I betänkandet behandlas 18 motioner från allmänna motionstiden 1997 helt eller
delvis. Utskottet avstyrker samtliga motioner, flera av dem med motivet att vad
i motionerna föreslagits bör behandlas i anslutning till propositionen med
förslag till miljöbalk. Detta regeringsförslag bereds för närvarande av
riksdagen.
Till betänkandet har fogats 13 reservationer, bl.a om att Sölvbacka strömmar
och Gideälven uppströms Björna skall skyddas mot utbyggnad för kraftändamål
genom att tas in i naturresurslagen. 10 särskilda yttranden har avgivits.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1997 väckta motionerna
1997/98:Bo504 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om definition av begreppet ombyggnad och utbyggnad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte bygga om men bygga ut Långforsen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hotet mot små vattendrag på grund av beslut i energiomställningen.
1997/98:Bo507 av Elving Andersson och Marianne Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvidgning av den kommunala vetorätten.
1997/98:Bo514 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i naturresurslagen att det
kommunala vetot även omfattar anläggningar för utbränt kärnbränsle,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöbalken och anläggningar för utbränt kärnbränsle,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljökonsekvensbeskrivning skall utföras av oberoende instans,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om delaktighet och Samrådsforum.
1997/98:Bo517 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ny prövning av likströmskabeln till Polen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
naturresurslagen att sjökabel av viss storlek skall tillföras som en punkt
bland de anläggningar som skall regeringsprövas enligt 4 kap. 1 §
naturresurslagen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 4 kap. 2 §
naturresurslagen att regeringen inte bara har möjlighet utan i vissa fall
skyldighet att pröva anläggningar som faller utanför 4 kap. 2 §
naturresurslagen men ändå kan antas "få betydande omfattning eller bli av
ingripande beskaffenhet",
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prövning av domstol.
1997/98:Bo526 av Owe Hellberg m.fl. (v, c, fp, mp, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begreppet miljöanpassad vattenkraft,
2. att riksdagen beslutar att 3 kap. 6 § naturresurslagen får tillägget
"Sölvbacka strömmar" i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till projekt som återställer
Sölvbacka strömmar i ursprungligt skick.
1997/98:Bo529 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
att den snarast kommer med förslag till skydd av Gideälven enligt
naturresurslagen.
1997/98:Bo532 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 3 kap. 7 § naturresurslagen
(NRL) om undantag för nationalstadspark i Uppsala.
1997/98:Bo537 av Dan Ericsson och Ulf Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skydda
Gideälven uppströms Björna samt Sölvbacka strömmar från vattenkraftsutbyggnad.
1997/98:Bo539 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationalstadsparker.
1997/98:Bo542 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskrivningar av nationalstadsparkens natur- och kulturvärden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning avseende miljöförbättrande åtgärder.
1997/98:Bo544 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att beslutet omprövas i den del som
berör angiven kabelteknik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att beslutet borde föregåtts av prövning enligt 4 kap. 2 §
naturresurslagen.
1997/98:Bo545 av Lennart Beijer (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om information och
miljökonsekvensanalyser av omfattande projekt med betydande miljöpåverkan.
1997/98:Jo730 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beslutsrätt avseende kärnkraftsavfall.
1997/98:Jo731 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddet för vattendrag.
1997/98:Jo757 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i naturresurslagen att det klart
framgår att biologisk mångfald anges som riksintresse.
1997/98:Jo784 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av nationalstadsparker.
1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att epoken av utbyggnad av vattenkraften i älvar och andra i
huvudsak orörda vattendrag i Sverige är avslutad.
1997/98:N223 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddet för vattendrag mot exploatering för energiändamål.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Kort redogörelse för uppbyggnaden av naturresurslagen m.m.
Plan- och bygglagen (PBL) och naturresurslagen (NRL) trädde i kraft den 1 juli
1987. Bestämmelserna i NRL syftar till att främja en från ekologisk, social och
samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med marken, vattnet och
den fysiska miljön i övrigt. En huvuduppgift för NRL är att ange för olika
lagar gemensamma prövningsgrunder som stöd för en allsidig och långsiktig
bedömning av frågor om konkurrens beträffande användning av mark och vatten.
Till lagen har därför knutits ett tiotal olika lagar som reglerar
ianspråktagandet av mark och vatten för olika ändamål. Sålunda skall
bestämmelserna i 2 kap. (de verksamhetsanknutna riktlinjerna) och 3 kap. (de
geografiska riktlinjerna) tillämpas enligt vad i dessa lagar är föreskrivet.
Exempel på lagar som på detta sätt knutits till NRL är (1 kap. 2 § NRL) bl.a.
PBL, vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen, väglagen, minerallagen,
kontinentalsockellagen och luftfartslagen. Genom denna konstruktion har NRL
kommit att få en central roll beträffande samhällsplaneringen i vid mening. Den
brukar betecknas som en paraplylag. Genom lagen regleras hur avvägningar mellan
olika intressen skall bedömas i ett långsiktigt perspektiv.
I 4 kap. finns regler om tillåtlighetsprövningen av industrianläggningar m.m.
medan det i 5 kap. finns regler om miljökonsekvensbeskrivningar. I det
avslutande kapitlet (6 kap.) finns regler om myndigheternas uppgifter och
ansvarsfördelning.
I det förslag till miljöbalk (prop. 1997/98:45) som regeringen i december
1997 överlämnade till riksdagen har regler motsvarande dem som finns i NRL i
huvudsak inarbetats utan väsentliga ändringar.
Regeringsprövning av vissa industrianläggningar m.m. och det kommunala vetot
I 4 kap. 1 § NRL anges vissa slag av anläggningar som inte får utföras utan
tillstånd av regeringen. Som exempel kan nämnas vissa anläggningar för
kärnteknisk verksamhet och förbränningsanläggningar om anläggningen har en
effekt om minst 200 megawatt. Regeringen kan också, enligt 4 kap. 2 §, pröva
andra anläggningar än sådana som omfattas av kravet på tillstånd enligt 4 kap.
1 § NRL, om anläggningen kan antas få betydande omfattning eller bli av
ingripande beskaffenhet.
Enligt bestämmelserna i 4 kap. 3 § första stycket NRL får tillstånd enligt 1
och 2 § lämnas endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta. Detta brukar
kallas det kommunala vetot. Undantag härifrån finns emellertid i 4 kap. 3 §
andra stycket. Regeringen får i vissa fall lämna tillstånd även om
kommunfullmäktige inte har tillstyrkt att så sker. Om en anläggning är
synnerligen angelägen från nationell synpunkt får regeringen nämligen lämna
tillstånd även mot en kommuns vilja bl.a. när det är fråga om en anläggning som
avser mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall. Samma
förhållande gäller också bl.a. beträffande förbränningsanläggningar,
gruppstationer för vindkraft och anläggningar för behandling av miljöfarligt
avfall under förutsättning att anläggningarna är av viss minsta storlek.
I nu redovisad del har reglerna i NRL i huvudsak utan förändringar
inarbetats i miljöbalken.
Regeringen beslöt i maj 1996 tillkalla en nationell samordnare på
kärnavfallsområdet. Hans uppgift är att främja samordningen av de informations-
och utredningsinsatser som kommuner berörda av de studier Svensk
Kärnbränslehantering AB gör avseende lokalisering av kärnbränsle och kärnavfall
finner nödvändiga. I slutet av år 1997 bildades, på initiativ av samordnaren
och de s.k. förstudiekommunerna, ett nationellt MKB-forum på
kärnavfallsområdet. Syftet är att därigenom skapa samförstånd om vilka frågor
av gemensamt intresse som bör belysas i MKB-arbetet.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Sedan början av 1990-talet gäller att miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) skall
finnas vid ansökan om tillstånd enligt 4 kap. NRL. Vidare gäller att regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att MKB skall finnas
med vid de lagar som anges i 1 kap. 2 § NRL. De krav som ställs på MKB i NRL är
att den skall ?möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings,
verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med
naturresurser?. För att precisera användningen av MKB har också vissa krav
ställts i förordningen om MKB. Sedan 1995 gäller i vissa fall krav på MKB för
detaljplaner och fördjupade översiktsplaner enligt PBL.
År 1991 undertecknades av länderna i ECE den s.k. Esbokonventionen om MKB i
ett gränsöverskridande sammanhang. Sverige har ratificerat konventionen. Den
trädde i kraft i september 1997.
EG-direktivet 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa
offentliga och privata objekt skall tillämpas för sådana objekt som kan antas
medföra betydande påverkan på miljön. Med projekt avses bl.a. utförande av
byggnads- och anläggningsarbeten eller andra installationer eller arbeten samt
andra ingrepp i den naturliga omgivningen.
Kraven på MKB föreslås utökade i förslaget till miljöbalk. Bl.a. föreslås att
allmänhetens inflytande stärks och kommer in i ett mycket tidigt skede i
processen.
Polenkabeln
Regeringen fattade i juli 1997 beslut om att ge koncession enligt ellagen
(1902:71) för etablerandet av en likströmskabel mellan Sverige och Polen. I
samband med detta beslutade regeringen även att inte vidta någon prövning av
kabeln enligt 4 kap. NRL såsom föreslagits av Boverket. Kabelprojektets
landanläggningar bygglovsprövas för närvarande av Karlshamns kommun. En
utförligare beskrivning av den s.k. Polenkabeln finns i näringsutskottets
betänkande 1996/97:NU2.
Prövning enligt 4 kap. 1 § NRL är obligatorisk för vissa särskilt angivna
anläggningar med stor miljö- eller omgivningspåverkan. Sjökabelförbindelser
ingår inte bland dessa. Den senaste förändringen av 4 kap. 1 § NRL gjordes 1990
(1989/90:BoU20). Vid detta tillfälle tillfördes gruppstationer för vindkraft,
lagringsanläggningar för naturgas, anläggningar för behandling av miljöfarligt
avfall samt anläggningar för utvinning av ämnen eller material i områden som
anges i 3 kap. 5 § NRL.
Till skillnad mot förhållandena i NRL, där regeringen ger det formella
tillståndet för en viss verksamhet efter prövning enligt 4 kap. NRL, skall
regeringen enligt miljöbalkspropositionen endast pröva en nytillkommen
verksamhets tillåtlighet. Handläggning och tillståndsgivning i övrigt föreslås
hanteras av sådana regionala miljödomstolar som enligt miljöbalksförslaget bör
inrättas. Dessa skall i övrigt fungera som första instans i ett antal fall samt
som överklagningsinstans i vissa förvaltningsärenden.
Enligt 4 kap. 2 § NRL får regeringen i det enskilda fallet besluta att även
andra anläggningar än de som nämns i 1 § skall prövas enligt 4 kap. NRL. Det
gäller anläggningar som kan antas få betydande omfattning eller bli av
ingripande beskaffenhet. I förarbetena till NRL (prop. 1985/86:3 s. 135 f.)
framgår att frågan om huruvida tillstånd skall uppställas får avgöras från fall
till fall. Vissa allmänna kriterier för prövning anges dock. Tillstånd bör,
enligt propositionen, exempelvis fordras om en anläggning eller verksamhet
orsakar betydande miljöstörningar eller andra betydande ingrepp i naturen.
Verksamhetens art och lokalisering i det enskilda fallet har betydelse när det
gäller att bedöma om tillstånd skall krävas.
Motsvarande bestämmelse om att regeringen i ett visst fall får förbehålla sig
rätten till prövning av sådan verksamhet som inte omfattas av den utökade
obligatoriska tillåtlighetsprövningen återfinns i 17 kap. 3 §
miljöbalkspropositionen. Här görs dock en klarare precisering av i vilka fall
sådant förbehåll kan göras. Dessa är: (1) att verksamheten kan antas få
betydande omfattning eller bli av ingripande slag, (2) att verksamheten kan
antas mer än obetydligt skada naturvärdet inom ett område som förklarats som
särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde och (3) att verksamheten
omfattas av bestämmelserna om anläggning av vattenkraftverk, vattenanläggningar
samt vattenöverledningar för kraftändamål i de älvsträckor som på annan plats i
miljöbalken anges som skyddade och som endast medför obetydlig miljöpåverkan.
Plan för utbyggnad av vattenkraft
Riksdagen beslutade år 1984 om en plan för utbyggnad av vattenkraften (prop.
1983/84:BoU30). Planen reviderades året därefter (prop. 1984/85:120, bet.
1984/85:BoU25). Den reviderade planen omfattade nya projekt, effektivisering
och förnyelse samt byggande av små kraftverk om tillsammans 3,8 TWh/år (TWh =
terawattimmar) i syfte att säkerställa en utbyggnad av vattenkraften om minst
2,5 TWh/år till mitten av 1990-talet. En del projekt i planen har i praktiken
senare utgått genom avslag på ansökningar enligt vattenlagen (1983:291) och
genom beslut i riksdagen om skydd enligt NRL. I såväl propositioner som
utskottsbetänkanden har framhållits att den omständigheten att projekt finns
upptagna i vattenkraftsplanen inte automatiskt medför att de kan genomföras.
Dessförinnan skall sedvanlig prövning enligt vattenlagen ske. Samma procedur
och samma överväganden skall göras oberoende av om ett projekt finns medtaget i
planen eller ej. Planen utgör inte heller hinder mot att aktualisera projekt
som inte är upptagna i den.
Älvskydd m.m.
Vid tillkomsten av NRL år 1987 lagfästes de s.k. riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen. Dessa som beslöts av riksdagen i början av 1970-talet innebär
att vissa älvar och älvsträckor undantogs från vattenkraftsutbyggnad. Riksdag
och regering har under de senaste 30 åren ägnat stor uppmärksamhet åt frågor
som rör vattenkraftens roll i energibalansen och i samband därmed frågan om
bevarandet av vattenområden och älvsträckor. Vid riksdagsbehandlingen i mars år
1993 av ett regeringsförslag om utökat älvskydd beslöts (prop. 1992/93:80, bet.
1992/93:BoU7) att ytterligare 13 älvar och älvsträckor skulle skyddas från
vattenkraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 § NRL.
Vattendragsutredningen överlämnade i oktober 1996 sitt slutbetänkande
Omtankar om vattendrag (SOU 1996:155). VDU:s huvudprincip är att vattendrag som
på nationell nivå speglar ett representativt urval av den naturliga biologiska
mångfalden skall skyddas. Dessutom föreslås att andra för riket viktiga
naturvärden och kulturvärden som är knutna till vattendrag skall skyddas.
Utredningen föreslår att en allmän översyn görs av NRL och att - i avvaktan på
denna - 20 vattenområden förs till 3 kap. 6 § NRL.
Regeringen föreslår att de regler om älvskydd som finns i 3 kap. 6 § NRL
oförändrade tas in i miljöbalken.
Nationalstadsparker
Riksdagen beslutade hösten 1994 om en ändring i NRL - i 3 kap. infogades en ny
7 § - som gick ut på att områden i tätorter och tätortsregioner där
parklandskap, naturmiljöer och bebyggelsemiljöer flätas samman till unika
historiska landskap skall kunna ges ställning som nationalstadsparker. Vid
samma tillfälle inrättades landets första nationalstadspark i området Ulriksdal
- Haga-Brunnsviken-Djurgården i Solna och Stockholms kommuner.
Hösten 1996 gav regeringen Länsstyrelsen i Stockholms län samt Solna och
Stockholms kommuner ett gemensamt uppdrag att redovisa ett fördjupat underlag
för skydd för den del av nationalstadsparken som ligger kring södra
Brunnsviken.
Utredningen om nationalstadsparker lämnade i mars 1996 betänkandet
Nationalstadsparker (SOU 1996:38). Enligt utredningen har sju av landets större
städer sådana stora och i huvudsak oexploaterade centrala markområden att de
skulle kunna motivera förstärkt skydd enligt 3 kap. 7 § NRL.
Dessa områden är i
- Göteborg området Slottsskogen-Botaniska trädgården-Änggården,
- Malmö Pildammsstråket,
- Uppsala området Uppsalaåsen-Fyrisån,
- Norrköping området kring Motala ström,
- Örebro stråket längs Svartån,
- Helsingborg Landborgspromenaden,
- Trollhättan Älvrummet.
Med hänsyn till att nationalstadsparken som begrepp och skyddsinstrument är
nytt anger utredningen att den har valt ett restriktivt synsätt. Detta har lett
till att utredningen vid sitt slutliga ställningstagande valt att föreslå två
nya nationalstadsparker, nämligen området Uppsalaåsen-Fyrisån i Uppsala och
Älvrummet i Trollhättan.
Regeringen meddelade i november 1996 att den önskade två nya
nationalstadsparker, en i Uppsala och en i Trollhättan. De båda kommunerna har
fått regeringens uppdrag att ta fram det underlag som behövs för att bilda
parkerna.
?Nationalstadsparksregeln? föreslås utan förändring inarbetas i miljöbalken.
Utskottet
Inledning
I betänkandet behandlas motioner om vissa frågor som rör lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m.m. (NRL). I flera fall går förslagen i
motionerna ut på att NRL bör ändras eller förtydligas i vissa avseenden. I
några motionsyrkanden förs fram förslag som närmast innebär att vissa regler i
NRL inte bör ändras. I åter några motioner aktualiseras frågor om utformningen
av det s.k. kommunala vetot vid regeringsprövningen avseende tillåtligheten av
vissa industrianläggningar m.m.
Regeringen har i december 1997 förelagt riksdagen en proposition med förslag
till miljöbalk (prop. 1997/98:45). Propositionen har ännu inte behandlats av
riksdagen. Flera av de nu behandlade motionerna har anknytning till detta
förslag. Fördelen att få en sammanhållen behandling av alla motioner om NRL
anser utskottet emellertid större än att skjuta upp vissa av dem för behandling
i samband med miljöbalksförslaget.
Vissa övergripande frågor om NRL
I Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo757 yrkande 6 föreslås ett
riksdagens tillkännagivande till regeringen om att biologisk mångfald skall
anges som riksintresse.
Ett liknande yrkande behandlade utskottet (bet. 1996/97:BoU10) och riksdagen
i februari 1997. Utskottet anförde då att det rimligen inte finns några delade
meningar om vikten av att den biologiska mångfalden vidmakthålls. Det kan
konstateras att i det nyligen framlagda förslaget till miljöbalk det i den s.k.
portalparagrafen anges att balken skall tillämpas så att den biologiska
mångfalden bevaras.
Ett genomförande av förslaget till miljöbalk bör innebära att vad som
förordas i Kristdemokraternas partimotion om den biologiska mångfalden
tillgodoses utan något riksdagens tillkännagivande. Motionsyrkandet avstyrks
alltså.
Med utgångspunkt i prövning av ärendet om den s.k. Polenkabeln - en fråga som
utskottet behandlar nedan - föreslås i motion 1997/98:Bo545 (v) ett
tillkännagivande till regeringen om vikten av information och
miljökonsekvensanalyser av omfattande projekt med betydande miljöpåverkan.
Som framgått ovan gäller sedan början av 1990-talet att
miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) skall finnas vid ansökan om tillstånd enligt
4 kap. NRL. Dessutom gäller att regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar som anges i
1 kap. 2 § NRL skall upprättas en MKB.
I förslaget till miljöbalk anförs att kravet på MKB bör vara generellt för
ansökan om tillstånd enligt balken eller föreskrift som har meddelats med stöd
av balken. MKB skall alltså inte inskränkas till enbart åtgärder som leder till
betydande miljöpåverkan. I vissa delar kommer ett genomförande av miljöbalken
att innebära en utvidgning av kravet på MKB i förhållande till dagens
lagstiftning eftersom flera lagar som för närvarande inte har något krav eller
inget generellt MKB-krav också arbetas in i balken.
Riksdagens behandling av förslaget till miljöbalk skall inte föregripas. Den
bedömningen kan dock göras att ett genomförande av förslaget om när
miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas får anses innebära att syftet med
motion 1997/98:Bo545 (v) i allt väsentligt kan anses tillgodosett.
Motionsförslaget bör inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till det.
Tillåtlighetsprövning av vissa industrianläggningar
Prövningsgrunder och prövningsordning av vissa anläggningar
I motion 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 2 föreslås att sjökabel av viss storlek
skall prövas enligt 4 kap. 1 § NRL. Motionärerna jämställer sjökabel av viss
storlek med de anläggningar (järnverk, massafabriker, oljeplattformar etc.) som
kräver obligatorisk regeringsprövning enligt nämnda paragraf. Den aktuella
bestämmelsen bör därför, enligt motionärerna, ändras så att även sjökabel
omfattas. I yrkande 3 föreslås en ändring av 4 kap. 2 § NRL så att regeringen
skall ha skyldighet och inte bara möjlighet att pröva anläggningar som kan
antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet.
En översyn av vilka anläggningar som bör prövas av regeringen har nyligen
genomförts i arbetet med miljöbalken. Bland annat har Naturvårdsverket gjort en
revidering av miljöskyddsförordningens uppräkning av s.k. miljöfarlig
verksamhet. Varken Naturvårdsverket eller regeringen har ansett att sjökablar
vanligen medför sådana konsekvenser för miljön att de skall omfattas av
obligatorisk regeringsprövning.
Utskottet har inte grund för annat ställningstagande. Det kan dessutom
förutsättas att regeringen när så anses erforderligt initierar prövning med
stöd av 4 kap. 2 § NRL i de fall en sjökabelanläggning kan förväntas ha
betydande miljökonsekvenser. Något krav på obligatorisk prövning kan inte anses
nödvändigt. Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet motion
1997/98:Bo517 (mp) yrkande 2 om prövning av sjökabel enligt 4 kap. 1 § NRL.
Utskottet anser inte heller att en skyldighet för regeringen att pröva
anläggningar enligt 4 kap. 2 § NRL bör införas såsom föreslagits i motion
1997/98:Bo517 (mp) yrkande 3. Utskottet vill erinra om den aktuella paragrafens
förarbeten som utgår från att behovet av en närmare prövning måste avgöras i
varje enskilt fall. Såväl den exakta lokaliseringen av en anläggning som dess
angelägenhetsgrad ur allmän synpunkt anses utgöra godtagbara bevekelsegrunder
för att en prövning avstås. En anläggning eller åtgärds konsekvenser kan
förvisso bli omfattande men ändå inte utgöra ett hot mot andra beaktansvärda
intressen. Etablering av en anläggning med betydande omfattning eller
ingripande beskaffenhet i ett redan hårt exploaterat område bör exempelvis
kunna ske utan prövning enligt 4 kap. NRL. Utskottet avstyrker med det anförda
motion 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 3 om ändring av 4 kap. 2 § NRL så att
regeringen skall ha skyldighet och inte bara möjlighet att pröva anläggningar
som kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet.
I motion 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 4 anförs att domstol är den mest lämpliga
prövningsinstansen för ärenden som i dag avgörs av regeringen och som gäller
prövning med stöd t.ex. av 4 kap. 2 § NRL. Klarare rättsregler i exempelvis 4
kap. NRL skulle, enligt motionärerna, lämna mindre utrymme för skönsmässiga
bedömningar. Prövningen bör enligt motionärerna lämpligen göras i domstol i
stället för av regeringen. Motionärerna förordar ett förfarande där de i
miljöbalksförslaget föreslagna regionala miljödomstolarna tillsammans med
miljööverdomstolen ges ansvar för prövningen.
Utöver vad som ovan (s. 5) angivits i miljöbalksförslaget beträffande
miljödomstolarnas roll bör även rättsprövningsinstrumentet nämnas. Lagen
(1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut trädde i kraft den 1
juni 1988. Domstolarna har enligt rättsprövningslagen att pröva om ett
förvaltningsbeslut strider mot någon rättsregel. I förarbetena till lagen
(prop. 1987/88:69 s. 23 f.) uttalades att prövningen bör inriktas på frågor om
rätts-enlighet. Detta innebär att Regeringsrätten bör kunna överpröva den
faktabedömning som ligger till grund för tillämpningen av föreskrifter. Vidare
anfördes att Regeringsrätten även bör kunna pröva om det förekommit något fel i
förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet samt om beslutet uppfyller
regeringsformens krav på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen.
Fri- och rättighetskommittén ansåg i sitt slutbetänkande (SOU 1994:117) att
regeringen borde vara den instans som prövar överklaganden endast i de fall det
är oundgängligen nödvändigt för att utöva en politisk styrning av praxis. Detta
ledde utredningen till slutsatsen att en ny princip borde införas i
förvaltningsrätten där utgångspunkten skulle vara att ärenden hos
förvaltningsmyndigheter får överprövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna,
såvida något annat inte är särskilt föreskrivet. Inom Justitiedepartementet
pågår för närvarande ett beredningsarbete i denna fråga.
Utskottet anser att förslaget till inrättandet av särskilda miljödomstolar
samt att genomförandet av ett tydligare prövningsförfarande och
kompetensfördelning hos länsstyrelsen som återfinns i miljöbalkspropositionen
till betydande del tillgodoser yrkande 4 i motion 1997/98:Bo517 (mp). Den
regeringsprövning som kvarstår avseende en verksamhets tillåtlighet anser
utskottet möjliggöra sådana politiska överväganden som i vissa fall är
oundgängliga. En mer detaljerad miljölagstiftning, där domstolar svarar för
alla avgöranden, är enligt utskottets uppfattning inte eftersträvansvärd.
Eventuella förslag med anledning av det arbete som bedrivs inom
Regeringskansliet avseende förändringar i förvaltningsprocessen bör dessutom
avvaktas innan sådana förändringar som förordas i motionen övervägs. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet motion 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 4 om ett
riksdagens tillkännagivande om domstol som den mest lämpliga prövningsinstansen
för ärenden som i dag avgörs av regeringen och som gäller prövning med stöd
t.ex. av 4 kap. 2 § NRL.
Prövningen av Polenkabeln
I motion 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 1 föreslås att riksdagen bör ge regeringen
till känna att den s.k. Polenkabeln bör prövas enligt 4 kap. NRL. I motion
1997/98:Bo544 (fp) yrkande 1 föreslås att riksdagen hos regeringen begär att
beslutet omprövas i den del som berör angiven kabelteknik och i yrkande 2 att
Polenkabeln borde föregåtts av prövning enligt 4 kap. 2 § NRL.
Liknande yrkanden behandlades av utskottet i betänkandet 1996/97: BoU10.
Utskottet anförde då att regeringen avser att avgöra frågan våren 1997 och att
utskottet genom ett tillkännagivande inte skall eller bör ge
beredningsprocessen en viss inriktning. Regeringen har sedermera genom sitt
koncessionsbeslut av den 17 juli 1997 avseende kabelns miljöpåverkan i den
aktuella sträckningen ansett att prövning enligt 4 kap. NRL inte är nödvändig.
Erinras bör även att riksdagen enligt 11 kap. 7 § regeringsformen (RF) inte får
bestämma hur förvaltningsmyndighet, tillika regeringen, i särskilt fall skall
besluta i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller
som rör tillämpning av lag. Kritik mot regeringsärendenas handläggning kan
behandlas av riksdagen efter en granskning genomförd av konstitutionsutskottet
enligt 12 kap. 1 § RF.
Utskottets bedömning är att konsekvenserna av den planerade s.k. Polenkabeln
genom regeringens koncessionsbeslut och ställningstagande angående kabelns
miljöpåverkan givits erforderlig belysning. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 1 och 1997/98:Bo544 (fp) yrkande 1 om ny
prövning av likströmskabeln till Polen m.m. Inte heller finner utskottet
anledning att ta initiativ till omprövning av ärendet i övrigt. Med det anförda
avstyrker utskottet även yrkande 2 i fp-motionen.
Det kommunala vetot m.m.
I några motioner tas upp frågan om det kommunala vetot. I stark sammanfattning
innebär reglerna om det kommunala vetot följande.
Enligt bestämmelserna i 4 kap. 3 § första stycket NRL får tillstånd enligt 1
och 2 §§ lämnas endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta. Tillstånd får
dock inte lämnas om hinder möter på grund av 2 och 3 kap. NRL eller med hänsyn
till allmänna planeringssynpunkter. Kommunernas avgörande inflytande brukar
kallas det kommunala vetot. Undantag från vetot finns i 4 kap. 3 § andra
stycket. Regeringen får nämligen i vissa fall lämna tillstånd även om
kommunfullmäktige inte har tillstyrkt att så sker. Om en anläggning är
synnerligen angelägen från nationell synpunkt får regeringen nämligen lämna
tillstånd även mot en kommuns vilja bl.a. när det är fråga om en anläggning som
avser mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall. Samma
förhållande gäller också bl.a. beträffande förbränningsanläggningar,
gruppstationer för vindkraft och anläggningar för behandling av miljöfarligt
avfall under förutsättning att anläggningarna är av viss minsta storlek.
I förslaget till miljöbalk föreslås att de nu redovisade NRL-bestämmelserna
inarbetas utan ändring i sak.
I motionerna 1997/98:Bo507 (c) och 1997/98:Bo514 (mp) yrkandena 1 och 2
föreslås att det kommunala vetot skall gälla oinskränkt dvs. 4 kap. 3 § andra
stycket NRL bör utmönstras ur lagstiftningen. Vidare föreslås att vetot ges
denna utformning även i den kommande miljöbalken.
En granskning i sak av förslaget i motionerna bör anstå och göras i samband
med riksdagens behandling av det nyligen framlagda regeringsförslaget om en
miljöbalk. Det får anses rimligt att den av motionärerna aktualiserade frågan
bedöms i detta större miljöpolitiska sammanhang. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna 1997/98:Bo507 (c) och 1997/98:Bo514 (mp) yrkandena 1 och 2
om utformningen av det kommunala vetot.
Förslaget i motion 1997/98:Jo730 (fp) yrkande 2 går ut på att riksdagen som
sin mening bör ge regeringen till känna att riksdagen och inte regeringen bör
besluta om var kärnavfall skall placeras.
Ett liknande yrkande prövade utskottet år 1990 (bet 1989/90:BoU20 s. 8-9).
Utskottet anförde då att en ordning som innebär beslut av riksdagen om att en
viss anläggning får placeras på viss plats torde innebära utövande av
förvaltningsuppgift och således strida mot 11 kap. 8 § regeringsformen. Det då
aktuella motionsyrkandet avstyrktes alltså av utskottet. Riksdagen följde
utskottet.
Utskottet vidhåller sin uppfattning. Motion 1997/98:Jo730 (fp) yrkande 2 om
ordningen avseende beslut om förvaring av kärnkraftsavfall avstyrks.
Ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen om att MKB avseende
anläggningar för utbränt kärnbränsle skall utföras av oberoende instans
föreslås i motion 1997/98:Bo514 (mp) yrkande 3 samt att allmänhetens inflytande
i sådana frågor skall öka och samrådet förbättras.
Som framgått ovan föreslås i miljöbalkspropositionen vissa skärpningar
avseenden kravet på MKB samt på MKB-processen. Bl.a. förordas att ett
förfarande kallat miljökonsekvensbedömning, som är att anse som ett utvidgat
och tidigt samråd, skall genomföras med företrädare för berörda intressen och
bredare allmänhet. I förslaget till balk föreslås också miljöorganisationer få
ett större inflytande.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att allmänheten ges
möjlighet till samråd i MKB-processen. Att även regeringen har denna
uppfattning framgår som nu redovisats av förslaget till miljöbalk. Utskottet är
däremot inte berett att ge sin anslutning till yrkandet i motionen om att MKB
skall utföras av vad motionärerna kallar oberoende instans. Utskottet vill
erinra om att det vare sig i NRL eller i förslaget till miljöbalk finns regler
om var ansvaret för MKB bör ligga. Detta ansvar är knutet till reglerna om krav
på MKB och inte till att t.ex. en viss myndighet, organisation eller annan
skall uppräötta en MKB. Den ordning som nu i korthet beskrivits är enligt
utskottets uppfattning ändamålsenlig och bör inte ändras. De regler som kommer
att vägleda MKB-processen om förslaget till miljöbalk genomförs kommer enligt
utskottets uppfattning att innebära ett rimligt inflytande bl.a. för olika
organisationer och för allmänheten också på den fråga som motionärerna
aktualiserat. Det tillvägagångssätt avseende ansvaret för MKB som motionärerna
föreslår skulle kunna innebära en stelbent ordning som i olika hänseenden långt
ifrån alltid skulle vara till fördel för de avvägningar som en MKB avser att
belysa. I den mån vad i motion 1997/98:Bo514 (mp) yrkande 3 föreslagits om MKB-
processen inte kan anses tillgodosett med vad nu anförts avstyrker utskottet
bifall till det.
I detta avsnitt behandlar utskottet avslutningsvis yrkande 4 i motion
1997/98:Bo514 (mp). Motionärerna föreslår ett riksdagens tillkännagivande till
regeringen som går ut på att den nationelle samordnaren på kärnavfallsområdet
skall inbjuda företrädare för miljöorganisationer att delta i hans arbete. Som
framgått ovan har samordnaren i uppgift att främja samordningen av de
informations- och utredningsinsatser som kommuner berörda av SKB:s (SKB=Svensk
Kärnbränslehantering AB) studier avseende lokalisering av använt kärnbränsle
och kärnavfall finner nödvändiga.
Enligt vad utskottet erfarit har samordnaren inbjudit vissa
miljöorganisationer att hålla sig informerade om arbetet med det i slutet av år
1997 bildade Nationella MKB-forum på kärnavfallsområdet. Det samråd som dessa
organisationer eftersträvar bör enligt utskottets uppfattning kunna
förverkligas inom ramen för den ordning den nationella samordnaren etablerat.
Syftet med förslaget i motion 1997/98:Bo514 (mp) yrkande 4 om
miljöorganisationernas delaktighet i kärnavfallsprocessen får anses
tillgodosett med de åtgärder som vidtagits. Ett tillkännagivande kan inte anses
erforderligt. Motionsyrkandet avstyrks.
Utformningen av skyddet mot utbyggnad av vattenkraft m.m.
I Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo785 yrkande 6 föreslås riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna att utbyggnad av vattenkraft i outbyggda älvar
och andra i huvudsak orörda vattendrag i vårt land är avslutad. I Moderata
samlingspartiets partimotion 1997/98:N223 föreslås ett riksdagens
tillkännagivande till regeringen om att dagens älvskydd är väl avvägt. Ett
motsvarande förslag förs fram i motion 1997/98:Jo731 (m) yrkande 9.
Vad först rör förslaget i Folkpartiets partimotion om ett riksdagens
tillkännagivande om att epoken av utbyggnad av vattenkraft är avslutad kan
erinras om att utskottet flera gånger tidigare och senast för cirka ett år
sedan (bet. 1996/97:BoU10) behandlat motionsförslag med liknande innebörd.
Praktiskt taget varje gång har utskottet anfört att produktionsnivån från
vattenkraften enligt den i mitten av 1980-talet beslutade vattenkraftsplanen
beräknas till 66 terawattimmar (TWh) och att någon utbyggnad därutöver inte var
aktuell.
Riksdagen beslöt våren 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12) om en
uthållig energiförsörjning. I beslutet ingick bl.a. att bidrag till
investeringar i småskalig vattenkraft skall kunna utgå. Denna omständighet kan
i princip dock inte anses innebära en omprövning av vattenkraftens roll i
energibalansen. Att så skulle vara fallet har inte hävdats i det nu redovisade
riksdagsbeslutet. Inte heller bostadsutskottet finner att beslut fattats som
innebär en omprövning av de riktlinjer som nu under mera än tio år väglett
statsmakterna när det gäller vattenkraftens del av energibalansen. Vid denna
uppfattning finns inte tillräcklig anledning föreslå riksdagen att göra det i
Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo785 yrkande 6 föreslagna tillkännagivandet
till regeringen.
Den fråga som tas upp i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98: N223
yrkande 25 och i motion 1997/98:Jo731 (m) yrkande 9 rör, som framgått ovan,
frågan om skydd för vattenområden och älvar mot utbyggnad för kraftändamål.
Motionärerna anser dagens älvskydd väl avvägt.
Som också framgått ovan uppräknas i NRL (3 kap. 6 § första och andra
styckena) vattenområden och älvsträckor i vilka utbyggnad för kraftändamål inte
får komma till stånd. En delvis annorlunda utformning av älvskyddet föreslogs
år 1996 av Vattendragsutredningen (VDU) i betänkandet Omtankar om vatten. I
korthet går utredningsförslaget ut på att vattendrag som på nationell nivå
speglar ett representativt urval av biologisk mångfald skall skyddas. Skyddet
skall gälla inte bara en exploateringstyp - vattenkraftsutbyggnad - utan i
stället utgå från de skyddsvärden som bör beaktas.
Utskottet har tolkat motionärerna så att de menar att utformningen av
älvskyddet formulerat så som VDU föreslagit skulle vara mindre verkningsfullt
mot vattenkraftsutbyggnad än det älvskydd som för närvarande finns i NRL. Utan
att ta ställning i frågan vill utskottet upplysa om att ?NRL-skyddet? utan
saklig förändring tagits in i det nyligen framlagda förslaget till miljöbalk.
En riksdagens anslutning till balkförslaget i denna del skulle alltså innebära
att dagens älvskydd även framgent kommer att utgöra grunden för bevarande av
vissa vattenområden och älvsträckor. Därmed kommer också förslaget i de nu
behandlade m-motionerna att tillgodoses utan någon riksdagens åtgärd. Med det
anförda avstyrker utskottet de båda motionsyrkandena.
I fempartimotionen 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 1 föreslås ett
riksdagens tillkännagivande till regeringen av innebörd att begreppet
?miljöanpassad vattenkraftsutbyggnad? är en myt. Som exempel på en utbyggnad
för kraftändamål som brukar anges som miljöanpassad nämner motionärerna
Klippens kraftverk i Umeälven.
Utskottet finner inte anledning föreslå riksdagen att ge sin anslutning till
motionärernas förslag. Att företag och organisationer m.fl. använder ett
speciellt begrepp för att beskriva, i detta fall en vattenkraftsutbyggnad med
viss utformning, kan rimligen inte vara en fråga för riksdagen att uttala sig
om. Motion 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 1 avstyrks med hänvisning
till det anförda.
I motion 1997/98:Bo504 (mp) tas upp frågan om ombyggnad av Långforsens
kraftstation. I detta avsnitt behandlar utskottet motionens yrkanden 1 och 3. I
yrkande 1 föreslås ett riksdagens tillkännagivande om definition av begreppen
ombyggnad och utbyggnad vad gäller investeringar för vattenkraftsändamål. Som
utskottet uppfattat yrkandet gäller det de motiv som vägleder tillämpningen av
3 kap. 6 § tredje stycket NRL. Enligt detta stycke kan vattenföretag som
förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan få komma till utförande i
vattenområden och älvsträckor trots att dessa åtnjuter skydd enligt lagrummets
två första stycken. Av motiven till 3 kap. 6 § tredje stycket NRL framgår bl.a.
(se prop. 1985/86:3 s. 186-187) att lagrummet kan tillämpas på utbyggnader som
hänför sig till en redan företagen utbyggnad t.ex. ersättningsbyggnader till
ett befintligt kraftverk och ombyggnader eller effektiviseringar under
förutsättningar att inverkan på naturmiljön inte ökar i nämnvärd mån.
De motiv som vägleder lagstiftning i nu diskuterat hänseende är enligt
utskottets mening tillräckligt klargörande vad avser begreppen ?ombyggnad? och
?utbyggnad?. Utskottet finner det inte erforderligt att underställa regeringen
denna fråga såsom föreslås i motion 1997/98:Bo504 (mp) yrkande 1.
I yrkande 3 i samma motion föreslås ett riksdagens tillkännagivande till
regeringen med anledning av det av riksdagen våren 1997 fattade beslutet om
bidrag till investeringar i småskalig vattenkraft (se bet. 1996/97:NU12 s.
61--63). Motionärerna ser en fara i att bidragen kommer att innebära
oacceptabla ingrepp i naturmiljön. Det åsyftade beslutet ingår som en del av
riksdagens energipolitiska ställningstagande. Syftet med bidraget är att öka
tillförseln av el. Bidrag lämnas med 15 % av en investering i miljövänliga,
småskaliga vattenkraftverk. För bidraget har beräknats 150 miljoner kronor för
en femårsperiod. Bidragsreglerna trädde i kraft vid halvårsskiftet 1997.
Motionsyrkanden liknande det nu aktuella behandlades av riksdagen våren 1997
i samband med det ovan nämnda energipolitiska beslutet. Näringsutskottet
avstyrkte dessa förslag och anförde att regeringsförslaget byggde på
bedömningen att bidragsgivningen främst torde bli aktuell i redan befintliga
anläggningar. Prövningen av projektens tillåtlighet skall ske bl.a. enligt
vattenlagen (1983:291) och NRL. Riksdagen följde näringsutskottet.
Bostadsutskottet delar näringsutskottets uppfattning. De farhågor som
motionärerna redovisar kan inte anses ha den tyngd de tydligen avser. Den
prövning som skall ske av kommande ansökningar om investeringsbidrag kan
naturligtvis inte ses isolerat från den prövning som skall ske enligt bl.a.
vattenlagen och NRL. Någon förändring av dessa lagar har inte gjorts som
innebär en annorlunda bedömning av miljöaspekterna och deras tyngd vid
ställningstagande till sådana projekt för vilka investeringar i småskalig
vattenkraft kan utgå. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker
utskottet motion 1997/98:Bo504 (mp) yrkande 3 om utbyggnad av små vattendrag.
Skydd av vissa älvsträckor
Sölvbacka strömmar
Ovan har beskrivits hur skyddet mot utbyggnad för vattenkraftsändamål utformats
för att förhindra utbyggnad av vissa vattenområden och älvsträckor. I 3 kap. 6
§ första och andra styckena NRL har angivits de vattenområden och älvsträckor
där utbyggnad i princip inte får komma till stånd.
I motion 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 2 och i motion
1997/98:Bo537 (kd) denna motion i motsvarande del föreslås att Sölvbacka
strömmar tas in bland de älvsträckor som anges i 3 kap. 6 § NRL. Ett liknande
yrkande behandlade utskottet för ungefär ett år sedan (bet. 1996/97: BoU10 s.
17-18). Utskottet anförde då:
År 1979 beslöt dåvarande regeringen att lämna tillstånd till byggande och
bibehållande av Sölvbacka kraftstation samt att till förmån för kraftverket
leda vatten från Ljungan och utöva korttidsreglering av Ljungan. Efter beslut i
riksdagen senare samma år upptog regeringen förhandlingar med den dåvarande
ägaren till fallrättigheterna - Trångfors AB - i avsikt att få till stånd en
uppgörelse som innebar att bolaget avstod från att utnyttja det av regeringen
meddelade tillståndet att bygga ut strömmarna. Regeringens förhandlingar ledde
inte till det av riksdagen eftersträvade resultatet.
Riksdagen uttalade därför år 1980 (bet. CU 1980/81:3) på förslag av dåvarande
civilutskottet att förhandlingarna med Trångfors AB skulle fullföljas med sikte
på att nå en överenskommelse som innebar att Sölvbackaströmmarna inte byggs ut.
Regeringen återkom året efter med en proposition (prop. 1980/81:195, CU42) om
avveckling av Sölvbackaprojektet. Propositionen bifölls av riksdagen.
I svar på fråga i riksdagen i juni 1996 om Sölvbacka strömmar anförde
miljöministern bl.a. att en fråga om överlåtelse från staten till Bergs kommun,
mot bakgrund av tidigare riksdagsbeslut, endast kunde bli aktuellt om riksdagen
lämnade ett sådant uppdrag till regeringen. Frågan var föranledd av en begäran
från kommunen till Finansdepartementet om förvärv av fallrättigheterna.
Med hänvisning till vad som nu redovisats avstyrkte utskottet den år 1996
behandlade motionen. Utskottet fann inte anledning föreslå riksdagen att ändra
sitt tidigare ställningstagande. Sölvbacka strömmar borde alltså inte byggas
ut. Utskottet anförde att intet i praktiken skulle stå att vinna på att att
Sölvbacka strömmar togs in bland de älvsträckor som anges i 3 kap. 6 § NRL.
Sedan utskottet förra året behandlade frågan om Sölvbacka strömmar har
regeringen fattat beslut med anledning av Bergs kommuns framställning om att
med staten få ta upp förhandlingar med målet att fallrättigheterna vid
Sölvbacka strömmar skulle överföras från staten till kommunen. I beslutet
konstaterades att en överlåtelse av fallrättigheterna endast kan bli aktuell om
riksdagen lämnar ett bemyndigande i frågan. Regeringen avser i beslutet inte
att begära ett sådant bemyndigande av riksdagen.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning om att det inte finns anledning
att ändra det tidigare riksdagsbeslutet om att Sölvbacka strömmar inte bör
byggas ut. Denna uppfattning som vunnit i styrka i och med det ovan refererade
regeringsbeslutet innebär, som utskottet redan förra året konstaterade, att i
praktiken intet väsentligt skulle stå att vinna på ett genomförande av förslag
om att älvsträckan skall tas in i 3 kap. 6 § NRL. Med hänvisning till det
anförda avstyrks motion 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 2 och motion
1997/98:Bo537 (kd), denna motion i motsvarande del.
Yrkande 3 i fempartimotionen 1997/98:Bo526 går ut på att regeringen bör verka
för att den damm vid Storsjö som byggts för att delvis reglera vattenflödet i
Ljungans vattensystem rivs så att Sölvbacka strömmar återställs i naturligt
skick.
I motionen konstateras att dammen delvis reglerar vattenflödet i Ljungan.
Denna omständighet innebär att dammen för vissa kraftverk nedströms Sölvbacka
får anses ha en större betydelse än vad motionärerna tycks göra gällande. En
utrivning av dammen skulle dessutom sannolikt innebära stora kostnader för
staten bl.a. i form av ersättning för förlorad kraftnytta. Utskottet är inte
berett föreslå riksdagen att bifalla motion 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd)
yrkande 3 om förslag till projekt som återställer Sölvabacka strömmar i
ursprungligt skick.
Gideälven
Som utskottet uppfattat motionerna 1997/98:Bo529 (fp) och 1997/98:Bo537 (kd),
denna motion i motsvarande del, går förslagen ut på att Gideälven uppströms
Björna bör skyddas genom att älvsträckan tas in i 3 kap. 6 § NRL. Motionärerna
uttrycker farhågan för att ett genomförande av VDU:s förslag till älvskydd kan
komma att innebära att bl.a. Gideälven får ett sämre skydd mot utbyggnad.
Som framgått ovan har NRL-skyddet i sak oförändrat tagits in i miljöbalken.
Denna omständighet måste tolkas så att ett älvskydd utformat enligt VDU:s
förslag inte blir aktuellt, i vart fall inte under de närmaste åren. Skulle
regeringen föreslå en annorlunda utformning av älvskyddet kan det finnas
anledning att i samband med det förslaget också överväga frågan om Gideälven
uppströms Björna. Det torde också bli aktuellt att vid den kommande
riksdagsbehandlingen av förslaget till miljöbalk även behandla frågan om
utformning och omfattning av älvskyddet. Motionerna 1997/98:Bo529 (fp) och
1997/98:Bo537 (kd), denna motion i motsvarande del, avstyrks med hänvisning
till det anförda.
Långan
Långan nedströms Landösjön omfattas av älvskydd enligt 3 kap. 6 § NRL. En
eventuell utbyggnad av älvsträckan kan bli aktuell om utbyggnaden orsakar
endast obetydlig miljöpåverkan.
I motion 1997/98:Bo504 (mp) yrkande 2 föreslås riksdagen göra ett
tillkännagivande till regeringen av innebörd att en förändring av älvsträckan
görs så att ingreppen i miljön blir så små som möjligt. Yrkandet i motionen är
föranlett av att en ansökan om att få bygga om Långforsens kraftstation för
närvarande ligger hos regeringen.
Ett liknande yrkande behandlade utskottet år 1997 (bet. 1996/97:BoU10 s.
16-17). Utskottet anförde då att ärendet är under beredning i regeringens
kansli och att riksdagen som lagstiftare har beslutat om ordningen för hur
beslut i ärenden skall beredas och vilka kriterier som skall vägas in i det
enskilda ärendet. Ärendet kunde inte komma under riksdagens prövning på det
sätt motionärerna begär. Ett enhälligt utskott avstyrkte det då behandlade
motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet vidhåller sin uppfattning. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motion 1997/98:Bo504 (mp) yrkande 2 om ombyggnad av
Långforsens kraftstation.
Nationalstadsparker
Ovan har redovisats lagstiftningen om nationalstadsparker, utredningar om
inrättande av sådana samt vissa pågående överväganden.
Utredningen om nationalstadsparker lämnade sitt betänkande
Nationalstadsparker (SOU 1996:38) i mars 1996. Utredningen anförde att sju av
landets större städer hade sådana oexploaterade centralt belägna markområden
att de skulle kunna motivera förstärkt skydd enligt 3 kap. 7 § NRL
(=nationalstadsparksparagrafen). Med hänsyn till att
nationalstadsparksbegreppet är relativt nytt föreslog utredningen att endast
två nya nationalstadsparker borde bildas nämligen området Uppsalaåsen-Fyrisån i
Uppsala och Älvrummet i Trollhättan. De båda kommunerna har fått regeringens
uppdrag att ta fram det material som behövs för att bilda parkerna.
Frågor om nya nationalstadsparker tas upp i Centerpartiets partimotion
1997/98:Jo784 yrkande 2 samt i de båda c-motionerna 1997/98:Bo532 och
1997/98:Bo539 yrkande 11. I c-motionen 1997/98:Bo542 aktualiseras frågor om den
befintliga nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården.
I motion 1997/98:532 (c) föreslås ett riksdagens tillkännagivande till
regeringen om att en nationalstadspark bör inrättas i Uppsala men att därvid
vissa ändringar görs i 3 kap. 7 § NRL så att kriterier fastställs som gör det
möjligt att förverkliga parken i huvudsak i enlighet med vad kommunen
föreslagit.
Uppsala kommun har i skrivelse till regeringen hösten 1997 anfört att 3 kap.
7 § NRL i dess nuvarande lydelse inte kan tillämpas för det planerade
nationalstadsparksområdet i kommunen. Kommunen har upplyst att den avser att
tillgodose naturvårdens, kulturmiljövårdens och friluftslivets intressen inom
området för den ursprungligen planerade nationalstadsparken genom att lägga
programförslaget om nationalstadsparken till grund för den fördjupning av
översiktsplanen för Uppsala kommun som för närvarande utarbetats.
Enligt vad utskottet erfarit pågår ett arbete i regeringens kansli med
anledning av Trollhättans och Uppsala kommuners uppdrag om att ta fram underlag
för nationalstadsparkerna. I detta sammanhang får det anses naturligt att
överväga också den fråga som tagits upp i motion 1997/98:Bo532 (c) om
nationalstadspark i Uppsala. Motionen avstyrks med hänvisning till dessa
pågående överväganden.
Som framgått ovan ansåg utredningen om nationalstadsparker att ett
restriktivt synsätt kan vara att föredra när det gäller att inrätta nya parker.
En nationalstadspark finns redan medan överväganden om att bilda ytterligare en
eller två nya parker pågår. Utskottet som finner det valda tillvägagångssättet
rimligt är inte berett att nu föreslå riksdagen tillkännagivanden enligt
förslagen i Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo784 yrkande 2 och i motion
1997/98:Bo539 (c) yrkande 11 om inrättande av ytterligare nationalstadsparker.
Utskottet noterar att samtliga de förslag motionärerna aktualiserat också
tagits upp i förslaget från nationalstadsparksutredningen. Detta bör alltså
innebära att de kan komma att övervägas framöver.
I motion 1997/98:Bo542 (c) föreslås riksdagens tillkännagivanden till
regeringen som rör den befintliga nationalstadsparken.
Regeringen gav år 1996 Länsstyrelsen i Stockholms län samt Solna och
Stockholms kommuner ett gemensamt uppdrag att redovisa ett fördjupat underlag
för skydd för den del av nationalstadsparken som ligger kring södra
Brunnsviken.
Utskottet förutsätter att flera av de frågor som tas upp i motionen också
kommer att aktualiseras i det ovan pågående utredningsarbetet. Detta kan
beräknas vara avslutat i början av år 1998. Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1997/98:Bo542 (c) om beskrivningar av nationalstadsparkens natur- och
kulturvärden m.m.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den biologiska mångfalden
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo757 yrkande 6,
2. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo545,
3. beträffande Prövning av sjökabel enligt 4 kap. 1 § NRL
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo517 yrkande 2,
4. beträffande ändring av 4 kap. 2 § NRL
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo517 yrkande 3,
5. beträffande domstol som den mest lämpliga prövningsinstansen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo517 yrkande 4,
6. beträffande ny prövning av likströmskabeln till Polen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo517 yrkande 1 och 1997/98:Bo544,
res. 1 (mp)
7. beträffande utformningen av det kommunala vetot
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo507 och 1997/98:Bo514 yrkandena 1
och 2,
res. 2 (c)
8. beträffande ordningen för beslut om förvaring av kärnavfall
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo730 yrkande 2,
9. beträffande MKB-processen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo514 yrkande 3,
10. beträffande miljöorganisationernas delaktighet i
kärnavfallsprocessen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo514 yrkande 4,
res. 3 (mp)
11. beträffande vattenkraftens roll i energibalansen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo785 yrkande 6,
res. 4 (c, fp, v, mp, kd)
12. beträffande utformningen av älvskyddet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo731 yrkande 9 och
1997/98:N223 yrkande 25,
res. 5 (m)
13. beträffande begreppet ?miljöanpassad vattenkraft?
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo526 yrkande 1,
res. 6 (c, fp, v, mp, kd)
14. beträffande begreppen ombyggnad och utbyggnad vad gäller
investeringar för vattenkraftsändamål
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo504 yrkande 1,
res. 7 (mp)
15. beträffande utbyggnad av små vattendrag
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo504 yrkande 3,
res. 8 (mp)
16. beträffande Sölvbacka strömmar
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo526 yrkande 2 och 1997/98:Bo537,
denna motion i motsvarande del,
res. 9 (c, fp, v, mp, kd)
17. beträffande projekt som återställer Sölvbacka strömmar i
ursprungligt skick
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo526 yrkande 3,
18. beträffande Gideälven uppströms Björna
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo529 och 1997/98:Bo537, denna motion
i motsvarande del,
res. 10 (c, fp, v, mp, kd)
19. beträffande Långforsens kraftstation
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo504 yrkande 2,
20. beträffande nationalstadspark i Uppsala
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo532,
res. 11 (c)
21. beträffande inrättande av ytterligare nationalstadsparker
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo539 yrkande 11 och 1997/98:Jo784
yrkande 24,
res. 12 (c)
22. beträffande beskrivningar av nationalstadsparkens natur- och
kulturvärden m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo542.
res. 13 (c, mp)
Stockholm den 20 januari 1998
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson
(s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Rigmor
Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena
Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager
(mp), Ulf Björklund (kd) och Juan Fonseca (s).
Reservationer
1. Ny prövning av likströmskabeln till Polen (mom. 6)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottets
bedömning? och slutar med ?i fp-motionen? bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av att den s.k. Polenkabelns sträckning sannolikt måste omprövas
på grund av ny plats för landfästen, torde det finnas anledning för regeringen
att ta förnyad ställning till koncession för den enligt ellagen. I samband med
detta bör kabelns miljöpåverkan på nytt övervägas. Någon närmare
miljökonsekvensanalys har hittills inte skett eftersom prövning enligt 4 kap.
NRL inte genomförts. Utskottet ser det som särskilt angeläget att de
övergripande principer som finns angivna i förslaget till miljöbalk får
genomslag när det gäller ett projekt med så oklara miljökonsekvenser som
Polenkabeln. Den nya samlade miljölagstiftning som nu ligger på riksdagens bord
innehåller bl.a. lagstadgade krav på beaktande av den s.k.
försiktighetsprincipen liksom att bästa möjliga teknik används. En förnyad
regeringsprövning av det aktuella projektet enligt 17 kap. 3 § miljöbalken
skulle möjliggöra ett beaktande av dessa principer. Utskottet anser det
följaktligen motiverat att tillstyrka motion 1997/98:Bo517 (mp) om att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
ny prövning av likströmskabeln till Polen. Vad i motion Bo544 (fp) yrkande 1
förordats får anses tillgodosett med vad som anförts.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande ny prövning av likströmskabeln till Polen
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo517 yrkande 1 och
1997/98:Bo544 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Utformningen av det kommunala vetot (mom. 7)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?En granskning?
och slutar med ?kommunala vetot? bort ha följande lydelse:
Utskottet har vid åtskilliga tillfällen behandlat motioner i vilka det i
likhet med de nu aktuella c- och mp-motionerna föreslagits att det kommunala
vetot oinskränkt skulle omfatta också anläggningar för slutförvaring av utbränt
kärnbränsle. Vid behandling av frågan 1995 och 1996 (bet. 1995/96:BoU8 resp.
1996/97:BoU10) anförde företrädare för Centerpartiet, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet i bostadsutskottet följande:
När riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:BoU20) behandlade frågan om att undantag
från det kommunala vetot under vissa förutsättningar skulle kunna göras bl.a.
när det gäller anläggningar för slutförvaring av kärnavfall anfördes i
reservationer (c, vpk, mp) att den kommunala självbestämmanderätten över
markfrågorna inte borde ändras och att en inskränkning i vetorätten innebar att
en grundläggande del av den kommunala självstyrelsen rycktes undan.
Vad gällde frågan om säkra förvaringsmetoder för slutförvaring av kärnavfall
anfördes bl.a. att beslut om inskränkningar i vetot för denna typ av
anläggningar borde fattas först sedan tillräcklig kunskap vunnits om hur en
sådan förvaring inom landet kunde ske. Reservanterna ansåg att frågan om
inskränkning var för tidigt väckt och att beslut borde fattas först efter en
öppen och demokratisk prövning. Utgångspunkten var dock att landets kärnavfall
skall tas om hand i Sverige.
Utskottet delar den inställning som kom till uttryck i de nu åsyftade
reservationerna och i de nu behandlade motionerna. Lagstiftningen om det
kommunala vetot med sin ?ventil? kan inte anses ha en lämplig utformning. Det
är att beklaga att förslaget till miljöbalk i nu diskuterat avseende har samma
utformning som NRL. Riksdagen bör återigen ge uttryck för uppfattningen att
?ventilen? bör utmönstras ur lagstiftningen. Vad nu anförts är en anslutning
till förslagen i motionerna 1997/98:Bo507 (c) och 1997/98:Bo514 (mp) yrkandena
1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande utformningen av det kommunala vetot
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo507 och 1997/98:Bo514
yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Miljöorganisationernas delaktighet i kärnavfallsprocessen (mom. 10)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Enligt vad?
och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks? bort ha följande lydelse:
Den genom motion 1997/98:Bo514 (mp) aktualiserade frågan om
miljöorganisationernas delaktighet i kärnavfallsprocessen ger utskottet
anledning att erinra om vad i motionen anförs i frågan.
I motionen redovisas att den nationelle samordnaren på kärnavfallsområdet i
ett möte i juni 1997 förklarat att miljöorganisationer och Avfallskedjan inte
längre var välkomna att delta i arbetet inom det samrådsforum som avses ingå
som en del i den verksamhet Samordnaren bedriver. Motivet är enligt motionen
att miljöorganisationerna är kritiska mot att SKB:s metodval eller platsval
hittills skett på ett icke systematiskt och trovärdigt sätt samt de lokala
miljöorganisationernas ovilja att delta i förstudiekommunernas samråd i frågan.
Att vissa organisationer inte bereds möjlighet att delta på ett meningsfullt
sätt i den viktiga process som skall leda fram till ett beslut om lokalisering
av en anläggning för utbränt kärnbränsle är enligt utskottets uppfattning
beklagligt och svårt att förstå. Än mera förvånande blir detta förhållande mot
bakgrund av förslaget till miljöbalk i vilket bl.a. betonas
miljöorganisationernas starkare roll och allmänhetens rätt att yttra sig över
MKB. Den nationelle samordnarens arbete pågår med att främja samordningen av de
informations- och utredningsinsatser som berörs när det gäller att besluta om
lokalisering av slutförvar för använt kärnbränsle och kärnavfall. Den av en
bred riksdagsmajoritet numera förhoppningsvis intagna ståndpunkten om att ett
inflytande bl.a. för miljöorganisationer när det gäller frågor om fysisk
planering är viktigt gör det angeläget för riksdagen att redan nu - innan
miljöbalken trätt i kraft - uttrycka sin uppfattning.
Ett genomförande av en ordning liknande den som förordas i den ovannämnda mp-
motionen tillgodoser det inflytande för miljöorganisationerna som nu
diskuterats.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande miljöorganisationernas delaktighet i kärnavfallsprocessen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo514 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Vattenkraftens roll i energibalansen (mom. 11)
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och
Ulf Björklund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Vad först? och
slutar med ?till regeringen? bort ha följande lydelse:
Under praktiskt taget varje år sedan slutet av 1960-talet har riksdagen haft
att överväga frågor om älvskydd antingen ur ett översiktligt perspektiv eller i
vad gäller enskilda vattenområden och älvsträckor. Det kan slås fast att
riksdagen inte sällan varit pådrivande när det gäller att skapa förståelse för
det viktiga i att bevara inte utbyggda älvsträckor. I riksdagen finns numera
ett brett stöd för uppfattningen att det nuvarande älvskyddet bör stärkas och
omfatta flera älvsträckor än i dag. Denna fråga behandlar utskottet ytterligare
nedan.
I den i detta avsnitt behandlade partimotionen 1997/98:Jo785 från Folkpartiet
föreslås i yrkande 6 ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att
vattenutbyggnadseopken i Sverige är avslutad.
Som framgår av vad nu anförts och av redovisningen ovan har riksdagen varit
mycket klar i sin uppfattning att ett ytterst litet tillskott till vår
energibalans finns att hämta från vattenkraften. Det finns anledning för
riksdagen att genom en anslutning till det nu behandlade motionsförslaget
stryka under denna uppfattning.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande vattenkraftens roll i energibalansen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo785 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Utformningen av älvskyddet (mom. 12)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet har?
och slutar med ?båda motionsyrkandena? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:N223 och i motion 1997/98:Jo731 (m) om att det älvskydd som finns i NRL
inneburit att åtskilliga vattenområden och älvskydd fredats från
vattenkraftsutbyggnad. Dagens älvskydd är effektivt. Det bör inte ändras. VDU:s
förslag får anses vara en uppluckring av skyddet. Det bör inte genomföras. Det
är alltså viktigt att älvskyddet behålls oförändrat, inte minst mot bakgrund av
den oro det nya bidraget till investeringar i småskalig vattenkraft skapat hos
dem som vill bevara outbyggda vattendrag. Investeringsbidraget kombinerat med
VDU:s förslag till utformning av älvskyddet kan innebära exploateringar av
vattendrag som bör bevaras outbyggda.
Vad utskottet nu med anledning av de båda m-motionerna anfört om att dagens
älvskydd skall behållas oförändrat bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande utformningen av älvskyddet
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo731 yrkande 9 och
1997/98:N223 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Begreppet ?miljöanpassad vattenkraft? (mom. 13)
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och
Ulf Björklund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet
finner? och slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse:
I motion 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) anförs även att företrädare för
vattenkraftsindustrin hävdar att ?miljöanpassad vattenkraftsutbyggnad? inte
skall ge lika stora skador på miljön som tidigare. Denna uppfattning kan dock
kritiseras på goda grunder. Klippens kraftstation i Umeälven brukar tas fram
som exempel på den nya tidens vattenkraftsutbyggnad. I stället för exempel på
miljöanpassad utbyggnadsteknik utgör Klippens kraftstation ett otvetydigt bevis
på att i vattenkraftsutbyggnadens spår följer enorma ingrepp i vår natur.
Uppströms anläggningen finns, i likhet med traditionella kraftverk, ett stort
regleringsmagasin, Överuman. Detta måste som motionärerna anför naturligtvis
ingå i bedömningen av kraftstationens totala miljöpåverkan. För att hålla uppe
vattennivån i den utbyggda älvsträckan, har tröskeldammar anlagts. Dessa utgör
inte någon ny miljövänlig teknik, utan är en gammal åtgärd, som helt förändrat
många forsande vattensträckor till onaturliga, långsamt flytande vattensystem.
Utbyggnaden har vidare ödelagt vattensystemets rika bestånd av öring och
röding. Detta kompenseras med utsättning av laxöring, visserligen från det
befintliga vattensystemet, men kräver kontinuerlig tillförsel. Med den ringa
vattenföringen drabbas även älvens övriga djur- och växtliv. Påståenden om att
det går att bygga miljöanpassad vattenkraft får anses ha föga med verkligheten
att skaffa.
Tyvärr har begreppet ?miljöanpassad vattenkraftsutbyggnad? vunnit visst
gehör. Sålunda påstås att en eventuell utbyggnad av Sölvbacka strömmar skulle
kunna ske med användande av miljövänlig teknik i syfte att skapa en bättre
miljö i älvområdet än i dag. Frågan om utbyggnad av Sölvbacka strömmar
behandlar utskottet nedan.
Vad gäller begreppet ?miljöanpassad vattenkraft? bör riksdagen fästa
regeringens uppmärksamhet på det oriktiga och innehållslösa i denna företeelse.
En utbyggnad av en älv eller ett vattenområde är oåterkallelig och kan i
princip inte försvaras med den typ av argument som bygger på någon förment
uppfattning om en möjlig miljöanpassning i samband med vattenkraftsutbyggnad.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande till regeringen ge uttryck för vad nu
anförts i avsikt att undanröja att tillstånd till vattenkraftsutbyggnad ges med
motiveringen att utbyggnaden skulle vara ?miljöanpassad?.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande begreppet "miljöanpassad vattenkraft"
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo526 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Begreppen ombyggnad och utbyggnad vad gäller investeringar för
vattenkraftsändamål (mom. 14)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?De motiv? och
på s. 15 slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Som framgår av motion 1997/98:Bo504 (mp) råder viss osäkerhet om
tillämpningen av begreppen ombyggnad och utbyggnad i samband med inve-steringar
i vattenkraftverk. Vad motionärerna tar upp är den prövning som sker med stöd
av 3 kap. 6 § NRL tredje stycket. Enligt detta lagrum prövas alltså
vattenföretag som orsakar endast obetydlig miljöpåverkan och som åtnjuter skydd
enligt lagrummets två första stycken. Det är av yttersta vikt att de
vattenområden och älvsträckor som omfattas av ?NRL-skydd? verkligen förblir
skyddade och att inte någon förment ?miljövänlig utbyggnad? tillåts. Det finns
alltså goda skäl för riksdagen att ge sin anslutning till yrkande 1 i motionen.
Detta yrkande går ut på att en definition av begreppen ombyggnad och utbyggnad
bör göras och betydelsen av dessa vid vattenkraftsinvesteringar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande begreppen ombyggnad och utbyggnad vad gäller
investeringar för vattenkraftsändamål
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo504 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Utbyggnad av små vattendrag (mom. 15)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med
?Motionsyrkanden liknande? och slutar med ?små vattendrag? bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den oro som förs fram i motion 1997/98:Bo504 (mp) om att det
beslut som år 1997 fattades om bidrag till investeringar i småskalig
vattenkraft kan komma att innebära en utbyggnad av små vattendrag. Detta är
inte acceptabelt. Redan i samband med 1997 års beslut förordade företrädare för
Miljöpartiet avslag på regeringens förslag om investeringsbidrag. Utskottets
uppfattning är att ingen som helst utbyggnad av vare sig småskalig eller annan
vattenkraft som innebär ytterligare åverkan på ekosystemen i våra vattendrag
bör accepteras.
Detta bör riksdagen med anledning av yrkande 3 i motionen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande utbyggnad av små vattendrag
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo504 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Sölvbacka strömmar (mom. 16)
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och
Ulf Björklund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Sedan
utskottet? och slutar med ?motsvarande del? bort ha följande lydelse:
I betänkande 1996/97:BoU10 behandlade utskottet år 1997 en v-motion om att
Sölvbacka strömmar skulle skyddas enligt 3 kap. 6 § NRL. Efter en redovisning i
betänkandet av miljöministerns uppfattning att en överlåtelse från staten till
Bergs kommun endast kunde bli aktuell om riksdagen lämnade ett sådant uppdrag
till regeringen anfördes i en reservation (c, fp, v, mp, kd) följande:
Utskottet delar miljöministerns uppfattning om att det krävs ett
riksdagsbeslut för att det i realiteten skall bli aktuellt att till Bergs
kommun överlåta fallrättigheterna i Sölvbacka strömmar. Utskottet är inte
berett föreslå riksdagen att fatta ett sådant beslut. Däremot har utskottet
tagit intryck av förslaget i motion 1996/97:Bo525 (v) om att riksdagen skall
besluta att Sölvbacka strömmar skall skyddas enligt 3 kap. 6 § NRL.
- - -
Under beredningen av den nu aktuella motionen har utskottet fått muntlig och
skriftlig information såväl från företrädare för Bergs kommun - som anser att
kommunen bör köpa fallrättigheterna - samt från företrädare för Storsjö byalag
och vissa organisationer som anser att kommunen inte bör köpa
fallrättigheterna. De senare har uttalat sig mot en utbyggnad. Bl.a. framhålls
i skrivelser att Sölvbacka strömmar är kärnområde för utterbestånd samt att
strömmarna innehåller värdefulla bestånd av naturreproducerande laxfisk.
Betydelsen av fisketurismen i Storsjö/Ljungdalen har vidimerats i en
undersökning gjord vid turisthögskolan i Östersund.
Sammanfattningsvis gör utskottet den bedömningen att i sak inget väsentligt
tillkommit som föranleder riksdagen att ändra sina tidigare ställningstaganden
från åren 1979 och 1980. Sölvbackaströmmarna bör inte byggas ut. Vad som
däremot ändrats sedan riksdagen senast behandlade frågan är tillkomsten av NRL.
Numera finns en ?etablerad möjlighet? att med användande av den lagen ge
vattenområden och älvsträckor ett skydd mot utbyggnad för vattenkraftändamål.
Den inställning till frågan om Sölvbacka strömmar som utskottet nu redovisat
innebär att strömmarna bör tas in bland de vattenområden som finns i 3 kap. 6 §
första stycket NRL. Detta är en anslutning till förslaget i motion
1996/97:Bo525 (v).
Sedan utskottet behandlade frågan förra året har regeringen alltså beslutat att
inte tillmötesgå Bergs kommuns begäran att få ta upp förhandlingar med staten
om överlåtelse till kommunen av fallrättigheterna vid Sölvbacka strömmar.
Regeringen konstaterar att en överlåtelse av fallrättigheterna endast kan bli
aktuell om riksdagen lämnar ett bemyndigande i frågan. Regeringen avser inte
begära ett sådant bemyndigande av riksdagen.
Regeringens beslut måste rimligen tolkas så att frågan om utbyggnad av
Sölvbacka strömmar nu är avförd från dagordningen en gång för alla, inte bara
från riksdagens sida utan även från regeringens. Älvsträckan bör tas in i 3
kap. 6 § första stycket NRL. Därmed kommer den att åtnjuta ?normalt älvskydd?.
Vad nu förordats är en anslutning till motionerna 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp,
kd) yrkande 2 och 1997/98:Bo537 (kd), denna motion i motsvarande del.
Utskottet föreslår en ändring i NRL som tillgodoser förslaget i motionen. I
bilaga till detta betänkande läggs fram förslag härom. Lagändringen föreslås
träda i kraft den 1 april 1998.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande Sölvbacka strömmar
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo526 yrkande 2 och
1997/98:Bo537, denna motion i motsvarande del, antar som bilaga till
detta betänkande fogat och som utskottets förslag betecknade lydelse till
lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,
10. Gideälven uppströms Björna (mom. 18)
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och
Ulf Björklund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Som framgått?
och slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse:
Som anförs i motionerna 1997/98:529 (fp) och 1997/98:Bo537 (kd) bör Gideälven
ges NRL-skydd. Såväl 1996 som 1997 har fem partier i bostadsutskottet (c, fp,
v, mp, kd) i reservationer stött motioner som gått ut på att älvsträckan borde
undantas från utbyggnad. Vid sistnämnda tillfälle anfördes i reservationen
bl.a. följande (se bet. 1996/97:BoU10 s. 28):
Uppströms Björna utgör Gideälven tillsammans med några mindre sträckor i
Moälven de sista resterna av Västernorrlands läns skogsälvforsar. Gideälven har
därför stor betydelse för upprätthållandet av den biologiska mångfalden i
länet. Utter, strömlekande harrbestånd och förekomsten av flodpärlmussla gör
älvsträckans fauna mycket intressant. I lugnvattnet finns sik, abborre och
gädda men även goda bestånd av harr och öring förekommer upp till Stora
Tällvattnet och i biflödena. Under 1995-96 har ett flertal iakttagelser gjorts
som styrker att Gideälven är en utterbiotop.
- - -
Det är älvsträckans sammanlagda värde som unik naturmiljö med geologiska
kvaliteter, det växt- och djurliv som är knutet till älven och dess betydelse
för det rörliga friluftslivet och turismen samt för de närboende som gör den
viktig att skydda.
En stor majoritet av lokalbefolkningen har motsatt sig den planerade
utbyggnaden. Örnsköldsviks kommun, Länsstyrelsen i Västernorrland och
Naturvårdsverket har också motsatt sig tillstånd för utbyggnad av älven. De
anser att skyddsvärdet överstiger värdet av en exploatering av forsarna mellan
Stennäs och Björna.
Med hänvisning till vad nu anförts föreslår utskottet att en ändring görs i NRL
- 3 kap. 6 § andra stycket - som tillgodoser förslaget i motionen. I bilaga
till detta betänkande läggs fram förslag härom. Lagändringen föreslås träda i
kraft den 1 april 1998.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande Gideälven uppströms Björna
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo529 och 1997/98:Bo537,
denna motion i motsvarande del, antar som bilaga till detta betänkande
fogat och som utskottets förslag betecknade lydelse till lag om ändring i
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,
11. Nationalstadspark i Uppsala (mom. 20)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Enligt vad?
och slutar med ?pågående överväganden? bort ha följande lydelse:
Som framgår av motion 1997/98:Bo532 (c) har Uppsala kommun ställt sig positiv
till att en nationalstadspark bildas inom kommunen såsom utredningen om
nationalstadsparker föreslagit. Uppsala kommun har i november 1997 till
regeringen redovisat hur kommunen i sin planering avser att tillgodose olika
intressen inom det område som föreslagits utgöra nationalstadspark. Av
redovisningen framgår att den nuvarande lydelsen av 3 kap. 7 § NRL inte är
anpassad till det aktuella området. I kommunens redovisning anförs att någon
beredskap från Miljödepartementets sida inte finns för att diskutera en
materiell bestämmelse anpassad till Uppsalas specifika förhållanden.
I den beredning som måste genomföras för att bilda en nationalstadspark i
Uppsala bör sådan revidering av NRL göras att det blir möjligt att ta hänsyn
till kommunens uppfattning om nationalstadsparkens gränser och till de
föreskrifter som behövs för att området Uppsalaåsen-Fyrisån skall kunna utgöra
nationalstadspark.
Beredningen i regeringens kansli bör vägledas av vad nu anförts om viss
revidering av NRL avseende nationalstadspark i Uppsala. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Vad nu anförts är en anslutning till c-
motion 1997/98:Bo532.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande nationalstadspark i Uppsala
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo532 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Inrättande av ytterligare nationalstadsparker (mom. 21)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Som framgått?
och slutar med ?övervägas framöver? bort ha följande lydelse:
I Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo784 yrkande 2 och i motion
1997/98:Bo539 (c) föreslås tillkännagivande till regeringen om att ytterligare
nationalstadsparker bör inrättas inte bara i Trollhättan och Uppsala utan t.ex.
också i Göteborg, Malmö och Sala. Vad i motionerna förordats ligger delvis i
linje med vad som anförs i utredningen om nationalstadsparker. Utskottet har i
och för sig förståelse för att det synsätt som Nationalstadsparksutredningen
anammat och som innebär ett restriktivt synsätt när det gäller att inrätta nya
parker initialt kan ha fog för sig. Emellertid är det viktigt att det relativt
nya nationalstadsparksbegreppet ges en vidare användning än det har i dag och
att därför nya parker bör inrättas. Naturligtvis bör det förberedelsearbete som
behövs bedrivas gemensamt av regeringen, berörda länsstyrelser och kommuner.
Det är viktigt att regeringen visar en öppenhet mot de kommuner som vill bilda
nationalstadsparker och informerar dem om det väsentliga i att nya parker
kommer till stånd.
Vad nu anförts bör vägleda regeringens arbete när det gäller att bilda nya
nationalstadsparker. Detta är en anslutning till förslagen i Centerpartiets
partimotion 1997/98:Jo784 och till motion 1997/98:Bo539 (c).
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande inrättande av ytterligare nationalstadsparker
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo539 yrkande 11 och
1997/98:Jo784 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
13. Beskrivningar av nationalstadsparkens natur- och kulturvärden m.m.
(mom. 22)
Rigmor Ahlstedt (c) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Utskottet
förutsätter? och på s. 19 slutar med ?natur- och kulturvärden m.m.? bort ha
följande lydelse:
Det finns grundad anledning för riksdagen att ge sin anslutning till
förslaget i motion 1997/98:Bo542 (c) vad gäller ett fördjupat underlag som
utgångspunkt för beskrivningar av den befintliga nationalstadsparkens natur-
och kulturvärden samt till förslaget om en utredning avseende miljöförbättrande
åtgärder i parken.
Som framgått ovan har länsstyrelsen i Stockholms län samt Solna och
Stockholms kommuner i uppdrag att redovisa ett fördjupat underlag för den del
av parken som ligger kring södra Brunnsviken. Även om detta är bra är det inte
till fyllest. Det finns anledning att ta fram ett fördjupat underlag även för
de övriga delarna av parken. Anledning finns också för riksdagen att föreslå
regeringen att uppdra åt Vägverket och Banverket att i samverkan med
länsstyrelsen och kommunerna utreda frågan om det lämpliga i att sänka ned
Bergshamravägen.
Vad nu anförts om vidare utredningar avseende nationalstadsparken
Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården bör riksdagen med anledning av c-motionen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande beskrivningar av nationalstadsparkens natur- och
kulturvärden m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo542 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Regeringsprövning av sjökabel till Polen
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anför:
Sjökabelförbindelser av den karaktär som planeras mellan Sverige och Polen
omfattas inte av den obligatoriska regeringsprövning som regleras i 4 kap. 1
§ NRL. Då negativa miljökonsekvenser inte kan uteslutas i samband med
anläggning och drift av sjökabelförbindelser av den här typen och dess effekter
är dåligt kända, bör försiktighetsprincipen tillåtas spela en avgörande roll.
Denna princip ges särskild vikt i och med dess status som generellt giltig
hänsynsregel i den kommande miljöbalk som för närvarande ligger på riksdagens
bord. Den blir också tillämplig vid prövning enligt ellagen i och med att
miljöbalken införs. Huvudagerandet från regeringens sida bör i och med detta
framgent vara att en prövning av anläggningar liknande den här behandlade s.k.
polenkabeln bör ske efter förbehåll enligt 4 kap. 2 § NRL eller motsvarande
regler i miljöbalken.
2. Möjlighet för regeringen att avgöra viss prövning enligt NRL m.m.
Per Lager (mp) anför:
Så som 4 kap. 2 § NRL i dag är utformad, med motsvarighet i
miljöbalkspropositionen, ges regeringen stora möjligheter att avgöra om sådana
verksamheter skall prövas. Det är inte alltid tillfredsställande att regeringen
tillåts avgöra om en verksamhet med betydande miljöpåverkan över huvud taget
skall underställas dess prövning. Sådana ställningstaganden riskerar dessutom
att inkludera överväganden som innebär att prövning avstås i syfte att
förhindra berörda kommuner möjligheter att utnyttja det s.k. kommunala veto som
återfinns i 4 kap. 3 § NRL. Det är vår uppfattning att viss flexibilitet i
regeringens prövningsplikt i vissa fall kan vara nödvändig, beroende på en
verksamhets angelägenhetsgrad och lokalisering. Om regeringens möjlighet att
avstå prövning av en verksamhet enligt 4 kap. NRL visar sig medföra sådana
konsekvenser att skyddsvärda naturvärden riskeras att sättas på spel, bör
kraven på en prövningsplikt för verksamhet med betydande miljöpåverkan eller
ingripande beskaffenhet i enlighet med Miljöpartiets motion 1997/98:Bo517
yrkande 3 på nytt aktualiseras.
3. Domstol som den mest lämpliga prövningsinstansen avseende vissa miljöärenden
Per Lager (mp) anför:
Jag anser att det förslag till inrättande av särskilda miljödomstolar samt
tydligare prövningsförfarande och kompetensfördelning hos länsstyrelserna som
återfinns i miljöbalkspropositionen till viss del tillgodoser yrkande 4 i
motion 1997/98:Bo517 (mp). Den regeringsprövning som kvarstår avseende en
verksamhets tillåtlighet anser jag dock lämna utrymme för ställningstaganden
som i inte ringa grad kan antas bygga på politiska bedömningar till men för
sakliga överväganden och omtanke om miljön. Med särskild oro befarar jag att
miljön kan tvingas stå tillbaka för sådana kortsiktiga tillväxtsträvanden som
vanligen förfäktas av ett vinstmaximerande näringsliv eller som i många fall
utgår från ett i och för sig beaktansvärt motiv att skapa ökad sysselsättning;
ett motiv som dock långt i från alltid låter sig förenas med dem som bör
känneteckna en progressiv miljöpolitik.
Om det efter utvärderingar av den nya miljöbalkens prövningsregler visar sig
att miljön får stå tillbaka för politiska överväganden av den karaktär jag
nämner ovan, bör prövningssystemets uppbyggnad på nytt övervägas. Ett möjligt
alternativ är att strama upp miljölagarnas detaljeringsgrad och att låta
miljödomstolarna sköta tillståndsprövningarna fullt ut. De prövningar som i dag
görs av regeringen kan överlåtas på den föreslagna miljööverdomstolen.
4. Ny prövning av likströmskabeln till Polen
Erling Bager (fp) anför:
I motion 1997/98:Bo544 (fp) yrkande 1 anförs att regeringen i den del som berör
angiven kabelteknik bör ompröva sitt beslut att ge koncession för den s.k.
polenkabeln. I samma motions yrkande 2 anförs att polenkabeln borde ha
föregåtts av prövning enligt 4 kap. 2 § NRL. I sak motsvarande fråga tas upp i
motion 1997/98:Bo517 (mp).
Utskottet anför brist på stöd i grundlagen för att avslå det första motions-
yrkandet. Inte heller anser utskottet att regeringens handläggning av ärendet
varit sådan att riksdagen bör initiera en närmare granskning av handläggningen
enligt 12 kap. 1 § regeringsformen. Jag har inget att anföra mot dessa
utskottsmajoritetens ställningstaganden, men finner det nödvändigt att
understryka att det vid framtida regeringsprövningar av liknande karaktär
närmare bör övervägas om inte annan teknik med mindre negativa
miljökonsekvenser bör användas. Särskilt angeläget är detta i fall då de
negativa miljökonsekvenserna kan befaras drabba enskilda yrkesgrupper så som
exempelvis kan bli fallet för yrkesfiskarna i Blekinge om den planerade
Polenkabelns miljökonsekvenser skadar fiskreproduktionen i det aktuella
området.
5. Ny prövning av likströmskabeln till Polen
Owe Hellberg (v) anför:
I flera motioner har riktats kritik mot regeringens bedömning av den
miljöpåverkan som kan förväntas i samband med etableringen och driften av den
s.k. Polenkabeln. Regeringens uppfattning var att konsekvenserna inte kommer
att bli av sådan omfattning att en prövning enligt 4 kap. NRL är motiverad.
Jag har självfallet förståelse för de konstitutionella argument som anförs
som skäl för utskottsmajoritetens ställningstagande att avstyrka motionerna
1997/98:Bo517 (mp) yrkande 1 och 1997/98:Bo544 (fp) yrkande 1 om en omprövning
av den s.k. Polenkabeln. Jag vill framhålla vikten av att anläggningar av denna
omfattning och där miljökonsekvenserna inte är helt kända fortsättningsvis bör
göras till föremål för obligatorisk prövning enligt de grunder som återfinns i
4 kap. NRL. Prövningen bör göras av de miljödomstolar som föreslås i
miljöbalkspropositionen och bl.a. bygga på sådana grundläggande principer som
försiktighetsprincipen och principen om bästa möjliga teknik.
6. Miljökonsekvensbeskrivningar och utformningen av det kommunala vetot
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anför:
I några motioner från företrädare för Centerpartiet, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet som behandlades i detta betänkande tas upp frågor om hur det
kommande vetot i NRL bör utformas liksom vilka krav som bör ställas på
miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) enligt naturresurslagen (NRL). Dessa två
frågor kan inte anses ha ett särskilt starkt samband med varandra. Att vi ändå
tar upp dem gemensamt i detta särskilda yttrande beror på följande
omständighet.
I den i december 1997 till riksdagen överlämnade propositionen med förslag
till miljöbalk finns såväl regler om MKB som regler om det kommunala vetot med.
MKB-reglerna föreslås i vissa avseenden skärpas i förhållande till dagens
regler medan utformningen av det kommunala vetot väsentligen utan förändring i
sak föreslås införas i miljöbalken.
I samband med presentationen av balkförslaget framgick att företrädare för
Vänsterpartiet och Miljöpartiet deltagit i regeringens beredningsarbete med
balken. Med denna samverkan bör en betydande majoritet ha skapats i riksdagen i
avsikt att skapa en modern och helgjuten miljöpolitik för 2000-talet. Denna
fråga skall inte diskuteras här, det finns anledning att återkomma till den
senare under våren 1998 i samband med riksdagens behandling av balkförslaget.
Vad vi emellertid vill erinra om är den omständigheten att företrädare för
våra partier medverkade till att kraven på MKB föreslås utökas i miljöbalken
(se ovan s. 5 samt 8-9) medan det däremot tyvärr inte gick att få gehör för
uppfattningen att det kommande vetot bör vara absolut och inte i vissa fall
kunna genombrytas (se ovan s. 4 samt 11-12).
Vad nu redovisats är ett uttryck för den politiska kompromissens villkor. Det
är långt ifrån alltid möjligt att få gehör för alla de frågor som bedöms
viktiga. Ibland är det nödvändigt att avstå från att driva vissa ståndpunkter
för att vinna andra.
Vad nu anförts innebär emellertid inte att vi i sak ändrat vår inställning
till hur det kommunala vetot bör utformas. Denna uppfattning framgår bl.a. av
mp-motionen 1997/98:Bo514.
7. Ansvaret för upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar
Per Lager (mp) anför:
Lagstiftningen avseende miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) ger inte besked om
vem som skall upprätta en MKB. Beträffande undersökningar av plats för
slutförvaring av utbränt kärnbränsle innebär detta att Svensk
Kärnbränslehantering dvs. näringen själv kan utarbeta en MKB. Denna ordning kan
starkt ifrågasättas. Det kan finnas anledning att framöver överväga den i mp-
motionen 1997/98:Bo517 föreslagna lösningen om att en oberoende instans skall
ansvara för miljökonsekvensbeskrivningen. Jag utgår från att regeringen - om
motionärernas farhågor besannas - återkommer till riksdagen i ärendet.
8. Begreppen ombyggnad och utbyggnad vad gäller investeringar för
vattenkraftsändamål
Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd) anför:
Det finns anledning fästa uppmärksamhet på den fråga som tas upp i motion
1997/98:Bo504 (mp) och som rör vad som ofta kallas mindre ombyggnader av sådana
vattenområden och älvsträckor som omfattas av älvskydd enligt 3 kap. 6 § NRL
första och andra styckena. Som framgår av motionen finns exempel på att sådana
ombyggnader är så omfattande att frågan är om de inte är att betrakta som
utbyggnader av orörda vattendrag. Vi förutsätter att regeringen har sin
uppmärksamhet riktad på frågan. Det kan också finnas skäl att återkomma till
den senare under våren 1998 vid behandlingen av miljöbalkspropositionen.
9. Projekt som återställer Sölvbacka strömmar i ursprungligt skick
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och
Ulf Björklund (kd) anför:
I fempartimotionen 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) tas upp frågan om att
återställa Sölvbacka strömmar i ursprungligt skick genom att riva den damm som
finns i Storsjön. Som framgår av motionen skulle en sådan åtgärd göra det
möjligt att utvärdera en mängd intressanta erfarenheter såsom biologiska
läkningsprocesser samt återställningens ekonomiska effekter. Området skulle
dessutom bli högintressant för ekoturism.
Vi har emellertid avstått från att nu yrka bifall till motionsförslaget. Som
framgår av betänkandet (s. 16) har regeringen avslagit en ansökan från Bergs
kommun om att få överta fallrättigheterna vid Sölvbacka strömmar. Detta beslut
måste tolkas så att regeringen anslutit sig till riksdagens uppfattning att
strömmarna inte bör byggas ut för vattenkraftsproduktion. I linje med denna
uppfattning finns anledning förutsätta att regeringen eller länsstyrelsen i
Jämtlands län agerar i den riktning motionärerna förordar. Mot denna bakgrund
har vi avstått från att nu yrka bifall till motionärernas förslag. Det kan
finnas anledning återkomma till frågan.
10. Inrättande av ytterligare nationalstadsparker
Erling Bager (fp) anför:
I betänkandet behandlas två motioner i vilka förordas att ytterligare
nationalstadsparker inrättas. Det finns all anledning att se positivt på dessa
förslag. Som framgår av betänkandet pågår emellertid överväganden i regeringens
kansli om att inrätta ytterligare nationalstadsparker. Jag har därför avstått
från att nu stödja motionärernas förslag men vill framhålla att det finns goda
skäl att fatta beslut om flera parker. I de kommande övervägandena bör det, som
anförs i motionerna, kunna bli aktuellt att bl.a. inrätta en sådan park i
Göteborg och då i området Slottsskogen-Botaniska trädgården-Änggården. Det
finns trolgen anledning att återkomma till frågan när nu pågående
beredningsarbete kommit längre.
Av reservanter i reservationerna 9 och 10 - (c), (fp), (v), (mp) och (kd) -
framlagt
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
-------------------------------------------------------
|Vattenkraftverk samt |Vattenkraftverk samt|
|vattenreglering eller |vattenreglering eller|
|vattenöverledning för |vattenöverledning för|
|kraftändamål får inte |kraftändamål får inte|
|heller utföras i följande |heller utföras i följande|
|älvsträckor |älvsträckor |
-------------------------------------------------------
Första och andra styckena gäller inte vattenföretag som orsakar endast
obetydlig miljöpåverkan
____________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.
Beträffande mål och ärenden enligt vattenlagen (1983:291) som anhängiggjorts
hos vattendomstol före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.
**FOOTNOTES**
[1]: Lagen omtryckt 1992:1146
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Uppgifter i anslutning till motionerna................3
Kort redogörelse för uppbyggnaden av naturresurslagen m.m.3
Regeringsprövning av vissa industrianläggningar m.m. och det kommunala
vetot 4
Miljökonsekvensbeskrivningar........................5
Polenkabeln.........................................5
Plan för utbyggnad av vattenkraft...................6
Älvskydd m.m........................................6
Nationalstadsparker................................7
Utskottet.............................................8
Inledning...........................................8
Vissa övergripande frågor om NRL....................8
Tillåtlighetsprövningen av visa industrianläggningar9
Prövningsgrunder och prövningsordning av vissa industrianläggningar9
Prövning av Polenkabeln..........................11
Det kommunala vetot m.m............................11
Utformning av skyddet mot utbyggnad av vattenkraft m.m.13
Skydd av vissa älvsträckor.........................15
Sölvbacka strömmar...............................15
Gideälven........................................17
Långan...........................................17
Nationalstadsparker................................17
Hemställan.........................................19
Reservationer......................................21
1 Ny prövning av likströmskabeln till Polen (mp)...21
2 Utformningen av det kommunala vetot (c)........21
3 Miljöorganisationernas delaktighet i kärnavfallsprocessen (mp)22
4 Vattenkraftens roll i energibalansen (c, fp, v, mp, kd)23
5 Utformningen av älvskyddet (m)...................24
6 Begreppet miljöanpassaad vattenkraft (c, fp, v, mp, kd)24
7 Begreppen ombyggnad och utbyggnad vad gäller investeringar för
vattenkraftsändamål (mp)
25
8 Utbyggnad av små vattendrag (mp).................26
9 Sölvbacka strömmar (c, fp, v, mp, kd)............26
10 Gideälven uppströms Björna (c, fp, v, mp, kd)..27
11 Nationalstadspark i Uppsala (c) ...............28
12 Inrättande av ytterligare nationalstadsparker (c)29
13 Beskrivningar av nationalstadsparkens natur- och kulturväreden (c,
mp) 30
Särskilda yttranden..................................30
1. Regeringsprövning av sjökabel till Polen (v, mp)30
2. Möjlighet för regeringen attavgöra viss prövning enligt NRL m.m. (mp)
31
3. Domstol som den mest lämpliga prövningsinstansen avseende vissa
miljöärenden (mp)
.31
4 Ny prövning av likströmskabeln till Polen (fp)...32
5 Ny prövning av likströmskabeln till Polen (v)....32
6 Miljökonsekvensbeskrivningar och utformning av det kommu- nala vetot
(v, mp) 32
7 Ansvaret för upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar (mp)33
8 Begreppen ombyggnad och utbyggnad vad gäller investeringar för
vattenkraftsändamål (fp, kd)
34
9 Projekt som åteställer Sölvbacka strömmar i ursprungligt skick (c, fp,
v, mp, kd) 34
10 Inrättande av ytterligare nationalstadsparker (fp)34
Bilaga
Av reservanter (c, fp, v, mp, kd) framlagt förslag till lag om ändring
i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
36