri. Hög skatt på
arbete och låg skatt på energi leder till att resursslösande och
miljöfientliga beteenden gynnas. Dessa beteenden har uppmuntrats av såväl
den tidigare borgerliga regeringen som den nuvarande socialdemokratiska
genom införandet av obligatoriska egenavgifter och höga arbetsgivaravgifter.
Olika beräkningar tyder på att den ekonomiska utvecklingen under de senaste
decennierna varit betydligt svagare än vad de officiella
nationalräkenskaperna visar, om hänsyn tas till t.ex. utarmningen av
naturrresurser, långsiktiga miljöskador och kostnader för utsläpp till luft
och vatten. Under perioden 1950-1996 var denna miljöjusterade tillväxt i
genomsnitt 0,9 % per år, vilket är knappt hälften av vad tillväxten var
enligt de traditionella BNP-mätningarna för samma period. Sedan 1980 har den
miljöjusterade tillväxten varit obefintlig eller negativ. Detta är enligt
utskottet en ohållbar utveckling som måste brytas.
*  Arbetstiden har sedan 1980-talets början inte sänkts i takt med
produktivitetsökningen. Tvärtom är det så att arbetstiden har ökat. Denna
utveckling har enligt utskottet starkt bidragit till dagens massarbetslöshet
och att främst ungdomar och invandrare ställts utanför den normala
arbetsmarknaden. Detta i sin tur ökar de ekonomiska orättvisorna i
samhället, förstärker de sociala klyftorna och motverkar en ökad jämlikhet
mellan könen.
*  Till följd av dagens höga skatter är priset på tjänster och arbete alldeles
för högt. Resultatet av detta blir enligt utskottet att arbetsmarknaden
pressas ihop. Småföretagen kan inte växa trots goda förutsättningar i övrigt
och storföretagen rationaliserar bort människor mycket hårt. Genom de höga
arbetskraftskostnaderna blir många tjänster aldrig utförda och
arbetskrävande återvinning har svårt att konkurrera på marknaden. Både
privat och offentlig service blir sämre eller uteblir helt.
Dagens fördelningspolitik är också mycket bristfällig. En jämnare fördelning av
samhällets ekonomiska resurser leder enligt utskottet till en totalt sett
stabilare och starkare svensk ekonomi. De skattehöjningar och besparingar som
gjorts i samband med saneringen av den offentliga sektorns finanser har
dessvärre medfört att de ekonomiska klyftor i samhället blivit större och de
sociala motsättningarna ökat. Enligt utskottet bör den ekonomiska politiken
omgående ta sikte på att omfördela resurserna så att de ekonomiskt svagare får
ett större utrymme.
Slutsatsen är enligt utskottet att det nu behövs en ny ekonomisk politik där
åtgärder för att rätta till de stora strukturella problemen i svensk ekonomi
ställs i förgrunden. Målen för politiken bör vara att miljöskulden upphör att
öka år 2000 och att den därefter minskas. Fördelningen av samhällets tillgångar
och resurser måste bli mer rättvis och solidarisk och jämställdheten mellan
könen måste öka. Både den öppna och dolda arbetslösheten skall minska kraftigt
redan till år 2000. Enskilda människors möjlighet att förutse och hantera sin
egen ekonomiska och sociala situation skall stärkas. Samtidigt skall de
offentliga finanserna hållas under kontroll genom att den offentliga sektorn
finansiella sparande skall vara i balans från och med nästa år och därefter
uppvisa ett överskott på minst 1 % av BNP som ett genomsnitt över en
konjunkturcykel. Realräntorna i ekonomin skall hållas nere och förutsättningar
skapas för en växande privat sektor med fler små, medelstora eller kooperativa
företag.
De tre viktigaste politiska förändringarna för att nå dessa mål är enligt
utskottet:
*  Skattesystemet skall enligt utskottet utformas så att en god hushållning med
begränsade resurser gynnas och att enskilda människors kreativitet och
skaparkraft uppmuntras. En grön skattereform bör därför genomföras som
sänker skatten på arbete och höjer skatten på energi, utsläpp och
råvaruförbrukning. Skatteväxlingen bör genomföras i en takt av inledningsvis
8-9 miljarder kronor per år, för att därefter ske något långsammare så att
den om 15 år uppgår till ca 100 miljarder kronor. Skatten på arbete sänks
med nära 12 procentenheter, genom lägre arbetsgivaravgifter, egenavgifter
och i viss mån lägre inkomstskatt. Höjningen av energi- och miljörelaterade
skatter bör ske successivt och enligt en i förväg annonserad plan för att ge
företag och hushåll möjlighet att smidigt anpassa sig till de nya
förutsättningarna. Enligt utskottet bör riksdagen nu fatta beslut för åren
1998-2000 och principbeslut om en fortsatt skatteväxling fram till år 2010.
Skatteväxlingen är enligt utskottets mening en förutsättning för att
miljöskuldens tillväxt, utarmningen av naturresurserna och de stigande
kostnaderna för miljöförstöringen skall kunna stoppas.
*  Arbetstiderna bör sänkas kraftigt, och i samband därmed måste också
beskattningen på arbete sänkas för att garantera att nya
sysselsättningstillfällen verkligen skapas. En arbetstidsförkortning är en
viktig del i åtgärderna för att kraftigt sänka dagens höga arbetslöshet, men
den är också en reform för ökad livskvalitet genom att färre timmar på
arbetet ger mer tid för barn, familj, vänner och informellt arbete. Kortare
arbetstid kan också bidra till färre arbetsskador och en förbättrad hälsa,
vilket bl.a. visats vid försöksverksamheter inom hemtjänsten och sjukvården.
I ett första steg bör normalarbetstiden sänkas till 35 timmar per vecka år
2000. För låginkomsttagarna bör lönen efter skatt hållas oförändrad.
Utskottet gör bedömningen att arbetslösheten sjunker kraftigt till följd av
arbetstidsreformen, ned till ca 3 % år 2000. De kostnadsbesparingar som då
görs genom minskade utgifter för a-kassa och arbetsmarknadspolitik används
för att finansiera skatte- och avgiftssänkningarna.
*  Genom skatteväxlingen och skattesänkningarna i samband med
arbetstidsförkortningen sjunker kostnaderna för arbetskraft och tjänster.
Utskottet anser att denna utveckling kommer att gynna företag inom den
expansiva tjänstesektorn och företag i miljösektorn. Särskilt små och
medelstora företag kan därigenom expandera och bidra till en högre tillväxt
och en ökad sysselsättning.
Enligt utskottet behövs det också en mer aktiv fördelningspolitik för att
minska den ojämna fördelningen av resurserna i samhället. T.ex. bör
ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystem och a-kassa höjas till 85 % för
låginkomsttagare och sänkas för personer och hushåll i högre inkomstlägen. Även
barnbidragen bör höjas och beskattas samtidigt som grundavdraget vid
inkomstbeskattning höjs i de lägre inkomstskikten. Omläggningen av den
ekonomiska politiken innebär också att kommunernas ekonomi förstärks med
ytterligare 3 miljarder kronor 1998, 5,5 miljarder 1999 och 6,7 miljarder
kronor år 2000 i förhållande till de förslag som finns i budgetpropositionen.
Därmed kan kvaliteten inom välfärdens viktigaste områden - vården, skolan och
omsorgen - förbättras ytterligare. Ett viktigt led i fördelningspolitiken är
enligt utskottet att det privata sparandet får en jämnare fördelning. De
senaste årens stigande hushållssparande är en bra utveckling som bör
uppmuntras. Men förutsättningarna för sparande måste förbättras så att även
hushåll med lägre inkomster får möjlighet att minska sin skuldsättning och
helst lägga undan en slant för att öka sin ekonomiska trygghet och
handlingsfrihet. Ett ökat och mer spritt hushållssparande ökar också
förutsättningarna för en bättre ägarspridning och risktagande i näringslivet.
För att understödja den nya ekonomiska politiken anser utskottet att Riksbanken
i högre grad än hittills bör stödja den ekonomiska politik som beslutas av
riksdagen. De övergripande målen som att minska miljöskulden och arbetslösheten
bör vara centrala även i Riksbankens verksamhet. Enligt utskottet bör riksdagen
i lag fastställa att Riksbankens mål skall vara att stödja den långsiktiga
ekonomiska politiken.
Under senare år har inflationen antingen understigit eller legat i underkant
av Riksbankens mål. Det betyder enligt utskottet att Riksbankens styrräntor
hållits på en onödigt hög nivå. Det finns därför skäl att förändra
penningpolitiken så att lägre räntor ges en större vikt.
Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken med
anledning av motionerna Fi219 (mp) yrkandena 1-4, 9-12, 14 och 15 samt Sk325
(mp) yrkande 22 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. De
förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i
propositionen och i övriga motioner avvisas av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi219 yrkandena 1-4, 9-12, 14
och 15 samt 1997/98:Sk325 yrkande 22 och med avslag på proposition
1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 1 samt motionerna 1997/98:Fi202,
1997/98:Fi204, 1997/98:Fi206 yrkande 1, 1997/98: Fi208, 1997/98:Fi212
yrkandena 1 och 7, 1997/98:Fi214, 1997/98: Fi215 yrkandena 1 och 10-13,
1997/98:Fi216, 1997/98: Fi218 yrkande 1, 1997/98:Fi220 yrkandena 1, 10,
11, 14, 15 och 18 samt 1997/98:A807 yrkandena 3 och 9 godkänner vad
utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
4. Sparandet (mom. 2) (m, fp, kd)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Per Bill (m), Mats Odell (kd), Göran
Lindblad (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Sparandet bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det privata hushållssparandet
är av stor betydelse såväl för individen som för ett dynamiskt näringsliv. Det
finns åtminstone två skäl för medborgarna att fortsätta att spara i minst samma
omfattning som i dag. Dels är skuldsättningen fortfarande hög hos många
hushåll, vilket gör dem känsliga för höjda räntor, dels finns det tydliga
tecken på att statens trygghetssystem inte kan leva upp till löftena att förse
medborgarna med ett fullgott socialförsäkringssystem. Att spara en del av sin
inkomst i ett eget privat sparande blir betydelsefullt för medborgarna om de
skall kunna skapa förutsättningar för sin egen trygghet, kompetensutveckling,
boende och ålderdom.
Den globaliserade ekonomin medför att de svenska hushållens sparande inte har
samma betydelse för näringslivets utbyggnad som tidigare. För de mindre och
medelstora företagen är emellertid det inhemska sparandet av stor betydelse.
Det gäller framför allt vid nystartande och i ett tidigt uppbyggnadsskede. Här
sker finansieringen ofta genom egna kapitalinsatser i form av belåning av eget
hem, användning av egna sparmedel etc. Ofta ingår också familj, släkt och
vänner bland finansiärerna.
En mer flexibel arbetsmarknad som bl.a. innebär återkommande perioder av
vidareutbildning förutsätter ett ökat privat sparande. Hushållens sparande
ökade under en tid till en nivå som närmade sig den som är gängse i andra
demokratiska industriländer. Denna sunda utveckling borde stimuleras. Det är
därför oroande att hushållssparandet åter minskar.
Syftet med sparpolitiken bör, som framhålls i motion Fi217 (m), vara att
skapa ett generellt gott klimat för privat sparande, med regler och skatter som
är internationellt konkurrenskraftiga och stabila över tiden.
Att staten uppmuntrar och underlättar enskild förmögenhetsbildning skall
också ses som ett led i en politik som syftar till att ge hushållen den
trygghet som i dag missköts av det allmänna.
Bland de åtgärder som bör vidtas för att skapa ett generellt gott klimat för
sparande märks avskaffandet av dubbelbeskattningen, omedelbart sänkt
förmögenhetsskatt samt en minskning av fastighetsskatten. Dessutom bör Sverige
återgå till de regler som gällde 1994 för sparande i aktier och andra
värdepapper.
I motion Fi217 (m) föreslås att riksdagen hos regeringen begär en utredning
och förslag om nya spar- och försäkringslösningar, bl.a. startsparande för
ungdomar. Det är också angeläget att underlätta anställdas möjligheter till
vinstandelar eller aktieägande i det egna företaget.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi217 (m) bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motion Fi219 (mp) yrkande 5 avstyrks av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande sparandet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi217 och med avslag på motion
1997/98:Fi219 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Sparandet (mom. 2) (mp)
Ronny Korsberg (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Sparandet bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser principiellt att det privata hushållssparandet bör
uppmuntras. Det är därför positivt med de senaste årens ökade hushållssparande.
Förutsättningarna för privat sparande måste dock bli jämnare fördelade genom en
mer aktiv fördelningspolitik så att även hushåll med lägre inkomster får
möjlighet att minska sin skuldsättning och helst också lägga undan en slant för
att öka sin ekonomiska trygghet och handlingsfrihet. Ett ökat och mer spritt
hushållssparande ger också ökade möjligheter till ett spritt ägande och
risktagande i näringslivet.
Mot den här bakgrunden finns det inget egenvärde i ett högt offentligt
sparande mer än vad som är nödvändigt för att långsiktigt säkra den välfärd som
vi valt att trygga inom ramen för den gemensamma sektorn. Formerna för
pensionssparandet bör här särskilt diskuteras.
Utskottet anser att statens åtaganden för trygghet på ålderdomen framför allt
bör omfatta en bra grundpension för alla och ekonomiska garantier för god vård
och äldreomsorg. Det skall däremot inte vara en uppgift för staten att trygga
uppnådda högre inkomstnivåer. Det bör i första hand vara en uppgift för den
enskilde att trygga genom avtalsförsäkringar, privata försäkringar eller
sparande i andra former.
Utskottet anser av ovan angivna skäl att det inte behövs något offentligt
?tvångssparande? i form av ett premiereservsystem i det nya pensionssystemet.
Utskottet tillstyrker motion Fi219 (mp) yrkande 5, och vad utskottet anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi217 (m)
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande sparandet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi219 yrkande 5 och med avslag på
motion 1997/98:Fi217 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3) (v)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Den kommunala
sektorns ekonomiska utrymme bort ha följande lydelse:
Utskottet är positivt till att kommuner och landsting genom de åtgärder som
föreslås i budgetpropositionen ges ökade resurser. Därigenom skapas bättre
förutsättningar att i en hårt ansträngd kommunalekonomisk situation värna om de
mest elementära kraven på kvalitet inom vård, omsorg och skola. Dessutom kan
förhoppningsvis nedgången i den kommunala sysselsättningen mildras.
Samtidigt fortsätter emellertid riksdag och regering att urholka den kommunala
ekonomin genom t.ex. höjda egenavgifter som reducerar det kommunala
skatteunderlaget. Utskottet ställer sig därför bakom Vänsterpartiets förslag
att ge kommuner och landsting kraftigt ökade skatteinkomster genom att avskaffa
grundavdraget för höga inkomster och att inte höja de avdragsgilla
egenavgifterna under år 1998. Bara den senare åtgärden beräknas förstärka
kommunsektorns ekonomi med ca 2,5 miljarder kronor. Utskottet anser också att
Vänsterpartiets förslag om en riktad arbetsgivarsänkning till kommuner och
landsting motsvarande ca 5 miljarder kronor år 1998 bör genomföras.
I likhet med Vänsterpartiet anser utskottet att det nettotillskott på 5
miljarder kronor för år 1998 som partiets förslag innebär skall användas för
att kommunerna skall kunna behålla sin personal. Den nuvarande
regeringspolitiken med nedskärningar i socialförsäkringar och transfereringar
har inneburit att kommunernas kostnader för socialbidragen har trängt undan
resurser från verksamheten, t.ex. barnomsorgen och äldreomsorgen. Barn- och
äldreomsorgen måste därför redan nu återanställa t.ex. förskollärare,
sjukvårdbiträden och hemtjänstpersonal. Därigenom stärks också kvinnors
ställning på arbetsmarknaden.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion So432 (v) yrkande 1 och
avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande den kommunala sektorns ekonomiska utrymme
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So432 yrkande 1 samt med avslag på
motionerna 1997/98:Fi219 yrkandena 23 och 24 och 1997/98:So308 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3) (mp)
Ronny Korsberg (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Den kommunala
sektorns ekonomiska utrymme bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har den kommunala verksamheten en utomordentligt
stor betydelse i den svenska välfärdsmodellen. Välfärdens kärnområden - vård,
skola och omsorg - har drabbats av stora besparingar och möjligheterna till
ytterligare effektivitetsvinster är begränsade. Utskottet välkomnar därför i
likhet med Miljöpartiet de gröna de resurstillskott till kommunsektorn som
föreslås i budgetpropositionen. Samtidigt måste konstateras att det endast till
en mindre del handlar om reala förbättringar de närmaste åren. Det beror bl.a.
på att höjningarna av de avdragsgilla egenavgifterna gröper ur det kommunala
skatteunderlaget. Utskottet vill därför understryka att regeringens bedömning
om möjligheterna att undvika ytterligare personalnedskärningar troligen är
alltför optimistiska.
Utskottet ställer sig bakom den ekonomiska politik som förordas av
Miljöpartiet och som leder till en förstärkt ekonomi för kommunsektorn som gör
det möjligt att undvika fortsatta personalminskningar. Med denna politik får
kommuner och lansting ökade ramar med 3 miljarder kronor år 1998, med 5,5
miljarder kronor år 1999 och med 6,7 miljarder kronor år 2000 jämfört med
regeringens förslag. Enligt utskottets uppfattning motsvarar detta bättre ett
lämpligt samhällsekonomiskt utrymme för kommunsektorn de närmaste åren än vad
regeringens förslag gör. Med en sådan annorlunda politik finns bättre
förutsättningar att utveckla och förbättra välfärden.
Med vad utskottet här anfört tillstyrks motionerna Fi219 (mp) yrkandena 23
och 24 och So308 (mp) yrkande 3 samt avstyrks motion So432 (v) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande den kommunala sektorns ekonomiska utrymme
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi219 yrkandena 23 och 24 och
1997/98:So308 yrkande 3 samt med avslag på motion 1997/98:So432 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3, motiveringen) (m)
Lennart Hedquist, Per Bill, Göran Lindblad och Bo Lundgren (alla m) anser att
finansutskottets ställningstagande under rubriken Den kommunala sektorns
ekonomiska utrymme bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar, i likhet med Moderata samlingspartiet, att
kommunsektorns andel av ekonomin utgör nära 30 %, något som internationellt
sett är unikt. Kommuner och landsting disponerar således för närvarande enligt
bugetpropositionen netto ca 425 miljarder kronor, varav ca 380 miljarder kronor
är skattemedel.
Den kommunala sektorns omfattning understryker enligt utskottet betydelsen av
att pengarna används väl. Det blir då avgörande att den positiva
produktivitetsutveckling som ägde rum under första hälften av 1990-talet
återkommer. Den socialdemokratiska politiken har i stället inneburit att det
framgångsrika kommunala förnyelsearbetet från denna period i många kommuner och
landsting har avstannat. Varje procents förbättring ger ett betydande utrymme
att minska trycket på skattebetalarna. En avreglering och en ökad
konkurrensutsättning måste därför genomföras.
Kommunsektorns storlek gör också att sektorn i mycket hög grad är beroende av
tillväxten i den totala ekonomin. Om sysselsättningen utvecklas posititivt
förbättras den kommunala skattebasen. Den svaga sysselsättningen de senaste
åren har därmed slagit mycket hårt mot kommunernas skatteunderlag. 1 % högre
årlig tillväxt av skatteunderlaget än den som följer av regeringens politik
skulle således redan första året ge kommuner och landsting 2,9 miljarder
ytterligare i skatteinkomster och under en treårsperiod bortemot 10 miljarder
kronor.
Enligt utskottets mening illusterar detta tydligt hur avgörande det är för
kommunsektorns ekonomi att den ekonomiska politiken stimulerar tillväxt. När
den statliga bidragsnivån diskuteras på marginalen glöms denna grundläggande
förutsättning lätt bort. Den nuvarande stagnationspolitiken måste därför
ersättas med en politik som ökar tillväxten och antalet nya arbetstillfällen.
Därmed  minskar också trycket på kommunernas sociala budgetar. På detta sätt
skapas helt andra och bättre arbetsförutsättningar för kommunerna.
Utskottet avstyrker motionerna Fi219 (mp) yrkandena 23 och 24, So308 (mp)
yrkande 3 och So432 (v) yrkande 1.
9. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3, motiveringen) (fp)
Anne Wibble (fp) anser att finansutskottets ställningstagande under rubriken
Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Folkpartiet liberalernas uppfattning om den kommunala
verksamhetens avgörande betydelse för invånarnas vardag och för den
grundläggande välfärden. Det är därför viktigt att tjänsterna är av god
kvalitet och att verksamheten bedrivs effektivt. Växande vårdköer, brister i
äldreomsorgen och skolor i förfall bottnar inte minst i ett sviktande
skatteunderlag.
Därför är en ekonomisk politik som innebär högre tillväxt, fler människor i
arbete, fler skattebetalare och därmed bättre skatteunderlag av grundläggande
vikt för kommunsektorns ekonomi. Detta understryks av de kalkyler som Svenska
Kommunförbundet har gjort och som visar att det kvarstår ett ?resursgap? på
omkring 7 miljarder kronor år 2000, även med den våren 1997 beslutade höjningen
av statsbidragen. Enligt utskottets mening kommer inte heller den nu i
budgetpropositionen föreslagna ytterligare höjningen av statsbidragen att
innebära att uppsägningarna av personal upphör. De 16 miljarder kronor som nu
under en fyraårsperiod tillförs kommuner och landsting, utöver den nivå som
gällde för år 1996, behövs enligt utskottet för att bromsa uppsägningarna och
säkra kvaliteten i vård, omsorg och skola. Men detta är inte tillräckligt.
Utskottet anser att det också krävs medvetna prioriteringar av
kärnverksamheterna i kommuner och landsting. En kraftsamling krävs således av
resurser till vård, utbildning och omsorg. Samtidigt kan resurser frigöras med
hjälp av konkurrensutsättning och en avveckling av andra engagemang, ofta i
bolagsform, på mindre angelägna områden. Förra året t.ex. spenderades ca 2,2
miljarder kronor för att täcka underskott i kommunala bolag. Det motsvarar ca
11 000 platser i vårdhem eller cirka 9 000 lärare. Kommuner och landsting bör
också säga nej till nya riskabla eller onödiga utgifter och till insatser som
inte är direkt kopplade till det som är de kommunala huvuduppgifterna.
Med vad utskottet ovan anfört avstyrks motionerna Fi219 (mp) yrkandena 23 och
24, So308 (mp) yrkande 3 och So432 (v) yrkande 1.
10. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3, motiveringen) (kd)
Mats Odell (kd) anser att finansutskottets ställningstagande under rubriken Den
kommunala sektorns ekonomiska utrymmen bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i Kristdemokraternas
budgetalternativ att den samlade offentliga sektorn måste anpassas till vad det
samhällsekonomiska utrymmet medger. Därför krävs klara prioriteringar. Inom det
kommunala området är nyckelområdena framför allt sjukvården, äldreomsorgen och
skolan. Dessa områden måste enligt utskottet under alla förhållanden värnas.
Utrymmet för ytterligare besparingar inom dessa sektorer är obefintligt,
tvärtom krävs ökade resurser för att kvaliteten skall kunna upprätthållas.
Utskottet ser mot denna bakgrund positivt på att regeringen föreslår att
statsbidragen till kommuner och landsting skall höjas med sammanlagt 16
miljarder kronor till år 2000 i jämförelse med nivån år 1996. Samtidigt måste
noteras att regeringens politik under mandatperioden i praktiken inneburit att
belopp i motsvarande storleksordning dragits in från kommunsektorn genom bl.a.
effekterna på det kommunala skatteunderlaget av de avdragsgilla egen-
avgifterna.
Trots förslaget att tillföra kommuner och landsting ytterligare statsbidrag
finns det enligt gjorda bedömningar ett betydande resursgap. Det beror inte
minst på växande behov till följd av de demografiska förändringarna. Trots de
höjda statsbidragen väntas fortfarande ca 140 kommuner inte klara balanskravet
till år 2000 utan att säga upp ytterligare 8 500 personer. Utskottet ställer
sig bakom Kristdemokraternas ekonomiska politik som medför påtagliga
förbättringar för kommunsektorn i förhållande till regeringens politik. Med
Kristdemokraternas politik får kommuner och landsting ett ackumulerat tillskott
på drygt 4,5 miljarder kronor fram till år 2000.
Den metod som valts för att åstadkomma detta bygger främst på sänkta
egenavgifter i sjukförsäkringen, något som ger högre köpkraft till löntagarna
med drygt 13,5 miljarder kronor och ökade resurser till kommunsektorn med drygt
4 miljarder kronor. Utskottet anser också att vårdnadsbidraget bör återinföras.
Vidare bör en andra karensdag och en effektivare skatteindrivning genomföras.
Dessa åtgärder minskar kommunernas kostnader ytterligare och ökar
skatteintäkterna.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motionerna Fi219 (mp)
yrkandena 23 och 24, So308 (mp) yrkande 3 och So432 (v) yrkande 1.
11. Sänkt skatt i samband med införandet av nationell skolpeng (mom. 4) (m)
Lennart Hedquist, Per Bill, Göran Lindblad och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Sänkt skatt i
samband med införandet av nationell skolpeng bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi403 (m) att
det är väsentligt att varje kommun koncentrerar sig på sina kärnuppgifter och
tar till vara möjligheterna att effektivisera verksamheten för att därigenom
kunna sänka skatteuttaget. Därutöver bör utrymme skapas för en generell
sänkning av kommunalskatterna i alla kommuner genom att staten tar över
kostnader som i dag belastar kommunerna. Detta kan ske genom att en nationell
skolpeng införs för grundskolan och gymnasieskolan. Det är emellertid möjligt
att också välja andra metoder. Förslaget om nationell skolpeng motiveras i
grunden av strävan till ökad valfrihet, stimulerande konkurrens och bättre
kvalitet i utbidningen.
Utskottet kan konstatera att förslaget innebär att staten tar över
finansieringsansvaret men inte ansvaret för att organisera och erbjuda
utbildning på den grundläggande nivån och gymnasienivån. Långsiktigt motsvarar
detta utrymme en skattesänkning på drygt 6 kr per skattekrona. Utskottet
noterar att det enligt det moderata budgetalternativet för år 2000 finns ett
utrymme för att ta över kostnader som motsvarar en sänkning av den
genomsnittliga kommunalskatten med 2 kr och för år 1999 med 1 kr. Det är enligt
utskottet väsentligt att skatten sänks för låg- och medelinkomsttagare med
minskat bidragsberoende och positiva effekter för ekonomin som följd.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi403 (m) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande sänkt skatt i samband med införandet av nationell skolpeng
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi403 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Penning- och valutapolitiken (mom. 5) (v)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Penning- och
valutapolitiken bort ha följande lydelse:
Riksbankens sänkningar av reporäntan med närmare 5 procentenheter under 1996
har bidragit till allmänt sjunkande räntenivåer. Lägre räntenivåer har i sin
tur bidragit till den konjunkturuppgång vi är inne i. Räntegapet gentemot den
tyska obligationsräntan har sjunkit och pendlar mellan 0,6 och 0,8
procentenheter. Det finns emellertid utrymme för ytterligare sänkningar.
Utskottet anser att också penning- och valutapolitiken måste underordnas det
övergripande målet full sysselsättning. Det är bra att regeringen tar över det
direkta ansvaret för valutapolitiken, men också den måste vara underordnad
riksdagens långsiktiga ekonomisk-politiska strategi. Det skulle vara ett starkt
hot mot den nuvarande tendensen till ökad sysselsättning om Sverige knöts till
ERM eller till andra valutor där den ekonomiska politiken styrs av
monetaristiska principer.
Utskottet tillstyrker motion Fi220 (v) yrkande 8. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande penning- och valutapolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi220 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Penning- och valutapolitiken (mom. 5, motiveringen) (m, fp)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Per Bill (m), Göran Lindblad (m) och Bo
Lundgren (m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Penning-
och valutapolitiken som börjar med ?Utskottet vill i anslutning? och slutar med
?växelkurs är goda? bort ha följande lydelse:
Utskottet vill när det gäller kronan och det tredje steget i den ekonomiska
och monetära unionen (EMU) anföra att Sverige bör delta redan från starten 1999
i detta samarbete. Det är utskottets uppfattning att Sverige kommer att
uppfylla de krav som ställs för ett sådant deltagande. De politiska och
ekonomiska kostnaderna för ett utanförskap är betydande. De politiska
kostnaderna riskerar att visa sig i ett minskat inflytande över viktiga frågor
om Europas framtid. Såsom icke-deltagare i valutasamarbetet och utan ens en
uttalad vilja att senare delta försvagas Sveriges möjligheter att påverka det
europeiska samarbetet i fråga om andra viktiga frågor, t.ex. utvidgningen,
Östersjösamarbetet, miljöpolitiken och bekämpningen av den internationella
brottsligheten. De ekonomiska kostnaderna riskerar att visa sig i form av högre
räntor, större svårigheter för de mindre företagen att konkurrera i andra EU-
länder, avsevärda kostnader för att räkna och redovisa dubbla valutor m.m.
14. Penning- och valutapolitiken (mom. 5, motiveringen) (mp)
Ronny Korsberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken
Penning- och valutapolitiken som börjar med ?Utskottet vill understryka? och
slutar med ?växelkurs är goda? bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att prisstabilitet är avgörande för möjligheterna
att uppnå en ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling. En varaktigt låg och
stabil prisökningstakt leder bl.a. till lägre räntor och minskad känslighet för
konjunktursvängningar. Små företag med bra potential får bättre möjligheter att
investera, bygga upp eget kapital samt växa genom att lånat kapital blir
billigare. En varaktigt låg och stabil inflationstakt medför bättre
förutsättningar för ökad självtillit och livskvalitet i vårt land.
Enligt utskottet skall Riksbanken i högre grad än hittills stödja den
långsiktiga ekonomiska politik som riksdagen beslutat. Övergripande krav att
minska miljöskulden och arbetslösheten skall vara centrala. Utskottet anser att
riksdagen i lag skall fastställa att Riksbankens mål skall vara att stödja den
långsiktiga ekonomiska politiken. Även det penningpolitiska målet för
Riksbanken bör fastställas av riksdagen. Målet bör vara att bibehålla en
prisstabilitet på god europeisk nivå.
Under senare år har emellertid inflationen antingen understigit eller legat i
underkanten av Riksbankens mål. Det tyder på att riksbankens styrräntor hålls
på en onödigt hög nivå. Även framgent tyder så gott som alla prognoser på
fortsatt mycket låg inflation. Utskottet anser därför att riksbanken borde ge
låga räntor en större vikt i penningpolitiken. Det nu krympande räntegapet
gentemot bl.a. Tyskland borde också kunna medge en sänkning av styrräntorna.
Avgörande förändringar i den valutapolitiska regimen som t.ex. en eventuell
anslutning till ERM bör, enligt utskottet beslutas av regeringen i stället för
Riksbanken. Riksdagen, eller riksdagspartierna, måste ges inflytande över
sådana beslut. Det kan lämpligen ske genom informella konsultationer på ett
motsvarande sätt som i säkerhetspolitiska frågor.
Utskottet anser att den nuvarande valutaregimen skall behållas och att kronan
inte skall knytas till andra valutor. En knytning till ERM eller andra valutor
skulle medföra att kronan riskerar utsättas för spekulation, att obalanser
mellan svensk ekonomi och andra länder tilltar och att räntenivån pressas upp
igen.
15. Penning- och valutapolitiken (mom. 5, motiveringen) (kd)
Mats Odell (kd) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken
Penning- och valutapolitiken som börjar med ?Utskottet vill i anslutning? och
slutar med ?växelkurs är goda? bort ha följande lydelse:
Allt talar för att den tredje fasen av EMU kommer att genomföras planenligt
med en bred grupp av länder som deltagare. En kvardröjande osäkerhet finns dock
om den tyska situationen och om Italiens deltagande kan påverka den tyska
marken negativt. Den politiska klarhet som nu skapats om att Sverige kommer att
stå utanför unionen med dess osäkerheter kommer kortsiktigt antagligen att
gynna den svenska kronan. Något behov att knyta den svenska kronan till ERM
finns för närvarande inte.
Den sammantagna bilden av den svenska ekonomins funktionssätt, framför allt
vad gäller arbetsmarknaden, är sådan att ett svenskt medlemskap i EMU inte går
att förorda under överskådlig tid. Mycket tyder på att de strukturella problem
som finns i den svenska ekonomin skulle utgöra en stor risk för framför allt en
ökad arbetslöshet om Sverige låser växelkursen enligt tidsplanen för EMU:s
tredje fas. Redan i dag, vid en öppen arbetslöshet på hela 7,3 %, börjar
Riksbanken varna för att hotbilden mot inflationsmålet har skärpts. En ekonomi
som drabbas av ett inflationstryck även vid så höga nivåer på arbetslösheten
lider alldeles uppenbart av strukturella missförhållanden, huvudsakligen vad
gäller lönebildning och arbetsmarknadens funktionssätt.
16. Krav på regleringar på finansmarknaden (mom. 6) (m, fp, kd)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Per Bill (m), Mats Odell (kd), Göran
Lindblad (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Krav på regleringar
på finansmarknaden bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i U307 (m) yrkande 3 avvisar utskottet tankarna på
en s.k. Tobinskatt som en tänkbar finansiering för FN:s verksamhet. Det skulle
vara till stort men för hela jordens folk om man genom en sådan skatt skulle
kasta grus i den mekanism som allokerar kapital mellan i stort sett alla
jordens länder. Att målmedvetet arbeta för global frihandel inklusive fria
kapitalrörelser, och samtidigt förespråka en Tobinskatt som finansiering för
FN, är en mycket bakvänd ordning. En transaktionsskatt på 0,5 %, som den Tobin
föreslagit, skulle åsamka inte minst den tredje världen stor skada. Lågt räknat
skulle transaktionsskatten på det totala kapitalflödet uppgå till ca 14
miljarder kronor. Det är dubbelt så mycket som det svenska bilaterala
biståndet. Utskottet avvisar således en s.k. Tobinskatt på både principiella
och praktiska grunder.
Vad utskottet anfört med anledning av motion U307 (m) yrkande 3 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi209 (v) yrkandena 20 och
22 samt Fi211 (mp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande krav på regleringar på finansmarknaden
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:U307 yrkande 3 och med avslag på
motionerna 1997/98:Fi209 yrkandena 20 och 22 samt 1997/98:Fi211 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Krav på regleringar på finansmarknaden (mom. 6) (v)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Krav på regleringar
på finansmarknaden bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i Fi209 (v) yrkandena 20 och 22 att
en allt större del av världshandeln kontrolleras av jättelika transnationella
företag. En nedmontering av de jättekolosser som de transnationella företagen
har utvecklats till måste därför sättas på dagordningen. En början skulle vara
att sätta upp ett tydligt regelverk för det transnationella kapitalet, vilket
också förordas i FN-rapporten A Call to Action. En möjlighet skulle vara en
internationell konkurrenslagstiftning som möjliggör delning av alltför
marknadsdominerade företag. Frihandelsorganisationen WTO skulle kunna användas
som verktyg för övervakning av sådan lagstiftning. Nationer skall ha rätt att
utöka kontrollen och insynen i transnationella företag och i internationella
kapitalrörelser. Stater skall ha rätt att kräva att direktinvesteringar görs
som s.k. joint ventures med ett stort ägande för landet där investeringen görs.
Det skall också gå att få FN-stöd för att maximera det kapitalutflöde som
utländskt ägande leder till.
Utskottet förordar också i likhet med motionärerna i Fi209 (v) att regeringen
i olika internationella sammanhang bör verka för att en transaktionsskatt
(Tobinskatt) införs på valutatransaktioner för att öka stabiliteten i
världsekonomin och minska volymen av spekulativa kapitalrörelser.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi209 (v) yrkandena 20 och 22 och
med anledning av motion Fi211 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motion U307 (m) yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande krav på regleringar på finansmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkandena 20 och 22 och med
anledning av motion 1997/98:Fi211 samt med avslag på motion 1997/98:U307
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Krav på regleringar på finansmarknaden (mom. 6) (mp)
Ronny Korsberg (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Krav på regleringar
på finansmarknaden bort ha följande lydelse:
Utskottet anser såsom motionären i Fi211 (mp) att det behövs en
internationell och global reglering av finansmarknaderna som tar sikte på att
få dessa marknader att fungera bättre ur ett ekonomiskt långsiktigt,
medmänskligt och miljömässigt perspektiv. Detta arbete bör präglas av synsättet
att socialt ansvar och miljöhänsyn inte står i motsatsförhållande till bra
ekonomi, utan att det snarare handlar om olika tidsperspektiv och helhetssyn.
Med bredare och mer långsiktiga synsätt är social rättvisa och miljöhänsyn till
fördel för ekonomin.
Utskottet anser vidare att förslaget om en särskild skatt eller avgift
(Tobinskatt) på valutatransaktioner närmare bör undersökas. En sådan globalt
överenskommen valutaskatt skulle kunna stabilisera finansmarknaderna. En följd
bör då bli att räntenivåerna globalt sett kan sänkas något. De globala
finansmarknadernas kortsiktiga inflytande över nationell ekonomisk politik
skulle dämpas. Med hänsyn till de stora totala belopp som omsätts skulle det
också medföra en hyfsad inkomst för staterna. Den inkomsten kan antingen föras
till det internationella arbetet, t.ex. FN, eller möjliggöra en viss sänkning
av andra nationella skatter. Utskottet anser att dessa frågor bör utredas såväl
för svensk del som i internationella sammanhang.
Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringen omgående bör tillsätta en
parlamentarisk utredning som får till uppgift att se över den snabbt växande
globala finansmarknadens funktionssätt och påverkan på svensk ekonomi i syfte
att utveckla en rimlig demokratisk insyn och få den att fungera bättre ur ett
långsiktigt socialt och miljömässigt perspektiv. Regeringen bör också ta aktiv
del i det internationella arbetet, särskilt kring förslaget om en valutaskatt.
Detta gäller särskilt inom EU-samarbetet och i FN.
Utskottet tillstyrker motion Fi211 (mp) och föreslår att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Motionerna Fi209 (v)
yrkandena 20 och 22 samt U307 (m) yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande krav på regleringar på finansmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi211 och med avslag på motionerna
1997/98:Fi209 yrkandena 20 och 22 samt 1997/98:U307 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Offentliga finansers konjunkturkänslighet (mom. 7) (m, fp, kd)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Per Bill (m), Mats Odell (kd), Göran
Lindblad (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Offentliga finansers
konjunkturkänslighet bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en redovisning av de offentliga finansernas
konjunkturkänslighet i enlighet med vad som framförs i motion Fi212 (fp) är
angelägen. Enligt vad som uppgavs från Finansdepartementet förra hösten skulle
en sådan redovisning ske i vårpropositionen i våras eller senast i årets
budgetproposition. Efter förnyade kontakter med Finansdepartementet har
finansutskottet erfarit att projektet försenats. Eftersom de svenska offentliga
finanserna enligt bedömningar från bl.a. OECD och IMF är mer känsliga än andra
länders för konjunktursvängningar finner utskottet Finansdepartementets
senfärdighet förvånansvärd. Utskottet har noterat att både statsministern och
finansministern nyligen uttalat att konjunkturkänsligheten har minskat.
Uppenbarligen saknas grund för dessa uttalanden. Utskottet vill betona att den
redovisning motionärerna begär nu måste ges högsta prioritet.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi212 (fp) yrkande 6 bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande offentliga finansers konjunkturkänslighet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi212 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Behovet av alternativa ekonomiska analyser (mom. 8) (m, fp)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Per Bill (m), Göran Lindblad (m) och Bo
Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Behovet av
alternativa ekonomiska analyser bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med instämmande i vad som sägs i motion Fi207 (m) också
uttrycka oro för det svaga intresset som visas i budgetpropositionen för svensk
ekonomis långsiktiga strukturfrågor. I synnerhet som de prognoser som ligger
till grund för regeringens politik de närmaste åren ur historisk synvinkel är
förvånansvärt optimistiska.
Om regeringens prognoser vad gäller en förmögenhetsdriven konsumtions-
uppgång, exportutvecklingen och investeringsökning inte infrias samt om
utländska investerare i ökad utsträckning hämtar hem sina investeringar blir
den ekonomiska utvecklingen uppenbart sämre. Det skulle medföra än värre
problem för enskilda människor på grund av arbetslöshet, sämre kvalitet inom
vård och skola, m.m. Det är här inte endast fråga om handlingsberedskap utan
även fråga om att genom åtgärder redan nu tillse att krislägen i möjligaste mån
undviks. Om inte åtgärder vidtas riskerar levnadsstandarden att fortsätta
sjunka i Sverige. Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion Fi207
(m) som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört om
riskerna för alltför optimistiska analyser i finansplanen samt bristen på
alternativa analyser och planer om prognoserna för den ekonomiska utvecklingen
slår fel.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande behovet av alternativa ekonomiska analyser
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi207 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Kommission för att analysera faktorerna bakom den ökade inkomstspridningen
(mom. 9) (v)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Kommission för att
analysera faktorerna bakom den ökade inkomstspridningen bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet instämmer i att det är angeläget att få orsakerna bakom den
ökande inkomstspridningen i samhället belysta. Utskottet delar också
uppfattningen att en fortsatt hög arbetslöshet och låga ersättningsnivåer i
socialförsäkringarna med all sannolikhet kommer att öka inkomstspridningen. Med
ett urholkat välfärdssystem kommer också inslaget av privata försäkringar att
öka. Det kommer i sin tur att leda till att en skiljelinje uppstår mellan dem
som har råd att på privat väg försäkra sig och dem som är hänvisade till låga
ersättningsnivåer i de offentliga systemen.
Finansutskottet tillstyrker därför förslaget i motion Fi213 (v) att en
kommission tillsätts som skall analysera faktorerna bakom den ökade
inkomstspridningen och därmed de ökade klassklyftorna. Kommissionen skall
särskilt beakta könsmässiga skillnader, liksom saneringsprogrammets och
arbetslöshetens betydelse.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande kommission för att analysera faktorerna bakom den ökade
inkomstspridningen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi213 hos regeringen hemställer om
att en kommission tillsätts i enlighet med vad utskottet anfört,
22. Kommission för att analysera faktorerna bakom den ökade inkomstspridningen
(mom. 9, motiveringen) (m, fp)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Per Bill (m), Göran Lindblad (m) och Bo
Lundgren (m) anser att finansutskottets ställningstagande under rubriken
Kommission för att analysera faktorerna bakom den ökade inkomstspridningen bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet vill här understryka att de fördelningspolitiska problem som
beskrivs i motionen bäst åtgärdas genom att arbetslösheten bringas ned. Den
största fördelningspolitiska orättvisan finns mellan dem som har respektive
saknar arbete. En kommission löser enligt utskottets mening inte dessa problem
utan vad som krävs är en tillväxt- och sysselsättningsskapande politik.
Finansutskottet avstyrker därmed motion Fi213 (v).
23. Mål för budgetpolitiken (mom. 10) (m)
Lennart Hedquist, Per Bill, Göran Lindblad och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Mål för
budgetpolitiken bort ha följande lydelse:
Det är, enligt utskottets uppfattning, ett väsentligt mål för budgetpolitiken
att fram till år 2000 nedbringa statsskulden som andel av BNP till 60 %. Det
långsiktiga målet bör vara balans i de offentliga finanserna över en
konjunkturcykel vilket leder till att skuldkvoten fortsätter att minska.
Riksdagen har som långsiktigt mål för budgetpolitiken lagt fast ett krav på
överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över en
konjunkturcykel. Enligt utskottets mening ger ett sådant mål sämre
förutsättningar för stabil och hög tillväxt. Målet är därigenom
kontraproduktivt, eftersom stark tillväxt leder till att statsskulden minskar
snabbare i förhållande till BNP.
Eftersom tillväxten kan beräknas bli högre än genomsnittligt över
konjunkturcykeln under åren 1999 och 2000, bör det finansiella sparandet vara
positivt dessa år. Moderata samlingspartiet har i enlighet med detta synsätt
utformat sitt budgetalternativ på ett sådant sätt att det finansiella sparandet
väntas uppgå till 13 miljarder kronor år 1999 och 35 miljarder kronor år 2000.
Vad utskottet här har sagt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi901 (m) yrkandena 1 och
2. Samtidigt avstyrker utskottet motionerna Fi220 (v) yrkande 7, Fi219 (mp)
yrkandena 6 och 7 samt Fi215 (kd) yrkande 9.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi901 yrkandena 1 och 2 samt med
avslag på motionerna 1997/98:Fi215 yrkande 9, 1997/98:Fi219 yrkandena 6
och 7 och 1997/98:Fi220 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om mål för budgetpolitiken,
24. Mål för budgetpolitiken (mom. 10) (v)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Mål för
budgetpolitiken bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att målet om 2 % överskott i de
offentliga finanserna måste underordnas målet om full sysselsättning. Detta
gäller särskilt så länge som det av riksdagen fastlagda målet om en halverad
öppen arbetslöshet inte är uppfyllt. Enligt utskottets mening bör man dock
kunna amortera på statsskulden om sysselsättningsläget skulle bli väsentligt
bättre än vad regeringen räknar med. Då bör man emellertid utgå från begreppet
nettoskuld snarare än EMU-begreppet ?konsoliderad bruttoskuld?.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget till budgetpolitiska mål i
motion Fi220 (v) yrkande 7. Samtidigt avstyrker utskottet motionerna Fi901 (m)
yrkandena 1 och 2, Fi219 (mp) yrkandena 6 och 7 samt Fi215 (kd) yrkande 9.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi220 yrkande 7 samt med avslag på
motionerna 1997/98:Fi215 yrkande 9, 1997/98:Fi219 yrkandena 6 och 7 och
1997/98:Fi901 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om mål för budgetpolitiken,
25. Mål för budgetpolitiken (mom. 10) (mp)
Ronny Korsberg (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Mål för
budgetpolitiken bort ha följande lydelse:
Liksom Miljöpartiet de gröna anser finansutskottet att det långsiktiga målet
för överskott i de offentliga finanserna bör vara minst 1 % av BNP i genomsnitt
över en konjunkturcykel. För denna nivå talar enligt utskottets mening den
omständigheten att utskottet i likhet med Miljöpartiet de gröna i högre grad
vill betona privat sparande i stället för offentligt. Dessutom anser utskottet
i likhet med Miljöpartiet de gröna att inriktningen av den ekonomiska politiken
skall vara sådan att miljöskulden minskas.
Liksom motionärerna anser utskottet att man vid en konjunktur över
genomsnittet bör eftersträva att ha ett högre överskott än 1 % av BNP. Med de
tillväxtprognoser fram till 2000 som regeringen presenterat anser utskottet att
ett överskott på 0,5 % år 1999 och 1,5 % av BNP år 2000 är rimligt.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi219 (mp) yrkandena 6 och 7.
Samtidigt avstyrker utskottet motionerna Fi901 (m) yrkandena 1 och 2, Fi220 (v)
yrkande 7 samt Fi215 (kd) yrkande 9.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi219 yrkandena 6 och 7 samt med
avslag på motionerna 1997/98:Fi215 yrkande 9, 1997/98:Fi220 yrkande 7 samt
1997/98:Fi901 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om mål för budgetpolitiken,
26. Mål för budgetpolitiken (mom. 10) (kd)
Mats Odell (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Mål för budget-
politiken bort ha följande lydelse:
Riksdagen har som långsiktigt mål för budgetpolitiken lagt fast ett krav på
överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över en
konjunkturcykel. Enligt utskottets mening leder ett sådant mål till att det
offentliga i orimlig utsträckning försvårar möjligheterna till hushållssparande
och personligt ansvarstagande samt försämrar effektiviteten i den svenska
ekonomin. I likhet med Kristdemokraterna anser utskottet att man i ett
medelfristigt perspektiv i stället bör inrikta sig på ett överskott motsvarande
1 % av BNP tills Sverige uppfyller konvergenskriteriet om 60 % offentlig
skuldkvot.
Vad utskottet här har sagt bör riksdagen som sin mening ge till känna för
regeringen. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi215 (kd) yrkande 9.
Samtidigt avstyrker utskottet motionerna Fi220 (v) yrkande 7, Fi219 (mp)
yrkandena 6 och 7 samt Fi901 (m) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till 1997/98:Fi215 yrkande 9 samt med avslag på
motionerna 1997/98:Fi219 yrkandena 6 och 7, 1997/98:Fi220 yrkande 7 och
1997/98:Fi901 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om mål för budgetpolitiken,
27. Mål för budgetpolitiken (mom. 10, motiveringen) (fp)
Anne Wibble (fp) anser att finansutskottets ställningstagande under rubriken
Mål för budgetpolitiken bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, i likhet med vad som sägs i propositionen och i
Folkpartiet liberalernas motion, att man bör eftersträva en lägre skuldkvot
eftersom de offentliga finanserna då inte blir lika känsliga för vare sig
förändringar i konjunkturen eller ränte- och växelkurssvängningar. Dessutom
minskar statens räntebetalningar som för närvarande är den enskilt största
posten bland statsbudgetens utgifter.
Skuldkvoten sjunker när tillväxten är god. Den kan sänkas ytterligare genom
försäljning av statliga företag, vilket föreslås i folkpartimotionen. En
minskad skuldsättning bör emellertid också åstadkommas genom att man, sett över
en konjunkturcykel, har ett genomsnittligt överskott i de offentliga finanserna
motsvarande 2 % av BNP. Ett sådant överskott bör upprätthållas så länge
skuldkvoten överstiger 60 % av BNP, dvs. den nivå som motsvarar
konvergenskriterierna för den ekonomiska och monetära unionen (EMU).
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi901 (m) yrkandena 1 och 2,
Fi220 (v) yrkande 7, Fi219 (mp) yrkandena 6 och 7 samt Fi215 (kd) yrkande 9.
28. Budgetförslagen för år 1998 (mom. 11) (m)
Lennart Hedquist, Per Bill, Göran Lindblad och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att utskottets yttrande som under rubriken Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen börjar med ?Saneringen av statsfinanserna? och ca
110 sidor längre fram under rubriken Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten slutar med ?i berörda delar? bort ha följande lydelse:
Trots världens högsta skatter och en gynnsam ekonomisk utveckling förmår inte
stat och kommun att klara av sina kärnuppgifter. Köerna inom sjukvården växer,
skolan förmår inte leva upp till de höga krav som elever och föräldrar har rätt
att ställa och samhället kan inte garantera rättstryggheten. Samtidigt har de
senaste årens skattehöjningar snävat in marginalerna så kraftigt för många
familjer att arbetsinkomsterna inte längre räcker till.
Denna samhälleliga oförmåga har sin grund i en alltför stor offentlig sektor.
Det är ett grundläggande fel i samhällssystemet när ett ständigt växande antal
svenskar görs beroende av bidrag och hänvisas till offentliga servicemonopol.
Genom att den offentliga sektorn lägger beslag på så stor del av de totala
resurserna beskärs den privata sektorns möjligheter att erbjuda nya arbeten som
kan få ned arbetslösheten.
I Sverige har begreppet välfärd felaktigt kommit att bli synonymt med
offentlig verksamhet. En stor offentlig sektor har setts som en garant för
välfärdssamhället. Välstånd skapas emellertid inte genom politiska beslut utan
genom enskilda människors arbete, företagande och initiativkraft. Skall vi åter
kunna bygga upp vårt välstånd måste dessa krafter frigöras. Det kan bara ske om
den privata sektorn tillåts växa.
Medborgarna måste ges valfrihet och rätt att själva bestämma om sin trygghet.
Lägre skatter och lägre utgifter i stat och kommun betyder större frihet för
enskilda och familjer att själva välja. Det ger dem större möjlighet att
prioritera och forma sin framtid, vilket i sig är en utveckling värd att sträva
efter.
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att budgetpolitiken bör
inriktas på att på sikt nå jämvikt mellan privat och offentlig sektor. Det
innebär att de offentliga utgifterna bör tas ned mot 50 % av BNP. Vissa
utgiftssystem har stramats upp sedan början av 1990-talet, vilket ökat stadgan
i ekonomin. Alltjämt gäller emellertid att de offentliga finanserna är starkt
konjunkturkänsliga, framför allt beroende på den offentliga sektorns storlek.
Minskas omfattningen på denna begränsas också risken för framtida obalanser.
Ett första steg i denna riktning tas av Moderata samlingspartiet i motion
Fi206, där partiet lägger fram förslag som innebär att utgifts- och
skattekvoten kan begränsas med 4,5 procentenheter fram till år 2000. Partiets
budgetalternativ är inriktat på balans i de offentliga finanserna och ett för
varje år starkare budgetsaldo än regeringens, vilket ökar säkerheten och
minskar känsligheten för konjunkturförändringar.
De överordnade målen för Moderata samlingspartiets budgetalternativ är:
* att skapa förutsättningar för så många nya arbetstillfällen i företagen att
arbetslösheten avskaffas som samhällsproblem. Det förutsätter och leder till
en högre tillväxt och därmed bättre välståndsutveckling,
* att växla lägre skatter på arbetsinkomster mot bidrag och subventioner så att
det blir möjligt att leva på sin lön och bygga upp ett eget sparande,
* att återskapa förtroendet för att stat och kommun klarar sina grund-läggande
åtaganden genom prioritering av kärnuppgifterna inom ramen för de omfattande
resurser som tas i anspråk av den offentliga sektorn.
Sålunda föreslår Moderata samlingspartiet i sitt budgetalternativ be-sparingar
som för 1998 uppgår till 35,4 miljarder kronor och för 1999 och 2000 till 55,3
respektive 67,2 miljarder kronor.
I det moderata budgetalternativet gör besparingarna det möjligt att sänka
skatter med 35,7 miljarder kronor 1998, 56,7 miljarder kronor 1999 och
83,2 miljarder kronor 2000.
Moderata samlingspartiet föreslår en långtgående växling från sub-ventioner
och bidrag till skattesänkningar för de breda grupperna av låg- och
medelinkomsttagare.
Det är framför allt vanliga familjer med låga och medelstora inkomster som
har drabbats av de senaste årens skattechocker. Enligt finansutskottets mening
är det därför naturligt att man - såsom Moderata samlingspartiet förordar - i
första hand inriktar sig på att sänka såväl skatten på arbetsinkomster för låg-
och medelinkomsttagare som andra skatter vilka begränsar vanliga hushålls
marginaler, såsom fastighetsskatt samt skatt på bensin och resor med
kollektivtrafik. I enlighet med detta synsätt har i det moderata
budgetalternativet skattesänkningarna fördelats så att drygt 12 miljarder
kronor används för att minska skatten på företagande och kapitalbildning, medan
hela 67 miljarder kronor, eller drygt 80 %, avser lägre skatt på arbete, familj
och boende. Skattesänkningar utformade på detta sätt skapar enligt utskottets
mening större trygghet för enskilda och familjer.
De besparingsförslag Moderata samlingspartiet för fram är enligt
finansutskottets mening väl avvägda. De inriktas på områden där det finns
möjligheter för människor att förbättra den egna situationen antingen genom
egna insatser, eller genom de skattesänkningar partiet föreslår. Stöd och
bidrag skall hjälpa människor när de är i akut behov och under en kortare tid
drabbas av oförutsedda händelser som arbetslöshet och sjukdom. Men de får inte
leda till att människor på grund av regleringar eller avsaknaden av andra
drivkrafter fastnar i bidragsberoende.
Finansutskottet noterar med tillfredsställelse att grupper som har svårt att
tillgodogöra sig skattesänkningarna är undantagna från Moderata
samlingspartiets besparingar. Tvärtom föreslår man betydande förbättringar i
förhållande till regeringen för exempelvis handikappade och pensionärer. En
skattesänkning, i form av ett särskilt kommunalt grundavdrag för barn-familjer,
är dessutom tänkt att kunna utgå som ett bidrag för dem som på grund av låga
inkomster inte kan tillgodogöra sig avdraget.
Moderata samlingspartiet föreslår inte heller några besparingar som berör
sjukvård, äldreomsorg eller undervisningen i grundskola och gymnasium.
I stället går besparingarna ut på att behålla nuvarande 75-procentiga
ersättningsnivå inom socialförsäkringssystemen och arbetslöshetsförsäkringen
samt att införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen.
Arbetslöshetsförsäkringen bör dessutom avindexeras samtidigt som
arbetsvillkoret skärps och dagpenningen sänks till 210 kr. Dessutom bör
egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen öka.
Utgiftsminskningar bör också åstadkommas genom minskat företagsstöd, minskade
bidrag till organisationer och politiska partier, en snabbare avveckling av
bostadssubventionerna, en lägre nivå på infrastrukturinvesteringarna och
besparingar inom den statliga administrationen.
Samhällets grundläggande funktioner som till exempel polis, rättsväsende och
försvar bör däremot i enlighet med det moderata alternativet ges ökade anslag i
förhållande till vad regeringen föreslagit. Partiet anslår också 1,7 miljarder
kronor mer än regeringen för kostnader för statlig assistansersättning. Likaså
bör åtgärder vidtas för att stärka kvaliteten såväl i den grundläggande
skolutbildningen som inom högskolans ram, vilket innebär större
forskningsanslag än vad regeringen förordat.
Kommunernas ekonomi har försvagats kraftigt sedan Socialdemokraterna övertog
regeringsansvaret 1994. Enligt utskottets mening kan emellertid den nödvändiga
förnyelsen av kommunsektorn inte åstadkommas på det sätt regeringen föreslår
genom utfästelser om ytterligare statsbidrag till kommunsektorn. Erfarenheterna
av vad som skett med anledning av tidigare tillskott bekräftar detta. Statens
viktigaste uppgift i detta sammanhang är i stället att genomföra omfattande
avregleringar för den kommunala verksamheten. Verksamheterna måste
konkurrensutsättas och så långt möjligt effektiviseras och rationaliseras för
att medborgarna skall få valuta för sina skattepengar. I likhet med Moderata
samlingspartiet föreslår utskottet en omfattande avreglering och
konkurrensutsättning.
Den kommunala verksamheten bör sålunda renodlas och effektiviseras. Dessutom
bör tidigare tillskott av statsbidrag utnyttjas. Om man därtill beaktar att
ekonomin torde utvecklas starkare med den av utskottet här förordade politiken
uppkommer ett utrymme för att sänka den kommunala utdebiteringen. Enligt
utskottets mening bör kommunalskatten därigenom kunna sänkas med åtminstone 50
öre 1999 och 1 kr 2000. I många kommuner bör utrymme för en sänkning finnas
redan 1998.
Kommunalskatten bör därutöver sänkas genom att staten övertar kostnader som
åvilar kommunerna. Utskottet föreslår att man inför en nationell skolpeng av
det slag Moderata samlingspartiet förordar för att lyfta över
finansieringsansvaret för skolan (men inte ansvaret för undervisningen som
sådan) till staten. För 1999 skapas därmed ett utrymme som motsvarar en
sänkning av den kommunala utdebiteringen med 1 kr och 2000 med 2 kr.
Förutom det nyss nämnda utrymmet för att ta över kostnaderna för att
möjliggöra sänkt kommunal utdebitering föreslår utskottet enligt moderat
förebild också höjt allmänt grundavdrag och införande av ett särskilt
grundavdrag för barn vid den kommunala beskattningen.
Såsom Moderata samlingspartiet framhåller är det ett oavvisligt krav att stat
och kommun kan fullfölja sina grundläggande åtaganden när det gäller exempelvis
sjukvård, äldreomsorg, undervisning och rättstrygghet. Det kan emellertid ske
om verksamheten koncentreras till kärnuppgifterna.
De skattesänkningar Moderata samlingspartiet föreslår framgår av efterföljande
tabell där angivna värden avser förslagens effekt på den konsoliderade
offentliga sektorn. Utskottet ansluter sig till Moderata samlingspartiets
förslag och förordar att de moderata skattesänkningsförslagen genomförs och får
ligga till grund för beräkningen av statsbudgetens inkomster för 1998.
Tabell. Moderata samlingspartiets förslag till skattesänkningar 1998-2000
miljarder kronor, 1998 års priser
------------------------------------------------------
|                                       |1998|1999|2000|
------------------------------------------------------
|                                       |    |    |  |
------------------------------------------------------
|Grundavdrag  för barn på 10 000 kr vid |-5,90|-6,50|-6,50|
|kommunal beskattning                   |    |    |  |
------------------------------------------------------
|Grundavdraget  höjs  till 0,275 bb =10 |-2,38|-2,60|-2,60|
|000 kr                                 |    |    |  |
------------------------------------------------------
|Statlig         finansiering        av |  - |-9,60|-19,20|
|kommunalskattesänkning                 |    |    |  |
------------------------------------------------------
|Avdrag för barnomsorgskostnader        |-0,90|-1,00|-1,00|
------------------------------------------------------
|Sänkt statlig inkomstskatt till 20 %   |-5,73| - | -|
------------------------------------------------------
|Fullt inflationsskydd från 1998        |-0,31|-0,31|-0,31|
------------------------------------------------------
|Sänkt      fastighetsskatt,      inkl. |-1,92|-4,64|-6,33|
|begränsning av markvärdet              |    |    |  |
------------------------------------------------------
|Sänkt bensinskatt (20 öre + moms)      |-1,10|-1,10|-1,10|
------------------------------------------------------
|Ej avdragsgillt  belopp i reseavdraget |-0,33|-0,33|-0,33|
|bibehålls (6 000 kr)                   |    |    |  |
------------------------------------------------------
|Höjt reseavdrag till 16 kr milen       |-0,25|-0,25|-0,25|
------------------------------------------------------
|Bättre villkor för pensionssparande    |  0 |-0,95|-0,95|
------------------------------------------------------
|Sänkta egenavgifter  (3 % 1998, 3,95 % |-13,31|-17,53|-28,80|
|1999, 5,95 % 2000)                     |    |    |  |
------------------------------------------------------
|Slopad dubbelbeskattning (från 1998 års|-1,00|-5,00|-5,50|
|vinster)                               |    |    |  |
------------------------------------------------------
|Successivt slopad förmögenhetsskatt    |-0,94|-3,43|-5,00|
------------------------------------------------------
|Sänkt  kapitalinkomstskatt (28 % 1999, |    |0,17|0,40|
|25% 2000)                              |    |    |  |
------------------------------------------------------
|Lindrade regler för fåmansbolag        |-0,30|-0,50|-0,50|
------------------------------------------------------
|Sänkt bränsleskatt på arbetsredskap    |-0,40|-0,50|-0,50|
------------------------------------------------------
|Förlängd skattebetalningsperiod        |-0,30|-0,30|-0,30|
------------------------------------------------------
|Lägre beskattning av royaltyinkomster  |-0,07|-0,07|-0,07|
------------------------------------------------------
|Skattereduktion       för       ?rena? |  0 |  0 | 0|
|hushållstjänster                       |    |    |  |
------------------------------------------------------
|Avdrag ROT                             |-0,50|-1,00|-1,00|
------------------------------------------------------
|Slopad löneskatt på vinstandelar       |-0,10|-0,10|-0,10|
------------------------------------------------------
|                                       |    |    |  |
------------------------------------------------------
|Totalsumma, fasta priser               |-35,74|-55,54|-79,94|
------------------------------------------------------
|Totalsumma,  löpande  priser  vid  2 % |-35,74|-56,65|-83,17|
|inflation                              |    |    |  |
------------------------------------------------------
Finansutskottet har tidigare ställt sig bakom Moderata samlingspartiets förslag
till besparingar. De utgiftsminskningar som följer av dessa förslag innebär att
utgiftstaket under de kommande tre budgetåren bör bestämmas till 681 miljarder
kronor 1998, 677 miljarder kronor 1999 och 671 miljarder kronor år 2000. Det är
en minskning med 39 respektive 59 och 73 miljarder kronor jämfört med
regeringens förslag för de tre åren.
Vid beräkningen av utgiftstaket har utskottet i likhet med Moderata
samlingspartiet inte inkluderat någon budgeteringsmarginal eftersom den
påverkar budgetdisciplinen negativt. Om de föreslagna taken för statens
utgifter behöver överskridas, får regeringen återkomma till riksdagen med
redovisning av varför det ökade resursbehovet uppstått samt förslag till
åtgärder för att uppfylla det ursprungligen fastställda taket för de statliga
utgifterna.
Tabell. Regeringens och utskottets förslag till utgiftsramar m.m. för 1998
Belopp i miljoner kronor

Sammanfattningsvis anser utskottet således att Moderata samlingspartiets
budgetförslag för 1998 bör ligga till grund för budgetpolitiken. Det innebär
att utskottet tillstyrker de av detta parti föreslagna nivåerna för
utgiftstaket under 1998-2000, liksom partiets förslag till beräkning av
statsbudgetens inkomster vilket finns intaget i appendix 1 till utskottets
betänkande som reservation 28 (m). Vidare tillstyrker utskottet Moderata
samlingspartiets förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområden som
återfinns dels i nedanstående tabell, dels i reservation 28 (m) i det till
utskottets betänkande fogade appendix 1. Slutligen biträder utskottet även
övriga av Moderata samlingspartiet i detta sammanhang framförda förslag.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet således motionerna
- Fi205 (m) yrkandena 1-8 och 10,
- Fi206 (m) yrkandena 3, 4, 6 och 7,
- Fi401 (m),
- Fi403 (m) yrkandena 1, 2, 5-17,
- Fi404 (m),
- Sk302 (m),
- Sk303 (m) yrkandena 1, 2 och 4,
- Sk304 (m),
- Sk305 (m) yrkandena 1-3,
- Sk306 (m),
- Sk316 (m, fp, kd),
- Sk318 (m),
- Sk321 (m) yrkandena 2-4 och 7-9,
- Sk322 (m, kd),
- Sk323 (m) yrkande 1,
- Sk324 (m) yrkandena 1, 2, och 4-6,
- Sk327 (kd) yrkandena 8-9,
- Sk609 (m) yrkande 4
- Sk624 (m) yrkande 1,
- U224 (m) yrkandena 4 (delvis) och 5,
- U307 (m) yrkande 5,
- U809 (m) yrkande 4,
- Fö211 (m) yrkande 12,
- Fö225 (m) yrkande 8,
- Sf304 (m) yrkande 3,
- T232 (m) yrkandena 2 och 6,
- N217 (m, fp, kd) yrkandena 6 och 7 samt
- Bo202 (m) yrkandena 5 och 6.
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare avstyrks de motioner i
betänkandets appendix 2 som inte tillstyrkts i detta avsnitt.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande budgetförslagen för år 1998
att riksdagen
a) med bifall till motion 1997/98:Fi206 yrkande 3 och med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 3 godkänner den reviderade
beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1998-2000,
b) med bifall till motion 1997/98:Fi206 yrkande 4 och med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 4 och motion 1997/98:Fi218
yrkande 2 beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1998 på
utgiftsområden enligt det med reservation 28 (m) betecknade förslaget i
appendix 1 till hemställan,
c) med bifall till motion 1997/98:Fi206 yrkande 6 och med anledning av
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 6 godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret 1998 enligt det med reservation 28
(m) betecknade förslaget i appendix 1 till hemställan,
d) med bifall till motion 1997/98:Fi206 yrkande 7 och med anledning av
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 10 godkänner beräkningen av
budgeteffekter för budgetåret 1998 av förändrade skatte- och avgiftsregler
i enlighet med vad utskottet anfört,
e) avslår motion 1997/98:Sk698 yrkande 4 om förändring av nuvarande
fastighetstaxeringssystem,
f) om myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 1998
= utskottet,
g) om förändringar i anslagsbehållningarna under budgetåret 1998
= utskottet,
h) med bifall till motionerna 1997/98:Fi403 yrkandena 14-16,
1997/98:Sk305 yrkande 2 och 1997/98:Sk321 yrkandena 8 och 9 avslår
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 37 i denna del och godkänner
vad i motionerna anförs om reseavdrag,
i) om förlängt ROT-avdrag
med bifall till motion 1997/98:Fi205 yrkande 6 och med anledning av
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 44 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om permanent avdrag
för underhåll och reparationer av egna bostäder,
j) avslår proposition 1997/98:1 Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten yrkande 1 i denna del om reducering av det särskilda
grundavdraget för förtidspensionär som uppbär arbetsskadelivränta,
k) med bifall till motionerna 1997/98:Fi404 och 1997/98:Sk325 yrkande 9
och med anledning av motion 1997/98:Fi215 yrkande 8 avslår proposition
1997/98:1 Finansplan m.m. yrkandena 24, 25 och 27-40 om förändrad
avgiftsstruktur
l) med bifall till motion 1997/98:Fi401 avslår proposition 1997/98:1
Finansplan m.m. yrkande 26 i denna del om avgiftsförändringar till följd
av kortare sjuklöneperiod samt som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om sänkta arbetsgivaravgifter med anledning av
höjningen av sjuklönen,
m) med bifall till motionerna 1997/98:Fi205 yrkande 3, 1997/98:Fi403
yrkande 12, 1997/98:Sk321 yrkande 2, 1997/98:Sk324 yrkandena 1 och 2,
1997/98:Sk327 yrkandena 8 och 9 och 1997/98:Sk609 yrkande 4 och med avslag
på proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkandena 41-43, alla i denna
del, godkänner vad som anförs i motionerna om förmögenhetsskatten,
n) dels med bifall till motion 1997/98:Fi403 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om skattepolitikens
inriktning,
dels med bifall till motionerna 1997/98:Fi205 yrkande 5, 1997/98: Fi403
yrkandena 5-7 och 17, 1997/98:Sk322, 1997/98:Sk323 yrkande 1 och
1997/98:Sk324 yrkandena 4 och 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionerna om övriga förslag beträffande inkomstskatt för
fysiska personer,
dels med bifall till motionerna 1997/98:Fi205 yrkandena 1, 2 och 8,
1997/98:Sk321 yrkande 3, 1997/98:Sk624 yrkande 1 och 1997/98: N217
yrkandena 6 och 7 samt med anledning av motionerna 1997/98:Sk312 och
1997/98:Sk314 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionerna om företagsbeskattning, dubbelbeskattning,
dels med bifall till motion 1997/98:Fi403 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om övriga avgiftsfrågor,
dels med bifall till motion 1997/98:Fi205 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om löneskatt på
vinstandelar,
dels med bifall till motionerna 1997/98:Fi403 yrkandena 8-11,
1997/98:Sk303 yrkandena 1, 2 och 4, 1997/98:Sk324 yrkande 5 och
1997/98:Bo202 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionerna om fastighetsskatt,
dels med bifall till motionerna 1997/98:Fi205 yrkande 4, 1997/98:Sk316 och
1997/98:Sk318 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionerna om mervärdesskatt,
dels med bifall till motionerna 1997/98:Fi205 yrkande 7, 1997/98:Fi403
yrkande 13, 1997/98:Sk302, 1997/98:Sk304, 1997/98: Sk305 yrkandena 1 och
3, 1997/98:Sk306, 1997/98:Sk321 yrkandena 4 och 7 och 1997/98:T232
yrkandena 2 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs
i motionerna om energiskatt,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk318 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om reklamskatt,
dels med bifall till motionerna 1997/98:U224 yrkandena 4 i denna del och
5, 1997/98:U307 yrkande 5, 1997/98:U809 yrkande 4, 1997/98:Fö211 yrkande
12 och 1997/98:Fö225 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionerna om enskilda utgiftsområden,
dels med bifall till motion 1997/98:Sf304 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om nivån på utgifterna för
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten,
dels avslår övriga i appendix 2 till hemställan upptagna motionsyrkanden,
29. Budgetförslagen för år 1998 (mom. 11) (fp)
Anne Wibble (fp) anser
dels att utskottets yttrande som under rubriken Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen börjar med ?Saneringen av statsfinanserna? och som
ca 110 sidor längre fram under rubriken Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten slutar med ?i berörda delar? bort ha följande lydelse:
Budgetpolitikens inriktning - inkomsternas och utgifternas omfattning
Utskottet konstaterar att 1997 blir ett bottenår för sysselsättningen och
rekord år för arbetslösheten. Politiken måste därför inriktas mot omedelbara
insatser för ökad sysselsättning och högre tillväxt. Folkpartiet liberalerna
redovisar i motionerna Fi212 och Sk735 ett budgetalternativ som är så utformat
att det skapar förutsättningar för en tillväxt som är både större och
uthålligare än med regeringens politik. Ansatsen i motionen skiljer sig från
propositionen eftersom den inriktas på förslag till strukturreformer som kan
undanröja Sveriges långsiktiga tillväxt- och sysselsättningsproblem. Det gäller
t.ex. lägre skatt på arbete och riskkapital, förenklingar för mindre företag,
reformerad arbetsrätt, m.fl. förslag som redovisas i utskottets
ställningstagande till riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Motionärernas
förslag gör att Sverige blir bättre rustat för global konkurrens, mera
företagsamt och mindre segregerat. Samtidigt prioriterar motionärerna vården
och skolan. Folkpartiet liberalerna föreslår således vissa utgiftsökningar,
framför allt vad gäller vård och omsorg men även för utbildning, bistånd och
miljö. Utskottet anser att detta är en riktig proritering och tillstyrker
därför Folkpartiets budgetalternativ på temat ?jobb, vård, skola?. Förslagen i
Folkpartiet liberalernas motioner, som utskottet tillstyrker, innebär att
skatterna sänks med ca 30 miljarder kronor redan år 1998. Sänkningarna är i
princip helt koncentrerade på att skapa förutsättningar för ökad sysselsättning
i näringslivet. Fler människor måste få jobb, och därför måste skatten på
arbete sänkas rejält. En ny kurs för skattepolitiken skall ge fler människor en
lön att leva på. Arbetsgivaravgifterna i den privata tjänstesektorn sänks med
drygt 18 miljarder - eller med 6 procentenheter -, värnskatten tas bort,
dubbelbeskattningen på aktier slopas och beskattningen av fåmansbolagen
lindras. Dessutom bör fastighetsskatten och förmögenhetsskatten sänkas.
Fortsatta skattesänkningar bör inriktas på att lätta skattebördan för låg-
och medelinkomsttagare. Utskottet anser att merparten av det ?utrymme? som
redovisas i budgeten år 2000 bör användas för sådana skattesänkningar.
Utgångspunkten är att Sverige inte behöver högre skatter utan fler
skattebetalare. Utskottet konstaterar liksom motionärerna att aktuella
forskningsrön tyder på att en sådan sänkning av arbetsgivaravgifterna redan
1998 som utskottet förordar kan resultera i minst 70 000 nya jobb.
Utskottet föreslår en reformering av de stora socialförsäkringssystemen till
mer renodlade försäkringssystem i enlighet med vad som föreslagits av
Folkpartiet liberalerna, varvid det sammanlagda skattetrycket kan sänkas till
närmare 46 %.
De största besparingarna avser selektivt företagsstöd på ca 11 miljarder
kronor. Andra, mer betydande besparingar uppnås genom en långsammare takt i
genomförandet av tilltänkta infrastrukturinvesteringar och
energiomställningsprogrammet. Vidare skall de extra datorinvesteringar som
myndigheterna behöver göra inför millennieskiftet finansieras med
engångsinkomster från företagsförsäljningar. Genom att avstå snabbstängningen
av Barsebäck uppnås en besparing på ca 2 miljarder kronor. Regeringen har med
ett uppseendeväckande budgeteringsfel underlåtit att beakta konsekvenserna av
stängningsbeslutet. Minskat fusk och bättre skatteindrivning bidrar också till
finansieringen, liksom åtgärder för bl.a. bättre rehabilitering, varigenom
utgifterna för förtidspension minskas.
Med hänsyn tagen till växlingen mellan sänkt inkomstskatt och höjda
försäkringspremier till arbetslöshetsförsäkringen (en omfördelning på 10
miljlarder kr) föreslår utskottet sammanlagt lägre skatter med omkring 38
miljarder kronor. Detta finansieras med minskade utgifter i samma omfattning.
Budgeten kan sammanfattas på följande sätt.
Tabell. Budgeten i sammandrag
Belopp i miljarder kronor
-------------------------------------------------
|                            ||1998 ||1999 ||2000|
-------------------------------------------------
|                            ||     ||     ||   |
-------------------------------------------------
|Skattesänkningar            ||  -  ||  -  ||  -|
|                            ||38,0 ||36,7 ||37,0|
-------------------------------------------------
|Finansiering                ||+38,1||+37,4||+37,9|
-------------------------------------------------
|Saldopåverkan               ||+0,1 ||+0,7 ||+0,9|
-------------------------------------------------
|                            ||     ||     ||   |
|                            ||     ||     ||   |
-------------------------------------------------
Som en konsekvens av vad utskottet nu förordat bör utgiftstaket ändras för de
kommande tre åren till 691, 705 och 715 miljarder kronor.
Tabell. Utgiftstak
Belopp i miljarder kronor
-------------------------------------------------
|                            ||1998 ||1999 ||2000|
-------------------------------------------------
|                            ||     ||     ||   |
-------------------------------------------------
|Av   riksdagen  fastställt  ||720,0||735,0||744,0|
|utgiftstak                  ||     ||     ||   |
-------------------------------------------------
|Utgiftsminskningar¹         ||  -  ||  -  ||  -|
|                            ||31,0 ||31,0 ||32,6|
-------------------------------------------------
|Ändrad budgeteringsmarginal ||+2,0 ||+1,0 ||+3,6|
-------------------------------------------------
|Nytt utgiftstak             ||691,0||705,0||715,0|
-------------------------------------------------
|                            ||     ||     ||   |
|                            ||     ||     ||   |
-------------------------------------------------
¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor
Skattepolitikens inriktning
Utskottet menar, i likhet med vad Folkpartiet liberalerna betonar i motion
Sk735, att det är en prioriterad uppgift att skapa förutsättningar för fler
arbetstillfällen. Skattesänkningar måste genomföras omedelbart för att få fler
jobb i näringslivet. Målet är att så många som möjligt skall slippa vara
beroende av arbetslöshetsersättning, AMS-åtgärder, socialbidrag,
förtidspensioner m.m. och i stället ges en chans att försörja sig på eget
arbete. Fler människor måste få en lön att leva på.
Den långsiktiga inriktningen av skattepolitiken bör vara inriktad på lägre
skatter för låg- och medelinkomsttagare. Enligt regeringens kalkyler finns vid
sekelskiftet ett ?utrymme? på 20 miljarder kronor. Utskottet konstaterar att
folkpartiet inte redovisat dessa skattesänkningar i motionernas tabeller,
eftersom regeringens kalkyler är osäkra. Om utrymmet skulle uppstå tillstyrker
utskottet motionärernas förslag att huvuddelen bör användas till att sänka
skatterna för låg- och medelinkomsttagare. De principer som fastslogs i samband
med skattereformen måste återupprättas, dvs. att de flesta inkomsttagare
betalar högst 30 % i skatt och att bara 15 % betalar statsskatt, samt högst 50
% i marginalskatt. Det är viktigt att återinföra det fulla inflationsskyddet i
skatteskalan så att inte fler personer successivt skjuts uppåt och tvingas
betala statsskatt.
Det höga skattetrycket i Sverige för oundvikligen med sig en hög
skattebelastning på de stora och breda skattebaserna, dvs. de inkomstskikt där
de flesta inkomsttagare befinner sig. Sverige är det land bland
industriländerna som har det lägsta grundavdraget och en av de högsta inledande
skattesatserna. Det innebär att små inkomster beskattas hårdare än i jämförbara
länder. Med lägre skatter på låga inkomster får fler chansen att försörja sig
på det egna arbetet. Rent tekniskt kan detta ske genom förändringar i
inkomstskatteskalan eller genom höjda grundavdrag. Även lägre kommunalskatt
skulle ge liknande effekter.
Skattepolitiken måste enligt utskottets mening inriktas på att skapa
förutsättningar för en växande och dynamisk samhällsekonomi. Det innebär att
skatterna måste utformas så att de enskilda initiativ som driver ekonomisk
utveckling och stigande sysselsättning uppmuntras. Det innebär också att
skatterna måste ges en internationellt konkurrenskraftig inriktning. Sverige
skall vara ett land som lockar till sig entreprenrörer, investeringar och nya
arbetstillfällen. Sverige skall vara ett land där det lönar sig att arbeta,
investera och starta företag. Fortsatta minskningar av skattekilen på arbete -
dvs. skillnaden mellan vad arbetsgivaren betalar brutto och vad löntagare får
netto - är nödvändiga.
Ett successivt sänkt skattetryck är nödvändigt för att växla in svensk
ekonomi på en högre tillväxtbana. Det strider inte mot kraven att skatterna
skall kunna finansiera en ambitiös välfärdspolitik med omfattande
skattefinansierad vård, omsorg, utbildning och miljöarbete eller ansvar för de
människor som behöver det offentligas stöd. Tvärtom kan sådana välfärdsmål bara
tillgodoses om ekonomin växer i tillfredsställande takt och fler människor
slipper vara beroende av a-kassor, AMS-åtgärder, socialbidrag, förtidspension,
m.m. En skattepolitik för fler skattebetalare är en förutsättning för att nå
högt ställda ambitioner på välfärdsområdet.
Inkomstförslagen
I propositionen läggs vissa inkomstförslag fram som utskottet kan tillstyrka.
Det gäller förslaget om höjt reseavdrag från 13 till 15 kr och höjd
avdragsgräns till 7 000 kr.
Däremot är utskottet inte berett att stödja övriga inkomstförslag i
propositionen. Förslaget om förlängt ROT-avdrag strider mot grundläggande
principer för skattereformen och bör därför avvisas.
Utskottet kan inte heller acceptera propositionsförslaget om ändrad
förmögenhetsbeskattning. Förmögenhetsskatten ter sig alltmer omöjlig i en
internationaliserad värld. Regeringen backar nu från den nyligen genomförda
höjningen av förmögenhetsvärderingen av aktier och föreslår en sänkning från
100 % till 80 %. Utskottet anser att höjningen inte borde ha gjorts och anser
därför att värderingen nu bör sänkas igen till 75 %. Dock tillstyrker utskottet
den i propositionen föreslagna utvidgade huvuddelägardefinitionen. Vidare
avstyrker utskottet det i propositionen framlagda förslaget om en
tillbakaverkande beskattning av de företag som flyttade till O-listan i samband
med att skatten höjdes på A-listan. Utskottet kan däremot tillstyrka det i
motion Sk735 framlagda förslaget om att slopa sambeskattningen och att höja det
skattefria beloppet till 2 miljarder kronor. Förändringen skall ske 1998 och
får budgeteffekt först år 1999. På sikt bör förmögenhetsskatten avskaffas.
Utskottet kan inte heller nu tillstyrka propositionens förslag om reducering
av det särskilda grundavdraget för förtidspensionärer med arbetsskadelivränta.
Förslagets konsekvenser för de hushåll som påverkas är inte tillräckligt
utredda. Dessutom förefaller ändringen ogenomtänkt med tanke på att det
särskilda grundavdraget kommer att avskaffas från millennieskiftet som ett led
i övergången till ett nytt pensionssystem.
Utskottet avstyrker även propositionsförslagen om ändrad avgiftsstruktur.
Utskottets ställningstagande till propositionsförslagen redovisas i följande
tabell.
Tabell. Avvikelser i förhållande till regeringens förslag 1998
Miljoner kronor
---------------------------------------------
|Inkomstförslag        i  |       Avvikelser|
|propositionen            |                 |
---------------------------------------------
| Justerad                |            - 170|
| förmögenhetsskatt       |                 |
---------------------------------------------
| Reducerat     särskilt  |   (ej inräknat i|
| grundavdrag             |   propositionen)|
---------------------------------------------
|Inkomstförslag i motion  |                 |
|Fi212                    |                 |
---------------------------------------------
| Slopad värnskatt 1998   |          - 5 000|
---------------------------------------------
| Höjd  avdragsgräns för  |                 |
| pensionssparande        |                0|
---------------------------------------------
| Slopad                  |          - 3 000|
| dubbelbeskattning       |                 |
---------------------------------------------
| Sänkt inkomstskatt      |         - 10 000|
---------------------------------------------
| Lindrad    beskattning  |            - 700|
| fåmansbolag m.m.        |                 |
---------------------------------------------
| Sänkt                   |         - 18 300|
| arbetsgivaravgift       |                 |
---------------------------------------------
| Slopad        särskild  |            - 100|
| löneskatt   på  vinst-  |                 |
| andelar                 |                 |
---------------------------------------------
| Reducerad               |          - 2 000|
| fastighetsskatt         |                 |
---------------------------------------------
| Miljöskatt              |            + 300|
---------------------------------------------
Av tabellen framgår också de inkomstförslag som utskottet tillstyrker och som
föreslagits i folkpartimotionerna Fi212 och Sk735.
Utgiftsramarna
Utskottet kommenterar nedan de viktigaste skillnaderna mellan propositionen och
Folkpartiets förslag. Utskottet tillstyrker folkpartiets förslag. Kommentarerna
följer i huvudsak utgiftsområdenas ordningsföljd.
Utskottet anser besparingarna inom presstöd och partistöd (utgiftsområde 1) väl
avvägda. Vad gäller förslagen inom utgiftsområdena 2-4 innebär de dels en
förstärkning av skattemyndigheternas möjligheter att bekämpa skattefusk, inte
minst inom momssystemet, dels att andra delar av rättsstaten stärks. En väl
fungerande demokrati förutsätter både ett väl fungerande rättssystem och att
medborgarna hyser förtroende för rättsstaten men detta uppnås inte för
närvarande. Åtgärder måste vidtas genast, framför allt när det gäller polis-
och åklagarverksamheten där kampen mot mc-brottsligheten är särskilt angelägen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att rättshjälpen måste förstärkas.
I budgetpropositionen upprepar regeringen sitt förslag sedan tidigare att
biståndsramen även för nästa budgetår skall ligga kvar på den
biståndshistoriskt låga nivån 0,7 %. Regeringen har steg för steg fjärmat sig
från det moraliskt bindande enprocentsmålet som riksdagen en gång ställt sig
bakom. I en situation med enorma behov av katastrofhjälp och omfattande behov
av långsiktigt bistånd till stöd för spridande av demokrati, mänskliga
rättigheter, ekonomiska reformprocesser och god miljö är det enligt utskottets
mening nödvändigt att redan i budgeten för 1998 öka biståndsanslaget utöver de
0,7 % regeringen stannat vid.
Vägen som leder mot uppfyllandet av enprocentsmålet måste därför påbörjas
omedelbart och första steget tas i budgeten för 1998. Vidare bör en plan
upprättas som visar hur Sverige säkerställer löftet om enprocentsmålet.
Alla, oavsett inkomst och livssituation, skall ha rätt till god vård och
omsorg. Det finns anledning att oroas av de alltmer uppenbara bristerna inom
äldreomsorgen, de växande köerna inom vården och den ökande klyftan mellan
behov och resurser till vården som HSU 2000 visat på. De extra resurserna på
4 miljarder kronor för år 1999 och 2000 behövs därför. De behövs för att stoppa
uppsägningarna av personal och för att förbättra kvaliteten inom vården och
omsorgen. Enligt utskottets mening krävs det ytterligare insatser utöver detta
för att åstadkomma en värdig vård. Det krävs ett växande skatteunderlag och det
krävs nytänkande och omprioriteringar inom kommuner och landsting. Sjukvården
bör tillföras resurser genom s.k. finansiell samordning, där
sjukpenningförsäkringen utnyttjas för att korta vårdköer. Ett särskilt
statsbidrag för att realisera rätten till eget rum bör också införas och
högkostnadsskyddet förstärkas.
Inom utgiftsområde 9 anser utskottet att prioritet bör ges att återställa de
regler som ursprungligen gällde för rätten till personlig assistans.
Utskottet anser att ersättningsnivån vid närståendevård bör höjas liksom
rätten till förmånen och den därtill kopplade ledigheten förlängas. Vidare bör
försäkringskassorna tillföras ytterligare resurser för kontroll av fusk och
överutnyttjande i socialförsäkringssystemen. Detta i kombination med
effektivare rehabilitering inom förtidspensionssystemet leder enligt utskottet
till ett minskat antal förtidspensioner.
När det gäller utgiftsområde 13 bör utgiftsramen för år 1998 bestämmas till
28 miljarder kronor, dvs. ca 14,7 miljarder kronor lägre än vad regeringen
föreslagit. Denna besparing kan uppnås bl.a. genom en reformering av
arbetslöshetsförsäkringen. Reformen innebär bl.a. att en fjärdedel av
försäkringspremierna skall betalas av den enskilde, samtidigt som
inkomstskatten sänks så att köpkraften förbli oförändrad. Genom förändringen
skulle försäkringen bli ett instrument för att skapa bättre förutsättningar för
en ansvarsfull lönebildning. Den föreslagna reformen skulle innebära en
besparing motsvarande 10 miljarder kronor. Vidare delar utskottet Folkpartiets
uppfattning att man inte skall avsätta medel till generationsväxling,
resursarbete, tillfällig avgångsersättning och OTA.
I likhet med Folkpartiet anser utskottet att den traditionella
arbetsmarknadspolitiken bör få ett mindre anslag för budgetåret 1998. Selektivt
arbetsmarknadsstöd till enskilda företag bör reduceras kraftigt. Volymmål för
arbetsmarknadspolitiken bör inte sättas. Kvaliteten i utbildnings- och
omskolningsinsatserna måste öka. Genom en kraftfull decentralisering och
avbyråkratisering, ett nära samarbete med andra aktörer som kommuner och
näringslivsorganisationer, samt en upphandling på en konkurrensmarknad av fler
delar av verksamheten än i dag kan man uppnå ytterligare besparingar. Genom
dessa förändringarminskar utgifterna på utgiftsområde 14 under år 1998 med ca
7,6 miljarder kr jämfört med regeringens förslag.
Det bör enligt utskottets bedömning vara möjligt att göra vissa besparingar
inom utgiftsområde 18 under de kommande budgetåren. Det gäller räntebidragen
och att inte genomföra de s.k. lokala investeringsprogrammen. Förutsättningen
för dessa besparingar, liksom för övriga förslag, är att de kombineras med
övriga av utskottet förordade insatser.
Som framgått ovan delar utskottet motionärernas uppfattning att den största
besparingen bör göras på s.k. selektiva företagsstöd. Där ingår
regionalpolitiska företagsstöd. Ramen för utgiftsområde 19 kan därmed sättas
ned med 1 miljard kronor. Utskottet konstaterar liksom motionärerna att
förutsättningarna för arbete och företagande i glesbygdsområden förbättras
kraftigt genom den av utskottet förordade sänkningen av arbetsgivaravgifterna.
Regeringens underlåtenhet att göra någon form av uppskattning av kostnaderna
för stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck är djupt otillfredsställande och
strider mot intentionerna bakom den nya budgetprocessen. Det är uppenbart att
det energipolitiska programmet endast svarar för en mycket liten del av den
budgetpåverkan som uppkommer till följd av regeringens nya energipolitik. Den
stora effekten uppkommer i stället som en följd av förslaget att stänga
kärnkraftverket i Barsebäck i förtid. Synpunkten att s.k. förhandlingstekniska
skäl omöjliggör att kostnaderna för en sådan stängning tas in i budgeten kan
utskottet ha förståelse för. Detta stärker dock bara riktigheten i utskottets
uppfattning att den naturliga ordningen hade varit att regeringen först hade
förhandlat med Sydkraft AB och därefter kommit till riksdagen med förslag till
beslut i frågan.
Utskottet ställer sig också bakom motionärernas förslag till mindre forcerad
genomförandetakt för infrastrukturprogram och energiomställningsprogram.
Därigenom minskar utgifterna inom utgiftsområdena  21 och 22.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker den av Folkpartiet
liberalerna föreslagna fördelningen på utgiftsområden. Fördelningen redovisas i
följande tabell.
Tabell. Regeringens och utskottets förslag till utgiftsramar m.m. för
budgetåret 1998
Belopp i miljoner kronor

I övrigt hänvisar utskottet till tabellen över förslag till utgiftsramar för
budgetåret 1998 samt tabellen över skatteförändringar. De förslag som utskottet
ställt sig bakom återfinns i Folkpartiet liberalernas partimotioner samt i de
avvikande meningar av Folkpartiet liberalernas företrädare som fogats till
utskottens yttranden till finansutskottet.
Sammantaget innebär detta att utskottet ställer sig bakom Folkpartiet
liberalernas budgetförslag för 1998. Detta innebär att utskottet tillstyrker
den beräkningen av inkomster som i appendix 1 till utskottets hemställan har
beteckningen ?Res. 29 (fp)?.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet således motionerna
Fi212 yrkandena 2, 3 och 5, Sk309, Sk317, Kr305 yrkande 17, Sk735 yrkandena 1-
8, 12, 16 och 19 (alla fp). Följande motioner är därmed tillgodosedda: Fi205
(m) yrkande 10, Sk327 (kd) yrkande 12 och Sk698 (c) yrkande 2.
Vidare avstyrks de motioner i betänkandets appendix 2 som ej tillstyrks i
detta avsnitt.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande budgetförslagen för år 1998
att riksdagen
a) avslår den i proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 3
föreslagna reviderade beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
1998-2000,
b) med bifall till motion 1997/98:Fi212 yrkande 3 och med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 4 och motion 1997/98:Fi218
yrkande 2 beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1998 på
utgiftsområden enligt det med reservation 29 (fp) betecknade förslaget i
appendix 1 till hemställan,
c) med anledning av motion 1997/98:Fi212 yrkande 5 och proposition
1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 6 godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret 1998 enligt det med reservation 29
(fp) betecknade förslaget i appendix 1 till hemställan,
d) med anledning av proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 10
godkänner beräkningen av budgeteffekter för budgetåret 1998 av förändrade
skatte- och avgiftsregler i enlighet med vad utskottet anfört,
e) avslår motion 1997/98:Sk698 yrkande 4 om förändring av nuvarande
fastighetstaxeringssystem,
f) myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 1998
=utskottet
g) förändringar i anslagsbehållningarna under budgetåret 1998
=utskottet
h) om  reseavdrag,
=utskottet
i) avslår det i proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 44 i denna
del framlagda förslaget om förlängt ROT-avdrag,
j) avslår det i proposition 1997/98:1 Socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten yrkande 1 i denna del framlagda förslaget om reducering
av det särskilda grundavdraget för förtidspensionär som uppbär
arbetsskadelivränta,
k) avslår det i proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkandena 24, 25
och 27-40, alla i denna del, framlagda förslaget om förändrad
avgiftsstruktur,
l) avslår det i proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 26 i denna
del framlagda förslaget om avgiftsförändringar till följd av kortare
sjuklöneperiod,
m) med bifall till motion 1997/98:Sk735 yrkande 7 avslår det i
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkandena 41-43, alla i denna del,
framlagda förslaget samt som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om förmögenhetsskatten,
n) dels med bifall till motion 1997/98:Fi212 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om utgiftstak,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk735 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om skattepolitikens
inriktning,
dels med bifall till motionerna 1997/98:Sk735 yrkandena 3, 4 och 19 samt
1997/98:Sk309 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna
anförs om övriga förslag beträffande inkomstskatt för fysiska personer,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk735 yrkandena 5 och 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om företagsbeskattning och
dubbelbeskattning,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk735 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om övriga avgiftsfrågor,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk735 yrkande 8 och med anledning av
motionerna 1997/98:Fi205 yrkande 10, 1997/98:Sk327 yrkande 12 och
1997/98:Sk698 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om löneskatt på vinstandelar,
dels med bifall till motionerna 1997/98:Sk317 och 1997/98:Sk735 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförs om
fastighetsskatt,
dels med bifall till 1997/98:Kr305 yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om enskilda utgiftsområden,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk735 yrkande 16 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om avgifter på handelsgödsel
och bekämpningsmedel,
dels avslår övriga i appendix 2 till hemställan upptagna motionsyrkanden,
30. Budgetförslagen för år 1998 (mom. 11) (v)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att utskottets yttrande som under rubriken Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen börjar med ?Saneringen av statsfinanserna? och ca
110 sidor längre fram under rubriken Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten slutar med ?i berörda delar? bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att sunda statsfinanser och
stabila priser är en förutsättning för en uthållig tillväxt. För 1998 har
utskottet ett budgetalternativ som saldomässigt inte avviker från regeringens,
men i vilket de samlade utgifterna i form av utgiftstak överstiger regeringens
nivå med 1,8 miljarder kronor. Detta alternativ innefattar en skatteväxling där
man vid ett i princip oförändrat samlat skatteuttag ändrar olika skatter så att
resurser omfördelas från finansiellt sparande till ökad efterfrågan. De
frigjorda resurserna skall tillföras hushåll med låga inkomster eller användas
för välfärdssatsningar i kommunerna. Utskottet ställer sig således bakom
Vänsterpartiets budgetpolitik.
Redan för 1998 föreslår utskottet, i enlighet med Vänsterpartiets förslag, att
25 miljarder kronor satsas på att få ner arbetslösheten. Kommunernas satsningar
på vård, skola och omsorg förstärks med 5 miljarder kronor och 4 miljarder
kronor till stöd för privat tjänstesektor avsätts. Utskottet vill också
omfördela arbetstiderna med sikte på sex timmars arbetsdag och avsätter därför
3 miljarder kronor för försök med förkortad arbetstid.
Beträffande fördelningen på utgiftsområden vill utskottet, i likhet med
Vänsterpartiet, avdela 1 miljard kronor för att få fart på byggandet i Sverige
och föreslår dessutom att ett lika stort belopp används för att höja biståndet
som ett steg på vägen mot att återställa enprocentsmålet. Inom totalförsvaret
bör man under 1998 kunna spara 0,7 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Däremot anser utskottet att utgiftsområde 9 - Hälsovård, sjukvård och social
omsorg - bör ökas med drygt 1,3 miljarder kronor, bl.a. med hänsyn till att
utskottet motsätter sig besparingskraven på Apoteksbolaget samt anser att
staten skall behålla ansvaret för assistansersättningen och att ett frikort bör
införas för låginkomstpensionärer när det gäller medicindelen i
högkostnadsskyddet. Utskottet vill också riva upp regeringens riktade besparing
mot änkorna (0,8 mdkr). Av a-kassemedel vill utskottet utnyttja 1,0 miljarder
kronor som aktivitetsstöd för otraditionella projekt och 3,3 miljarder kronor
för att sysselsätta långtidsarbetslösa i tillfälliga men avtalsenligt betalda
kommunala arbeten. Bl.a. som en följd härav minskar utgifterna inom
utgiftsområde 13 med netto 3,7 miljarder kronor.
Arbetsmarknad och arbetsliv tillförs 5,1 miljarder kronor, varvid särskilda
satsningar görs på bl.a. arbetshandikappade (0,8 mdkr) och på kvinnor vars
arbeten rationaliserats bort (0,5 mdkr).
Inom Kunskapslyftet vill utskottet införa ett särskilt utbildningsbidrag på
a-kassenivå till studerande på grundskole- och gymnasienivå. Utskottet vill
också höja bostadsbidragen (0,7 mdkr), minska väginvesteringarna (2,0 mdkr)
samt minska de på utgiftsområde 25 redovisade kommunbidragen (3,6 mdkr) med
hänsyn till att utskottet i stället föreslår att kommunerna tillförs resurser
via justerade skatter och arbetsgivaravgifter.
Regeringen räknar med att anslagsbehållningarna skall minska med 5,0
miljarder kronor under 1998, dvs. att ett så stort nettobelopp kommer att tas i
anspråk av dels myndigheternas anslagssparande, dels kvarstående, äldre
reservationsanslag. Utskottet motsätter sig detta och föreslår att endast 2,5
miljarder kronor skall få förbrukas under 1998.
Tabell. Utskottets budgetalternativ i sammandrag
Belopp i miljarder kronor
---------------------------------------
|                                ||1998|
---------------------------------------
|                                ||   |
---------------------------------------
|Föreslagna skattehöjningar      ||+1,8|
---------------------------------------
|Föreslagna anslagsökningar      ||-4,3|
---------------------------------------
|Minskat     utnyttjande     av  ||+2,5|
|anslagsbehållningar             ||   |
---------------------------------------
|Saldopåverkan                   || (0|
---------------------------------------
|                                ||   |
---------------------------------------
Vänsterpartiets förslag, som utskottet ställer sig bakom, innebär för 1998 ett
utgiftstak på 721,8 miljarder kronor. Taket under de båda efterföljande åren
bör ligga 10 respektive 20 miljarder kronor högre än vad riksdagen tidigare
bestämt.
Utskottets förslag till ramar för respektive utgiftsområde, som
överensstämmer med Vänsterpartiets förslag, framgår av nedanstående tabell.
Tabell. Utgiftsramar för budgetåret 1998
---------------------------------------------------
|Miljoner kronor, löpande priser  |        |      |
---------------------------------------------------
|                                 |        |      |
---------------------------------------------------
|Utgiftsområde                    |Regeringens|Utskottets|
|                                 |förslag |förslag|
---------------------------------------------------
|                                 |        |      |
---------------------------------------------------
|1.  Rikets styrelse              |  3 977 |   -80|
---------------------------------------------------
|2.       Samhällsekonomi     och |  2 063 |   -50|
|finansförvaltning                |        |      |
---------------------------------------------------
|3.  Skatteförvaltning och uppbörd|  5 662 |   170|
---------------------------------------------------
|4.  Rättsväsendet                | 21 034 |   140|
---------------------------------------------------
|5.  Utrikesförvaltning och       |  2 811 |    10|
|internationell samverkan         |        |      |
---------------------------------------------------
|6.  Totalförsvar                 | 41 244 |  -700|
---------------------------------------------------
|7.  Internationellt bistånd      | 11 434 | 1 000|
---------------------------------------------------
|8.  Invandrare och flyktingar    |  3 864 |   590|
---------------------------------------------------
|9.   Hälsovård,   sjukvård   och | 22 500 | 1 339|
|social omsorg                    |        |      |
---------------------------------------------------
|10.   Ekonomisk   trygghet   vid | 37 192 |   310|
|sjukdom och handikapp            |        |      |
---------------------------------------------------
|11.   Ekonomisk   trygghet   vid | 62 701 |   810|
|ålderdom                         |        |      |
---------------------------------------------------
|12.   Ekonomisk   trygghet   för | 35 814 |   200|
|familjer och barn                |        |      |
---------------------------------------------------
|13.   Ekonomisk   trygghet   vid | 42 723 |-3 700|
|arbetslöshet                     |        |      |
---------------------------------------------------
|14. Arbetsmarknad och arbetsliv  | 47 542 | 5 093|
---------------------------------------------------
|15. Studiestöd                   | 21 334 |   939|
---------------------------------------------------
|16.        Utbildning        och | 27 051 |   347|
|universitetsforskning            |        |      |
---------------------------------------------------
|17.  Kultur, medier, trossamfund |  7 335 |   200|
|och fritid                       |        |      |
---------------------------------------------------
|18. Samhällsplanering,           | 22 826 | 1 305|
|bostadsförsörjning och byggande  |        |      |
---------------------------------------------------
|19.   Regional   utjämning   och |  3 605 |   400|
|utveckling                       |        |      |
---------------------------------------------------
|20. Allmän miljö- och naturvård  |  1 178 |   570|
---------------------------------------------------
|21. Energi                       |  1 583 |    (0|
---------------------------------------------------
|22. Kommunikationer              | 24 101 |  -724|
---------------------------------------------------
|23. Jord- och skogsbruk, fiske   | 13 726 |  -613|
|med anslutande näringar          |        |      |
---------------------------------------------------
|24. Näringsliv                   |  2 698 |   350|
---------------------------------------------------
|25.   Allmänna    bidrag    till | 93 049 |-3 600|
|kommunerna                       |        |      |
---------------------------------------------------
|26. Statsskuldsräntor m.m.       |109 125 |    (0|
---------------------------------------------------
|27.   Avgiften  till  Europeiska | 19 645 |    (0|
|gemenskapen                      |        |      |
---------------------------------------------------
|                                 |        |      |
---------------------------------------------------
|Summa utgiftsområden             |687 817 | 4 306|
---------------------------------------------------
|                                 |        |      |
---------------------------------------------------
|Summa    utgiftsområden    exkl. |578 690 |582 996|
|statsskuldsräntor                |        |      |
---------------------------------------------------
|Minskning av anslagsbehållningar |  5 000 | 2 500|
---------------------------------------------------
|Socialförsäkringar               |132 744 |132 744|
---------------------------------------------------
|Budgeteringsmarginal             |  3 566 | 3 566|
---------------------------------------------------
|Utgiftstak för staten            |720 000 |721 806|
---------------------------------------------------
|                                 |        |      |
---------------------------------------------------
|Total skillnad utgiftstaken:     |        | 1 806|
---------------------------------------------------
Skattepolitiken
Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att skattepolitiken bör bygga på
två grundprinciper, en grön och en röd skatteväxling. Även skattepolitiken
måste utformas med inriktning på ökad sysselsättning. Det är i nuvarande läge
inte möjligt att sänka det totala skatteuttaget, det vore att äventyra
statsfinanserna, och sysselsättningsproblemen kan inte lösas genom stora
generella skattesänkningar. Det finns inga teoretiska eller praktiska belägg
för ett direkt samband mellan låga skatter och hög tillväxt. Det finns inte
heller särskilt mycket utrymme för skattehöjningar. Utskottet föreslår en
marginell höjning av skattekvoten med 0,1 % eller med 1,8 miljarder kronor.
Inom detta skattenetto genomförs en röd skatteväxling på 26 miljarder kronor.
Tabell. Skatteförslag för 1998. Avser avvikelser i förhållande till regeringens
förslag
Fördelningspolitiska skäl talar för att öka skatten på högre inkomster. På
senare år har sparkvoten ökat dramatiskt och det är främst hushåll i de högre
inkomstskikten som ökat sitt sparande. Ett ökat skatteuttag som riktar in sig
på de högre inkomstskikten kan därför huvudsakligen antas påverka dessa
gruppers sparande och inte hushållens totala konsumtion. Utskottet föreslår att
inkomstskatten för 1998 höjs genom att grundavdraget slopas för inkomster över
brytpunkten och genom att ett nytt skikt på 30 % inrättas för inkomster över
360 000 kr. Vidare bör intäktsnivån på bilförmånsbeskattningen höjas.
För att tillgodose fördelningskrav och för att bidra till ökning av
hushållens totala konsumtion föreslår utskottet lättnader i de lägre
inkomstskikten. När det gäller skattesänkningar för hushåll och löntagare menar
utskottet att det finns två alternativa vägar att gå för att få en bra
fördelningspolitisk profil dels höjningar av grundavdragen i lägre
inkomstskikt, dels att successivt minska uttaget av egenavgifter. Utskottet
föreslår att egenavgifterna inte höjs 1998.
Utskottet menar i likhet med flertalet bedömare att det är de små företagen
som i framtiden kommer att stå för merparten av sysselsättningsökningen i
landet. Det gäller att få i gång nya företag, men också att skapa
förutsättningar för existerande företag att utvecklas. Utskottet avsätter 2
miljarder kronor till en framtidsfond för företags kompetensutveckling av
personal. Medel skall kunna sökas och om det medges sker regleringen genom
skattereduktion som sker över uppbördsdeklarationen. Den effektiva
bolagsskatten i Sverige har alltid varit låg och en anpassning till
internationella skatteförhållanden bör ske genom en höjning till 30 %.
Höjningen finansierar framtidsfonderna. Med tanke på vissa bolags stora vinster
är det inte orimligt med en värnskatt för högre vinster. Utskottet föreslår en
värnbolagsskatt på 5 % på vinster över 50 miljoner kronor. När det gäller
dubbelbeskattningen anser utskottet inte att löneunderlaget skall tas med när
det gäller lättnadsregler som grundar sig på den skattskyldiges
anskaffningskostnad för sina aktier. Det handlar då inte om en lindring av
dubbelbeskattning utan snarare en form av resultatreglering som mer liknar en
bokslutsdisposition. Företags organisationskostnader bör inte vara
avdragsgilla.
Enligt utskottets mening finns det skäl för en avvikelse från enhetligheten i
skattesystemet vad gäller vinstandelsstiftelser. Utskottet delar
Vänsterpartiets uppfattning att det bör övervägas om avgiftsfriheten för vissa
vinstandelsstiftelser skall återinföras.
Totalt omfördelar utskottet 13 miljarder kronor inom personbeskattningen och
13 miljarder kronor inom företagsbeskattningen.
Sysselsättningsskäl talar för att arbeta vidare från Skatteväxlingskommitténs
förslag om att i första hand prioritera selektiva skattesänkningar i
arbetsintensiva tjänstebranscher. Utskottet föreslår skattesänkningar på 5
miljarder kronor för kommunerna och 4 miljarder kronor för tjänstesektorn under
kommande budgetår och räknar med att det vid sekelskiftet finns ett utrymme på
mellan 20 och 30 miljarder kronor för skatte- och/eller egenavgiftssänkningar
för personer med låga inkomster. I detta utrymme ryms både en grön
skatteväxling och förbättrade statsfinanser.
I likhet med Vänsterpartiet avvisar utskottet regeringens förslag om höjda
reseavdrag från 13 till 15 kr per mil. Det finns inte några reella skäl till
denna höjning. Dessutom har regeringen valt en något underlig delfinansiering
av förslaget när man höjer gränsen för avdragsgilla kostnader för resor mellan
bostad och arbete från 6 000 kr till 7 000 kr. Utskottet föreslår att gränsen
för avdragsgilla kostnader sänks till 5 000 kr.
Utskottet avvisar regeringens förslag beträffande förmögenhetsbeskattningen
och ställer sig i stället bakom Vänsterpartiets förslag. Det innebär att
samtliga aktier skall förmögenhetsbeskattas och tas upp till 85 % av
marknadsvärdet. När det gäller lättnadsregler för huvuddelägare anser utskottet
att regeringens förslag om innehav av minst 25 % av röstvärdet är för lågt
satt. Lättnadsreglerna bör utformas på ett sådant sätt att den del av det egna
kapitalet som utgörs av reellt riskkapital undantas från förmögenhets-
beskattning. Dessutom bör en takregel för förmögenhetsbeskattning övervägas som
innebär att skatten kan begränsas vid vissa förmögenhetstyper, t.ex.
fastigheter.
Utskottet anser att det är fel att människor skall behöva låna pengar för att
kunna betala sin fastighetsskatt. Människor med låga inkomster skall inte
behöva lämna sina fastigheter bara för att de bor i ett område där fastigheter
är föremål för uppköp av kapitalstarka personer. I ett övergångsläge bör därför
ett takvärde införas som maximerar mark- och byggnadsvärdet.
Beträffande förslaget om lägesfaktorerna samt utökat lokalt inflytande
rörande fastighetsskatten så anser utskottet inte att detta förslag räcker
till. Det lokala inflytandet har ingen betydelse för fastställandet av
taxeringsvärdet eftersom huvudregeln även i fortsättningen föreslås vara att
marknadsvärdet skall ligga till grund för taxeringsvärdet. Utskottet anser att
en ny modell delvis måste bortse från det aktuella marknadsvärdet och att en
modell liknande Californiamodellen bör införas.
Beträffande regeringens förslag om reducering av det särskilda grundavdraget
för förtidspensionär som uppbär arbetsskadelivränta anser utskottet att
effekterna av förslaget är oklara och avstyrker därför förslaget. Regeringen
får återkomma efter det att den lagt fram mer utförliga konsekvensbeskrivningar
och undersökt hur ett sådant förslag påverkar jämställdheten mellan könen.
I övrigt hänvisar utskottet till tabellen över förslag till utgiftsramar för
budgetåret 1998 samt tabellen över skatteförändringar. De förslag som utskottet
ställt sig bakom återfinns i Vänsterpartiets partimotioner Fi209 Den ekonomiska
makten, Fi220 Arbete och jämställdhet, Sk326 Skattepolitiken, samtliga av Johan
Lönnroth m.fl., samt i de avvikande meningar av Vänsterpartiets företrädare som
fogats till övriga utskotts yttranden till finansutskottet.
Sammantaget innebär detta att utskottet ställer sig bakom Vänsterpartiets
budgetförslag för 1998. Detta innebär att utskottet tillstyrker den beräkning
av inkomster som i appendix 1 till utskottets hemställan har beteckningen ?Res.
30 (v)?. Dessa förslag överensstämmer med tabellerna i denna text.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet således motionerna
Fi209 (v) yrkandena 1 och 5, Fi220 (v) yrkandena 3-6, 13, 19, Fi507 (v), Sk326
(v) yrkandena 1-10, 12-15, 17, 30-34, 38-44, Sf265 (v) yrkande 5 samt Kr601 (v)
yrkande 4.
Vidare avstyrks de motioner i betänkandets appendix 2 som ej tillstyrks i
detta avsnitt.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande budgetförslagen för år 1998
att riksdagen
a) med bifall till motion 1997/98:Fi220 yrkande 3 och med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 3 godkänner den reviderade
beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1998-2000,
b) med bifall till motion 1997/98:Fi220 yrkande 4 och med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 4 och motion 1997/98:Fi218
yrkande 2 beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1998 på
utgiftsområden enligt det med reservation 30 (v) betecknade förslaget i
appendix 1 till hemställan,
c) med bifall till motion 1997/98:Fi220 yrkande 5 och med anledning av
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 6 godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret 1998 enligt det med reservation 30
(v) betecknade förslaget i appendix 1 till hemställan,
d) med anledning av proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 10
godkänner beräkningen av budgeteffekter för budgetåret 1998 av förändrade
skatte- och avgiftsregler i enlighet med vad utskottet anfört,
e) avslår motion 1997/98:Sk698 yrkande 4 om förändring av nuvarande
fastighetstaxeringssystem,
f) om myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 1998
= utskottet,
g) med bifall till motion 1997/98:Fi220 yrkande 6 och med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 7 godkänner utskottets
förslag till beräkning av förändringar i anslagsbehållningarna under
budgetåret 1998,
h) med bifall till motion 1997/98:Sk326 yrkande 6 avslår proposition
1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 37 i denna del och godkänner vad i
motionen anförs om reseavdrag,
i) om förlängt ROT-avdrag
= utskottet,
j) avslår proposition 1997/98:1 Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten yrkande 1 i denna del om reducering av det särskilda
grundavdraget för förtidspensionär som uppbär arbetsskadelivränta,
k) om förändrad avgiftsstruktur
= utskottet,
l) om avgiftsförändringar till följd av kortare sjuklöneperiod
= utskottet,
m) med bifall till motion 1997/98:Sk326 yrkandena 13-15 och med avslag
på proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkandena 41-43, alla i denna
del, godkänner vad som anförs i motionen om förmögenhetsskatten,
n) dels med bifall till motionerna 1997/98:Fi220 yrkande 19 samt
1997/98:Sk326 yrkandena 1 och 10 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionerna om skattepolitikens inriktning,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk326 yrkandena 2-5, 7 och 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om övriga
förslag beträffande inkomstskatt för fysiska personer,
dels med bifall till motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 1, 1997/98: Fi220
yrkande 13 och 1997/98:Sk326 yrkandena 30-33 som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförs i motionerna om företagsbeskattning,
dubbelbeskattning,
dels med bifall till motionerna 1997/98:Sk326 yrkandena 8 och 9 samt
1997/98:Sf265 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionerna om övriga avgiftsfrågor,
dels med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om löneskatt på
vinstandelar,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk326 yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om fastighetsskatt,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk326 yrkande 34 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om mervärdesskatt,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk326 yrkandena 38, 39 och 41-43 som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om
energiskatt,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk326 yrkande 44 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om avgifter på
handelsgödsel och bekämpningsmedel,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk326 yrkande 40 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om övriga inkomster, nya
inkomstslag,
dels med bifall till motionerna 1997/98:Fi507 och 1997/98:Kr601 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionerna om
enskilda utgiftsområden,
dels avslår övriga i appendix 2 till hemställan upptagna motionsyrkanden,
31. Budgetförslagen för år 1998 (mom. 11) (mp)
Ronny Korsberg (mp) anser
dels att utskottets yttrande som under rubriken Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen börjar med ?Saneringen av statsfinanserna? och ca
110 sidor längre fram under rubriken Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten slutar med ?i berörda delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Miljöpartiet de gröna att regeringens
budgetproposition är ett misslyckande när det gäller att föreslå nödvändiga och
mer grundläggande förändringar i den ekonomiska politiken för att kunna uppnå
full sysselsättning, lösa miljöproblemen och utveckla ett socialt hållbart
samhälle. Den ekonomiska politiken måste utformas så att samhällets ekonomiska
tillgångar förvaltas och utvecklas inom givna ekologiska ramar för att uppnå
såväl individuellt välstånd som större social rättvisa. Detta kan ske genom en
skatteväxling där beskattningen av arbete minskas och beskattningen av energi
och miljöförstörande utsläpp ökas. Dessutom bör en mer aktiv fördelningspolitik
föras.
Utskottet konstaterar att budgetsaneringen både vad gäller omfattningen och
tidsschemat varit riktig men anser att fördelningen av bördorna borde ha varit
en annan. Välfärdens kärnområden samt människor med små ekonomiska marginaler
borde i högre utsträckning ha kunnat besparas åtstramningar. Sparandet hade i
stället kunnat vara större på det militära försvaret, väg- anslagen och
transfereringar till dem som har goda inkomster.
Beräkning av inkomster
Utskottet ställer sig bakom Miljöpartiet de grönas förslag till statens
inkomster för år 1998. I tabellen nedan anges utskottets förslag till
skatteförändringar i jämförelse med regeringens förslag. Utskottet övergår
därefter till att redogöra för huvuddragen i sina skatteförslag.
Tabell. Avvikelser i förhållande till regeringens förslag 1998
Regeringens förslag om att arbetsskadelivränta som är samordnad med
förtidspension skall reducera det särskilda grundavdraget för pensionärer
avvisas av utskottet. Effekterna av förändringen är inte tillräckligt utredda
för att utskottet skall kunna ställa sig bakom förslaget.
Utskottet avvisar regeringens förslag om höjt reseavdrag och förordar i
stället Miljöpartiet de grönas förslag om att reseavdraget görs om till en
skattereduktion.
Även förslaget om förlängt ROT-avdrag avvisas av utskottet.
Utskottet avvisar regeringens förslag om ändrad avgiftsstruktur och höjningen
av socialavgifterna med 0,11 procentenheter år 1998. Utskottet instämmer också
i Miljöpartiet de grönas förslag att arbetsgivaravgifterna bör slås ihop till
en post. Den ändrade avgiftsstruktur som regeringen nu föreslår får betecknas
som en halvmesyr som inte tar hänsyn till att kopplingarna mellan
arbetsgivaravgifterna och varje specifikt ändamål försvunnit i det nya
budgetsystemet.
De nuvarande allmänna egenavgifterna har en dålig fördelningspolitisk profil.
Eftersom de är avdragsgilla ?kostar? de mindre för höginkomsttagare än för
låginkomsttagare, eftersom de förra har högre marginalsskatt. De har också ett
tak, över vilket ingen ytterligare avgift utgår. Den planerade höjningen av
egenavgifterna med ytterligare 1 procentenhet förstärker denna dåliga
fördelningsprofil. Dessutom innebär den en ytterligare belastning på
kommunsektorns redan ansträngda ekonomi.
Enligt utskottet bör egenavgifterna avskaffas på sikt. Det kan ske på två
sätt, dels som ett led i en skatteväxling, dels som en del i en
arbetstidsförkortning. För år 1998 föreslår utskottet konkret att
egenavgifterna ligger kvar på nuvarande nivå på totalt 5,95 % och att alltså
beslutet om en höjning med en procentenhet upphävs. Detta finansieras till
hälften av minskade kostnader för arbetslösheten i samband med arbets-
tidsförkortning och till den andra hälften inom ramen för en skatteväxling.
Förmögenhetsskatten har främst en fördelningspolitisk motivering men skatten
har alltmer fått kontraproduktiva effekter. Problemen med att behålla
förmögenhetsskatten i nuvarande former är enligt utskottets uppfattning flera.
Den förutsätter en konstgjord skillnad mellan ?arbetande kapital? och
?placeringskapital?. De största förmögenhetsägarna är undantagna från
beskattning. Skatt utgår även på mindre förmögenheter och den motverkar
sparande och ägarspridning. Mycket talar alltså för att skatten avskaffas, om
det inte är möjligt att komma till rätta med problemen. Utskottet föreslår
därför att förmögenhetsskatten utreds för att se om det går att komma till
rätta med nuvarande problem eller om skatten kan slopas och ersättas av andra
skatter med bibehållen fördelningspolitisk inriktning i andra former. Som ett
första konkret steg i reformeringen av förmögenhetsskatten föreslår utskottet
redan nu att sambeskattningen mellan äkta makar och sambor upphör fr.o.m.
inkomståret 1998.
Vid skattereformen 1991 beräknades att fastighetsskatten på bostadshus skulle
uppgå till 1,5 % av taxeringsvärdet för att uppnå neutralitet i beskattningen.
De extra 0,2 procentenheter som tillfördes fr.o.m. 1996 har endast motiverats
av statsfinansiella skäl.
Fastighetsskatten på bostadshus, och framför allt värderingsprincipen, i dess
nuvarande utformning har enligt utskottets mening betydande nackdelar. Basen
för fastighetsskatten är ett fiktivt värde, taxeringsvärdet, som bygger på det
uppskattade marknadsvärdet. Dessutom ger miljöriktigt byggnadssätt och
utrustning ofta extrapoäng vid värderingen och höjer därmed taxeringsvärdet.
Detta blir i praktiken en straffskatt på ett miljöriktigt beteende, vilket
givetvis är det som minst av allt behövs i dag. Tvärtom borde en miljöriktig
utformning av en fastighet premieras skattemässigt.
Som en kortsiktig lösning beslöt riksdagen att fastighetsskatt för 1996 inte
skulle tas ut på uppräkningar av taxeringsvärden som överstiger 40 % eller
400 000 kr. På överstigande ökningar av taxeringsvärdena skall fastig-
hetsskatten fasas in successivt under en femårsperiod.
Detta beslut gav ingen varaktig lättnad utan sköt bara problemet framåt i
tiden. Lättnaden är inte heller tillräcklig för att mildra problemen på kort
sikt. I en första etapp måste skattesatsen för bostäder återställas till 1,5 %
fr.o.m. 1998. På längre sikt måste fastighetsskatten stegvis sänkas och
avskaffas i sin nuvarande form.
Beträffande förslaget om lägesfaktorer samt utökat lokalt inflytande rörande
fastighetstaxeringen anser utskottet att det går i rätt riktning, men att det
inte är tillräckligt konkret.
Utskottet anser det också nödvändigt att en parlamentarisk utredning
förutsättningslöst får utreda hur fastighetsskatten skulle kunna växlas ut.
Problemet med beskattningen av permanentfastigheter i attraktiva fritidsområden
måste få en tillfredsställande långsiktig lösning. Bland annat bör utredningen
undersöka om en del av fastighetsskatten i stället kan tas ut som en högre
realisationsvinstskatt vid försäljning av fastigheter. Utredningen bör även
utreda för- och nackdelar med en kommunal fastighetsavgift.
Utskottet anser vidare att fastighetsskatten på vattenkraftverk bör höjas så
att den motsvarar den av riksdagen tidigare beslutade nivån på den särskilda
skatten på äldre vattenkraftverk på 6 respektive 3 öre per kWh. Det motsvarar
en nivå på 4,01 % i fastighetsskatt på vattenkraftverk. Den nuvarande nivån på
skatten är 3,42 % och vårriksdagen beslöt att sänka denna till 2,21 % fr.o.m.
1998.
Dessutom anser utskottet att taxeringsenheter med outbyggda vattenfall inte
skall omfattas av skatten. Det finns inget skäl att skynda på en utbyggnad som
i vissa fall kan ha negativa miljömässiga konsekvenser.
Enligt utskottet behöver energibeskattningen reformeras och en skatteväxling
bör genomföras som innebär höjda skatter på energi och sänkta skatter på
arbete. För att en skatteväxling skall leda till önskade långsiktiga
förändringar av konsumtionsmönster och teknik är det nödvändigt att den upplevs
som långsiktigt trovärdig. Det kan ske genom att riksdagen nu fattar formella
beslut om höjda skatter på energi och sänkta andra skatter för förslagsvis tre
år framåt, åren 1998-2000. Besluten bör kompletteras med en avsiktsförklaring
om att skatteväxlingen sedan skall fortsätta i en viss takt i ytterligare t.ex.
tio år, men att fortsatta justeringar i takten kan göras beroende på vunna
erfaranheter och utvecklingen i andra länder. En utredning bör tillsättas för
att analysera behovet av och möjligheterna till glesbygdskompensation för ökade
transportkostnader i samband med skatteväxling. I första hand bör
kompensationen bygga på individuell skattereduktion eller, om detta inte visar
sig genomförbart, på någon form av regional kompensation till
glesbygdskommuner.
Koldioxidskatten uppgår för närvarande till ca 37 öre per kg CO2. Utskottet
föreslår att skatten höjs med 10 öre per kg årligen fram till år 2000. Därtill
kommer årliga indexuppräkningar enligt gällande regler.
Utskottet anser att energiskatten skall ha till allmänt syfte att stimulera
hushållning med energi oavsett energislag. Skatten bör på sikt uttas med ett
likartat belopp per kWh energiinnehåll i energislaget. Beskattningen som avser
att täcka kostnader för väghållning bör brytas ut ur skatterna för bensin och
dieselolja och bilda ett eget skatteslag.
Utskottet föreslår att energiskatten höjs från den 1 januari 1998 med ett
belopp som motsvarar 1 öre per kWh energiinnehåll för fossila bränslen.
Industrin är i dag undantagen från skyldighet att betala energiskatt och
behöver bara betala halv koldioxidskatt. Detta är ett osunt system eftersom det
leder till en ur samhällsekonomisk synpunkt icke optimal energianvändning.
Utskottet anser att undantagen för den stora del av industrin som inte är
särskilt energiberoende kan avskaffas på kort tid genom en skatteväxling där
arbetsgivaravgifterna samtidigt sänks.
Utskottet föreslår också att den särskilda skatten på elektrisk kraft från
kärnkraftverk höjs med 2 öre/kWh den 1 januari 1998 och därefter med
ytterligare 1 öre/kWh per år åren 1999 och 2000.
Utskottet anser också att regeringen bör få riksdagens uppdrag att i
internationella sammanhang kraftfullt verka för en reformerad och höjd
energibeskattning.
Fördelningen av utgifter på utgiftsområden 1998
Utskottet tillstyrker Miljöpartiet de grönas förslag även beträffande
utgifternas nivå och fördelning på utgiftsområden år 1998. Utskottets
ställningstagande framgår av nedanstående tabell. Utskottet övergår därefter
till att redogöra för några huvuddrag i utgiftsförslagen.
Tabell. Regeringens och utskottets förslag till utgiftsramar m.m. för
budgetåret 1998
Utskottet ställer sig bakom Miljöpartiet de grönas förslag om en minskad ram
för utgiftsområde 6 Totalförsvar med 2,4 miljarder kronor. Enligt utskottet är
det oacceptabelt att satsa ytterligare medel på inköp av militär utrustning. En
enig riksdag säger att det för närvarande inte föreligger något militärt hot
mot Sverige. Hoten är i dag inte militära utan härrör från miljöförstöring,
resursutarmning samt ökade sociala och ekonomiska klyftor. Resurserna bör i
stället användas för att minska samhällets sårbarhet mot miljöhot och genom att
minska klyftorna mellan rika och fattiga. Således bör utgiftsområde 7
Internationellt bistånd tillföras en del av medlen.
Utskottets förslag till ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet och utgiftsområde 14 Arbetsmarknadspolitik och arbetsliv skiljer
sig från regeringens förslag med -5,8 miljarder kronor. Detta skall ses mot
bakgrund av att utskottet stödjer förslagen från Miljöpartiet de gröna vad
gäller arbetstidsförkortning och sänkt skatt på arbete. De minskade utgifterna
är således en följd av den minskade arbetslöshet som detta leder till.
Därutöver är även övriga effekter av den ekonomiska politik som utskottet
föreslår inkluderade. Inom ramen för utgiftsområde 13 ryms också höjd
ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen för låginkomsttagare. Inom
utgiftsområde 14 räknar utskottet med ökade anslag för lönebidrag och till
Samhall.
Utskottet anser att en del av de medel som regeringen föreslår till stöd för
lokala investeringsprogram inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande skall föras över till de ordinarie anslagen för
miljövård inom utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård. Utgiftsområdet bör
tillföras ytterligare medel för ökade anslag till Naturvårdsverket, bidrag till
kalkning, skydd av urskogar samt sanering och återställande av miljöskadade
områden.
De ökade medel som utskottet föreslår inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner avser regleringar mellan kommunerna och staten som en följd av
arbetstidsförkortningen som utskottet föreslår.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet således motionerna
Fi219 (mp) yrkandena 18, 19, 21 och 22, Sk325 yrkandena 1-4, 9, 10, 13-16, 18,
19, 21, 23, 24, 26-29, 31-33, 37 och 38 samt Kr270 yrkandena 40, 46 och 48.
Av det sagda följer att utskottet avstyrker regeringens förslag om
utgifternas fördelning på utgiftsområden, om beräkningen av statsbudgetens
inkomster samt om beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och
avgiftsregler.
Vidare avstyrks de motioner i betänkandets appendix 2 som ej tillstyrks i
detta avsnitt.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande budgetförslagen för år 1998
att riksdagen
a) med bifall till motion 1997/98:Fi219 yrkande 18 och med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 3 godkänner den reviderade
beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1998-2000,
b) med bifall till motion 1997/98:Fi219 yrkande 19 och med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 4 och motion 1997/98:Fi218
yrkande 2 beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1998 på
utgiftsområden enligt det med reservation 31 (mp) betecknade förslaget i
appendix 1 till hemställan,
c) med bifall till motion 1997/98:Fi219 yrkande 21 i denna del och med
avslag på proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 6 godkänner
beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1998 enligt det med
reservation 31 (mp) betecknade förslaget i appendix 1 till hemställan,
d) med bifall till motion 1997/98:Fi219 yrkande 22 och med avslag
på proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 10 godkänner beräkningen
av budgeteffekter för budgetåret 1998 av förändrade skatte- och
avgiftsregler i enlighet med vad som anförs i motionen,
e) avslår motion 1997/98:Sk698 yrkande 4 om förändring av nuvarande
fastighetstaxeringssystem,
f) om myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 1998
= utskottet,
g) om förändringar i anslagsbehållningarna under budgetåret 1998
= utskottet,
h) med bifall till motion 1997/98:Sk325 yrkandena 13 och 14 avslår
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 37 i denna del och godkänner
vad i motionen anförs om reseavdrag,
i) med bifall till motion 1997/98:Fi219 yrkande 21 i denna del avslår
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 44 i denna del och godkänner
vad i motionen anförs om om förlängt ROT-avdrag,
j) avslår proposition 1997/98:1 Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten yrkande 1 i denna del om reducering av det särskilda
grundavdraget för förtidspensionär som uppbär arbetsskadelivränta,
k) med bifall till motion 1997/98:Sk325 yrkandena 9 och 15 samt med
avslag på proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkandena 24, 25 och
27-40, alla i denna del, godkänner vad i motionen anförs om förändrad
avgiftsstruktur,
l) med bifall till motion 1997/98:Sk325 yrkande 16 avslår proposition
1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 26 i denna del och godkänner vad i
motionen anförs om avgiftsförändringar till följd av kortare
sjuklöneperiod,
m) med bifall till motion 1997/98:Sk325 yrkandena 18 och 19 och med
avslag på proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkandena 41-43, alla i
denna del, godkänner vad i motionen anförs om förmögenhetsskatten,
n) dels med bifall till motion 1997/98:Sk325 yrkandena 1-4 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om skattepolitikens
inriktning,
dels med bifall till motionerna 1997/97:Sk325 yrkande 21 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om företagsbeskattning,
dubbelbeskattning,
dels med bifall till motionerna 1997/98:Sk325 yrkande 10 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om övriga
avgiftsfrågor,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk325 yrkandena 23, 24 och 27 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om fastighetsskatt,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk325 yrkandena 26, 28, 29 och 31-33
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
energiskatt,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk325 yrkande 37 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om avgifter på handelsgödsel
och bekämpningsmedel,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk325 yrkande 38 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om övriga inkomster, nya
inkomstslag,
dels med bifall till motion 1997/98:Kr270 yrkandena 40, 46 och 48 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om enskilda
utgiftsområden,
dels avslår övriga i appendix 2 till hemställan upptagna motionsyrkanden,
32. Budgetförslagen för år 1998 (mom. 11) (kd)
Mats Odell (kd) anser
dels att utskottets yttrande som under rubriken Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen börjar med ?Saneringen av statsfinanserna? och ca
110 sidor längre fram under rubriken Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten slutar med ?i berörda delar? bort ha följande lydelse:
Budgetpolitikens inriktning
Regeringens politik har under tidigare år ensidigt dominerats av
ansträngningarna att ta ner det statliga budgetunderskottet. Regeringen anser
nu att budgetsaneringen är fullbordad men föreslår inte några strukturella
förändringar för att komma till rätta med de långsiktiga strukturproblemen i
svensk ekonomi. Även om den offentliga sektorns finanser ser bra ut i det korta
perspektivet, är dock regeringens avsaknad av förslag i syfte att långsiktigt
stärka tillväxtkraften i svensk ekonomi ett avgörande problem. Utskottet anser,
i likhet med Kristdemokraterna, att ett antal strukturella åtgärder måste
genomföras inom arbetsmarknads- och skattepolitiken för att möjliggöra en
långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt. Utskottet vill understryka att en
förutsättning för att saneringsarbetet och strukturreformerna skall bli
framgångsrika är att politiken i stort inriktas på att minska den totala
arbetslösheten genom strukturella förändringar och genom att förbättra
villkoren för företag och företagande. Utskottet anser vidare att saneringen av
de offentliga finanserna bör ske på ett sådant sätt att inte de mest utsatta
grupperna drabbas ytterligare. Det är också angeläget att skapa resurser så att
kommuner och landsting kan möta de snabbt växande behoven av vård och omsorg.
Vidare föreslås ett antal reformer i syfte att förbättra ekonomins
funktionssätt. Utskottet anser i likhet med Kristdemokraterna att regeringens
mål om att halvera den öppna arbetslösheten är otillräckligt och anser därför
att målsättningen bör vara att halvera den totala arbetslösheten. I stället för
att inrikta politiken på att låsa inne de arbetslösa i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder bör politiken inriktas på skapa förutsättningar för reguljära jobb.
Det är inte rimligt att allt färre förvärvsarbetande skall bära den skattebörda
det innebär när allt fler befinner sig i kunskapslyft, förtidspension,
tillfälliga avgångsersättningar, generationsväxling m.m. Utskottet föreslår
därför att arbetsmarknadspolitikens inriktning förändras bl.a. så att
ineffektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder avvecklas och att
arbetslöshetsförsäkringen konstrueras på ett sätt som bl.a. effektiviserar
lönebildningen. Detta bör ske bl.a.genom att egenfinansieringen i a-kassan höjs
till ca 30 % samtidigt som egenavgiften till sjukförsäkringen sänks.
Prioriterade områden
Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att vissa grupper drabbats
allför hårt av de senaste årens budgetsanering och föreslår därför ökade
resurser till barnfamiljer, pensionärer samt till vård och omsorg. För
barnfamiljerna föreslås att ett beskattat vårdnadsbidrag införs samt att en del
av regeringens förslag till barnbidragshöjning överförs till den barnrelaterade
delen av bostadsbidragen. Vidare föreslås att förbehållsbeloppet i
underhållsbidraget höjs. För pensionärerna föreslås att inkomstprövningen av
änkepensionerna slopas, pensionerna räknas upp fullt ut med basbeloppet, dvs.
reduktionen på 2 % avskaffas samt att pensiontillskottet höjs med 200 kr per
månad. Dessa åtgärder leder sammantaget till att valfriheten för barnfamiljer
ökar, samtidigt som inkomstomfördelningen från mer välbeställda till mindre
välbeställda barnfamiljer och pensionärer ökar.
Vidare anser utskottet det angläget att öka insatserna för rehabilitering i
syfte att bl.a. reducera utgifterna för förtidspensionering. Utskottet föreslår
även förändrade regler för beräkning av sjukpenning samt ytterligare en
karensdag i sjukförsäkringen kombinerat med ett högkostnadsskydd. Vidare anser
utskottet att trafikförsäkringen bör reformeras så att sjukförsäkrings- och
rehabiliteringskostnader som uppstår i samband med trafikskada överförs till
trafikförsäkringen. Samtidigt föreslås att fordonsskatten sänks kraftigt.
Kommunsektorn
Utskottet anser vidare att kommuner och landsting bör tillföras ytterligare
resurser för att garantera vård och omsorg. Trots överenskommelsen mellan
kommunförbunden och regeringen om den s.k. finansieringsprincipen har
kommunerna via indirekta effekter av regeringens politik drabbats av
resursneddragningar motsvarande minst 16 miljarder kronor. Detta är grunden
till de problem som nu uppstått inom kommuner och landsting. Utskottet anser
därför att ytterligare resurser utöver de av regeringen föreslagna måste
tillföras kommuner och landsting för att värna framför allt nyckelområdena
sjukvården, äldreomsorgen och skolan. Utskottet föreslår mot bakgrund av detta
att kommunsektorn tillförs ytterligare ca 1,8 miljarder kronor för år 1998.
Utskottet anser i likhet med Kristdemokraterna att det totala utgiftstaket
för år 1998 bör understiga regeringens förslag med 28,6 miljarder kronor.
Utskottets förslag till fördelning på utgiftsområden framgår av nedanstående
tabell.
Tabell. Utgiftsramar för budgetåret 1998
Skattepolitiken
I syfte att långsiktigt garantera välfärden och öka sysselsättningen anser
utskottet i likhet med Kristdemokraterna att bl.a. villkoren för företag och
företagande bör förbättras genom en förändrad beskattning. Utskottet föreslår
att inkomstskatten i vanliga inkomstlägen bör sänkas genom att den allmänna
egenavgiften i sjukförsäkringen sänks med 2 procentenheter. Tjänstesektorn bör
expandera genom att en s.k. hemservicemodell införs. ROT-avdraget bör
förbättras genom ett högre bidrag och en breddad bas. Vidare bör även
förmånsvärdet för hemservice justeras. Utskottets förslag till åtgärder för att
öka sysselsättningen inom tjänstesektorn kommer sammantaget att reducera den
svarta sektorn och därmed öka den reguljära sysselsättningen. Detta medför även
ett ökat skatteunderlag och högre skatteintäkter.
För att ytterligare förbättra företagsklimatet föreslår utskottet bl.a. att
arbetsgivaravgiften sänks, att förmögenhetsskatten på arbetande kapital sänks,
att sambeskattningen av förmögenheter för makar slopas, att dubbelbeskattningen
slopas samt att avdragsrätten för pensionssparande höjs. Vidare anser utskottet
att fastighetsskatten bör sänkas till 1,5 % och begränsas till att tas ut på en
tredjedel av markvärdet över 150 000 kr. Avdragsrätt för insättningar på
individuella utbildningskonton bör införas fr.o.m. 1 juli 1998 och den
särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas. Vidare anser
utskottet att inbetalningstidpunkten för moms bör återgå till den ordning som
gällde före år 1996, vilket innebär en engångsvis inkomstreduktion på
statsbudgeten under år 1998. Utskottet anser vidare att det ur
fördelningspolitisk synvinkel är önskvärt att bekämpa ekobrott och
effektivisera skatteindrivningen och föreslår därför ökade insatser för detta.
Sistnämnda åtgärd beräknas öka de totala skatteinkomsterna med ca 1 200
miljoner kronor.
Utskottet avvisar regeringens förslag vad avser förändrad struktur på
socialavgifter samt höjda arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift till följd
av förkortad sjuklöneperiod. Utskottet avvisar vidare regeringens förslag vad
avser förändringar i förmögenhetsskatten och föreslår i stället en sänkt
förmögenhetsskatt på arbetande kapital samt slopad sambeskattning av
förmögenheter. Regeringens förslag om en höjd avdragsgräns från 6 000 kr till
7 000 kr för resor till och från arbetet avvisas. Vidare anser utskottet att
regeringens förslag om förlängt ROT-avdrag är otillräckligt och föreslår därför
att avdraget utvidgas i olika avseenden. Vidare avvisar utskottet regeringens
förslag om att livräntor som utgår samtidigt med förtidspension skall reducera
det särskilda grundavdraget. Åtgärden skulle i samverkan med övriga skatte- och
bidragssystem bl.a. kunna innebära allför stora och oöverblickbara
marginaleffekter. Därtill kommer att frågan om pensionärernas beskattning
kommer att omprövas i samband med reformering av pensionssystemet. Beträffande
förslaget om lägesfaktorerna samt utökat lokalt inflytande rörande
fastighetsskatten anser utskottet att det går i rätt riktning, men förslaget är
enligt utskottet inte tillräckligt konkret och bör därför avvisas.
Sammantaget innebär utskottets förslag i likhet med Kristdemokraternas
förslag att den samlade skattenivån sänks med 26,7 miljarder kronor år 1998
samtidigt som statens utgifter begränsas i ungefär samma utsträckning.
Sammantaget innebär dock förslaget en saldoförbättring. Vidare föreslår
utskottet en utförsäljning av statlig egendom motsvarande ca 26 miljarder
kronor. Utskottets samlade förslag till förändringar på skatteområdet framgår
av nedanstående tabell.
Tabell. Budgeteffekter av föreslagna åtgärder på skatteområdet
De förslag som utskottet ställt sig bakom återfinns i Kristdemokraternas
partimotioner Fi215 Kristdemokraternas budgetalternativ och Sk327
Skattepolitikens inriktning samt i de avvikande meningar av Kristdemokraternas
företrädare som fogats till övriga utskotts yttranden till finansutskottet.
Sammantaget innebär detta att utskottet ställer sig bakom Kristdemokraternas
budgetförslag för år 1998. Detta innebär att utskottet tillstyrker den
beräkning av inkomster som i appendix 1 till utskottets betänkande har
beteckningen ?Res.32 (kd). Dessa förslag överensstämmer med tabellerna i denna
text.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet således motionerna
Fi215 (kd) yrkandena 2, 4-6, 8, 14, Fi402 (kd, m, fp), Sk313 yrkandena 1-4 och
7, Sk327 yrkandena 1-15, 17-27, 31 och 35 samt Kr603 (kd) yrkande 1.
Av det sagda följer att utskottet avstyrker regeringens förslag om
utgifternas fördelning på utgiftsområden, om beräkningen av statsbudgetens
inkomster och om beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och
avgiftsregler.
Vidare avstyrks de motioner i betänkandets appendix 2 som ej tillstyrkts i
detta avsnitt.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande budgetförslagen för år 1998
att riksdagen
a) med bifall till motion 1997/98:Fi215 yrkande 4 och med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 3 godkänner den reviderade
beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1998-2000,
b) med bifall till motion 1997/98:Fi215 yrkande 2 och med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 4 och motion 1997/98:Fi218
yrkande 2 beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1998 på
utgiftsområden enligt det med reservation 32 (kd) betecknade förslaget i
appendix 1 till hemställan,
c) med bifall till motionerna 1997/98:Fi215 yrkande 5 och 1997/98:Sk327
yrkande 35 och med anledning av proposition 1997/98:1 Finansplan m.m.
yrkande 6 godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret
1998 enligt det med reservation 32 (kd) betecknade förslaget i appendix 1
till hemställan,
d) med bifall till motion 1997/98:Fi215 yrkande 6 och med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 10 godkänner beräkningen av
budgeteffekter för budgetåret 1998 av förändrade skatte- och avgiftsregler
i enlighet med vad utskottet anfört,
e) avslår motion 1997/98:Sk698 yrkande 4 om förändring av nuvarande
fastighetstaxering
f) om myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 1998,
= utskottet,
g) om förändringar i anslagsbehållningarna under budgetåret 1998
= utskottet,
h) med bifall till motion 1997/98:Sk327 yrkande 21 avslår proposition
1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 37 i denna del och godkänner vad i
motionen anförs om reseavdrag,
i) med bifall till motion 1997/98:Sk327 yrkande 14 i denna del och med
anledning av proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 44 i denna del
godkänner vad i motionen anförs om förlängt ROT-avdrag,
j) avslår proposition 1997/98:1 Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten yrkande 1 i denna del om reducering av det särskilda
grundavdraget för förtidspensionär som uppbär arbetsskadelivränta,
k) med bifall till motion 1997/98:Fi215 yrkande 8 och med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkandena 24, 25 och 27-40, alla i
denna del, godkänner vad i motionen anförs om förändrad avgiftsstruktur,
l) med bifall till motion 1997/98:Sk327 yrkande 6 och med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 26 i denna del godkänner vad
i motionen anförs om avgiftsförändringar till följd av kortare
sjuklöneperiod,
m) med bifall till motion 1997/98:Sk313 yrkandena 5 och 6 samt
1997/98:Sk327 yrkandena 8-10 och med avslag på proposition 1997/98:1
Finansplan m.m. yrkandena 41-43, alla i denna del, godkänner vad i
motionerna anförs om förmögenhetsskatten,
n) med bifall till motion 1997/98:Fi215 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om utgiftstak,
dels med bifall till motionerna 1997/98:Fi402 samt 1997/98:Sk327 yrkandena
1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförs
om skattepolitikens inriktning,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk327 yrkandena 11, 13, 14 i denna
del, 15, 18, 19 och 31 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om övriga förslag beträffande inkomstskatt för fysiska
personer,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk327 yrkandena 3, 4, 7 och 26 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
företagsbeskattning, dubbelbeskattning,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk327 yrkande 20 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om övriga avgiftsfrågor,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk327 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om löneskatt på vinst-
andelar,
dels med bifall till motionerna 1997/98:Sk313 yrkandena 1-4 och 7 samt
1997/98:Sk327 yrkandena 22-25 som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionerna anförs om fastighetsskatt,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk327 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om mervärdesskatt,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk327 yrkande 27 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om skatt på alkohol m.m.,
dels med bifall till motion 1997/98:Sk327 yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om övriga inkomster, nya
inkomstslag,
dels med bifall till motion 1997/98:Kr603 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om enskilda utgiftsområden,
dels avslår övriga i appendix 2 till hemställan upptagna motionsyrkanden,
33. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999 och
2000 (mom. 12) (m)
Lennart Hedquist, Per Bill, Göran Lindblad och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Preliminär
fördelning av utgifter på utgiftsområden för åren 1999 och 2000 bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar Moderata samlingspartiets uppfattning om den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999 och
2000. Budgeten syftar till att uppnå de politiska mål som utskottet tidigare
angett. Krav bör ställas på balans såväl i statens finanser som mellan privat
och offentlig sektor. Därför inriktas åtgärderna på utgiftsminskningar och
skattesänkningar. Anslagen på statsbudgeten bör minskas med netto 59 miljarder
kronor för år 1999 och med 73 miljarder för år 2000. Till detta kommer
omfattande skattesänkningar på i första hand arbete och företagande som netto
under 1999 uppgår till 57 miljarder kronor och under 2000 till 83 miljarder
kronor.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion Fi206 (m) yrkande 5
och hänvisar till de närmare preciseringar som görs där. Regeringens förslag i
denna del avstyrks (yrkande 5) liksom motionerna Fi212 (fp) yrkande 4, Fi215
(kd) yrkande 3 och Fi219 (mp) yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
åren 1999 och 2000
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi206 yrkande 5 samt med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 5 och motionerna
1997/98:Fi212 yrkande 4, 1997/98:Fi215 yrkande 3 och 1997/98:Fi219 yrkande
20 godkänner den i motionen föreslagna preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som riktlinjer
för regeringens budgetarbete,
34. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999 och
2000 (mom. 12) (fp)
Anne Wibble (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Preliminär
fördelning av utgifter på utgiftsområden för åren 1999 och 2000 bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar Folkpartiet liberalernas uppfattning om den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren 1999 och 2000. Anslagen på
statsbudgeten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten bör
minskas med netto ca 34 miljarder kronor år 1999 och med ca 35,5 miljarder
kronor år 2000. Viktiga delar av besparingarna är minskat företagsstöd och
minskade statsbidrag till a-kassan.
Prioriterade områden under åren 1999 och 2000 är framför allt vård och
omsorg, utbildning, bistånd och miljö. De satsningar som utskottet ställer sig
bakom uppgår till ca 7 miljarder kronor.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion Fi212 (fp) yrkande 4
och hänvisar till de närmare preciseringar som görs i motionen. Regeringens
förslag i denna del avstyrks (yrkande 5) liksom motionerna Fi206 (m) yrkande 5,
Fi215 (kd) yrkande 3 och Fi219 (mp) yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
åren 1999 och 2000
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi212 yrkande 4 samt med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 5 och motionerna
1997/98:Fi206 yrkande 5, 1997/98:Fi215 yrkande 3 och 1997/98:Fi219 yrkande
20 godkänner den i motionen föreslagna preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som riktlinjer
för regeringens budgetarbete,
35. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999 och
2000 (mom. 12) (v)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Preliminär
fördelning av utgifter på utgiftsområden för åren 1999 och 2000 bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att utgiftstaket förhindrar
en önskvärd finanspolitisk flexibilitet. Det begränsar därmed också
möjligheterna att föra en konjunkturpåverkande ekonomisk politik. Ett kraftigt
efterfrågebortfall - som det under 1990-talets inledning - kommer inte att
kunna motverkas med ökade statliga utgifter. Utskottet är också kritiskt till
att staten sätter ramar för den kommunala sektorns utgifter. Såväl kravet på
ekonomisk balans som bestraffningen av kommuner som höjer sina skatteuttag
strider mot den kommunala självstyrelsen.
I likhet med Vänsterpartiet kan utskottet inte finna att regeringen
presenterar något underlag som gör det möjligt att uppskatta vad som är rimliga
utgiftsnivåer för stat, socialförsäkringssektor och kommuner under åren efter
1998. Utskottet kan därför inte godkänna regeringens förslag till preliminär
fördelning av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.
Med det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag (yrkande 5) liksom
motionerna Fi206 (m) yrkande 5, Fi212 (fp) yrkande 4, Fi215 (kd) yrkande 3 och
Fi219 (mp) yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
åren 1999 och 2000
att riksdagen avslår proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 5 samt
motionerna 1997/98:Fi206 yrkande 5, 1997/98:Fi212 yrkande 4, 1997/98:Fi215
yrkande 3 och 1997/98:Fi219 yrkande 20,
36. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999 och
2000 (mom. 12) (mp)
Ronny Korsberg (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Preliminär
fördelning av utgifter på utgiftsområden för åren 1999 och 2000 bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar Miljöpartiet de grönas uppfattning om den preliminära
fördelningen på utgiftsområden för åren 1999 och 2000. Detta innebär
utgiftsminskningar år 1999 på 3,0 miljarder kronor och på 16 miljarder kronor
år 2000. En viktig förutsättning för dessa beräkningar är att arbetslösheten
minskar som följd av den föreslagna kombinationen av sänkt skatt på arbete och
förkortad arbetstid. Utgiftsminskningar bör i övrigt främst ske inom
totalförsvaret och inom arbetsmarknadsområdet. Dessutom bör bl.a. medel
omfördelas från arbetsmarknadspolitiken till kommuner och landsting. Utskottet
anser att ökade satsningar samtidigt bör göras när det gäller biståndspolitik
liksom inom miljöområdet och beträffande kommunikationer. De sammantagna
utgiftsminskningarna bör i huvudsak användas till att minska vissa skatter, med
2,4 miljarder kronor år 1999 och drygt 18 miljarder kronor år 2000 i enlighet
med vad som beräknas i Miljöpartiets förslag.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion Fi219 (mp) yrkande
20 och hänvisar till de närmare preciseringar som görs i motionen. Regeringens
förslag i denna del avstyrks (yrkande 5) liksom motionerna Fi206 (m) yrkande 5,
Fi212 (fp) yrkande 4 och Fi215 (kd) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
åren 1999 och 2000
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi219 yrkande 20 samt med avslag
på proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 5 och motionerna
1997/98:Fi206 yrkande 5, 1997/98:Fi212 yrkande 4 och 1997/98:Fi215 yrkande
3 godkänner den i motionen föreslagna preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som riktlinjer
för regeringens budgetarbete,
37. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999 och
2000 (mom. 12) (kd)
Mats Odell (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Preliminär
fördelning av utgifter på utgiftsområden för åren 1999 och 2000 bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar Kristdemokraternas uppfattning om den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999 och 2000.
Utgiftsminskningar bör ske för vissa utgiftsområden med netto drygt 28
miljarder kronor år 1999 och med ungefär 30 miljarder kronor år 2000. Viktiga
delar av besparingarna är inom sjukförsäkringen där bl.a. ytterligare en
karensdag införs. Vidare innebär satsningarna på tillväxt, företagande och nya
jobb att utgifterna för arbetslöshetsförsäkring och arbetsmarknadspolitiska
insatser minskar.
Utgiftsökningarna under åren 1999 och 2000 bör präglas av en strävan efter
rättvis fördelning. U-landsbiståndet bör öka successivt. Vidare bör
vårdnadsbidraget återinföras, pensionsförmåner beräknas utifrån ett oreducerat
basbelopp och inkomstprövningen av änkepensioner avskaffas.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion Fi215 (kd) yrkande 3
och hänvisar till de närmare preciseringar som görs i motionen. Regeringens
förslag i denna del avstyrks (yrkande 5) liksom motionerna Fi206 (m) yrkande 5,
Fi212 (fp) yrkande 4 och Fi219 (mp) yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
åren 1999 och 2000
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi215 yrkande 3 samt med avslag på
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 5 och motionerna
1997/98:Fi206 yrkande 5, 1997/98:Fi212 yrkande 4 och 1997/98:Fi219 yrkande
20 godkänner den i motionen föreslagna preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som riktlinjer
för regeringens budgetarbete,
38. Bemyndigande för ramanslag (mom. 13) (m, fp, kd)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Per Bill (m), Mats Odell (kd), Göran
Lindblad (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Bemyndigande för
ramanslag bort ha följande lydelse:
Utskottet vill betona vikten av att regeringen håller sig till de av
riksdagen anvisade anslagen. Trovärdigheten för den nya budgetprocessen kräver
att regeringen inte har möjlighet att göra överskridanden utan att underställa
dessa för riksdagens prövning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens begäran om
bemyndigande för att överskrida ramanslag. Därmed tillstyrks motion Fi215 (kd)
yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande bemyndigande för ramanslag
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi215 yrkande 7 avslår
proposition 1997/98:1 Finansplan m.m. yrkande 11,
39. Bemyndigande om upplåning (mom. 14) (m)
Lennart Hedquist, Per Bill, Göran Lindblad och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Bemyndigande om
upplåning bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att upplåningsbehovet bestäms av riksdagens beslut
om inkomster och utgifter. Eftersom regeringen inte får ta upp lån utan
riksdagens bemyndigande måste regeringen varje år inhämta ett sådant.
Regeringen delegerar i sin tur till Riksgäldskontoret att ombesörja
upplåningen. Denna ordning tillkom i samband med att Riksgäldskontoret i slutet
av 1980-talet blev en myndighet under regeringen. Då beslöts att
lånebemyndigandet skulle vara årligt och beloppsmässigt opreciserat. De ändamål
för vilka upplåning får göras har angivits i en lag om statens upplåning.
Moderata samlingspartiet ifrågasätter i motionerna Fi206 och Fi901 denna
ordning och föreslår att lånbemyndigandet skall begränsas till högst det belopp
som motsvarar det beräknade lånebehovet. Utskottet delar denna uppfattning.
Den nya budgetprocessen ställer ökade krav på uppföljning och kontroll. Ett
system med utgiftstak ger inte några garantier för att upplåningsbehovet blir
det förväntade, eftersom statens inkomster kan bli mindre än förutsett. Ett
lånebemyndigande skulle utöka riksdagens kontrollmöjligheter, eftersom en
inkomstminskning skulle leda till ett högre upplåningsbehov trots att
utgiftstaket inte överstigits. Om detta skulle inträffa skulle regeringen
behöva gå till riksdagen för ett nytt beslut. Detta skulle kunna innebära att
riksdagen ger regeringen ett utökat lånebemyndigande, men det skulle också
väcka frågan om inte det ökade upplåningsbehovet skulle kunna mötas med
utgiftsminskningar med motsvarande belopp. Ett begränsat lånebemyndigande är
också i linje med övriga ekonomiska bemyndiganden på finansmaktens område som
regleras i budgetlagen. De skall bestämmas till ändamål, period och belopp.
Enligt utskottets mening skulle de folkvaldas kontrollmöjlighet väsentligt
öka om det givna lånebemyndigandet var förenat med en beloppsgräns, eftersom
ett förslag från regeringen om ett nytt bemyndigande om att höja det beslutade
lånebehovet skulle föranleda en debatt i riksdagen.
Mot bakgrund härav anser utskottet att regeringen bör bemyndigas att för
budgetåret 1998 ta upp ett lån med högst det belopp som motsvarar det beräknade
lånebehovet. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi206 (m) yrkande
2 och Fi901 (m) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande bemyndigande om upplåning
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi206 yrkande 2 och
1997/98:Fi901 yrkande 6 och med anledning av proposition 1997/98:1
Finansplan m.m. yrkande 2 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998
ta upp ett lån enligt lagen (1988:1387) intill ett belopp motsvarande det
beräknade lånebehovet samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
40. Effekter av statliga besparingar (mom. 22) (v)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Effekter av statliga
besparingar bort ha följande lydelse:
Utskottet anser med anledning av vad som anförs i motion Fi907 (s) att de
fördelningpolitiska frågorna fortsättningsvis måste ges en högre prioritet. Den
sanering av de offentliga finanserna som genomförts under de senaste åren har
inneburit omfattande neddragningar av de offentliga utgifterna och stora
förändringar i transfereringssystemen med åtföljande stora sociala
påfrestningar. Regeringen har i olika sammanhang uttalat att det är viktigt att
de åtgärder som vidtas för att stabilisera ekonomin har en rimlig
fördelningsprofil. Enligt utskottet är det av stor vikt att fördelningsfrågor
blir väl belysta så att det i efterhand går att utläsa och utvärdera om den
politik som genomförts också  fått de effekter som ställts i utsikt.
Sedan våren 1994 lämnar regeringen fördelningspolitiska redogörelser till
riksdagen. Så sker även i det nu föreliggande budgetförslaget. Utskottet ser
för sin del positivt på detta. Utskottet anser emellertid att ytterligare och
fördjupade analyser behövs. Undersökningarna av hur inkomstfördelningen
påverkas av ändrade skatte- och bidragsregler bör således byggas ut. Likaså bör
nya levnadsnivåundersökningar genomföras.
Saneringsprogrammet har inneburit en betydande övervältring på kommunsektorn
av kostnader och ansvar som sannolikt haft fördelningspolitiska effekter.
Besparingarna i försäkringssystemen har t.ex. tagit sig uttryck i ökade anspråk
på socialbidrag som i sin tur trängt undan resurser från den reguljära
kommunala verksamheten inom omsorg och skola. De kommunala avgifterna har också
höjts på ett för många låginkomsttagare utmanande sätt. Inom bl.a. detta område
behöver ytterligare studier göras. Utskottet anser också att en
återrapportering till riksdagen i form av successivt utbyggda
fördelningspolitiska analyser bör ske två gånger om året, dels i
vårpropositionen, dels i budgetpropositionen.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi907 (s). Med det anförda är
motion Fi304 (mp) i huvudsak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande effekter av statliga besparingar
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi907 och med anledning av motion
1997/98:Fi304 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
41. Ändrade principer för budgetering (mom. 23) (m, fp)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Per Bill (m), Göran Lindblad (m) och Bo
Lundgren (m) anser:
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken Ändrade principer
för budgetering bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som sägs i motionen att en uppifrån styrd
budget är ett viktigt instrument för att skapa budgetdisciplin. Utskottet delar
också uppfattningen att även budgetberedningen i Regeringskansliet bör bedrivas
på detta sätt för att budgetprocessen i sin helhet skall hållas så stram som
möjligt.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi901 (m) yrkande 3 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande ändrade principer för budgetering
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi901 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Ändrade principer för budgetering (mom. 23) (kd)
Mats Odell (kd) anför:
Årets budgetproposition är den andra som skall behandlas i enlighet med den nya
budgetprocessen och den första efter att den nya budgetlagen trätt i kraft.
Syftet med det nya systemet är bl.a. att budgetprocessen skall vara stram och
att okontrollerade ökningar av statsutgifterna skall förhindras. En
förutsättning för att detta syfte skall uppnås är självklart att regeringen
följer de regler och intentioner som formulerats. I årets budgetproposition
finns flera exempel där regeringen, om inte bryter mot budgetlagen, i alla fall
hanterar reglerna ovarsamt.
Det gäller i första hand hanteringen av den så kallade
budgeteringsmarginalen. Denna utgör skillnaden mellan statsbudgetens
takbegränsade utgifter och det fastlagda taket. Syftet är inte att dessa medel
skall stå till regeringens förfogande för att täcka uppkomna utgifter. Syftet
är att budgeten skall bli mer flexibel med avseende på inflation och
demografisk utveckling utan att taket behöver revideras. Regeringen skriver i
förra årets budgetproposition: ?Eftersom budgeteringsmarginalen är helt
ofinansierad kan den, om saldomålet inte skall eftersättas, i princip endast
utnyttjas för sådana tillkommande utgifter som är fullt ut finansierade genom
regeländringar på inkomstsidan.? Budgeteringsmarginalen har nu krympt på ett
oroväckande sätt. I vårpropositionen fastställdes den till 1,5 % för år 1998
och 2 % respektive 2,5 % för åren 1999 och 2000. Motsvarande procentsatser är
nu nere i 0,5, 0,5 respektive 0,8. Den minskade marginalen förklaras inte av
inflationstakt eller demografiska förändringar. Faktum är i stället att
budgeteringsmarginalen tas i anspråk för ökningar av de statliga utgifterna för
år 1998 med 6,6 miljarder, i jämförelse med vad som angavs i vårpropositionen.
Regeringen har här alltså tillåtit sig, i strid med egna uttalanden, att
använda budgeteringsmarginalen för utgiftsökningar. Under dessa förutsättningar
kan alltså regeringen tillåta sig ytterligare 3,5 miljarder kronor i
ofinansierade utgiftsökningar utan att taket överskrids.
Ett annat exempel på regeringens olämpliga hantering av gällande regler är
dess förslag om att riksdagen skall bemyndiga regeringen att fritt få flytta
medel mellan två anslag inom utgiftsområde 22. Det ena anslaget rör
järnvägsinvesteringar och det andra är ett väganslag. Det borde stå klart för
regeringen att det är riksdagen som beslutar fördelningen av medel på olika
anslag. Det är alltså riksdagen som avgör till vilka ändamål statens medel
skall användas. Följden av ett sådant bemyndigande som regeringen nu begär är
alltså att riksdagen avhänds makten över anslagstilldelningen. Regeringen anför
att anledningen till begäran om bemyndigandet är att de stora
investeringsvolymerna och den utdragna planprocessen leder till att
investeringarna ofta är svåra att tidsmässigt budgetera. De båda anslagen som
bemyndigandet gäller är ramanslag. Som sådana får överskridanden ske, enligt
budgetlagen, genom att medel för kommande år utnyttjas i förväg. Mot denna
bakgrund är regeringens motivering till begäran, som ges i budgetpropositionen,
obegriplig.
2. Specialdestinering av inkomster (mom. 24) (v)
Johan Lönnroth (v) anför:
Jag instämmer i uppfattningen i motion Fi302 (s) att det finns anledning att
utreda hur privat och offentlig sektor i större utsträckning skall kunna bidra
till att industrisamhällets kulturarv tas till vara på ett rimligt sätt. Det är
dock tveksamt om den bästa formen för detta är motionärernas förslag om
avsättningar via arbetsgivaravgifterna.
3. Beräkningen av statsbudgetens inkomster i budgetpropositionen (m, fp, mp,
kd)
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Per Bill (m), Mats Odell (kd), Göran
Lindblad (m), Ronny Korsberg (mp) och Bo Lundgren (m) anför:
Regeringen lägger i budgetförslaget fram ett förslag till beräkning av
inkomsterna för nästa år. Beräkningen utgår från det regelsystem som förväntas
gälla under året och från den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som görs
i finansplanen. I beräkningen ingår också effekterna av de lagförslag som
presenteras i budgetpropositionen. Dessa förändringsförslag presenteras i
propositionen, och effekterna belyses i en särskild tabell. I årets
budgetproposition redovisas således effekterna avseende sju-åtta inkomsttitlar.
Förra året var det några fler titlar som berördes av de skatteförslag som
regeringen då lade fram. Men beräkningen av statsbudgetens övriga närmare 150
inkomsttitlar kommenteras inte alls. Endast utvecklingen av statsbudgetens
totala inkomster för nästa år kommenteras, och det görs mycket kortfattat, på
cirka en kvarts sida. Mot bakgrund av de effekter som den kraftiga höjningen i
augusti 1997 av tobaksskatten nu fått på skatteinflödet hade det exempelvis
varit på sin plats att närmare kommentera prognosen avseende denna
inkomsttitel.
I den nya budgetprocessen i riksdagen och i budgetlagen som gäller fr.o.m.
1997 ägnas mycket omsorg åt att sätta upp regler för hur utgifterna skall
hanteras. Riksdagen skall ta ställning till ett utgiftstak och ramar för
utgiftsområden. I budgetlagen anges hur anslagen får användas. Det finns krav
på hur regeringen och myndigheterna skall följa och återrapportera hur anslagen
utnyttjas. Regeringen är i vissa fall skyldig att vidta åtgärder eller att
komma tillbaka till riksdagen med förslag till nödvändiga åtgärder om det finns
risk för att utgiftstak eller ramar är på väg att överskridas. Det krävs vidare
särskilda beslut av riksdagen om bemyndiganden för att regeringen skall kunna
göra andra ekonomiska åtaganden vid sidan av budgeten. Inkomstsidan har inte
ägnats samma omsorg i dessa sammanhang. Tyvärr återspeglar även budget- och
vårpropositionen samma brist på intresse för inkomstfrågorna. Det står i
budgetlagen att regeringen noggrant skall följa hur statens inkomster utvecklas
i förhållande till beräknade belopp och att regeringen vid minst två tillfällen
för riksdagen skall redovisa prognoser över utfallet av statens inkomster.
Dessutom skall regeringen förklara väsentliga skillnader mellan budgeterade
belopp och beräknat utfall. Det kan ifrågasättas om regeringen fullgjort sin
skyldighet i dessa avseenden med de mycket begränsade kommentarer som redovisas
i budgetpropositionen. I vårpropositionen inskränkte sig uppföljningen till en
tabell och något diagram över hur de totala inkomsterna utvecklade sig.
Kommentarerna inskränkte sig till några rader och kan inte på långt när
jämställas med hur dessa frågor hanterades tidigare eller hur rapporteringen
sker på utgiftssidan.
I de ?gamla? budget- och kompletteringspropositionerna var utgångspunkterna
för regeringens redovisning av inkomsterna en beräkning som gjordes av
Riksrevisionsverket. Denna redovisades som bilaga till propositionen.
Finansministern kommenterade i propositionen de inkomsttitlar som det fanns
anledning att göra justeringar för. Dessa justeringar föranleddes antingen av i
propositionen föreslagna åtgärder, skatteförändringar e.d. eller av att
finansministern inte delade Riksrevisionsverkets bedömning av de ekonomiska
faktorer, t.ex. pris- eller löneutvecklingen, som låg till grund för verkets
prognoser. Detta redovisades post för post. Med detta underlag som utgångspunkt
fanns det grund för partierna i riksdagen att göra bedömningar av inkomsternas
utveckling om man ville göra förändringar av skatte- och avgiftssatser eller
inte delade finansministerns bedömning av den ekonomiska utvecklingen.
Vi anser inte att regeringen lever upp till de minst sagt rimliga krav som
ställs upp i budgetlagen. Den redovisning som hittills lämnats i vår- och
budgetpropositionerna är otillräcklig som underlag för riksdagens beslut om
statsbudgeten för det kommande året. Av detta följer också att det blir svårt
att bedöma tillförlitligheten i prognoserna över lånebehovet. Redovisningen bör
åtminstone inte bli sämre än vad den var med den gamla ordningen.
Vi skulle gärna se att regeringen också när det gäller skatterna skulle vara
beredd att göra långsiktiga åtaganden om t.ex. skattetryckets utveckling, gärna
att ambitionen vore att successivt sänka skattekvoten till en viss nivå på
motsvarande sätt som man gjort åtaganden för utgifterna. Med de uttalanden som
gjorts om en utveckling mot balans i de offentliga finanserna kan ju
utgiftsambitionerna översättas till mål för skattekvoten. Det vore önskvärt att
regeringen ägnade inkomstutvecklingen större uppmärksamhet än hittills. Hur
avser man att hantera situationer när inkomsterna blir större eller mindre än
vad man förutsett? Vad utlöser det för mekanismer i budgetprocessen?
I den nuvarande budgetprocessen förväntas partierna lägga fram kompletta
förslag till beräkning av inkomsterna på statsbudgeten utifrån sina
budgetalternativ. Dessa utgår från respektive partis skatte- och avgiftsförslag
och från andra bedömningar av den samhällsekonomiska utvecklingen, bl.a.
beroende på den föreslagna politikens förväntade effekter. Detta framstår som
en omöjlig uppgift när regeringen väljer att mörklägga underlaget för sina egna
beräkningar.
4. Beräkningen av statsbudgetens inkomster i budgetpropositionen (v)
Johan Lönnroth (v) anför:
Regeringen lägger i budgetförslaget fram ett förslag till beräkning av
inkomsterna för nästa år. Beräkningen utgår från det regelsystem som förväntas
gälla under året och från den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som görs
i finansplanen. I beräkningen ingår också effekterna av de lagförslag som
presenteras i budgetpropositionen. Dessa förändringsförslag presenteras i
propositionen, och effekterna belyses i en särskild tabell. I årets
budgetproposition redovisas således effekterna avseende sju-åtta inkomsttitlar.
Förra året var det några fler titlar som berördes av de skatteförslag som
regeringen då lade fram. Men beräkningen av statsbudgetens övriga närmare 150
inkomsttitlar kommenteras inte alls. Endast utvecklingen av statsbudgetens
totala inkomster för nästa år kommenteras, och det görs mycket kortfattat, på
cirka en kvarts sida. Mot bakgrund av de effekter som den kraftiga höjningen i
augusti 1997 av tobaksskatten nu fått på skatteinflödet hade det exempelvis
varit på sin plats att närmare kommentera prognosen avseende denna
inkomsttitel.
I den nya budgetprocessen i riksdagen och i budgetlagen som gäller fr.o.m.
1997 ägnas mycket omsorg åt att sätta upp regler för hur utgifterna skall
hanteras. Riksdagen skall ta ställning till ett utgiftstak och ramar för
utgiftsområden. I budgetlagen anges hur anslagen får användas. Det finns krav
på hur regeringen och myndigheterna skall följa och återrapportera hur anslagen
utnyttjas. Regeringen är i vissa fall skyldig att vidta åtgärder eller att
komma tillbaka till riksdagen med förslag till nödvändiga åtgärder om det finns
risk för att utgiftstak eller ramar är på väg att överskridas. Det krävs vidare
särskilda beslut av riksdagen om bemyndiganden för att regeringen skall kunna
göra andra ekonomiska åtaganden vid sidan av budgeten. Inkomstsidan har inte
ägnats samma omsorg i dessa sammanhang. Tyvärr återspeglar även budget- och
vårpropositionen samma brist på intresse för inkomstfrågorna. Det står i
budgetlagen att regeringen noggrant skall följa hur statens inkomster utvecklas
i förhållande till beräknade belopp och att regeringen vid minst två tillfällen
för riksdagen skall redovisa prognoser över utfallet av statens inkomster.
Dessutom skall regeringen förklara väsentliga skillnader mellan budgeterade
belopp och beräknat utfall. Det kan ifrågasättas om regeringen fullgjort sin
skyldighet i dessa avseenden med de mycket begränsade kommentarer som redovisas
i budgetpropositionen. I vårpropositionen inskränkte sig uppföljningen till en
tabell och något diagram över hur de totala inkomsterna utvecklade sig.
Kommentarerna inskränkte sig till några rader och kan inte på långt när
jämställas med hur dessa frågor hanterades tidigare eller hur rapporteringen
sker på utgiftssidan.
I de ?gamla? budget- och kompletteringspropositionerna var utgångspunkterna
för regeringens redovisning av inkomsterna en beräkning som gjordes av
Riksrevisionsverket. Denna redovisades som bilaga till propositionen.
Finansministern kommenterade i propositionen de inkomsttitlar som det fanns
anledning att göra justeringar för. Dessa justeringar föranleddes antingen av i
propositionen föreslagna åtgärder, skatteförändringar e.d. eller av att
finansministern inte delade Riksrevisionsverkets bedömning av de ekonomiska
faktorer, t.ex. pris- eller löneutvecklingen, som låg till grund för verkets
prognoser. Detta redovisades post för post. Med detta underlag som utgångspunkt
fanns det grund för partierna i riksdagen att göra bedömningar av inkomsternas
utveckling om man ville göra förändringar av skatte- och avgiftssatser eller
inte delade finansministerns bedömning av den ekonomiska utvecklingen.
Jag anser inte att regeringen lever upp till de minst sagt rimliga krav som
ställs upp i budgetlagen. Den redovisning som hittills lämnats i vår- och
budgetpropositionerna är otillräcklig som underlag för riksdagens beslut om
statsbudgeten för det kommande året. Av detta följer också att det blir svårt
att bedöma tillförlitligheten i prognoserna över lånebehovet. Redovisningen bör
åtminstone inte bli sämre än vad den var med den gamla ordningen.
Jag skulle gärna se att regeringen också när det gäller skatterna skulle vara
beredd att göra långsiktiga åtaganden om t.ex. skattetryckets utveckling. Med
de uttalanden som gjorts om en utveckling mot balans i de offentliga finanserna
kan ju utgiftsambitionerna översättas till mål för skattekvoten. Det vore
önskvärt att regeringen ägnade inkomstutvecklingen större uppmärksamhet än
hittills. Hur avser man att hantera situationer när inkomsterna blir större
eller mindre än vad man förutsett? Vad utlöser det för mekanismer i
budgetprocessen?
I den nuvarande budgetprocessen förväntas partierna lägga fram kompletta
förslag till beräkning av inkomsterna på statsbudgeten utifrån sina
budgetalternativ. Dessa utgår från respektive partis skatte- och avgiftsförslag
och från andra bedömningar av den samhällsekonomiska utvecklingen, bl.a.
beroende på den föreslagna politikens förväntade effekter. Detta framstår som
en omöjlig uppgift när regeringen väljer att mörklägga underlaget för sina egna
beräkningar.
Den utveckling som nu äger rum, dels med framtagande av
beräkningskonventioner för budgeteffekter vid ändrade skatte- och
avgiftsregler, dels med normgruppens arbete på Riksrevisionsverket, är positiv
men jag vill ändå påpeka att det är viktigt att detta arbete får genomslag i
budgetdokumenten.
5. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna (c)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Skatterna har flera funktioner. En grundläggande funktion är att finansiera de
offentliga utgifterna. Grundprincipen bör vara att inkomsterna, varav skatterna
är den dominerande delen, och utgifterna balanseras. Det måste finnas ett krav
på en långsiktigt ansvarsfull politik.
Skatterna har också en fördelningspolitisk funktion. En rättvis
fördelningspolitik måste bedrivas för att upprätthålla mänsklig värdighet och
humanitet i samhället.
De offentliga utgifterna kommer medborgarna till del på olika sätt och i
varierande omfattning. Utgifterna innebär alltid en omfördelning av resurser.
En fördelningspolitik som upplevs som rättvis är en styrka för ett land. Den är
uttryck för solidaritet och ansvar människor emellan. Den måste se till att
alla människor omfattas av trygghet. För Centerpartiet är skattesystemets
omfördelande funktion mycket viktig. Det har under tiden för saneringen av
statens finanser varit nödvändigt att fördela bördorna så att de som har haft
de knappaste marginalerna drabbas så litet som möjligt av saneringsåtgärderna.
För att höginkomstgruppen skall bidra till saneringen måste också skatter
användas i omfördelande syfte.
För det tredje är skatter styrande för ekonomin. Skatterna påverkar
människors val genom att de påverkar de ekonomiska villkoren för produktion och
konsumtion. Grunden för välfärden återfinns i den privata sektorn.
Möjligheterna till ekonomisk välgång och försörjning driver utvecklingen framåt
och åstadkommer ekonomisk tillväxt. Det är därför angeläget att skatterna
utformas så att de så långt som möjligt stimulerar till arbete och företagande.
Miljön är ett gemensamt arv för alla människor och för kommande generationer.
Det är viktigt att statsmakten använder skatterna som ett instrument för att
styra produktionen och konsumtionen mot mer av kretsloppsanpassning. Det är ett
rättvisekrav i förvaltandet av det gemensamma naturarvet.
På samma sätt som miljöförstörande verksamhet bör beskattas hårt, skall
grundbehoven beskattas lindrigare. Det gäller livets nödvändigheter såsom maten
och boendet. Centerpartiet har exempelvis fått gehör för sänkt mat-moms. Även
arbete bör beskattas lägre.
Med dagens alldeles för höga arbetslöshet har skattepolitiken en given roll i
kampen för att lyfta Sverige ur arbetslöshet och in i arbete och utbildning.
Centerpartiet har i samarbete med regeringen sänkt skatter och avgifter för
företagen, med tyngdpunkt på de mindre företagen. Det stimulerar tillväxten och
får därmed en positiv effekt på sysselsättningen.
Centerpartiet vill dock gå längre. Skatterna måste upplevas som rättvisa, och
Centerpartiet lägger i sin skattemotion Sk698 fram långsiktiga förslag som tar
sikte på tiden efter 1998 och riktlinjer för hur detta skall kunna åstadkommas.
Det handlar bland annat om sänkt skatt på låga och medelstora inkomster, liksom
om sänkt fastighetsskatt och reformerad fastighetstaxering. Målet är att
successivt sänka skattenivån för att på så sätt få ökad sysselsättning och
tillväxt. Sänkta skatter är dock inget universalmedel för en bättre
arbetsmarknad. Skatterna måste ses som en del av statens budget, och därigenom
kan inte skatterna sänkas utan att finansiering föreligger.
Med den förda politiken kommer ett utrymme att skapas för att successivt
sänka skattetrycket under nästa mandatperiod.
Centerpartiet anvisar i sin skattemotion Sk698 en prioritering av vilka
skatter vi främst vill sänka. Centerpartiet medverkar dock inte till
skattesänkningar som inte finansieras inom statens budget, och inte heller till
skattesänkningar som äventyrar människors vardagliga behov av offentlig
service. Däremot anser vi att det utrymme som skapas framgent i första hand
skall gå till sänkt skatt för ökad sysselsättning, tillväxt och rättvisa.
Målet för den framtida inriktningen av skattepolitiken bör vara att sänka
skatt för att skapa ökad tillväxt och sysselsättning. I skattemotionen har vi
pekat på hur det kan genomföras genom sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt
ägarbeskattning, avvecklad värnskatt enligt planerna, på sikt avskaffad
förmögenhetsskatt, omprövad beskattning av vinstandelar och införandet av ett
särskilt yrkesfiskeavdrag.
En annan viktig del av Centerpartiets skattepolitik är att göra skatterna
till ett viktigt element i det ekologiska lyftet. Centerpartiet har sedan länge
fört miljöns talan i politiken. Det är viktigt att skattestrukturen ses som en
del i arbetet för att skapa kretsloppssamhället. Skatternas styrande funktion
är mycket användbar när det gäller att påskynda det ekologiska lyftet. Med en
skattepolitik som stöd för miljö- och energipolitiken kan Sverige genomgå den
strukturomvandling som innebär att ett nytt Sverige växer fram med mer
avancerad teknik för att motsvara miljöns krav. En sådan utveckling stärker
också svenska företags internationella konkurrenskraft, eftersom marknaden för
miljövänliga produkter och miljövänlig produktion växer mycket snabbt och
kommer att växa under överskådlig tid.
I vår motion Sk698 redovisas ett förslag om att ge regeringen till känna vad
i motionen anförts om att införa en skatt på kväveoxid, vilket skulle gynna
miljön. Yrkandet är remitterat till skatteutskottet. I motionen redovisas ett
förslag som innebär att skatten skulle omfatta pannor med en större effekt än 5
MW och med en nyttig energiproduktion större än 20 GWh. Om skattenivån sätts
till 5 kr per kilo utsläppt kväveoxid kan det beräknas ge inkomster på ca 200
miljoner kronor på årsbasis.
Innehåll
Sammanfattning........................................1
Förslag till rambeslut..............................1
Konjunkturutvecklingen..............................2
Den ekonomiska politiken............................2
Budgetpolitiken.....................................3
Beräkningen av statens inkomster....................4
Inledning.............................................6
Regeringens lagförslag..............................8
Utskottets lagförslag...............................8
Lagrådets yttrande..................................8
Yttranden från andra utskott........................9
Utfrågningar........................................9
Inkomna skrivelser..................................9
Propositionens förslag...............................10
Motionerna...........................................12
Budgetpropositionen..................................30
Motionerna och inriktningen av den ekonomiska politiken33
Moderata samlingspartiets partimotion..............33
Centerpartiets partimotion.........................36
Folkpartiet liberalernas partimotion...............38
Vänsterpartiets partimotion........................40
Miljöpartiet de grönas partimotion.................42
Kristdemokraternas partimotion.....................44
UTSKOTTET............................................47
DEN EKONOMISKA POLITIKEN.............................47
Det internationella konjunkturläget..................47
Hög tillväxt i världsekonomin......................47
Utvecklingen i Förenta staterna och Japan..........47
Utvecklingen i EU-länderna.........................48
Utvecklingen i Norden..............................49
Osäkerheter i den internationella konjunkturbedömningen50
Svensk exports fördelning på regioner och produkter51
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige................53
Svenska konjunkturen under åren 1997 och 1998......53
Prognosförutsättningar och nyckeltal...............55
Försörjningsbalansen...............................57
De offentliga finanserna...........................58
Arbetsmarknaden....................................59
Svensk ekonomi fram till år 2000...................61
Revideringar från Statistiska centralbyrån.........64
Finansutskottets syn på budgetpropositionens och
partimotionernas konjunkturbedömningar.............64
Finansutskottets förslag till inriktning av den allmänna
ekonomiska politiken...............................66
Sparandet..........................................74
Motionerna.....................................74
Kommunerna och samhällsekonomin....................76
Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme........76
Sänkt skatt i samband med införandet av nationell skolpeng77
Penning- och valutapolitiken.........................78
Motionen.......................................78
Finansutskottets ställningstagande.............79
Krav på regleringar på finansmarknaden.............79
Motionerna.....................................79
Finansutskottets ställningstagande.............80
Övriga ekonomisk-politiska motionsyrkanden...........81
Offentliga finansers konjunkturkänslighet..........81
Motionen.......................................81
Behovet av alternativa ekonomiska analyser.........81
Kommission för att analysera faktorerna bakom den ökade
inkomstspridningen.................................82
INKOMSTER OCH UTGIFTSRAMAR...........................83
Utformningen av utskottets förslag till rambeslut....83
Budgetutvecklingen...................................84
Mål för budgetpolitiken..............................87
Budgetpolitikens inriktning - inkomsternas och utgifternas
omfattning...........................................89
De politiska alternativen..........................89
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen99
Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn108
Fördelning av utgifter på utgiftsområden 1998...109
Beräkning av statsbudgetens inkomster för 1998..110
Anslagsbehållningar.............................113
Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret114
Budgetens sammansättning i stort................115
Inkomster...........................................116
Skattepolitikens inriktning.......................116
Skatt på inkomst..................................127
Fysiska personers inkomstskatt..................127
Reseavdrag (budgetpropositionen)................128
Förlängt ROT-avdrag (budgetpropositionen).......130
Reducering av det särskilda grundavdraget (budgetpropositionen)131
Övriga förslag beträffande inkomstskatt för fysiska personer132
Företagsbeskattning och dubbelbeskattning.......134
Social- och arbetsgivaravgifter...................136
Förändrad avgiftsstruktur (budgetpropositionen).136
Avgiftsförändringar till följd av kortare sjuklöneperiod
(budgetpropositionen)                                         142
Övriga avgiftsfrågor............................143
Löneskatt på vinstandelar.......................145
Skatt på egendom..................................145
Fastighetsskatt.................................145
Förmögenhetsskatt (budgetpropositionen).........149
Skatt på varor och tjänster.......................153
Mervärdesskatt..................................154
Skatt på alkohol................................154
Energiskatt.....................................155
Reklamskatt.....................................156
Fordonsskatt....................................156
Övriga inkomster..................................157
Avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel..157
Övriga inkomster, nya inkomstslag...............158
Nya inkomsttitlar och namnändringar.............158
Utgifter............................................160
Fördelning av utgifter på utgiftsområden år 1998..160
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse.................160
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning161
Utgiftsområde 3 Skatteförvaltningen och uppbörd.163
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet...................164
Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan.......................................166
Utgiftsområde 6 Totalförsvar....................167
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.........169
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar.......171
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg173
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp.......................................174
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom177
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn179
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet180
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv....183
Utgiftsområde 15 Studiestöd.....................185
Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning187
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid189
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
191
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling193
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård....194
Utgiftsområde 21 Energi.........................196
Utgiftsområde 22 Kommunikationer................198
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
200
Utgiftsområde 24 Näringsliv.....................202
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner..204
Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m..........207
Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen209
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten209
Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999 och
2000                                                            211
Bemyndigande för ramanslag........................212
Bemyndigande om upplåning.........................213
Affärsverkens upplåning.........................214
Lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål, m.m..........................215
EKONOMISK STYRNING..................................216
Allmänt om styrning och uppföljning av statlig verksamhet216
Statliga myndigheters delårsrapporter.............218
ÖVRIGA FRÅGOR.......................................219
Utbetalningsdagar för statliga ersättningar.......219
Myndigheternas avgiftssättning....................220
Ekonomiska konsekvensanalyser.....................221
Effekter av statliga besparingar..................222
Ändrade principer för budgetering.................223
Specialdestinering av inkomster...................224
Hemställan..........................................226
Förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter för år 1998 på
utgiftsområden......................................240
Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (mom. 11 i hemställan)253
Reservationer.......................................259
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
(m, fp, kd).......................................259
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (v)269
3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (mp)273
4. Sparandet (mom. 2) (m, fp, kd).................276
5. Sparandet (mom. 2) (mp)........................277
6. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3) (v)278
7. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3) (mp)279
8. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3,
motiveringen) (m).................................280
9. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3,
motiveringen) (fp)................................281
10. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3,
motiveringen) (kd)................................281
11. Sänkt skatt i samband med införandet av nationell skolpeng (mom. 4)
(m)                                                             282
12. Penning- och valutapolitiken (mom. 5) (v).....283
13. Penning- och valutapolitiken (mom. 5, motiveringen) (m, fp)283
14. Penning- och valutapolitiken (mom. 5, motiveringen) (mp)284
15. Penning- och valutapolitiken (mom. 5, motiveringen) (kd)285
16. Krav på regleringar på finansmarknaden (mom. 6) (m, fp, kd)285
17. Krav på regleringar på finansmarknaden (mom. 6) (v)286
18. Krav på regleringar på finansmarknaden (mom. 6) (mp)287
19. Offentliga finansers konjunkturkänslighet (mom. 7) (m, fp, kd)288
20. Behovet av alternativa ekonomiska analyser (mom. 8) (m, fp)288
21. Kommission för att analysera faktorerna bakom den ökade
inkomstspridningen (mom. 9) (v)...................289
22. Kommission för att analysera faktorerna bakom den ökade
inkomstspridningen (mom. 9, motiveringen) (m, fp).289
23. Mål för budgetpolitiken (mom. 10) (m).........290
24. Mål för budgetpolitiken (mom. 10) (v).........290
25. Mål för budgetpolitiken (mom. 10) (mp)........291
26. Mål för budgetpolitiken (mom. 10) (kd)........292
27. Mål för budgetpolitiken (mom. 10, motiveringen) (fp)292
28. Budgetförslagen för år 1998 (mom. 11) (m).....293
29. Budgetförslagen för år 1998 (mom. 11) (fp)....300
30. Budgetförslagen för år 1998 (mom. 11) (v).....309
31. Budgetförslagen för år 1998 (mom. 11) (mp)....317
32. Budgetförslagen för år 1998 (mom. 11) (kd)....324
33. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999
och 2000 (mom. 12) (m)
330
34. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999
och 2000 (mom. 12) (fp)
331
35. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999
och 2000 (mom. 12) (v)
332
36. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999
och 2000 (mom. 12) (mp)
332
37. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999
och 2000 (mom. 12) (kd)
333
38. Bemyndigande för ramanslag (mom. 13) (m, fp, kd)334
39. Bemyndigande om upplåning (mom. 14) (m).......334
40. Effekter av statliga besparingar (mom. 22) (v)335
41. Ändrade principer för budgetering (mom. 23) (m, fp)336
Särskilda yttranden.................................337
1. Ändrade principer för budgetering (mom. 23) (kd)337
2. Specialdestinering av inkomster (mom. 24) (v)..338
3. Beräkningen av statsbudgetens inkomster i budgetpropositionen (m, fp,
mp, kd)
338
4. Beräkningen av statsbudgetens inkomster i budget-
propositionen (v).................................340
5. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna (c)341
Bilagor
1 Regeringens lagförslag............................344
I proposition 1 volym 1 Finansplanen m.m. framlagda lagförslag344
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning
344
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter                                                    345
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter348
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän
löneavgift........................................352
5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster..............353
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader....................356
7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.
357
8 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt......................................358
9 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1332) om ändring i
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt..........362
10 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring........................................363
11 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1336) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
364
12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)365
13 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om ränte-
fördelning vid beskattning........................366
14 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning,
förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m
367
15 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)368
16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)
372
17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1345) om ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden
373
18 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)374
19 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt.................................375
20 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om begränsning av
skatt                                                           380
21 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter.................381
22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus
383
I proposition 1 volym 6 i vad avser Socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten framlagt lagförslag
387
1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)387
2 Lagrådets yttrande över förslaget till lag om ändring i lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt
389
Del 2 av betänkandet
Till utskottet inkomna yttranden (bilagorna 3-17) samt protokoll från
offentlig utfrågning (bilaga 18) återfinns i del 2 av betänkandet.
Tabeller
Tabell 1.   BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet.......48
Tabell 2.   BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export52
Tabell 3.   Svensk export fördelad på varugrupper....53
Tabell 4.   Prognosförutsättningar...................55
Tabell 5.   Nyckeltal 1995-1998......................56
Tabell 6.   Försörjningsbalans 1995-1998.............57
Tabell 7.   Arbetsmarknaden..........................61
Tabell 8.   Sysselsättningen i olika branscher.......61
Tabell 9.   Förutsättningar..........................62
Tabell 10. Nyckeltal 1997-2000.......................62
Tabell 11. Försörjningsbalans 1997-2000..............63
Tabell 12. Budgetunderskott enligt regeringens budgetförslag90
Tabell 13. Utgiftstak för åren 1998-2000.............91
Tabell 14. Finansiella effekter av Moderata samlingspartiets
budgetförslag.......................92
Tabell 15. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak92
Tabell 16. Folkpartiet liberalernas budgetalternativ i sammandrag94
Tabell 17. Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak94
Tabell 18. Vänsterpartiets budgetalternativ i sammandrag96
Tabell 19. Vänsterpartiets förslag till utgiftstak...96
Tabell 20. Finansiella effekter av Miljöpartiet de grönas
budgetalternativ....................97
Tabell 21. Miljöpartiet de grönas förslag till utgiftstak98
Tabell 22. Finansiella effekter av Kristdemokraternas
budgetalternativ....................99
Tabell 23. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak99
Tabell 24. Förslag till nytt utgiftstak för staten inklusive
socialförsäkringssektorn...........108
Tabell 25. Regeringen förslag till beräkning av utgiftstak för den
offentliga sektorn.................108
Tabell 26. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
utgiftsramar för 1998..............110
Tabell 27. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
beräkning av statsbudgetens inkomster för 1998112
Tabell 28. Regeringens förslag till beräkning av budgeteffekter
för 1998 av ändrade skatte- och avgiftsregler113
Tabell 29. Utskottets förslag till statsbudget för budgetåret 1998115
Tabell 30. Fysiska personers inkomstskatt...........127
Tabell 31. Företagsbeskattning och dubbelbeskattning134
Tabell 32. Social- och arbetsgivaravgifter..........136
Tabell 33. Regeringens förslag till förändrade avgiftsnivåer140
Tabell 34. Fastighetsskatt..........................145
Tabell 35. Förmögenhetsskatt........................149
Tabell 36. Skatt på varor och tjänster..............153
Tabell 37. Övriga inkomster.........................157
Diagram
Diagram 1. Företagens och konsumenternas förtroende i EU49
Diagram 2. BNP-tillväxt i olika regioner 1994-1998...50
Diagram 3. Företagens och hushållens förtroende i Sverige54
Diagram 4. Timlöneutvecklingen i industrin i Sverige och OECD56
Diagram 5. Den offentliga sektorns finanser..........59
Diagram 6. Sysselsättning och arbetslöshet 1994-september 199760
Diagram 7. Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl. statsskulds
räntor rensade för redovisningstekniska förändringar86
Diagram 8. Statens lånebehov.........................87
Diagram 9. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
utgiftstak för staten 1998-2000..101