I detta betänkande behandlas elva motioner från de allmänna motionstiderna
hösten 1996 respektive hösten 1997 som rör frågor om kompetensutveckling. I
några motioner föreslås att en utredning tillsätts med uppdrag att lämna
förslag om hur behovet av kompetensutveckling i arbetslivet kan tillgodoses. I
några av motionerna lämnas också förslag till hur kompetensutveckling skulle
kunna finansieras. Samtliga motioner avstyrks.
Reservationer har avgetts av företrädare för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Vänsterpartiet.
Motionerna
Motioner från den allmänna motionstiden 1996
1996/97:A210 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samhällskontrakt
för vidareutbildning och kompetensutveckling för alla.
1996/97:A241 av Carina Moberg och Christina Axelsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetensutveckling,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift
att återkomma med förslag på hur kompetensutveckling på bästa sätt kan
tillgodoses för största möjliga del av den svenska arbetsmarknaden.
1996/97:A264 av Margareta E Nordenvall (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om hur en kompetensförsäkring skulle kunna
genomföras i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A270 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utarbeta förslag till
ett utvecklingskonto.
1996/97:A277 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om personliga
utbildningskonton i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A294 av Majléne Westerlund Panke (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett
system för finansiering av återkommande fort- och vidareutbildning i
arbetslivet.
1996/97:A305 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett system av framtidsfonder.
Motioner från den allmänna motionstiden hösten 1997
1997/98:A207 av Christin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ta fram
stimulansåtgärder för att alla skall få kompetensutveckling under sitt
yrkesverksamma liv.
1997/98:A272 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetensförsäkring.
1997/98:A310 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av ett fondsystem för kompetensutveckling,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avsätta 2 000 000 000 kr i form av skatteavdrag för att
finansiera systemet med framtidsfonder.
1997/98:A314 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för att stimulera parterna till en ökad kompetensutveckling
i arbetet samt att en förutsättning för denna stimulans skall vara att den
kommer båda könen till del i lika omfattning.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlas sju motioner som väckts under den allmänna
motionstiden hösten 1996. Betänkandet behandlar därutöver fyra motioner som
väckts under allmänna motionstiden hösten 1997. Motionerna gäller alla frågor
om kompetensutveckling i arbetslivet och hur sådana utbildningsinsatser skulle
kunna finansieras.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion 1996/97:A277 följande. På en snabbt
föränderlig arbetsmarknad kommer alla att behöva komplettera sina kunskaper
många gånger i livet. Perioder av arbetslöshet kan behöva utnyttjas för en
sådan kunskapsuppbyggnad som den enskilde bedömer nödvändig. Partiet förordar
ett system med personliga utbildningskonton som finansiering av utbildning vid
sidan av den ungdomsutbildning som sker i skola och vid universitet.
Utbildningskontot skall byggas upp av arbetsgivaren och arbetstagaren
gemensamt. Den enskilde skall medges skattebefrielse för avsatta medel.
Arbetsgivaren skall ha rätt att skattefritt avsätta lika mycket som den
enskilde själv har bidragit med. För låginkomsttagare kan en utfyllnad på
kontot övervägas. Över den enskildes utbildningskonto skall de fackliga
företrädarna inte ha något inflytande (yrk. 18).
Centerpartiet föreslår i motion 1997/98:A272 att det införs en s.k.
kompetensförsäkring. Partiet anser att arbetsgivare har ansvar för att ge sina
anställda möjligheter till återkommande utbildning och kompetensutveckling. I
början av 2000-talet kommer 20 % av arbetskraften att vara i utbildning.
Eftersom studiemedelssystemet inte kommer att klara av den stora
tillströmningen av studerande måste ett nytt system för finansiering av studier
införas. En modell av finansiering kan enligt motionen vara ett s.k.
kompetenskonto. Den enskilde kan till ett sådant konto sätta av en del av sin
lön eller del av en löneökning. Arbetsgivaren skall också svara för att medel
tillförs kontot. Arbetsmarknadens parter bör ges ansvaret att utforma det
närmare regelverket kring kompetenskontona. Avsättningarna bör enligt partiet
vara skattemässigt gynnade. Även egna företagare skall kunna ha en
kompetensförsäkring (yrk. 3).
Sigge Godin m.fl.(fp) framför i kommittémotion 1996/97:A270 tankegångar om
införandet av ett s.k. utvecklingskonto. Motionärerna anför vidare. Utbildning
spelar en nyckelroll i kampen mot arbetslösheten. Det avdragsgilla
pensionssparandet bör därför breddas till ett pensions- och
utvecklingssparande. Enligt förslaget skall det vara möjligt att upp till en
viss gräns ta ut pengar före pensioneringen för att användas till
kompetensutveckling eller som startkapital i eget företag. Medel som avsatts
för pensions- eller kompetensutvecklingssparande skall vara avdragsgillt upp
till ett basbelopp per år. Personer som är 30-55 år bör ges möjlighet att låna
av det allmänna pensionssystemet. Förslagsvis kan man få ta ut 60 % av sin
årslön. I gengäld reduceras individens ålderspension med motsvarande belopp.
Den som tagit ut ett ?pensionsår? i förväg kan återvinna denna pensionsrätt
genom sparande, antingen i en privat pensionsförsäkring eller genom ökade
avgifter till det reformerade ATP-systemet. Som studier skall avses
heltidsstudier vid universitet, högskolor, gymnasier och komvux. Arbetsgivaren
skall också upp till en viss gräns kunna skjuta till medel till den enskildes
utvecklingskonto. Avsättningen befrias i så fall från arbetsgivaravgift.
Vänsterpartiet föreslår i motionerna 1996/97:A305 och 1997/98:A310 införandet
av s.k. framtidsfonder. Enligt partiet når satsningar på utbildning i dag inte
de människor som har sämst löner eller störst hälsorisker i arbetet. Allt fler
får tillfälliga anställningar eller på annat sätt en svagare kontakt med
arbetsmarknaden. Särskilt kvinnor riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden.
Ökad kompetens ger ökad möjlighet att fritt välja arbete i framtiden. En svag
kompetensutveckling innebär en sämre näringsstruktur, minskad utvecklingskraft
och produktivitet eller högre kostnader för socialförsäkringar och sjukvård.
Särskilt för kvinnor är frågan om kompetensutveckling central. Partiet anser
därför att medel bör fonderas i de föreslagna framtidsfonderna för att användas
i kompetensutvecklingsarbetet. Till framtidsfonderna skall företagen göra en
avsättning av vinsten varje år. De avsatta medlen skall användas till
kompetensutveckling. Ett grundavdrag skall få göras för att mindre lönsamma
företag inte skall omfattas av den föreslagna vinstdelningen. En mindre del av
avsättningen skall läggas i lokala fonder och en större del i regionala fonder.
Arbetsgivarna och den lokala fackföreningen bör gemensamt göra upp program för
hur medel i fonderna skall användas. Om parterna inte kan komma överens går
medlen över till den regionala fonden. I den regionala fondstyrelsen skall
sitta representanter för arbetsmarknadens parter och olika arbetslivs- och
arbetsmarknadsorgan. Fonden skall behandla fondansökningar och ansvara för
uppsökande verksamhet. Den skall också utvärdera resultaten av
utbildningsprogrammen. För att få medel från fonden krävs en egenfinansiering
från arbetsgivaren (1996/97:A305 yrk. 18 och 1997/98:A310 yrk. 21).
Vänsterpartiet föreslår vidare att 2 miljarder kronor avsätts (1997/98:A310
yrk. 22) i form av skatteavdrag i avvaktan på att ett fungerande
vinstdelningssystem har införts.
I flera motioner från enskilda socialdemokrater framhålls behovet av ett
regelsystem om kompetensutveckling. Bengt Kronblad m.fl. (s) föreslår i motion
1996/97:A210 att s.k. samhällskontrakt införs. Kontrakten skall kunna upprättas
mellan arbetsmarknadens parter å ena sidan och staten å andra sidan. Ett
samhällskontrakt skulle kunna innebära att riksdag och regering ställer upp med
resurser för utbildningsinsatser mot att parterna på arbetsmarknaden tecknar
kollektivavtal om intjänande av ?kompetenstid?, ersättningar och genomförande
av verksamhet med kompetensutveckling. Målet bör vara att varje anställd skall
ha rätt till kompetensutveckling motsvarande 1 % av arbetad tid. En
kompetensfond skall stå för lönen under utbildning eller praktik. Staten skall
stå för kostnader för lärare, läromedel och lokaler eller andra
utbildningskostnader. Förslag om att regeringen bör utreda bl.a. frågan om en
finansiering av ett system för kompetensutveckling har lämnats av Carina Moberg
och Christina Axelsson (s) i motion 1996/97:A241 (yrk. 1 och 2), Majléne
Westerlund Panke (s) i motion 1996/97:A294 och Christin Nilsson (s) i motion
1997/98:A207. Inger Segelström m.fl. (s) anser i motion 1997/98:A314 att
särskilda insatser bör göras för att stimulera parterna till en ökad
kompetensutveckling i arbetet. En förutsättning för en sådan stimulans skall
enligt motionärerna vara att den kommer båda könen till godo i lika omfattning
(yrk. 4).
Förslag om utredning lämnas även av Margareta E Nordenvall (m) i motion
1996/97:A264. Utredningen skall enligt vad som yrkas i motionen gälla frågan
hur en frivillig kompetensförsäkring skulle kunna genomföras. En sådan
försäkring kan enligt motionären bygga på en samverkan mellan individen,
arbetsgivaren och staten. Den anställde skulle därvid kunna ges rätt att
årligen avsätta en viss procent av sin lön till ett eget kompetenskonto.
Avsättningen kan göras med obeskattade medel som beskattas när de tas ut.
Försäkringen kan knytas till regelsystemet för pensionsförsäkringar. Medel på
kontot kan så småningom användas för vidareutbildning. Om de inte används
faller de i stället ut vid sjukdom eller pension. Arbetsgivare kan på
motsvarande sätt avsätta obeskattade medel på ett särskilt konto för
kompetensutveckling i företaget. Medlen bör svara mot en viss procent av de
anställdas lön. Dessa medel kan sedan användas som ett komplement till de medel
den anställde själv sparat ihop för utbildning som ligger i arbetsgivarens
intresse.
Utskottets ställningstagande
Utskottet som kan konstatera att mMotionärerna är ense om att satsningar måste
göras för att höja kompetensen hos arbetskraften för att möta den snabba
utveckling som för närvarande sker på arbetsmarknaden vill inledningsvis nämna
något kort om delar av innehållet i Arbetsmarknadspolitiska kommitténs
betänkande Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34). Enligt vad som framgår av
betänkandet har OECD gjort statistiska sammanställningar som visar att den
svenska utbildningsnivån år 1995 låg på en genomsnittlig europeisk nivå.
Däremot hade under en lång tid andelen ungdomar som studerade vidare på
högskolenivå - främst långa högskoleutbildningar - varit jämförelsevis låg i
Sverige. Tillströmningen till de högre utbildningarna hade dock under de
senaste åren ökat. Enligt SCB var det år 1995 drygt 50 % av dem som föddes i
början av 1930-talet som hade högst grundskoleutbildning. Motsvarande siffra
för dem som föddes i början av 1970-talet var 11 %. Andelen av årskullarna som
skaffat sig eftergymnasial utbildning ökade successivt från 15 % bland dem som
föddes på 1930-talet till drygt 23 % bland dem som föddes i slutet av 1960-
talet. Enligt SCB:s prognos kommer andelen efter sekelskiftet att stiga till ca
30 % bland de sena sextiotalisterna. Andelen med längre högskoleutbildning var
1995 dock relativt konstant kring 15-16 % inom åldersgrupperna födda 1946-1965.
Av betänkandet framgår vidare att den relativa arbetslösheten skiljer sig
kraftigt åt mellan olika utbildningskategorier. Bortsett från ett par år i
början av 1970-talet har arbetslösheten för dem med eftergymnasial utbildning
varit klart lägre än för dem med annan utbildning. Till i början av 1990-talet
låg arbetslösheten bland de högskoleutbildade på ca 1 %. De lågutbildade har
hela tiden haft betydligt högre arbetslöshet. Enligt utredarna är det uppenbart
att den ekonomiska krisen och arbetslösheten under 1990-talet främst drabbat
dem med lägre utbildning. Som en förklaring till denna utveckling anger
utredarna att arbetsgivarnas krav på kompetens successivt har ökat.
I betänkandet redovisas vidare av Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) och SCB gjorda beräkningar av det framtida behovet av arbetskraft med
olika slag av utbildning. NUTEK:s bedömning var att det år 2010 kommer att vara
brist på arbetskraft med högskoleutbildning, särskilt sådan med teknisk och
naturvetenskaplig, ekonomisk eller juridisk utbildning. Vidare bedömde NUTEK
att en del av dagens efterfrågan på utbildade från gymnasieskolans
yrkesinriktade program i framtiden kommer att ersättas med efterfrågan på
utbildade med kort högskoleutbildning, särskilt inom vård- och omsorgssektorn.
Personer med enbart grundskola eller allmän gymnasial utbildning kommer det,
enligt beräkningarna, att bli stort överskott på. SCB:s bedömning är i sina
huvuddrag den samma som NUTEK:s. Kalkylerna indikerar brist på exempelvis
lärare i grundskolan och gymnasiet, civilingenjörer, ekonomer, jurister,
apotekare, personer med jordbruks- och skogsutbildning samt med teknisk-
industriell utbildning på gymnasial nivå. Enligt SCB förefaller det däremot bli
överskott på personer med humanistisk utbildning, förskollärare,
arbetsterapeuter, sjukgymnaster, personer med estetisk utbildning och
vårdutbildning på gymnasial nivå. Även SCB bedömde att personer med enbart
grund- eller folkskola kommer att få allt svårare att få arbete. En OECD-studie
visar också enligt betänkandet att den absoluta efterfrågan på lågutbildad
arbetskraft har sjunkit kraftigt och att det finns få, om ens något, tecken på
att efterfrågan på lågutbildade kommer att öka i sådan utsträckning att
arbetslösheten bland dem kommer att minska i någon större omfattning.
Behovet av anpassning av förhållandena på arbetsmarknaden till nya
förutsättningar har också uppmärksammats inom Europeiska unionen. EU-kom-
missionen publicerade förra året en s.k. grönbok - Partnerskap för en ny
arbetsorganisation. Kommissionen konstaterar i grönboken att det under de
senaste 23 åren har skett en tydlig förskjutning i arbetsmarknadens struktur
mot arbeten som kräver högre kompetens. Antalet anställda inom akademiska och
tekniska yrken samt arbetsledning har ökat med 25 %, medan antalet arbetare i
produktionen har minskat. De som har förlorat arbete har haft stora svårigheter
att komma tillbaka till en arbetsmarknad med nya och högre krav. Enligt uppgift
i grönboken kommer om tio år 80 % av dagens teknik att vara obsolet och kommer
att ha ersatts av ny, mer avancerad teknik. Då kommer också 80 % av den
arbetande befolkningen att ha formella utbildningar eller yrkesutbildningar som
är över tio år gamla.
Enligt utskottet är det uppenbart att den snabba förändringstakten inom
arbetslivet kräver att breda satsningar görs för att förhindra å ena sidan
problem med att s.k. ?flaskhalsar? uppstår inom den expansiva delen av
arbetsmarknaden och å andra sidan att människor slås ut från arbetsmarknaden på
grund av bristande eller föråldrad kompetens. Såväl utbildningen av ungdomar
inom ramen för det reguljära utbildningsväsendet i grund- gymnasie- och
högskola som kompetensutveckling i arbetslivet måste anpassas till den kommande
efterfrågan på arbetskraft. En sådan anpassning skulle motverka de problem
utskottet pekat på och öka möjligheterna till flexibilitet och förnyelse på
arbetsplatserna.
Av Kvinnomaktutredningens betänkande - Ty makten är din ... (SOU 1998:6)
framgår att kvinnor i högre grad än män har s.k. dead end jobs, dvs. arbeten
utan utvecklings- och karriärmöjligheter. En ökad satsning på
kompetensutveckling kan därför också ses som ett led i strävandena att motverka
den könsuppdelning som råder på arbetsmarknaden.
Initiativ har tagits för att öka uppmärksamheten och insatserna på detta
område. Europeiska rådet höll i november förra året ett extra
sysselsättningsmöte i Luxemburg. De riktlinjer för sysselsättningspolitiken som
antogs var att politiken skulle förbättra möjligheterna till inträde på
arbetsmarknaden, att utveckla företagarandan, att uppmuntra företagens och de
anställdas anpassningsförmåga och att stärka jämställdheten. Ordförandeskapets
slutsatser av mötet var bland annat att medlemsstaternas insatser för inträde
på arbetsmarknaden inte i sig är tillräckliga för att nå önskat resultat.
Arbetsmarknadens parter uppmanades därför att på sina olika ansvarsområden
sluta avtal som ökar möjligheterna till utbildning, yrkeserfarenhet, praktik
eller andra åtgärder som kan underlätta inträdet på arbetsmarknaden.
Ordförandeskapet drog också slutsatsen att medlemsstaterna och arbetsmarknadens
parter kommer att anstränga sig för att utveckla möjligheterna till livslång
utbildning. Varje medlemsstat har vidare åtagit sig att granska de hinder,
särskilt skattemässiga, som kan stå i vägen för en investering i mänskliga
resurser, och staterna kommer i förekommande fall att planera skattemässiga
eller andra incitament för ökad utbildning inom företagen. Rådet fastställde
dessa riktlinjer för sysselsättningspolitiken i december förra året.
Arbetsmarknadsdepartementet har nyligen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift
att främja kompetensutveckling i arbetslivet. Arbetsgruppen skall i ett första
skede undersöka och redovisa de behov som finns av satsningar på
kompetensutveckling. Gruppen skall därefter lämna förslag till system för
kompetensutveckling i arbetslivet där statens insatser underlättar parternas
ansvarstagande. I arbetsgruppen ingår företrädare för Regeringskansliet och
arbetsmarknadens parter. Gruppens arbete skall vara slutfört den 12 juni 1998.
Utskottet vill understryka vikten av det arbete som nu inletts för att öka
möjligheterna till kompetensutveckling inom arbetslivet. Något tillkännagivande
till regeringen om behovet av åtgärder för främjande av kompetensutveckling
förefaller dock inte behövas. Utskottet vill inte heller föregripa resultatet
av det arbete som den nyss nämnda arbetsgruppen utför genom att ta ställning
för eller emot något av de system för finansiering av kompetensutveckling som
föreslagits i de olika motionerna. Utskottet avstyrker därför samtliga i detta
betänkande behandlade motioner, i den mån de inte tillgodosetts med vad
utskottet anfört.
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Laila Bjurling
(s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro
Johansson (mp), Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s), Christer Erlandsson (s),
Anna Åkerhielm (m) och Margareta Andersson (c).
Reservationer
1. Kompetensutveckling
Kent Olsson, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser
dels att avsnittet Utskottets ställningstagande i den del det börjar med ?Något
tillkännagivande? och slutar med ?med vad utskottet anfört." bort ha följande
lydelse:
Behovet av en ny syn på kompetensutveckling understryks också av de
otillräckliga resultat som uppnåtts inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
En viktig orsak till att arbetsmarknadsutbildningen inte fungerar
tillfredsställande är att den inte innehåller de starka personliga incitament
som behövs för framgångsrika resultat.
Utskottet förordar att ett system för kompetensutveckling införs som tar
sikte på att skapa förutsättningar för en sådan kontinuerlig vidareutveckling
av kunnandet att arbetslöshet till följd av otillräckliga kunskaper inte skall
behöva inträffa. För finansiering av utbildning vid sidan av
ungdomsutbildningen i skola och vid universitet och den utbildning som sker
internt hos arbetsgivarna bör personliga utbildningskonton byggas upp gemensamt
av den enskilde och dennes arbetsgivare. Den enskilde skall medges
skattebefrielse för avsatta medel. Även arbetsgivaren skall ha rätt att
skattefritt avsätta lika mycket som den enskilde själv bidrar med. För
låginkomsttagare kan en form av utfyllnad på kontot övervägas. Över den
enskildes utbildningskonto skall fackliga organisationer inte ha något
inflytande. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ett
finansieringssystem i den riktning som här har förordats. Utskottet tillstyrker
motion 1996/97:A277. I den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört
avstyrks övriga motioner som behandlas i detta betänkande.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande kompetensutveckling
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A277 yrkande 18 och med avslag på
motionerna 1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A264,
1996/97:A270, 1996/97:A294, 1996/97:A305 yrkande 18, 1997/98:A207,
1997/98:A272 yrkande 3, 1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt 1997/98:A314
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Kompetensutveckling
Margareta Andersson (c) anser
dels att avsnittet Utskottets ställningstagande i den del som börjar med ?Något
tillkännagivande? och slutar med ?vad utskottet anfört.? bort ha följande
lydelse:
Ett nytt system för finansiering av kontinuerligt lärande måste utformas. Ett
sådant finansieringssystem måste både ge försörjning under utbildningstiden och
stimulera den enskilde till eget ansvarstagande för utbildning. Utskottet
föreslår i likhet med Centerpartiet att ett system med kompetenskonto övervägs.
Den enskilde och dennes arbetsgivare avsätter medel till ett sådant konto.
Genom avtal och överenskommelser bör parterna på arbetsmarknaden ges ett ansvar
för att utforma regelverket för och uppbyggnaden av dessa konton. Staten skall
bidra till finansiering av kompetensutveckling genom att gynna avsättningar
till kontot skattemässigt. Det är viktigt att också egna företagare kopplas
till en modell med kompetensförsäkring genom utformande av regler för egna
insatser och skattestimulanser från samhället. Vad utskottet nu anfört bör ges
regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion 1997/98:A272 yrkande 3.
Övriga motioner som behandlas i detta betänkande avstyrks i den mån de inte
tillgodosetts med vad som anförts.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande kompetensutveckling
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A272 yrkande 3 och med avslag på
motionerna 1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A264,
1996/97:A270, 1996/97:A277 yrkande 18, 1996/97:A294, 1996/97:A305 yrkande
18, 1997/98:A207, 1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt 1997/98:A314
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Kompetensutveckling
Elver Jonsson (fp) anser
dels att avsnittet Utskottets ställningstagande i den del det börjar med ?Något
tillkännagivande? och slutar med ?vad utskottet anfört.? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om
hur finansiering av kompetensutveckling i enlighet med vad som skisseras i den
av Folkpartiet liberalerna väckta motionen. Utskottet anser liksom motionärerna
att det nuvarande avdragsgilla pensionssparandet kan breddas till ett pensions-
och utvecklingssparande. Det bör vara möjligt att upp till en viss gräns ta ut
pengar före pensioneringen för att möjliggöra kompetensutveckling eller för att
användas som startkapital i ett eget företag. Avsättningen till utvecklings-
och pensionssparande bör vara avdragsgillt, förslagsvis upp till ett basbelopp.
Personer som är 30-55 år bör ges möjlighet att låna av det allmänna
pensionssystemet till kompetensutveckling eller till att starta eget företag. I
gengäld kan ålderspensionen reduceras med motsvarande belopp. Som studier bör
avses heltidsstudier vid universitet, högskolor, folkhögskolor, gymnasium och
komvux. Arbetsgivare bör också ha möjlighet att, upp till ett visst belopp,
skjuta till medel till den enskildes utvecklingskonto. Avsättningen bör befrias
från arbetsgivaravgift. Utskottet tillstyrker med det anförda motion
1996/97:A270. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande kompetensutveckling
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A270 och med avslag på motionerna
1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A264, 1996/97:A277
yrkande 18, 1996/97:A294, 1996/97:A305 yrkande 18, 1997/98:A207,
1997/98:A272 yrkande 3, 1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt 1997/98:A314
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Kompetensutveckling
Hans Andersson (v) anser
dels att avsnittet Utskottets ställningstagande i den del det börjar med ?Något
tillkännagivande? och slutar med ?vad utskottet anfört.? bort ha följande
lydelse:
Hela 90-talet har präglats av utredningar och förslag om en bred
kompetensutveckling i arbetslivet. Det är på tiden att frågorna nu behandlas av
regeringen. Utskottet anser att det är dags att det händer någonting. Utskottet
förordar ett system som omfördelar resurser till löntagarnas utbildning som en
del i arbetslivsutvecklingen. Det förbättrar löntagarnas ställning i
arbetslivet men också produktivitet, kvalitet och konkurrenskraft hos
företagen. Liksom Vänsterpartiet menar utskottet att detta kan ske genom att en
del av företagens vinstmedel fonderas, t.ex. i regionala och lokala fonder. Ett
grundavdrag bör dock kunna göras så att mindre lönsamma företag inte omfattas
av vinstdelningen. De fonderade medlen bör kunna tas i anspråk efter det att
arbetsgivaren och den lokala fackföreningen upprättat program för hur de skall
användas. Programmet skall dock först godkännas av den regionala fonden. Om de
lokala parterna inte kan komma överens om programmet skall medlen i den lokala
fonden överföras till den regionala fonden. I den regionala fonden skall
representanter för arbetsmarknadens parter och olika arbetslivs- och
arbetsmarknadsorgan ingå. Fondsystemet skall omfatta alla arbetsplatser, såväl
inom den privata som den offentliga sektorn. För att få medel från den
regionala fonden krävs en egenfinansiering av arbetsgivaren. Vid sidan om det
finansieringssystem som här skisserats kan dock utskottet tänka sig att
kombinera denna lösning med andra konstruktioner som statliga stimulanser och
individuellt sparande. Det är dock viktigt att den lösning som väljs blir
fördelningspolitiskt rimlig, inte minst för dem med sämst utbildningsmässiga
förutsättningar.
Utskottet anser slutligen att 2 miljarder kronor i form av skatteavdrag bör
avsättas för att verksamheten skall komma i gång. Utskottet tillstyrker med det
anförda motionerna 1996/97:A305 och 1997/98:A310 i berörda delar. Övriga i
betänkandet behandlade motioner avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med
vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande kompetensutveckling
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A305 yrkande 18 och
1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt med avslag på motionerna
1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A264, 1996/97:A270,
1996/97:A277 yrkande 18, 1996/97:A294, 1997/98:A207, 1997/98:A272 yrkande
3 samt 1997/98:A314 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Dan Ericsson (kd) anför:
Utbildning är en investering. Vuxenutbildning, oavsett nivå, är ett gemensamt
ansvar för individen, samhället och arbetsgivarna. I ett samhälle med allt
högre krav på kompetens och fortlöpande lärande är det viktigt att individen
stimuleras att vidmakthålla, utveckla och anpassa sin kompetens till
arbetslivets behov. Kristdemokraterna anser att en ?kontomodell? bör skapas för
finansiering av kompetensutveckling. Utgifter och inkomster skulle på så sätt
kunna utjämnas över individens livscykel. En sådan konstruktion skulle också
göra det möjligt att ge individen största möjliga valfrihet i förening med eget
ekonomiskt ansvar. Kristdemokraterna föreslår införandet av ett system med
utbildningskonton som fylls på genom avsättningar från arbetsgivare och
arbetstagare. Avsättningarna skall vara frivilliga och avdragsgilla. De medel
som eventuellt finns kvar på det individuella kontot vid pensionstillfället
tillförs premiereserven i pensionssystemet. Förslag om olika ?kontomodeller?
har lagts fram av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och
Centerpartiet. Skillnaderna mellan dessa förslag och Kristdemokraternas är inte
större än att partierna borde kunna enas om ett gemensamt finansieringssystem
för kompetensutveckling.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1
Motionerna..........................................1
Motioner från den allmänna motionstiden 1996 1
Motioner från den allmänna motionstiden hösten 1997 2
Utskottet...........................................2
Inledning 2
Motionerna 2
Utskottets ställningstagande 5
Hemställan 7
Reservationer.......................................8
1. Kompetensutveckling, (m) 8
2. Kompetensutveckling, (c) 9
3. Kompetensutveckling, (fp) 9
4. Kompetensutveckling, (v) 10
Särskilt yttrande..................................11