Dir. 1996:101
En utredare tillkallas för att lämna förslag till hur utbildningsverksam-
heten för främst anställd personal inom Försvarsmakten kan bedrivas och samordnas så att de samlade resurserna utnyttjas bättre.
Utredaren skall undersöka om sådan utbildning som även fortsättningsvis bör bedrivas inom Försvarsmakten i ökad omfattning kan bedrivas gemensamt för hela Försvarsmakten och dessutom samutnyttjas även för civila statliga myndigheter, kommuner och organisationer med totalförsvarsuppgifter. Utredaren skall också undersöka om det civila utbildningsväsendet i större utsträckning kan utnyttjas för att tillgodose behoven.
Regeringen har i propositionen (prop. 1996/97:4), Totalförsvar i förnyelse - etapp 2, anfört att Försvarsmaktens verksamhet, av såväl principiella som ekonomiska skäl, så långt möjligt bör samordnas. Inom myndigheten bedrivs en omfattande utbildningsverksamhet vid ett stort antal skolor. Dessa skolor speglar i betydande utsträckning försvarsgrens- och truppslagsuppdelningen. Inom områden som teknik, skydd, hälso- och sjukvård, informationsteknik och även olika typer av mer generell officersutbildning, bedrivs utbildning på flera skolor. Man kan fråga sig om inte sådan utbildning i högre grad dels bör ske gemensamt för Försvarsmakten, dels kan samordnas och samutnyttjas för utbildning i civil krishantering och civila beredskapsförberedelser.
Regeringen framhåller i propositionen (prop. 1996/97:11), Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred, att utbildning i krishantering bör vara obligatorisk för nyckelpersoner hos myndigheter och andra organ. I propositionen framhålls att det finns anledning att ta med denna typ av utbildning i utbildningsplaner m.m. för att tillgodose kravet på god förmåga att möta det väpnade angreppet.
Regeringen avser att i särskilt uppdrag ge berörda myndigheter uppgifter att lämna förslag till hur ett program för forskning på krishanteringens område skall kunna utformas.
Skolverksamheten inom Försvarsmakten har utretts tidigare men något samlat grepp med utgångspunkt i ett samlat civilt och militärt behov har inte tidigare tagits. De förslag till förnyelse av totalförsvaret som regeringen lämnar i propositionen om försvarsbeslutets andra etapp understryker betydelsen av detta. En sådan översyn bör därför ske. Det ligger nära till hands att låta Försvarsmakten genomföra utredningen.
Skolverksamheten måste emellertid också bedömas i ett brett perspektiv med hänsyn till att en stor del av den har betydande kopplingar till olika civila högskolor och annan civil utbildning. Regeringen anmälde i ovan nämnda proposition att en särskild utredare skulle tillkallas för att se över utbildningen av främst anställd militär och civil personal.
Försvarsutskottet framförde (bet. 1995/96:FöU1) med anledning av regeringens proposition (prop. 1995/96:12) Totalförsvar i förnyelse, i anslutning till försvarsbeslutets första etapp, vikten av att frågan om befälsordningen borde beredas på ett sådant sätt att den resulterar i en sammanhållen syn på personalförsörjningen av anställda. Försvarsmakten har därför på regeringens uppdrag sett över utbildningssystemet för yrkes- och reservofficerare m.fl. Uppdraget redovisades till regeringen den 9 september 1996.
I propositionen om försvarsbeslutets andra etapp till riksdagen har regeringen anmält att Försvarsmaktens redovisning skall utgöra grundval för ett uppdrag till en utredning att vidare utveckla frågan om utbildningssystemet för officerare och att regeringen därefter avser att lämna den redovisning om en sammanhållen syn på Försvarsmaktens totala personalförsörjning som försvarsutskottet efterfrågat.
Utbildningsverksamheten för anställd personal har en relativt stor omfattning. Viktigare exempel på skolverksamhet är:
- Officers- och krigshögskolorna inom Försvarsmakten,
- Skolverksamhet försvarsgrensvis inom Försvarsmakten, omfattande specialistutbildningar av både civil och militär personal,
- Militärhögskolans högre utbildning av officerare, specialistutbildning av civil och militär personal, managementutbildning och totalförsvarsut-
bildning av högre chefer,
- Försvarshögskolans totalförsvarsutbildning av högre chefer och nyckelpersonal.
Försvarsmakten har även föreslagit att officersutbildningen inom Försvarsmakten och vid den nya Försvarshögskolan fr.o.m. höstterminen 1997 skall vara en akademisk yrkesutbildning. Utbildningen föreslås grunda sig på högskolelagen och högskoleförordningen. Den nya Försvars-
högskolan skall kvalitetssäkra utbildningen vid Försvarsmaktens högskolor och Försvarshögskolan.
Till detta kan nämnas att det även inom övriga delar av försvarssektorn bedrivs en relativt omfattande utbildningsverksamhet.
Av detta framgår bl.a. att totalförsvarsutbildningen av högre chefer är uppdelad på flera myndigheter och att officersutbildningen är delad mellan Försvarsmakten och Militärhögskolan. Militärhögskolan bedriver högre utbildning för officerare medan den grundläggande utbildningen sker på i huvudsak försvarsgrensvisa skolor inom Försvarsmakten. Vidare finns inom Militärhögskolan utbildning av både civil och militär personal som har karaktären av intern utbildning för Försvarsmakten.
Inom Försvarsmakten finns ytterligare skolverksamhet, främst försvarsgrensvis organiserad som omfattar ekonomi, teknik, informations-
teknik (IT), skydd, hälso- och sjukvård samt brand m.m.
Utbildningsverksamheten kan indelas i två större delar, nämligen grundläggande och nivåhöjande officersutbildning å ena sidan och specialist- och fackutbildning av både militär och civil personal å andra sidan. Utbildning för civila chefer och handläggare med uppgifter inom civilt försvar kan därutöver indelas i utbildning för uppgifter i civila kris- och krigsorganisationer och utbildning i beredskapsförberedelser.
Skolverksamheten har utretts vid olika tillfällen men inte med utgångspunkt i totalförsvarets samlade behov. Regeringen har i propositionen om försvarsbeslutets andra etapp föreslagit att de verksamheter som bedrivits vid Försvarshögskolan respektive Militärhögskolan skall samlas inom en ny myndighet, Försvarshögskolan. Det kommer att leda till en samsyn inom totalförsvaret när det gäller utbildning av högre chefer.
Ett ökat utnyttjande av samhällets resurser, där det är möjligt och ändamålsenligt, har varit och är en strävan från statsmakternas sida.
Inte minst utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO) utgick ifrån grundprincipen att endast den verksamhet som oundgängligen behövdes för att kunna bedriva kärnverksamheten och som inte kunde tillgodoses av samhället skulle finnas inom Försvarsmakten.
Inom utbildningsverksamheten har denna princip ännu inte prövats fullt ut.
Utredaren skall lämna förslag till hur utbildningsverksamheten för främst anställd personal inom Försvarsmakten kan bedrivas och samordnas så att de samlade resurserna utnyttjas bättre.
Utredaren skall inledningsvis inventera vilken utbildningsverksamhet som bedrivs i dag inom Försvarsmakten för främst anställd civil och militär personal. Efter en sådan inventering skall utredaren bedöma behoven av avgränsningar för det fortsatta arbetet samt lämna förslag till inriktning av det fortsatta arbetet. Denna del av uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 15 januari 1997.
Efter inventeringsfasen skall utredaren behandla specialist- och fackutbild-
ningen för både militär och civil personal inom Försvarsmakten.
Utredaren skall också behandla officersutbildningen och därmed frågan om en mer sammanhållen officersutbildning gemensam för hela Försvarsmakten.
Denna utbildning är den viktigaste i Försvarsmaktens kärnverksamhet.
Även ändamålsenligheten med nuvarande uppdelning mellan intern utbildning inom Försvarsmakten för de delar som bedrivs vid officers- och krigshögskolorna och högre utbildning som bedrivs på den blivande Försvars-
högskolan skall prövas och eventuella förslag till organisatoriska förändringar lämnas. I detta sammanhang skall även möjligheterna att i ökad utsträckning utnyttja det civila utbildningsväsendets resurser prövas liksom samutnyttjande inom försvarssektorn. Värdet av en sammanhållen chefsutveckling och skapande av ömsesidiga kontakter skall därvid beaktas. Utredaren skall också i sammanhanget beakta föreliggande förslag om meritvärdering av officersutbildning. Utredaren skall vidare beakta vad som i prop. 1996/97:4 anförs om att antalet kvinnliga officerare bör öka.
Utredaren skall tidsmässigt prioritera de utbildningar som har stark koppling till Försvarsmaktens grundorganisation och de beslut om denna som riksdagen fattar mot bakgrund av regeringens förslag samt följa arbetet med genomförandet av riksdagens beslut såvitt det kan beröra utredningsuppdraget. Utredaren skall även tidsmässigt prioritera sådana utbildningar som bedrivs försvarsgrensvis men med likartad inriktning eller beteckning. Utredaren skall överväga vilka skolor och utbildnings-
linjer som bör samordnas och var de bör lokaliseras. Det skall också anges vilka möjligheter att tillgodose civila utbildningsbehov i försvarsanknutna frågor och vilka förutsättningar till samutnyttjande av militära och civila totalförsvarsresurser som är lämpliga eller i vilken utsträckning behoven kan tillgodoses genom det civila utbildningsväsendet.
Även i de fall utredaren inte anser att det är meningsfullt med samordning skall förslag ändå lämnas om lokalisering etc.
Utredaren skall lämna sina förslag senast den 2 januari 1998. Förslag rörande frågor som kräver riksdagens ställningstagande skall dock lämnas senast den 1 augusti 1997.
Utredningen skall bedrivas i nära samarbete med Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap, den nya Försvarshögskolan samt med den aviserade utredningen om bl.a. skolverksamheten inom Statens räddningsverk.
Utredaren skall fortlöpande hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om sitt arbete och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.
Utredarens förslag skall överlämnas efter det att berörda myndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter.
För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt om att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).
För utredningsarbetet gäller också regeringens direktiv om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23). I detta sammanhang skall utredaren redovisa ekonomiska effekter av sina förslag, både i fråga om rationaliseringsvinster på lång och kort sikt samt eventuella avvecklingskostnader.