Dir. 1996:22
Beslut vid regeringssammanträde den 14 mars 1996.
Den inskränkning i det nuvarande uppdraget som undantar Säkerhetspolisens register skall inte längre gälla. Utredningen skall lämna förslag till bl.a.
- hur Säkerhetspolisens register skall göras mer tillgängligt för allmänheten, och
- vad som i fortsättningen skall gälla i fråga om arkivering och gallring av uppgifter i Säkerhetspolisens register.
Lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen) gäller för Rikspolisstyrelsen och andra polismyndigheter. Lagen gäller sålunda även för Säkerhetspolisens register.
Med polisregister avses enligt 1 § polisregisterlagen register som förs hos Rikspolisstyrelsen eller någon annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott för vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts eller om någons personliga förhållanden i övrigt. Närmare föreskrifter om polisregister finns i polisregisterkungörelsen (1969:38)
och personalkontrollkungörelsen (1969:446). Polisregisterkungörelsen gäller dock inte för Säkerhetspolisens register.
Regeringsrätten har slagit fast att alla uppgifter som finns i Säkerhetspolisens person- och sakakter utgör innehåll i polisregister i den mening som anges i polisregisterlagen (RÅ 1990 Ref 67).
Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess för uppgifter om enskilds personliga förhållanden i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register som förs enligt polisregisterlagen.
Sekretessen är absolut och gäller således oberoende av om ett utlämnande skulle eller inte skulle kunna medföra skada eller annan olägenhet.
Någon tidsbegränsning av sekretessen finns inte. Inte heller gäller föreskrifterna i 14 kap. sekretesslagen. Om utlämnande gäller i stället vad som föreskrivs i polisregisterlagen och de förordningar som meddelats med stöd av denna, dvs. polisregisterkungörelsen och personalkontrollkungörelsen.
I 3 § polisregisterlagen finns bestämmelser om när utdrag av eller upplysning om innehållet i polisregister får meddelas. Regleringen innebär att vissa myndigheter, bl.a. Justitiekanslern och Riksdagens ombudsmän, har en oinskränkt rätt att få sådan information. För andra myndigheter och enskilda gäller vad regeringen har föreskrivit i förordning eller bestämt för enskilda fall. Möjligheterna för enskilda att få tillgång till uppgifter i Säkerhetspolisens register med stöd av dessa bestämmelser är mycket begränsade.
I 4 § polisregisterlagen finns särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter till utländska myndigheter.
Enligt 9 § polisregisterlagen får uppgifter och anteckningar som tillförts polisregister lämnas ut också för vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning. I sådana fall får dock uppgifter eller anteckningar lämnas ut endast om "trygghet kan anses vara för handen att det ej kommer att missbrukas till men för enskild". Vad som skall anses utgöra en vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning har i praxis tolkats mycket restriktivt (se bl.a. RÅ 1994 Ref 75).
Frågor om utlämnande av uppgifter ur polisregister skall i de flesta fall prövas av Rikspolisstyrelsen. Ett beslut där begäran om utlämnande har avslagits kan överklagas hos kammarrätten. I vissa särskilda fall, där enskilda begär att få ut uppgifter om sig själva, prövas dock frågan
om utlämnande av regeringen.
Regeringen har ansett att det är av stor betydelse för tilltron till vår offentlighetslagstiftning att den sekretess som omgärdar Säkerhetspolisens register inskränks till någon del snarast möjligt.
Regeringen har därför i propositionen 1995/96:178 Sekretess och polisregister som en provisorisk lösning föreslagit att regeringen i större utsträckning skall kunna meddela undantag från sekretessen för uppgifter i polisregister som förs av Säkerhetspolisen. Det skall enligt förslaget krävas synnerliga skäl för ett sådant beslut. Något krav på att uppgifterna skall användas för ett visst ändamål ställs inte. Enligt förslaget kan beslutet förenas med villkor om att förbehåll skall ställas upp när uppgifter lämnas ut. Meddelarfrihet skall inte gälla för uppgifter som omfattas av ett sådant förbehåll.
I propositionen anför regeringen att en mer bestående lösning kommer att föreslås först efter det att frågorna har utretts i ett större sammanhang då även frågor som arkivering och gallring har behandlats.
Bestämmelser om myndigheternas arkiv finns i arkivlagen (1990:782).
Lagen, som gäller även för Säkerhetspolisen, innehåller regler om bl.a.
arkivbildningen och dess syften samt arkivvård och gallring. I lagen sägs bl.a. att det arkivmaterial som återstår efter gallring skall tillgodose forskningens behov. Lagen innehåller också särskilda regler om att myndigheterna och deras arkivhantering står under tillsyn av särskilda arkivmyndigheter. Enligt övergångsbestämmelse 4 till lagen står dock Säkerhetspolisen tills vidare inte under tillsyn av någon sådan myndighet.
I sammanhanget bör nämnas att Säkerhetspolisen i en skrivelse till Justitiedepartementet den 7 juni 1993 har hemställt att övergångsbestämmelsen upphävs. Säkerhetspolisen har därvid hänvisat till att en överenskommelse har träffats med Riksarkivet om tillsyn av Säkerhetspolisens arkiv.
Enligt Kungl. Maj:ts brev den 14 april 1961 till den dåvarande Statspolisintendenten får Säkerhetspolisen gallra uppgifter i Säkerhetspolisens register som inte behövs i verksamheten. När och hur uppgifterna skall tas bort har reglerats i interna föreskrifter.
Regeringen har i propositionen 1995/96:129 Säkerhetsskydd förklarat sin avsikt att den 1 juli 1996 införa bestämmelser om en registernämnd.
Denna skall pröva frågan om utlämnande av uppgifter från polisregister när uppgifter skall lämnas ut inom ramen för registerkontrollen enligt den föreslagna säkerhetsskyddslagen. Regeringen har i propositionen angett att frågan om vilka ytterligare funktioner som bör tilldelas nämnden skall övervägas vidare.
Regeringen gav den 30 mars 1995 en särskild utredare i uppdrag att utarbeta förslag till en rättslig reglering av bl.a. polisens belastnings- och misstankeregister. Arbetet skall ha som utgångspunkt de riktlinjer för registerstrukturen som anges i regeringens proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering av påföljder m.m. I uppdraget ingår att ta ställning till bl.a. frågor om utlämnande av registeruppgifter, arkivering och gallring. Från uppdraget har Säkerhetspolisens register undantagits.
Arbetet skall redovisas senast den 31 mars 1997.
Sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen för uppgifter om enskilds personliga förhållanden är inte begränsad i tiden. Samtidigt kan konstateras att starka intressen kan finnas för en större insyn i Säkerhetspolisens register. Det ligger i och för sig i sakens natur att utomordentligt stor restriktivitet måste gälla för en sådan insyn. Hos Säkerhetspolisen finns emellertid handlingar som innehåller uppgifter som är av stor betydelse för vårt historiska kulturarv. Som har angetts i propositionen 1995/96:178 Sekretess och polisregister är det viktigt att dessa uppgifter inte undanhålls från allmänhetens insyn i större utsträckning än vad som är nödvändigt, med hänsyn till t.ex. rikets säkerhet, förebyggandet och beivrandet av brott och enskildas personliga förhållanden.
Den inskränkning i det nuvarande uppdraget som undantar Säkerhetspolisens register skall inte längre gälla. Den författningsreglering för polisregister som utredningen lägger fram bör således omfatta alla former av polisregister. Utredningen skall lämna förslag till bl.a. hur Säkerhetspolisens register skall bli mer tillgängligt för allmänheten. I uppdraget ingår att förutsättningslöst överväga olika lösningar såsom t.ex. om sekretessbestämmelsens giltighet skall begränsas i tiden samtidigt som den förses med ett skaderekvisit.
Vidare skall utredningen undersöka och lämna förslag till vad som i fortsättningen skall gälla i fråga om arkivering och gallring av uppgifter i Säkerhetspolisens register. Utgångspunkten bör därvid vara att Säkerhetspolisen skall stå under tillsyn av en arkivmyndighet.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 1997.