Regeringen har i proposition 1997/98:82 Europarådets sociala stadga föreslagit
att riksdagen med vissa särskilt angivna inskränkningar skall godkänna två
internationella överenskommelser. Det är fråga dels om det av Europarådet 1995
antagna tilläggsprotokollet till 1961 års europeiska stadga angående ett
kollektivt klagomålsförfarande, dels den 1996 av Europarådet antagna reviderade
europeiska stadgan.
Tilläggsprotokollet om kollektivt klagomålsförfarande innebär att vissa
organisationer ges rätt att anföra klagomål mot en stat för bristande
genomföranden av dess åtaganden enligt den sociala stadgan.
Den reviderade sociala stadgan utgör ett sammanförande av de rättigheter som
återfinns i den gällande sociala stadgan och i ett av Sverige 1989 antaget
tilläggsprotokoll till stadgan, med vissa förändringar och med tillägg av ett
antal nya rättigheter som avser förhållanden i arbetslivet och vissa sociala
aspekter.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker två motioner som
väckts med anledning av propositionen. Att tilläggsprotokollet och den
reviderade stadgan godkänns föranleder inte några lagändringar.
Vänsterpartiets företrädare har reserverat sig.
1 Propositionen
I proposition 1997/98:82 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) att
riksdagen godkänner
1. tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan om ett kollektivt
klagomålsförfarande, utan den särskilda förklaringen enligt artikel 2 i
protokollet,
2. den reviderade europeiska sociala stadgan, där punkterna 2:6, 3:1, 10:4,
15:3, 17:2, 19:11 och 19:12 samt artiklarna 25-27 och 29-31 godtas utöver de
bestämmelser som motsvarar tidigare godtagna bestämmelser.
2 Motioner med anledning av propositionen
1997/98:A9 av Ingrid Burman och Hans Andersson (v) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner tilläggsprotokollet till den europeiska sociala
stadgan om ett kollektivt klagomålsförfarande, med den särskilda förklaringen
enligt artikel 2 i protokollet i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen godkänner artikel 2:1 i den reviderade europeiska sociala
stadgan i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen godkänner artikel 3:4 i den reviderade europeiska sociala
stadgan i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:A10 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att även godta punkt 2:1 i den reviderade
europeiska sociala stadgan i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att även godta punkt 2:4 i den reviderade
europeiska sociala stadgan i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om snabbt utredningsarbete med sikte på godkännande av punkt 3:4 i den
reviderade europeiska sociala stadgan.
3 Utskottet
3.1 Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1997/98:82 Europarådets
sociala stadga och två motioner som väckts med anledning av propositionen.
Den europeiska sociala stadgan, som ratificerades av Sverige 1962 och trädde
i kraft 1965, är en internationell överenskommelse som utarbetats inom
Europarådet. Stadgan innehåller 19 artiklar med bestämmelser om
arbetsmarknadspolitik, arbetsvillkor, arbetarskydd, förenings- och
förhandlingsrätt, socialförsäkring och andra sociala trygghetsanordningar samt
familjepolitik. Den innehåller också bestämmelser till skydd för migrerande
arbetstagare. Syftet är att garantera sociala rättigheter samt att höja
levnadsstandarden och öka den sociala välfärden. I januari 1998 hade 21 av
Europarådets 40 medlemsstater ratificerat stadgan.
Europarådet har 1995 antagit ett tilläggsprotokoll till stadgan och 1996
antagit en reviderad stadga. Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen,
med vissa inskränkningar, skall godkänna tilläggsprotokollet och den reviderade
stadgan.
I två motioner föreslås att några artiklar som inte omfattas av regeringens
förslag skall godkännas.
3.2 Tilläggsprotokollet
Propositionen
I propositionen lämnas en redogörelse för innehållet i tilläggsprotokollet och
skälen för regeringens förslag. Tilläggsprotokollet tar sikte på frågan om
övervakningen av efterlevnaden av stadgan och innehåller regler om ett
kollektivt klagomålsförfarande. Den nu gällande ordningen för övervakningen
bygger på rapporter från de fördragsslutande länderna om tillämpningen av
stadgan. Kontrollen sker i dag genom insatser från tre organ. Den oberoende
expertkommittén granskar staternas rapporter och gör en rättslig bedömning av
om staterna uppfyller sina åtaganden. Ministerkommittén antar resolutioner som
avser den aktuella övervakningsperioden. En sådan resolution kan innehålla
individuella rekommendationer till en stat som inte uppfyllt stadgans krav.
Regeringskommittén, slutligen, bereder ministerkommitténs beslut och väljer ut
situationer som bedöms bli föremål för rekommendationer från ministerkommittén.
Nu föreslås ett nytt kontrollförfarande - ett kollektivt klagomålsförfarande.
Syftet är att göra övervakningen av efterlevnaden av den sociala stadgan mer
effektiv än den kan bli när den enbart bygger på de fördragsslutande parternas
egna rapporter. Med förebild från ILO har syftet varit att i större
utsträckning involvera representanter för parterna på arbetsmarknaden men även
andra enskilda organisationer, s.k. non-governmental organizations (?NGO:er?),
i kontrollen av hur staterna uppfyller de olika åtagandena enligt stadgan.
Protokollet erbjuder enligt propositionen en möjlighet till ett
kontrollförfarande som är snabbare än den regelbundna granskningen av staternas
rapporter. Förfarandet skall ses som ett komplement till granskningen av
rapporterna, som även fortsättningsvis kommer att utgöra grundvalen för
övervakningsproceduren.
I artikel 1 anges tre kategorier av organisationer som har rätt att anföra
klagomål som en direkt följd av att protokollet har trätt i kraft i förhållande
till en viss stat. Först och främst nämns sådana internationella arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer som nu deltar som observatörer vid
regeringskommitténs sammanträden. Vidare får också andra internationella
enskilda organisationer (international non-governmental organizations,
?INGO:er?) anföra klagomål. En förutsättning för detta är att dessa
organisationer har s.k. konsultativ status hos Europarådet och att de finns
upptagna på en särskild lista som regeringskommittén upprättat enligt ett
särskilt förfarande beslutat av ministerkommittén den 22 juni 1995. Syftet med
detta förfarande är att säkerställa att den organisation som ges rätt att
anföra klagomål också har kompetens på ett relevant område. Den tredje gruppen
utgörs av representativa nationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
i den berörda fördragsslutande staten. I protokollet anges inte vad som menas
med ?representativ? men avsikten är att den oberoende expertkommittén skall
avgöra den saken. Om en stat inte har nationella regler för att fastställa
representativiteten kan faktorer som antalet medlemmar och organisationens
faktiska betydelse som förhandlingspart i nationen i fråga få betydelse.
Enligt artikel 2 kan även andra nationella enskilda organisationer (?NGO:er?)
än arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer få rätt att anföra klagomål, dock
endast om den fördragsslutande staten i fråga avgett en särskild förklaring
angående detta. En sådan förklaring kan avges för en bestämd tidsperiod, men
inte endast avse vissa organisationer eller klagomål beträffande vissa artiklar
i stadgan. Har en stat lämnat en förklaring enligt artikeln är det även i detta
fall den oberoende expertkommittén som avgör om organisationen i fråga är
?representativ? och har sådan ?särskild sakkunskap? som denna artikel kräver
för rätt att anföra klagomål.
Enligt regeringens mening bör Sverige inte redan nu avge en förklaring enligt
artikel 2. Regeringen delar uppfattningen att även nationella organisationer
har en viktig roll när det gäller bevakningen av stadgans efterlevnad. I det
nya förfarandet kommer emellertid, enligt propositionen, den oberoende
expertkommittén att få helt nya uppgifter. Bl.a. skall den ta ställning till om
en viss organisation är ?representativ? respektive har ?särskild sakkunskap?.
Den skall vidare bedöma om ett visst klagomål gäller en fråga i vilken en
organisation har ?särskild sakkunskap?. Detta gäller klagomål både från
internationella och nationella organisationer. När det gäller internationella
enskilda organisationer har regeringskommittén ett inflytande på så sätt att
den skall fastställa en särskild lista med organisationer som skall få
klagorätt (artikel 1 b). När det gäller att fastställa vilka nationella
organisationer enligt artikel 2 som skall få klagorätt har däremot varken den
ratificerande staten i fråga eller regeringskommittén något inflytande. Som
nämnts är det den oberoende expertkommittén som avgör den saken. Det kan därför
enligt regeringen finnas anledning att avvakta den praxis som kommer att
utvecklas i den oberoende expertkommittén när det gäller vilka organisationer
som ges klagorätt.
Övriga artiklar - artiklarna 3-16 - anger de krav som måste vara uppfyllda
för att ett klagomål skall tas upp till behandling och hur förfarandet går
till. I korthet är gången den att den s.k. oberoende expertkommittén - som är
den instans som skall pröva klagomålen - avger en rapport till
ministerkommittén som kan avge en rekommendation till den stat som anses inte
ha tillämpat stadgan på ett tillfredsställande sätt. En sådan rekommendation
skall följas upp genom att den berörda staten lämnar upplysningar om de
åtgärder den vidtagit för att verkställa ministerkommitténs rekommendation.
Motion
En motion tar sikte på möjligheten att enligt artikel 2 i tilläggsprotokollet
avge en särskild förklaring om klagorätt för även andra organisationer än
arbetsmarknadens parter.
Ingrid Burman och Hans Andersson (v) konstaterar i motion A9 att regeringens
förslag innebär att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer får en klagorätt
mot staten. De framhåller att stadgan innehåller vissa bestämmelser som inte
berör de intressen som arbetsmarknadens parter bevakar och pekar på att även
andra organisationer kan ha behov av klagorätt. De noterar vidare att inte
något land hittills avgett en särskild förklaring enligt artikeln och menar att
det därmed saknas förutsättningar för att en praxis skall kunna utbildas i
frågan om vilka organisationer som skall ges klagorätt. Enligt motionen bör
Sverige anta tilläggsprotokollet med den särskilda förklaringen om klagorätt
även för andra organisationer än arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
(yrk. 1).
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser positivt på det reformarbete som bedrivits inom Europarådet under
1990-talet och vars syfte i propositionen beskrivs som att reformera och stärka
medborgarnas ekonomiska och sociala rättigheter. Genom tilläggsprotokollet
bereds nu internationella enskilda organisationer möjlighet att framföra
klagomål. Särskilt arbetsmarknadens parter ges en aktiv roll i
övervakningsförfarandet. Utskottet instämmer i regeringens ståndpunkt att detta
bör ses som ett stort framsteg.
När det gäller den särskilda frågan om klagorätt även för nationella enskilda
organisationer - enligt artikel 2:1 - delar utskottet bedömningen att det finns
skäl att avvakta innan en sådan klagorätt införs. Utskottet delar i princip
uppfattningen att inte bara de internationella utan även de nationella enskilda
organisationerna har en viktig roll när det gäller att bevaka att rättigheter
som de är särskilt berörda av genomförs i praktiken. Det gäller inte bara
parterna på arbetsmarknaden utan även t.ex. för handikapporganisationer. Men
eftersom varken den ratificerande staten eller regeringskommittén har något
inflytande över vilka nationella organisationer som skulle få klagorätt enligt
artikeln, finns det skäl att avvakta den praxis som kan komma att utvecklas i
den oberoende expertkommittén i denna fråga. Utskottet vill peka på att
möjligheten att avge en särskild förklaring enligt artikel 2:1 står öppen även
om Sverige inte nu utnyttjar möjligheten. Utskottet förutsätter att regeringen
noga följer utvecklingen och att regeringen om och när det är påkallat tar
ställning till frågan på nytt. För närvarande gör dock utskottet inte någon
annan bedömning än regeringen i denna del.
I övrigt har protokollet fått en sådan utformning att det bör antas.
Med det som nu sagts tillstyrker utskottet regeringens förslag om att
tilläggsprotokollet angående ett kollektivt klagomålsförfarande godtas, dock
med förbehållet att det nu inte avges en särskild förklaring avseende artikel
2. Motion A9 som uttrycker annan mening avstyrks i berörd del.
3.3 Den reviderade europeiska sociala stadgan
Propositionen
Den reviderade europeiska sociala stadgan har utformats som ett från 1961 års
stadga fristående instrument, och avsikten är att den så småningom helt skall
komma att ersätta denna. Den reviderade stadgan innebär ett sammanförande av de
rättigheter som 1961 års stadga och 1988 års tilläggsprotokoll innehåller, med
vissa förändringar och med kompletteringar med ett antal helt nya rättigheter.
En stat som förklarar sig bunden av den reviderade stadgan behöver inte säga
upp 1961 års stadga eller 1988 års tilläggsprotokoll. När den reviderade
stadgan godtagits upphör automatiskt motsvarande artiklar i de nyss nämnda
instrumenten att vara tillämpliga.
Den reviderade stadgan har samma uppläggning som 1961 års stadga. Del I
innehåller en målsättningsförklaring med en förteckning över de rättigheter som
sedan presenteras närmare i de enskilda artiklarna i del II. Sedan följer
ytterligare fyra avsnitt (del III-VI) med bestämmelser rörande åtaganden,
övervakning av genomförandet av åtagandena, ändringar, undertecknande,
uppsägning etc. Dessa motsvarar i huvudsak bestämmelser i 1961 års stadga.
Även den bilaga som är bifogad 1961 års stadga har sin motsvarighet i den
reviderade stadgan i form av ett tillägg. Detta har kompletterats med i vissa
fall omfattande anmärkningar till de nya artiklarna. Liksom tidigare utgör
detta tillägg till stadgan en integrerad del av densamma.
De 19 artiklar som anger rättigheterna i 1961 års stadga har i den reviderade
stadgan utökats till 31. 4 av de 12 nya artiklarna är identiska med artiklarna
i 1988 års tilläggsprotokoll (artiklarna 20-23). Övriga 8 är helt nya
(artiklarna 24-31). Dessa avser:
- rätten till skydd i fall av uppsägning,
- rätten till skydd av arbetstagares fordringar om arbetsgivaren blir
insolvent,
- rätten till värdiga arbetsförhållanden,
- rätten till jämställdhet för arbetstagare med familjeansvar,
- rätten för arbetstagarrepresentanter till skydd och till villkor som
underlättar deras verksamhet,
- rätten till information och samråd vid kollektiv uppsägning,
- rätten till skydd mot fattigdom och social utslagning,
- rätten till bostad.
Innehållet i några av de 19 artiklar som har sin motsvarighet i 1961 års stadga
har också ändrats i vissa avseenden, t.ex. vad gäller åldersgränser,
tidsfrister och tillämpningsområden. Även mer övergripande förändringar har
gjorts i några av artiklarna.
Regeringen slår i propositionen fast några utgångspunkter inför godkännandet av
den reviderade stadgan.
En allmän utgångspunkt för regeringens ställningstagande är att det
internationella arbetet för att stärka de ekonomiska och sociala rättigheterna
bör ges hög prioritet. Sverige stöder sådana strävanden både inom ramen för FN
och dess fackorgan och olika regionala organ. Vad gäller Europarådet ser
Sverige mycket positivt på att den europeiska sociala stadgan uppmärksammats
alltmer under senare tid.
För godkännande av både 1961 års europeiska sociala stadga och den reviderade
stadgan krävs enligt propositionen att de mål som anges i del I av respektive
stadga godkänns. Det får sedan göras ett urval bland de rättigheter som anges i
de enskilda artiklarna i del II. Det finns dock vissa minimikrav för ett sådant
urval. Dessa anges i del III, under artikel A, Åtaganden.
Vid den svenska ratifikationen av den sociala stadgan 1962 undantogs vissa
olika förpliktelser i stadgan från ratifikation. År 1979 gjordes en genomgång
av dessa undantagna bestämmelser i syfte att undersöka om Sverige kunde
ratificera ytterligare förpliktelser i stadgan (PM 1979-01-23, dnr IS 286/79).
De bestämmelser som inte ratificerats kunde, enligt promemorian, liksom inför
ratifikationen av stadgan 1962, delas in i tre olika grupper:
a) bestämmelser som enligt svensk tradition regleras av parterna på
arbetsmarknaden, t.ex. artikel 4:2 om övertidsersättning,
b) bestämmelser som inte kan ratificeras på grund av den svenska
lagstiftningens utformning, t.ex. artikel 8:2 om uppsägningsförbud för gravida
kvinnor, och
c) bestämmelser som inte var lämpliga att ratificera på grund av att den
framtida utvecklingen skulle kunna komma i konflikt med den ståndpunkt stadgan
representerar eller att stadgans ståndpunkt över huvud taget är osäker, t.ex.
artikel 2:4 om tilläggssemester eller förkortad arbetstid för vissa
arbetstagarkategorier.
Med utgångspunkt från det behov av ställningstagande som krävs vad gäller den
reviderade sociala stadgan delar regeringen in bestämmelserna i den reviderade
stadgan i följande olika kategorier: Artiklar respektive ?numrerade punkter?
som helt motsvarar sådana bestämmelser i 1961 års sociala stadga och 1988 års
tilläggsprotokoll som Sverige redan har accepterat anses accepterade enligt
artikel B i del III i den reviderade stadgan. Vad gäller dessa artiklar krävs
alltså inget ställningstagande. Bestämmelser som har sin motsvarighet i
artiklar som Sverige tidigare har accepterat men som har ändrats anses
accepterade enligt den ovan nämnda artikel B. Här måste dock prövas huruvida
Sverige uppfyller kraven i bestämmelsen i dess nya lydelse. Beträffande
bestämmelser som helt motsvarar icke-ratificerade artiklar i 1961 års sociala
stadga måste göras en bedömning av om förändrade förhållanden nu medför en
annan bedömning än den som gjorts tidigare. När det gäller bestämmelser som har
sin motsvarighet i icke-ratificerade artiklar i 1961 års sociala stadga, men
som ändrats, måste en bedömning göras av om den nya lydelsen och/eller
förändrade förhållanden medför att ratifikation kan ske. Slutligen gäller
beträffande helt nya bestämmelser - i form av nya numrerade punkter eller
moment i en äldre artikel eller helt nya artiklar - ett ställningstagande till
om de kan godtas eller inte.
Regeringen framhåller vidare följande. Det är viktigt att den reviderade
stadgan kan träda i kraft så fort som möjligt. Omfattningen av de åtaganden som
nu föreslås bör därför utgå från gällande svensk lagstiftning. Några
ytterligare åtaganden som vore önskvärda men som kräver lagändring har alltså
nu inte övervägts. Om förutsättningar föreligger för att godta ytterligare
bestämmelser vid en senare tidpunkt kan det ske vid en senare tidpunkt genom en
särskild förklaring om detta enligt artikel A 3.
Regeringens förslag innebär sammantaget att följande artiklar och numrerade
punkter i den reviderade europeiska sociala stadgan bör godtas:
Artikel 1 - Rätt till arbete (1:1-4, dvs. hela artikeln)
Artikel 2 - Rätt till skäliga arbetsvillkor (2:3, 2:5, 2:6)
Artikel 3 - Rätt till säkra och hälsosamma arbetsförhållanden (3:1-3)
Artikel 7 - Rätt till skydd för barn och ungdom (7:1-4, 7:7-10)
Artikel 8 - Rätt till skydd för arbetstagare vid graviditet och barnsbörd (8:1,
8:3)
Artikel 9 - Rätt till yrkesvägledning
Artikel 10 - Rätt till yrkesutbildning (10:1-5, hela)
Artikel 11 - Rätt till skydd för den enskildes hälsa (11:1-3, hela)
Artikel 12 - Rätt till social trygghet (12:1-3)
Artikel 13 - Rätt till social och medicinsk hjälp (13:1-4 hela)
Artikel 14 - Rätt att få tillgång till sociala tjänster (14:1-2, hela)
Artikel 15 - Rätt till oberoende, social integrering och deltagande i
samhällslivet för personer med funktionshinder (15:1-3, hela)
Artikel 16 - Rätt till socialt, rättsligt och ekonomiskt skydd för familjen
Artikel 17 - Rätt till socialt, rättsligt och ekonomiskt skydd för barn och
ungdomar (17:1-2, hela)
Artikel 18 - Rätt att utöva förvärvsarbete inom annan parts territorium
(18:1-4, hela)
Artikel 19 - Rätt till skydd och hjälp för migrerande arbetstagare och deras
familjer (19:1-12, hela)
Artikel 20 - Rätt till lika möjligheter och lika behandling i frågor som rör
anställning och yrkesutövning utan diskriminering på grund av kön
Artikel 21 - Rätt till information och samråd
Artikel 22 - Rätt att delta i avgöranden om och förbättring av
arbetsförhållandena och arbetsmiljön
Artikel 23 - Rätt till socialt skydd för äldre
Artikel 25 - Rätt till skydd av arbetstagarens fordringar vid händelse av
arbetsgivarens insolvens
Artikel 26 - Rätt till värdiga arbetsförhållanden (26:1-2, hela)
Artikel 27 - Rätt till jämställdhet för arbetstagare med familjeansvar (27:1-3,
hela)
Artikel 29 - Rätt till information och samråd vid kollektiva uppsägningar
Artikel 30 - Rätt till skydd mot fattigdom och social utslagning
Artikel 31 - Rätt till bostad (31:1-3, hela).
Följande artiklar eller punkter bör nu enligt propositionen inte godtas.
- Artikel 2:1 om arbetstid. Skälet är enligt regeringen att ansvaret för frågor
om skälig arbetstid och arbetstidsförkortning i Sverige främst ligger hos
arbetsmarknadens parter, inte hos staten.
- Artikel 2:2 om lön för allmänna helgdagar. Även detta sägs vara en fråga för
arbetsmarknadens parter.
- Artikel 2:4 om riskfyllda arbeten. Skälet till att regeringen inte anser att
denna artikel skall godtas är osäkerhet om den kommande utvecklingen. Kortare
arbetstid och längre semester regleras i Sverige på en del håll genom
kollektivavtal men då är skälet inte nödvändigtvis arbetets art. Även om
betoningen i artikeln nu ligger på eliminering av risker kvarstår kravet på
reducerad arbetstid och utökad semester för vissa grupper.
- Artikel 2:7 om nattarbete. De frågor som artikeln avser att reglera får i
betydande avseenden anses vara ett ansvar för arbetsmarknadens parter, enligt
propositionen.
- Artikel 3:4 om förebyggande företagshälsovård. I propositionen anges att det
för närvarande pågår ett av regeringen initierat utredningsarbete om
arbetsgivares skyldigheter och företagshälsovårdens uppgifter. Resultatet av
det arbetet bör enligt regeringens mening avvaktas innan ett beslut kan fattas
om godkännande av denna artikel bör ske eller ej.
- Artiklarna 4:2, 4:5, 7:5 och 7:6 om lönefrågor. Regeringen anser att
ratifikation inte bör ske, eftersom det rör sig om frågor som i huvudsak
regleras av parterna på arbetsmarknaden.
- Artikel 8:2 om uppsägningsförbud i vissa fall beträffande gravida kvinnor och
kvinnor som har mödraledighet. Regeringen framhåller att artikeln inte
överensstämmer med reglerna i lagen (1982:80) om anställningsskydd och att inte
heller uppsägningsskyddet i jämställdhetslagen (1991:433) eller
föräldraledighetslagen (1995:584) uppfyller artikelns krav. Eftersom
ratifikation bör ske utifrån svensk rätt föreslås inte ratifikation av
artikeln.
- Artiklarna 8:4 om nattarbete och 8:5 om gruvarbete under jord m.m. Båda
punkterna avser skydd för arbetstagare vid graviditet och barnsbörd. Enligt
regeringen är befintliga bestämmelser i Sverige tillfredsställande.
Ratifikation föreslås inte, med hänvisning till att reglering av nattarbete är
ett område som arbetsmarknadens parter förfogar över och att ett godtagande av
artikelns punkter skulle kunna innebära krav på särreglering för gravida
kvinnor, främst. Jämställdhetsskäl sägs tala mot sådana bestämmelser.
- Artikel 12:4 om rätt till social trygghet och likabehandling. Propositionen
uppehåller sig på denna punkt vid osäkerhet om den framtida utvecklingen.
- Artikel 24 om rätt till skydd vid uppsägning. Regeringen konstaterar att
artikeln omfattar alla arbetstagare och att de undantag som görs till viss del
är annorlunda än de som finns i anställningsskyddslagen. Eftersom lagändringar
troligen skulle krävas för att uppfylla åtagandet enligt artikeln föreslås inte
att den ratificeras.
- Artikel 2:8 om rätt för arbetstagarrepresentanter till skydd inom företag och
åtgärder för att underlätta deras verksamhet. Regeringen konstaterar att
artikeln inte omfattar fackliga förtroendemän utan endast andra valda
förtroendemän. Med hänsyn till förhållandena i Sverige har därmed artikeln inte
något tillämpningsområde i Sverige, varför den enligt regeringen inte bör
godtas.
Motioner
Två motioner tar upp frågor kring den reviderade sociala stadgan. Motions-
yrkandena avser artiklarna 2:1, 2:4 och 3:4 - dvs. frågor om arbetstid,
riskfyllda arbeten och förebyggande företagshälsovård.
Ingrid Burman och Hans Andersson (båda v) betonar i motion A9 att regelverket
kring arbetstidens förläggning är en skyddsfråga. De pekar på risken med att
flexibilitet i arbetstidsfrågan på arbetsgivarens villkor kan leda till att
många stängs ute från arbetsmarknaden, till hälsorisker och till andra
nackdelar och begär att riksdagen godkänner artikel 2:1 (yrk. 2).
Även Barbro Johansson (mp) uppehåller sig vid artikel 2:1. Hon framhåller i
motion A10 att Miljöpartiets uppfattning är att arbetstiden bör bestämmas i ett
samspel mellan staten, parterna och de enskilda arbetstagarna. Ett ?kontrakt?
mellan staten och arbetsmarknadens parter, på det sätt som Miljöpartiet
förespråkar, är väl förenligt med artikel 2:1. Artikel 2:1 bör därför enligt
motionen godtas (yrk. 1).
När det gäller artikel 2:4 om riskfyllda arbeten framhåller Barbro Johansson
att stadgeförslagets krav på reducerad arbetstid och utökad semester gäller
endast "där det ännu inte varit möjligt att eliminera eller i tillräcklig mån
minska" riskerna med riskfyllda eller hälsofarliga arbeten. Hon anser att det
inte är orimligt att de större riskerna i sådana arbeten kompenseras med
reducerad arbetstid eller utökad semester. Förslaget är därmed att artikel 2:4
godtas (yrk. 2).
Båda motionerna tar till sist upp frågan om förebyggande företagshälsovård.
Ingrid Burman och Hans Andersson framhåller att Vänsterpartiet anser att det är
av stor vikt att alla arbetstagare omfattas av en företagshälsovård som arbetar
förebyggande. Att utelämna vissa arbetstagare är cyniskt och strider mot
arbetarrörelsens grundläggande värderingar om ett solidariskt samhälle. De
anmärker att ILO:s expertkommitté ställt vissa frågor om Sveriges sätt att
följa en ratificerad ILO-konvention om företagshälsovård och menar att
regeringen omedelbart bör ta initiativ så att artikel 3:4, och ILO-
konventionen, uppfylls. De begär att artikel 3:4 skall godkännas av riksdagen
(yrk. 3).
Barbro Johansson (mp) anför i motion A10 att det med hänsyn till pågående
utredningsarbete kan accepteras att artikel 3:4 inte ratificeras för
närvarande. Riksdagen bör dock ge regeringen till känna att det behövs ett
snabbt utredningsarbete med sikte på godkännande av artikel 3:4 så snart som
möjligt (yrk. 3.)
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i uppfattningen att det internationella arbetet för att
stärka de ekonomiska och sociala rättigheterna bör ges hög prioritet. Detta
gäller, som sägs i propositionen, inom bl.a. FN och Europarådet. Det måste ses
som positivt att den sociala stadgan nu lyfts fram och anpassats till moderna
förhållanden. Sverige, som ratificerade den nu gällande stadgan 1962, bör
godkänna även den reviderade stadgan. Detta gäller till en början de artiklar
vars innehåll inte ändrats i förhållande till 1961 års stadga eller 1988 års
tilläggsprotokoll till stadgan och som alltså i sak motsvarar tidigare antagna
bestämmelser. Det gäller också de nya artiklar som kan bedömas vara förenliga
med nu gällande svensk lagstiftning och andra föreskrifter eller förhållanden.
Utskottet instämmer i att till denna grupp artiklar hör de punkter som
regeringen föreslagit skall godkännas; vilka dessa punkter och artiklar är
framgår av utskottets hemställan.
När det sedan gäller de enskilda artiklar som inte omfattas av regeringens
förslag till godkännande, men som enligt motionerna bör godkännas, vill
utskottet anföra följande. Utskottet har i olika sammanhang gett uttryck för en
grundinställning som stämmer väl överens med de utgångspunkter regeringen
anger. En sådan utgångspunkt kan beskrivas som att enligt i Sverige vedertagen
uppfattning arbetsmarknadens parter i främsta rummet bör ta ansvar för vissa
frågor. Ansvaret för de frågor som regleras i artikel 2:1 - skälig arbetstid
och arbetstidsförkortning - är främst parternas, inte statens. Även frågan om
reducerad arbetstid och utökad semester enligt artikel 2:4 berörs av den
principiella hållningen.
Utskottet avstyrker med detta motionerna A9 (yrk. 2) och A10 (yrk. 1 och 2)
som avser artiklarna 2:1 och 2:4.
När det så till sist gäller artikel 3:4 om förebyggande företagshälsovård
konstaterar utskottet att regeringen som skäl för att artikeln inte bör
godkännas hänvisar till att resultatet av ett pågående utredningsarbete bör
avvaktas innan beslut fattas. Utskottet delar uppfattningen att
utredningsarbetet inte bör föregripas. Vidare förutsätter utskottet att
regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag angående den
förebyggande hälsovården. Motionerna A9 och A10 i dessa delar avstyrks därmed.
3.4 Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande tilläggsprotokollet till den europeiska sociala
stadgan
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på
motion 1997/98:A9 yrkande 1 godkänner tilläggsprotokollet till den
europeiska sociala stadgan om ett kollektivt klagomålsförfarande, utan den
särskilda förklaringen enligt artikel 2 i protokollet,
res. 1 (v)
2. beträffande den reviderade europeiska sociala stadgan
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande delar och med avslag
på motionerna 1997/98:A9 yrkandena 2 och 3 och 1997/98:A10 yrkandena 1-3
godkänner den reviderade europeiska sociala stadgan, där punkterna 2:6,
3:1, 10:4, 15:3, 17:2, 19:11 och 19:12 samt artiklarna 25-27 och 29-31
godtas utöver de bestämmelser som motsvarar tidigare godtagna
bestämmelser.
res. 2 (v)
Stockholm den 31 mars 1998
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Martin Nilsson (s),
Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina
Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s),
Anna Åkerhielm (m) och Ingrid Burman (v).
4 Reservationer
1. Tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan (mom. 1)
Ingrid Burman (v) anser
dels att utskottets ställningstagande från och med det stycke som börjar med
?När det gäller den särskilda frågan ? bort ha följande lydelse:
När det gäller den särskilda frågan om klagorätt även för nationella enskilda
organisationer - enligt artikel 2:1 - vill utskottet betona att inte bara de
internationella utan även de nationella enskilda organisationerna har en viktig
roll när det gäller att bevaka att rättigheter som de är särskilt berörda av
genomförs i praktiken. Det gäller inte bara parterna på arbetsmarknaden utan
även t.ex. för handikapporganisationer. Inget land har hittills avgett
förklaring enligt artikeln. Det finns därför inte några utsikter till att en
praxis utvecklas i frågan om vilka organisationer som skall ges klagorätten.
Därmed finns heller ingen anledning att avvakta med särskild förklaring enligt
artikel 2.
Utskottet föreslår, med tillstyrkande av motion A9 yrkande 1, att Sverige
beslutar anta tilläggsprotokollet med den särskilda förklaringen enligt artikel
2 i protokollet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan
att riksdagen med anledning av dels propositionen i motsvarande del, dels
motion 1997/98:A9 yrkande 1 godkänner tilläggsprotokollet till den
europeiska sociala stadgan om ett kollektivt klagomålsförfarande, med den
särskilda förklaringen enligt artikel 2 i protokollet,
2. Den reviderade europeiska sociala stadgan (mom. 2)
Ingrid Burman (v) anser
dels att utskottets ställningstagande från och med det stycke som börjar med
?När det sedan gäller de enskilda artiklar? bort ha följande lydelse:
När det sedan gäller de enskilda artiklar som inte omfattas av regeringens
förslag till godkännande, men som enligt motionerna bör godkännas, vill
utskottet anföra följande. Oreglerad arbetstid eller flexibel arbetstid på
arbetsgivarens villkor innebär stora hälsorisker och utarmning av de anställdas
liv. För många innebär en sådan utökad flexibilitet att de utestängs från
arbetsmarknaden. Det gäller t.ex. småbarnsföräldrar. Svensk lagstiftning ger i
dag ett visst skydd mot orimliga arbetstider. Även inom EU finns ett sådant
regelsystem. Det vore förenligt med denna betoning på reglernas skyddsaspekt
att godkänna artikel 2:1 om skälig arbetstid.
När det sedan gäller artikel 3:4 om förebyggande företagshälsovård måste
utgångspunkten vara att alla arbetstagare skall omfattas av det förebyggande
arbetet. Som regeringen noterar i propositionen har ILO:s expertkommitté ställt
vissa frågor om hur Sverige tillämpar den ratificerade ILO-konventionen om
företagshälsovård (konventionen nr 161 och rekommendationen 171 om
företagshälsovård). Inte minst mot bakgrund av kommitténs frågor och den
osäkerhet som väckts när det gäller om Sverige verkligen uppfyller
konventionens krav, är det nu viktigt att artikel 3:4 godkänns.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion A9 yrkandena 2 och 3. Motion A10
(mp) i motsvarande delar är med det sagda tillgodosedd och föranleder inte
någon vidare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den reviderade europeiska sociala stadgan
att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del samt
motionerna 1997/98:A9 yrkandena 2 och 3 och 1997/98:A10 yrkande 1 samt med
avslag på motion 1997/98:A10 yrkandena 2 och 3 godkänner den reviderade
europeiska sociala stadgan, där punkterna 2:6, 3:1, 10:4, 15:3, 17:2, 19:11 och
19:12 samt artiklarna 25-27 och 29-31 godtas utöver de bestämmelser som
motsvarar tidigare godtagna bestämmelser, med det tillägget att även punkterna
2:1 och 3:4 godtas.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1
1 Propositionen...................................1
2 Motioner med anledning av propositionen.........2
3 Utskottet.......................................2
3.1 Inledning.....................................2
3.2 Tilläggsprotokollet...........................2
3.3 Den reviderade europeiska sociala stadgan.....5
3.4 Hemställan...................................11
4 Reservationer..................................12
1. Tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan (mom. 1)12
2. Den reviderade europeiska sociala stadgan (mom. 2)13