Försvarsutskottets betänkande
1997/98:FÖU07

Totalförsvarsplikten


Innehåll

1997/98
FöU7

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande vad regeringen i skrivelse 1997/98:4
Totalförsvar i förnyelse har anfört om pliktpersonal. Avsnittet togs nämligen
inte upp till behandling under hösten 1997 i samband med beredningen av
regeringens budgetförslag (prop. 1997/98:1, utg.omr 6, bet. 1997/98:FöU1).
Avsnittet innefattar redogörelser för försöksverksamhet med tre månaders
grundutbildning, kvinnliga totalförsvarspliktiga i befattningar som meniga,
meritvärdering, förmåner och ersättning samt utbildning av beredskapsmän och
kvinnor för kommunala behov.
Utskottet föreslår att regeringens skrivelse i berörd del läggs till
handlingarna.
I betänkandet behandlas vidare 21 motioner med sammanlagt 35 yrkanden med
anknytning till totalförsvarsplikten, avgivna under den allmänna motionstiden.
Dessa yrkanden avser bl.a. pliktsystemet, utbildning med stöd av civilplikt,
rättsliga frågor, meritvärdering samt förmåner och ersättning.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden. Till
utskottets förslag till beslut har fogats fem reservationer och tre särskilda
yttranden.
Skrivelsen
Regeringen behandlar i skrivelsen (1997/98:4) Totalförsvar i förnyelse (avsnitt
6.1) vissa pliktfrågor, nämligen
* förmåner och ersättning,
* försöksverksamhet med tre månaders pliktutbildning,
* meritvärdering,
* kvinnliga totalförsvarspliktiga i befattningar som meniga samt
civila beredskapsstyrkor.
Innehållet i skrivelsen i denna del sammanfattas i det följande under avsnittet
Utskottet.
Regeringen anmäler att den avser tillsätta en utredning med uppdrag att göra en
översyn av tillämpningen av pliktsystemet och andra pliktfrågor m.m.

Motionerna

Motionsyrkanden avgivna under allmänna motionstiden 1997
1997/98:Fö201 av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sådan ändring av lagen
om totalförsvarsplikt att totalvägran snarast kan avkriminaliseras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av pliktlagstiftningen.
1997/98:Fö202 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den kommande pliktutredningen skall omfatta ett avskaffande av
plikttjänstgöringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den kommande pliktutredningen skall omfatta Miljöpartiets
förslag om en frivillig värntjänst,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den kommande pliktutredningen skall omfatta de civilpliktigas
folkrättsliga skydd och status,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den kommande pliktutredningen skall granska hur drogmissbruk
bland landets totalförsvarspliktiga bör bekämpas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den kommande pliktutredningen skall granska disciplinansvar inom
totalförsvaret och medinflytandeförordningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta bort de frågeformulär som personer, som efter sex månader
efter mönstring ansöker om vapenfri tjänst, måste besvara,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det ej skall vara möjligt att avslå ansökan om att få göra
vapenfri tjänst,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rasism och främlingsfientlighet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den kommande pliktutredningen skall granska situationen för
totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund.
1997/98:Fö203 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar ändra lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt så
att fängelsestraff för vägran avskaffas i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förslaget om svensk civil fredstjänst i samarbete med
folkrörelserna bör ingå i den aviserade utredningen om totalförsvarsplikten.
1997/98:Fö204 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad civilpliktsutbildning vid
Jokkmokkskolan.
1997/98:Fö205 av Siw Wittgren-Ahl och Sonja Fransson (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en översyn av värnpliktslagen görs i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Fö206 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av lagen
om totalförsvarsplikt.
1997/98:Fö207 av Hanna Zetterberg och Annika Nordgren (v, mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att förslaget om en svensk civil fredstjänst bör ingå i den aviserade
utredningen om Totalförsvarsplikten.
1997/98:Fö209 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om totalförsvarsplikten.
1997/98:Fö210 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om åtgärder som stimulerar och motiverar unga kvinnor
och män att göra värnplikt i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Fö212 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors roll i försvaret.
1997/98:Fö214 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk civil
fredstjänst inom ramen för civilplikten.
1997/98:Fö215 av Nikos Papadopoulos (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anställning av
mönstringsvärdar på värnpliktskontoren.
1997/98:Fö216 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en frivillig värntjänst som är öppen för kvinnor och män,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det skall vara meriterande att ha genomfört den frivilliga
värntjänsten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbete mellan KA 5 och Räddningsverket samt inriktning och
innehåll av den frivilliga värntjänsten.
1997/98:Fö217 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om meritvärdering av
plikttjänstgöring inom totalförsvaret.
1997/98:Fö218 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till civilt
utbildningsintyg.
1997/98:Fö219 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat internationellt engagemang,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift
att utreda en förändrad pliktlag.
1997/98:Fö220 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bred och allsidig översyn av pliktsystemet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda möjligheterna att införa internationell civil fredstjänst
i civilpliktsutbildningen.
1997/98:Fö223 av Lennart Rohdin och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översynen av
pliktsystemet för totalförsvarets civila och militära delar.
1997/98:Fö228 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översynen av frågor rörande plikttjänstgöring.
1997/98:Fö307 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om totalförsvarsplikt att
totalvägran avkriminaliseras.
1997/98:Fö332 av Nikos Papadopoulos (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en försäkring
för alla ungdomar som gör sin värnpliktstjänst.

Utskottet

Totalförsvarsplikten
Regeringen
Försöksverksamhet med tre månaders pliktutbildning
Regeringen anför att den i enlighet med vad som anförts i 1996 års
totalförsvarsproposition (prop. 1996/97:4) givit Försvarsmakten i uppdrag att
försöksvis genomföra värnpliktsutbildning om cirka tre månaders längd för
frivillig rekrytering till hemvärnet. Ca 10 000 totalförsvarspliktiga som
placerats i utbildningsreserven har tillfrågats om de frivilligt ville genomgå
en sådan grundutbildning till hemvärnet. Utfallet blev 183 personer under år
1997 och 100 år 1998 jämte ytterligare personer som kan tillkomma av dem som
mönstrat åt 1997.
Regeringen förutsätter att möjligheten till direktrekrytering är viktig för
att kunna förbättra hemvärnets rekrytering. Regeringen anser dock att det ännu
är för tidigt att dra några slutsatser om rekryteringsresultatet och avser att
följa den fortsatta utvecklingen av försöken.
Kvinnliga totalförsvarspliktiga i befattningar som meniga
Under perioden 1 juli 1995 till 4 april 1997 har totalt 554 kvinnor (varav 138
under år 1997) skrivits in för värnplikt. Av dessa har 227 skrivits in för
befattningsnivån menig. En fjärdedel har skrivits in för underhålls- och
depåtjänst.
Regeringen anser att myndigheterna bör verka för att kvinnor i större
utsträckning skrivs in för andra befattningar än de som nu är vanligast.
Regeringen avser att följa upp myndigheternas åtgärder i denna fråga.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fö209 av Arne Andersson m.fl. anförs
att den säkerhetspolitiska situationens minskade krav på militär slagkraft
tillsammans med den tekniska utvecklingen har gjort värnplikten generellt
mindre ändamålsenlig. Också i Sverige har utvecklingen medfört att en allt
större andel yrkes- och reservofficerare liksom civilt anställda använts för
att lösa uppgifter i det militära försvaret.
Motsättningen mellan värnpliktsförsvar och yrkesförsvar anses dock konstlad.
Motionärerna konstaterar att försvarets personal rekryteras såväl med stöd av
pliktlagstiftningen som frivilligt. Vårt försvar tillämpar olika
rekryteringsprinciper för att tillgodose olika behov. Vilken princip som skall
tillämpas måste bestämmas efter noggrann analys av de skilda kraven på
krigsorganisationens befattningar. Mönstringsplikten är generell och ingen
undantas från plikten på grund av att vederbörande inte får möjlighet att
genomgå grundutbildning.
Motionärerna anser att en övergång till renodlad yrkesrekrytering varken är
möjlig eller önskvärd så länge som vårt land har ett försvar av ungefär
nuvarande omfattning. Plikten tillförsäkrar försvaret möjligheten att rekrytera
en tillräcklig personalvolym och framför allt tillräckligt duglig personal. Den
folkliga förankringen sägs vara en mycket positiv effekt men bör inte tillåtas
avgöra valet mellan olika personalförsörjningssystem. Varken fler eller färre
än som behövs för att lösa totalförsvarets uppgifter skall tas ut och
grundutbildas.
Motionärerna hemställer (yrkande 4) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om totalförsvarsplikten.
Folkpartiet avvisar tanken på att pliktutbilda i princip alla vapenföra män
utan att behov av dem i krigsorganisationen föreligger. I partimotion Fö228
(fp) hävdas att den s.k. Folkförsvarstanken är en myt utan
verklighetsförankring. Den sägs sakna respekt för den enskilde individens
frihet och integritet. Totalförsvarsplikten bör i fortsättningen utformas så
att en könsneutral uttagning kommer att gälla för hela totalförsvaret.
Motionärerna välkomnar den av regeringen beslutade översynen av pliktfrågorna
och förutsätter att denna kommer att innebära en återgång fullt ut till de
principer för plikttjänstgöring som låg till grund för riksdagens beslut 1994
om totalförsvarsplikt. De anser det vara en fördel att översynen med förtur
skall behandla frågor som gäller uppskovsregler och disciplinansvar. Likaså
välkomnas att översynen skall omfatta frågor som rör meritvärdering för såväl
värnpliktiga som civilpliktiga.
Motionärerna hemställer (yrkande 9) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om översynen av frågor rörande
plikttjänstgöring.
I motion Fö223 (fp) av Lennart Rohdin och Eva Flyborg refererar motionärerna
vissa milstolpar i utvecklingen fram till den nu gällande totalförsvarsplikten
och principiella ställningstaganden av Folkpartiet i det sammanhanget. Ett
heltidstjänstgörande ?yrkesförsvar? sägs av ekonomiska och andra skäl knappast
vara ett reellt alternativ för Sverige. Motionärerna anser det därför vara
mycket tillfredsställande att försvarsutskottet enhälligt inför 1996 års
försvarsbeslut vidhöll grundtanken att krigsorganisationens behov  skall styra
pliktuttaget och att för utbildning endast skall tas ut så många som behövs för
krig, beredskap eller katastrofer.
I motionen anges i 25 punkter de principer och förhållanden som enligt
Folkpartiets mening bör kunna ligga till grund för den fortsatta synen på
totalförsvarsplikten och därmed också för det utredningsarbete som regeringen
beslutat. I en av dessa punkter ställs krav på flexibilitet i
totalförsvarsplikten. Totalförsvarsplikten sägs bättre än något annat system
kunna ge en bra personalförsörjning, oavsett försvarskostnader och skiftande
militära och civila personalbehov. I en annan punkt hävdas att riksdagens
beslut år 1992 och 1994 om totalförsvarsplikt måste bejakas.
Totalförsvarsplikten sägs både som princip och i praktisk tillämpning vara
långt överlägsen tidigare gällande ordning och måste därför slutligt ges fullt
genomslag. En könsneutral uttagning förordas i åter en annan punkt.
Motion Fö212 (fp) av Eva Flyborg behandlar specifikt kvinnors roll i försvaret.
Motionären konstaterar att om andelen kvinnor skall öka i försvaret, vilket
regeringen säger sig vilja, så måste rekryteringsbasen breddas. Det bästa
sättet att åstadkomma detta vore att låta totalförsvarsplikten omfatta även
kvinnor. Att införa kvinnlig totalförsvarsplikt skulle enligt motionären också
bidra till en kompetenshöjning inom vårt totalförsvar och öka jämställdheten.
Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnors roll i försvaret.
Kristdemokraterna anser i sin kommittémotion Fö220 (kd) att försvaret skall
grundas på allmän totalförsvarsplikt där alla tjänstepliktiga skall få en
meningsfull och tydlig utbildning mot krigsuppgiften. Utbildningen skall leda
till krigsplacering i totalförsvaret. Totalförsvarsplikten sägs öka insynen i
försvaret och befäster dess folkliga förankring. Kristdemokraterna menar vidare
att en bred och allsidig översyn av pliktsystemet bör göras utifrån den debatt
som ägt rum i vårt land (yrkande 1). I översynen måste pliktpersonalens totala
situation vad gäller såväl den ekonomiska som den sociala,
arbetsmarknadsmässiga och studiesociala situationen ingå. Motiven för plikt-
utbildning, försvarsupplysning och information, uttagningsprinciper,
rättviseaspekter, kompensationsansvar och förplägnadsansvar är några av de
områden som bör belysas.
Miljöpartiet konstaterar i sin partimotion Fö202 (mp) att ett av de motiv som
ofta anförs för bevarande av värnplikten är att folkförankringen därigenom kan
behållas. Enligt Miljöpartiets uppfattning är detta en felaktig analys.
Förbättrad utbildningskvalitet, motivationshöjande åtgärder och undanröjande av
orättvisor sägs vara mycket mer förtroendeskapande och effektivare än att
utbilda största möjliga antal ungdomar. Det viktigaste är dock att man utbildar
för att möta hot som uppfattas som verkliga och relevanta för ungdomar.
Motionärerna anser att vi i dag inte har någon allmän plikt. Exempelvis
omfattar den inte kvinnor. Endast ca 40 % av männen genomför plikttjänstgöring.
Miljöpartiet anser att det är viktigt att den nu aktuella översynen även
omfattar ett avskaffande av plikttjänstgöringen (yrkande 1). Vidare bör
alternativa utbildningar övervägas. Det krävs ett nytt system som bygger på
frivillighet och meriter. Miljöpartiet förordar sålunda en frivillig värntjänst
för kvinnor och män i stället för den totalförsvarsplikt som vi har i dag
(yrkande 2).
Även i motion Fö216 (mp) av Eva Goës förordas en frivillig värntjänst som är
öppen för både kvinnor och män (yrkande 5).
Västernorrland anses ha en alldeles förträfflig möjlighet  att utveckla
värntjänsten genom samarbete mellan KA 5 i Härnösand och Räddningsverkets skola
på Sandö. Tyngdpunkten i värntjänsten bör inriktas mot internationella och
nationella punktinsatser vid miljöarbete och räddningsarbete samt förebyggande
fredsarbete (yrkande 7).
I motion Fö205 (s) av Siw Wittgren-Ahl och Sonja Fransson ifrågasätts om
värnplikten i dag är allmän. Ett folkförsvar, anför motionärerna, måste bygga
på att ett genomsnitt av befolkningen genomgår utbildning, inte ett urval med
nuvarande snedfördelade uttagning. Försvaret måste vara hela folkets
angelägenhet. Motionärerna hemställer därför att riksdagen hos regeringen begär
en översyn av värnpliktslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottets överväganden
Sedan länge har det funnits en skyldighet i Sverige att delta i landets
försvar. Före år 1995 säkerställdes totalförsvarets behov av personal, bl.a.
genom ett antal pliktlagar. Den 1 juli 1995 trädde lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt i kraft (prop. 1994/95:6 och 87, bet. 1994/95:FöU1, rskr.
1994/95:78). Den ersatte ett flertal lagar med bestämmelser om
plikttjänstgöring, bl.a. värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst, lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m., lagen (1984:272) om skyldighet
för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret samt allmänna
tjänstepliktslagen (1959:83). Vidare ersatte lagen om totalförsvarsplikt de
bestämmelser som fanns i den då gällande civilförsvarslagen (1960:74). Vid
samma tidpunkt trädde ytterligare några nya med pliktsystemet anknutna lagar i
kraft, nämligen lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra
värnplikt eller civilplikt med längre utbildning och lagen (1994:1811) om
disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
Den nuvarande ordningen innebär sålunda en totalförsvarsplikt gällande varje
svensk medborgare, samt utländska medborgare som är bosatta i Sverige, från 16
års ålder t.o.m. det år vederbörande fyller 70 år. Enligt lagen skall
tjänstgöringsskyldigheten fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän
tjänsteplikt. Svenska kvinnor kan, utöver skyldigheten att genomgå civil-
pliktsutbildning i högst 60 dagar, frivilligt genomgå en antagningsprövning för
inskrivning för värnplikt eller civilplikt med s.k. lång grundutbildning.
I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fö209 (m), liksom i Folkpartiets
partimotion Fö228 (fp) och i Kristdemokraternas kommittémotion Fö220 (kd)
förordas en fortsatt användning av plikt för att tillgodose totalförsvartes
behov av personal. Miljöpartiet uttrycker i sin partimotion Fö202 (mp) en annan
uppfattning. Motionärerna anser att plikttjänstgöringen bör avskaffas och att
personalförsörjningen i stället skall bygga på frivillighet.
Utskottet erinrar om att riksdagen i 1996 års totalförsvarsbeslut (prop.
1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109) lagt fast att det svenska
totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en
angelägenhet för hela befolkningen samt att totalförsvarets personalförsörjning
bäst tillgodoses genom ett system med plikttjänstgöring. Utskottet anser att
detta för totalförsvaret grundläggande uttalande fortfarande bör gälla, trots
att förutsättningarna för totalförsvarspliktens tillämpning ändrats i ett antal
avseenden de senaste åren. Ett pliktsystem tillförsäkrar sålunda försvaret
möjligheten att på ett förutsägbart sätt rekrytera tillräckligt många lämpade
personer med hänsyn till de behov som finns i krigsorganisationen, vilket också
framhålls i motion Fö209 (m). En totalförsvarsplikt torde vidare, som påpekas i
motion Fö223 (fp), vara det överlägset mest flexibla
personalförsörjningssystemet oavsett försvarsekonomi och skiftande militära och
civila personalbehov. Tjänstgöring med plikt, tillsammans med olika former av
frivillig tjänstgöring, borgar för en god insyn i försvaret och kan positivt
bidra till totalförsvarets folkliga förankring. Dessa motiv framhålls
exempelvis i motion Fö220 (kd).
En övergång till enbart frivillig rekrytering till totalförsvaret, vilket
Miljöpartiet föreslår, skulle enligt utskottets mening ge alltför stora
osäkerheter i personalförsörjningen. Tillgången på personal för olika uppgifter
i skilda tidsperspektiv skulle inte kunna förutses i erforderlig grad. Vidare
skulle det bli svårt att tillgodose mönstrandes krav på viss typ av
tjänstgöring eller på utbildningens lokalisering.
Utskottet anser sålunda att en betydande del av totalförsvarets
personalförsörjning även i framtiden bäst tillgodoses genom ett pliktsystem.
Detta synsätt skall enligt regeringens direktiv (dir. 1997:106) också utgöra
grunden för den nyligen tillsatta pliktutredningens arbete. Härav följer att
riksdagen bör avslå partimotion Fö202 (mp) yrkande 1.
Den nuvarande ordningen för personalförsörjning med plikt utgår från de
uppgifter som totalförsvaret skall kunna lösa vid höjd beredskap. Den nya
Pliktutredningen skall överväga om det också bör införas en skyldighet att
tjänstgöra vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Att härutöver införa en
frivillig värntjänst för kvinnor och män för andra uppgifter finns det enligt
utskottet inte tillräckliga skäl för. Riksdagen bör därför avslå partimotion
Fö202 (mp) yrkande 2 och motion Fö216 (mp) yrkande 5. Som följd härav bör också
yrkande 7 i sist nämnda motion avslås.
Flera motioner, liksom regeringens skrivelse, behandlar frågan om kvinnors roll
i försvaret. Utskottet konstaterar att den nya Pliktutredningen skall utvärdera
systemet med kvinnors möjlighet att efter ansökan få fullgöra
plikttjänstgöring. Utredningen skall föreslå åtgärder med anledning av
utvärderingsresultatet. Utskottet utgår från att utredningen i sammanhanget
överväger om totalförsvarsplikten bör förändras så att uttagningen med plikt
blir könsneutral. Enligt utskottets uppfattning ger utredningsdirektiven
utrymme för detta. Vad som anförs om kvinnors roll i försvaret i partimotion
Fö228 (fp) yrkande 9 i denna del, i motion Fö223 (fp) i denna del samt i motion
Fö212 (fp) bör därmed bli föremål för överväganden. Motionsyrkandena bör därför
inte bifallas av riksdagen.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört i skrivelsen om
kvinnliga totalförsvarspliktiga i befattningar som meniga. Utskottet föreslår
att skrivelsen i denna del läggs till handlingarna.
Som utskottet inledningsvis påpekat har förutsättningarna för
plikttjänstgöringen ändrats i en rad avseenden sedan lagen om
totalförsvarsplikt beslutades. Det finns således anledning att göra en översyn
av pliktsystemet med hänsyn till hur det fungerar i praktiken. En bred och
allsidig översyn har också efterlysts i kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 1. I
partimotion Fö228 (fp) och motion Fö223 (fp) välkomnas den beslutade översynen
av pliktsystemet. Dessa senare motioner pekar ut en rad frågor som i
sammanhanget bör övervägas. Även kommittémotion Fö209 (m) samt motion Fö205 (s)
ger synpunkter på utformningen av pliktsystemet.
Utskottet konstaterar att den av regeringen nyligen tillsatta
pliktutredningen enligt direktiven skall göra en allmän översyn av hur
pliktsystemet tillämpas och föreslå eventuella förändringar. Den breda
granskning som motionärerna efterlyser får därmed antas komma till stånd liksom
överväganden i de skilda sakfrågor som nämns. Härav följer att riksdagen inte
bör bifalla motion Fö205 (s), kommittémotion Fö209 (m) yrkande 4, motion Fö223
(fp) i denna del, partimotion Fö228 (fp) yrkande 9 i denna del och
kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 1.
Utskottet har tidigare (1996/97:FöU1, s. 201) anfört att det inte har något att
erinra mot regeringens avsikt att försöksvis genomföra tre månaders
pliktutbildning som ett led i rekryteringen till hemvärnet. Utskottet föreslår
att regeringens skrivelse i denna del läggs till handlingarna.
Utbildning med stöd av civilplikt
Regeringen
Regeringen anför att den gett Statens räddningsverk i uppdrag att påbörja
utbildningen av civila beredskapsstyrkor för kommunernas behov vid
räddningsskolorna och i Almnäs, Södertälje. Utbildningen omfattar befattningar
som beredskapsmän. Utbildningen började i juli 1997 med inriktning mot social
verksamhet samt stabs- och informationsuppgifter. Utbildningen i teknisk
verksamhet börjar i januari 1998.
Regeringen har uppdragit åt Överstyrelsen för civil beredskap och Statens
räddningsverk att se över möjligheterna att utbilda civila beredskapsstyrkor
även för uppgifter inom området miljöskydd under höjd beredskap. Vidare har
Överstyrelsen för civil beredskap fått i uppdrag att utveckla ett tidigare
redovisat förslag att upprätta regionala beredskapsstyrkor som en resurs på
länsnivå.
Myndigheterna skall inför den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1998
redovisa det samlade behovet av totalförsvarspliktiga.
Motionerna
Kristdemokraternas kommittémotion Fö220 erinrar om att riksdagen i 1996 års
försvarsbeslut ställde sig bakom förslaget att totalförsvarspliktiga som
utbildas med civilplikt frivilligt bör kunna ingå som en resurs vid civila
internationella insatser. Metoder att med icke-våld förändra en
konfliktsituation borde därför finnas med som ett alternativ i den
civilpliktsutbildning som det svenska försvaret genomför. Utbildningen kan vara
en förberedelse och träning i civil fredstjänst, t.ex. i samarbete med svenska
folkrörelser.
Motionärerna erinrar vidare om att Europaparlamentet har betonat att det
kommer att bli en angelägen uppgift att ta fram och vidareutveckla icke-
militära metoder för att förebygga, begränsa och lösa konflikter. Härvid har
möjligheten att upprätta en europeisk fredskår pekats ut. Motionärerna anser
att en pliktutbildning i civil fredstjänst skulle kunna vara ett svenskt bidrag
till en sådan fredskår. Möjligheterna att införa internationell civil
fredstjänst i civilpliktsutbildningen bör därför utredas (yrkande 3).
Liknande resonemang förs i motion Fö214 (s) av Berndt Ekholm m.fl.
Totalförsvaret kan och bör kunna ge mycket betydelsefulla bidrag för att
förebygga våld och konflikter. En fråga som dock behöver belysas ytterligare är
i vilken grad som civilplikten kan tillgodose personalbehoven i dessa
sammanhang.
Motionärerna pekar på möjligheten att rekrytera unga människor inom ramen för
civilplikten och i samarbete med svenska folkrörelser ge erforderlig utbildning
i konflikthantering och icke-våld. Härigenom kan statsmakterna skapa
förutsättningar för en svensk civil fredstjänst. Motionärerna anför vidare att
Sveriges kristna råd har tagit fram en utbildningsplan som är lämplig att
använda i detta sammanhang. Riksdagen bör sålunda som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en svensk civil fredstjänst inom ramen för
civilplikten.
Från samma utgångspunkter hävdas i motion Fö207 (v, mp) av Hanna Zetterberg (v)
och Annika Nordgren (mp) att en svensk civil fredstjänst som alternativ till
traditionell militärtjänstgöring bör kunna bli ett centralt element i en större
satsning på att utveckla nya metoder för fredlig konflikthantering. Även i
denna motion hänvisas till den av Sveriges kristna råd framtagna
utbildningsplanen.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förslaget om en svensk civil fredstjänst
bör ingå i den aviserade utredningen av totalförsvarsplikten.
Ett motsvarande resonemang förs i motion Fö203 (c) av Birgitta Hambraeus.
Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förslaget om svensk civil fredstjänst i samarbete
med folkrörelserna bör ingå i den aviserade utredningen om totalförsvarsplikten
(yrkande 3).
Motion Fö219 (s) av Anders Ygeman m.fl. förordar ett ökat internationellt
engagemang. När mer och mer av vår säkerhetspolitik och verksamheten i vårt
försvar utgörs av internationella aktiviteter, gemensamma övningar inom
exempelvis Partnerskap för fred eller fredsbevarande operationer reses frågan
om inte dessa viktiga delar av vårt försvars verksamhet skall omfattas av
folkförsvarstanken. Motionärerna anser det därför angeläget att utreda
möjligheten att i framtiden använda även pliktlagen för att rekrytera till
viktiga fredsbevarande eller fredsuppbyggande insatser i utlandet (yrkande 2).
I motion Fö204 (m) av Olle Lindström beskrivs verksamheten vid AB Vattenfalls
skola i Jokkmokk. Skolan utbildar på uppdrag av Affärsverket Svenska Kraftnät,
och med stöd av civilplikt, driftbiträden och ställverksreparatörer.
Hälften av landets elproduktion kommer från vattenkraftverk som fjärrstyrs.
Vid höjd beredskap måste driften av dessa kraftverk kunna ske manuellt om
automatiken slås ut. Enligt motionären finns det inte tillräckligt med utbildad
personal för att kunna bemanna samtliga kraftverk. Han förordar därför en ökad
civilpliktsutbildning vid Jokkmokkskolan. Skolan sägs ha kapacitet att
fördubbla elevantalet.
Utskottets överväganden
I fyra motioner - Fö203 (c), Fö207 (v, mp), Fö214 (s) och Fö220 (kd) - förordas
en utvidgning av civilplikten så att denna också skall kunna utnyttjas för
utbildning syftande till internationell civil fredstjänst. En motion - Fö219
(s) - anser det angeläget att utreda möjligheten att utnyttja pliktlagen för
att rekrytera till fredsbevarande och fredsuppbyggande insatser i utlandet.
Utskottet håller med motionärerna om vikten av ett ökat internationellt
engagemang för att med icke-våld kunna förebygga, bilägga och förändra
konflikter i positiv riktning. Metoder för fredlig konflikthantering behöver
för den skull utvecklas, liksom skilda slags utbildningar. Den av Sveriges
kristna råd framtagna utbildningsplanen kan därvid säkert fylla en viktig roll.
Deltagande i internationell konfliktförebyggande och konfliktdämpande
verksamhet med totalförsvarets resurser bygger enligt nuvarande ordning på
frivillighet. Enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, beslutad i stor
politisk enighet, skall uttagning med plikt endast ske för totalförsvarets
behov. Utbildning av totalförsvarspliktiga skall enbart ske för uppgifter under
höjd beredskap samt för Försvarsmaktens fredstida beredskap. Denna
grundläggande syn bekräftades i uttalanden i samband med 1996 års
totalförsvarsbeslut (bet. 1996/97:FöU1, s. 205). Som nyss framgått kan
pliktsystemet, efter erforderliga beslut av regering och riksdag, komma att
utvidgas till att även omfatta skyldighet att tjänstgöra vid svåra
påfrestningar på samhället i fred.
Nuvarande lagstiftning medger sålunda inte att någon får tas ut med plikt för
att utbildas ser för närvarande inga bärande skäl för ett förändrat synsätt när
det gäller rekrytering och utbildning för internationella uppdrag. Utskottet
föreslår därför att Utskottet föreslår därför att motionerna Fö203 (c), Fö207
(v, mp), Fö214 (s), Fö219 (s) yrkande 2 Fö219 (s) yrkande 2 samt kommittémotion
Fö220 (kd) yrkande 3 avslås av riksdagen.
Regeringen redogör i skrivelsen för vissa utredningsuppdrag som avser behov och
utbildning av beredskapsmän till kommunerna samt av regionala
beredskapsstyrkor.
Utskottet erinrar om att det inför 1996 års totalförsvarsbeslut framhöll
(bet. 1996/97:FöU1, s. 82) nödvändigheten av en helhetssyn på ianspråktagande
av totalförsvarspliktiga, på de volymmässiga behoven och på vilken utbildning
som krävs för skilda uppgifter. Utskottet utgår nu från att regeringen i
samband med kontrollstation 98 redovisar pliktfrågorna i ett sådant helhets-
perspektiv.
Utskottet föreslår att skrivelsen i berörda delar läggs till handlingarna.
I motion Fö204 (m) föreslås en utökad utbildning med stöd av civilplikt vid AB
Vattenfalls skola i Jokkmokk. Utskottet betvivlar inte motionärens uppgift att
det kan finnas behov av fler driftbiträden för att kunna bemanna alla kraftverk
vid höjd beredskap. Utskottet förutsätter att myndigheten Affärsverket Svenska
Kraftnät bedömer utbildningsbehovet med hänsyn till ställda beredskapskrav.
Motionen bör därför inte bifallas.
Rättsliga frågor
Motionerna
Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt anger (3 kap. 16 §) att alla
totalförsvarspliktiga som kan antas ha en så allvarlig övertygelse rörande bruk
av vapen mot annan att den är oförenlig med tjänstgöringen, skall ha rätt att
vara vapenfria. I partimotion Fö202 (mp) anförs att Miljöpartiets uppfattning
är att ?övertygelse? är ett abstrakt fenomen som är omöjligt för en annan
person att bedöma. Det är endast den enskilde individen som kan avgöra vad
övertygelsen egentligen innebär för denne.
Motionärerna konstaterar att personer som mer än sex månader efter
inskrivningen kommer fram till att de vill vara vapenfria får svara på tre
frågor varför de har ändrat uppfattning. Nu sägs hög tid vara att ta bort detta
frågeformulär som inte anses fylla någon funktion och som därför medför onödig
administration (yrkande 6). Motionärerna anser också att det inte skall vara
möjligt att avslå en ansökan om att få göra vapenfri tjänst (yrkande 7).
I samma motion erinrar motionärerna om att Miljöpartiet tidigare krävt en
översyn av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret och
medinflytandeförordningen. Detta krav upprepas nu. Nämnda lag och förordning
bör sålunda, tillsammans med företrädare för de totalförsvarspliktiga, ses över
av den nya pliktutredningen (yrkande 5).
Fyra motioner behandlar påföljden vid vapenvägran. I motion Fö201 (s) av Sigrid
Bolkéus och Lena Klevenås sammanfattar motionärerna utvecklingen av
lagregleringen av värnpliktsbrott samt de senaste årens statistik över utdömda
fängelsestraff för sådana brott. De konstaterar att dagens pliktlagstiftning är
anpassad till en situation då de flesta grundutbildades, vilket inte är fallet
nu längre. Denna lagstiftning bör därför skyndsamt ses över.
Motionärerna noterar att regeringens avsikt är att i början av år 1998 komma
med ett förslag som bygger på den s.k. Straffsystemkommitténs betänkande, som
bl.a. behandlar brott mot lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Oaktat detta
anser motionärerna att tiden är mogen för att snarast avkriminalisera
totalvägran (yrkande 1). De anser vidare att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
pliktlagstiftningen (yrkande 2).
I motion Fö203 (c) av Birgitta Hambraeus framhålls att värnpliktiga enligt
lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt har rätt till vapenfri tjänst och att i
allmänhet alla sökande beviljas sådan tjänst. Motionären anser det då vara
orimligt att utdöma böter eller fängelse för dem som vägrar bära vapen eller
totalvägrar. Utan att avvakta den aviserade pliktutredningen bör därför lagen
ändras så att fängelsestraff omedelbart avskaffas för vägran att ställa sig
till försvarets förfogande (yrkande 1).
I motion Fö307 (mp) av Kia Andreasson m.fl. konstateras att frågan om hur man
bör se på totalvägran inte för närvarande bereds i någon kommitté eller
utredning. Straffsystemkommittén har endast haft mandat att behandla påföljden.
Motionärerna konstaterar vidare att utvecklingen medfört att allt färre
ungdomar utbildas i försvaret och krigsplaceras och att många som söker
värnpliktstjänstgöring inte kan beredas plats. Härav följer, enligt
motionärerna, att totalvägran bör avkriminaliseras och lagen om
totalförsvarsplikt ändras i enlighet härmed.
Även i motion Fö206 (s) av Carina Hägg förordas en översyn av lagen om
totalförsvarsplikt och tillhörande förordning. Motionärens utgångspunkt är att
nämnda lag i 10 kap. 8 § ger Pliktverket rätt att besluta om att en person
tillhörande ett visst religiöst samfund inte behöver inställa sig till
värnplikt eller civilplikt. Enligt förordningen (1995:238) framgår att det är
Jehovas vittnen som avses. Samhällets utveckling, bl.a. med färre som kallas in
till tjänstgöring, har enligt motionären förstärkt den tidigare tveksamhet som
funnits mot den redovisade särregeln. Riksdagen bör därför som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av lagen om
totalförsvarplikt.
Utskottets överväganden
För att få vapenfri tjänst tillämpades tidigare ett prövningsförfarande med
bl.a. ett samtal mellan den sökande och en särskild utredare. Utredningen
upplevdes av flertalet sökande som alltför inträngande och personlig varför
prövningsförfarandet ändrades och förenklades år 1991. Den prövning som nu
genomförs innebär att den enskilde i samband med mönstringen ansöker om att få
vara vapenfri. Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt stadgar en rätt att få
vara vapenfri för den som kan antas ha en så allvarlig övertygelse mot bruk av
vapen att den inte kan förenas med de krav som tjänstgöringen ställer. Som
regel bifalls en sådan. Om den värnpliktige däremot först sex månader efter
inskrivningen kommer fram till att han vill vara vapenfri är det nödvändigt med
ett prövningsförfarande som är så sakligt och rättvist som möjligt.
Vederbörande skall därför ge en mer beskrivande motivering för sitt
ställningstagande i enlighet med vad som anges i partimotion Fö202 (mp). I
motionen föreslås att detta prövningsförfarande slopas (yrkande 6) och att en
ansökan om att få vara vapenfri inte kan avslås (yrkande 7).
Nuvarande pliktsystem ger möjlighet till helt civil utbildning för den
totalförsvarspliktige. Vid mönstring kan önskemål framföras om att få en sådan,
dvs. en utbildning med stöd av civilplikt. Om den mönstrande anför skäl mot att
bära vapen bör vederbörande kunna motivera sitt ställningstagande. Eftersom
värnpliktstjänstgöring som regel upplevs som mer betungande än vapenfri
tjänstgöring, inte minst fysiskt, torde den senare för många, oavsett
inställningen till bruk av vapen, framstå som mer attraktiv. Enligt utskottets
mening behövs sålunda därför någon form av prövning. Den nya pliktutredningen
har i uppdrag att bl.a. granska inskrivningssystemet och föreslå förbättringar
av detta. Utskottet utgår från att utredningen i det sammanhanget överväger
frågan om prövning och beslut om rätten att få vara vapenfri. Partimotion Fö202
(mp) yrkandena 6 och 7 bör därmed inte bifallas av riksdagen.
Påföljden vid totalvägran eller vapenvägran ifrågasätts i tre motioner.
Utskottet kan konstatera att även denna fråga inryms i det uppdrag som
pliktutredningen fått. Den skall nämligen, enligt direktiven, uppmärksamma de
effekter som utredningens förslag kan få på det i pliktlagstiftningen fastlagda
sanktionssystemet. Härav följer att riksdagen bör avslå motionerna Fö201 (s)
yrkandena 1 och 2, Fö203 (c) yrkande 1 och Fö307 (mp).
Pliktutredningen skall vidare granska disciplinansvarssystemet och reglerna för
att undanta medlemmar i visst religiöst samfund från plikttjänstgöring. De
frågor som aktualiseras i partimotion Fö202 (mp) yrkande 5 och motion Fö206 (s)
torde därmed bli behandlade. Dessa motionsyrkanden bör följaktligen inte
bifallas.
Meritvärdering av plikttjänstgöring
Regeringen
Regeringen anför att Försvarsmakten arbetar med olika åtgärder för att
förbättra de totalförsvarspliktigas möjligheter att få arbete eller studieplats
efter avslutad militär grundutbildning. Regeringen anför vidare att
Försvarsmaktens överenskommelse med Högskoleförbundet, i samråd med
Överstyrelsen för civil beredskap, om s.k. platsgaranti för
totalförsvarspliktiga medför att antalet högskoleplatser successivt kommer att
öka.
Ett nytt betygsformulär för avslutad militär grundutbildning har utarbetats,
anmäler regeringen. Detta skall tydligare än hittills belysa erhållna kunskaper
och färdigheter. Det används på försök vid flera förband. En utvärdering sägs
komma att ske under hösten 1997. Härutöver undersöks möjligheterna att ge en
civil certifiering för vissa specialutbildningar under grundutbildningen.
Enligt Överstyrelsen för civil beredskap har grundutbildningen med civilplikt
alltid utbildningsmoment med högt meritvärde. Överstyrelsen utvecklar därför
tillsammans med de myndigheter som genomför grundutbildning med civilplikt som
är längre än 60 dagar en gemensam syn på betyg och vitsord för
grundutbildningen.
Regeringen anför härutöver att utredningen som skall göra en översyn av
pliktsystemets tillämpning och andra pliktfrågor också kommer att få i uppgift
att se över utbildningarnas meritvärdering.
Motionerna
I motion Fö217 (c) av Erik Arthur Egervärn konstateras att reduceringen av
Försvarsmakten leder till att färre totalförsvarspliktiga kallas in till
tjänstgöring. Enligt motionären blir därigenom orättvisan i systemet alltmer
tydlig i form av försenade studier och uteblivna inkomster för dem som fullgör
plikttjänstgöring i någon form. De som kallas in med stöd av plikt måste därför
få tjänstgöringen meritvärderad både för arbetsmarknaden och för tillträde till
högre studier. Andra sätt för samhället att visa sin uppskattning för fullgjord
totalförsvarsplikt kan vara högre utryckningsbidrag eller möjlighet att ta
körkort gratis under utbildningstiden. Vad som sålunda anförts om
meritvärdering av plikttjänstgöring inom totalförsvaret bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Att fullgöra totalförsvarsplikt är inte längre något självklart för den som är
ung i dag, framhålls det i motion Fö218 (s) av Anders Ygeman m.fl.
Plikttjänstgöring innebär ofta både en social och ekonomisk uppoffring. Enligt
motionärerna måste staten därför visa större respekt och ta större hänsyn till
den minoritet som tvingas in till tjänstgöring. Det borde vara självklart att
den som rycker ut får ett intyg som kan användas i kampen om jobb och
studieplats. En rätt till civilt utbildningsintyg bör sålunda införas.
Ett likartat resonemang förs i motion Fö210 (m) av Stig Grauers och Kent
Olsson. De anser att det är naturligt att samhället vidtar åtgärder som ger
unga människor - män såväl som kvinnor - stimulans och motiv för att fullgöra
plikttjänstgöring samt att de tillerkänns den status som de genom
tjänstgöringen erhållit. Motionärerna ger flera exempel på sådana slags
åtgärder.
I motion Fö216 (mp) av Eva Goës förespråkas en frivillig värntjänst för kvinnor
och män. Motionären anser att genomförd värntjänstutbildning skall vara en
merit (yrkande 6) och bl.a. jämställas med arbete i fråga om tilläggspoäng till
högskoleprovet.
Utskottets överväganden
Nuvarande ordning för urval till högskoleutbildning grundar sig på antingen
betyg eller högskoleprov, eventuellt i kombination med arbetslivserfarenhet.
Värnpliktsutbildning kan tillgodoräknas som arbetslivserfarenhet. Sådan kan ge
poäng tillsammans med poäng för högskoleprovet, dock förutsatt att
arbetslivserfarenheten omfattar minst fem år. I praktiken innebär detta att
genomförd värnpliktsutbildning endast i undantagsfall spelar roll för
högskoleintagning.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om att det är mycket angeläget att
få till stånd ett bättre fungerande meritvärderingssystem som bl.a. kan dels
stimulerar totalförsvarspliktiga att söka kvalificerade utbildningar, dels
minskar orättvisorna i förhållande till dem som inte kommer i fråga för
plikttjänstgöring, dels underlättar plikttjänstgörandes möjligheter att få
arbete efter fullgjord tjänst.
Utskottet konstaterar att det vid myndigheterna pågår ett arbete som syftar
till att definiera och sprida kunskap om plikttjänstgöringens civila
meritvärde. Vid de utbildande myndigheterna pågår bl.a. försök med en ny form
av betyg. Utskottet konstaterar vidare att den nya pliktutredningen skall
behandla frågan om meritvärdering i vid mening och ge förslag till
förändringar.
Enligt utskottets uppfattning är det betydelsefullt att synen på
plikttjänstgöringens meritvärde inte endast blir en fråga för myndigheterna.
Utskottet utgår från att regeringen tar ett direkt ansvar för frågans vidare
behandling.
Vad utskottet här har anfört innebär att det som i aktuella motioner tas upp
om meritvärdering kan förväntas bli beaktat. Riksdagen bör därför inte bifalla
motionerna Fö210 (m), Fö216 (mp) yrkande 6, Fö217 (c) och Fö218 (s).
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse i berörd del
till handlingarna.
Förmåner och ersättning
Regeringen
Regeringen anmäler att den avser att besluta om vissa förbättringar för de
totalförsvarspliktiga som drabbas av olycksfall under tjänstgöringen.
Bakgrunden till detta är att en totalförsvarspliktig som skadas under
utbildningen och där tjänstgöringen av den anledningen avbryts efter kortare
tid än 120 dagar enligt nuvarande regler inte är berättigad till vare sig
utryckningsbidrag, familjebidrag eller bostadsbidrag.
Regeringen anser det vara rimligt att den som skadas under tjänstgöringen och
som följd härav skickas hem i förtid skall ha rätt till nämnda bidrag, oavsett
hur lång tid tjänstgöringen pågått.
Regeringen anser vidare att begravningshjälpen för en totalförsvarspliktig
som avlider under tjänstgöringen bör höjas från nuvarande ett halvt basbelopp
till ett helt basbelopp.
De angivna förbättringarna anses inte medföra några större kostnader. Det bör
ankomma på regeringen att besluta om erforderliga författningsändringar.
Motionen
Motion Fö332 (s) av Nikos Papadopoulos uppmärksammar att 4 000 värnpliktiga
skadas varje år, varav minst 700 allvarligt. Dessutom inträffar ett antal
dödsfall, de flesta i samband med hemresor men även under själva utbildningen.
Motionären anser att försäkringsreglerna är en bidragande orsak till att många
ungdomar avstår från att göra värnplikten. Det borde vara självklart för
statsmakterna och Försvarsmakten att ta ett fullständigt ansvar för dem som
drabbas av olika slags skador under sin tjänstgöring. Försäkringsskyddet för
alla värnpliktstjänstgörande bör därför ses över och förbättras.
Utskottets överväganden
Regeringen redogör i skrivelsen för vissa åtgärder för att förbättra de
ekonomiska villkoren för totalförsvarspliktiga som drabbas av olycksfall under
tjänstgöringen samt till efterlevande till totalförsvarspliktiga som avlider i
samband med sin tjänst.
Utskottet anser det viktigt att förbättra de totalförsvarspliktigas skydd vid
olycksfall under tjänstgöringen liksom begravningshjälpen. Riksdagen har
nyligen beslutat (prop. 1997/98:1 utg.omr. 6, bet. 1997/98:FöU1, rskr.
1997/98:82) en ändring i lagen (1997:568) om statligt personskadeskydd.
Utskottet konstaterar att regeringen därutöver genom ändring av förordningen om
förmåner till totalförsvarspliktiga infört ytterligare förbättringar för de
totalförsvarspliktiga som drabbas av olycksfall under tjänstgöringen. Utskottet
anser därmed att vad som påpekas i motion Fö322 (s) är beaktat. Motions-
yrkandet bör därför inte bifallas.
Utskottet konstaterar att den tillsatta pliktutredningen inte fått direktiv
att överväga förmåner och ersättningar. Utskottet antar att detta beror på att
en särskild utredning - Utredningen om de totalförsvarspliktigas sociala och
ekonomiska situation m.m. (U.T.S.)- relativt nyligen lämnat förslag -
Totalförsvarspliktiga m 95 (SOU 1995:118) - som behandlats av regeringen.
Utskottet är för närvarande inte berett att ta något initiativ i frågan.
Övriga pliktfrågor
Motionerna
I Miljöpartiets partimotion Fö202 (mp) anför motionärerna att det är viktigt
att alla totalförsvarspliktiga har en god kunskap om de krav som folkrätten
ställer på dem. Enligt Genèvekonventionen och dess tilläggsprotokoll åligger
det nämligen Sverige att se till att den civila personalen inom totalförsvaret
uppfattas som civil och inte som s.k. kombattanter. Enligt motionärerna bör
därför pliktutredningen granska civilpliktigas skydd och status (yrkande 3).
I samma motion refereras projektet Försvar mot droger. Motionärerna anser att
bruket av droger under pliktjänstgöring är ett stort och hotfullt
samhällsproblem. Miljöpartiet anser därför att pliktutredningen bör granska hur
drogmissbruk bland landets totalförsvarspliktiga bör bekämpas (yrkande 4).
Nämnda motion behandlar också rasism och främlingsfientlighet i försvaret.
Motionärerna refererar frågans behandling de senaste åren, bl.a. att
försvarsutskottet hösten 1996 i försvarsbeslutets första etapp klart uttalade
att rasism och andra former av främlingsfientlighet är allvarlig och därför
aktivt bör motarbetas med alla medel som demokrati och rättsväsen tillåter.
Regeringen förutsattes informera riksdagen om vilka åtgärder som initierats
eller avsågs vidtas i frågan samt om det finns behov av lagändringar.
Motionärerna konstaterar att Rådet för insyn i Försvarsmakten nyligen funnit
att gällande regelsystem inte fullt ut medger att olämplig anställd militär
personal kan avstängas från sin verksamhetsutövning eller olämpliga
värnpliktiga skiljas från utbildningen.
Den slutsats som motionärerna drar är att det finns ett behov av ändrad
lagstiftning på området. De anser det därför anmärkningsvärt att regeringen
inte lämnat förslag till sådan. Regeringen måste därför snarast återkomma till
riksdagen i frågan (yrkande 8).
Åter samma motion refererar statistik som visar att procentuellt färre
mönstrande med invandrarbakgrund kallas in till tjänstgöring i jämförelse med
genomsnittet totalförsvarspliktiga. Vidare sägs andelen med invandrarbakgrund
som skrivs in i utbildningsreserven vara dubbelt så hög som medelvärdet för
inskrivna i denna reserv. Motionärerna avfärdar regeringens förklaring att
förhållandet skulle bero på bristande motivation och kräver att
pliktutredningen skall granska situationen för totalförsvarspliktiga med
invandrarbakgrund (yrkande 9).
Även motion Fö215 (s) av Nikos Papadopoulos uppmärksammar de svårigheter som
mönstrande med invandrarbakgrund har för att antas till pliktutbildning.
Motionären förordar att det bland nyligen utryckta soldater med
invandrarbakgrund anställs mönstringsvärdar på värnpliktskontoren. En sådan
åtgärd sägs kunna bidra till ökad trygghet i målgruppen ?nya svenskar?.
I motion Fö219 (s) av Anders Ygeman m.fl. framhålls att demokratin är i sin
vagga i stora delar av Europa. Länder utan demokratisk tradition riskerar att
återfalla i tillit till starka ledare och partier. Sverige sägs här ha en unik
möjlighet att förebygga uppkomst av konflikter, bl.a. till följd av en lång
tradition av folkrörelsearbete.
Motionärerna anser att ett projekt bör startas för att underlätta svenskars
inträde på arbetsmarknaden i de forna kommuniststaterna. Särskilt angeläget
sägs detta vara inom de militära, politiska, juridiska och sociala sektorerna.
Sålunda bör exempelvis militära resurser i fredstid läggas på att utbilda
officerare i länder med en svag demokratisk tradition. Utbytesprogram med
officerare anses angelägna för att skapa förtroende och stabilitet mellan
stater. Det samma gäller för gemensamma övningar inom ramen för PFP. Detta
samarbete bör därför utvecklas. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat internationellt
engagemang (yrkande 1).
Utskottets överväganden
Partimotion Fö202 (mp) tar upp civilpliktigas skydd och status enligt
folkrätten. Utskottet behandlade denna fråga i samband med beslutet om lagen om
totalförsvarsplikt hösten 1994. Utskottet anförde sålunda (bet. 1994/95: FöU1)
att införandet av en totalförsvarsplikt, som innehåller bl.a. skyldighet att
fullgöra civilplikt, vid tolkningen av en persons folkrättsliga status inte
medför några förändringar eller avsteg från vad som gällt tidigare. Således
kommer den faktiska tjänstgöringen att vara avgörande för om en person i
folkrättsligt hänseende skall bedömas vara krigförande (kombattant),
civilförsvarspersonal, själavårdspersonal, civil åtföljande stridskrafterna
eller civil personal.
Utskottet förutsätter att totalförsvarspliktiga under sin tjänstgöring
undervisas om för dem relevanta folkrättsliga förhållanden. Utskottet ser
därför ingen anledning att låta den nya pliktutredningen granska frågan på sätt
som förordas i partimotion Fö202 (mp) yrkande 3. Motionsyrkandet bör därför
avslås av riksdagen.
Utskottet anser, liksom motionärerna i partimotion Fö202 (mp), att åtgärder
mot drogmissbruk bland totalförsvarspliktiga är en viktig fråga. Inom
totalförsvaret är ansvaret för insatser mot droger i första hand en
myndighetsfråga. Regeringen har härutöver avdelat särskilda resurser för de
totalförsvarspliktigas egna informationsinsatser. Utskottet anser därför att
det inte finns anledning att ålägga den nya pliktutredningen att granska hur
drogmissbruk kan bekämpas hos de totalförsvarspliktiga. Partimotion Fö202 (mp)
yrkande 4 bör sålunda inte bifallas.
Som anförs i partimotion Fö202 (mp) har utskottet mycket tydligt tagit avstånd
från all form av rasism och främlingsfientlighet i försvaret. Utskottet har
sålunda uttalat (bet. 1996/97:FöU1, s. 211) att det är mycket angeläget att
Försvarsmakten fortsätter sitt aktiva arbete mot rasism och
främlingsfientlighet. Varje tendens till rasistiska och främlingsfientliga
yttringar måste omedelbart och kraftfullt bekämpas.
Det finns i den nuvarande lagstiftningen möjlighet att avbryta tjänstgöringen
för totalförsvarspliktiga som är olämpliga. Utskottet utgår från att
lagstiftningens möjligheter i detta avseende också utnyttjas, när tillräckliga
skäl föreligger. Härav följer att partimotion Fö202 (mp) yrkande 8  inte bör
bifallas.
Det är givetvis inte tillräckligt att därvid ange att en individs personliga
åsikt i sig är tillräcklig för att kunna fatta ett sådant beslut. Om den
personliga åsikten däremot övergår i mer konkret handling kan det finnas grund
för att överväga beslut.I nyss nämnda motion förordas att den nya
pliktutredningen granskar mönstringsförfarandet för totalförsvarspliktiga med
invandrarbakgrund så att fler sådana mönstrande kan tas ut till tjänstgöring
och färre placeras i utbildningsreserven. Utskottet anser att frågan ingår i
pliktutredningens uppdrag. Direktiven anger exempelvis att utredningen skall se
över inskrivningsförfarandet och systemet med en utbildningsreserv.
Utskottet har erfarit att Totalförsvarets pliktverk ansett idén med särskilda
mönstringsvärdar vid regionkontoren vara intressant och avser överväga sådana i
sin personalplanering.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att förslagen i partimotion Fö202
(mp) yrkande 9 och i motion Fö215 (s) kommer att bli behandlade. Dessa
motionsyrkanden bör därför inte bifallas av riksdagen.
I motion Fö219 (s) (yrkande 1) förordas ett ökat internationellt engagemang i
syfte att bidra till att utveckla demokratin de forna kommuniststaterna.
Utskottet vill för sin del peka på den utförliga redogörelse i frågan som
regeringen gett till riksdagen i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse (s.
90-93), bl.a. om rådgivning och utbildningsinsatser för att bidra till
uppbyggnaden av reformerade försvarsmakter under demokratisk kontroll. Vidare
har ett antal officerare från andra länder, bl.a. de baltiska länderna och f.d.
Warszawapaktsländerna, gått kurser vid Försvarsmaktens internationella centrum.
Sverige har också varit aktivt engagerat i organisationen av en baltisk
bataljon (BALTBAT). Bl.a. har personal ur denna utbildats i Sverige.
Utskottet ser, precis som motionärerna, positivt på ökade internationella
engagemang av detta slag och har också viss förståelse för motionärernas
otålighet. Utskottet anser dock att det för närvarande inte går att gå snabbare
fram än vad som hittills skett. Riksdagen bör därför inte bifalla motion Fö219
(s) yrkande 1.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande att avskaffa pliktsystemet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö202 yrkande 1,
res. 1 (mp)
2. beträffande frivillig värntjänst
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö202 yrkande 2 och 1997/98:Fö216
yrkandena 5 och 7,
res. 2 (mp)
3. beträffande kvinnors roll i försvaret
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö212, 1997/98:Fö223 i denna del och
1997/98:Fö228 yrkande 9 i denna del,
4. beträffande översyn av pliktsystemet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö205, 1997/98:Fö209 yrkande 4,
1997/98:220 yrkande 1, 1997/98:Fö223 i denna del och 1997/98:Fö228 yrkande
9 i denna del,
res. 3 (kd)
5. beträffande utbildning med stöd av civilplikt
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö203 yrkande 3, 1997/98:Fö204,
1997/98:Fö207, 1997/98:Fö214, 1997/98:Fö219 yrkande 2 och 1997/98:Fö220
yrkande 3,
6. beträffande påföljd vid totalvägran eller vapenvägran
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö201 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Fö203
yrkande 1 och 1997/98:Fö307,
res. 4 (mp)
7. beträffande rättsliga frågor i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö202 yrkandena 5-7 och 1997/98:Fö206,
8. beträffande meritvärdering
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö210, 1997/98:Fö216 yrkande 6,
1997/98:Fö217 och 1997/98:Fö218,
9. beträffande förmåner och ersättning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö332,
10. beträffande rasism och främlingsfientlighet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö202 yrkande 8,
res. 5 (mp)
11. beträffande pliktfrågor i övrigt
att riksdagen
dels avslår motionerna 1997/98:Fö202 yrkandena 3, 4 och 9, 1997/98:Fö215
och 1997/98:Fö219 yrkande 1,
dels lägger skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse i den del som rör
pliktpersonal till handlingarna.


Stockholm den 10 mars 1998
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sven Lundberg (s), Iréne Vestlund
(s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), My Persson (m),
Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Håkan Juholt (s), Olle Lindström
(m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd), Mona Nyberg (s), Erik Arthur
Egervärn (c) och Tone Tingsgård (s).

Reservationer

1. Att avskaffa pliktsystemet (mom. 1)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?En övergång?
och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Det argument som oftast används till försvar för värnpliktssystemet är att
folkförankringen måste bibehållas. Enligt utskottets mening är det en felaktig
analys när man hävdar att folkförankring bara kan uppnås genom en pliktlag.
Förbättrad utbildningskvalitet, motivationshöjande åtgärder och undanröjande av
orättvisor är mycket mer förtroendeskapande och effektivare än att utbilda
största möjliga antal ungdomar. Det viktigaste ur motivations- och
effektivitetssynpunkt är dock att man utbildar för att möta hot som uppfattas
som verkliga och relevanta för ungdomar. Det är viktigare att fråga vad vi
utbildar för och hur denna utbildning sker än att pressa igenom så många som
möjligt genom ett pliktsystem. Dessutom har vi i praktiken ingen allmän plikt i
dag.  Den omfattar bara hälften av befolkningen (män) och av dem är det bara ca
40 % som genomför totalförsvarsplikten. Utskottet anser att den nyligen
tillsatta Pliktutredningen skall göra en genomgripande analys av olika system
och inriktningar, vilken även skall omfatta ett avskaffande av
plikttjänstgöringen. Riksdagen bör följaktligen bifalla partimotion Fö202 (mp)
yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande att avskaffa pliktsystemet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö202 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Frivillig värntjänst (mom. 2)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Den nuvarande?
och på s. 9 slutar med ?motion avslås? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det krävs ett nytt system som ersätter
totalförsvarsplikten. Ett system som bygger på frivillighet kombinerat med
motivation och meriter. Utskottet vill inte ha en yrkesarmé eftersom det är av
yttersta vikt att inte militären blir en separat maktfaktor i samhället.
Utskottet förordar därför en frivillig värntjänst i stället för den
totalförsvarsplikt som vi har i dag. Värntjänsten skall ge en relevant
utbildning för att möta hot inom ramen för den vidgade hotbilden och den skall
naturligtvis vara öppen för både kvinnor och män. Det skall vara en merit att
ha genomfört värntjänstgöringen. Den bör t.ex. jämställas med arbete i fråga om
tilläggspoäng till högskoleprovet. Man bör också ge direkta tilläggspoäng till
högskoleprovet för alla som genomför värntjänsten. De färdigheter och kunskaper
som den värntjänstgörande inhämtar och som innebär civil kompetens skall ges
civil dokumentation.
Inriktningen kan enligt utskottets mening vara att grundutbildningens
gemensamma del bl.a. omfattar grundläggande miljökunskap och ekologiskt
samhällsbygge, etiska förhållningssätt, räddningstjänst, överlevnadskunskap och
civilmotstånd. Såväl yrkesbefäl som värntjänstgörande skall ges utbildning i
hur mobbning, rasism och främlingsfientlighet bekämpas.
Pliktutredningen bör utreda en inriktning mot frivillig värntjänst, så som
utskottet här beskriver.
Härav följer att riksdagen bör bifalla partimotion Fö202 (mp) yrkande 2 och
motion 216 (mp) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande frivillig värntjänst
att riksdagen och med bifall till motionerna 1997/98:Fö202 yrkande 2 och
1997/98:Fö216 yrkande 5 och med anledning av motion 1997/98:Fö216 yrkande
7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Översyn av pliktsystemet (mom. 4)
Åke Carnerö (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet
konstaterar? och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:
En parlamentariskt sammansatt utredning har tillsatts för att göra en översyn
av tillämpningen av systemet med totalförsvarsplikt (dir. 1997:106).
Utredningen skall främst utreda frågor om inskrivningssystemet,
uppskovsreglerna, utbildningsreserven, utbildningstidernas längd,
pliktutbildningen för kvinnor, avgångar samt meritvärdering.
Utskottet anser att försvaret skall grundas på allmän totalförsvarsplikt. Det
är en stor tillgång med en bred uppslutning kring landets säkerhets- och
försvarspolitik, där var och en bidrar med sin kunskap och förmåga.
Totalförsvarsplikten ökar insynen i försvaret och befäster dess folkliga
förankring.
Det är värdefullt att denna pliktutredning kommer till stånd men utskottet
menar att den bör ta ett helhetsgrepp och göra en så bred och allsidig översyn
av vårt pliktsystem som möjligt, bl.a. utifrån den debatt som ägt rum det
senaste året. Pliktpersonalens totala situation vad gäller såväl ekonomiska,
sociala, arbetsmarknadsmässiga som studiesociala förhållanden bör ingå. Motiven
för pliktutbildning, försvarsupplysning och information, uttagnings-principer
och rättviseaspekter är några av de områden som bör belysas. Pliktsystemet är
en viktig del av vår försvarsprincip och därför bör en reformering ske så att
inte trovärdigheten för folkförsvaret undergrävs.
Riksdagen bör sålunda bifalla kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande översyn av pliktsystemet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö220 yrkande 1 och med anledning
av motionerna 1997/98:Fö205, 1997/98:Fö209 yrkande 4, 1997/98:Fö223 i
denna del och 1997/98:Fö228 yrkande 9 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Påföljd vid totalvägran eller vapenvägran (mom. 6)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar ?Påföljden vid? och
slutar med ?Fö307 (mp)? bort ha följande lydelse:
Det är ungefär 40 % av männen i Sverige som genomför totalförsvarsutbildning.
Detta innebär att många som vill genomföra sin plikttjänstgöring hamnar i
utbildningsreserven, samtidigt som man med tvång kallar in andra som inte vill
göra sin totalförsvarsplikt. De som vägrar döms fortfarande till
fängelsestraff, vilket i realiteten innebär att Sverige har samvetsfångar.
Detta är enligt utskottets mening oacceptabelt. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna att totalvägran skall avkriminaliseras och därmed att
totalvägrare inte skall kunna dömas till fängelse. Följaktligen bör riksdagen
bifalla motionerna Fö201 (s) yrkande 1, Fö203 (c) yrkande 1 och Fö307 (mp).
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande påföljd vid totalvägran eller vapenvägran
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fö201 yrkande 1, 1997/98:Fö203
yrkande 1 och 1997/98:Fö307 och anledning av motion 1997/98:Fö201 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Rasism och främlingsfientlighet (mom. 10)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Det finns? och
slutar med ?bör bifallas? bort ha följande lydelse:
I ett tillkännagivande till ett miljöpartiyrkande har utskottet uttalat (bet.
1995/96:FöU1 s. 83) att ?rasism och andra former av främlingsfientlighet är en
allvarlig företeelse och därför aktivt bör motarbetas med alla de medel som är
förenliga med vår demokrati och vårt rättsväsende. Inom totalförsvaret gäller
detta självfallet oavsett var det rasistiska beteendet förekommer - hos
anställda eller hos totalförsvarspliktiga. Den som med utgångspunkt i
rasistiska eller främlingsfientliga handlingar eller beteenden visar sig
uppenbart olämplig för sin tjänst bör självfallet med lagliga medel kunna
skiljas från tjänsten?.
Utskottet anförde mot bakgrund av frågans allvar vidare att ?regeringen bör
informera riksdagen om problemets omfattning, om vilka åtgärder som initierats
eller avses vidtas samt om det finns behov av ändrad lagreglering?.
Detta uttalande ställde sig en enig riksdag bakom.
Efter detta beslut har man dock under åtskilliga tillfällen kunnat läsa i
medier om missförhållanden, t.ex. att MKV (Marinkommando Väst) försökt
hemförlova en rekryt på grund av hans kriminella förflutna och hans nazistiska
sympatier. Totalförsvarets överklagandenämnd ändrade MKV:s beslut på grund av
att det ?inte fanns någon laglig grund för att hindra värnpliktiga som
försvaret inte vill ha?.
Rådet för insyn i Försvarsmakten har skrivit till regeringen att ?Rådet har
också fått information om fall av rasistiska åsikter hos enstaka soldater under
grundutbildning och inom internationell tjänstgöring?. Rådet konstaterar vidare
att ?Förakt för oliktänkande, för andra etniska grupper eller för annat kön är
lika oförenligt med personalens tjänsteutövning som obefogad användning av makt
och våld.?
Rådet för insyn i Försvarsmakten har i sin granskning vidare funnit att
?gällande regelsystem inte fullt ut medger att olämplig anställd militär
personal kan avstängas från sin verksamhetsutövning eller olämpliga
värnpliktiga skiljas från sin utbildning?. Rådet för insyn i Försvarsmakten
föreslår att ?regeringen initierar en översyn av bestämmelserna inom detta
område. Översynen bör leda till att möjligheten att ingripa mot olämpligt
anställt befäl och olämpliga värnpliktiga ökar, dock utan att rimliga krav på
rättssäkerhet eller anställningstrygghet åsidosätts.?
Utskottet konstaterar att det uppenbarligen finns behov av ändrad
lagreglering. Försvarsmakten får aldrig vara en utbildningsanstalt för
antidemokrater, rasister och kriminella. Utskottet anser att regeringen måste
återkomma till riksdagen med förslag på hur riksdagens beslut skall följas upp
i lag.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör bifalla
partimotion Fö202 yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande rasism och främlingsfientlighet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö202 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Översyn av pliktsystemet (mom. 4)
Lennart Rohdin (fp) anför:
Folkpartiet avvisar tanken på att pliktutbilda i princip alla vapenföra unga
män utan att behov av dem i krigsorganisationen föreligger. Det gör att vi
också avvisar tanken på korttidsutbildning som ett alternativ för att kunna
kalla in alla vapenföra unga män till pliktutbildning. Den s.k. folkförsvars-
tanken är en myt utan verklighetsförankring och saknar grundläggande respekt
för den enskilde individens frihet och integritet. Den bör en gång för alla
förpassas till historiens skräpkammare.
Totalförsvarsplikten bör i fortsättningen utformas så att könsneutral plikt-
uttagning kommer att gälla för hela totalförsvaret. I vårt förslag till
utformning av försvarets krigsorganisation skulle väsentligt färre tas ut till
militär grundutbildning. I försvarsbeslutet 96 avvisade vi också tills vidare
förslaget beträffande civila beredskapsstyrkor mot bakgrund av att regeringen
inte kunnat presentera något underlag rörande behov av och former för en sådan
pliktutbildning.
I detta sammanhang välkomnar vi att den kommande översynen med förtur skall
behandla frågor gällande uppskovsregler och disciplinansvaret. Vi välkomnar
likaså att översynen omfattar frågor rörande utbildningens meritvärde för såväl
värnpliktiga som civilpliktiga. Arbetet inom försvarsmakten i dessa frågor får
dock inte avstanna i avvaktan på översynen utan bör tvärtom påskyndas. I takt
med att allt färre tas ut till plikttjänstgöring måste förhållandena bringas i
allt bättre överensstämmelse med dem som gäller i det civila samhället.
Plikttjänstgöringen måste också i största möjliga utsträckning utformas så att
den för den enskilde blir en tillgång också efter fullbordad utbildning.
Vi välkomnar därför den nu av regeringen tillsatta översynen av pliktfrågorna
och förutsätter att den kommer att innebära en återgång fullt ut till de
principer för plikttjänstgöringen som låg till grund för riksdagens beslut 1994
om totalförsvarsplikt. Jag avstår därför i detta sammanhang från reservationer
i enlighet med Folkpartiets motioner inför beslutet om budget för år 1998.

2. Utbildning med stöd av civilplikt (mom. 5)
Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd) anför:
Utskottet är positivt till ett ökat internationellt engagemang för att med
icke-våld kunna förebygga konflikter och menar att det behöver utvecklas
metoder för fredlig konflikthantering. Dock framhålls att nuvarande
lagstiftning inte medger att någon får tas ut med plikt för att utbildas för
internationella uppdrag.
Genom 1996 års försvarsbeslut ställde sig riksdagen bakom förslaget att
totalförsvarspliktiga som utbildats med civilplikt bör kunna ingå som en resurs
vid civila internationella insatser. Efterfrågan på multifunktionella
operationer har ökat, vilket innebär att fredlig konflikthantering kan få en
viktig roll i internationell konfliktförebyggande verksamhet.
Freds- och solidaritetsorganisationer i Sverige och Europaparlamentet har
bl.a. betonat att det kommer att bli en angelägen uppgift att ta fram och
vidareutveckla icke-militära metoder för att förebygga, begränsa och lösa
konflikter. Möjligheten att upprätta en europeisk civil fredskår har förts
fram.
Vi menar därför att metoder att med icke-våld förändra en konfliktsituation
borde finnas med som alternativ i totalförsvarets civilpliktsutbildning.
Utbildningen kan vara en förberedelse och träning i civil fredstjänst i
samarbete med svenska folkrörelser och skulle kunna bli ett svenskt bidrag när
det gäller att stödja humanitära åtgärder och stå till tjänst med olika
förtroendeskapande åtgärder.
Vi utgår ifrån att den nyss tillsatta Pliktutredningen utreder möjligheterna
att införa en internationell civil fredstjänst i civilpliktsutbildningen.
3. Övriga pliktfrågor (mom. 11)
Annika Nordgren (mp) anför:
Folkrätten
Jag anser att det är viktigt att alla totalförsvarspliktiga har en god kunskap
om de krav folkrätten ställer på dem. Enligt Genèvekonventionen och dess
tilläggsprotokoll åligger det Sverige att se till att den civila personalen
inom totalförsvaret uppfattas som civil och inte som kombattanter. Jag anser
att pliktutredningen bör granska och klargöra vad som gäller för de
civilpliktiga. Jag noterar i sammanhanget att regeringen har tillsatt en
utredning som gäller polisens folkrättsliga status (dir. 1996:16).
Droger
Värnpliktsrörelsen har sedan år 1980 drivit projektet Soldater mot droger. Nu
samarbetar Civilpliktsrådet och Värnpliktsrådet i projektet Försvar mot droger
(som samtidigt breddats till att omfatta alla totalförsvarspliktiga).
Projektets målsättning är att förebygga missbruk av alkohol, narkotika och
anabola steroider bland pliktpersonal. En undersökning som Civilpliktsrådet och
Värnpliktsrådet har genomfört på totalförsvarspliktiga visar att 20 % provat
narkotika och att 4 % använder narkotika under sin plikttjänstgöring. Detta är
ett stort och mycket hotfullt samhällsproblem, men i ett kortsiktigt perspektiv
är det också farligt ur säkerhetssynpunkt för pliktpersonalen. Enligt min
mening bör den tillsatta pliktutredningen granska hur drogmissbruk bland
landets totalförsvarspliktiga kan bekämpas.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Skrivelsen............................................1
Motionerna............................................2
Motionsyrkanden avgivna under allmänna motionstiden 1997 2
Utskottet.............................................4
Totalförsvarsplikten 4
Utbildning med stöd av civilplikt 9
Rättsliga frågor 12
Meritvärdering av plikttjänstgöring 14
Förmåner och ersättning 16
Övriga pliktfrågor 17
Hemställan 20
Reservationer........................................21
1. Att avskaffa pliktsystemet (mom. 1) 21
2. Frivillig värntjänst (mom. 2) 22
3. Översyn av pliktsystemet (mom. 4) 22
4. Påföljd vid totalvägran eller vapenvägran (mom. 6) 23
5. Rasism och främlingsfientlighet (mom. 10) 23
Särskilda yttranden..................................25
1. Översyn av pliktsystemet (mom. 4) 25
2. Utbildning med stöd av civilplikt (mom. 5) 25
3. Övriga pliktfrågor (mom. 11) 26