Dir. 1996:53
En särskild utredare skall bedöma hur stor efterfrågan är på norska TV-
sändningar bland svenska kabelbolag och TV-tittare samt redovisa förutsättningarna för utökade sådana sändningar i svenska kabelnät.
Det är av stort kulturellt värde för allmänheten i Sverige att få bättre kunskap om kultur, politik, ekonomi, allmänna levnadsförhållanden och tankesätt i grannländerna. Ett bra sätt att åstadkomma detta är att ge allmänheten möjlighet att ta del av grannländernas TV-sändningar.
I Sverige kan redan TV-sändningar från Danmark, Norge och Finland ses dels i gränsområden genom direktmottagning från respektive lands marksändare, dels i vissa kabelnät. Vidare sänds en redigerad finländsk programkanal i vissa svenska kommuner. Isländska sändningar kan däremot inte ses i Sverige.
Svenska TV-sändningar kan ses i Danmark, Norge och Finland dels i områden som gränsar till Sverige genom direktmottagning från svenska marksändare, dels i vissa kabelnät. I Finland sänds även en redigerad svensk programkanal över sydöstra Finland. På Island kan svenska sändningar inte ses.
Planer på ett nordiskt TV-utbyte har under många år diskuterats inom ramen för Nordiska rådet. Efter flera utredningar och projekt, bl.a.
Nordsat- och Tele-X-projekten, konstaterades att de ursprungliga planerna på ett allmänt utbyte av TV-kanaler inte var möjliga att genomföra. En bidragande orsak till att ett sådant utbyte inte genom-
fördes var svårigheter att lösa de finansiella frågorna.
Nu skall en särskild utredare undersöka möjligheten att i ökad utsträckning göra det möjligt att visa norska TV-sändningar i Sverige.
Utredaren skall bedöma efterfrågan av TV-sändningar från Norge bland svenska kabelbolag och TV-tittare. Utredaren bör därvid undersöka möjligheten att under en försöksperiod få till stånd sändningar i några lämpliga kabel-TV-nät för att få bättre underlag för en bedömning av efterfrågan hos TV-tittarna.
Utredaren skall också redovisa de tekniska och rättsliga förutsätt-
ningarna för utökade norska TV-sändningar i svenska kabelnät.
Det finns många olika slag av upphovsrätter till ett TV-program och de ägs av bl.a. manusförfattare, kompositörer, översättare, musiker och skådespelare. Om någon vill utnyttja programmet krävs det att dessa rättighetshavare och det berörda programföretaget medger det. Ersättning till rättighetshavarna sker efter mottagarlandets lagstiftning. I de nordiska ländernas lagstiftning har det införts möjlighet till att sluta kollektiva avtal som underlättar för den som vill få ett tillstånd att sända vidare program från ett annat land i det egna landets kabelnät.
Utredaren skall vidare uppskatta vilka kostnader som kan uppkomma vid några olika alternativa förslag om utökade norska TV-sändningar samt föreslå finansiering. Kostnaderna får inte belasta den svenska statsbudgeten eller tas ut genom en höjd TV-avgift.
Utredaren skall i arbetet beakta utvecklingen av ny digital teknik och även ha kontakt med berörda myndigheter, organisationer och programföretag.
Utredaren skall beakta regeringens direktiv om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), om prövning av offentliga åtaganden (dir. 1994:23) och om redovisning av de jämställdhetspolitiska konsekvenserna (dir. 1994:124).
Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av november 1996.