Dir. 1996:1
Utredaren skall bedöma om handeln med skrot och begagnade varor även i fortsättningen bör vara reglerad genom särskild lagstiftning. Om så bedöms vara fallet, skall förslag till en ny lagstiftning utarbetas.
Utredaren skall också utvärdera tillsynen över handeln med skrot och begagnade varor och, om det bedöms som lämpligt, redovisa förslag till ny organisation av tillsynen.
Sedan år 1918 regleras yrkesmässig handel med skrot och begagnade varor. Nu gällande
lag (1981:2) om handel med skrot och begagnade varor samt förordningen (1981:402) om handel med skrot och förordningen
(1981:403) om handel med begagnade varor trädde i kraft den 1 juli 1981.
Syftet med regleringen av handeln med skrot och begagnade varor är i första hand att motverka tillgreppsbrott genom att försvåra avsättningen av oärligt åtkommet gods och underlätta polisens spaning efter sådant gods. För handeln med skrot finns bestämmelser om
* krav på tillstånd från polismyndighet,
* krav på god vandel för att få etablera och driva verksamhet,
* registrering av leveranser och leverantörer,
* polisens tillgång till inköps- och leverantörsregistret,
* polisens rätt till tillträde till kontors- och lagerlokaler samt skrotgård, och
* krav på att polisen skall underrättas om handlaren misstänker att
erbjudet gods är stulet.
Särregleringen innebär att förutsättningen för husrannsakan enligt 28 kap. rättegångsbalken - misstanke om brott som är belagt med fängelsestraff - inte behöver vara uppfyllt för att kontroll skall kunna ske om gods som omsätts har åtkommits på brottsligt sätt.
För handel med begagnade varor krävs inte tillstånd utan endast registrering hos polismyndighet. Därmed sker inte någon vandelsprövning.
I övrigt är regleringen i stort sett identisk med den som gäller för handel med skrot.
Regleringen av handeln med skrot omfattar såväl skrot av olika metaller som tackor av dessa. I förordningen om handel med begagnade varor räknas samtliga varor upp som omfattas av regleringen. Exempel på sådana är mopeder, cyklar, utombordsmotorer, motorsågar, symaskiner, kameror, radio- och TV-apparater samt delar och tillbehör till dessa. Pälsverk, smycken samt föremål som helt eller till väsentlig del består av guld, silver, platina m.fl. ädla metaller är andra exempel på varor som omfattas av regleringen.
Tillstånd för handel med skrot meddelas av polismyndigheten på den ort där handeln huvudsakligen skall bedrivas. Den som driver handel med skrot utan tillstånd kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Om villkoren för tillståndet åsidosätts, kan polismyndigheten återkalla detta. Om överträdelsen är av ringa beskaffenhet, får polismyndigheten i stället meddela varning. Vid uppsåt eller oaktsamhet kan påföljden bli böter, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.
För handel med begagnade varor erhålls bevis om registrering hos polismyndigheten. Vid auktionsförsäljning av begagnade varor skall polismyndigheten på orten senast sju dagar före auktionsförrättningen underrättas om bl.a. tid och plats för denna samt de slag av varor som skall försäljas. Påföljderna enligt förordningen för handel med begagnade varor är i stort sett desamma som enligt förordningen för handel med skrot.
För bilskrotningsverksamhet finns kompletterande bestämmelser i bilskrotningslagen (1975:343) och bilskrotningsförordningen (1975:348).
Pantbankers handel med begagnade varor regleras i pantbankslagen
(1995:1000) och pantbanksförordningen (1995:1189).
Nu gällande reglering av handeln med skrot och begagnande varor har varit i kraft ca 15 år. Sveriges ekonomi och ekonomiska förutsättningar har förändrats betydligt under denna period. Strukturen inom de branscher som är skrothandelns leverantörer och kunder har också förändrats. Hushållning med naturresurser och kretsloppsprincipen har fått ökad vikt i miljöarbetet. Sedan år 1989 har exporten av skrot avreglerats successivt och den är i huvudsak oreglerad fr.o.m. den 1 januari 1995. Dock finns en rådsförordning som reglerar avfallstrans-
porter ur miljösynpunkt (EEG 259/93, EGT nr L 30, 6.2.93, s. 1, Celex 393R259). Sveriges inträde i EU den 1 januari 1995 är ytterligare en viktig förändring.
Förändringarna i omvärldsförhållandena för handeln med skrot och handeln med begagnade varor liksom strukturförändringarna inom branscherna bör inverka såväl på behovet av en reglering som på regleringens utformning.
Näringsverksamhet regleras med ett flertal olika syften genom lagar, förordningar, föreskrifter samt råd och anvisningar. Viss lagstiftning är inriktad på att lägga fast krav som syftar till att skydda liv, hälsa och miljö. Skatter och offentliga avgifter samt samhällets informationskrav på företagen för statistik regleras likaså i lagstiftningen. Där finns även spelregler för företagens kommersiella verksamhet för att främja en väl fungerande marknadsekonomi. Den sistnämnda typen av regleringar skall bl.a. främja ett sådant konkurrenstryck att företagen utifrån företagsekonomiska överväganden anpassar sitt utbud av varor och tjänster så att konsumenternas efterfrågan tillfredsställs i fråga om pris och kvalitet.
En del av de kostnader som regleringar förorsakar företagen är inte företagsekonomiskt motiverade. Vidare har de ansvariga myndigheterna kostnader för sitt administrativa arbete med regleringarna. Dessa kostnader skall vägas upp av de samhällsekonomiska vinster som en reglering kan uppskattas leda till. Vinsterna i samhället i övrigt kan vara hänförliga till minskade kostnader för sjukvård, miljövårdsinsatser, minskad brottslighet, effektivare offentlig verksamhet, m.m.
Krav på samhällsekonomiska analyser - konsekvensana- lyser - fastläggs för myndigheternas del i 27 § verksförordningen (1995:1322). För kommittéer och särskilda utredare anges samma krav i direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23). I cirkuläret (1994:13) Problem- och konsekvensanalyser i författningsarbetet från Statsrådsberedningen och Finansdepartementet föreskrivs att kravet på konsekvensanalyser skall gälla även när förslag utarbetas inom regeringskansliet.
Under senare år har medvetenheten om behovet av att främja tillväxten i näringslivet ökat väsentligt. Detta har lett till att konkurrensaspekten och regleringars effekter på konkurrenstrycket fått ökat intresse.
I flera pågående utredningar berörs frågor av betydelse för skrotbranschen. Således har kretsloppsdelegationen (M 1993:A) lämnat ett förslag till producentansvar för uttjänta bilar i Sverige
(Kretsloppsdelegationens rapport 1995:9). Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Den 23 mars 1995 beslöt regeringen att en särskild utredare skulle tillkallas för att ta fram ett förslag till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras och för att allsidigt utreda konsekvenserna av en sådan skatt (dir. 1995:37).
I renhållningslagen (1979:596) finns bestämmelser om avfallshanteringen.
Inom ramen för Miljöbalksutredningen (M 1993:04) kommer renhållningslagen att ses över. Utredningen skall redovisa sina förslag under sommaren 1996.
Statens naturvårdsverk har regeringens uppdrag att föreslå kvantitativa mål och åtgärder för en förbättrad avfallshantering som bygger på avfallets egenskaper. Uppdraget skall redovisas den 15 augusti 1996.
Den 16 november 1995 beslutade regeringen om direktiv för en utredning om branschsanering och andra åtgärder mot ekonomisk brottslighet (dir.
1995:142). Utredaren skall bl.a. överväga frågor om vandelsprövning och andra åtgärder för att sanera branscher som är särskilt utsatta för ekonomisk brottslighet.
Utredaren skall inledningsvis kartlägga skrothandelns struktur och de strukturförändringar som har skett inom branschen sedan början av 1980-
talet. Motsvarande kartläggning skall göras översiktligt för de branscher som är skrothandelns huvudsakliga leverantörer och kunder.
Polisens brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete med inriktning på nämnda branscher skall också analyseras. Utredaren skall särskilt uppmärksamma i vilken omfattning och på vilket sätt polisen utnyttjat de instrument som lagen om handel med skrot och begagnade varor erbjuder.
Även effektiviteten i gällande lagstiftning skall värderas.
Med utgångspunkt i kartläggningarna och analyserna skall utredaren bedöma om handeln med skrot och begagnade varor i fortsättningen behöver vara reglerad genom en särskild lagstiftning. Vid sin bedömning bör utredaren bl.a. beakta att som tidigare nämnts regleringen av utrikeshandeln med skrot i huvudsak har avvecklats. Utredaren skall också överväga om polisens brottsbekämpande arbete kan ges med gällande ordning likvärdiga förutsättningar genom enbart en begränsad komplet-
tering av lagstiftningen rörande tillgreppsbrott, häleri och annan ekonomisk brottslighet.
Regeringen lägger stor vikt vid en effektiv brottsbekämpning. Detta framgår bl.a. av regeringens skrivelse om en strategi för samhällets samlade åtgärder mot ekonomisk brottslighet (skr. 1994/95:217, bet.
1994/95:Ju25, rskr. 1994/95:412). En väl fungerande konkurrens är en annan central målsättning, vilket bl.a. framhållits i regeringens proposition om en politik för arbete, trygghet och utveckling (prop.
1995/96:25 s. 89). Utredaren skall vid sin bedömning beakta dessa intressen och finna en lämplig avvägning mellan dem. Inom ramen för uppdraget skall även statsmakternas miljöpolitiska ställningstaganden avseende ett ökat producentansvar, syftande bl.a. till att öka återvinnig och återanvändning, beaktas.
Om utredaren kommer fram till att handeln med skrot och begagnade varor även fortsättningsvis bör regleras genom en särskild lagstiftning, skall förslag till en sådan lagstiftning redovisas. Av förslaget skall det i så fall också framgå vilka typer av skrot och begagnade varor som skall omfattas av regleringen.
Utredaren skall bedöma om polismyndigheten på orten även framgent skall ha ansvaret för tillsynen av handeln med skrot och begagnade varor. Om någon annan myndighet bedöms vara mera lämplig bör utredaren lämna ett detaljerat förslag om hur arbetet skall organiseras.
Utredningsarbetet skall så långt som möjligt samordnas med de utredningar som studerar frågor som påverkar skrot- och begagnathandeln.
Vidare skall samråd ske med berörda myndigheter och branschorganisationer.
För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) och om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).
I tillämpliga delar skall utredaren också beakta principerna i regeringens beslut den 1 september 1994 om en ordning för systematisk genomgång i regeringskansliet av företagsregler. Särskilt skall beslutet beaktas vad gäller marknadseffektiviteten samt de i beslutet nämnda checklistorna.
Jämställdhetsaspekten kommer inte att aktualiseras inom ramen för utredningsarbetet. Utredningen skall därför inte omfattas av regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om jämställdheten mellan könen (dir. 1994:124).
Uppdraget skall redovisas före utgången av december 1996.