Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1996/97:44

Torsdagen den 12 december

Kl. 9.00 - 18.00

---

19.00 - 23.51

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 6 december.

2 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Försvarsutskottets betänkande 1996/97:FöU1

3 § Arbetsmarknad och arbetsliv samt ekono-
misk trygghet vid arbetslöshet

Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU1
Arbetsmarknad och arbetsliv (prop. 1996/97:1 delvis,
prop. 1996/97:5 delvis)
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU7
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet (prop. 1996/97:1
delvis)

Anf. 1 KENT OLSSON (m):
Fru talman! Många är i dag djupt besvikna på den
socialdemokratiska politiken. Många hade stora för-
väntningar när Socialdemokraterna trädde till år 1994.
Vi kan nu efter cirka två och ett halvt år se resultaten
av den socialdemokratiska politiken. Vi kan se de
demonstrationer som görs mot politiken, och vi kan
konstatera att i stort sett har ingenting hänt sedan
hösten 1994.
Inför valet 1994 hade man i valkampanjen lovat
att på ett år fösa tillbaka den öppna arbetslösheten till
5 %. Många trodde på Socialdemokraternas löfte om
detta och röstade på Socialdemokraterna i valet 1994.
Men dessa arbetslösa är i dag djupt besvikna på den
socialdemokratiska politiken. I dag är 8 % öppet
arbetslösa, och arbetslösheten har ökat i jämförelse
med både november 1995 och november 1994.
Till den öppna arbetslösheten skall läggas de som
är i åtgärder. Totalt är 12,8 % i Sverige arbetslösa
eller i åtgärd. Till detta skall läggas de som gått i
förtidspension av arbetsmarknadspolitiska skäl. När-
mare 1 miljon människor står alltså utanför arbets-
marknaden. 1 miljon besvikna människor, och därtill
deras anhöriga. 1 miljon besvikna på den socialdemo-
kratiska politiken, och ingenting tyder på en bättring,
snarare tvärtom.
I AMS pressmeddelande den 4 december
sägs:"Den höga arbetslösheten består. Antalet arbets-
lösa och personer i åtgärder har stabiliserats på en
mycket hög nivå, och tillgången på lediga platser är
fortfarande helt otillräcklig för att förbättra situatio-
nen för de arbetssökande." Under det senaste året har
20 000 fler personer blivit arbetslösa. Sysselsättning-
en har sjunkit och gruppen latent arbetslösa vuxit.
Så här illa ser det ut. Varför har det blivit så här?
Varför har regeringen så totalt misslyckats med att
minska arbetslösheten? Varför protesterar så många
mot den socialdemokratiska politiken, och varför är
så många djupt besvikna? Varför blir det inte fler
jobb? Varför har den socialdemokratiska politiken
blivit ett fiasko för landet, för företagarna och för de
arbetslösa? Ordet fiasko är för övrigt inte bara mitt
betyg på den socialdemokratiska arbetsmarknadspoli-
tiken, utan även Aftonbladets. Onsdagen den 4 de-
cember kunde man i en stor rubrik läsa om fiaskot för
den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken.
Låt oss nu se tillbaka i tiden och se när detta fias-
ko startade. Regeringen insåg 1994 att det var i före-
tagen de nya jobben skulle skapas. Man skulle satsa
på företagen, sade man, varvid man snabbt på fackets
initiativ tog tillbaka de förändringar inom arbetsrätten
den borgerliga fyrpartiregeringen infört. Dessa för-
ändringar lovordades bland företagen, och även de
socialdemokratiska företagarna lovordade dem, och
de skapade nya jobb. Flera tusen jobb i veckan ska-
pades under fyrpartiregeringens sista månader vid
makten.
Men det var viktigare att tillfredsställa facket än
företagarna. Det var viktigt med facklig betalning för
stöd under valkampanjen än med jobb. Så var det med
talet om att satsa på företagen. I realiteten var det
inget värt. Förlängd provanställningsperiod samt
förlängda tidsbegränsade anställningar vid arbetsan-
hopning togs bort liksom förändringarna i turord-
ningsreglerna. Samtidigt som man gjorde detta sade
man att arbetsrättsreglerna behövde ändras.
Man lade ned Arbetsrättskommittén men tillsatte
en arbetsrättskommission bestående av parterna på
arbetsmarknaden. Denna skulle få fram nya arbets-
rättsregler. I denna kommission satt LO, som just
tvingat Socialdemokraterna att ändra arbetsrättsreg-
lerna. Hur någon kunde tro att denna arbets-
rättskommission, med LO som svuren motståndare till
förändringar, skulle förändra arbetsrätten är en gåta.
Det gick inte heller, utan arbetsrättskommissionen
havererade den 9 maj 1996.
Senare i dag kommer de allt för små förändringar
som regeringen lagt fram i proposition att behandlas.
Det är ett steg i rätt riktning i vissa fall, men det är för
små förändringar och för litet omfattande. Under de
mer är två år som regeringen velat i denna fråga har
tusentals människor gått miste om jobb, men facket
har varit nöjt. Ett nöjt fack är tydligen viktigare för
regeringen än jobb och arbetslösa.
Kommer någon ihåg RAS? Det är ännu ett av re-
geringens misslyckanden. Det skulle ge 110 000 nya
jobb, men gav enbart 23 000. Regeringen slängde ut
pengar till företagen, men det hjälpte inte. Dessutom
hade nog de flesta av dessa 23 000 jobb kommit till
ändå utan stöd. Det var en flermiljonrullning som
knappast gav något. Trots att företagen var emot detta
genomfördes det. Det företagen ville ha, ändrade
arbetsrättsregler, gav man dem inte. Men RAS, som
de inte ville ha, fick de. Tala om att lyssna på företa-
gen för att minska arbetslösheten!
I övrigt har regeringens politik utmärkts av ryck-
ighet och panik utan strategi. Olika förslag har slängts
fram, det ena olyckligare än det andra. OTA - det
lyckliga slutet, enligt Margareta Winberg - har hittills
lyckliggjort 186 personer. 186 privatanställda har fått
jobb som inte skall vara jobb i den offentliga sektorn.
Det var den sektorn som inte skulle öka. Det var ju i
företagen de nya jobben skulle komma.
Även i övrigt har den socialdemokratiska politiken
för nya jobb misslyckats. Man har fattat beslut om att
höja skatterna med netto 73 miljarder fram till 1998.
Tror någon att höjda skatter skapar fler jobb? Tror
någon att höjda energiskatter, höjda bensinskatter,
minskade representationsavdrag för besök på restau-
ranger skapar fler jobb, eller att en förtida kärn-
kraftsavveckling skapar fler jobb?
Vargön Alloys och andra energislukande industri-
er varslar nu om uppsägningar på grund av regering-
ens politik. Det var väl fler jobb och inte färre som
Göran Persson och Margareta Winberg ville skapa?
Inte bara vi moderater utan även socialdemokratiska
kommunalråd och fack undrar vad regeringen sysslar
med. Situationen för de arbetslösa blir allt värre.
Statsministerns löfte om att halvera den öppna arbets-
lösheten till år 2000 tror regeringen knappast själv på
nu. För alla andra än regeringen förefaller det vara en
utopi med den politik som regeringen nu för.
Det är bara den öppna arbetslösheten som skall
halveras. År 2000 kommer fortfarande många att vara
i arbetsmarknadsåtgärder. Risken är stor att de i åt-
gärder blir allt fler. Inget tyder på att regeringen har
några åtgärder att föreslå som skapar möjligheter till
jobb i företagen.
Vi moderater har en samlad strategi för fler riktiga
jobb. Den vilar på fyra ben: lägre skatter på arbete
och företag, högkvalitativ kunskapstillväxt, en öppna-
re arbetsmarknad som utgår från den enskildes roll
med individuella avtal och en arbetsmarknadspolitik
som stöder de arbetslösa och öppnar möjligheter till
nyanställningar i företagen. Vår politik är samman-
hängande.
Att sänkta arbetsgivaravgifter och sänkta skatter
ger fler jobb blir fler och fler medvetna om. T.o.m.
TCO, dess ordförande Inger Ohlsson och olika TCO-
ekonomer är medvetna om detta.
Det andra benet i vår politik utgörs av en politik
för kunskap. Om jobben skall öka och Sveriges kon-
kurrenskraft bli bättre måste grundskolan ge bättre
kunskaper, liksom gymnasieskolan. Dessutom måste
den högre utbildning ha hög kvalitet.
För det tredje måste en arbetsmarknad med indi-
viduella avtal skapas. På dagens svenska arbetsmark-
nad har makten gradvis förskjutits till de fackliga
organisationernas förmån. Det har skett på såväl en-
skilda medarbetares som på företagens bekostnad.
Denna obalans är en huvudorsak till att lönebildning-
en inte fungerar. Anställningströskeln är hög för
många företag, alltför hög. Det leder bl.a. till att de
anställningar som skulle behövas inte kommer till
stånd.
Det fjärde benet i vår politik är en reformering av
arbetsmarknadspolitiken för att stödja dem som sak-
nar arbete. Dagens arbetsmarknadspolitik fungerar
enligt vår mening dåligt. Den har dålig effektivitet,
den saknar personliga incitament för den enskilde att
hitta ett riktigt jobb. Vi anser att arbetsmarknadsut-
bildningen skall ges en klar inriktning mot att skapa
arbetstillfällen. Kvalitet måste ersätta kvantitet. Ar-
betsmarknadsutbildningen skall i allt väsentligt ge-
nomföras tillsammans med och på företagen.
Vid besök på arbetsförmedlingar runt om i Sveri-
ge hör man den ständiga kritiken mot regeringen att
för regeringen är volymkraven det viktigaste, inte att
resurserna sätts in på att ge möjligheter för förmed-
lingarna att hitta riktiga jobb. De olika arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna i dag är till stor del enbart till
för att statistiskt gömma arbetslösheten. Att i dag tala
om att ge arbetsförmedlarna mer tid för individuella
program för de arbetslösa är ju nästan ett hån mot
dem då mer tid och individuella program inte ger fler
jobb utan bara en förtvivlan hos de arbetslösa. Åtgär-
der får ju inte kosta för mycket, eftersom det är vikti-
gare med fler i åtgärder för statistikens skull än att
försöka skaffa fram riktiga jobb.
För oss moderater kommer alltid kvalitet att vara
överordnat kvantitet. Vi ser att behovet av mer aktiva
åtgärder finns framför allt för yngre, som ännu inte
kommit in på arbetsmarknaden bl.a. till följd av bris-
ter i utbildning, och för äldre. Arbetsmarknadspoliti-
ken måste ges en tydlig inriktning på dessa grupper.
Vi förespråkar ett lärlingssystem för unga enligt föl-
jande principer. Lärlingen skall erbjudas både arbete
och utbildning. Lärlingstiden bör normalt vara ett år.
Lärlingssystemet bör vara öppet för ungdomar mellan
20-25 år. Lärlingslön skall utgå.
Över 7 % av de arbetslösa är mer än 55 år. Dessa
möter ett växande problem på arbetsmarknaden. Vi
föreslår att företagen får en återbäring på arbetsgivar-
avgiften med förslagsvis 50 % om de anställer arbets-
sökande över 55 år. Vi är övertygade om att detta
kommer att ge incitament för företagen att anställa.
Till skillnad från OTA ger detta jobb i företagen.
Fru talman! Vi moderater har tydligt visat hur vi
med vår politik får arbetslösa i arbete genom bättre
villkor för företagen, mindre regler, mindre företags-
stöd, sänkta skatter, satsningar på kunskaper i skolan,
förändrad lönebildning, moderniserad arbetsrätt, nya
konfliktregler med minskad makt för facket, en effek-
tiviserad arbetsmarknadsutbildning med lärlingsut-
bildning för de unga och förslag på hur arbetslösheten
hos de äldre skall lösas.
Mot dessa förslag står regeringen och Centerpar-
tiet med sin politik som med sin tvehågsenhet, kon-
servatism, brist på nyskapande och förmåga till ny-
tänkande bibehåller massarbetslösheten på en hög
nivå. En företagsovänlig politik kan inte ge fler jobb.
Läpparnas bekännelse om att stödja företagsamheten
måste omvandlas till att reellt ge företagen bättre
villkor. Endast detta ger fler jobb.
Låt mig så säga några ord om regeringens be-
handling av a-kassan. Hela hanteringen av arbetslös-
hetsförsäkringen förtjänar allvarlig kritik. Efter uppri-
vandet av den allmänna obligatoriska arbetslöshets-
försäkringen har reglerna ändrats ett stort antal gånger
för att sedan ändras igen. Det är nu hart när omöjligt
att veta vilka regler som gäller. Löften ges och tas
tillbaka. Människor vet inte vilka regler som gäller.
Rimliga krav på rättssäkerhet uppfylls inte. Det beslut
som fattades i juli gäller inte, och regeringens pro-
position gäller inte heller.
Vi moderater anser att försäkringen skall göras
allmän liksom tidigare och inte vara ett fackligt privi-
legium. Men osäkerheten om a-kassan består, och nya
förslag är tydligen att vänta till våren.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla de
moderata reservationerna, men nöjer mig med att yrka
bifall till reservation 1 i AU:1. I övrigt hänvisar vi till
vår politik i de särskilda yttrandena till AU:1 och
AU:7.
Låt mig som avslutning få läsa litet ur det doku-
ment från EU som är en sammanfattning av 1996 års
gemensamma rapport om sysselsättningen inför Euro-
peiska rådets möte i Dublin. Där skriver man följan-
de: De offentliga finanserna behöver konsolideras,
särskilt genom minskade utgifter snarare än genom
ökade inkomster, vilket konstaterades av Europeiska
rådet i Florens. Dessutom är de indirekta arbetskrafts-
kostnader alltför höga i många medlemsstater, särskilt
på grund av socialförsäkringarna och en illa avvägd
beskattning av olika inkomstkällor.
Detta har Sverige anslutit sig till. Jag tänkte fråga
Margareta Winberg om man tänker föra den politiken
att minska de indirekta arbetskraftskostnaderna. Jag
tror att det är väsentligt viktigare för att tillskapa jobb
än ett allmänt pratande om en sysselsättningsunion
som knappast ger några jobb.
Till slut skulle jag vilja fråga Margareta Winberg:
När minskar arbetslösheten? Vilka åtgärder ämnar
regeringen vidta för att arbetslösheten skall minska?
Är det så som man har sett de senaste dagarna att det
är i den offentliga sektorn som jobben skall tillkomma
i stället för i företagen? Man blir litet tveksam när
man läser tidningsrapporterna. Det skulle vara trevligt
att få höra Margareta Winberg utveckla detta. Har
regeringen bytt strategi till fler offentliga jobb i stället
för fler jobb i företagen?

Anf. 2 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Kampen för fler jobb och en kraftigt
minskad arbetslöshet står överst på dagordningen för
oss i Folkpartiet. Under året har vi presenterat en rad
rapporter med konkreta åtgärder som skulle ge fler
jobb. Vi vill satsa på en politik för fler jobb, och vi är
övertygade om att enda chansen att få rätsida på Sve-
riges problem är att det kommer nya jobb och då
framför allt jobb genom företagande.
Socialdemokraterna har också kampen mot arbets-
lösheten och för fler jobb högt på sin lista. Men den
goda ambitionen har kommit av sig. Det har flera
orsaker, inte minst den egna tilltron till statliga system
och att man ingriper alltför ofta i detaljer på arbets-
marknaden. Socialdemokraterna har i alltför hög grad
varit bundna av vad man drivit för åsikter i vissa
högre fackliga kretsar. Visserligen är denna allians nu
i gungning, men resultatet är besvärande. Just nu
pågår en debatt bland socialdemokrater på landets
tidningssidor om huruvida det är brist på ledarskap.
Fru talman! Det må vara hur det vill med den sa-
ken. Men ryckigheten i politiken, uppblåsta löften och
alltfler reträtter in i dimridåerna talar sitt tydliga
språk.
Jag har flera gånger här i kammaren betonat Folk-
partiets hållning i arbetsmarknadspolitiken och talat
om att den måste vila på tre stadiga ben, nämligen en
aktiv arbetsmarknadspolitik, ett gynnsamt närings-
livsklimat och sunda och sanerade statsfinanser.
Dessa olika ben är beroende av varandra. Det ver-
kar som om regeringen har bortsett från detta sam-
band och begränsat sig till att föra politik som visser-
ligen sanerar statsfinanserna. Dessutom bemödar den
sig om att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det
som har saknats är det goda klimatet för näringslivet.
Men, fru talman, nu skall det bli annat av det.
Jag lyssnade på radionyheterna i går morse och då
sades det från det socialdemokratiska partihögkvarte-
ret att nu har utgått påbud om att det är småföretagen
som skall bli de nya hjältarna. Det är alldeles utmärkt.
Det skulle vara intressant att höra om arbetsmark-
nadsministern gör samma bedömning som sin företrä-
dare, och för övrigt också skatteministern, som sades
ligga bakom det djärva utspelet. Från liberalt håll har
vi efterlyst det, och ligger det allvar bakom skulle det
betyda mycket. Därför är det intressant att få arbets-
marknadsministerns bekräftelse.
"Politiker kan inte skapa nya arbetstillfällen i nå-
gon större utsträckning, men politiker kan bana väg
för nya jobb. Om detta inte görs, kommer arbetslöshe-
ten inte att halveras till år 2000." Så skrev Folkparti-
ledaren Maria Leissner och TCO:s ordförande Inger
Ohlsson i en mycket uppmärksammad DN-artikel
nyss. De efterlyste båda en mera seriös debatt då de
ideologiska övertonerna kunde dämpas och blicken
höjas. De påstod att nya jobb skapas inte genom teo-
rier eller byggnader av luftslott. Nya jobb skapas
genom att hinder undanröjs. Intressant är att allt fler
efterlyser just nytänkande och realism i arbetsmark-
nadspolitiken. En väg de förordade var att sänka pri-
set på arbete.
En annan tanke var att skatteomläggningens prin-
ciper från 1991 skulle komma till heders igen, då det
skulle löna sig att arbeta, spara och satsa på företa-
gande. De menar att den principen fortfarande är en
grundbult för en dynamisk samhällsekonomi. Kanske
är det den artikeln som har inspirerat herrarna Sund-
ström och Östros. Det är bra att ta till sig goda råd.
Men jag hävdar precis som skribenterna att vi t.ex.
inte kan acceptera att värnskatten permanentas. I
stället bör vi återvända till marginalskattereformen,
som Folkpartiet och Socialdemokraterna enats om.
Sänkta skatter på arbete med lägre arbetsgivaravgifter
är ett annat viktigt moment.
I lokaltidningen hemma i Alingsås skrev en civil-
ekonom med lång och skiftande arbetslivserfarenhet:
"När arbetslösheten i vårt land uppgår till mer än 10
procent av den arbetsföra befolkningen må det väl
vara varje medborgare obetaget att ha synpunkter på
hur denna landsplåga kunde mildras. För egen del har
jag oehört svårt att förstå varför inte den privata
tjänstemarknaden med sin slumrande potential av
arbetstillfällen kan ges möjlighet att fungera."
Fru talman! I våra kammardebatter har jag hävdat
att arbetslöshet inte beror på arbetsbrist. Det är tvärt-
om tre andra brister som svensk arbetsmarknadspoli-
tik häftar fast vid: brist på lönsamhet i företagen, brist
på pengar i offentliga kassor, brist på vår förmåga och
fantasi att organisera arbetslivet. Dessa brister behö-
ver vi komma till rätta med om vi skall få ett välfärds-
samhälle värt namnet. Då är inte lösningen - som en
del med stor envishet upprepar - att det gäller att
förkorta arbetstiden, höja skatterna och att ännu mer
reglera arbetslivet.
Skall Sverige klara strukturomvandlingen och
jobben är det tjänstesektorn som behöver växa och
skapa många nya jobb. Alltför många tycks vara fixe-
rade vid det traditionella som dessutom passar in i ett
visst samhällsmönster. Men kvinnor och ungdomar
hör till dem som behöver få nya chanser, liksom hög-
utbildade och arbetslösa akademiker.
Det är frågor som Folkpartiet har lyft fram och
som vi reservanter menar att riksdagen bör stödja. Det
finns en stor marknad för bl.a. hushållstjänster, som
skulle kunna skapa många nya arbeten. Men de fast-
låsta positionerna och höga nivåer på skatter och
avgifter är trösklar som de flesta inte kan forcera. Den
privata tjänstesektorn behöver uppmuntras. Det inne-
bär inte att vare sig industri eller offentlig sektor har
spelat ut sin roll. Men det gäller att kunna minska
arbetslösheten med okonventionella medel och att
finna ny arbetsmarknad.
Liknande tongångar hörs också från andra kvin-
nor. Förbundsordförande Barbro Evermo Palmerlund
har från litet andra utgångspunkter pekat på nya ar-
betsmarknader. Arbetsmarknadsministern har några
gånger talat om behovet av en sänkning av arbetsgi-
varavgifterna.
Jag tycker, fru talman, att det är intressant att det
just är kvinnorna som går i bräschen. De är värda all
uppmuntran. Det är nödvändigt att komma i en ny
position om vi skall klara den svåra och höga arbets-
lösheten. Men visst finnst det motstånd. Den förlega-
de och i negativ mening manliga synen på arbetslivet
har varit ett hinder, inte minst för socialdemokratiska
regeringar och debattörer. En blick i backspegeln ger
vid handen att motståndet har varit hårt i en rad frågor
som har varit negativt för framför allt kvinnornas
möjligheter till ett eget arbete. Skall "de nya hjältar-
na" få sin chans behövs det mycket av nytänkande i
kanslihus och partihögkvarter.
Vi kräver i vår fp-reservation när det gäller in-
riktningen av den framtida arbetsmarknadspolitiken
att vi måste komma bort från statiska metoder att
gömma arbetslösheten i åtgärder. Det är dags att se
till arbetslöshetens bakomliggande strukturella orsa-
ker. Utifrån de förutsättningarna menar vi att rege-
ringen i en särproposition till våren skall presentera
en analys och nya insatser som leder till fler jobb, där
service- och tjänstesektorn får en chans till expansion,
där ungdomar och kvinnor får ökade möjligheter att ta
sig in på arbetsmarknaden.
Områden som vi har sett som angelägna att få en
snabb hantering av är t.ex. utvärdering av ALU-
verksamheten, den reform som startade under förra
mandatperioden av den borgerliga regeringen. Då var
den hårt kritiserad av den socialdemokratiska opposi-
tionen, men nu ser det ut som om det är ingen hejd på
vad ALU skall lösa.
Starta eget-möjligheten för kvinnor är en annan
fråga som vi aktualiserar i motion och reservation. Vi
har hårt drivit kravet att ge mera till anslaget för lö-
nebidrag och för dem som är verksamma inom Sam-
hall. Detta i avsikt att förhindra uppsägningar som
skulle innebära att handikappade, dvs. de som har det
svårast på arbetsmarknaden, skulle drivas ut i öppen
arbetslöshet. Starta eget-stödet för kvinnor tycker vi
skall vara betydligt bredare än vad regeringen före-
slår. Arbetsmarknadsutbildningen menar vi måste ta
sikte på dagens och morgondagens arbetsmarknad och
inte utgå från det historiska.
Utskottet har på fem tunga områden tagit intryck
av det som Folkpartiet prioriterar och där vi under-
känt regeringens förslag:
Det gäller den hårda prutningen på Samhall.
Det gäller de knappa resurserna på arbetshandi-
kappades lönebidrag.
Det gäller invandrarkvinnornas svåra situation.
Det gäller arbetsförmedlingsnämnderna som har
satts under alltför hård styrning.
Det gäller den höga volymen av arbetsmarknads-
politiska åtgärder som, om regeringens förslag hade
godtagits, skulle ha blivit alltför svaga och haft alltför
låg kvalitet.
Dessutom skriver utskottet i mycket kritiska orda-
lag att de höga arbetslöshetstalen under inga omstän-
digheter kan accepteras. Utskottet instämmer i vår
uppfattning om allvaret i den aktuella arbetssituatio-
nen för ungdomarna. Man säger att det är någon för-
bättring för gruppen, men inriktningen måste ändå
vara att arbetslösa snarast skall erbjudas ett arbete, en
utbildningsplats eller en åtgärd. Även om majoriteten
inte har velat göra ett formellt tillkännagivande, förut-
sätter vi att regeringen tar allvarligt på problemen.
I betänkande AU7 Ekonomisk trygghet vid arbets-
löshet konstaterar utskottsmajoriteten att ramen höjts
med nästan 1 miljard kronor i förhållande till rege-
ringens förslag. Uppräkningen är en följd av utskot-
tets ställningstagande till förändringar i a-kassan som
riksdagen beslöt i somras och som skulle ha trätt i
kraft vid årsskiftet. A-kasseförsäkringen kommer
under våren, säger utskottsmajoriteten. Några föga
originella principer är med, men man vill skjuta för-
ändringarna till nästa halvårsskifte.
Hela denna fråga har blivit tung för regeringen
och Socialdemokraterna, därför att man under oppo-
sitionstiden så hårt gick mot de förändringar och
reformer som fyrpartiregeringen fick riksdagens stöd
för. Folkpartiet var med och medverkade till en
sänkning av a-kassan vid arbetslöshet till 80 %. För
detta fick både vi och dåvarande regeringspartier utstå
mycket smälek såväl från fackligt håll, särskilt LO,
som - och inte minst - här i riksdagen från dåvarande
oppositionen som skällde som bandhundar. Trots att
Socialdemokraterna spelade med i den opinion som
krävde en snabb återgång till 90 % aktade man inte
för ord att i egen regeringsställning ytterligare sänka
a-kassan till 75 %. Det var någonting som vi i Folk-
partiet motsatte oss. Vi höll fast vi 80 %-nivån, och
därför tycker vi att det är bra att Socialdemokraterna
nu äntligen söker räkna upp det till den nivå som vi
för vår del anser vara en anständig balanspunkt.
Vi har också under mycket lång tid hävdat att ege-
navgiften skall räknas upp så att staten får ett mindre
finansieringsansvar och den enskilde får stå för en
större del av försäkringsavgiften. Kompensation skall
utgå genom en skattesänkning. Slutsatsen är att vi
fortfarande inte har fått en långsiktigt stabil reform
genomförd på a-kasseområdet. För detta bär den so-
cialdemokratiska regeringen ett stort och avgörande
ansvar för. För mig är det obegripligt hur en social-
demokratisk regering kan ha okänsligheten - såväl
ideologiskt som praktiskt - att riva upp en statlig
allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Men
varken handlande eller ideologi överraskar numera.
Raserandet av den statliga a-kassan har slagit allra
hårdast mot dem som har haft det allra svårast. Ur
arbetsmarknadspolitisk och socialpolitisk synpunkt är
detta mycket olyckligt.
Som jag sagt har det för Folkpartiet varit ett ange-
läget mål att pressa ned den totala arbetslösheten. Vi
har pekat på åtgärder som skulle kunna öppna för att
dynamiken i inte minst tjänstesektor och småföreta-
garkretsar skulle kunna släppas loss utan att den so-
ciala ambitionen eller trygghetssystemen skulle rase-
ras. De konstgjorda nedgångarna i arbetslöshetstalen
genom att folk sätts in i temporära åtgärder eller sätts
på en utbildning som nästan garanterat inte leder till
jobb är någonting som vi måste komma bort ifrån.
Hela politiken måste inriktas på att få fram nya riktiga
jobb. Målet måste vara färre arbetslösa och fler i
arbete.
Regeringen kan nu sägas ha tagit några steg i rätt
riktning. Jag sade i inledningen på mitt anförande att
det ser ut som om man är på väg att tänka om, men
det förutsätter att mycket av innehållet i återställar-
politiken rensas bort och att man ser till helheten. Det
förutsätter att man undanröjer hot som för tidig kärn-
kraftsavveckling eller chockhöjda elpriser kan leda
till, att regelsystemet får en anpassning till modern
arbetsmarknadspolitik, att skatter och pålagor reduce-
ras till hanterliga nivåer och att arbete, sparande och
nyföretagande uppmuntras.
Kan de slutsatserna bli förhärskande skulle det va-
ra möjligt att finna en ny arbetsmarknad där fler fick
plats, en arbetsmarknad där de handikappade inte
trängs ut av njugghet och kyligt bemötande och där ett
meningsfullt arbete kommer i förgrunden då välfärden
skall säkras.
Jag vill med anförda, fru talman, yrka bifall till
Folkpartiets reservationer i nämnda betänkande.

Anf. 3 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Det är i dag en svart dag för arbetar-
rörelsen. Massarbetslösheten är här, och riksdagen
eller åtminstone dess majoritet har inga förslag för att
häva den. Riksdagen fattar inget riktigt bra beslut när
det gäller a-kassan men rättar kanske till en del. Riks-
dagen hotar att fatta ett förödande dåligt beslut när det
gäller arbetsrätten.
Ett särskilt yttrande ligger på bordet. Det hann inte
komma ut i tid från arbetsmarknadsutskottet. Det
speglar snarast de kaotiska arbetsförhållanden som
har rått inom utskottet - med omöjliga tidsfrister och
tidsbrist, med inläggning av lagstiftning om arbetsrät-
ten i budgetprocessen, med panik och en AMU-
proposition som kom till för att hindra en hotande
konkurs för ett statligt företag.
Kanslipersonalen har gjort ett oerhört arbete, och
jag vill från denna talarstol framföra mitt stora tack
till utskottspersonalen.
Däremot är det inte bra att det blir på det här sät-
tet. Riksdagen får inte den ställning som riksdagen
skall ha. Beredningen blir inte så bra som beredning-
en skall bli. Analysen förs inte så långt som analysen
borde föras. Den politiska hanteringen är bristfällig på
det viktigaste område som vi har. Det har förekommit
en sådan diskussion. Jag tycker att grundproblemet
ligger hos regeringen, men man borde även tänka över
riksdagens behandlingsformer.
Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer
och inte minst de särskilda yttranden som vi har
tvingats till i betänkandena AU1 och AU7 på grund
av den nya budgetprocessen, men jag nöjer mig för
kammarens praktiska hantering med att yrka bifall till
reservationerna nr 3 och 9 i betänkandet AU1. I övrigt
hänvisar jag till de särskilda yttrandena.
Låt mig mycket kort börja med a-kassan. Det har
under mycket lång tid varit ett misskött område. Det
har varit ryckigt, och det har svajat. Förslag har lagts
fram och dragits tillbaka. Det har varit dålig kvalitet
på förslagen. Riksdagen har gått in och ändrat i olika
paragrafer när förslagen från regeringen har kommit.
Här stod majoritetens företrädare i somras och ta-
lade om hur viktigt det var att sommarbeslutet från
den 12 juli skulle gälla fr.o.m. den 1 januari. Vi var
emot detta, och hade goda argument för det. Nu åbe-
ropas just de argumenten för att dra tillbaka beslutet.
Men tänk vilken oro det har varit för de arbetslösa!
Tänk vilket kaos det har varit för a-kassorna som skall
administrera detta! Det är ett exempel på en riktigt
dålig hantering.
När nu riksdagen ändå säger att den drar tillbaka
beslutet och att den inväntar en bättre propositionen
menar man trots allt att den bortre parentesen skall
ligga fast och gälla retroaktivt fr.o.m. den 1 januari
1996. Från Vänsterpartiet är vi mycket kritiska mot
det, och jag vill fråga arbetsmarknadsminister Marga-
reta Winberg om ni verkligen kommer tillbaka på det
sättet.
Det antyds också att de hårdare reglerna för att
komma in i a-kassan blir kvar, men jag tror inte att det
är alldeles säkert. Min andra fråga till Margareta
Winberg är: Det är väl inte så att ungefär samma
förslag kommer tillbaka? I så fall tror jag inte bara att
regeringen drabbas av en proteststorm och en för-
ödande svekdebatt utan att ånyo också de arbetslösa,
som då faktiskt hamnar utanför trygghetssystemet,
kommer att drabbas.
Jag vill också ta upp en mer principiell fråga. Kra-
ven på omställningsförsäkringen har ökat, med hårda-
re krav på avstängning och en av regeringen lanserad
bortre parentes för en utförsäkring. Men samtidigt har
kvaliteten på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
sänkts. Jag tycker att detta reser en principiellt väldigt
viktig fråga: Skall vi ha en omställningsförsäkring
som hjälper den arbetslöse från jobb över arbetslöshet
till nytt jobb, eller skall vi, som det nu börjar bli, ha
en arbetslöshetsförsäkring som kan omsättas i ALU-
och OTA-verksamheter, där man förbrukar sin trygg-
hetsförsäkringstid men inte stärker sin position särde-
les mycket i förhållande till arbetsmarknadens krav?
Detta är inte så mycket en kritisk fråga, utan det
gäller faktiskt ett mycket besvärligt spörsmål. Jag
skulle vilja se hur arbetsmarknadsministern ställer sig
till den problematiken.
Så över till massarbetslösheten. Massarbetslöshe-
ten är här: Antalet i arbetskraften har sjunkit i novem-
ber 1996, och det gäller oavsett om man jämför med
oktober detta år eller med november 1995. Antalet
sysselsatta har sjunkit, och antalet arbetslösa har ökat.
Antalet som varit arbetslösa under mer än sex måna-
der har ökat. Antalet i arbetsmarknadsåtgärder har
ökat. Antalet personer med lönebidrag har sjunkit.
Antalet sysselsatta i Samhall har sjunkit osv. Det är en
skräckläsning för alla oss som är intresserade av full
sysselsättning och som inser massarbetslöshetens
fasor för människor.
Jag skall inte dra ytterligare siffror, men när jag
ser i Konjunkturinstitutets novemberrapport finner jag
att det på t.ex. det område som politiker hanterar görs
ett klart uttalande:
Den sammanlagda konsumtionsvolymen beräknas
falla med 1 % 1996. Betydande minskning har skett
av personer i beredskapsarbete och utbildningsvika-
riat i kommunal regi under 1996. 1997 beräknas sys-
selsättningen fortsätta att falla osv.
Det här går inte längre, Margareta Winberg. Vi
måste få fokus i politiken på arbetslöshetsbekämpning
och på att främja och utveckla sysselsättning.
Problemen är också strukturellt svåra. Siffrorna
för skogslänen, för Norrland, för kvinnor - vars ar-
betslöshet ökar - för handikappade, för invandrare
och för dem som är över 55 år, dvs. för alla svåra
områden, är naturligtvis värre än de genomsnittliga
siffrorna. För alla svåra grupper försämras situatio-
nen. Jag vill erkänna att detta inte är lätt. Det finns
inga enkla lösningar.
Jag tycker att Kent Olsson skulle sänka ljudnivån
litet grand med tanke på att de förslag som ni har
faktiskt är prövade. Det var ni som ledde in oss i
massarbetslöshetens rike, och ni vill ha oss kvar där.
Det passar det systemskifte som den moderata politi-
ken syftar till.
Alla skyller nu på Margareta Winberg, men det är
inte hennes sak att lösa arbetslöshetsproblemet. Det är
finansminister Åsbrinks, näringsminister Sundströms,
kommunminister och inrikesminister Anderssons och
varför inte stabilitetsminister Perssons uppgift. Mar-
gareta Winberg har sitt ansvar, men att tro att arbets-
marknadsministern löser arbetslöshetsproblemet leder
helt fel.
Det är andra frågor - naturligtvis konjunkturfrågor
men också i mycket strukturfrågor som gäller pro-
duktivitetsutvecklingen i näringslivet, med en
EU- och EMU-anpassning som regeringen kollektivt
har valt och får stå ansvarig för - som har lett till att
man tillsammans med Centern gjorde upp om en
finanspolitik som skär bort arbetstillfällen. Visst har
vi 0 % inflation, men vi har fått 13 % arbetslöshet och
mer därtill om vi ser på den latenta arbetslösheten.
Därmed kommer jag till den andra principiellt be-
kymmersamma frågeställningen. Sysselsättningspoli-
tiken skall halvera och minska arbetslösheten. Enligt
Vänsterpartiets uppfattning är det finanspolitik, nä-
ringspolitik, kommuner, arbetstidsförkortning och
arbetsmarknadspolitik som gäller. Men arbetsmark-
nadspolitiken har operativa mål, och regeringen har
just nappat på Arbetsmarknadspolitiska kommitténs
förslag att sätta mycket bestämda operationella mål;
att korta vakanstiderna, att minska långtidsarbetslös-
heten och rundgången vid långtidsinskrivning. Som
svar på detta ställer Socialdemokraterna ett volym-
krav på 228 000. Det har ingenting att göra med lång-
tidsarbetslöshet eller långtidsinskrivning. Möjligtvis
har det någonting att göra med att halvera arbetslöshe-
ten.
Man kan inte använda arbetsmarknadspolitik för
att halvera arbetslösheten. Det kan inte vara så att
bara för att man har en hammare som heter AMS
förvandlas alla problem till spikar. Detta är mycket
allvarligt, och jag hoppas att Margareta Winberg vill
kommentera det.
Jag vill också gärna att hon kommenterar något
annat. Jag såg ett TT-meddelande i går om att den
svenska arbetsmarknadspolitiken åtminstone tempo-
rärt skall ut och ta en time out på 4-10 år, vilket är en
ganska festlig tidsbeskrivning. Den skall lokalanpas-
sas, och då skall det bli fler jobb. Men blir det så?
Titta på den osorterade och spontanistiska decentrali-
sering som nu har förekommit. Vi har försöksverk-
samhet och litet avreglering och nu har vi fått arbets-
förmedlingsnämnder.
Men jag hör mest protester. Man säger: Hur skall
det här gå? Ni sätter volymkrav på oss, och vi klarar
inte det. Här sätter ni högsta begränsningar på rekry-
teringsstöden, som är den billigaste åtgärden på den
riktiga arbetsmarknaden. Vi kan få ut massor av det.
Men det går inte, därför att ni har satt gränser. Här
plockar ni ned reglerna för utbildningsvikariat så att
de blir sämre. Här missar vi arbetsmarknadsutbildning
i goda volymer för att verkligen stärka den enskildes
möjlighet att få ett riktigt jobb.
Jag är övertygad om att Margareta Winberg har
hört om dessa problem. Utskottet har förstått detta,
och det finns alltså någonting som svarar mot ett slags
tillkännagivande om djup oro för den oanalyserade
beskrivningen av volym och av arbetslöshetsproblem.
Men Kommunförbundet är på det klara med detta -
massor av kommuner är på det klara med det. Det
bara vräker in skrivelser som talar om de här proble-
men. Varenda länsarbetsnämnd är på det klara med
problemen. Och det är faktiskt som om de skulle läsa
direkt ur Vänsterpartiets motion. Är inte det konstigt?
Vänsterpartiet har påpekat precis dessa problem. Man
kan nästan säga att det är frågan om tekniska problem,
och inga oerhörda politiska problem. Men det blir
politiska problem.
Samtidigt plockar regeringen bort resurser. Voly-
men pengar minskar, men volymen åtgärdskrav ökar.
Tre miljarder kronor plockades bort i våras, och vi
såg att den öppna arbetslösheten och a-kassekontot
steg med drygt tre miljarder kronor över sommaren.
Självfallet finns det ett samband. Jag vill peka på
dessa frågor, och jag hoppas att Margareta Winberg
skall ta sig an dem mycket seriöst.
Jag hoppas också att hon vill kommentera litet
grand det som jag har förstått var uppe i går, dvs. att
makten över arbetsmarknadspolitiken - som hon
säger - är på väg att lämnas över till kommunala
arbetsförmedlingsnämnder. I så fall lär man göra
något helt annat åt volymkrav osv. Margareta Win-
berg säger att man då också ha mer resurser till otra-
ditionella medel. Så bra! Det stod som ett av kraven i
Vänsterpartiets motion till budgeten. Det finns inga
otraditionella medel som kan användas av kommuner
för arbetslöshetsprojekt. Om man skulle få i gång en
bra kommunal arbetsmarknadspolitisk verksamhet
skulle kommunerna helt enkelt få hosta upp alla peng-
ar, dvs. ett rakt brott mot finansieringsprincipen.
Kommentera gärna dessa ting, Margareta Winberg.
Det finns några riktigt svåra saker, tycker jag.
Även om konjunkturen tar fart kommer det att bli
stora problem därför att Sverige har en strukturell
arbetslöshet. Allt fler riskerar nu att ställas utanför
den ordinarie arbetsmarknaden. De finns i a-
kassesystemet. Man säger till dem: Nu måste ni göra
någon nytta. In igen - på OTA, på ALU, på Kalmar-
modellen eller på någonting. Men ni är inte anställda,
ni har inga riktiga löner och ni får inte göra riktiga
jobb!
Hur skall vi lösa detta problem på sikt? Vänster-
partiets förslag är att de ordinarie budgetarna för de
viktiga välfärdsinsatser som görs i kommuner och
landsting måste ges större resurser. Det finns en
mängd specifika problem som Vänsterpartiet har tagit
upp.
I frågan om kvinnors arbetslöshet har Vänsterpar-
tiet föreslagit ett riktat stöd på en miljard kronor för
kompetensutveckling. Utskottet avslår detta utan
någon egentlig motivering. Men jag förstår ju att
motiveringen är att det inte finns pengar.
Vänsterpartiet har föreslagit obligatoriska prak-
tikplatser så att vi lastar över en del av kostnadsansva-
ret för ungdomar och invandrare - de nya på arbets-
marknaden - på näringslivet. Staten kan inte ta alla
kostnader för de marknadsmisslyckanden som finns
på arbetsmarknaden. Något krav måste ställas även på
näringslivet.
När det gäller lönebidragen och Samhall är jag
helt överens med Elver Jonsson. Vänsterpartiet har
ställt långtgående krav för att sysselsättningsgraden
bland de handikappade inte skall minska, så som nu
har skett.
JÄMO borde få ytterligare pengar för att på allvar
kunna ta sig an frågan om lönediskriminering.
Det är besvärande tyst om invandrare i propositio-
nen och i utskottets betänkande. Bland invandrarna är
arbetslösheten så katastrofal att det krävs mycket
riktade insatser. Vänsterpartiet har föreslagit en del,
men har inte alla lösningar. Det krävs mycket stora
insatser.
Låt mig sedan säga att det ligger ett rättelseblad -
ett särskilt yttrande som aldrig kom med - på bordet. I
det tas frågan om möjligheterna av att disponera om
medel upp. Det handlar alltså om att använda större
resurser i kommunal verksamhet och inom offentlig
sektor, där framför allt kvinnor har oerhört viktiga
jobb. Frågan har tagits upp av Inger Segelström och
flera s-kvinnor i motion A811. På ett ganska lättfär-
digt sätt sägs att det är väl bara att lyfta över socialbi-
drag, arbetsmarknadspolitik och a-kassa och skapa
100 000 nya jobb. Vad vi i Vänsterpartiet säger i
yttrandet är att inom ramen för vår budgetpolitik -
som avvisades av Inger Segelström och majoriteten -
hade det funnits utrymme för väsentligt större sats-
ningar på kvinnojobb i kommunerna.
Även om jag bortser från denna utomordentliga
vänsterpolitik som inte accepterades skulle man i ett
konjunkturläge utan alternativa arbetsplatser med
fördel kunnat lägga större resurser på att skapa riktiga
jobb i kommunerna. Därmed blir trycket på a-kassa
och arbetsmarknadspolitik lägre, och det blir då en
slags automatisk växling. Frågan är inte så enkel, men
jag betonar att om man på allvar skall komma åt den
här aspekten lär man också rösta rätt när man röstar
om den grundläggande frågan - nämligen hur man
fördelar resurser. Jag tror att vi får återkomma till den
frågan framöver.
Fru talman! Låt mig slutligen säga att Centern inte
är något bra stöd i arbetsmarknadspolitiken och i att
bekämpa arbetslösheten. Vi såg alla hur det var under
Hörnlunds period, och Margareta Winberg och jag
var då väldigt överens. Margareta Winberg och El-
ving Andersson! Jag tycker inte att det bär framåt.
Varför inte Hans och Greta? Skulle inte det låta
mycket bättre än Margareta och Elving? Skulle inte
det vara ett starkare par när vi har att hantera stabili-
tetsministern och Finansdepartementet?

Anf. 4 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! I vissa delar kan jag dela Hans An-
derssons kritik av regeringen. Men de metoder han
vill få bort arbetslösheten med är de gamla vanliga
vänstermetoderna. I dag är väl i stort sett de flesta
överens om att det är en felaktig politik att ytterligare
utvidga den kommunala sektorn. Det är den gamla
vanliga vänsterpolitiken: Man vill ha högre skatter
och fler människor i den offentliga sektorn.
Jag har litet svårt att förstå varför Hans Andersson
säger att Moderaterna skulle vilja ha en hög arbets-
löshet. I Moderaternas program har klara utgångs-
punkter lagts fast för hur moderat politik kommer att
minska arbetslösheten. Liksom de flesta ekonomer
säger vi moderater att sänkta skatter innebär minskad
arbetslöshet. Vi ser en förändrad lönebildning som
ytterligare ett sätt att minska arbetslösheten, och en
ändrad arbetsrätt som fullständigt naturlig. Här är de
flesta ekonomer och de flesta människor helt överens.
Detta passar inte in i Hans Anderssons ideologi,
och det förvånar mig inte. Men jag blir ändå oerhört
förvånad när han säger att man skall minska arbets-
lösheten genom att öka den offentliga sektorn.
Även om vi har olika åsikter tycker jag att vi bör
ha något slags respekt för att vi kanske allesammans
vill minska arbetslösheten. Jag är helt övertygad om
att Hans Andersson vill det, och jag tycker inte att
floskler om att Moderaterna tycker att en hög arbets-
löshet är bra hör hemma i en seriös debatt, fru talman.

Anf. 5 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag vet att detta är känsligt. Det kan
låta väldigt elakt. Men det är så att Moderaterna vill
ha ett samhällssystem där kapitalistiska marknadskraf-
ter härskar. När de härskar på arbetsmarknadens om-
råde är fackföreningar och centrala kollektivavtal ett
hot. De blir en kartell, som Moderaterna brukar säga.
Då kan en arbetslöshet vara rätt så bra, därför att den
driver ned löneanspråken. Då är det farligt med hög
nivå på ersättningsnivån i a-kassan. Högerinriktade
politiker brukar vilja sänka den, för då bli reserva-
tionslönen lägre osv. Det gynnar precis den orättvisa
fördelningspolitik som Moderaterna står för.
Redan 1997 vill Moderaterna plocka ned 4 ½
miljard kronor på a-kassesidan. Varsågod och skölj!
Tala om vem det drabbar. Håna inte sossarna för att
de också gör så att de arbetslösa drabbas.
Jag ser att 1,6 miljarder ryker från den aktiva ar-
betsmarknadspolitiken. Var finns jobben? De finns
kanske i kommunerna, varifrån ni plockar enorma
miljardbelopp. Er politik innebär att ni tar bort resur-
ser från de områden där det i dag finns jobb. Ni är
stenålderskonservativa när det gäller frågor om ar-
betstid. Ni tror tydligen att det blir mera jobb för flera
människor om det är som i dag då alltfler jobbar över
och allt färre inte jobbar någon tid alls.
Nej, Kent Olsson, sänk tonläget!

Anf. 6 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Vem som har högt tonläge kan väl
alltid diskuteras. Men det är alldeles riktigt, Hans
Andersson, att vi tror att individuella avtal kommer
att ge fler jobb. Jobben har faktiskt förändrats. Det ser
inte ut som i Hans Anderssons gamla ideologi där
människorna fanns ute på industriarbetsplatserna. Vi
har en helt ny tid. Vi har en datatid, då fler människor
kan jobba hemma än på arbetsplatsen. Det är en för-
ändrad värld. Här ges möjlighet till något helt annat
än i Hans Anderssons värld.
Vi tror faktiskt också, och det kan man konstatera,
att en av dagens största förändringsmotståndare vad
gäller arbetsrätten är facken. De människor som har
jobb slår vakt om de privilegier som finns i stället för
att förändra arbetsrätten. I stort sett alla företagare är i
dag överens om att det bör göras, Hans Andersson.
Det vore ganska bra om Hans Andersson också lyss-
nade till vad företagare säger. Det är ju faktiskt i
företagen de nya jobben kommer till. Det har till på
köpet den socialdemokratiska regeringen insett. Att
Hans Andersson inte har insett detta är faktiskt bekla-
gansvärt.
Vi från moderat sida har sagt att vi vill ha kvalitet
på åtgärderna i arbetsmarknadspolitiken - inte kvanti-
tet. Om jag inte läste fel i reservationen delar Hans
Andersson min uppfattning kring detta, dvs. att det
skall vara kvalitet på den arbetsmarknadspolitiska
utbildningen och inte enbart kvantitet. Det är viktigt
att de människor vi satsar resurser på också ges möj-
ligheter att få arbete. Det är för oss en reell aktiv
arbetsmarknadspolitik. Det får inte bara finnas ett
volymkrav. Det är möjligt att Hans Andersson har
ändrat sig sedan han skrev sin reservation i betänkan-
det.

Anf. 7 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Nej, jag tvingas inte ändra mig så ofta
- inte för att jag är konservativ, men därför att jag
tänker före och är konsekvent.
Det är en ny tid med distansarbete och datorer.
Det är mycket bra. Jag trivs också i den tiden. Låt oss
förenas i att vi behöver reformera arbetsrätten med
avseende på den nya arbetsmarknadsstruktur vi har
fått. Vi skall inte försämra löntagarnas ställning.
När det gäller arbetsrätten kan jag konstatera att
den socialdemokratiska utskottsmajoriteten tyvärr
säger att utskottet varken vill ge Moderaterna eller
Vänsterpartiet medhåll i deras ytterlighetsuppfatt-
ningar. Jag kan möjligtvis förstå det i förhållande till
Moderaterna, men att min uppfattning skall vara en
ytterlighetsuppfattning därför att jag inte vill försämra
arbetsrätten tycker jag är något udda.
Vi behöver både företagen och kommunerna. Jag
har hela mitt liv arbetat i näringslivet och företagen.
Vi måste förbättra förutsättningarna för konkurrens-
kraft, produktivitetsutveckling och kompetensutveck-
ling. Följ med på det i stället! Då skall vi satsa på
personal och på kvalitet i produktionen.
När det gäller kvalitet och kvantitet i arbetsmark-
nadspolitiken står jag fast vi det jag sade. Jag har som
en huvudpunkt att kvaliteten skall höjas. Jag tror det
framgick av mitt huvudanförande. Men jag är inte
intresserad av kvalitet för tio stycken. Jag är intresse-
rad av att det skall vara kvalitet för så många som
möjligt och av att vi skall få människor i jobb. Ni skär
ju ned kvantiteten. Sedan kan man upprätthåll en
kvalitet på för låg nivå. Det är jag inte intresserad av.
Jag kan slutligen ge Moderaterna ett visst erkän-
nande. Ni är konsekventa. Ni har faktiskt analyserat
frågan. Det är inte så att ni bedriver någon mycket
kortsiktig hästhandlarpolitik för att nå kortsiktiga
framgångar, som vissa andra partier som tidigare satt i
den regering ni tillhörde. Men er lösning leder helt
fel. Därför är det mycket bra att vi har denna debatt.
Det är mycket bra att det visas hur stor skillnad det är
på en vänstersolidarisk politik på arbetsmarknaden
och en hårdför marknadsliberalism av moderat tapp-
ning.

Anf. 8 BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! Det är litet osannolikt att vi i Sveriges
riksdag, där vi fattar beslut som rör alla människor i
vårt land, debatterar så många kommande beslut på en
gång under så stor tidspress som i dag. Pressen varit
enorm speciellt på arbetsmarknadsutskottets kansli de
gångna veckorna. Jag tackar också kansliet för dess
stora insats. Det har varit litet för mycket denna gång.
Miljöpartiet har under denna mandatperiod lagt
fram en mängd förslag - förslag som avslås. Det gäl-
ler speciellt inom arbetsmarknadsområdet. Vi bjuder
på att vi har kommit fram med många förslag, men det
känns tråkigt att de partier som inte sitter i regerings-
ställning inte kan få litet credit för de förslag som
framförs och som senare dyker upp i regeringsförslag.
I Miljöpartiet har vi dock alltid resonerat som så, att
det allra viktigaste är att våra förslag genomförs.
Under den allmänna motionstiden och som svar på
regeringens propositioner har vi tagit fram flera för-
slag som syftar till att minska arbetslösheten. Ett av
dessa förslag är förslaget om sabbatsår, som statsmi-
nister Göran Persson och arbetsmarknadsminister
Margareta Winberg kallar för friår. Motionen om
sabbatsår lade vi fram första gången under allmänna
motionstiden 1994/95, därefter som svar på regering-
ens sysselsättningsproposition, och nu sist som parti-
motion under allmänna motionstiden -96. Förslaget
går ut på att den som jobbat några år skall kunna ta
ledigt ett år mitt i livet för att studera, vara hemma
hos sina barn eller göra något som man länge velat
göra. En arbetslös människa får en ny chans till arbe-
te. Kravet är att någon ur arbetslöshetskön skall kunna
återkomma till arbetslivet. Den som tar tjänstledigt får
85 % av a-kassan enligt Miljöpartiets förslag. För
statskassan ger detta enligt våra beräkningar minskade
utgifter, eftersom ersättningsnivån i sabbatspengen är
15 % lägre än vad den arbetslöse, som nu erbjuds
jobb, tidigare har fått. På så sätt drar också staten in
pengar.
Fru talman! Detta förslag skiljer sig från Göran
Perssons friår och från den danska modellen för sab-
batspeng - orlov - liksom från det system som nu
prövas i Finland.
Arbetslösheten ligger kvar på en mycket hög nivå
i Sverige. I dagsläget är 694 000 människor arbetslö-
sa. Samstämmiga konjunkturbedömare menar att
arbetslösheten inte kommer att minska mer än margi-
nellt till följd av ekonomisk tillväxt. Företagen nyan-
ställer väldigt litet även när order på order strömmar
in. Offentlig sektor har fortsatt besparingskrav inte
minst inom kommunerna. Detta leder till att de inte
kan förväntas anställa någon större mängd personal,
trots att det verkligen behövs.
Fru talman! I Danmark har man sedan 1993 nästan
halverat kostnaden för arbetslösheten - från 13,7 till
6,8 miljarder svenska kronor per år. Samtidigt med
detta har arbetslösheten sjunkit från 10 % till 6 %,
och trenden är fortsatt nedåtgående. Danmark är un-
dantaget bland länderna i Europa. Det är det lysande
undantaget som vänder arbetslöshetssiffrorna. Det är
inte att undra på att vi alla vänder våra blickar dit för
att se och lära.
Det danska friåret har fått en central roll i arbets-
marknadspolitiken. Friåret används i Danmark för
utökad föräldraledighet och för studier, ledighet för
att resa eller för att äntligen få tid för det där projektet
som legat på hyllan alltför länge på grund av tidsbrist.
Fru talman! Miljöpartiet föreslår alltså en enhetlig
sabbatspoäng på 85 % av a-kassan, tillgänglig för alla
och utan att staten bestämmer vad ledigheten skall
användas till.
Vi föreslår att sabbatsåret införs snabbt och fullt
ut, inte som ett försök i vissa kommuner, även om det
i Trelleborgs kommun genomförs på grund av bl.a.
Miljöpartiets motioner där. Detta mot bakgrund av att
vi redan har de danska erfarenheterna att luta oss mot
samt att arbetslösheten måste bemötas med kraftfulla
åtgärder. Däremot kan vi tänka oss en tvåårig för-
söksperiod som sedan utvärderas och följs upp. Vad
kan det betyda för de människor som får en ny chans
på arbetsmarknaden? Vad betyder ett sabbatsår för
dem som kan ta ledigt ett år? Vi tror att ett försök likt
det vi beskriver skulle kunna sätta i gång kreativa
processer såväl inom som mellan människor. Vi tror
också att det skulle kunna vara en chans att få i gång
nytt företagande.
Med vår modell tjänar alla på förslaget. Den an-
ställde som väljer sabbatspoäng kan berika sitt liv,
den arbetslöse får en chans att komma in på arbets-
marknaden och staten betalar ut lägre ersättning än i
dag, nämligen 85 % av a-kassenivån för den som
väljer sabbatspoäng mot 100 % för den som tidigare
var arbetslös.
Fru talman! Det största och mest genomgripande
förslag som Miljöpartiet har för att kraftigt minska
arbetslösheten är att dela på jobben. En sänkt arbets-
tid till 35 timmar i veckan skulle kraftigt öka efterfrå-
gan på ny arbetskraft. Den sänkningen bör göras den-
na mandatperiod. Nu höjs röster ute i samhället med
krav på sänkt arbetstid. LO-förbundet SEKO kommer
att satsa på kortare arbetstid i 1997 års avtalsrörelse.
Det är medlemmarnas önskemål att arbetstidsförkort-
ningen skall vara det starkaste kravet i lönerörelsen.
En SEKO-enkät liksom en SIFO-undersökning vi-
sar att så många som 77 % väljer kortare arbetstid på
bekostnad av framtida löneförhöjningar. Bland kvin-
norna är det så många som 85 % som vill byta bort
5 % högre lön mot två timmar kortare arbetstid.
En kraftig arbetstidsförkortning som kan ske med
stora tal på en gång ger störst effekt. Människor som
har jobb jobbar allt hårdare. Minskningen av arbets-
kraft både inom privat och offentlig sektor har med-
fört att människor mår allt sämre.
Inom statliga verk kommer personalen att minska
på grund av sparkrav. 15 000 tjänster skall bort inom
polisen, främst administrativa tjänster. Neddragning-
arna drabbar främst kvinnorna. Högt betalda poliser
kommer i framtiden att få utföra de jobb som de upp-
sagda kvinnorna tidigare utfört.
Vad sker med dessa kvinnor inom vården, post-
verket och polisen, som mister sina arbeten? De går ut
i arbetslöshet - en arbetslöshet som de delar med de
tiotusentals kvinnor som tidigare arbetat med kontors-
sysslor och andra administrativa sysslor och som
redan länge varit arbetslösa. Detta är kvinnor som har
mycket liten chans att finna ett arbete likt det de tidi-
gare haft.
På så sätt delar vi alltså på pengarna då de som har
jobb får jobba allt hårdare och betala alltmer för ar-
betslösheten. Det är bättre, fru talman, att dela på
jobben. Människor kommer att må bättre, vilket har
visats vid de arbetstidsförkortningsförsök som genom-
förts i Sverige, och i rapporter från bl.a. Tyskland och
fackförbundet IG-metall och den genomförda arbets-
tidsförkortningen vid Volkswagen.
Produktiviteten ökar vid en arbetstidsförkortning.
Det utrymmet kan utnyttjas fördelningspolitiskt bl.a.
för att höja timlönerna och sänka egenavgifterna.
Alltså, fru talman, är en arbetstidsförkortning i det
läge som råder i Sverige ett av de bästa sätten att
komma till rätta med arbetslösheten.
Av arbetarkvinnorna i Sverige i åldern 60-64 år
har 59 % förtidspension eller sjukbidrag. För arbe-
tarmännen är motsvarande siffra 48 %. För tre arbe-
tarkvinnor av fem och varannan man håller inte krop-
pen fram till den ordinarie pensionsåldern. De tvingas
avbryta i förtid på grund av att deras arbete slitit ut
dem. Samtidigt finns bilden av hårt arbetande männi-
skor som har svårt att få tiden att räcka till för jobb,
familj och sociala förpliktelser. Vi jobbar övertid mer
än på länge. Medelarbetstiden har ökat med nästan
2 % sedan 1993. Detta har medfört att arbetslösheten
har ökat med 70 000 personer.
Är inte det en ganska barock situation? Många
människor känner sig stressade och otillräckliga och
slits ut därför att de har för mycket att göra, andra mår
dåligt därför att de inte kan eller får arbeta. Man tyck-
er att lösningen på problemet borde vara uppenbar.
I dag delar vi alltså på pengarna, och de som sliter
hårt får avstå en allt större del av det de tjänar till dem
som inte kan försörja sig själva. Som vi hörde räcker
inte ens det till. Alltfler ställs också utanför en an-
ständig arbetslöshetsersättning och hänvisas till soci-
albidrag. Vore det inte en bättre fördelningspolitik att
dela på arbetstillfällen i stället för på pengar?
Såvitt jag vet har båda de partier som står bakom
sommarens sysselsättningsproposition, Socialdemo-
kraterna och Centerpartiet, 6 timmars arbetsdag på sitt
program. Varför finns det inte ett ord om arbetstids-
förkortning i den propositionen? Vad väntar ni på?
Med så mycket som nästan 13 % arbetslösa är det nu
en lämplig tidpunkt att genomföra en ordentlig ar-
betstidsförkortning. När kommer förutsättningarna att
vara bättre än nu?
Vi i Miljöpartiet har presenterat ett konkret ge-
nomarbetat förslag på hur en arbetstidsförkortning till
35 timmar i veckan kan genomföras de närmaste åren.
Det är helt okej att låna även den här delen av vår
politik. Vi står till förfogande när som helst för samtal
om en arbetstidsförkortning. Att dela på jobben är
nämligen det mest medmänskliga, produktiva och
humankapitalbesparande vi kan göra. Om det känns
för genant att fråga oss direkt går det bra att gå upp
till vårt kansli och hämta den rapport vi har skrivit. Vi
kan lägga ut den vid dörren som en julklapp.
Fru talman! Miljöpartiet gick redan i sysselsätt-
ningspropositionen emot försämringarna i a-kassan
och ville få ett svar från arbetsmarknadsministern om
vad som händer med dem som ramlar ur systemet
efter den bortre parentesen. De regler som för närva-
rande gäller för kvalificering till a-kasseersättning
respektive kontant arbetsmarknadsstöd gör att många
stängs ute och tvingas leva på socialbidrag från för-
äldrarna. Det gäller särskilt ungdomar som aldrig
kommit in riktigt på arbetsmarknaden. De nuvarande
kvalificeringsreglerna slår snett och skapar orimliga
tröskeleffekter.
Ungdomar som saknar ett till ett halvt års ordina-
rie arbete för att kvalificera sig kan i många år få leva
på socialbidragsnivå, medan den som lyckas kvalifi-
cera sig för a-kassa genom att jobba denna tid kan
leva på en avsevärt bättre nivå under lika lång tid.
Mot den bakgrunden har Miljöpartiet avvisat re-
geringens förslag om att en höjning av ersättningsni-
vån till 80 % i a-kassan finansieras genom skärpta
kvalifikationskrav. Vi välkomnar naturligtvis att vi nu
i utskottet skjuter på försämringarna. Vi tycker att
golvnivån i a-kassan på 230 kronor per dag, vilket
också utgör KAS-nivå, är alldeles för låg.
Miljöpartiet anser det nödvändigt att höja ersätt-
ningsnivån i a-kassan och andra socialförsäkringar till
80 % för lägre avlönade. Detta får dock inte finansie-
ras genom att flera helt stängs ute från försäkring
genom skärpta kvalifikationskrav eller en bortre pa-
rentes utan att något sägs om vad som skall komma
efter parentesen. Det får heller inte finansieras genom
manipulationer med en årlig uppräkning av ersätt-
ningsnivån för dem som redan är arbetslösa. Vi anser
att finansieringen i stället bör ske genom införandet
av ett brutet tak i de kortvariga ersättningssystemen.
Vårt förslag innebär att ersättningen höjs till 80 %
för inkomster upp till en brytpunkt som för närvaran-
de föreslås ligga vid 4,2 basbelopp, ca 12 700 kronor
per månad. Vid inkomster därutöver skall ersättning-
en vara 80 % för den del av inkomsten som ligger
under brytpunkten och 40 % för den del av inkomsten
som ligger över brytpunkten. Varför inte, Margareta
Winberg, lyssna på Miljöpartiet även när det gäller
detta förslag?
Miljöpartiet har också gått emot regeringens för-
slag om en bortre parentes i a-kassan. Om och när den
bortre parentesen genomförs - trots att man skjuter
upp försämringarna skall den ju gälla från den 1 janu-
ari 1997 - är det en absolut och ovillkorlig förutsätt-
ning att a-kassan ersätts av ett annat godtagbart sys-
tem. Det är inte acceptabelt att de som utförsäkras
skall tvingas leva på KAS eller socialbidragsnivå.
Vårt förslag är i stället en grundskyddsnivå lika för
alla.
Fru talman! Miljöpartiet har också en hel del and-
ra förslag. Bl.a. har vi pratat om kollektivverkstäder
för hantverkare. Vi vill att man skall avsätta medel i
länsarbetsnämnderna för just kollektivverkstädernas
praktiska vidareutbildning, speciellt där man inte har
möjlighet att söka stöd genom driften. Detta skulle ha
väldigt stor betydelse för många.
Vi har också givit ett annat förslag till arbetsdel-
ning i stil med den danska sopåkarmodellen som vi
har tagit upp förut i denna kammare. Vi har också ett
förslag om s.k. puljejobs, som vi kallar för åtgärder
för långtidsarbetslösa.
Vi har, fru talman, yrkat för lönebidragen. Vi vill
att 100 miljoner utöver propositionens förslag skall
läggas på anslaget för 1997, och de kommande två
åren 200 miljoner varje år. Vi har också ett särskilt
yttrande vad gäller samma hårda besparingskrav och
återräkning av medelstilldelningen för 1997, och där
vill vi att de negativa sysselsättningseffekterna för de
arbetshandikappade skall undanröjas.
Vi stöder också i ett särskilt yttrande en motion
från Vänsterpartiet om betydelsen av forskning kring
sjukdomen fibromyalgi och kring elöverkänslighet.
Miljöpartiet har lagt fram en mängd motioner om just
elöverkänslighet.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna
nr 4, 20 och 22, men står naturligtvis bakom alla
Miljöpartiets förslag.

Anf. 9 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är väsentligt att åt-
minstone några minuter får upptas av oss som vill
förkorta arbetstiden.
Jag har några frågor. Vänsterpartiet har tyckt att
det var viktigt att inleda försöksverksamhet i olika
branscher. Vi har en ganska ensidig erfarenhet av
arbetstidsförkortning i Sverige. Vi har avsatt
2 miljarder kronor som ram inom vilken man gör en
sänkning av arbetsgivaravgifter för de verksamheter
och arbetsgivare som sänker arbetstiden och samtidigt
ökar sysselsättningen. Vi tycker att det är väldigt bra
och väl motiverat. Min fråga är varför Miljöpartiet
inte alls har satsat på denna typ av praktisk försöks-
verksamhet och också budgeterat för den.
Min andra fråga rör att vi har samma uppfattning
om behovet av en lagreglerad arbetstidsförkortning
med samma tidsintervall och att gå ned till 35-
timmarsvecka. Men ni i Miljöpartiet räknar vad jag
förstår hem rätt mycket dynamiska effekter. Vi har
inte vågat det. Vi vet att det blir flera jobb, men ni
använder ganska höga siffror, tycker jag. Vi har sam-
ma förslag, men vi drar inte ned på annan verksamhet
så mycket som ni gör.
Min tredje fråga är: Hur motiverar Barbro Johans-
son att Miljöpartiet drar ned 855 miljoner kronor på
arbetsmarknadspolitiska åtgärder redan i år? Enligt
min uppfattning är det helt otillräckligt. Jag vill lägga
till 3 miljarder för att få in människor som är arbetslö-
sa i aktiviteter.
Det finns en grad av orealism i er politik, vilket
jag beklagar, eftersom det är så viktigt att vi som slåss
för arbetstidsförkortning har en bred palett, många
åtgärder och en realistisk uppfattning om hur jobb
kommer till stånd. Om man inför en a-kasseförsäkring
på 80 % upp till 4,2 basbelopp och på 40 % därut-
över, ja då är det adjöss med den inkomstrelaterade a-
kassan. Se upp för det kravet och tänk igenom det
igen, Barbro Johansson!

Anf. 10 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Det var många frågor som Hans An-
dersson ställde till mig, så jag kanske inte kan komma
ihåg alla på en gång här nu.
En fråga gällde att vi drar ned på arbetsmarknads-
politiska åtgärder. Vi vill ju ha en generell arbetstids-
förkortning genomförd. Som jag sade förut till ar-
betsmarknadsminister Margareta Winberg lade vi i
somras fram en rapport som vi har fått väldigt stöd för
från forskare som tyckte att detta var mycket väl un-
derbyggt. Vi har i vår budget räknat med att om man
nu inför arbetstidsförkortning som vi gör så kommer
arbetslösheten att minska, och i storleksordningen
200 000 nya jobb kan skapas. I och med att arbetslös-
heten minskar och fler kommer in i riktiga jobb kom-
mer också de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna att
minska. Det är det vi har lagt in i vår budget.
Därför har vi i vår budget haft ett litet högre an-
slag nästa år, 1997, medan vi däremot sänker det de
två följande åren. Det beror alltså på arbetstidsför-
kortningen.
Hans Andersson pratade också om åtgärder för att
införa arbetstidsförkortning i speciella branscher. Om
jag nu förstod frågan riktigt kan jag säga att jag tycker
att försök naturligtvis är bra, men vi vill få igenom
detta på en gång och alltså minska veckoarbetstiden
till 35 timmar för att få så stor effekt som möjligt. Vi
har dock också en motion som handlar om att man i
Uppsala kommun nu inför arbetstidsförkortning på
försök.

Anf. 11 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag tackar för svaret. Men reservation
22 handlar om 1997. Med all respekt för den här
rapporten är det snart jul - god jul, förresten, Barbro
Johansson - och alltså är det snart 1997. Jag undrar
hur vi skall kunna dels få ett beslut, dels översätta det
ut till branscherna och dels förstå hur man skall ge-
nomföra detta och åstadkomma nyanställningar under
1997, så att 855 miljoner skulle kunna sparas i förhål-
lande till regeringens förslag. Detta kommer att med-
föra ökad arbetslöshet.
Dessutom är behoven oändligt mycket större. Jag
har i mitt parti kämpat till mig 3 ½ miljard för att
åtminstone i någon mån ha högre aktivitet. Vad jag
menar är bara detta: Vi är väldigt överens om tagen -
vi skall slåss tillsammans för arbetstidsförkortning -
men gör man detta litet orealistiskt blir man inte rik-
tigt tagen på allvar av de stora, mäktiga elefanterna
som Johnny Ahlqvist och - Gud förbjude mig att säga
det i sammanhanget - Margareta Winberg.

Anf. 12 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att jag blir tagen på allvar,
Hans Andersson.
De minskade anslagen beror som sagt var på att vi
vill sänka arbetstiden och räknar med att det ger en
sådan stor effekt. Vi har också ökade ekonomiska
ramar för kommunerna. Det kommer också att innebä-
ra lägre arbetslöshet.
Vi vill i vårt förslag sammanlagt under de tre
kommande budgetåren tillföra kommunerna
15 miljarder kronor. Det är alltså mycket mera än
kommunerna föreslår. Redan nästa år ligger anslagen
på 2,7 miljarder tror jag, nästkommande år på ungefär
4,5 miljarder och det sista året på 7 ½ miljard. Vi
tillför alltså kommunerna mer, och det kommer också
att hjälpa till i både hemvården och sjukvården. Som
jag tidigare har nämnt har kommunerna det just nu
väldigt besvärligt, och just där kommer vi också att se
en minskad arbetslöshet.

Anf. 13 DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! Så skall vi då återigen - för vilken
gång i ordningen detta år vet jag inte - debattera
arbetsmarknadspolitiken, eller snarare regeringens
och Centerpartiets brist på politik för att bekämpa
arbetslösheten.
Som vi redan hört ser det ut att bli en traditionell
debatt, där vi från oppositionen efterlyser politiska
förslag från riksdagsmajoritetens sida och redovisar
våra egna partiers recept för att få fler i arbete.
Jag skulle kunna fortsätta i samma stil och rada
upp statistik som visar regeringens misslyckande med
att minska arbetslösheten. Vi kan ju konstatera att
arbetslösheten nu tvärtom stiger enligt AMS senaste
veckostatistik. Från förra veckan har antalet öppet
arbetslösa ökat med 4 359 personer till nära 350 000.
Totalt närmar sig arbetslösheten, räknat i öppet ar-
betslösa och arbetslösa i åtgärder, 700 000 personer.
Man kan gå igenom en lång lista med arbetsmark-
nadspolitiska regeringsförslag som har misslyckats.
Det handlar om RAS, avskaffandet av ungdomsprak-
tiken, offentliga tillfälliga arbeten, Europastipendier,
lönebidragshanteringen osv.
Samtidigt skulle jag också kunna peka på hur re-
geringens politik är direkt företagsfientlig. Några
exempel är förtida momsinbetalning, dubbelbeskatt-
ning, förlängd sjuklöneperiod, sjabblet med riskkapi-
talavdrag - ja, listan skulle kunna bli mycket lång.
Det går också, fru talman, att raljera en lång stund
med regeringens oförmåga att hantera a-kassefrågan
på ett anständigt sätt och den totala vilsenhet som
präglat hanteringen av denna fråga.
Jag kan också peka på ett antal tillfällen då vi från
oppositionen erbjudit regeringen samarbete för att
lösa arbetsmarknadsfrågorna, men då regeringen bara
kallt avvisat detta och menat sig vara god nog på egen
hand.
Uppräkningen skulle kunna göras oändligt lång
över regeringens misslyckanden vad gäller vallöftet
att få ned arbetslösheten till 5 % redan 1995, och nu
det nya målet att halvera den öppna arbetslösheten.
Fru talman! Jag tänker dock inte fortsätta på det
spåret. Det är rätt meningslöst och obehövligt. Verk-
ligheten finns här utanför riksdagens väggar. Svenska
folket har redan dömt ut regeringens politik på det
arbetsmarknadspolitiska området. Domen är hård och
berättigad.
Jag tänker i stället, fru talman, ägna min debattid
åt att skissa ett scenario för hur vi tillsammans som
fristående partier skulle kunna söka ta oss ur det mas-
sarbetslöshetens järngrepp som Sverige nu sitter fast i.
Jag har sex centrala punkter i ett sådant här program.
1. Samverkan mellan partierna. Läget är nu så all-
varligt att det kan jämföras med det läge som rådde
när fem partier gemensamt sökte försvara den svenska
kronan hösten 1992. Varför kan inte regeringen ta ett
motsvarande initiativ som den dåvarande fyrpartire-
geringen gjorde och inbjuda till krisöverläggningar,
där man lägger den egna partiprestigen åt sidan och
söker finna det som kan förena i ett nationellt krislä-
ge? Jag menar att vi är inne i ett sådant läge, fru tal-
man, när vi har en permanentad massarbetslöshet på
den nivå vi har. Då efterlyser jag litet mer av det
gemensamma, för att vi skall försöka finna varandra
och lägga bort prestigen.
2. Inse att vi borde ha ett närmast undantagslik-
nande tillstånd, då extraordinära metoder måste till
för att bryta den negativa sysselsättningsspiral som
landet befinner sig i. I det här läget måste det vara
nödvändigt att pröva förslag och åtgärder som av de
olika partierna av olika skäl anses tabubelagda. Det är
inte negativism till olika förslag som behövs, utan
modet att pröva sådant man förut inte kunnat tänka
sig, allt i syfte att vända en negativ spiral till en posi-
tiv.
Fru talman! När man är flera partier tillsammans
kan det också vara lättare att gemensamt ta ansvar för
förslag som på grund av mytbildning eller av andra
orsaker sablas ned i den allmänna debatten. Frågan
om tjänsteföretag i hushållssektorn är ett tydligt ex-
empel, där det uppenbarligen i dag finns en vilja hos
rätt många partier att finna en lösning, men där man
ändå har svårt att komma till skott.
3. Ett företagsinriktat program, som tar bort det
som är och upplevs som spärrar och hinder för företa-
gande, ett program som kan börja staka ut vägen till
stabila och långsiktiga villkor för landets företagare.
Här kan det handla om riskvilligt kapital, hur det skall
komma till, om skattefrågorna och om att ta bort by-
råkratin.
4. En skatteväxling riktad så att skatterna inom
tjänstesektorn sänks genom att miljöavgifter höjs.
Debatten om det här har under den senaste tiden kon-
centrerats på hushållssektorn, och det är bra. Här
finns ju färdiga modeller, som snabbt skulle öka sys-
selsättningen inom denna sektor. Det finns modeller
från andra länder; det är den danska och den franska,
och vi kanske kan finna den egna modellen i det här
sammanhanget. Men det viktiga är att vi skall komma
i gång med det här. Jag välkomnar att också Folkpar-
tiet, som tidigare inte har anammat de här idéerna, nu
är uppe på vagnen.
5. Se till att uppsägningarna inom kommuner och
landsting avbryts och ersätts med en kraftfull satsning
på vård och omsorg. Omfördelningen av ekonomiska
resurser, som säkerställer en värdig vård och tryggare
arbeten i kommuner och landsting, är en del i detta.
6. Ett avregleringsprogram för arbetsmarknads-
politiken. Att riva rigida regelsystem och föra ned
besluten så att kommuner, arbetsförmedlingar och
försäkringskassor samverkar är centralt för detta. Och
här tar ändå regeringen och riksdagens majoritet steg i
rätt riktning. Men det måste göras mera.
Fru talman! Jag skulle i dag vilja ha svar från så-
väl arbetsmarknadsutskottets ordförande som arbets-
marknadsministern om hur man ser på ett sådant här
skisserat program. Jag tror att det under den här man-
datperioden kan vara sista chansen till en samling
över partigränserna för att bekämpa arbetslösheten.
Varför kan då inte regeringen erkänna sitt miss-
lyckande att på egen hand klara sysselsättningsfrågor-
na och sedan prestigelöst - det gäller också från op-
positionens sida - gå in i en rejäl diskussion om hur vi
skall ta oss ur denna för landet och för enskilda ar-
betslösa fullständigt förödande situation?
Det handlar inte i första hand om ministrars eller
regeringens misslyckande, utan om att den politik som
förs har lett till en förtvivlan och uppgivenhet hos alla
dem som förvägras möjligheten till ett arbete. Det är
för deras skull, för de arbetslösas skull, som vi nu
borde kunna ta gemensamma tag.
Men det är ju regeringen, fru talman, som har an-
svaret för att någonting här skall kunna komma till,
och det är därför jag vill ha ett svar på de här fråge-
ställningarna.
I väntan på de svaren vill jag också kort kommen-
tera våra reservationer till det betänkande vi har att
besluta om.
Vad gäller inriktningen av arbetsmarknadspoliti-
ken yrkar jag bifall till reservation 5, som är en kort-
fattad redovisning av ett kristdemokratiskt synsätt på
hur arbetsmarknadspolitiken skall reformeras. Det
handlar om att flytta ned besluten till den lokala nivån
och samverka över kommun-, arbetsförmedlings- och
försäkringskassegränserna, att ta till vara de krafter
som finns i den ideella sektorn, hos företagare och
andra, och verkligen få en kraftsamling på det lokala
planet. En ordentlig satsning på att skapa förutsätt-
ningar för ungdomar att få fotfäste på arbetsmarkna-
den, genom lärlingssystem och ungdomslöner, är en
annan del. Att pröva arbetsdelning inom offentlig
sektor är ytterligare ett förslag.
Jag yrkar också bifall till reservation 6, som inne-
bär att vi behåller personal inom vård- och omsorgs-
sektorn och medger att länsarbetsnämnderna kan
skriva kompetensutvecklingsavtal med kommuner och
landsting när personal är uppsägningshotad.
Från Kristdemokraternas sida står vi givetvis bak-
om övriga reservationer från vårt håll, om arbetet med
arbetsmarknadsfrågorna inom EU och om ett nytt sätt
att förbättra effektiviteten i arbetsmarknadsåtgärder-
na. Men för att spara tid yrkar jag nu inte bifall till
dessa reservationer.
Vad gäller själva anslagsdelen har vårt ramförslag
tidigare avvisats, varför vi nu inte deltar i beslutet om
innehållet. Jag hänvisar då till vårt särskilda yttrande
och vill särskilt understryka att det centrala AMS bör
bantas till förmån för fältverksamheten på arbetsför-
medlingarna. Jag vill understryka sabbatsåret som en
möjlighet att skapa vikariatsplatser. Barbro Johansson
nämnde det tidigare. Jag skall inte själv göra anspråk
på upphovsrätten till detta, men det är krav som vi har
drivit sedan 70-talet. Så fort vi kom in i riksdagen
lade vi förslag om det, och det är positivt att flera nu
omfattas av den tanken. Jag väntar bara på att rege-
ringen skall konkretisera detta och lägga en proposi-
tion om detta på riksdagens bord.
Ett annat förslag från vår sida är att lönebidragen
för ideella organisationer bör säkerställas på hög nivå
för att arbetshandikappade inte skall riskera uppsäg-
ning.
Vad gäller de arbetshandikappade är det bra att ut-
skottsmajoriteten delvis gått oss till mötes i frågan om
ökade resurser till Samhall. Det underlättar verksam-
heten och förhindrar en del av de uppsägningar som
var planerade. Men, fru talman, det räcker inte riktigt.
Det borde vara mera.
Vad gäller a-kassan har vårt ramförslag tidigare
avvisats, varför vi nu inte heller i detta fall deltar i
beslutet i fråga om innehållet. Vi är, som flera varit
tidigare, oerhört kritiska till hur regeringen och Cen-
terpartiet har hanterat a-kassan med ständiga regelför-
ändringar fram och tillbaka.
Fru talman! Jag vill för min del understryka att det
ändå är bra att majoriteten nu följer det kristdemokra-
tiska förslaget om att riva upp beslutet från den 12 juli
och inte ytterligare försämra arbetsvillkoren vid års-
skiftet. Jag hoppas verkligen att vi nu under våren
skall kunna nå en samlad helhetslösning vad gäller
arbetslöshetsförsäkringen. Ambitionen från vår sida är
att delta konstruktivt i samtalen om detta för att finna
en stabil lösning.
Till sist, fru talman, hoppas jag nu få ett svar på
vår lilla invit för att finna gemensamma lösningar och
ta landet ur massarbetslöshetens järngrepp.

Anf. 14 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag skall först säga att jag är glad över
att kristdemokraterna och Dan Ericsson liksom vi
faktiskt har stått upp för arbetshandikappade, när det
gäller både lönebidrag och Samhall. Beloppen är litet
olika; vi föreslår litet mer pengar. Men ni har ändå
bidragit till en konstruktiv lösning, och det tycker jag
är bra.
Jag begärde ordet därför att jag är litet rädd för det
som Dan Ericsson sade. Det skall visserligen inte gå
prestige i detta, och vi bör också samarbeta. Så långt
ställer jag upp. Men sedan åberopar han undantags-
tillstånd, den hemska hösten 1992 och fyrpartirege-
ringens initiativ att bjuda in socialdemokratisk op-
position till fruktlöst försvar för en valuta som var fel
på nivå. Man gjorde fel analys av läget. Statsminister
Bildt talade om rötmånad och sommarjournalistik.
Man förstod inte vad det handlade om. Jag hörde på
Ekot i morse att vi förlorade 5 miljarder kronor per
dag. Detta var en katastrofal politik. Ett akut svårt
läge ledde till att man blev förblindad.
Lika förblindad tror jag att kd är i många frågor.
Man tror att undantagstillståndet kan lösas genom att
avreglera arbetsrätten en god bit. Man tror mycket på
Essenpunkterna. Jag ser dem som en fasa, åtminstone
för arbetstagare och när det gäller att bekämpa arbets-
lösheten. Piglösningen är ingen lösning vi gillar.
Mycket av den avreglering som kd är inne på och vill
få igenom tack vare ett akut krigstillstånd, tror jag är
mycket farlig.
Sedan vill jag med samma envetenhet som till en
del andra ställa frågorna: Hur klarar ni av att vara så
duktiga arbetsmarknadspolitiskt och ändå plocka bort
ungefär 4 miljarder från arbetsmarknadspolitik, ut-
giftsområde 14, och 11/2 miljard från utgiftsområde
13 redan nästa år?
Se det var inte dåliga dynamiska effekter när man
bakade den budgetbullen, Dan Ericsson! Jag kan
jämföra exakt med våra förslag, och jag kan jämföra
exakt med hur mycket pengar vi tvingas lägga på
arbetsmarknadspolitik och a-kassa för att inte svika de
arbetslösa. Det är viktigt att vara korrekt i beräkning-
arna.

Anf. 15 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Det här är ju typiskt för Hans Anders-
sons debattstil. Så fort man försöker öppna för något
slags konstruktiv dialog och finna metoder för att hitta
lösningar på svåra problem kastar sig Hans Andersson
direkt över det, pekar på vad som gick snett och på
vad som inte blev bra och säger att vi inte skall göra
om sådana misstag.
Nej, det är klart, Hans Andersson - då skulle vi ju
inte komma någonstans. Då kan vi stå där med våra
olika förslag och rösta på dem rakt upp och ned. Då
får vi ju inte någon debatt. Är det på det sättet som vi
i sak skall försöka debattera arbetsmarknadspolitiken?
Då tror jag inte att Hans Andersson har så mycket att
tillföra.
För övrigt, Hans Andersson, är er trovärdighet i
fråga om riksdagsbehandlingen allvarligt skadad. I
början på den här veckan yrkade ni bifall till vissa
saker som kunde samla majoritet och fälla regeringen.
Men sedan, när det verkligen gällde i omröstningen,
tog ni ändå tillbaka detta och stod lojalt upp som
regeringens stödtrupp.
Ni har inte längre någon trovärdighet när ni yrkar
bifall till saker. Vi vet att ni ändå till syvende och sist
kommer att backa upp regeringen.
Sedan till våra anslag till arbetsmarknadspolitiken.
Vi har faktiskt lagt fram förslag om 14 miljarder i
tillväxt och företagsåtgärder. Detta kommer att skapa
sysselsättning, det kommer att göra så att fler får
arbete. Vi har lagt fram förslag om 6,5 miljarder till
kommuner och landsting. Detta kommer att skapa
sysselsättning. Detta kommer att ge arbete. Det kom-
mer definitivt att minska arbetslöshetskön. Det är det
som är poängen med vårt förslag.

Anf. 16 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag vet inte exakt vad som åsyftades
med "i början på den här veckan". Kanske var det
kalkning, eller måhända åderförkalkning på något
håll.
Jag vill ägna mig åt väsentligheter. Jag läser ur
den sammanställning som utskottskansliet har gjort
och som är väldigt bra. Jag ser att ni plockar bort 4
miljarder 1997 från arbetsmarknad och 1,4 miljarder
för att vara exakt från a-kassa.
Jag vet att ni satsar en del på näringslivspolitik.
Bra! Men ni kommer inte att klara arbetslösheten
under 1997. När det gäller era 6,5 miljarder på kom-
munsidan som ni stoltserar med finns det även där en
hel del dynamiska effekter. Ni har litet reella pengar
vad gäller egenavgifter. Men det mesta är luft, Dan
Ericsson.
Så till er samverkansinvit. Titta i arbetsmark-
nadsutskottets betänkande nr 4 på vad ni kommer att
göra! Där har ni skrivit ihop er med moderater och
folkpartister om en ytterligare avreglering av arbets-
rätten. Skall ni försöka få samverkan med regeringen
om det? Nej, så långt tror inte jag att regeringen går.
Det kan då jag säga som vänsterpartist.
Men som sagt: Ni kan inte mygla med budgeten.
Ni kan inte löva av de arbetsmarknadspolitiska med-
len och samtidigt låtsas som om ni har pengar till
utbildning, LAN-avtal med kommunerna, rekryte-
ringsstöd osv. Jag är ledsen, Dan Ericsson, men det
blir en högre öppen arbetslöshet, åtminstone på kort
sikt.

Anf. 17 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Huruvida Hans Andersson har pro-
blem med åderförkalkning skall jag inte uttala mig
om. Men faktum är att ni i måndags yrkade bifall till
förslag som samlade en majoritet. Men sedan, precis
innan omröstningen på tisdagen, sade ni: Vi har änd-
rat oss. Vi fäller inte regeringen.
Vi vet ju att när det kommer till kritan kommer det
alltid att vara så. Ni är regeringens lojala stödtrupp.
Det kommer också att gälla i de här frågorna, om
saken skulle ställas på sin spets.
Om inte Hans Andersson tror att 20 miljarder sat-
sade på företag, på tillväxt och på kommuner och
landsting ger ett enda jobb, tror jag att Hans Anders-
son är illa ute i debatten. Det är klart att det ger sys-
selsättning. Det kommer att kapa arbetslöshetsköerna.
Det är ju det som är poängen.
För övrigt, Hans Andersson, är ni i Stockholms
läns landsting beredda att göra nedskärningar inom
vården med 3 miljarder. Hur slår detta mot syssel-
sättningen inom vård och omsorg? Hur slår detta mot
hur omsorgen bedrivs? Är det en värdig vård och
omsorg? Det är detta som Vänsterpartiet står för i
Stockholms läns landsting.
Hans Andersson uppmanade tidigare Kent Olsson
att tala med något lägre tonfall. Jag tror att Hans An-
dersson själv faktiskt bör stämma ned sig litet i sina
ordval.

Anf. 18 JOHNNY AHLQVIST (s):
Fru talman! Låt mig först, innan jag går in på be-
tänkandet, framföra ett tack till arbetsmarknadsutskot-
tets kanslipersonal.
Det betänkande som ligger på bordet i dag är ett
av de största betänkanden vi har haft här, med inte
mindre än 259 motionsyrkanden. Naturligtvis har
detta haft till följd att det har blivit ett antal tillkän-
nagivanden.
Jag vill redan från början säga några ord till Elver
Jonsson, som försöker göra ett stort nummer i mass-
medierna av att det är en spricka mellan s-gruppen i
utskottet och arbetsmarknadsministern, av att vi inte
går i takt.
Så är det faktiskt inte. Om det finns 250 yrkanden
är det väl helt normalt att det blir ett och annat till-
kännagivanden.
Jag tror att Elver Jonsson kanske skall gå tillbaka
till 1993-94 och rannsaka de åren. Jag roade mig i går
kväll med att ta fram ett antal betänkanden från när vi
hade en borgerlig regering. I det betänkandet fanns
det nio tillkännagivanden. Totalt under det året var
det 102 tillkännagivanden. Så jag tror att det tillkän-
nagivande som vi har gjort i arbetsmarknadsutskottet
är en liten krusning.
Jag vänder mig också mot att Vänsterpartiet i
massmedier påstått att frågorna inte hanteras rätt i
utskottet. Man kan vara populist på många områden,
Hans Andersson, men jag tycker faktiskt inte att man
skall vara populist när det gäller det formella. Vi har
haft elva sammanträden i arbetsmarknadsutskottet
innan vi lade fram det här betänkandet på riksdagens
bord. Har Hans Andersson synpunkter på att utskotts-
hanteringen inte varit den rätta tycker jag att det vore
bra om han framförde dem på utskottets sammanträ-
den och inte i massmedierna. Det måste finnas en viss
renhårighet hos politiker, men det kan man naturligt-
vis inte förvänta sig från Vänsterpartiet.
Fru talman! Låt mig först yrka avslag på samtliga
reservationer och bifall till hemställan i betänkandet.
Som jag sade är det här ett betänkande som spän-
ner över stora delar av arbetsmarknadspolitiken. Det
innehåller ett antal yrkanden där man kan se de stora
skillnaderna i synen på svensk arbetsmarknadspolitik.
Genom betänkandet fullföljer vi det samarbete vi
hade med Centern inför 12 juli-beslutet, där vi kanske
har en annan syn på hur man i framtiden kan lösa
problemen på arbetsmarknaden.
Jag har inte tänkt gå in på hela betänkandet, utan
jag tänker bara redovisa den del där vi fullföljer 12
juli-beslutet.
Det finns också en inriktning i betänkandet som
innebär mer samförstånd och mindre konfrontation,
vilket jag tror är nödvändigt om man skall klara det
gemensamma målet att halvera den öppna arbetslös-
heten. Det inser nog alla - utom Moderaterna. De
väljer i sina motioner en helt annan linje med kon-
frontation och mer osäkerhet för vanliga människor.
Fru talman! Jag måste också litet grand få kom-
mentera de inlägg vi har hört. Detta är, som någon
sade tidigare, den tredje debatten om arbetsmark-
nadspolitik vi har haft på mycket kort tid. En sam-
manfattning av de talare som varit uppe i talarstolen
före mig skulle kunna vara det ständigt återkommande
temat: pessimism, kverulans och ett evinnerligt elän-
desomkväde från oppositionen. Jag har aldrig hört så
många dysterkvistar yttra sig i en debatt. Det är inte
att undra på att osäkerhet och pessimism bryter ut och
utvecklas ute bland människor. Varenda talare här har
bara talat om eländes eländes elände. Och jag kan
förstå att de gör det, fru talman, för de har inget kon-
kret att redovisa i sina egna motioner. Det finns inget
konkret, enigt alternativ från oppositionen till det
socialdemokratiska alternativet. Då är det förstås
bättre att bygga upp sina anföranden på att beskriva
hur eländigt allting är. De tongångarna har vi haft i
många andra debatter också.
Jag tycker faktiskt att det var skönt att Dan Erics-
son gjorde en invit och öppnade för en diskussion om
sakfrågorna, i stället för att vi bara skall hålla på och
beskriva allt elände.
Jag har i de tidigare debatterna blivit så oändligt
trött på att höra Per Unckel tjata om siffror, sänkta
skatter och alltihop. Han vet ju det här, för han har
försökt med sänkta skatter under en regeringsperiod.
Inte blev det fler arbetstillfällen för det. Nu har han
fått en mycket värdig efterträdare i Kent Olsson, som
lägger an precis samma tema. Han har inget konkret
att komma med, utan det är bara jämmer och elände.
Jag blir också trött på allt prat från talarstolen om
att arbetsmarknadspolitiken skall lösa alla problem.
Vi har sagt det tidigare från arbetsmarknadsutskottet,
och jag vill betona det ytterligare en gång: Arbets-
marknadspolitiken skapar inte fler jobb. Dess uppgift
är att förbereda och underlätta för arbetslösa männi-
skor att komma in i en sysselsättning.
Arbetsmarknadspolitiken är en del av en stor sys-
selsättningspolitik där också ekonomisk politik, ut-
bildnings- och näringspolitik är viktiga inslag. Men
jag tror ändå inte att vi här kan klara alla dessa pro-
blem själva. Jag tror att det är på tiden att vi inser att
det ute i Helsingborg, Tranås eller Uddevalla kanske
kan finnas möjligheter att lösa detta, för det är där
jobben skapas. Jobben skapas inte i riksdagen.
Jag tror att alltför många politiker, inklusive soci-
aldemokrater, går omkring och tror att det går att lösa
allt centralt, att vi skulle kunna ta hela Sverige i ett
enda stort grepp och - vips - trolla bort arbetslöshe-
ten och skapa jobb. Det spelar egentligen inte så stor
roll hur många miljarder hit eller dit det handlar om,
men det spelar roll för dem som är arbetslösa att man
gör någonting för att få i gång jobben.
Jag har aldrig träffat någon av de 600 000 arbets-
lösa Kent Olsson hänvisar till som presenterat sig som
"en av de 600 000 arbetslösa". Det handlar inte om
statistik, Kent Olsson, det handlar om individer och
människor som vi måste försöka komma till rätta med.
Men som vanligt gömmer sig Moderaterna bakom
statistik och åter statistik.
Att ohyggligt många människor i dag saknar rätten
att gå till ett arbete behöver vi inte träta om. Det vet vi
alla. Men Kent Olsson, Hans Andersson, Elver Jons-
son och Dan Ericsson måste sluta tro att vi kan lösa
alla problem här i riksdagen. Vi är inte någon sorts
Peter Pan som med ett trollspö kan skapa alla de här
arbetstillfällena.
Jag tror att man ute i kommunerna kan ha en större
förmåga att göra det här. Jag tror då att det är viktigt
att vi ger en möjlighet att bedriva arbetsmarknadspo-
litik även på det kommunala planet. Har vi nu lyckats
halvera räntan, industrin satsar 2 000 kr varje sekund
på framtiden och vi ger denna möjlighet åt kommu-
nerna ute i landet, då tror jag faktiskt att de kan klara
detta, kanske på ett bättre sätt än vad vi kan göra här.
Om kommunerna nu tar tillfället i akt har man
chansen att skräddarsy lösningar för varje enskild
individ. Man har möjlighet att göra det som passar
bäst i just den kommunen. Vad det handlar om är att
varenda kommun genom 12 juli-beslutet har fått den
här chansen. Varenda kommun kommer att få en
arbetsförmedlingsnämnd, och varenda kommun kan
nu få möjligheter att satsa på detta.
Jag tror ändå inte att det är dags att skrota den
traditionella arbetsmarknadspolitiken, men vi måste
vara öppna för förändringar i den. Den inrättades en
gång på 1950-talet, och jag tror inte att den klarar de
nya förändringar som har skett. Samhället förändras
ständigt, och då måste vi också anpassa arbetsmark-
nadspolitiken därefter.
Med en lokal anpassning av arbetsmarknadspoliti-
ken på varje ort kan man där med sina förutsättningar,
sina möjligheter och sina problem skapa en samling
kring sysselsättningsmålet. Då blir faktiskt arbets-
marknadspolitiken ett instrument för ett brett samar-
bete där alla goda krafter kan hjälpas åt i form av
vuxenutbildning, utbildningscenter, företagare, of-
fentliga arbetsgivare, myndigheter och inte minst
organisationer av olika slag.
Fru talman! Jag tror på den här lösningen. Det gör
den socialdemokratiska riksdagsgruppen och arbets-
marknadsminister Margareta Winberg också. Men jag
kan inte förstå varför inte Moderaterna kan lita på
sina förtroendevalda ute i kommunerna.
Jag tycker också att det är dags för Vänsterpartiet
att redovisa sin inställning i den här frågan. I tidigare
debatter har Vänsterpartiet varit mycket svalt i den
här frågan och menat att allt i stället skall ligga på det
centrala planet. Men nu kanske Vänsterpartiet har
börjat svänga om och se att det inte går med bara
centralstyre.
Jag tror att vi kan lösa problemen med arbetslös-
heten om vi börjar inse att det faktiskt är människor
av kött och blod det handlar om, människor som
måste få hjälp för att komma tillbaka till ett jobb. Kan
man föra samman de goda krafterna - näringsliv,
arbetsförmedling, skola, arbetssökande och fackföre-
ning - tror jag faktiskt att man kan göra mycket i den
delen.
Vi måste nu för en gångs skull kanske ändra oss
och säga att vi inte skall detaljstyra allting från riks-
dagen - eller regeringen. Det är dags att vi förlitar oss
på att människor ute i landet förstår sig på en del
saker bättre än vad vi politiker gör. Vi har nu sagt: Nu
har ni möjligheten. Det enkla rådet till kommunerna
är egentligen: Gör vad ni vill! Fixa detta! Men klara
de mål som är uppsatta för att minska arbetslösheten!
Fru talman! Jag vill också kort kommentera dis-
kussionen om arbetslöshetsförsäkringarna. Man har
från visst håll försökt göra ett stort nummer av att vi
skjuter det beslut som fattades den 12 juli på framti-
den. Jag tycker inte att det är något fel i att som poli-
tiker vara lyhörd för vad folk tycker och tänker i olika
frågor. I den här frågan har det varit en massiv kritik
mot riksdagen, inte minst mot mig själv och Margare-
ta Winberg. Då tycker jag att det är bra om man som
politiker vågar erkänna att man kanske gjort ett fel
och skjuter detta framför sig för att kunna återkomma
med något bättre. Då tycker jag inte, Hans Andersson,
att man skall ta kortsiktiga politiska poäng genom att
kritisera detta. Då tycker jag faktiskt inte att man är
någon värdig politiker.
Sedan får man höra Elver Jonsson lovprisa den
statliga a-kassan, som infördes under den borgerliga
regeringen. Men, Elver Jonsson, den a-kassan hade
inte gett mer trygghet i dag än det förslag som vi nu
skrotar. Det var ungefär samma riktlinjer, samma
infallsvinklar i den statliga a-kassan. Elver Jonsson
sade att detta hade varit den stora lösningen. Det
skiljer litet grand här, Elver Jonsson, därför att ni
inrättade en arbetslöshetskassa där staten skulle sub-
ventionera administrationskostnaderna, det gjorde ni
med en enda tanke, att man skulle få en överström-
ning från de fackliga a-kassorna till den statliga a-
kassan. Jag tror aldrig att vi kommer tillbaka till att vi
skall ha en sådan uppläggning.
Fru talman! Det har diskuterats mycket om vad
oppositionen säger och här har varit stora diskussio-
ner mellan Dan Ericsson och Hans Andersson om de
olika budgetförslagen. Men det är faktiskt så att sam-
tidigt som moderaterna säger att man vill satsa mer,
man skall förbereda mer så att folk kommer ut i job-
ben, drar man in 6,1 miljarder från de arbetsmark-
nadspolitiska anslagen. Jag tycker att det hade varit
bra om Kent Olsson hade kunnat redovisa hur den
ekvationen skall gå ihop.
Det är inte det enda. Man drar in 60 miljarder ge-
nom sänkta skatter, 15 miljarder från kommunerna.
Vad händer med de 15 miljarderna, Kent Olsson?
Naturligtvis slår det ut i arbetslöshet på det kommuna-
la planet. Samtidigt säger ni att ni skall lösa detta, när
de metoder som moderaterna anför i sina motioner
inte är trovärdiga, aldrig har varit det och inte kom-
mer att vara det i framtiden heller.
Jag vill ställa en fråga till Elver Jonsson, för jag
fick inget svar för fjorton dagar sedan när vi hade en
debatt. Jag tycker att det är mycket intressant när man
från Folkpartiet drar in mer pengar från det arbets-
marknadspolitiska anslaget än det finns på anslaget.
Det hade varit roligt att få en redovisning av hur den
ekvationen går ihop. Jag kanske inte var den bäste i
matematik när jag gick i skolan, men ni vill dra in 5,7
miljarder från arbetsmarknadsåtgärder, där det rim-
ligtvis inte finns mer än något mellan 3 ½ och 4 mil-
jarder. Varifrån tar ni de andra miljarderna?
Fru talman! Vänsterpartiets företrädare har i sin
inledning sagt: Mer pengar hit och mer pengar dit.
Hans Andersson, det finns ingen trovärdighet i detta.
Det är populism. Jag sade till Hans Andersson i den
förra debatten att populismen i Sveriges riksdag äntli-
gen har fått ett ansikte genom honom. Hans Anders-
son bekräftar detta ytterligare i dag. Det är inte realis-
tiskt att säga att man skall kunna satsa miljard efter
miljard på olika områden. De miljarderna har inte
Hans Andersson och Vänsterpartiet någonstans.
Fru talman! Om det blir någon form av Hans eller
Greta, som nämndes här, tror jag arbetsmarknadsmi-
nistern får svara på. Däremot tycker jag att det kanske
hade varit mer trovärdigt om Hans Andersson hade
hänvisat till någon annan stor människa, nämligen
Hans Christian Andersen, den danske författaren.
Mellan honom och Hans Andersson i riksdagen finns
mycket stora likheter. Bägge två är mycket duktiga på
att måla upp luftslott och skriva fantasisagor.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemstäl-
lan.

Anf. 19 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Arbetsmarknadsutskottets ordförande
klagar på att vi kverulerar. Ja, vi tar det här på största
allvar, Johnny Ahlqvist. Vi är bekymrade över att den
socialdemokratiska politiken inte har medfört några
nya jobb under de två och ett halvt år man har varit
vid makten. Vi är bekymrade över AMS prognoser
för framtiden. Vi blir också bekymrade när Johnny
Ahlqvist i dag inte på något sätt talar om hur man
skall lösa arbetslöshetskrisen.
När Johnny Ahlqvist gick fram hade jag en för-
hoppning om att Socialdemokraterna nu skulle tala
om hur man ville lösa problemet. Inte ett ord om
detta. Han var trött på att höra siffror, sade han. Det
är klart att han är trött. Jag hade också varit trött om
jag hade varit socialdemokratisk politiker och fått
höra sanningens siffror, dvs. siffror som inte ger något
hopp.
Vi har presenterat vår politik i motioner och jag
presenterade den från talarstolen. Där talar vi om hur
vi vill förändra situationen på arbetsmarknaden. Vi
tror att vi måste förändra arbetsrätten, vi tror att vi
måste förändra lönebildningen och att vi måste sänka
skatter. Vi måste göra det företagsvänligt i Sverige.
Men det som socialdemokraterna väljer att angripa
oss för är att moderaterna skall dra in pengar från den
kommunala sektorn. Ja, det är riktigt. Vi drar in peng-
ar från den kommunala sektorn, men, och det nämner
inte Johnny Andersson, samtidigt som vi gör detta
sänker vi skatter. Människor får alltså mer pengar
över. Vår politik bygger på en helhet i detta. Det
bygger också på en helhet när vi vill satsa på offensi-
va arbetsmarknadspolitiska åtgärder med kvalitet i
stället för kvantitet.

Anf. 20 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Det verkar som om Kent Olsson blev
mycket irriterad av att jag kritiserade den moderata
politiken, för han döpte om mig i replikskiftet. Men
jag heter fortfarande Johnny Ahlqvist, Kent Olsson.
Kent Olsson säger att Socialdemokraterna inte gör
någon satsning på företag. Men företagen har ju inte
den uppfattningen, Kent Olsson. Man satsar 66 mil-
jarder detta år på industriinvesteringar. Hade man
satsat 66 miljarder på detta om man hade misstrott
den socialdemokratiska politiken? Det är inte så, Kent
Olsson, att vi för en politik som slår snett mot de
mindre och medelstora företagen. Tvärtom har vi gått
ut och sagt att vi måste göra någonting för de företa-
gen.
Sedan är det ju så här, Kent Olsson, att i Stock-
holmsregionen finns det i dag 11 000 fler jobb än det
fanns 1995. När Kent Olsson säger att arbetslösheten
har ökat stämmer det inte med verkligheten. Men man
kan aldrig använda sig av statistik. Det är ju det jag
säger i min inledning, Kent Olsson. För moderaterna
är de arbetslösa ingenting annat än statistik och åter
statistik. För oss socialdemokrater är de arbetslösa
människor av kött och blod. Den dag man från mode-
raternas sida kan diskutera på det sättet och se männi-
skorna som någonting annat än statistik kanske vi kan
börja diskutera hur vi skall arbeta gemensamt i ar-
betsmarknadsutskottet. Men när moderaterna konsek-
vent har den här inställningen finns det inga öppna
dörrar däremellan.

Anf. 21 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! För oss är de arbetslösa verkligen kött
och blod, Johnny Ahlqvist. Vi har lagt fram ett antal
förslag som vi är helt övertygade om leder till att
arbetslösheten kommer att minska. Socialdemokrater-
na väljer ju att lägga fram förslag som de inte själva
tror på. Senare i eftermiddag kommer vi att debattera
förändrade arbetsrättsregler. Om jag inte minns fel har
statsminister Göran Persson sagt att man egentligen
inte tror på de här förslagen, men man lägger fram
dem ändå.
Det är skillnaden mellan socialdemokratisk politik
och moderat politik. Vi tror på våra förslag. Vi är helt
övertygade om att våra förslag kommer att medföra
att vi får en minskad arbetslöshet. Den ena undersök-
ningen efter den andra tyder på detta. Sänkta skatter
ger fler jobb, minskade bidrag ger fler jobb, en spet-
sad arbetsmarknadsutbildning ger fler jobb, en för-
ändrad lönebildning ger fler jobb. Vi kan se oss om
runt om i världen och konstatera att sådan är situatio-
nen. Det är skillnaden. Vi står alltså för att vår politik
ger fler jobb.
När jag hör Johnny Ahlqvist förundrar jag mig.
Var finns optimismen inom socialdemokratin, var
finns möjligheterna att få fram fler jobb? Ingenstans
hör jag detta, inga förändringar, som EU säger, om
sänkta skatter. Allmänt prat om en sysselsättningsuni-
on, som inte ger några jobb. Skulle Johnny Ahlqvist
nu kunna tala om för mig i nästa replik: Var någon-
stans och hur tänker Socialdemokraterna se till att
minska arbetslösheten och få fram nya jobb? Det har
vi ännu inte hört i kammaren i dag, och det vore kan-
ske intressant om riksdagens största parti hade några
idéer kring detta och inte bara sade att statistiken inte
är så viktig. Det är viktigt för de arbetslösa männi-
skorna att det tillskapas jobb i det här landet.

Anf. 22 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Om Kent Olsson läser det betänkan-
de som vi har utformat i arbetsmarknadsutskottet kan
han se att där finns konkreta förslag på hur vi skall
kunna minska arbetslösheten. Vad jag vill diskutera
med Kent Olsson är det alternativ som Moderaterna
för fram. Detta innebär, som jag sade från talarstolen,
en större otrygghet för människorna.
Kent Olsson säger att Moderaterna vill ha en spet-
sad arbetsmarknadsutbildning. Men hur skall man
kunna spetsa en arbetsmarknadsutbildning när man
drar bort 6,1 miljarder från anslaget? Den ekvationen
går inte ihop, Kent Olsson. Den ekvationen är inte
trovärdig.
Kent Olsson sade också att 55 arbetstillfällen för-
svinner från Vargön, och det är naturligtvis beklag-
ligt. Men vad kommer att hända om man drar in 15
miljarder från den offentliga sektorn? Kent Olsson
och Moderaterna säger inte att detta kommer att resul-
tera i arbetslöshet för sjukvårdsbiträden, undersköter-
skor och kommunalanställda. Moderaterna prioriterar
inte den gruppen.
Vad gäller lönebildningen hänvisar alltid Modera-
terna till USA och Nya Zeeland, men man nämner
inte att år 1979 kunde 10,5 % av människorna där inte
försörja sig på ett arbete och att den siffran 1990 har
ökat till 17 %. Det är den utformning av lönebildning-
en som Moderaterna vill ha i det svenska samhället,
men den utformningen betackar vi socialdemokrater
oss för.

Anf. 23 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Utskottets ordförande öppnade mjukt
och försiktigt, och mycket av det han sade gick att
instämma i. Han talade om samling och om att öppna
den traditionella arbetsmarknadspolitiken och söka
nya vägar. Det var nästan så att det han sade hade en
liberal klang. Han sade också att det inte går att lösa
allt centralt. Oerhört klokt tänkt - om ändå den soci-
aldemokratiska regeringspolitiken präglades mer av
det!
Han sade också att arbetsmarknadspolitiken inte
kan lösa allt. Det är något som jag har försökt säga
rätt många gånger i den här kammaren. Arbetsmark-
nadspolitiken kan aldrig bli något annat än ett kom-
plement, men för den skull är det ju inte oviktigt hur
detta komplement ser ut.
Johnny Ahlqvist var något störd över att jag hade
talat om det tillkännagivande utskottet ger, men det
låg ingen anklagelse i det jag sade, utan det var ett
försök till beröm. I sak innehåller det tillkännagivan-
det utomordentligt viktiga justeringar. Det gäller
möjligheten för de arbetshandikappade att få vara
kvar på sina jobb, det gäller kvaliteten i arbetsmark-
nadsutbildningen, det gäller invandrarkvinnornas
svåra situation, och det gäller att de kommunala ar-
betsförmedlingsnämnderna inte skall styras så hårt.
Detta ligger också i linje med vad Johnny Ahlqvist
sade. Det är klokt att utskottet och också Socialdemo-
kraterna i de här viktiga arbetsmarknadspolitiska
frågorna hade kuraget att korrigera de förslag från
regeringen som vi har underkänt.
Johnny Ahlqvist säger också att man fullföljer
samarbetet med Centerpartiet. Ja, det är möjligt att
man fullföljer det samarbetet, men det är också
mycket som avbryts. En hel del förslag under detta år
har tillkommit under panik och varit föga genomtänk-
ta.

Anf. 24 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Elver Jonsson får det nästan att
framstå som att vi är överens om det mesta. Vi är
överens om mycket. Det gäller t.ex. de tre ben som
Elver Jonsson åberopar hela tiden, nämligen en aktiv
arbetsmarknadspolitik, näringspolitik och sunda
statsfinanser. Där har vi inga skiljaktiga meningar. Jag
blev litet orolig när Elver Jonsson sade att jag lät som
en sann liberal, och jag funderade på vad jag hade
sagt för fel, för det facket vill jag inte placeras i. Elver
Jonsson kanske missar en sak när han talar om de tre
benen. Den som har sett ett bord eller en stol med tre
ben vet att det är betydligt lättare att välta än ett bord
eller en stol med fyra ben. Vad som inte finns med i
Folkpartiets förslag är det fjärde benet, som Social-
demokraterna har, nämligen satsningarna på utbild-
ning. Om vi skall kunna hitta en samsyn mellan Folk-
partiet och oss är det viktigt att Folkpartiet komplette-
rar de tre benen med ett fjärde, nämligen utbildnings-
satsningarna.

Anf. 25 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag sätter gärna till både ett fjärde
och ett femte ben, men de tre första är de mest vitala
och de bärande. Vi får inte glömma bort att vi ännu
inte har facit på den satsning som nu sker på utbild-
ningspolitikens allmänna del. Jag har här i kammaren
några gånger påmint om att vi inte får glömma bort att
den utbildning som nu erbjuds riktar sig till den grupp
människor i samhället som har den svagaste utbild-
ningsbenägenheten. Det gör att det här är en tung sak.
Johnny Ahlqvist har klagat på att vi är för pessi-
mistiska och att vi kverulerar och kritiserar för hårt.
Det är möjligt, men det är en stilla västanfläkt i jäm-
förelse med det som skedde under den förra mandat-
perioden, som den minnesgode kanske erinrar sig.
Samtidigt erkänner Johnny Ahlqvist - och det skall
han hållas räkning för - att kritiken har påverkat ock-
så de ställningstaganden som den socialdemokratiska
utskottsgrupperingen står bakom i detta betänkande.
Vi behöver ha en helhetssyn. Vi behöver ompröva
mycket - inte satsa på återställare av 1994 års höst-
modell, utan något nytt och konstruktivt. Tjänste- och
servicesektorn behöver lyftas fram, skatter och avgif-
ter bör ligga på en rimlig nivå, och kvaliteten i ut-
bildningen skall höjas. På de punkterna finner jag att
det finns ett betydande stöd långt in i socialdemokra-
tiska kretsar, och jag är därför rätt hoppfull om att
regeringen ändå skall ta till sig det här. Jag tror näm-
ligen att det är viktigt att vi korrigerar det här, i en ny
tid då det är betydligt svårare att hjälpa människor till
ett eget arbete, men för den skull inte mindre viktigt.

Anf. 26 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Det har alltid varit oppositionens sto-
ra fördel att kunna vara kverulanter. Det var också vi
när vi satt i opposition. Det är alltid lättare för oppo-
sitionen att lösa arbetslöshetsproblem och alla andra
problem, eftersom man inte behöver ta det ekonomis-
ka ansvaret.
Det är positivt att höra att Elver Jonsson säger att
man inom Folkpartiet är beredd att satsa mer på ut-
bildning. Utbildningssatsningar har ju en direkt bärig-
het på det som Elver Jonsson efterlyste från talarsto-
len, nämligen en bra näringspolitik. I dag hör vi att
företagen är beredda att anställa mer folk, men de
kanske inte kan få tag på den sorts människor som de
behöver anställa. Det är oerhört viktigt att man inte
får nya flaskhalsproblem, utan att man får tillgång till
arbetskraft som omedelbart kan sättas in på de lediga
jobben. Jag tror att vi har i stort sett samma syn på
detta, Elver Jonsson.
Jag har fortfarande inte fått ihop ekvationen vad
gäller att Folkpartiet vill dra in 5,7 miljarder fastän
det bara finns 4 miljarder. Men vi får väl ha fler de-
batter, så att jag kan få ett svar på detta. Elver Jonsson
säger ju samtidigt att Folkpartiet går i bräschen när
det gäller satsningar på kvinnorna. Det är väl inte
riktigt med sanningen överensstämmande. Om man
minskar de arbetsmarknadspolitiska medlen slår det
kanske hårdare mot kvinnorna. Då är det lätt att skriva
i en reservation att man skall göra si eller så, men
verkligheten är ju en annan, Elver Jonsson.

Anf. 27 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det var en sur utskottsordförande!
Jag vill ändå börja med att gratulera honom. Jag var
inte så elak i mitt huvudanförande, utan jag gratulera-
de Johnny Ahlqvist till att han i vissa fall, för skams
skull, bidrog till en del tillkännagivanden.
Jag vill ändå vända mig mycket kraftigt emot an-
klagelserna om att jag inte i utskottet framför mina
synpunkter. Jag vill påstå att jag hör till de aktivare i
utskottet - så aktiv att jag i samtliga de fall som jag
har tagit upp dessutom har talat och motiverat mitt
ställningstagande om att det har skett en dålig bered-
ning. I några fall föreligger det dessutom ett särskilt
yttrande i frågan, som ändå utskottsordföranden borde
ha läst.
Det är inte bara jag som har denna uppfattning vad
gäller beredningen. Jag hör ungefär motsvarande
domar, mycket hårdare formulerat, från fackföre-
ningsrörelsen. Jag hör oerhört mycket kritik från
AMS, från forskare, från kommunerna, osv. Det är en
bekymmersam situation för arbetsmarknadspolitiken
och sysselsättningspolitiken, och så har det varit
länge. Det borde väl Johnny Ahlqvist kunna erkänna.
Johnny Ahlqvist anklagar oss för att vara pessi-
mister och kverulanter, men vi är ju tvärtom fyllda
med förslag, progressiva förslag, som dessutom inne-
håller sådant som arbetstidsförkortning och ett delat,
nytt socialt och finansiellt ansvar, där näringslivet bär
sin del.
Men vi kan inte bortse från siffrorna. Det är inte
H C Andersen som skriver Konjunkturinstitutets rap-
port, AKU-statistiken, och alla siffror i november är
negativa. Johnny Ahlqvist måste försöka att besinna
sig! Detta gäller likaså AMS prognoser och rapporter.
Jag är mycket olycklig över detta, och det är vi alla.
Jag söker inte strid om det utan vill att regeringen
fokuserar mer på arbetslöshetsfrågorna.
Johnny Ahlqvist säger: Ni har inget gemensamt
alternativ. Tacka för det! Vi står för totalt skilda upp-
fattningar inom oppositionen. Vad jag kräver ur arbe-
tarrörelsesynpunkt är att regeringen, som jag uppfat-
tade fick ett mandat tillsammans med oss från väljarna
år 1994, återkommer till huvuduppgiften att bekämpa
arbetslösheten och göra det på ett rättvist sätt.
När det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder
vill jag läsa ur statistiken, även om Johnny Ahlqvist
tycker att det bara är siffror. Arbetsmarknadsutbild-
ning har minskat med 17 % på ett år, beredskapsarbe-
te har minskat med 39 % på ett år, utbildningsvikariat
har gått ned med 17 % på ett år, rekryteringsstöd har
minskat med 32 % på ett år, lönebidrag har minskat
med 8 %,och ALU gått upp med 27 %, och så är
tendensen. Det är också vad AMS varnar för.
Det är usel kvalitet, och en usel utveckling. Vi var
helt överens om detta under förra mandatperioden.
Johnny Ahlqvist skall hålla sig till konsekvens och
sanning!

Anf. 28 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Det var inte mycket man behövde
kritisera Vänsterpartiet för. Halva Hans Anderssons
inlägg handlade återigen om statistik, statistik och åter
statistik och eländes elände. Jag vet inte vad det kon-
struktiva i Vänsterpartiets politik är.
Det är klart att jag är lika bekymrad över att man
minskar på arbetsmarknadsutbildningen, Hans An-
dersson. Men det är inte relevant att göra den jämfö-
relse som Hans Andersson här gör. Vi har i utskottet
sagt att om man skall satsa på arbetsmarknadsutbild-
ning framöver får det inte bli någon sorts förberedan-
de utbildning, utan den utbildningen skall ske inom
det reguljära utbildningssystemet. Om man räknar
bort en del av den statistiken tror jag faktiskt att kata-
strofen inte är så stor som Hans Andersson här försö-
ker låtsas att den är.
Hans Andersson tyckte kanske att jag var för kri-
tisk när det gällde beredning. Jag delar Hans Anders-
son uppfattning, och det sade jag i den förra debatten,
att den nya budgetprocessen inte är avpassad efter hur
verkligheten ser ut i riksdagsarbetet, utan vi måste
börja betydligt tidigare om man skall kunna klara av
detta.
Men jag vet inte om man som Hans Andersson i
massmedierna kan rikta kritik mot att utskottsbered-
ningen inte har fungerat. Som jag sade inledningsvis
har utskottet haft elva sammanträden för att göra
dessa betänkanden. Vi har haft extrasammanträden,
och vi, och framför allt personalen, har ställt upp. Jag
tror inte att det är så dåligt berett som Hans Anders-
son låter göra gällande. Men det är en infallsvinkel
om man vill svärta ned socialdemokratiskt politik.
Jag har fortfarande inte fått något svar från Hans
Andersson på hur man skall finansiera alla de löften
man ställer ut i dagens debatt.

Anf. 29 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill säga några saker. Det finns
ett förslag om att man skall ha ökad lokal samverkan,
någonting som Johnny Ahlqvist här kan ställa upp på.
Vi satt själva i samma kommitté, Arbetsmarknadspo-
litiska kommittén, som ville se en lokal samverkan
mellan AMI, arbetsförmedlingarna, försäkringskassan
och kommunen för att på bästa effektiva sätt genom
individuella handlingsplaner hjälpa dem som hade
bekymmer. Det är någonting som jag hoppas skall
komma till stånd. Utskottet talar väl om det. Skulle
inte Johnny Ahlqvist kunna utöva något större på-
tryckningar så att regeringen kunde kläcka ur sig ett
förslag? Det skulle jag vara tacksam för.
Sedan vill jag ägna den sista minuten av min tale-
tid till något annat. Johnny Ahlqvist sade i sitt anfö-
rande: Nu är det dags för en ny arbetsmarknadspoli-
tik. Det var ungefär som TT-meddelandet från Marga-
reta Winberg i går. Nu måste de lokala parterna klara
det mesta. Hans Andersson gillar väl inte det. Han vill
bara att staten skall ingripa. Vad kommer detta ifrån?
Det stämmer inte. Läs motionerna, och se vad vi sä-
ger!
Är det någon ny politik som föreligger vid sidan
av den politik som finns i det tjocka betänkande som
Johnny Ahlqvist har? Det finns inga nyheter där, utan
det är en uppföljning av sommarens beslut. Vi har
snarast sett problem med arbetsförmedlingarnas sätt
att fungera. Vi har sett problem med regeringens
volymkrav. Vi har sett problem med att regeringen
sätter rekryteringsstöd högst.
Jag ser bara problem. Det är inte jag som är kveru-
lant, utan det är de som på lokalt plan skall arbeta
med de instrument som riksdagsmajoriteten har beslu-
tat om på regeringens uppdrag som klagar. Det verkar
nu som att Johnny Ahlqvist förespråkar en total an-
norlunda politik. Vi skall inte skall ha någon nationell
politik kvar. Det är ett sätt att gå den europeiska vä-
gen, befria den ekonomiska politiken från arbetslös-
hetsspöket och lasta över det på social politik i kom-
munernas regi.
Om så är fallet är Vänsterpartiet bestämda mot-
ståndare till en sådan inriktning tillsammans med hela
den samlade fackföreningsrörelsen. Låt oss återkom-
ma till de sammanhangen senare, Johnny Ahlqvist.

Anf. 30 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag sade inte att man skulle föra ned
all arbetsmarknadspolitik på det lokala planet. Jag
sade att vi kanske var tvungna att ta hjälp från kom-
muner och andra intressenter på ett helt annat sätt än
vad vi har gjort i den tidigare arbetsmarknadspoliti-
ken.
Naturligtvis har staten det övergripande ansvaret
för arbetsmarknadspolitiken, eftersom det är en del av
den ekonomiska politiken. Därför kan man inte göra
på något annat sätt. Jag tycker att Hans Andersson
åtminstone kunde lyssna på vad jag säger här.
När det gäller rehabiliteringsförslagen har jag ing-
en annan uppfattning än Hans Andersson i den frågan.
Nu har arbetsmarknadsministern suttit och lyssnat
både på Hans Andersson och mig i debatten, så vi kan
kanske förvänta oss att det kommer ett förslag på den
del som gäller rehabiliteringen.
Det var ett bra förslag som Arbetsmarknadspoli-
tiska kommittén tog fram. 60 000 människor faller i
dag mellan stolarna och kastas mellan försäkringskas-
sa och arbetsförmedling. Det är inte något värdigt att
behandla människor. Jag tror säkert att det kommer
ett bra förslag från Arbetsmarknadsdepartementet om
detta.
Herr talman! Jag är ändå orolig. Jag säger inte att
man i Vänsterpartiet är populister om jag inte har fog
för detta. Vänsterpartiet är det enda parti i denna
kammare som har lagt fram förslag som bryter ige-
nom det utgiftstak som riksdagen beslutade om under
våren. Vad händer om man spränger detta utgiftstak?
Jag tror att det finns samlad bedömning både i denna
kammare och i verkligheten utanför denna kammare
att detta skulle innebära en ränteökning.
Var får en ränteökning till följd, Hans Andersson?
Jo, prisökningar, hyresökningar och att investerings-
räntan stiger. Vad innebär detta? Ökad arbetslöshet.
Därför tycker jag att det hade varit rimligt att Hans
Andersson kanske hade accepterat att man har ett
utgiftstak som riksdagen har beslutat om och inte
säger till väljarna där ute: Vi vill göra det här, och vi
vill göra det här. Det är ingen verklighet, Hans An-
dersson.

Anf. 31 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Johnny Ahlqvist sade att det var
skönt med en invit från Dan Ericsson. Men för att det
skall bli någonting av det hela vill jag ha svar på det
skisserade program som jag berörde i mitt anförande.
Det handlar först bl.a. om att avreglera arbets-
marknadspolitiken. Såvitt jag förstod av det inlägg
som Johnny Ahlqvist gjorde är han inne på den in-
riktningen. Jag skulle bara vilja ha det bekräftat. Då
kan vi bocka av det som den första punkten där vi är
överens.
Det andra var satsningen på kommuner och lands-
ting för att förhindra uppsägningar och se till att vi har
en värdig vård och omsorg.
Det tredje var tjänstesektorn. Det aktuella i debat-
ten i dag är tjänsteföretag i hushållssektorn. Hur ser
egentligen Johnny Ahlqvist på detta? Det finns olika
förslag. Finns det möjlighet att vi kan samlas till en
konkret åtgärd just på detta område?
Det fjärde jag pekade på ett var företagsinriktat
program för att underlätta företagande. Jag skulle
vilja ha något svar på dessa frågor.
Herr talman! Johnny Ahlqvist sade att han inte är
Peter Pan som kan lösa alla frågor. Jag tror väl inte att
någon tar Johnny Ahlqvist för Peter Pan. Men det får
inte heller bli så att han blir en John Blund som säger
god natt till arbetsmarknadspolitiken.

Anf. 32 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Det verkar som att sagostunden fort-
sätter här i kammaren. Jag sade faktiskt inte att jag
skulle vara någon sorts Peter Pan. Jag sade att det
finns alltför många politiker i det här landet som tror
att man kan lösa allting genom centrala beslut. Vips
kan man med ett trollspö trolla bort arbetslösheten!
Vi får inte ha någon övertro på oss själva att vi
kan klara av allt detta. Jag syftade på den första punkt
som Dan Andersson tog upp. Jag menade att man
kanske måste avreglera litet grand av arbetsmark-
nadspolitiken och kanske ha enklare mål där vi i stäl-
let gör en målstyrning från riksdagen och regering och
riksdag gör en beställning till dem som skall verkstäl-
la detta: Lös detta problem. Ni får göra hur ni vill på
det kommunala planet. Det var vad jag menade. Där
kan vi vara överens, Dan Ericsson och jag.
När det sedan gäller tjänsteföretagen finns det en
utredning - jag vet inte om den är klar ännu - som ser
över frågan och som skall återkomma med ett förslag.
Vi får väl se vad utredningen kommer fram till. Jag
kan inte se någon anledning till att föregripa utred-
ningens resultat. Jag tror själv att det kan innebära ett
antal arbetstillfällen i den privata tjänstesektorn. Men
skillnaden mellan Dan Ericssons och min uppfattning
är kanske att jag tycker att man skall kunna hjälpa
företaget och inte den enskilde människan som får
servicen utförd. Här har vi kanske litet svårare att
diskutera oss samman.

Anf. 33 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Johnny Ahlqvist förväxlar mig med
Dan Andersson, som väl utreder frågan om tjänstefö-
retagen. Det skall i och för sig bli intressant att se om
det blir ett förslag som vi kan samlas om, oavsett våra
efternamn.
Jag vill peka på att vi för kristdemokraternas del
har lyft fram den danska modellen, som innebär att
man underlättar för företagande i tjänstesektorn. Det
är detta som det handlar om hela tiden, vilket Johnny
Ahlqvist borde ha lärt sig efter det antal debatter som
vi har haft i detta ämne. Jag noterar att han ännu inte
har tagit till sig det.
Sedan, herr talman, går det inte att likt Peter Pan
vifta med trollspöet och med några centrala beslut
lösa det hela, utan det skall ned i verkligheten, på den
kommunala nivån. Det är också precis det som vi
kristdemokrater står för och som vi har skrivit i reser-
vationer och i särskilda yttranden. Vi måste också i
arbetsmarknadspolitiken föra in subsidiaritetsprinci-
pen, det svåra ordet, som innebär att besluten förs ned
till lägsta möjliga effektiva nivå. För den skull skall vi
inte totalt avhända oss det nationella ansvaret för
arbetsmarknadspolitiken. Men det är på den lokala
nivån som problemen kan lösas. Det är därför det
måste ske en samverkan mellan kommun, arbetsför-
medling och försäkringskassa. För att konkret kunna
göra någonting måste man också ha gemensamma
ekonomiska resurser, och man måste riva upp regel-
systemen, som är för rigida.
Min tolkning av Johnny Ahlqvists inlägg är att ni
faktiskt är helt inne på detta med subsidiaritetsprincip
också i arbetsmarknadspolitiken.

Anf. 34 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Det måste väl ändå framgå av det
betänkande som vi diskuterar i dag vad inställningen
bland socialdemokraterna är. Jag försökte också re-
dogöra för den från talarstolen, men jag vet inte om
Dan Ericsson inte lyssnade på mig vid det tillfället.
Jag redogjorde i alla fall för vår syn på frågorna. Jag
sade att jag förutsätter att det pressmeddelande som
gick ut från Arbetsmarknadsdepartementet i går andas
samma syn på frågorna. Jag tycker att Dan Ericsson
skall ställa frågan till arbetsmarknadsministern.
Vi som har suttit i Arbetsmarknadspolitiska
kommittén för att försöka forma arbetsmarknadspoli-
tiken tror att det kanske finns bättre krafter på det
lokala planet. Om man för in företagare, fackföre-
ningar, kommuner och arbetsförmedlingar, tror jag att
man kan finna bra lösningar på många av problemen.
När det gäller punkt 5 i Dan Ericsson förslag om
satsningar på vård och omsorg överlämnar jag med
varm hand frågan till arbetsmarknadsministern.

Anf. 35 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag välkomnar det som Johnny
Ahlqvist sade i talarstolen, att bl.a. arbetsmarknads-
politiken skall föras ned till det lokala planet för sam-
ordning. Jag har suttit i Arbetsmarknadspolitiska
kommittén, där vi i Miljöpartiet avgav en reservation.
Vi vill nämligen gå längre med en sammanslagen
organisation, i vilken vi vill att arbetsförmedling,
försäkringskassa och delar av socialtjänsten skall
ingå. Vi vill också att de olika ersättningssystemen
skall samordnas. Vi är nu på rätt väg. Vi hoppas att vi
med arbetsmarknadsministerns hjälp skall gå vidare
med detta och att det så småningom skall komma ett
bra förslag från regeringen i frågan.
Jag vill upprepa en fråga som jag brukar ställa till
Johnny Ahlqvist. Det gäller den bortre parentesen i a-
kassan. Försämringarna i a-kassan skjuts nu upp till
mars, och det skall komma ett nytt förslag som skall
grunda sig på ARBOM-utredningen. Men den bortre
parentesen skall ju dock börja gälla från den 1 januari
1996. Därför undrar jag om Johnny Ahlqvist tillsam-
mans med arbetsmarknadsministern nu har kommit på
vad de som blir utförsäkrade 1998 skall göra efter den
bortre parentesen.
En annan fråga gäller detta med arbetstidsför-
kortning, som jag har fört fram många gånger. Varför
vill inte Johnny Ahlqvist göra upp med kvinnorna
inom det socialdemokratiska partiet, som verkligen
vill ha en arbetstidsförkortning, så att en sådan kan
genomföras så småningom? Likaså borde man efter
Miljöpartiets modell införa det s.k. friåret, som vi
kallar för sabbatsår.

Anf. 36 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! När det gäller den bortre parentesen
vet Barbro Johansson mycket väl att denna riksdag
har fattat ett principbeslut om att arbetslöshetsförsäk-
ringen skall vara en omställningsförsäkring. Skall det
vara någon trovärdighet i att ha en omställningsför-
säkring, kan det ju inte vara någon sorts allmän med-
borgarlön som skall gälla hela livet. Då måste det
faktiskt vara så att man efter en viss tid inte längre
omfattas av försäkringen, utan då måste ett annat
system träda in. Just därför har arbetsmarknadsminis-
tern sagt och det sägs i utskottsbetänkandet att vi skall
ta ett samlat grepp om hela arbetslöshetsförsäkringen.
Det är ju därför vi skjuter upp beslutet från den 12
juli. Under tiden har Arbetsmarknadsdepartementet
möjlighet att återkomma till riksdagen med en samlad
lösning för hela arbetslöshetsförsäkringen. Där kom-
mer naturligtvis att ingå vad som händer efter den
bortre parentesen.
När det gäller arbetstidsförkortningen tror jag att
man från Miljöpartiet har någon form av övertro på
den. Jag är inte motståndare till en arbetstidsförkort-
ning. Men den skall inte användas som ett sätt att
minska arbetslösheten, som Miljöpartiet föreslår, för
då fördelar man bara arbetslösheten i stället. Arbets-
tidsförkortning löser inte alla problem. Men jag kan
återkomma i nästa replik, herr talman, för att vidare-
utveckla min syn i denna fråga.

Anf. 37 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Det är naturligtvis välkommet att det
äntligen skall komma ett förslag om vad som skall
hända efter den bortre parentesen i och med att den nu
börjar rulla från den 1 januari 1996. Jag hoppas att
förslaget skall vara framme i mars månad då proposi-
tionen läggs fram.
När det gäller arbetstidsförkortningen tycker vi
självfallet att det är ett bra sätt att lösa arbetslösheten,
men det är också ett bra sätt att åstadkomma att män-
niskor mår bättre, som jag har framfört. Det har gjorts
försök med arbetstidsförkortning i Sverige. Vi vet att
det också har gjorts försök i bl.a. Tyskland, där man
säger att en miljon nya arbeten har skapats på grund
av arbetstidsförkortningen. Varför skall vi i Sverige
och i denna kammare hålla på att vi måste ha en ar-
betstid som är 40 timmar i veckan? Vi måste komma
ned till lägre nivåer. Varför kan alla andra länder
utom Sverige införa arbetstidsförkortning? Titta bara
på Finland, som nu har genomfört en arbetstidsför-
kortning, och på Danmark där man nu har en kortare
arbetstid än vi. Även i Norge har man minskat arbets-
tiden. I Tyskland har man som sagt fått fram många
nya arbetstillfällen.

Anf. 38 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Barbro Johansson, vi är ju inte oense
i denna fråga. Jag har sagt att jag för min del inte kan
se fyrtiotimmarsbegreppet som något ytterst heligt.
Men jag tycker inte om när man från Miljöpartiet
försöker använda förslaget om arbetstidsförkortning
som ett argument för att lösa arbetslösheten, för det
gör den inte.
Både Barbro Johansson och jag har varit i Tysk-
land och studerat de experiment som har förekommit
där. Men det var ju så, Barbro Johansson, att arbetsti-
den faktiskt blev längre efter att man hade infört
sänkningen, eftersom man i stället höjde sin lön. Ar-
betstiden sänktes till 35 timmar, men den genomsnitt-
liga arbetstiden blev 41 timmar. Därmed ökade man
den ursprungliga arbetstiden med en timme, av eko-
nomiska skäl.
Sedan är det nog viktigt att vi som politiker även
tar hänsyn till och lyssnar på vad folk tycker i arbets-
tidsförkortningsfrågan. Det har gjorts försök i bl.a.
Växjö. Växjö kommun har 5 000 anställda. De er-
bjöds alternatiaven fem timmars arbetstidsförkortning
per vecka eller en tioprocentig lönehöjning på två år.
Av de 5 000 människor som har fått detta erbju-
dande, Barbro Johansson, är det 160 som har tackat
ja. Det är alltså långt ifrån de 77 % som Barbro Jo-
hansson sade vill ha en kortare arbetstid. Jag tycker
jag att det är viktigt att vi för en dialog med de männi-
skor som kanske vill ha kvar arbetstiden och i stället
får högre lön.

Anf. 39 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Varje gång vi under de senaste åren
har haft en arbetsmarknadspolitisk debatt, har det
skett mot en väldigt dyster bakgrund. Så är tyvärr
fallet också i dag. Massarbetslösheten består, och
enligt AMS prognoser finns det ingen större ljusning i
sikte. Arbetsmarknadspolitiken är en väldigt viktig del
av den politiska helheten. Men det är inte i första
hand genom arbetsmarknadspolitiken nya jobb kan
skapas, utan inom andra politikområden. Då handlar
det om ekonomisk politik, skattepolitik, näringspoli-
tik, energipolitik, utbildningspolitik osv.
En av de absolut viktigaste förutsättningarna för
tillväxt och nya jobb, är att vi har ordning och reda på
statens affärer. Den viktiga grundstenen är nu lagd.
Genom samverkan mellan Centern och Socialdemo-
kraterna har ett omfattande saneringsarbete genom-
förts. Budgetunderskottet minskar dramatiskt, och
räntan sjunker. Om vi över huvud taget skall kunna
driva en framåtsyftande politik för nya jobb, måste
det ske av egen kraft och inte med lånade pengar.
Detsamma gäller för övrigt hela välfärdspolitiken i
vid mening.
Det finns som sagt många ljuspunkter i ekonomin
i Sverige. Räntan har sjunkit med 4,5-5 % under de
senaste 18 månaderna. Statens upplåningsbehov har
minskat med mer än 100 miljarder kronor. Kronan har
stärkts. Inflationen är näst intill obefintlig. Det här
skapar en väldigt bra grund för tillväxt och nya jobb.
Den relativt låga räntan är också en starkt bidragande
orsak till att investeringarna i näringslivet nu beräknas
komma upp i rekordnivåer. För nästa år redovisas
investeringar på 65-70 miljarder kronor i näringsli-
vet.
I det sysselsättningspolitiska beslut som fattades i
somras, den 12 juli, ingick flera delar som träder i
kraft först vid stundande årsskifte och som vi alltså
inte har sett effekterna av än. Det gäller bl.a. de
sänkta arbetsgivaravgifterna riktade mot de minsta
företagen, lindrad dubbelbeskattning och förbättrad
kapitalförsörjning för småföretagen. Det gäller också
de här tre speciella programmen som får 1 miljard
kronor var, ett program för småföretagsutveckling, ett
program kretsloppsanpassning och så det s.k. Öster-
sjöprogrammet.
Jag är övertygad om att inte minst dessa miljard-
program är en viktig upptakt för en hållbar utveckling
med nya jobb. Det är i första hand inom de mindre
företagen som den stora potentialen för nya jobb
finns. De förbättringar som görs för just småföreta-
gen, kommer att fungera som en viktig vitamininjek-
tion.
Den s.k. gröna sektorn är enligt OECD är världens
snabbast växande marknad. Här måste ambitionen
vara att Sverige skall vara världsledande. Det handlar
om allt från traditionellt kretsloppsarbete med återan-
vändning och återvinning till miljöteknik i den inter-
nationella frontlinjen. Det handlar om upprustning av
VA-system, sanering av förgiftade markområden osv.
Jag är också övertygad om att omställningen av ener-
gipolitiken, med avveckling av kärnkraften och utnytt-
jande av förnybara, inhemska energikällor, är ett
annat område som ger stora möjligheter för ny syssel-
sättning i vårt land.
De två aktuella betänkanden som nu diskuteras är
omfattande och berör en mängd olika frågeställningar
och områden. Jag tänkte kommentera några av dem
här, närmare bestämt fem stycken.
Det första område jag vill ta upp är målsättningar-
na för AMS verksamhet. Det finns de facto en klar
och tydlig konflikt mellan kvantitativa mål och kvali-
tativa mål. Om det kvantitativa målet ges alltför hög
prioritet, är risken uppenbar att det blir åtgärder som
är billiga som prioriteras i första hand - oavsett vilken
kvalitet det är på åtgärderna. Givetvis är det viktigt att
många erbjuds olika arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der, men det är samtidigt viktigt att kvaliteten upp-
rätthålls. Jag tycker att det är väldigt bra att utskottet
är tydligt på den punkten och säger att det är särskilt
viktigt att tillräckligt utrymme skapas för arbetsmark-
nadsutbildning i form av kvalificerad yrkesutbildning.
Jag vill också för egen del gärna understryka detta
uttalande. Det vill jag göra mot bakgrund av att det
redan i dag finns en brist på arbetskraft inom vissa
yrkesområden. Konjunkturen är enligt alla bedöm-
ningar på väg uppåt, och då är det särskilt viktigt att
uppgången inte motverkas av att det uppstår flaskhal-
sar i produktionen genom att speciella kompetenser
blir en bristvara. Skulle en sådan situation uppstå är
det dessutom risk för löneglidning och ökad inflation.
Utskottets tillkännagivande på den här punkten är
mycket viktigt. Jag utgår från att regeringen och ar-
betsmarknadsministern noga följer frågan och vidtar
åtgärder om det är nödvändigt.
Det andra område jag skulle vilja kommentera, är
de arbetshandikappades situation. Det sparbeting som
regeringen i budgetpropositionen lagt på Samhall
innebär en uppenbar risk att arbetshandikappade sägs
upp. Självklart skall även Samhall effektiviseras, och
det skall ställas krav på ökad produktivitet osv. Men
utskottet har på denna punkt gjort en annan bedöm-
ning än regeringen, och därför tillförs Samhall ytterli-
gare 75 miljoner kronor. Jag bedömer att inga arbets-
handikappade skall behöva sägas upp inom Samhall
med detta tillskott.
Frågan om dem som, inte minst inom den ideella
sektorn, är anställda med lönebidrag, har ju varit en
följetong under det senaste året. Det har kommit ett
par utskottsinitiativ för att förhindra uppsägningar på
grund av sänkt bidragsnivå. Jag hoppas att vi nu under
våren definitivt skall kunna ta ställning för att skapa
trygghet för dessa människor. Min och Centerns ut-
gångspunkt är att det även fortsättningsvis skall kunna
utgå bidrag med upp till 90 % av lönesumman inom
den ideella sektorn.
Det tredje område jag vill beröra är jämställdhet
och kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Hittills
har arbetslösheten varit lägre bland kvinnor än bland
män, men nu närmar sig kvinnorna männen, och kvin-
nornas arbetslöshet kommer med all sannolikhet att
passera männens under det kommande året. Det beror
bl.a. på att den offentliga sektorn kommer att dra ned
ytterligare.
Det är därför oerhört viktigt att arbetsmarknads-
politiken särskilt inriktas på kvinnornas situation.
Tyvärr har de arbetsmarknadspolitiska insatserna inte
fördelats på ett ur jämställdhetssynpunkt godtagbart
sätt. Enligt utredningen Hälften kunde vara nog,
kommer inte kvinnor i fråga för dyrare arbetsmark-
nadsinsatser i samma utsträckning som män. Kvinnor
får oftare erbjudanden om s.k. kallas-vid-behov-
arbeten. De får kortare arbetsmarknadsutbildningar
och deltar inte lika ofta som männen i projektanställ-
ningar.
Detta är självklart inte en acceptabel situation. Ut-
skottet gör mycket skarpa markeringar på den punkten
och utgår från att jämställdhetsaspekten bättre skall
prägla de arbetsmarknadspolitiska insatserna i framti-
den.
Det fjärde område jag vill kommentera handlar om
decentraliseringen av arbetsmarknadspolitiken. I
beslutet i somras ingick också ett beslut om decentra-
lisering av arbetsmarknadspolitiken. Det var första
steget i ett viktigt systemskifte. Det finns nu en lokal
arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun, och en
majoritet av ledamöterna tillsätts på förslag av kom-
munen. Det skapar förutsättningar för en bättre lokal
anpassning och för en bättre samverkan mellan den
statliga arbetsförmedlingen och kommunens resurser.
Det finns dock signaler från många kommuner om
att man känner sig kraftigt kringskurna i sin verksam-
het i de lokala arbetsförmedlingsnämnderna. Därför är
det viktigt att följa upp det här beslutet så att det inte
blir pappersreform utan en reform som verkligen
leder till mindre av centrala riktlinjer och till mer av
lokala initiativ utifrån den enskildes och den lokala
arbetsmarknadens förutsättningar.
Det är därför bra att utskottet gör ett tillkännagi-
vande på denna punkt där utskottet med kraft under-
stryker att arbetsförmedlingsnämnderna, med ut-
gångspunkt i den nationella arbetsmarknadspolitiken,
måste ges största möjliga frihet att utveckla en lokal
samverkan mot arbetslösheten. Jag välkomnar också
att Johnny Ahlqvist, arbetsmarknadsutskottets ordfö-
rande, ägnade en stor del av sitt anförande åt just den
här punkten. I det sammanhanget lät han som en sann
decentralist. Det gläder mig.
Det femte och sista området som jag vill kommen-
tera handlar om a-kassan. Utskottet föreslår att ikraft-
trädandet av de förändringar som vi i somras beslöt
skall skjutas upp. Det är bra. A-kassereglerna och det
trygghetssystemet är komplicerade och långsiktiga.
Under de senaste åren har vi ett stort antal gånger
gjort förändringar i regelsystemen. De här täta för-
ändringarna har skapat osäkerhet, problem med över-
gångsregler osv.
Till våren skall en proposition komma som för-
hoppningsvis är av det slaget att vi kan ta ett helhets-
grepp om a-kassan vad gäller både regelverken och
detta med en långsiktigt hållbar finansiering. Jag
hoppas att det systemet blir robust för en lång tid
framöver. Därför är det klokt att nu skjuta upp ikraft-
trädandet, så att vi till våren samlat kan behandla hela
a-kasseproblematiken.
Jag vill passa på att redan nu redovisa några prin-
ciper som jag menar måste ingå i det kommande be-
slutet. A-kassan skall vara en tydlig omställningsför-
säkring för dem som har en fast förankring på arbets-
marknaden. Ersättningen skall vara tidsbegränsad,
dvs. den bortre parentes som ingick i 12 juli-beslutet
skall ligga fast. Egenföretagarnas möjligheter att
erhålla a-kassa, som i dag är mycket begränsade,
måste rättas till och förbättras. Det behövs en från de
fackliga organisationerna fristående a-kassa. Ersätt-
ningsnivån skall vara 80 %. Ökade egenavgifter skall
tas ut för att finansiera omläggningen.
Avslutningsvis, herr talman! Tillväxt, ekonomisk
stabilitet med ytterligare sänkt ränta, bättre möjlighe-
ter för småföretagen att utvecklas och växa, startande
av nya företag där inte minst kvinnors företagande tas
till vara, skatteväxling med sänkta arbetsgivaravgifter
och höjda miljöavgifter, utveckling av den s.k. gröna
sektorn, kunskap och kompetensutveckling är några
av de nyckelfaktorer som är nödvändiga för att vi
återigen skall kunna få målet om full sysselsättning i
vårt land i sikte.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till hem-
ställan i utskottsbetänkandena nr 1 och 7.

Anf. 40 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Med tanke på önskemålet att vi be-
gränsar våra yrkanden under beslutspunkterna yrkar
jag för Folkpartiets del bifall till reservationerna 2, 10
och 21.
Jag har med intresse lyssnat på regeringens stabi-
laste supporter. Centern har ju tagit rollen som op-
position i karantän. Elving Andersson säger att det
gäller att få ordning på statens affärer. Man kan undra
vem Elving Andersson talar till. Möjligen talar han
till Vänstern, som har gjort ett genombrott i fråga om
det s.k. taket. I övrigt finns det en samstämmighet
kring att hålla ordningen att beslut ändå skall ligga
fast.
Detta med sunda statsfinanser, den s.k. gröna
sektorn och miljösatsningen är riktiga och fina åtgär-
der. Också det här är politiskt okontroversiellt när det
gäller att verbalt bli överens. Däremot blir det litet
knepigare när Elving Andersson talar om avveckling-
en av kärnkraften, i vars spår följer höjda elskatter
som slår ut en mängd jobb om det här blir verklighet.
Detta gäller också i våra hemtrakter, Elving Anders-
son! Jag vill varna för en sådan utveckling.
Vad Centern har medverkat till handlar om att
fördubbla den tunga sjuklöneperioden för företagen,
att kräva företagen på förskott vad gäller momsen och
att skrota den statliga a-kassan. Jag trodde att Center-
partiet skulle hålla Börje Hörnlunds gärning bättre i
helgd och inte vara med på sådana beslut.

Anf. 41 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Till a-kassan återkommer vi ju till
våren, så vi får väl diskutera de principerna då.
Det är bra att det finns en bred uppslutning kring
vikten av att vi skall ha ordning på statens affärer.
Men sedan samarbetet mellan Centern och regeringen
inleddes för drygt ett och ett halvt år sedan har det här
de facto skett. Det har lett bl.a. till sänkta räntenivåer,
något som är en viktig förutsättning för tillväxt, inves-
teringar i näringslivet osv.
Elver Jonsson kommenterade kärnkraftsavveck-
lingen. Där pågår ju nu diskussioner. Vad Centern har
för åsikter i dessa sammanhang är ingen hemlighet.
Jag vågar definitivt påstå att det inte finns något
självklart samband mellan tillgången på kärnkraftsel
och sysselsättningen. Om det hade funnits ett sådant
självklart samband skulle vi i dag naturligtvis inte ha
haft några sysselsättningsproblem. Vi har ju mer el-
kraftsproducerad elenergi än vi någonsin haft. Det är
alltså helt andra mekanismer som hanterar detta.
Jag tror att vi kommer att hitta system så att vi kla-
rar den mest elintensiva industrin. Elver Jonsson, se
det här som en möjlighet, inte som ett hot! Vi skall
satsa på att ta till vara de oändliga rikedomar som
finns i vårt land i form av olika biologiskt baserade
energiresurser. Det är till gagn för miljön, och det
kommer att skapa en mängd nya jobb också på ställen
i landet som i dag kanske har den allra svagaste ar-
betsmarknaden. Det här är alltså en möjlighet, inte ett
hot, Elver Jonsson!

Anf. 42 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Vad ni i Centern tycker i kärnkrafst-
frågan är naturligtvis väldigt bekant, och det är väl det
som oroar. Jag vill närmast varna för att följa den
linjen fullt ut. Nu säger Elving Andersson att det inte
finns något samband mellan kärnkraften/eltillgången
och antalet arbetstillfällen. Nej, inte totalt sett, men
det finns här ett betydande inslag när det gäller möj-
ligheten att tillhandahålla arbetsplatser. Det gäller då
tillgången på el, framför allt i elintensiva verksamhe-
ter. Sådana har både Elving Andersson och jag allde-
les inpå knutarna. I en del fall kommer det att vara
helt avgörande för pris och tillgång om de arbetsplat-
serna blir kvar.
Elving Andersson säger att vi senare återkommer
till a-kassan. Det är helt riktigt. Men jag tycker att
Elving Andersson inte skall underskatta sitt eget partis
insatser i den fyrpartiregering som ändå inledde ett
lyckosamt saneringsarbete, som den nuvarande rege-
ringen och riksdagen till väsentliga delar trots allt
fullföljer. Egentligen är den punkten alltså inte sär-
skilt kontroversiell. Men det är klart att det efter
20 eller 30 års missbedömning av ekonomin tar ett
antal år att rätta till det hela. I det arbetet är, tror jag,
flertalet i denna kammare beredda att medverka.

Anf. 43 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Helt kort bara ytterligare en kom-
mentar när det gäller energifrågorna. Elver Jonsson
varnar nu för Centerns ståndpunkt i de frågorna. Det
är beklagligt att behöva konstatera att Centern är det
enda partiet i dag som står för Linje 2-alternativet,
som vann folkomröstningen. Den linjen stod ju Folk-
partiet bakom i folkomröstningen, men den har man
nu fullständigt övergett. Elver Jonsson borde snarast
vara tacksam för att någon tar upp den fallna manteln
här och ser till att folkomröstningsresultatet inte full-
ständigt förfuskas.
Herr talman! Det är bra att Elver Jonsson redovi-
sar att det finns en stor samsyn på grundläggande
områden. Det framgick också i tidigare replikskifte
här mellan honom och Johnny Ahlqvist. Det gällde då
bl.a. nödvändigheten av sunda statsfinanser, en ökad
decentralisering av arbetsmarknadspolitiken, synen på
de handikappade samt de små företagens betydelse
för sysselsättningsutvecklingen.
Jag tycker att det är viktigt att vi tar till vara på
den grundläggande samsyn som finns och ser till att
skapa kraftfulla politiska åtgärder med bred politisk
förankring här i riksdagen för att föra de här frågorna
framåt.

Anf. 44 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! När man hör Elving Andersson prata
låter han betydligt mer förnöjsam än arbetsmark-
nadsutskottets ordförande. Man får en känsla av att
allting är frid och fröjd. Man får en känsla av att
Centern står totalt bakom de socialdemokratiska för-
slagen om höjda skatter. Han nämner ingenting om de
höjningar av energiskatterna som bidrar till att arbets-
lösheten ökar vid t.ex. Vargön Alloys och på många
andra ställen. I den här veckan har vi också fattat
beslut som innebär att representationsavdraget mins-
kar. Det innebär en ökad arbetslöshet inom restau-
rangbranschen.
Nu tar Elving Andersson fram avvecklingen av
kärnkraften som ett exempel på hur man kan skapa
fler jobb. Då kan man fråga varför ett teknikfientligt
parti som Centerpartiet inte gör andra förändringar
som skapar fler jobb. Det är väl synd att den tekniska
utvecklingen har bidragit till att man inte längre bär
omkring saker. Det skulle ju också kunna skapa fler
jobb om man inte körde omkring med lastbilar. Jag är
litet förvånad över inställningen att en kärnkraftsav-
veckling skapar fler jobb. Fråga industrier runt om i
landet om de tror att det skapar fler jobb!
Det finns inga reservationer från Centern vad gäl-
ler arbetsrätten i det betänkande som vi skall behandla
i eftermiddag. Har Centern övergett sin inställning att
förbättra för företagen, eftersom man inte har några
reservationer här? Tror man numera att det är de
lokala arbetsförmedlingarna som skapar fler jobb?
Det skulle vara intressant att höra Elving Andersson
utreda detta. Jag är bekymrad över den inställning
som Centerpartiet intar i flera viktiga frågor.

Anf. 45 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har ibland tvingats konstatera att
jag tycker att Kent Olsson är osaklig i debatten. Jag är
tyvärr tvungen att göra det i dag också. Antingen är
Kent Olsson osaklig eller så sov han under hela mitt
anförande. Jag vet inte vilket som är det rätta svaret,
men det kan ju Kent Olsson svara på.
Jag var mycket tydlig och sade att det inte är med
arbetsmarknadspolitiken som vi skapar de nya jobben
och inte med de lokala arbetsförmedlingsnämnderna.
Det handlar om näringspolitik, skattepolitik, energi-
politik, miljöpolitik osv. Arbetsmarknadspolitiken har
en helt annan roll. Jag har aldrig gjort de påståenden
som Kent Olsson säger att jag har gjort.
Sedan pratade Kent Olsson om höjda skatter och
annat. Men han berättade inte vad den moderata eko-
nomiska politiken får för effekter i kommuner och
landsting. Det var han väldigt tystlåten om. I de bud-
getramar som avslogs för fjorton dagar sedan ligger
besparingar på den kommunala sektorn med ca 10-15
miljarder kronor under nästa år. Vad kommer det att
resultera i när det gäller försämrad kvalitet i vård och
omsorg för gamla, sjuka och barn och i utbildningen?
Det är den ena frågan. Den andra frågan är: Vad
kommer det att resultera i när det gäller antalet syssel-
satta i den offentliga sektorn? Det kommer att innebä-
ra minst 40 000 ytterligare arbetslösa.
När man pratar skatter med Kent Olsson glömmer
han också alltid att berätta att han och hans moderata
kolleger vill ha en fördubblad skatt på maten. Man
kan ju fundera över varför de vill det.
Sedan är det inte så, Kent Olsson, att Centern är
ett teknikfientligt parti. Tvärtom ser vi stora möjlighe-
ter i den nya moderna tekniken. Det är med hjälp av
den tekniska utveckling som har skett, inte minst på
miljöteknikområdet, som vi kan göra något mycket
positivt av att avveckla en gammal föråldrad teknik
som är på väg ut nästan över hela världen, nämligen
kärnkraftstekniken. Det nya som kommer nu, Kent
Olsson, är att ta vara på de biologiska resurser som är
långsiktigt hållbara, som skapar en bra miljö, syssel-
sättning osv. Det är dessa möjligheter som nu finns
inom räckhåll tack vare nyttjandet av modern teknik.

Anf. 46 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Finns det någon mer än Elving An-
dersson och Centerpartiet som tror att höjda skatter
skapar fler jobb? Åk ned till Vargön Alloys och fråga
hur de ser på Centerpartiets politik med höjda ener-
giskatter. Ett parti som säger sig vilja sänka arbetslös-
heten går med berått mod in och ökar arbetslösheten
vid Vargön Alloys och på flera andra ställen. Jag
skulle vilja ha en förklaring av Elving Andersson till
detta. Har jag läst fel i tidningarna om att man varslar
folk? Om det är så ber jag om ursäkt, men jag har fått
för mig att arbetslösheten ökar i Vänersborg och på
andra ställen delvis, eller helt, beroende på Centerns
politik.
Vi moderater har sagt att vi behöver göra en för-
ändring i kommuner och landsting. Vi behöver mins-
ka den offentliga sektorn. Men samtidigt har vi sagt,
vilket Elving Andersson glömmer bort, att vi också
skall sänka skatter. Detta innebär att vår politik står
på två ben. Vi vill ha en sänkning av skatter samtidigt
som vi vill ha en besparing i de offentliga finanserna.
Här kan man kanske se en skillnad mellan Elving
Anderssons syn och Socialdemokraternas. Socialde-
mokraterna har ju sagt att de nya jobben kommer i
företagen. Men vad jag förstår menar Elving Anders-
son att en stor del av de nya jobben skall komma
inom den offentliga sektorn. Har ni bytt politik nu? Är
det en utbyggnad av den offentliga sektorn som är det
nya? Det vore också intressant att höra.
Vi har sagt att momssänkningen på mat var onö-
dig. Det är andra skatter som vi anser är betydligt
viktigare. Det gäller t.ex. fastighetsskatten som slår
betydligt hårdare än vad momsen på mat gör.

Anf. 47 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag vet inte riktigt var jag skall börja.
Jag tycker att man kan ställa litet krav på saklighet
och konsekvens i ett anförande i Sveriges riksdag
även på Kent Olsson. Även om förväntningarna var
oerhört små när vi började den här diskussionen,
eftersom jag känner Kent Olsson sedan tidigare,
måste jag säga att efter det här blir jag närmast be-
klämd.
Vem i Centern har hävdat att den nya tillväxten av
jobb skall komma i offentlig sektor? Jag betonade
mycket tydligt att det måste ske i småföretagen, i
tjänstesektorn, i den gröna sektorn osv. Men vi måste
också ha en offentlig sektor. Det är inte frågan om att
den skall växa. Vad Kent Olsson vill göra är ju att
sparka ut 40 000 kvinnor i arbetslöshet under 1997.
Frågan är vilken nivå vi skall ha på den offentliga
sektorn för att vi skall kunna erbjuda människor en
godtagbar nivå när det gäller vård och omsorg osv.
Det handlar inte om att vi skall skapa de många nya
jobben i den offentliga sektorn, men vi måste ha en
offentlig sektor som kan leva upp till de krav som vi
har rätt att ställa.
Kent Olsson återkommer också till energipolitiken
och säger att det finns egentligen inga andra än jag
och möjligen ytterligare några centerpartister som tror
att alternativ energi kan skapa nya jobb. Det var synd
att Kent Olsson inte var med nere i frukostmatsalen
för ett par veckor sedan när Svensk biobränsleföre-
ning hade ett frukostseminarium. Där redovisade man
vad ganska försiktiga satsningar på energiproduktion
med svenska bioråvaror som bas kan ge när det gäller
sysselsättning. Här finns oerhört mycket att göra.
Avslutningsvis säger Kent Olsson att hans och
moderaternas politik står på två ben. Tyvärr tror jag
inte det. Det verkar som om den hade rasat ihop i en
hög och mer liknar plockepinn än något annat.

Anf. 48 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Låt mig börja med en reflexion kring
det senaste meningsutbytet. Jag önskar att debatten
inte skulle föras på en så låg nivå som jag tyckte att
Kent Olsson gjorde. Jag delar helt Elving Anderssons
uppfattning därvidlag.
Litet intellektuell skärpa skulle inte skada, för politi-
kens och vårt anseendes skull.
Kent Olsson sade i sitt anförande att han inte ser
några resultat efter två och ett halvt år. Han sade att
ingenting har hänt. Han sade att detta är ett fiasko för
landet och företagarna. Jag skall senare återkomma
till att bemöta just detta. Jag tror inte att Kent Olsson
lyssnade på radion i morse eller ens läste tidningen.
Den stora nyheten var att Dagens Nyheter avslöjar hur
mycket det kostade att försöka att hålla kronkursen
1992. Där framställs siffror, som jag inte kan bekräf-
ta, men jag läste att det var 5 miljarder per dag. Total-
summan ligger på 160 miljarder, 55 miljarder dagen
innan man släppte kronan.
Då inställer sig frågan, Kent Olsson: Hur kommer
det sig att detta skedde, denna spekulation mot den
svenska kronan? Jo, därför att vi 1992 hade en rege-
ring som tillät att ett budgetunderskott steg kraftigt
som satte i gång en statsskuldssnöboll. Ni lånade
pengar till reformer och konsumtion. Det gjorde att
marknaden, de finansiella placerarna, fullständigt
tappade förtroendet för den ekonomiska politiken. Så
började man spekulera. Man trodde nämligen att
denna ekonomiska politik skulle bidra till en inflation
som skulle kunna undergräva kronans värde. Rege-
ringen Bildt tvingades till ett samarbete med social-
demokratin. Vi accepterade det därför att landet då
var i kris. Vi ställde upp på ett krispaket. Vi ställde
upp på ett krispaket till. När det tredje budet kom
sade vi nej.
Denna slappa ekonomiska politik ledde till krispa-
ket som bestod i sänkta ersättningsnivåer, en karens-
dag, egenavgifter, höjd pensionsålder, sänkt pen-
sionsnivå, reduktion av bostadssubventioner osv. Jag
tycker att detta är ett väldigt tydligt exempel på vad
en slapp ekonomisk politik kan leda till. Det är också
ett mycket illustrativt exempel på att vi behöver ha
ordning på vår ekonomi. I dag är situationen en an-
nan. I dag behöver vi inte springa till Moderaterna
och be om stöd till krispaket, inte till Kristdemokra-
terna heller för den delen. Vi har fått ordning på vår
ekonomi. Vi har stärkt våra finanser med ungefär 127
miljarder. Vi har kraftigt minskat budgetunderskottet
på dessa två år. Räntan har sjunkit, inte stigit, som
den gjorde då när ni med Bildt i spetsen regerade.
Reporäntan har sjunkit 24 gånger sedan 1994, från
8,91 % till 4,35 %. Visst har det hänt ett och annat,
Kent Olsson, under de här dryga två åren.
Herr talman! Sverige lider av arbetslösheten. Ja,
därom är vi alla överens. Det är en plåga för den
enskilde och för ett samhälle. Därför får vi aldrig
svikta i vår tro att detta skall vi lämna bakom oss. Vi
skall åter till ett samhälle med full sysselsättning. Ett
första steg är det mål som regeringen har satt upp, att
halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Men vi
får inte heller bli så förblindade av alla dystra siffror
att vi inte ser ljuspunkterna. Ibland känner jag att vi
alla har drabbats av någon sorts kollektiv depression
så att vi ser selektivt, dvs. bara det svarta och dystra
och inte det andra. Vi sorterar bort det som kan före-
falla - och är - positivt och som på litet sikt kommer
att förändra det som i dag är mindre positivt. Det är
förklarligt att man gör så här.
Låt oss för ett ögonblick vända på perspektivet
och resa några andra frågor, t.ex.: Är Sveriges situa-
tion så eländig som många talare i dag har gett uttryck
för? Finns det inga tecken i skyn? Skulle vi möjligen
genom en annan debatton rent av hjälpa en positiv
utveckling på traven?
Jag skall ge några svar. Det finns ett antal faktorer
som ger anledning till en sansad optimism. Sverige
tillhör fortfarande de länder som har de minsta sociala
och ekonomiska klyftorna. Vi har tvingats göra omfat-
tande besparingar, men vi har ändå lyckats behålla
kärnan i vår modell och välfärd. När utvecklingen i
ekonomin nu vänder är detta en god grund att bygga
vidare på.
Regeringens bedömning i budgetpropositionen är
att arbetslösheten sjunker till 6,9 % nästa år. Denna
bedömning har av många kritiserats för att vara för
optimistisk. Men vi ser just nu att antalet nyanmälda
platser ökar något. Antalet varsel och konkurser
minskar. Det finns en mycket svag, men ändock,
uppåtgående tendens när det gäller sysselsättningen.
Perioden är kort och förändringarna små, men man
måste se det i ljuset av det som händer i ekonomin i
övrigt. Det ser positivt ut för ekonomin, men det av-
speglar sig ännu inte i arbetslöshetsstatistiken. Vi vet
att vändningen kommer, frågan är bara när och i vil-
ken omfattning.
I förra veckan kom Konjunkturinstitutets ekono-
miska prognos. Den bekräftar på ett bra sätt den be-
dömning som regeringen gjorde i finansplanen. För
ovanlighetens skull är de flesta ekonomer eniga i
synen. Vi står inför en konjunkturuppgång. Inflations-
takten är rekordlåg, historiskt och internationellt.
Exporten fortsätter att utvecklas positivt, och produk-
tionskapaciteten i näringslivet förbättras. Det gör att
det finns goda tillväxtutsikter. Enligt Konjunkturinsti-
tutet beräknas underskottet i den offentliga sektorns
sparande bli 3 % av bruttonationalprodukten redan
innevarande år och nästa år mellan 1,5 och 2 %. Sta-
tens lånebehov minskar kraftigt.
Den sanering som vi gjort, tillsammans med fram-
för allt Centerpartiet men också i vissa delar med
Vänsterpartiet, slår igenom på en rad andra områden.
Räntan har som sagt sänkts 24 gånger sedan 1992.
Räntegapet i jämförelse med övriga länder, främst
Tyskland, har minskat kraftigt. Det har alltså varit
stora och dramatiska förändringar inom de här två
åren. Jag tycker att vi med stolthet kan säga att vi har
återupprättat förtroendet för den ekonomiska politiken
i Sverige. Därmed har vi politiker återtagit den makt
som vi inte hade för två år sedan och som den borger-
liga regeringen inte hade 1992. Vi är åter, som jag
brukar uttrycka det, herrar och damer i eget hus.
Det har varit smärtsamt, det vet vi alla. Det är
tunga pålagor som vi har tvingats lägga på alla grup-
per i Sverige. Men nu kan vi se att en skördetid kom-
mer. Nu står vi inför 1997 då politiken kommer att
bära frukt också vad gäller fler arbeten. Vad är det för
tecken som tyder på just det? Jo, efterfrågan på hem-
mamarknaden ökar. Traditionellt betyder det mer för
sysselsättningen än exportmarknaden. Den privata
konsumtionen ökar när det gäller det som brukar
betecknas som sällanköpvaror, och den ökar för bilar.
I morse kunde vi på nyheterna höra att vi på fastig-
hetsbranschen kan se en tydlig positiv rörlighet. Står
de gamla tecknen sig kommer detta att resultera i fler
jobb.
Den ljusa ekonomiska situationen gör också att
människor börjar få mer pengar över. För hushållen
betyder det i år att deras disponibla inkomster ökar
med ungefär 2 %. Det betyder mycket att räntan har
sänkts.Den person som tog ett lån med fast ränta un-
der fem år hösten 1994 betalade ca 13 procentenheter.
I dag går det att binda samma lån vid 7,75 %, och det
är en mycket stor skillnad. Ett företag som gör en
investering kan i dag få ned räntekostnaden jämfört
med 1994 med 40 %.
Jag säger detta för att peka på den positiva bety-
delse som den ekonomiska politiken har för enskilda
och företag, även om man som enskild inte alltid
känner det direkt. Men ingen behöver i dag längre
vara rädd för skyhöga räntor av det slag som vi såg
tidigare.
Det finns också andra positiva tecken. Det finns
branscher och regioner som växer. Till de senare hör
Stockholmsregionen samt Kronobergs och Kristian-
stads län. En bransch som utvecklas positivt är, som
många här har sagt, den privata tjänstesektorn, främst
uppdragsverksamheten, dit bl.a. databranschen räk-
nas.
Vissa delar inom industrin utvecklas bra. Det gäl-
ler elektronik-, kemi- och läkemedelsindustrin. De
personer som analogt med detta nu efterfrågas är de
som har hög utbildning eller bred yrkeskompetens.
Men jag vill med tanke på den debatt som har
förts säga att vi för den skull inte skall glömma bort
den offentliga sektorn. Nyligen fick kommuner och
landsting 3 miljarder extra, vilket i sin tur förhindrar
uppsägning av mellan 10 000 och 15 000 personer,
företrädesvis kvinnor, som jag tycker att vissa debat-
törer har talat väldigt bra om. Det gäller inte minst
Elving Andersson. Den debatten behöver jag inte
upprepa.
Herr talman! I dag överlämnar vi till Bryssel vårt
förslag vad gäller territoriella sysselsättningspakter.
Det är ett förslag där EU skall välja ut ett sextiotal
områden som skall belysas och fungera som föredö-
men för andra.
De områden i Sverige som är aktuella är Öre-
sundsregionen, Kalmar, Värmlands och Jämtlands
län, del av Stockholm och Strömstad. Dessa regioner
har var och en något särskilt. De drivs av olika moto-
rer - det kan vara landstinget eller kommunen eller en
kombination med näringlivet - och de har alla sin
speciella framtoning. Vi lämnar i dag över dem till
Bryssel och hoppas att få acceptans för att de regio-
nerna skall bli föredömen i Sverige för de andra EU-
länderna.
Herr talman! Vi står nu inför 1997. Då träder en
rad beslut som i juni fattades av riksdagen i kraft. Om
19 dagar öppnas ytterligare möjligheter. Då händer en
mängd saker som har räknats upp av både Johnny
Ahlqvist och Elving Andersson och som jag därför
inte behöver upprepa. Till de uppräknade punkter som
är positiva för näringslivet och för de enskilda männi-
skorna skall läggas den utbildningssatsning som dis-
kuterades här i kammaren i går.
På det här viset skall vi steg för steg pressa ned
arbetslösheten. Varje halvår skall vi komma tillbaka
hit till riksdagen. Det är en tvingande metod som jag
tycker är mycket bra och som vi har åtagit oss. Då kan
vi se hur långt vi har kommit och säga: Här är vi nu,
men vi skall dit, och därför föreslår vi det här.
Det finns, som många har sagt, inga enkla troll-
formler för detta arbete, utan det är en process som
kräver en rad olika insatser av en rad olika aktörer,
inte enbart av vare sig arbetsmarknadsministern, re-
geringen eller ens hela riksdagen.
Jag skulle, om jag hade haft tid, också ha velat sä-
ga någonting om det övriga arbete som vi håller på
med i EU och som handlar om sysselsättningsrappor-
ten, den rapport som i dag och i morgon diskuteras i
Dublin och som är väldigt svensk. Jag får återkomma
till detta i en replik.

Anf. 49 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag skulle bara vilja höra om Marga-
reta Winberg i en replik har tid att svara på några av
de frågor som jag ställde. En del frågor kretsade kring
a-kassans roll och de motsättningar som man kan se
mellan ökade krav på en omställningsförsäkring och
utnyttjande av a-kassan för sysselsättningsskapande
verksamhet. Andra frågor handlade om motsättningen
mellan sysselsättningspolitiska och arbetsmarknads-
politiska mål som de är formulerade i regeringens och
riksdagens texter.
Det var trots allt en ganska positiv syn som Mar-
gareta Winberg gav uttryck för. När jag har gått ige-
nom AMS prognoser och arbetsmarknadsutsikter för
1997 har jag på s. 39 funnit en sammanfattning som är
oerhört dyster. Där beskrivs ökade regionala obalan-
ser, växande strukturell arbetslöshet, ökade svårighe-
ter för korttidsutbildade kvinnor, äldre arbetssökande,
handikappade och utomnordiska medborgare, som ser
framför sig ökad rundgång och längre inskrivningsti-
der.
Samtidigt ser jag på den åtgärdsmix som jag i en
replik till Johnny Ahlqvist beskrev. Det är uppenbart
att vi har tappat kvalitet i arbetsmarknadspolitiken,
och jag är intresserad av att höra hur Margareta Win-
berg ser på den frågan.
Vad sedan slutligen gäller det initiativ som tas i
Bryssel vill jag säga: Kunde ni inte ta rejäla initiativ i
Sveriges riksdag här i Stockholm? Det vore fina fis-
ken. Det trista är att vi annars på något sätt blir bero-
ende av bidrag och av vad man säger i Bryssel. Jag
vet inte riktigt vad det nya initiativet innebär, men vad
jag saknar är konkreta program som utvecklar olika
regioner i Sverige. Vi skall snart tala om regionalpo-
litik, men visst saknas det väldigt mycket på det sys-
selsättningspolitiska området.

Anf. 50 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Låt mig säga någonting om a-kassans
roll. A-kassan skall - det är därför som vi gör om den
från grunden - byggas om till att bli en omställnings-
försäkring. Det betyder att när vi kommer tillbaka till
riksdagen i mars med en proposition är det förhopp-
ningsvis fråga om en sammanslagning av KAS och a-
kassan. Det kommer att föreslås en höjning av ersätt-
ningsnivån från 75 % till 80 %. Den höjningen kom-
mer att vara finansierad i enlighet med de överens-
kommelser som socialdemokraterna tidigare har
träffat med Landsorganisationen.
Det kommer att finnas en bortre parentes, men vi
kommer också att presentera vad som skall hända inte
bara bakom den bortre parentesen utan kanske fram-
för allt inom denna. Det är viktigt att så få som möj-
ligt hamnar bortom parentesen. Då måste vi kraftsam-
la ännu mer och på ett annat sätt än vi gjort hittills.
Jag skulle också vilja säga något om en fråga som
Hans Andersson ställde tidigare. Han ställde också en
fråga om det arbetsvillkor som riksdagen nu beslutar
att skjuta upp för att vi skall kunna bygga a-kassan i
ett sammanhang. Det arbetsvillkoret var oerhört re-
striktivt, och det var väl också därför som det väckte
så mycket protester och reaktioner. Det är en själv-
klarhet för mig att man i ett sådant läge inte återkom-
mer till riksdagen med ett likadant förslag. Därmed är
inte sagt att det skall se ut just så som det gör i dag.
Arbetsmarknaden förändras, och då kan det behöva
göras vissa justeringar också i arbetsvillkoret.

Anf. 51 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag väljer att tolka situationen posi-
tivt. Jag har uttryckt utomordentligt hård kritik mot
det a-kassebeslut som har fattats tidigare och är alltså
mycket stark motståndare mot den lösning som rege-
ringen då föreslog. Det är tillfredsställande att Marga-
reta Winberg särskilt markerar att arbetsvillkoren,
som de tidigare utformades, inte är realistiska.
Låt mig säga att vi väl skall ha en konstruktiv atti-
tyd och försöka bidra till att skapa en bättre situation.
Låt mig upprepa Vänsterpartiets inställning, nämligen
att det handlar om en omställningsförsäkring från
jobb och över arbetslöshet till jobb. Det handlar inte
om en omställning från jobb till en försörjning på
mycket låg nivå, där man hamnar utanför arbetsmark-
naden.
Jag ställde några andra frågor också. Låt mig ta
upp frågan om den offentliga och den kommunala
sektorn. Det finns många människor som har jobbat i
offentlig sektor; på en skola, på ett sjukhus eller på ett
vårdhem. Sedan har de blivit arbetslösa, gått ut och
fått a-kassa och kommer i dagens situation tillbaka till
offentlig sektor i olika former genom ALU, OTA eller
vad det kan vara. Detta kan vara början på en total
segregering av svensk arbetsmarknad, där några har
jobb, avtalsvillkor och rimliga löner medan andra
jobbar men inte på riktigt, trots att de behövs så väl.
Vore det inte bättre, Margareta Winberg, att lyfta
över en del av resurserna till ordinarie, riktiga jobb
som verkligen behövs? Det finns motionsyrkanden
om detta. Det vore också en stor kvinnosatsning. Vi i
Vänsterpartiet, och många inom socialdemokratin, har
varit inne på detta. Men vi kan inte göra någonting
om inte sanktioner kommer från regeringen - åtmins-
tone kan inte riksdagsmajoriteten göra särskilt myck-
et, har jag lärt mig.

Anf. 52 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag delar Hans Anderssons uppfatt-
ning om a-kassans roll. Den skall vara en omställ-
ningsförsäkring när man mister ett jobb, för det kom-
mer att hända. Jag tror att vi kommer att se framför
oss en arbetsmarknad som blir mycket annorlunda än
den vi är vana vid. Det betyder att man inte börjar
som 18-åring på ett jobb för att sluta på det samma.
Man kommer att behöva byta jobb under sitt liv. San-
nolikt kommer man kanske att bli arbetslös under en
period, och då skall arbetslöshetsersättningen vara en
omställningsförsäkring så att man kan gå från ett jobb
till ett annat. I den skall också ligga möjligheter till
utbildning och kompetenshöjning.
Den offentliga sektorn har debatterats mycket den
senaste tiden. Som jag sade har det satsats tre miljar-
der kronor ytterligare på den. Jag tycker att det är
väldigt intressant att konstatera den oerhörda attityds-
förändringen till offentlig sektor man ser om man
jämför 90-talet med 80-talet. Då var nämligen offent-
lig sektor någonting som väldigt många, om inte pra-
tade illa om, så i alla fall väldigt gärna ville skära ned
för nedskärandets egen skull. Det var en ideologi att
den offentliga sektorn skulle bli så liten som möjligt.
Det var en ideologi att avreglera och privatisera. I dag
hör vi inte alls den debatten, utan i dag tycks en stor
majoritet av svenska folket och uppenbarligen också
av riksdagen vara glad i den offentliga sektorn. Detta
kommer naturligtvis också att återspegla sig i politi-
ken vad det lider.
Låt mig avslutningsvis kommentera sagan om
Hans och Greta. Den var väldigt ruskig. Hans och
Greta var rätt illa ute. De lockades av häxan och de
förföriska pepparkaksdofterna. Men det var en falsk
lockelse, och häxan försökte förgöra dem. Därför,
Hans Andersson, kanske det kan vara klokt att ha en
Elving för att hålla häxan borta.

Anf. 53 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Jag skall till skillnad från arbets-
marknadsministern inte ägna mig åt att bedöma den
intellektuella skärpan i samtalet.
Jag kan dock konstatera att det inte enbart är jag
som talar om fiasko för den socialdemokratiska ar-
betsmarknadspolitiken. I Aftonbladet den 4 december
skriver man med stora bokstäver om detta, över en
femspaltig rubrik och med en bild på en förtvivlad
arbetsmarknadsminister. Tidningen konstaterar att
arbetslösheten är lika hög som när s vann valet 1994.
Detta är fakta. Jag förstår att Margareta Winberg
tycker att det är jobbigt att prata kring dessa fakta,
och att hon i stället ägnar större delen av sitt anföran-
de åt angrepp på den borgerliga regeringen. I stort sett
talar hon som någon form av ekonomiminister. Men
när man talar om arbetslöshet är det faktiskt så här. I
AMS prognos sägs följande: Antalet arbetslösa per-
soner i åtgärder har stabiliserats på en mycket hög
nivå. Tillgången på lediga platser är fortfarande helt
otillräcklig för att kunna förbättra situationen för de
arbetssökande. Detta står i AMS pressmeddelande.
Låt mig återgå till frågan om det är kommunala
jobb eller inte vi skall ha. Jag har ett antal utdrag ur
vad arbetsmarknadsministern och finansministern har
sagt. Arbetsmarknadsministern sade i ett uttalande i
september att det visst måste gå att flytta pengar som
ändå finns inom den offentliga sektorn så att kommu-
nerna får litet mer. Vad säger då finansministern om
detta uttalande? Jo, att det inte är någon lösning att
anställa alla arbetslösa i vården. Vi måste satsa på en
livskraftig privat sektor. Det är bara den som kan
betala den offentliga sektorn.
Det kanske vore bra om arbetsmarknadsministern
och finansministern då och då pratade med varandra
så att det blev en intellektuell klarhet i vad den soci-
aldemokratiska politiken består av.

Anf. 54 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Nu refererar Kent Olsson - som
vanligt, höll jag på att säga - till vad han läser i Af-
tonbladet. Det är intressant att han läser Aftonbladet.
Samtidigt skall man väl ibland ta det som står i tid-
ningarna med en nypa salt.
Det som jag kommenterade var Kent Olssons all-
männa utfall över tillståndet i Sverige. Återigen säger
han att det inte blivit några resultat efter två år, att
ingenting har hänt, att landet, företagarna och allt är
ett enda fiasko. Jag menar att Kent Olsson har fel i
detta. Dessutom har han fel i sak på en siffra när han
säger att OTA har gett 186 jobb. Det var i förra veck-
an! Man skall följa statistiken vecka för vecka. Då
märker man nämligen att antalet ökar. I dag finns det
upplysningsvis 300 jobb.
Moderaterna har samma recept som vanligt. Jag
tycker att det är ganska intressant att Moderaterna är
väldigt isolerade i den här debatten. Jag har aldrig fått
så många frierier som i dag, av alla utom av Kent
Olsson. Det sista är jag glad för, därför att det hade
inte passat. Moderaternas recept är det gamla vanliga:
skattesänkningar, avskaffande av förmögenhetsskat-
ten, utdelning av aktier, omgående avskaffande av
värnskatten, höjning av avdraget för privata pensions-
försäkringar, sänkta kommunalskatter osv.
Men, Kent Olsson, detta är egentligen inte bara
ekonomiska teorier. I så fall hade de möjligen kunnat
vara intressanta att diskutera här i kammaren. Men
detta är också metoder som har prövats i Sverige och i
andra länder. Kan Kent Olsson säga var någonstans
detta har gett ett för löntagarna och medborgarna
godtagbart socialt resultat? Jag har inte funnit något
sådant någonstans.

Anf. 55 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Margareta Winberg! I stort sett
samtliga är överens om att skattesänkningar ger nya
jobb. Om jag inte läste fel i ett pressuttalande härom-
dagen sade också Margareta Winberg att hon kunde
tänka sig det för att ge nya jobb.
Jag är glad att jag hade fel. Det är roligt att arbets-
lösheten minskar med 150 jobb i den offentliga sek-
torn. Om Margareta Winberg är stolt över det tycker
jag att hon skall vara det. Jag tycker nog att det är
viktigare att jobben tillkommer i den privata sektorn
än i den offentliga. Men visst är 150 jobb någonting
man skall vara glad åt. Är man arbetsmarknadsminis-
ter får man kanske vara glad åt det lilla.
Jag ställde en fråga tidigare i dag. Var kommer de
nya jobben? Vad kan arbetsmarknadsministern säga
att hon gör för att se till att få fram de nya jobben,
förutom att värnskatten nu tydligen skall vara kvar?
När Göran Persson tillträdde sade han att värnskatten
skulle tas bort, men nu skall den tydligen vara kvar
och döpas om till någon form av vårdskatt.
Vi moderater har klart och tydligt sagt att vi tror
att skattesänkningar och förändrade arbetsrättsregler
innebär nya jobb. Jag vill höra vad Margareta Win-
berg tror att det behövs för åtgärder för att skapa nya
arbetstillfällen. Arbetslösheten är skrämmande för
människor av i dag, och vi har inte hört vår arbets-
marknadsminister nämna någonting som skulle kunna
ge nya arbetstillfällen.

Anf. 56 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Det är en sak att säga saker och att
tala. Nu säger Kent Olsson att alla tycks anse att
sänkta skatter skulle ge fler jobb. För det första anser
inte alla det. Det är inte alls någon särskilt vedertagen
sanning att det skulle vara så.
Det är intressant att se vad som händer när man
praktiserar det - när man tillämpar det i verkligheten.
Det visar sig att det inte blir flera jobb om man sänker
skatterna för de rika och lägger pålagor på resten av
befolkningen. Det var ju det ni prövade. Det är det
som man har prövat i vissa andra länder. Det blir inte
fler jobb - i varje fall inte jobb som människorna kan
leva på. Det är jobb som människor kan leva på som
vi vill ha.
Kent Olsson undrar var de nya jobben finns. Jag
har i olika sammanhang pekat ut några områden.
Tjänstesektorn är naturligtvis ett sådant område.
Miljösektorn är ett stort område. Vi skall bygga om
Sverige. Vi satsade en miljard på detta den 12 juli. Vi
skall påbörja ombyggnaden av vårt land. Vi skall
påbörja ombyggnaden av våra hus, våra avloppssys-
tem, våra kök, våra toaletter, vår infrastruktur, vårt
energisystem osv. Det är klart att detta kommer att
skapa mängder med jobb både i planeringen och sena-
re i produktionen.
Vi har den offentliga sektorn som betyder så
mycket för kvinnorna. Den pratar ni aldrig något gott
om. Det är klart att det kommer att finnas kvar en stor
offentlig sektor i Sverige. Den har ett stort folkligt
stöd. Det är snart bara Moderata samlingspartiet som
talar emot en sådan utveckling.
Jag skall räkna upp något av det vi gör. Vi sänker
arbetsgivaravgifterna för de minsta företagen den 1
januari. Riskkapital införs. Vi inför krediter för vissa
branscher. Vi inför riskkapitalavdrag och en kvitt-
ningsrätt. Vi satsar 100 miljoner på turistmarknadsfö-
ring. Vi har inrättat en småföretagarkommitté, osv.
Om Kent Olsson försöker att se och ställa samman
alltihop kommer han att hitta många förslag. Det
behövs nämligen många olika åtgärder och inte bara
en enkel metod som heter sänkt skatt. Det löser inte
Sveriges problem.

Anf. 57 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Margareta Winberg talade om sänkta
ersättningsnivåer. Jag måste ändå få påminna om att
det faktiskt är Socialdemokraterna som under 1995
och 1996 har sänkt ersättningsnivåerna i trygghetssys-
temet till 75 %, vilket starkt har bidragit till att kom-
munernas ekonomier nu är på väg att knäckas på
grund av skenande kostnader för socialbidrag, som
betalas ut för att kompensera dessa sänkningar. Det är
faktiskt Margareta Winberg och hennes regering som
har sänkt bostadsbidragen, som har sänkt barnbidra-
gen och som nu höjer medicinkostnaderna. Jag skulle
kunna hålla på länge med att räkna upp hur man för
en politik som är en direkt nedrustning av den sociala
välfärden.
Sedan, herr talman, vill jag gå över till vad ar-
betsmarknadsministern sade om kris. Hon sade att
hon inte behöver springa till Kristdemokraterna om
något krispaket. Nej, det begär jag inte heller. Men
jag måste fråga ministern om vi inte har en kris vad
gäller arbetslösheten. 700 000 personer är arbetslösa,
varav 350 000 är öppet arbetslösa. Är inte det en kris?
Delar inte arbetsmarknadsministern den uppfattningen
talar vi inte samma språk. Då har vi inte samma verk-
lighetsuppfattning. Då finns det ingen anledning för
mig att anstränga mig för att vi skall kunna ta gemen-
samma tag för att lösa krisen. Om det är som minis-
tern säger, att allt är frid och fröjd, behöver vi inte
diskutera så mycket mera.
Hon säger att det kommer en skördetid och att
Stockholmsregionen växer. I verkligheten skär man
bort tre miljarder i Stockholms läns landsting, som
direkt drabbar vården och sysselsättningen. Det är
verkligheten, Margareta Winberg.
Winberg säger också att kommunerna nyligen fick
extrapengar. Det är inte sant. Man får ett förskott på
pengarna, men det löser inte krisen i kommuner och
landsting och inom vård och omsorg. Min fråga, som
Johnny Ahlqvist hänvisade till ministern, lyder: Hur
ser man egentligen på den långsiktiga lösningen för
kommuner och landsting? Hur skall man kunna säkra
arbetena där och säkra en god vård och omsorg?

Anf. 58 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Det är samma med Kristdemokrater-
na. Ni deltog ju i denna typ av politik mellan 1991
och 1994. Inte var den bra för människorna. Dess
mest ödesdigra konsekvens var ju att ni därmed inled-
de det som kom att bli massarbetslöshet i Sverige.
Den är det viktigaste att bekämpa nu, sedan vi har
gjort oss av med det tunga arvet från er regeringstid.
Jag har just i repliken med Moderaterna räknat upp
vad vi har föreslagit och vad riksdagens majoritet
också har ställt sig bakom.
Det är klart att det är kris när arbetslösheten är på
den nivån. Det jag vände mig emot var att Dan Erics-
son sade att det är en kris liknande den som var 1992.
Vi har ingen ekonomisk kris i Sverige i dag. Tvärtom
har vi tack vare vår samarbetspartner Centern och till
viss del Vänsterpartiet en mycket stabil ekonomi i
Sverige i dag, om man får använda det uttrycket.
Vi har studerat hur kd har tänkt sig framtiden med
tanke på det Dan Ericsson sade om samarbete. Om
man är litet framåtsyftande och ser till er budget för
1999 framstår en mycket märklig bild. Ni ligger på 15
utgiftsområden närmare regeringen, och på 6 områden
närmare Moderaterna. När det gäller ekonomisk
trygghet vid ålderdom vill ni plussa på en miljard.
Moderaterna vill skära 6 miljarder. När det gäller
trygghet vid sjukdom och handikapp vill ni skära en
och en halv miljard, och Moderaterna vill skära nio
miljarder. Så kan man gå igenom område efter områ-
de.
Man frågar sig vem ni egentligen vill spela med.
Inte är det en entydig invit till regeringspartiet.

Anf. 59 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag förstår att arbetsmarknadsminis-
tern har stora problem i denna debatt. Men att nu fly
till tiden efter nästa val, då hon kanske räknar med att
inte själv administrera politiken längre, tycker jag är
att glida undan den aktuella debatten. Om vi skall tala
om intellektuell hederlighet tycker jag ändå att vi
skall diskutera sakfrågan här i dag.
Ministern hänvisar ständigt till hur det var för ett
antal år sedan. Tar inte ministern ansvar för regering-
ens politik vad gäller de sociala nedskärningarna -
sänkningen av ersättningarna till 75 % - som slår
stenhårt på kommunernas ekonomi och på verksamhe-
terna där ute? Då måste kommunerna ha pengar till
socialbidrag i stället för till vård och omsorg. Tar inte
ministern ansvar för sänkningen av bostadsbidraget,
som kommer att slå stenhårt för vissa familjer nu från
årsskiftet? Tar inte ministern ansvar för sänkningarna
av barnbidragen? Tar inte ministern ansvar för att ni
nu höjer medicinkostnaderna för de människor som
inte har marginaler för att klara ökningarna?
Jag såg en artikel av förre vice statsministern på
detta tema. Han tyckte att regeringen skulle ta ansvar
för den politik man bedriver. Jag tror att det är dags
för arbetsmarknadsministern att göra detta.
Jag fick fortfarande inget svar på frågan hur man
tänker sig att lösa de ekonomiska problemen ute i
kommuner och landsting och hur man skall se till att
behålla folk i arbete där, vilket gör att vi kan säkra
vård och omsorg. Det kanske är så - jag såg i en
kvällstidning att arbetsmarknadsministern hade ut-
tryckt sig - att hon inte själv är nöjd med regeringens
politik. Eller var det bara så att hon inte ville svara på
den frågan?

Anf. 60 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Frågan är vem som flyr. Frågan är
vem som inte kommer ihåg eller inte vill komma ihåg.
Det var under de tre år som kd satt i regeringsställning
som över 100 000 jobb i den offentliga sektorn för-
svann - 100 000 kvinnojobb, företrädesvis, i kommu-
ner och landsting. Det behöver vi inte tvista om. Sta-
tistiken talar i detta fall sitt tydliga språk. Trots detta
lyckades ni skapa ett budgetunderskott och en rullan-
de statsskuld som vi sedan fick ärva.
Jag flyr inte undan mitt ansvar. Jag tar det, och jag
står för regeringens politik. Vi har sanerat budgeten,
och nu tar vi nästa steg. Det betyder att vi med sane-
ringen som grund och inom de ramar som nu finns
agerar mot arbetslösheten.
När det gäller kommuner och landsting skulle jag
vilja hänvisa till det tal som statsministern höll på LO-
kongressen. Han avslutade det med att säga: År 2000
kommer jag väl tillbaka hit - då har de nämligen sin
nästa kongress - och då skall jag blicka tillbaka på de
år som har gått. Då kommer jag att säga att Sverige
åter skall vara världsbäst på vård, omsorg och utbild-
ning.
Ett sådant uttalande förpliktar naturligtvis. Det
skall genomföras.

Anf. 61 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Arbetsmarknadsministern har flera
gånger återvänt till att flera jobb har försvunnit under
den tid då det var en annan regering i kanslihuset. Jag
vill bara tillägga att det tragiska är att jobb fortsätter
att försvinna och alltför få nya kommer till.
I arbetsmarknadsministerns anförande fanns det
mycket monetärt och litet socialt. Den största social-
politiska insats vi kan göra i det korta perspektivet är
att se till att vi får en situation med en arbetsmarknad
i balans då nya jobb kommer till. Jag har pekat på vad
som behöver göras och på ett antal punkter känns det
som om det finns sympati. Jag är därför inte helt utan
optimism.
Arbetsmarknadsministern säger att vi inte skall se
bara på de mörka sidorna utan också på de ljusa. Det
ligger väl i sakens natur att en regering gärna pekar på
det positiva medan oppositionens roll är att peka ut
problemen. Men vi får väl ändå vara överens om att
läget är alltför allvarligt för att man skall blåsa faran
över.
Arbetsmarknadsministern nämnde framgångarna
på exportsidan och den låga inflationen. Det är riktigt.
Jag gratulerar till det. Arbetsmarknadsministern talade
också om de uppgörelser som varit med Vänstern och
med Centern. Med Vänstern blev det ett antal återstäl-
lare som jag uppfattade att regeringen nu ångrar. Det
är bra. När det gäller Centern vill jag säga att jag
tycker att den parten har varit alltför smickrad. Jag
skall inte lägga mig i kurtisen. Jag tycker att det är
okej att regeringen har vänt sig ditåt. Men när man
hamnar i en återvändsgränd när det gäller frågan om
framtida energipolitik tycker jag att man borde söka
sig en tredje part. Kalla det gärna den tredje vägen.
Jag tror att det vore lyckat för arbetsmarknadssitua-
tionen.

Anf. 62 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag tycker inte att vi skall kalla det
så. Den vägpolitik, i bildlig mening, som har förts
under 1990-talet har inte lett till något bra.
Jag tycker heller inte att det finns anledning om-
famna Elver Jonsson i övrigt. Det är för stora likheter
mellan Elver Jonsson och Moderaterna, trots att Elver
Jonsson nu försöker att dra sig därifrån och verka litet
mer socialliberal. Det vet jag att Elver är, men jag kan
tyvärr inte ge samma omdöme om t.ex. partiledaren.
Det är därför det är så svårt med Folkpartiet.
Ni delar ju Moderaternas uppfattning när det gäl-
ler receptet på hur man skall få fler jobb. Det är skat-
tesänkningar där också. Ni tror visserligen att ni skall
få många fler jobb genom att sänka bara hälften så
mycket som Moderaterna. Jag förstår inte den ekva-
tionen riktigt.
I en sådan här debatt lyfter man inte fram det po-
sitiva bara för sakens skull, utan det finns positiva
tecken. Jag vill fråga om Elver Jonsson tycker att det
är bättre eller sämre nu, på ett par områden. Hushål-
lens disponibla inkomst, alltså de pengar hushållen
har i handen och kan handla för, var under 1991-
1994 plus 2,3 %, nu är den 2,5 %. Företagarnas in-
komst var under 1991-1994 minus 2,1 %, nu är den
+7,3 %. Industrins investeringar var under 1991-1994
0,8 miljarder. I år och två år bakåt är de 26,4 miljar-
der. Det är siffror som man kan läsa i konjunkturinsti-
tutets rapport.
Jag vill fråga Elver Jonsson: Är det bättre eller
sämre på de här punkterna nu än när ni hade ansvaret?

Anf. 63 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Det är en intressant fråga som ar-
betsmarknadsministern ställer. Arbetsmarknadsminis-
tern lutar sig mot det faktum att vi har en lägre ränta,
vilket är bra. Det låter också bra, men verkligheten
kan vara en annan. Det kostar ca 20 000 för en familj
att förtidsinlösa ett lån som är i normal storlek. Man
kan då fråga sig om det har varit till någon nytta för
barnfamiljerna i det korta perspektivet. De fördelar
som Margareta Winberg tycker att hushållen skulle ha
fått har ju ännu inte kunnat inkasseras eftersom de
ligger långt bort. Det är naturligtvis ändå angeläget att
vi försöker hålla räntan låg. Internationellt sett är ju
realräntan fortfarande hög.
Jag uppskattar mycket arbetsmarknadsministerns
försök att skapa en debatton där den sansade opti-
mismen skulle kunna få inträde. Det är alldeles utom-
ordentligt. Då tror jag nämligen att vi kan komma till
konstruktiva och realistiska slutsatser.
När Margareta Winberg ger ett förklenande om-
döme om vad t.ex. vår partiledare har sagt om ar-
betsmarknadspolitiken är det intressant att hon skriver
det med en facklig företrädare som stod Margareta
Winbergs statssekreterare mycket nära. Det kan väl
inte vara ett alltför illa valt sällskap.
Vi skall inte för mycket titta på vem som sällska-
par med vem. Jag är inte ute efter någon omfamning
av Margareta Winberg vare sig bildligt talat eller på
annat sätt. Jag tycker att vi skall söka en sakpolitik vi
kan bli överens om. Det finns möjligheter till det.
Men det är viktigt att vi på bl.a. energipolitikens om-
råde når en samsyn som gör att vi räddar jobben. Om
vi inte gör det har vi raserat möjligheten till en god
välfärd.

Anf. 64 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag fällde inga förklenande omdö-
men om folkpartiets partiledare. Det var ett krasst
konstaterande. Vi är nog många som under årens lopp
här i kammaren har kunnat se att Elver Jonsson är
socialliberal. Det hedrar honom. Jag tycker att det är
en fin ideologi. Partiledningen däremot dras mer åt
det marknadsliberala hållet och knyts därmed närmare
moderaterna. Det tycker jag är tråkigt, för jag tycker
inte om den ideologin. Det var inget förklenande i det.
Var och en har ju rätt att tycka som han vill här i
landet. Det är också någonting som vi skall vara ange-
lägna om att bibehålla.
Jag har en fråga till Elver Jonsson. Ni har ju sam-
ma förslag som Moderaterna. Det här skall ske med
skattesänkning. Det är så det skall bli fler jobb. Hur
kan det då komma sig att ni sänker bara hälften så
mycket som Moderaterna men ändå ger så många som
500 000 jobb? Det tycker jag är så märkligt.
Man skulle gärna vilja diskutera arbetsmarknads-
politiken i ett litet vidare perspektiv. Det hinner vi
kanske inte i dag. Jag konstaterar ändå att ni gör stora
besparingar på arbetsmarknadspolitikens område. Ni
säger att ni gör det på AMS och arbetsmarknadsmed-
len, och med nära 6 miljarder. Hur går det då för de
arbetslösa? Det är en sak att ha åsikter om hur man
skall skapa jobben. Men det är egentligen inte den här
debattens kärna, utan det är: Hur gör vi med de ar-
betslösa under den tid de är arbetslösa? Där vill ni
skära ned kraftigt. Det betyder att för dem som är i
arbetslöshet blir det uppenbarligen sämre.

Anf. 65 BARBRO JOHANSSON (mp):
Herr talman! I sitt anförande uppehöll sig arbets-
marknadsministern länge vid ekonomin. Har man
väntat för länge med att åtgärda arbetslösheten, und-
rar jag. Jag tycker inte att man skall dra för höga
växlar, utan vara en smula försiktig.
Om vi ser på Tyskland, som trots en begynnande
konjunkturuppgång nu ökar sin arbetslöshet, tror jag
att en viss försiktighet bör vara för handen.
Vi i Miljöpartiet vill tillföra 15 miljarder mer än
regeringen till kommunerna, vilket vi bedömer skulle
ge 20 000 jobb. Det var självklart välkommet att man
tillförde 3 miljarder, men mer behövs.
Margareta Winberg kommenterade inte den jul-
klapp som jag från talarstolen nämnde, nämligen
Miljöpartiets rapport om arbetstidsförkortning som
har bemötts väldigt positivt från forskarhåll. Detta är
en mycket möjlig väg att gå. Samma sak gäller mitt
förslag om sabbatsår eller friår och sopåkarmodellen
som är en arbetsdelningsmodell. Jag vill gärna ha svar
på dessa frågor.

Anf. 66 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jämförelsen med Tyskland är inte
riktigt relevant eftersom Tyskland ligger efter oss i
Sverige i sitt saneringsarbete. Tyskarna har ju under
den här hösten med stor möda lyckats få ihop inte ett
sådant saneringsprogram som vi genomför i Sverige
utan ett betydligt mindre, trots att omfattningen av
deras ekonomi är betydligt större. De har så att säga
sitt framför sig, medan vi nu, med en stabil ekonomi
som grund, kan se 1997 och de kommande åren med
viss tillförsikt an.
Vi har diskuterat arbetstid förut, och Barbro Jo-
hansson känner mycket väl till min principiella upp-
fattning. Jag tycker att arbetstidsförkortning vore
väldigt angeläget, men jag delar inte Miljöpartiets
uppfattning att det är ett sätt att få fler jobb genom att
man delar på de arbeten som finns. Jag tillhör dem
som inte tror att det finns en viss given mängd ar-
betstillfällen, utan jag tror att utvecklingen, om man
driver den i rätt riktning, kommer att visa att det går
att skapa ytterligare jobb. Det går alltså att höja den
ekonomiska aktiviteten i samhället i Sverige. Därför
menar jag att arbetstidsförkortning skall vara en väl-
färdsreform, något som vi får gott av. Vi kan vara mer
ihop med våra barn, ägna oss åt kultur, läsa böcker, gå
i skogen eller vad vi nu väljer att göra. Det är min
vision av arbetstidsreformen. För övrigt kommer ju ett
förslag så småningom till riksdagen i arbetstidsfrågan.
När det gäller friåret har vi beslutat om detta på en
socialdemokratisk kongress för 1½ år sedan i Göte-
borg. Det finns alltså ett sådant kongressbeslut hos
Socialdemokraterna, och denna fråga är, precis som
väldigt många andra frågor, nu föremål för beredning
hos oss i regeringskansliet.

Anf. 67 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern
för svaret. Det är verkligen positivt att frågan om friår
bereds. Jag tackar också för inställningen till arbets-
tidsförkortning. Visst är det också en välfärdsreform.
Som jag har sagt tidigare kommer människor att må
bättre med en kortare arbetstid.
Jag vill också ta upp en annan fråga, och den gäl-
ler den nya a-kasseutredningen, ARBOM-
utredningen. Om den får som den vill till våren kan
många komma att hamna utanför a-kassan på grund
av de strängare kvalifikationsregler som nu skjuts upp
i avvaktan på regeringens proposition med underlag
från ARBOM-utredningen. Utredningen visar att de
som arbetar halvtid inte kommer att kunna uppfylla
kravet på att arbeta 75 timmar i månaden, och de
kommer alltså att hamna utanför systemet. Det är de
sämst ställda grupperna som hamnar utanför på grund
av förändringar i sjukförsäkring, pensionssystem och
a-kassa. Utredningen vill också införa rätten att del-
tidsstämpla, men de som gör det kommer ju tyvärr att
stupa på den bortre parentesen, som jag har tagit upp
här förut.
Så till sist, arbetsmarknadsministern: Vilken jul-
klapp vill arbetsmarknadsministern ge Sveriges folk?
Låt mig också till sist önska arbetsmarknadsministern
en god jul så småningom.

Anf. 68 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Tyvärr är jag ingen jultomte. Det
kanske hade varit trevligt i dessa tider. Därför har jag
heller inga julklappar, vare sig hårda eller mjuka. Jag
har ett antal förslag som är presenterade i budgetpro-
positionen, och dem diskuterar vi nu.
Jag skall kommentera några av de förslag som
Barbro Johansson tog upp.
Vi kommer nu med ett nytt förslag till a-kassa i
mars. De hårda kvalifikationsreglerna i det gamla
förslaget har nu skjutits upp av riksdagen på grund av
den reaktion som de har väckt ute bland människorna
i fackföreningsrörelsen och ute på gator och torg. Den
arbetsmarknadsminister finns väl inte - överlever i
alla fall inte - som kommer tillbaka med exakt samma
förslag, fast då inlindat i ett paket. Därmed sagt att
detta förslag, i den tappningen, inte återkommer.
Vi kommer att ha en parentes, och det kommer att
göra en sak som jag tycker är positiv och som
ARBOM-utredningen också föreslår. I dag är det ju
nämligen, som Barbro Johansson själv säger, inte
möjligt att stämpla upp om man har ett fast deltidsar-
bete. Men i och med att vi inför en bortre parentes blir
detta obehövligt, och då kan man också få stämpla
upp om man har ett halvtids- eller trekvartstidsjobb.
Det blir en positiv sak.
När det gäller den bortre parentesen är det viktigt
att klara ut vad som skall hända bortom den. Det skall
vi naturligtvis göra, och jag vill upprepa det jag har
sagt: Ingen skall hamna i kommunens socialbidragskö
om man hamnar bortom parentesen. Men lika viktigt
är det att se till att det, tiden alldeles innan man ham-
nar vid den bortre parentesen, händer någonting posi-
tivt. Man måste kraftsamla där, så att människorna
inte trillar ut ur systemet. Det är det vi nu sitter och
bereder.

Anf. 69 SIRI DANNAEUS (fp):
Herr talman! Med risk för att göra ordföranden
Johnny Ahlqvist ännu mer ledsen måste jag också tala
om "eländes elände" som han uttryckte det. Men jag
har uppfattat min roll som ledamot i riksdagen så att
jag skall uttrycka vad folk tycker.
Arbetslösheten är fortfarande mycket hög. Det
kommer allt dystrare rapporter, och de arbetslösa
känner sig övergivna och svikna. I intervjuer berättar
de om sin rädsla för framtiden och om att de känner
sig förnedrade. Och mycket har de ju heller inte att
hoppas på, eftersom arbetsmarknadsministern uttalar
att denna kurva kommer att vända någon gång under
1997. Men när, herr talman, under 1997? Blir det
ytterligare en jul med samma höga arbetslöshet?
Denna osäkerhet och rädsla får även konsekvenser
hos dem som redan har jobb. Alla sparar så mycket de
kan. Det gör naturligtvis att efterfrågan minskar, och
vi hamnar i en ond cirkel.
Under den tid jag har varit i riksdagen - det är nu
snart nio månader - tycker jag att ingenting har hänt
som har haft någon som helst kraft att bryta det här
dödläget. Utredningarna tar väldigt lång tid och beslut
skjuts på framtiden, och mitt intryck är att de förslag
som kommer till utskottet ibland är dåligt förankrade
och illa övertänkta. Ministrarna prövar hugskott, och
när de inte får ett positivt mottagande drar man tillba-
ka dem.
I arbetsmarknadsutskottet har jag förstått att det
finns stor erfarenhet, kunnighet och kreativitet, men
jag får ändå en känsla av att utskottet står och trampar
vatten. Jag kan förstå att många efter lång tid i utskot-
tet instämmer i Hans Anderssons utrop här i debatten
om att han var så innerligt trött på de här debatterna
som aldrig ledde fram till någonting.
Ett exempel på det här är förslaget om offentliga
tillfälliga arbeten. Mycket arbete och tid har lagts ned
i kanslier i både departement och utskott, ute i länsar-
betsnämnder och på arbetsförmedlingar. Regeringens
bedömning var ju att det här skulle leda fram till tu-
sentals jobb, och vad blev det, herr talman? Jo, i dag
berättar Margareta Winberg att 300 jobb har skapats
på 1½ månad. I Södermanland har det skapats 2 jobb.
Det var mycket skrik för litet ull, sade kärringen som
klippte grisen.
I dagarna har vi också fått veta att inrikesministern
äntligen har insett att kommunerna behöver mer
pengar, för att klara äldreomsorg och skola. Man
hoppas på 50 000 jobb i offentlig sektor. Hade det då
inte varit bättre att inse detta tidigare, så att vi hade
sluppit 55-plusdebatten?
Fru talman! Vi folkpartister tycker att arbetsmark-
nadspolitikens viktigaste uppgift är att öka rörligheten
på arbetsmarknaden, särskilt den yrkesmässiga. Den
underlättar framväxten av nya företag och branscher.
Utbildningsinsatserna blir därför allt viktigare för att
underlätta den här rörligheten. Den nya arbetsmark-
naden kräver därför att AMS verksamhet är flexibel.
Tyvärr upplever man nu ute på fältet att man är
alltför hårt styrd av regleringar. Det nya volymkravet,
som är knutet till anslaget, kommer att få till följd att
AMS får satsa på billiga åtgärder och billiga utbild-
ningar. Man vet ju redan i förväg att det inte kommer
att leda till så många nya jobb.
Betydligt färre kommer att få den yrkesutbildning
som man vet i snitt ger 60-70 % av deltagarna arbete.
Enligt AMS kommer 30 000 yrkesutbildningsplatser
att försvinna till förmån för billigare praktikåtgärder,
med betydligt sämre chans till jobb.
Men för den enskilde är det en kvalitet att kunna
gå upp på morgonen och ha något att gå till. Det säger
arbetsmarknadsminister Margareta Winberg i en tid-
ningsintervju, i Lärartidningen, tror jag. Det här är
häpnadsväckande, när vi samtidigt vet att ministerns
förslag om a-kassan har en bortre parentes. Anled-
ningen till den är ju att de arbetslösa skall använda
tiden till utbildning och inte bara stimuleras att stiga
upp och gå till en aktivitet.
Fru talman! Kvinnors arbetslöshet är nu på väg att
bli större än männens. Det krävs konkreta åtgärder
som ökar arbetslösa kvinnors möjligheter att finna nya
jobb.
I propositionen säger regeringen sig vara djupt
bekymrad, men några förslag till hur man skall be-
kämpa kvinnors arbetslöshet framförs dessvärre inte,
lika litet som mäns arbetslöshet.
Långtidsarbetslösheten, som fortfarande ökar
bland kvinnorna, måste särskilt uppmärksammas. Det
är angeläget att fler av dem får exempelvis starta-
eget-bidrag. I dag ges de här stöden bara åt kvinnor
som har arbetat i offentlig sektor.
Det är också viktigt att bryta det traditionella
könsmönstret på arbetsmarknaden. Lika viktigt som
det är att släppa in kvinnor på mansdominerade yrken
är det att släppa in män på kvinnodominerade yrken.
Jag tänker främst på barnomsorg och skola men också
äldreomsorg.
I det inte helt okända Vingåker pågår just nu ett
s.k. brytprojekt, där arbetslösa män, bl.a. byggnadsar-
betare och skogsarbetare, utbildar sig till undersköter-
skor. Jag besökte dem, och det var fantastiskt att höra
hur entusiastiska de var och hur de stortrivdes. Fler
länsarbetsnämnder borde uppmuntras till liknande
brytprojekt, främst inom skola och barnomsorg.
Det finns därför anledning för regeringen att arbe-
ta fram en konkret plan för hur man avser att bryta det
traditionella könsmönstret på arbetsmarknaden.
Tyvärr finns det inte heller i propositionen några
förslag om en lösning av ungdomsarbetslösheten.
Datorteken har visserligen gjort att siffrorna har för-
bättrats på papperet, men den egentliga arbetslösheten
är fortsatt lika hög. Utbildning är naturligtvis oerhört
viktig, men många ungdomar är utbildningströtta, och
vad de mest behöver är att få in en fot på arbetsmark-
naden.
Fru talman! Folkpartiet vill se en offensiv arbets-
marknadspolitik. Vi vill att siffran för nyanmälda
platser i statistiken skall öka kraftigt. För att åstad-
komma det krävs det en helt annan politik. Det är
jobb genom företagande som vi behöver. Det är i de
små och medelstora företagen som de nya jobben
skall komma, framför allt i tjänste- och servicesek-
torn.
För att återkomma till kvinnorna: Det är inte bara
de unga raska grabbarna i tekniska yrken som behöver
kunna starta eget. Lägg om kursen och släpp fram
kvinnorna i barnomsorgen, skolan och äldreomsor-
gen!
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla Folk-
partiets reservationer.

Anf. 70 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Jag skall också delta i den här debat-
ten, och jag konstaterar med en gång att jag inte be-
höver höja tonläget för att markera vår ståndpunkt.
Jag kan vara mild i tonen, därför att jag har en så stark
sak att argumentera kring.
Jag skall först argumentera kring en sak som ut-
skottets ordförande Johnny Ahlqvist tog upp. Han tog
upp en väldigt viktig tråd och sade att det är viktigt att
bekämpa populismen. Ja, det är det. Låt oss tillsam-
mans göra det, Johnny Ahlqvist!
Vad är då populism? Är det att säga saker som
människor tycker om? Då måste det innebära att det
parti som har fått mycket röster är populistiskt. Män-
niskor röstar väl på partier som de tycker om. Jag tror
inte att det är riktigt det som Johnny Ahlqvist menar
med populism. Jag tror att han är oroad över att
Vänsterpartiet har sagt saker som människor tycker
om, och då menar han att vi är populistiska. I så fall
har Johnny Ahlqvist tillhört ett populistiskt parti i
decennier. Det är alltså inte fråga om det.
Vad kan då populism vara? Ja, det måste vara nå-
got annat. Jag menar att populism är att säga det som
icke är. När man vet hur det är och säger något annat
är man folkförförare. Det är populismen.
Man har sagt: Ni i Vänsterpartiet orkade inte. Ni
höll ut ett tag. Ni orkade säga att man behövde sanera
budgeten med fattiga 114 miljarder, men när det kom
till de riktiga krafttagen, karlatagen, att nå upp till
sådana svindlande nivåer som 118 miljarder, orkade
ni vänsterpartister inte med.
Skulle det vara populism? Är det någon i denna
kammare som tror att det är skillnaden mellan saklig
realism och populism? Det är det inte.
Vad var det vi inte orkade med? Jo, vi orkade inte
sänka a-kassan från 80 till 75 %. Varför orkade vi inte
det? Jo, det berodde på att vi hade lovat våra väljare
att vi skulle höja a-kassan om det gick. Vi hade kriti-
serat Carl Bildt för att han sänkte a-kassan till 80 %.
Vi hade kritiserat Elving Andersson, som sitter här
nere, för att han sänkte a-kassan till 80 %. Vi hade
kritiserat Börje Hörnlund. Därför orkade vi inte med
det. Vi tyckte att ord och handling skall vara ett. Det
är populism, att låta ord och handling vara samma
sak.
Detta är Engosoc, som det stod i 1984, dvs.
nyspråk. Det är ingen populism. Det är hederlighet.
Vad är det nu för läge? Nu står ministern Margare-
ta Winberg och säger att vi skall höja a-kassan. Jag
skulle naturligtvis då kunna säga att denna minister är
en populist, som skall höja a-kassan. Detta statsråd
hotar ju statsfinanserna! Men det säger jag inte, därför
att det vore inte sant och jag skall inte tala osanning.
Det hotar inte statsfinanserna att höja a-kassan.
Vi gick inte med på att sänka a-kassan, och sam-
tidigt gick vi inte med på att sänka matmomsen. Då
sade man att vi var populister.
Hans Andersson har stått här och varit oerhört
konstruktiv och lågmäld. Hur reagerar man på det?
Jo, då kommer standardangreppet 22 b ur SSU:s
skolvalshandbok: Populist!
Jag tror att det är sista gången, Johnny Ahlqvist,
som jag skall gå upp i den typen av debatter. Vi är
beredda att möta er i en saklig diskussion. Jag gick
själv upp våren 1995, då det var aktuellt, och sade att
vi kunde tänka oss att ha en avtrappande a-kassa, från
90-procentsnivån ned till 80-procentsnivån. Oj, vad
jag fick stryk och skäll i mitt eget parti! Oj, vad jag
fick stryk och skäll av de arbetslösa! Och vad jag fick
skäll av socialdemokrater i korridorerna här! Det är
ingen partiståndpunkt. Men det visar vilken vilja vi
har att diskutera konstruktivt. Vi har under lång tid
kritiserats för populism. Men hör man på arbetsmark-
nadsministern tycker jag att det till viss del spirar en
annan anda i dag. Man tar inte till de enkla standar-
dangreppen.
Varför sänkte man a-kassan? Det var naturligtvis
inte för att spara pengar, för då hade man ju inte haft
råd att höja den nu. Det kan inte vara skälet, för då
hade det ju hotat statsfinanserna. Det var en annan
tanke bakom. Alla som har läst litet grand teoretisk
nationalekonomi, som har följt litet grand av den
politiska debatten ute i Europa vet att det var för att
sätta ökad fart på de arbetslösa, så att de inte blir lata
och låter bli att söka jobb. Det är det som det handlar
om.
Så till en annan sak. Man skall sänka reservations-
lönerna. Så heter det på fint språk. Man skall få en
annan lönestruktur. Människor skall ta jobb till litet
lägre lön. Det är ju det som det handlar om.
Tänk om ni hade sagt det, Johnny Ahlqvist. Då
hade ni i alla fall kunnat debattera frågan litet rakare.
Men det är ingen lösning. Därför är det nu väldigt
klokt att gå tillbaka, steg för steg, till det som ni så
sent som i somras kallade för populism och osaklig-
het. Ni tar små, små steg åt rätt håll. Men de behöver
bli vänsterkliv.
Jag har bara en halv minut kvar av min taletid, och
jag vill därför ställa en väldigt rak fråga. Jag känner
en kvinna som har fyllt 55, ministern. Hon bor på en
bruksort och är metallare. Vad skall hon göra bortom
den bortre parentesen, valåret 1998? Ni har ju fortfa-
rande inte retirerat. Man skall räkna från den 1 januari
1996. Det är inte många av de arbetslösa som har
tänkt på det. Från den 1 januari 1996 börjar det ticka.
Vad skall denna kvinna göra, statsrådet, om tre år,
valåret 1998? Vad skall hon göra?

Anf. 71 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! När jag hör Lars Bäckströms inlägg är
jag faktiskt oerhört glad för att jag inte har läst någon
teoretisk nationalekonomi. Det sunda förnuftet kan
kanske styra politiken i stället för en massa teoretiska
lärdomar som Lars Bäckström försöker pracka på
kammaren i varenda debatt.
För mig är faktiskt populism när man lovar väljar-
na något som man inte kan genomföra. Man strör ut
pengar och säger: Detta skall vi genomföra. Samtidigt
vet man att man inte behöver ta ansvar. I Lars Bäck-
ströms parti sitter man nämligen inte i den ställningen
att man behöver ta ansvar för alla de löften man ger i
kammaren.

Anf. 72 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Om det är rätt att höja a-kassan nu,
Johnny Ahlqvist, varför var det då rätt att sänka den?
Gick det att höja den, var det troligen onödigt att
sänka den.
För några år sedan hade vi ett lånebehov på unge-
fär 180 miljarder om året. Det var katastrofalt. Nästa
år är det 11 miljarder, nästa år igen 7 miljarder.
Om ni hade följt den hårda linjen och sänkt a-
kassan men inte sänkt matmomsen hade det varit
system i galenskaperna, som man en gång skrev i
Hamlets drama. Men det gjorde ni inte. Ni var popu-
lister och försökte sockra med momssänkning.
Vi skall i och för sig glömma det gamla. Nu kom-
mer ni tillbaka och säger att det är ansvarsfullt att
höja a-kassan - precis det vi har sagt väldigt länge. Ni
säger nu att det är ansvarsfullt att inte genomföra de
beslut som Johnny Ahlqvist ville genomföra i somras.
Nu är det ansvarsfull politik att skjuta på det.
Det går steg för steg åt rätt håll. Ni gjorde en för
kraftig högergir. Populisten Johnny Ahlqvist kände i
luften att han gick fel och revade in seglen. Det är bra
att vara en sådan populist som Johnny Ahlqvist har
varit. Det är klokt att lyssna på rörelsen.

Anf. 73 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Lars Bäckström ger ju själv svaret på
frågan om varför vi kan återställa a-kassenivån nu.
Det är för att vi inte har det lånebehovet som vi hade
bara ett budgetår tillbaka. Ekonomin är på bättrings-
vägen tack vare de stora beslut som vi har fattat. Det
ger oss ett utrymme att höja och återställa a-kassan.
Men utöver det ställer vi inte ut några populistiska
löften som man gör från Vänsterpartiet.
Så till den bortre parentesen, Lars Bäckström.
Margareta Winberg, och även jag, har tidigare sagt att
när regeringen återkommer under våren skall det
finnas ett totalt samlat grepp över hela arbetslöshets-
försäkringen.
Därför tycker jag att det är så oerhört onödigt när
Lars Bäckström propagerar utåt och säger att ingen
vet vad som kommer att hända efter den bortre paren-
tesen. Jag lovar Lars Bäckström att vi skall ha klarat
ut det innan riksdagen fattar beslut om en ny arbets-
löshetsförsäkring under våren.

Anf. 74 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Varför vidhåller då Johnny Ahlqvist
att det skall börja ticka från den 1 januari 1997? Var-
för inte leverera ett klart och samlat beslut? Det är
den stora kritiska punkten.
Sedan till budgetsaneringen. Johnny Ahlqvist sä-
ger att man måste finansiera höjningen, eller hur?
Varför kunde man inte finansiera den höjningen våren
1995, när man sänkte a-kassan? Varför gick inte det?
Lånebehovet har bara genom förbättrad konjunk-
tur under innevarande år minskat med 40 miljarder.
Det hade med råge kunnat rymmas att inte sänka a-
kassan till 75 %. Det hade ingen avgörande betydelse.
Statsrådet berättar om hur bra allting går, och det
gör det ju. Hushållen har mer pengar, och företagen
har mer pengar. Räntan går ned och bytesbalansen är
rekordartad. De enda som inte har fått det bättre är de
arbetslösa. Ni riktar ett slag mot dem. Ni bör ångra
det. Ni bör återställa det. Det är bra att ni är på rätt
väg.
Vad jag kritiserar är att ni har mage att kritisera
oss för populism, när det snarast är ni som gjorde fel
och nu på grund av folkopinionen har ändrat er. Var-
för har ni ändrat er? Jo, ni har ändrat er enbart på
grund av opinionen. Eller tyckte ni att ni hade rätt i
sak redan från början? Det är det ni egentligen tycker.
Det har vi ju hört här. Förslaget om a-kassan var då-
ligt avvägt. Det har vi hört statsrådet säga. Så det är
inte enbart på grund av demonstranter som statsrådet
ändrar sig. Förslaget var dåligt i sak. Nu ändrar ni er.
Men kritisera inte oss för populism! Det tär på vårt
tålamod.

Anf. 75 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Johnny Ahlqvist säger i sitt anförande
att han inte vill skrota svensk arbetsmarknadspolitik
utan förnya den. Miljöpartiet har många idéer. Men i
somras slogs det fast i den här salen att Sveriges ar-
betsmarknadspolitiska inriktning skall grunda sig på
1960-talets arbetsmarknadspolitik. Denna i dag 36 år
gamla arbetsmarknadspolitiska inriktning är "- - - att
lösa upp strukturella obalanser genom att med olika
åtgärder underlätta och påskynda anpassning mellan
utbud och efterfrågan på arbetskraft."
På 1960-talet kallade vi det här för flyttlasspolitik.
Var hittar Ahlqvist den förnyelse han pratar om?
Miljöpartiet vill t.ex. att ett generellt konstnär-
stillägg införs. Det kan inte vara rimligt att, som i dag,
AMS via olika arbetsmarknadsinsatser styr betydande
delar av svenskt kulturliv. När det gäller t.ex.
stats- och länsteatrar kommer ungefär hälften av deras
stöd via AMS genom projektbidrag, beredskapsarbe-
te, utbildningsbidrag, a-kassa och kontant arbets-
marknadsstöd.
Inom alla kulturområden ser det ut på ungefär
samma sätt. Det är alltså AMS som genom olika stöd-
former avgör vad som är kulturell kvalitet i dag.
Vad är då lösningen på kulturarbetarnas generellt
höga arbetslöshet på ca 20 %? Byt jobb!, säger Kul-
turutredningen.
Det får enligt Miljöpartiet betraktas som en full-
ständig katastrof. Vi menar att vi aldrig har behövt
våra kulturarbetare så mycket som i dag. Inför ett
konstnärstillägg i stället, säger vi. Låt det departement
som har bäst kunskap om kultur, nämligen Kulturde-
partementet, avgöra kulturella kriterier. Grundtanken
bör dock vara att det är konstnärlig aktivitet som skall
premieras - ett litet tillägg till den lilla lön som kul-
turarbetarna ofta har men som inte går att leva på.
Nu avstyrker arbetsmarknadsutskottet det här för-
slaget med motiveringen att det skulle innebära att
åtgärdsmedlen då blev en form av kulturstöd, vilket
de inte är avsedda att vara.
Är inte åtgärdsmedlen kulturstöd i dag? Det ju just
för att det ser ut som det gör, för att åtgärdsmedlen
har blivit kulturstöd, som Miljöpartiet föreslår en
förändring. Vi vill helt enkelt föra över medlen dit där
de bäst hör hemma. Det kanske finns bättre idéer.
Men nu kanske upp till hälften av svenskt kulturliv i
dag även i fortsättningen finansieras via AMS budget.
Utskottet väljer att inte kalla det kulturstöd. Då är
verkligheten långt från utskottets rum. Det känns
dystert.

Anf. 76 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag kan lova och garantera Ewa Lars-
son att både Arbetsmarknadsdepartementet och Kul-
turdepartementet tittar mycket seriöst på detta. Det är
med anledning av att man håller på att utreda detta
som vi har sagt att vi bör avslå motionen. Så är den
normala hanteringen i alla utskott. Finns det en ut-
redning som jobbar med en fråga får man avvakta
utredningen innan man fattar beslut.

Anf. 77 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker också att vi skall låta par-
lamentarismen ha sin gång och att vi skall utreda före
beslut. Vad jag vänder mig mot är arbetsmarknadsut-
skottets sätt att säga att det stöd man ger i dag är en
arbetsmarknadsåtgärd och inte ett kulturstöd, när vi
vet att i princip hälften av svenskt kulturliv lever på
detta kulturstöd. Varför inte säga: Vi håller med mo-
tionären, vi tycker inte att det här skall vara en form
av kulturstöd, vi ser fram emot utredningen, och med
det anser vi motionen besvarad?

Anf. 78 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag försöker förklara för Ewa Larsson
att detta först skall utredas, och sedan kommer det
tillbaka till kammaren och till berörda utskott. Jag tror
inte att den lösning som föreslås av Ewa Larsson och i
Miljöpartiets motion är den bästa i den här frågan. Låt
oss se på andra lösningar innan vi definitivt säger att
det skall vara på ett visst sätt.

Anf. 79 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Det är precis vad jag sade i mitt anfö-
rande. Det kanske finns bättre och mer omfattande
idéer, och därför skall många vara med och diskutera.
Men det är ett kulturstöd ni i dag betalar ut, och det är
det jag vänder mig mot att ni inte kan erkänna.

Anf. 80 JUAN FONSECA (s):
Fru talman! Arbetsmarknaden är ur integrations-
synpunkt sannolikt det viktigaste området för väldigt
många människor med invandrarbakgrund. I dag går
tusentals människor med invandrarbakgrund arbetslö-
sa, och många av dem tvingas att leva på olika typer
av bidrag. Det är väl känt att många av dessa är väl
utbildade. Det sägs, något polemiskt, att Sverige har
världens högst utbildade arbetslösa och socialbidrags-
tagare.
Arbetslösheten bland en del utomeuropeiska in-
vandrare är i dag över 50 %. Bland grupper som al-
gerier är arbetslösheten nästan 100 %. Det råder inget
tvivel om att Sverige håller på att få en underklass
som i stora delar är etniskt betingad.
Fru talman! Jag har i en motion, A227, och även i
motion Sf613 tillsammans med Pär-Axel Sahlberg,
beskrivit arbetslösheten bland invandrare, och vi har
lagt fram en del förslag. Vi lyfter också upp den in-
vandrarpolitiska kommitténs olika typer av förslag i
frågan.
Fru talman! Jag tycker att utskottets behandling av
min motion är litet märklig. Jag tycker att utskottets
majoritet viftar bort frågan om massarbetslösheten
bland invandrare på ett litet konstigt och märkligt sätt.
Man bara hänvisar till att vi skall vänta på vad rege-
ringen kommer att föreslå nästa år.
Jag tycker att massarbetslösheten bland invandrare
är en fråga som borde bekymra även utskottet. Utskot-
tet borde åtminstone ha en åsikt i frågan, en fråga som
berör tusentals människor som i dag inte får plats på
någon arbetsplats i Sverige.
Jag förväntar mig att arbetsmarknadsministern i
mars kommer att lägga fram förslag i frågor som
berör massarbetslösheten hos invandrare. Jag förvän-
tar mig också att man då lägger fram förslag när det
gäller lagstiftningen mot etnisk diskriminering.

Anf. 81 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Jag känner det angeläget att säga nå-
gonting, för det som Juan Fonseca tar upp är ju så
riktigt. Om man tittar på olika grupper i Sverige finns
det ingen grupp som har det så svårt på arbetsmark-
naden som invandrarna, och särskilt invandrarkvin-
norna. Det handlar naturligtvis om våra attityder -
arbetsgivarens attityder och samhällets attityder - mot
invandrare. Här finns ett stort arbete att göra när det
gäller opinionsbildning. Det är också så att invandrar-
na har en extra kultur- och språkkompetens, och detta
måste man som arbetsgivare inse och även kunna
använda. Det här är en grupp som är prioriterad för
regeringen - jag vill gärna säga det.
Jag vill också säga några saker om vad som har
hänt. Under 1996 har 5 miljoner avsatts för en infor-
mationskampanj som har drivits av AMS. Kompetens
kan ha ett konstigt efternamn, heter kampanjen - ett
mycket bra namn. Många invandrare får läsa med
utbildningsbidrag inom det reguljära utbildningsvä-
sendet, eftersom de är en prioriterad grupp. Invand-
rarkvinnor kan få starta-eget-bidrag i ett år, och man
skall särskilt prioritera invandrarkvinnornas koopera-
tiva utveckling. 125 miljoner har gått till åtta invand-
rartäta områden.
Exportsäljarutbildning är en mycket bra del i ar-
betsmarknadspolitiken där man tar till vara just in-
vandrarnas bakgrund, kultur och kompetens. Det visar
sig att 70-80 % av dem som får den åtgärden sedan
får ett arbete. Det ligger också många projektansök-
ningar hos mig, som framför allt rör invandrarkvinnor
och barn. Vi håller nu på att bereda dessa, och jag
avser att bifalla en del av dem som är viktiga som
pilotprojekt.
Jag delar dock Juan Fonsecas uppfattning att detta
är någonting som vi måste ta på mycket större allvar
och därmed återkomma med fler förslag till beslut.

Anf. 82 JUAN FONSECA (s) replik:
Fru talman! Det gläder mig verkligen att höra des-
sa uttalanden från arbetsmarknadsministern. Jag har
stor respekt för hennes engagemang i de här frågorna.
Jag förväntar mig att de ord som i dag har sagts också
läggs fram i det förslag som kommer nästa år, så att vi
äntligen kan börja rätta till den enorma arbetslöshet
och det socialbidragsberoende som finns i de här
grupperna.

Anf. 83 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag vill också notera det som Juan
Fonseca gör. Det här är det kanske allra värsta pro-
blemet, och det är en av de riktigt allvarliga bitarna i
den strukturella arbetslösheten.
Jag vill ändå säga att utskottet på grundval av en
flerpartimotion från kd, m, c, fp, v och mp har tagit
upp frågan om just invandrarkvinnornas situation på
arbetsmarknaden. Det har lett till ett tillkännagivande
till regeringen om att det nu måste komma till någon-
ting som stärker deras situation.
Jag vill betona att frågan om etnisk diskrimine-
ring, som Juan Fonseca tar upp, är någonting vi nu har
motionerat om i tre år sedan den gamla lagstiftningen
kom till. Denna är helt verkningslös, och jag har för-
stått att det bereds ett nytt lagförslag. Må det komma
snart! Det är komplett oacceptabelt att människor med
annan etnisk bakgrund diskrimineras såsom i dag
sker.
Mycket av det som vi har lyft fram är just åtgärder
för att komma åt och hjälpa dem som har det svårast
på arbetsmarknaden - att höja arbetsmarknadsutbild-
ningen och att få fram otraditionella medel så att man
kan rikta särskilda projekt just till invandrarsidan.
Sist men inte minst: Jag tror inte att det bara
handlar om pengar. Det handlar också mycket om
attityder, som Margareta Winberg sade. Men jag tror
att vår idé om obligatoriska praktikplatser med kol-
lektivavtalade praktikantavtal är en modell som starkt
skulle hjälpa till att få in invandrare, och för övrigt
även ungdomar, på arbetsmarknaden. Det är att inves-
tera i framtiden. Det är att ta vara på en särkompetens
som vi själva i många fall inte har. Det finns oerhört
många särfördelar som invandrare besitter. Låt oss
utnyttja det, och låt alla vara med i det jobbet!

Anf. 84 JUAN FONSECA (s) replik:
Fru talman! Hans Andersson tar upp en fråga som
kommer att debatteras litet senare i samband med
behandlingen av ett annat betänkande, nämligen AU4.
Då har Vänsterpartiet möjligheter att ansluta sig till
förslag när det gäller lagen om etnisk diskriminering
av invandrare på arbetsmarknaden.
Låt mig till Hans Andersson säga att han och hans
parti i välmening har förslag som naturligtvis kan leda
till att minska arbetslösheten bland invandrare. Men
Vänsterpartiet tar väldigt sällan upp invandrarnas
kompetens, som gör att de själva också kan åstad-
komma arbete, inte bara för de sina utan även för
andra, genom att de kan starta småföretag. Det finns i
dag nästan 50 000 företagare med invandrarbakgrund
i Sverige, och de sysselsätter nästan 150 000 männi-
skor. Jag förväntar mig att regeringen också tittar
närmare på den delen som gäller invandrare och ar-
betsmarknad.

Anf. 85 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag skall inte polemisera om det. Jag
tror att vi alla har varit dåliga på att fokusera tillräck-
ligt på den här frågan. Vi har nog försökt så gott vi
har kunnat, men ofta brister kunskapen.
Jag är medveten om att företagandet är omfattande
hos invandrargrupper. Jag är också medveten om att
vissa regelsystem ibland känns bekymmersamma för
dem som har nystartade företag. Men vi har ännu inte
anslutit oss till tanken på att skapa frizoner. Vi ser
stora faror med det, som kan leda till ytterligare seg-
regering. Jag är dock medveten om att man på olika
sätt borde ha riktade insatser som förstärker invand-
rarnas möjlighet att få i gång livaktiga företag. Men
låt oss vara fler, för i den här frågan bör det inte fin-
nas partiskiljande gränser.

Anf. 86 JUAN FONSECA (s) replik:
Fru talman! I frågor som berör företagande betrak-
tas ibland detta som något slags frizon. Låt mig säga
att företagandet bland de här grupperna är ganska
stort och omfattande. Detta behöver i sig inte för en
vänsterpartist betyda att de människorna skulle ha
något slags borgerlig åsikt. Företagande är väldigt
viktigt för de grupperna för att de över huvud taget
skall kunna försörja sig själva. Det innebär inte i sig
att de skulle segregeras, utan deras företag vänder sig
till alla. Låt oss göra så här i stället: Låt deras företag
utvecklas precis som andra företag! Låt de männi-
skorna också utveckla sina småföretag och ge jobb till
väldigt många människor!

Anf. 87 TANJA LINDERBORG (v):
Fru talman! Jag måste först rätta arbetsmark-
nadsministern när det gäller antalet nyanmälda platser
som ministern sade hade ökat. Enligt uppgifter jag har
fått från AMS visar de senaste siffrorna att de dess-
värre har minskat med 1 000 platser sedan november
1995.
Det här är, som andra har konstaterat, den tredje
stora debatten inom loppet av fem månader som rör
Sveriges absolut största problem. De flesta argumen-
ten känner vi igen, därför att vi har hört dem förut här
i kammaren. Johnny Ahlqvist upprepar som ett mantra
att Vänsterpartiet är populistiskt. Jag kan bara konsta-
tera att äntligen har självgodheten fått ett ansikte
genom Johnny Ahlqvist.
De flesta argument känner vi som sagt igen, men
själva kärnfrågan ställs däremot väldigt sällan, nämli-
gen: Varför har vi arbetslöshet? När den frågan inte
ställs får vi heller ingen reell diskussion om vad som
behöver göras. Rimligen borde det nu finnas under-
skott på arbetskraft. Försörjningsproblemen är ju
långt ifrån lösta här hemma och än mindre i världen i
övrigt. Likväl har vi arbetslöshet därför att efterfrågan
på arbetskraft är för liten. Det beror på att de produk-
tiva resurserna är snett fördelade. Hur de här resur-
serna fördelas bestäms av ett fåtals egenintresse av
vinst på sitt kapital. Det är detta rika fåtal som i dag-
ligt tal brukar kallas marknaden. Men när marknaden
inte tjänar på att det finns en stor offentlig sektor och
social trygghet är man inte villig att understödja en
politik som skulle gå mot mer rättvisa och lägre ar-
betslöshet. Det stör deras vinstbehov och deras öns-
kemål om att ha en foglig arbetskraft som står med
mössan i handen.
De mycket kraftiga neddragningarna inom den of-
fentliga sektorn som har skett de senaste åren har
främst drabbat kvinnor. Det har flera berört här i dag.
Inom loppet av bara ett år har vi fått ytterligare
22 000 arbetslösa kvinnor i Sverige. Vi är nu upp i
nästan en halv miljon arbetslösa kvinnor. Redan för
två år sedan varnade jag härifrån talarstolen för att vi
håller på att få en ny sektor på den svenska arbets-
marknaden, nämligen spissektorn. Läget är nu så
allvarligt att man åtminstone borde kunna förvänta sig
tryckförband som lindring för att undvika svåra ärr-
bildningar i framtiden.
Gång på gång ställer jag mig frågan: Vad är det
för vits med att låta duktiga välmeriterade kvinnor
lämna sina jobb inom vård- och omsorgssektorn för
att i stället gå på a-kassa eller hamna i någon arbets-
marknadspolitisk åtgärd. Samtidigt får vi dagliga
rapporter om hur det är ställt inom sjukvården, hur
gamla far illa i brist på vårdresurser. På daghemmen
fullständigt trycker man in ungar i stället för att öka
personalbemanningen. Men det är klart, har man fyllt
55 år och gått arbetslös tillräckligt länge kan man
förstås få komma tillbaka till sin gamla arbetsplats
som kvalitetshöjare.
Fru talman! Jag tror trots allt att jag skall ägna mig
åt populism genom att korta ned mitt anförande.
Arbetsmarknadsministern har flera gånger så gott
som satt sin politiska heder i pant på att ingen skall
behöva bli utförsäkrad från a-kassan. Men Monica
Sjölander från Borås, för att ta ett exempel, blev ut-
försäkrad i september och tvingades söka socialbi-
drag. Hon sålde videon och bilen. Hon bytte till en
billigare lägenhet. Sedan blev hon sjuk och måste
betala för röntgen. Hon behövde också hämta ut me-
dicin. Samtidigt var hon tvungen att byta läsglasögon.
I mitten av månaden var hon helt utan pengar. Då
ringde hon till socialbyrån och bad att få matkupong-
er. Men hon fick bestämt nej till det och blev i stället
uppmanad att be släkten om hjälp. Efter några dagar
blev hon till sist erbjuden matkuponger, för två dagar.
Monica Sjölander hade jobbat på försäkringskas-
san i 16 år. Sedan vidareutbildade hon sig för att få en
tryggare framtid. Hon tog studielån och läste treårig
ekonomisk linje. 1990 fick hon en kombinationstjänst
som språklärare och kontorist på ett studieförbund.
När studieförbundet sedan tvingades dra ned blev
Monica arbetslös. Efter det har hon jobbat på olika
vikariat inom sjukvården och hemtjänsten, och hon
har sökt alla tänkbara jobb. Nu har hon haft ALU i två
omgångar, men hon fick inte en tredje. Så här funge-
rar skyddsnätet i dagens Sverige.
Fru talman! I dag finns det nästan en miljon män-
niskor som är inskrivna vid landets arbetsförmedling-
ar. Så ofta som jag hinner försöker jag hålla kontakt
med min gamla arbetsplats på arbetsförmedlingen i
Västerås. Jag brukar fråga: Vad upplever ni är värst?
Det är bristen på jobb att förmedla, vi har inga jobb,
säger de. Vi håller på att tappa vår kompetens. Vi har
blivit mer av en åtgärdsförmedling än en arbetsför-
medling. Handlingsplaner i all ära, men de fyller
tyvärr ingen funktion om man inte kan erbjuda kvali-
tet i åtgärdsutbudet. Nu finns det, som tidigare har
sagts, nästan bara billiga lösningar som t.ex. ALU att
erbjuda.
Ett annat stort problemområde är också att för-
medlingskontoren inte längre kan få det stöd som de
behöver av länsarbetsnämnderna som på grund av
besparingskrav har slimmat sin organisation till ett
absolut minimum. Det blir ingen bra offentlig verk-
samhet av det lilla som finns kvar. Det finns en upp-
enbar risk för att förmedlingsverksamheten hamnar i
vanrykte.
Avslutningsvis vill jag säga att jag självfallet står
bakom alla reservationer som Vänsterpartiet har i det
här betänkandet.

Anf. 88 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag har bara en fråga att ställa till
Tanja Linderborg: Tror Tanja Linderborg att det blir
fler arbetstillfällen att förmedla om räntan skulle gå
upp beroende på att man ställer ut egoistiska och
populistiska löften, som Vänsterpartiets förslag inne-
håller? Tror hon att det kommer att finnas fler jobb att
förmedla på de arbetsförmedlingarna om folk och
företag inte vågar investera beroende på att räntan går
upp?

Anf. 89 TANJA LINDERBORG (v) replik:
Fru talman! Jag är ingen anhängare av att man
skall ha särskilt hög ränta. Men faktum är att vi nu
nästan är inne i deflation. Då kommer den stora
smällen, då blir det definitivt inga jobb att förmedla.

Anf. 90 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! I de förslag som Vänsterpartiet lägger
fram finns ett tiotal miljarder som ni inte har. De här
förslagen skulle innebära räntehöjningar, prishöjning-
ar, hyreshöjningar och att investeringsräntan går upp.
Detta gör väl inte att det blir fler arbetstillfällen att
förmedla. Jag tar inte tillbaka det jag sade om att
Vänsterpartiet i dag är ett populistparti, ingenting
annat.

Anf. 91 TANJA LINDERBORG (v) replik:
Fru talman! Detta blir ju inte en större sanning
därför att Johnny Ahlqvist gång efter annan upprepar
det. Det är alldeles tydligt att det har gått ut ett påbud
från Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavä-
gen om att samtliga utskottsordförande och även
ombudsmännen ute i distrikten gång efter annan skall
upprepa att Vänsterpartiet är populistiskt. Det vore
bra om vi kunde hålla debatten på en mer saklig nivå,
Johnny Ahlqvist.

Anf. 92 HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Sverige lider av arbetslöshet. Många
hundratusen människor lider av arbetslösheten. Det är
oerhört viktigt att understryka det och inte glömma
bort det. Men samtidigt får vi inte glömma bort den
andra bilden, som arbetsmarknadsministern, arbets-
marknadsutskottets ordförande och kanske ytterligare
någon har pekat på här i dag. Det är det faktum att det
faktiskt finns ganska gott om positiva tecken. Vi får
inte bara måla i svart, för då medverkar vi till att
minska effekterna av de här positiva tecknen.
Tillväxtprognoserna skrivs upp den ena gången
efter den andra. Antalet lediga platser ökar. Vi hörde
för en stund sedan att de minskade i antal, men med
siffror kan man ju som bekant bevisa det mesta. I det
korta perspektivet ökar de. Vi har mycket kraftiga
reallöneförbättringar. Köpkraften är skevt fördelad,
kan vi konstatera, eftersom vi har väldigt många ar-
betslösa och många som av andra skäl inte finns med
på arbetsmarknaden. Men vi skall inte bortse från att
vi just nu upplever mycket kraftiga reallönestegringar,
som, om inte alla tecken slår fel, ytterligare kommer
att medverka till att de positiva tecknen kan synas
ännu tydligare i arbetsmarknadsstatistiken framöver.
Räntan har sjunkit, och matkostnaderna har sjunkit.
Därför har vi ingen inflation. Inte kan det vara dåligt
för någon att just de här två faktorerna har medverkat
till att vi inte har någon inflation.
Fru talman! Jag tänker beröra ytterligare tre saker
i mitt anförande. Det gäller frågan om hur vi kan styra
över resurser från passivitet till aktivitet. Jag kommer
också att ta upp utbildningen i arbetsmarknadspers-
pektivet, och jag kommer att säga något om a-kassan.
Låt mig börja med detta med att styra över resur-
ser från passivitet till aktivitet. Jag och mina kamrater
från Örebro län har i motion A223 pekat på både
behov och möjligheter. Det gäller möjligheter att
försöka ta en del av de pengar som i dag används till
att betala för att människor inte gör någonting till att i
stället betala för att de utför ett arbete, och då framför
allt inom vård, omsorg och skola. Med tanke på vår
motion och det behov vi ser tycker jag att de signaler
som jag och andra kan uppfatta från regeringen på det
här området är väldigt positiva. Det sker nu en be-
redning och en genomlysning av hur de här frågorna
skall hanteras och vilken teknik som skall användas
för att vi skall kunna möta de här behoven och ta till
vara de här möjligheterna.
Vi ser med stor förväntan och förtröstan fram
emot att få ytterligare signaler och att vi inom en inte
alltför avlägsen framtid skall kunna ta del av försla-
gen. Vi är litet otåliga, men vi tycker oss ha uppfattat
mycket positiva signaler i den här riktningen.
Så något om utbildning. Jag har läst arbetsmark-
nadsutskottets betänkande, och jag konstaterar att
utskottet liksom jag är ganska oroligt för att det skall
bli problem att klara av yrkesutbildningen med de
begränsade resurser som står till förfogande. Jag tror
att det är viktigt att understryka det arbetsmarknadsut-
skottet skriver, att regeringen måste ha en beredskap
för att gå in med ytterligare resurser om det visar sig
att de här farhågorna besannas. Det får bara inte in-
träffa att vi har lediga platser som vi inte kan tillsätta
därför att de människor som är arbetslösa inte har
utbildning för att utföra jobben. Om en sådan situa-
tion håller på att uppstå är det viktigt att kunna styra
över resurser för att möta de här problemen. Jag, i
likhet med utskottsmajoriteten, ser fram emot att
regeringen när så behövs tar ett initiativ i den här
frågan.
Så till a-kassan. Den 12 juli debatterade och beslu-
tade vi här i kammaren kring arbetslöshetskassan och
arbetslöshetsförsäkringen. Vi var ganska många som
var väldigt bekymrade över att det hade funnits så
litet tid till att bereda underlaget och att vi hade fått så
litet tid till att diskutera och analysera vilka konsek-
venser det beslut vi fattade den 12 juli skulle få. Vi
konstaterade under hand under hösten att det fanns ett
antal fallgropar. En del av dem kunde skottas igen
ganska omgående, medan andra kvarstod. Därför är
det bra att den här frågan nu kan flyttas fram. På så
sätt kan vi ta vara på utredningen, och vi kan ta vara
på en längre tid för beredning. Därmed kan vi också
hitta en bra lösning på arbetslöshetsförsäkringen, så
att den även fortsättningsvis är en tillgång för arbets-
tagarna.
Fru talman! Jag skall upprepa det jag sade den 12
juli när det gäller arbetslöshetsförsäkringens och a-
kassans funktion. De flesta tänker på arbetslöshetsför-
säkringen som en ekonomisk trygghet för den enskil-
de. Så är det självfallet. Detta är en väldigt viktig del.
Men arbetslöshetsförsäkringen är mycket mer än så,
och det är viktigt att komma ihåg när vi diskuterar hur
den skall utformas. Den är en del i balansen mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Har vi en arbetslöshets-
försäkring som är undermålig innebär det att lönta-
garna inte har möjlighet att hålla på sin rätt på samma
sätt som annars. Är risken för arbetslöshet detsamma
som att man hamnar i en ekonomisk och privat kata-
strof, avstår nog många från att faktiskt ta till vara sin
rätt i arbetslivet och att försöka uppmärksamma de
saker som inte är bra.
A-kassan spelar också en betydelsefull roll när det
gäller lönebildningen. Om vi försämrar a-kassan, om
ersättningsnivån blir för låg, innebär det att vi drar
isär lönebildningen. Vi släpper dem som har de lägsta
lönerna efter oss, och på det sättet ökar klyftorna.
Det finns ytterligare en faktor som vi måste peka
på när det gäller a-kassan, nämligen rörligheten på
arbetsmarknaden. Om en arbetstagare, en löntagare
funderar på att byta jobb, att söka ett nytt jobb och på
det nya jobbet inte får en trygghet, inte trivs där, kan-
ske kommer sist i kön av de anställda, är det oerhört
viktigt att det finns en arbetslöshetsförsäkring som
fungerar, som skyddar och ger en ekonomisk trygg-
het.
Fru talman! Med dessa ord vill jag tacka för mig.

Anf. 93 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag vill göra några reflexioner. Först
och främst är det glädjande att den fackliga ryggmär-
gen finns kvar hos Hans Karlsson. Det är goda insik-
ter han visar om a-kassans funktioner. Vi får hoppas
att de insikterna skall bibringa honom sådan klarsyn
att han kommer att rösta rätt när vi en gång ser ett nytt
förslag. Det fanns goda möjligheter till det redan i
somras. Det var inga hemligheter vilka konsekvenser
detta förslag hade.
Jag vill ta upp en detalj. Vi skall inte träta om an-
talet nya platser. Jag läser nu ordagrant ur AMS no-
vemberstatistik och kommentarer: Tillgången på
lediga platser fortvar att vara låg. Under november
månad anmäldes 20 000 nya platser till arbetsförmed-
lingarna, vilket innebär en minskning med 1 000
platser från oktober och med 3 000 från november i
fjol. En svag nedgång noteras även för vakanserna i
tillverkningsindustrin.
Om jag tittar på AKU-statistiken som jag fick i går
har det gått ned från 21 200 till 19 900 från oktober
till november. Om jag tittar på förra året vid den här
tiden har det gått ner kraftigt från 23 000 till 19 900.
Finns det andra källor än AMS och AKU från SCB
som Hans Karlsson har? Vad skulle det i så fall vara?
Jag har också tittat på senaste veckan. Senaste veckan
innehåller faktiskt en försämring och inte en förbätt-
ring i förhållande till novembersiffrorna.
Det är mer en fråga om vilken nivå vi skall ha på
debatten. Skall vi kunna lita på officiellt material,
eller skall vi misstänkliggöra varann?

Anf. 94 HANS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Om vi börjar med a-kassan får vi väl
avvakta till propositionen föreligger så att vi ser hur
den ser ut innan vi har anledning att debattera den
frågan, Hans Andersson. Det är väldigt lätt att så här i
efterhand konstatera att det fanns en rad luckor i det
beslut vi fattade den 12 juli. Om man konstaterar det
skall man försöka att rätta till det, och det är vad ar-
betsmarknadsutskottet och riksdagen i dag gör. Det
tycker jag är väldigt positivt. Det måste vara möjligt
att göra fel och sedan rätta till de felen även i politi-
ken.
Sedan till frågan om utvecklingen på arbetsmark-
naden. Om man ser så pass långt bakåt i tiden som
Hans Andersson gör kan man konstatera denna situa-
tion. Men vi kan samtidigt konstatera att det på en rad
områden i Sverige nu finns tecken på att antalet lediga
platser ökar. Det är det jag pekar på. Vi ser sådana
tydliga tecken. Det är en del av den positiva bild som
jag och andra har försökt att spegla jämte den dystra
bild som visar att väldigt många människor är arbets-
lösa och lider under arbetslösheten.

Anf. 95 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är mycket bra om
man kan ändra sig om man har fel. Ibland finns det ett
gott beslutsunderlag redan vid det tillfälle man har fel.
Det fanns t.ex. i Vänsterpartiets motion i somras inför
beslutet den 12 juli. Det fanns också ett mycket bra
underlag från fackföreningsrörelsen.
När det gäller siffrorna är det litet olika i de olika
kommunerna med lediga platser. Jag tror att vi måste
vara oerhört strikta. När vi talar om platstillflödet
tittar vi antingen på AMS-statistik eller så tittar vi på
AKU-undersökningar. Vi kan inte börja tvista också
om det. Då blir det outhärdligt.
Jag vill inte göra mig till tolk för pessimistkonsul-
terna. Men vi skall ha ett gemensamt underlag för
debatten.

Anf. 96 HANS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Vi får komma tillbaka till frågan om
a-kassan, Hans Andersson. Om man inte i första ske-
det iakttar bristerna utan gör det i ett senare skede
måste det vara tillåtligt att då korrigera sig.
När det gäller statistiken finns det inte någon bild
som över landet ger tydliga tecken. Men från ort till
ort finns det i dag tecken som tyder på en ökad till-
strömning av lediga platser inom vissa branscher, och
just sådana branscher som bär upp mycket av den
svenska arbetsmarknaden.

Anf. 97 INGER SEGELSTRÖM (s):
Fru talman! Nu skall vi bli konkreta! Mitt anfö-
rande gäller motion A811. Motionen handlar om att
den offentliga sektorn behöver kvinnorna och att
kvinnorna behöver arbete och inte bidrag. Därför
föreslår vi att 100 000 kvinnor erbjuds arbete och lön
i stället för bidrag, att kvinnorna erbjuds arbete i den
offentliga sektorn, att en omdisponering görs av ar-
betsmarknadsmedel och att vi skall verka för att inga
uppsägningar görs i offentlig sektor.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt betänkande
AU1 som svar på motionen anfört bl.a. följande.
1. Man känner sympati och förstår tankarna och
instämmer i principen att det är bättre att männi-
skor får stanna kvar i sina arbeten än att de uppbär
passivt kontantstöd.
2. Man anser att de resurser som anslagits för ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder inte skall användas
för att förhindra, minska eller skjuta på offentliga
neddragningar.
3. Man anser inte heller att det är givet att det är de
som drabbats i den offentliga sektorn som har de
största behoven.
4. I den mån den offentliga sektorn åter skall expan-
dera och därigenom även ge kvinnorna möjlighet
till sysselsättning avgörs inte det av de arbets-
marknadspolitiska resurserna utan av samhälls-
ekonomin som helhet.
Utskottet har inte analyserat vad våra krav skulle
innebära. Man har inte heller insett att de uttryckligen
innebär en kortsiktig lösning. Utskottets behandling
av våra krav är ett praktexempel på just det vi kritise-
rat i motionen, nämligen uppdelningen av våra ge-
mensamma resurser i ett antal olika påsar, när det som
vi just nu behöver mer än någonsin är samordning.
Om de arbetslösa i den offentliga sektorn inte kan
bevisas ha de största behoven kan vi lätt konstatera att
de gamla som läggs klockan tre, de sjuka som skickas
hem till ensamhet och oro och barnen som trängs i allt
större klasser har de behoven. De kvinnor som fått
lämna den offentliga sektorn har arbetskraften och
kompetensen. Staten som betalar nästan hela a-kassan
har pengarna. Det som nu skall till är en samordning.
Detta har utskottet inte analyserat.
Jag måste naturligtvis fråga varför motionen inte
överlämnats eller åtminstone remitterats till finansut-
skottet, om det nu inte var möjligt för arbetsmark-
nadsutskottet att ta ställning till någon av våra att-
satser.
Det socialdemokratiska partiet har lovat att halve-
ra den öppna arbetslösheten till år 2000. Det gäller
också kvinnors arbete. Det hade varit intressant om
utskottet hade presenterat hur man avser att lösa pro-
blemet som motionen tar upp.
Vi motionärer tror inte att det vare sig är närings-
livet eller nytt småföretagande som kommer att ge
kvinnor jobb fram till år 2000. De kan inte ge
100 000 jobb, som är åtminstone det antal som gäller
om vi skall kunna halvera arbetslösheten för kvinnor-
na.
Självklart kommer kvinnorna i framtiden att finnas
på hela arbetsmarknaden. Vi hoppas att kvinnorna
skall arbeta inom den gröna sektorn med jobb för vår
miljö, där bl.a. ett nytt energisystem efter kärnkraften
kommer att finnas, med avfallsfrågorna, i lärartjäns-
ter, eftersom det blir ett bristyrke, och med jobb inom
informationssektorn.
Men just nu är 60 % av kvinnorna anställda i den
offentliga sektorn, och ingen tvivlar på att behoven
finns. Kvinnorna skulle kunna gå tillbaka i morgon
dag, eftersom de har kompetensen och utbildningen.
De skulle bli mottagna med öppna armar, eftersom de
som arbetar där i dag håller på att jobba ihjäl sig.
Alla utanför det här huset förstår precis vad det är
vi s-kvinnor vill, och de säger att de inte förstår varför
de ansvariga för finans- och arbetsmarknadspolitiken
inte genomfört detta för länge sedan. Det verkar
omöjligt att våga riva de murar vi byggt upp. Hur
skall vi då klara arbetslösheten?
Om vi s-kvinnor och Ingemar Josefsson från S-
kvinnors Mansliga inte får igenom våra förslag förr
eller senare blir jag mycket förvånad, eftersom ingen
annan hitintills haft några förslag för den stora grup-
pen kvinnor, de 100 000.
Vi har insett att det inte hjälper kvinnorna att vi
yrkar bifall till vår motion, eftersom utskottet inte har
givit oss det underlag som behövs för en seriös be-
handling, något vi hade behövt ha i dag för att kunna
fullfölja våra krav. Därför blir det ett slag i luften. Vi
tycks vara ute för tidigt, som vi kvinnor ofta är.
Fru talman! Vi beklagar djupt att riksdagen tydli-
gen inte ännu är mogen för att släppa på revir och
traditionellt tänkande. Jag återkommer i andra sam-
manhang med våra krav, och jag är övertygad om att
tiden kommer att ge oss rätt.
Därför vill jag i stället passa på att fråga arbets-
marknadsminister Margareta Winberg: Har Margareta
Winberg någonting att säga till de 100 000 kvinnor
som inte önskar någonting hellre än att nu få gå till-
baka till den offentliga sektorn? Tack, fru talman.

I detta anförande instämde Lena Klevenås, Inge-
mar Josefsson, Juan Fonseca och Siw Wittgren-Ahl
(alla s).
(forts. 5 §)

4 § Frågestund

Andre vice talmannen meddelade att försvarsmi-
nister Thage G Peterson, utbildningsminister Carl
Tham, inrikesminister Jörgen Andersson, arbetsmark-
nadsminister Margareta Winberg, statsrådet Maj-
Inger Klingvall, statsrådet Leif Pagrotsky och statsrå-
det Thomas Östros skulle delta i dagens frågestund.
Adoptionslagstiftning

Anf. 98 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Jag har en kort fråga till statsrådet
Maj-Inger Klingvall. Adoptionslagstiftningsutred-
ningen lämnade sitt betänkande 1994. Remisstiden
gick ut i september 1995. Meningen var att proposi-
tionen skulle läggas fram i höst. Därför vill jag fråga
statsrådet om hon kan ange när propositionen kommer
att läggas fram.

Anf. 99 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Propositionen läggs fram i början av
nästa år. Den är något försenad.
Dubbelbeskattningen

Anf. 100 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsrådet Östros med anledning av propositionen om
dubbelbeskattning. Eftersom regeringen inte har velat
ge efter när det gäller dubbelbeskattning på alla akti-
er, har man varit tvungen att göra en begränsning,
vilket gör att det blir en del skillnader. Min fråga är
varför regeringen har lämnat de aktier som finns på
innovationsmarknaden utanför lättnadsreglerna.

Anf. 101 Statsrådet THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! De lättnader i ägarbeskattningen som
vi har lagt fram förslag om till riksdagen grundar sig
på en analys av hur det fungerar för företagen och på
vad som bestämmer ett företags kostnad för att inves-
tera och sysselsätta fler. Ett företag som finns på en
börs med tillgång till en internationell kapitalmark-
nad, är inte hjälpt av en lättnad i aktieutdelningsbe-
skattningen. Det blir en subvention till aktieägarna i
dessa företag, men det sänker inte investeringskostna-
den.
Men däremot de små och medelstora företag som
inte har tillgång till kapitalmarknaden och som har
svårt att få riskkapital får en effekt av sänkt ägarbe-
skattning. På det sättet sänks investeringskostnaden,
vilket leder till ökade investeringar och ökad syssel-
sättning. Det är detta som är grundorsaken till att vi
nu koncentrerar en satsning på små och medelstora
företag - företag som är tillväxtföretag på många sätt
och som antagligen kommer att vara oerhört viktiga
för att föra Sverige ut ur arbetslösheten.

Anf. 102 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Det har ju visat sig att de som får den
största glädjen av lättnaderna är tjänsteföretag av
typen advokatfirmor o.d. Men de företag som finns på
innovationsmarknaden tar ju stora risker. De har ing-
en möjlighet att vända sig till några stora aktieägare,
utan de är beroende av människor som vill ta risker.
Potentialen är ju också så väldigt stor i dessa företag.

Anf. 103 Statsrådet THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag menar också att innovationsmark-
naden är en viktig marknad. Men det är också en
marknad som inte får någon effekt av en sänkt ägar-
beskattning. Vad vi vill är att stimulera de företag
som finns utanför kapitalmarknaden. Det handlar om
viktiga områden inom servicesektorn. Det handlar
mycket om en tjänstesektor som t.ex. hotell, restau-
rang och turistnäringen - sådana branscher som säkert
kommer att kunna anställa väldigt mycket folk om de
får gynnsamma villkor. När vi har tittat på detta har vi
funnit att det är företag som har 10-50 anställda som
kommer att få störst effekt av en lättnad i ägarbe-
skattningen.
Vi har haft ett läge med mycket svåra statsfinan-
siella problem, men har nu kommit upp på fast mark
och kan skapa utrymme för en riktad satsning på små
och medelstora företag. Detta är en strategiskt oerhört
viktig del av regeringens näringspolitik.
FO-staber

Anf. 104 ÅKE CARNERÖ (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern.
Enligt propositionen skall tio FO-staber läggas
ned, bl.a. i Ystad, Växjö, Kalmar, Östersund och
Västerås. Det betyder att det inte kommer att finnas
någon kvalificerad militär ledning i dessa län. Det rör
sig om sammanlagt tio FO-staber.
Detta kommer att direkt beröra hemvärnet och
naturligtvis alla övriga frivilliga försvarsorganisatio-
ner. Min fråga är därför till till försvarsministern: Vad
säger försvarsministern till dessa som kommer att
sakna detta nära samband i sin verksamhet?

Anf. 105 Försvarsminister THAGE G
PETERSON (s):
Fru talman! Jag vet inte om vi skall tjuvstarta för-
svarsdebatten, som skall äga rum i morgon. Men detta
är ju en frågestund, och det är frågeställarna som
avgör vilka frågor som skall ställas. Dessutom är det
en viktig fråga om Åke Carnerö ställer, så jag vill
gärna svara på den.
Men jag skulle vilja avvakta riksdagens beslut och
försvarsutskottets skrivningar. Jag vet att försvarsut-
skottet här har lagt ned ett väldigt stort arbete och att
man har gjort ett antal skrivningar som vi i Försvars-
departementet naturligtvis mycket noga kommer att
studera.
Jag vill göra allt för att underlätta hemvärnets och
frivilligorganisationernas verksamhet ute i länen.
Därför kommer ett stort antal staber att finnas kvar.
Dessutom är propositionen mycket klar på den här
punkten. Som Åke Carnerö vet skall det i varje län
inrättas en militär stab. Denna kan t.ex. knytas till
länsstyrelsen. Jag har förstått av försvarsutskottet att
det skall kunna bli en fråga som vi skall diskutera
med militärbefälhavarna ute i landet. Jag kommer
också att vara lyhörd för både hemvärnets och frivilli-
gorganisationernas uppfattning därvidlag.
Men jag vill gärna att morgondagen skall ha pas-
serat innan jag går vidare på den här punkten. Min
inställning är att vi skall underlätta för frivilligorgani-
sationerna och hemvärnet. Propositionens förslag är
ju dessutom i den riktningen.

Anf. 106 ÅKE CARNERÖ (kd):
Fru talman! Våra FO-staber är naturligtvis också
mycket viktiga för totalförsvarscentrum. Med tanke
på totalförsvarets nya uppgifter i hela skalan - fred,
kris, krig - innebär att det i fredssituationen hela tiden
måste ske en kontinuerlig samverkan för att kunna
möta det otrevliga hot som vi kanske kan komma att
ställas inför. Då är min fråga: Hur skall totalförsvarets
nya uppgifter kunna tillgodoses i varje län? Jag tycker
att det är en viktig fråga.

Anf. 107 Försvarsminister THAGE G
PETERSON (s):
Fru talman! Grunden för att tillgodose detta läggs
ju i propositionen genom att det i varje län skall fin-
nas en stab. Frågan är var den skall ligga någonstans
och om den skall knytas till länsstyrelsen eller inte.
Jag vet att försvarsutskottet har diskuterat frågan
mycket noga. Med respekt för försvarsutskottet vill
jag ta del av utskottets skrivningar och beslutet innan
jag funderar vidare.
Åke Carnerö och jag har inga delade mening om
betydelsen av att både hemvärnet och frivilligorgani-
sationerna liksom den civila delen av totalförsvaret
får möjligheter att både verka och utvecklas. Vi skall
försöka göra det bästa möjliga av detta.
Stödområdesindelningen

Anf. 108 MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman! Jag en fråga till arbetsmarknadsminis-
tern. Det gäller stödområdesindelningen. Det kommer
ju att bli en debatt om regionalpolitiken litet senare
här i dag. Men jag skulle vilja ta upp frågan, eftersom
det i propositionen inte föreslås att stödområdesin-
delningen skall ses över.
Det finns en kommun i mitt län, Västerbottens län,
som har drabbats väldigt negativt, nämligen Norsjö
kommun. Man har gjort ett flertal uppvaktningar både
på Näringsdepartementet och på Arbetsmarknadsde-
partementet för att man uppfattar att man har blivit
inplacerad i fel stödområde. Man har tappat över 300
industrijobb i en kommun med drygt 5 000 invånare.
Mer än 200 människor har flyttat från kommunen.
Det här är allvarlig, och jag vill höra vad arbets-
marknadsministern kan säga till dem som bor där
uppe om möjligheten att göra en översyn eller en
prövning eller hur man nu skall se över detta med de
kommuner som uppenbarligen har hamnat snett.

Anf. 109 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Dessvärre är de regionalpolitiska frå-
gorna numera flyttade från Arbetsmarknadsdeparte-
mentet till Näringsdepartementet. Anders Sundström
tog så att säga med sig dem när han flyttade - tyvärr
skulle jag vilja säga. Det hade varit mycket intressant
att ha hand om dem. Så är det i alla fall, och därför
kan jag inte svara på Maggi Mikaelssons fråga. Jag
föreslår att Maggi Mikaelsson antingen själv anmäler
sig debatten eller ber någon annan att ställa frågan till
Berit Andnor, som skall svara för utskottet. Hon kan-
ske kan ge svar på frågan i den debatt som kommer
alldeles strax.

Anf. 110 MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman! Det tycker jag också var tråkigt efter-
som Anders Sundström inte är här i dag. Men det
finns väl någon från regeringen som svarar på över-
gripande frågor och som kanske kan ge ett svar på hur
man mer generellt ser på det här med stödområdesin-
delning?

Anf. 111 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Det är Thage G Peterson som skall
svara på övergripande frågor - med betoning på över-
gripande. Jag har en känsla av att just denna fråga
inte är övergripande utan ganska speciell. Jag föreslår
att Maggi Mikaelsson gör som jag sade, och avvaktar
debatten som kommer alldeles strax.
Forskarflykt

Anf. 112 AGNETA LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till ut-
bildningsminister Carl Tham om den påstådda flykten
av forskare från Sverige. I gårdagens debatt här i
kammaren om forsknings- och utbildningspolitiken,
påstods det att det sker en stor forskarflykt från Sveri-
ge. Jag skulle vilja veta av utbildningsminister Carl
Tham om dessa påstående är korrekta.

Anf. 113 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Fru talman! Det är ett påstående som jag har hört
många gånger. Jag har förgäves försökt få någon sorts
dokumentation som styrker det. Den enda statistik
som finns om detta är analyser av Statistiska central-
byrån från 1991 och 1994.
1991 var det 180 personer med forskarutbildning
som utvandrade från Sverige. 1994 var antalet 340.
Vill man vara elak kan man då säga att det var ett
resultat av den borgerliga regeringspolitiken. Det vill
jag dock inte göra. Jag betraktar siffran som helt na-
turlig. Det är en väldigt liten grupp forskare det
handlar om. Dessutom var mer än hälften av dem
födda utomlands. Det var helt enkelt personer som
hade kommit hit, fått forskarutbildning i Sverige och
sedan återvänt till sina hemländer.
Det förekom kort sagt inte då, och det förekommer
inte heller nu, någon nettoutvandring av forskare. Det
enda som förekommer är det naturliga samarbete och
den naturliga rörlighet som det skall vara när det
gäller forskningen. Det är inget att undra över - Sve-
rige har det ju väl förspänt när det gäller forskningen.
Däremot förekommer det nettoinvandring av forskare,
och det har det gjort i flera år.
Bostadstillägget till pensionärer

Anf. 114 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Maj-
Inger Klingvall. Först vill jag ge en kort bakgrundsbe-
skrivning.
Det gäller en yngre, gravt handikappad person
som är förtidspensionerad, bor i en egen anpassad
lägenhet och har personlig assistent. Lägenheten lig-
ger förmodligen i ett kommunalt servicehus. Personen
är rullstolsbunden, och har därför kanske litet större
yta än man normalt skulle ha. Hyran är i dag ganska
hög, och den kommer troligen att höjas. Det är inte
ovanligt med en hyra på 7 000-8 500 kr.
1995 fattades beslut om att bostadsbidraget skulle
bli statligt, och i budgetförslaget finns ju det här sär-
skilda bostadsbidraget till pensionärer som har hög
hyra och låg inkomst. Man kan få 83 % av en maxhy-
ra på 5 200 kr. I mitt exempel, där en person bara har
folkpension på 5 000 kr, kan man räkna ut att när den
personen har fått bostadsbidraget blir det inte speciellt
mycket kvar att leva på. Allt går till hyra.
Jag vill fråga: Är statsrådet medveten om denna
problematik? Vilket råd ger statsrådet en yngre han-
dikappad som befinner sig i denna situation?

Anf. 115 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Det var ett enskilt ärende som redovi-
sades här. Det man kan vara glad för i dag är väl att
räntebidragen till nyproducerade hus finns där de
finns. Moderaterna hade förslag om att de skulle skä-
ras ned, och då hade hyresnivån för den här personen
varit betydligt högre.
Vi har ju varit tvingade att lägga fram ett förslag
till riksdagen som innebär en sänkning av bostads-
tillägget till pensionärer med två procentenheter, men
vi har justerat detta i botten, eftersom vi har förstärkt
det särskilda bostadstillägget för pensionärer. Det är
också viktigt att lägga till.

Anf. 116 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Detta var inte ett enskilt ärende. Jag
var ju tvungen att berätta hur det kan vara. Det här är
inget enskilt ärende, utan det är vad som händer gene-
rellt. Personer i den här situationen är ju inte hjälpta
av att statsrådet angriper Moderaterna. Det kan man
inte leva på.
Min fråga är: Skall den här personen flytta från sin
lägenhet? Det här är nog inget hus som är bygget på
90-talet, utan det är säkert byggt på 80-talet. Skall den
yngre handikappade personen flytta? Skall personen
leva på socialbidrag resten av livet? Vad skall en
person i den här situationen göra?

Anf. 117 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Det är oerhört svårt för mig att uttala
mig. Det är trots allt ett enskilt ärende som vi har fått
beskrivet. Det finns olika stödformer, det har vi också
hört nu när det gäller det särskilda bostadstillägget
som också rör den här gruppen.
När en moderat riksdagsledamot ställer den här
typen av frågor, är det självklart att man måste funde-
ra över vad en moderat politik i det här fallet skulle
betyda. Jag tycker inte att det var särskilt konstigt att
jag ifrågasatte detta med nedskärningarna av ränte-
bidragen.
Kommunernas ansvar för ungdomar

Anf. 118 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknads-
minister Margareta Winberg. Det gäller lag 1995:706
om kommunernas ansvar för ungdomar. I den tredje
paragrafen står det att ungdomar ej är att betrakta som
arbetstagare - trots att de får gå ut på arbetsplatser,
vilket den här lagen innebär. Den formuleringen inne-
bär att de inte omfattas av arbetsmiljölagen. Ungdo-
mar mellan 18 och 20 år står i princip skyddslösa.
Skyddsombud kan t.ex. inte ingripa. Min fråga till
arbetsmarknadsminister är: På vilket sätt avser minis-
tern att ingripa för tillrättalägga detta?

Anf. 119 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Det är första gången jag kommer i
kontakt med detta som problem. Det är bra. Vad jag
kan svara är att jag naturligtvis måste ta med mig det
här hem, analysera det och återkomma med ett svar.
Det är klart att det inte skall vara så som Elisa Abas-
cal Reyes säger.

Anf. 120 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är givetvis
positivt att ministern är intresserad av att ingripa och
ta en närmare titt på saken. Det är samtidigt förvånan-
de. Nödropet kommer från Yrkesinspektionen, som
bl.a. har skickat ett öppet brev till såväl riksdagsle-
damöter som regering.
Min fråga är: Varför har man gjort så här? I fråga
om andra lagar om arbetsmarknadsåtgärder har man
haft just den extra skrivningen i lagen att personer,
även om de inte är att betrakta som arbetstagare, skall
likställas när det gäller arbetsmiljölagen?
Det är förvånansvärt att man inte har gjort så när
det gäller den här lagen. Är det här ett sätt att försöka
få ut ungdomar i större utsträckning, eftersom den
gruppen kan vara svår att får ut, eller är det helt enkelt
ett slarvfel? Är det ett medvetet fel eller är det ett
slarvfel?

Anf. 121 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Detta är som sagt första gången jag
möter denna frågeställning. Det ligger förmodligen
någonstans på mitt departement i form av en skrivel-
se, men det tar litet tid innan den kommer fram till
mig, och innan den har beretts och så. Det är första
gången jag möter frågan. Därför kan jag inte ge något
svar. Jag ber alltså att få återkomma.
A-kassan

Anf. 122 KJELL ERICSSON (c):
Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknads-
ministern angående a-kassan. Vi har i pressen den
senaste veckan kunnat läsa om en kvinna som är av-
stängd från a-kassan. Hon var firmatecknare i ett
dagiskooperativ. Det rörde sig alltså om ett helt ide-
ellt uppdrag utan ersättning. När denna kvinna blev
arbetslös, fick hon inte stämpla på grund av att hon
hade detta uppdrag. Är det verkligen rätt tolkning av
a-kassans regler?

Anf. 123 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Precis som Maj-Inger Klingvall tidi-
gare sade är det omöjligt för oss att uttala oss i en-
skilda ärenden. Det är inte förenligt med vad vi får
göra. Jag har inte sett det här fallet. Kjell Ericsson vet
att vi skall se över a-kassan och att vi får en samlad a-
kasseproposition i mars. Förhoppningsvis kommer
också sådana fall som Kjell Ericsson tar upp att ingå i
beredningen. Om detta är ett reellt problem är det
klart att det är nödvändigt att hitta en lösning här.

Anf. 124 KJELL ERICSSON (c):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Ibland är ären-
den som gäller a-kassan krångliga. Jag hoppas att man
ser över detta också, så att det blir en riktig tolkning
av a-kassans regler i olika sammanhang.

Anf. 125 ANDRE VICE TALMANNEN:
Fru talman! Jag vill påminna ledamöterna om att
det inte går att resonera om enskilda ärenden. Det
gäller att komma ihåg det när ni ställer frågor.

Anf. 126 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Ja, a-kassan är väldigt krånglig och
den har ändrats väldigt många gånger. Därför försöker
vi i mars ta ett helhetsgrepp. Vi vill gärna ha en så
bred uppgörelse som möjligt, så att den står sig över
både ekonomiska och politiska konjunkturer - om det
blir hög respektive litet lägre arbetslöshet och om,
mot förmodan, sammansättningen i denna kammare
skulle förändras. Jag hoppas alltså att vi får regler
som kan tolkas och begripas av alla.

Anf. 127 BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! Under det senaste året förefaller en
markant förändring av arbetslöshetskassornas be-
dömning ha skett i fråga om rätten till arbetslöshetser-
sättning för medlemmar i ekonomiska föreningar.
Denna rätt har i och för sig ifrågasatts även tidigare.
Uppenbarligen har kassorna blivit mera restriktiva
under senare tid. Kassornas förändrade inställning
kommer till uttryck genom att alltfler medlemmar i
ekonomiska föreningar vägras ersättning med hän-
visning till att de betraktas som företagare i enlighet
med lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Miljöpartiet har en motion liggande i den här frå-
gan. Vi har också många exempel på saker som hänt.
Avser arbetsmarknadsministern att ta upp detta i sam-
band med den fortsatta behandlingen av a-kassan?

Anf. 128 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Lagen tolkas inte av regeringen utan
av dem som "äger frågan", nämligen A-kassornas
samorganisation. Jag kan inte ge uttryck för någon
uppfattning om den tolkningen.
Problemet med företagare - detta har ju varit, och
är, ett problem - och a-kassan kommer att tas upp i
nämnda proposition. Det kommer att bli enklare för
företagare att kunna erhålla a-kasseersättning.

Anf. 129 BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! Man kan undra vad bakgrunden till
detta är. Det gjordes ju en lagtext i juni 1993 i syfte
att förtydliga och begränsa företagarbegreppet, men
det har fått motsatt effekt. Jag vill påminna om att
arbetsmarknadsutskottet tog ett initiativ i den här
frågan med anledning av just av en motion från Mil-
jöpartiet.

Anf. 130 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! Jag begärde ordet därför att ar-
betsmarknadsministern på den senaste frågan svarade
på ett sådant sätt att jag tycker att vi skall klämma
henne på litet mera information.
Jag inser att ni så mycket som möjligt måste värja
er mot att ge besked som kräver att ni följer upp ären-
dena, men det bästa är naturligtvis om tillräckliga svar
kan ges. Med anledning av det ärende som har tagits
upp och som gäller hur man bedömer ideella insatser i
fråga om a-kassan skulle jag vilja fråga: Kan det tän-
kas att arbetsmarknadsministern, utan att invänta
utredningar, ger beskedet till någon på departementet
att ett meddelande skall skickas ut till försäkringskas-
sorna om att sunt förnuft skall råda? Om man bedö-
mer ett sådant här arbete och säger att det står att den
som har ett ideellt uppdrag inte skall få arbetslöshets-
kassa, har man inte gjort en saklig bedömning utan
bara så att säga läst på lappen. Kan alltså ett sådant
meddelande gå ut? Är det rimligt att en departe-
mentschef skickar ut ett papper där det står att man
måste låta sunt förnuft råda? Alla inser att det hela i
det här enskilda ärendet inte bygger på sunt förnuft.
Det är ju enskilda ärenden som vi som enskilda leda-
möter får besked om. Vi får sällan besked om princip-
frågor.

Anf. 131 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Jag tror att kammarens ledamöter
förstår att det är omöjligt för en minister, vilken mi-
nister det än må vara som sitter här, att uttala sig om
ett enskilt fall som kommer upp så här utan vidare.
Naturligtvis måste jag kontrollera detta.
AMS är tillsynsmyndighet. I frågor som jag får
den här vägen eller när jag är ute och träffar männi-
skor på möten etc., och kritik eller synpunkter förs
fram, talar jag hela tiden med AMS ledning. Vi för en
diskussion om det är rätt eller fel och om hur det
kunnat bli som det har blivit. Det görs kontinuerligt.

Anf. 132 Försvarsminister THAGE G
PETERSON (s):
Fru talman! Jag vill stötta arbetsmarknadsminis-
tern. Om ett statsråd går ut med en skrivelse så som
Carl-Johan Wilson vill och bara skriver att sunt för-
nuft skall råda, kommer det statsrådet att bli anmält
till KU. Statsråd måste ju noga följa det regelverk
som finns och som riksdagen har ställt sig bakom.
Innan det regelverket ändras sker en procedur, precis
som arbetsmarknadsministern har sagt.

Anf. 133 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Fru talman! Det jag sade var naturligtvis tillspet-
sat. Jag förutsätter att allt som statsråden gör bygger
på sunt förnuft. Det är en självklarhet, så där hade
Thage G Peterson inte behövt gå in.
Jag vände mig mot att vi här ideligen får höra att
vi inte får ta upp enskilda ärenden, men det är ju en-
skilda människors problem som vi möter. Därför ville
jag ta upp att det på något vis måste till en signal till
folket. Skall det behövas tio ärenden innan vi får
ställa en fråga? Vi möter enskilda människor som är
förtvivlade. Ibland känns det som att förnuftet inte
råder överallt. Men nu fick jag beskedet från vår vär-
derade förre talman Thage G Peterson att förnuftet
fortfarande råder i regeringen.

Anf. 134 Försvarsminister THAGE G
PETERSON (s):
Fru talman! Nu kommer Carl-Johan Wilson allt
längre ut på vågig mark. Ett enskilt ärende får inte
diskuteras i kammaren. Carl-Johan Wilson har suttit
med i riksdagen tillräckligt länge för att veta om detta.
Däremot kan ett enskilt ärende tas som utgångspunkt
för principiella frågor till ett statsråd. I det här fallet
gällde det inte det. Ett statsråd kan alltså inte svara på
frågor som gäller enskilda ärenden. Det vet andre vice
talmannen också mycket väl om. Dessutom kan ett
statsråd inte gå ut och säga: Strunta i regelverket och
låt sunt förnuft råda!
Denna riksdag har faktiskt fastställt en hel del la-
gar och förordningar som varit ganska långt från ut-
trycket sunt förnuft.
Företagandets villkor

Anf. 135 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Vad jag vill ta upp är egentligen en
följdfråga till Isa Halvarssons fråga till Thomas
Östros: Varför väljer ni att i propositionen i fråga låta
enskilda firmor och handelsbolag betala lättnaderna
för aktiebolagen?

Anf. 136 Statsrådet THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Det är inte riktigt att enskilda närings-
idkare betalar reformen. När det gäller huvudsaklig
betalare har vi två delar. Dels har vi ett utrymme om
2 miljarder kronor som vi har kvar sedan vi återställde
de förändringar i kapitalbeskattningen som den bor-
gerliga regeringen gjorde - det ville vi återföra till
företagssektorn - dels förändrar vi periodiseringsreg-
lerna så att det blir framför allt de stora företagen som
betalar den riktade satsningen mot små och medelsto-
ra företag.
Det är företag som har 10-50 anställda som får
den största lättnaden här. Den lättnaden kommer att
leda till lägre investeringskostnader, mer investeringar
och ökad sysselsättning. I praktiken innebär detta
självklart en mycket stor satsning riktad mot små och
medelstora företag och den typ av företag som är
tillväxtföretag och som kommer att anställa mycket
folk när vi nu går in i en konjunkturuppgång.

Anf. 137 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! 500 miljoner kronor kommer enskilda
firmor och handelsbolag att få erlägga för att bekosta
denna lättnad. Det är intressant att höra, som Thomas
Östros säger, att det är företag med 10-50 anställda
som gynnas mest. Det verkligt intressanta är att det är
de här enskilda firmorna och handelsbolagen - dvs.
de företagsformer som de flesta startar med - som
drabbas och får betala. Den lättnad för aktiebolagen
som ni föreslår kostar alltså de här företagen 500
miljoner kronor per år.

Anf. 138 Statsrådet THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Det är klart att en ändrad lagstiftning
för periodiseringsfonder påverkar alla företag som
använder sig av dem, men det är de stora företagen
som bär merparten av den här kostnaden.
När det gäller de minsta företagen är en central del
- och där kommer regeringen att lägga fram förslag
under den här mandatperioden - att ordentligt förenk-
la reglerna. Man har i dag hyggliga skattevillkor, men
ofta möter man som enskild näringsidkare ett regel-
verk som är alldeles för komplicerat. Särskilt om vi
nu går in i en period på arbetsmarknaden, när alltfler
under en period i livet kommer att prova på att vara
egenföretagare, är det viktigt att så långt som möjligt
förenkla reglerna.
Det tillsammans med goda skattevillkor kommer
att leda till ett ökat nyföretagande. Men vi skall också
se till att vi satsar på de företag som nu har en möjlig-
het att växa och anställa mycket folk, särskilt kanske i
de nya branscher som kommer i tjänstesektorn.

Anf. 139 MICHAEL
STJERNSTRÖM (kd):
Fru talman! Det låter ju hoppfullt när skatteminis-
tern talar väl om små och medelstora företag. Jag fick
i min hand en rapport från Lindebergs Revisionsbyrå.
Man har gjort en undersökning i hela Europa bland
företagare om vad de tycker är tillväxthämmande i
verksamheten. I Sverige säger två av tre småföretaga-
re att det just är skatter och sociala avgifter som
hänger samman med personer som är det stora pro-
blemet.
Ett annat stort problem där Sverige sticker ut mar-
kant från resten av Europa är när man förväntar sig en
ägarförändring. Man kan inte föra över företaget till
nästa generation. Man ser sig tvingad att sälja till
utomstående. Ser ministern några problem i detta?
Delar ministern den uppfattningen att detta är ett
problem?

Anf. 140 Statsrådet THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Det är viktigt att skingra en del myter
när det gäller svenskt näringslivsklimat. Det görs
ibland undersökningar där man jämför olika länder
för att se var näringslivsklimatet är mest positivt. Den
enkla sanningen skulle vara att företagen trivs bäst där
man har lägst skatter. Men den amerikanska handels-
kammaren bad sina kunder att titta på 20 europeiska
och andra länder för att rangordna var näringslivskli-
matet är som bäst. Sverige kom på fjärde plats. Det är
naturligtvis så att skatter är en del i detta, och det
skall vara förmånliga skatter. Det har vi i Sverige med
en bolagsbeskattning som ligger bland de lägre i
OECD-världen. Men det är också så att en bra offent-
lig sektor och en bra utbildningsnivå har en god effekt
på näringslivsklimatet. Skatter är viktiga, men även
välfärd är viktigt.
Det är sant som riksdagsledamoten säger att det är
viktigt med goda villkor så att man inte behöver sälja
sitt företag. Förmögenhetsbeskattningen är ju sådan
att det arbetande kapitalet inte skall förmögenhetsbe-
skattas. Jag tycker att det är en viktig del i att se till
att småföretag kan växa och ha ett framgångsrikt
företagande utan att drabbas av en hård skattekon-
sekvens.

Anf. 141 MICHAEL
STJERNSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag delar ministerns uppfattning att
bolagsskatten är bra i Sverige sett i ett Europapers-
pektiv. Men problemet är ju att arbetkraftskostnader-
na och de sociala avgifterna är för höga. Jag tycker att
det vore värdefullt om man arbetar vidare med frågan
om förväntade ägarförändringar. Det är bestickande
att Sverige sticker ut så här och att man inte skall
kunna föra över det företag man har byggt upp till
nästa generation, utan att det skall splittras och kanske
gå till utlandet. Jag vill verkligen att ministern följer
upp detta och kommer med åtgärder i den här rikt-
ningen.

Anf. 142 Statsrådet THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Det är alldeles klart att ägandet är
viktigt och att företagande skall kunna vara lönsamt.
Det är självklart, annars får vi inget starkt närings-
livsklimat. Men Kristdemokraterna skall inte heller
förenkla frågan! Det tycker jag är viktigt!
Det som är helt avgörande för alla företag i Sveri-
ge är faktiskt att det finns en efterfrågan på deras
produkter. Det räcker inte med hur bra och låga skat-
ter som helst om vi har en ekonomisk situation där
människor inte vågar konsumera och investera. Därför
har regeringen haft en väldigt stark inriktning under
en tvåårsperiod att ta landet ut ur det statsfinansiella
kaos vi befann oss i. Det gör människor tryggare inför
framtiden. De ser att socialförsäkringssystemen, äld-
reomsorgen och pensionerna håller. Då kan man ock-
så börja efterfråga. Det gynnar naturligtvis små och
medelstora företag oerhört kraftigt. De har fått bära en
del bördor under den här krisbekämpningen, men små
och medelstora företag är också de som först känner
av när konjunkturuppgången kommer i gång. Nu har
ju räntorna fallit mycket dramatiskt och människor
har återigen börjat konsumera och investera.
Förmånsbeskattning

Anf. 143 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag skulle vilja ta ett enskilt ärende
som utgångspunkt för en fråga till skatteministern.
När Lasse Mellberg från Örebro åker till Kammarrät-
ten i Jönköping och tjänstgör blir han förmånsbeskat-
tad för resorna. Om han är på en lång förhandling
gäller det också för hotellrummet han får där. Det
händer att han får minus gentemot staten för att han
tjänstgör vid kammarrätten. Än värre är det för en del
norrlänningar och gotlänningar som tjänstgör vid bl.a.
kammarrätterna.
Jag vill fråga om statsrådet är beredd att göra nå-
gonting åt dessa tossigheter i skattelagstiftningen så
att vi kan underlätta för den viktiga nämndemanna-
funktionen.

Anf. 144 Statsrådet THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Svaret är ja. Regeringen planerar en
förändring på det här området. Det är ett allmänt
intresse för hela landet och för alla medborgare att vi
kan rekrytera nämndemän till tingsrätter, kammarrät-
ter och vad det vara månde som faktiskt har sina bo-
städer på olika ställen i landet och i olika regioner.
Därför ser vi nu över möjligheterna att göra en änd-
ring i lagstiftningen när det gäller var tjänstestället
skall anses vara. Vi överväger att placera tjänstestället
i bostaden i stället för i rätten. Det innebär rent skatte-
tekniskt att man slipper förmånsbeskattningen för
reskostnaderna.
Detta är en viktig fråga som har upprört många
nämndemän i och med att det har kommit en lagtolk-
ning som i och för sig är riktig utifrån dagens lag-
stiftning. Men vi kommer att se över möjligheterna att
förändra detta. Proposition kommer att läggas fram
till våren.
Daghemsplatser

Anf. 145 FANNY RIZELL (kd):
Fru talman! Det har talats mycket om arbetslöshet
här i dag, men jag vill nämna en grupp som har arbete
eller åtminstone har möjlighet att återgå till arbete.
Det är de som har varit föräldralediga eller tjänstledi-
ga från sina tjänster och inte kan få dagisplats. Det är
ganska många som har klagat över det. Jag har många
enskilda exempel, men dem skall vi ju inte ta upp.
Jag skulle vilja fråga statsrådet Klingvall vilket
råd hon ger till de här föräldrarna. Vad skall de göra
när de inte kan återgå till arbetet?

Anf. 146 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Den lagreglering som vi har är en
skyldighetslag som ålägger kommunerna att inom en
viss tid erbjuda plats till föräldrar som förvärvsarbetar
eller studerar. Vi vet ju att många kommuner har ett
svårt ekonomiskt läge i dag. Jag tror ändå att det är
mycket viktigt prioritera barnen och att medverka till
att föräldrar kan återgå i arbete. Men detta är en fråga
för kommunerna att hantera.

Anf. 147 FANNY RIZELL (kd):
Fru talman! Jag är mycket medveten om att det är
en kommunal fråga, men det här händer i väldigt
många kommuner. När föräldrarna kommer till soci-
altjänsten och ber om en dagisplats rekommenderar
man svarta dagmammor. Det tycker jag är mycket
upprörande. Det måste ju också angå Socialdeparte-
mentet att folk inte kan arbeta, att de inte får da-
gisplats och att lagen inte efterlevs. Vad tänker stats-
rådet göra åt det? Och vad tänker statsrådet göra åt att
socialtjänstemän rekommenderar svarta dagmammor?
Skulle det inte kunna gå att göra dem vita? Statsrådet
kan kanske arbeta fram någon metod så att det inte
behöver vara svarta dagmammor.

Anf. 148 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Det är naturligtvis av oerhört stor vikt
att de barn som behöver få en plats på dagis eller hos
en dagmamma har möjligheter att få det. Jag kan ju
inte annat än uttrycka detta så positivt som möjligt,
men det är ändå kommunerna som har det här ansva-
ret.
Vi arbetar med vår rapport över läget för barnen i
Sverige i dag, och vi har presenterat den en gång för
riksdagen. Vi kommer att arbeta om den här rapporten
och göra den mer tydlig och mer åtgärdsinriktad
framöver. Den kommer framför allt att vända sig till
dem som har med barn att göra, personal och föräld-
rar. Det är en viktig fråga, men den kanske allra vikti-
gaste frågan, om vi skall fundera över vårt regerings-
ansvar, är naturligtvis att arbeta för en lägre arbets-
löshet. Det är ju den absolut viktigaste frågan. Det
kommer också att bidra till att kommunernas finanser
blir bättre. Då får de större möjligheter att leva upp
till lagen.
Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 149 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknads-
ministern. Nu diskuteras ju arbetslösheten och ar-
betsmarknadspolitiken hela dagen här i kammaren.
Jag tänkte ta upp en litet annorlunda aspekt på hur vi
skall kunna lösa arbetslösheten. I Dagens Politik i dag
fanns det en artikel där arbetsmarknadsministern
förklarar sig beredd att bryta mot traditioner och
pröva nya vägar. Det antyddes också att t.ex. potten
för otraditionella medel skall öka.
Jag tänkte ta upp frågan om kulturens betydelse
för att öka antalet arbeten.
Alltfler både i näringsliv och överallt inser kultu-
rens roll och betydelse som drivkraft och motor för
utvecklingen, för att människors självkänsla och
kreativitet skall öka. Det finns undersökningar gjorda
bl.a. i Tyskland som visar att ett jobb inom kultursek-
torn genererat två tre andra jobb.
Jag undrar om arbetsmarknadsministern delar den
uppfattningen, vilka slutsatser hon drar och vilka
förslag som kan komma utifrån den insikten.

Anf. 150 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Först några ord om den artikel som
baserade sig på en TT-intervju i Dagens Politikk från
i går där jag diskuterade hur framtidens arbetsmark-
nad skulle kunna se ut i ett kort och ett långt perspek-
tiv. Jag är väldigt noga med att skilja på det. Den
arbetsmarknadspolitik som vi har fört i Sverige har
varit statlig, nationell och en del av den ekonomiska
politiken. Det har varit oerhört viktigt för att komma
till det samhälle som vi är, nämligen ett modernt väl-
färdssamhälle. Där har den nationella arbetsmark-
nadspolitiken spelat en oerhört viktig roll. Med den
höga arbetslösheten har vi tagit ett steg till en mer
lokal anpassning av arbetsmarknadspolitiken. Den är
fortfarande nationell men innehåller mer av lokalt
inflytande.
Många kulturarbetare är beroende av olika typer
av AMS-åtgärder och a-kassa vissa delar på året. I
och med att vi nu gör om a-kassan till en omställ-
ningsförsäkring betyder det att det kanske kommer att
drabba kulturarbetarna mer än andra grupper. Därför
håller vi på i mitt departement och i Kulturdeparte-
ment med var sin utredning som just handlar om kul-
turarbetarnas situation i den nya tiden med en ny a-
kassa. Hur man skall skapa fler jobb inom kultursek-
torn är jag inte rätt person att svara på.

Anf. 151 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag är mycket medveten om de ut-
redningar som nu dras i gång. Det är gott och väl med
tanke på kulturarbetarnas situation.
Vad jag tänkte på var människors initiativkraft i
hela landet, eldsjälarna. Det där fanns med i Kultur-
utredningen, försvann i kulturpropositionen men som
vi tagit upp i det betänkande som vi skall diskutera i
nästa vecka. Det handlar om människor som har för-
måga att lyfta och få med sig andra. Genom de initia-
tiven kan man kanske skapa jobb för kulturarbetarna.
Det gäller att man inte lägger ut hinder utan ger dem
möjlighet att genomföra sina olika projekt. På så vis
kan man få en hel del nya jobb i Sverige.

Anf. 152 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Jag håller fullständigt med. Man kan
tänka sig två vägar. Den ena är att man inom arbets-
marknadspolitikens ram genom de åtgärder som står
till buds använder dessa för just kulturen. Det är ing-
enting som hindrar det, och det görs också på en del
håll.
Den andra är att det på Arbetsmarknadsdeparte-
mentet finns särskilda medel att söka under två olika
anslag till projekt av olika slag, vars syfte skall vara
att på sikt skapa arbete. Där passar kulturansträng-
ningarna väl in.

Anf. 153 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Ministern talar om vad som händer på
kort och på lång sikt och vad som händer utöver det vi
diskuterar i dag. Då är ett viktigt att ta med vad som
händer inom EU:s sysselsättningspolitik. En rapport
har i dagarna lagts fram som handlar om hur man
skall bekämpa arbetslösheten. Jag tycker att det är
viktigt att ha med också den frågan i det här perspek-
tivet.

Anf. 154 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Det är alltså en rapport - Joint Re-
port, som det heter på engelska - som finans- och
arbetsmarknadsministrarna diskuterade förra veckan i
Bryssel och som i dag och i morgon kommer att dis-
kuteras i Dublin. Det som är litet roligt ur ett svenskt
perspektiv är att den, med något eller några undantag,
genomgående är oerhört svensk. Den handlar alltså
om en sund ekonomi. Den röda tråden är att det är
utbildning och kompetenshöjning som gäller. Man
talar mot låg utbildning och låga löner och därmed
ökande klyftor. Man talar för en aktiv arbetsmark-
nadspolitik osv. Jag tycker att vi i det sammanhanget
kan känna oss rätt så stolta över att ha varit med och
påverkat i en riktning som vi tycker om.

Anf. 155 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Det arbetsmarknadsministern nu säger
är en kraftig dementi av de påhopp som vi har fått när
det gäller möjligheten att över huvud taget uppnå
någonting i EU-sammanhanget på det här området.

Anf. 156 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Jag är kanske inte den rätta att säga
det jag nu skall säga, men jag tänker göra det i alla
fall. I den här delen har Sverige varit mycket fram-
gångsrikt i sin påverkan.
Sysselsättningen inom kommunsektorn

Anf. 157 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Jag har ett par frågor till inrikesminis-
ter Jörgen Andersson.
Den första frågan är: När tror inrikesministern att
kommunsektorn kommer att sluta minska antalet
sysselsatta? Vilket år tror ministern att det händer?
Den andra frågan är: När kommer kommunsektorn
att få de pengar som ministern har talat om? Blir det
under 1997, eller skall man vänta till valåret 1998?

Anf. 158 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Fru talman! Regeringen tillförde tillsammans med
Centerpartiet kommunsektorn 3 miljarder kronor i
höstas. Det finns en riksdagsskrivelse på det. Det
kommer att underlätta kommunernas budgetbehand-
ling för 1997. Hälso- och sjukvårdsutredningen har
kommit med sitt betänkande där man talar om behov
inom äldreomsorg och sjukvård. Vi vet att detta är
resurskrävande saker.
Vi har från regeringens sida sagt att vi nu bereder
frågan huruvida vi behöver tillföra ytterligare resurser
för 1998/99. Vår bedömning är att det behövs. Vilken
teknik vi skall använda, storleken på dessa tillförda
resurser håller vi på att bereda.
Personalsituationen inom kommun- och lands-
tingssektorn är sådan att antalet sysselsättningstillfäl-
len förvisso minskat, men antalet människor som
blivit uppsagda är litet. Man har klarat detta på ett
naturligt sätt. Då är den statliga sektorn betydligt mer
kraftfull i det sammanhanget.
När vi tittar framåt är vår bedömning att man inte
kan klara eventuella neddragningar med naturlig av-
gång, utan då blir det tal om neddragningar. Det är
därför som vi nu anser att kommun- och landstings-
sektorn är så viktig, inte bara ur kvalitetssynpunkt
utan också genom att den spelar en aktiv roll för att
halvera arbetslösheten.
Min bedömning är att det icke kommer att vara
några större personalminskningar framöver.

Anf. 159 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Om statsrådet får decemberlönen i
november, tycker statsrådet att han fått mer pengar
under det året?
När får kommunerna mer pengar - 1997 eller val-
året 1998?
Inga fler personalminskningar i kommunsektorn,
säger statsrådet. Det är oerhört positivt. Jag är oerhört
glad. Då måste nog pengarna fram redan under 1997.

Anf. 160 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Fru talman! Av de 3 miljarder som jag hänvisade
till finns 2,6 miljarder upptagna i skatteunderlaget. De
400 miljoner som vi tillför går till de kommuner som
har flyktingbekymmer. Om vi håller oss till de 2,6
miljarderna kan jag säga att både finansministern och
inrikesministern har garanterat att kommunerna vid
den skatteförändring som görs och den uppbörd som
skall göras för 1999 får behålla dessa pengar i förhål-
lande till skatteprognosen.
Jag sade att min bedömning är att antalet anställda
icke kommer att minska i någon omfattande grad
framöver, om vi också är beredda att tillföra resurser
till kommun- och landstingssektorn. Jag sade också
att den frågan håller vi på att bereda i regeringskans-
liet. Därför kan jag inte i dag svara på vilken teknik vi
kommer att använda och när förslaget kommer att
läggas fram.

Anf. 161 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Så här några dagar före jul när riksda-
gen har sin sista frågestund är det angeläget att den
här frågan diskuteras och tas på stort allvar. Det finns
i vårt land, i dessa dagar när vi kanske prioriterar
annat, människor för vilka det här är den allra vikti-
gaste frågan.
Jag vill också påminna om att de pengar som nu
har betalats ut bara är ett förskott. Jag vill fråga när de
riktiga pengarna kommer fram. Även om vi har en
svår ekonomisk situation i vårt land, har vi pengar.
Utmaningen är hur vi använder dessa pengar.
Jörgen Andersson trodde vidare inte att det skulle
bli några uppsägningar. Det är ju planerat att det skall
bli mellan 30 000 och 40 000 uppsägningar under de
närmaste tre åren. Om man inte vill att det skall bli så,
måste man snabbt tala om vad som skall göras i stäl-
let.

Anf. 162 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Fru talman! För tredje gången säger jag nu att vi
har räknat upp skatteunderlaget. Med den skatteav-
räkning som sker 1999 har vi nu garanterat att om de
prognoser som regeringen förutskickat inte slår in, är
vi beredda att stå för mellanskillnaden för kommuner
och landsting. Alltså är det inte fråga om något för-
skott utan om reella pengar, som kommunerna kan
använda i sin budget.
Det är också värt att notera att när vi nu har klarat
en av de största statsfinansiella saneringarna, som har
givit Sverige ekonomisk styrka, kommer naturligtvis
kraven på olika åtgärder att växa. Men vi har också
sagt att det i det läget är oerhört viktigt att vi håller
fast vid det som vi har uppnått. Är det någonting som
skall prioriteras, är det verksamheter framför bidrag,
och det är kommun- och landstingssektorn som står
för den stora delen av verksamheten. Detta är social-
demokratisk politik, och på denna punkt är vi mycket
tydliga.

Anf. 163 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Om det bara vore orden som skulle
gälla, skulle jag vara glad över det som Jörgen An-
dersson har sagt, men människorna måste också få se
att det sker något. Jörgen Andersson sade nyss att han
inte trodde att man klarade sig med de här pengarna,
men vad är det för signaler som Jörgen Andersson
och Socialdemokraterna behöver? Det hjälper inte
med tidningsrubriker och med människor som ringer
och hör av sig på annat sätt. Det räcker uppenbarligen
inte heller med HSU 2000, som har uttalat att det
behövs 15 miljarder i friska pengar fram till år 2000
för att garantera god vård och omsorg.
Jag måste få ett klarare besked om att regeringen
verkligen vill prioritera vård och omsorg under den
kommande tiden.

Anf. 164 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Fru talman! Vi har varit mycket tydliga på den här
punkten. Vi har också visat i handling tillsammans
med Centerpartiet att vi har tillfört kommunsektorn
resurser. Det samarbetsparti som kd har valt att sam-
arbeta med, Moderaterna, vill dra bort 8 miljarder
från samma sektor. Hur kan ni samarbeta med ett
parti som vill dra bort 8 miljarder från kommun- och
landstingssektorn samtidigt som ni här kritiserar oss
som tillför sektorn 3 miljarder?

Anf. 165 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Vi har under de senaste veckorna ett
antal gånger här i kammaren hört argumentet att vi på
något sätt skall ta ansvar för moderaternas politik. Vi
kristdemokrater kämpar för vår politik. Regeringen
och alla väljare skall veta att vi kristdemokrater
kommer att arbeta för våra huvudfrågor, och för oss
är vård och omsorg ett av de allra högst prioriterade
områdena.

Anf. 166 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Fru talman! Jag förstår att detta är besvärande för
kd, men faktum är att ni vill regera tillsammans med
moderaterna. Då får ni väl acceptera att det är den
större av er som bestämmer, och denne har sagt att
man vill dra bort 8 miljarder från kommun- och
landstingssektorn. Hur rimmar det med den omsorg
som ni har om samma sektor? Det är besvärande för
er, och jag förstår att ni har svårt att assimilera det.
Kvinnor i försvaret

Anf. 167 KARIN WEGESTÅL (s):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till försvarsmi-
nistern. Försvarsministern har ofta påpekat hur viktigt
det är att det kommer in fler kvinnor i försvarets
mansdominerade verksamhet. Under den senaste tiden
har vi hört talas om att det verkar som om de här
kvinnorna, fastän de är få, inte blir så väl behandlade.
Jag vet också att försvarsministern har engagerat sig i
debatten.
Jag vill fråga vad man kan göra för att komma till
rätta med det här.

Anf. 168 Försvarsminister THAGE G
PETERSON (s):
Fru talman! Det är en mycket viktig fråga som
Karin Wegestål ställer. I den försvarspolitiska pro-
position som vi i morgon skall behandla här i kamma-
ren lyfter vi särskilt fram kvinnan i försvaret. Rege-
ringen föreslår en rad insatser för att få fler kvinnor
till försvaret men också för att få dem som har valt
försvarsarbete som ett framtidsyrke att stanna kvar i
försvaret. Jag hoppas att riksdagen i morgon kommer
att ställa sig bakom de här riktlinjerna.
Vilka riktlinjer är det då fråga om? Jo, vi vill ut-
veckla det projekt om den kreativa olikheten som
Försvarsmakten på ett framgångsrikt sätt bedriver. Vi
vill ge pengar och administrativt stöd till de nätverk
för kvinnliga officerare som finns. För att öka antalet
kvinnliga officerare måste basen breddas, dvs. fler
flickor måste frivilligt mönstra in i försvaret. Jag vill
att det skall sättas in speciella pengar för att förbättra
informationen. Jag tror att skolorna, tidningarna och
etermedierna härvidlag är mycket betydelsefulla.
Det är också väldigt viktigt att vi alla när vi träffar
gymnasieelever - jag missar aldrig det - pekar på
försvarsyrket som en framtidsverksamhet med förde-
lar och att kvinnorna är välkomna både att mönstra
och att bli officerare.
Det som jag här har nämnt exempel på kommer
jag att följa upp i det regleringbrev som regeringen
skall ge Försvarsmakten redan i december månad. Jag
avser också att avdela en särskild tjänsteman på För-
svarsdepartementet för att i fortsättningen uteslutande
ägna sig åt dessa frågor. Både regeringsledamöter och
riksdagsledamöter kan delta i opinionsarbetet för att
stärka kvinnornas roll i försvaret och för att få kvin-
nor att satsa på försvaret.

Anf. 169 KARIN WEGESTÅL (s):
Fru talman! Jag tackar för det svaret. Jag har ock-
så en följdfråga.
Detta är ju ett speciellt område, som det säkerligen
inte är så lätt att komma in på för de unga flickorna.
På gymnasienivå har man kommit fram till att det är
bra att ha speciella flickgrupper på de tekniska områ-
dena, där flickorna i lugn och ro kan sätta sig in i de
aktuella områdena utan att blandas med pojkar, som
har ett helt annat ingångsläge. Jag skulle vilja veta om
det i samband med planeringen för detta på någon
nivå finns tankar om att ha särskilda utbildningsgrup-
per för de unga flickor som kommer in som värnplik-
tiga. Då kan de innan de bestämmer sig för en
plikttjänstgöring och utbildning tillsammans med de
andra få möjlighet att rota sig i miljön.

Anf. 170 Försvarsminister THAGE G
PETERSON (s):
Fru talman! Jag lovar att ta fasta på det uppslag
som Karin Wegestål har fört fram och att ta med mig
det till Försvarsdepartementet för att se på vilket sätt
vi kan aktualisera de här idéerna.
Jag tror också att det är väldigt viktigt att vi drar
nytta av de erfarenheter som kvinnliga officerare och
aspiranter i dag har av sitt arbete i försvaret. Jag in-
bjuder samtliga riksdagens ledamöter att vid sina
resor ut till förbanden verkligen ta upp samtal med de
kvinnliga officerarna för att lyssna på deras erfarenhe-
ter. Tillsammans kan vi bryta litet av det dödläge som
jag tycker i dag finns i rekryteringen av kvinnor till
försvaret. Försvaret skall bestå av både män och
kvinnor, och kvinnor har rätt att ha en yrkesframtid
inte bara i flygvapnet och i marinen utan också i ar-
mén.
Vapenförsäljning till Chile

Anf. 171 ANNIKA NORDGREN (mp):
Fru talman! Chile har på nytt öppnats för svensk
export av krigsmateriel. Kockums vill sälja ubåtar,
Saab vill exportera JAS och Bofors får kontrakt på
olika vapen till armén. Det har i dag framkommit att
Försvarsmakten har bekräftat försäljning av ett
svenskt fartyg, Älvsborg, till Chile. Fartyget skall
leveras våren 1997 och är beväpnat med kanoner från
Bofors.
Jag vill vända mig till statsrådet Pagrotsky och
fråga om det verkligen är rimligt att öppna Chile för
vapenexport. Chile är ett land där Pinochet fortfaran-
de är arméchef inom krigsmakten och har ett mycket
stort inflytande.
Jag är också mycket nyfiken på vad statsrådet har
att säga till de ungefär 200 exilchilenare som har
protesterat mot planerna på svensk vapenexport till
Chile.

Anf. 172 Statsrådet LEIF
PAGROTSKY (s):
Herr talman! De exilchilenare som skrev en artikel
i en dagstidning i förra veckan menar att vi inte skall
sälja till Chile därför att landet inte behöver denna typ
av utrustning, och att man borde använda sina pengar
bättre i Chile. I Chile råder numera demokrati, och det
är upp till Chiles folk att bestämma hur de vill använ-
da sina skattemedel. Vi i Sverige kan ha synpunkter
på och åsikter om det, men det är inte vår sak att fatta
beslut om det. Jag tycker att vi skall välkomna att
Chile nu har fått en demokratisk beslutsprocess, och
respektera de resultat den processen leder till.
Vad i övrigt gäller de olika försäljningar, den
marknadsföring och annat som Annika Nordgren tar
upp har de passerat den prövning som görs i myndig-
heten, och kanske i något fall tidigare i regeringen. Då
har bedömningen gjorts att Chile nu i de avseenden
som gäller just de aktuella vapnen - jag kan inte be-
kräfta dem i detalj - uppfyller de krav som svensk
lagstiftning ställer vad gäller mänskliga rättigheter
och risk för krig och inbördeskrig.

Anf. 173 ANNIKA NORDGREN (mp):
Fru talman! Förmodligen har Chiles folk inte så
mycket att säga till om. Jag håller inte riktigt med om
statsrådets beskrivning av Chile som den demokrati
han vill framställa det som.
USA har ett förbud mot export av högteknologiska
vapensystem till Chile. USA:s ambassadör i Chile har
nyligen sagt att man vill behålla vapenembargot efter-
som den civila regeringen inte kontrollerar krigsmak-
ten. Ett exempel på det är att presidenten inte har rätt
att omplacera militära ledare. Ett annat exempel är att
Pinochet 1980 införde en konstitution som garanterar
krigsmakten 10 % av inkomsten från Chiles omfattan-
de kopparexport.
Jag tycker att regeringen givetvis har ett övergri-
pande ansvar för vapenexporten. Min fråga blir därför
återigen om statsrådet anser det rimligt att öppna
Chile för vapenexport.

Anf. 174 Statsrådet LEIF
PAGROTSKY (s):
Fru talman! Innebörden i mitt svar är att jag tycker
att i de konkreta fall som har varit uppe hittills och
där tillstånd har givits, t.ex. JAS, har detta varit rim-
ligt.
I frågan huruvida Chile är en demokrati eller inte
är min uppfattning att Chile uppfyller goda krav på
demokrati. Där finns begränsningar i demokratins
räckvidd, om man uttrycker det så, och Pinochet sitter
kvar som arméchef. Men försvarsministern är en civil
politiker liksom de ledande befattningshavarna, stats-
sekreterarna för de olika vapenslagen och andra.
Vad gäller armén är jag inte medveten om att det
pågår någon försäljning av svenska vapen.
Utbetalning av barnbidraget

Anf. 175 INGER DAVIDSON (kd):
Fru talman! Nu till en helt annan fråga, som det
brukar heta. Den är riktad till statsrådet Maj-Inger
Klingvall.
I mars i år flyttades utbetalningarna av barnbidra-
gen från den 20 till den 27. På det tjänade staten 50
miljoner kronor, men det innebar också att redan
väldigt hårt pressade barnfamiljer nu pressas i onö-
dan, som jag ser det, i slutet av varenda månad.
Jag har sett i tidningarna - och jag hoppas att det
också har blivit så - att regeringen har beslutat betala
ut barnbidraget den 20 just den här månaden för att
barnfamiljerna skall ha råd att köpa mat och en del
julklappar.
Men vore det inte lika bra att lyssna på barnfamil-
jerna och återinföra den gamla utbetalningsdagen, den
20? Nu har ju redan besparingen naggats i kanten i
och med att utbetalningsdagen flyttats under en må-
nad.

Anf. 176 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Det är riktigt - regeringen har beslutat
att i december månad skall man i all framtid få barn-
bidraget till jul. Jag tror att det är en viktig förändring.
När vi i regeringen har försökt hitta möjliga be-
sparingar i den svåra situation som Inger Davidson
också är väl medveten om att statens finanser befunnit
sig i har vi naturligtvis också försökt hitta sådana
besparingar som inte skall vara allt för smärtsamma.
Ändrat utbetalningsdatum har varit en sådan bespa-
ring.
Det gäller ju också pensionerna, där regeringen
har senarelagt utbetalningen för att den vägen helt
enkelt spara pengar på ett något mer skonsamt sätt än
att dra ned nivåerna på bidragen.

Anf. 177 INGER DAVIDSON (kd):
Fru talman! Det är ju precis tvärtom! Det är just
den här besparingen som barnfamiljerna har reagerat
mest emot. Den gör det nämligen så extra jobbigt i
slutet av varje månad. De har stått ut med sänkta
barnbidrag, sänkt flerbarnstillägg, sänkt föräldraför-
säkring och en massa andra saker. Därför tycker de
inte att de ovanpå detta skall behöva kämpa med att
inte ha några pengar alls att röra sig med mellan den
20 och den 27 i slutet på varje månad.
Jag tycker att detta visar att regeringen inte vet hur
det ser ut hos barnfamiljerna. De sparar och de har
varit med på många besparingar, men det här är en
onödig besparing. Jag tycker att regeringen borde
kunna erkänna det och dra tillbaka beslutet.

Anf. 178 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Det är lika många dagar i varje må-
nad. Första gången, när det handlade om en veckas
förändring av utbetalningsdagen för barnbidraget,
känns detta naturligtvis. Men sedan ser det ju så att
säga likadant ut varje månad.
Förändringen i utbetalningarna av pensionerna har
skett mer successivt, eftersom den i slutändan handla-
de om fler dagar.
Jag vill nog påstå att regeringen väl känner till hur
det ser ut hos många barnfamiljer. Därför var det
också viktigt att förändringen i utbetalningen kunde
göras just till jul.

Frågestunden var härmed avslutad.

5 § (forts. från 3 §) Arbetsmarknad och arbets-
liv samt ekonomisk trygghet vid arbetslöshet (forts.
AU1 och AU7)

Anf. 179 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag har begärt replik på Inger Segel-
ström därför att jag tyckte att det kanske hade varit
möjligt att nämna det särskilda yttrande som ligger på
bordet. I det prövas ganska seriöst frågan om den
motion som Inger Segelström står bakom.
Det borde nämligen kunna göras mycket mer av
att ha kvinnor i viktiga, riktiga jobb inom offentlig
sektor än att ha dem utanför, i arbetslöshetskön. Det
gäller inte bara kvinnor, Inger Segelström. Det blir
nästan löjligt om idén blir att det är s-kvinnorna som
för den här politiken. Göte Bernhardsson, Bo Roths-
tein och Roland Spånt har pratat om detta. Och Hans
Andersson har inte bara pratat, utan också röstat för
en sådan här politik.
Jag kan inte bara säga till Inger Segelström att hon
skall yrka bifall till motionen, därför att det kan hon
inte göra. Hon har nämligen redan, när hon ställer sig
bakom sitt partis budgetalternativ, tagit ställning till
hur utgiftsramarna ser ut och att kommunerna inte
skall ha mer pengar. Det är just det som är mitt pro-
blem. Jag lärde mig just av utskottsordförande Johnny
Ahlquist att populism var farligt. Det ligger ett popu-
listiskt element i att bedriva en alldeles egen politik
som man inte följer upp med sina yrkanden och sitt
röstande.
Men om man tar del av det yttrande jag har lämnat
ser man att vi delar mycket av perspektivet. Låt oss
gemensamt följa upp det i praktiskt politik. Vi röstar
på den politiken. Så välkommen, Inger Segelström, i
gänget!

Anf. 180 INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Jag vill naturligtvis tacka Hans An-
dersson för hans stöd för motionen, som kom fem
över tolv som ett utdelat rättelseblad. Det som skiljer
Hans Andersson och oss motionärer åt är att det är vi
som har lagt fram motionen. Det är vi som har drivit
denna fråga väldigt länge. Det som också skiljer
Vänsterpartiet från oss är att vi säger att det inte skall
kosta mer pengar. Vi menar att det skall ske en om-
fördelning. Det är det som motionen handlar om. Det
trodde jag att Hans Andersson hade läst. Vi säger just
att vi vill kunna använda a-kassa, utbildningspengar,
AMS-pengar och andra pengar för att det är bättre att
låta kvinnorna arbeta än gå på bidrag. Det är det som
skiljer våra förslag åt.
Sedan tror jag att vi har samma ambitioner och
tycker att det är viktigt att låta kvinnorna gå tillbaka
till den offentliga sektorn, men det är ändå viss skill-
nad mellan våra sätt att se på saken. Jag är naturligtvis
tacksam över att det är många i riksdagen som står
bakom våra krav.

Anf. 181 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag är litet mindre tacksam över att
Inger Segelström och hennes gäng inte står bakom de
krav som faktiskt är riktiga krav och som har varit
föremål för omröstning i riksdagen. Vi föreslår ett
större utrymme för kommunerna, så att kvinnorna kan
ha ordinarie jobb. Vi föreslår också medel till arbets-
marknadspolitiken, riktade till kvinnor, så att man kan
upprätthålla LAN-avtalen med hjälp av kompetensut-
veckling.
Det särskilda yttrandet råkade komma fem över
tolv av tekniska fallissemangsskäl. Klockan är natur-
ligtvis inte alls fem över tolv i förhållande till utskott-
sarbetet. Frågan har diskuterats av oss. Vi röstade
t.o.m. om det för 14 dagar sedan. Det finns en finansi-
ering.
Problemet med Inger Segelströms förslag är att
det är tekniskt omöjligt. Man kan inte blanda ihop
individuella försörjningssystem som a-kassa, som har
särskilda regler, med socialbidrag, som är kommunala
pengar, och arbetsmarknadspolitik, som är statliga
pengar. Men idén tycker vi är bra. Låt oss ta vara på
våra gemensamma idéer! Vi delar dem med om icke
kvinnorna så dock männen - Göte Bernhardsson,
Roland Spånt och Bo Rothstein. Låt oss vara glada
över detta och inte bedriva något udda partipopulis-
tiskt spel. Man kan inte ha två politikversioner i sam-
ma kammare, åtminstone inte om man har riktiga
kritiker och pålästa medkamrater här i riksdagen.

Anf. 182 INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Problemet i dag är ju att Hans An-
dersson och de andra som sitter i utskottet inte har
begärt remittering eller att finansutskottet skall stude-
ra motionen. Hade ni gjort det hade denna debatt varit
helt annorlunda. Då hade vi haft det underlag som alla
efterfrågar för att kunna ta ställning till frågan om a-
kassan.
I dag är 97 % av a-kassan statsbidrag, så varför
skulle vi inte kunna fundera på detta förslag? Vi vet
att det flesta svenskar i dag tycker att det är bättre att
gå i jobb än att leva på bidrag. Det finns en nyans-
skillnad.
Jag vill veta om inte Hans Andersson tyckte att det
var konstigt att man i arbetsmarknadsutskottet inte
insåg att motionen behandlades av fel utskott. Det
borde ha remitterats. Då hade vi haft chansen här i
dag. Det är därför vi menar att vi kommer att komma
tillbaka i denna fråga. Det finns ingen chans för riks-
dagen att ta ställning i dag. Det är trist.
Har man dålig ekonomi går man inte in i en affär
och säger att man skall ha en soffa, men att man inte
bryr sig om vad den kostar eller om den passar hem-
ma. Verkligheten ser inte sådan ut. Det är därför vi är
tvungna att hantera frågan som vi har gjort. Jag be-
klagar det.

Anf. 183 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Miljöpartiet och jag tycker också att
motionen är bra. Vi har i vår budget föreslagit att man
skall överföra 15 miljarder totalt till kommunerna.
Det skall komma kvinnorna i offentlig sektor till del,
så att de kan få riktiga jobb och inte behöver sluta och
sedan börja igen under andra omständigheter i samma
yrke. Vi beräknar också att vi genom den arbetstids-
förkortning och den allmänna skatteväxling vi har
föreslagit skall kunna hjälpa kvinnorna i offentlig
sektor.
Jag stöder motionen. Jag har inte riktigt samma
invändningar som Hans Andersson. Jag vill ge mitt
stöd till Inger Segelström och hoppas att vi kan kom-
ma tillbaka till frågan.

Anf. 184 INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Som Barbro Johansson säkert har
uppmärksammat har vi också en annan motion som
heter A814, som just behandlar arbetstidsförkortning-
en. Den är inte med i detta betänkande utan kommer
när vi behandlar arbetstidsfrågan som helhet. Det är
väl känt vad vi tycker.
Jag skulle vilja ställa samma fråga till Barbro Jo-
hansson som jag ställde till Hans Andersson. Var
Barbro Johansson med och föreslog utskottet att den-
na motion skulle remitteras till finansutskottet, så att
vi kunde få det underlag vi behöver i dag? Frågan är
omöjlig att besvara om vi inte får med den ekonomis-
ka aspekten.
Det som skiljer Miljöpartiet och oss åt är att vi
inte säger att det behövs mer pengar. Vi skall omför-
dela pengarna och riva murarna. Det är det som skil-
jer Miljöpartiet och oss åt.

Anf. 185 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Vi har redan detta förslag inlagt i
vårt budgetförslag, i och med att vi för över mer
pengar. Vårt förslag om arbetstidsförkortning är också
med i betänkandet. Där har vi pengar. Förslaget ligger
där redan.
Något svar på frågan om remittering till finansut-
skottet kan jag inte ge. Jag har för litet erfarenhet av
riksdagsarbete för att kunna veta det.

Anf. 186 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag tycker att den argumentering som
Inger Segelström framför är oerhört viktig. Utåt bland
allmänheten och opinionen är frågan om de 100 000
jobben i offentlig sektor något av en symbolfråga när
det gäller kvinnors rätt till arbete på de villor som
männen alltid har haft.
Jag vill också påminna om den attitydförändring -
den har vi diskuterat tidigare - som har skett under
90-talet gentemot den offentliga sektorn. Den är na-
turligtvis oerhört glädjande för alla oss som vill ha en
stark offentlig sektor. Det är klart att den attitydför-
ändringen också så småningom kommer att speglas i
politiken.
Många pratar om omfördelning. Det låter oerhört
enkelt, men det rymmer också en hel del ideologiska
fallgropar att flytta pengar från a-kassan och in i den
offentliga sektorn. Det är därför det inte är så enkelt
att bara ta pengarna och låta personen arbeta. Det
finns lönepolitiska och andra aspekter på det.
I Kalmarmodellen har vi gjort detta i form av en
försöksverksamhet med en påplussning. Det skall vara
mer betalt än i a-kassan. Den modellen håller nu på
att utvärderas av Växjö högskola.
Låt mig också säga några andra saker. Det finns
brytprojekt om ligger på AMS - 30 miljoner för nästa
år - för att bryta den könsuppdelade arbetsmarkna-
den. Antalet kvinnliga företagslån har tiodubblats
sedan vi fick en socialdemokratisk regering. Vi vill
också ha en lönestatistik uppdelad på kön. Det ligger
också bland det vi skall besluta om. Det skall göras en
utvärdering av arbetmarknadspolitiken avseende
kvinno- och mansperspektivet. Fem miljoner går till
JÄMO. Ett antal kvinnoprojekt ligger för beredning
hos mig, däribland Socialdemokratiska kvinnoför-
bundets, som har till syfte att stärka kvinnors rätt till
arbete. Det händer en hel del, trots att det inte händer
just nu.

Anf. 187 INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsminis-
tern för denna positiva syn på kvinnors arbete. Det
tror jag är viktigt. Vi måste synliggöra frågan, för den
är obegriplig för alla människor utanför detta rum.
Det hade varit intressant - det måste arbetsmark-
nadsministern hålla med om - att få motionen belyst
ur alla synpunkter. Vi hade t.ex. kunnat få se vilken
lagstiftning som skall förändras och hur man skulle
kunna klara det om finansutskottet hade fått titta på
motionen.

Anf. 188 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Utan att kunna alla detaljer i den
motion som Inger Segelström refererar till vill jag
ändå säga att principen att flytta pengar är någonting
som vi försöker analysera på departementet.

Anf. 189 INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! När jag får veta att man åtminstone
håller på att analysera principerna tycker jag att jag
har kommit längre än vad jag har gjort i utskottet. Det
tycker jag är ett stort steg framåt. Det vill jag tacka
för.

Anf. 190 BO NILSSON (s):
Herr talman! Låt mig först tacka utskottets majori-
tet för ett bra jobb när det gäller min motion om möj-
ligheterna till ett arbete i Samhall. Genom utskottets
positiva behandling och genom att ledningen för
Samhall nu också vidtar åtgärder blir konsekvenserna
inte så svåra för de arbetshandikappade som jag tidi-
gare befarade.
Jag vill med skärpa understryka att de vidtagna åt-
gärderna enbart betyder att ingen arbetshandikappad
behöver friställas från Samhall. Det är i ett större
sammanhang i högsta grad otillräckligt. Upp emot
100 000 arbetshandikappade står fortfarande utan
arbete och kan tydligen inte heller räkna med att få
jobb under 1997.
Såväl möjligheterna till arbete hos Samhall som
lönebidragsmöjligheterna är såvitt jag förstår nu
stängda. Låt mig hoppas på att den utredning som
pågår öppnar nya möjligheter till arbete för personer
med någon form av handikapp.
Herr talman! Personer med handikapp är en svag
grupp på arbetsmarknaden. De demonstrerar inte, de
protesterar inte men de vill inget hellre än att få ett
jobb utifrån sin arbetsförmåga.
Flera personer i 30-årsåldern har den senaste tiden
ringt och/eller träffat mig för att meddela sin förtviv-
lan över att läkare och personalansvariga i bl.a. Sam-
hall har tagit upp frågan om förtidspension i stället för
jobb. Detta är naturligtvis ett direkt dåligt sätt att
behandla arbetsvilliga människor. Det gäller pensio-
ner, det gäller rehab-pengar, det kan t.o.m. gälla a-
kassa. Det finns pengar i systemet, påstår jag. De
kunde mycket väl användas för jobb i Samhall eller
ett arbete med lönebidrag. Allt måste vara bättre än
det passiva stöd som dessa personer nu i många fall
erbjuds.
Herr talman! När nu ekonomin börjar bli bättre
måste de som behöver vår hjälp mest få den först.
Vad vore bättre än att använda resurser för att sätta
arbetshandikappade i arbete i stället för pensioner
eller liknande.
Jag tror, som Samhall också har visat med sina be-
räkningar, att samhället i vid mening skulle tjäna
mellan 20 000 och 50 000 kronor per person på att ge
dessa människor meningsfulla arbeten i Samhall eller
med lönebidrag i stället för passiva åtgärder.
Herr talman! Jag lovar definitivt att komma tillba-
ka i de här frågorna.

Anf. 191 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! En fanfar till de professionella yr-
kesdansarna. Det finns kulturarbetare som tar egna
initiativ för att komma åt arbetslösheten. Det finns
många olika kulturarbetare som försöker. Yrkesdan-
sarna är en grupp. Deras karriär ligger på topp i 25-
årsåldern. Dansare som är anställda vid institutioner
pensioneras i 40-årsåldern.
Dansarna är naturligtvis proffs med idéer och
uppslag att förmedla till alla inom branschen när det
är dags att byta jobb. När nu dansarna själva föreslår
ett eget rådgivningscentrum svarar utskottet att de
dansare som vill byta jobb kan göra det inom ramen
för befintlig förmedling. Utskottet visar med det sva-
ret att man inte har begripit någonting. Det är inte
fråga om de vill byta jobb, utan att de måste byta
jobb. Det ligger inbyggt i själva arbetets karaktär. Det
är inte lätt att byta jobb i 40-årsåldern. Det vet vi alla.
Här kommer en utsträckt hand från proffs inom
området. Ta då den handen och hjälp människor till
självhjälp i stället för att inta en så självtillräcklig
attityd. Verkligheten talar nämligen ett annat språk.

Anf. 192 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag begärde ordet när jag hörde re-
plikväxlingen kring Inger Segelström med flera debat-
törer. Jag hörde då hur statsrådet tog ordet och sade
kloka saker. Jag har hört statsrådet Margareta Win-
berg säga sådana saker förut. Då har jag tänkt ibland
litet elakt tänkt: Tänk om den personen vore statsråd
och kunde genomföra de där bra idéerna. Sedan har
jag tänkt: Det är hon ju.
Nu skall jag inte vara elak. Jag tror att det börjar
röra på sig. Jag hörde i dag Jörgen Andersson säga att
vi skall ge mer pengar till kommunerna. Det är ju bra.
Jag hoppas att det sker 1997 och att man inte väntar
till valåret 1998.
Till Inger Segelström vill jag säga att den enkla
metoden att lösa det här problemet är faktiskt att ge
kommunerna mer pengar. Då behöver de inte avskeda
och minska antalet sysselsatta. Och då kan man betala
ut mindre pengar från a-kassan. Det är den enklaste
metoden. En jätteenkel metod är att sänka arbetsgi-
varavgifterna för kommunerna. Då slipper man funde-
ra. Kostnaderna för a-kassan minskar, kommunerna
får pengarna direkt. Det finns inget tekniskt krångel.
Det är det som vi i Vänsterpartiet har föreslagit.
Jag tycker att s-kvinnorna skall nappa tag i det och
tillsammans med v-kvinnorna och en massa v-män
driva på. En hel del andra här i kammaren tycker nog
att det här är ganska klokt. Det tycker ju t.o.m. stats-
rådet. Vi har en lösning. Nu gäller det att ni driver på.
En annan sak är att vi framför allt behöver fler
privatanställda så att vi får in skattepengar netto. Vi
ska hindra att det blir färre i kommunerna så att vi
tryggar välfärden och tryggar livskvaliteten i det här
landet.
På två ben ur krisen. Det är Vänsterpartiets icke-
populistiska sakliga realistiska politik som regeringen
nu kanske börjar närma sig.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

AU1 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och ar-
betsliv
Mom. 1 (den allmänna inriktningen av arbetsmark-
nadspolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (fp)
4. res. 3 (v)
5. res. 4 (mp)
6. res. 5 (kd)
Förberedande votering 1:
15 för res. 4
12 för res. 5
282 avstod
40 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 2:
17 för res. 3
15 för res. 4
277 avstod
40 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 3:
22 för res. 2
19 för res. 3
268 avstod
40 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 4:
72 för res. 1
22 för res. 2
216 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
172 för utskottet
72 för res. 1
66 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 152 s, 20 c
För res. 1: 72 m
Avstod: 22 fp, 17 v, 15 mp, 12 kd
Frånvarande: 9 s, 8 m, 7 c, 4 fp, 5 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 2 (nedskärningar inom offentlig sektor)
1. utskottet
2. res. 6 (kd)
Votering:
198 för utskottet
12 för res. 6
99 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 152 s, 3 m, 20 c, 22 fp, 1 v
För res. 6: 12 kd
Avstod: 68 m, 16 v, 15 mp
Frånvarande: 9 s, 9 m, 7 c, 4 fp, 5 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 7 (arbetsmarknaden för ungdomar)
1. utskottet
2. res. 9 (v)
Votering:
187 för utskottet
17 för res. 9
106 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 152 s, 1 m, 20 c, 3 fp, 11 kd
För res. 9: 17 v
Avstod: 71 m, 19 fp, 15 mp, 1 kd
Frånvarande: 9 s, 8 m, 7 c, 4 fp, 5 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 8 (kvinnors arbetsmarknad)
1. utskottet
2. res. 10 (fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan genom upp-
resning.

Mom. 30 (förslag om hur de lönebidragsanställdas
situation skall kunna stärkas)
1. utskottet
2. res. 20 (mp)
Votering:
226 för utskottet
15 för res. 20
68 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 152 s, 4 m, 20 c, 21 fp, 17 v, 12 kd
För res. 20: 15 mp
Avstod: 68 m
Frånvarande: 9 s, 8 m, 7 c, 5 fp, 5 v, 3 mp, 3 kd
Beatrice Ask (m) anmälde att hon avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat ja.
Henrik Landerholm (m) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 34 (anslag för budgetåret 1997)
1. utskottet
2. res. 21 (fp)
3. res. 22 (mp)
Förberedande votering:
25 för res. 21
15 för res. 22
270 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 21.
Votering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom upp-
resning.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU7 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Kammaren biföll utskottets hemställan.

6 § Regional utjämning och utveckling
(utgiftsområde 19)

Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU2
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
(prop. 1996/97:1 delvis)

Anf. 193 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Inledningsvis avser jag att behandla
en del formalia, för att därefter diskutera hur vi mode-
rater vill forma en regional utveckling som är framåt-
syftande och långsiktig.
Som den nya budgettekniken ser ut, anser jag att
det inte är meningsfullt att kommentera regeringens
olika detaljförslag. Vår regionalpolitiska ram skiljer
sig från regeringens, och vi har utvecklat våra förslag
i motionerna A304 och A418 samt i ett särskilt ytt-
rande till arbetsmarknadsutskottets betänkande AU2.
Herr talman! Jag vill vara mycket tydlig och sär-
skilt understryka att vi anser att detta särskilda yttran-
de har samma tyngd som en reservation. Vi har därför
inte några egna reservationer till de olika detaljbeslu-
ten och kommer att så gott som genomgående avstå
vid eventuella momentvisa voteringar. Vi gör det för
att markera att vi ser vår politik som en helhet, med
en helt annan inriktning av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken. Detta har vi redogjort för i vårt
särskilda yttrande.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 11,
som gäller översyn av regionalpolitiken. Till detta
återkommer jag.
Hela Sverige skall leva - så lyder Folkrörelserå-
dets motto. Jag tycker att det på ett bra sätt samman-
fattar vad regionalpolitiken syftar till. För mig betyder
det förutsättningar för utveckling och tillväxt i landets
olika delar. För regeringen betyder det emellertid att
likvärdiga levnadsvillkor skall skapas för medborgar-
na i hela riket. Det är en målsättning som det måste
vara omöjligt att uppnå. Mål skall vara tydliga, rea-
listiska och mätbara. Regeringens mål uppfyller
knappast något av dessa kriterier.
Jag ifrågasätter det vettiga i att ha en målsättning
formulerad på det sätt som regeringen har. Det centra-
la är väl snarare att tillvarata de skiljaktigheter - de
skilda möjligheter - som finns i ett land med så geo-
grafiskt olika förutsättningar som vi har i Sverige.
Menar regeringsföreträdarna att det skall finnas
samma förutsättningar för älgjakt i Kungsträdgården i
Stockholm som jag har i mina hälsingeskogar? Eller
skall vi ha samma lättillgänglighet till Operan eller
andra kulturevenemang som stockholmaren har? Jag
tror inte att regeringen menar det. Det är knappast
heller realistiskt att skapa den renhet i miljön i stor-
staden som Norrland kan erbjuda. Framför allt vill vi i
Hälsingland inte ha samma luftkvalitet som i Stock-
holm.
Vi moderater har formulerat det regionalpolitiska
målet så att goda förutsättningar skall skapas för olika
regioners och människors möjlighet till utveckling
och därigenom bidra till nationell tillväxt och interna-
tionell konkurrenskraft. Målet är tydligt. Vår avsikt är
att såväl ta till vara enskilda människors möjlighet att
växa och utvecklas som att se till att olika regioner
kan utvecklas med utgångspunkt i sina förutsättningar.
Regeringens uppställda mål är alldeles för diffusa
för att fungera som ett effektivt styrinstrument. Som
utskottet också konstaterar består eller t.o.m. ökar den
regionala obalansen, trots alla miljarder som pumpats
in under årens lopp i olika regioner i landet.
Ett nytt synsätt på regionalpolitiken måste till. Vi
lever i en ny tid. Näringslivet, arbetsmarknaden och
människors vardag genomgår för närvarande omväl-
vande förändringar. Produktionsvillkoren förnyas och
genom ökad rörlighet hos företagen och genom ökad
kunskap möter Sverige hårdare konkurrens från andra
länder och världsdelar. Samtidigt får vi bättre tillgång
till nya marknader, nya produkter och ny kunskap.
Genom ny teknik öppnas möjligheter för regioner och
individer.
Politiken, herr talman, är emellertid den samma
som styrt de regionalpolitiska insatserna under 10, 20
eller 30 år.
De regionalpolitiska medel som vi i dag diskuterar
omfattar de som allmänt benämns den lilla regional-
politiken och som består av en flora av företagsstöd.
Den omfattar dock endast en ringa del av det som kan
ge utsatta områden en möjlighet att utvecklas. Enligt
vad vi har erfarit finns tillräckliga indikationer på att
den stödfilosofi som är förhärskande mer är till skada
än till nytta om man ser i ett längre perspektiv. En
överväldigande del av stöden går till projekt som ändå
skulle ha tillkommit eller tränger ut satsningar som
annars genomförts av andra aktörer. Och den övriga
delen bidrar till att konservera befintliga strukturer,
strukturer som visat sig försvåra mötet med en ny tids
villkor.
På tvärs mot den förhärskande uppfattningen vå-
gar jag hävda att Norrland skulle ha haft det lika bra
utan alla stödmiljarder under årens lopp. Företag
skulle ha givits möjligheter att stå på egna ben och
därmed kunnat anpassa sin verksamhet till markna-
dens villkor. De skulle därigenom ha klarat konjunk-
tursvängningar och nya förhållanden betydligt bättre.
Varför lyssnar inte regeringen på företagarnas or-
ganisationer som själva begär att företagsstöden skall
avvecklas och växlas mot en företagsvänlig politik där
företag kan växa och där människor får reella möjlig-
heter att tjäna en slant på sitt stora engagemang och
sin arbetstid i sina företag? Det är för mig obegripligt
att regeringen inte inser att den förda politiken miss-
gynnar tillväxt och regional utveckling. Lyssna inte
bara till facket, Berit Andnor, utan även till de männi-
skor och organisationer som skall förverkliga det
socialdemokratiska i dag tomma pratet om en ökad
småföretagsamhet.
Det som till stor del påverkar regioners utveckling
är betydelsen av skattesystem och en företagsvänlig
politik. Detta har regeringen totalt misslyckats med.
Och inte har det blivit bättre av samarbetet med Cen-
tern. Efter sveket mot framför allt småföretagarna,
med t.ex. förtida momsinbetalningar och förlängd
arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen, finns tyvärr
ingen trovärdighet i Centerns företagarpolitik.
Regionalpolitiken ses av regeringen som ett av
många fördelningspolitiska medel. Några incitament
till förnyelse och tillväxt finns inte inbyggda i stöd-
konstruktionen. I ett längre perspektiv innebär detta
att företag som borde ha lagts ned på grund av bris-
tande marknadsförutsättningar har hållits vid liv.
Ytterligare andra fokuserar sin energi på stödsökande
i stället för att analysera och utveckla sin verksamhet.
Vidare utbetalas regionalpolitiska stöd till statliga
företag. Inte nog med att de går till svenska offentliga
bolag, de går även till helägda företag från andra
länder. Regionalpolitiken måste befrias från stödtän-
kandet och målet för dagens bidragstagare bör vara att
bli oberoende av statliga transfereringar. På kort sikt
finns det naturligtvis risk för att de synbara effekterna
uteblir, men därefter får förändringarna genomslag
och dagens stödregioner förmår lyfta.
För att växla ett stödberoende mot att regionerna
skall kunna stå på egna ben fordras många insatser. Vi
är övertygade om att stora kunskapssatsningar måste
genomföras, särskilt i utsatta regioner. Vi har därför
förordat en särskild regionalpolitisk kunskapsinsats
som skall byggas upp gradvis. Genom att ta till vara
EU-programmen kan vi förstärka denna betydelsefulla
satsning. Utbildning är en del av infrastrukturen. Men
regionernas växtkraft kräver också goda transport-
och kommunikationsmöjligheter som gör företagse-
tableringar och utveckling möjlig.
Ytterliga faktorer som regionerna själva måste ar-
beta med enligt vår uppfattning är att förstärka de
områden där regionerna har en speciell kompetens. Vi
kan se flera lyckade exempel på sådana attraktionsfak-
torer.
Jag fick själv ett brev från landshövdingen i Kro-
noberg som var undertecknat med en hälsning från
Glasriket. Det är säkert inte många som har missat att
glasbruken och kompetensen med glas till stor del
finns i Småland med omnejd. På samma sätt skulle
materialtekniken kunna utvecklas i Bergslagen. Mo-
deorden är attraktiva nischer och kluster, som innebär
en samling företag som har likartade eller komplette-
rande verksamheter. Dessa aktörers samverkan äger
rum på många plan, med inslag av konkurrens. I ex-
emplet Bergslagen och materialteknik finns ett kom-
petensbälte som omfattar företag som t.ex. Sandvik,
Ovako Steel, SSAB, Avesta Sheffield och Kanthal.
Här finns möjligheten att ta materialtekniska initiativ,
vilket också för övrigt sker.
I stället för att pumpa in miljoner i bidrag till före-
tag som har dåliga framtisprognoser i denna region
bör den stora kompetens som finns inom materialtek-
niken tas till vara. För dessa fordras inget stöd utan
bättre förutsättningar för företagsamhet. Det är synd
att regeringen inte inser detta. Förtida avveckling av
kärnkraft och höga energiskatter motverkar möjlighe-
terna att utveckla denna typ av företagande.
Ett nytt inslag i regionalpolitiken är utnyttjandet
av EU:s strukturfonder. Erfarenheterna hittills har inte
varit alltför positiva. Krångel och byråkrati är nog vad
människor har upplevt. Vi har också sett att det of-
fentliga Sverige har legat bäst framme och fått största
delen av bidragen. Detta är en olycklig utveckling.
Herr talman! Mycket av den diskussion jag har
fört rör sig inte bara om den lilla regionalpolitiken
utan till stor del också om den stora. Detta leder till
att om vi skall kunna uppnå målet att utveckla regio-
nerna går det inte bara att fokusera de regionala insat-
serna på ett föråldrat stödsystem. Den stora regional-
politiken måste komma med på ett helt annat sätt. De
utredningar som nu arbetar räcker inte för att få en ny
syn på regionalpolitiken. Därför förordar jag, i likhet
med oppositionspartierna, en parlamentarisk utred-
ning om ny inriktning på regionalpolitiken, särskilt
med hänsynstagande till de nya förutsättningar som är
en följd av Sveriges medlemskap i EU och Företags-
stödsutredningens slutsatser om fortsatta analyser för
de regionalpolitiska stöden.
Det är förvånande att Socialdemokraterna och
Centern inte vill ha en parlamentarisk utredning till
stånd. Särskilt känner jag en besvikelse på Centern,
som så helhjärtat ställer upp på Socialdemokraternas
avståndstagande. Jag förväntar mig att Kjell Ericsson
förklarar varför Centern inte kan stödja övriga oppo-
sitionspartiers förslag. Jag tänker inte spekulera i
orsaker utan hoppas att vi får en tillfredsställande
förklaring till blockeringen av en mycket angelägen
utredning av regionalpolitiken.
Varför stöder ni inte förslaget, Kjell Ericsson?
Skall Folkrörelserådets devis "Hela Sverige skall
leva" bli verklighet måste ett helt nytt tänkande till-
komma för regionalpolitiken. Detta skulle kunna bli
verklighet med en bred genomgång av en framtida
modern och långsiktig regionalpolitik.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 11.

Anf. 194 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! I det här betänkandet finns formule-
ringen att de grundläggande målen för regionalpoliti-
ken skall vara en uthållig tillväxt, rättvisa och valfri-
het så att likvärdiga levnadsvillkor skapas i hela riket.
Det är en bra målsättning, men det är en lång väg dit.
Vi har ett stort och vidsträckt land med långa avstånd,
och det gör att det råder olika förutsättningar beroen-
de på var man bor i landet. Då är frågan vilka verktyg
man skall använda för att ge förutsättning för att män,
kvinnor, barn och ungdomar skall kunna bo och leva i
hela landet.
Det här betänkandet handlar egentligen om den
"lilla" regionalpolitiken, men den "stora" regional-
politiken avgör hur den grundläggande infrastrukturen
ser ut i landet. Det gäller kommunikationer, utbild-
ning, forskning och utveckling, kommunal service,
kulturutbud osv. Därför har de beslut som fattas inom
andra samhällssektorer mycket stor betydelse för
utvecklingen i olika delar av landet.
Regeringen har i propositionen angett att det finns
en tendens mot en ökad obalans. Jag tycker att ut-
trycket "tendens" är alltför svagt i det här samman-
hanget. Det är nog snarare så att Sverige är på väg att
kantra igen. I början av 1990-talet ökade befolkning-
en i landsbygdskommunerna, och inflyttningen till de
expansiva storstadsområdena verkade vara bruten. Nu
ser vi att det här endast var en tillfällig positiv för-
ändring. De senaste åren kan man återigen se att
folkmängden minskar i flertalet glesbygdskommuner
och då främst i stödområdena 1 och 2. Den hårda
situationen på arbetsmarknaden har slagit mycket hårt
mot de områden som redan före den ekonomiska
krisen hade det bekymmersamt.
Om man ser till utvecklingen under en 15-
årsperiod har befolkningsomflyttningen varit bety-
dande. Obalansen mellan olika delar av landet blir
också alltmer påtaglig. Under 1995 visar statistik över
befolkningsutvecklingen att endast 9 av 24 län hade
befolkningstal som ökade. Utvecklingen under första
delen av 1996 är än mer negativ.
För att komma till rätta med dessa stora obalanser
krävs det åtgärder på både kort och lång sikt, av både
selektiv och generell karaktär.
En viktig övergripande fråga härvidlag är den re-
gionala utvecklingen och olika samhällssektorer. Bl.a.
har många statliga verksamheter genomgått stora
förändringar under de senaste åren. Det gäller styr-
ning, finansiering och även lokalisering av verksam-
heter. Den starka sektorisering som har skett är till
skada för regionalpolitiken. Det är viktigt att det i
stället sker en samverkan och en samordning mellan
olika statliga verksamheter.
Den stora förändring med storregioner som har
skett inom statliga företag och myndigheter har också
varit till men för den regionala utvecklingen. Vi har
ett antal statliga verksamheter där det genomförts
eller där man planerar att genomföra förändringar.
Exempel på detta är Telia, Banverket, domstolsvä-
sendet, åklagarna osv.
I en undersökning som Statskontoret har gjort,
Staten i förvandling, framgår att var fjärde statsan-
ställd finns inom Stockholmsregionen. De andra två
storstadslänen och Uppsala har också höga andelar.
Övriga län har mindre än 5 % av de statsanställda.
Regeringen har nu tillsatt en utredningsman,
landshövding Lars-Erik Eriksson, i den s.k. REKO-
STAT-utredningen. Den skall analysera de regionala
konsekvenserna av förändringen inom den statliga
sektorn.
Från Centerns sida har vi föreslagit ett moratorium
vad avser förändringar av statlig verksamhet i avvak-
tan på den här utredningen. Det känns orimligt att det
skall utredas konsekvenser av det som gjorts samtidigt
som det hela tiden sker nya förändringar. Jag hoppas
att vi snart skall få del av REKO-STAT-utredningen,
och jag tycker att vi skall avvakta den innan vi startar
en ny.
Det finns ett antal områden inom regionalpolitiken
som jag gärna i korthet vill beröra. Jag vill bl.a. un-
derstryka kommunikationernas betydelse. Vägar,
järnvägar, flyg och telekommunikation är av stor vikt
för den regionala balansen.
I den infrastrukturproposition som nyligen lagts
fram betonas t.ex. att infrastrukturåtgärderna bör
fördelas så att de av EU utpekade stödområdena får
en förbättring av restiderna som relativt sett är minst
lika stor som för resten av landet. Även de mindre
vägarna måste rustas upp. Därför är det bra att det nu
föreslås satsningar på underhåll och upprustning.
Inte minst viktigt är att de vägar som har tjälav-
stängning åtgärdas. Särskilt drabbas ju här skogsin-
dustrin, vars tillverkningsprocesser kräver kontinuer-
lig tillförsel av färsk virkesråvara. Under en tjälloss-
ningssäsong sätts bärigheten ned på ca 19 000 km väg
i landet, och 80 % av denna väglängd finns i skogslä-
nen och i norra Dalsland. Det är alltså angeläget med
en skyndsam upprustning av det finmaskiga vägnätet.
Om man ser vid sidan av person- och godstrans-
porter är det angeläget att satsa på telekommunikatio-
ner. Där är det väsentligt att vi får en enhetlig taxa för
ISDN-anslutning för hela landet.
Utbildningsfrågorna har också en mycket stor be-
tydelse. Vikten av ett decentraliserat kunskapssamhäl-
le och behovet av satsningar på folkbildningen måste
betonas i detta sammanhang. Det är här värt att på-
minna om de omfattande satsningar som har gjorts på
utbildning, inte minst på de små och medelstora hög-
skolorna. Forsknings- och utvecklingsfrågorna är
också av stor betydelse för den regionala utveckling-
en. Inte minst betydelsefull är forskning och förädling
när det gäller våra råvaror, och då kanske särskilt
skogsråvaran.
När det gäller näringspolitiken behandlas den i
andra sammanhang. Men det är även här värt att mar-
kera de små och medelstora företagens betydelse. Jag
vill påstå att Centerpartiet är småföretagens vän. Det
är angeläget med ett bra företagarklimat med bl.a.
låga räntor, sänkta skatter och avgifter, bättre risk-
kapitalförsörjning, kompetensutveckling för företagen
och inte minst en översyn för borttagande av krång-
ligheter. Jag vill här också betona jord- och skogsbru-
kets betydelse för landsbygden, sysselsättningen,
livsmedelsförsörjningen och det öppna landskapet.
Det här betänkandet handlar ju, som jag sade i in-
ledningen, om den lilla regionalpolitiken, och där
finns det väl inga stora förändringar jämfört med
tidigare. Men på några punkter blir det förändringar.
Bl.a. kommer stöd att utgå för ombyggnad av större
industrilokaler på större orter i regioner och orter med
industrier på tillbakagång, dvs. inom det nya område
2. Jag vill liksom utskottet påpeka att det stöd som här
möjliggörs genom EU:s olika strukturfondsprogram
skall utnyttjas i största möjliga mån.
Detsamma gäller landsbygdsstödet. Det kommer
också att ingå i de tätorter som omfattas av EU:s
strukturfondsåtgärder.
För övrigt bibehålls stödområde 1 och 2 inom det
nationella stödområdet, och även procentsatserna vid
bidrag är oförändrade. Däremot släpps sysselsätt-
ningskravet vid investeringar, vilket jag tycker är bra.
Det som jag däremot tycker är bekymmersamt är
den underhandsremiss som regeringen sänt ut till
länsstyrelser och NUTEK. Där finns förslag om att
regionala utvecklingsbidrag, som svarar mot dagens
lokaliseringsbidrag och utvecklingsbidrag, skall kun-
na utgå med 150 000 kr respektive 100 000 kr per
nytt jobb i stödområde 1 respektive 2. Dagens nivåer
för lokaliseringsbidrag är 550 000 kr respektive
400 000 kr.
Den föreslagna nivån innebär de facto en reduce-
ring till en fjärdedel från gällande tillämpningar. Det
här innebär att det kommer att bli nästintill omöjligt
att komma upp till de stödnivåer som riksdagen har
beslutat om, nämligen 35 % i stödområde 1 och 20 %
i stödområde 2. Kapitalintensiva investeringar kom-
mer därför att bli svåra att klara av, inte minst i de
perifera delarna av landet. Jag förutsätter att det här
förslaget inte blir verklighet utan att det kommer att
revideras, för det här är någonting som går rakt emot
riksdagens beslut.
Herr talman! Jag vill också beröra de olika stöd
inom EU:s strukturprogram som vi har att hantera.
Utöver det nationella stöden har vi alltså stöd inom
målområde 2, 3, 4, 5a, 5b och 6 samt Interreg och
Leader. Alla dessa områden har beslutsgrupper som
utgör egna myndigheter. Därtill kommer övervak-
ningskommittéer för de olika beslutsgrupperna. Det är
alltså en mycket omfattande byråkrati runt alla dessa
grupper.
Jag hörde i går från målområde 6 att man där hade
haft revisionsbesök från NUTEK, från Riksrevi-
sionsverket och från DG 16, dvs. enheten från EU. Nu
skulle man också få besök från Europeiska revisions-
kontoret. Förutom övervakningskommittéerna handlar
det alltså om fyra olika revisionsinstanser!
Man skall också komma ihåg att för att få ut peng-
ar skall NUTEK kontrollera beslut av den regionala
fonden, AMS, den sociala fonden och Naturvårdsver-
kets miljöfond. Det är bestämmelser som vi har an-
tagit här i Sverige. All denna byråkrati runt EU:s olika
fonder är enligt mitt förmenande totalt fel. Hantering-
en är en koloss på lerfötter. Det är risk att alla goda
projekt kvävs innan de kommer igenom beslutskvar-
nen. Jag hoppas och förutsätter att regeringen skynd-
samt och kraftfullt agerar för att förenkla den här
hanteringen. Det bästa vore om man kunde bryta ned
så mycket som möjligt till länsnivå.
Herr talman! När det gäller olika reservationer står
jag bakom dem som Centern finns med på i detta
betänkande, men jag nöjer mig med att yrka bifall till
nr 2 och 7.

Anf. 195 PATRIK NORINDER (m) replik:
Herr talman! Moratorium, säger Kjell Ericsson
angående en parlamentarisk utredning. Som jag upp-
fattar Kjell Ericsson är anledningen till att Centern
inte vill gå med på en utredning i det här stadiet att
man vill avvakta REKO-STAT-utredningen. Det reser
en del frågor. Är resultatet av den utredningen enligt
Centern avgörande för om det skall bli ytterligare
utredningar? Om nu Centern anser att det skall bli en
parlamentarisk utredning, kommer Centern då att ta
ett utskottsinitiativ eller något liknande under våren?
När avser man i så fall att göra det?
Småföretagarnas vän, säger Kjell Ericsson. Så
länge samarbetet pågår med socialdemokratin får ni
nog finna er i att ha en mycket låg trovärdighet vad
gäller företagsamhet och småföretagsamhet. Med de
uppgörelser ni har träffat med Socialdemokraterna
finns inte den trovärdigheten längre.

Anf. 196 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Först frågan om utredning. Som jag
sade avvaktar vi REKO-STAT-utredningen. Den skall
se över de olika konsekvenserna av vad som hänt med
olika statliga verksamheter. Jag tycker att det är en
mycket viktig utredning. Det har pågått regionalise-
ringar och förändringar av statliga verksamheter un-
der en lång tid, och ingen vet egentligen hur det här
ser ut nu. Man förlorar också viktiga arbetsplatser på
olika ställen i landet. Därför är den här utredningen
mycket viktig. Vi får se vad den leder till.
Jag vill inte utesluta att det kan bli fråga om ytter-
ligare utredningar. Jag tror också att det kanske kan
bli aktuellt med en parlamentarisk utredning när allt
detta är klart. Som jag sade i mitt anförande är det,
inte minst när det gäller olika EU-strukturfonder och
annat, krångligt och rörigt. Det är svårt att se helhe-
ten. Därför tror jag att man måste komma till en ut-
redning i ett senare skede. Men för dagen avvaktar vi
alltså REKO-STAT-utredningen.
När det gäller småföretagen vill jag hävda att vi
har värnat dem hela tiden. Jag gjorde det under den
borgerliga regeringen och jag har gjort det nu. Dess-
utom har jag varit med om saneringen av ekonomin,
och den har varit nödvändig. Vi var inte med på åter-
ställarna hösten 1994. Men därefter har vi varit med
och återställt återställarna. Vi har fått tillbaka kvitt-
ningsrätten, sänkning av arbetsgivaravgifterna, lind-
ring av dubbelbeskattningen, framtagande av småföre-
tagarstöd, osv. Det är en rad åtgärder som förbättrar
för småföretagen. Det gör att jag hävdar att vi kom-
mer att föra småföretagens talan också i fortsättning-
en.

Anf. 197 PATRIK NORINDER (m) replik:
Herr talman! Krånglet med EU, Kjell Ericsson, är
en av orsakerna till att vi vill ha en parlamentarisk
utredning. Det är litet svårt att förstå varför ni blocke-
rar detta, när Kjell Ericsson själv inser att det behövs
en ny typ av regionalpolitik och att vi inte kan fortsät-
ta i de gamla spåren, som vi har gjort hela tiden. Kjell
Ericsson har själv tagit upp hur obalansen har för-
stärkts.
REKO-STAT är förvisso en viktig utredning, det
vill jag inte ifrågasätta. Men vad är det som utesluter
att vi sätter i gång en parlamentarisk utredning? Jag
förväntar mig att Centern inom en snar framtid tar ett
initiativ. Alla andra oppositionspartier har önskat
denna parlamentariska utredning, det är Centern som
blockerar detta.
Värnet av småföretagarna, ja, är den förlängda ar-
betsgivarperioden att värna om småföretagarna, Kjell
Ericsson? Det är just småföretagarna som råkar mest
illa ut. Om Kjell Ericsson anser att tidigarelagda
momsperioder är att värna om småföretagarna har vi
olika synsätt vad gäller företagsamhet. Jag har respekt
för Centerns tidigare period, när vi regerade tillsam-
mans. Då hade man den profilen. I dag har man inte
en småföretagarvänlig profil. Trovärdigheten är
mycket låg vad gäller Centern och företagsamheten.

Anf. 198 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Än en gång vill jag när det gäller den
här utredningen säga att vi inte blockerar några ut-
redningar. Men jag tycker att man skall ha respekt för
sådana som pågår och se vart de leder. Skall man
börja en utredning innan den pågående har avslutats,
vart leder det? Vilka direktiv ger man i det läget?
Skall man ha en utredning måste det bli fråga om en
helhetssyn. Då kan det vara bra att ha den här utred-
ningen i botten. Det här är ingen blockering, jag bara
förklarar varför vi har gjort så här. Det är av respekt
för de utredningar som pågår.
Än en gång tillbaka till småföretagen. Det som
man försöker glömma bort är att det var en kris i den
svenska ekonomin, där kronkursen sjönk och räntan
steg, mycket katastrofalt, inte minst för småföretagen.
Då måste någon ta ansvaret för att komma till rätta
med detta. Det har vi gjort. Det är klart att i ett sane-
ringspaket på 126-127 miljarder finns det ingredien-
ser som inte är speciellt smakfulla. Det skall medges.
Men vi har gjort det här, och vi kommer hela tiden att
förbättra förutsättningarna. Det har vi gjort. Vi har
återställt återställarna, t.ex. kvittningsrätten, arbetsgi-
varavgifterna, lindring av dubbelbeskattningen, för-
bättring av arbetsrätten osv. Så kommer vi att fortsätta
i den takt som ekonomin medger. Vi har tagit ansvar.
De sänkta räntorna, från 13 % till i vissa fall 5-6 %,
tror jag i det här fallet hjälper småföretagarna mycket
mer än många andra saker. I det fallet tycker jag att vi
har gjort en insats.

Anf. 199 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Målet för regionalpolitiken måste va-
ra att öka den enskildes möjligheter att fritt välja
arbete och bostadsort. Politiska insatser kan i begrän-
sad omfattning utjämna levnadsvillkoren mellan olika
delar av landet. I stället bör regionalpolitiken utfor-
mas så att olika bygders och regioners unika förut-
sättningar att skapa goda levnadsvillkor tas till vara.
Folkpartiet har under ett drygt decennium varit
pådrivande för en allmän förändring av regionalpoli-
tiken. Den tidigare lokaliseringspolitiken skulle
åstadkommas genom att centralbyråkrater identifiera-
de vilka investeringar som var nödvändiga och såg till
att dessa förlades till drabbade regioner.
Folkpartiet har länge förespråkat en mobilise-
ringspolitik som uppnås genom satsningar på kreativa
människor och deras förmåga till skapande. Varje
region har sina styrkor, sina unika möjligheter. Dessa
kan endast tas till vara genom lokala initiativ. Tyngd-
punkten i regionalpolitiken måste ligga i decentrali-
sering, nyetableringar, småföretag och lokal samver-
kan. Utvecklingen måste byggas underifrån.
Mobiliseringen av dessa lokala resurser kan inte
kommenderas fram genom politiska beslut. Men poli-
tiken kan på olika sätt stödja, underlätta och stimulera
utvecklingen. Områden som i vid mening inte räknas
till regionalpolitiken blir allt viktigare.
Skapande förutsätter kontakter och utbyte, därför
är goda kommunikationer viktiga. Utbildning och
forskning, liksom ett vitalt kulturutbud blir också allt
viktigare. En politik som underlättar små- och nyföre-
tagande blir av central betydelse.
Regionalpolitiska insatser blir verkningslösa om
regeringen inte förmår att skapa goda betingelser för
företagande och företagare. I dag hotas därför den
regionala utvecklingen av regeringens brist på insikt
om förutsättningar för livskraftiga småföretag. Om
riskkapital dubbelbeskattas, om extra arbetsinsatser
drabbas av hög marginalskatt, och om arbetsmarkna-
den görs inflexibel genom föråldrade regleringar
hotas utvecklingen i våra glesbygder. I dag handlar
det mer om avveckling än utveckling, och vilka drab-
bar detta? Jo, de mest utsatta delarna av vårt land.
När initiativkraftiga människor satsar själva eller
tillsammans, då sker en utveckling. Mycket av den
mänskliga kraften finns på landsbygden. I små kom-
muner där förutsättningarna anses obefintliga startar
ofta en positiv process. Denna vitalitet och växtkraft
är en tillgång för vårt samhälle. Jag skulle vilja upp-
mana regeringens företrädare att ta till vara den ut-
vecklingen.
Landsbygden skall inte bara bevaras. Det gäller
också att utnyttja den stora potential som vår lands-
bygd besitter. Det gäller att nå en balanserad utveck-
ling där storstadsområdena avlastas och där lands-
bygdens fina miljö utnyttjas för tillväxt. Landsbygden
erbjuder värdefulla resurser, passande infrastruktur
och aktiva människor. Ett nyskapande sker i dag där
landsbygden går i täten i fråga om demokratiutveck-
ling, företagande, kultursatsningar och servicelös-
ningar.
Herr talman! Den hårda konkurrensen på export-
marknaden, inte minst för de små företagen, ställer
höga utbildningskrav på de anställda. Människor
kommer i framtiden att behöva komplettera sin ut-
bildning flera gånger under sin livstid.
För glesbygden är det då viktigt att det finns en
god distansutbildning att tillgå. Jag vill här ta ett ex-
empel. Statens skola för vuxna i Härnösand har en
mycket god fungerande distansutbildning över hela
landet. Såväl i Norrlands glesbygder som i Stock-
holms skärgård, som i storstaden som ute i olika delar
av landsbygden. Överallt där kompetens behöver
byggas upp, där finns SSVH. Genom SSVH och and-
ra distansutbildare kan kompetensen höjas och behö-
righet för högskolestudier läsas in. Distansutbildning-
en måste också tillåtas att utvecklas för alla dem som
behöver den och inte kvävas av regeringsbyråkrater
som lägger fram budgetförslag utan att de har förstått
det verkliga förhållandet.
Herr talman! Folkpartiet har pekat på den utveck-
ling som väntas ske i vårt land genom EU-
medlemskapet. Strukturfondsmedlen har skapat till-
gång till utvecklingsmedel som fördelas i ett antal
målområden i landet. Den utvecklingen är utmärkt
och kommer att ge god effekt. Men organiserandet av
målområdena får inte innebära - som Kjell Ericsson
här sade - att byråkrati och krångel frodas, och inte
heller att målområden skapas som inte tar hänsyn till
de kulturella olikheterna runt om i Sverige.
EU-medlen har också inneburit att exempelvis
kustkommuner sammantaget fått en större del av de
samlade stödmedlen än de mest utsatta delarna av vårt
land, och så var det väl inte tänkt.
Den översyn av företagsstöden som genomförts
visar att fortsatta analyser är nödvändiga för flera av
stöden. Transportstödet fungerar inte bra. En översyn
skulle innebära att småföretagen, som har de största
behoven av stöd, får en större del av kakan, samtidigt
som samtliga transportmedel måste få del av trans-
portstödet. Det viktiga måste vara att transporterna är
effektiva och miljövänliga och ger företagen snabba
och effektiva transporter.
Systemet med de tillfälliga stödområdena måste
ses över. Det är inte rimligt att en bygd tillåts att till-
höra tillfälligt stödområde i bortemot tio år. Samtidigt
har EU:s stödområden inneburit att de regionala stö-
den fått en större geografisk spridning och därmed
tunnats ut till nackdel för landets mest utsatta delar.
Inte minst skärgårdarnas inplacering i stödområdet
bör bli föremål för analys.
Den s.k. REKO-STAT-utredningen som väntas
avlämna sitt betänkande i februari 1997 behandlar
effekterna av den stora regionalpolitiken. Vad sker i
statens verk och styrelser? Jo, deras ambitioner till
centralisering och effektivisering gör att man inte tar
hänsyn till de samhällsekonomiska och regionalpoli-
tiska effekterna. Servicen i glesbygdslänen dras un-
dan, och därmed försämras servicen till näringsliv och
kommuner. Länsstyrelsernas påpekanden nonchaleras
helt enkelt. Det finns ett stort samband mellan den
"stora" och den "lilla" regionalpolitiken. Utan en god
infrastruktur och god service uteblir nyföretagandet,
människor tvingas flytta och glesbygden utarmas.
Herr talman! I reservation 11 begär den samlade
oppositionen, om jag nu får säga så, en parlamentarisk
regionalpolitisk utredning. Sambandet mellan den
"lilla" och den "stora" regionalpolitiken, stödområ-
desindelningen och utspädningen av de regionalpoli-
tiska stöden, de statliga verkens och myndigheternas
ansvar samt transportstödets behov av översyn är skäl
nog att tillsätta en ny regionalpolitisk utredning som
tar ett samlat grepp och ger stadga och samverkan
mellan den "stora" och den "lilla" regionalpolitiken.
Detta bör enligt Folkpartiets uppfattning ske efter det
att REKO-STAT-utredningen har lämnat sitt betän-
kande i februari.
Herr talman! Jag noterar med stort intresse när jag
läser betänkandet att såväl Socialdemokraterna som
Centern i utskottet egentligen vill ha en parlamenta-
risk utredning. Då vill jag ställa frågan till utskottets
företrädare och till Kjell Ericsson: Varför smyger ni i
buskarna med detta krav? Det kostar inga pengar.
Utredningen är nödvändig för att bringa ordning och
reda i de regionalpolitiska arsenalerna så att statens
begränsade medel används på effektivast möjliga sätt.
Varför är ni så rädda att ge regeringen till känna vad
vi alla önskar oss? Tycker Berit Andnor att allt är bra
som det är?
Herr talman! Folkpartiet kräver att noggranna
konsekvensanalyser görs innan statlig verksamhet
dras bort. Omstrukturering av statlig verksamhet -
några exempel är post, tingsrätt, kronofogdemyndig-
het, polisverksamhet, m.m. - är viktig för servicen.
Försvinner vitala delar av den statliga servicen i gles-
bygderna försvinner exempelvis också advokater,
jurister och andra nyckelpersoner som behövs för den
privata näringen. Att förstöra väl fungerande statlig
service ute i länen leder till färre jobb och inte till fler
jobb.
Herr talman! Enligt vår uppfattning måste alla vä-
gar prövas för att vända den negativa sysselsättnings-
utvecklingen för kvinnor i stödområdet. Arbetet för
jämställdheten bör drivas utifrån kvinnors villkor i
samhället. Saknas utkomst i form av intressanta jobb
och goda möjligheter till eget företagande för kvin-
norna avfolkas glesbygden. Då behövs inte längre
några statliga insatser. Det är därför viktigt att jäm-
ställdhetsarbetet bedrivs så, att lika förutsättningar
skapas för både kvinnor och män.
I reservation 2 tar Folkpartiet tillsammans med
Centern, Miljöpartiet och Vänsterpartiet upp frågan
om resurscentrum för kvinnor. I dag finns ett sådant i
alla län i någon form. Men problemet är att endast
3 % av länens medel för projektverksamhet har an-
vänts för ändamålet. Det är viktigt att ett tillsynsorgan
mycket noga följer upp hur länsstyrelserna fördelar
medlen så att resurscentrum eller utvecklingen av
kvinnligt företagande och sysselsättning får den pri-
oritering som riksdagen avser. Denna åtgärd är vikti-
gare än att avsätta medel till någon ny central myn-
dighet. Min fråga till Berit Andnor är: Vad avser
regeringen göra för att dessa resurscentrum för kvin-
nor skall bli den resurs som riksdagen har avsett?
Herr talman! De utredningar som gjorts beträffan-
de skärgårdens utveckling har inte inneburit några
förslag från regeringens sida. För att en fortsatt posi-
tiv utveckling av skärgården skall ske krävs statliga
insatser, inte minst gäller detta samhällsservicen och
kommunikationerna. Det är inte alltid avståndet som
är problemet. I skärgårdarna handlar det mera om att
befolkningen på öarna också behöver rimliga kom-
munikationer året runt, även om de inte har stora
avstånd till fastlandet. Det spirande företagandet i
våra skärgårdar måste ges bättre förutsättningar. I dag
motverkas utvecklingen i skärgården genom regering-
ens orimliga beskattning. Fastighetsskattens effekter
tar död på en positiv utveckling, och inte minst för-
längningen av sjuklöneperioden.
Folkpartiet finner det välmotiverat att Sverige in-
för den nya programperioden för EU:s strukturfonder
verkar för ett vidgat skärgårdsbegrepp. Såväl fast-
landsremsan i typiska skärgårdsområden som öar,
med eller utan broförbindelse, bör innefattas.
Herr talman! Småföretagandet kräver statliga reg-
ler och stödformer som är begripliga. Folkpartiet har
försökt att beskriva de villkor som ger tillväxt och
utveckling även i glesbygden. Men detta kräver också
att såväl den lilla som den stora regionalpolitiken drar
åt samma håll, att skatter och villkor för företagande
är rimliga och att stödformer, målområden och stö-
dområden är begripliga.
Regionalpolitiken ger inte de förutsättningar som
krävs för en utveckling av Sveriges mest utsatta om-
råden. Varför medverkar inte Socialdemokraterna och
Centern till en samlad översyn av alla de regionalpo-
litiska stödformerna, för en bättre måluppfyllelse och
en samlad översyn av hur EU:s målområden förhåller
sig till den inhemska regionalpolitiken? Inte minst
viktigt är sambandet mellan den "stora" och den
"lilla" regionalpolitiken.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till re-
servationerna 5 och 11.

Anf. 200 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Sigge Godin säger många kloka sa-
ker om regionalpolitiken. Vi har under årens lopp
jobbat mycket med regionalpolitiken. Men han säger
att jag smyger i buskarna i frågan. Det vet han att jag
aldrig har gjort, och jag kommer inte heller att göra
det. Jag har förklarat för Patrik Norinder varför vi
avvaktar med utredningen. Vi vill gärna se den pågå-
ende utredningen färdig först. Man skall ha respekt
för de utredningar som tillsätts, så att de inte bara körs
över. Jag utesluter inte att det kommer att tillsättas en
utredning därefter. Men först vill vi se nuvarande
utrednings resultat. Det är därför vi vill avvakta med
att tillsätta en ny utredning.

Anf. 201 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Visst, det är riktigt, Kjell Eriksson,
att REKO-STAT-utredningen skall få fullgöra sitt
arbete. Men Kjell Ericsson, jag och alla som lyssnar
här i kammaren vet ju att statens kvarnar mal ganska
långsamt. Snart är det jul och nyår, och då är det inte
mycket mer än en dryg månad fram till den 1 februari.
Utredningen skall sedan lämna sitt förslag. Därför
finns det alla skäl för att här bestämma oss för att en
översyn av hela regionalpolitiken behöver göras. Vi
kan inte låta pengar och regler flöda fritt utan att ha
något riktigt regelsystem som tar vara på de få medel
som vi har och som vi så väl behöver.
Jag begriper inte varför ni hela tiden håller med
oss opponenter men ändå konstaterar att vi behöver
avvakta för att veta om vi skall ha en utredning.
Jag beklagar, herr talman, att vi återigen skall be-
höva en regionalpolitisk utredning. Men tyvärr förhål-
ler det sig på det sättet i vårt land att det är nödvän-
digt.

Anf. 202 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Om man skall tillsätta en utredning,
skall man veta vad den skall innehålla, och den skall
ha direktiv. Innan vi vet vad den ena utredningen
innehåller och vad den kommer fram till, kan vi inte
tillsätta någon ny utredning. Detta är min förklaring.
Men jag återkommer gärna i frågan.

Anf. 203 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Det är inte riktigt sant, Kjell Erics-
son, att vi inte vet vad utredningen innehåller. Jag har
nyligen fått beskrivet av huvudsekreteraren i utred-
ningen vad de jobbar med. Det är en mycket begrän-
sad del av hela det system som regionalpolitiken byg-
ger på. Allt det andra behöver också vägas samman.
Jag tycker inte att det är rätt att stå här i kammaren
och i stort sett säga: Låt det rulla vidare. Låt pengarna
gå till de områden som inte är mest utsatta i vårt land.
Det är ju till de mest utsatta områden som vi skall
använda medlen. I dag får kustområdena mer pengar
än inlandet. Transportstöden går huvudsakligen till
storföretagen, medan småföretagen inte får den andel
av stödet som är nödvändig för att de skall kunna
expandera och exportera sin tillverkning. Det finns
massor med saker som behöver göras.
Min fråga till Kjell Ericsson är: Är ni beredda att
tillsammans med oss ta ett initiativ i februari eller
mars, när vi har sett REKO-STAT-utredningens resul-
tat? Då kan ni avgöra om ni vill ta ett sådant initiativ
eller inte. Det viktiga är att vi får ett besked.

Anf. 204 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Det känns som en dyster och väldigt
gubbig debatt. Det blir inte bättre för att jag går upp i
debatten, men sedan kommer ju Berit Andnor. Det är
litet gubbigt i regionalpolitiken, om man ser på hur
stöden fördelas. Det är mycket gubbar som får stöden.
Men om man ser på utvecklingskraften i glesbygden,
där det händer någonting och där litet initiativ tas, är
det kvinnorna som är vid rodret. Det tycker jag är bra.
De regionalpolitiska målen har vi varit ganska
överens om. Resultatet är vi egentligen också överens
om. Det noteras i utskottsbetänkandet att obalanserna
har ökat. Jag tycker inte att man skall skylla på var-
andra på det litet trista sätt som Moderaterna och
Centern råkar in i: Det var ni som var dumma när det
gäller arbetsrätten. Det handlar inte om det, och det
vet ni. Det är fråga om mycket djupgående processer,
som handlar om näringsstruktur, avstånd, utbild-
ningsnivåer, befolkningsströmmar, demografi osv. Jag
tror att dessa frågor kräver litet mer seriös hantering
än att ta några små politikområden och peta på var-
andra i partipolitiskt syfte.
Jag skall använda mig av några myndighetstexter,
som jag tycker är ganska bra. Vi använder dem allde-
les för litet. Låt mig säga att jag ofta är kritisk mot
utskottsbehandlingen, och det är jag även den här
gången.
NUTEK har lämnat sin stora rapport, 1996 års
rapport om den regionala utvecklingen i Sverige. Den
innehåller könsstatistik, åldersstatistik, branschstruk-
tur, befolkningsströmmar osv. Analysen av vad som
faktiskt händer är mycket intressant, men den ligger
inte till grund för utskottets diskussioner. Jag tror att
väldigt många inte ens har läst den, vilket är bekla-
gansvärt. Vi måste utnyttja forskningsmaterial och
myndigheternas rapporter när de håller hög kvalitet,
och det tycker jag att NUTEK:s rapport gör i det här
fallet.
Jag skall läsa ett stycke ur NUTEK:s fördjupade
anslagsframställan, bilaga 4. Angående sparplaner
och saneringsplaner, som Socialdemokraterna och
Centern har excellerat i beslutet, lyder texten: Bero-
ende på länens ålderssammansättning, arbetslöshet
och näringlivsstruktur skiftar effekterna på kort sikt
av en budgetsanering mellan län. Av figur 9 framgår
att det till största delen är de regionalpolitiskt priorite-
rade områdena som kommer att drabbas av betydande
förluster av inkomster och sysselsättning med nu
gällande förslag.
Här avses det budgetförslag som vi just har läst
igenom.
Jag läser vidare: Studerar man de totala bespa-
ringarna per län, så kan man konstatera att Norr-
landslänen tillsammans med Värmlands, Gotlands och
Örebro län drabbas av besparingarna i högre grad än
övriga landet.
Slutsatserna av ett kapitel om avregleringarna är:
Sammantaget är det rimligt att anta att de potentiella
vinsterna av avregleringarna främst skall tillfalla
konsumenterna i landets mer tättbefolkade områden.
Detta visar att den vanliga politiken, den som
handlar om ekonomisk politik, skattepolitik, transfe-
reringspolitik, arbetsmarknadspolitik, näringspolitik,
högskolepolitik, SJ, Banverket är sådant som egentli-
gen avgör vad som kommer att hända i de olika regi-
onerna.
Arbetsmarknadsstyrelsen kom med en alldeles
färsk rapport den 13 november, där man har tittat på
arbetsmarknadens regionala effekter. Jag skall även
läsa litet av vad som står där: Tunga industrilän har
drabbats hårt av strukturella förändringar under 1990-
talet. Skogslänen har tappat mark mot övriga delar av
landet. Hösten 1996 uppgick arbetslösheten, inkl
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, dvs
obalanstalet, till 17 % av arbetskraften i skogslänen,
12 % i storstadslänen, 9 % i Stockholm och Norrbot-
ten 21,2 %. I olika kommuner är situationen än värre.
Jag läser vidare: Kännetecknande för skogslänen
är att den offentliga sektorn utgör den största näring-
en. Offentliga sektorn omfattar nära 40 % av närings-
verksamheten i skogslänen. Störst andelar finns det i
Västerbottens och Norrbottens län, 42 % resp. 41 %.
Neddragningar inom offentlig sektor märks nu i gles-
bygden. Neddragningen i den offentliga sektorn har
slagit igenom allt tydligare i flera län, t.ex. Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Minskningen av
sysselsättningen inom offentlig sektor kan leda till en
mycket kärv arbetsmarknad särskilt för kvinnor i
glesbygdslänen, där alternativ sysselsättning ofta
saknas.
Jag tycker att detta är intressanta synpunkter från
objektiva myndigheter som noterar strukturföränd-
ringar som sker och obalanser som uppstår. Det är
just sådana obalanser som Vänsterpartiet har pekat på
i den ganska korta motion som vi har lämnat in om
regionalpolitiken. Den är kort eftersom vi ser att det
är mycket turbulent inom hela området.
Vi har en kombination, ibland en kollision, mellan
EU:s strukturfonder och vår svenska, nationella regi-
onalpolitik. Vi har neddragningar och bantningar
inom den offentliga sektorn som har helt olika regio-
nala effekter beroende på vilken del av Sverige vi ser
på. Vi har ändringarna i transfereringssystemen, för-
tidspensionerna. Vi har de ändringar vi just har ge-
nomfört när det gäller systemet med skatteutjämning
mellan kommuner. Vi har avregleringarna, som berör
väldigt mycket av infrastruktur. Det handlar om Telia,
det handlar om Posten, det handlar om elmarknaden.
Det handlar om väldigt mycket sådant. Det handlar
om transportsektorn.
Var och en av som bor i glesbygden känner ju det
här. Vi ser att det är krafter som drar. Inte ens en
statlig regional myndighet som länsstyrelsen har något
som helst grepp om frågan. Övriga statliga organ är
organiserade på ett helt annat sätt. De bryter upp i helt
andra regioner än länsstyrelsen, som vi har ett statligt
ansvar för.
Företagsstöden är gamla, tycker jag. De är passi-
va. Jag har länge talat mot dem. Tyvärr har det
kommit nya stöd nu inom EU, så att bidragsknarkan-
det har blivit ännu värre. Har man att göra med gles-
bygdsbor - inte minst från socialdemokratin och
Centern - är det ibland jobbigt med knarkandet av
sådana bidrag.
Det är farligt. Det blir bara driftsstöd. Jag vill tala
för utvecklingsinriktade insatser där man bygger upp
nätverk mellan företag, där man höjer kompetens- och
tekniknivån i företag och kopplar upp sig mot regio-
nala högskolor. Det handlar också om kombina-
tionsverksamhet, om turism och om verksamheter
som förädlar vad naturen ger i respektive område.
Distansutbildning och distansarbete är också viktigt,
liksom att utnyttja IT. Det finns många vägar att gå
om det bara finns idéer och om dessa får rätt stimu-
lans. Det här att putta ut en miljon kronor här och
hundra tusen kronor där för att köpa en maskin i en
kommun eller ett stödområdet, det tror jag inte
mycket på.
Det där med att sätta ned socialavgifter har utretts
tio gånger tror jag, och det är samma negativa effekt
varenda gång. Transportstödet har också sina be-
kymmer, men det är trots allt ett stöd som direkt skall
kompensera för långa avstånd. Sedan kan man disku-
tera vilka företag som får det och under vilka om-
ständigheter.
Vi har flera gånger yrkat på rejäla neddragningar
av det passiva företagsstödet och det passiva regio-
nalpolitiska stödet. Vi har försökt växla det i förhål-
lande till utvecklingsinriktade fonderingar där länens
politiska system tillsammans med näringslivet skulle
få styra länens utveckling mot framtidssinvesteringar.
Det kunde just handla om det som Patrik Norinder
pratade om, exempelvis materialteknik i Bergslagen.
Det är mycket intressant. Det finns god infrastruktur
för det i kraft av kompetens, exportinriktade företag
och kvalificerad forskning inom ett befintligt närings-
liv. Det finns massor av duktiga mindre företag som
kan starta en nischproduktion, finnas med i ett bredare
nätverk och ta sig ut på marknader som de aldrig
själva hade kunnat ta sig ut på.
Jag tror också, och det har vi i Vänstern drivit ett
antal år - vi kanske inte gjorde det för 20 år sedan,
men vi har gjort det nu i 5-6 år - att det är viktigt
med landsbygdsutveckling i form av företagsamhet.
Det får gärna vara företagsamhet av just kombina-
tionsnatur. Det är ofta så det blir ute i glesbygden och
i skogslänen.
Med tanke på allt som jag har talat om, och med
tanke på allt som har hänt och som har lett till det som
avspeglades i synpunkterna från AMS och NUTEK,
krävs det nya riktlinjer, en ny inriktning för regional-
politiken. Det är det första yrkande jag tänker göra.
Det gäller vår reservation 1, om en ny inriktning av
regionalpolitiken. Den bygger just på det resonemang
jag har fört.
Frågan om resurscentrum för kvinnor och var det
skall placeras är inte alldeles enkel. Det ligger under
NUTEK i dag, och det medför betydande nackdelar.
Det finns skäl att det kvinnliga resurscentrumet inte
skall vara så hårt kopplat till företagsamhet. Vi har
därför stött den reservation som går ut på att man bör
ha det direkt under Arbetsmarknadsdepartementet.
Man bör alltså frigöra det från det direkta företagsstö-
det.
Jag tog upp frågan om infrastrukturen och avreg-
leringen. Luftfartsområdet är viktigt. Vi har i motio-
nen och i reservation 4, som jag yrkar bifall till, sagt
att vi måste finna former för att utjämna kostnader. Vi
måste hitta finansieringsformer så att vi över hela
landet kan ha en infrastruktur som fungerar vare sig
det gäller telefoni, post, luftfart eller tåg.
Vattenkraftsproduktionen är en gammal klassiker
som i alla fall Centern och Vänsterpartiet fortfarande
hänger kvar vid. Det är en liten kort motion som
Centerpartiet presterat den här gången. Ibland har vi
gjort det, och ibland har den blivit något längre. Jag
skall inte yrka bifall till den men jag står bakom den.
Jag tycker att det är mycket viktigt att man kan göra
bruk av de naturresurser som finns i de regioner som
producerar dem, och att vi kan få just regionala fon-
der för att utveckla ett framåtriktat näringsliv och en
god infrastruktur.
Jag nämnde frågan om regionala myndigheter. Vi
har ett yrkande och en reservation. Jag skall inte yrka
på reservationen nu eftersom jag vill försöka spara tid
för kammaren, men det är väldigt viktigt att man
kommer till skott när det gäller vilken regional orga-
nisering vi skall ha av statliga myndigheter.
Någon nämnde EU:s strukturfonder. Det är ett
träsk med byråkratier och medfinansiering. Jag måste
säga att jag inte tillhör dem som är glada för de här
bidragen. Det är ytterligare ett bidragsträsk som vi
dras in i. Det vore mycket bättre om vi med levande
kraft kunde klara oss utan detta. Dessutom betalar vi
två kronor från skattemedel för varje krona vi hämtar
tillbaka till Sverige. Det är en mycket dålig affär. EU-
medlemskapet är ett slags Ebberöds bank. Men så
länge fonderna finns bör de ju utformas och utnyttjas
på ett progressivt sätt för att skapa utvecklingskraft i
våra utsatta regioner.
Det jag har sagt, och en mängd andra omständig-
heter, talar för att vi måste ha översyn. Jag minns med
vilken våldsamhet socialdemokraterna var överens
med mig om att vi var tvungna att ha en parlamenta-
risk utredning när Börje Hörnlund ville ha sin lilla
expertutredning. Då var det minsann inga problem.
Argumenten var goda, och de gäller än i dag. I dag är
det t.o.m. moderater, folkpartister, kristdemokrater
och gud vet vilka mer som stöder förslaget, men då är
inte socialdemokraterna med. Men visst är ni väl det?
Kan inte Berit Andnor här komma med ett litet posi-
tivt besked? Jag yrkar bifall till reservation 11.
Några ytterligare reservationer har vi inte. Vi har
två särskilda yttrande. Ett berör frågan om anslagen
och transportstödet. Det kan ni läsa själva, jag skall
inte gå in på det. Jag vill bara nämna att det finns en
serie länsmotioner en sådan här gång. Från Vänster-
partiets sida finns det några. Det är en som jag har
observerat, det är den från Norrbotten som talar om
ett utvecklingsprogram. Man kan säga att Norrbot-
tensmotionen i koncentrat formulerar de krav och de
problem som finns i skogslänen. Där kan man säga att
Norrbotten är ett extremt fall. Det är särskilt stort,
särskilt glesbefolkat och här särskilt långa avstånd till
marknadscentrumen. Det programmet är verkligen ett
exempel på vad en förnyad regionalpolitik skulle
kunna innebära. Principfast och icke-populistisk som
jag är, har jag inte yrkat bifall, och jag har ingen re-
servation, men jag har ett särskilt yttrande som just
ger en antydan om hur man kan se på utvecklingskraft
i enskilda län som en del av en omfattande förnyelse
av regionalpolitiken.

Anf. 205 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Ibland har man en känsla av att Hans
Anderssons tunga är något snabbare än hans tanke.
Det tänkte jag på när han raljerade om det lilla me-
ningsutbyte som Kjell Ericsson och jag hade angåen-
de företagarnas villkor. Hans Andersson säger att det
inte handlar om företagsamhet. Men det är ju precis
det regionalpolitiken handlar om! Den handlar om
villkoren för företagsamhet i de utsatta regionerna.
Jag tror att vi är överens om att den offentliga verk-
samheten inte kan utökas, och med minskad offentlig
verksamhet måste utsatta regioner ersättas i den priva-
ta företagsamheten.
Efter sin lilla inredning säger sedan Hans Anders-
son själv att det är skatter, näringspolitik och arbets-
marknadspolitik - och jag tänker nog också att arbets-
rätten innefattas i det - alltså den "stora" regionalpo-
litiken, som är betydelsefull. Det är klart att det är
det! Det är ju den som är betydelsefull för företagan-
dets villkor i de utsatta regionerna.
Hans Anderssons analys sedan delar vi. Det är inte
företagsstöd som behövs längre. Vi har kanske litet
olika infallsvinklar.
Hans Andersson och jag landar rätt ofta på samma
ståndpunkter. Vi ser saker från olika håll, men tycker
detsamma. Här tycker vi ånyo att företagsstöden är av
ondo. Det behövs en ny inriktning. Men, Hans An-
dersson, det är på företagandets villkor som vi får
regionerna att växa.

Anf. 206 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det var en rejäl dödskyss, Patrik
Norinder! Och jag som försökte gifta bort mig med
Greta i dag.
Jo, ibland talar jag så fort att jag inte hinner tänka
- dock icke nu. Det är inte i den arbetsrättsliga dis-
kussion som nu förs som haken finns när det gäller
företagsamhet i glesbygd. I stället handlar det väldigt
mycket om efterfrågan, om svårigheter med transpor-
ter och, inte minst, om att det ibland är besvärligt med
Posten. Ibland är det också bekymmersamt när det
gäller Telias linjer. Vidare finns det mycket stora
kompetensbrister. Därför är just sådant som en ut-
byggnad av regionala högskolor högprioriterat. Ini-
tiativ som just gäller att bygga upp nätverk och att
teknikförädla näringslivet handlar det också om.
Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att vi i
Vänsterpartiet och Moderaterna ibland har en gemen-
sam utgångspunkt. Vi i Vänsterpartiet trycker mycket
starkt på produktionen, på den produktiva utveckling-
en. Vi kan icke att fördela den välfärd som vi är in-
tresserade av att fördela jämlikt och som Patrik
Norinder är intresserad av att själv ta hand om - andra
får klara sig bäst de kan - om vi inte har producerat
den.
Arbete är grunden för all rikedom och arbetet
måste ske någonstans. Det måste ske inom ramen för
näringslivet och kommunerna. Vi går på två ben.
Patrik Norinder haltar på ett ben. Det är väl den stora
skillnaden.

Anf. 207 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Jag delar Hans Anderssons analys av
situationen. Vi har aldrig någonsin haft så mycket
pengar till regionalpolitik som vi i dag har, men vi
hanterar pengarna alldeles fel. Det är självklart, Hans
Andersson, att stödformerna skall ses över. Och visst
skall man se om det går att använda medlen mycket
effektivare. Men vi kan inte bara stå här i denna
kammare och varje dag höra att det finns ett gigantiskt
budgetunderskott. Över huvud taget finns det ju inte
ett enda område där det inte skall sparas. Vi har alltså
medel, som sammantaget med de strukturmedel från
EU som kommit oss till del, innebär att vi har mera
pengar än någonsin. Men vi kan inte hantera dem på
rätt sätt. Vi måste se över de samlade arsenalerna. Jag
delar alltså Hans Anderssons uppfattning. Det är helt
korrekt att göra det. Jag begriper bara inte, herr tal-
man, att vi i denna kammare inte kan vara totalt över-
ens i den frågan.

Anf. 208 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag är glad över att så många delar
min uppfattning. Låt oss tillsammans se om det inte
går att övertyga de stolta representanterna för majori-
teten, Berit Andnor och Kjell Ericsson, om att det är
klokt att slå ihop alla påsar och utnyttja vår gemen-
samma kompetens så att vi kan ta oss vidare när det
gäller den viktiga uppgiften att utveckla regionerna.

Anf. 209 BARBRO JOHANSSON (mp):
Herr talman! En av de senare rapporterna från Ar-
betsmarknadsverket visar att arbetslösheten ligger på
21,2 % i Norrbotten, medan den ligger på 9 % i
Stockholm. I Arbetsmarknadsverkets prognoser förut-
spås att klyftorna bara kommer att öka. Vi är på fel
väg, tycker vi i Miljöpartiet. Det är i detta läge viktigt
att satsa på jobb i glesbygden. Man skall inte bara
koncentrera sig på storstäderna. Vi i Miljöpartiet, och
säkert fler med oss, tycker verkligen att hela Sverige
skall leva.
Miljöpartiet är det enda parti som går emot när det
gäller ersättningen för nedsättning av socialavgifter. I
vår budget satsar vi 105 miljoner kronor mer än rege-
ringen. Miljöpartiet är således emot att ersättningen
minskas från 10 till 8 procentenheter.
Herr talman! Att företagen i glesbygd måste ha
stabila spelregler, åtminstone fram till sekelskiftet, är
viktigt. Bara för att den politiska majoriteten skiftar
vid olika mandatperioder skall de små och medelstora
företagen inte behöva åka bergochdalbana utan fram-
förhållning. Speciellt viktigt är att detta kopplas till
AMS prognos om ökade klyftor bl.a. mellan norra
Sverige och Stockholm. Företagen skall inte inför ett
investeringsbeslut behöva vara osäkra på vilket stöd
de kan räkna med att få, bl.a. mot bakgrund av det
geografiska läget.
Vi i Miljöpartiet anser att en översyn av regional-
politiken bör göras. EU-medlemskapet innebär regio-
nalt stöd. Vi i Miljöpartiet menar att det inneburit att
stödet inte har varit så effektivt; jämfört med om
Sverige självt som medlem hade fördelat pengar mot-
svarande vad som gäller för medlemskapet i EU. Det
har också inneburit att kravet på medfinansiering i
många fall har varit svårt att uppfylla i och med EU:s
statsstödsregler. Åtstramningspolitiken har drabbat
glesbygden speciellt svårt. Detta är en effekt av an-
passningen till EMU. Således behövs det en utredning
av effekterna av medlemskapet i EU och av ett even-
tuellt EMU-medlemskap, särskilt vad gäller glesbyg-
den och dess problem.
Herr talman! Det är glädjande, och detta är också
ett påpekande riktat till regeringen, att nu moderater,
folkpartister, vänsterpartister och kristdemokrater
tillsammans med oss miljöpartister ställer upp på
kravet om en översyn av regionalpolitiken. Det fram-
för vi i en gemensam reservation - naturligtvis många
gånger med olika infallsvinklar.
Jag skall nu säga litet grand om den sjupartimo-
tion som berör frågan om resurscentrum för kvinnor.
Här har Miljöpartiet en reservation tillsammans med
Folkpartiet, Centern och Vänsterpartiet. Vi noterar att
regeringen skall återkomma i frågan om resurscent-
rum. Det är viktigt, som Sigge Godin påpekade, att
medel reserveras för resurscentrum.
I det läge som nu råder på arbetsmarknaden, med
kvinnors ökade arbetslöshet, måste alla vägar prövas
för att vända på detta faktum. I samtliga län finns nu
någon form av resurscentrum, som arbetar med att ta
till vara kvinnors resurser.
I slutet av 80-talet tog Glesbygdsdelegationen ini-
tiativ till bildandet av en kvinnogrupp, som aktivt har
arbetat med byutveckling, kvinnofrågor och lands-
bygdskampanjer - bl.a. kampanjen Hela Sverige skall
leva.
Kvinnokraft tog vid 1992. Strategin var då inrik-
tad på arbetet med att regionala resurscentrum skulle
bildas. Där skulle information, rådgivning och regio-
nalt stöd kunna samlas.
I regeringens regionalpolitiska proposition Bygder
och regioner i utveckling, som presenterades i mars
1994, uttalas behovet av ett könsperspektiv i regio-
nalpolitiken. Det kan inte få fortsätta som hittills.
Endast 3 % av länsstyrelsernas stöd till olika utveck-
lingsprojekt har ju gått till stöd till kvinnoprojekt. Av
utvecklingsfondernas medel har endast 7 % gått till
kvinnoprojekt.
Det är viktigt att vi på alla sätt verkar för att in-
förliva könsperspektivet på alla politikområden, s.k.
main streaming. Det är synd att det bara finns ett
engelskt begrepp, men vi skall väl snart hitta ett
svenskt begrepp.
Ett nationellt kunskaps- och resurscentrum har
bildats, NRC, direkt under NUTEK. Verksamheten
bedrivs som ett projekt och driftstiden är förlängd till
december 1996. Verksamheten kommer alltså så
småningom att upphöra, men det finns ett väldigt stort
engagemang för denna verksamhet. Målet är ett jäm-
ställt samhälle. Det behövs två tydliga ben att stå på -
ett som arbetar inne i olika myndighets- och organi-
sationsstrukturer och ett som bygger på kvinnors
villkor ute i samhället.
Resurscentrumens funktion kan jämföras med fo-
rum för kvinnliga forskare på universiteten som får
öronmärkta pengar, samtidigt som andra samhälleliga
insatser görs för att öka jämställdheten.
Herr talman! De mål och riktlinjer som givits för
resurscentrumens arbete har varit att arbeta med ett
underifrånperspektiv, att utgå från kvinnors behov av
att arbeta processinriktat.
Bildandet av NRC och regionala resurscentrum är
en regionalpolitisk åtgärd men skall också ses om en
jämställdhetspolitisk åtgärd. Om det skall bli något
mer än ord måste också verktygen finnas. Länsstyrel-
serna har som ett särskilt uppdrag att ekonomiskt
prioritera särskilda insatser för kvinnor och skall
medverka till att de lokala resurscentrumen bildas.
NUTEK har gjort en utvärderingsenkät som visar hur
länsstyrelserna ofta har utsett en projektledare på
tidsbegränsad anställning, ibland med ALU-
anställning, som skall driva denna verksamhet med
knappa och ovissa resurser.
Det behövs alltså långsiktighet och fasta spelreg-
ler, och det finns, herr talman, också ett behov av att
regeringen i sitt regleringsbrev öronmärker resurser
för de regionala resurscentrumen. Miljöpartiet har
därför reserverat 1 miljon i sin budget för kvinnliga
resurscentrum.
Vi ser i dag en fortsatt hög arbetslöshet för kvin-
nor. Många av de arbeten som försvinner är de som
kvinnor av tradition har haft. Särskilt arbeten för vilka
det tidigare inte har krävts så hög grundutbildning
försvinner, och många av de arbetslösa kvinnorna har
inte mer än treårig gymnasieutbildning. Det finns då
olika åtgärder, som starta eget-bidrag för kvinnor,
men alla kvinnor tar inte chansen att starta eget. Det
vill alltså till insatser för de kvinnor som väljer andra
vägar i stället.
De regionala resurscentrumen når alla kvinnor,
inte bara företagare, vilket gör att placeringen under
NUTEK inte leder till en fokusering på kvinnors
företagande. NRC bör vara ett fristående råd eller en
kommitté direkt under Arbetsmarknadsdepartementet.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till re-
servation nr 2 mom. 4. Jag hoppas att jag får gehör
för den från samtliga partier, men som sagt var är
detta en reservation från Miljöpartiet, Centern, Folk-
partiet och Vänsterpartiet.
Jag yrkar också bifall till reservation nr 11 och
nr 9.

Anf. 210 ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! De regionalpolitiska målen skall ga-
rantera likvärdiga levnadsvillkor för alla medborgare i
hela landet. Det är länge nu som vi använt de fina
orden om att "Hela Sverige skall leva", men hur ser
egentligen verkligheten ut?
Regeringen redovisar själv i propositionen en tyd-
lig tendens till ökad regional obalans. Regionalpoli-
tiska insatser verkar på många håll endast fungera
som tillfälliga plåster på allt djupare sår. Åtgärderna
förmår inte stävja ett allt bekymmersammare inslag av
långtidsarbetslöshet. Som ytterligare en tung sten på
bördan kommer den försämrade situationen av att
antalet tjänster inom områden som hälso- och sjuk-
vård, skola, polis och barn- och äldreomsorg dras in
och koncentreras till större orter.
När svångremmen dras åt allt hårdare hör inte
oväntat det svenska inlandet, och särskilt Norrlands
inland, till de hårdast drabbade områdena. Aktuella
siffror över befolkningsutvecklingen är på många håll
alarmerande. Avfolkningen skapar alltmer svårlösta
problem för de kvarboende. De nedskärningar som
regeringen, ibland i samarbete med Centerpartiet, har
gjort riskerar att rasera en del av den regionalpolitik
som byggts upp under en lång tid.
Sammanfattningsvis kan man säga att den statliga
servicen snabbt försämras och koncentreras till länens
eller i värsta fall regionernas huvudorter. Detta har
inte minst drabbat mitt eget hemlän Dalarna. Det
handlar där bl.a. om tingsrätter, kronofogdemyndighe-
ter och skogsvårdsstyrelser. De mindre lasaretten
håller på att avvecklas liksom vissa sjukvårdsspeciali-
teter i de mindre kommunerna. Skogshögskolans
verksamhet i Garpenberg, som etablerades som ett
typiskt exempel på en regionalpolitisk satsning, för-
svinner nu när den alldeles snart läggs ned. I den
fördelning av forskningsmedel som vi beslutade om
under gårdagen när det gällde tilldelning av medel till
högskolorna fick fyra högskolor en stor satsning med
forskningspengar, medan Dalarna ligger stilla under
tre år framöver. Det här är anmärkningsvärt.
Fru talman! Den viktiga detaljhandeln krymper
också kraftigt i mindre och medelstora tätorter i hela
landet. Konsumentverket betonar i en färsk under-
sökning att utvecklingen när det gäller nedläggning av
glesbygdsbutiker kan få förödande konsekvenser,
främst i norra inlandet. Hittills under 90-talet har
34 % av glesbygdsbutikerna försvunnit, därav 27 % i
de nordliga länen. Effekten slår inte sällan tillbaka på
kommunerna genom bl.a. ökade krav på färdtjänst.
Allt detta visar tydligt att regionalpolitik inte får
handla bara om det som vi brukar kalla den "lilla"
regionalpolitiken, utan att man i högsta grad måste ha
en helhetssyn så att den "stora" regionalpolitiken
också har rätt inriktning. Det är således motiverat med
en parlamentariskt sammansatt översyn av regional-
politiken med en bred inriktning enligt reservation
nr 11. I en sådan utredning måste naturligtvis även
stödområdesavgränsningarna studeras.
Fortsatta möjligheter till arbetstillfällen, service
och fast boende i våra skärgårdsområden kräver också
viktiga satsningar för framtiden. Det bör övervägas
om inte glesbygdsbegreppet när det gäller vissa skär-
gårdsområden behöver kompletteras så att hänsyn tas
till de speciella omständigheter som berör boendet i
ö-situationer.
I en översyn av regionalpolitiken finns ett antal
intressanta exempel utifrån landet att studera och dra
lärdom av. Ett nära samarbete etablerades för flera år
sedan genom IEF, Inlandskommunernas Ekonomiska
Förening. Ett tjugotal kommuner från Mariestad i
söder till Gällivare i norr samarbetar aktivt kring
inlandets utvecklingsmöjligheter, inte minst när det
gäller turism- och servicenäringen, och där finns då
Inlandsvägen och Inlandsbanan som sammanhållande
band. En förlängning och vidareutveckling av detta
samarbete pågår för närvarande tillsammans med
kommunerna från Mariestad ned till Halmstad. Där-
med pågår ett unikt samarbete mellan kommunerna i
hela det svenska inlandet från Halmstad i söder till
Gällivare i norr.
Turismen i servicenäringen har i en uppgående
konjunktur möjligheter till utveckling i inlandet. Här
krävs ett aktivt stöd. När det gäller turismen arbetar
IEF, Inlandskommunerna, aktivt med att tillsammans
utveckla en småskalig landsbygdsturism. Med den
resekatalogssatsning som producerades inför somma-
ren 1996, kallad "Följ ljuset mot norr", uppvisar In-
landskommunerna tillsammans med Sommarvägar i
norr och SJ ett positivt turistiskt marknadsföringspro-
jekt. Detta borde på sikt vidareutvecklas till en natio-
nell resekatalogssatsning när det gäller landsbygdstu-
rismen i form av natur- och kulturturism.
Till detta projekt har även tilldelats medel ur EU:s
mål 6-områdesfond. Som Kjell Ericsson mycket rik-
tigt sade här: Den byråkratiskt krångliga hanteringen
av EU-stöden har vi i detta sammanhang haft stor
erfarenhet av. Pengarna beviljades för snart 1 ½ år
sedan, men har ännu inte hunnit betalas ut fastän
verksamheten redan är genomförd.
En grundläggande förutsättning för ett Sverige i
balans är naturligtvis väl utbyggda och fungerande
kommunikationer. Ett effektivt transportsystem är
därför nödvändigt för att göra hela Sverige konkur-
renskraftigt. Tunga transporter skall dessutom själv-
klart ske med järnväg.
Utnyttjandet av modern informationsteknik skapar
ständigt nya möjligheter till effektivisering av nä-
ringsliv, utbildningsväsende och offentlig förvaltning.
Men det skapar också helt nya förutsättningar för att
utveckla glesbygdsområden.
Exempel på felaktiga beslut som bidrar till att öka
den regionala obalansen är regeringens minskning av
anslagen till enskilda vägar, även om det har åter-
ställts en aning, och nedskärningen av anslagen till de
kommunala flygplatserna i skogslänen liksom den
anslagsminskning till länsmusiken som aviseras inför
1998.
Vidare beklagar vi avvecklingen av det statliga
stödet till jordbrukets avbytartjänster. Trots att antalet
jordbruk dramatiskt har minskat under de senaste
decennierna är just jord- och skogsbruk en viktig del
av småföretagen i glesbygd och på landsbygd. Här
finns sannolikt också en framtida utvecklingspotential
som komplement till annan verksamhet i form av
kombinationssysselsättningar.
Fru talman! Slutligen menar vi kristdemokrater att
det på landsbygd och i glesbygd är av särskild vikt att
det ideella engagemanget stimuleras, att skapa förut-
sättningar för ett ökat samarbete och undanröja hinder
för föreningar, kooperativ och enskilda till ökat an-
svarstagande. Vi vill också lyfta fram byalagen och
utvecklingsgrupperna, som på ett mycket positivt sätt
arbetar med program för sin bygds utveckling på
många håll i landet. Här arbetar Folkrörelserådet och
glesbygdsmyndigheten på ett positivt sätt, bl.a. genom
de återkommande landsbygdsriksdagarna, där man
understöder och är pådrivare i arbetet.
Fru talman! Vi bor i ett land med stora potentiella
möjligheter. Vi har en fantastisk natur och fina kul-
turvärden att ta vara på och vidareutveckla. Vi har
också kreativa, ansvarstagande och kunniga männi-
skor. Med dessa förutsättningar parat med, som vi
hoppas, viktiga och riktiga politiska beslut och priori-
teringar, borde vi tillsammans kunna ändra kursen
mot en bättre och mer balanserad regional utveckling,
som då kan hjälpa oss att få hela Sverige att leva.

Anf. 211 BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Det har funnits en stor enighet i ut-
skottet kring det här betänkandet. Det är ett ganska
litet betänkande, där vi behandlar ett anslag på 3,7
miljarder.
Det har också funnits en stor enighet om de över-
gripande målen, nämligen om att regionalpolitikens
mål skall vara uthållig tillväxt, rättvisa och valfrihet.
Regionalpolitiken måste utformas på så sätt att
man tar vara på de befintliga resurserna och bygger
vidare på de naturliga förutsättningar som finns. Det
är utskottets mening att vi måste ta till vara hela lan-
dets möjligheter till utveckling och tillväxt. På så sätt
kan vi uppnå en balanserad regional utveckling och
skapa förutsättningar för en jämn fördelning av väl-
färden, så att människor i olika delar av vårt land kan
ha en likvärdig standard och därigenom ha förutsätt-
ningar att välja var man vill bo och arbeta.
Regionalpolitiken skall också erbjuda goda ut-
vecklingsmöjligheter för både nya och befintliga
verksamheter. Morgondagens näringsverksamhet är
ofta en förlängning av dagens verksamhet, men ut-
vecklad med den kompetens och det engagemang som
finns i regionen. Det lokala initiativet och engage-
manget är här en kraft som måste stöttas och stödjas.
Den lokala mobiliseringen kan aldrig kommenderas
fram. Däremot kan den genom politiken underlättas
och stödjas.
Det partnerskap som nu växer fram mellan före-
tag, anställda, medborgare, lokala och regionala
myndigheter samt byarörelsen, och som regeringen nu
tagit initiativ till, är en bra grund för att arbeta vidare
och för att formulera strategier för den egna regionen.
I samband med denna utbyggnad måste regionalpoli-
tiken utformas på så sätt att man stöttar dessa positiva
krafter.
Oroande är dock att de regionala obalanserna
ökar. Även om arbetslösheten har drabbat hela landet,
kan vi se att den regionala obalansen kvarstår, med de
regionala skillnader som har funnits sedan tidigare.
Skillnaden är bara att dagens arbetslöshetssiffror är så
mycket högre. Vi ser att den kraftigaste nedgången i
sysselsättningen finns i skogslänen.
Sammantaget är utvecklingen oroande, och beho-
vet av de regionalpolitiska insatserna är fortsatt stort.
Det är också anledningen till att det inte sker några
nedskärningar att tala om i detta betänkande.
Men regionalpolitiken handlar inte bara om de 3,7
miljarder och de anslag som vi debatterar här i dag,
utan avgörande är att vi har en fungerande sektor-
spolitik. Här är utskottet också fullständigt enigt i sitt
ställningstagande. Flera talare och motionärer har
tagit upp behovet av helhetssyn och av att det regio-
nalpolitiska perspektivet skall genomsyra beslutsfat-
tandet inom de olika samhällssektorerna och inom
sektorspolitiken. Det räcker inte med regionalpolitis-
ka stöd för investeringar och utveckling för att de
berörda företagen skall bli livskraftiga. Det är viktigt,
men helt avgörande för en positiv utveckling är också
hur samhället runt omkring fungerar, hur vägar och
telekommunikationer fungerar, som flera har varit
inne på, och hur det ser ut när det gäller utbildning,
forskning och barnomsorg, om posten fungerar och
om flyget finns också utanför våra stora centrum.
Utskottet poängterar i betänkandet vikten av en
helhetssyn och att utformningen av sektorspolitiken är
avgörande för en positiv utveckling i hela landet.
Vi behandlar också frågor om organisation och
lokalisering av statlig verksamhet. Det finns en ut-
redning, som flera har refererat till, som ännu inte har
kommit med något betänkande, och det är REKO-
STAT-utredningen. Den ser över den statliga verk-
samheten, vad som har hänt när det gäller avregle-
ringar, bolagiseringar och omstruktureringar. Det har
också tillsatts en kommission som ser över den statli-
ga förvaltningens uppgifter, om organisationen och
styrningen stämmer överens med de mål som har lagts
fast av regering och riksdag. Även Statskontoret har
en utredning på gång inom det här området.
Utskottet säger mycket tydligt i betänkandet att
varje beslut om omlokalisering eller omstrukturering
av statlig verksamhet skall föregås av kartläggningar,
analyser och bedömningar av konsekvenserna ur ett
regionalpolitiskt perspektiv.
De utredningar som jag nu har nämnt är icke slut-
förda. Till detta skall läggas ett uppdrag som NUTEK
har fått av regeringen. Det handlar om att presentera
ett nationellt underlag för regionalt utvecklingsarbete
med sikte på år 2015. Även Glesbygdsverket har ett
uppdrag, som handlar om att se på landsbygdens och
glesbygdens förutsättningar och utvecklingstendenser,
också med perspektivet år 2015.
Det är många bollar i luften. Det finns anledning
att avvakta dessa utredningar, att titta på dem och
väga dem samman innan vi går vidare i en eventuellt
annan utredning.
Det är också så, som flera har berört, att vi är mitt
uppe i ett mycket omfattande arbete när det gäller
EU:s strukturfonder ute i de olika regionerna. Många
oklarheter och osäkerheter har signalerats. Det här
arbetet har inte funnit sina slutliga former, och det
finns en oro för byråkrati och krångel. Det kan ju vara
en naturlig följd av att vi är mitt uppe i ett nytt arbete,
ett inledningsskede. Om det inte är så, och om det
skulle vara så att vi har byggt system som i sig är
byråkratiska och krångliga, måste vi naturligtvis ändra
på detta.
Dessa utredningar och funderingar kring hur det
fungerar ute i regionerna måste vägas samman. Om
det nu skulle visa sig att detta ställer krav på föränd-
ringar av den nationella regionalpolitiken, förutsätter
vi i utskottet - vi skriver detta väldigt tydligt - att
regeringen överväger om det finns anledning att till-
sätta någon form av parlamentarisk utredning eller
beredning.
Kritiken mot de regionalpolitiska stöden åter-
kommer med jämna mellanrum, både i medierna och i
denna talarstol: Behövs de? Är de kontraproduktiva?
Skall vi göra om dem på något annat sätt? Patrik
Norinder tycker att de inte alls behövs.
Det är bara att konstatera att de svenska regional-
politiska stöden är mycket små till sin omfattning,
mätt både internationellt och i europeiskt perspektiv.
Det finns uppföljningar av stöden som har visat att
de har en inriktning som väl fyller sin funktion. Syftet
med dem är ju att stödja uppkomsten av starka och
växande företag inom det regionalpolitiska stödområ-
dena. Det finns många exempel på mycket lyckade
satsningar när det gäller de regionalpolitiska stöden.
De har många gånger varit avgörande för enskilda
företags möjligheter att etablera sig och överleva i
glesbygd. Men det är naturligtvis så att förutsättning-
arna för företagens verksamheter förändras över tiden
och stödens utformning måste naturligtvis förändras
därefter. De utvärderingar som har gjorts hittills visar
som jag sade tidigare att stöden i huvudsak fungerar
väl i enlighet med de riktlinjer som finns.
De ökade regionala obalanserna oroar utskottet.
Vi kan konstatera att de långsiktiga strukturella pro-
blemen kvarstår. Det är problem som långa avstånd,
gles bebyggelse, ökad utflyttning och låga befolk-
ningstal. Vi har också en sned befolkningsstruktur i de
regionalpolitiskt mest prioriterade områdena.
Regeringens arbete med att sanera statsfinanserna
och skapa förutsättningar för en ekonomi i balans
kommer att vara av avgörande betydelse för förut-
sättningarna att driva ett effektivt arbete för en regio-
nalt balanserad utveckling. Detta är avgörande för de
regionalpolitiskt prioriterade områdenas utveckling
framöver.
Min uppfattning är att för att vi åter skall komma
tillbaka till en situation med tillväxt, utveckling och
nya arbeten måste alla resurser i landet tas till vara,
såväl i glesbygd som i storstad. Det är min uppfatt-
ning att det bara är i samverkan och i solidaritet mel-
lan regioner som detta kan ske. Det är också utifrån
denna uppfattning som politiken måste byggas.
Vi har enligt min uppfattning helt enkelt inte råd
med att inte ta vara på hela landets resurser. Regio-
nalpolitiken är en liten del i detta arbete. Men det är
en viktig och kompletterande uppgift som regional-
politiken har i detta perspektiv.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till arbets-
marknadsutskottets betänkande nr 2 och avslag på
samtliga reservationer.

Anf. 212 PATRIK NORINDER (m) replik:
Fru talman! Ibland får man intrycket av att Berit
Andnor nog förstår att den nuvarande regionalpoliti-
ken är otidsenlig och fungerar mycket dåligt. Berit
Andnor pekar själv på att de regionala obalanserna
kvarstår och att det inte räcker med företagsstöd.
Berit Andnor har i sedvanlig socialdemokratisk
stil försökt att skjuta på besluten hela tiden. Vi skall
avvakta och se. Vi skall titta på vad som händer. En
fråga som måste ställas är: Varför motsätter man sig
en parlamentarisk utredning? Det är en massiv upp-
slutning bakom kravet på att vi behöver se över regi-
onalpolitiken, Berit Andnor. Det är nödvändigt. Den
är otidsenlig.
Vad gäller företagsstöden tror jag nog att Berit
Andnor får gå hem till sin kammare och läsa om de
utredningar som finns om nyttan med företagsstöden.
De pekar inte i samma riktning som Berit Andnors
påstående om att företagsstöden fyller sin funktion.
Många av de utredningar som har gjorts pekar åt
precis motsatt håll. Stöden fyller inte sin funktion. De
konserverar befintlig struktur och är konkurrenshäm-
mande.
En fråga som också måste ställas är: Varför lyss-
nar inte socialdemokraterna på företagarnas organisa-
tioner? När man är så lyhörd för facket att man ändrar
sig från dag till dag, varför lyssnar man då inte på
företagarna? Det är företagarna som skall göra att det
kommer till nya jobb i regionerna, i glesbygden.

Anf. 213 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! När det gäller översynen av regional-
politiken och de regionalpolitiska stöden pågår det,
precis som jag tidigare har sagt från talarstolen, en rad
olika utredningar. Det finns ett omfattande arbete
även inom myndigheter som handlar om att samla
ihop underlag för att göra en samlad bedömning av
regionalpolitiken i framtiden.
Vi är också mitt inne i ett inledningsskede, kan
man säga. Det pågår en process ute i regionerna när
det gäller EU-arbetet. Vi vet inte riktigt hur detta
kommer att fungera efter det här inledningsskedet. Jag
tycker att det finns all anledning att avvakta pågående
utredningar och att dessutom låta det arbete som nu är
på gång ute i regionerna få fungera under en längre tid
innan vi tar ställning till om det finns ett behov av en
fortsatt utredning. Man måste göra en sammanvägd
bedömning utifrån den totala situationen.
När det gäller regionalpolitiken vill jag bara göra
några konstateranden utifrån moderaternas särskilda
yttrande och utifrån vad Patrik Norinder tidigare har
sagt om alternativet till dagens betänkande.
Patrik Norinder vill ha en regionalpolitik som är
framåtsyftande, långsiktigt och modern. Tillåt mig
bara konstatera att det innebär, vad jag kan läsa, att
anslagen skall minska med 700 miljoner. Det är det
som är långsiktigt och framåtsyftande, enligt Patrik
Norinder. Det är det ena.
Det andra är att Patrik Norinder vill ha klara mål
för verksamheten. Läser jag innantill i det särskilda
yttrande som moderaterna har lämnat sägs det där om
klara mål att en positiv kultur för företagande skall
främjas, att tillväxt skall sättas i fokus i utformningen
av statens insatser osv.
Så särskilt klart och målinriktat är det väl inte,
Patrik Norinder - det moderata alternativet till Soci-
aldemokraternas och Centerns förslag.

Anf. 214 PATRIK NORINDER (m) replik:
Fru talman! Det senaste som Berit Andnor läste
upp ur vår motion var väl det klokaste hon har sagt i
dag.
Att vi minskar anslagen är väl inte så märkvärdigt.
EU-stöden har ju tillkommit i regionalpolitiken. Som
Sigge Godin har sagt tidigare har vi väl aldrig haft så
mycket pengar till regionalpolitiken som i dagens
läge.
Vi tycks ha litet olika krav på tydlighet. Berit
Andnor säger att utskottet tydligt skriver att regering-
en skall överväga en eventuell parlamentarisk utred-
ning. Det är väl inte särskilt tydligt att säga att rege-
ringen eventuellt skall överväga detta. Se till att rege-
ringen tillsätter en parlamentarisk utredning! Vi kan
acceptera att man dröjer någon månad, när REKO-
STAT-utredningen är färdig i februari.
Jag tycker att Berit Andnor skulle kunna ge oss
tydligare besked om att det kommer att bli en parla-
mentarisk utredning. Det behövs så väl. Det behövs
för de utsatta regionerna framför allt i Norrland. Det
behövs i skogslänen. Jag hoppas att Berit Andnor inte
motsätter sig det. I vår kommer vi nämligen att väcka
den här frågan igen.

Anf. 215 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! Som jag tidigare sade är det ett flertal
utredningar på gång som behandlar mycket viktiga
områden för regionalpolitiken och dess utformning.
Jag tycker att det finns all anledning att avvakta dessa
utredningar. Som Kjell Ericsson tidigare sade är det
oerhört viktigt att en eventuell utredning får klara
direktiv för sitt arbete. Det finns alltså anledning att
avvakta utredningarna.
Det finns också anledning att avvakta det arbete
som precis har börjat i regionerna när det gäller EU:s
strukturfond. Vi vet för litet om hur detta kommer att
fungera framöver. Vi har ännu inte kunnat sålla ut vad
som är problem i ett inledningsskede och vad som är
effekter som står sig under en längre tid. Så det finns
all anledning att avvakta det.
Moderaterna säger i sin kritik av regionalpolitiken
att vi enbart ägnar oss åt att skapa en stödfilosofi.
Frågan, Patrik Norinder, är då: Varför inte gå steget
fullt ut? Varför inte ta bort transportbidraget i stället?
Varför bara nöja sig med att minska bidraget med 70
miljoner, om det nu är så kontraproduktivt, om nu
stödet inte på något sätt stöder företagens verksamhet
inom de regionalpolitiska stödområdena? Varför inte
gå hela vägen, Patrik Norinder, om det nu är på det
sätt som Patrik Norinder och Moderaterna påstår?
Min uppfattning är en annan. Jag möter företagare
som anser att transportstödet och de regionalpolitiska
stöden fyller en mycket viktig funktion. I mitt eget
hemlän har de regionalpolitiska stöden fyllt en mycket
viktig funktion för att få företag att etablera sig och
överleva även i den yttersta glesbygden. Den verklig-
heten möter jag, Patrik Norinder.

Anf. 216 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! När det gäller infrastruktur: Har Berit
Andnor någon synpunkt på finansieringsproblemen,
som vi har tagit upp, när det gäller att ha ett system
som ser till att hela landet kan bibehålla en god in-
frastruktur? Vi kan ta flyget som ett exempel, men det
gäller många saker.
När det gäller kvinnligt resurscentrum: Ligger det
bra där det ligger? Vi är flera partier som menar att
det nog inte borde ligga där, även om man konstruera
argument även för NUTEK-tillhörighet.
Vad beträffar en parlamentarisk utredning går ut-
skottet ganska nära, men man vågar inte säga att det
skall vara en sådan. Oavsett vad REKO-STAT kom-
mer fram till, och en del andra utredningar som Gles-
bygdsverkets håller i, visar väl de siffror och de citat
från NUTEK och AMS som jag läste upp att här
måste det till en helt annan form av regionalpolitik. Vi
kan ju inte notera att vi har målsättningar om balans
som får en total obalans som effekt, och sedan säga
att den "lilla" regionalpolitiken ju fungerar rätt bra.
Då måste vi resa frågan om hur vi över huvud taget
skall tackla det regionala perspektivet på politiken.
Jag undrar om Berit Andnor har något svar på den
frågan.

Anf. 217 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! När det gäller infrastrukturen tycker
jag att Vänsterpartiet har en intressant vinkling i sin
motion. En av de frågor som REKO-STAT-
utredningen tittar på är just avregleringen. Nog om
det.
När det gäller nationellt resurscentrum tycker jag
det finns anledning att överväga om det ligger på rätt
plats. Men jag tycker att det är viktigt att avvakta den
utvärdering som ännu inte har kommit i min hand och
troligen inte i regeringens heller.
När det gäller översyn hänvisar jag till vad jag sa-
de förut.
När det gäller det regionalpolitiska perspektivet
och analyserna är det utskottets och min uppfattning
att det är viktigt att man noga analyserar och kartläg-
ger konsekvenserna av de beslut som man fattar uti-
från ett regionalpolitiskt perspektiv.

Anf. 218 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag är icke alls tillfredsställd med de
svar jag fått, men jag finner mig i det öde jag försatts i
av fru talmannens stränga blick.

Anf. 219 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! Jag hade inte väntat mig något annat.

Anf. 220 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Berit Andnor säger att det är väldigt
viktigt med det regionalpolitiska stödet, och det är vi
överens om.
Det här behöver inte jämt handla om så väldigt
stora pengar. Av det skälet skulle jag vilja ställa en
fråga. Det här med enskilda vägar kan ju t.ex. drabba
små familjepensionat ute i skogarna. När man framåt
påsken skall ta emot gäster som kommer vet man inte
om vägen är farbar eller inte. Det måste ju innebära
att man bör göra satsningar här. Är det rätt att spara
på ett sådant ställe? Detsamma gäller bidrag till de
kommunala flygplatserna.
Jag vill också nämna länsmusiken. Är inte kultu-
ren ute i regionerna i viss mån också en etablerings-
faktor som drar människor till sig?
Sedan har vi jordbrukets avbytartjänster. Mitt ute i
glesbygdernas glesbygd kan man ibland möta jord-
brukare som också har andra sysselsättningar, vilka
trots allt har möjlighet att leva kvar. Visst är väl det
här pengar som egentligen inte är så stora. Men varför
skall man då spara?
Det är frågorna, fru talman! Jag vill också passa
på, vilket jag glömde i mitt inlägg, att yrka bifall till
reservationerna 11 och 13.

Anf. 221 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! Jag nöjer mig med att säga att ingen
av de frågor som Ulf Björklund tar upp egentligen hör
hemma i den debatt som vi för just nu.

Anf. 222 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Det är ju i och för sig anmärknings-
värt att det inte spelar någon roll hur det är med avby-
tartjänster, jordbruksproblemen ute i glesbygden och
de andra frågorna. Det förvånar mig att detta inte hör
hemma här. Jag vet många som menar att det här är
viktiga saker framför allt i glesbygden. Det förvånar
mig att det inte gäller socialdemokrater.

Anf. 223 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! Jag sade inte att det var oviktigt. Det
är naturligtvis oerhört viktigt. Som jag poängterade i
min inledning är det den totala sektorspolitiken och
de helhetsbedömningar man gör där som är avgörande
för människors möjlighet att bo och leva i glesbygd
och landsbygd. Jag har inte sagt någonting annat. Men
när det gäller de specifika sakområdena hänvisar jag
Ulf Björklund till att diskutera t.ex. avbytartjänsterna
med jordbruksutskottet.

Anf. 224 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Jag tog i mitt anförande upp den regi-
onalisering som skett av statliga företag och myndig-
heter. Den har gjort att många statliga jobb har för-
svunnit ute i glesbygden. Arbetsmarknaden har helt
enkelt blivit smalare, och det har blivit svårare att få
jobb. Den här verksamheten pågår även för närvaran-
de. Det finns en rad olika myndigheter där en sam-
manslagning är på gång - små domstolar, åklagare
osv. Vore inte det moratorium vi föreslår någonting
att pröva i avvaktan på att utredningarna blir klara? I
annat fall hinner det hända ännu mycket mer innan det
här är klart.
Jag har ytterligare en fråga, och det gäller de olika
EU-stöden och krånglet runt dessa. Det jag beskrev
var verkligheten, med alla de fall av katten-på-råttan
som det handlar om här. Vägen är väldigt lång innan
pengarna kommer ut till den som skall ha stödet, och
det riskerar att kväva många bra projekt. Skulle det
inte vara bra om vi kunde medverka till att göra det vi
kan göra åtminstone nationellt för att så snart som
möjligt ändra på det?

Anf. 225 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! Jo, jag instämmer i det. Behandlingen
av EU:s strukturfondsmedel måste naturligtvis ske
smidigt och effektivt. Men jag har för litet underlag
för att säga att det enbart beror på de system som vi
har byggt upp. Den frågan kan inte heller Kjell Erics-
son svara på - om det är det som är anledningen till
att det finns klagomål över krångel och byråkrati. Jag
har hela tiden sagt att vi måste avvakta och se vad
som händer, om detta är s.k. inkörningsproblem eller
inte.
När det gäller moratoriet vill jag bara säga att de
regionalpolitiska analyserna faktiskt har förts upp på
Näringsdepartementets område, bl.a. när det gäller
Skogsvårdsstyrelsens förändrade organisation. Jag
anser att den typen av beslut naturligtvis måste vägas
mot de regionalpolitiska konsekvenserna. Det är min
uppfattning. Det handlar bara om att finna de rätta
och bästa formerna för detta.

Anf. 226 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Jag vill återvända till arbetsmark-
nadsministern, som med ett leende här i dag sade -
det enda leende jag såg på hela tiden - att det faktiskt
finns regioner som växer. Kronoberg, Kristianstad
och Stockholm, räknade hon upp. Men de får ju i stort
sett inga regionalpolitiska stöd - Kronoberg får litet.
Betyder inte det, Berit Andnor, när vi nu är över-
ens om målen, att vi inte lever upp till dem? Vi har
mer pengar än någonsin i verksamheten, men det blir
inte det resultat som vi förväntar oss. Andra regioner
klarar sig någorlunda, men där vi satsar rejält blir det
inte bra.
Sedan räknar Berit Andnor i debatten upp alla de
små delutredningar som finns. Men det är inte det jag
pratar om, Berit Andnor. Jag pratar om en regional-
politisk utredning som samlar den "stora" och den
"lilla" regionalpolitiken samt strukturfonderna inom
EU och försöker lägga ut det pusslet. Ni talar om
fyrkantiga och runda bitar, men som Berit Andnor vet
passar de inte i ett pussel. Vi måste ha riktiga bitar
som faller på plats.
Då är frågan: Varför ställer ni inte upp på en regi-
onalpolitisk utredning efter det att REKO-STAT-
utredningen är färdig i februari?

Anf. 227 BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Jag tycker att Sigge Godins inlägg
ytterligare styrker det jag har sagt tidigare, nämligen
att det är oerhört viktigt att vi avvaktar de här utred-
ningarna, att vi väntar och ser hur arbetet fungerar ute
när det gäller EU:s strukturfonder. Vad jag kan förstå
har vi ganska olika uppfattningar om hur situationen
är och vad det är vi skall utreda. Jag vill för min del
avvakta och se, och sedan göra en total sammanväg-
ning och helhetsbedömning när dessa utredningar är
färdiga.

Anf. 228 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Jag kan då berätta för Berit Andnor
hur det ser ut i Jämtland. De statliga myndigheterna
och verksamheterna har ställt till det riktigt rejält i
Berit Andnors hemlän. Det är så på flera håll i inlan-
det i Norrland, att detta inte fungerar. Det finns en
serie av sådana här insatser som vi måste försöka se
som en helhet. På vilket sätt skall vi lösa det här?
Berit Andnor har rätt i att massor med saker i min
motion är tillgodosedda - i varje fall nästan. Också
fru talmannen har en bra motion i den här frågan, där
hon pekar på svårigheter som borde ses över. I Cen-
terns partimotion talar man om en rejäl översyn av
regionalpolitiken. När ni socialdemokrater var i op-
position sade ni att ni ville ha en översyn, men i dag
vill ni inte ha det. Det är märkligt.

Anf. 229 BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Sigge Godin behöver inte tala om för
mig hur det ser ut i Jämtland. Det känner jag mycket,
mycket väl till - kanske något bättre än vad Sigge
Godin gör.
Vi vill avvakta de utredningar som pågår, och vi
vill också avvakta det arbete som pågår när det gäller
EU:s strukturfonder. Jag är av den uppfattningen att
den regionalpolitiska utredningen inte kan lösa de
problem som Sigge Godin tar upp och anser skall
lösas av denna utredning. De problem Sigge Godin
redogör för kan inte lösas med hjälp av regionalpoli-
tiska stöd.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

AU2 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling
Mom. 1 (mål och riktlinjer för regionalpolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
224 för utskottet
18 för res. 1
64 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 7 m, 21 c, 22 fp, 14 mp, 13 kd
För res. 1: 18 v
Avstod: 2 s, 62 m
Frånvarande: 12 s, 11 m, 6 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kd

Mom. 4 (resurscentrum för kvinnor)
1. utskottet
2. res. 2 (fp, c, v, mp)
Votering:
163 för utskottet
76 för res. 2
72 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 1 c, 12 kd
För res. 2: 1 m, 21 c, 22 fp, 18 v, 14 mp
Avstod: 71 m, 1 kd
Frånvarande: 11 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kd

Mom. 6 (infrastruktur)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
Votering:
221 för utskottet
18 för res. 4
71 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 1 m, 21 c, 22 fp, 14 mp, 13 kd
För res. 4: 18 v
Avstod: 71 m
Frånvarande: 11 s, 8 m, 6 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kd

Mom. 7 (näringsliv)
1. utskottet
2. res. 5 (fp)
Votering:
216 för utskottet
22 för res. 5
72 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 22 c, 17 v, 14 mp, 13 kd
För res. 5: 22 fp
Avstod: 72 m
Frånvarande: 11 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 4 mp, 2 kd

Mom. 11 (organisation och lokalisering av statlig
verksamhet)
1. utskottet
2. res. 7 (c)
Votering:
181 för utskottet
23 för res. 7
106 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 4 fp, 14 mp, 13 kd
För res. 7: 22 c, 1 v
Avstod: 71 m, 18 fp, 17 v
Frånvarande: 11 s, 9 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kd

Mom. 13 (översyn av regionalpolitiken)
1. utskottet
2. res. 11 (fp, m, v, mp, kd)
Votering:
172 för utskottet
139 för res. 11
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 22 c
För res. 11: 72 m, 22 fp, 18 v, 14 mp, 13 kd
Frånvarande: 11 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 2 kd

Mom. 14 (företagsinriktade åtgärder, allmänt)
1. utskottet
2. res. 13 (kd)
Votering:
202 för utskottet
13 för res. 13
92 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 149 s, 21 c, 18 v, 14 mp
För res. 13: 13 kd
Avstod: 71 m, 21 fp
Frånvarande: 12 s, 9 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 2 kd

Mom. 34 (lagen om överlåtelse av förvaltningsupp-
gift till en övervakningskommitté)
I detta moment föreslogs lag om ändring i lagen om
överlåtelse av en förvaltningsuppgift till en övervak-
ningskommitté. Eftersom ändringsförslaget innebar
att överlåtelse av myndighetsutövning fick ske till en
interregional beslutsgrupp, krävdes att riksdagens
beslut fattades antingen med tre fjärdedelars majoritet
eller i den ordning som gäller för stiftande av grund-
lag. Av förslaget framgick att lagen önskades bli
antagen i ett enda beslut. För bifall härtill krävdes
minst tre fjärdedelar av de röstande. Beslut fattades
genom omröstning med omedelbar rösträkning.
305 för bifall
1 avstod
43 frånvarande

Andre vice talmannen konstaterade att minst tre fjär-
dedelar av de röstande hade röstat ja och kammaren
hade således bifallit utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För bifall: 149 s, 68 m, 22 c, 22 fp, 18 v, 13 mp,
13 kd
Avstod: 1 m
Frånvarande: 12 s, 11 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Ajournering

Kammaren beslöt kl. 18.00 att ajournera förhand-
lingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

7 § En arbetsrätt för ökad tillväxt

Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU4
En arbetsrätt för ökad tillväxt (prop. 1996/97:16)

Anf. 230 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Om de nödvändiga förändringarna i
arbetsrätten sade den socialdemokratiska regeringen i
det längsta likt Sokrates "Ack, gånge denna kalk ifrån
mig". Efter alla pinsamma turer under våren och
sommaren 1996, då regeringen hoppades att arbets-
marknadens parter skulle kunna komma överens om
det som alla vet att de är avgrundsdjupt oense om, har
regeringen nu tagit giftbägaren till munnen och börjat
sörpla ur den. Jag vill minnas att Sokrates tömde sin
kalk i ett enda drag. Han insåg det som socialdemo-
kraterna inte fattar, nämligen att det sämsta man kan
göra är att dra ut på pinan.
Det förslag som regeringen nu äntligen har lagt på
riksdagens bord bär det stolta namnet En arbetsrätt
för ökad tillväxt. Men det bidde bara en tumme. Det
finns mycket litet, om ens något, i detta förslag som är
ägnat att öka den ekonomiska tillväxten. De av rege-
ringen förslagna förändringarna kommer att få en
ytterst begränsad inverkan på arbetsgivarnas benä-
genhet att nyanställa.
Ändå måste ju socialdemokraterna rimligen ha
förutsett att de skulle komma att dra på sig fackets
vrede för minsta försök att röra vid dess privilegier.
Nu befinner vi oss i den situationen att de fackliga
organisationerna har hetsat till en folkstorm som inte
står i någon som helst rimlig proportion till de mini-
mala förändringar i arbetsrätten som vi i dag har att ta
ställning till. När man ändå riskerar ett rosornas krig -
varför inte ta ett rejält grepp om det stora problem
som den rigida svenska arbetsrätten faktiskt utgör,
statsrådet Messing? Varför ta denna strid för något
som inte ens kvalificerar sig till att kallas en halvme-
syr?
I propositionen kan man läsa att arbetsrätten, som
tillkom under 1970-talet, behöver förändras och mo-
derniseras. Regeringens problemorientering på s. 20 i
propositionen kan vi moderater i stort sett ställa oss
bakom. Svensk ekonomi och arbetsmarknad har ge-
nomgått avsevärda förändringar sedan 1970-talet.
Företagen och deras anställda verkar i en alltmer
internationell miljö. Dagens öppna internationella
kapitalmarknad har väsentligt ändrat förutsättningarna
för svensk ekonomi och svenskt näringsliv. Dagens
arbetssätt, organisation och teknik hos företag och
offentlig förvaltning är väsentligt annorlunda än för
25 år sedan. Arbetsrätten måste utformas bl.a. med
utgångspunkt häri, och företagens behov måste mötas
av att kontinuerligt kunna anpassa sin organisation
och sin arbetsstyrka till förändrade förutsättningar och
behov. De arbetsrättsliga reglerna skall också vara
utformade så att de inte försvårar för företagen att
göra nya satsningar och expandera.
Så långt problembeskrivningen i propositionen.
När det sedan blir fråga om att gå från ord till hand-
ling är det som vanligt - socialdemokraterna vågar
eller orkar inte dra slutsatserna av sin egen analys. De
inser säkert att det var ett fatalt misstag att göra den
s.k. återställaren inom arbetsrätten direkt efter makt-
skiftet hösten 1994. Därigenom har regeringen dels
förslösat dyrbar tid för Sverige och för svenskt nä-
ringsliv men den har också bäddat för den låsta posi-
tion i vilken den nu befinner sig.
Även i denna proposition talar regeringen om att
det är i de små och medelstora företagen som alla de
nya jobben måste tillkomma. Men hur ser då verklig-
heten ut för en småföretagare i Sverige?
Låt mig citera valda delar ur ett brev från Conny
Persson, som driver EL-PER AB i Gagnef. Han skri-
ver: "Jag har ett företag i elbranschen som drabbats
hårt av lågkonjunkturen. Jag har minskat min personal
från tio till tre anställda. Under hela processen har jag
gått facket till mötes och följt turordningen trots att
jag på så vis riskerat några av mina bästa killar. Kun-
nigheten hos min personal är ju vad företaget lever
av! När jag till slut i den förhandling, vars protokoll
jag bifogar, begärde undantag från turordningen för
att företaget skulle kunna leva vidare, säger facket att
det är bättre att företaget läggs ned."
Av ett stycke i 4 § i förhandlingsprotokollet kan
följande utläsas: "SEF" - dvs. Svenska elektrikerför-
bundet - "ser som sin uppgift att bara se till medlem-
marnas intresse och inte till företagets bästa, och är
företagets situation så dålig att det inte kan leva vida-
re med mindre än att göra undantag i turordningen
skall företaget läggas ned."
Åter till Conny Persson brev: "Att facket tycker
det är bättre med tre arbetslösa och ett nedlagt företag
än en arbetslös och ett livskraftigt företag som kan
växa och i framtiden nyanställa är ju skandal. En ännu
större skandal är att de har lagen på sin sida. Den
lagen heter Lagen om anställningsskydd. Jag kan inte
för mitt liv förstå hur det kan påstås att LAS är bra om
den kan driva företag i konkurs och göra människor
arbetslösa."
Conny Persson avslutar sitt brev med att uppmana
mig att som politiker och folkvald ta mitt ansvar och
se till så att LAS ändras. Den bollen vill jag nu passa
vidare till statsrådet Messing. Tycker statsrådet att
LAS är bra om den tillämpas så att livskraftiga företag
går i graven och arbetslösheten ökar?
EL-PER köpte sig loss från turordningsreglerna.
Det blev dyrt, förstås. Men företaget överlevde och
har numera nyanställt. Det väntade man emellertid
med att göra tills tiden hade gått ut för företrädesrät-
ten till återanställning. Där gick mycken tid till spillo
alldeles i onödan, då flera elektriker i det av arbets-
löshet hårt drabbade Gagnef hade kunnat få jobb långt
tidigare.
Ännu svårare är situationen för alla de företag som
inte har kollektivavtal, vilket utgör hela 40 % av före-
tagen i Sverige som har sammanlagt 15 % av alla
anställda. De är till sista bokstaven bundna av det
arbetsrättsliga regelkomplexet. De har ingen möjlig-
het att muta sig loss från lagstiftningen.
Den enda förbättring som nu erbjuds sistnämnda
företag är möjligheten till överenskommen visstids-
anställning som beträffande en och samma arbetstaga-
re får omfatta högst tolv månader sammanlagt under
tre år. Det tycker vi moderater är bra. Det är ett steg i
rätt riktning, men det är otillräckligt. Kan vi inte
komma överens om, statsrådet Messing, att utgångs-
punkten för alla överväganden på detta område måste
vara att det alltid är bättre att människor får arbeta
något än inte alls? För alternativet till visstidsanställ-
ning är oftast inte tillsvidareanställning, utan det är
ingen anställning alls.
Herr talman! I den borgerliga trepartireservationen
nr 1, till vilken jag härmed yrkar bifall, framhåller
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna att vi
måste börja med att återställa återställarna, dvs. åter-
införa den arbetsrättsliga reglering som infördes av
den borgerliga regeringen och som gällde under år
1994. Detta bör ske omgående. Inte heller de reglerna
svarar emellertid mot dagens behov. Det bör därför
snarast tillsättas en parlamentarisk utredning, som får
i uppdrag att utarbeta en modern arbetsrätt som är
anpassad för 2000-talet.
I den moderata partimotionen med anledning av
propositionen och i det särskilda yttrandet i betänkan-
det från utskottets moderata ledamöter utvecklar vi
våra riktlinjer för den grundläggande förnyelsen av
arbetsrätten, som är nödvändig bl.a. för att häva mas-
sarbetslösheten.
En av hörnstenarna i detta förnyelsearbete måste
vara att kollektivavtalens roll förändras. Vi vill se en
ordning där den enskilde själv avgör om han eller hon
önskar företrädas av en facklig organisation eller vill
svara för förhandling och uppgörelse med arbetsgiva-
ren på egen hand. Det innebär att kollektivavtalens
räckvidd begränsas till att omfatta dem som uttryckli-
gen utbett sig om att bli företrädda på detta sätt. En
sådan ordning står bäst i överensstämmelse med Eu-
ropakonventionen om mänskliga rättigheter, som nu
är en del av svensk lag.
I alla civiliserade länder är rättigheter av olika
slag tillförsäkrade individen. Det är unikt för Sverige
att dessa rättigheter i stället har förbehållits de fackli-
ga organisationerna, vilket har förorsakat stelheter
och bristande anpassningsförmåga. Det är faktiskt en
mänsklig rättighet att själv få träffa de civilrättsliga
avtal som man önskar ingå och att slippa bli bunden
av avtal som man inte önskar ingå. Om man - som i
Sverige - tar ifrån människorna dessa rättigheter inne-
bär det att man har omyndigförklarat hela den svenska
befolkningen och förslavat den. Detta är ohållbart.
Den mer långsiktiga förändringen av arbetsrätten
bör ersättas med ett fåtal stadganden som alltid skall
iakttas i anställningsförhållanden. Till dessa skall den
enskilde personligen eller genom den organisation till
vilken han har uppdragit att föra talan, genom för-
handling med arbetsgivaren lägga till andra, indivi-
duella anställningsvillkor av betydelse. De grundläg-
gande stadgandena skall medge erforderlig flexibilitet
men samtidigt vara utformade så att arbetstagaren kan
föra talan i domstol om stadgandena inte iakttas.
Turordningsreglerna bör avskaffas. En sådan för-
ändring understryker att varje medarbetare är unik
och har rätt att behandlas därefter. Kravet på att en
uppsägning skall vara sakligt grundad bör kvarstå.
Men om uppsägningen har varit sakligt grundad finns
det inget som helst skäl att behålla företrädesrätten till
återanställning. Denna rätt "har ansetts rättvis", skri-
ver regeringen i propositionen. Till dem som anser att
den är i högsta grad orättvis hör emellertid ungdomar,
invandrare och andra som ännu inte har fått in en fot
på arbetsmarknaden. För alla dem har den s.k. trygg-
hetslagstiftningen blivit en otrygghetslagstiftning, en
tröskel mot arbetslivet som ofta är oöverstiglig.
Konfliktreglerna måste ses över. Som de i dag är
utformade motverkar de en sund lönebildning. Reg-
lerna tillämpas i dag på ett sätt som tydligt avspeglar
bristen på balans mellan parterna på arbetsmarknaden.
Många talare före mig i dag har understrukit att
det inte är genom arbetsmarknadspolitik som vi kan
skapa alla de hundratusentals nya jobb som Sverige
behöver. Det är sant. Men det är också sant att man
genom en rigid och otidsenlig arbetsrätt effektivt kan
förhindra tillkomsten av alla dessa jobb. Det är därför
hög tid att börja prioritera de arbetslösas intressen
före fackets privilegier.
Herr talman! Jag står bakom samtliga moderata
reservationer i betänkandet men yrkar som sagt bifall
endast till reservation nr 1.

Anf. 231 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Få politiska uppgifter är nu viktigare
än att modernisera de regler som styr den svenska
arbetsmarknaden.
Nuvarande lagstiftning bidrar till att cementera
massarbetslösheten och problemen med lönebildning-
en. Skadeverkningarna märks på många olika sätt.
Arbetsgivare drar sig för att anställa. Småföretagare
tvingas att betala dryga skadestånd därför att de har
missförstått snåriga regler. Människor som en gång
har hamnat utanför arbetsmarknaden har mycket stora
svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden igen.
Lönesättningen avspeglar dåligt såväl det samhälls-
ekonomiska utrymmet som produktivitetsutvecklingen
i skilda branscher och företag.
I ett sådant perspektiv framstår regeringsförslaget
om arbetssätt som otillräckligt. Visserligen kan man
säga att små steg tas i rätt riktning. Men jag tillåter
mig ändå att betvivla regeringens påstående i propo-
sitionens rubrik, att det kommer att bidra till ökad
tillväxt. De förändringar som föreslås är de som har
blivit kvar efter många konflikter inom såväl det so-
cialdemokratiska partiet som mellan partiet och rege-
ringen å ena sidan och å andra sidan mellan partiet
och fackföreningsrörelsen, främst LO.
Låt mig först, herr talman, ange några speciella
utgångspunkter. Min uppfattning och övertygelse är
att anställningsskyddsregler måste utformas efter
avvägning mellan olika intressen. Arbetstagaren
måste kunna känna trygghet i anställningen, att man
inte riskerar att förlora sin anställning på godtyckliga
grunder. Tryggheten i anställningen skall ge den en-
skilde möjlighet att planera sitt liv. Särskilt viktigt är
det om arbetstagaren exempelvis skall bilda familj
eller på annat sätt binda sig för ekonomiska åtagan-
den, t.ex. köp av hus eller lägenhet. Det är viktigt med
trygghet i anställningen för löntagarna.
För en företagare gäller det att kunna driva sitt fö-
retag under vitt skilda förhållanden. Företagaren
måste kunna anpassa sin verksamhet efter konjunktur-
förändringar och andra förändringar som påverkar
företagets lönsamhet. Det innebär bl.a. att det kan
finnas behov av att ha varierad personalstyrka vid
olika tidsperioder. Vidare bör de arbetsrättsliga reg-
lerna vara så enkla att det är lätt att förstå sig på dem.
I annat fall finns det en risk för att en arbetsgivare
avstår från att anställa ny personal, eftersom denne
har svårt att avgöra hur reglerna påverkar företaget i
olika situationer.
Denna avvägning mellan arbetsgivares och arbets-
tagares intressen innebär att man måste finna en punkt
där dessa intressen balanseras mot varandra på ett väl
avvägt sätt. Denna balanspunkt kan variera från tid till
annan. Därför är det viktigt att anställningsskyddsreg-
lerna konstrueras så att de blir flexibla. Det viktigaste
och effektivaste sättet att uppnå ett flexibelt system är
att låta parterna ute på de lokala arbetsplatserna
komma överens om anställningsvillkoren. Sådana
avtal bör inte vara låsta av centrala kollektivavtal,
eftersom det på många arbetsplatser skulle inskränka
möjligheten att träffa lokala uppgörelser.
För att komma till rätta med en del av den obalans
som råder i dagens system bör de regler som fyrparti-
regeringen genomförde, vilka Socialdemokraterna
sedan tog bort, återinföras. Samtidigt bör en utredning
tillsättas för att se över hur en framtida mer flexibel
arbetsrättslagstiftning bör se ut. Utredningen bör
arbeta förutsättningslöst. Syftet med utredningen skall
inte vara att föreslå försämringar i anställningsskyddet
utan att skapa en modernare arbetsrätt, som beaktar
såväl den enskildes berättigade intresse av anställ-
ningstrygghet som företagets intresse av flexiblare
och smidigare anställningsregler. Dessutom finns det
en stor grupp som nu far illa under nuvarande system,
nämligen de som är utanför arbetsmarknaden. Vem
talar för de arbetslösa när fack och arbetsgivare disku-
terar arbetsrätt? En ny, modern, lagstiftning är nöd-
vändig.
Riksdagen beslutade hösten 1993 att det skulle
finnas möjlighet för arbetsgivarna att undanta två
personer från turordningen sist in, först ut. Föränd-
ringen hade stor betydelse inte minst för småföretag,
som på detta sätt fick en chans att överleva. Trots
nedskärningar av personalen fick man behålla s.k.
nyckelpersoner. Men som vi vet återställde Socialde-
mokraterna denna förändring när de återkom hösten
1994. Det blev till stor skada för många småföretag,
och ytterst för deras anställda.
Nu kan man säga att förändringen som beslutades
1993 inte var särskilt stor. Men psykologiskt betydde
den mycket. På samma sätt kan man säga att återstäl-
laren hösten 1994 inte var en stor förändring, men
psykologiskt var den negativ och den slog hårt mot
rekrytering och nyanställning.
Tre av de tidigare regeringspartierna, som håller
Hörnlunds reform i helgd, anser att LAS skall ges
samma lydelse som 1994. Det är viktigt att peka på att
det i många fall är nödvändigt att kunna göra avsteg
från turordningen. Oftast sker det genom avtal mellan
arbetsgivare och fack. Trygghetsrådet, SAF och PTK,
har undersökt detta. Då framkom det att av pri-
vattjänstemän fyllda 50 år som sades upp under 1995
och första halvåret 1996, kan man finna att drygt
hälften, eller 53 %, sades upp på grund av överens-
kommelse om avsteg från principen sist in, först ut.
Trygghetsrådet har även funnit att det främst är i
småföretagen man inte kan lösa tvister om turord-
ningen genom förhandlingar. Det är ytterligare ett
skäl till att det är så viktigt med möjligheten att kunna
göra undantag från LAS beträffande turordningsreg-
lerna.
Folkpartiet har såväl i opposition som i regerings-
ställning hävdat att blockadmöjligheten mot enmans-
företag bör tas bort. Så skedde också under den förra
mandatperioden. Vi menar att det inte är rimligt att
tillgripa blockad mot företag som inte har några an-
ställda. Blockaden står inte heller i rimlig proportion
till vad man vill uppnå med den. Även detta är ett
psykologiskt hinder för många som är eller planerar
att bli småföretagare. Vi förordar också på denna
punkt att den bestämmelse som gällde 1994, och som
återfanns i 41 § MBL, återinförs för att förhindra
blockader mot enmansföretag.
Skadeståndsreglerna i MBL har ändrats på arbets-
tagarsidan när det gäller den s.k. 200-kronorsregeln.
Nu återstår det att se över skadeståndsreglerna på
arbetsgivarsidan. Som de nu är utformade, kan t.ex.
en småföretagare drabbas mycket hårt vid bagatellar-
tade brott mot de kollektiva skadestånden, dvs. ska-
destånden till fackliga organisationer vid brott mot
t.ex. vissa varsel- och underrättelseskyldigheter som
oftast saknar betydelse för den enskilde.
Jag beklagar, herr talman, att ryktena från stats-
rådsberedning och departement om att en sådan för-
ändring var på gång kom av sig. Min förhoppning är
att det här skall kunna komma i fråga mycket snart.
Jag vill fråga statsrådet om det inte finns skäl att föra
denna fråga på tal och rent av skriva ut en växel här i
kväll.
Jag tror att det är viktigt att de arbetsrättsliga ska-
deståndsreglerna anpassas till företagens storlek och
omsättning. Dagens regler är utformade så att ett litet
företag riskerar att drabbas av för företaget höga
skadestånd för relativt små förseelser. Ibland har
dessa förseelser berott på att småföretagarna inte
förmått tolka regelns innebörd. För mindre företag är
det, med hänsyn till omsättningen, ofta kostsamt att ta
hjälp av olika former av sakkunskap. Det är viktigt att
det sker en översyn, och man kan inte bortse från att
en ändring av dessa regler indirekt skulle kunna leda
till att en del företag törs nyanställa i högre grad än i
dag.
Ett vanligt argument mot att införa den nya an-
ställningsformen är att den kommer att utnyttjas av
vissa företagare, och att vissa företag i fortsättningen
bara kommer att anställa personal med denna anställ-
ningsform. Detta augment bygger på den felaktiga
föreställningen att småföretagare regelmässigt skulle
vara oseriösa och att de försöker utnyttja systemet så
långt möjligt. Jag tror att det är felaktigt och dessutom
grovt förenklat att påstå detta. Men det drivs av såväl
vissa politiker på ytterkanten som av vissa fackliga
företrädare.
För företagen är arbetskraften en mycket viktig
investering. En felrekrytering kan bli svårhanterlig.
Detta gäller särskilt för de små företagen. Det är vik-
tigt för överlevnaden att ha kunnig och duktig perso-
nal. Sådan kunskap tar tid att bygga upp. Därför är det
rationellt och viktigt för företagen att behålla persona-
len under längre tid.
Förändringar av arbetsrätten är bara en av flera
lösningar för att skapa ett bättre klimat för fler arbeten
genom företagande. Även företagspolitiken måste
reformeras. Man bör vid införandet av nya regler
utreda vilka konsekvenser ett nytt förslag kan få. Som
exempel kan nämnas den förlängda tiden för arbetsgi-
varinträde som nyligen beslutats när det gäller sjuker-
sättningen. Fördubblingen av perioden innebär att
många mindre företag tvekar att nyanställa personal.
Denna särskilt för småföretag tunga pålaga, kan
komma att vara långt mer hämmande för nyanställ-
ning än vad många vid första påseende tror. Det är
förvånande att Socialdemokraterna lägger på en sådan
tung börda på dem som skulle behöva stimulans för
att kunna vara med och nyanställa och därmed minska
arbetslösheten - särskilt nu när man i dessa yttersta
dagar pekar ut småföretagaren som den nya tidens
hjälte. Ännu mer förvånande är att Centern är med
och utdelar detta hårda slag mot framför allt småföre-
tagarna, som man i andra sammanhang säger sig värna
om.
På arbetstagarsidan är det ingen tvekan om att
kvinnor, personal med handikapp och de unga och
oerfarna kommer att känna av denna regel allra hår-
dast. Vid konflikter bör huvudprincipen vara att man
löser det som har utlöst motsättningen. Det kan finnas
anledning för en framtida utredning att plocka upp
några av de förslag Lars-Erik Nicklasson presenterade
i sin utredning 1991. Det gäller t.ex. rätt för medlare
att begära uppskov i ett antal dagar med varslad
stridsåtgärd samt införandet av en partssammansatt
nämnd med opartisk ordförande för att avgöra kon-
flikters samhällsfarlighet.
Till sist vill jag, herr talman, än en gång slå fast att
reformer på arbetsrättens område inte är den enda
lösningen för att skapa ett klimat för fler jobb genom
företagande. Företagspolitiken bör reformeras så att
för sysselsättningen skadliga skatter och andra påla-
gor försvinner. På lönebildningssidan krävs, förutom
arbetsrättslig reformering, att kostnaden för arbetslös-
heten i högre grad bärs av den försäkrade. Då kan
statsbidragen till fackförbundens a-kassor reduceras.
Därför bör, som jag tidigare sagt, egenavgifterna till
a-kassan höjas. Med den konstruktion som Folkpartiet
föreslagit kommer det att bli en måttlig uppräkning,
och den kommer att vara positiv sett ur perspektivet
att lönebildningen då bör gå in i sunda och stabila
banor.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reser-
vationerna 1, 5 och 30.

Anf. 232 INGRID BURMAN (v):
Herr talman! Torsdagen den 12 december riskerar
att bli en svart dag i arbetarrörelsens historia. 161
socialdemokratiska ledamöter kommer att rösta för ett
socialdemokratiskt regeringsförslag som försämrar
anställningsskyddet för alla löntagare och som skapar
en helt ny anställningsform vid sidan om lagen om
anställningsskydd.
Man gör detta med helt igenom borgerliga motiv.
Man säger att ett försämrat anställningsskydd kommer
att stimulera tillväxten. Det är ord som vi alla känner
igen från den mytbildning som SAF och Moderata
samlingspartiet ägnat sig åt under senare åt. Dessa
argument har Socialdemokraterna, ett arbetarrörelse-
parti, anammat och nu skriver man in dem i sin pro-
position om arbetsrätten.
Att en försämrad arbetsrätt skulle ge lägre arbets-
löshet eller högre tillväxt är nu, liksom tidigare, en
mytbildning. Socialdemokraterna vet nu, liksom tidi-
gare, att all samlad forskning visar att en försämrad
arbetsrätt inte ger fler arbetstillfällen eller ökad till-
växt. Vad som händer när anställningsskyddet försva-
gas är att uppsägningarna kommer tidigare i en låg-
konjunktur och att anställningarna kommer något
senare i en högkonjunktur.
I ett längre perspektiv ger detta ingen effekt på va-
re sig arbetslösheten eller tillväxten. Däremot visar all
forskning och internationella erfarenheter att en för-
sämrad arbetsrätt innebär att tillsvidareanställningarna
minskar och visstidsanställningarna ökar. Allt det här
vet naturligtvis Socialdemokraterna och Ulrica Mes-
sing. Trots det genomför man den här försämringen
för Sveriges löntagare - utan något enda sakligt skäl.
Detta har ingenting att göra med saneringen av
landets finanser och det kommer inte att påverka
arbetslösheten. Det kommer bara att förändra maktre-
lationen på arbetsmarknaden så att den starkare par-
ten, arbetsgivaren, stärks och löntagarnas position
försvagas.
Förslaget, sett till innehållet, innebär att tiden för
företrädesrätten förkortas från tolv till nio månader.
Rätten till återanställning infördes ju som ett skydd
mot att arbetsgivaren en dag skulle kunna säga upp
människor på grund av arbetsbrist för att nästa dag
kunna nyanställa andra - alltså en regel om icke-
diskriminering för att arbetsgivaren inte godtyckligt
skulle kunna sortera ut icke önskvärda personer. Nu
förkortar regeringen tiden för företrädesrätten med
motiveringen att man vill påskynda nyanställningarna,
men företrädesrätten har väl aldrig någonsin försvårat
nyanställningar. Den har bara gjort det svårare att
anställa någon annan än den som fått gå på grund av
arbetsbrist.
Med förslaget om att förkorta tiden för företrädes-
rätten anammar regeringen ett synsätt som innebär att
det skall vara enklare att sortera bort ej önskvärd
arbetskraft och ersätta den med en annan.
Förslaget innebär också att föräldralediga, ofta
kvinnor, kommer att få svårare att utnyttja sin företrä-
desrätt.
Förslaget innehåller även en ny anställningsform,
s.k. överenskommen visstidsanställning. Det innebär
en helt ny anställningsform vid sidan av lagen om
anställningsskydd. Arbetsgivare får anställa fem per-
soner på viss tid utan att förhandla, och man behöver
inte motivera varför det skall vara visstidsanställning.
En visstidsanställning innebär alltid en urholkning
av arbetstagarnas rättigheter. Det handlar om upp-
sägningstid, varselregler och annat som är knutet till
anställningen. En visstidsanställning innebär också att
man som individ inte kan planera sin ekonomi. Man
får inga lån. Man får inte ens ett telefonabonnemang
utan en borgensman om man bara är visstidsanställd.
Hur ser det då ut på arbetsmarknaden? Ja, redan i
dag är nästan varannan LO-kvinna under 25 år
visstidsanställd, och antalet visstidsanställda ökar. Det
handlar om provanställning, om vikariat, om säsongs-
arbete, om tillfällig arbetsanhopning m.m. Det enda
kravet som finns på arbetsgivaren är att han skall
motivera varför det skall handla om en visstidsan-
ställning. Nu föreslår Socialdemokraterna att det
kravet skall slopas, så att fler kan bli visstidsanställda.
Men då skapar man en arbetsmarknad där anställda på
små företag ställs utanför lagen om anställningsskydd.
På tiotusentals arbetsplatser kommer det att finnas
endast personal som står utanför den här lagen.
I utskottet har socialdemokraterna insett att försla-
get kanske inte är så genomtänkt. Därför föreslår man
att en referensgrupp tillsätts som skall följa den här
anställningsformen. Sedan kan man utvärdera detta
efter tre år. Vad man då gör är att man skapar en
frizon, där arbetsgivare kan anställa människor utan
anställningsskydd och där fackliga organisationer inte
får förhandla om anställningsformen. Det här skall
gälla under minst tre år.
Det är inte utan att mina tankar dras till ett annat
löntagarfientligt förslag, nämligen Moderaternas
förslag om att undanta alla från arbetsrättsligt skydd
under två år. Den socialdemokratiska regeringen och
dess variant blir: Vi undantar en del under minst tre
år.
Nej! Det enda anständiga är att dra tillbaka det här
förslaget.
Vidare innebär förslaget att arbetsrätten inte
kommer att vara lika för alla. Arbetsgivare kan t.ex.
ställa krav på att försämringar i anställningsskyddet
skall ske för att man skall nyanställa. Hurdå? Jo, ge-
nom att man, enligt förslaget, flyttar ned förhandlings-
rätten till det lokala facket. Många lokala fackliga
organisationer kommer att tvingas kohandla om an-
ställningstryggheten. Det lokala facket kan komma att
få välja mellan kolera och pest. Är det acceptabelt,
Ulrica Messing?
JämO har pekat på att kvinnor blir sämre behand-
lade än män när avsteg görs från den legala turord-
ningen och avtalsturlistor upprättas. Med det nu lig-
gande förslaget öppnas för fler undantag som säkert
kommer att drabba kvinnor i fertil ålder, men även
invandrare, arbetsskadade, äldre och funktionshindra-
de. Hur motiverar Socialdemokraterna det förslaget?
Förslaget innehåller också vissa embryon som är
ganska bra. Ett sådant är att man föreslår att deltids-
anställda skall få företrädesrätt till anställning med
högre sysselsättningsgrad. Det är bra, och det har vi
under lång tid motionerat om. Men varför begränsar
man företrädesrätten till arbetsplatsen och inte till
driftsorten? Vilka är skälen till det? Beträffande all
annan företrädesrätt används ju driftsortsbegreppet.
Varför finns det inga krav på att arbetsgivarna
skall samordna arbetsuppgifterna så att det blir reella
möjligheter för alla deltidsanställda att få fler timmar?
Och varför finns det inga krav på kompetensutveck-
ling så att alla deltidsanställda, av vilka de flesta är
kvinnor, verkligen blir aktuella för tjänster med högre
sysselsättningsgrad? Det räcker inte med bara ett
tandlöst förslag om rätten till fler timmar, utan möj-
lighet måste också skapas att utnyttja den rätten. Det
måste vara en rätt.
Det finns också ett förslag om en bortre gräns för
vikarier, och det är mycket bra. Men det här är be-
gränsat till enbart vikariatsanställningar. Det innebär
att arbetsgivare i princip kan fortsätta att koppla
visstidsanställda på varandra i mer än åtta år, vilket
bl.a. LO påpekar i sitt remissvar. Varför inte tidsbe-
gränsa alla former av visstidsanställningar så att ar-
betsgivarna inte kan spekulera i att koppla ihop vika-
riat med säsongsarbete, tillfällig arbetsanhopning,
överenskommen visstidsanställning osv.? Som försla-
get nu är utformat blir det bara en halvmesyr. Vi me-
nar att tidsbegränsningar skall omfatta alla former av
visstidsanställningar och att tidsgränsen skall vara
maximalt 18 månader.
Vi i Vänsterpartiet säger: Visst är det dags att re-
formera arbetsrätten. Det behovet är ganska klart och
beror bl.a. på att en rad nya anställningsformer vuxit
fram som inte täcks in av den nuvarande lagen om
anställningsskydd. Då handlar det bl.a. om visstids-
anställningar i alla former. Det handlar också om det
nya med entreprenadskap, konsulter och inhyrning av
arbetskraft - hela den form som vuxit fram vid sidan
av det gamla arbetsrättsliga komplexet.
Vi menar att arbetsrätten skall ses över, bl.a. där-
för att kvinnors villkor på arbetsmarknaden så mar-
kant skiljer sig från männens. I Sverige har vi inte
bara en segregerad arbetsmarknad i Sverige, utan vi
har också segregerade arbetsvillkor mellan könen.
Kvinnor finns på visstidsanställningar, får en mindre
del av kompetensutveckling, särbehandlas i samband
med avtalsturlistor m.m.
Vi menar också att arbetstagarnas inflytande på
arbetsplatser och i arbetslivet måste säkras och ut-
vecklas. Demokratin får inte göra halt i dörren in till
arbetsplatsen. Vi menar att den diskriminering som
förekommer av olika grupper i arbetslivet är oaccep-
tabel och måste angripas. Vi föreslår en förstärkt och
utvecklad arbetsrätt.
Men vad får vi i stället? Jo, det förslag som nu
ligger på riksdagens bord. Det leder i rakt motsatt
riktning. Det innebär att otryggheten ökar, att infly-
tandet minskar och att visstidsanställningarna ökar.
Det öppnar för en fortsatt och grövre diskriminering i
arbetslivet. Det ökar arbetsgivarnas makt och utrym-
met för godtycke i arbetslivet.
För mig, som under många år i fackföreningsrörel-
sen haft ett gott och nära samarbete med många soci-
aldemokrater, är det smärtsamt att konstatera att det är
en socialdemokratisk regering som nu lägger fram
dessa löntagarfientliga förslag och att det kan gå så
illa att det är en socialdemokratisk riksdagsgrupp som
släpper igenom det här i riksdagen.
Det här är ju arbetarrörelsens hjärtefråga. Det
handlar ju om tryggheten i anställningen och om
makten i arbetslivet. Socialdemokraterna har ju inte
presenterat ett enda godtagbart eller sakligt skäl för
sina försämringar. Det här kan bara tolkas - och det
tolkas också av stora delar av fackföreningsrörelsen -
som en ideologisk nyorientering med starka borgerli-
ga förtecken.
För att ge alla socialdemokratiska riksdagsledamö-
ter en chans att besinna sig kommer jag att yrka bifall
till en rad av våra reservationer, nämligen reservatio-
nerna nr 2, 7, 10, 15, 20 och 25, dvs. inte alla våra
reservationer, men nästan alla.
Jag gör det här, trots att jag vet att kammaren har
ett mycket pressat tidsschema. Men jag gör det i för-
hoppningen att socialdemokraterna skall ha tagit
intryck, kanske inte av Vänsterpartiets förslag, men
väl av den samlade fackföreningsrörelse som uppvak-
tat utskottet, som fanns representerade på Mynttorget
den 26 november och som har gjort andra saker:
skickat fax, skrivit artiklar och gått ur det socialde-
mokratiska partiet för att man inte kan se den här
ideologiska nyorienteringen.
Jag har alltså fortfarande en förhoppning om att
den här riksdagen skall kunna visa fackföreningsrö-
relsen att det finns en vänstermajoritet i riksdagen
som lyssnar på de väljare som faktiskt röstade fram en
vänstermajoritet och två partier som båda gick till val
på att återställa arbetsrätten. Och det gjorde vi ju,
gemensamt. Men sedan presenterar då i dag det ena
partiet, nämligen Socialdemokraterna, en återställare
av återställaren, som Kjell Ericsson, Centerpartiet,
tidigare uttryckte det i dag.
Det här är tvärtemot det vallöfte Socialdemokra-
terna gav i valet, och jag tycker att det är beklagligt.
Men som sagt: Om en timme eller så finns det möjlig-
het att visa att man har ändrat sig.

I detta anförande instämde Kenneth Kvist, Hanna
Zetterberg, Marie Engström, Tanja Linderborg, Hans
Andersson, Bengt Hurtig, Ulla Hoffmann, Lennart
Beijer och Per Rosengren (alla v).

Anf. 233 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Efter denna högtidliga och tekniska
seans kanske det är något förmätet att bryta in. Huvu-
delden har ju varit riktad framför allt mot regeringen
och socialdemokraterna, men som medlem av arbets-
marknadsutskottet känner jag mig ändå föranlåten att
ge någon synpunkt.
Den gäller Ingrid Burmans tal om mytbildning.
Min synpunkt är väl möjligen att hon för egen del
också halkade in på det genom att säga att det är en
myt att det skulle bli fler anställda med en reformerad
arbetsrätt. Hon talar om en försämrad arbetsrätt, och
min fråga blir: För vem?
Som ett exempel på en förändring åt det håll som
regeringen föreslår, och där vi i ännu högre grad från
liberalt håll vill gå så att säga mera mittåt, säger hon
att det är visstidsanställningar som ökar och tillsvida-
reanställningar som minskar. Det märkliga är att just
detta som Ingrid Burman varnar för kommer att ske
efter reformen ju redan har skett efter den återställare
som Vänsterpartiet medverkade till. Det är väl då man
funderar över hur det skulle kunna hjälpa till att öka
tillsvidareanställningarna.
Jag menar i stället att det är några saker som är
bra, framför allt detta med en mer lokalt orienterad
förhandlingssituation.
Vi talar ofta om den lilla och den stora politiken
här, och när det gäller arbetsrätten kan vi säga att den
stora politiken ju också innehåller andra saker, t.ex.
sjuklönesituationen som påverkar anställningsmöjlig-
heterna. Där har ju Ingrid Burmans partiledare varit
ute på något företagarmöte och sagt att det här med
sjuklönehinder skall Vänsterpartiet vara med och
undanröja, men också det har ju numera fallit.

Anf. 234 INGRID BURMAN (v) replik:
Herr talman! Elver Jonsson tar upp det här med
mytbildning. Det är mycket möjligt att Elver Jonsson
inte har så stor tilltro till mig, men han kanske har
större tilltro till den forskning som ganska entydigt
har konstaterat just det jag sade i mitt anförande.
Försämringar i anställningsskyddet och i arbetsrätten
ger två effekter. En stark arbetsrätt gör att uppsäg-
ningarna skjuts upp i en lågkonjunktur och dröjer
något i en högkonjunktur, och det här är ganska en-
tydigt. Den andra effekten är att internationella erfa-
renheter - jag tänker då i första hand på Spanien, men
det finns också andra exempel - visar att en avregle-
rad arbetsrätt ökar visstidsanställningarna på bekost-
nad av tillsvidareanställningar.
Jag tror att det jag säger inte är omtvistat på något
sätt, men däremot finns det en ideologisk diskussion i
Sverige som bygger på tyckande, tro och antagande,
och den förs ofta fram av SAF och av borgerliga
partier.
När det gäller förändringen av anställningsformer
har Elver Jonsson gjort samma sak som jag. Han har
konstaterat att visstidsanställningarna ökar i dag och
att tillsvidareanställningarna minskar. Men vad Sveri-
ge då inte behöver är nya former av visstidsanställ-
ningar. De skulle bara bidra till att öka kaoset och
människors otrygghet.
När det gäller sjuklönen skall jag be att få åter-
komma i nästa replik.

Anf. 235 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tror inte att Ingrid Burman behö-
ver åka till Spanien eller läsa sofistikerade utredning-
ar. Det räcker att bara titta på AMS-statistiken.
Vi har fått denna förskjutning. Jag vill inte påstå
att den enbart hänför till de s.k. återställarna, men det
vore en myt att detta skulle kunna leda i bevis att
tillsvidareanställningarna skulle öka om man återstäl-
ler återställaren en gång till. Den bevisbördan åligger
fortfarande Ingrid Burman.
Jag vill säga till allas uppmuntran, även om vi ho-
tas av extra omröstningar om vi inte håller oss till
Vänsterpartiets anvisningar, att när Ingrid Burman
talar om nyorientering är det hoppfullt att konstatera
att detta också har skett med Vänsterpartiet, från den
tiden då man inte ville ha något regelsystem, än mind-
re några påföljder vid brott mot olika lagar på arbets-
rättens område. Där har det skett en förbättring, men
det är inte detsamma som att det är bra.

Anf. 236 INGRID BURMAN (v) replik:
Herr talman! Som vanligt tycker Elver Jonsson om
att tala historia med mig. Jag har litet svårt att oriente-
ra mig i den här historien, så den dialogen får vi ta
någon annan gång.
Jag tror inte alls att visstidsanställningarna har
ökat eller minskat på grund av en återställare. Men
just att de finns och att de ökar motiverar väl en över-
syn av arbetsrätten, som skall ha sin utgångspunkt i
trygghet, i anställning, i demokrati, i inflytande och i
kompentensutveckling. Jag har också sagt från talar-
stolen att just detta väl motiverar en ny översyn, men
med andra utgångspunkter.
Jag vill återkomma till det här med sjuklön. Elver
Jonsson vet mycket väl att vi har lagt fram ett väl
underbyggt förslag om att ta bort hela sjuklöneperio-
den för småföretagare. Det förslaget kommer upp till
omröstning i kammaren i nästa vecka, och jag förut-
sätter att vi då får Elver Jonssons stöd för förslaget,
eftersom han är en småföretagarvän.

Anf. 237 BARBRO JOHANSSON (mp):
Herr talman! Regeringens rubrik En arbetsrätt för
ökad tillväxt står för att fler jobb skall skapas när de
nya reglerna träder i kraft. Kommer detta att inträffa,
herr talman, har regeringen och statsrådet Ulrica
Messing rätt i sitt påstående att detta medför nya jobb.
Vi hoppas alla naturligtvis att detta skall vara fallet,
men åtminstone jag och Miljöpartiet med mig är
mycket tveksamma.
Tror alla de människor som demonstrerade här
utanför Riksdagshuset den 26 november att detta blir
verklighet? Känner Therese Rajaniemi att statsminis-
tern har lyssnat på henne? När jag skriver detta anfö-
rande ser jag på nyheterna att Therese har givit upp
slaget om arbetsrätten, samtidigt som människor de-
monstrerar för en bibehållen arbetsrätt på flera platser
runt om i Sverige.
Folk blir helt naturligt mycket oroade när anställ-
ningstryggheten hela tiden ändrar karaktär. Det är
viktigt att en stabil och långsiktig arbetsrätt kan till-
lämpas både i konjunkturuppgångar och i konjunktur-
nedgångar. Det är av största vikt att en ändrad arbets-
rätt inte leder till att en större mängd människor
tvingas till otryggare anställningsformer.
Regeringens förslag är mer av tillfällig karaktär,
och därför måste arbetsrättens betydelse inför framti-
den grundligt utredas, även efter att regeringens för-
slag i propositionen har gått igenom.
Arbetsrättens funktion i företag med koncernstruk-
tur måste ses över och samspelet mellan arbetsrätten
och de socialrättsliga reglerna.
Miljöpartiet vill att regeringen prioriterar regler
för distansarbete i det fortsatta arbetet. Bl.a. gäller
detta turordningsreglerna, där det är viktigt att skriva
distansarbetsavtal.
Herr talman! Det mest omvälvande i regeringens
förslag är den nya överenskomna visstidsanställning-
en. I klartext innebär detta att arbetsgivaren oberoen-
de av det sammanlagda antalet anställda ständigt kan
ha fem anställda med tidsbegränsad anställning utan
att behöva motivera detta.
Tidsbegränsade anställningar ger generellt ett sva-
gare skydd mot könsdiskriminering. Diskriminering
på grund av graviditet eller familjeansvar är en reali-
tet.
Jämställdhetsombudsmannen har under de senaste
åren fått en enorm ökning av ärenden att granska. En
stor del av dessa gäller kvinnor som känner sig dis-
kriminerade. De får t.ex. inte förlängd anställning när
de blir gravida. När inga skäl behöver redovisas för
att en provanställning avbryts eller för att ett nytt
vikariat inte erbjuds är det svårt att komma åt diskri-
mineringen.
Herr talman! Miljöpartiet föreslår, att om den
överenskomna visstidsanställningen införs skall för-
slaget kompletteras med följande två regler: för det
första bör en arbetsgivare inte kunna byta personer på
i huvudsak samma arbetsuppgifter, och för det andra
bör det införas en bortre gräns för alla slags visstids-
anställningar som innebär att en arbetsgivare inte kan
undvika spärregeln, genom att låta en arbetstagare
hoppa mellan olika typer av visstidsanställningar.
När det gäller en bortre gräns för vikariat tillstyr-
ker vi förslaget, men vi vill understryka vikten av att
bestämmelsen utformas så att treårsgränsen kommer
att omfatta även s.k. mixade anställningar, dvs. sådana
anställningar där vikariat kombineras med andra typer
av visstidsanställningar. Vi anser att regeringen måste
följa upp arbetsgivarnas hantering av denna fråga och
inom en viss tid återkomma med en utvärdering.
När det gäller uppsägningstiden, herr talman, delar
vi regeringens bedömning att en regeländring som den
föreslagna kan underlätta nyanställning av äldre ar-
betslösa. Den föreslagna regeln kan emellertid komma
att innebära att rörligheten på arbetsmarknaden för
äldre arbetstagare minskar. Vi anser därför att rege-
ringen bör införa en dispositiv lagregel, som kan
frångås genom kollektivavtal, innebärande rätt till
tjänstledighet för att prova annat arbete.
Vi kommer då till företrädesrätten till återanställ-
ning, som är en mycket viktig del av anställnings-
skyddslagens regelsystem. Eftersom arbetsgivaren har
möjlighet att när som helst säga upp personal på
grund av arbetsbrist leder en förkortning av återan-
ställningsrätten direkt till en försvagning av anställ-
ningsskyddet. Den föreslagna ändringen kommer att
slå särskilt hårt mot föräldralediga kvinnor, särskilt
om man samtidigt utvidgar möjligheterna till kortare
visstidsanställningar. Vi avstyrker därför regeringens
förslag.
När det gäller företräde för deltidsanställda anser
vi att det är ett värdefullt tillskott till de arbetsrättsliga
reglerna. Bestämmelsen måste dock stärkas på så sätt
att det blir en rättighet för de deltidsanställda att få
företräde till en vakant tjänst. I dag arbetar endast 9 %
av manliga arbetstagare mindre än 35 timmar i veck-
an. Motsvarande för kvinnor är 40 %, och många av
dem vill arbeta mer.
Herr talman! Miljöpartiet tycker att utskottet
skulle kunna lyssna på våra förslag om tillägg till
överenskommen visstidsanställning, bortre gräns för
vikariat m.m.
Herr talman! Trots att företagarna själva ofta säger
att arbetsrätten inte är det största hindret för att skapa
nya anställningar driver en socialdemokratisk regering
nu igenom förändringar i arbetsrätten. Det är svårt att
förstå varför.
Vi miljöpartister står för en politik som är hållbar
på såväl lång som kort sikt. Därför vill vi ha en ar-
betsrätt som underlättar för människorna och för
företagarna men som inte ställer människor utanför
arbetslivet helt skyddslösa.
Det finns i dag många som siar om framtidens ar-
betsmarknad. Många talar om ett kunskapssamhälle
som närmar sig i rasande fart. Andra talar om ett
tvåtredjedelssamhälle, som vi befarar. Någon har sagt
att det är samma samhälle alla talar om, men att skill-
naden är om man befinner sig innanför eller utanför
murarna.
Herr talman! Arbetsrätten skapades under förhål-
landen då människor behövdes i produktionen. Ar-
betsrätten förändras nu i en tid då alltfler utdefinieras
som onyttiga. Vi måste akta oss, så att vi inte skapar
ett samhälle där människor som säger sin mening på
arbetsplatsen kan sorteras bort. Vi måste akta oss, så
att vi inte skapar en arbetsrätt för den högutbildade
35-årige mannen, som är den som alltför ofta blir
norm i samhället. Det kanske beror på att det är den
sortens medarbetare som är i majoritet på departemen-
ten. Inte finns det väl så många i förtid utslitna 60-
åriga kvinnor bland ministerns rådgivare?
Som småbarnsmamma kanske statsrådet Ulrica
Messing kan inse att det kan vara just hennes vänin-
nor som riskerar att bli utan arbete med nya regler för
evighetsvikariat. Skall man tänka på att vi vill ha
jämställdhet mellan könen blir det kanske svårt att ta
fram ett sådant här förslag.
Herr talman! Jag vill härmed yrka bifall till reser-
vationerna nr 3, 11, 13, 21 och 26.

Anf. 238 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! Arbetet med arbetsrättslagstiftningen
har under de senaste åren utvecklats till en ganska
sorglustig historia. Fyrpartiregeringen genomförde
som bekant en del förändringar av den dåvarande
arbetsrättslagstiftningen. Socialdemokraterna som då
befann sig i opposition opponerade oerhört häftigt.
Det här blev en betydande valfråga och en fråga som
kunde förena fackföreningsrörelsen och det socialde-
mokratiska partiet och som spelade en stor roll i det
arbetet. Man lovade att om man bara kom tillbaka till
regeringsmakten skulle lagstiftningen rivas upp.
Så kom man då i regeringsställning och man rev
mycket riktigt upp de förändringar som hade genom-
förts. Dock var man inte i regeringen helt tillfreds-
ställd med lagstiftningen. Man insåg att den kanske
inte i alla delar var helt genomtänkt, men den hade
fungerat bra i valrörelsen. Man tillsatte en kommis-
sion i förhoppning om att parterna själva skulle kunna
enas om de förändringar som regeringen inte mäktade
genomföra. Kommissionen misslyckades. Ingen av
parterna kunde ställa upp på kommissionens förslag.
Regeringen hade gång på gång under den här pro-
cessen hotat parterna med lagstiftning om en uppgö-
relse inom ramen för kommissionen inte kom till
stånd. Trots detta försökte regeringen ytterligare en
gång, den här gången med en särskild medlargrupp.
Inte heller detta lyckades. Efter många om och men
kom det ett halvhjärtat förslag som har ganska få
anhängare med däremot väldigt många olika kritiker.
Kanske är det åtminstone ett tillfälligt slut på rege-
ringens slalompolitik när det gäller arbetsrätten som
vi är med om i dag.
Diskussionen om arbetsrätten har huvudsakligen
som jag ser det förts utifrån en gammal föreställning
och vid en välkänd frontlinje. I den här föreställning-
en står okänsliga arbetsgivare som helst vill ha otryg-
ga anställda mot en arbetstagarsida som organiserar
förment utbytbara kuggar i en gammal industristruk-
tur.
Finns det behov av att underlätta för nya jobb? Ja,
det är självklart. Alla tycker att vi behöver ta fram nya
jobb och att vi behöver vidta åtgärder för att skapa
förutsättningar för nya jobb. Tittar man på den verk-
tygslåda som vi som politiker har till vårt förfogande
finns det några saker vi kan göra. Vi kan ge stöd, vi
kan bidra till utbildning, vi kan ändra skatteregler, vi
kan underlätta i byråkratin osv. Det finns ett antal
instrument till förfogande.
Jag tror att frågan om arbetsrätten är ett av de
verktyg som måste användas om vi påtagligt skall
kunna sänka den mycket höga arbetslösheten. Det
måste till förändringar, och det måste till ytterligare
förändringar i förhållande till det förslag som rege-
ringen har lagt fram och som majoriteten i utskottet
nu har ställt sig bakom.
Dagens arbetsrätt är, även efter de förändringar
som nu görs, utformad för den traditionella industrin
och framför allt för en helt annan tid än vår tid och
framtiden.
Dagens arbetsplatser ser helt annorlunda ut. Vi vet
väldigt litet om hur framtidens arbetsplatser kommer
att se ut, men man kan ana att många av de tillkom-
mande jobben inte bygger på en traditionell relation
mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det blir mer av
kontrakt, mer av entreprenader, mer av konsulttjäns-
ter. Arbetstagare kommer långt ifrån alltid att vara
knutna till en och samma arbetsplats. Arbetstiderna
kommer att variera både vad gäller förläggning och
mängd. Vi vet att vi arbetstagare nästan aldrig kom-
mer att vara enkelt utbytbara, om vi någonsin har varit
det.
Det går som jag ser det inte att bita sig fast vid en
arbetsrätt som har allt mindre relevans på arbetsmark-
naden. Dagens arbetsrätt, herr talman, är som jag ser
det främst en rätt för dem som har arbete. Att arbets-
rätten diskuteras ganska ensidigt handlar om att de
som drabbas av arbetsrättens avigsidor inte har någon
röst i debatten. De människor som inte har fått jobb i
de företag som inte existerar eller de företag som inte
har utvecklats finns inte i de stora demonstrationstå-
gen. De som inte har kommit in på arbetsmarknaden
på grund av arbetsrätten vet kanske inte alltid vad
skälen till detta är. Jag menar att arbetsrätten är ett
sådant vanligt skäl.
I stället för att ordna arbetsrätten för att underlätta
för nya jobb fastnar regeringen i en diskussion om i
vilken turordning människor skall förlora jobbet. Det
görs samtidigt som antalet långtidsarbetslösa, alltså
personer som har varit utan jobb under minst två år,
ständigt ökar. När budgeten presenterades hade
147 000 personer varit arbetslösa under längre tid än
två år. Och bara under det senaste året, sägs det i
budgeten, har antalet ökat med 11 000 personer.
Det här borde få oss att fundera. Jag tror att ar-
betsrätten spelar roll. För det finns det också visst
belägg i forskningen. Långtidsarbetslösheten blir
lägre, man får en snabbare rotation bland dem som är
arbetslösa och det blir lättare för ungdomar att kom-
ma in på arbetsmarknaden.
Kristdemokraternas uppfattning är självfallet inte
att en förändring av arbetsrätten ensam kan lösa ar-
betslöshet och tillväxtproblem i Sverige. Men jag tror
att förändringar i arbetsrätten är en väldigt viktigt
pusselbit i den mosaik som fordras för att skapa ett
bättre klimat för företag och för företagande. Det som
till sist är det enda som ger jobb, trygghet och välfärd
är ju nämligen när enskilda människor anser det vara
mödan värt att starta ett företag, att anställa männi-
skor eller att utvidga ett företag som är befintligt.
Arbetsrätten tror jag spelar en roll i det samman-
hanget, men det fordras också åtgärder för att öppna
den privata tjänstesektorn och för att genomföra
skatteförändringar som uppmuntrar investeringar i
företag. Det handlar om avbyråkratisering, satsning på
forskning och andra åtgärder som måste till för att
bryta den förödande massarbetslösheten.
I det betänkande som vi nu diskuterar har social-
demokraterna slagit fast att utformningen av arbetsrät-
ten har betydelse för nyanställningar och nivån på
arbetslösheten. Det är ett ganska intressant konstate-
rande efter det resonemang som fördes under föregå-
ende period. Det gör man inledningsvis i betänkandet
där det heter att de förslag som regeringen har lagt
fram just syftar till att underlätta nyanställningar och
att minska arbetslösheten. Man konstaterar alltså att
arbetsrättslagstiftningen har betydelse för hur många
människor som saknar arbete. Då blir det en diskus-
sion om hur långt man skall gå i det här samman-
hanget.
Jag menar att socialdemokraterna inte har gått till-
räckligt långt för att ställa sig på de människornas
sida som saknar arbete i dag.
Vi kristdemokrater har i motioner föreslagit en
återgång till de regler som infördes av fyrpartirege-
ringen under den förra mandatperioden. Vi vill också
förlänga den maximala tiden för visstidsanställning
till 24 månader. Det vi vill komma åt är att många,
framför allt ungdomar, rutinmässigt sägs upp inför
sexmånadersdagen av sina anställningar. Många fler
skulle kunna få fotfäste på arbetsmarknaden om man
ostört kunde jobba upp till 24 månader på en arbets-
plats och skaffa sig den erfarenhet som det innebär att
ha ett arbete.
Vi tycker att det finns mycket goda skäl att tillsät-
ta en parlamentarisk utredning som får i uppdrag att
se över arbetsrätten och lägga fram förslag till en
arbetsrättslagstiftning för 2000-talet i den miljö som
jag tidigare har diskuterat med mycket stora föränd-
ringar på arbetsmarknaden och arbetsplatserna.
Det här betänkandet präglas, liksom Socialdemo-
kraternas politik plägar göra, i stora delar av ett tän-
kande som tar sin utgångspunkt i kollektivet, inte i
den enskilde. Det tar sig bl.a. uttryck i att man på
arbetsplatser som saknar kollektivavtal inte skall få
den rätt man har på annat håll, nämligen att sluta avtal
om avvikelser från anställningsskyddslagen. Att på
detta sätt sätta organisationer före individer är en
socialdemokratisk sjuka som vi känner igen från
många andra håll. Den överordnade instansen förvän-
tas begripa bättre än enskilda personer, som känner
problemen och förutsättningarna i detalj.
Vi kristdemokrater lutar oss mot den s.k. subsidi-
aritetsprincipen, som går ut på att man lägger besluten
på i vid mening lägsta möjliga effektiva nivå. Vi vill
alltså föra ned förhandlingsrätten så långt det är möj-
ligt och ge parterna på den lägre nivån det stöd och
den hjälp som behövs för att detta skall fungera.
Herr talman! Vi kristdemokrater står självfallet
bakom alla de kristdemokratiska reservationerna, men
jag nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall till
reservationerna 1, 6 och 30. Jag konstaterar också att
kammaren nu är betydligt mer välfylld än då jag bör-
jade mitt anförande.

Anf. 239 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Det har väl inte undgått någon att det
är lagen om anställningsskydd som nu behandlas i
kammaren.
Det förslag vi har att behandla innehåller några
olika delar. En del handlar om att förbättra vikariers
och deltidsanställdas situation på arbetsmarknaden
och berör i hög grad kvinnornas arbetsmarknad.
En annan del innehåller ett förslag som, tror vi,
innebär ökade möjligheter för äldre att få anställning
genom ett nytt sätt att tjäna in uppsägningstid.
En tredje del handlar om hur vi vill underlätta ny-
anställningar, och där ingår förslag om en ny anställ-
ningsform, kallad överenskommen visstidsanställning.
Företrädesrätten till återanställning kortas från
tolv till nio månader. I dag krävs att en central facklig
organisation godkänner eller träffar en överenskom-
melse om lokala avvikelser rörande de dispositiva
delarna i lagen om anställningsskydd. Förslaget inne-
bär att det i lagen inte anges på vilken nivå avtal om
avvikelser kan träffas genom kollektivavtal - i vissa
fall.
Bakgrunden till de förslag vi nu går fram med
finns delvis i den debatt om arbetsrätten och dess
betydelse som förts i denna kammare under många år.
Även inom socialdemokratin har denna debatt natur-
ligtvis pågått, formellt sedan 1990.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte 1991
en utredning under Anna-Greta Leijon, som efter
valet 1991 byttes ut. Utredningen gavs då nya direktiv
av den borgerliga regeringen. Bl.a. på basis av den
utredningen, men också på andra ideologiska grunder,
inledde den dåvarande borgerliga regeringen ett om-
fattande förändringsarbete, som till praktiskt taget alla
delar följde de krav som arbetsgivarsidan hade drivit.
Några av de besluten ändrade vi hösten 1994, efter
det att vi hade återkommit i regeringsställning. Det
gällde turordningsreglerna, blockad-, konflikt- och
vetorättsreglerna, som återställdes. Samtidigt deklare-
rade vi att arbetsrätten borde ses över och förändras,
och vi ställde våra förhoppningar till att parterna
själva skulle finna de lösningar tiden kräver. Den s.k.
Arbetsrättskommissionen tillsattes också.
Hur det sedan gick behöver jag väl knappast upp-
repa. Parternas positioner blev alltför låsta. Det är väl
ingen obekant att inför SAF:s krav, som väl närmast
kan beskrivas som sammanfallande med krav som
framförts av moderaterna i denna kammare, låstes
även fackets positioner.
De förslag vi nu går fram har vad gäller de delar
som har blivit kontroversiella ett enda syfte. Genom
möjligheter till ökat lokalt inflytande och genom den
nya anställningsformen, överenskommen visstidsan-
ställning, vill vi göra det lättare för företagen att an-
ställa. Framför allt vill vi göra det lättare för småföre-
tagare att våga prova möjligheten att anställa, och
ingen kan väl, med den höga arbetslöshet vi har i dag,
bestrida att det är bra att fler kan få ett jobb.
Reglerna för de redan anställda är och förblir
oförändrade, förutom de förbättringar som vi föreslår
för vikarier och deltidsanställda. Det är självfallet vår
förhoppning att de som har kunnat få ett arbete tack
vare den nya anställningsformen också skall kunna få
en fast anställning när de har fått visa vad de kan och
går för.
Till detta har sagts att lagen redan i dag i reglerna
för prov- och visstidsanställning ger de möjligheter
som behövs. Men vi vet samtidigt att många småföre-
tagare, och då särskilt enmansföretagare, tvekar inför
att göra sin första anställning. Vi vet att dessa företa-
gare - oftast felaktigt, men ändå - har upplevt regler-
na som svåra och att det har funnits en rädsla för att
göra bort sig och hamna i svårigheter. Detta gäller
särskilt för dem som tidigare inte har haft några an-
ställda. Samtidigt vet vi att sju av tio nyanställningar
sker i småföretag.
Den kritik som framförts under den tid då försla-
gen har behandlats skall naturligtvis respekteras, men
vi tycker att den ibland har blivit alltför onyanserad.
Det har framställts som att hela arbetsrätten håller på
att tippas ned i avgrunden. Detta antyds i Vänsterpar-
tiets motion, och det har som bekant även framförts
på annat sätt. Jag har fått ta del av de mest fantastiska
konstruktioner av hur illasinnade arbetsgivare nu
kommer att laborera för att över huvud taget undvika
att ha fast anställda i sin verksamhet. Kritiken har
främst gällt den nya anställningsmöjligheten, den som
kallas överenskommen visstidsanställning.
Enligt regeringens förslag är den nya anställnings-
formen försedd med vissa begränsningar. Det gäller
max fem anställda, minst en månads anställning och
längst 12 respektive 18 månaders anställning under en
treårsperiod. Självfallet skall för dem som anställs på
överenskommen visstidsanställning i övrigt gälla
samma villkor som för alla andra på arbetsplatsen.
Eventuella krav från arbetsgivare som strider däremot
är lika ogiltiga som vid anställning under andra for-
mer.
Utskottsmajoriteten utgår från att det stora flertalet
arbetsgivare kommer att använda den nya anställ-
ningsformen på ett seriöst sätt, men vi är medvetna
om att det kan finnas vissa risker för missbruk - detta
är ju en helt ny form. Även om denna risk kan vara
liten är det allvarligt om det förekommer, och vi har
definitivt inte avsett att den nya anställningsformen
skall gynna oseriösa arbetsgivares laborerande med
olika anställningsformer som ett konkurrensmedel.
Vi föreslår därför att det tillsätts en referensgrupp
med arbetsmarknadens parter samt Jämställdhetsom-
budsmannen. Gruppen skall kontinuerligt utvärdera
den nya anställningsformen och återkomma till riks-
dagen inom en treårsperiod och redovisa erfarenheter
och slutsatser beträffande den överenskomna visstids-
anställningen. Det här ger utskottet regeringen till
känna.
Vad gäller förslaget om ändringar i dispositivitets-
reglerna så att avtal kan träffas även på lokal nivå vill
jag understryka att det i hög grad ankommer på de
fackliga organisationernas egen arbetsordning hur
detta skall utövas. Förhandlingsrätt tillkommer lokal
facklig organisation enligt den definition som finns i
medbestämmandelagens § 6, om avtal inte anger
annat.
Hur den fackliga organisationen ordnas och verk-
samheten bedrivs beslutar varje fackförbund, precis
som tidigare. I flera fall, bl.a. beträffande möjligheten
att träffa avtal om annat än vad lagen föreskriver vad
gäller intjänad uppsägningstid, ligger dispositiviteten
kvar på den centrala nivån. Det skall vidare finnas
avtalsreglerade förhållanden på arbetsplatsen, anting-
en genom klar partstillhörighet eller genom s.k. hän-
gavtal.
Vad avser företrädesrätten till återanställning un-
derstryks i propositionen den AD-dom som säger att
det strider mot grunderna i anställningsskyddslagen
att helt avtala bort reglerna om företrädesrätt. Domen
äger giltighet vare sig avvikelser sker genom centralt
eller lokalt träffade kollektivavtal.
Självfallet gäller det för lagens alla dispositiva
delar att uppgörelser inte får strida mot grunderna i
lagstiftningen och mot god sed på arbetsmarknaden,
exempelvis vid överenskommelser om turordning vid
arbetsbrist.
Lagen föreslås nu i vissa fall inte ta ställning till
på vilken nivå disposiviteten kan utövas, vilket kan ge
möjligheter till ett större lokalt inflytande. Det mot-
svarar i stort sett vad som gäller redan dag, då för-
bunden på olika sätt har delegerat förhandlingsrätten
till den lokala nivån.
Den utpressningssituation som det har målats upp
att de lokala facken skulle hamna i är mot denna bak-
grund enligt vår mening överdriven.
Det skall understrykas att lika litet som det går att
tvinga en arbetsgivare att ingå avtal för förhållanden i
hans verksamhet, exempelvis om verksamhetens om-
fattning, går det att tvinga en lokal facklig organisa-
tion att ingå avtal som strider mot vad denna bedömer
som rimligt för sina medlemmar i förhållande till
grunderna i lagstiftningen.
Medbestämmandelagen ger i sådana lägen den
förhandlingsordning som parterna har att leva och
rätta sig efter, och den kvarstår ograverad då MBL i
den nu aktuella propositionen över huvud taget inte
berörs.
Herr talman! De förändringar vi nu genomför har,
utöver att stimulera särskilt småföretagare att anställa,
också ett annat syfte. Genom den uppgörelse som vi
socialdemokrater nu träffat med Centern förutser vi
att vi fått ett beslut på den enskilda arbetsrättens om-
råde som kan stå sig långt över tiden, och det är vik-
tigt att så kunnat ske.
De tre högerpartierna har i dessa frågor en annan
inställning. De vill, utöver de delar i vilka de accepte-
rat vårt förslag, återinföra den lag som gällde under
1994 - och för den delen gå längre än så efter den väg
Svenska Arbetsgivareföreningen pekat ut. Längst går
som vanligt Moderaterna. Särskilt understryker de
omsorgen om de små företagen och deras svårigheter
- och dessa finns förvisso. Men när det tar sig sådana
uttryck som framgår av Moderaternas motioner och
deras tidigare reservationer i riksdagen blir det avslö-
jande. Bara ett citat: "Det är inte rimligt att det skall
behövas juridisk expertis för att tolka och tillämpa
lagen."
För de flesta av oss är rätten till vårt arbete av
grundläggande betydelse i vår tillvaro. Det ifrågasätts
sällan att vi behöver få hjälp med speciell sakkunskap
och ibland även juridisk expertis i frågor som har
långt mindre betydelse för oss som medborgare. På
samma sätt kan det ibland behövas sådan hjälp i frå-
gor som rör oss i arbetslivet. Därför behövs lagar och
avtal. Därför behövs de fackliga organisationerna och
ibland deras ombudsmän - likaväl som arbetsgivaren
ibland behöver ha hjälp av ombudsmän från arbetsgi-
varorganisationen.
Men i särskilt den moderata världen är det så ord-
nat att det som gäller det grundläggande i vår tillvaro,
vårt arbete, skall ordnas så enkelt och okomplicerat
att vem som helst, bara man är företagare, skall vara
skickad att enväldigt hantera sådana frågor relativt
den anställde.
Inget visar väl bättre att när Moderaterna går i
spetsen och de andra hänger med - litet olika långt
när det gäller Folkpartiet respektive Kristdemokrater-
na - blir det arbetsgivarna som kommer att bestämma
i ett återtåg mot tiden för gamla § 32 - "fritt antar och
avskedar". Det är innebörden i det som Christel An-
derberg har sagt här i dag från denna talarstol, och till
vissa delar även Elver Jonsson och Kristdemokrater-
na.
Mot denna bakgrund, herr talman, tycker jag det
är utomordentligt tillfredsställande att vi nu har nått
en bred överenskommelse om lagen om anställnings-
skydd med ändringar som gör det lättare att anställa -
men inte att avskeda.
Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betän-
kande och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

Anf. 240 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Först vill jag ta upp etiketteringen.
Sten Östlund talar om de tre högerpartierna. Då vill
jag säga att det är lika oförsynt som att efter Sten
Östlunds försiktiga anförande kalla honom för socia-
list. Det liksom passar inte.
Men jag känner mig inte träffad av det här, Sten
Östlund, därför att vi tar avstånd inte bara från termer
som klasskamp utan också från det som socialdemo-
krater - och för all del också folk på den motsatta
kanten - har talat om: att välja sida. Från liberalt håll
ser vi inte detta som att spela på den ena eller den
andra planhalvan. Som politiker och lagstiftare har vi
att hitta balanspunkten mellan två intressen som na-
turligtvis i grunden inte utan vidare kan vara överens.
Det finns ett konstruktivt, när det är som bäst,
spänningsfält mellan arbetsgivare och arbetstagare
och deras organisationer, och det är inget fult i det.
För oss politiker gäller det att hitta ramarna för att de
skall kunna ha en långtgående frihet att avtala och
spänna musklerna.
Vi vill underlätta nyanställningar, säger Sten Öst-
lund. Utmärkt! Det är åt rätt håll. Och när han nu
försvarar förbättringarna och rör sig mittåt skulle jag
vilja säga: Rör er litet till, och ni är inne på liberala
marker! Ingen jämförelse i övrigt, men jag kan ändå
travestera detta med en ideologisk nyorientering och
säga: Det är bra, Sten Östlund! Efter de här applåder-
na tror jag att det är möjligt att fortsätta.

Anf. 241 STEN ÖSTLUND (s) replik:
Herr talman! Elver Jonsson tyckte inte om att jag
talade om de tre högerpartierna. Men ni har i alla fall
en gemensam reservation. Även i en motion under-
stryker ni betydelsen av att arbetstagaren och arbets-
givaren själva skall få träffa överenskommelser i
betydligt större utsträckning än vad som är möjligt i
dag på kollektivavtalsreglerade arbetsplatser.
Jag vill ställa en fråga till Elver Jonsson: Hur långt
är ni beredda att följa Moderaterna på den vägen?
Moderaternas modell är ju att kollektivavtalet bara
skall gälla om arbetsgivaren och den anställde kom-
mer överens om det, om de begär facklig medverkan
och att kollektivavtal skall gälla. I annat fall skall det
som arbetsgivaren och den anställde har kommit
överens om gälla. Det är inte svårt, för oss som har
haft att företräda anställda ute på arbetsplatserna, att
föreställa sig vad det kan innebära, nämligen en in-
gångslön som i regel skulle vara väsentligt annorlunda
och lägre än vad den är i dag. Det är min absoluta
övertygelse, inte minst i nuvarande arbetsmarknadssi-
tuation.
Jag skulle alltså vilja fråga Elver Jonsson: Hur
långt är ni beredda att gå med Moderaterna på den
vägen?

Anf. 242 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Först bara en synpunkt: Sten Östlund
talade tidigare om att en del tror att det nya som finns
i propositionen och betänkandet gör att man nu kan
laborera med olika anställningsformer, och han sade
då att det nog inte är möjligt.
Jag var inne på samma tema i mitt anförande. Jag
tror att det är en överdriven misstänksamhet. Men när
man samtidigt skall tillsätta en referensgrupp tror jag
att man exponerar den misstänksamhet som Sten
Östlund säger inte existerar.
Sedan kommer Sten Östlund med en retorisk frå-
ga: Hur långt är ni beredda att följa Moderaterna? Vi
följer inte, men vi ställer upp på det som Börje
Hörnlund föreslog riksdagen, det som vi fick riksda-
gens stöd för och som vi levde med ett tag. Det funge-
rade väl. Det fungerade så väl att när återställarna har
gjort sitt misslyckande är Sten Östlund, Socialdemo-
kraterna och regeringen på väg att flykta från det man
hade för sig på hösten 1994.
Så frågar Sten Östlund: Hur långt vill ni gå? Kan
man träffa fler överenskommelser? Javisst, det ligger
ju i det dispositiva och även i den liberala synen. Om
parterna kan komma överens skall vi som lagstiftare
inte i onödan lägga oss i.
Sten Östlund talade tidigare om att småföretagen
skulle få lättare att anställa. Det tycker vi är bra, men
det finns på några punkter en del att göra. Jag har
påtalat skadestånden, som tydligen var på gång men
som kom av sig.
Vi beklagar att turordningsfrågan inte finns med,
därför att, som jag sade i mitt anförande, vid flertalet
neddragningar finns det uppgörelser mellan parterna
om ett avsteg när det gäller turordningsreglerna.
Sedan är det den stora politiken som jag tycker
missar en hel del. Jag har nämnt sjuklönen som exem-
pel. Är det inte, Sten Östlund, ytterst en maktfråga
uppe i tunnluften bland dem som har den centrala
positionen? Lokalt tror jag att det här går att hantera
mycket bra.

Anf. 243 STEN ÖSTLUND (s) replik:
Herr talman! Det tror jag också, bl.a. därför att det
skall finnas ett centralt avtal som skall gälla på ar-
betsplatsen om man skall kunna tillämpa den lokala
förhandlingsrätten.
Sedan är det väl så, Elver Jonsson, men det är
möjligt att jag minns litet fel, att ni tycker att det är
rätt att man skall kunna komma överens på arbetsplat-
sen och är beredda att gå betydligt längre än vi är
beredda att göra, även i det enskilda fallet.
När det sedan gäller återställarna är de återställda.
De är inte tillbaka. Över huvud taget berörs inte med-
bestämmandelagen i det här förslaget och inte heller
turordningsreglerna. Det får man förhandla om för
dem som är tillsvidareanställda på precis samma sätt
som man har gjort tidigare. I det fallet har jag ingen
anledning att vara orolig för att det inte går att hantera
ute på arbetsplatserna. Hade det inte gått att hantera
hade vi väl inte haft den enorma arbetslöshet vi har i
dag.

Anf. 244 INGRID BURMAN (v) replik:
Herr talman! För två år sedan handlade en av de
första debatterna jag deltog i här i kammaren om
återställaren av arbetsrätten. Sten Östlund företrädde
då som nu utskottsmajoriteten, och vi kände både
Sten Östlund och jag att vi hade ett stort stöd av de
fackliga organisationerna när vi återställde arbetsrät-
ten. Sten Östlund fick då inte beröm av Folkpartiet,
vilket han får i dag.
Sedan dess har det gått två år och Socialdemokra-
terna och Sten Östlund har gått andra vägar. I dag tror
jag att jag är den enda här som faktiskt har stöd av de
fackliga organisationerna. Jag får väl låta det vara
osagt riktigt hur det är med det, men jag känner ett
enormt stöd från de fackliga organisationerna när jag
fortsätter att hävda löntagarnas behov av ett starkt
anställningsskydd. Det leder mig till att ställa två
frågor till Sten Östlund.
Motivet för den här förändringen är att göra det
lättare för småföretag att anställa. På vilket sätt är det
svårt i dag, särskilt när vi ändrar uppsägningsregler-
na? En småföretagare måste planera 30 dagar i för-
väg. Man anställer, sedan måste man motivera varför
man visstidsanställer och 30 dagar innan måste man
veta när anställningen tar slut. Vad är det för hinder
egentligen?
Min andra fråga är: Sten Östlund citerar AD:s
dom och säger att det är förbjudet att avtala bort före-
trädesrätten. Ja, och nu sänker Socialdemokraterna
från 12 månader till 9. Enligt AD får man inte avtala
den bortre. När är företrädesrätten en företrädesrätt?
Är det acceptabelt med en veckas företrädesrätt, fjor-
ton dagar eller var sätter Sten Östlund gränsen?

Anf. 245 STEN ÖSTLUND (s) replik:
Herr talman! Jag förstod inte riktigt Ingrid Bur-
mans sista fråga. Företrädesrätten kommer att vara 9
månader. Man kan i vissa fall avtala bort den på lokal
nivå, men jag anser nog inte att man kan avtala bort
företrädesrätten generellt. Det måste finnas motiv. På
samma sätt som det måste finnas motiv för att göra
undantag från turordningsreglerna, som man också
lokalt redan i dag oftast förhandlar om. Men det
måste finnas ett skäl till att man gör undantag från
turordningsreglerna. Det går inte att göra som i fallet
med flygbolagen, där det ena flygbolagets personal
blev ställd helt vid sidan. Man avtalade bort deras
anställningsskydd. Det får man inte göra. Det måste
finnas skäl och motiv till att man gör undantag.
Jag skulle vilja, om tiden räcker, citera vad jag sa-
de när vi debatterade den här frågan hösten 1994: "Vi
menar att det inte finns någon anledning att parterna
på arbetsmarknaden, som nu erbjuds ett avgörande
ansvar för det fortsatta utredningsarbetet och utveck-
lingen på området, skall ges andra utgångspunkter för
arbetet i förhållande till det som gällde under nära 20
år från 70-talets början till ingången av innevarande
år."
Det var ett av de främsta skälen till att vi återställ-
de arbetsrätten till exakt det som gällde tidigare. Vi
tog bort det som hade gällt 1994, med den förvänt-
ningen att man i Arbetsrättskommissionen skulle
kunna komma överens om en ny och bättre arbetsrätt.
Jag vill understryka att jag beklagar att det inte kunde
ske.

Anf. 246 INGRID BURMAN (v) replik:
Herr talman! Sten Östlund undvek att svara på min
fråga. Vad innebär de här förändringarna och hur
kommer de att göra det lättare för småföretagare att
anställa? Vad är problemet i dag? Är det att man
behöver motivera och förklara varför det skall vara en
visstidsanställning, eller är det att man måste ha en
planering på minst 30 dagar?
När det gäller företrädesrätten upplevde jag att
Sten Östlund använde AD:s dom som ett motiv för att
företrädesrätten även framgent är skyddad. Men mitt
problem, Sten Östlund, och många av Sveriges lönta-
gares, är att ni sänker antalet månader med företrädes-
rätt med motivet att det skall bli lättare att nyanställa.
Redan när ni sänker till 9 månader sorterar ni ut stora
grupper av bl.a. föräldralediga, som kommer att ha
svårt att reellt hävda sin företrädesrätt. Det här är ett
bekymmer. På vilket sätt har företrädesrätten varit ett
hinder för att nyanställa? Det önskar jag att Sten Öst-
lund reder ut, så att jag och fler med mig förstår.
Den nya formen av överenskommen visstidsan-
ställning innebär ju att arbetsgivarna inte behöver
förhandla, man behöver inte motivera varför man
visstidsanställer, man behöver inte gå in i dialog. Vi
behandlar löntagarna som en just-in-time-produkt som
kan hoppa in och ut ur arbetslivet utan något som
helst krav på de arbetsgivare som faktiskt tar männi-
skors arbetskraft i anspråk. Är det här en anständig
bild, Sten Östlund? I och med att vi tar bort avtal-
skravet också, slår vi faktiskt ut förhandlingsinstitutet
på lokal nivå. Är detta anständigt, Sten Östlund?

Anf. 247 STEN ÖSTLUND (s) replik:
Herr talman! Svaret till Ingrid Burman på frågan
varför man skall ha den överenskomna visstidsan-
ställningen är väl att det är en psykologisk spärr som
har funnits och som finns i dag. Visst är det påverkat
av skräckpropaganda från visst håll i det här samhäl-
let. Det vill jag också påstå. Vi fick omedelbart en
reaktion genom vissa undersökningar som gjordes
efter det att förslaget till lagrådsremiss hade lagts
fram. Den gav åtminstone vid handen att många före-
tagare tänkte prova att anställa om de fick den här
möjligheten. Är det så får vi prova detta som ett led
att komma till rätta med arbetslösheten. Det är natur-
ligtvis ingenting som tidigare har hindrat någon ar-
betsgivare från att anställa. Om man tillsvidareanstäl-
ler behöver man över huvud taget inte förhandla.
Det är min förhoppning att arbetsgivarna nu när de
får möjligheten att tillvidareanställa med en uppsäg-
ningstid på bara en månad under de första två åren
skall våga prova också den möjligheten. Den möjlig-
heten kan vi hjälpas åt att sprida kunskap om. Det är
en månads uppsägningstid som arbetsgivaren har att
iaktta. Därefter är han av med lönekostnaderna för
den han har anställt, om nu inte situationen är sådan i
företaget att han kan bevara anställningen.
När det sedan gäller niomånadersregeln är det helt
klart ett steg tillbaka. Jag har inget annat svar att ge
Ingrid Burman än det som står i propositionen, nämli-
gen att det i vissa lägen har gjort att arbetsgivarna inte
har börjat anställa så pass snabbt som de borde ha
kunnat göra.

Anf. 248 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Herr talman! Det var en sak som jag inte förstod i
Sten Östlunds anförande. Han sade någonting om att
det var väldigt avslöjande i moderaternas motioner att
vi skrev att det inte är rimligt att man skall behöva
anlita juridisk expertis för att förstå regelsystemen.
Det framgick inte vad det avslöjar om oss moderater.
Men Sten Östlund fick det att låta som om det var
något väldigt hemskt.
Vi lever i Krångelsverige, Sten Östlund. Jag har
säkert hundratals gånger hört människor säga: Jag
funderar på att starta eget. Men några anställda skall
jag jädrar i mig inte ha! Det är den allmänna inställ-
ningen hos människor som går i starta-eget-tankar.
Det är så svårt, och det är så krångligt.
Jag är själv jurist fast så rysligt gammal att jag re-
dan hade tagit min jurkand-examen innan de stora
arbetsrättsliga regelkomplexen kom på 70-talet. När
jag började i arbetsmarknadsutskottet och försökte
sätta mig in i arbetslagstiftningen - LAS, MBL och
allt det andra - tyckte jag att det kändes hur jag stång-
ade min panna blodig. Det är fullständigt obegripligt
och ogenomträngligt för en person som inte har fått
speciell skolning på området.
Tycker Sten Östlund och socialdemokraterna att
det är rimligt att ett sådant företag som EL-PER AB i
Gagnef skall behöva lägga halva sin årsomsättning på
att anlita juridisk expertis? Det blir ju dyrt om man
råkar göra sig skyldig till en förseelse mot MBL. Det
var fullständigt chockerande för mig som gammal
åklagare att upptäcka att om man begår en ringa för-
seelse mot en kvinnlig anställd enligt MBL kan det
rendera dubbelt så högt skadestånd som en grov
våldtäkt.

Anf. 249 STEN ÖSTLUND (s) replik:
Herr talman! Jag har inga kunskaper om påföljder
vid våldtäkt. Men den verklighetsbeskrivning som
moderaterna gör, och som ni har gjort mycket länge,
stämmer inte, Christel Anderberg. Det citat jag an-
vände i mitt anförande finns inte i den nuvarande
motionen eller i era reservationer. Det är hämtat från
tidigare framställningar av hur ni ser på arbetsrätten.
I grunden tycker ni att det skall vara så enkla reg-
ler på arbetsplatsen att vilken arbetsgivare som helst
skall praktiskt taget enväldigt kunna använda sig av
det regelverk som finns. Då blir det att man går tillba-
ka till 32 § i Svenska Arbetsgivareföreningens stad-
gar, dvs. arbetsgivaren som fritt antar och avskedar.
Det är min alldeles bestämda övertygelse.
Den skräckbild som ni målar upp från moderat
håll över hur infernaliska fackliga förtroendemän och
ombudsmän ställer till det ute hos våra småföretagare
är rent ut sagt en aning lögnaktig, Christel Anderberg.
Så är det i huvudsak inte. Jag har erfarenheter från
fackligt arbete på varven. Var det någonting som vi
var överens om så var det att vi behövde varandra.
Från avdelningen i Göteborg har jag den erfaren-
heten att det är fler arbetsgivare som ringer och frågar
våra ombudsmän om råd och dåd än vad det är med-
lemmar, närapå. Jag vill inte påstå att det är så. Men
det är väldigt många arbetsgivare som ringer till av-
delningen och ber om hjälp och råd ute på sina ar-
betsplatser, och det får de. Så är relationen i huvud-
sak.

Anf. 250 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Herr talman! Det är alldeles rätt uppfattat, Sten
Östlund. Vi moderater tycker faktiskt att regelsyste-
met skall vara så enkelt och lättbegripligt att var och
en som i övrigt har kvalifikationer att bli egen företa-
gare också skall kunna bli det.
Varven i Göteborg var ganska stora arbetsgivare
innan kostnadsbilden i Sverige började raka i höjden
så att människor måste avskedas. Där kunde man ha
juridiska staber som löste problemen. Men det kan
inte EL-PER AB i Gagnef ha, Sten Östlund. Det är
därför vi har en sådan brist på arbetsgivare i vårt land.
Varför är ni socialdemokrater så rädda för indivi-
duella avtal? I detta land behöver vi ännu inte fråga
facket till råds innan vi ingår äktenskap, börjar hoppa
fallskärm eller flyga till månen. Varför skall vi då inte
själva kunna förhandla med våra arbetsgivare - var
och en som tycker att han kan eller vill det?
Vi har aldrig sagt att vi skall förbjuda Sten Öst-
lund. Men däremot vill vi väldigt gärna inkräkta på
hans förhandlingsmonopol och därmed förknippade
privilegier. Vem är det ni kämpar för? I vems intresse
är det ni gör det, är det för era medlemmar eller för de
fackliga organisationerna?

Anf. 251 STEN ÖSTLUND (s) replik:
Herr talman! Det är bara att konstatera att vi be-
finner oss ganska långt ifrån varandra Christel Ander-
berg och jag i vår syn på hur tillståndet är på den
svenska arbetsmarknaden.
När det gäller individuella avtal är det inte så att
löntagarna i det här landet påtvingas den fackliga
verksamheten och kollektivavtalet som någon form av
tvångströja. I allt väsentligt tycker de att facket skulle
kunna vara betydligt fränare att företräda medlem-
marnas intressen än vad det faktiskt är. Det är ett av
de stora problemen.
Jag vet ett förslag som kanske också Moderaterna
omfattar. SAF driver att man skall ordna omröstning-
ar på arbetsplatserna om avtalen. Det var ett mycket
stringent krav inte minst från vänsterhåll så sent som
på 70-talet och på 80-talet. Jag tror nog att det var för
att man hade den uppfattningen att medlemmarna
ville ha mer krut i den fackliga verksamheten än vad
man upplevde.

Anf. 252 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag tror att detta är ganska plågsamt
för Socialdemokraterna och att det är det som förkla-
rar en del uttryck som Sten Östlund använde i sitt
inlägg när han talade om högerpartierna, osv.
Jag tror att om de fyra partier som var i regerings-
ställning under förra perioden hade lagt fram det
förslag som Socialdemokraterna lägger fram i dag, så
hade ordalydelsen varit ungefär likadan från Sten
Östlunds sida. Socialdemokraterna vill måla upp en
klyfta mellan sig och de övriga partierna för att påvisa
en skillnad. Att det finns skillnader råder det inget
tvivel om. Annars hade vi inte reserverat oss. Men det
handlar ju om att finna en rimlig avvägning mellan
det som kan sägas vara den anställdes trygghet och
företagens möjligheter att expandera och anställa nya
människor. I denna avvägning har ju Socialdemokra-
terna kommit en bit. Men jag skulle vilja gå ytterliga-
re en bit i förhållande till vad Sten Östlund vill göra.
Sten Östlund talar om att han tror att arbetsgivarna
är ansvarstagande och förnuftiga i de delar som han
vill ändra på. När vi säger att vi vill ändra på någon-
ting, heter det att vi går arbetsgivarnas ärenden. Jag
förstår att mina ord inte väger så tungt för Sten Öst-
lund, så jag skall återge vad chefredaktör Rolf Alsing
har sagt: Arbetsrätten behöver moderniseras. Lås-
ningen i frågan om turordningsreglerna är fullständigt
obegriplig. Reglerna måste vara flexibla och anpassa-
de efter dagens verklighet. Varför vågar ni inte ta
steget och låta arbetsgivarna undanta två nyckelper-
soner vid minskning av personalstyrka?

Anf. 253 STEN ÖSTLUND (s) replik:
Herr talman! Det senaste inlägget kan väl bara
bemötas med att på de punkter som exempelvis LO
trycker hårt på, anställningskyddet och arbetsrätten,
står man kvar även efter uppgörelsen med Centerpar-
tiet. När det gäller turordningsreglerna, återanställ-
ningsrätten och rätten att företräda medlemmarna vid
konflikter vill man inte ha några förändringar. De
frågor som har varit aktuella är vetorättsreglerna,
konfliktreglerna och turordningsreglerna. Vi förändrar
dem inte i dag utan gör ändringar på några andra
punkter.
Sedan är det klart att vi gärna hade sett att över-
enskommelserna hade blivit bättre. Det är mycket
troligt att det hade kunnat bli mycket bättre, om par-
terna hade kunnat komma överens i arbetsrättskom-
missionens hägn. Men nu gick inte det. Då är situatio-
nen bekymmersam med den höga arbetslösheten som
inte vill ge vika. Vi har anledning att tro att en del,
särskilt mindre arbetsgivare och enmansföretagare
som skulle kunna anställa, backar inför att ta det ste-
get. Därför vill vi underlätta för dem.

Anf. 254 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! Vad jag ville visa på var att utskottet
i sitt betänkande säger att man genomför vissa för-
ändringar eller, om man så vill, liberaliseringar i ar-
betsrätten för att underlätta för företag, för att ge fler
människor arbete och för att minska arbetslösheten.
Det handlar då om att genomföra vissa förändringar.
Socialdemokraterna har tagit vissa steg, och jag tror
att det blir ytterligare steg så småningom. Jag skulle
vilja se ytterligare åtgärder, eftersom jag tror att det är
nödvändigt för att minska den massarbetslöshet som
Sverige har drabbats av.

Anf. 255 STEN ÖSTLUND (s) replik:
Herr talman! Ja, Göran Hägglund, det är väl där
gränsen går mellan er och oss.
Vi hoppas nu att vi har träffat en överenskommel-
se som skall stå sig stabilt över tiden. Det kommer att
göras en utvärdering av den överenskomna visstids-
anställningen under tre år. Sedan får vi väl se vad som
skall göras.
Arbetsrätten och lagen om anställningsskydd har
betydelse för sysselsättningen. Som här har sagts av
Ingrid Burman visar ju forskning och studier på om-
rådet att en stark arbetsrätt inte har den negativa bety-
delse för sysselsättningen som Svenska Arbetsgivare-
föreningen och de borgerliga partierna brukar fram-
hålla.

Anf. 256 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Den nuvarande arbetsrättsliga lag-
stiftningen härstammar från första hälften av 70-talet.
Lagstiftningen återspeglar förhållanden på och erfa-
renheter av arbetsmarknaden på 50- och 60-talen.
Med tanke på den enorma förändring som har
skett i samhället sedan dess, inte minst på arbets-
marknaden, är det helt naturligt att det finns ett stort
behov av modernisering av den arbetsrättsliga lag-
stiftningen. Ett genomgående tema under hela den tid
som arbetsrätten har fungerat är att framför allt små-
företagen har upplevt den som svårtillämpad och
krånglig. Det är ganska naturligt, då den i första hand
är anpassad till de stora företagens förutsättningar.
Fyrklöverregeringen genomförde under förra
mandatperioden ett antal förändringar i arbetsrätten.
Dessa förändringar var, tycker jag, bra och välmotive-
rade. Men efter valet 1994 och det därpå följande
regeringsskiftet valde den nyvalda socialdemokratiska
regeringen att med stöd av Vänsterpartiet göra en
återställare även på detta område och den reformerade
arbetsrätten återfördes till det gamla. Samtidigt insåg
dock regeringen behovet av att modernisera arbetsrät-
ten. Arbetsmarknadens parter fick därför i uppdrag att
själva söka finna lösningar på de problem som fanns.
Parterna misslyckades att ta detta ansvar och därmed
var frågan tillbaks på det politiska ansvarsområdet.
Centern och regeringen har gemensamt utarbetat
förslaget till en reformerad arbetsrätt. Jag tycker att
förslaget är en bra avvägning av de naturligt motstå-
ende intressen som finns på arbetsmarknaden. Arbets-
rätten måste ha en ändamålsenlig utformning och vara
en rimlig avvägning mellan löntagarnas behov av
skydd mot godtyckliga och diskriminerande beslut
och företagens behov av att kontinuerligt kunna an-
passa sin organisation och sin arbetsstyrka till föränd-
rade förutsättningar och behov. De arbetsrättsliga
reglerna skall dessutom vara utformade på ett sådant
sätt att de inte försvårar för företagen att expandera
eller nystarta.
Kritiken mot det nu föreliggande förslaget är hård,
både från de fackliga organisationerna och från ar-
betsgivarna. Kritiken är också hård från den yttersta
högern representerad av Christel Anderberg här i dag
och den yttersta vänstern representerad av Ingrid
Burman. Det gör att jag stärks i min uppfattning att vi
har lyckats finna en rimlig och bra balanspunkt mellan
dessa motstående intressen.
För Centerpartiet har en förändrad och förenklad
arbetsrätt inte handlat om att ta ställning för den ena
eller andra parten på arbetsmarknaden. Den makt-
kamp som främst SAF och LO är inblandade i är
förlamande för chanserna att skapa nya jobb och har
alltför länge blockerat förbättringar för småföretagen.
I stället har vi vägletts av en ambition att sänka
trösklarna för de arbetslösa, de som står utan jobb, att
komma in på arbetsmarknaden.
De viktigaste förändringar som nu sker i lagen om
anställningsskydd är för det första att det blir en rejäl
förenkling när det gäller att nyanställa genom den
överenskomna s.k. visstidsanställningen. Inte minst i
små, expanderande företag kommer den nya anställ-
ningsformen att möjliggöra fler jobb. Företagarna kan
utan onödig byråkrati anställa fem personer upp till
tolv månader och nya företag upp till 18 månader.
För det andra handlar det om ökad flexibilitet för
företagen genom kortare tid med rätt till återanställ-
ning, nio månader i stället för tolv. I dag är tolvmåna-
dersregeln ett hinder både för företagen och för den
som sägs upp på grund av arbetsbrist. Vid förnyat
behov av arbetskraft, men kanske med en annan kom-
petens, snabbas nyanställning nu på, och för den ar-
betslöse ökar incitamentet att vara aktiv i stället för att
kanske vänta på chansen till återanställning.
För det tredje handlar det om decentraliserat an-
svar och inflytande genom utökad möjlighet att sluta
lokala kollektivavtal. Den genomgående kommenta-
ren från många, både löntagare och företagare, är att
om bara samarbetet får hanteras lokalt, så skall det
ske smidigt. Jag tror därför att disposiviteten i lagen,
som nu ökar, är viktig.
För det fjärde innebär förändringarna en kraftfull
jämställdhetssatsning genom en stärkt ställning för de
deltidsarbetande och för vikarierna. Det är till över-
vägande delen kvinnor som befinner sig i dessa posi-
tioner.
För det femte innebär detta en stärkt konkurrens-
kraft för den äldre arbetskraften genom förändrade
uppsägningstider.
En förändrad arbetsrätt löser inte de svåra syssel-
sättningsproblem vi har i vårt land. Arbetsrätten är
dock en viktig pusselbit för att skapa ett positivt före-
tagsklimat, vilket är det enda som i grunden hjälper
för att skapa nya arbetstillfällen. Det kan knappast
vetenskapligt beläggas vilken betydelse den nya ar-
betsrätten får för företagandet och för att få fram fler
jobb. Däremot kan jag hänvisa till många kontakter
bland både företagare och anställda. Man säger enty-
digt att den arbetsrätt vi hittills har haft, har utgjort ett
hinder för fler jobb.
Jag vill också reagera på en del av de väldigt
kraftiga överdrifter som har förekommit i debatten
inför dagens riksdagsbeslut. Det har varit brev, artik-
lar, annonser, tal osv. Jag måste säga att jag väldigt
många gånger inte känner igen det förslag som ligger
på riksdagens bord när jag lyssnar på i första hand
olika fackliga företrädare. Man får ibland intrycket att
vi skulle vara på väg att återgå till slaveri i vårt land.
I en påkostad tidning från LO kan man t.ex. läsa
rubriker som: Löneskillnaderna kommer att öka,
Daglönearbetet kommer tillbaka, Dåligt blir sämre,
Facket behövs inte, säger regeringen osv. I ett brev
som kom häromdagen från Hotell- och restaurangan-
ställdas förbund i Västerås uppmanar den lokale om-
budsmannen: Försämra inte de möjligheter vi har i
dag att kräva mänskliga rättigheter på våra arbetsplat-
ser! Jag ställer mig onekligen frågan om vi verkligen
har studerat och läst samma förslag till ny lagstiftning.
Handelsanställdas förbunds ordförande Kenth
Pettersson anser att det bara är han och de övriga
centrala funktionärerna som begriper vad som är bra
och dåligt för de enskilda medlemmarna. Därför har
han nu drivit igenom en stadgeändring som innebär
att de lokala fackklubbarna fråntas sin förhandlings-
rätt. Så talar maktens arrogans!
Jag är för min del övertygad om att människor lo-
kalt ute i landet är fullt kapabla att föra sin egen talan
och veta vad som är bäst för dem själva, för arbets-
kamraterna och för situationen på det egna företaget.
Kenth Pettersson medger också i en artikel i tid-
ningen Expressen att den stadgeändring man har ge-
nomfört inom Handelsanställdas förbund är ett försök
att sabotera riksdagens beslut. Då måste jag säga att
jag blir litet bekymrad för hur man ser på den repre-
sentativa demokratin. Även en förbundsordförande i
Handels måste lära sig att respektera demokratiskt
fattade beslut i Sveriges riksdag, oavsett om han gillar
dem eller inte.
Sedan vill jag övergå till huvudkravet i Modera-
ternas, Folkpartiets och Kristdemokraternas reserva-
tion om att vi skall återgå till 1994 års arbetsrättsliga
lagstiftning. Ett av de stora problem vi har upplevt
under senare år, är den ständiga återställarpolitiken.
Jag och de andra representanterna från den f.d.
fyrklöverregeringen, var oerhört kritiska mot Social-
demokraternas återställarpolitik efter valet 1994. Vi
är alla överens om att det är olyckligt att med skiftan-
de majoriteter återställa, återställa återställare osv.
Därför är det inte särskilt långsiktigt konstruktivt att
nu bara kräva en återställare, en återgång till 1994 års
regel.
Vi måste i stället se till att hitta de politiska ma-
joriteter som finns för att skapa regelverk som kan
hålla över tiden, så att parterna på arbetsmarknaden
vet vad som gäller. Vi får inte sitta och tjuvhålla och
jäklas med varandra och hoppas att det efter nästa val
skall bli en ny majoritet som återställer vad den tidi-
gare har åstadkommit. Det är ingen konstruktiv politik
inför framtiden. Det är därför vi från Centerns sida
har medverkat till att hitta en uppgörelse med rege-
ringen kring arbetsrätten. I dessa delar, när det gäller
lagen om anställningsskydd, har vi nu en stabil poli-
tisk majoritet. Nu vet parterna att det här kommer att
gälla för lång tid framöver.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att mo-
derniseringen av den arbetsrättsliga lagstiftningen har
inriktats på att skapa bättre förutsättningar för fler
jobb, lägre trösklar för nyanställning, decentralise-
ring, förenkling och en rejäl jämställdhetssatsning.
Det är det som kännetecknar den här uppgörelsen
mellan Centerpartiet och regeringen. Dessutom gyn-
nar de allra flesta av förändringarna i första hand de
små och medelstora företagen. Jag tycker, herr tal-
man, att det här är ett bra förslag, och jag yrkar därför
bifall till arbetsmarknadsutskottets hemställan i det
aktuella betänkandet.

Anf. 257 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Fru talman! Jag hälsade tidigare i dag på den förre
arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund. Han var
inte inne i kammaren så värst länge, och det förstår
jag. Jag undrar vad han tycker om att hans eget parti,
med Elving Andersson i spetsen, nu hjälper Social-
demokraterna att riva upp mycket av det som han lade
ned arbete och kraft på under sin period. Man förrå-
der de ideal som vi arbetade för tillsammans under
den borgerliga regeringsperioden.
Jag kan försäkra Elving Andersson att vi på den
"yttersta högerkanten", som han vill kalla det, också
har som målsättning att det måste finnas en rimlig
balans mellan parterna på arbetsmarknaden. Vi är
fullständigt övertygade om att en hållbar ekonomisk
utveckling förutsätter ett gott och anständigt samar-
betsklimat mellan arbetsgivare och anställda.
Men det har ju uppstått en obalans, Elving An-
dersson. Conny Persson på EL-PER AB i Gagnef satt
ensam som arbetsgivare och företrädde tre anställda.
Mot sig hade han ett helt koppel med proffsförhandla-
re som skulle tvinga honom att behålla en butiksan-
ställd när de i själva verket var en el-installatör bola-
get behövde för sin fortsatta överlevnad.
Kan Elving Andersson ha någon förståelse för att
han tyckte att han blev utsatt för otrygghet och för
godtyckliga och diskriminerande beslut?

Anf. 258 ELVING ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag har ganska ingående diskuterat det
här förslaget med förrförre arbetsmarknadsministern
Börje Hörnlund, så jag vet ganska väl vad han tycker.
Christel Anderberg, vem förråder vad? Modera-
terna har ju fullständigt övergett den politik som vi i
fyrklöverregeringen stod för när det gällde arbetsrät-
ten. Nu heter det att man till nöds kan acceptera det
här som ett litet steg, men sedan skall man vandra
långt ut. Skall vi ha en sorts Vilda Västern-situation
på svensk arbetsmarknad?
Jag vill nog påstå att den som mest brutalt har
lämnat fyrklöverrregeringens positioner är Christel
Anderberg - inte jag och inte heller Centern.
Christel Anderberg säger att Centern nu hjälper
Socialdemokraterna med att riva upp fyrklöverrege-
ringens arbetsrätt. Det är inte sant. Det gjorde ju So-
cialdemokraterna tillsammans med Vänstern hösten
1994. Det var då man gjorde återställaren. Nu ser vi
till att en ny och modern arbetsrätt skapas som inne-
bär, tror jag, att det på ett ganska bra sätt går att hitta
den balanspunkt som jag tidigare försökte beskriva.
När det gäller den arbetsplatssituation som Chris-
tel Anderberg nyss beskrev vill jag säga att jag har
stor förståelse för att arbetsgivaren upplever sig vara i
underläge i omnämnda situation. Det gäller då den
nuvarande arbetsrättslagstiftningen, om jag förstått
saken rätt. I och med det förslag som ligger nu på
riksdagens bord blir det rätt stora förändringar.

Anf. 259 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara upplysa Elving Anders-
son om att Moderaterna inte alls har förändrat sin
politik vare sig på det här området eller på något
annat område. Vi har i stället vidareutvecklat vår
politik - till skillnad från Centern som har vänt
180 grader.

Anf. 260 ELVING ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte hur jag skall kommentera
det som nyss sades. Jag kan bara konstatera att det i
så fall är en våldsam vidareutveckling, där man vän-
der på många av de principer som vi i fyrpartirege-
ringen blev överens om. Huvudregeln borde vara att
vi har kollektivavtal och ordnade regler på svensk
arbetsmarknad. De principerna var vi överens om. Nu
vänder Moderaterna de principerna fullständigt ryg-
gen. Om Christel Anderberg vill kalla det för en vida-
reutveckling av idéerna är en sak. Det må vara upp till
er själva att sätta en etikett på det. Men kom inte och
sätt etiketten på Centerns position i dagsläget i förhål-
lande till regeringen att vi har förrått något som vi
tidigare gemensamt stod för, för det är inte sant.

Anf. 261 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att gratulera Elving
Andersson. Jag tycker faktiskt att han i och med det
här förslaget har fått igenom väldigt mycket av den
borgerliga arbetsrättspolitiken. Jag vill också tacka
Elving Andersson. Han har verkligen förmåga att tala
klarspråk. Vad Elving Andersson sade här i talarsto-
len var ju att förändringen i fråga om företrädesrätten
och minskningen av tolvmånadersregeln har kommit
till för att arbetsgivare lättare skall kunna ersätta
människor som har bristande kompetens med sådana
som har en ny och fräschare kompetens. Tack för det
klarspråket! Jag tror att vi alla är betjänta av just
sådana tydligheter.
Sedan har jag en fråga till Elving Andersson: Hur
kan det här förslaget beskrivas som en kraftfull jäm-
ställdhetssatsning? Bl.a. JämO har ju pekat på att den
försämrade företrädesrätten gör att kvinnor slås ut.
Det gör också den lokala avtalsrätten. JämO säger
dessutom att de fackliga förbunden centralt är bättre
grindvakter när det gäller jämställdheten. Vi vet ju att
detta ger ökade möjligheter till visstidsanställningar
och missgynnar kvinnor och kvinnors anställnings-
villkor. Har Elving Andersson inte läst det yttrandet?
Har han inte tagit del av alla konsekvenserna här?
Visserligen saknas i hela förslaget varje form av jäm-
ställdhetsanalys, vilket i sig är en brist. Men att gå så
långt som att beskriva det här som en kraftig jäm-
ställdhetssatsning är något som jag skulle vilja att
Elving Andersson kommenterade.

Anf. 262 ELVING ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Den vikariatsituation som i dag råder
beskrivs ibland som ett vikariatträsk - inte minst inom
den offentliga sektorn, inom vården. Människor, i
första hand kvinnor, får ju där år ut och år in gå på det
ena vikariatet efter det andra utan att ha chans till ett
ordentligt jobb. Vidare gäller det deltidarna och deras
möjligheter till företräde till mertid. Här har vi ett
typiskt kvinnoperspektiv på dessa förändringar. Det är
ingen tillfällighet att fackförbund som t.ex. Kommu-
nal, som ju domineras av kvinnor, länge har krävt den
här typen av förändringar.
Jag har litet svårt att förstå resonemanget om att
t.ex. den lokala förhandlingsrätten missgynnar kvin-
nor. Detta centralistiska elittänkande är mycket van-
ligt hos Vänstern. Det är bara centralt, i toppen på de
fackliga organisationerna och möjligen också här i
riksdagen som man begriper vad som är bäst för
människor. Så fort vi släpper något lokalt och männi-
skor i samverkan lokalt ute på företagen skall för-
handla fungerar ingenting längre. Jag tror att männi-
skorna ute på arbetsplatserna är lika måna om, och
begriper, jämställdhetspolitik precis lika bra som
Ingrid Burman och jag. Jag vågar ge dem chansen att
ta det ansvaret.

Anf. 263 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Elving Andersson och jag har samma
syn på vikariaten. När det däremot gäller de direkta
försämringar som det här betänkandet innehåller just
på jämställdhetsområdet - där det ju handlar om före-
trädesrätten, om den lokala avtalsrätten och om ökade
möjligheter till visstidsanställningar - skulle jag öns-
ka mer utvecklade kommentarer.
Låt oss titta på den lokala avtalsrätten. Det är inte
bara jag som gör sådana påståenden som jag gör. Man
har ju utrett vad som händer när lokala avtalsturlistor
tecknas. Gravida och kvinnor i fertil ålder ställs åt
sidan. Det finns forskning på detta område. Elving
Andersson med sitt stora intresse för jämställdhetsfrå-
gor borde känna till det.
Vidare gäller det detta med fackföreningen och
maktens arrogans - Kenth Pettersson, såvitt jag för-
står. Jag tror att Elving Andersson behöver fundera
litet grand över vad det innebär att tillhöra en fackfö-
rening. Varje månad bekräftar man sitt medlemskap
med ganska mycket pengar. Det kostar minst 100 kr i
månaden, ibland 200 kr, att vara medlem, att just vara
företrädd. Det finns en demokratisk ordning, företrä-
desrätt, i den fackliga organisationen. Detta bekräftar
varje medlem varje månad med mycket pengar. Du
och jag däremot är demokratiskt valda. Ingen bekräf-
tar oss förrän 1998. Detta tror jag att man skall beakta
och ta till sig när man funderar över de fackliga or-
ganisationerna och den representativa demokrati som
både Elving Andersson och jag försvarar.

Anf. 264 ELVING ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Det är bara att konstatera att Ingrid
Burman, jag och tydligen också Kenth Pettersson har
helt olika tilltro till den lokala nivån. Jag har stor
tilltro till den lokala nivån. Jag tror att de enskilda
människorna i samverkan i lokala fackklubbar ute på
företagen klarar det här på ett utmärkt sätt. Det gäller
då även att tillgodose sina intressen, beakta rimliga
jämställdhetsaspekter osv. Vi har alltså olika tilltro till
den lokala nivån. Min tilltro till människorna i sam-
verkan lokalt ute på företag eller på andra ställen är
alltså mycket stark - till skillnad från hur det är med
Ingrid Burmans.

Anf. 265 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Först ett konstaterande och sedan två
frågor.
Elving Andersson argumenterar på ett märkligt
sätt här. I normala fall berömmer man sig av att ha
fått god uppslutning bakom ett förslag som man pre-
senterar. Men här konstateras det att eftersom alla är
emot har vi nog rätt.
Sedan till mina två frågor. Den första frågan är: Är
detta den arbetsrätt som Centern i dag anser vara den
som småföretagen behöver nu och för framtiden? Jag
gör min tolkning utifrån vad Elving Andersson sade
om att vi inte skall se några förändringar på det här
området, utan här skall råda - för att använda ett
populärt ord - stabilitet för framtiden.
För tids vinnande skall jag avstå från att ställa min
andra fråga.

Anf. 266 ELVING ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag skall försöka svara lika kort som
Göran Hägglund ställde frågan.
Det är naturligtvis så att om vi från Centerns sida
själva hade utformat den här arbetsrätten hade den
sett annorlunda ut. Den hade också sett annorlunda ut
om den socialdemokratiska regeringen själv hade
utformat den. Men vi har båda tyckt att det har varit
väsentligt att skapa just stabilitet och långsiktiga spel-
regler, och då får man ge och ta. Det var precis sam-
ma sak som vi fick göra på fyrpartiregeringens tid -
då fick vi också ge och ta för att bilda majoriteter. Det
har vi gjort nu också.
Vi står till fullo bakom det förslag som vi har
kommit överens om.

Anf. 267 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Skall man alltså tolka det som att
denna kompromiss i dag är inlemmad i Centerns poli-
tik, och att detta är Centerns politik när partiet självt
formulerar den?
Fråga två: Skulle Elving Andersson i korta ordalag
vilja beskriva den arbetsrätt som Centern företrädde
före 1991 års val?

Anf. 268 ELVING ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Historiska tillbakablickar skall vi kan-
ske försöka hitta ett bättre valt tillfälle för att ägna oss
åt än när kammaren är i tidsnöd.
Den överenskommelse som vi har gjort med rege-
ringen kring arbetsrätten står vi bakom. Vi tycker att
det är ett bra förslag, och vi kommer inte att kortsik-
tigt medverka till att det rivs upp och förändras.

Anf. 269 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! 1995 återställde Socialdemokraterna
de borgerliga förändringarna i arbetsrätten. Regering-
en utgick ifrån att parterna på arbetsmarknaden måste
ges en chans att själva förnya arbetsrätten. Proposi-
tionen var då en viktig signal om att de förändringar
som var motiverade att göra skulle inledas från lik-
ställda utgångspunkter. Som alla nu vet lyckades inte
den tillsatta Arbetsrättskommissionen enas om kon-
kreta förändringar. Men man lyckades med något
annat, nämligen att visa hur viktigt det är att långsik-
tigt lösa frågan och skapa stabila spelregler.
Regeringen kan inte blunda för att arbetsrättsfrå-
gan har diskuterats utan framgång alltför länge. Vi
kan inte fortsätta riskera att återställandet blir det
enda som är stabilt. Det tjänar ingen på, varken an-
ställda eller företagare. Alla behöver stabila spelreg-
ler. Alla behöver trygghet. Det är därför regeringen
har gjort denna uppgörelse med Centern. Vi hoppades
i det längsta att parterna själva skulle komma överens
om nya, moderna och stabila regler. När det inte blev
så kom frågan och ansvaret tillbaka till regeringen och
riksdagen.
Regeringen kan inte heller blunda för att arbets-
lösheten är vårt största samhällsproblem. Långt över
300 000 människor är öppet arbetslösa. Antalet män-
niskor som får allt svårare att få fotfäste på arbets-
marknaden har ökat, och allra svårast är det för de
unga. Regeringens förslag till ny arbetsrättslagstift-
ning halverar ingen arbetslöshet, men vi vet att för-
enklingar i anställningsformerna som gör det lättare
att anställa människor skyndar på skapandet av nya
jobb vid en konjunkturuppgång. Förändringar behövs
som gör det lättare för framför allt små företag att
växa. Vi har velat åstadkomma det utan att luckra upp
grunderna i anställningsskyddet.
Regeringen får inte blunda för att arbetsmarkna-
den har förändrats och att reglerna måste anpassas till
nya villkor. Det spelar ingen roll vilken av arbets-
marknadens parter som vi lyssnar på. De säger samt-
liga att reglerna måste anpassas till en ny verklighet,
men fack och arbetsgivare pekar delvis på olika lös-
ningar. Jag är övertygad om att samtliga ställer upp på
beskrivningen av att konkurrensen har hårdnat, att
kraven på flexibilitet har ökat, att informationstekni-
ken har utvecklats, att arbetsformerna har förändrats
och att internationaliseringen har fördjupats. Det är
helt enkelt ett annat arbetsliv nu än det var när lag-
stiftningen kring arbetsrätten i stora stycken kom till.
Både företag och anställda upplever allt snabbare
förändringar och ökad otrygghet, och lagstiftningen
måste ta hänsyn till detta.
Regeringen får heller inte blunda för att kvinnor
har en utsatt situation på arbetsmarknaden. Den om-
fattande deltidsarbetslösheten är till stora delar ett
kvinnoproblem, likaså det omfattande missbruket av
rullande vikariatsanställningar. Sammantaget rör det
sig om hundratusentals kvinnor - och förvisso några
män - vars situation på arbetsmarknaden nu förbättras
med regeringens förslag.
Jag skall snart kort kommentera förslagets delar,
men innan dess vill jag peka på de delar av lagen som
vi inte har rört. Det är viktigt, tycker jag, för att få
distans till höstens debatt om förslaget.
Regeringens förslag bevarar anställningsskyddsla-
gens fyra viktiga grundpelare. Vi bevarar kravet på
saklig grund för uppsägning, vi rör inte turordnings-
reglerna, vi bevarar tillsvidareanställning som den
normala huvudsakliga anställningsformen och vi
bevarar rätten till återanställning.
Med anledning av detta vill jag vända mig till
Ingrid Burman och Vänsterpartiet. Ni hävdar att re-
geringen nu, med hjälp av Centern, för en högerpoli-
tik. Jag tycker att ni skall läsa Moderaternas partimo-
tion mycket noggrant en gång till. Lyssna på vad
Christel Anderberg och Moderaterna säger här i dag,
inte för att ta till er det som sägs, men för att förstå
vad som verkligen är högerpolitik. Det är deras politik
som kan bli alternativet om vi inte löser frågan lång-
siktigt.
Jag är lättad över att moderaterna är så tydliga i
sin politiska ambition på det arbetsrättsliga området.
Det blir enklare på det viset. Det som förs fram i
deras partimotion är inga små justeringar av arbetsrät-
ten för att anpassa den till ett förändrat arbetsliv.
Deras alternativ är i stort sett att avveckla anställ-
ningsskyddet. Det gör det betydligt enklare att förkla-
ra den avgrund som skiljer regeringen från Modera-
terna i denna fråga.
Ingrid Burman! Gudrun Schyman sade i en artikel
i Aftonbladet nyligen - Ingrid Burman sade det också
nyss i denna kammare - att denna dag är en sorgedag
för arbetarrörelsen. Vad skulle de då säga om Mode-
raternas förslag, som presenterats här i dag, varit
verklighet? När jag läste Gudrun Schymans artikel,
och när jag lyssnade på Ingrid Burman här i dag, kom
jag att tänka på berättelsen om vallpojken som ropade
att vargen kom. När sedan vargen verkligen kom var
det ingen som trodde på honom.
Till Christel Anderberg och Moderaterna vill jag
ställa följande fråga: Har ni inte tagit del av den se-
naste tidens arbetsmarknadsforskning? Det finns inget
stöd i den för er politik. Ni hittar inga argument där
för att lägga LAS i malpåse. Det kommer inte fram
fler jobb bara för att det blir enklare att säga upp
människor. Tvärtom kan det leda till att nödvändiga
investeringar i utbildning och kompetensutveckling
minskar.
Anställningstrygghet ger kreativa och ansvarsta-
gande anställda. Godtycke ger det inte.
Fru talman! Regeringen vill därför göra det lättare
att anställa men inte att säga upp anställda. Det är den
avgörande skillnaden mellan oss och Moderaterna.
Den nya anställningsform som regeringen föreslår,
överenskommen visstidsanställning, kommer att inne-
bära en snabbare ökning av antalet nya jobb, främst i
den privata sektorn. De nya uppsägningstider som
regeringen föreslår kommer att göra det enklare för
äldre arbetslösa att få jobb, utan att äldre med jobb får
ett sämre skydd.
Förslaget innebär också att det blir enklare och
mindre riskabelt att erbjuda tillsvidareanställningar.
Det blir effekten av att uppsägningstiden blir en må-
nad under de första två åren av en anställning.
Samtidigt som regeringen föreslår en förkortning
av företrädesrätten till återanställning skall det också
bli lättare att kvalificera sig till denna rättighet. Det
gör vi genom att anställda föreslås kunna räkna in
tillfälliga anställningar under tre år, i stället för som
nu under två år. Det främjar anställningstryggheten
för bl.a. tillfälligt anställda.
Den ökade möjlighet till lokala kollektivavtal som
regeringen föreslår är en anpassning till rådande
praxis. Redan nu har de flesta LO-förbund lagt ut
rätten att förhandla om turordningsfrågorna lokalt. Jag
utgår från att man har gjort det därför att det fungerar
bra.
Regeringens förslag är neutralt till avtalsnivån och
tvingar inte parterna att teckna avtal lokalt. Men vi
ställer ett viktigt krav i vårt förslag till ny lag, och det
är att det skall finnas ett avtal mellan en arbetsgivare
som omfattas av centralt avtal och en facklig motpart.
På vilken nivå parterna sedan väljer att hantera detta
lägger sig inte lagen och regeringen i.
Slutligen vill jag lyfta fram de två förslag som jag
som jämställdhetsminister är mest glad över. Det är
för det första den rätt till förtur för deltidsanställda
som regeringen föreslår. Det förbättrar de deltidsar-
betslösas situation avsevärt. För första gången har en
svensk regering vågat sig på denna förändring. Och
den har varit eftertraktad - tro mig! Vi stärker de
deltidsarbetslösas ställning, men vi förbjuder inte
deltidsarbete.
Det är för det andra den gräns för vikariat som re-
geringen nu föreslår. Det är långtifrån ett slag i luften,
som har påståtts. Vi sätter nu stopp för det missbruk
av vikariat som under lång tid har skapat otrygga jobb
för framför allt kvinnor. Mer än tre års vikarierande
hos samma arbetsgivare under en femårsperiod skall
ge en fast anställning. Lagen är mycket tydlig på den
punkten.
Detta är en uppgörelse som har förutsättningar att
bli stabil och långsiktig. Den bevarar grunderna i
anställningsskyddet. Den kan ge en snabbare ökning
av antalet nya jobb. Den förbättrar villkoren för små
företag. Inte minst stärker den kvinnornas situation på
arbetsmarknaden.
(Applåder)

Anf. 270 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Fru talman! Fram till 1970 hade Sverige under
100 år sett en enastående ekonomisk utveckling. I
början av 1970-talet började alla de stora arbetsrätts-
liga lagsystemen se dagens ljus, bl.a. LAS och MBL.
Sedan den tiden har det inte tillkommit ett enda nytt
jobb netto i det privata näringslivet i Sverige, inte på
25 år. Och under samma period har Sverige halkat
ned från delad andra plats till sjuttonde plats i väl-
färdsligan, och vi backar fortfarande.
Jo, vi moderater tar del av mycken forskning. Så
sent som i förra veckan lyssnade jag på ett mycket
intressant föredrag av en framstående nationaleko-
nomisk forskare. Han hävdade att det fanns ett mycket
tydligt samband mellan dessa två fenomen.
Läser ni bara en typ av forskning i Rosenbad, eller
har möjligen statsrådet hört liknande tongångar vid
något tillfälle?

Anf. 271 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! När den arbetsmarknadspolitiska de-
batten hölls i kammaren i somras varnade Göran Pers-
son för att en halv miljon löntagare skulle komma att
stå helt utan anställningsskydd om Moderaterna ge-
nomförde sina förslag till ny arbetsrätt. Efter att ha
läst Moderaternas motion till det förslag som vi nu
debatterar undrar jag om det inte skulle kunna bli
ännu fler.
Moderaterna är helt isolerade i arbetsrättsdiskus-
sionen i dag. De står ensamma bakom den totala av-
reglering som de föreslår.
Om Christel Anderberg tycker att det skall komma
fler jobb i den privata sektorn, delar jag hennes upp-
fattning. Jag vill också att det skall komma fler jobb i
den privata sektorn.
Men jag undrar var Christel Anderberg hittar en
grund för att man genom att stoppa hela LAS i malpå-
se skulle skapa den förutsättningen - något som Mo-
deraterna kallar en krisåtgärd. Eller varför skulle det
hjälpa om alla sympatiåtgärder förbjöds, om lö-
neskillnaderna ökade eller om AD slopades? Var
hittar ni en koppling mellan att det kommer fler jobb,
såsom vi alla önskar att det skall göra, och en totalt
avreglerad arbetsrätt, Christel Anderberg?

Anf. 272 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Fru talman! På de två minuter som nu står mig till
buds hinner jag tyvärr inte besvara alla dessa frågor
ingående.
Jag undrar om Göran Persson i somras också sade
någonting om de mer än en halv miljon människor
som står inte bara utan anställningsskydd utan dess-
utom utan anställning.
Jag kan ta exemplet Nya Zeeland. Finns det landet
på statsrådets jordglob? Där hade man mycket av den
svenska modellen, men så började en socialdemokra-
tisk regering i början på 1980-talet en omfattande
avreglering av arbetsmarknaden. Resultaten är spek-
takulära. På fem år har deras arbetslöshet sjunkit från
11 till 6 %. Det är en mycket starkt växande tillväxte-
konomi. Hela landet sjuder av aktivitet och framtids-
tro. Dessutom visar opinionsundersökningar av olika
slag att över 75 % av nyzeeländarna är mycket glada-
re och nöjdare med sin tillvaro såsom den ser ut i dag,
jämfört med hur den var på den tiden när de levde
med den svenska modellen.

Anf. 273 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Jag har en jordglob, och på den finns
många länder, bl.a. Nya Zeeland. Jag har tittat på det
förslag som tagits fram i Nya Zeeland, och jag har
konstaterat att det skiljer sig mycket från det förslag
som regeringen nu har presenterat i denna kammare.
Jag tror inte på deras förslag.
I Nya Zeeland är en lägre andel sysselsatta än här i
Sverige i dag. Jag tror inte att vi alltid har de enda
lösningarna för att få ned arbetslösheten, men jag tror
inte heller att det är så enkelt att vi bara kan kopiera
lösningar från andra länder och tro att de passar här.
Jag önskar att någon av oss hade nyckeln till att få
ned den höga arbetslösheten, men det verkar vara
svårt. Vi är långtifrån ensamma i Europa och i andra
delar av världen om att ha hög arbetslöshet.
Jag tror också att debatten om arbetsrättens möj-
ligheter att få ned arbetslösheten har blivit starkt
överdriven. Det har varit övertoner i debatten, som
har skapat oro och överdrifter. Från Vänstern har det
hetat att förslaget är en ynkedom och en krigsförkla-
ring mot facket, att det innehåller borgerliga förslag
och går SAF till mötes.
Det har varit krig och sorg på vänsterkanten, och
Högern har inte varit bättre. Man har liknat Sveriges
arbetsrätt vid den som Franco införde i Spanien.
Svensk arbetsrätt är å ena sidan gjord för vackert
väder, å andra sidan extrem, ociviliserad och stelbent,
en black om foten, ett hån mot de arbetslösa och utan
sans och vett.
Jag tror att vi alla i denna kammare liksom alla på
arbetsmarknaden, både de som har jobb och de som
inte har jobb, tjänar på att vi gräver ned stridyxan och
gemensamt försöker skapa stabila spelregler som kan
hålla långsiktigt och som gör att våra svenska företag
vågar växa och investera.

Anf. 274 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Statsrådet Messing har på ett peda-
gogiskt sätt tecknat en del av bakgrunden. Hon pekar
ut de fyra hörnpelare som bär upp det som nu skall
förändras och vara i förgrunden. Egentligen är det
föga som kan hetsa upp. När det gäller saklig grund
och förändring av rätt till återanställning ligger det
nog ganska rätt, och det finns nog anledning att för-
svara det.
Beträffande turordningen finns det väl än en gång
anledning att erinra om att vid flertalet av de ned-
dragningar som sker är ett flertal frikopplade från just
turordningen. När det gäller tillsvidareanställningen
och att det skulle vara det normala är problemet att
det blir alltmer ovanligt, och det kan i sig vara ett
problem.
Det intressanta var väl egentligen det som Ulrica
Messing inte sade. Jag försökte i mitt inledningsanfö-
rande att locka henne till att kommentera frågan om
skadestånden för småföretagen som i och för sig har
varit besvärande i de fall där det har blivit påföljd.
Men ännu mer tror jag att det har varit psykologiskt
hämmande därför att många fruktar att råka ut för
mycket stora skadestånd för små förseelser.
Jag tror att det skulle underlätta om Ulrica Mes-
sing redan nu ändå kunde antyda att en sådan fråga är
på väg mot sin lösning. Det är inte någon tvekan om
att det också handlar om att hantera den "stora" poli-
tiken, och jag återkommer till det stora besvär och
bekymmer som nu råder när det gäller just den för-
dubblade sjuklöneperioden.
Är Ulrica Messing beredd att fundera och möjli-
gen ompröva, i likhet med vad Anders Sundström
sade då han hade varit på småföretagarmöte?

Anf. 275 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Jag får tacka för att Elver Jonsson
tycker att stora delar av förslaget inte är så tokigt. Det
hade glatt mig mycket om Elver Jonsson också hade
röstat för de delarna och ställt sig bakom en större
enighet.
När Elver Jonsson ställer frågan om skadestånds-
reglerna vill jag bara peka på att det står i förslaget att
regeringen skall se över skadeståndsreglerna och
återkomma. Syftet med den översynen är att se om det
går att åstadkomma regler där företagets ekonomiska
förhållanden spelar in vid utdömandet av skadestånd.
När vi har gjort den översynen lovar jag att återkom-
ma.

Anf. 276 ELVER JONSSON (kd) replik:
Fru talman! Det sista inlägget tar jag som ett löfte,
men vill ändå skicka med att det är angeläget att det
sker med tempo och inte halas i långbänk. Visst är det
tydligt att det kan råda väldigt stora spännvidder
mellan vad en anställd och vad en småföretagare eller
hantverkare kan ställas till svars för rent ekonomiskt.
Den skillnaden är så överdrivet stor att den snarast
måste åtgärdas.
Ulrica Messing sade också att det väl inte är nå-
gon som har nyckeln till det här. Jag tycker att det är
ett förnämligt uttalande som vi kan ta till oss. Ett av
problemen var ju att socialdemokraterna i opposition
trodde sig sitta med nyckeln i låset. Det skulle var så
enkelt att om man bara skiftade regering så skulle
problemen vara lösta.
Nu har åtminstone statsrådet Messing upptäckt att
frågan var svårare än så och det är en hygglig början.
Jag tycker ändå att den ödmjuka tonen lovar gott inför
framtiden, för här gäller det att kämpa med stora
svårigheter. Inte minst de båda parterna på arbets-
marknaden kan vara tuffa att ta. Därför behöver vi ett
regelsystem som just fastställer balanspunkten. Vi
skall inte heller här "välja sida".

Anf. 277 Statsrådet ULRICA MESSING (s)
replik:
Fru talman! Jag vill bara vara tydlig i mitt svar till
Elver Jonsson när det gäller översynen av skade-
ståndsreglerna. Det behöver inte nödvändigtvis handla
om små och stora företag. Utgångspunkten i vår över-
syn skall vara att se om företagets ekonomiska förhål-
landen kan spela roll.

Anf. 278 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Jag har läst moderaternas förslag. Det
är som vanligt ett förslag för att öka klassklyftorna,
försvaga för löntagarna, bygga på starka individer och
sedan låta de mer svaga grupperna hamna utanför.
Och det är ju ingen överraskning. Det är en av-
grund mellan Vänsterpartiet och Moderaterna. Vi vet
hur det ser ut. Vårt bekymmer nu är att Socialdemo-
kraterna har lagt ut en spång över denna avgrund
genom det förslag som i dag ligger på riksdagens
bord, och det bekymrar oss liksom stora delar av den
svenska fackföreningsrörelsen.
Jag är också förvånad över det återkommande ta-
let om en stabil arbetsrätt. Hur stabil är den arbetsrät-
ten? Har statsrådet Ulrica Messing någon gång funde-
rat över om man skulle behöva bredda basen för att
verkligen få en stabil arbetsrätt?
Så till en annan fråga. Jag uppfattar att statsrådet
säger att vi numera skall använda arbetsrätten som ett
konjunkturpolitiskt instrument. Man vill påskynda,
man vill förändra i arbetsrätten som man påskyndar
nyanställningarna i en konjunkturuppgång. Det var en
fullständig nyhet om hur synen på arbetsrätten är i så
fall.
Vi vet alla att moderaternas förslag innebär att
500 000 människor ställs utanför arbetsrätten. Det är
förfärligt och bedrövligt. Jag delar statsrådets upp-
fattning i den frågan.
Men hur många människor ställs utanför lagen om
anställningsskydd i det nu liggande förslaget? Vi vet
att bara i SIF:s avtalsområde lär det handla om 40 000
människor. Hur många handlar det om i stort? Det här
är ett bekymmersamt läge.

Anf. 279 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Debattlusten är stor och debattiden
ibland kort. Jag tycker att det är viktigt att ändå hyfsa
debatten. Jag var tidigare inne på att jag tycker att det
i debatten under sommaren har förekommit stora
överdrifter. Jag tror inte att någon tjänar på det.
Jag skulle vilja återge vad arbetsrättsprofessor
Ronnie Eklund har sagt i en TT-artikel. Han säger att
kritiken i själva verket är mycket skrik för litet ull.
Anställningstryggheten vid uppsägningar och avske-
danden har inte försämrats med det här förslaget. Den
verkliga kärnan är orörd. Allt enligt Ronnie Eklund.
Jag håller med honom. Tror Ingrid Burman verk-
ligen själv att det här är högerpolitik? Är det höger-
politik att behålla turordningsreglerna? Är det höger-
politik att behålla återanställningsrätten? Är det hö-
gerpolitik att ha saklig grund som skäl för uppsäg-
ning, att sätta en gräns för vikariaten eller att göra en
skärpning för dem som är deltidsarbetslösa?
Om det är högerpolitik, Ingrid Burman, vad är då
Moderaternas förslag?
Ingrid Burman sade nyss att hon nog var den enda
här som har fackets stöd. Jag tror inte det. Jag är själv
kommunalare. I mitt förbund finns 530 000 kvinnor.
På rapports sändningar i kväll var Kommunals för-
handlingscef, Jan Sjölin, med och sade att förslaget
inte har blivit berömt eftersom det är kvinnor och
unga som tjänar på det. Tänk om det är så, Ingrid
Burman.

Anf. 280 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Om det är så väl, låt oss i så fall
glädja oss åt det. Vi har i vår motion lyft fram att vi
tycker att det är bra steg man tar när det gäller del-
tids- och vikariatsanställningar. Vi har också sagt att
stegen kunde vara större.
Jag måste ändå återkomma till en sak. Vad jag har
sagt och vad som bekymrar mig är inte att regeringen
för en moderatpolitik. Det har jag aldrig sagt. Men jag
har sagt att det är en ideologisk förflyttning till höger.
Det är faktiskt så att förslagen försämrar för ett stort
antal löntagare och det är en realitet som man inte kan
komma ifrån genom att berätta vad man inte gör. För
mig är detta ett fullständigt nytt sätt att presentera
politik, att säga: Men titta det här rör vi inte, och det
här rör vi inte!
Det intressanta i dag är att en socialdemokratisk
regering försämrar lagen om anställningsskydd, något
som också, det vet vi genom bl.a. JämO:s förträffliga
remissyttrande, innebär att stora mängder kvinnor
kommer att få det sämre på Sveriges arbetsmarknad.
Hur många är de som missgynnas av förändrade reg-
ler i företrädesrätten? Hur många är det som missgyn-
nas när man för ned den lokala förhandlingsrätten? De
frågorna behöver man också lyfta upp. Måste ett för-
slag som innehåller förbättringar på vissa punkter för
vissa grupper av kvinnor kombineras med försäm-
ringar för andra grupper av kvinnor? Om det är så
vore det tragiskt.
Jag vill ändå passa på att önska statsrådet en god
jul. Måtte det nya året komma med många nya, goda
vänsterinsikter!

Anf. 281 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! När regeringen hade hearingen med
arbetsmarknadens parter och gav dem en möjlighet att
komma med synpunkter på den överenskommelse
som vi och Centern hade gjort, pekade JämO på två
saker i förslaget. Det var synpunkter som vi tyckte att
hon hade rätt i, och vi skärpte skrivningarna på de två
områden där JämO hade kritik. Vi satte en gräns för
överenskommen visstidsanställning, så att vi inte
riskerar daglönearbete. JämO pekade också på att
med dagens arbetsrättslagstiftning finns det ibland en
skillnad i hur man ser på jämställdhetsfrågorna på
lokal respektive central nivå.
Jag tror att både Ingrid Burman och jag som poli-
tiskt ansvariga och aktiva skall fundera på hur vi kan
hjälpas åt i det här arbetet. Jag träffar regelbundet
arbetsmarknadens parter centralt och pratar med dem
om hur viktigt det är att driva ett jämställdhetsarbete.
Jag tycker inte alltid att man centralt är så bra på det
som man skulle kunna vara, utan man kan bli mycket
bättre. Är det JämO:s uppfattning att facken lokalt är
ännu sämre på att driva jämställdhetsarbetet tycker
jag att vi gemensamt skall fundera över hur vi kan
hjälpas åt att förändra detta.
Jag lovar Ingrid Burman och företrädare för andra
partier i denna kammare: En grindvakt för att jäm-
ställdheten inte skall slå en kil i det nya arbetsrätts-
förslaget skall inte bara JämO eller facken vara, utan
också regeringen.
Jag vill naturligtvis också passa på att önska Ing-
rid Burman en god jul.

Anf. 282 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Miljöpartiet har i sin motion begärt att
man skall komplettera den överenskomna visstidsan-
ställningen med två regler. För det första skall en
arbetsgivare inte kunna byta personer på i huvudsak
samma arbetsuppgifter. För det andra skall det införas
en bortre gräns för alla slags visstidsanställningar,
som innebär att en arbetsgivare inte kan undvika spär-
regeln genom att låta en arbetstagare hoppa mellan
olika typer av visstidsanställningar. Om inte dessa
regler införs kan effekterna bli mycket förödande för
många branscher, bl.a. byggbranschen. Man kan där
med hjälp av visstidsanställningar anställa per byg-
gobjekt och behöver alltså inte använda sig av fasta
anställningar.
Om de här reglerna kunde läggas till den överens-
komna visstidsanställningen är jag övertygad om att
förslaget skulle få större förståelse och att en bredare
majoritet skulle ställa sig bakom.

Anf. 283 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Jag har läst Miljöpartiets synpunkter,
och jag tycker att vi tar ett steg i rätt riktning med det
här förslaget. Vi sätter en gräns för vikariat, och vi
ger deltidsarbetslösa en möjlighet att med hjälp av
lagen - många har tidigare haft den möjligheten via
avtal - om de så önskar gå upp i mer tid. Den nya
överenskomna visstidsanställningen som vi föreslår
sätter vi också tydliga staket runt. Jag tycker att det är
viktigt, eftersom jag inte anser att människor skall
behöva gå på korta anställningar år ut och år in. Det
är i stället tillsvidareanställningar som skall vara den
huvudsakliga anställningsformen på arbetsmarknaden.

Anf. 284 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Varför då inte fullfölja detta hela vä-
gen ut? Jag tror nämligen att det skulle göra att man
fick förståelse för förslaget även från fackförbunden.
När företrädesrätten minskas från tolv till nio må-
nader kan gravida kvinnor kanske inte få en anställ-
ning igen. Tycker inte Ulrica Messing att föräldrale-
diga kvinnor missgynnas på detta sätt? Jag tycker inte
att det här är någon riktig jämställdhetspolitik. Den
här förändringen slår speciellt hårt om man samtidigt
utnyttjar möjligheten till kortare visstidsanställningar.
Man borde verkligen tänka över det här, så att det inte
slår så fel.
Också jag vill önska statsrådet Ulrica Messing,
liksom arbetsmarknadsminister Margareta Winberg,
en god jul och hoppas att statsrådet tar chansen att ta
hand om sin lilla pojke också.

Anf. 285 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Vi skall följa utvecklingen av den nya
anställningsformen enligt det förslag som arbetsmark-
nadsutskottet står bakom. Jag tycker att det här är ett
bra beslut. Jag tror att man på det här viset också visar
allvaret med vår förhoppning att den nya anställnings-
formen skall underlätta för fler att komma in på ar-
betsmarknaden om konjunkturen vänder utan att öpp-
na för mer missbruk.
Jag förstår inte riktigt det Barbro Johansson säger,
att kvinnor som är föräldralediga skulle missgynnas
av en kortare återanställningstid. Föräldraledighet,
studieledighet eller ledighet för värnplikt är ju inte i
dag en överhoppningsbar period. I sådana fall är det
ju något man förlorar på som man inte har. Jag tror
inte att jag riktigt har hängt med i hur Barbro Johans-
son har tänkt, men det finns alltså inte i dag någon
möjlighet att ha föräldraledighet som en överhopp-
ningsbar period.
Naturligtvis vill också jag önska en god jul och ett
gott nytt år.

Anf. 286 LENNART BEIJER (v):
Fru talman! I betänkandet En arbetsrätt för ökad
tillväxt sägs att det främsta syftet med de föreslagna
förändringarna är att underlätta nyanställningar och
att därigenom minska arbetslösheten. Majoriteten
anser att detta uppnås bäst genom att vi på ett antal
avgörande punkter minskar löntagarnas trygghet och
den fackliga organisationens möjlighet att agera.
Socialdemokraterna och Centern - med gott stöd,
får man väl säga, från övriga borgerliga partier -
föreslår att det skall vara möjligt att träffa lokala
kollektivavtal om avvikelser från anställningsskydds-
lagens regler. Detta förslag uppfattas naturligtvis som
ett direkt angrepp på fackföreningsrörelsen. Tydligen
anser regeringen att den fackliga organisationen är ett
hinder i arbetslöshetsbekämpningen och inte tvärtom.
I dag är det naturligt att låta klubbarna ta ett långtgå-
ende ansvar i förhandlingar med arbetsgivaren.
Regeringens förslag har emellertid redan fått ne-
gativa konsekvenser. Flera fackförbund tvingas nu dra
in möjligheterna till lokala uppgörelser, och senast
har det varit Träindustriarbetareförbundet som har
centraliserat förhandlingsrätten till sina avdelningar.
Detta görs naturligtvis inte med gott hjärta utan för att
undvika utpressningssituationer och en uppluckring
av den fackliga solidariteten.
Det är alltså inte nog med att förslaget om lokala
kollektivavtal är ytterligt förvånande och dåligt. Det
får dessutom omedelbara konsekvenser i fel riktning.
Varför, Ulrica Messing, var det så nödvändigt att
förstöra ett ganska väl fungerande system?
Ibland sägs att förslaget har tillkommit efter på-
tryckningar från samarbetspartnern Centerpartiet. Hur
ligger det egentligen till, Elving Andersson? Är det
Centern som ligger bakom förslaget, eller hur är det?
Överenskommen visstidsanställning är också ett
överraskande förslag från den socialdemokratiska
regeringen. För att underlätta nyanställningar föreslås
att varje företag utan förhandling eller motivering
skall kunna anställa upp till fem personer under en tid
av tolv månader. Har Ulrica Messing tänkt på vilken
dålig stämning detta kan skapa på arbetsmarknaden?
Varför var detta förslag så nödvändigt? Redan i
dag kan företagen anställa personer för viss tid, till-
lämpa provanställning m.m. Skillnaden är emellertid
att den fackliga organisationen deltar i diskussionen
och dessutom kan ta till vara den provanställdes rät-
tigheter.
Fru talman! Arbetsmarknadsutskottets betänkande
4 är inget trevligt aktstycke. Det innehåller ett antal
försämringar för löntagarna, och man måste väl ändå
säga att spetsen är riktad mot den fackliga rörelsen.
Den urholkade arbetsrätten skapar i sig själv inte ett
enda nytt arbete. En konjunkturuppgång för hemma-
marknaden skapar naturligtvis nya jobb oavsett om
dessa är tillsvidareanställningar i vanlig ordning eller
konstigheter som överenskommen visstidsanställning.
Det är för mig fortfarande ofattbart att socialde-
mokratin slagit in på denna väg. Vill man få fart på
nyanställningarna och bekämpa arbetslösheten finns
det bättre och smakligare metoder. Man kan öka efter-
frågan genom en offensiv fördelningspolitik. Man kan
slopa arbetsgivarinträdet för mindre företag. Man kan
påbörja en allmän arbetstidsförkortning, och man kan
i alla fall snabbehandla förslaget från LO om att er-
bjuda alla löntagare som uppnått 60 år att gå i pen-
sion. Rimligen skall då de lediga jobben övertas av
arbetslösa och ungdomar.
Med min kännedom om de små och medelstora fö-
retagen är jag övertygad om att deras ägare tycker
likadant.
För seriösa företag är dagens arbetsrätt inget pro-
blem. Ulrica Messing har helt rätt när hon säger att de
moderata förslagen till arbetsrätt är regeringens bästa
stöd i dagsläget, för de visar att det finns värre förslag
än de regeringen lägger fram.
Borgerliga företrädare talar sig varma för att
sänkta löner, sänkta arbetsgivaravgifter, sänkta bo-
lagsskatter och ytterligare försämrad arbetsrätt skulle
vara lösningen för att få en ökad sysselsättning. Man
blir nästan kall när man hör Christel Anderberg ryta
om "fackets privilegier". Flera gånger sade hon det.
Detsamma gäller Elver Jonsson, som tydligen vill
försämra arbetsrätten så långt att man skall kunna
påverka lönebildningen.
Den här borgerliga mytbildningen kan enkelt avvi-
sas genom studier i omvärlden. I en av de mest dy-
namiska regionerna i Europa, där det i stället för ar-
betslöshet råder brist på arbetskraft och där per capi-
ta-inkomsten ligger i nivå med och över den svenska,
har man faktiskt en företagsbeskattning som ligger
högt över vår egen. Man har arbetskraftskostnader
som i alla fall inte ligger under de svenska, och man
har arbetsrättsliga regler som är hårdare och mer
långtgående än de vi har just nu.
Regionen i fråga är alltså Emilia, Romagna och
Lombardiet i norra Italien, som näringsutskottet be-
sökte i augusti. Det här europeiska exemplet borde ju
anses viktigare än exempel från USA eller Nya Zee-
land.
Fru talman! Socialdemokratin har genom sina
förslag berett vägen för en verklig offensiv mot fack-
föreningsrörelsen. Det kommer inte att finnas någon
som helst spärr för en - eventuell, får vi väl säga -
kommande högerledd regering.
Jag vill därför avslutningsvis fråga Ulrica Messing
och Sten Östlund: Är ni medvetna om de risker som
finns med att ta den här vägen, nämligen att komman-
de regeringar kan ta det till intäkt för att komma ännu
längre på en felaktig väg?

Anf. 287 HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Med tanke på hur länge den här debat-
ten har pågått och hur mycket som har sagts finns det
egentligen ingenting att tillägga. Men jag skall ändå
försöka dra mitt strå till stacken för att förlänga den
här aftonen.
Arbetsrätten är en väldigt central del av arbets-
marknaden, och lagen om anställningsskydd är en
mycket viktig del i arbetsrätten. Därför är det lätt att
förstå den debatt som vi har kunnat notera och delta i
under de senaste månaderna. Men det jag tycker är
litet trist är att den debatten inte har försökt skilja ut
vad som är bra och vad som eventuellt skulle kunna
vara ett problem i det förslag som vi nu har att be-
handla.
Turordningsreglerna ligger fast. Jag vet, som
facklig förtroendevald och facklig ombudsman, att det
är den viktigaste delen i lagen om anställningsskydd.
Turordningsreglerna återställdes av den socialdemo-
kratiska regeringen, och turordningsreglerna ligger
fast. Därmed förhindras att godtycke breder ut sig på
arbetsmarknaden, det godtycke som var möjligt med
de regler som gällde under den borgerliga regeringen.
Vikariatsanställda kan se fram emot en möjlighet
att få tillsvidareanställning, en möjlighet som är vida
större sedan den här regeländringen har trätt i kraft än
vad den är nu.
Det kan heller inte vara någon nackdel att deltids-
anställdas ställning stärks, att deltidsanställdas möj-
lighet att få mer tid på det här sättet flyttar fram sina
positioner.
Uppsägningstiden skall beräknas på anställnings-
tid i stället för på ålder. Vi som har varit med ett tag
vet hur svårt det är för alla som är över 45 år och har
blivit arbetslösa att komma tillbaka på arbetsmarkna-
den. Den arbetsgivare som anställer henne eller ho-
nom befinner sig nämligen ganska snart i en situation
där det råder en uppsägningstid på sex månader. Med
tanke på hur arbetsmarknaden ser ut i dag väljer man
då ofta någon som har en kortare uppsägningstid. Det
innebär att de nuvarande reglerna, på den nuvarande
arbetsmarknaden med hög arbetslöshet, motarbetar
den äldre arbetskraften.
Skall vi ha lokala eller centrala förhandlingar?
Precis som många tidigare har sagt är det i dag regel
snarare än undantag på arbetsmarknaden att förhand-
lingarna sker på lokal nivå. Vi är många i kammaren
som har egen erfarenhet av det här, och vi kan konsta-
tera - precis som statsrådet sade tidigare - att det som
nu sker i praktiken är att en tillämparpraxis läggs fast.
Det är också så att om någon facklig organisation
- eller flera, för den delen - tycker att detta inte är en
acceptabel ordning har man möjlighet, precis som
något eller några fack redan gjort, att bestämma på
vilken nivå förhandlingarna kan ske. Därmed kan
ingen skada vara skedd i det sammanhanget.
Företrädesrätten naggar vi något i kanten - det
skall vi inte sticka under stol med. Men då skall jag
vara brutal och säga att alla vi som har erfarenhet av
förhandlingar om uppsägningar och personalminsk-
ningar också vet att den arbetsgivare som har bestämt
sig för att inte återanställa en viss person inte heller
gör det utan låter tiden rinna ut. Om vi inte vågar
erkänna detta antingen kan vi inte eller vill vi inte se
verkligheten i vitögat.
Men det finns en del i det här förslaget som det
finns skäl att vara uppmärksam på, och det är den
överenskomna visstidsanställningen. Det finns risker,
i branscher med genomgående små arbetsplatser och
där man inte har etablerat ett kunnande och en tradi-
tion, att det här skulle kunna missbrukas. Man kan
peka på byggbranschen, handeln, hotell- och restau-
rangnäringen osv.
Samtidigt är det min erfarenhet att de allra flesta
arbetsgivare faktiskt är väldigt seriösa och ambitiösa
och vill uppfylla inte bara lagens och avtalens bokstav
utan också deras intentioner.
Vi bygger nu upp ett staket runt den överenskom-
na visstidsanställningen i form av den här referens-
gruppen. Med den sammansättning som den här refe-
rensgruppen får, med Jämställdhetsombudsmannen
och med parterna, lyfter vi nu in de intressenter som
har anmält oro och tvivel kring den här anställnings-
formen. De får på det sättet möjlighet att nära följa
vad som händer. Jag är säker på att man kommer att
säga ifrån omgående. Jag är också säker på att vi
socialdemokrater omedelbart kommer att ta initiativ
till att förändra detta, om det visar sig att det kommer
att missbrukas. Jag är säker på att den socialdemokra-
tiska regeringen och statsrådet Ulrica Messing också
kommer att ta initiativ till en förändring om det visar
sig att den här anställningsformen skulle missbrukas.

Anf. 288 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Man hör ganska tydligt från både Sten
Östlund och Hans Karlsson att de har en ganska or-
dentlig ovilja mot det förslag som nu läggs fram och
som vi skall rösta igenom. Man kan i och för sig ha
stor förståelse för att de måste agera på något sätt och
att de måste försvara de delar som är någorlunda
vettiga. Men för att återgå litet grand till det Elving
Andersson sade tidigare, nämligen att han ansåg att
Centern har påverkat det här förslaget på ett betydan-
de sätt, tycker jag att det vore intressant att få veta
från Hans Karlsson om han tycker att detta är ett rent
socialdemokratiskt förslag eller om det är väldigt
påverkat av Centern.

Anf. 289 HANS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja säga till Lennart Bei-
jer att jag inte har deltagit i de här förhandlingarna.
Jag har inte frågat ut förhandlarna om vem som är
förälder till vilken del i förslagen. Jag konstaterar, och
det är jag säker på att Lennart Beijer känner till
mycket väl, att i förhandlingar ger man och tar. Man
springer inte ut på gator och torg efteråt och talar om
vem som är pappa eller mamma till vad i den slutliga
överenskommelsen.

Anf. 290 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Nej, det tycker jag också är riktigt.
Har man gjort upp en sak skall man stå för den. Det är
därför jag har en viss förståelse för Hans Karlssons
och andra socialdemokraters agerande. Ändå vore det
intressant. När Hans Karlsson säger att man var
tvungen att träffa en uppgörelse tycker jag att det
hade varit mycket bättre om man hade kunnat göra
upp om den nya arbetsrätten, en offensiv arbetsrätt,
med Vänsterpartiet. Hur kan Hans Karlsson förklara
att detta inte skedde?

Anf. 291 HANS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Inte heller på den här punkten kan jag
ge något svar, Lennart Beijer. Jag har som sagt inte
deltagit i förhandlingarna. Men vi vet att Socialdemo-
kraterna och Centerpartiet har samarbetat kring sane-
ringen av Sveriges ekonomi och gjort det på ett oer-
hört framgångsrikt sätt. Det hade varit dumt att riskera
det samarbetet genom att söka förhandlingar och
uppgörelser i andra riktningar, eftersom det har visat
sig, såvitt jag kan förstå, att Vänsterpartiet inte var
intresserat av att närma sig det synsätt som finns inom
socialdemokratin när det gäller behovet att moderni-
sera arbetsrätten.

Anf. 292 HANNA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Eftersom det inte verkar som om vare
sig regeringen eller utskottet i det här fallet har läst de
remisser som har inkommit med anledning av det nya
förslaget till arbetsrätt tillräckligt noga har jag satt
upp mig på talarlistan för att ge kvinnorna en röst i
riksdagen. Det handlar om kvinnorna, det handlar om
jämställdheten och det handlar om den diskrimineran-
de arbetsmarknaden.
Jag tycker att det är synd att remissinstansernas
arbete och åsikter inte tas bättre till vara när vi skall
fatta viktiga beslut i frågor som inte bara rör princip-
er, utan också människors direkta vardag. I stället för
att nonchalera remissinstanserna skall vi ta till vara
deras kunskap. De har på mycket kort tid gjort det
arbete som utredningen borde ha gjort från början.
Inte ens remissinstansernas yttrande har lett regering-
en till att göra analyser av t.ex. könsperspektivet, som
borde belysas.
Men oavsett remissinstanser och opinion i samhäl-
let har regeringen i sina direktiv, t.ex. till alla kommit-
téer som skall tillsättas i Sverige, tanken om main-
streaming. I kommittédirektiven står det klart och
tydligt "Förslag om ny eller ändrad lagstiftning skall
också analyseras och redovisas ur ett jämställdhet-
sperspektiv liksom förväntade effekter av olika bud-
getförslag för kvinnors och mäns levnadsförhållan-
den."
Jag vill också påminna kammaren om att Sverige i
Peking för bara drygt ett år sedan åtog sig att ha ett
kvinnoperspektiv på alla politiska områden. Det finns
naturligtvis fler åtaganden som den svenska regering-
en har uttalat och ställt upp på. Hur många de åtagan-
dena än må vara är det de konkreta besluten som
betyder någonting för människors vardag, och där
lyser tyvärr mainstreaming-perspektivet med sin
frånvaro, även i det här betänkandet.
Jag skulle vilja att riksdagens arbete utgick från att
inga förändringar, framför allt inte av så viktiga om-
råden som arbetsrätten, gjordes utan att man analyse-
rar om det får konsekvenser för t.ex. jämställdheten.
Om man finner att det får eller kan misstänkas få stora
konsekvenser bör de här förändringarna inte godkän-
nas utan att man har en debatt i frågan.
Jämställdheten nämns i betänkandet som en viktig
aspekt av arbetsmarknaden. Trots detta finns faktiskt
ingen jämställdhetsanalys gjord, varken av de enskil-
da delarna i förslaget eller av helheten.
Kampen mot arbetslösheten och diskrimineringen
på arbetsmarknaden är båda prioriterade områden.
Därför måste vi vara uppmärksamma så att syssel-
sättning inte prioriteras till priset av könsdiskrimine-
ring. Båda områdena måste prioriteras. Likaså får inte
möjligheten att effektivt kontrollera reglerna för att
motverka könsdiskriminering tas bort eller försvagas.
Lagen om anställningsskydd tillkom på 70-talet,
då en majoritet av arbetsmarknaden bestod av tillsvi-
dareanställningar. Numera går trenden åt ett helt annat
håll. Bland unga kvinnor är tillsvidareanställningar
inte alls den vanligaste formen av anställning. Nästan
hälften av de yngre LO-anslutna kvinnorna har tids-
bestämd anställning i dag. Den andelen kommer enligt
det här betänkandet att öka, trots regeringens uttalan-
de om ökad jämställdhet i arbetslivet.
Ökad användning av visstidsanställningar gör att
man går miste om möjligheterna till insyn och kon-
troll av arbetsgivarens behandling av arbetstagare.
Därför måste man överväga om förändringar i lag-
stiftningen på det här området bör kompletteras med
hårdare lagstiftning på andra områden. T.ex. när det
gäller lokala kollektivavtal som kan ingås måste vi
ställa oss frågan om och i så fall hur förskjutningen
till förhandlingar på mer lokal nivå påverkar skyddet
mot könsdiskriminering. De lokala turordningsregler-
na måste undersökas ur könssynpunkt, vilket inte är
gjort i dag.
Befintlig aktuell forskning säger att kvinnor be-
handlas sämre än män när man inte följer turordnings-
reglerna. Särskilt hårt drabbas föräldralediga och
gravida kvinnor, därför att de har en mycket svagare
förhandlingsposition. Enligt JämO är garantin för att
könsdiskriminering är en aspekt som bevakas inte
främst den lokala fackföreningen utan facket på för-
bundsnivå, vilket Ulrica Messing också tog upp tidi-
gare i dag.
Överenskommen visstidsanställning är ett av för-
slagen i betänkandet. När inga skäl behöver redovisas
för anledningen till att provanställa eller varför ett
vikariat inte erbjuds är det mycket svårt att komma åt
eventuell diskriminering på arbetsmarknaden. Den
nuvarande lagstiftningen kräver att skäl för dessa
åtgärder skall redovisas.
I förslaget finns heller ingen gräns för hur många
enskilda överenskommelser om visstidsanställning
som kan göras för varje enskild arbetstagare inom 12
månader och på 3 år.
Den nya tendensen i vår världsdel är en typ av
just-in-time-anställningar. Den här typen av anställ-
ningar gäller främst kvinnor. Det är anställningsform
som kräver att man även om man inte har jobb just för
tillfället skall stå till förfogande om arbetsgivaren
skulle ringa och erbjuda jobb för några timmar eller
några dagar. Det förhindrar faktiskt de sökande att
söka annat jobb. Också kombinationen med ett annat
jobb förhindras, eftersom arbetstiden inte kan plane-
ras i förväg.
En sådan anställning är svår att förena med familj
och barn. En sådan enkel sak som barnomsorg kan
vara svårt, eftersom man periodvis inte kan uppvisa
att man innehar en anställning. Samtidigt måste man
hela tiden vara beredd att med kort varsel jobba. Då
har de flesta antagligen ett akut behov av just barn-
omsorg. Samma problem gäller för socialförsäkrings-
systemen. Inte bara Vänsterpartiet utan även JämO
har avstyrkt förslaget om överenskommen visstidsan-
ställning.
Ulrica Messing nämnde företrädesrätt för deltids-
anställda. Det är ett bra förslag. Vänsterpartiet har vid
olika tillfällen tagit upp just detta i tidigare motioner.
Det är naturligtvis så att deltidsanställda skall ha
företrädesrätt till arbetstimmar inom arbetsplatsen när
sådana finns. Vänsterpartiet skulle dock gärna ha sett
att förslaget innefattar arbetsgivarens samtliga enheter
på orten. Inskränkningen till driftsenheten är omotive-
rad. Med den försvinner mycket av den tänkta effek-
ten av förslaget.
Jag vill också nämna förslaget om bortre gräns för
vikariat. En vikarie har enligt dagens regler företrä-
desrätt till återanställning som anställningen pågått i
mer än 12 månader under den senaste tvåårsperioden.
Kortare frånvaro kan få till följd att arbetstagare inte
omedelbart är disponibel och därmed inte får vikaria-
tet. Vid längre frånvaro som t.ex. graviditet eller
föräldraledighet kan det innebära att arbetstagaren går
miste om företrädesrätten och därmed en ny anställ-
ning.
Vänsterpartiet menar att missförhållandet med
rullande vikariat i kombination med olika typer av
visstidsanställningar kan innebära att förslaget nog
behöver förändras. Det finns många olika saker i
förslaget som Vänsterpartiet inte ställer upp på.
Med anledning av det jag tidigare sagt skulle jag
vilja ställa en fråga till Ulrica Messing, en fråga som
Vänsterpartiet väldigt ofta tvingas ställa, nämligen:
Var är jämställdhetsanalysen? Var är kvinnoperspek-
tivet? Var är den uppdelade statistiken där vi kan se
hur de olika förslagen drabbar män respektive kvin-
nor? Är det inte så att regeringen själv har lovat detta?
Jag undrar också varför man inte tillräckligt lyssnat på
de remissinstanser som faktiskt gör det jobb som
regeringen borde göra.
Den sista frågan är: Hur kan Ulrica Messing som
jämställdhetsminister släppa igenom en proposition
som saknar just dessa perspektiv?

I detta anförande instämde Charlotta L Bjälke-
bring, Ingrid Burman, Ulla Hoffmann, Tanja Linder-
borg och Maggi Mikaelsson (alla v).

Anf. 293 TALMANNEN:
Jag vill uppmana talarna, särskilt med beaktande
av den sena timmen, att hålla sig till den i förväg
anmälda taletiden.

Anf. 294 STEN ÖSTLUND (s):
Fru talman! För undvikande av missuppfattningar
i den här frågan vill jag understryka för Hanna Zetter-
berg att man inte skall använda sig av bestämmelserna
på det sätt hon beskriver när det gäller timanställning-
ar eller korttidsanställning. Överenskommen visstids-
anställning är tillåten med minst en månads anställ-
ningstid enligt lag.

Anf. 295 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag är inte säker på att jag blev rätt
förstådd i talarstolen. Det jag har talat om är kombi-
nationen av olika typer av visstidsanställningar, näm-
ligen den möjligheten man har att först ha vikariat och
sedan provanställningar. Man kan gå vidare med
visstidsanställning eller tillfällig anställning för att på
så sätt komma undan dessa regler och på det viset
också göra tidsperioden mycket längre än det som
Sten Östlund talar om.

Anf. 296 JUAN FONSECA (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan. Jag är av den uppfattningen att
det leder till en ny arbetsrätt som är bättre anpassad
för den nya arbetsmarknaden.
Fru talman! Jag gick upp i debatten med anledning
av två motioner som jag har skrivit. Den ena är A225,
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
till en lagstiftning mot diskriminering av homosexuel-
la på arbetsmarknaden och att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förs om att ge Diskrimineringsombudsmannen möj-
lighet att hantera frågor som berör homosexuella på
arbetsmarknaden. Jag har också skrivit en motion om
en bättre lagstiftning mot etnisk diskriminering på
arbetsmarknaden. Utskottet kommenterar inte ens
motionernas innehåll. Man hänvisar bara till att rege-
ringen skall bereda frågan.
Fru talman! Jag tycker att det är märkligt att ut-
skottet inte ens ägnar tid åt att kommentera motioner-
nas innehåll. Dessa frågor har diskuterats väldigt
länge i riksdagen. Frågan om diskriminering på ar-
betsmarknaden på etniska grunder är mycket viktig.
Det är mycket märkligt att utskottet inte har någon
åsikt i frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

AU4 En arbetsrätt för ökad tillväxt
Mom. 1 (återgång till 1994 års regler m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (fp, m, kd)
Votering:
204 för utskottet
103 för res. 1
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 2 m, 22 c, 18 v, 16 mp
För res. 1: 69 m, 21 fp, 13 kd
Avstod: 1 s
Frånvarande: 14 s, 9 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd
Barbro Hietala Nordlund (s) anmälde att hon avsett
att rösta ja men markerats ha avstått att rösta.

Mom. 2 (den framtida arbetsrätten)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
3. res. 3 (mp)
Förberedande votering:
19 för res. 2
16 för res. 3
275 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
187 för utskottet
18 för res. 2
103 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 22 c, 7 fp, 11 kd
För res. 2: 18 v
Avstod: 72 m, 13 fp, 16 mp, 2 kd
Frånvarande: 14 s, 8 m, 5 c, 6 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd
Leif Marklund (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha varit frånvarande.

Mom. 7 (utredning om skadestånd)
1. utskottet
2. res. 5 (fp)
Votering:
216 för utskottet
21 för res. 5
73 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 1 m, 22 c, 18 v, 16 mp, 11 kd
För res. 5: 21 fp
Avstod: 71 m, 2 kd
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd

Mom. 8 (vidgad möjlighet att träffa lokala avtal)
1. utskottet
2. res. 6 (fp, m, kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion

Mom. 9 (lagbestämmelsen om reglernas dispositivitet
m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
Votering:
213 för utskottet
21 för res. 7
75 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 22 c, 18 fp, 15 mp, 11 kd
För res. 7: 1 m, 1 fp, 18 v, 1 mp
Avstod: 71 m, 2 fp, 2 kd
Frånvarande: 14 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd
Lennart Hedquist (m) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat nej.

Mom. 12 (ytterligare begränsning av vikariatsanställ-
ning m.m.)
1. utskottet
2. res. 10 (v)
3. res. 11 (mp)
Förberedande votering:
21 för res. 10
17 för res. 11
272 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 10.
Huvudvotering:
192 för utskottet
18 för res. 10
100 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 22 c, 12 fp, 10 kd
För res. 10: 18 v
Avstod: 72 m, 9 fp, 16 mp, 3 kd
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd

Mom. 14 (förutsättningar för överenskommen
visstidsanställning)
1. utskottet
2. res. 13 (mp)
Votering:
191 för utskottet
16 för res. 13
101 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 22 c, 18 fp, 3 v
För res. 13: 16 mp
Avstod: 71 m, 2 fp, 15 v, 13 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 c, 6 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd

Mom. 15 (lagbestämmelsen om överenskommen
visstidsanställning)
1. utskottet
2. res. 15 (v)
Votering:
217 för utskottet
18 för res. 15
75 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 22 c, 21 fp, 16 mp, 10 kd
För res. 15: 18 v
Avstod: 72 m, 3 kd
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd

Mom. 19 (lagbestämmelsen om företrädesrätt till
återanställning)
1. utskottet
2. res. 20 (v)
3. res. 21 (mp)
Förberedande votering:
21 för res. 20
15 för res. 21
273 avstod
40 frånvarande
Kammaren biträdde res. 20.
Huvudvotering:
196 för utskottet
18 för res. 20
96 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 22 c, 16 fp, 10 kd
För res. 20: 18 v
Avstod: 72 m, 5 fp, 16 mp, 3 kd
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd

Mom. 22 (förstärkta rättigheter för deltidsanställda)
1. utskottet
2. res. 25 (v)
3. res. 26 (mp)
Förberedande votering:
18 för res. 25
16 för res. 26
275 avstod
40 frånvarande
Kammaren biträdde res. 25.
Huvudvotering:
201 för utskottet
18 för res. 25
91 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 22 c, 21 fp, 10 kd
För res. 25: 18 v
Avstod: 72 m, 16 mp, 3 kd
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd

Mom. 29 (privata arbetsförmedlingar)
1. utskottet
2. res. 30 (fp, m, kd)
Votering:
207 för utskottet
103 för res. 30
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 22 c, 3 fp, 18 v, 16 mp
För res. 30: 72 m, 18 fp, 13 kd
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

8 § Kapitaltillskott till Amu-gruppen AB

Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU6
Kapitaltillskott till Amu-gruppen AB (prop.
1996/97:55)

Anf. 297 TALMANNEN (s):
Vi kommer nu att inleda och även slutföra be-
handlingen av arbetsmarknadsutskottets betänkande
nr 6, inklusive votering.
Ett sextiotal talare är anmälda i morgon, och det är
överfullt med talare nästa vecka. Därför är det nöd-
vändigt att slutföra behandlingen av detta ärende i
dag.

Anf. 298 ANNA ÅKERHIELM (m):
Fru talman! I betänkandet behandlas regeringens
proposition om ett extra kapitaltillskott till Amu-
gruppen AB. Syftet är att förstärka den finansiella
basen i bolaget. Man säger att åtgärden är nödvändig
för att säkerställa bolagets fortbestånd fram till dess
att beslut kan fattas om den framtida verksamheten.
Allvaret i situationen understryks, som framgår av
texten, av att styrelsen beslutat om upprättande av
kontrollbalansräkning. Regeringen bedömer att bola-
get omedelbart måste tillföras kapital. I klartext: Sta-
ten rycker ut med 600 miljoner kronor för att rädda
bolaget undan konkurs - en synnerligen akut åtgärd.
Det sägs också att en analys håller på att tas fram
som skall presenteras för ägaren, staten, före årsskif-
tet. Senare skall regeringen återkomma med en plan
för en långsiktig lösning. Genomförandet av denna
plan kan komma att kräva ytterligare kapitaltillskott
av staten - hur mycket återstår att se. Vad vi i dag har
att ta ställning till är ett kapitaltillskott på
600 miljoner kronor; detta utan någon ekonomisk
analys.
1993, när Amu-gruppen bolagiserades, var vi mo-
derater positiva till detta, men enbart mot bakgrund av
att vi såg det som ett första steg i rätt riktning - dvs.
att genom en bolagisering förbereda en successiv
utförsäljning, en möjlighet att öppna för andra intres-
senter. Konkurrensen främjades.
Att bolagisera Amu-gruppen var därför naturligt.
Myndighetsformen kunde inte längre försvaras.
Som alla vet har Amu-gruppen varit, och är, starkt
beroende av arbetsmarknadspolitikens utformning.
80-90 % av bolagets intäkter kommer direkt eller
indirekt från Arbetsmarknadsverket. När utrymmet
begränsas för framför allt den kvalificerade utbild-
ningen drabbas naturligtvis Amu-gruppen. Detta
självklara samband tycks regeringen ha förbisett i
budgetarbetet. Det är därför mycket anmärkningsvärt
att regeringen inte tidigare reagerat och begärt den
analys som nu i all hast skall tas fram, efter det att
riksdagen måst ta ställning till de 600 miljonerna. Det
är inte bra! Amu-gruppens prekära situation måste ha
varit känd under en längre tid och inte enbart utifrån
budgetförutsättningar som tas i dag. Bolagets förut-
sättningar att hävda sig på marknaden har ifrågasatts
och brister i skötseln påtalats.
Regeringen har uppenbarligen inte lyckats dra de
rätta slutsatserna av sin egen politik och har brustit i
sitt ägaransvar, vilket lett till att vi nu har hamnat i en
icke önskvärd omvänd beslutsordning.
I vår reservation framför vi denna kritik mot rege-
ringens sätt att hantera den uppkomna situationen. Vi
anser att regeringen har reagerat för passivt. Inte
heller tycks regeringens förlängda arm i styrelsen ha
varit tillräckligt uppmärksam. Sammantaget bekräftar
detta, enligt vår mening, att det inte finns skäl att
avvakta en plan för bolagets långsiktiga utveckling.
Ytterligare dröjsmål innebär bara en risk för större
förluster och en onödig osäkerhet för personalen.
Vår grundinställning är känd: att staten i princip
inte bör äga företag. Statligt ägande är svårt att förena
med en sund och rättvis konkurrens. Det är självklart
att Staffan Marks konsult- och utbildningsföretag i
Falun känner sig maktlöst när Amu-gruppen dumpar
priserna för att höja dem när ordern är inkasserad.
Staffan Mark och många med honom kan inte liksom
Amu-gruppen räkna med kapitaltillskott från staten.
Han är helt beroende av banken samt av att jobba
ihop till täckning för sina kostnader och generera ett
överskott, så att hans företag kan leva vidare och,
förhoppningsvis, expandera. Det är normaltillståndet
för de flesta företagare, stora som små. Staffan Mark
är inte det enda exemplet.
I Norrköping dumpar AMU priset med skatte-
pengar. Utan jobb då utbildare byts, lyder en rubrik.
13 personer mister jobbet när Arbetsförmedlingen i
Nyköping byter utbildare, och 75 elever svävar i
ovisshet om hur det blir med en utbildningsplats efter
jullovet. Ett konkursmässigt statligt bolag slår ihjäl ett
friskt företag med hjälp av skattepengar, säger Tho-
mas Malm - arg anställd på Puhab, ett industritek-
niskt utbildningsföretag.
Ingenting förvånar, är den bittra kommentaren.
"Man blir bara matt och trött". Detta säger Micke
Norberg, arbetslös elev på den industritekniska ut-
bildningen.
Jag kan förstå de här människornas upprördhet.
Fru talman! Som vi ser saken finns det inte något
skäl till att staten skall äga ett utbildningsföretag av
Amu-gruppens slag. Vi anser att de 600 miljonerna
bör användas till en likvidation under ordnade former.
En kompetent likvidator bör svara för avvecklingen.
Fordringsägarna skall hållas skadeslösa. Leverantö-
rerna skall få fullt betalt och verksamheter som har
överlevnadskraft säljas till anställda eller andra intres-
serade utbildningsanordnare.
Därmed yrkar jag bifall till reservation nr 1.

Anf. 299 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Jag blir rätt så upprörd när jag hör
Moderaternas företrädare tala på det här viset. Först
och främst räcker inte 600 miljoner kronor till en
likvidation. Det här är pengar för att rekonstruera ett
bolag. Det var ni, under ledning av Carl Bildt, som
satte det på bolag. Det var ni som därmed jämställde
detta med det privata näringslivet. Det var ni som
placerade en ledare för det här bolaget som inte kla-
rade sin uppgift. Det är historien och det arv som vi
har fått ta över. Det är det arvet som jag nu har för-
sökt att rekonstruera.
Jag har bytt ut styrelsen. Jag har bytt till en ny
kompetent ordförande. Styrelsen har anställt en ny
VD. Både styrelsen och VD är numera mycket kom-
petenta och har mitt alldeles fulla förtroende. Det är
min förhoppning att de nu skall få arbeta i fred. Då
kommer de att göra en bra rekonstruktion av detta
bolag, till gagn för arbetsmarknadsutbildningen i
Sverige.

Anf. 300 ANNA ÅKERHIELM (m) replik:
Fru talman! Ja, arbetsmarknadsministern, det var
vi som under den borgerliga regeringens tid lade fram
propositionen. Jag har gått tillbaka till det betänkande
som då behandlades här i riksdagen och kan konstate-
ra att det inte finns någon invändning från den dåva-
rande minoriteten. Vi, liksom den dåvarande minorite-
ten, tyckte uppenbarligen att det var ett steg i rätt
riktning.
Att det nu kommit till en ny styrelse, som tydligen
inte har lyckats så mycket bättre, gör inte saken från
vår synpunkt bättre. Jag hoppas att den nya VD:n,
med tanke på den lön som han har, är kvalificerad.

Anf. 301 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Jag blir rätt så upprörd när Anna
Åkerhielm talar om en ny styrelse som inte tycks vara
mycket bättre. Hur vet Anna Åkerhielm detta?
Återigen vill jag säga att den nya styrelsen under
den nya ordföranden, som har anställt en ny VD, är
mycket kompetent och har mitt stora och fulla förtro-
ende. Jag är övertygad om att den kommer att klara
detta på ett betydligt bättre sätt än den ledning som
den tidigare, borgerliga, regeringen tillsatte.

Anf. 302 ANNA ÅKERHIELM (m) replik:
Fru talman! Det tycks finnas en viss tveksamhet i
utskottet trots allt, eftersom utskottet begär att Riks-
dagens revisorer skall undersöka hur Amu-gruppen
har hamnat i nuvarande situation.

Anf. 303 MARGARETA
ANDERSSON (c):
Fru talman! Amu-gruppens situation har blivit
katastrofal på grund av kontrakt som har skrivits för
flera år sedan och som binder företaget vid stora kost-
nader för bl.a. lokaler som man inte behöver. Detta
borde styrelsen ha insett tidigare och vidtagit åtgärder
för att lindra konsekvenserna för verksamheten. Att
nu komma och begära ägartillskott för att företaget
inte skall gå i konkurs är att hantera frågan oskickligt.
I dagsläget måste åtgärder vidtas för att bibehålla
företaget intakt. Att låta det gå i konkurs innebär att
allt bara försvinner utan att någon får nytta av de
tillgångar som finns i form av såväl kompetent perso-
nal som lokaler och utrustning. Styrelsen och rege-
ringen måste dock skyndsamt utreda hur frågan skall
hanteras i framtiden och återkomma till riksdagen
med förslag till en permanent lösning av problemen.
Även i framtiden kommer utbildningsanordnare av
den typ som Amu-gruppen respresenterar att vara
värdefulla inom det svenska utbildningsväsendet. Det
flexibla sätt att arbeta som man har utvecklat för att
erbjuda skräddarsydda lösningar för eleverna är värda
att fortsätta med. Men det är inte nödvändigt att bola-
get ägs av staten. Olika lösningar skall övervägas och
värderas i förslaget.
När omstruktureringen diskuteras måste hänsyn
tas till hur utbildningssituationen ser ut i olika delar
av landet. Regionalpolitiska hänsyn måste tas för att
inte vissa delar av landet skall bli utan resurser för
vidare- och yrkesutbildning. Gymnasieskolan och
komvux har ofta varken resurser eller kompetens att
fylla den lucka som uppstår om Amu-gruppen för-
svinner. På sådana orter måste det vara någon form av
kontinuitet i utbildningsverksamheten. Ofta är dessa
bygder dessutom redan hårt drabbade av arbetslöshet.
Olika lösningar måste här prövas för att inte göra
situationen värre för de människor som är berörda.
Jag yrkar härmed bifall till Centerns reservation nr
5.

Anf. 304 SIRI DANNAEUS (fp):
Fru talman! Riksdagen beslöt 1993 att den dåva-
rande Amu-gruppen skulle ombildas till ett aktiebo-
lag. Det skedde på Amu-gruppens egen begäran.
I propositionen framhölls att koncernen till en
början skulle vara ett statligt bolag, men att man där-
efter skulle pröva om bolaget kunde privatiseras. Så
beslöt riksdagen, och det dåvarande arbetsmarknads-
utskottet var enigt i sitt betänkande. Dessvärre har
inte några steg i denna riktning hittills tagits.
Amu-gruppen AB anordnar arbetsmarknadsut-
bildning. Det är främst Arbetsmarknadsverket som
upphandlar utbildning från bolaget. Bolaget har
emellertid successivt tappat marknadsandelar till olika
utbildningsföretag men har fortfarande en hög mark-
nadsandel inom vissa yrkesutbildningar. Den yrkes-
utbildning som man erbjuder är dyr, men det har visat
sig att omkring 70 % av kursdeltagarna får ett jobb
direkt efter avslutad utbildning.
Tyvärr har de senaste årens förändringar i arbets-
marknadspolitiken inneburit att allt färre har fått den
utbildning som Amu-gruppen har erbjudit. Upphand-
lingen sjönk under förra året med 1,6 miljarder kro-
nor. För 1997 kommer AMS med det ökade volym-
kravet och med mindre pengar att tvingas satsa på
billig utbildning i första hand. Kapitaltillskottet 600
miljoner kronor kan ses som att regeringen ger med
den ena handen och tar tillbaka mer med den andra.
Vi vill dock med skärpa framhålla att arbetsmark-
nadsutbildning borde inriktas på utbildningar som
visserligen är dyrare men av hög kvalitet, eftersom de
lättare leder till jobb. Ett par belysande exempel på
detta är kylmontörutbildningen i Gävle och styckmäs-
tarutbildningen i Eskilstuna. Tyvärr kan vi nu se att
politiken leder i motsatt riktning.
Men det är inte enbart en förändrad arbetsmark-
nadspolitik utan också ledningen och styrelsen i Amu-
gruppen som har del i de här problemen. När bolaget
bildades tydliggjordes det att man skulle verka under
samma villkor som andra icke statligt ägda utbild-
ningsföretag, och det dåvarande arbetsmarknadsut-
skottet framhöll vikten av att ägaren aktivt skulle
medverka till en fortsatt utveckling. I dag finns det
anledning att fråga sig om ledning och styrelse har
lyckats med detta, eftersom man fortfarande sitter fast
i långa hyresavtal och dyrbara investeringar inte har
lett till önskade intäkter. Det är också tydligt att
kommunikationen mellan regering och bolag varit
bristfällig. Hade en ömsesidig information funnits
borde en anpassning av verksamheten kunnat göra att
ett hot om likvidation hade undvikits.
Vi vill från Folkpartiets sida påpeka att det som nu
händer med Amu-gruppen AB illustrerar problemet
med stats- och kommunalägda bolag. Man undviker
konkurser, och det ger dessa företag bättre konkur-
rensförutsättningar än andra på marknaden.
Fru talman! Det är viktigt att det finns ett brett ut-
bud av utbildningar för vuxna som vill höja sin kom-
petens så att man hittar ett nytt arbete. Det är, och bör
även fortsättningsvis vara, ett viktigt inslag i den
statliga arbetsmarknadspolitiken att finansiera sådana
utbildningar. Däremot behöver dessa utbildningar inte
anordnas av staten. Det är oacceptabelt att ett företag
som konkurrerar med andra utbildningsanordnare
lever vidare med skattesubventioner. Vi accepterar
trots detta nu ett kapitaltillskott på 600 miljoner kro-
nor, därför att företagets problem på kort sikt inte går
att lösa på annat sätt. Andra alternativ hade lett till att
staten ändå hade fått motsvarande kostnader. Nu kan
Amu-gruppen AB avvecklas under ordnade former så
att inte elever eller leverantörer drabbas, och de in-
tentioner som fanns om en privatisering när bolaget
bildades kan uppfyllas.
Vi vill därför att regeringen snarast återkommer
till riksdagen med ett förslag om en utförsäljning av
Amu-gruppen. De delar som andra utbildningsföretag
gör bättre knoppas av i första hand, och de exklusiva
delar som man är relativt ensam om på marknaden
effektiviseras och kommer i nästa etapp. Det är viktigt
att signalerna om omstruktureringen av företaget
kommer snabbt så att företaget inte åderlåts på kom-
petent personal.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 305 INGRID BURMAN (v):
Fru talman! Nu skall vi fatta beslut om ett kapi-
taltillskott till AMU på 600 miljoner kronor. Anled-
ningen är att AMU har förbrukat kapitalet och håller
på att gå i konkurs.
Vi tycker att det är ganska uppseendeväckande att
man har låtit det här gå så långt. Det här sänder ut
starka signaler om att det måste finnas inkompetens i
styrelse och företagsledning, men också att det måste
råda oklarheter i statens ägarroll och i regeringens
handläggning.
Det är uppenbart att den här krisen inte kan ha
kommit som en överraskning för någon. Revisorer har
påpekat att det är kris, och vi har sagt att det inte
håller att man drar ned på pengarna till arbetsmark-
nadsutbildningen. Det har ju varit underlaget för
AMU:s verksamhet. Vi har också pekat på att den
indragning av 3 miljarder från arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärder som regeringen gjorde i våras skulle
drabba både de arbetslösa och utbildningarna. Det har
alltså sänts ut signaler från många.
Vi anser att det är helt uppenbart att regeringen
har bäddat för denna bekymmersamma situation och
att man borde ha haft insikt om vilka konsekvenser
det här borde få. Vi tycker att det finns fullt av under-
låtenhetssynder i det här ärendet.
Men nu kommer regeringen, i ett mycket akut lä-
ge, och begär 600 miljoner, och naturligtvis skall vi
tillstyrka det.
Men det finns ett problem. Pengarna skall tas från
arbetsmarknadspolitiken igen, och det är inte bra. Det
går inte heller att exakt utläsa, vare sig i regeringens
proposition eller i utskottets betänkande, var man
hämtar de 600 miljonerna. Det är bra att arbetsmark-
nadsministern är här i kväll, därför att då kanske vi
kan få mer konkreta besked i den frågan. Det vore ett
anständigt underlag att ha för riksdagen, även om
timmen är sen.
Vi menar alltså att det inte är rimligt att återigen
minska de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och ta
de 600 miljonerna där, utan vi måste hitta andra
pengar till det. Vi menar också att det är viktigt att för
framtiden fortsätta att värna arbetsmarknadsutbild-
ningen och se till att den har en kvalitet, men då krävs
det både resurser i pengar och ett bibehållet aktivt
AMU, som kan garantera den här kvaliteten. Då blir
det bekymmer. Om vi tar pengar från arbetsmark-
nadspolitiken till AMU blir AMU kvar, och det är ju
bra. Men vem skall upphandla, om vi plockar pengar
från arbetsmarknadspolitiska åtgärder? Vi tycker att
förslaget om finansieringen är ogenomtänkt.
Vi tycker också att det finns all anledning att
kommentera AMU:s chefslöner igen - vi har gjort det
förr. Att ett företag med uppenbara ekonomiska pro-
blem, som hotas av konkurs och som säger upp män-
niskor på löpande räkning går ut och rekryterar en
chef som får en lön på 160 000 kr i månaden, dvs.
nästan 2 miljoner kronor per år, är uppseendeväckan-
de. Det här är ett bolag där regeringen utser styrelse,
och efter det att riksdagen har uttalat sig om orimliga
chefslönenivåer i statliga bolag.
Det förtjänar också att omnämnas att AMU finns
på den skammens lista som Finansdepartementet har
presenterat över statliga bolag som har pensionsavtal,
s.k. fallskärmsavtal, som bryter mot de statliga re-
kommendationerna.
Vi menar att detta sammantaget borde göra att en
kommission tillsätts som ser över vad som har hänt
och utreder det hela. Vi har fått avslag på det försla-
get.
Vi menar också att riksdagen borde ge riktlinjer
inför den översyn som nu pågår. Då handlar det om
att garantera ett statligt huvudmannaskap, om att
garantera kvalitet i utbildningen och om att garantera
en regional spridning, så att AMU finns där man mest
behövs, dvs. där arbetslösheten är hög och där det
finns behov av utbildning. Det här kan bara ett statligt
huvudmannaskap garantera. Vi tycker att riksdagen
skulle ha lämnat ett sådant uppdrag.
Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga re-
servationer som Vänsterpartiet har lagt, men jag nöjer
mig med att yrka bifall till reservation nr 4.

Anf. 306 BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! Vi i Miljöpartiet kommer inte att gå
emot förslaget om kapitaltillskott till Amu-gruppen.
Men vi är kritiska till hanteringen.
Regeringen föreslår att 600 miljoner anslås på
tilläggsbudget till det helstatliga företaget Amu-
gruppen AB, och pengarna skall då användas som
kapitaltillskott eller till andra åtgärder i syfte att stär-
ka den finansiella basen i företaget, som annars hotas
av konkurs. Minskade statliga köp av arbetsmark-
nadsutbildning från företaget har medfört förlust för
AMU. Finansieringen skall klaras inom befintlig ram
för arbetsmarknadspolitiken.
Fru talman! Miljöpartiet är starkt kritiskt till rege-
ringens hantering av arbetsmarknadspolitiken. Amu-
gruppens arbetsmarknadsutbildning har blivit lidande
av tidigare ej förutsedda neddragningar. Samtidigt är
staten ägare till företaget, och därmed är regeringen
också ytterst ansvarig för att se till att det fungerar på
ett bra sätt. Uppenbarligen har Amu-gruppen miss-
lyckats med att planera och genomföra sin verksamhet
på ett ekonomiskt riktigt sätt. Kasten har varit många
och tvära.
Det är uppenbart att arbetsmarknadspolitiken inte
kan lösa problemen med den höga arbetslösheten. Det
krävs verksamma åtgärder, som t.ex. sänkta arbetsti-
der, sänkta skatter på arbete och i stället en höjning på
miljörelaterade skatter. Vidare måste de små och
medelstora företagens möjligheter förbättras.
Fru talman! Vi är mycket tveksamma till att accep-
tera regeringens förslag om kapitaltillskott till AMU
på det underlag som nu finns. Risken måste anses
vara stor att ett sådant tillskott följs av ytterligare
behov av tillskott eller andra kostnader för staten. På
nyheterna i dag säger man att det kommer att behövas
ytterligare kanske 2 miljarder kronor för att klara
AMU.
Å andra sidan är krisen för företaget akut. En kon-
kurs bör undvikas, med hänsyn till såväl studerande
och fordringsägare som framtida behov av en väl
fungerande arbetsmarknadsutbildning.
Fru talman! Jag vill härmed yrka bifall till reser-
vation nr 3. Men jag känner också sympati för den
reservation som kd har lagt fram om en rymlig löne-
nivå. Vi är tillsammans med Vänsterpartiet också med
på den reservationen om en rimlig lönenivå för de
ledande befattningshavarna i Amu-gruppen.

Anf. 307 DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! Regeringen har kommit till riksdagen
och bett om ett kapitaltillskott till Amu-gruppen för
att undvika att företaget kommer på obestånd. Den
akuta ekonomiska situationen för företaget har up-
penbarligen upptäckts på ett sent stadium, eftersom
ingenting antyddes i budgetpropositionen, som pre-
senterades så sent som den 20 september.
I tidningsintervjuer sade sedan arbetsmarknads-
ministerns statssekreterare, som sitter med i Amu-
gruppens styrelse, att regeringen skulle ordna kapi-
taltillskott för att förhindra en konkurssituation. Där-
efter kom regeringen med sin proposition i frågan.
Fru talman! Det finns all anledning att rikta kritik
mot regeringens hantering av den här frågan.
Men, fru talman, vi i Kristdemokraterna har inte
avvisat kapitaltillskott. Däremot har vi ställt fyra
förslag i vår motion. Utskottet har gått oss till mötes i
tre av dessa frågeställningar.
För det första skall Riksdagens revisorer nu
skyndsamt granska regeringens hantering av Amu-
gruppen och den uppkomna situationen. Det är bra.
För det andra skall regeringen redovisa hur man
finansierar kapitaltillskottet och vilka konsekvenser
det får på andra områden. Det är ju vad vi har önskat.
För det tredje skall regeringen utan dröjsmål inför
riksdagen redovisa sin syn på Amu-gruppens fortsatta
verksamhet. Det är också vad vi vill.
Men på den fjärde punkten, fru talman, orkar inte
utskottsmajoriteten följa upp sin egen tidigare fastlag-
da linje. Det handlar om lönenivån för ledande be-
fattningshavare i statliga företag. Den 2 maj beslutade
riksdagen om ett betänkande från arbetsmarknadsut-
skottet om att strama upp regeringens verksamhet vad
gäller fallskärmsavtal och lönesättning.
Vi skrev bl.a. så här: För staten som arbetsgivare
är det särskilt viktigt att föregå med gott exempel och
att avtal om löner och andra förmåner som träffas med
ledande befattningshavare på statliga myndigheter och
i statliga företag ligger på en rimlig nivå.
Det här upprepas också i det betänkande som vi
strax skall rösta om. Men frågan är ju varför majorite-
ten inte fullföljer sin linje och nu konstaterar att rege-
ringen inte lever upp till riksdagens beslut. Arbets-
marknadsministern, som nyss var här, har sagt att
Amu-gruppens chefslön inte är rimlig. Arbetsmark-
nadsutskottets ordförande har instämt.
Vad är då problemet? Varför vill inte vare sig re-
geringen eller utskottsmajoriteten göra någonting åt
situationen? Varför skall vi inte kunna markera i sam-
band med det här kapitaltillskottet att vi från riksda-
gen faktiskt förväntar oss att de statliga företagen
lever upp till de beslut som fattas här? Det borde vi
göra, särskilt mot bakgrund av att ministern som har
ansvaret för verksamheten har uttalat att det här icke
är en rimlig lönenivå och därmed att man inte lever
upp till riksdagens beslut.
Om vi inte fullföljer det här, om riksdagens utta-
landen inte efterlevs, blir det enbart tomma ord. Är
det så vi skall ha det? Jag för min del tycker inte det.
Kristdemokraterna tycker inte det. Vi borde därför i
samband med det här kapitaltillskottet markera att
också Amu-gruppen bör leva upp till riksdagens be-
slut.
Jag yrkar därmed bifall till reservation 8.

Anf. 308 SONJA FRANSSON (s):
Fru talman! Under de senaste åren har det skett
stora förändringar inom arbetsmarknadspolitiken,
vilket i grunden har förändrat förutsättningarna för
Amu-gruppens vidare utveckling. Tidigare satsade
regering och riksdag stort och framgångsrikt på yr-
kesutbildning. Det var en annan tid, med få arbetslö-
sa. Man gick en utbildning, och sedan fick man jobb.
Det har sedan skett stora förändringar på arbetsmark-
naden under mycket kort tid. Kunskapsföretagen har
växt fram. Enklare jobb försvinner, och de nya jobb
som kommer till ställer större krav än de jobb som
fanns tidigare på en högre grundutbildning. Fler
människor konkurrerar på arbetsmarknaden för att få
de lediga jobb som finns. Det gör att arbetsgivare kan
ställa betydligt högre kompetenskrav på alla sina
medarbetare.
Vi är därför i stort behov av att höja hela natio-
nens grundkompetens inför framtidens jobb. Utifrån
denna förändring på arbetsmarknaden har regeringen
och riksdagen bestämt sig för att satsa på längre kom-
petenshöjande utbildning såsom gymnasium och hög-
skola. 100 000 gymnasieplatser för arbetslösa och
30 000 extra högskoleplatser är exempel på den här
satsningen. Det är med andra ord fråga om en ändrad
användning av tillgängliga resurser för en bredare
grundkompetens för fler.
Det innebär i sig naturligtvis inte att det inte finns
ett behov av den kvalificerade yrkesutbildning som
Amu-gruppen kan ge. Ett sådant behov finns i allra
högsta grad, framför allt när det gäller de s.k. flask-
halsutbildningarna, dvs. den yrkesutbildning som vi i
dag har brist på. Detta skall vi naturligtvis använda
Amu-gruppen till även i fortsättningen. Men med en
så förändrad arbetsmarknad, med andra behov och
andra prioriteringar på hela utbildningsområdet, blir
det naturligtvis mindre resurser över till arbetsmark-
nadsutbildning och till AMU:s verksamheter.
Fru talman! Detta föranledde att styrelsen och fö-
retagsledningen på försommaren tog initiativ till ett
omfattande förändringsprogram i syfte att kunna möta
förändringar på marknaden genom bättre och tydliga-
re affärsstrategier, ökad produktivitet och en effekti-
vare organisation. När förändringsarbetet startade
gjordes bedömningen att arbetsmarknadsutbildningen
skulle motsvara en marknad på totalt ca 3,2 miljarder
för yrkesutbildning. Men med den för närvarande
höga arbetslösheten, och därmed många människor i
olika åtgärder, kommer inte AMS att under 1997 ha
resurser för inköp av en så stor volym av arbetsmark-
nadsutbildning, vilket kommer att inverka på Amu-
gruppens verksamhet. Bolagets prognosticerade resul-
tat för år 1997 beräknas nu till en förlust på 630 mil-
joner kronor.
Utifrån detta bedömer styrelsen och koncernled-
ningen att de tidigare planerade åtgärderna inte är
tillräckliga. En drastisk reduktion av kostnaderna är
nu nödvändig. Redan höga grundkostnader i kombi-
nation med drastiskt sjunkande intäkter leder till ett
akut likviditetsproblem, vilket inträder under 1997 om
inga åtgärder vidtas.
Fru talman! Amu-gruppen AB är den i särklass
viktigaste anordnaren av upphandlad arbetsmark-
nadsutbildning. Gruppen har en unik kompetens avse-
ende kvalificerad yrkesutbildning, som är oerhört
viktig att bevara.
Dock måste det ske en anpassning till det behov
av arbetsmarknadsutbildning som nu finns. Det inne-
bär därmed stora omstruktureringar.
Marknadens reaktion på uppgifterna om Amu-
gruppens svårigheter är av största betydelse för möj-
ligheterna att driva verksamheten vidare under en
omstruktureringsfas. Ett omedelbart agerande från
ägaren - staten - är därför nödvändigt för att möjlig-
göra fortsatt verksamhet i bolaget.
Regeringen, liksom utskottsmajoriteten, bedömer
det därför nödvändigt med ett ägartillskott på 600
miljoner kronor för att återställa aktiekapacitet och
säkerställa bolagets likviditet. Medelstillskottet fi-
nansieras genom indragning av icke intecknade reser-
vationer på åtgärdsanslaget under 1996.
Fru talman! Nu krävs en grundlig analys av bola-
gets framtida förutsättningar. I denna analys måste
koncernens alla verksamheter, möjligheter och förut-
sättningar på marknaden gås igenom. En sådan analys
pågår, och regeringen återkommer till riksdagen med
en plan till en långsiktig lösning på Amu-gruppens
framtida verksamhet i fråga om kapitalstruktur, verk-
samhetsinriktning och associationsförhållanden.
Jag vill också i det här anförandet bemöta Dan
Ericsson och Ingrid Burman i fråga om det här med
chefslöner. Jag tycker att utskottet väldigt tydligt har
markerat att vi inte tycker att AMU-chefen har en
skälig lön. Vi tycker inte om oskäliga löner, och det
står väldigt tydligt i betänkandet.
Dessutom har Finansdepartementet och finansmi-
nistern vidtagit kraftfulla åtgärder och i veckan dekla-
rerat att man är skyldig att följa de regler och riktlin-
jer som regering och riksdag har fastställt. Man ger
bolagsstyrelser och statliga verk möjlighet att under
ett år förhandla om eller vidta åtgärder, men efter ett
år kommer man att följa upp det här och förutsätter att
det då har skett förändringar.
Jag vill peka på att det har kommit till min känne-
dom att AMU:s nuvarande styrelse har börjat ta tag i
de här problemen. Man har t.ex. börjat med den förre
chefen, alltså den chef som tillsattes av den borgerliga
regeringen, som har flera typer av fallskärmar. Här ser
man nu över situationen och försöker omförhandla för
att anpassa till de åtgärder som både regering och
riksdag har krävt. Det här tycker jag är bra. Det är
viktigt att vi markerar att det inte är rimligt med vare
sig oskäliga fallskärmsavtal eller oskäliga löner.
Med detta som bakgrund, fru talman, vill jag yrka
bifall till hemställan i betänkandet i dess helhet.

Anf. 309 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Egentligen är timmen så sen att jag
inte borde uppta kammarens tid, och egentligen är
frågan så stor att den vore värd en annan behandling.
Men jag kan ändå inte låta bli att säga detta.
Det är inte så att vi inte är medvetna om att riks-
dagen en gång har uttalat att det inte skall finnas
orimliga löner. Nu avser man att göra ett väldigt låg-
mält uttalande igen. Men det här hjälper ju inte när de
statliga bolagen, trots riksdagens uttalanden till rege-
ringen, går ut och anställer till dessa löner. Trots att
det faktiskt är regeringen som utser denna styrelse
borde man ta konsekvenserna av att riksdagen en
gång har uttalat att så här skall det inte vara.
Det kan inte vara rimligt att man ett år säger: Det
här är orimligt. Nästa år säger man: Det här är orim-
ligt. Sedan går arbetsmarknadsministern ut i mass-
medierna och säger: Det här är orimligt. Utskottets
ordförande går ut i massmedierna och säger: Det här
är orimligt. Och så gör man inget mer!
Jag delar Sonja Franssons ambition, och jag delar
åsikten att det här faktiskt är orimligt. Men jag tycker
dessutom att man skall göra någonting åt det orimliga!

Anf. 310 SONJA FRANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag håller med Ingrid Burman om att
man skall göra någonting åt det här. Jag förväntar
mig, precis som finansministern sade i veckan, att
man kommer att göra någonting åt det. Det handlar
om styrelsernas ansvar. Det gäller inte bara AMU,
utan det gäller på flera områden. Det är självklart att
vi förväntar oss att det skall åtgärdas.
Det här hör dessutom faktiskt hemma i en annan
debatt. I dag talar vi om att tillskjuta 600 miljoner
kronor till Amu-gruppen. Men jag vill ändå hålla med
om att vi vill se resultat.

Anf. 311 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Jag håller med Sonja Fransson om att
det här är värt en egen debatt. Men nu är det så att det
här ingår i betänkandet. Sonja Fransson har själv tagit
upp frågan i talarstolen. Sonja Fransson är en del av
den majoritet som avslår en motion i det här betän-
kandet.
Det är bra att Sonja Fransson förväntar sig saker.
Det gjorde Sonja Fransson säkert, hoppas jag, också
när vi tog beslutet i riksdagen i maj. Det gjorde jag,
och det gjorde hela utskottsmajoriteten, förmodar jag.
Trots detta har det inte hänt någonting. Jag menar att
detta visar att det inte räcker med bara förväntningar.

Anf. 312 SONJA FRANSSON (s) replik:
Fru talman! Det är riktigt att vi har avslagit motio-
nen. Den hör egentligen inte hemma i det här sam-
manhanget. Det höll ju Ingrid Burman med om. Där-
emot har vi upprepat vad vi har sagt. Vi har skärpt
tonen. Dessutom har finansministern, som har ett stort
ansvar för detta i regeringen, varit väldigt tydlig i
veckan och talat om vilka regler som gäller och vad
man skall vidta för åtgärder. Jag förväntar mig att
någonting skall hända också.
Vad jag sade tidigare var att den nuvarande AMU-
styrelsen har börjat ta tag i problemen. Bl.a. håller
man nu på och tittar på den gamla chefens lön och
fallskärm.

Anf. 313 DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! Sonja Fransson säger att denna fråga
inte hör hemma här. Det är konstigt. Vi skall skjuta
till 600 miljoner kronor för att förhindra att Amu-
gruppen kommer på obestånd. Är det inte då precis
rätt tillfälle att också skicka med det uttalande som
riksdagen tidigare har gjort om att det skall vara en
rimlig lönenivå? Ministern har ju sagt att det inte är
rimligt. Utskottets ordförande har sagt att det inte är
rimligt. Men vi skall bara notera den här sortens mar-
keringar.
Jag trodde att det vi beslutade om i Sveriges riks-
dag faktiskt skulle följas av handling. Det är vad det
här handlar om. Nu skickar vi in 600 miljoner kronor.
Varför då inte skicka med den här tydliga markering-
en om att också Amu-gruppen skall följa vad riksda-
gen säger?

Anf. 314 SONJA FRANSSON (s):
Fru talman! Det gäller inte bara AMU-chefens lö-
ner. Det är därför det här inte hör hemma i denna
debatt. Det gäller flera. Vi behöver se över alla statli-
ga bolag för att se om det är något som oskäligt. Vi
behöver också titta på myndigheternas chefer osv. Det
är därför finansministern har tagit tag i den här frågan.
Det är där debatten som helhet hör hemma.

Anf. 315 DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! En del tycker att jag inte skall säga
mer här i kväll.
Men Sonja Fransson säger att vi inte skall behand-
la detta nu, för uttalandet handlar om alla statliga
företag. Vi skall inte kunna säga något eftersom vi nu
behandlar Amu-gruppen. Jag måste säga, fru talman,
att logiken inte är helt glasklar. Nu skjuter vi in 600
miljoner kronor för att rädda Amu-gruppen. Varför
skall vi inte i det sammanhanget klargöra riksdagens
uppfattning? Frågan är vad som är regeringens upp-
fattning. Skall vi vara konsekventa, måste vi skicka
med detta uttalande. Annars finns det inget samband
mellan vad ni säger och hur ni sedan handlar vid
voteringsknapparna.

Anf. 316 SONJA FRANSSON (s):
Fru talman! Vi har pekat på det här. Och nu har
jag sagt det tre eller fyra gånger, Dan Ericsson. Om
inte Dan Ericsson har uppfattat det nu hoppas jag att
han kan läsa protokollet efteråt och se att vi nu har
behandlat frågan. Vi har diskuterat den, och vi tycker
att oskäliga löner inte är rimligt.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

AU6 Kapitaltillskott till Amu-gruppen AB
Mom. 1 (kapitaltillskott till Amu-gruppen AB m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (fp)
4. res. 3 (mp)
Förberedande votering 1:
21 för res. 2
16 för res. 3
267 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 2:
76 för res. 1
21 för res. 2
211 avstod
41 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
198 för utskottet
72 för res. 1
37 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 22 c, 18 v, 13 kd
För res. 1: 72 m
Avstod: 21 fp, 16 mp
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd

Mom. 2 (finansieringen)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
Votering:
287 för utskottet
18 för res. 4
3 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 71 m, 22 c, 19 fp, 16 mp, 13 kd
För res. 4: 18 v
Avstod: 1 m, 2 fp
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd

Mom. 3 (Amu-gruppen AB:s framtid)
1. utskottet
2. res. 5 (c)
Votering:
190 för utskottet
22 för res. 5
96 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 1 m, 1 c, 15 fp, 1 v, 16 mp, 11 kd
För res. 5: 1 m, 21 c
Avstod: 1 s, 70 m, 6 fp, 17 v, 2 kd
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd

Mom. 5 (rimlig lönenivå)
1. utskottet
2. res. 8 (v, mp, kd)
Votering:
257 för utskottet
47 för res. 8
3 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 72 m, 22 c, 18 fp
För res. 8: 18 v, 16 mp, 13 kd
Avstod: 3 fp
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

9 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1996/97:48 Kartavgift i ärenden om EU-finasierat
stöd inom jordbrukssektorn
1996/97:59 Ändring i lagen (1973:1199) om ersätt-
ning från den internationella oljeskadefonden

Trafikutskottets betänkande
1996/97:TU1 Statsbudgeten för budgetåret 1997,
utgiftsområde 22 Kommunikationer

Jordbruksutskottets betänkande
1996/97:JoU1 Statsbudgeten för budgetåret 1997
(Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar)

10 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 11 december

1996/97:169 av Annika Nordgren (mp) till försvars-
ministern
Utryckningsbidrag
1996/97:170 av Annika Nordgren (mp) till försvars-
ministern
Lokaliseringar efter bullereffekter
1996/97:171 av Fanny Rizell (kd) till socialministern
Alkoholläsken
1996/97:172 av Lennart Fremling (fp) till miljöminis-
tern
Katalysatorer
1996/97:173 av Sigrid Bolkéus (s) till kulturministern
Utförsel av kulturföremål

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 17 december.

11 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit

den 11 december

1996/97:154 av Per Lager (mp) till arbetsmark-
nadsministern
Solenergi som arbetsmarknadsåtgärd
1996/97:157 av Laila Bäck (s) till arbetsmarknads-
ministern
Kvinnors arbetslöshet i glesbygden

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 17 december.

12 § Kammaren åtskildes kl. 23.51.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 §
anf. 21 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 69
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 4 §,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m.6 § anf. 209
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen
kl. 18.00,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 256
(delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.