Utskottet behandlar i detta betänkande den del av regeringens proposition
1997/98:55 Kvinnofrid som avser ändringar i jämställdhetslagen (1991:433).
Ändringarna innebär ett förtydligande av arbetsgivarens ansvar att förebygga
och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Vidare
definieras begreppet sexuella trakasserier och det införs en
skadeståndssanktionerad skyldighet för arbetsgivaren att vidta
utredningsåtgärder och andra åtgärder i enskilda fall av sexuella trakasserier.
Övriga delar av propositionen kommer att behandlas av justitieutskottet.
Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen, dock med viss mindre ändring
av definitionen i 6 § andra stycket jämställdhetslagen av begreppet sexuella
trakasserier.
De motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen avstyrks med
undantag för dem som avser den nyssnämnda frågan.
Utskottet behandlar dessutom motioner från den allmänna motionstiden 1997 som
tar upp olika frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män. Samtliga dessa
motioner avstyrks.
Företrädare för Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och Kristdemokraterna har avgett reservationer.
1 Propositionen
I proposition 1997/98:55 föreslår regeringen att riksdagen
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen
(1991:433).
Lagförslaget utgör bilaga till betänkandet.
2 Motionerna
2.1 Motioner som väckts med anledning av propositionen
1997/98:A8 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag till ändringar i jämställdhetslagen i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1997/98:Ju27 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
19. att riksdagen, enligt mönster från arbetsmiljölagen, beslutar om en sådan
vidgning av kretsen som skyddas av jämställdhetslagen mot sexuella trakasserier
att skyddet inte enbart omfattar anställda utan också bl.a. studenter och
totalförsvarspliktiga.
1997/98:Ju28 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av lagtexten om sexuella trakasserier,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring, enligt vad i
motionen anförts, innebärande skadestånd vid en icke skyndsam utredning av
sexuella trakasserier,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring som innebär att
vem som är ansvarig arbetsgivare definieras i fråga om skyldighet att vidta
åtgärder för att förebygga eller förhindra sexuella trakasserier enligt vad som
anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring, enligt vad i
motionen anförts, beträffande skadeståndsansvar för arbetsgivare som utsätter
arbetstagare för sexuella trakasserier,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring enligt vad
i motionen anförts om skadestånd även för arbetssökande,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som innebär
att jämställdhetslagens tillämpningsområde utökas till att omfatta även
utbildningsområdet enligt vad som anförts i motionen.
1997/98:Ju32 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till fullgott skydd även för
studerande i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ändra formuleringen av 6 § andra stycket jämställdhetslagen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av formuleringen av 27 a § jämställdhetslagen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsplatser med färre än tio anställda presenterar en
jämställdhetspolicy,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utse en särskild person som en arbetstagare kan vända sig till
vid sexuella trakasserier.
2.2 Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1997
1997/98:A273 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om könsuppdelad statistik för att uppnå lika lön för lika och
likvärdigt arbete,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning på arbetsvärderingsområdet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av domare i Arbetsdomstolen.
1997/98:A314 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda insatser inom skolan för att göra det möjligt för flera
att göra icke könsbundna yrkesval,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilda medel avsätts till att stödja projekt och verksamheter
som syftar till att utveckla och implementera modeller för arbetsvärdering.
1997/98:A710 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
11. att riksdagen beslutar om ändring i jämställdhetslagen enligt vad i
motionen anförts,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Arbetsdomstolens domförhetsregler.
1997/98:A717 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med besked om på
vilket sätt regeringen arbetar med att uppmuntra medierna till självsanerande
åtgärder vad avser bilden av kvinnan i medierna,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med besked om hur
bilden av kvinnan i informationssamhället belyses i EU:s grönbok om Människan i
centrum,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med besked om vilka
positiva förändringar som uppnåtts på två år.
1997/98:A801 av Anders Svärd m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
riksomfattande kampanj för ökad jämställdhet.
1997/98:A802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökade befogenheter för JämO,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kollektiv lönediskriminering,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
jämställdhetslagen att regler mot lönediskriminering liknande den lagstiftning
som finns i Ontario, Kanada, införs,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
jämställdhetslagen att arbetstagare och JämO ges rätt till insyn i företags
löner,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
jämställdhetslagen i enlighet med förslagen från Grupptalanutredningen.
1997/98:A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål och inriktning för jämställdhetsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhet inom skola och utbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fler män i vård, omsorg och utbildning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning inom omsorg och utbildning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsvärdering,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetsrevision,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning och forskning kring kvinnors hälsa.
1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att könsuppdelad statistik skall finnas tillgänglig och inarbetad i
samtliga statliga utredningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konsekvensanalyser av skillnaden i utfall för kvinnor och män
skall genomföras i alla fall där regeringen presenterar förslag till sociala
nedskärningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länsstyrelserna skall ges tillsynsansvar över
jämställdhetslagen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstidsförkortning så som ett viktigt instrument för att uppnå
ökad jämställdhet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering av nuvarande lagstiftning vad gäller
löneskillnader mellan kvinnor och män som utför samma arbetsuppgifter,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning som ser över, och försöker utveckla,
lämpliga instrument för arbetsvärdering,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kunskap om våld mot kvinnor bör ingå i psykologutbildning och
andra relevanta utbildningar,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av personal av manligt kön bland sex- och
samlevnadsrådgivare.
1997/98:A805 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjestabilitet som ett politiskt mål,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ansträngningar att göra IT-sektorn till den första jämställda
sektorn.
1997/98:A806 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetspolitikens inriktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpningen av ?dubbla nomineringar?,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nya jobb och jämställdhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om synliggörande av löneskillnader, statistik och
arbetsvärderingsmetoder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kommission mot orättvisa löneskillnader,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny arbetstidslagstiftnings betydelse för jämställdheten,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att bryta de offentliga monopolen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regional tillsyn av jämställdhetslagen.
1997/98:A807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att kartlägga
lagstiftningens könsblindhet och föreslå åtgärder enligt vad i motionen
anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionala statliga styrelser,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om genomförande av
handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens enligt vad i motionen anförts.
1997/98:A808 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhet också för män.
1997/98:Ju724 av Christina Axelsson och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning i jämställdhet.
1997/98:Ju901 av Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sexuella trakasserier.
1997/98:Ju918 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att olika åtgärder som vidtas för att öka tryggheten för
samhällsmedborgarna fördelas rättvist mellan kvinnor och män.
1997/98:Ju933 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka lagen mot sexuella trakasserier.
1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att utjämna skillnader mellan könen.
1997/98:Jo227 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör redovisa antalet sysselsatta inom utgiftsområdet
uppdelat på kön.
3 Utskottet
3.1 Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande inledningsvis de förslag som lagts fram
i propositionen 1997/98:55 Kvinnofrid och de motioner som väckts med anledning
av propositionen. I de följande avsnitten behandlas övergripande mål och
inriktning för jämställdhetsarbetet och övriga frågor om jämställdhet som
tagits upp i motioner från den allmänna motionstiden 1997.
3.2 Sexuella trakasserier i arbetslivet
Bakgrund
Enligt 6 § jämställdhetslagen (1991:433) skall arbetsgivaren verka för att inte
någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier eller för trakasserier på
grund av en anmälan om könsdiskriminering. Jämställdhetslagen innehåller inte
någon uttrycklig definition av begreppet sexuella trakasserier. I förarbetena
till lagen (prop. 1990/91:113 s. 71) ges emellertid följande vägledning för
tolkning av begreppet. ?Med sexuella trakasserier avses sådant ofredande av
sexuellt slag som är straffbelagt i 4 kap. 7 § eller 6 kap. 7 § brottsbalken.
Vidare avses sådana beteenden i form av sexuella anspelningar och liknande som
är ovälkomna och som utsätter en viss eller vissa personer för obehag av ett
eller annat slag. Det kan också gälla ovälkomna insinuanta handlingar och
omdömen av sexuell innebörd. Ett annat exempel kan vara att det på en starkt
mansdominerad arbetsplats finns pornografiska eller andra kvinnoförnedrande
bilder uppsatta i utrymmen som också utnyttjas av kvinnliga arbetstagare. Om
bilderna utsätter de kvinnliga arbetstagarna för obehag eller är sexuellt
utmanande kan det vara fråga om sexuella trakasserier i lagens mening.?
Enligt 10 och 11 §§ jämställdhetslagen skall en arbetsgivare som har tio
eller fler anställda upprätta en plan för jämställdhetsarbetet på
arbetsplatsen. En sådan plan skall innehålla en översikt över de åtgärder som
är behövliga bl.a. med hänsyn till arbetsgivarens åligganden enligt nyss nämnda
6 §. I planen skall också anges om arbetsgivaren avser att påbörja eller
genomföra någon sådan åtgärd under det kommande året. En redovisning av hur
planerade åtgärder genomförts skall tas in i efterföljande års plan.
Av 22 § jämställdhetslagen följer att en arbetsgivare inte får utsätta en
arbetstagare för trakasserier på grund av att arbetstagaren har avvisat
arbetsgivarens sexuella närmanden eller anmält arbetsgivaren för
könsdiskriminering. Om en arbetstagare trots detta förbud utsätts för sådana
trakasserier som avses i bestämmelsen skall arbetsgivaren enligt 27 § betala
skadestånd till arbetstagaren för den kränkning som trakasserierna innebär. Om
det är skäligt kan skadestånd sättas ned eller helt falla bort (28 §).
En arbetsgivare har enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) ett allmänt ansvar
för en god arbetsmiljö på arbetsplatsen. Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat
föreskrifter om åtgärder mot kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS
1993:17). Sexuella trakasserier anges där som ett exempel på sådan kränkande
särbehandling som kan förekomma på arbetsplatserna.
Propositionen
Inledning
Både män och kvinnor utsätts för sexuella trakasserier. Sexuella trakasserier
har rapporterats från män som arbetar inom kvinnodominerade yrken. Regeringen
menar dock att det i de flesta fall är fråga om kvinnor som blir sexuellt
trakasserade av män. Det är viktigt att förstå, menar regeringen, att sexuella
trakasserier utgör maktmissbruk från förövarens sida. Sexuella trakasserier
måste ses ur ett könsmaktsperspektiv. Det är mot den bakgrunden viktigt att slå
fast att sexuella trakasserier är en viktig jämställdhetsfråga.
Definition av begreppet sexuella trakasserier
Regeringen föreslår att en definition av begreppet sexuella trakasserier skall
införas i jämställdhetslagen. Med sexuella trakasserier skall avses sådant
ovälkommet uppträdande av sexuell natur eller annat ovälkommet uppträdande
grundat på kön som kränker arbetstagarens integritet i arbetet. Ovälkommet
uppträdande grundat på kön kan enligt regeringen vara könsrelaterade beteenden
som svärtar ner eller förlöjligar eller som är skrämmande eller fysiskt
förnedrande för en arbetstagare på grund av hans eller hennes kön. Det handlar
om beteenden som riktar sig till kvinnor för att de är kvinnor och till män för
att de är män. Det viktigaste kännetecknet för sexuella trakasserier är att de
är oönskade av den som utsätts för dem. Det är den som utsätts för beteendet
eller handlingen som avgör vad som är kränkande och om det kan accepteras eller
inte. Sexuella trakasserier kan innefatta många olika typer av handlingar och
beteenden såsom fysiskt, verbalt och icke-verbalt uppträdande.
Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder
Regeringen föreslår att jämställdhetslagen förtydligas så att det framgår att
varje arbetsgivare är skyldig inte bara att verka för utan också att vidta
åtgärder för att förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för
sexuella trakasserier. Av tidigare förarbeten framgår att det bör ingå i
arbetsgivarens allmänna personalpolitik att tydliggöra att sexuella
trakasserier mellan anställda inte i något avseende kan tolereras.
Arbetsgivaren skall ge till känna sin syn på sexuella trakasserier och måste
uttala att sådana inte tolereras i arbetet och på arbetsplatserna. Detta
förhållningssätt eller denna ?policy? skall göras känd för arbetstagarna. Det
skall också finnas rutiner på arbetsplatserna för hur en anmälan eller
påståenden om sexuella trakasserier skall handläggas. Regeringen anser att den
enskilde arbetsgivaren själv måste få avgöra hur denne skall ge sin inställning
till känna och utforma sina rutiner och riktlinjer beroende på arbetsplatsens
storlek, andra lokala förhållanden samt vad arbetstagarna och de fackliga
organisationerna har för åsikter. Regeringen uttalar dock att det särskilt på
större arbetsplatser kan vara lämpligt att utse en särskild stödperson som
skall ge råd och stöd till personer som anser sig vara utsatta för sexuella
trakasserier. Detta förtydligande av arbetsgivarens ansvar uttrycks genom en
ändring i 6 § jämställdhetslagen.
Arbetsgivarens skyldighet att vidta utredningsåtgärder och andra åtgärder i det
enskilda fallet
En arbetsgivare som får kännedom om att en arbetstagare anser sig ha blivit
utsatt för sexuella trakasserier av en annan arbetstagare skall enligt en ny
lagregel, 22 a §, utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och
i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra
fortsatta sexuella trakasserier. Om arbetsgivaren inte fullgör sina
skyldigheter skall arbetsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren för den
kränkning som underlåtenheten innebär, 27 a §.
Regeringen anser att det i första hand bör ankomma på den utsatta
arbetstagaren att se till att arbetsgivaren får kännedom om att han eller hon
anser att sexuella trakasserier förekommer. Det bör dock inte vara en
förutsättning för arbetsgivarens skyldighet att ingripa att det är den utsatta
arbetstagaren själv som anmält de sexuella trakasserierna. Det kan lika väl
vara en eller flera arbetskamrater eller den fackliga organisationen som gör
arbetsgivaren uppmärksam på vad som sker. För att en arbetsgivare vid
skadeståndsansvar skall vara skyldig att agera i frågan måste dock den som
påstås ha blivit sexuellt trakasserad i vart fall bekräfta att han eller hon
anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier. Regeringen menar att
detta följer av att det endast är den som utsätts för ett visst beteende som
kan avgöra om det är ovälkommet eller inte. Vilka åtgärder som skäligen kan
krävas av arbetsgivaren är enligt författningskommentaren till den föreslagna
bestämmelsen beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Vad som bör
beaktas är t.ex. trakasseriernas art och omfattning, arbetsplatsens storlek och
utformning samt arbetsstyrkans sammansättning. Arbetsgivaren kan med beaktande
av allmänna principer om anställningstrygghet och anställningsskydd vidta olika
åtgärder. I första hand kan det vara fråga om tillsägelser och uppmaningar.
Därefter kan det bli fråga om varningar, omplaceringar och ytterst uppsägning
av den som trakasserar. Detta är dock bedömningar som får göras med
utgångspunkt i anställningsskyddslagens regler.
Begreppet arbetsgivare avses ha samma innebörd som i annan arbetsrättslig
lagstiftning. Arbetstagare är således alla med ett anställningsförhållande hos
arbetsgivaren oavsett om de därutöver också i vissa avseenden är
arbetsgivarrepresentanter.
Skadeståndet
Regeringen anser att det är arbetsgivarens underlåtenhet att vidta åtgärder som
skall vara skadeståndsgrundande eftersom en sådan underlåtenhet kan vara
kränkande för den som anser sig utsatt för sexuella trakasserier. Allmänt
skadestånd skall därför utgå för den kränkning som underlåtenheten innebär.
Skadestånd för de trakasserande åtgärderna i sig, såväl före som efter det att
arbetsgivaren har fått redan på dem, får prövas gentemot den som utfört de
trakasserande handlingarna, t.ex. inom ramen för en process om skadestånd på
grund av ofredande. Den ekonomiska förlust som en arbetstagare kan drabbas av,
t.ex. till följd av sjukskrivning eller vårdkostnader, bör ersättas av den som
direkt orsakat dessa kostnader. En arbetstagare skall alltså inte ha rätt att
begära ekonomiskt skadestånd enligt den nu föreslagna skadeståndsregeln.
Skadeståndsbeloppets storlek bör bestämmas efter vad som i övrigt gäller enligt
jämställdhetslagen och därmed vad som i allmänhet gäller på det arbetsrättsliga
området. En möjlighet att jämka skadeståndet bör finnas på samma sätt som i dag
gäller för annat skadestånd enligt jämställdhetslagen.
Fråga om avslag på propositionen
I kommittémotion 1997/98:A8 yrkar Per Unckel m.fl. (m) avslag på propositionen.
Motionärerna instämmer i och för sig med vad som anförts i propositionen om att
sexuella trakasserier i arbetslivet inte kan accepteras. Yrkandet om avslag på
propositionen motiveras i korthet enligt följande.
Det bör slås fast att inte någon form av trakasserier, könsrelaterade eller
ej, kan accepteras i ett civiliserat arbetsliv. Trakasserier strider mot den
självklara respekten för människovärdet. Detsamma gäller om den mobbning i
arbetslivet som förekommer och som, enligt vissa bedömningar, utgör ett större
och än mer allvarligt problem än sexuella trakasserier. Sådana trakasserier
måste inte nödvändigtvis ses ur ett könsmaktsperspektiv. I stort sett torde det
i stället vara fråga om vanlig mänsklig obetänksamhet eller drummelaktighet som
har föga med maktmissbruk att göra. Man kan ifrågasätta om det är möjligt att
lagstiftningsvägen komma längre för att få bukt med sexuella trakasserier än
man redan gjort i Sverige. Regeringen har i propositionen inte gjort något
försök att kvantifiera problemet med sexuella trakasserier. Det är därför,
menar motionärerna, omöjligt att bilda sig en uppfattning om huruvida
problemets omfattning står i rimlig proportion till det som kan vara möjligt
att uppnå med en skärpt lagstiftning.
Motionärerna anser att den föreslagna definitionen av sexuella trakasserier
är så vag att den kommer att leda till betydande tolknings- och
bedömningssvårigheter. Människor har mycket olika toleransnivåer. För att
arbetsgivarens skadeståndssanktionerade aktivitetsplikt skall utlösas i det
enskilda fallet borde det införas någon form av objektivt mätbara kriterier,
t.ex. att ett visst beteende eller handling typiskt sett är ägnad att kränka
arbetstagarens integritet.
Motionärerna anser också att propositionen är påfallande vag när det gäller
vilka krav som kan ställas på arbetsgivaren för att han skall anses ha gjort
vad som skäligen kan krävas för att undgå skadeståndsskyldighet. En jämförelse
görs med utredningen i ett brottmål - om ord står mot ord och ingen annan
bevisning står till buds kan åklagaren vid en eventuell förundersökning inte
göra annat än att konstatera att brott inte kan styrkas. I en brottmålsprocess
tillgodoses även den påstådda förövarens berättigade krav på rättssäkerhet, i
motsats till vad regeringen uppenbarligen avser på jämställdhetslagens område.
Det är vidare enligt motionärerna principiellt felaktigt att avlasta den
enskilde individen ansvar för sina gärningar och att lägga över det på någon
annan, i detta fall arbetsgivaren. Denne ges inte heller någon laga befogenhet
att göra någonting i de fall den som påstås ha trakasserat en arbetstagare
vägrar att samarbeta. Dessutom blir det mycket svåra avvägningsfrågor som
sammanhänger med att den som - kanske helt grundlöst - blir beskylld också kan
ställa berättigade krav på att få sin integritet respekterad. Praxis är
synnerligen restriktiv till arbetstagarnas fördel när det gäller att bedöma om
saklig grund för uppsägning föreligger. Genom hänvisningen i propositionen till
anställningsskyddslagen kläms arbetsgivaren alltså mellan två sköldar; han får
välja mellan att betala skadestånd enligt anställningsskyddslagen på grund av
uppsägning eller enligt jämställdhetslagen på grund av underlåtenhet att vidta
åtgärder mot sexuella trakasserier.
Mot bakgrund av det anförda yrkas alltså att propositionen avslås i denna
del.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck såväl i propositionen
som i motionerna att trakasserier eller mobbning av olika slag på
arbetsplatserna inte kan accepteras. Sådana handlingar innebär en
integritetskränkning av den som drabbas. Beteenden av detta slag kan också få
negativa effekter för övriga på arbetsplatsen, såsom oro, stress eller ovilja
att gå till arbetet.
Vad gäller kränkande särbehandling i form av sexuella trakasserier instämmer
utskottet i regeringens bedömning att det oftast är kvinnor som drabbas. Man
kan säga att sexuella trakasserier har en särställning i förhållande till
mobbning i allmänhet genom att de kan anses utgöra en del av ett mer
systematiskt förtryck av kvinnor. Liksom regeringen anser utskottet att
sexuella trakasserier därför måste ses ur ett könsmaktsperspektiv. Det blir
därmed en viktig jämställdhetsfråga att särskilt motverka sådana.
I den moderata kommittémotionen har förslaget om ändringar i
jämställdhetslagen kritiserats bl.a. på den grunden att det inte skulle vara
klarlagt i vilken omfattning sexuella trakasserier förekommer på
arbetsplatserna och om de skyldigheter som åläggs arbetsgivarna står i rimlig
proportion till omfattningen av de faktiska problemen. Utskottet ser det till
en början som angeläget att klargöra att sexuella trakasserier, vanligt
förekommande eller inte, aldrig kan accepteras. Utskottet vill här också
understryka att de förslag som lämnas om ändringar i jämställdhetslagen skiljer
sig från nuvarande bestämmelser i lagen huvudsakligen vad gäller arbetsgivarens
skyldighet att vidta åtgärder då någon faktiskt anser sig ha blivit utsatt för
sexuella trakasserier. På de arbetsplatser där sexuella trakasserier inte
förekommer innebär de föreslagna ändringarna i jämställdhetslagen inte så stora
skillnader i arbetsgivarnas skyldigheter att vidta förebyggande åtgärder
jämfört med vad som gäller i dag. Det finns därför inte skäl att kritisera
förslaget på den grunden.
Av det anförda följer att utskottet inte kan ställa sig bakom yrkandet om
avslag på propositionen i denna del. Motion A8 avstyrks därför.
Allmänna synpunkter på propositionen
Folkpartiet anser i motion Ju27 att det är fel att begränsa lagstiftningen om
sexuella trakasserier till att omfatta endast anställda. Studenter vid
högskolor och universitet befinner sig i en liknande situation som
arbetstagare. Kretsen av dem som omfattas av den nya lagstiftningen bör vidgas
enligt mönster från 1 kap. 3 § arbetsmiljölagen så att studenter, men också
totalförsvarspliktiga omfattas av skyddet mot sexuella trakasserier (yrk. 19).
Vänsterpartiet anför följande i motion 1997/98:Ju28. Kvinnor är oftare än män
offer för sexuella trakasserier. Sådana trakasserier måste därför ses ur ett
könsmaktsperspektiv. Sexuella trakasserier utgör ett medel att behålla kvinnors
underordning i samhället och i arbetslivet och är helt oacceptabla. Partiet
ställer sig därför bakom regeringens förslag med några tillägg.
Till en början anser Vänsterpartiet att även arbetssökande bör kunna få
skadestånd vid könsdiskriminering som tar sig uttryck i sexuella trakasserier
(yrk. 21).
Vänsterpartiet pekar på att undersökningar har visat att det förekommer
sexuella trakasserier i varierande omfattning både inom universitet och det
reguljära skolväsendet. Elever och studenter omfattas av arbetsmiljölagen men
inte av jämställdhetslagen. Enligt partiets mening bör jämställdhetslagens
tillämpningsområde utvidgas så att lagen omfattar även elever inom skol- och
utbildningsväsendet (yrk. 22).
Även Miljöpartiet påtalar i motion Ju32 det förhållandet att jämställdhetslagen
endast gäller arbetslivet och således inte omfattar studenter vid t.ex.
universitet och högskolor. Partiet anser att det bör utredas hur även studenter
kan få ett fullgott skydd mot sexuella trakasserier. Eventuellt kan hela eller
delar av jämställdhetslagen utvidgas till att gälla även studerande, på
motsvarande sätt som arbetsmiljölagens tillämpningsområde utsträckts (yrk. 10).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill först påminna om att brottsbalkens förbud mot sexuella
trakasserier är generellt tillämpliga. Att avgränsningar gjorts i
jämställdhetslagen, liksom för övrigt även i arbetsmiljölagen, är alltså inte
liktydigt med att de berörda grupperna står helt utan skydd mot sexuella
trakasserier.
Vad gäller Vänsterpartiets yrkande om att reglerna om könsdiskriminering i
form av sexuella trakasserier borde omfatta också arbetssökande konstaterar
utskottet att det visserligen finns bestämmelser i jämställdhetslagen som tar
sikte på arbetssökande, t.ex. förbudet mot könsdiskriminering vid rekrytering
av anställda. De åtgärder som arbetsgivarna nu åläggs att vidta för att
förhindra och motverka sexuella trakasserier har som ett viktigt syfte att
upprätthålla en god arbetsmiljö på arbetsplatsen. Även om det kan finnas ett
starkt intresse av att arbetssökande skyddas från sådant beteende, t.ex. i
samband med anställningsintervjuer, liksom människor i alla sammanhang bör
förskonas från sådant, anser utskottet inte att det finns skäl att nu utvidga
skyddsområdet till att omfatta också arbetssökande. Motion Ju28 avslås därför
såvitt avser yrkande 21.
Vad gäller studenter och totalförsvarspliktiga omfattas de av arbetsgivarens
skyldighet att hålla en god arbetsmiljö på arbetsplatsen enligt
arbetsmiljölagen (1977:1160). De föreskrifter som utfärdats av
Arbetarskyddsstyrelsen och som avser åtgärder mot kränkande särbehandling i
arbetslivet, som utskottet inledningsvis omnämnt helt kort, är tillämpliga även
i förhållande till studenter och totalförsvarspliktiga.
Förslagen om en utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde har
varit uppe till diskussion i utskottet flera gånger tidigare. Utskottet har då
pekat på att jämställdhetslagen har en arbetsrättslig karaktär och ansett att
det bör förbli så. Lagen reglerar förhållanden som rör arbetsplatsen och
förhållandet mellan arbetsgivare och anställda och i vissa fall arbetssökande.
Utskottet kan i sammanhanget konstatera att högskolorna enligt 9 §
högskoleförordningen (1993:100) skall verka för att studenter inte utsätts för
sexuella trakasserier. Enligt uppgift från Utbildningsdepartementet avser
regeringen att lägga fram ett förslag om ett tillägg till högskoleförordningen
som slår fast att universiteten och högskolorna är skyldiga att vidta åtgärder
för att förebygga och förhindra att någon student utsätts för sexuella
trakasserier. Regeringen överväger också att införa en definition av begreppet
sexuella trakasserier i högskoleförordningen.
Med det anförda avstyrks motionerna Ju27, Ju28 och Ju32 i berörda delar i den
mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.
Definition av begreppet sexuella trakasserier
Vänsterpartiet delar enligt motion Ju28 regeringens uppfattning att det är
viktigt med en tydlig definition av begreppet sexuella trakasserier eftersom
många i dag anser att det är liktydigt med sexuellt ofredande. I syfte att både
behålla det etablerade begreppet sexuella trakasserier och lyfta fram att det
avser ett ovälkommet uppträdande grundat på kön bör den föreslagna lagtexten
ändras så att ?ovälkommet uppträdande på grund av kön? placeras framför
?ovälkommet uppträdande av sexuell natur? (yrk. 17 delv.). Partiet har under
den allmänna motionstiden 1997 också framfört förslag om att införa en
definition av sexuella trakasserier i lagen (motion A710 yrk. 11).
Miljöpartiet anser i motion Ju32 att definitionen av sexuella trakasserier bör
få en annan skrivning enligt följande. ?Med sexuella trakasserier avses sådant
ovälkommet uppträdande grundat på kön eller motsvarande uppträdande av sexuell
natur som kränker arbetstagarens integritet i arbetet? (yrk. 11).
Utskottets ställningstagande
Såväl regeringen som några av motionärerna har påpekat att termen ?sexuella
trakasserier? rent språkligt för tankarna till handlande av sexuell natur. Som
sägs i propositionen vore det i och för sig önskvärt med en annan beteckning.
Begreppet är dock så väl inarbetat att det är svårt att ersätta. Utskottet
delar regeringens uppfattning att en definition bör införas i lagen. För att
markera att begreppet även, och kanske i första hand, avser uppträdande grundat
på kön, och inte bara handlande av sexuell natur, bör rekvisitet ?ovälkommet
uppträdande grundat på kön? placeras före rekvisitet ?ovälkommet uppträdande av
sexuell natur?. Detta innebär en ändrad lydelse av lagförslagets 6 § andra
stycket. Förslag om detta läggs fram i utskottets hemställan.
Med sexuella trakasserier skulle därmed avses ovälkommet uppträdande grundat
på kön eller ovälkommet uppträdande av sexuell natur som kränker arbetstagarens
integritet i arbetet. Enligt regeringsförslaget är det den som utsätts för
beteendet eller handlingen som avgör om det kan accepteras eller om det är
kränkande. Enligt utskottets mening kan diskuteras om man i stället - vilket
förordas i den moderata kommittémotionen - borde ha valt en s.k. objektiv norm
så att som sexuella trakasserier skulle anses beteenden eller handlingar som är
ägnade att kränka någons integritet. Som sägs i propositionen kränker
handlingar som utgör sexuella trakasserier regelmässigt individens rätt till
personlig integritet och självbestämmande. Samtidigt kan man inte bortse från
att människor har olika toleransnivåer. Det skulle vara svårt att i mer
allmänna termer beskriva vad som avses. Det faktum att alla inte uppfattar och
värderar ett handlande på samma sätt kan emellertid medföra problem även om man
väljer en regel som utgår från den enskildes upplevelse. Man skulle t.ex. kunna
befara att rena missförstånd leder till att en arbetsgivare ser sig tvingad att
ingripa mot en arbetstagare, trots att denne inte haft för avsikt att
trakassera sin arbetskamrat. Därför är det, som sägs i propositionen, viktigt
att den som blir utsatt på något sätt gör klart för den som trakasserar att
beteendet inte accepteras, såvida detta inte måste ha varit helt tydligt för
den som utfört handlingen.
Utskottet kommer fram till att den av regeringen valda konstruktionen trots
allt är att föredra och noterar då särskilt vad som sägs i propositionen om att
den drabbade på något sätt i vart fall måste bekräfta att han eller hon anser
sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier. En arbetsgivares skyldighet att
sätta i gång en utredning och i förekommande fall vidta de åtgärder som kan
krävas förutsätter nämligen inte en anmälan från den som drabbats.
I detta sammanhang vill utskottet betona att de regler som nu införs måste
hanteras med största respekt och lyhördhet för den som påstås ha blivit
trakasserad. Det kan finnas flera skäl till att den drabbade drar sig för att
berätta om vad han eller hon blivit utsatt för.
Det anförda innebär att utskottet med anledning av propositionen och
motionerna Ju28 yrkande 17 delvis, A710 yrkande 11 och Ju32 yrkande 11 antar
förslaget till ändring i 6 § andra stycket jämställdhetslagen med den ändring
som framgår av utskottets hemställan.
Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder
Vänsterpartiet välkomnar i motion Ju28 regeringens förslag att arbetsgivaren
skall ha en lagstadgad skyldighet att vidta aktiva åtgärder för att förhindra
sexuella trakasserier. Arbetsgivaren bör dock också ha en skyldighet att
utarbeta en policy och en handlingsplan för att åtgärda eventuella fall av
sexuella trakasserier. Det är inte minst viktigt för arbetsgivare som inte är
skyldiga att upprätta en jämställdhetsplan (yrk. 17 delv.).
Miljöpartiet framför liknande tankegångar i motion Ju32. På arbetsplatser med
färre än tio anställda bör arbetsgivaren åläggas att presentera en
jämställdhetspolicy (yrk. 13). Stora arbetsplatser som företag och
organisationer med tio eller fler anställda skall enligt gällande
jämställdhetslag upprätta en årlig jämställdhetsplan. Planen skrivs och
utvärderas förmodligen av en jämställdhetsansvarig på arbetsplatsen. Men den
ansvarige för planen kan inte direkt ansvara enligt lagen. Det gör däremot
företagets verkställande direktör eller organisationens styrelse, sägs det i
motionen. I stora företag och organisationer är arbetsgivaren inte direkt i
kontakt med all personal och blir ofta anonym. Partiet tvivlar på att kraven på
ansvar för jämställdheten på en arbetsplats blir tillräckligt tillgodosedda om
regeringen inte ändrar sitt förslag. Jämställdhetslagen borde tydligare ange
vem som är jämställdhetsansvarig på stora arbetsplatser. Större arbetsplatser
med fler än tio anställda skall åläggas att utse en särskild person som en
arbetstagare kan vända sig till när hon eller han har utsatts för sexuella
trakasserier (yrk. 14).
Karin Pilsäter m.fl. (fp) hänvisar i motion Ju933, som väckts under den
allmänna motionstiden 1997, till ändringar som gjordes i jämställdhetslagen
under förra mandatperioden och som innebär att arbetsgivaren skall verka för
att ingen arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Denna bestämmelse bör
enligt motionärerna kombineras med skadeståndsskyldighet (yrk. 5).
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar inledningsvis att det förtydligande som föreslås i 6 §
jämställdhetslagen inte bara gäller skyldigheten att vidta förebyggande
åtgärder då någon utsätts för sexuella trakasserier utan också åtgärder mot
trakasserier på grund av anmälan om könsdiskriminering.
Miljöpartiet har föreslagit att arbetsgivare med fler än tio anställda skall
åläggas att utse en speciell person som har till uppgift att ge råd och stöd
till dem som anser sig vara utsatta för sexuella trakasserier. Vidare har såväl
Vänsterpartiet som Miljöpartiet föreslagit att arbetsgivarna åläggs att
utarbeta en policy eller en handlingsplan för att åtgärda eventuella fall av
sexuella trakasserier. För Miljöpartiets del avser yrkandet i den delen endast
arbetsgivare med färre än tio anställda.
Som utskottet redovisat inledningsvis har Arbetarskyddsstyrelsen utarbetat
föreskrifter och allmänna råd om kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS
1993:17). Enligt de allmänna råden skall arbetsgivaren i vart fall i någon form
utarbeta och anta ett förhållningssätt, en policy eller riktlinjer som klargör
att sexuella trakasserier inte accepteras på arbetsplatsen, göra detta
förhållningssätt eller denna policy känd för arbetstagarna och utarbeta rutiner
för hur sexuella trakasserier och anmälningar om sådana skall hanteras på
arbetsplatsen.
En viktig del av de förpliktelser för arbetsgivaren som följer av
jämställdhetslagen är just sådana åtgärder som rekommenderas av
Arbetarskyddsstyrelsen. Enligt utskottet är det i allmänhet en fördel att veta
vart man skall vända sig vid problem med sexuella trakasserier. Utskottet anser
dock inte att detta bör regleras i lag. Som sägs i propositionen måste det bero
på förhållandena på den enskilda arbetsplatsen hur frågan skall hanteras där.
Utöver de krav som ställs på arbetsgivare med tio eller fler anställda att
upprätta en jämställdhetsplan bör inte arbetsgivare, oavsett om de har fler
eller färre än tio anställda, i lag åläggas att upprätta en sådan
jämställdhetspolicy och jämställdhetsplan som Vänsterpartiet och Miljöpartiet
föreslagit. Vilka åtgärder en arbetsgivare bör vidta för att förebygga och
förhindra att någon utsätts för sexuella trakasserier bör i stället bedömas
från fall till fall efter förhållandena på arbetsplatsen. Utskottet avstyrker
med det anförda motionerna Ju28 yrkande 17 delvis och Ju32 yrkandena 13 och 14.
Motion Ju933 yrkande 5 får i huvudsak anses tillgodosett med de förslag som
nu lämnas av regeringen, och avstyrks därför.
Arbetsgivarens skyldighet att vidta utredningsåtgärder och andra åtgärder i det
enskilda fallet m.m.
Vänsterpartiet menar i motion Ju28 att det av lagtexten bör framgå att
arbetsgivaren skall utreda påståenden om sexuella trakasserier utan dröjsmål.
Kravet på skyndsam utredning bör också vara skadeståndssanktionerat. Regeringen
bör återkomma med förslag om detta (yrk. 18). Av den föreslagna lagtexten
framgår det inte vem som skall anses vara arbetsgivare och därmed inte heller
vem som skall vidta de föreslagna åtgärderna. Regeringen bör återkomma med
förslag om en precisering av arbetsgivarbegreppet (yrk. 19). Partiet ser det
som en stor brist att det saknas en regel om skadeståndsskyldighet när det är
arbetsgivaren som utsätter arbetstagaren för sexuella trakasserier. Det är
otillfredsställande att en arbetstagare måste lämna sin anställning för att
kunna föra talan i de fall det är arbetsgivaren som trakasserar arbetstagaren
(yrk. 20).
Utskottets ställningstagande
Vad gäller arbetsgivarens skyldigheter att vidta åtgärder för att utreda
huruvida sexuella trakasserier har förekommit på arbetsplatsen vill utskottet
anföra följande. Utskottet anser, liksom regeringen, att det i första hand
måste ankomma på den som anser sig ha blivit sexuellt trakasserad att anmäla
detta till arbetsgivaren för att utredningsskyldigheten skall aktualiseras. Det
kan också vara en eller flera arbetskamrater eller den fackliga organisationen
som gör arbetsgivaren uppmärksam på vad som sker. Regeringen understryker här
att en förutsättning för att en arbetsgivare vid skadeståndsansvar skall vara
skyldig att agera i frågan måste vara att den som påstås ha blivit sexuellt
trakasserad i vart fall bekräftar att han eller hon anser sig ha blivit utsatt
för sådant. Det följer, menar regeringen, av att det endast är denne som kan
avgöra om ett beteende är ovälkommet.
Man kan ställa frågan om en utredningsskyldighet i sig föreligger om en sådan
bekräftelse inte lämnas. Enligt utskottets mening måste man här se till syftet
med de nya reglerna. En del av syftet är att arbetsgivaren generellt skall
motverka och få stopp på sexuella trakasserier. Att underlåtenhet från
arbetsgivarens sida att utreda och ingripa kan leda till skadestånd endast om
den som utsatts verkligen har bekräftat att trakasserier förekommit får inte
förstås så att arbetsgivaren kan förhålla sig passiv till dess att en sådan
bekräftelse föreligger. Som redan sagts kan det vara andra än den som blivit
utsatt som gör arbetsgivaren uppmärksam om trakasserierna. Det ligger dock i
sakens natur att arbetsgivaren inte kan anses vara skyldig att gå vidare med
sin utredning om bekräftelsen uteblir - som sägs i propositionen följer detta
redan av att det endast är den som blivit utsatt som kan avgöra om ett visst
beteende är ovälkommet. Utskottet vill också påpeka att arbetsgivaren har en
allmän skyldighet att förebygga och förhindra sexuella trakasserier - såväl
enligt jämställdhetslagen som enligt arbetsmiljölagen och föreskrifterna till
den - oavsett om det finns en anmälan från en enskild.
För en arbetsgivare kan det säkert i några fall vara svårt att avgöra vilka
åtgärder som ?skäligen kan krävas? för att förhindra fortsatta sexuella
trakasserier. Alla situationer måste bedömas för sig, och det går inte att i
förväg slå fast i vilka fall arbetsgivaren kan t.ex. nöja sig med ett samtal
och i vilka fall han eller hon måste besluta om arbetsrättsliga sanktioner av
disciplinär art. Som sägs i propositionen kan det - ytterst - bli fråga om att
skilja arbetstagaren från anställningen. Enligt utskottets mening måste
arbetsgivaren ges vissa marginaler för sin bedömning av å ena sidan vad den nya
regeln i jämställdhetslagen kräver och å andra sidan vad som står i
överensstämmelse med lagen om anställningsskydd. I sammanhanget finns dock skäl
att uppmärksamma att den nya regeln främst tar sikte på att förhindra fortsatta
trakasserier, inte att ?bestraffa? den som trakasserar. Skadeståndsskyldighet
för arbetsgivaren inträder inte om trakasserierna upphör i och med att
arbetsgivaren får kännedom om dem (prop. s. 142). Vid bedömningen av vad som
skäligen kan krävas bör man givetvis också väga in om den som påstås vara
utsatt för sexuella trakasserier vill eller inte vill att utredningsåtgärder
vidtas.
Vänsterpartiet anser som nämnts att arbetsgivaren skall ha en lagstadgad
skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot sexuella trakasserier utan
dröjsmål och att en sådan skyldighet i sig skall vara skadeståndssanktionerad.
Utskottet vill med anledning av detta framhålla att Arbetsdomstolen i en dom,
AD 1993 nr 30, uttalat sig principiellt om en arbetsgivares
utredningsskyldighet vid påstådda trakasserier. Målet gällde skadestånd för
brott mot anställningsskyddslagen eller dess grunder och mot det kollektivavtal
som var tillämpligt på anställningen. Enligt domen är det angeläget att
arbetsgivaren utan dröjsmål försöker ta reda på de närmare omständigheterna
kring de uppgivna trakasserierna för att arbetsgivaren sedan skall kunna gå
vidare med de åtgärder som kan anses vara befogade. Som Arbetsdomstolen påpekat
ger ett aktivt och snabbt agerande från arbetsgivarens sida dessutom en signal
om att sexuella trakasserier inte accepteras på arbetsplatsen och att den som
utsätts för sådana trakasserier kan påräkna stöd från arbetsgivaren. Även
regeringen har i propositionen uttalat att arbetsgivaren skall vidta
utredningsåtgärder utan dröjsmål.
Utskottet anser att dessa uttalanden bör vara vägledande även för vad som kan
krävas av arbetsgivaren enligt den nu föreslagna regeln i jämställdhetslagen.
Utskottet anser dock inte att det finns skäl att införa ett sådant krav i
lagtexten som föreslagits i Vänsterpartiets motion. Frågan om arbetsgivaren
handlat tillräckligt snabbt får även den i stället vägas in i den allmänna
skälighetsbedömningen. Motion Ju28 yrkande 18 avstyrks med detta.
Enligt Vänsterpartiet bör det klargöras vem som för arbetsgivarens räkning
skall vidta de åtgärder som föreskrivs i lagen. Vänsterpartiet anser också att
det fallet att en arbetsgivare sexuellt trakasserar en anställd särskilt bör
regleras i lagen. Regeringen har i propositionen i detta hänseende uttalat att
begreppet arbetsgivare och arbetstagare har samma innebörd som när de används i
annan arbetsrättslig lagstiftning. Arbetstagare är således, enligt regeringen,
alla med ett anställningsförhållande hos arbetsgivaren oavsett om de därutöver
i vissa avseenden är arbetsgivarrepresentanter. Ett särskilt problem blir detta
naturligtvis på mindre arbetsplatser där den drabbade arbetstagaren är den ende
anställde eller en av få anställda. Det kan befaras att arbetstagaren vid
sådana förhållanden i praktiken inte har någon alls att vända sig till för att
få det stöd som lagen är avsedd att ge. På större arbetsplatser kan det
naturligtvis vara av stort värde såväl för arbetstagarna som för olika
representanter för arbetsgivaren att veta vem som har det praktiska ansvaret
för att vidta föreskrivna åtgärder. Arbetsgivare som är skyldiga att upprätta
en jämställdhetsplan kan lämpligen ta upp frågan i den. Utskottet ställer sig
dock inte bakom kravet att begreppet arbetsgivare bör definieras i lagen.
Motion Ju28 yrkandena 19 och 20 avstyrks.
Skadeståndet
Miljöpartiet de gröna anser i motion Ju32 att även ekonomiskt skadestånd bör
kunna utgå vid underlåtenhet att vidta åtgärder mot sexuella trakasserier från
arbetsgivarens sida. Den föreslagna 27 a § bör därför enligt motionärerna få
följande lydelse: ?Om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 22 a
§ skall arbetsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren för den kränkning
som underlåtenheten innebär samt för den ekonomiska skada som kan ha
förorsakats arbetstagaren till följd av underlåtenheten? (yrk. 12).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att de ekonomiska förluster som en
arbetstagare kan drabbas av till följd av sjukskrivning eller vård i samband
med sexuella trakasserier får anses förorsakade av den som utfört handlingen.
Arbetsgivaren bör därför endast kunna åläggas att betala skadestånd för den
kränkning som består i underlåtenheten att vidta utredningsåtgärder eller
åtgärder för att förhindra fortsatta sexuella trakasserier. Motion Ju32 yrkande
12 avstyrks.
Övrig fråga
Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) anser i motion Ju901 att det är
viktigt att kunskapen sprids om att den som blir utsatt för sexuella
trakasserier kan vända sig till sin fackliga representant, sin närmaste chef
eller till JämO om det som inträffat. JämO har givit ut information om vad som
gäller. Denna bör få en viss spridning vid arbetsplatser, inom ideella
organisationer och i skolan och kopplas till seminarier eller andra
överläggningar om hur sexuella trakasserier skall kunna förebyggas (yrk. 6).
Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är viktigt att kunskaper
sprids om sexuella trakasserier. Något tillkännagivande om detta till
regeringen förefaller dock inte vara nödvändigt. Motion Ju901 yrkande 6
avstyrks.
3.3 Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet
Folkpartiet utvecklar i partimotion A806 sin syn på jämställdhetspolitikens
inriktning. Det betonas att kravet på jämställdhet bör utgå från respekt för
individens egenart. Jämställdhetspolitiken får inte heller fortsätta att vara
mest en kvinnofråga; den hör även männen till. Folkpartiet vill att makt och
inflytande fördelas jämnt mellan könen. Ett av målen för jämställdhetspolitiken
bör vara att båda könen skall vara representerade inom alla samhällsområden och
på alla beslutsnivåer, även i beslutande församlingar.
Folkpartiet gör gällande att jämställdhetsperspektivet inte genomsyrar
regeringens politik. I motionen framhålls att regeringen, som flyttat
jämställdhetsfrågorna från statsrådsberedningen, satsar hårt på tillväxt och
jobb i ?gamla, manligt dominerade? branscher medan kvinnors möjligheter och
arbetsmarknad försvåras.
Folkpartiet menar att det allra viktigaste inom jämställdhetspolitiken är att
medverka till fler jobb genom fler och växande företag. Ökad jämställdhet är
lönsam. I ett jämställt samhälle används enligt motionen hela humankapitalet
och begåvningspotentialen, vilket medverkar till ökad produktivitet och
ekonomisk tillväxt. Folkpartiet betonar i detta sammanhang ?den kvinnliga
skaparkraftens? betydelse för jämställdheten. De offentliga monopolen inom
tjänstesektorn motverkar ökad jämställdhet, sägs det i motionen. Att de
offentliga monopolen tillåts motverka kvinnors möjligheter att utanför de
offentliga monopolen förverkliga idéer om vård, omsorg, utbildning och service
är jämställdhetsfientligt och hämmande för utvecklingen. Folkpartiet vill
därför bryta upp de offentliga monopolen inom tjänstesektorn (yrk. 10).
Riksdagen bör enligt motionen uttala sitt stöd för denna inriktning av
jämställdhetsarbetet - med tonvikt på att makt och ansvar delas mellan könen
och att jämställdhetsperspektivet bör genomsyra all verksamhet (yrk. 1) samt på
betydelsen av nya arbetstillfällen (yrk. 4).
Även Lennart Rohdin m.fl. (fp) framhåller att jämställdhet inte är endast en
kvinnofråga (motion A808, yrk. 2). Jämställdhet är en fråga också för män, men
i dagens jämställdhetsdebatt är många män tysta. I det moderna samhället har
män utestängts eller kommit i underläge på viktiga områden såsom hem och
sociala relationer.
Att jämställdhet är lika viktig för män som för kvinnor är en uppfattning som
framförs även av Margareta Andersson m.fl. (c) i kommittémotion A803.
Jämställdhet får inte betraktas som ett avgränsat politikområde som hålls
åtskilt från andra områden. Enligt motionen måste ett könsperspektiv läggas på
förslag inom alla samhällssektorer och värderingar som syftar till jämställdhet
genomsyra all verksamhet. Motionärerna hemställer att så kallad mainstreaming
som mål och inriktning för jämställdhetsarbetet ges uttryck i allt
samhällsarbete (yrk. 1).
Vänsterpartiet framhåller i sin partimotion om jämställdhet kvinnors
underordning som det grundläggande problemet (motion A807). Kvinnor är
underordnade männen på alla områden, och om jämställdheten fokuseras endast på
ett kvantitativt tänkande, såsom jämn balans mellan könen, begränsas
diskussionen. För att flytta fram positionerna i jämställdhetsarbetet föreslår
partiet att de lagar som reglerar livet i Sverige skall granskas i ett
jämställdhetsperspektiv. Lagarna anses ofta vara ?könsneutrala?, men det rätta
uttrycket är enligt Vänsterpartiet ?könsblinda?, eftersom lagarna inte utgår
från att män och kvinnor har vitt skilda förutsättningar i ett mansdominerat
samhälle. Vänsterpartiet anser att det behövs en utredning med uppgift att
kartlägga lagstiftningens könsblindhet och föreslå åtgärder (yrk. 1).
I partimotion Jo227 konstaterar Vänsterpartiet att regeringen i
budgetpropositionen för år 1998 haft som ambition att under respektive
anslagsområde redovisa antalet sysselsatta. Vänsterpartiet kritiserar att det
saknas könsuppdelad redovisning av antalet sysselsatta och att det även i
övrigt saknas ett jämställdhetsperspektiv. Enligt motionen bör regeringen i
framtiden redovisa antalet sysselsatta uppdelat på kön för varje anslagsområde
(yrk. 1).
Barbro Johansson m.fl. (mp) uppehåller sig vid jämställdhetspolitikens
inriktning i kommittémotion A804. Motionärerna pekar på skillnaderna mellan
kvinnor och män och konstaterar att synliggörande av skillnaderna är det första
steget mot jämställdhet. De föreslår att alla statliga utredningar skall
redovisa könsuppdelad statistik (yrk. 1). Enligt motionen bör riksdagen också
ge regeringen till känna att det behövs konsekvensanalyser av skillnaden i
utfall för kvinnor och män i alla de fall där regeringen presenterar förslag
till sociala nedskärningar (yrk. 2).
Även Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) betonar i kommittémotion A805 vikten av att
förslag och beslut på alla politikområden analyseras i ett jämställdhets-
perspektiv och att konsekvenserna för både kvinnor och män klarläggs. De anser
att jämställdhet handlar om rättvisa och ?varannan damernas? men också om att
ta itu med nedvärderande attityder, t.ex. gentemot familjelivet. Lagstiftning
och sociala och ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkten att
stabila familjerelationer är bra. De begär att riksdagen uttalar sig om
familjestabilitet som ett politiskt mål (yrk. 1).
Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) förespråkar i motion Ju918 en
rättvis fördelning av samhällets resurser mellan kvinnor och män. De anför att
den ekonomiska sanering som genomförts i landet nu gör det möjligt att
förbättra välfärden, t.ex. vad gäller de generella trygghetssystemen. Enligt
deras mening måste de åtgärder som nu vidtas för att öka tryggheten för
samhällsmedborgarna fördelas rättvist mellan män och kvinnor (yrk. 2).
I flerpartimotion A801 föreslår Anders Svärd m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) en
riksomfattande kampanj för ökad jämställdhet. Enligt motionärerna är
utvecklingen på jämställdhetsområdet alltför långsam. Trots att
jämställdhetslagstiftningen och jämställdhetsombudsmannen (JämO) finns står
utvecklingen praktiskt taget stilla, t.ex. när det gäller löneskillnader till
kvinnors nackdel, uppdelningen i ?typiska? kvinno- respektive mansyrken och
kvinnors låga representation i beslutsfattande funktioner. Motionärerna
framhåller att okunnighet kan motverkas genom upplysning och opinionsbildning
och föreslår en brett upplagd informations- och opinionsbildningskampanj för
vilken bästa tänkbara expertis på marknadsföring och folkbildning bör anlitas.
De begär att riksdagen ger regeringen i uppdrag att genomföra kampanjen.
Utskottets ställningstagande
Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall
ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden
i livet. Utskottet kan konstatera att det råder en bred enighet om den
utgångspunkten. Det råder också en samsyn om hur målet skall konkretiseras på
olika delområden. Principen om mainstreaming - att jämställdhets-perspektivet
införlivas i alla politikområden - intar här en särställning.
Jämställdhetsperspektivet skall vara vägledande både för förslag till reformer
och andra förändringar och för uppföljning och utvärdering på olika områden i
samhället. I detta ligger bl.a. att konsekvensbeskrivningar av hur förslag till
förändringar kan tänkas utfalla för kvinnor respektive män skall genomföras.
Dessa konsekvensbeskrivningar skall läggas till grund för beslut så att
besluten utformas på ett sätt som kan sägas ge rättvis fördelning av
möjligheter och resurser mellan könen.
Jämställdhetspolitiken är en angelägenhet för både kvinnor och män. Utskottet
vill framhålla - och bedömer att de flesta är överens om - att det jämställda
samhället inte kan förverkligas om inte samhällets insatser och resurser riktas
till både män och kvinnor. Inte minst är männens roll viktig när det gäller
ansvaret för hem och familj.
Jämställdhetspolitiken är också en fråga för riksdagen som lagstiftare.
Endast attitydpåverkande informationssatsningar och liknande initiativ kan inte
väntas leda till önskad utveckling. Bristande jämställdhet har ofta sin grund i
strukturer och traditioner. Utskottet bedömer att lagstiftning och politiska
beslut är nödvändiga för ökad jämställdhet.
Det som nu sagts anknyter till vad utskottet, och riksdagen, uttalat sig för
tidigare (jfr t.ex. bet. 1996/97:AU8, rskr. 1996/97:155). Det bör alltjämt
tjäna som riktlinjer och mål för jämställdhetspolitiken.
Som utskottet kunde konstatera vid behandlingen av jämställdhetsfrågorna
våren 1997 har det, allmänt sett på senare år, skett framsteg när det gäller
att nå de uppsatta målen. Det är utskottets bedömning att
jämställdhetsperspektivet i allt högre grad kommit att genomsyra arbetet på
olika politikområden. De synpunkter som framförts i motionerna om mainstreaming
och rättvis fördelning, männens roll i jämställdhetsarbetet och en fullgod
representation av både kvinnor och män - på alla områden och på alla nivåer -
är inte kontroversiella. Det återstår dock arbete även på dessa områden; det
går inte att slå sig till ro med vad som hittills uppnåtts i strävan efter ett
mer jämställt samhälle. Men det får ändå anses att de motionsyrkanden som tar
sikte på dessa frågor är tillgodosedda genom den utveckling och det arbete som
pågår. De påkallar därför inte någon åtgärd från riksdagen utan avstyrks
(motionerna A806 yrk. 1 och 4, A808 yrk. 2, A803 yrk. 1, A804 yrk. 2 och Ju918
yrk. 2). - Utskottet ansluter sig inte heller till begäran om att
familjestabilitet skall anges som ett politiskt mål. Riksdagen bör alltså avslå
det yrkandet (motion A805 yrk. 1).
Folkpartiet har aktualiserat frågan om den offentliga sektorns ställning inom
t.ex. vård och omsorg och vilken betydelse detta kan ha för jämställdheten.
Utskottet delar det synsätt som innebär att det är viktigt att kvinnors idéer
om vård, omsorg, utbildning och service kommer till uttryck. Det är
naturligtvis också riktigt att en väl genomförd jämställdhetspolitik skall
bidra till ökad sysselsättning i landet. Men den gemensamma, offentliga sektorn
är till för alla, både kvinnor och män. Utskottet vill inte se frågor om den
offentliga sektorn som i första hand jämställdhetsfrågor och är inte heller
övertygat om att de förslag som Folkpartiet fört fram skulle leda till ökad
jämställdhet om de blev verklighet. Utskottet instämmer inte heller i
Folkpartiets beskivning av den förda politiken som inriktad mot ?gamla, manligt
dominerade sektorer?. Tvärtom noterar utskottet den stora satsning på vård,
utbildning och omsorg som riksdagen beslutat om och som stärker traditionellt
kvinnodominerade delar av arbetsmarknaden.
Utifrån den principiella inställning som nu angetts är utskottet inte berett
att uttala sig till förmån för folkpartimotionen i den berörda delen. Motionen
A806 yrkande 10 avstyrks alltså.
När det gäller yrkandet om könsuppdelad statistik i offentliga utredningar
kan framhållas att det i de generella direktiven för alla statliga utredningar
ingår att beakta effekter för jämställdheten mellan kvinnor och män (dir.
1994:124). Regeringen har under 1997 låtit utvärdera det direktivet och funnit
att utredningarna uppvisat en varierande ambitionsnivå när det gäller
jämställdhetsperspektivet. De flesta har enligt Arbetsmarknadsdepartementets
uppföljning redovisat könsuppdelad statistik och/eller haft med några generella
formuleringar. Ett fåtal har gjort en djupare analys.
Arbetet med utvärderingen av det generella direktivet kommer enligt uppgifter
från Arbetsmarknadsdepartementet att fortsätta, bl.a. genom departementsvisa
kontakter på statssekreterarnivå och genom utökad satsning på utbildning för
utredare och kommittésekreterare i hur jämställdhetsdirektivet skall hanteras.
Utifrån direktivet och det arbete som pågår, samt med beaktande av en alltmer
ökande medvetenhet om vikten av jämställdhetsperspektivet, får det förutsättas
att en sådan redovisning som efterlyses i motionen görs och kommer att göras i
de fall det är möjligt och bedöms relevant. Här kan också framhållas att
Statistiska centralbyrån (SCB) sedan något år enligt sin instruktion som
huvudregel skall redovisa all officiell individbaserad statistik uppdelad på
kön (instruktionen (1994:1108) för Statistiska centralbyrån). En sådan
könsuppdelad statistik kan antas komma till nytta även för statliga utredningar
och andra instanser. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att föreslå
att riksdagen skall göra något tillkännagivande i denna del. Motion A804
avstyrks i berörd del.
Vänsterpartiet har påpekat att budgetpropositionens redovisningar av antalet
sysselsatta i olika näringsgrenar inte är uppdelade på kön. Det är enligt
utskottets mening inte givet att en sådan könsuppdelad redovisning i alla lägen
är det mest lämpliga, men i princip vore en sådan redovisning ändå förenlig med
de generella strävandena. Utskottet är nu inte berett att uttala sig för att
det skulle finnas ett generellt sådant behov, men utgår från att regeringen
fortsättningsvis kommer att ta ställning till statistikens utformning med
särskilt beaktande av jämställdhetssynpunkter. Motion Jo227 yrkande 1 avstyrks
alltså.
Vänsterpartiet har också aktualiserat frågan om en utredning med uppdrag att
se över lagars ?könsblindhet?. Som framgått av det ovanstående är
jämställdhetsperspektivet i dag av stor betydelse vid lagstiftning, och
medvetenheten om frågans vikt är ökande. Här kan också jämställdhetsenhetens
arbete inom Arbetsmarknadsdepartementet och Regeringskansliet i stort lyftas
fram. Ledningen för varje departement har ansvaret för att ett jämställdhets-
perspektiv integreras i all verksamhet, medan jämställdhetsenheten har en
samordnande, rådgivande och pådrivande roll gentemot departementen. Utskottet
utgår från att jämställdhetsperspektivet finns med i allt lagstiftningsarbete.
Enligt utskottet är en sådan utredning som begärts inte påkallad. Motion A807
bör alltså avslås i den berörda delen.
När det till sist i detta avsnitt gäller frågan om en riksomfattande kampanj
som ett medel för ökad jämställdhet instämmer utskottet i att information om
jämställdhetsfrågor kan leda till attitydförändringar och ökad medvetenhet om
jämställdhetsfrågans vikt. Utskottet är dock inte övertygat om att en sådan
bred kampanj som begärs är den bästa metoden för ökad upplysning och bestående
medvetenhet om jämställdhetsfrågorna. Det får, som anfördes vid behandlingen av
motsvarande yrkande våren 1997, antas att riktade informationsinsatser är mer
effektiva. Motion A801 avstyrks därmed.
3.4 Övriga frågor om jämställdhet i arbetslivet
Flera motioner tar upp andra aspekter av jämställdhet i arbetslivet än frågan
om sexuella trakasserier. Här avses tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad,
frågor om yrkesval och andra förhållanden på arbetsmarknaden, lönefrågor,
arbetstidsfrågor och regeringens utnämningspolitik.
Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad
Folkpartiet konstaterar i partimotion A806 att länsstyrelserna har
jämställdhetsexperter anställda. Dessa experter föreslås få i uppdrag att i
samarbete med JämO utöva regional tillsyn av jämställdhetslagen, framför allt
vad gäller de i lagen föreskrivna jämställdhetsplanerna (yrk. 12).
Också Barbro Johansson m.fl. (mp) anser att länsstyrelserna skall ges
tillsynsansvar över jämställdhetslagen (kommittémotion A804, yrk. 4). Förslaget
motiveras med att uppföljningen och utvärderingen av jämställdhetslagen måste
bli bättre och att en regional funktion för tillsyn av jämställdhetslagen är
ett nödvändigt och viktigt komplement till JämO:s verksamhet.
Utskottets ställningstagande
JämO har till uppgift bl.a. att utöva tillsyn över och följa upp om
arbetsgivare följer jämställdhetslagens krav på aktiva åtgärder och upprättande
av jämställdhetsplan. Det framstår som en fördel att JämO, såsom ett centralt
organ med juridisk expertis, även fortsättningsvis har den samlade överblicken
medan länsstyrelserna bär upp den regionala förankringen. JämO bör också i
tillsynsarbetet ha en fortsatt oberoende ställning. Även länsstyrelserna står,
som arbetsgivare, under JämO:s tillsyn. Det är därför inte lämpligt att
länsstyrelserna ges tillsynsansvar över jämställdhetslagen på det sätt som
motionärerna förespråkar. Här kan också nämnas att riksdagen fr.o.m. år 1997
höjt JämO:s anslag. Avsikten är att insatserna till stöd för och tillsyn av
arbetsgivares skyldigheter enligt jämställdhetslagen skall kunna intensifieras.
Motionerna A804 och A806 i berörda delar avstyrks med det anförda.
Arbetsmarknaden
Margareta Andersson m.fl. (c) framhåller i kommittémotion A803 att köns-
uppdelningen på arbetsmarknaden är mycket påtaglig. Det finns enligt motionen
behov av att öka antalet män i traditionella kvinnoyrken, såsom vård och
omsorg. Låg lön och dåliga arbetsvillkor gör att män i dag väljer andra yrken.
Motionärerna anser att olika samhällsorgan måste stimulera fler män att arbeta
inom traditionella kvinnoyrken (yrk. 3).
Barbro Johansson m.fl. (mp) anser i kommittémotion A804 att det behövs mer
personal av manligt kön bland sex- och samlevnadsrådgivare. Motionärerna anser
att män i dagsläget diskrimineras på så sätt att samhället inte har resurser
för män att tala med män om relationer. Kvinnor har merparten av det gemensamma
samtalsutrymmet i form av kvinnliga kuratorer, psykologer, sexologer,
familjeterapeuter, barnmorskor etc. Behovet av män i dessa positioner är stort
(yrk. 27).
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) tar i kommittémotion A805 upp
informationssamhället - IT-samhället - som ett möjligt område för ökad
jämställdhet i arbetslivet. Det sägs att Sverige har en mycket könssegregerad
arbetsmarknad. När nu en ny IT-sektor byggs upp i landet måste enligt motionen
alla ansträngningar göras för att äntligen få till stånd en sektor med jämn
könsfördelning (yrk. 6).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar uppfattningen att det är olyckligt med den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Det behövs insatser av olika slag för att ändra på detta.
Arbetsmarknadspolitiken har här sin roll att fylla. Enligt förordningen om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall arbetsmarknadsmyndigheterna verka
för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka en
könsuppdelad arbetsmarknad. Detta betonas också särskilt i regleringsbrevet för
budgetåret 1998. AMS skall i kvartalsvisa rapporter till
Arbetsmarknadsdepartementet redovisa sina resultat bl.a. när det gäller den
köns-uppdelade arbetsmarknaden. En första sådan redovisning väntas i maj 1998.
Här kan också nämnas att AMS sedan 1996 redovisar sin statistik uppdelad på
kvinnor och män.
AMS har vidare sedan budgetåret 1993/94 årligen anvisat medel till projekt
för att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden, så kallade BRYT-projekt.
Under 1998 fördelar AMS totalt högst 30 miljoner kronor, bl.a. till
utvecklingsarbete över länsgränserna. Totalt omfattas nio länsarbetsnämnder och
projekten spänner över flera områden. Ett område avser intresset för teknik hos
unga kvinnor och ett annat tar upp utbildning för fler manliga lärare till
grundskolan. Ett tredje tar upp vägledningsmetodik och syftar till att
analysera om den ?traditionella? vägledningen av arbetssökande är
könsrollskonserverande eller ej.
När det gäller den särskilda frågan om en jämnare könsfördelning bland sex-
och samlevnadsrådgivare kan utskottet konstatera att ett likartat yrkande
avstyrktes våren 1997. Utskottet är inte heller i år berett att göra ett
tillkännagivande i denna del. Inte heller när det gäller IT-sektorn som den
första jämställda sektorn är något särskilt uttalande nödvändigt.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna A803, A804 och
A805 i berörda delar.
Lönefrågor
Folkpartiet anför i motion A806 följande. Stora förändringar har skett sedan
1970-talet. Kvinnor lönearbetar mer och män mindre. Trots detta är kvinnors
löneinkomster bara omkring två tredjedelar av männens. Mycket tyder på att
löneskillnaderna har ökat de senaste åren. Lönesättningen vilar ofta på
traditionella, manliga värderingar om arbetets värde och svårighetsgrad. Det
behövs därför nya arbetsvärderingsmetoder som är könsneutrala och lämpade för
olika fält på den svenska arbetsmarknaden. Att metoder utvecklas för
arbetsvärderingar är synnerligen viktigt för att vrida utvecklingen bort från
dagens diskriminering utan att det införs centrala lönesystem. I grunden skall
lönesättningen vara individuell och fri. Vid könsneutral tillämpning av denna
princip varken gynnas eller missgynnas kvinnor av individuell lönesättning.
Partiet menar att det bör tillsättas en kommission för att ta ett
?helhetsgrepp? på orättvisa löneskillnader. En sådan kommission skulle kunna
arbeta med frågor om opinionsbildning och kunskapsspridning och föra ut idéer
och metoder om hur den lönsamma könsneutraliteten i lönehänseende uppnås (yrk.
7). En mycket viktig del i arbetet med att få bort de orättvisa
löneskillnaderna är att synliggöra dem. Det är därför viktigt att en
könsuppdelad statistik regelbundet tas fram och att arbetsvärderingsmetoder
utvecklas (yrk. 5).
Vänsterpartiet anser i motion 1997/98:A802 att nya regler bör utformas som gör
det möjligt att rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering. Nu krävs det
att lönerna hos en och samma arbetsgivare och vid likvärdigt arbete är olika
för att man skall kunna angripa dem. Det är enligt partiet särskilt svårt att
uppfylla det kravet på små arbetsplatser eller arbetsplatser med likartade
typer av arbeten. Jämförelser med likvärdiga arbeten hos andra arbetsgivare
måste därför tillåtas. Arbetet med att få fram systematiska
arbetsvärderingsinstrument måste intensifieras. I dag är det svårt att
objektivt jämföra löner i olika yrkesgrupper med varandra. Ett stort problem är
också att män ofta vägrar att delta i genomförandet av arbetsvärderingar och
att de får stöd av sina fackliga organisationer för denna vägran. I Kanada har
?Pay Equity Commission? stor erfarenhet av flera olika metoder att jämföra
löner mellan olika yrkesgrupper. Dessa metoder är också användbara i Sverige
(yrk. 2). Ontario, Kanada, har förmodligen världens mest framgångsrika
lagstiftning mot lönediskriminering och könsrelaterade löneskillnader.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta ett
liknande förslag till lagstiftning för svensk del. En sådan lagstiftning skulle
ha ett ungefärligt innehåll enligt följande. Alla arbetsgivare med fler än 100
anställda bör åläggas att först genomföra en arbetsvärdering för både kvinno-
och mansdominerade arbeten och därefter göra upp en plan för årliga
lönejusteringar för att uppnå lika lön för arbeten av lika värde. Det bör också
bestämmas i lag att arbetsgivaren varje år måste avsätta minst en procent av
lönesumman och använda den för att närma lönerna i kvinnodominerade arbeten
till lönerna i likvärdiga mansdominerade arbeten. Arbetsgivare med färre än 100
anställda bör i och för sig inte åläggas att upprätta en plan men väl att
genomföra likalöneprincipen senast samtidigt som de större arbetsgivarna. Om de
försummar detta bör de kunna åläggas av domstol att omedelbart för framtiden
och med retroaktiv verkan justera lönen. Alla svenska företag bör föra en
könsbaserad lönestatistik som offentliggörs och sprids på arbetsplatsen. Även
arbetsgivare med färre än tio anställda skall ha den skyldigheten (yrk. 3).
Partiet anser vidare att en arbetstagare inom privat sektor, liksom JämO,
skall ha rätt att ta del av andra arbetstagares löner (yrk. 4). Partiet anser
också att JämO bör ges större möjligheter att ingripa mot arbetsgivare eller
fackföreningar m.fl. som medverkar till könsdiskriminerande lönesättning (yrk.
1).
Även i kommittémotion A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) tas frågan om
arbetsvärdering upp. Motionärerna menar att det är viktigt att utveckla system
och metoder för arbetsvärdering samt att resultaten av genomförda
arbetsvärderingar måste tas till vara för att åtgärda diskriminerande
lönesättning (yrk. 7). Inom all offentlig verksamhet bör jämställdhetsrevision
vara obligatorisk. Uppgifter om lönestatistik skall vara könsuppdelad och
offentlig. Lönebildningen är primärt ett ansvar för arbetsmarknadens parter som
måste se över metoder och principer för könsneutral lönesättning.
Jämställdhetsrevision bör därför i större utsträckning användas som instrument
(yrk. 8).
Även i motion A273 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) tas
behovet av könsuppdelad lönestatistik upp (yrk. 7). Motionärerna anser vidare
att det krävs ökade utbildningsinsatser på arbetsvärderingsområdet. Inom
utbildningar som leder till personalledande befattningar skall kurser med detta
innehåll ingå på högskolenivå (yrk. 8).
I kommittémotion 1997/98:A804 anför Barbro Johansson m.fl. (mp) att en
utvärdering av gällande lagstiftning vad gäller löneskillnader mellan kvinnor
och män bör göras. En sådan utvärdering bör föregås av ett arbete med att se
över de brister som uppenbarligen finns när det gäller rättvis lönesättning och
leda till att förslag till nödvändiga förbättringar läggs fram (yrk. 7). En
utredning bör också ta ställning till hur arbetsvärdering kan genomföras. En
fungerande arbetsvärdering skulle nämligen, enligt motionärerna, kunna bli det
instrument som justerar de orimliga skillnaderna i löner mellan kvinnor och män
som i dag föreligger (yrk. 13).
Inger Segelström m.fl. (s) anser i motion 1997/98:A314 att kvinnors arbete är
lägre värderat än mäns. Motionärerna anser att arbetsmarknadens parter måste ta
ett större ansvar än hittills för att bryta kvinnors underordning när det
gäller lönerna. Vidare sägs det i motionen att staten, liksom andra institut,
myndigheter och intresserade även fortsättningsvis, genom särskilt avsatta
medel, bör fortsätta att stödja JämO i arbetet med att utveckla
arbetsvärderingsmodeller och genomföra projekt inom området (yrk. 7).
Utskottets ställningstagande
Enligt Kvinnomaktutredningens betänkande Ty makten är din... (SOU 1998:6) har
män i genomsnitt 19,6 % högre lön före skatt än kvinnor. Tar man hänsyn till
att kvinnor och män arbetar inom olika yrken minskar lönegapet till 12,8 %. Tas
dessutom hänsyn till individrelaterade egenskaper som utbildning,
arbetslivserfarenhet m.m., och arbetsrelaterade egenskaper som arbetsmiljö,
arbetskrav m.m. samt yrkesklass och näringsgren, är löneskillnaden 6 %. Enligt
utredningen är dessa 6 % oförklarade och kan bero på att kvinnor får lägre
avkastning på utbildning och arbetslivserfarenhet än män. En förklaring som ges
i utredningen är också att kvinnor arbetar i lågavlönade kvinnoyrken. Enligt en
av de undersökningar som utförts inom Kvinnomaktutredningens ram (Hultin och
Szulkin) ökar risken för låg lön för såväl kvinnor som män med en ökad andel
kvinnor i yrket. I flera andra undersökningar har också framkommit att det
förekommer sådana skillnader mellan kvinnors och mäns lön som inte kan
förklaras med faktorer som skillnad i ålder, utbildning, erfarenhet i arbetet
m.m. Denna ?oförklarade? skillnad brukar helt eller delvis tillskrivas
diskriminering på grund av kön. Löneskillnadsutredningen (SOU 1993:7) fann
sådana ?oförklarade? löneskillnader på mellan 1 och 8 % i sina undersökningar.
Utskottet anser att dessa löneskillnader måste utjämnas.
Folkpartiet har i motion A806 begärt att en kommission tillsätts för ökad
kunskapsspridning och opinionsbildning för motverkande av lönediskriminering.
Barbro Johansson m.fl. (mp) föreslår i motion A804 att en utredning tillsätts
för att utvärdera lagstiftningen vad gäller kvinnors och mäns löner samt för
framtagande av arbetsvärderingsinstrument. Den ovan nämnda
Kvinnomaktutredningen har föreslagit att regeringen tar initiativ till
uppbyggande av ett partsgemensamt organ som ska verka för en genomtänkt och
könsneutral lönesättning. Ett sådant organs uppgift skulle vara att samla in
och sprida kunskap om metoder för att objektivt värdera de krav som olika
arbetsuppgifter ställer och hitta tekniker att identifiera omedvetna
värderingar, såsom könsstereotyper i lönesättningen. Det föreslås också i
utredningen att utbildnings- och konsulthjälp skulle kunna erbjudas av det
partsgemensamma organet. Utredningen remissbehandlas för närvarande.
Remisstiden går ut i mitten av juni i år. Utskottet ser mot bakgrund av att
bland annat löneskillnadsfrågor alldeles nyligen varit föremål för utredning
inte skäl att ställa sig bakom motionerna i berörda delar. De avstyrks därför.
Ett viktig metod för att åstadkomma en utjämning av löneskillnader kan vara
att utveckla och förbättra arbetsvärderingsinstrumenten. Utskottet har tidigare
uttalat (bet. 1996/97:AU8) att en utveckling av arbetsvärderingsinstrumenten
bör ske så nära den verksamhet som skall bedömas som möjligt. Framtagande av
arbetsvärderingsmodeller och utvärdering av sådana bör främst göras av
arbetsmarknadens parter. Även JämO bör ha en aktiv roll i detta arbete.
Utskottet är för närvarande inte berett att föreslå utökade befogenheter för
JämO att ingripa mot arbetsgivare eller fackföreningar som föreslagits i
Vänsterpartiets motion, eller att göra något tillkännagivande om
arbetsvärdering. Motion A802 yrkande 1 avstyrks liksom motionerna A806 yrkande
5 delvis och A803 yrkande 7 i den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet
anfört.
Även förslag om införande av den s.k. Ontariomodellen har varit föremål för
utskottets ställningstagande tidigare (bet. 1995/96:AU1). Utskottet framhöll då
att den svenska lagen bygger på att det står arbetsgivaren fritt att i samråd
med arbetsmarknadsorganisationerna komma fram till vilken metod som skall
användas. Utskottet ansåg då, liksom nu, att det därför inte i lag bör åläggas
arbetsgivare att göra en arbetsvärdering eller att utjämna löneskillnader inom
en viss angiven tid eller med en viss andel av lönesumman. Motion A802 yrkande
3 avstyrks.
Flera åtgärder har vidtagits för att löneskillnader mellan kvinnor och män
skall synliggöras och motverkas. Enligt jämställdhetslagen skall t.ex.
arbetsgivaren som ett led i arbetet för jämställdhet i arbetslivet årligen
kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan kvinnor och män i skilda typer
av arbeten och för olika kategorier av arbetstagare. Detta gäller dock inte
mindre arbetsgivare. Dessa lagregler har inom olika delar av arbetsmarknaden
följts upp genom avtal. Det lokala jämställdhetsarbetet förutsätter tillgång
till arbetsplatsvis framställd lönestatistik som är köns-, yrkes- och
åldersuppdelad, m.m. Enligt Utredningen om ett förstärkt
förlikningsmannainstitut -betänkandet Medlingsinstitut & lönestatistik (SOU
1997:164) - har de avtal om partsgemensam lönestatistik som finns på delar av
arbetsmarknaden stor betydelse för att man skall kunna följa utvecklingen av
löner för kvinnor och män. I princip all officiell individbaserad statistik
skall vidare enligt förordningen (1992:1668) om den officiella statistiken vara
könsuppdelad. Statistiska centralbyrån skall också utforma lönestatistik som
kan ligga till grund för analyser av löneskillnader mellan kvinnor och män. Det
pågår alltså arbete med att få fram lönestatistik som är könsuppdelad. Något
tillkännagivande till regeringen i denna fråga förefaller inte vara nödvändigt.
Motionerna A806 yrkande 5 delvis och A273 yrkande 7 avstyrks.
Vänsterpartiet har yrkat att nya regler bör utformas som gör det möjligt att
rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering.
Otillåten könsdiskriminering skall enligt 18 § jämställdhetslagen anses
föreligga när en arbetsgivare tillämpar lägre lön eller annars sämre
anställningsvillkor för en arbetstagare än dem som arbetsgivaren tillämpar för
arbetstagare av motsatt kön, när de utför arbete som är att betrakta som lika
eller likvärdigt. Detta gäller under förutsättning att arbetsgivaren inte kan
visa att olikheterna beror på skillnader i de sakliga förutsättningarna för
arbetet eller att skillnaderna i vart fall inte har samband med
könstillhörigheten. Enligt Löneskillnadsutredningens betänkande (SOU 1993:7) är
de problem med löneskillnader mellan kvinnor och män som hänger samman med att
arbetsmarknaden är könsuppdelad större mellan sektorer, branscher och
företag/organisationer än inom ett och samma företag. Utskottet delar därför i
och för sig motionärernas uppfattning att det kan vara svårt att slå fast att
det förekommer lönediskriminering på mindre arbetsplatser. Utskottet är dock
för närvarande inte berett att föreslå att det införs lagregler om kollektiv
lönediskriminering. Motion A802 avstyrks i den delen.
I motion A803 föreslås att jämställdhetsrevisioner utnyttjas. Utskottet menar
liksom motionärerna att det genom sådana revisioner skulle kunna bli tydligare
för arbetsgivaren vilka åtgärder som vidtas för att minska omotiverade
löneskillnader. Utskottet är dock inte berett att göra några tillkännagivanden
i denna fråga. Motionen avstyrks i berörd del.
Vänsterpartiet har yrkat att arbetstagare och JämO skall ha rätt att ta del
av uppgifter om andra arbetstagares löner. Utskottet har i denna fråga tidigare
uttalat att det visserligen kan bli mycket svårt att få till stånd en
rättvisande lönejämförelse om uppgifter om arbetstagares löner inte blir
tillgängliga för den som skall göra en sådan jämförelse. Utskottet är dock
bl.a. med hänsyn till de integritetsfrågor som är förknippade med individers
löneförhållanden inte berett att nu föreslå någon skyldighet att lämna ut
uppgifter om löner. Motion A802 yrkande 4 avstyrks.
Olika arbetsvärderingsmodeller prövas nu på olika håll inom arbetslivet. JämO
har också inför Arbetsdomstolen drivit ett antal mål om lönediskriminering som
grundar sig på arbetsvärderingar. Utskottet anser att en ytterligare utveckling
av arbetsvärderingsmetoderna bör avvaktas. Utskottet ställer sig därför inte
bakom yrkandet om att införa utbildning i arbetsvärdering på högskolenivå för
personalledande befattningar. Motion A273 yrkande 8 bör avslås.
Vad gäller Inger Segelströms m.fl. motion A314 delar utskottet helt
uppfattningen att det är önskvärt att arbetsmarknadens parter, liksom staten,
tar ett stort ansvar för att få bort löneskillnader som grundar sig på kön.
JämO har också under senare år fått ett ökat budgetanslag, bland annat för att
göra det möjligt att behandla det ökade antalet anmälningar om
lönediskriminering som kommit in till myndigheten. Utskottet ser ingen
anledning att göra något tillkännagivande i denna fråga. Motion A314 avstyrks.
Arbetstidsfrågor
Folkpartiet menar i partimotion A806 att arbetslivet måste anpassas efter
föräldraskapets behov. En ny flexibel arbetstidslagstiftning som ger ökade
möjligheter till lokala och enskilda lösningar sägs vara betydelsefull för det
fortsatta jämställdhetsarbetet. Folkpartiet anser att det är angeläget att
regeringen inte försinkar eller förspiller möjligheten till en sådan reform och
föreslår att riksdagen uttalar sig om arbetstidslagstiftningens betydelse för
jämställdheten (yrk. 8).
Även från Miljöpartiets sida betonas arbetstidslagstiftningens betydelse för
jämställdheten. Barbro Johansson m.fl. (mp) menar i kommittémotion A804 att en
generell, lagfäst arbetstidsförkortning vore ett viktigt instrument för att
uppnå ökad jämställdhet (yrk. 6). Miljöpartiet vill dela på de arbetstillfällen
som finns genom att successivt minska arbetstiden till 35 timmars arbetsvecka.
Eftersom män i realiteten arbetar heltid och kvinnor till stor del arbetar
deltid skulle enligt motionen en arbetstidsförkortning vara ett effektivt sätt
att omfördela arbete från män till kvinnor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har under våren i betänkandet 1997/98:AU8 behandlat yrkanden om
arbetstidslagstiftningen. Utskottet hänvisade då till det arbete i frågan som
pågått och alltjämt pågår, bl.a. genom Regeringskansliets beredning av
Arbetstidskommitténs betänkande Arbetstid - längd, förläggning och inflytande
(SOU 1996:145). I enlighet med vad som då uttalades anser utskottet att närmare
överväganden i arbetstidsfrågor bör anstå till behandlingen av kommande
lagförslag från regeringen. Detta gäller alltjämt; att även frågan om
arbetstidslagstiftningens innehåll har jämställdhetsaspekter föranleder inte
att utskottet nu är berett att tillstyrka bifall till motionerna A804 och A806
i berörda delar. Dessa avstyrks.
Regeringens utnämningspolitik
Ett av målen för jämställdhetssträvandena bör enligt Folkpartiets partimotion
A806 vara jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män. För
att kvinnor och män skall kunna påverka samhällsutvecklingen på lika villkor
fordras att båda könen är representerade inom alla samhällsområden och på alla
beslutsnivåer. Därför är det betydelsefullt att kvinnor och män är likvärdigt
representerade i statliga styrelser och utredningar. Folkpartiet anser att
systemet med ?dubbla nomineringar? inte fungerar, eftersom inte alla
nominerande parter tillämpar systemet. Fortfarande domineras ordförandeposterna
i orimligt hög grad av män och fortfarande domineras det ekonomiska området av
män medan kvinnor dominerar inom det sociala området. Folkpartiet avvisar en
lagstadgad kvotering till offentliga uppdrag såsom oförenlig med väljarnas rätt
att avgöra vem de skall representeras av, men anser att regeringen målmedvetet
bör kräva dubbla nomineringar till statliga styrelser och utredningar, och för
egen del mer målmedvetet fördela de tyngsta posterna mer könsneutralt (yrk. 3).
Även Vänsterpartiet anser att regeringens utnämningspolitik är otillräcklig i
jämställdhetshänseende. I partimotion A807 görs gällande att regeringen i de
statliga bolagen och verken via bolagsstyrelserna bör genomdriva en
jämställdhetspolitik som innebär en positiv särbehandling av det
underrepresenterade könet inom olika yrkesområden och på samtliga
beslutsnivåer. Vänsterpartiet konstaterar att statliga styrelser på regional
nivå inte lyckats uppnå målet om 40-procentig kvinnorepresentation, trots att
det är regeringen som utser styrelserna och kan begära nya nomineringar om
målen inte uppnås. Vänsterpartiet menar att regeringen konsekvent måste begära
nya nomineringar i de fall organisationer, partier m.m. inte förmår nominera
kvinnor i tillräckligt stor utsträckning (yrk. 5).
Utskottets ställningstagande
Sedan 1988 har regeringen varje år redovisat könsfördelningen i statliga
myndighetsstyrelser på central och regional nivå. Bakgrunden är de mål för
kvinnorepresentation som angavs i propositionen Jämställdhetspolitiken inför
90-talet (prop. 1987/88:105) och som godtagits av riksdagen (bet. 1987/88:AU17,
rskr. 1987/88:364). För 1995 var målet en kvinnorepresentation om 40 % och för
år 1998 är målet 50 %. Utskottet ser med tillfredsställelse på den stegrade
ambitionsnivån.
Den senaste nu tillgängliga statistiken avser förhållandena den 1 juli 1996.
Kvinnorepresentationen i centrala och regionala styrelser motsvarade då
sammantaget 39 %, en ökning med en procentenhet sedan året före. I de centrala
styrelserna var kvinnorepresentationen 43 %, vilket var en ökning och
överträffade det mål om 40 % representation som satts upp för 1995. För de
regionala styrelserna hade målet om 40 % inte nåtts även om en ökning i och för
sig kunnat noteras. Här stannade kvinnorepresentationen vid 38 %.
Statistik som avser 1997 väntas under april månad 1998.
Målen för könsfördelningen i det statliga kommittéväsendet är desamma som för
myndighetsstyrelserna. Av kommittéberättelsen för 1998 (regeringens skr.
1997/98:103) framgår att kvinnorepresentationen i statliga utredningar och
kommittéer under år 1997 ökat något sedan föregående år. Andelen kvinnor
sammantaget - ordförande och ledamöter - hade ökat med 0,7 procentenheter och
uppgick under 1997 till 40,1 %. Andelen kvinnliga ledamöter hade ökat med 1,2
procentenheter och andelen kvinnliga ordförande med 2,6 procentenheter.
Utskottet konstaterar att utvecklingen under flera år medfört en ökad
kvinnorepresentation i styrelserna och i kommittéväsendet. Det är viktigt att
denna utveckling - och det arbete som ligger bakom den - fortgår med
oförminskad kraft. För innevarande år är det uppsatta målet en
kvinnorepresentation om 50 %. Utskottet vill betona vikten av att den
ambitionsnivån upprätthålls. I sammanhanget kan noteras att sammanställning av
ny statistik och annat arbete i frågan pågår inom Regeringskansliet. I de fall
där regeringen själv beslutar om anställning eller utser personer till
offentliga uppdrag utgår utskottet från att de jämställdhetspolitiska målen
iakttas. Det finns för närvarande inte tillräckliga skäl för att riksdagen
skall göra några tillkännagivanden till regeringen i dessa delar. Motion A807
(yrk. 5) bör därför avslås.
I regeringens skrivelse 1996/97:41 Jämställdhetspolitiken redovisas hur
utnämningar till befattningar inom statliga styrelser och kommittéer går till.
Det framgår där bl.a. att alla förslag skall godkännas av jämställdhetsenheten
inom Arbetsmarknadsdepartementet innan de behandlas av regeringen. Som
utskottet uttalade våren 1997 - då liknande yrkanden avstyrktes - finns det
inte någon anledning att ändra på de rutiner som gäller i dag. Motionen A806
yrkande 3 avstyrks därför.
3.5 Särskilt om jämställdhet inom utbildning och forskning
Flera motioner tar upp frågor om jämställdhetsaspekter inom skolan och inom
utbildning och forskning.
Margareta Andersson m.fl. (c) framhåller i kommittémotion A803 att skolan måste
präglas av en jämställdhetssyn. Skolan har enligt motionärerna en viktig
uppgift i att motverka könsbundna utbildnings- och yrkesval. Förebilder är
viktiga för barn men skolan håller i dag på att bli näst intill helt
kvinnodominerad. Fortbildning om jämställdhetsfrågor bör prioriteras.
Lärarutbildningen måste ta upp jämställdhetsfrågorna i betydligt större
utsträckning än i dag. Undervisningen måste också förändras så att hänsyn tas
till flickors och pojkars olika behov och intressen. Flickor intar ofta en
underordnad ställning medan pojkar enligt undersökningar tar i anspråk två
tredjedelar av tiden i klassrummet. Flickor måste i större utsträckning än i
dag uppmuntras och exempelvis tillgången till datorer i skolan får inte leda
till att flickor missgynnas för att de i ett inledningsskede inte alltid är
lika motiverade att använda datorer som pojkarna (yrk. 2).
Margareta Andersson m.fl. (c) uppehåller sig i kommittémotion A803 också vid
avsaknaden av könsperspektiv i svensk sjukvård. Kvinnor får enligt motionärerna
inte samma bemötande eller behandling som män. De flesta normalvärden är
fastställda på värnpliktiga män och de flesta läkemedel är utprovade på män.
För att komma till rätta med denna problematik krävs för det första att
könsperspektivet finns med i kursplanerna för all vårdpersonal. När det gäller
läkarutbildningen är det angeläget att könsperspektivet tas upp i olika faser
av utbildningen. För det andra krävs att forskningen inom vården inkluderar
båda könen. Eftersom kvinnoperspektivet oftast inte finns med är avsaknaden av
könsspecifika kunskaper stor. När medel fördelas till forskning och utveckling
måste hänsyn tas till könsperspektivet. Motionärerna begär att detta ges
regeringen till känna (yrk. 12).
I kommittémotion A803 görs också gällande att snedrekrytering till högre
tjänster inom högskoleväsendet innebär att kvinnor missgynnas vid tillsättning
av forskartjänster och professurer m.m. Motionärerna menar att en högre grad av
jämställdhet måste uppnås i högskolans tjänstestruktur. De framhåller vidare
att kvinnor i stor utsträckning väljer högre utbildningar inom vård och
undervisning, men att det inom dessa områden i dag finns få möjligheter till
forskarkarriär. De föreslår att forskningen inom omvårdnad och utbildning
utökas och stimuleras så att Sverige blir ledande inom omvårdnadsforskning
(yrk. 4).
Barbro Johansson m.fl. (mp) anför i kommittémotion A804 att kunskap om våld mot
kvinnor bör ingå i psykologutbildningen och andra relevanta utbildningar. De
anser att det är viktigt att alla berörda myndigheter som arbetar med kvinnor
som utsätts för våld ges utbildning i hur dessa kvinnors problembild kan se ut
(yrk. 22).
Inger Segelström m.fl. (s) anknyter i motion A314 till vad man ser som den
könssegregerade arbetsmarknaden. De föreslår särskilda insatser inom skolan för
att flera skall göra icke könsbundna yrkesval. Miljön i skolan måste enligt
motionen vara sådan att flickor vågar ge sig in i det nya, och kvinnor måste in
i de nya branscher och jobb som växer fram (yrk. 2).
Även Christina Axelsson och Ann-Kristine Johansson (s) tar, i motion Ju724, upp
frågan om utbildning om jämställdhet. I motionen anförs att barn redan i
förskola och skola måste läras vad jämställdhet innebär. På så sätt kan
tendenserna till ökat våld i samhället förebyggas. Läran om jämställdhet måste
in som ett ämne på skolschemat; det räcker inte med mainstreaming (yrk. 2).
Kerstin Warnerbring m.fl. (c) efterlyser i motion T815 åtgärder för att utjämna
skillnader mellan könen. Informationsteknikens framväxt sägs vara en
strukturförändring av vårt samhälle som måste granskas ur ett genderperspektiv.
Lämpliga åtgärder kan - när det gäller IT-frågor - enligt motionen vara att man
i skolorna ser till att flickorna ges lika stora möjligheter som pojkarna att
använda datorerna och att en jämn fördelning av datortillgången sätts upp som
mål i de lokala skolplanerna (yrk. 14).
Utskottets ställningstagande
Det är givet att jämställdhet i praktiken - i arbetslivet och i hemmet - till
en stor del är beroende av de värderingar om förhållandena mellan könen som
barn och ungdom möter i skolan och den fortsatta utbildningen. Med den
utgångspunkten är det viktigt att skol- och utbildningspolitiken tydligt
markerar jämställdhetsperspektivet. Här kan nämnas att regeringen, i
propositionen 1997/98:94 om läroplan för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklassen och fritidshemmet m.m., ansett att skollagen (1985:1100) och
läroplanen för skolan och förskolan understryker betydelsen av ett aktivt
arbete för jämställdheten på ett sådant sätt att jämställdhetsaspekten inte
behöver ytterligare förstärkas i läroplanen (jfr 1 kap. 2 § skollagen). Vidare
har Skolverkets instruktion ändrats den 1 november 1997. Där anges numera att
verket har ett ansvar för att aktivt och medvetet främja flickors, kvinnors,
pojkars och mäns lika rätt och möjligheter.
Som närmare redovisas i utskottets betänkande 1996/97:AU8 s. 32 f., pågår det
i Sverige ett omfattande arbete för ökad jämställdhet. Ett led i det arbetet är
ansträngningarna att stimulera till otraditionella (icke könsbundna) val av
utbildningar, t.ex. satsningar för att flickor i högre grad skall intressera
sig för teknik och naturvetenskap. Ett annat är den strategi och det
övergripande projekt för jämställdhetsfrågorna som Skolverket utarbetar på
regeringens uppdrag. En närmare beskrivning av detta finns i regeringens skr.
1996/97:41. Som nämns i skrivelsen har Linköpings universitet i uppdrag att i
samverkan med andra universitet och högskolor genomföra ett treårigt projekt
som syftar till förnyelse av ingenjörs- och civilingenjörsutbildningarna. I
uppdraget betonas särskilt jämställdhetsaspekter. Utskottet vill också fästa
uppmärksamheten på att regeringen i regleringsbrev för budgetåret 1998 anger
att universitet och högskolor bör vidta ytterligare åtgärder för att öka
andelen kvinnor inom de naturvetenskapliga och de tekniska utbildningarna.
Här kan också hänvisas till det som ovan sagts under rubriken
Arbetsmarknaden.
Utöver det som nu sagts kan hänvisas till Utbildningsutskottets betänkande
1997/98:UbU15 Jämställdhetsfrågor inom utbildningsväsendet.
Utbildningsutskottet behandlar där ett fyrtiotal motionsyrkanden om
jämställdhet inom barnomsorg, skola, högre utbildning, forskning, m.m. I
betänkandet finns en redovisning av pågående utrednings- och utvecklingsarbete
på området. Som exempel kan nämnas Lärarutbildningskommittén vars direktiv
markerar att de blivande lärarna behöver kunskaper om skillnader mellan
flickors och kvinnors respektive pojkars och mäns inlärning och att de behöver
tränas i att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på sina undervisningsämnen
(dir. 1997:54). Kommittén skall vidare överväga insatser för en jämnare
könsfördelning i rekryteringen till lärarutbildningen.
Utskottet föreslår mot bakgrund av vad som nu sagts att riksdagen avslår
motionerna A803, A804, A314, Ju724 och T815 i berörda delar.
3.6 Rättegångsregler
Vänsterpartiet föreslår i partimotion A710 att Arbetsdomstolen skall ha en
särskild sammansättning i tvister om könsdiskriminering. Den nuvarande
sammansättningen med en enligt motionen överväldigande manlig majoritet är
enligt partiet inte godtagbar i mål om könsdiskriminering. Vänsterpartiet anser
att Arbetsdomstolen i könsdiskrimineringsmål skall utökas med två ledamöter som
är experter på diskrimineringsjuridik och jämställdhetsfrågor. För att antalet
ledamöter inte skall bli alltför stort bör arbetsmarknadens parter i dessa mål
endast företrädas av en arbetsgivar- och en arbetstagarrepresentant. Dessutom
bör det införas regler som garanterar en jämn könsfördelning i jämställdhetsmål
(yrk. 12).
Vänsterpartiet föreslår vidare, i partimotion A802, att möjlighet till
grupptalan skall införas bl.a. i diskrimineringsmål enligt jämställdhetslagen,
både i lönediskrimineringsfall och vid diskriminerande arbetslednings- och
anställningsbeslut. Man hemställer att riksdagen hos regeringen skall begära
lagförslag om möjlighet till grupptalan i sådana mål (yrk. 5).
Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (båda c) framhåller i motion A273 att
det är nödvändigt att båda könen finns representerade i olika instanser som har
att avgöra frågor om jämställdhet på arbetsmarknaden. De anser att
sammansättningen av domare i Arbetsdomstolen har varit sned ur den aspekten. En
jämn könsfördelning måste enligt motionärerna eftersträvas. De föreslår
dessutom att domstolen i könsdiskrimineringsmål utökas med två experter på
diskrimineringsjuridik och/eller jämställdhetsfrågor (yrk. 9).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar uppfattningen att det är önskvärt att Arbetsdomstolen har en
jämn könsfördelning då mål prövas. Detta gäller inte bara i mål om
könsdiskriminering utan i alla typer av tvister. Att båda könen är
representerade då mål företas till avgörande är i dag också det normala.
Ledamöterna i Arbetsdomstolen förordnas av regeringen. Utskottet förutsätter
att redan detta faktum innebär att intresset av att båda könen är väl
representerade i domstolen beaktas. Några ytterligare åtgärder i den frågan är
nu inte motiverade.
En annan sak är om Arbetsdomstolen bör ha en särskild sammansättning i mål om
könsdiskriminering. Utskottet har inte övertygats om fördelen med särskilda
experter i diskriminerings- eller jämställdhetsmålen. Det är inte heller utan
vidare givet var i från sådana särskilt sakkunniga personer skulle hämtas.
Utskottet, som avstyrkte ett motsvarande yrkande våren 1997, ställer sig alltså
inte bakom de nu behandlade förslagen om detta.
Grupptalanutredningens betänkande Grupprättegång (SOU 1994:151) bereds
alltjämt i Regeringskansliet (Justitiedepartementet). Resultatet av det arbetet
bör inte föregripas.
Med det anförda anser utskottet att motionerna A710 (yrk. 12), A273 (yrk. 9)
och A802 (yrk. 5) bör avslås.
3.7 Uppföljning av FN:s fjärde kvinnokonferens m.m.
Några motioner tar upp frågor som rör det handlingsprogram - Platform for
Action - som antogs vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking i september 1995.
Handlingsplanen har beskrivits som en agenda för att stärka kvinnans ställning.
Den syftar till att befrämja och värna alla kvinnors fulla åtnjutande av alla
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samma villkor som män.
Handlingsplanen definierar långsiktiga mål och åtgärder som skall vidtas av
regeringar, det internationella samfundet, frivilligorganisationer och det
privata näringslivet för att förbättra kvinnans villkor.
FN:s generalförsamling antog hösten 1995 en resolution med en uppmaning till
medlemsländerna att redovisa de åtgärder som i de enskilda länderna vidtagits
med anledning av Pekingkonferensen. Sverige har följt resolutionen genom att
sommaren 1997 till FN rapportera om vidtagna och planerade åtgärder; se närmare
strax nedan under Utskottets ställningstagande.
Vänsterpartiet anför i partimotion A807 att det från regeringens sida inte
vidtagits aktiva åtgärder för att genomföra Pekingkonferensens handlingsplan i
Sverige. Man erinrar om att regeringarnas ansvar slås fast i ingressen till
slutdokumentet och menar att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen
med ett förslag till och en tidsplan för genomförandet av handlingsplanen, i
Sverige och i det internationella samarbetet (yrk. 10).
Ewa Larsson m.fl. (mp) påminner i motion A717 om att en av punkterna i
programmet tog upp kvinnor och medierna. Motionärerna framhåller att stereotypa
beskrivningar av kvinnor och män i medierna uppmärksammades särskilt och att
världens länder enades om att uppmuntra medierna att vidta självsanerande
åtgärder. Motionärerna hänvisar till en grönbok som benämns Leva och arbeta i
informationssamhället: Människan i centrum och som inom EU tagits fram av
kommissionen. I grönboken noteras att Sverige är ett av de länder som mer
aktivt deltar i EU:s arbete med informationssamhället. Motionärerna vill att
riksdagen skall begära besked av regeringen om på vilket sätt regeringen
arbetar med att uppmuntra medierna till självsanerande åtgärder vad avser
bilden av kvinnan i medierna (yrk. 1). De begär också att riksdagen begär
besked av regeringen om hur bilden av kvinnan i informationssamhället blir
belyst i EU:s grönbok (yrk. 2). Slutligen vill motionärerna ha besked från
regeringen om vilka positiva förändringar som uppnåtts sedan Kvinnokonferensen
1995 (yrk. 3).
Utskottets ställningstagande
Som konstaterades vid utskottets behandling av motsvarande yrkanden våren 1997
innehåller handlingsplanen från Pekingkonferensen inte några absoluta krav på
tids- och handlingsplaner för hur länderna genomför åtagandena på nationell
nivå. Enligt utskottets mening är inte heller en sådan tids- och handlingsplan
nödvändig. Som nämnts ovan har Regeringskansliet i juli 1997 till FN
rapporterat om en del av de åtgärder som i Sverige vidtagits eller planeras för
ökad jämställdhet mellan kvinnor och män sedan Pekingkonferensen. Rapporten,
som är på engelska, har titeln Sweden´s Follow-Up to the UN Fourth World
Conference on Women. Rapporten berör alla de tolv särskilt viktiga områden
(critical areas of concern) som finns i handlingsplanen. Ett avsnitt tar upp
frågor om kvinnan i medierna. Här framgår av redovisningen bl.a. att Sverige i
lagstiftning som rör TV och radio under 1996 beaktat vikten av jämställdhet
mellan könen. Det anges också att pressen antagit etiska riktlinjer om vad som
trycks i tidningar och att regeringen beviljat särskilda medel för olika
projekt.
Utskottet anser inte att det är nödvändigt med några särskilda åtgärder nu
vad gäller uppföljningen av FN-konferensen. Inte heller förslaget som rör EU:s
grönbok bör leda till någon åtgärd från riksdagens sida. Motionerna A807 (yrk.
10) och A717 avstyrks med detta.
3.8 Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på regeringens förslag om ändring i
jämställdhetslagen
att riksdagen avslår motion 1997/98:A8,
res. 1 (m)
2. beträffande skydd för arbetssökande
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju28 yrkande 21,
res. 2 (v)
3. beträffande utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju27 yrkande 19, 1997/98: Ju28
yrkande 22 och 1997/98:Ju32 yrkande 10,
res. 3 (fp)
res. 4 (v)
res. 5 (mp)
4. beträffande definition av begreppet sexuella trakasserier m.m.
att riksdagen med anledning av dels propositionen i motsvarande del, dels
motionerna 1997/98:A710 yrkande 11, 1997/98:Ju28 yrkande 17 i motsvarande
del och 1997/98:Ju32 yrkande 11 antar 6 § i det enligt bilaga 1 framlagda
förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen med den ändring som
framgår av bilaga 2 till betänkandet,
5. beträffande arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju28 yrkande 17 i motsvarande del
och 1997/98:Ju32 yrkandena 13 och 14,
res. 6 (v)
res. 7 (mp)
6. beträffande skadeståndssanktionerad handlingsplikt för
arbetsgivaren
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju933 yrkande 5 och 1997/98:Ju28
yrkande 18,
7. beträffande arbetsgivarbegreppet m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju28 yrkandena 19 och 20,
res. 8 (v)
9. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar det i propositionen enligt bilaga 1 framlagda
förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen i den mån det inte
omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
10. beträffande spridning av kunskap om sexuella trakasserier
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju901 yrkande 6,
res. 10 (fp)
11. beträffande mål och inriktning för jämställdhetsarbetet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A803 yrkande 1, 1997/98: A804
yrkande 2, 1997/98:A805 yrkande 1, 1997/98:A806 yrkandena 1, 4 och 10,
1997/98:A808 yrkande 2 samt 1997/98:Ju918 yrkande 2,
res. 11 (fp)
res. 12 (mp)
res. 13 (kd)
28. beträffande uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A717 yrkandena 1-3 och
1997/98:A807 yrkande 10.
res. 36 (v)
res. 37 (mp)
Stockholm den 26 mars 1998
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Berit Andnor (s), Ingvar Jonsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s),
Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Christel
Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Paavo Vallius (s), Christer Erlandsson
(s), Anna Åkerhielm (m), Ingrid Burman (v) och Michael Stjernström (kd).
4 Reservationer
1. Avslag på regeringens förslag om ändring i jämställdhetslagen (mom. 1)
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Fråga om avslag på
propositionen, bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att sexuella trakasserier i
arbetslivet inte kan accepteras. Det bör emellertid slås fast att inte någon
form av trakasserier, könsrelaterade eller inte, kan accepteras i ett
civiliserat arbetsliv. Det får anses vara vars och ens skyldighet att i alla
sammanhang främja en lika behandling av alla, oavsett kön.
Utskottet är till skillnad från regeringen inte övertygat om att sexuella
trakasserier bör ses ur ett könsmaktsperspektiv. Det torde i stället i stor
utsträckning vara fråga om vanlig mänsklig obetänksamhet.
Regeringen har i propositionen inte gjort något försök att klargöra i vilken
omfattning sexuella trakasserier förekommer. Det är därför inte möjligt att
bedöma huruvida problemets omfattning står i rimlig proportion till vad som
vill uppnås med de föreslagna ändringarna i jämställdhetslagen. Det borde inte
komma i fråga att lägga nya bördor på företagarna utan att redovisa tungt
vägande skäl för det.
Enligt gällande bestämmelser i jämställdhetslagen skall arbetsgivaren, inom
ramen för det aktiva jämställdhetsarbetet, verka för att inte någon
arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Som utskottet tidigare påtalat
innehåller även arbetsmiljölagen jämte Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter
regler som är tillämpliga på sexuella trakasserier. JämO kräver redan nu i
samband med granskning av arbetsgivarens aktiva arbete på området att det
upprättas en särskild handlingsplan för hur arbetsgivaren avser att motverka
sexuella trakasserier och för hur en anmälan skall tas om hand. I propositionen
har regeringen inte ställt sig frågan om gällande lagstiftning leder till en
godtagbar hantering av problemen i de konkreta fallen. Regeringen uttalar t.ex.
i författningskommentaren en förhoppning om att en förövare i allmänhet kommer
att upphöra med sina trakasserier i och med att arbetsgivaren får kännedom om
dem och gjort en tillsägelse. Utskottet förmodar att detta gäller även med den
lagstiftning som finns i dag.
Utskottet vill i detta sammanhang också påpeka några brister av mer juridisk
natur i regeringens förslag.
Det kan befaras att den av regeringen föreslagna definitionen av sexuella
trakasserier kan leda till betydande tillämpningssvårigheter. Regeringen
föreslår att det är den som utsätts för ett beteende eller en handling som
avgör om beteendet eller handlingen kan accepteras eller inte. Människor kan ha
mycket olika toleransnivåer. Regeringen borde därför i stället ha föreslagit
att det införs någon form av objektivt mätbart kriterium, t.ex. att ett visst
beteende eller en viss handling är ägnad att kränka arbetstagarens integritet.
Regeringen föreslår vidare att en arbetsgivare som får kännedom om att en
arbetstagare anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier av en annan
arbetstagare skall utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och
i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra
fortsatta sexuella trakasserier. Propositionen är påfallande vag vad gäller
vilka krav som kan ställas på arbetsgivaren i detta avseende. Enligt
regeringens författningskommentar skall arbetsgivarens utredningsansvar inte
stanna vid ett konstaterande att ord står mot ord. Detta är orimligt, menar
utskottet. Vid ett motsvarande utredningsläge i en brottmålsprocess kan
åklagare och polis inte göra annat än att lägga ner förundersökningen om annan
bevisning än de inblandades utsagor saknas.
Rent principiellt är det också felaktigt att avlasta den enskilde individen
ansvar för hans eller hennes gärningar och lägga över det på någon annan, i
detta fall arbetsgivaren.
Regeringen menar att arbetsgivaren med beaktande av allmänna principer om
anställningstrygghet och anställningsskydd kan vidta olika åtgärder för att
förhindra fortsatta sexuella trakasserier. Som ett exempel på en åtgärd som kan
bli aktuell nämns uppsägning. Praxis är dock synnerligen restriktiv till
arbetstagarens fördel när det gäller frågan huruvida saklig grund för
uppsägning föreligger. Genom den hänvisning regeringen gör till
anställningsskyddslagen kläms arbetsgivaren mellan två sköldar; han får välja
mellan att betala skadestånd enligt anställningsskyddslagen på grund av
uppsägning eller enligt jämställdhetslagen på grund av underlåtenhet att vidta
åtgärder mot sexuella trakasserier.
Sammanfattningsvis är utskottet mycket kritiskt till regeringens förslag.
Utskottet avstyrker därför förslaget till ändringar i jämställdhetslagen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på regeringens förslag om ändring i
jämställdhetslagen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:A8 avslår propositionen i
motsvarande del,
2. Skydd för arbetssökande (mom. 2)
Ingrid Burman (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Allmänna synpunkter på
propositionen, från det som börjar med ?Vad gäller Vänsterpartiets? till det
som slutar med ?avser yrkande 21? bort ha följande lydelse:
Utskottet ser det som en stor brist att regeringens förslag inte gör det
möjligt för en arbetssökande att få skadestånd vid könsdiskriminering som tar
sig uttryck i sexuella trakasserier. Regeringen bör återkomma med förslag till
riksdagen om ändringar i jämställdhetslagen i detta avseende. Utskottet
tillstyrker motion Ju28 yrkande 21.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande skydd för arbetssökande
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkande 21 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Allmänna synpunkter på
propositionen, från det som börjar med ?Vad gäller studenter? till det som
slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha följande lydelse:
Regeringen har valt att begränsa lagstiftningen om sexuella trakasserier till
att bara omfatta anställda. Utskottet anser inte att det är tillräckligt.
Studenter vid högskolor och universitet samt totalförsvarspliktiga befinner sig
i många avseenden i samma situation som arbetstagare. Iakttagelser ger vid
handen att kravet om utvidgat tillämpningsområde får allt större styrka. Det
skydd som de föreslagna reglerna i jämställdhetslagen ger mot sexuella
trakasserier bör omfatta också dessa grupper - enligt mönster från
arbetsmiljölagen. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ju27 i berörda
delar. Motionerna Ju28 yrkande 22 och Ju32 yrkande 10 avstyrks i den mån de
inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju27 yrkande 19 och med
avslag på motionerna 1997/98:Ju28 yrkande 22 och 1997/98:Ju32 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3)
Ingrid Burman (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Allmänna synpunkter på
propositionen, från det som börjar med ?Vad gäller studenter? till det som
slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha följande lydelse:
Vad gäller elever och studenter anser utskottet att jämställdhetslagen, efter
mönster från arbetsmiljölagen, bör utvidgas till att omfatta också denna grupp.
Flera utredningar visar nämligen att det förekommer sexuella trakasserier i
varierande omfattning både inom universiteten och det reguljära skolväsendet.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ju28 yrkande 22. Motionerna Ju27
yrkande 19 och Ju32 yrkande 10 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad
som anförts.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkande 22 och med
avslag på motionerna 1997/98:Ju27 yrkande 19 och 1997/98:Ju32 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Allmänna synpunkter på
propositionen, från det som börjar med ?Vad gäller studenter? till det som
slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha följande lydelse:
Jämställdhetslagen gäller endast förhållanden i arbetslivet. Den av
regeringen föreslagna skärpningen av lagen vad gäller sexuella trakasserier
gäller därför inte studerande vid exempelvis universitet eller högskolor.
Utskottet anser att det bör utredas hur även denna grupp kan få ett fullgott
skydd mot sexuella trakasserier. Eventuellt kan utskottet tänka sig en
utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde så att den omfattar också
studenter i likhet med vad som i dag gäller enligt arbetsmiljölagen. Utskottet
tillstyrker med det anförda motion Ju32 i berörd del. Motionerna Ju27 yrkande
19 och Ju28 yrkande 22 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju32 yrkande 10 och med
avslag på motionerna 1997/98:Ju27 yrkande 19 och 1997/98:Ju28 yrkande 22
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder (mom. 5)
Ingrid Burman (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Arbetsgivarens ansvar för
förebyggande åtgärder, från det som börjar med ?Utöver de krav? till det som
slutar med ?yrkandena 13 och 14? bort ha följande lydelse:
De föreslagna ändringarna i jämställdhetslagen bör enligt utskottet
kompletteras med en bestämmelse om skyldighet för arbetsgivaren att utarbeta en
policy och en handlingsplan för att åtgärda sådana trakasserier. Detta är inte
minst viktigt för de arbetsgivare som har färre än tio anställda och som i dag
inte har en skyldighet att upprätta jämställdhetsplan. För övriga arbetsgivare
kan frågor om sexuella trakasserier behandlas i jämställdhetsplanen.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ju28 yrkande 17 i motsvarande
del. Motion Ju32 yrkandena 13 och 14 avstyrks i den mån den inte tillgodosetts
med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkande 17 i
motsvarande del och med avslag på motion 1997/98:Ju32 yrkandena 13 och 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder (mom. 5)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Arbetsgivarens ansvar för
förebyggande åtgärder, från det som börjar med ?Som utskottet redovisat? till
det som slutar med ?13 och 14? bort ha följande lydelse:
Arbetsgivare som sysselsätter färre än tio arbetstagare är enligt
jämställdhetslagen skyldiga att upprätta en plan för sitt jämställdhetsarbete.
I stora företag eller organisationer är ofta arbetsgivaren inte i direkt
kontakt med alla anställda, och arbetsgivaren blir därför ofta anonym för
många. Utskottet befarar att regeringens förslag vad gäller skyldigheten för
arbetsgivaren att vidta aktiva åtgärder blir svårt att tillämpa exempelvis om
en verkställande direktör ytterst har ansvaret för att jämställdhetslagen följs
men en lägre tjänsteman har ansvar för att en jämställdhetsplan upprättas och
utvärderas. Jämställdhetslagen bör därför föreskriva att det på arbetsplatser
med tio eller fler anställda skall utses en särskild person som arbetstagare
kan vända sig till om han eller hon blir utsatt för sexuella trakasserier.
Enligt utskottet är det viktigt att betona vikten av att det råder
jämställdhet på alla arbetsplatser. För arbetsplatser med färre än tio
anställda och där någon jämställdhetsplan inte behöver upprättas bör
jämställdhetslagen i stället föreskriva att det skall finnas en
jämställdhetspolicy.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ju32 yrkandena 13 och 14. Motion
Ju28 yrkande 17 delvis avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju32 yrkandena 13 och 14
samt med avslag på motion 1997/98:Ju28 yrkande 17 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Arbetsgivarbegreppet m.m. (mom. 7)
Ingrid Burman (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Arbetsgivarens
skyldigheter att vidta utredningsåtgärder i det enskilda fallet m.m., från det
som börjar med ?Enligt Vänsterpartiet bör? till det som slutar med ?20
avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt 22 a § jämställdhetslagen skall arbetsgivare som får kännedom om
sexuella trakasserier utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna
och vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta
sexuella trakasserier. Av denna bestämmelse framgår inte vem som skall anses
vara arbetsgivare. Det är särskilt för arbetstagaren viktigt att veta vem som
har det ansvar som jämställdhetslagen ålägger arbetsgivaren. Det är också
viktigt för arbetsgivaren att veta i förhållande till vilken person
skadeståndspåföljd kan aktualiseras.
Utskottet ser det som en brist i regeringens förslag att arbetsgivares
sexuella trakasserier mot arbetstagaren inte skadeståndssanktioneras. I dag kan
en arbetstagare som blir utsatt för sexuella trakasserier av arbetsgivaren
endast föra skadeståndstalan mot denne om arbetstagaren sett sig nödsakad att
lämna anställningen på grund av trakasserierna. Skadeståndstalan förs i dessa
fall enligt anställningsskyddslagen.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om en precisering
av arbetsgivarbegreppet samt förslag om skadeståndssanktion vid arbetsgivares
sexuella trakasserier mot en arbetstagare.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande arbetsgivarbegreppet m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkandena 19 och 20 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Ekonomiskt skadestånd (mom. 8)
Barbro Johansson (mp) och Ingrid Burman (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Skadeståndet, bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att arbetsgivare som underlåtit att utreda eller vidta
åtgärder för att förhindra sexuella trakasserier på arbetsplatsen utöver
allmänt skadestånd bör kunna åläggas att betala också ekonomiskt skadestånd.
Ekonomiskt skadestånd bör i så fall kunna bli aktuellt t.ex. om den
trakasserade har fått vidkännas kostnader till följd av att denne har behövt
uppsöka läkare eller sjukskriva sig. Utskottet, som tillstyrker motion Ju32
yrkande 12, anser att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med
lagförslag i enlighet med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande ekonomiskt skadestånd
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju32 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Spridning av kunskap om sexuella trakasserier (mom. 10)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Övriga frågor, från det
som börjar med ?Utskottet anser,? till det som slutar med ?Ju901 yrkanden 6
avstyrks? bort ha följande lydelse:
Sexuella trakasserier kan leda till rädsla, skuldkänslor och osäkerhet hos
den som utsätts för dem. Det är nästa alltid den svagare parten som drabbas.
Det är vidare nästan undantagslöst kvinnor som utsätts för förnedrande
behandling.
Det är viktigt att kunskap förmedlas t.ex. på arbetsplatser och i skolor om
hur den som drabbas av sådana trakasserier kan gå till väga för att komma till
rätta med problemen. En sådan information bör t.ex. innehålla uppgifter om till
vem den som drabbas kan vända sig och om att sexuella trakasserier kan
innefatta ett brottsligt handlande.
Detta bör ges regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet
motion Ju901 yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande spridning av kunskap om sexuella trakasserier
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju901 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 i det stycke som börjar med
?Jämställdhetspolitiken är en angelägenhet? bort ha följande lydelse:
Jämställdhetspolitiken är en angelägenhet för både kvinnor och män. Utskottet
vill framhålla - och bedömer att de flesta är överens om - att det jämställda
samhället inte kan förverkligas om inte samhällets insatser och resurser riktas
till både män och kvinnor. Inte minst är männens roll viktig när det gäller
ansvaret för hem och familj. Kravet på jämställdhet måste också utgå från
respekt för individens egenart. Alla, kvinnor som män, skall ha möjlighet att
utveckla sin personlighet.
Det sagda innebär att utskottet instämmer med vad som anförs i motion A806,
yrkande 1 vilket alltså tillstyrks.
dels att utskottets ställningstagande i samma avsnitt i det stycke som börjar
med ?Folkpartiet har aktualiserat frågan? bort ha följande lydelse:
Folkpartiet har aktualiserat frågorna om den offentliga sektorns ställning
inom t.ex. vård och omsorg och vilken betydelse tillkomsten av nya jobb har för
jämställdheten. Utskottet delar det synsätt som innebär att det är viktigt att
kvinnors idéer om vård, omsorg, utbildning och service kommer till uttryck. Det
är naturligtvis också riktigt att en väl genomförd jämställdhetspolitik skall
bidra till ökad sysselsättning i landet. Nya jobb genom fler och växande
företag är den allra viktigaste frågan inom jämställdhetspolitiken. En del av
lösningen kan bestå i förändringar i den offentliga sektorns utformning och
funktionssätt. Det är ofrånkomligt att den offentliga sektorns utformning är en
jämställdhetsfråga, just därför att den sektorn sysselsätter så många kvinnor.
En stor del av den viktiga tjänstesektorn drivs utan konkurrens och valfrihet
för vare sig brukare eller anställda. Alla de kvinnor som arbetar och har idéer
inom vård, omsorg, utbildning och service till människor i alla åldrar borde
ges möjlighet att förverkliga sina idéer utanför de offentliga monopolen. Att
släppa loss den kvinnliga skaparkraften skulle leda till bättre kvalitet för
barn, sjuka och gamla genom att dessa kan välja den form av service, omsorg
eller utbildning som passar dem själva bäst. Det skulle ofta leda till lägre
kostnader för skattebetalarna och till utveckling även inom den offentligt
drivna verksamheten. Kvinnligt entreprenörskap måste få komma till sin rätt
även på områden som domineras av kvinnliga aktörer. Kvinnor som arbetar inom
dessa sektorer skulle få fler arbetsgivare att välja mellan och därmed inte
vara utlämnade till en enda arbetsgivare.
Slutsatsen av det som nu anförts är att de offentliga monopolen måste brytas
upp.
Med detta ansluter sig utskottet till vad Folkpartiet anfört i motion A806,
vars yrkanden 4 och 10 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande mål och inriktning för jämställdhetsarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkandena 1, 4 och 10
samt med avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 1, 1997/98:A804 yrkande
2, 1997/98:A805 yrkande 1, 1997/98:A808 yrkande 2 samt 1997/98:Ju918
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 i den del som börjar med
?De synpunkter som framförts? och slutar med ?och Ju918 yrk. 2? bort ha
följande lydelse:
De synpunkter som framförts om behovet av konsekvensanalyser - dvs. analyser
av vilka effekter förslag till sociala nedskärningar får för kvinnor respektive
män - är mycket viktiga. Det återstår dock arbete på detta område. Även om det
kan skönjas en viss utveckling i positiv riktning går det inte att slå sig till
ro med vad som hittills uppnåtts i strävan efter ett mer jämställt samhälle.
Det måste synliggöras att politiska förslag till nedskärningar i vår gemensamma
välfärd ofta ger skillnader i utfallet för kvinnor och män. Alla förslag till
sociala nedskärningar som presenteras måste därför föregås av
könskonsekvensanalyser.
Med hänsyn till det som nu sagts tillstyrker utskottet motion A804 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande mål och inriktning för jämställdhetsarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 2 samt med
avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 1, 1997/98:A805 yrkande 1,
1997/98:A806 yrkandena 1, 4 och 10, 1997/98:A808 yrkande 2 samt
1997/98:Ju918 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
13. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11)
Michael Stjernström (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3, i den del som börjar med
?Utskottet ansluter sig inte? och slutar med ?A805 yrk. 1? bort ha följande
lydelse:
Det är viktigt att jämställdhetsprocessen blir bra även för barnen. Båda
föräldrarna har lika stort ansvar för barnens välbefinnande. Fenomenet med ?den
frånvarande pappan? utgör ett stort problem i en tid med omfattande
familjesplittring. Familjestabilitet bör vara ett politiskt mål, i första hand
för barnens skull. Detta innebär att de övergripande förutsättningarna för
familjer skall vara så goda som möjligt. Lagstiftning och sociala och
ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkt från att stabila
familjerelationer är bra.
Riksdagen bör - med bifall till motion A805 (yrk. 1) - ge regeringen det
sagda till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande mål och inriktning för jämställdhetsarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A805 yrkande 1 samt med
avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 1, 1997/98:A804 yrkande 2,
1997/98:A806 yrkandena 1, 4 och 10, 1997/98:A808 yrkande 2 samt
1997/98:Ju918 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
14. Könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. (mom. 12)
Ingrid Burman (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 i det stycke som börjar med
?Vänsterpartiet har påpekat? bort ha följande lydelse:
Budgetpropositionen saknar en könsuppdelad redovisning av antalet sysselsatta
under respektive anslagsområde. T.ex. jordbruks- och livsmedelssektorn har en
stor andel kvinnor. Det är viktigt med könsuppdelad statistik på det och andra
områden. Behovet av könsuppdelad statistik bör - med tillstyrkande av motion
Jo227 i den delen - ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo227 yrkande 1 och med
avslag på motion 1997/98:A804 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
15. Könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. (mom. 12)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 i den del som börjar med
?När det gäller yrkandet om könsuppdelad? och slutar med ?A804 avstyrks i
berörd del? bort ha följande lydelse:
Att skillnaderna mellan kvinnor och män synliggörs är det första steget mot
jämställdhet. Utskottet anser därför att alla statliga utredningar bör redovisa
könsuppdelad statistik. Med detta tillstyrker utskottet motion A804 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 1 och med
avslag på motion 1997/98:Jo227 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
16. Kampanj för ökad jämställdhet (mom. 14)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c), Barbro Johansson (mp), Ingrid Burman
(v) och Michael Stjernström (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3, sista stycket, bort ha
följande lydelse:
När det till sist i detta avsnitt gäller frågan om en riksomfattande kampanj
som ett medel för ökad jämställdhet vill utskottet framhålla att utvecklingen
för jämställdheten går långsamt, alltför långsamt. Trots
jämställdhetslagstiftningen och JämO består löneskillnaderna mellan män och
kvinnor liksom den könsuppdelade arbetsmarknaden. Aktiva åtgärder behövs för
att skynda på utvecklingen. Det är utskottets övertygelse att upplysning och
opinionsbildning kan bidra till attitydförändringar och ökad medvetenhet om
jämställdhetsfrågans vikt. Därför är det väl motiverat att regeringen ges i
uppdrag att genomföra en bred informations- och opinionsbildningskampanj.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion A801.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande kampanj för ökad jämställdhet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A801 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad (mom. 15)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Tillsyn av
jämställdhetslagens efterlevnad, i den del som börjar med ?JämO bör också? bort
ha följande lydelse:
De aktiva åtgärderna enligt jämställdhetslagen bör få en bättre lokal
tillämpning. Det gäller särskilt lagens krav på jämställdhetsplaner. För att
göra tillsynen mer effektiv på den här punkten bör de jämställdhetsexperter som
finns på länsstyrelserna få i uppdrag att i samarbete med JämO utöva regional
tillsyn.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion A806 yrkande 12. Motion A804 i
berörd del är med detta tillgodosedd och föranleder inget ytterligare från
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 12 och med
avslag på motion 1997/98:A804 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
18. Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad (mom. 15)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Tillsyn av
jämställdhetslagens efterlevnad, bort ha följande lydelse:
JämO har till uppgift bl.a. att utöva tillsyn över och följa upp om
arbetsgivare följer jämställdhetslagens krav på aktiva åtgärder och upprättande
av jämställdhetsplan. Men uppföljningen och utvärderingen av jämställdhetslagen
måste bli bättre. En regional funktion för tillsyn av jämställdhetslagen är ett
nödvändigt och viktigt komplement till JämO:s verksamhet.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion A804 yrkande 4. Motion A806 i
berörd del är med detta tillgodosedd och föranleder inget uttalande från
riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 4 och med
avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 12 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
19. Könsuppdelad arbetsmarknad m.m. (mom. 16)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Arbetsmarknaden i det
stycke som börjar med ?När det gäller den särskilda frågan? bort ha följande
lydelse:
I samhället finns i dag inte tillräckliga resurser för män att tala med män
om relationer. De flesta kuratorer, psykologer, sexologer, familjeterapeuter,
barnmorskor och andra som arbetar med relationsproblem är kvinnor. Behovet av
män i dessa positioner är stort och ytterst finns här en sorts diskriminering
av män. Utskottet ansluter sig till uppfattningen att det behövs fler manliga
sex- och samlevnadsrådgivare, vilket med tillstyrkande av motion A804 yrkande
27 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande könsuppdelad arbetsmarknad m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 27 samt med
avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 3 och 1997/98: A805 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Könsuppdelad arbetsmarknad m.m. (mom. 16)
Michael Stjernström (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Arbetsmarknaden, vad
gäller den mening som börjar med ?Inte heller när det gäller IT-sektorn? bort
ha följande lydelse:
Sverige har en mycket könssegregerad arbetsmarknad. Kvinnornas andel av
arbetslösheten har på senaste tiden ökat i förhållande till männens. Detta
måste förändras. Stora delar av tillverknings- och tjänsteproduktionen använder
IT som begrepp. När nu IT-sektorn byggs upp i landet bör särskilda
ansträngningar göras för att den sektorn skall få en jämn könsfördelning och
bli den första jämställda sektorn på arbetsmarknaden.
Utskottet tillstyrker med detta motion A805 yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande könsuppdelad arbetsmarknad m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A805 yrkande 6 samt med
avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 3 och 1997/98:A804 yrkande 27
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Tillsättande av löneskillnadskommission (mom. 17)
Elver Jonsson (fp) och Michael Stjernström (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i de delar som
börjar med ?Folkpartiet har i motion? och slutar med ?tillgodosetts med vad
utskottet anfört? bort ha följande lydelse:
Utskottet menar också att det bör tillsättas en särskild kommission med
uppdrag att ta ett helhetsgrepp på orättvisa löneskillnader. En sådan
kommission kan arbeta med opinionsbildning, kunskapsspridning och med att föra
ut idéer och metoder om hur lönsam könsneutralitet skall uppnås.
Utskottet tillstyrker med detta motion A806 yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande tillsättande av löneskillnadskommission
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 7 samt med
avslag på motion 1997/98:A804 yrkandena 7 och 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Tillsättande av löneskillnadskommission (mom. 17)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i den del som
börjar med ?Folkpartiet har i motion? och slutar med ?tillgodosetts med vad
utskottet anfört? bort ha följande lydelse:
En utvärdering av nu gällande lagstiftning bör komma till stånd. En utredning
bör se över de brister som uppenbarligen finns och lägga fram förslag till
förbättringar. Det behövs också en utredning som tar fram möjliga instrument
för arbetsvärdering. En fungerande arbetsvärdering skulle kunna bli det
instrument som justerar de orimliga skillnader i lönesättning mellan kvinnor
och män som i dag föreligger. Utskottet tillstyrker med det anförda motion A804
(yrk. 7 och 13).
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande tillsättande av löneskillnadskommission
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkandena 7 och 13 samt
med avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
23. Könsuppdelad lönestatistik (mom. 18)
Elver Jonsson (fp) och Michael Stjernström (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke
som börjar med ?Flera åtgärder har vidtagits? bort ha följande lydelse:
En mycket viktig del i arbetet med att få bort de orättvisa löneskillnaderna
är att synliggöra dem. Det är därför viktigt att könsuppdelad statistik
regelbundet tas fram.
Utskottet tillstyrker med detta motion A806 yrkande 5 i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande könsuppdelad lönestatistik
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 5 i motsvarande
del och med avslag på motion 1997/98:A273 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Utveckling av arbetsvärdering m.m. (mom. 19)
Elver Jonsson (fp) och Michael Stjernström (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke
som börjar med ?En viktig metod? bort ha följande lydelse:
I grunden skall lönesättningen vara fri och individuell. Men lönesättningen
vilar ofta på traditionella, manliga värderingar om arbetets värde och
svårighetsgrad. Det behövs därför många nya arbetsvärderingsmetoder som är
könsneutrala och lämpade för olika fält på den svenska arbetsmarknaden. Dessa
arbetsredskap är av synnerligen stor vikt för att vrida lönesättningen bort
från dagens diskriminering utan att för den skull införa centrala system.
Utskottet tillstyrker med detta motion A806 yrkande 5 i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande utveckling av arbetsvärdering m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 5 i motsvarande
del och med avslag på motion 1997/98:A803 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Utveckling av arbetsvärdering m.m. (mom. 19)
Elving Andersson (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke
som börjar med ?En viktig metod? bort ha följande lydelse:
Arbetsvärdering bör i större utsträckning prövas som ett medel för att
motverka lönediskriminering. Det finns ett antal olika system eller metoder för
arbetsvärdering. Här kan hänvisas t.ex. till JämO:s handbok och flera projekt
inom ramen för Arbetslivsinstitutets och Arbetsgivarverkets utvecklingsarbete
samt hos Växjö kommun. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker med detta motion A803 yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande utveckling av arbetsvärdering m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A803 yrkande 7 och med
avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 5 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. JämO:s befogenheter m.m. (mom. 20)
Ingrid Burman (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke
som börjar med ?En viktig metod? bort ha följande lydelse:
JämO:s resurser räcker inte till för övervakningen av bl.a.
lönediskrimineringsfrågor. Utskottet anser att JämO för det kommande budgetåret
bör tillföras ytterligare resurser. JämO:s instruktion bör dessutom ändras så
att det klart framgår att en avdelning uteslutande skall arbeta med lönefrågor
och att en del av arbetet skall avse information och opinionsbildning.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion A802 (yrk. 1).
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande JämO:s befogenheter m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A802 yrkande 1 och med
avslag på motion 1997/98:A314 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
27. Jämställdhetsrevision (mom. 22)
Elving Andersson (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke
som börjar med ?I motion A803 föreslås? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion A803 att jämställdhetsrevision bör
vara obligatorisk inom all offentlig verksamhet. På så sätt blir det tydligt
vilka åtgärder som behöver vidtas för att komma till rätta med omotiverade
löneskillnader. Den offentlige arbetsgivaren har här ett särskilt ansvar.
Uppgifter om lönestatistik skall vara könsuppdelad och offentlig.
Utskottet tillstyrker med detta motion A803 yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande jämställdhetsrevision
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A803 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Kollektiv lönediskriminering m.m. (mom. 23)
Ingrid Burman (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i de delar som
börjar med ?Även förslag om införande? och slutar med ?Motion A802 avstyrks i
den delen? bort ha följande lydelse:
Nya regler bör också utarbetas som gör det möjligt att rättsligt angripa
kollektiv lönediskriminering. För att kunna studera de bakomliggande mekanismer
som gör att kvinnors arbetsuppgifter konsekvent värderas lägre krävs ett helt
nytt arbetsvärderingssystem som lyfter fram innehållet i kvinnors arbete.
Arbetet med att få fram systematiska arbetsvärderingsinstrument måste
intensifieras. I dag är det svårt att efter en jämförelse av löneskillnader i
olika yrkesgrupper hävda osakliga löneskillnader. Ett stort problem är också
att manliga jämförelsepersoner ofta vägrar att delta i genomförandet av
arbetsvärderingar och får stöd av sina fackliga organisationer för denna
vägran. I Kanada har ?Pay Equity Commission? stor erfarenhet av flera olika
metoder att jämföra löneskillnader mellan olika yrkesgrupper. Ontario, Kanada,
har förmodligen världens mest framgångsrika lagstiftning mot lönediskriminering
och könsrelaterade löneskillnader. Utskottet föreslår att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att utarbeta ett liknande förslag till lagstiftning för
svensk del.
Det förekommer ofta, vid kartläggning och jämförelse mellan kvinnors och mäns
löner enligt 9 a § jämställdhetslagen, att arbetsgivarorganisationer motsätter
sig att individers löner avslöjas för andra än det egna fackförbundet.
Utskottet anser att JämO och arbetstagare, också inom privat sektor, skall
kunna begära fram löneuppgifter om den hon eller han vill jämföra sig med, via
arbetsgivaren eller den fackliga organisationen.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion A802 (yrk. 2-4).
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande kollektiv lönediskriminering m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A802 yrkandena 2-4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Arbetstid och jämställdhet (mom. 24)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Arbetstidsfrågor, bort ha
följande lydelse:
Utskottet har under våren i betänkande 1997/98:AU8 behandlat yrkanden om
arbetstidslagstiftningen. Utskottet hänvisade då till det arbete i frågan som
pågått och alltjämt pågår, bl.a. genom Regeringskansliets beredning av
Arbetstidskommitténs betänkande Arbetstid - längd, förläggning och inflytande
(SOU 1996:145). Resultatet av den beredningen måste avvaktas innan mer
ingripande ändringar i arbetstidslagstiftningen kan göras. Utskottet vill dock
redan nu framhålla att en flexibel arbetstidslagstiftning som ger ökade
möjligheter till lokala och enskilda lösningar är betydelsefull för det
fortsatta jämställdhetsarbetet. Utskottet anser att det är angeläget att
möjligheten till en sådan reform inte försinkas eller förspills och föreslår
bifall till Folkpartiets motion A806 (yrk. 8) som understryker
arbetstidslagstiftningens betydelse för jämställdheten.
Motion A804 (yrk. 6) som uttrycker annan mening avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande arbetstid och jämställdhet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 8 och med
avslag på motion 1997/98:A804 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
30. Arbetstid och jämställdhet (mom. 24)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Arbetstidsfrågor, bort ha
följande lydelse:
Utskottet har under våren i betänkande 1997/98:AU8 behandlat yrkanden om
arbetstidslagstiftningen. Utskottet hänvisade då till det arbete i frågan som
pågått och alltjämt pågår, bl.a. genom Regeringskansliets beredning av
Arbetstidskommitténs betänkande Arbetstid - längd, förläggning och inflytande
(SOU 1996:145). Resultatet av den beredningen måste avvaktas innan mer
ingripande ändringar i arbetstidslagstiftningen kan göras. Utskottet vill dock
redan nu framhålla att en generell, lagfäst arbetstidsförkortning vore ett
viktigt instrument för ökad jämställdhet. Eftersom män i realiteten arbetar
heltid och kvinnor till stor del arbetar deltid skulle en arbetstidsförkortning
vara ett effektivt sätt att omfördela arbete från män till kvinnor. Motion A804
(yrk. 6) tillstyrks med detta. Motion A806 (yrk. 8) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande arbetstid och jämställdhet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 6 och med
avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
31. Regeringens utnämningspolitik (mom. 25)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Regeringens
utnämningspolitik, från och med den del som börjar med ?För innevarande år?
bort ha följande lydelse:
Det måste poängteras att beslut blir bättre om de som fattar dem gemensamt
har många olika referensramar, erfarenheter och kunskaper. Fortfarande
domineras dock ordförandeposterna i orimligt hög grad av män. Och fortfarande
domineras de ekonomiska och tekniska områdena av män medan kvinnor dominerar
inom det sociala området.
I de fall där regeringen själv beslutar bör regeringen mer målmedvetet kräva
?dubbla nomineringar? och mer konsekvent fördela de tyngsta posterna
könsneutralt. Dagens system med dubbla nomineringar fungerar inte eftersom inte
alla nominerande parter tillämpar systemet.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande regeringens utnämningspolitik
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 3 och med
avslag på motion 1997/98:A807 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
32. Regeringens utnämningspolitik (mom. 25)
Ingrid Burman (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Regeringens
utnämningspolitik, i det stycke som börjar ?Utskottet konstaterar att? bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att utvecklingen under flera år medfört en ökad
kvinnorepresentation i styrelserna och i kommittéväsendet. Det är viktigt att
denna utveckling - och det arbete som ligger bakom den - fortgår med
oförminskad kraft. Tyvärr lyckades inte de statliga styrelserna på regional
nivå uppnå målet om 40-procentig kvinnorepresentation 1995, utan man stannade
på 34 %. Det är mycket märkligt att regeringen accepterat detta. Det är
regeringen som utser de statliga styrelserna på regional nivå och som kan
skicka tillbaka nomineringarna och begära nya i de fall de
jämställdhetspolitiska målen inte uppnås. Utskottet menar att regeringen
konsekvent måste begära nya nomineringar i de fall organisationer, partier m.m.
inte förmår nominera kvinnor i tillräckligt stor utsträckning. Motion A807
tillstyrks i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande regeringens utnämningspolitik
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A807 yrkande 5 och med
avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
33. Jämställdhet inom utbildning och forskning (mom. 26)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.5, sista stycket, bort ha
följande lydelse:
En aspekt av jämställdheten är att alla myndigheter som arbetar med kvinnor
och kvinnors problembild måste ha kunskap om våld mot kvinnor. Detta bör ingå i
psykologutbildning och andra relevanta utbildningar. Utskottet tillstyrker med
detta motion A804 yrkande 22.
Övriga motioner som tar sikte på utbildningsfrågor - A803, A314, Ju724 och
T815 - avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande jämställdhet inom utbildning och forskning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 22 samt med
avslag på motionerna 1997/98:A314 yrkande 2, 1997/98:A803 yrkandena 2, 4
och 12, 1997/98:Ju724 yrkande 2 samt 1997/98:T815 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Rättegångsregler m.m. (mom. 27)
Elving Andersson (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.6, i de delar som avser
Arbetsdomstolens sammansättning bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att det är önskvärt att Arbetsdomstolen har en
jämn könsfördelning då mål prövas. Detta - som gäller inte bara i mål om
könsdiskriminering utan i alla typer av tvister - bör ges regeringen till
känna. Dessutom bör domstolen i könsdiskrimineringsmål utökas med två experter
på diskrimineringsjuridik och/eller jämställdhetsfrågor.
Utskottet tillstyrker med detta motion A273 (yrk. 9). Motion A710 (v) i
motsvarande del får anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande rättegångsregler m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A273 yrkande 9 samt med
avslag på motionerna 1997/98:A710 yrkande 12 och 1997/98:A802 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Rättegångsregler m.m. (mom. 27)
Ingrid Burman (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.6 bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det måste vara en utgångspunkt för reglerna om
Arbetsdomstolens sammansättning att mål enligt jämställdhetslagen skall avgöras
av en domstol med jämn könsfördelning och med särskild kompetens i
diskrimineringsfrågor. Tvister om könsdiskriminering skiljer sig från andra
arbetsrättsliga tvister på det sättet att det ofta inte finns ett klart
arbetstagarintresse som står emot ett klart arbetsgivarintresse. Skiljelinjen
går snarare mellan kvinnliga och manliga värderingar. Ofta kan den som upplever
sig diskriminerad ha svårt att få stöd från den fackliga organisationen. Mot
denna bakgrund är Arbetsdomstolens sammansättning med bl.a. en överväldigande
manlig majoritet inte godtagbar i mål om könsdiskriminering. På samma sätt som
domstolen i dag utnyttjar den särskilda kompetensen hos arbetsmarknadens parter
t.ex. i mål om tolkning av kollektivavtal, bör domstolen ges möjligheter att ta
till sig särskild sakkunskap i diskrimineringsärenden. Utskottet ansluter sig
till Vänsterpartiets mening om att Arbetsdomstolen i könsdiskrimineringsmål
skall utökas med två ledamöter som är experter på diskrimineringsjuridik och
jämställdhetsfrågor. För att antalet ledamöter inte skall bli alltför stort bör
arbetsmarknadens parter i dessa mål endast företrädas av en arbetsgivar- och en
arbetstagarrepresentant. Dessutom bör det införas regler som garanterar en jämn
könsfördelning i jämställdhetsmål.
Ett annat viktigt moment i rättegångsreglerna är att grupptalan blir möjlig i
mål enligt jämställdhetslagen. Utskottet anser att regeringen snarast bör
återkomma till riksdagen med lagförslag om möjlighet till grupptalan i
jämställdhetslagen grundat på Grupptalanutredningens förslag Grupprättegång
(SOU 1994:151).
Med detta tillstyrker utskottet motionerna A710 (yrk. 12) och A802 (yrk. 5).
Även motion A273 (yrk. 9) får anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande rättegångsregler m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A710 yrkande 12 och
1997/98:A802 yrkande 5 samt med avslag på motion 1997/98:A273 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. (mom. 28)
Ingrid Burman (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.7 bort ha följande lydelse:
I ingressen till slutdokumentet från kvinnokonferensen slås det fast att det
är regeringarnas ansvar att se till att konferensens beslut genomförs i landet.
Det är därför ett alltför passivt förhållningssätt att skjuta över ansvaret på
organisationer eller organ på det sätt regeringen gjort.
Som framgått av bl.a. regeringens skrivelse om jämställdhetspolitiken finns
det mycket kvar att göra innan åtagandena enligt handlingsplanen är uppfyllda.
Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett
förslag till och en tidsplan för genomförandet av handlingsplanen från FN:s
kvinnokonferens i Sverige och i det internationella samarbetet. Detta bör ges
regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motion A807 i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A807 yrkande 10 och med
avslag på motion 1997/98:A717 yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
37. Uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. (mom. 28)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.7, från och med den del som
börjar med ?Här framgår av redovisningen? bort ha följande lydelse:
Dessvärre är redovisningen inte fullständig. Och i de delar där en
redovisning verkligen lämnats tyder allt på att regeringen inte tagit sitt
ansvar i enlighet med åtagandena i handlingsplanen. Det har gått mer än två år
sedan handlingsplanen antogs. Regeringen bör redovisa vilka positiva
förändringar som har uppnåtts under denna tidsperiod. Utskottet anser att
regeringen tydligare bör uttala sig vad gäller mediernas stereotypa
beskrivningar av kvinnor och män, på vilket sätt regeringen uppmuntrar till
självsanering i mediesammanhang vad avser bilden av kvinnan och på vilket sätt
bilden av kvinnan belyses i grönboken Människan i centrum.
Med detta tillstyrker utskottet motion A717 i dess helhet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A717 yrkandena 1-3 och med
avslag på motion 1997/98:A807 yrkande 10 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
5 Särskilda yttranden
1. Lönefrågor
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)
anför:
Utskottet citerar ur Kvinnomaktsutredningens betänkande Ty makten är din...
(SOU 1998:6), enligt vilket det finns en oförklarad skillnad mellan kvinnors
och mäns löner om ca 6 %. Enligt en av de undersökningar som utförts inom
utredningens ram visar det sig att risken för låg lön ökar för såväl kvinnor
som män med en ökad andel kvinnor i yrket. Denna och andra ?oförklarade?
skillnader brukar helt eller delvis tillskrivas diskriminering på grund av kön.
Andra utredningar, som t.ex. Löneskillnadsutredningen, fann löneskillnader på
mellan 1 och 8 % i sina undersökningar. Forskarna Eva Meyerson, Industriens
utredningsinstitut, och Trend Petersen, UCLA och universitetet i Oslo, har å
andra sidan slagit fast att den påstådda lönediskrimineringen av kvinnor till
förmån för män är en myt. De visar att skillnaderna i lön mellan kvinnor och
män beror på att kvinnor arbetar i låglöneyrken.
De löneskillnader som finns förefaller alltså att i allt väsentligt vara ett
resultat av den svenska modellen, dvs. ett problem som det socialistiska
samhället har skapat. Till problembilden hör också att skattetrycket för
låginkomsttagare är extremt högt i Sverige vid en internationell jämförelse.
Problemet med ?the working poor? är därmed en realitet i vårt land.
Skälet till att det har blivit på detta sätt är att stora samhällssektorer
som är helt kvinnodominerade arbetsfält utgör statliga eller kommunala monopol.
Härigenom har den enda arbetsgivaren på området effektivt kunnat förhindra en
rimlig löneutveckling för stora grupper på arbetsmarknaden. Den offentliga
sektorns monopol är en verklig kvinnofälla. Det faktum att kvinnor av tradition
har klumpats ihop till en anonym massa i stället för att ses och värderas som
individer har ytterligare försämrat deras lönebildning.
Som en långsiktig och samhällsekonomiskt hållbar strategi för att förbättra
kvinnors löneutveckling förespråkar vi följande. Den offentliga sektorns
monopolställning på i princip alla andra områden än de som innefattar
myndighetsutövning skall avskaffas och ersättas med ett system, där staten och
kommunerna upphandlar tjänsterna på en fri marknad eller på annat sätt
säkerställer en öppen konkurrens. Kvinnors egenföretagande skall underlättas
genom ett generellt förbättrat företagsklimat, där sänkt skatt på arbete är en
väsentlig del. Det skall också bli möjligt för kvinnor - lika väl som för män -
att träffa individuella löneavtal med arbetsgivaren, inom ramen för eller vid
sidan om gällande kollektivavtal.
En medarbetares lön skall återspegla hennes arbetsinsatser, kompetens,
engagemang och resultat i arbetet. Myten att det genom arbetsvärdering skulle
vara möjligt för lagstiftaren, domstolen eller JämO att anvisa några objektiva
faktorer som skall ligga till grund för lönesättningen måste avlivas en gång
för alla. Arbetsvärdering är ett klumpigt instrument som inte är anpassat till
dagens arbetsmarknad och kommer att bli än mer omöjligt i framtidens alltmer
individualiserade arbetsliv.
2. Arbetstidsfrågor
Ingrid Burman (v) anför:
En arbetstidsförkortning är en nödvändig välfärdsreform som bl.a. handlar om
att fördela det betalda och det obetalda arbetet mellan könen. I dag arbetar
män och kvinnor i stort sett lika mycket, men den betalda arbetstiden och tiden
för oavlönat arbete är inte jämlikt fördelade mellan könen. Arbetstidsgapet
mellan könen är en orsak till de växande inkomstskillnaderna mellan könen. En
sänkning av normen för heltidsarbete kan medverka till en jämnare fördelning av
det betalda arbetet och dessutom bidra till en jämnare fördelning av
inkomsterna mellan kvinnor och män. Kortare arbetstid skulle öka kvinnornas
möjligheter att arbeta heltid och kunna försörja sig på sin lön. Det skulle
stärka kvinnornas ekonomiska oberoende och minska deras beroende av
transfereringar, som bostads- och socialbidrag.
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433)
Härigenom föreskrivs i fråga om jämställdhetslagen (1991:433)
dels att 6 och 28 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 22 § skall lyda ?Förbud mot trakasserier
m.m.?,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 22 a och 27 a §§, av
följande lydelse.
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| 6 § |
-------------------------------------------------------
|Arbetsgivaren skall verka | Arbetsgivaren skall|
|för att inte någon |vidta åtgärder för att|
|arbetstagare utsätts för |förebygga och förhindra|
|sexuella trakasserier |att någon arbetstagare|
|eller trakasserier på |utsätts för sexuella|
|grund av en anmälan om |trakasserier eller|
|könsdiskriminering. |trakasserier på grund av|
| |en anmälan om|
| |könsdiskriminering. |
| | Med sexuella|
| |trakasserier avses sådant|
| |ovälkommet uppträdande av|
| |sexuell natur eller annat|
| |ovälkommet uppträdande|
| |grundat på kön som kränker|
| |arbetstagarens integritet|
| |i arbetet. |
--------------------------------------------------------
| 22 a § |
-------------------------------------------------------
| | En arbetsgivare som får|
| |kännedom om att en|
| |arbetstagare anser sig ha|
| |blivit utsatt för sexuella|
| |trakasserier av en annan|
| |arbetstagare skall utreda|
| |omständigheterna kring de|
| |uppgivna trakasserierna|
| |och i förekommande fall|
| |vidta de åtgärder som|
| |skäligen kan krävas för|
| |att förhindra fortsatta|
| |sexuella trakasserier. |
--------------------------------------------------------
| 27 a § |
-------------------------------------------------------
| | Om arbetsgivaren inte|
| |fullgör sina skyldigheter|
| |enligt 22 a §, skall|
| |arbetsgivaren betala|
| |skadestånd till|
| |arbetstagaren för den|
| |kränkning som|
| |underlåtenheten innebär. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|28 § |
-------------------------------------------------------
|Om det är skäligt, kan | Om det är skäligt kan|
|skadestånd enligt 25, 26 |skadestånd enligt 25, 26,|
|eller 27 § sättas ned |27 eller 27 a § sättas ned|
|eller helt falla bort. |eller helt falla bort. |
-------------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Utskottets ändringsförslag
Förslag till lydelse av 6 § jämställdhetslagen (1991:433)
-------------------------------------------------------
| | |
| Av regeringen föreslagen | Av utskottet föreslagen|
|lydelse |lydelse |
-------------------------------------------------------
| 6 § |
-------------------------------------------------------
|Arbetsgivaren skall vidta åtgärder för att förebygga|
|och förhindra att någon arbetstagare utsätts för|
|sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av|
|en anmälan om könsdiskriminering |
-------------------------------------------------------
|Med sexuella | Med sexuella|
|trakasserier avses |trakasserier avses sådant|
|sådant ovälkommet |ovälkommet uppträdande|
|uppträdande av sexuell |grundat på kön eller|
|natur eller annat |ovälkommet uppträdande av|
|ovälkommet uppträdande |sexuell natur som kränker|
|grundat på kön som |arbetstagarens integritet|
|kränker arbetstagarens |i arbetet. |
|integritet i arbetet. | |
-------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1
1 Propositionen...................................1
2 Motionerna......................................1
2.1 Motioner som väckts med anledning av propositionen1
2.2 Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 19972
3 Utskottet.......................................6
3.1 Inledning.....................................6
3.2 Sexuella trakasserier i arbetslivet...........6
3.3 Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet..18
3.4 Övriga frågor om jämställdhet i arbetslivet..22
3.5 Särskilt om jämställdhet inom utbildning och forskning31
3.6 Rättegångsregler.............................33
3.7 Uppföljning av FN:s fjärde kvinnokonferens m.m.34
3.8 Hemställan...................................35
4 Reservationer..................................39
1. Avslag på regeringens förslag om ändring i jämställdhetslagen
(mom. 1), (m) 39
2. Skydd för arbetssökande (mom. 2), (v).........40
3. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3), (fp)41
4. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3), (v)41
5. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3), (mp)42
6. Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder (mom. 5), (v)42
7. Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder (mom. 5), (mp)43
8. Arbetsgivarbegreppet m.m. (mom. 7), (v).......44
9. Ekonomiskt skadestånd (mom. 8), (mp, v).......44
10. Spridning av kunskap om sexuella trakasserier (mom. 10), (fp)45
11. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11), (fp)45
12. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11), (mp)46
13. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11), (kd)47
14. Könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. (mom. 12), (v)47
15. Könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. (mom. 12), (mp)48
16. Kampanj för ökad jämställdhet (mom. 14), (fp, c, mp, v, kd)48
17. Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad (mom. 15), (fp)48
18. Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad (mom. 15), (mp)49
19. Könsuppdelad arbetsmarknad m.m. (mom. 16), (mp)49
20. Könsuppdelad arbetsmarknad m.m. (mom. 16), (kd)50
21. Tillsättande av löneskillnadskommission (mom. 17), (fp, kd)50
22. Tillsättande av löneskillnadskommission (mom. 17), (mp)51
23. Könsuppdelad lönestatistik (mom. 18), (fp, kd)51
24. Utveckling av arbetsvärdering m.m. (mom. 19), (fp, kd)51
25. Utveckling av arbetsvärdering m.m. (mom. 19), (c)52
26. JämO:s befogenheter m.m. (mom. 20), (v)......52
27. Jämställdhetsrevision (mom. 22), (c).........53
28. Kollektiv lönediskriminering m.m. (mom. 23), (v)53
29. Arbetstid och jämställdhet (mom. 24), (fp)...54
30. Arbetstid och jämställdhet (mom. 24), (mp)...54
31. Regeringens utnämningspolitik (mom. 25), (fp)55
32. Regeringens utnämningspolitik (mom. 25), (v).55
33. Jämställdhet inom utbildning och forskning (mom. 26), (mp)56
34. Rättegångsregler m.m. (mom. 27), (c).........56
35. Rättegångsregler m.m. (mom. 27), (v).........57
36. Uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. (mom. 28), (v)57
37. Uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. (mom. 28), (mp)58
5 Särskilda yttranden............................59
1. Lönefrågor....................................59
2. Arbetstidsfrågor..............................60
Propositionens lagförslag..........................61
Utskottets ändringsförslag.........................63