Dir 1996:33
Beslut vid regeringssammanträde den 18 april 1996.
En särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker. Utredaren skall se över nuvarande marknadsföringsregler bl.a. utifrån de förändringar som skett på alkoholpolitikens område i och med Sveriges anslutning till Europeiska unionen och utforma förslag till de författningsregleringar som bedöms nödvändiga mot bakgrund av utredningsuppdraget.
Utredarens arbete skall vara slutfört före utgången av mars 1997.
Grundläggande för svensk alkoholpolitik under hela 1900-talet har varit en strävan att begränsa utrymmet för marknadskrafterna, dvs. konkurrens och privat vinstintresse inom alkoholhanteringen. Aktiv marknadsföring och aktiv försäljning leder till ökad konsumtion. När det därför gäller en sektor som bl.a. från folkhälsosynpunkt inte bör växa är marknadsmekanismer som konkurrens och vinstintresse inte särskilt lämpliga inslag.
Alkohollagen (1994:1738) trädde i kraft den 1 januari 1995
(prop.1994/95:89, bet. 1994/95:SoU9, rskr. 1994/95:106). De tidigare import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen har därigenom ersatts av ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. En ny myndighet - Alkoholinspektionen - har inrättats för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn på alkoholområdet.
Trots avmonopoliseringen och därmed ökad kommersialisering av alkohol-
hanteringen har principen om att begränsa marknadskrafternas spelrum fortsatt giltighet. Den har snarare fått en ökad betydelse när det gäller behovet av att på ett effektivt sätt utforma regler för marknads-
föringen av alkoholdrycker. Det finns numera ca 200 tillverknings- och partihandelsföretag på alkoholområdet. I konkurrensen om marknadsandelar använder ibland tillverkare eller partihandlare pristävlingar, långa krediter samt kvantitetsrabatter, marknadsföringsbidrag och finansiellt stöd av olika slag till restauranger som genom t.ex. ensamrättsavtal förbinder sig att köpa öl eller andra alkoholdrycker från en enda leveran tör. Svenska Bryggareföreningen har under ett antal år försökt motverka de värsta avarterna i bryggeriernas försäljningsmetoder mot restauranger genom ett s.k. etiskt råd. Detta har haft både näringspolitisk och alkoholpolitisk betydelse. Rådet och dess granskningsverksamhet har dock numera på grund av det stora antalet partihandlare som står utanför Svenska Bryggareföreningens medlemskår avvecklats. Samtidigt har starkölsförsäljningen ökat kraftigt de senaste åren, framför allt på restauranger, där starkölet i dag står för över 70 procent av den totala alkoholförsäljningen. Starkölet har också alltmer blivit en utpräglad ungdomsdryck. Introduktionen av det starkare starkölet (över 5,6 volymprocent) har blivit en försäljningsframgång och utgjorde 1995 15,3 procent av Systembolagets starkölsförsäljning.
Socialutskottet betonade vid behandlingen av förslaget till den nya alkohollagen vikten av att introduktionen av nya alkoholdrycker inte skedde i strid med bestämmelsen i alkohollagen om att försäljning av alkoholdrycker skulle skötas på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindrades. Enligt utskottets mening var det angeläget att noga följa tillämpningen också av den s.k. alkoholreklamlagen med tanke på introduktionen av det starkare starkölet och det ökande antalet aktörer på marknaden. Utskottet menade att det var angeläget att det nya starkare ölet inte marknadsfördes med alkoholstyrkan som främsta försäljningsargument och att man undvek att det blev en berusningsdryck för ungdom.
Även Alkoholpolitiska kommissionen anser i sitt huvudbetänkande Svensk alkoholpolitik - en strategi för framtiden (SOU 1994:24) att det är viktigt att kontrollen av såväl svenska som utländska bryggeriers försäljningsmetoder fortsätter för att därigenom dämpa den ökning av starkölskonsumtionen som förväntas i och med att utländska bryggerier släpps in på den svenska marknaden.
Osunda försäljningsmetoder och marknadsbearbetning vad gäller såväl spritdrycker och vin som starköl och öl har, enligt de rapporter som förekommit i massmedia, ökat på senare tid. Ett ökat antal aktiviteter för att på olika sätt påverka konsumenter har kunnat märkas.
Alkoholpolitiskt är det därför viktigt att det även framdeles finns effektiva instrument och möjligheter till granskning av tillverkarnas och partihandlarnas affärs- och marknadsföringsmetoder gentemot varandra, restaurangbranschen och konsumenterna samt möjlighet till kraftfulla åtgärder vid övertramp.
I Sverige råder förbud mot kommersiell annonsering av alkoholdrycker i Radio och TV enligt lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker. Lagen förbjuder också kommersiella annonser för sprit-
drycker, vin eller starköl i periodiska skrifter. Förbudet gäller dock inte sådan facktidsskrift som vänder sig huvudsakligen till näringsidkare i deras egenskap av tillverkare eller distributör av sådana drycker.
Förbudet gäller inte heller i fråga om skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe för sådan dryck dvs. i huvudsak på restauranger och i Systembolagets butiker. En förutsättning är dock att denna reklam och annan tillåten reklam för alkoholdrycker skall vara särskilt måttfull.
Konsumentverket har utarbetat riktlinjer till ledning för marknadsföring av spritdrycker, vin och starköl (KOVFS 1979:5). Enligt dessa riktlinjer får vid marknadsföring inte direktreklam och utomhusreklam användas.
Enligt riktlinjerna får inte heller reklamfilm, högtalarreklam, stillbilds-
reklam på biografer m.m. användas. För öl klass II gäller att reklam får förekomma även i dagspress m.m. dock med beaktande av reglerna om särskild måttfullhet. Vad detta innebär finns utförligt specificerat i Konsumentverkets författningssamling (KOVFS 1979:6).
Lättöl, som inte är en alkoholdryck i lagstiftningens mening, får marknadsföras helt fritt under förutsättning att det klart och tydligt framgår att marknadsföringen avser lättöl. Denna reklam är förhållandevis omfattande. Den förekommer i alla medier och vänder sig ofta till ungdom. Mot bakgrund av bl.a. varumärkenas betydelse och framträdande plats vid annonsering samt förpackningarnas likhet kan man anta att även starkölsförsäljningen påverkas av lättölsreklamen.
Alkoholpolitiska kommissionen föreslog därför i sitt huvudbetänkande att lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker skulle ändras så att förväxling mellan lättöl och starköl eller öl klass II inte blir möjlig.
I alkohollagen finns dessutom bestämmelser om förbud för vissa marknads-
föringsåtgärder, som t.ex att ge bort eller bjuda på alkoholdrycker för reklamändamål eller att på ett serveringsställe förmå någon att konsumera alkohol.
Från flera håll har det riktats kritik mot hur nuvarande alkoholreklamregler tillämpas. Kritiken handlar främst om den passivitet tillämpande myndigheter visarnär det gäller att använda sig av den lagstiftning som finns på området.
För att effektivt kunna begränsa alkoholens skadeverkningar måste samhället även fortsättningsvis ha en omfattande kontroll över att kommersiella vinst-
intressen på alkoholhandelsområdet inte ges fritt spelrum.
Socialt motiverade alkoholpolitiska hänsyn måste fortfarande vara vägledande vid marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker.
I och med avmonopoliseringen uppträder numera många privata företag som importörer och parti handlare för alkoholdrycker. Förutsättningarna har därigenom förändrats på den svenska alkoholmarknaden. Konkurrensen har ökat vilket också påverkar marknadsföringen på området. Det finns därför starka skäl för att nu se över gällande marknadsföringsregler. På grund av tillkomsten av en ny central myndig het på alkoholområdet -
Alkoholinspektionen - finns det skäl att utifrån dess uppgifter överväga eventuella förändringar av ansvarsfördelningen när det gäller tillsynen över marknadsföringsreglerna.
En utgångspunkt för översynen skall vara att överväga om bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker borde föras in i alkoholla gen. Därmed samlas det alkoholpolitiska regelsystemet vad gäller marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker i en och samma lag. En tillståndshavare som inte följer gällande marknadsföringsregler kan då förutom åtgärder enligt marknadsföringslagen (1995:450) också riskera sitt tillstånd enligt alkohollagen. Det bör också övervägas om Alkohol-
inspektionens tillsynsroll på alkoholområdet bör utvidgas till att även omfatta vissa uppgifter vad gäller tillsynen av marknadsföringen av alkoholdrycker.
Mot denna bakgrund tillkallas en särskild utredare för att göra en översyn av bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker. Utredaren skall bl.a. se över nuvarande marknadsföringsregler utifrån de förändringar som skett inom alkoholpolitikens område i och med den partiella avmonopoliseringen och införandet av en ny EU-anpassad alkohollag. Utredaren bör också kartlägga, beskriva och analysera utvecklingen när det gäller marknadsföringen av alkoholdrycker och utifrån detta underlag lämna förslag till de åtgärder som kan anses nödvändiga ur ett alkoholpolitiskt perspektiv. En sådan åtgärd kan exempelvis vara att omdefiniera alkoholdrycksdefinitionen. Utredaren bör även överväga om marknadsstörningsavgift enligt 22 § marknadsföringslagen generellt skall kunna utdömas även för överträdelser av alkoholreklamreglerna. Härvid bör beaktas att regeringen i proposition 1995/96:160 med förslag till radio- och TV-lag har föreslagit att marknadsstörningsavgift skall kunna tas ut vid överträdelser av alkoholreklamreglerna i radio och TV. I detta sammanhang kan också nämnas EG:s direktiv 89/552/EEG, av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT nr L 298, 17.10.89, s.3 f., TV-direktivet). Direktivet, som med vissa begränsningar tillåter alkoholreklam, är föremål för översyn.
I statens avtal med Systembolaget AB står inskrivet att bolaget skall utöva sin verksamhet så att samhälleliga, sociala och medicinska skadeverkningar av alkoholkonsumtion i möjligaste mån förebyggs. I avtalet finns även regler för bolagets produkturval. Utredaren skall klargöra innebörden av dessa regler när det gäller Systembolagets möjligheter att avvisa produkter med hänvisning till bl.a. produktens förpackning, marknadsföring och produktinformation.
Den särskilda utredaren skall lägga fram de förslag till författningsregleringar som föranleds av översynen. Utredaren skall vid utformningen av sina förslag beakta de eventuella krav på anpassning som Sveriges medlemskap i den Europeiska Unionen medför.
Utredaren skall i sitt arbete beakta vad som sägs i de generella direktiven till kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) och att redovisa jämställdhets-
politiska konsekvenser (dir. 1994:124).
Uppdraget skall slutföras före utgången av mars 1997.