Dir. 1996:82
En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en utvärdering av gällande regler för de ingripanden som kan bli aktuella när ett oljeutsläpp har skett till sjöss. Utredaren skall göra en översyn av de författningar som finns på området samt föreslå åtgärder för att effektivisera det rättsliga beivrandet av dessa utsläpp.
I Sverige finns lagbestämmelser om förorening från fartyg i huvudsakligen i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.
Denna lag, som i stor utsträckning är en ramlag, bygger på 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg och dess ändringsprotokoll från år 1978 (MARPOL). I lagen finns förbud mot förorening från fartyg av rester och avfall som innehåller skadliga ämnen samt om tillsyn och andra åtgärder för att förebygga förorening från fartyg. Befogenheter att ingripa enligt lagen har främst Sjöfartsverket och Kustbevakningen. I lagen finns även bestämmelser om vattenföroreningsavgift. En sådan avgift kan tas ut om det har skett ett otillåtet utsläpp av olja. Frågor om vattenföroreningsavgift prövas av Kustbevakningen.
Ytterligare regler till skydd för den marina miljön finns i sjölagen
(1994:1009) och i sjötrafikförordningen (1986:300).
I prop. 1995/96:140 Havsrättskonventionen och tillämpningsavtalet föreslog regeringan att riksdagen skulle dels godkänna Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982, dels anta de nya lagar och de ändringar i befintliga lagar som regeringen föreslagit.
Sedan riksdagen godkänt vad regeringen föreslagit (bet. 1995/96:UU17, rskr. 1995/96:271) ratificerade Sverige havsrättskonventionen den 25 juni 1996. I samband därmed trädde även de i prop. 1995/96:140 förslagna lagändringarna i kraft, bl.a. ändrades lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. En ny
lag (1996:517) om begränsning av tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa brott begångna på utländska fartyg trädde också i kraft. Denna lag medför att brott som innebär en förorening av den marina miljön endast kan bestraffas med böter om brottet begåtts på ett fartyg som är registrerat i en främmande stat och som befinner sig utanför svenskt inre vatten. Undantag gäller dock för uppsåtliga och allvarliga föroreningar i territorialhavet. Som en konsekvens av att endast böter kan dömas ut saknas till följd av bestämmelserna i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken svensk domsrätt för dessa gärningar.
Riksdagen uttalade i samband med behandlingen av prop. 1995/96:140 att regeringen borde vidta åtgärder för att effektivisera det rättsliga förfarandet när det gäller att beivra oljeutsläpp. Riksdagen ansåg bl.a.
att det i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg bör tas in en bestämmelse om domsrätt även beträffande de fall där domsrätt saknas på grund av reglerna i lagen (1996:517) om begränsning av tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa brott begångna på utländska fartyg jämfört med reglerna i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken. Sådana bestämmelser återfinns bl.a. i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten och i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.
Riksdagen ansåg vidare att ansträngningar bör göras för att åtala fler fall av olagliga oljeutsläpp. Indrivningsförfarandet beträffande såväl utdömda böter som av Kustbevakningen ålagd vattenföroreningsavgift bör enligt riksdagen effektiviseras.
Utredaren skall kartlägga förkomsten oljeutsläpp och andra utsläpp av förorenande ämnen inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon under de senaste åren. En redovisning skall lämnas av i vilken omfattning dessa utsläpp har lett till straffrättsliga eller andra ingripanden från berörda myndigheter. Denna redovisning skall även omfatta en analys av anledningen till att inte alla utsläpp föranlett något sådant ingripande. På grundval av denna kartläggning och redovisning skall utredaren identifiera de svårigheter som är förknippade med att vidta rättsliga åtgärder med anledning av olagliga oljeutsläpp och andra utsläpp av förorenande ämnen till sjöss. Utredaren skall med utgångspunkt i detta även påpeka eventuella brister i de berörda myndigheternas verksamhet i nu aktuellt hänseende. Utredaren skall lämna förslag till åtgärder som kan leda till effektivare ingripanden från myndigheternas sida, även såvitt avser indrivning av böter och avgifter.
Utredaren skall även i övrigt göra en översyn av det regelsystem som finns på området och efter en utvärdering av hur detta fungerar i praktiken föreslå de förändringar som kan vara påkallade av effektivitetsskäl.
Utredaren skall beakta de möjligheter som öppnas genom samarbetet inom FN:s Internationella sjöfartsorganisation (IMO), Helsingforskommissionen
(HELCOM) och EU. Ändringsförslagen måste stå i överensstämmelse med såväl de EG-rättsliga regler som de övriga folkrättsliga förpliktelser som gäller på området.
I uppdraget ingår att utredaren skall lämna förslag på hur frågan om svensk domsrätt kan lösas när det gäller olagliga oljeutsläpp och andra utsläpp av förorenande ämnen som skett från utländska fartyg i den ekonomiska zonen.
Regeringen har för avsikt att ge Sjöfartsverket i uppdrag att undersöka hur systemet med mottagningsanordningar för oljehaltigt avfall från fartyg fungerar. Utredaren skall ta del av resultatet av denna undersökning och på grundval av denna föreslå sådana ändringar i detta system som kan medföra att de olagliga oljeutsläppen minskar.
Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, i första hand Riksåklagaren, Kustbevakningen, Räddningsverket, Sjöfartsverket och Naturvårdsverket. Utredaren skall även inhämta upplysningar från de organisationer som verkar på detta område, såsom Kommunförbundet och Hamn- och Stuveriförbundet. Utredaren skall även samråda med utredningen om företagsbot (Ju 1995:06) och med Miljöbalksutredningen (M 1993:04).
För arbetet gäller regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), att redovisa jänställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir.
1996:49).
Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 december 1997. Frågan om domsrätt beträffande olagliga oljeutsläpp och utsläpp av andra förorenande ämnen i den ekonomiska zonen är av sådan beskaffenhet att den kan, om utredaren bedömer det lämpligt, särredovisas i ett delbetänkande under våren 1997.