Dir. 1996:121
Beslut vid regeringssammanträde den 19 december 1996.
En särskild utredare tillkallas med uppgift att undersöka hur samhället, med bevarad respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna, på ett bättre sätt än i dag kan stödja människor som utträtt ur nyandliga rörelser och som därvid hamnat i psykiska kristillstånd.
Utredaren skall
- bedöma problemets omfattning och kartlägga icke tillgodosedda stödbehov,
- kartlägga hälso- och sjukvårdens, inklusive skolhälsovårdens och studenthälsans, socialtjänstens och familjerådgivningens resurser och kompetens för att stödja dessa människor,
- överväga hur utbildning och information till berörda personalkategorier kan förbättras,
- belysa frivilligorganisationernas och samfundens möjligheter att stödja dessa människor,
- diskutera vägar att förebygga kristillstånd av ovan nämnt slag,
- belysa internationella erfarenheter av hur information på detta område sammanställs och genom vilka kanaler den förmedlas samt erfarenheter av vård och behandling,
- dokumentera forskningsläget inom svenska forskningsinstitutioner med kompetens på detta område.
Nyandliga rörelser har under senare år fått ökad uppmärksamhet både i Sverige och internationellt. Beteckningen inrymmer organisationer och rörelser av mycket skiftande slag.
Som företeelse är rörelser av detta slag inget nytt fenomen; sett i ett historiskt perspektiv finner man ett stort antal exempel på rörelser som uppstått utanför de etablerade religionerna eller samfunden. Många av dessa rörelser har på olika sätt i ett inledningsskede utmanat rådande religiösa mönster och värderingar i samhället för att ofta senare accepteras som en institution eller organisation bland andra. En del av dessa rörelser uppfattas av det omgivande samhället som mycket slutna.
Flertalet av vår tids nyandliga rörelser har etablerats i Sverige under 1970- och 80-talet. De bör ses i ljuset av en mer allmän utveckling som inneburit att samhället blivit alltmer heterogent och mångkulturellt.
Att också den religiösa mångfalden ökat och att detta på olika sätt kan leda till spänningar förbises ibland.
Nyandliga rörelser får varje år nya medlemmar, men varje år utträder också ett antal medlemmar. En mindre andel tidigare medlemmar hamnar därvid i psykiska kristillstånd. Också för anhöriga kan situationen vara påfrestande och svår.
I Sverige är kunskaperna om effekterna av utträde ur nyandliga rörelser förhållandevis begränsade. Däremot finns i framför allt Storbritannien en relativt omfattande forskning på området. Denna forskning tyder på att formerna för utträdet spelar en stor roll för den tidigare medlemmens psykiska välbefinnande. Om utträdet av ett eller annat skäl inte skett konfliktfritt är sannolikheten större för att den tidigare medlemmen skall drabbas av svårigheter.
Även i andra länder, bl. a. Frankrike, Tyskland och Österrike, har nyandliga rörelser uppmärksammats på olika sätt. I USA finns också erfarenheter av vård och behandling av tidigare medlemmar.
Europarådet har år 1992 antagit en resolution om sekter och nyandliga rörelser. Resolutionen följdes upp år 1994. Även i Europaparlamentet har frågan uppmärksammats under hösten 1996.
Frågor om nyandliga rörelser har flera gånger aktualiserats i riksdagen.
Senast skedde det genom motion 1994/95:So406. Motionären menade att det fanns behov av att utreda hur andlig kränkning och dess hälsomässiga följder skall kunna förebyggas och åtgärdas samt hur människor som utsatts för sådan kränkning skall kunna få hjälp. Motionären ansåg också att det bör finnas lagstiftning som särskilt tar sikte på att komma åt den andliga kränkning som det här är frågan om. Med kränkning avsåg motionären en brist på respekt för integriteten som kan vara fysisk, psykisk eller andlig (t. ex. hjärntvätt och masshysterisk dyrkan).
Riksdagens socialutskott har med anledning av motionen anfört att regeringen på lämpligt sätt bör kartlägga omfattningen av dessa problem och de motreaktioner de skapar. Utskottet har framhållit att det bör utredas dels hur problemen kan förebyggas, dels vilket stöd och vilken hjälp, vård och behandling som bör kunna erbjudas. Likaså bör det övervägas hur kunskaper och erfarenheter på detta område kan spridas till alla berörda med bevarad respekt för religions- och yttrandefriheten.
Konstitutionsutskottet yttrade sig över socialutskottets betänkande och redovisade därvid regleringen av de grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformens andra kapitel. Varje medborgare är enligt 2 kap. 1 §
regeringsformen gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Dessa friheter brukar gemensamt benämnas de positiva opinionsfriheterna. Religionsfrihet definieras i regeringsformen som frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Utskottet konstaterade att religionsfriheten är den enda av de positiva opinionsfriheterna som inte kan begränsas. Detta hänger samman med det sätt varpå friheten har definierats i grundlagstexten:
definitionen syftar uteslutande på vad som är specifikt för just religionsfriheten - att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. De moment i religionsfriheten som närmast är utflöden av andra friheter såsom yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten och föreningsfriheten, begränsas enligt vad som gäller för dessa friheter.
För dessa friheter gäller att de får begränsas endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, och begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen som en av folkstyrelsens grundvalar.
Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.
Konstitutionsutskottet erinrade i detta sammanhang också om att de allmänna begränsningar som gäller för människors handlande i samhället i vissa fall kan komma att beröra åtgärder som uppfattas såsom utövande av religionsfriheten. En i allmänhet straffbar handling är t.ex. inte skyddad bara därför att den förekommer i ett religiöst sammanhang.
Konstitutionsutskottet utgick, mot bakgrund av ovanstående, från att det underlag som den av socialutskottet föreslagna utredningen skulle ge, avsåg stöd- och hjälpinsatser från olika samhällsorgan, främst hälso-
och sjukvården, till människor som av speciella skäl befinner sig i psykiska krissituationer samt att dessa insatser inte skulle innebära åtgärder som sätter de grundläggande fri- och rättigheterna i fara.
Utskottet utgick vidare från att det inte blev fråga om en statlig kartläggning eller informationskampanj mot vissa rörelser.
Riksdagen har som sin mening gett regeringen tillkänna vad socialutskottet anfört (bet. 1995/96:SoU17, rskr. 1994/95:263).
Utredarens uppdrag är att undersöka hur samhället på ett bättre sätt än i dag kan stödja människor som utträtt ur nyandliga rörelser och som därvid hamnat i psykiska kristillstånd. Utredaren skall, med beaktande av vad konstitutionsutskottet anfört, bedriva arbetet på ett sådant sätt att respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna bevaras.
Kunskapen om omfattningen av detta problem, liksom vilken typ av stöd som är påkallad, är i dag bristfällig.
Utredaren skall därför göra en översiktlig bedömning av problemets omfattning och kartlägga icke tillgodosedda behov av stödinsatser.
Utredaren skall vidare kartlägga hälso- och sjukvårdens, inklusive skolhälsovårdens och studenthälsans, samt socialtjänstens resurser för att möta människor i psykiska kristillstånd, vilken kompetens som finns och vilka eventuella behov av kompetensförstärkning som föreligger.
Utredaren bör samråda med Kommittén för vård och stöd till barn och ungdomar med psykiska problem i de frågor som eventuellt berör barns och ungas psykiska hälsa.
Relationer mellan människor som omfattar olika värdemönster - religiösa eller andra - blir ibland konfliktfyllda. I vissa fall kan svårigheterna närmast karaktäriseras som samlevnadsproblem. Här har kommunernas familjerådgivning en viktig roll att spela. Utredaren skall undersöka om familjerådgivningen behöver stärkas för att stödja människor med samlevnads-
problem som bottnar i att nyare, främst religiösa, värderingsmönster kolliderar med sedan länge kända och etablerade värderingar och hur detta i så fall skulle kunna ske.
I Sverige finns i dag frivilligorganisationer och stödföreningar som arbetar med att hjälpa tidigare medlemmar i nyandliga rörelser. För vissa tidigare medlemmar förefaller stödföreningar och frivilligorganisationer ha stor betydelse, medan andra tidigare medlemmar väljer att avstå från denna typ av hjälp. Utredaren skall belysa dessa föreningars roll som komplement till samhällets stöd. Här bör också de mer etablerade samfundens roll uppmärksammas.
Utredaren skall också överväga vad som kan göras för att förebygga att människor hamnar i kristillstånd av nämnt slag. En utgångspunkt kan vara att diskutera vägar att ytterligare uppmuntra ett kritiskt förhållningssätt och förmåga till självständigt tänkande i bl. a.
skolan. Ett sådant kritiskt förhållningssätt eftersträvas till olika typer av budskap: politiska, religiösa och kommersiella. Utredaren skall här samråda med arbetsgruppen för samverkan kring arbetet med skolans värdegrund.
Utredaren bör också belysa internationella erfarenheter av att informera om nyandliga rörelser samt av att stödja såväl människor som utträtt som deras anhöriga.
Denna genomgång skall för det första avse hur man i andra länder sammanställer och förmedlar information genom oberoende kanaler såsom föreningar, stiftelser och forskningsinstitutioner. Ett sådant exempel är INFORM, ett nätverk baserat i Storbritannien, vars syfte är att forska om nya religiösa rörelser och att sprida opartisk information.
Det förefaller i Sverige finnas intresse för att starta ett nätverk av detta slag.
För det andra skall genomgången avse erfarenheter från Frankrike, Tyskland och Österrike där offentliga organ på olika sätt behandlat och informerat om nyandliga rörelser.
För det tredje bör genomgången också belysa erfarenheter i USA av vård och behandling av människor som utträtt ur nyandliga rörelser.
Vid översikten över de internationella erfarenheterna av information om nyandliga rörelser skall utredaren noga pröva vilka erfarenheter som kan överföras till svenska förhållanden mot bakgrund av skillnader i lagstiftningstradition och i kulturella och religiösa förhållanden.
När det gäller frågan om vård och behandling förefaller det finnas olika uppfattningar om på vad sätt och i vilken utsträckning människor som befinner sig i kris till följd av utträde ur nyandliga rörelser kan vara i behov av en särskild form av psykiatrisk behandling. Den brittiska forskning som tidigare refererats tyder på att de problem en del tidigare medlemmar drabbas av inte påtagligt skiljer sig från de svårigheter som kan uppstå vid andra typer av separationer. Svensk psykiatrisk förening har å andra sidan påtalat behovet av en riksenhet för forskning, vård och behandling av tidigare medlemmar i nyandliga rörelser som drabbats av psykiska problem. Också vissa enskilda psykologer och terapeuter förefaller anse att särskilda metoder är påkallade. Utredaren skall belysa kunskapsläget på detta område och göra en bedömning av behovet av särskilda behandlingsformer.
Utredaren skall kartlägga vilka svenska forskningsinstitutioner som besitter kompetens när det gäller utträde ur nyandliga rörelser och sammanställa en översikt som dokumenterar forskningsläget.
Utredaren skall beakta dels direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), dels den överenskommelse som finns mellan regeringen, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet avseende 1997 och 1998. Förslaget skall också innehålla en redovisning av de regionalpolitiska konsekvenserna (dir.
1992:50), de jämställdhetspolitiska konsekvenserna (dir. 1994:124) och konsekvenserna för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet
(dir. 1996:49).
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 1998.