Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1996/97:42

Tisdagen den 10 december

Kl. 9.00 - 18.29

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 4 december.

2 § Hänvisning av ärende till utskott och beslut
om förlängd motionstid

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
1996/97:64 Alternativ till traditionell burhållning av
höns

Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående skrivelse skulle förlängas och
utgå onsdagen den 22 januari.

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Utbildningsutskottets betänkanden 1996/97:UbU1-
UbU3

4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats torsdagen den 5 och måndagen
den 9 december

SfU5 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv
m.m.
Mom. 2 (grunderna för migrationspolitiken)
1. utskottet
2. res. 14 i motsvarande del (fp, mp)
3. res. 6 i motsvarande del (kd)
Förberedande votering:
57 för res. 14
13 för res. 6
239 avstod
40 frånvarande
Kammaren biträdde res. 14.
Huvudvotering:
243 för utskottet
55 för res. 14
16 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 70 m, 23 c
För res. 14: 24 fp, 18 v, 13 mp
Avstod: 3 m, 13 kd
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd
Leif Carlson (m) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 4 (asylsökande)
1. utskottet
2. res. 14 i motsvarande del (fp, mp)
Votering:
257 för utskottet
38 för res. 14
18 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 73 m, 21 c, 13 kd
För res. 14: 1 c, 24 fp, 13 mp
Avstod: 18 v
Frånvarande: 11 s, 7 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 5 (europeiskt flyktingbegrepp)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (fp)
3. res. 4 i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
38 för res. 3
18 för res. 4
258 avstod
35 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
245 för utskottet
37 för res. 3
32 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 73 m, 22 c
För res. 3: 24 fp, 13 mp
Avstod: 1 c, 18 v, 13 kd
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 7 (Schengenöverenskommelsen)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (mp)
Votering:
279 för utskottet
32 för res. 5
2 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 72 m, 21 c, 24 fp, 12 kd
För res. 5: 1 c, 18 v, 13 mp
Avstod: 1 m, 1 kd
Frånvarande: 11 s, 7 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 8 (visering inom EU)
1. utskottet
2. res. 11 i motsvarande del (fp, mp, kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion

Mom. 11 och 12 (flyktingdefinitionen och förföljelse
på grund av kön och homosexualitet)
1. utskottet
2. res. 15 i motsvarande del (v, mp)
Votering:
258 för utskottet
31 för res. 15
24 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 71 m, 22 c, 2 fp, 13 kd
För res. 15: 18 v, 13 mp
Avstod: 1 m, 1 c, 22 fp
Frånvarande: 11 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 13 (krigsvägrare)
1. utskottet
2. res. 8 (c, fp, v, mp)
Votering:
235 för utskottet
76 för res. 8
1 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 72 m, 2 c, 13 kd
För res. 8: 21 c, 24 fp, 18 v, 13 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 13 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 14 (de factoflyktingar)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (fp)
Votering:
241 för utskottet
37 för res. 3
34 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 149 s, 70 m, 22 c
För res. 3: 24 fp, 13 mp
Avstod: 3 m, 1 c, 17 v, 13 kd
Frånvarande: 12 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 19, 20 och 23 (inre flyktalternativet m.m.)
1. utskottet
2. res. 15 i motsvarande del (v, mp)
Votering:
280 för utskottet
31 för res. 15
3 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 149 s, 71 m, 23 c, 24 fp, 13 kd
För res. 15: 18 v, 13 mp
Avstod: 1 s, 2 m
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 21 (avvisning av f.d. jugoslaver)
1. utskottet
2. res. 12 i motsvarande del (v, mp, kd)
Votering:
243 för utskottet
69 för res. 12
2 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 73 m, 20 c
För res. 12: 1 c, 24 fp, 18 v, 13 mp, 13 kd
Avstod: 2 c
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 22 (asylsökande från Kosova)
1. utskottet
2. res. 10 (fp, v, mp)
Votering:
252 för utskottet
58 för res. 10
4 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 72 m, 19 c, 11 kd
För res. 10: 1 c, 24 fp, 18 v, 13 mp, 2 kd
Avstod: 1 m, 3 c
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 25, 43 och 45 (sänkt åldersgräns till 18 år
m.m.)
1. utskottet
2. res. 12 i motsvarande del (v, mp, kd)
Votering:
267 för utskottet
45 för res. 12
2 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
För utskottet: 150 s, 71 m, 23 c, 23 fp
För res. 12: 1 fp, 18 v, 13 mp, 13 kd
Avstod: 2 m
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 27 (andra anhöriga)
1. utskottet
2. res. 16 i motsvarande del (mp, kd)
Votering:
245 för utskottet
48 för res. 16
20 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 71 m, 23 c, 1 fp
För res. 16: 22 fp, 13 mp, 13 kd
Avstod: 1 m, 1 fp, 18 v
Frånvarande: 11 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 28 (krav på försörjning)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
Votering:
226 för utskottet
73 för res. 1
13 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 149 s, 23 c, 23 fp, 18 v, 13 kd
För res. 1: 73 m
Avstod: 13 mp
Frånvarande: 12 s, 7 m, 4 c, 3 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 32 (återkallelse av tillstånd)
1. utskottet
2. res. 12 i motsvarande del (v, mp, kd)
3. res. 3 i motsvarande del (fp)
Förberedande votering:
Kammaren biträdde res. 12 genom uppresning.
Huvudvotering:
232 för utskottet
48 för res. 12
31 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 69 m, 16 c
För res. 12: 2 c, 3 fp, 18 v, 13 mp, 12 kd
Avstod: 3 s, 3 m, 5 c, 20 fp
Frånvarande: 11 s, 8 m, 4 c, 3 fp, 4 v, 5 mp, 3 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 34 och 73 (visering m.m.)
1. utskottet
2. res. 9 i motsvarande del (fp, v, mp, kd)
Votering:
241 för utskottet
65 för res. 9
7 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 71 m, 19 c, 1 fp
För res. 9: 21 fp, 18 v, 13 mp, 13 kd
Avstod: 2 m, 4 c, 1 fp
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 3 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 44 och 47 (inhibition m.m.)
1. utskottet
2. res. 15 i motsvarande del (v, mp)
Votering:
281 för utskottet
32 för res. 15
1 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 73 m, 23 c, 23 fp, 12 kd
För res. 15: 18 v, 13 mp, 1 kd
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 46 (registeransvar för fingeravtryck)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. (m)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion

Mom. 49 och 75 (placering i häkte m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (v)
Votering:
282 för utskottet
31 för res. 4
1 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 149 s, 73 m, 23 c, 24 fp, 13 kd
För res. 4: 18 v, 13 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 58 (handläggningsfrågor)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (fp)
3. res. 4 i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
43 för res. 3
19 för res. 4
252 avstod
35 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
248 för utskottet
37 för res. 3
29 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 72 m, 13 c, 13 kd
För res. 3: 24 fp, 13 mp
Avstod: 1 m, 10 c, 18 v
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 59 (jämställdhetsperspektiv)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (v)
Votering:
281 för utskottet
31 för res. 4
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 72 m, 23 c, 23 fp, 13 kd
För res. 4: 1 fp, 18 v, 12 mp
Frånvarande: 11 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 6 mp, 2 kd

Mom. 60 (organiserad illegal invandring)
1. utskottet
2. res. 13 (fp, v)
Votering:
198 för utskottet
42 för res. 13
73 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 12 m, 23 c, 13 kd
För res. 13: 23 fp, 18 v, 1 mp
Avstod: 60 m, 1 fp, 12 mp
Frånvarande: 11 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 62 (barnets bästa)
1. utskottet
2. res. 15 i motsvarande del (v, mp)
3. res. 3 i motsvarande del (fp)
4. res. 6 i motsvarande del (kd)
Förberedande votering 1:
25 för res. 3
13 för res. 6
276 avstod
35 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
33 för res. 15
24 för res. 3
257 avstod
35 frånvarande
Kammaren biträdde res. 15.
Huvudvotering:
241 för utskottet
35 för res. 15
38 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 73 m, 18 c
För res. 15: 4 c, 18 v, 13 mp
Avstod: 1 c, 24 fp, 13 kd
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd
Kerstin Warnerbring (c) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha avstått att rösta.

Mom. 65 (familjesplittring)
1. utskottet
2. res. 11 i motsvarande del (fp, mp, kd)
Votering:
243 för utskottet
53 för res. 11
18 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 73 m, 20 c
För res. 11: 3 c, 24 fp, 13 mp, 13 kd
Avstod: 18 v
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 67 (gömda barn)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (c)
Votering:
254 för utskottet
38 för res. 2
21 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 71 m, 23 fp, 10 kd
För res. 2: 23 c, 1 v, 12 mp, 2 kd
Avstod: 1 m, 1 fp, 17 v, 1 mp, 1 kd
Frånvarande: 11 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 69 (förvar)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (fp)
3. res. 4 i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
27 för res. 3
18 för res. 4
268 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
245 för utskottet
25 för res. 3
44 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 73 m, 22 c
För res. 3: 1 c, 24 fp
Avstod: 18 v, 13 mp, 13 kd
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU7 Överlåtelser av allmännyttiga bostadsföre-
tag eller deras bostäder
Mom. 1 (regeringens förslag om förutsättningar för
överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller
deras bostäder m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (c, m, fp, kd)
3. res. 2 (v)
Förberedande votering:
135 för res. 1
19 för res. 2
160 avstod
35 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
177 för utskottet
136 för res. 1
1 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 18 v, 9 mp
För res. 1: 73 m, 23 c, 24 fp, 3 mp, 13 kd
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 2 (de allmännyttiga bostadsföretagens ställning)
Propositioner ställdes först beträffande utskottets
hemställan och därefter i fråga om motiveringen.
Hemställan:
1. utskottet
2. res. 4 (v)
Votering:
284 för utskottet
19 för res. 4
10 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 66 m, 19 c, 24 fp, 13 mp, 12 kd
För res. 4: 1 m, 18 v
Avstod: 5 m, 4 c, 1 kd
Frånvarande: 11 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd
Henrik Landerholm (m) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) anmälde att hon
avsett att rösta ja men markerats ha avstått från att
rösta.
Motiveringen:
Godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 3 (c, m, fp, kd)
Votering:
161 för utskottet
136 för res. 3
17 avstod
35 frånvarande
Kammaren godkände utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 1 v, 10 mp
För res. 3: 73 m, 23 c, 24 fp, 3 mp, 13 kd
Avstod: 17 v
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

KrU3 TV-avgift, m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU2 Statsbudgeten för budgetåret 1997
(Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
m.m.)
Mom. 1 (anslag inom utgiftsområde 20 Allmän miljö-
och naturvård)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
Votering:
269 för utskottet
13 för res. 1
32 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 73 m, 23 c, 4 fp, 18 v, 1 kd
För res. 1: 13 mp
Avstod: 20 fp, 12 kd
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 3 (översyn av Naturvårdsverkets uppdrag och
organisation)
1. utskottet
2. res. 2 (m, c)
Votering:
204 för utskottet
96 för res. 2
13 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 149 s, 24 fp, 18 v, 13 mp
För res. 2: 73 m, 23 c
Avstod: 13 kd
Frånvarande: 12 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 6 (finansiering av kalkningsverksamhet efter
budgetåret 1997)
1. utskottet
2. res. 4 (m)
Votering:
206 för utskottet
73 för res. 4
35 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 23 c, 2 fp, 17 v, 13 mp, 1 kd
För res. 4: 73 m
Avstod: 22 fp, 1 v, 12 kd
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 7 (medel till kalkning från programmet för
omställning till hållbar utveckling)
1. utskottet
2. res. 5 (c, mp)
Votering:
165 för utskottet
149 för res. 5
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 1 fp, 14 v
För res. 5: 73 m, 23 c, 23 fp, 4 v, 13 mp, 13 kd
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd
Bengt Harding Olson (fp) anmälde att han avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 8 (bidrag från EU för kalkning)
1. utskottet
2. res. 6 (m, fp)
Votering:
200 för utskottet
98 för res. 6
13 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 21 c, 16 v, 13 mp
För res. 6: 73 m, 24 fp, 1 v
Avstod: 13 kd
Frånvarande: 11 s, 7 m, 6 c, 2 fp, 5 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 17 (ett miljötekniskt centrum)
1. utskottet
2. res. 8 (v)
Votering:
281 för utskottet
20 för res. 8
13 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 73 m, 23 c, 23 fp, 12 mp
För res. 8: 1 fp, 18 v, 1 mp
Avstod: 13 kd
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU1 Budgetpropositionen - utgiftsområde 1. Ri-
kets styrelse
Mom. 1 (anslag m.m. under utgiftsområde 1, Rikets
styrelse)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp , v, mp)
Votering:
169 för utskottet
126 för res. 1
16 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 22 c, 1 fp
För res. 1: 73 m, 23 fp, 18 v, 12 mp
Avstod: 3 s, 13 kd
Frånvarande: 12 s, 7 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 6 mp, 2 kd

Mom. 2 (beräkning av anslaget B 1 Riksdagens leda-
möter och partier för 1998 och 1999)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
284 för utskottet
13 för res. 2
15 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 70 m, 23 c, 24 fp, 17 v
För res. 2: 13 mp
Avstod: 1 m, 1 v, 13 kd
Frånvarande: 11 s, 9 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 3 (beräkning av anslaget B 2 Riksdagens
förvaltningskostnader för 1998 och 1999)
1. utskottet
2. res. 3 (mp)
Votering:
284 för utskottet
12 för res. 3
15 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 72 m, 23 c, 22 fp, 17 v
För res. 3: 12 mp
Avstod: 1 fp, 1 v, 13 kd
Frånvarande: 11 s, 8 m, 4 c, 3 fp, 4 v, 6 mp, 2 kd

Mom. 6 (redovisning och revision av kungens apana-
ge)
1. utskottet
2. res. 5 (v)
Votering:
269 för utskottet
24 för res. 5
19 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 73 m, 22 c, 23 fp, 4 mp
För res. 5: 18 v, 6 mp
Avstod: 1 s, 1 c, 1 fp, 3 mp, 13 kd
Frånvarande: 13 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd
Per Lager (mp) anmälde att han avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 7 (tillkännagivande om hovets avskaffande)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
Votering:
273 för utskottet
24 för res. 6
17 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 73 m, 22 c, 23 fp, 3 mp, 4 kd
För res. 6: 17 v, 7 mp
Avstod: 2 s, 1 c, 1 fp, 1 v, 3 mp, 9 kd
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 10 (översyn av distributionsstödet till dagstid-
ningar m.m.)
1. utskottet
2. res. 8 (v)
Votering:
280 för utskottet
19 för res. 8
12 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 72 m, 22 c, 23 fp, 13 mp
För res. 8: 1 c, 18 v
Avstod: 12 kd
Frånvarande: 11 s, 8 m, 4 c, 3 fp, 4 v, 5 mp, 3 kd
Andre vice talmannen Görel Thurdin (c) anmälde att
hon avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 11 (avveckling av presstödet och Presstöds-
nämnden)
1. utskottet
2. res. 9 (m)
Votering:
220 för utskottet
73 för res. 9
21 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 23 c, 16 fp, 18 v, 13 mp
För res. 9: 73 m
Avstod: 8 fp, 13 kd
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU1 Anslag till skatteförvaltning och tull
Mom. 5 (skatteförvaltningens resurser)
1. utskottet
2. res. 2 (kd)
Votering:
280 för utskottet
13 för res. 2
17 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 73 m, 23 c, 23 fp, 1 v, 13 mp
För res. 2: 13 kd
Avstod: 17 v
Frånvarande: 14 s, 7 m, 4 c, 3 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd
Marie Engström (v) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 6 (skatteundandragande, skatteflyktslagen,
revisionsverksamhet m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (m, fp)
3. res. 4 (v)
Förberedande votering:
97 för res. 3
18 för res. 4
199 avstod
35 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
210 för utskottet
95 för res. 3
6 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 22 c, 18 v, 13 mp, 7 kd
För res. 3: 70 m, 24 fp, 1 kd
Avstod: 1 m, 5 kd
Frånvarande: 11 s, 9 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 8 (deklarationsdag)
1. utskottet
2. res. 5 (v)
Votering:
295 för utskottet
18 för res. 5
1 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 73 m, 23 c, 23 fp, 13 mp, 13 kd
För res. 5: 18 v
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 9 (skattetillägg, tulltillägg)
1. utskottet
2. res. 6 (m, fp)
Votering:
202 för utskottet
97 för res. 6
14 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 22 c, 18 v, 3 mp, 9 kd
För res. 6: 73 m, 24 fp
Avstod: 10 mp, 4 kd
Frånvarande: 11 s, 7 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 5 mp, 2 kd
Eva Goës och Ewa Larsson (båda mp) och Inger
Davidson (kd) anmälde att de avsett att avstå från att
rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 13 (tullverksamheten)
1. utskottet
2. res. 10 (kd)
Votering:
187 för utskottet
14 för res. 10
112 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 1 m, 22 c, 1 fp, 3 v, 12 mp
För res. 10: 1 fp, 13 kd
Avstod: 2 s, 72 m, 1 c, 22 fp, 15 v
Frånvarande: 11 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 6 mp, 2 kd
Rolf Gunnarsson (m) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 17 (Gotland)
1. utskottet
2. res. 14 (m)
Votering:
236 för utskottet
72 för res. 14
1 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 22 c, 23 fp, 18 v, 13 mp, 12 kd
För res. 14: 72 m
Avstod: 1 c
Frånvarande: 13 s, 8 m, 4 c, 3 fp, 4 v, 5 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

5 § Anslag för budgetåret 1997 m.m. i vad av-
ser utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bo-
stadsförsörjning och byggande

Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1996/97:BoU1
Anslag för budgetåret 1997 m.m. i vad avser utgifts-
område 18 - Samhällsplanering, bostadsförsörj-
ning och byggande (prop. 1996/97:1 delvis)

Anf. 1 INGA BERGGREN (m):
Fru talman! Dagens bostadsdebatt kommer att
handla om dels anslaget till utgiftsområde 18 - Sam-
hällsplanering, bostadsförsörjning och byggande -
dels en lång rad motioner från allmänna motionstiden
med varierande teman inom detta område.
De ekonomiska ramarna för 1997 har redan fast-
ställts av riksdagsmajoriteten, socialdemokraterna och
centerpartiet. Moderata samlingspartiet förordar å sin
sida en annan inriktning av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken. I förhållande till den beslutade
ramen för bostadsutskottet vill moderaterna spara
ytterligare på anslagen till Boverket, räntebidragen,
bostadsbidragen, länsstyrelserna och till Lantmäteri-
verket. Moderaterna förespråkar alltså en annan in-
riktning och kommer därför inte att delta i beslutet om
anslagsfördelningen inom område 18. Detta finns
angivet i det särskilda yttrandet nr 1, som enligt min
mening i den nya budgetprocessen borde få digniteten
som en reservation.
Till betänkandets andra del, som börjar under ru-
briken Bostadsförsörjningen, hänför sig de sju mode-
ratreservationerna, i vilka beskrivs inriktningen och
utformningen av moderat boendepolitik för framtiden.
Detta vill jag ytterligare klargöra. Det är intressant att
se att minister Jörgen Andersson kommer in i salen
här just när jag säger detta. Välkommen hit att lyssna
på detta!
Boendet är centralt för oss alla. Alla har behov av
en bostad, ett hem. Människor efterfrågar olika for-
mer och alternativ av bostäder under skilda perioder
under livet. Som ung är en enklare och mindre lägen-
het tillräcklig för både kassa och leverne. Då jag bil-
dar familj och barnen växer upp blir kanske alternati-
vet egethem det som passar bäst. Bostadsrätts-, hyres-
eller ägarlägenhet kan bli aktuellt alternativ då barnen
flyger ut. Ägarlägenhet är visserligen ingen realitet i
Sverige än, men blir det förhoppningsvis inom en snar
framtid.
Bostadsmarknaden har dessvärre under decennier
utmärkts av omfattande politisk styrning, långtgående
subventionssystem och regleringar. Den förda bo-
stadspolitiken har genom subventioner stimulerat till
överstandard, inte bara ytmässigt utan också så att
många av oss inte längre har råd att betala boendet.
Tillsammans med pålagor från stat och kommun i
form av skatter och avgifter uppgår de svenska hus-
hållens boendekostnader till mer än en tredjedel av
det privata konsumtionsutrymmet, vilket är avsevärt
mer än vad fallet är i övriga OECD-länder.
Fastighetsskatten är en skatt som slår oerhört hårt.
Den senaste höjningen av fastighetsskatten, från
1,5 % till 1,7 %, är i kombination med de kraftigt
höjda taxeringsvärdena direkt förödande. För många
återstår endast alternativet att sälja huset och lämna
det hem och den miljö man trivs i.
Fastighetsskatten drabbar inte bara hushåll med
egnahem och bostadsrätter. Även de som bor i hyres-
lägenhet drabbas. Ca en månadshyra om året går för
en normallägenhet åt till att betala fastighetsskatt.
Fastighetsskattens direkt skadliga effekter för boen-
dekostnaderna borde naturligtvis vara ett av de högst
prioriterade problemen att tackla för Socialdemokra-
terna och Centern, men nej. Man föredrar att sticka
huvudet i busken, och man struntar i att vidta omedel-
bara åtgärder.
Det räcker inte att tillsätta en utredning som skall
utvärdera och se över tekniken som används vid fas-
tighetstaxering. Det räcker inte heller med en reduk-
tion av fastighetsskatten inom vissa nivåer för småhus
eller tillfälliga åtgärder som att hyreshus med värdeår
1988 skall få samma omräkningstal 1997 som 1996.
Nej, det räcker sannerligen inte! Det som behövs
är en ordentlig utredning av och diskussion om be-
skattningen av boendet, så att grunder för taxering,
nivåer och tekniker diskuteras samtidigt. Det går inte
längre att lappa och laga. Det behövs en långsiktig,
hållfast lösning. Ett första steg skulle vara att återgå
till den nivå som gällde före den socialdemokratiska
regeringens höjning 1996 och ett stegvis avförande av
marken från beskattning.
Hur är det egentligen, Lennart Nilsson, inom so-
cialdemokratin? Majoriteten i bostadsutskottet säger
en sak, skatteutskottet och finansutskottet en annan
och finansministern en tredje. Kanske statsrådet An-
dersson kan hjälpa till att reda ut hur det egentligen
förhåller sig? Kommer regeringen med ett reellt för-
slag som innebär en lättnad i fastighetsbeskattningen
för alla, och i så fall när?
Det är också direkt upprörande att konstatera att
socialdemokraterna i bostadsutskottet, trots många
propåer om de orimliga konsekvenser som införandet
av individuella inkomstgränser för erhållandet av
bostadsbidrag kommer att medföra för många barn-
familjer, inte nu är beredda att göra något.
Ett förslag från Kristdemokraterna om att ta ini-
tiativ till att återgå till den sammanlagda hushållsin-
komsten i stället för att ha individuella inkomstgrän-
ser avvisades. Ett konkret förslag fanns också i två
moderata motioner vid utskottsbehandlingen. Detta
förslag hade gjort det möjligt att utan ökade kostnader
i statsbudgeten upphäva riksdagens tidigare beslut och
återinföra behovsprövningen som baserades på hus-
hållets samlade inkomst, men nej, så blev det inte.
Än mer förvånande är att också Centern ställde sig
avvisande och hoppade på det socialdemokratiska
tåget. Därmed är majoriteten med Socialdemokraterna
och Centerpartiet än en gång ett faktum. Talesmän
från Centern berömmer sig ju allt som oftast över att
vara konstruktiva. Jag undrar nu, Rigmor Ahlstedt:
Vart tog konstruktiviteten och handlingskraften vä-
gen?
Jag trodde att Centern värnade om barnfamiljerna,
och speciellt om de hushåll där en av föräldrarna är
hemmavarande och själv tar hand om barnen. Även
för den som är arbetslös eller studerar slår de indivi-
duella inkomstgränserna mycket hårt. Detta kunde
rättas till, så att skevheterna åtminstone inte skulle bli
så orimliga den 1 januari 1997 som de uppenbarligen
blir om reglerna införs. Det hade varit konstruktivt,
och det hade också visat att vi politiker är beredda att
ta tillbaka förhastade beslut, om vi hade gjort någon-
ting redan nu.
Det är inte subventions- och skattesystem som
skall styra människors val av bostad. Enligt min och
moderaternas mening är det hushållens efterfrågan -
inte politikers styrning - som skall bestämma vad som
skall byggas och hur mycket. Politikerna skall skapa
goda villkor och förutsättningar så att människor har
och får möjligheter till en utkomst av ett riktigt arbete.
Det är viktigt att hushållen får en större ekonomisk
självständighet. Därför behövs en växling bort från
subventioner och bidrag till skattesänkningar för
främst låg- och medelinkomsttagare. Den grundsynen
präglar moderaternas ekonomiska politik, och därför
anser jag att boendets och byggandets villkor skall
vara en del av den allmänna ekonomiska politiken.
Dagens bostadsbidrag är ett tydligt exempel på
den rundgång som präglar statens agerande gentemot
familjer och enskilda. Det höga skattetrycket har
drivit upp bostadskostnaderna samtidigt som in-
komstbeskattningen lämnar för litet kvar av lönen att
leva på. Målet bör naturligtvis vara att den enskilde
skall kunna leva på sin lön utan att vara beroende av
bidrag. Som ett led i en sådan utveckling bör en sam-
ordning av bostadsbidragen och övriga socialpolitiska
åtgärder komma till stånd. Denna helhetssyn på de
berörda hushållens totala ekonomiska situation är
nödvändig för att växlingen av bidrag till sänkt skatt
skall kunna startas. Statskontorets nyligen presentera-
de rapport kan vara en början till en sådan helhetssyn.
Bostadspolitiska utredningens förslag om nya
byggsubventioner skulle, som jag ser det, återigen
belasta statens budget och ånyo skapa osäkerhet om
vad som egentligen gäller. Pressen på produktions-
kostnaderna för byggandet skulle upphöra. Kom-
merskollegium, Konkurrensverket och NUTEK pekar
i rapporten Byggsektorn - spelregler för ökad kon-
kurrens just på det förhållandet att subventioner ökar
byggkostnaderna. Därför menar jag att det enda rätta
är att fortsätta minskningen av subventionerna i det
framtida bostadsbyggandet samtidigt som fastighets-
skatten avvecklas. På så sätt fortsätter saneringen av
statsfinanserna, och räntan hålls därmed på en låg
nivå. En låg ränta med fortsatt låg inflation är sam-
mantaget den bästa medicinen för att hålla bygg- och
boendekostnaderna på en rimlig nivå.
Frågor som också tas upp i detta betänkande, och
där Moderaterna har reserverat sig, är kommunernas
ansvar för bostadspolitiken, åtgärder mot segregation
och frågan om bosparandet. I dessa avsnitt hänvisar
utskottets majoritet till den bostadspolitiska utred-
ningens remissrunda och till att eventuella förslag från
regeringen bör avvaktas. Därför väljer också jag att
här i mitt anförande endast ge några principiella syn-
punkter.
Enligt min uppfattning omfattar inte kommunernas
ansvar ägande och drift av bostadsföretag. Skulle
dessutom en kommun gå i borgen för sitt bostadsbo-
lag, uppkommer en jävssituation. På det sättet sned-
vrids den lokala konkurrensen. Genom det kommuna-
la planmonopolet kan kommunen också styra tilldel-
ningen av mark på ett sätt som motverkar verklig
konkurrens. Det finns ett behov av att renodla det
kommunala bostadspolitiska ansvaret till att avse
enbart myndighetsuppgifter.
De tidigare ideologiska felgreppen i bostadsbyg-
gandet, där kvantitet gått före kvalitet, har format
sterila och ensidiga bostadsområden som varit en del i
uppkomsten av boendesegregation. För att i framtiden
undvika att nya problemområden uppkommer, är det
viktigt att ge bättre förutsättningar för ett varierat
byggande. Upplåtelseformerna måste anpassas till
efterfrågan. Kommunala bostadsföretag bör kunna
säljas, så att kommunen kan ägna sitt ansvar åt kärn-
verksamheten omsorg och utbildning - nog så viktiga
åtgärder mot segregation.
Bosparandet anser jag, i likhet med vad bostadsut-
skottet och riksdagen tidigare slagit fast och regering-
en efterfrågat, att staten på något sätt bör stimulera.
En viktig del av en framtida hållfast och långsiktig
bostadspolitik är nämligen att byggherren satsar ett
större eget kapital, oavsett om han/hon som byggherre
väljer att investera i hyreshusbyggande, eget hem eller
bostadsrätt. En i grunden god fastighetsekonomi ger
såväl för den boende i hyreslägenheten som för egna-
hems- och bostadsrättsinnehavaren möjlighet till en
över tiden överblickbar boendekostnad.
Härmed yrkar jag bifall till reservation 5, samti-
digt som jag naturligtvis ställer mig bakom övriga
moderata reservationer och särskilda yttranden.

Anf. 2 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Herr talman! "Bostadspolitiken är en väsentlig del
av samhällets välfärdspolitik. Att det finns goda bo-
städer i en god boendemiljö är av avgörande betydel-
se för människors levnadsvillkor. I ett gott samhälle
skall barn och ungdomar få möjlighet att växa upp
och utvecklas i stimulerande och positiva boendemil-
jöer." Detta är citerat ur Bostadsutredningens rapport.
"Detta är en rättighet", fortsätter kommittén inför
2000-talets bostadspolitik.
Det här är åsikter som jag tror att vi alla kan dela.
Men hur blir det? Blir det mer än vackra och välfor-
mulerade ord i en utredning? Hur blir det för de en-
skilda människorna i vårt land?
När jag just satt mig till rätta för att försöka samla
tankarna och skriva ned dem inför den här debatten
kring betänkandet Samhällsplanering, bostadsför-
sörjning och byggande ringer telefonen - som en
väckarklocka skulle jag vilja säga. För vilken gång i
ordningen så sker vet jag inte riktigt. Det handlar om
samma problem för människor. Den här gången är det
Lars i Trollhättan som ringer. Han vill att jag i dag
skall berätta för er om hans familj - två makar, som
båda arbetar, och tre barn. De bor i villa med bundet
lån. Det handlar, som ni kolleger i bostadsutskottet
mycket väl förstår, om de nya regler för bostadsbidra-
gen som mött så stort motstånd. Det är ju många som
mött beskedet att det blir försämrade villkor för deras
del. Lars och hans familj saknade i första hand för-
handsinformation, övergångsbestämmelser och rättvi-
sa.
Inga Berggren utmanade mig nyss och hade und-
ringar, samtidigt som hon tillstod att Centerpartiet
värnar om barnfamiljerna. En gång till talar jag om
för Inga Berggren beträffande detta med att se över
bostadsbidragen att jag, som jag ganska tydligt på ett
mycket tidigt stadium i bostadsutskottet sade, inte är
intresserad av att det bara handlar om en del av famil-
jesituationen i Sverige. Detta har jag hela tiden stått
fast vid. Vi i Centerpartiet vill ha en total översyn, om
nu en översyn skall göras. Något annat tycker jag vore
befängt. Då får vi ju bara ytterligare en orättvisa, och
det ställer jag inte upp på.
För att återgå till Lars i Trollhättan vill jag säga att
jag faktiskt var glad över att jag kunde upplysa ho-
nom om att vi i dagens betänkande ger regeringen till
känna att en utvärdering måste göras av effekterna av
de nya regler som beslutats för bostadsbidragen att
gälla fr.o.m. 1997. Om reglerna måste göras om skall
de kunna tillämpas redan under bidragsåret 1997. Det
måste i klartext betyda att arbetet med en utvärdering
egentligen redan är igångsatt. Förslag till nya regler
måste utarbetas på direkten, så att vi kan ta del av
dem redan på bostadsutskottets första sammanträde i
januari. Det är absolut nödvändigt. Det går inte att
bara prata, skriva vackra ord och ha visioner om en
framtida bostadspolitik, om vi inte samtidigt har bra
instrument för att genomföra en sådan.
Beträffande fastighetsskatterna delar jag faktiskt
Inga Berggrens oro för hur det där är för människor -
försämrade villkor och en försämrad ekonomi. En av
mina första motioner här i riksdagen gällde den frå-
gan. Jag är glad över att jag, som jag tycker, fått ge-
hör för mina tankar och kommit en liten bit på vägen.
Man får ju urholka stenen med droppen.
Det största problemet är faktiskt att vi inte får någ-
ra nya pengar tilldelade till bostadsutskottet, såvitt jag
förstår. Ramen för vårt utgiftsområde har riksdagen
redan beslutat om; detta innan vi debatterat området.
Den debattordningen tycker jag också känns otill-
fredsställande.
I Bostadsutredningens rapport sägs det:
"Bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för alla
att leva i goda bostäder till rimliga kostnader i en
stimulerande och trygg miljö inom ekologiskt hållbara
ramar" - jag hoppas att Miljöpartiet hör detta - "och
att boendemiljön skall bidra till jämlika och värdiga
levnadsförhållanden och särskilt främja en god upp-
växt för barn och ungdomar." Om vi menar allvar
med detta måste det innebära att de ärenden som vi
har i vårt utskott är ett högprioriterat område i framti-
dens politiska debatter, inte minst här i riksdagen.
Den insikten värmer, eller hur?
Tillbaka till dagens ärende. Från Centerpartiets
sida vill jag uppmärksamma några områden där vi
inte fått gehör, varför jag har reserverat mig. Det
handlar om en samordnad planering för en bättre
miljö och ekonomisk utveckling. Det handlar om
jämställdhetsaspekterna i den fysiska planeringen
samt om länsstyrelseanslagets utformning.
Herr talman! Centerpartiet har i en motion till
riksdagen lyft fram frågan om samordning mellan
fysisk och ekonomisk planering. Vi vill ha ett ökat
engagemang i planfrågor på den nationella nivån, men
vi tycker också att Sverige skall vara pådrivande i
EU. Vi vill ha utökade forskningsinsatser på det här
området. I dag är det oklart vilket eller vilka organ
som har ansvaret för frågor som gäller rumslig plane-
ring. Rumslig planering växer fram som ett nytt poli-
tikområde i EU. I Sverige har det arbetet, tyvärr,
mötts med skepsis, kanske främst därför att vi har
svårt att förstå innebörden. En politiskt sakkunnig på
Inrikesdepartementet lanserade nyligen, såg jag, be-
greppet rumslig planering som
"kommunalrådsplanering". Det förklarar kanske vad
det handlar om, nämligen om att hålla ihop ekono-
miska beslut så att de leder till en god ekonomi, hus-
hållning, som medverkar till utveckling och som är
förenliga med miljömålen.
Herr talman! Jag tror att Centerpartiet i framtiden
möts av bifall till en sådan motion, men i dag får jag
yrka bifall till reservation 26, mom. 24.
I jämställdhetsfrågorna slår vi i Sverige oss ofta
för bröstet och tycker att vi är så väldans bra på det
området. Men riktigt så bra är det inte. Det framgår
när man tittar på verkligheten. Man missar faktiskt
kvinnoorganisationerna, som är en enorm resurs i
Sverige på det här området. I Centerns kvinnomotion
föreslås att samtliga kvinnoorganisationer skall vara
remissinstanser när det gäller planfrågor. Vi vill också
att kvinnors erfarenheter tas till vara ännu mera i
stads- och regionplanering.
Jag tycker att det är glädjande att Folkpartiet,
Vänstern och Miljöpartiet i år håller med mig och
yrkar bifall. Men, Inga Berggren, var finns ni modera-
ter? Och var finns Socialdemokraterna i dessa frågor?
Väntar ni till nästa år, eller diskuterar ni över huvud
taget inte den frågan?
Herr talman! Jag yrkar bifall även till reservation
25 under mom. 23.
I en flerpartimotion har kravet på en översyn av
länsstyrelseanslaget framförts. För närvarande tycker
vi att man tar alldeles för litet hänsyn till befolknings-
talen när man fördelar anslaget från staten. Den ord-
ningen står i kontrast till hur man fördelar kommun-
och landstingsanslagen. Detta är ett problem för de
län som har en kraftig befolkningstillväxt.
Herr talman! Jag står naturligtvis bakom den re-
servationen, men jag avstår från att yrka bifall till den,
eftersom jag faktiskt har fått signaler som tyder på att
det finns en positiv vilja att förändra på detta område.
Men jag kommer att noga följa den frågan.
Jag skall be att få upprepa min inledning:
Bostadspolitiken är en väsentlig del av samhällets
välfärdspolitik. Det skall finnas bra bostäder i en bra
miljö för barn och ungdomar. Men vuxna och även
äldre skall ha ett bra boende.
Vi i Centern anser att det skall finnas en valfrihet i
boendeformer. Och det skall finnas en neutralitet
mellan olika upplåtelseformer. Dessutom tycker vi att
det är viktigt att byggnaderna utformas utifrån ett
estetiskt helhetsperspektiv. Och någon negativ segre-
gation vill vi inte ha.
Jag är övertygad om att vi kommer att få en
mycket intressant debatt - och den har ju redan börjat
- när vi skall börja utforma verkligheten kring Bo-
stadsutredningens förslag.
Till sist, herr talman, kan jag inte låta bli att undra
hur det skall bli för Pelle som jag mötte på centralsta-
tionen här i Stockholm. Det var hans tillflyktsort när
det blev för kallt att sova ute. Jag kan inte heller
glömma besöket på Frälsningsarméns härbärge för
uteliggare här i Gamla stan. Många av uteliggarna är
unga kvinnor.
Bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för
alla, även för Pelle och för övriga uteliggare.
Jag kan bara konstatera att det inte är långt mellan
Sagerska palatset och härbärget eller broarna. Och jag
undrar ibland om vi verkligen tar ansvar för alla
grupper i vårt samhälle.

Anf. 3 INGA BERGGREN (m) replik:
Herr talman! Förhastade beslut, Rigmor Ahlstedt,
som ger orimliga konsekvenser måste man kunna riva
upp och göra något åt. Det är väl gott och väl med
denna utvärdering som utskottet skriver är absolut
nödvändig om man skall starta i år. Men vi hade möj-
lighet att i utskottet göra något redan nu. Det som
händer med det förslag som kommer att träda i kraft
den 1 januari är rent diskriminerande ting. Jag menar
att det då hade varit rimligt att göra en återgång till de
gamla reglerna. Jag kan hålla med om att det finns
många skevheter i förslaget. Men rent diskrimineran-
de utfall borde det ju inte ha varit så svårt att ställa till
rätta. Varför tog Rigmor Ahlstedt inte den chansen?

Anf. 4 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag tar inte sådana chanser som jag
vet skapar orättvisa för ytterligare grupper. Det trodde
jag att Inga Berggren hade förstått. Men vad jag inte
förstår är varför Moderaterna, som talar så väl för att
vissa grupper i Sverige inte skall lida, vill skära ned
bostadsbidragen. Det är ju detta som är problemet.
Man kan inte gå ut och lova människor att det blir
alldeles så bra kortsiktigt när man faktiskt tar bort
pengarna från detta område. Det är ju detta som är det
stora problemet. Jag tycker att vi lurar folk om vi går
ut och säger att det blir precis som det alltid har varit,
eftersom det inte kommer att bli så i framtiden.

Anf. 5 INGA BERGGREN (m) replik:
Herr talman! Rigmor Ahlstedt, problemet är inte
att man skär ned bostadsbidragen. Problemet är i
stället att vi har alldeles för höga skatter, så att männi-
skor inte kan leva på sin lön, och det blir en evinner-
lig rundgång i systemet. Det är ju en sådan sak som
aviseras i Statskontorets rapport och som kan vara en
första början till att sammanföra och diskutera kring
de orimligheter som kommer ut av ett sådant system
som vi har i Sverige. Jag väntar mig att man skall
kunna göra något åt detta.
När det gäller fastighetsskatten, Rigmor Ahlstedt,
är det väl i och för sig bra att man gör vissa analyser
av det system som finns i dag. Men det behövs
mycket mer. Har Rigmor Ahlstedt inte lyssnat på de
permanent boende människorna ute i de attraktiva
områdena, som där också har sin utkomst och nu står
inför valet att de kanske inte kan bo kvar på grund av
att de inte klarar av att betala den skyhöga fastighets-
skatten.

Anf. 6 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Vi har hört det förr: Lägre skatter, så
blir det bra i Sverige! Men Moderaterna talar inte ett
dugg om höga avgifter och om borttagandet av bidrag
från de människor som verkligen har behov av att vi
solidariskt går in och styr. Jag hoppas verkligen att
svenska folket skall inse vad Moderaterna gör för
rättvisan i Sverige - inte ett skvatt. De bara slår vakt
om någon enskild grupp.
Beträffande fastighetsskatten i de attraktiva områ-
dena delar jag helt Inga Berggrens farhågor. Jag
skulle faktiskt vilja råda henne att läsa min motion
från allmänna motionstiden från första året som jag
var i riksdagen. Jag sade just att vi nu är på väg. Det
tycker jag är väldigt bra. Precis som Inga Berggren
säger skall inte de som är näringsidkare ute i skärgår-
den och ute i andra attraktiva områden behöva lida för
att deras fastigheter har god utsikt. Det lever man ju
inte på. I det fallet är vi överens.
Men jag tycker att Inga Berggren skall svara på
varför Moderaterna vill skära ned på anslaget till
bostadsbidragen om ni anser att människor behöver
dem.

Anf. 7 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Först vill jag uttrycka det positiva i
att bostads- och näringsminister Jörgen Andersson
närvarar vid debatten. Vi är inte så vana vid att stats-
råden närvarar i kammaren så ofta.
Det beslut som fattas på det bostadspolitiska om-
rådet kommer att påverka människors ekonomiska
vardag i allra högsta grad. Folkpartiet anser att det
därför är extra viktigt att de politiska besluten ger
hyggliga grundförutsättningar för människor i deras
planering.
Den parlamentariska utredningen om bostadspoli-
tiken som nyligen har slutförts ger möjlighet till såda-
na förutsättningar. Detta är viktigt och gäller också
för bostadsmarknaden i övrigt. Fastighetsägare, bo-
stadsrättsföreningar, kommuner och långivare behö-
ver beslut som är någorlunda långsiktiga. Syftet med
bostadspolitiken bör ju vara att alla skall få tillgång
till en bra bostad. Men önskemålen och behoven
varierar, inte bara mellan olika människor utan också
mellan olika perioder i en människas liv. Det som är
nödvändigt för den som är äldre kan vara onödigt för
den som är ung.
Därför är det viktigt att vi har ett varierat bostads-
bestånd både när det gäller storlek och standard. Val-
friheten måste värnas och olika upplåtelseformer
stimuleras.
Herr talman! Jag skulle vilja säga något om bo-
stadssegregationen i samhället. Inledningsvis kan jag
konstatera att det också rådde stor enighet om att
detta är viktigt i den parlamentariska utredningen.
Genom samhällsutvecklingen och bostadspolitikens
utformning under framför allt 1960-talet skapades
stora opersonliga bostadsområden utanför alla större
städer i landet. Där finns brister i miljön, dålig ser-
vice, bristande underhåll av fastigheter och invånare
som känner sig otrygga. Invånarna i de här områdena
har generellt sett lägre inkomster, kortare utbildning
och sämre hälsa. Besparingar som i många andra
stadsområden inte påverkar verksamheten kan här
leda till helt oacceptabla effekter.
Många av dessa miljonprogrammets bostadsområ-
den tycks ha kommit in i en nedåtgående spiral med
stor in- och utflyttning, många familjer med låga
inkomster, socialbidragstagare, arbetslösa, stor andel
ensamstående med barn och invandrare som kanske
ännu inte helt har etablerat sig i det svenska samhäl-
let.
Samtidigt är inte all segregation negativ. Den kan
ha naturliga förklaringar genom att människor väljer
att bo nära anhöriga och vänner. Men ibland finns det
en tendens att sopa de här problemen under mattan,
och där vill jag kraftigt markera att detta är något
mycket negativt. Därför är det bra att den parlamen-
tariska utredningen har tagit upp detta i tämligen stort
samförstånd. Internationellt har det visat sig att om
samhället inte går in och agerar kan kostnaden bli stor
senare.
Vad kan man då göra? När man t.ex. projekterar
bostadsområden bör man blanda egnahem, bostads-
och hyresrätter i olika storlekar. I befintliga bostads-
områden går det ofta att förtäta bebyggelsen med t.ex.
småhus. Fastighetsägare i försummade bostadsområ-
den i storstäderna bör ta större ansvar. Genom var-
samma renoveringar av fastigheter och närmiljö i
samförstånd med hyresgästerna kan man åstadkomma
en bättre och attraktivare boendemiljö. För att ett
bostadsområde skall bli attraktivt är det viktigt med
ett bra och självklart serviceutbud och närhet till ar-
betsplatser. Därför bör man försöka uppmuntra eta-
bleringar av olika servicenäringar och även nya ar-
betsplatser i bostadsområden som har ett dåligt servi-
ceutbud.
Folkpartiet tog i regeringsställning initiativ till en
ny storstadsutredning. Den blir en uppföljning av den
förra storstadsutredningen som belyste förhållandena i
mitten av 80-talet. Här kommer man också att närma-
re analysera bostadssegregationen och föreslå åtgär-
der.
Herr talman! Jag vill nu gå över till att tala om re-
servation 1 från Folkpartiet. Jag vill ta upp åtgärder
mot radon i bostäder. Folkpartiet har i motioner och i
reservation 1 tagit upp att vi tycker att ambitionsnivån
när det gäller kartläggning, information och sane-
ringsåtgärder mot radon är alltför låg i dag. Olika
åtgärder måste därför vidtas för att öka aktiviteten på
området. Det bör bl.a. prövas att införa ett system
med intyg från kommunerna om att ett hus inte ligger
i ett riskområde och inte är uppfört med ett radonav-
givande material. Man skall se till att man kan kart-
lägga detta bättre.
Vidare bör krävas att kommunerna mer strikt till-
lämpar de gränser för sanitär olägenhet som Social-
styrelsen fastställt. Av största vikt är givetvis att de
bostäder där höga radonhalter uppmätts snarast åtgär-
das. Det statliga bidraget utgör en viktig och nödvän-
dig stimulans för att påverka de berörda fastighets-
ägarna att vidta åtgärder. De förbättrade bidragsvill-
kor som gällde under den borgerliga regeringstiden
resulterade i att antalet åtgärdade bostäder påtagligt
ökade. Det är mot denna bakgrund förvånansvärt att
regeringen nu genom en neddragning av anslaget för
bidragsverksamheten aviserar en sänkt ambitionsnivå
på området.
Vi i Folkpartiet tycker att det verkligen behövs en
återställare här. Vi förordar att det maximala bidraget
bör återställas till den nivå det hade under den förra
regeringsperioden. Då låg det på 25 000 kr i stället för
15 000 kr i dag.
Herr talman! Jag vill då gå över till en annan del
av reservationen. Det handlar om bostadsbidragen.
Till bostadspolitikens sociala dimension hör också ett
system med bostadsbidrag. Det är ett system som
visserligen är behäftat med en del nackdelar, t.ex.
inkomstprövning och bidrag till höga marginaleffekter
för vissa grupper. Samtidigt är den utjämnande effek-
ten mycket stark. Bostadsbidragen spelar en viktig
roll, särskilt i ett läge när bostadssubventionerna
sänks.
I det här betänkandet föreslås en snabbutvärdering
av de regeländringar som utskottet vidtog i maj i år.
Folkpartiet stöder en utvärdering, även om vi tycker
att utskottsmajoriteten har agerat senfärdigt. Redan
vid behandlingen av Förslag till nya regler för bo-
stadsbidrag våren 1996 föreslog vi i Folkpartiet att
reglerna skulle revideras i vissa avseenden för att
mildra effekterna för barnfamiljerna. Denna vår upp-
fattning står fast. Jag har därför i min reservation
avseende anslagsfördelningen för området ställt mig
bakom motionsförslaget som innebär att en sådan
justering av reglerna kan åstadkommas.
Under november månad försökte fyra partier i ut-
skottet att åstadkomma ett initiativ. Då hade rappor-
terna kommit till försäkringskassorna om att det som
två partier varnade för i maj höll på att ske. Trots det
avvisade majoriteten i utskottet förslaget att ett initia-
tiv skulle tas och att detta skulle kunna justeras snab-
bare. Nu går vi på andrahandsalternativet, dvs. att en
utvärdering sker. Men jag tycker ändå att det bästa
man kan göra är att rösta på Folkpartiets reservation
1. Då kan en snabbare förändring åstadkommas under
den period analysen sker. Detta sker via omfördelning
inom ram.
Herr talman! Slutligen vill jag säga något kort om
ett bostadsområde i Malmö som heter Holma. Där har
de boende lyckats sänka sin hyra genom att överta en
del av fastighetsunderhållet. Detta gick dock inte
enligt Riksskatteverkets regler. Vi i Folkpartiet tycker
att man måste underlätta möjligheter för hyresgästerna
att ta över en del av underhållet och därigenom sänka
sin hyra. Utskottet är också inne på samma tanke.
Men i ett särskilt yttrande betonar vi i Folkpartiet och
kd att vi förutsätter att en sådan utredning går snabbt
och kan lägga fram förslag redan i början av nästa år.
Till slut vill jag yrka bifall till Folkpartiets reser-
vation 1 och till flerpartireservationerna 16 och 28.

Anf. 8 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Först vill jag framföra mitt missnöje
med att detta kallas för en budgetdebatt. Utgiftsramen
för område 18 är redan fastlagd i riksdagens kamma-
re. Bostadsutskottets möjligheter att förändra inom
den ramen är naturligtvis marginell. Vi får därför
kalla det för ett rejält eftersnack, kort och gott.
Med anledning av detta tänker jag inte kommente-
ra hela budgeten utan bara två viktiga delar där jag
tycker att finansutskottet och senare riksdagen gjort
rejäla misstag. Det ena gäller bostadsbidragen, och
det andra gäller bidraget att förbättra inomhusmiljön i
daghem, skolor och bostäder.
Den kraftiga neddragningen av bostadsbidragen är
fel på flera sätt. Den är ett brott mot skattereformens
intentioner där det sades att barnfamiljer och lågin-
komsttagare skulle kompenseras med höjda barnbi-
drag och höjda bostadsbidrag. Barnbidragen ligger
fortfarande kvar på 1990 års värdenivå, och bostads-
bidragen sänks i två omgångar med nästan 30 %.
I en LO-rapport kunde man nyligen läsa att under
1989-1994 ökade den disponibla inkomsten för den
rikaste tiondelen av befolkningen med 17 %, och den
fattigaste tiondelen minskade sin disponibla inkomst
med 27 %. Att sedan i budgetsaneringsprogrammet
påstå att alla har fått vara med att rättvist betala sin
del är naturligtvis kvalificerat nonsens. Boendekost-
naderna är en av de största påverkansfaktorerna. Att
då göra så kraftiga ingrepp i bostadsbidragen visar på
svag insikt och dålig analys av verkligheten.
Inriktningen av de regelförändringar som gjorts i
bostadsbidragen är i sig inte helt fel. Men att sänka
nivåerna i systemet så drastiskt är oacceptabelt. Re-
geringens konsekvensanalys och presentation av för-
ändringarna som gjordes under våren var under all
kritik. Det gjorde det naturligtvis lättare att köra ige-
nom beslutet i utskottet. Antingen mörkade man för
att inte visa att förändringarna skulle få drastiska
följder, eller så är det så illa som när en talesman för
Socialdepartementet gick ut för några veckor sedan
och sade: Blev det så drastiska förändringar! Det hade
vi ingen aning om!
Konsekvensanalyser liknande de som Postens
ekonom Pia Nilsson presenterat skulle naturligtvis
gjort de kraftiga förändringarna omöjliga att genom-
föra för bostadsutskottet. Tyvärr var det mest intres-
santa i utskottets hantering av frågan hur mycket varje
förändring i bidragssystemet skulle minska statens
kostnader. Bostadsbidragstagarens situation var inte
lika intressant.
En oförändrad nivå på bidragen under 1998 och
1999, som redan beslutats, urholkar värdet av bo-
stadsbidragen med ytterligare 1 miljard, allt enligt
siffror från Socialdepartementet som ännu inte presen-
terats. I bostadsutskottet ställdes ungdomsbostadsbi-
draget mot ytterligare nedskärningar för barnfamiljer-
na. Det är ett orimligt val som visar att det i första
hand inte är regelsystemet i sig utan den kraftiga be-
sparingen i kronor och ören som är det största felet.
Bostadsbidraget för ungdomar blev kvar, vilket
var bra. Men systemet måste göras om. I dag är det ett
utpräglat system för dem som studerar. Ungdomar
med låga löneinkomster klarar inte sitt uppehälle med
dagens system. Inte i något inkomstläge eller på nå-
gon hyresnivå blir den disponibla inkomsten efter
hyran mer än 2 000 kr. För studerande tillkommer
sedan studiebidraget, eftersom det inte är bidrags-
grundande.
Detta måste rättas till. Det kan inte var meningen
att ungdomar som jobbar med låg inkomst, 7 000-
8 000 kr i månaden, skall behöva söka socialbidrag
som komplement för att klara sina boendekostnader.
Då saknar ju bostadsbidraget sin funktion. Det finns
förslag till hur man kan lösa problemen. För att få
rimlighet i fler inkomstlägen där man klarar sin eko-
nomi med enbart bostadsbidrag som komplement
behöver ungdomsbostadsbidraget förstärkas.
I debatten påstås det att om bara räntan faller
sjunker boendekostnaderna drastiskt. Visst är det bra
att räntorna faller. Men det löser långt ifrån alla pro-
blem. Med dagens nästan nollprocentiga inflation blir
varje hyreshöjning en real höjning och varje ned-
trappning av räntesubventionerna en ökad boende-
kostnad.
De stora vinnarna när det gäller sänkta räntor är
människor med stora låneskulder och en god ekono-
mi, de som kan planera sina omsättningar av lån och i
raskt takt amortera sin låneskuld. Detta gäller nog inte
i de flesta situationer där de som är beroende av bo-
stadsbidrag befinner sig.
I ett av de värsta exemplen i Pia Nilssons beräk-
ningar beskrivs situationen för en trebarnsfamilj.
Endast mannen jobbar, och han tjänar 200 000 kr om
året. De bor i en villa på 150 kvadratmeter med en
skuld på 500 000 kr, och tyvärr är lånen bundna till
1999. De förlorar sammanlagt ca 30 000 kr per år
med de besparingar som görs under 1996 och 1997.
Då är även matmomssänkningen inräknad. Att minska
den disponibla inkomsten så drastiskt är ett orimligt
beslut av regering och riksdag.
Nu skall det nya systemet utvärderas innan det ens
trätt i kraft. Det är trots allt bra. Det är ett erkännande
av att något har gått snett och fått orimliga konsek-
venser. Men en utredning hjälper inte de hushåll som
får sina disponibla inkomster kraftigt reducerade. Det
kommer att märkas redan i januari när avin med bo-
stadsbidraget dimper ner i brevlådan. Hur länge skall
de sedan behöva vänta på att få sin situation föränd-
rad? Byråkratins kvarnar mal långsamt.
Det enda rimliga och vettiga i den här situationen
hade naturligtvis varit att låta de gamla reglerna gälla
tills översynen av de nya reglerna blivit klar, förutom
regeln om att bidragen även då skulle ha varit preli-
minära. I Vänsterpartiets alternativa budget fanns det
utrymme för ett sådant handlingssätt, eftersom vi
avsatt 850 miljoner kronor mer än regeringen för
bostadsbidragen. Bostadsbidragssystemet behöver
tillföras nya medel. Översynen av systemet kommer
att skapa nya förutsättningar för en del bidragstagare,
men på de andra bidragstagarnas bekostnad.
När det gäller bidragen för att förbättra inom-
husmiljön i skolor, på daghem och i bostäder har
regeringen tillsammans med Centerpartiet gjort ett
val. Man avbröt den nödvändiga satsningen och satsar
i stället på generella skattelättnader för allsköns hus-
reparationer oavsett ändamål eller inriktning. Nya
verandor på fritidshus eller ombyggnationer med sikte
på ökad bekvämlighet fick gå före fortsatta satsningar
på att förbättra barnens möjligheter att slippa vistas i
sjuka-hus-miljöer. Många kommuner brottas med
ekonomiska problem och anser sig inte ha råd att
åtgärda dessa problem enbart med egna medel. 3
miljarder kronor i skatteavdrag gick bra, men att
fullfölja satsningen på att förbättra inomhusmiljön för
våra barns skull med 600 miljoner kronor var omöj-
ligt.
För att belysa problemen och försöka övertyga om
nödvändigheten med en fortsatt satsning på att få bukt
med sjuka-hus-problemet lyfter jag fram några fakta.
Inomhusmiljön är en av våra viktigaste miljöfrågor.
Vi vistas 90 % av vår tid inomhus, och barnen allra
mest. Allergier och överkänslighet har fördubblats
varje decennium sedan 1960-talet.
En del av denna ökning tillskrivs vår alltmer dåli-
ga inomhusmiljö. Forskningen visar att barn är betyd-
ligt känsligare för miljöföroreningar än vuxna och att
barn reagerar tidigt på en dålig miljö. Man räknar
med att mellan 600 000 och 1 miljon människor bor i
dåliga inomhusmiljöer, och dessutom dör ca 1 200
människor årligen med astma och allergiliknande
sjukdomar som direkt eller indirekt dödsorsak.
Dagissjukan och kontorssjukan dök upp på 70-
talet och har skapat många problem i lokaler där barn
vistas och på arbetsplatser. Problemet med sjuka hus
är en tickande bomb. Byggbranschen startade en
folksjukdom. Det är bara att beklaga regeringens och
Centerns dåliga insikt om problemet och att man i
stället valt andra åtgärder. Här tycker jag att statsmi-
nisterns ord om att ställa om Sverige till ett ekologiskt
hållbart samhälle klingar falskt.
Vänsterpartiet har naturligtvis i sin budget avsatt
medel för åtgärder som syftar till en fortsatt förbätt-
ring av inomhusmiljön.
En rad motioner om bostadspolitikens innehåll
behandlas också i utskottets betänkande. Vänsterpar-
tiet har avstått från att skriva sådana motioner, efter-
som den bostadspolitiska utredningen skulle presente-
ra sitt slutbetänkande i november. Vänsterpartiet
avvaktar remissbehandlingen och regeringens pro-
position. Vad vi däremot ställer krav på gäller de
frågor som den bostadspolitiska utredningen på grund
av direktiven inte fick fundera över, nämligen utveck-
lingen från 1989 och fram till i dag, skattereformens
effekter på boendekostnader och budgetsaneringens
effekter. Det gäller då inte bara den nuvarande rege-
ringen utan även den borgerliga regeringen. Där sak-
nas en analys av fördelningseffekterna mellan boende-
formerna och inte minst mellan de olika inkomstklas-
serna. Höjda hyror realt med 40 % under den tiden är
ett resultat. Den utvecklingen tycks inte stanna upp.
1997 blir hyreshöjningarna i genomsnitt 3 % - en real
höjning, eftersom inflationen i det närmaste är obe-
fintlig. Om regeringen inte lyfter fram dessa frågor i
sin proposition finns det ingen grund för en bostads-
politik med sociala förtecken.
Herr talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga
reservationer från Vänsterpartiet, men nöjer mig av
tidsskäl med att yrka bifall till reservationerna 6, 9,
16, 22 och 25.

Anf. 9 PER LAGER (mp):
Herr talman! Så som den nya budgetprocessen
fungerar har det inte varit möjligt för mig att i det här
skedet reservera mig för 600 miljoner kronor till al-
lergisaneringsbidrag och för 5 miljoner kronor till
radonbidrag i enlighet med vårt förslag till budget.
Eftersom riksdagen har avslagit ytterligare medel till
utgiftsområde 18 måste prioriteringar ske inom ut-
giftsområdet, vilket i sin tur skulle kräva ett helt nytt
budgetförslag från vår sida. I stället återkommer vi i
samband med vårpropositionen 1997 i fråga om bl.a.
allergisaneringsbidraget.
I den bostadspolitiska utredningen - några av oss
som nu finns i denna kammare har suttit med där -
var vi överens om det mesta, med undantag av Mode-
raternas representant och i slutet delvis också av
Vänsterns. I mångt och mycket handlar det om en ny
syn på bostadspolitiken. Det handlar alltså om att i
första hand omprioritera till redan byggt bestånd av
bostäder, sanera och förbättra samt skapa förutsätt-
ningar för ekologisk och ekonomisk långsiktighet,
liksom om integration och attraktion - ja, helt enkelt
om att satsa mera på boendet och på bostadsområden
som redan finns än på nyproduktion. Rätten till ett
hem, som vi hävdat internationellt, skall gälla alla här
hemma, särskilt de hemlösa.
Många motioner har anknytning till de frågor som
vi behandlade i utredningen. Den samsyn som vi där,
trots olika utgångslägen, lyckades formulera kring
bostadspolitiken i dess helhet är självklart ett resultat
av kompromisser. Jag anser att skärpningar i betän-
kandets skrivningar i en del fall är på sin plats, efter-
som kompromissandet i utredningen har vattnat ur en
del förslag och eliminerat själva förändringskraften.
Efter remissförfarande och propositionsskrivande
finns kanske risken att det inte är så mycket kvar av
förslagen. Jag säger detta på grund av de återkom-
mande hänvisningarna i betänkandet till den bostads-
politiska utredningen.
Herr talman! Jag går nu över till Miljöpartiets re-
servationer i betänkandet.
1. Radonet i bostäder och i dricksvatten från egna
brunnar är ett väldigt allvarligt problem. Miljöpartiet
vill minst ha kvar bidraget på nuvarande nivå, vilket
innebär en förstärkning med 5 miljoner kronor till den
preliminära anslagsberäkningen för 1998 och 1999.
2. Vi vill ge kommunerna möjlighet att införa
kommunala lägesavgifter för att kunna begränsa före-
tagsetableringar i centrum. Utvecklingen har visserli-
gen avstannat när det gäller kontoriseringen, men
kommunerna bör ges ett verktyg som - om det behövs
- hjälper till med att i stället befolka och
"bostadisera" innerstadsdelarna.
3. I tre motioner har vi från olika utgångspunkter
försökt ge förslag och komma med motstrategier som
kan minska segregationsproblemet i de mest utsatta
bostadsområdena. Det handlar om att flytta ut delar av
högskoleutbildningen, inrätta fler samlingslokaler,
satsa på s.k. ekostadsdelar, förbättra utemiljön, full-
följa allergisaneringsprogrammet, lyfta den konstnär-
liga utsmyckningen, sätta in åtgärder mot värdar som
diskriminerar invandrare, förbättra boendeinflytandet,
delaktigheten och självförvaltningen, stimulera fri-
tidsverksamheten, variera hustyperna, tillåta s.k. fri-
zoner från vissa statliga regler m.m. De här förslagen
skall ses som idéer och uppslag, prövade och opröva-
de, för att stimulera och peka på möjligheter i föränd-
ringsarbetet. Varje förändringsprocess måste självfal-
let sedan utgå från de önskemål som de boende själva
har. Det är den grundläggande förutsättningen för
framgång för de kommunala utvecklingsprogrammen.
4. Vi i Miljöpartiet vill avveckla generella sub-
ventioner till ny- och ombyggnad av bostäder och i
stället lägga tyngdpunkten i statens subventioner inom
bostadssektorn på bostadsbidragen, som hittills visat
sig träffsäkra och som kunnat ge en bra fördelnings-
politisk profil. Under en övergångsperiod anser vi
dock att vissa speciellt regionalt/socialt villkorade och
miljövillkorade investeringsbidrag skall kunna utgå -
inte bara, menar jag, enligt strikt gällande miljölag-
stiftning utan också med försiktighets- och substitu-
tionsprinciperna som vägledande, alltså projekt i
framkanten på utvecklingen.
Vi anser också att det nu är dags att lyfta de este-
tiska värdena. Varje större ny- och ombyggnad bör
villkoras med minst 1 % i konstnärlig utsmyckning.
Denna procent har funnits med som en rekommenda-
tion sedan 1937 och har mer eller mindre, mest mind-
re, följts av stat, landsting och kommuner. De vackra
husen med harmonierande former och material, hus
som t.ex. har ögon, inte bara tomma hål - hus omgiv-
na av en skön närmiljö - har stor betydelse för triv-
seln i våra bostadsområden. Som villkor för statligt
stöd vid ny- och ombyggnad av offentliga lokaler,
hyresbostäder och bostadsrätter kräver vi därför att
minst 1 % av investeringskostnaderna avsätts till
estetisk utformning. Att komma dithän skulle betyda
mycket för våra arkitekter, konstnärer och konsthant-
verkare och inte minst för de boende själva. Det har
nu under lång tid byggts alldeles för mycket fult,
slarvigt och själlöst. Arkitekten måste alltså får tillba-
ka möjligheten att "signera" sina hus.
5. Vi i Miljöpartiet har klart prioriterat allergisa-
neringsbidraget framför generella ny- och förbätt-
ringsstöd. Däremot ställer vi i en reservation gemen-
samt med Centern, Folkpartiet, Vänstern och Krist-
demokraterna upp på kravet att redan påbörjade pro-
jekt skall kunna slutföras i en takt som inte riskerar
kvaliteten på arbetet. Det innebär att slutdatum för
färdigställandet flyttas fram ett år för respektive stöd.
I ett särskilt yttrande har jag och Owe Hellberg,
Vänstern, samtidigt påpekat att regeringen inte kan
gömma sig bakom påståendet att det saknas medel till
allergisaneringsåtgärder. De arbetsmarknadspolitiska
medlen räckte till ytterligare påbackning med
0,5 miljarder kronor till förbättringsåtgärder i våras.
Nu finns det också pengar till studentbostäder. Det
handlar alltså om prioriteringar. Regeringen anser
tydligen inte att satsningen på att allergisanera skolor,
daghem och bostäder - dvs. barnens hälsa - är till-
räckligt viktig.
Jag behöver inte här upprepa situationen vad gäl-
ler utbredningen och utvecklingen av astma, allergier
och annan överkänslighet bland framför allt barn. Är
det inte vår förbaskade skyldighet att ta ansvar? Jag
undrar inte, utan jag påstår det.
Eventuellt överblivna medel från förbättringsbi-
dragen bör därför självklart flyttas över till allergisa-
neringsbidraget. Jag förutsätter dessutom att regering-
en omprövar sitt tidigare ställningstagande och åter-
kommer med ett förslag om en utökad ram för allergi-
saneringsbidraget med minst 600 miljoner kronor.
6. Bosparande är ett viktigt framtida sparande, an-
ser jag, speciellt för ungdomen. Men det måste då,
enligt min mening, kopplas till sparsystem med
mycket låga eller inga räntor på det sätt som t.ex.
JAK-banken i Sverige arbetar och så som de fram-
gångsrika tyska bosparkassorna fungerat under när-
mare 70 år.
I den bostadspolitiska utredningen kom vi inte
riktigt ända fram. Bospararna får visserligen genom
utredningens förslag en tryggare och starkare ställ-
ning. Men det som fattas är någon form av stimulans,
som kan få bosparandet att bli en prioriterad spar-
form, att få bostadssektorn att bli en robust del av vår
nationella ekonomi. Det gäller att från samhällets sida
premiera sparandet framför lånandet. Det är en viktig
princip, anser jag.
Jag har i det här sammanhanget också ställt mig
bakom yrkande 9 i Vänsterns partimotion angående
reglerna för ungdomsbosparandet. Sparformen, om
den skall fortsätta i nuvarande form, måste knytas
hårdare till utgifter för boendet och inte kunna utnytt-
jas till annat.
7. Herr talman! Utvecklingen mot ett ekologiskt
anpassat byggande går alltför långsamt. Trots en lång
rad lyckade exempel sker fortfarande huvuddelen av
bostadsproduktionen på ett sätt som inte tar till vara
möjligheterna till miljöanpassnig.
Därför måste staten ge ett fortsatt utökat stöd till
ekologiskt experimentbyggande. Ny kunskap behöver
tas fram, utvärderas och spridas. Det gäller förnybara
energislag, sol, vind, vatten och biomassa, och kom-
binationer av dessa. Det handlar om nygamla miljö-
riktiga material, olika kretsloppsanpassade va-system
och hur man bäst placerar bostäderna i förhållande till
mark, väder och vind och behov av infrastruktur.
Byggforsknigsrådet har en viktig uppgift att fylla både
vid utvecklandet av framtidens boende och vid infor-
mationsspridningen.
8. Jämställdhetsaspekter skall vägas in i all fysisk
planering, inte minst vid ny- och ombyggnad av bo-
städer och bostadsområden. Centern, Folkpartiet,
Vänstern och Miljöpartiet har en gemensam reserva-
tion om vikten av att kvinnoperspektivet inte längre
negligeras. I den bostadspolitiska utredningen finns
ett särskilt kapitel om jämställdheten där man inte
tvekar om det viktiga med jämställdhetsfrågorna och
kvinnors inflytande. Ordet "bör" har i utredningen
bytts ut mot "skall". Jag känner mig faktiskt skyldig
till det. Det kan synas som en bagatell, men det är i
själva verket avgörande för hur vårt framtida boende
skall planeras.
9. Fonden för fukt- och mögelskador har en viktig
funktion att fylla. Vart tionde småhus räknar man med
har problem med fukt och mögel. Under en tid fram
till den förste oktober i år har det utgått ett särskilt
bidrag för att minska självrisken. De pengarna, 40
miljoner kronor, togs ur den stora överenskommelsen
mellan regeringen och Miljöpartiet om allergisane-
ringsbidraget och hade effekt, men det var inte till-
räckligt.
En fukt- och mögelskada kostar ofta stora pengar
att åtgärda, och dagens regler är utformade så att
många fastighetsägare helt enkelt avstår från att vidta
åtgärder. Självrisken bör därför, som vi föreslår i vår
partimotion, maximeras till 50 % av reparationskost-
naden. Omläggningen av stödvillkoren bör finansieras
inom den ekonomiska ramen för stödet från fonden.
Dessutom måste man satsa på mer information om
stödmöjligheten. Människor i s.k. mögelhus skall inte
behöva försöka dölja sina problem - i stället skall
samhället göra det möjligt för de utsatta att snabbt
kunna åtgärda skadorna och komma tillrätta med
orsakerna.
10. Till sist, herr talman, vill jag nämna bostads-
bidragen och förändringen av dessa. I våras var jag
med på ytbegränsningarna för att på så sätt hjälpa
ungdomarna att få stöd i sitt boende. Vad gäller in-
komstgränserna var vi flera som insåg att de skulle slå
förfärligt snett. Problemet är som alltid att beslut som
inte föregås av tillräckliga konsekvensbeskrivningar
lätt får effekter som ingen vill eller kan ta ansvar för.
Jag tillhör dem som kräver en sådan här kon-
sekvensbeskrivning och utvärdering, inte minst för
barnens skull. Barnkonsekvensbeskrivningar skulle vi
för övrigt ha med i de flesta beslut vi fattar här i riks-
dagen. Om det visar sig att det enda sättet att undvika
de värsta avarterna är att i stället göra en tillfällig och
generell sänkning av alla bostadsbidrag så är det bätt-
re än att någon drabbas på ett fullständigt oaccepta-
belt sätt, enligt min mening.
Med detta, herr talman, yrkar jag särskilt bilfall
till reservationerna nr 3, 15, 21, 24 och 28. Självklart
står jag även bakom de övriga reservationer och sär-
skilda yttranden som jag har skrivit under.

Anf. 10 ULF BJÖRKLUND (kd):
Herr talman! Samhällsplaneringen är ett viktigt
instrument för samhällets utveckling. All samhällspla-
nering måste ske i överensstämmelse med en ekolo-
gisk helhetssyn så att tillgång till frisk luft, rent vatten,
ostörd natur och åkermark för livsmedelsproduktion
säkerställs liksom en långsiktigt god hushållning med
naturresurser och skydd av natur- och kulturlandska-
pet. Planeringen skall också utgå från respekten för
det enskilda ägandet, och besluten skall läggas så nära
människorna som möjligt.
Bostaden spelar en mycket central roll i männi-
skors liv, och en boendemiljö med hög kvalitet är
viktig för människors levnadsvillkor och välbefinnan-
de. Målsättningen för bostadspolitiken skall vara att
skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder
till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg
miljö. Boendepolitiken skall fokuseras på de boende
och allas rätt till ett hem och särskilt främja en god
uppväxtmiljö för barn och ungdomar. Så här tycker
kristdemokraterna och så säger man också i den bo-
stadspolitiska utredningen.
Som vi väl känner till har produktionskostnaderna
och därmed boendekostnaderna under senare år
skjutit katastrofalt i höjden. Det finns hushållsgrupper
som har en mycket svår ekonomisk situation. Detta
gäller framför allt barnfamiljer och ensamstående
föräldrar med barn, liksom de äldre ensamstående
pensionärerna. Arbetslösa och ofrivilligt deltidsarbets-
lösa med låg inkomst är också en utsatt grupp.
Ett nytt system för bostadsfinansiering trädde i
kraft den 1 januari 1993. Det gamla systemet ledde
till en ohållbar belastning på statsfinanserna samtidigt
som incitament att hålla nere produktionskostnaderna
var lika med noll. Reglerna inbjöd snarare till att
driva upp produktionskostnaderna. Större familjer
lockades att bygga rymligt med möjlighet till eget rum
för varje barn i skolåldern. Det har för övrigt varit en
vedertagen princip sedan 1986. Den principen ligger
fortfarande fast. Något annat sägs inte i propositionen.
Men klarar vi verkligen det i framtiden?
De bostäder som byggs i dag har fortfarande, trots
den ekonomiska krisen, för höga produktionskostna-
der och byggs huvudsakligen i storstäderna och i
tillväxtregionerna. Trots det statliga stödet med rän-
tebidrag blir månadskostnaderna så höga att bara
välbeställda hushåll har råd att flytta in.
Ur fördelningspolitisk synvinkel är det mycket
tveksamt att med generellt produktionsstöd subven-
tionera boendet för betalningsstarka hushåll på ett
fåtal platser i landet. Vi kristdemokrater menar därför
att räntebidragssystemet skall bort snarast. Vi har
dessutom förordat en snabbare avvecklingstakt av
räntebidragen samtidigt som vi vill sänka fastighets-
skatten med motsvarande belopp. Dessutom vill vi
med ett utökat bostadsbidrag - med ytterligare cirka
drygt 1 miljard - rikta detta till de sämst ställda med
huvudinriktning på familjer och ensamstående med
barn.
De förslagen har vi finansierat i vårt eget budge-
talternativ som tyvärr redan har avslagits med de
ekonomiska ramar som majoriteten s och c har fast-
lagt.
Herr talman! Beslutet om nya regler för bostads-
bidrag med ikraftträdande den 1 januari 1997 utgör
ett trendbrott när det gäller boendestödet till barn-
familjer och hushåll med låga inkomster. Det gäller
således besluten om individuella inkomstgränser och
begränsningen av den bidragsgrundande bostadsytan.
Beslutet innebär att man inte behandlar hushåll
med lika boendeförhållanden och samma inkomster
likvärdigt. Vi diskriminerar hushåll där endast ena
parten står för inkomsten. Det går dessutom stick i
stäv mot ambitionen att minska de generella bostads-
subventionerna och i stället rikta stödet till särskilt
utsatta grupper. De som valt eller på grund av brist på
jobb tvingas att avstå från arbete straffas av regering-
en med lägre bostadsbidrag. Det går också att tolka
beslutet som att man helt enkelt vill styra familjer
med låga inkomster till hyreslägenheter.
Oavsett vilka förmyndaraktiga beslut den nuva-
rande regeringen fattat och kommer att fatta vet vi att
dagens familjer kräver större möjligheter att själva
utforma sin vardag, både när det gäller boendet och
vilken barnomsorg man vill ha. Vi anser att beslut
alltid skall fattas på en nivå som ligger så nära indivi-
den som möjligt. Det är oftast den nivån som har den
bästa kompetensen.
Redan i maj månad protesterade vi kristdemokra-
ter mot de nya reglerna som beslutades. Då var vi
nästan ensamma i vår kritik. Vi varnade för att den
beslutade ytbegränsningen skulle komma att slå hårt
mot hushåll med låg inkomst och stor försörjnings-
börda. Särskilt hårt drabbas dessutom villahushåll,
eftersom inte längre hela räntekostnaden får räknas
med som boendekostnad. En reducering sker nämli-
gen med 3 %. Här förlorar man sammanlagt upp till 1
000 kr i månaden.
I dag förstår t.o.m. Socialdemokraterna och Cen-
tern att många barnfamiljer, ensamstående med barn
och studerande kommer att tvingas att lämna sina
egnahem. Alternativet blir att flytta till hyreslägenhe-
ter med mindre bostadsyta men med samma eller
kanske högre boendekostnad för att få behålla sitt
bostadsbidrag. Detta är naturligtvis oacceptabelt.
Det som troligen slår hårdast mot många familjer
är att inkomstuppdelningen mellan makarna nu också
skall styra bostadsbidraget. Om den ena maken inte
tjänar någonting medan den andra står för hela famil-
jeinkomsten, förlorar familjen ytterligare upp till 1
000 kr i månaden i bostadsbidrag jämfört med om
båda makarna har en likartad men fortfarande låg
inkomst.
Det handlar naturligtvis om ideologi när man så
totalt omöjliggör för någon av föräldrarna att under
några viktiga år välja att vara hemma medan barnen är
små. Båda skall tydligen till varje pris drivas ut i
arbetslivet, trots att det inte finns några jobb.
Verkligheten är i stället att man tvingar barnfamil-
jer från sina egnahem ut i ett socialbidragsberoende
som kommer att belasta redan tyngda kommuner.
Denna sista lilla spillra av valfrihet spolieras nu av
Socialdemokraterna och Centerpartiet. Detta pekar ju
mot en socialistisk familjepolitik, snart fri från allt
vad valfrihet heter.
Att Socialdemokraterna står för detta är ingen
överraskning, men att Centern så totalt har vänt barn-
familjerna och valfriheten ryggen är anmärkningsvärt
och beklämmande.
Rigmor Ahlstedt, det finns pengar! Men ni vill
inte prioritera barnfamiljerna. Ni har ställt upp på
individuella inkomstgränser och minskning av ytorna
till förmån för ungdomsbostadsbidraget. Till det hit-
tade ni nämligen pengar, men det drabbar barnfamil-
jerna. Pengarna finns - det är prioriteringar det hand-
lar om. Jag vill understryka det.
Som kristdemokratisk ledamot i bostadsutskottet
har jag försökt ta initiativ till en förändring av majbe-
slutet om bostadsbidragen för att något lindra smärtan
hos de barnfamiljer som blir värst drabbade. Men hör
och häpna: Det var ett förslag inom Socialdemokra-
ternas och Centerns egen budgetram, och fem partier
var beredda att ställa upp - men inte Socialdemokra-
terna och Centern!
Hur kan man sitta i ett utskott med huvudansvar
för boendefrågorna och med öppna ögon införa de
nya reglerna, trots att man erkänt hur fel beslutet
egentligen blev? Det är anmärkningsvärt och oansva-
rigt. Det enda rimliga vore naturligtvis att de nya
reglerna hamnade i papperskorgen före den 1 januari.
Vi har alla fått många brev och telefonsamtal från
förtvivlade familjer och ensamstående som nåtts av
detta budskap när de sökt nya bidrag för bostaden
under 1997.
Resultatet av utskottsinitiativet blev i alla fall en
skärpt skrivning i anslutning till en s-motion om att
genast inleda arbetet med att se över de nya reglerna,
redan innan de hunnit träda i kraft.
Nu är frågan om det verkligen blir någon justering
framöver. Ingen vet nämligen när den justeringen kan
ske, men sannolikt blir det inte förrän sent under nästa
år. Om det nu blir någon justering - det tycks ju
handla om ideologi.
Herr talman! Beträffande villkoren för vissa stimu-
lansstöd pekar en kristdemokratisk motion, Bo218,
enligt uppgifter från byggbranschen på att ett antal
projekt som beviljats nyinvesteringsbidrag eller bo-
stadsförbättringsstöd inte hinner avslutas före den
slutdatum som gäller för respektive stöd. Det är na-
turligtvis olyckligt med tanke på att stöden infördes
främst av arbetsmarknadspolitiska skäl.
Arbetslösheten inom byggbranschen är fortfarande
oacceptabelt hög. De senaste rapporterna om situatio-
nen på byggarbetsmarknaden tyder dessutom på att
situationen åter håller på att förvärras. Yrkandet
handlar om att ge möjlighet att flytta fram färdigstäl-
landedatumet ett år.
Till sist vill jag säga några ord om bosparande.
Det är vår bestämda uppfattning att bosparandet
måste öka. En betydande egen insats kommer i fram-
tiden att vara en absolut förutsättning för den som vill
skaffa sig ett småhus eller en bostadsrätt. Ett eget
sparande redan från ungdomen är då den bästa lös-
ningen.
Det är därför bra att den ungdomspolitiska utred-
ningen nu skall se över ungdomsbosparandet. Genom
att ge ungdomarna incitament att påbörja ett bospa-
rande läggs också grunden för ett målinriktat sparande
även efter ungdomstiden. Det är vår förhoppning att
man i utredningsarbetet kommer att uppmärksamma
möjligheterna till en vidareutveckling av redan be-
fintligt ungdomsbosparande, så det även omfattar
stimulanser i form av premier och kreditgarantier.
Förhoppningsvis ingår även frågan om hur informa-
tionen kring bosparande kan förbättras i utredningens
överväganden.
Herr talman! Vi står naturligtvis bakom alla våra
reservationer, men jag avstår härmed från att yrka
bifall till reservation nr 2, med hänsyn till att ramen
för utgiftsområdet redan är fastställd och vårt eget
budgetförslag således har avvisats. Däremot yrkar jag
bifall till reservationerna nr 16 och 18.

Anf. 11 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag är ledsen att behöva säga det,
men kristdemokraterna tappar ofta fattningen. Jag blir
faktiskt litet förvånad. Jag förstår inte hur man kan
sitta i riksdagen utan att ta ett helhetsansvar för Sveri-
ges ekonomi.
Jag förstår inte heller hur man kan försöka angripa
Centerpartiet för att vi ville ge ungdomar möjligheter.
Ungdomar tillhör också en familj. Vad är det för fel
att ge ungdomar möjlighet att flytta hemifrån? Ung-
domar måste få den chansen! Vi lyckades få in 300 00
kr så att man också kunde ge dessa ungdomar bo-
stadsbidrag.
Det skulle också vara på sin plats att tala om att
ramanslaget för A 10 Bostadsbidrag är nästan 6 mil-
jarder kronor. Ja, visst finns det pengar. Men det
gäller att de pengarna fördelas rättvist och inte bara
går till någon liten, prioriterad familjegrupp. Vi måste
faktiskt hänga med i samhällsutvecklingen, och även
kristdemokraterna får lov att göra det. Annars blir de
ganska isolerade - det vill jag lova.

Anf. 12 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Rigmor Ahlstedt sade faktiskt i sitt
inledningsanförande att vi inte hade pengar, att peng-
arna inte räckte. Jag påstår att vi har pengar, men vi
prioriterar vad pengarna skall gå till. Faktum är att
Centerpartiet har prioriterat ungdomsbostadsbidrag i
stället för bostadsbidrag till barnfamiljer. Detta kan
ändå ingen bestrida. Det är bara att läsa i handlingar-
na.
Däremot har kristdemokraterna föreslagit en ut-
vidgning av bostadsbidraget med 1 miljard 162 000
kr. Om vi hade fått igenom det hade vi säkert varit
beredda att diskutera ett bostadsbidrag också för
ungdomar. Naturligtvis har även ungdomar rätt att få
en bra bostad och en god boendemiljö. Men Center-
partiet har ju tillsammans med Socialdemokraterna
avvisat vårt förslag. Så vad betyder egentligen Rig-
mor Ahlstedts vackra tal?

Anf. 13 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Om vi skulle ha lyckats behålla bo-
stadsbidragen precis som de var förut, hade det ford-
rats ytterligare 2,5 miljarder kronor till de 6 miljar-
derna som nu finns. Det trodde jag att kd hade upp-
täckt eller åtminstone begripit. Det är förvånande att
man inte gjort det, och jag förstår faktiskt inte Ulf
Björklunds diskuterande.
Däremot gläder det mig att Ulf Björklund äntligen
erkänner att ungdomar tillhör en familj.
Jag tycker också att man skall vara rättvis. Det sa-
de vi förra gången vi diskuterade bostadsbidragen.
Sänkt matmoms har faktiskt väldigt stor betydelse för
barnfamiljerna. Det är inte utan att vi från Centerpar-
tiet har drivit den frågan därför att vi tycker att alla
familjer skall vara tillgodosedda när det gäller att må
bra i Sverige.

Anf. 14 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Faktum kvarstår, Rigmor Ahlstedt.
Centern har inte anvisat någar pengar till ytterligare
bostadsbidrag. Därför tvingas man till denna sneda
prioritering. Kristdemokraterna har ändå anslagit
ytterligare över en miljard. Det är en bra bit på väg
mot de 2-2,5 miljarder som kanske behövs.
Dessutom är verkligheten den att den bostadspoli-
tiska utredningen enhälligt har sagt att det vi behöver
satsa våra överblivna pengar på så snart som möjligt i
framtiden är att via bostadsbidrag ytterligare stärka
familjer och ensamstående med barn. Det är den in-
riktning man vill ha, och som vi ställer upp på från
Kristdemokraterna. Pengarna skall användas på det
sättet när medel frigörs.
Det visar sig att vi kommer att få ett överskott in-
om boendesektorn om fastighetsskatten finns kvar
framöver. Man kan använda de pengarna till bo-
stadsbidragen. Det är Kristdemokraternas inriktning,
men tydligen inte Centerns.

Anf. 15 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Ni var inte alls ensamma om kritiken
i våras, Ulf Björklund. Vänsterpartiet instämde, men
från en litet annorlunda utgångspunkt. Det vi kritise-
rar främst är naturligtvis de kraftiga neddragningar
som sker, som vi tycker är orättvisa och orättfärdiga.
Ulf Björklund sade att vi skall kasta de nya reg-
lerna i papperskorgen. Nej, det skall vi inte göra helt
och hållet. Vi skall naturligtvis behålla den del som
gäller det preliminära bidraget som avstäms mot in-
komsten. Där har vi nästan halva besparingen. Det
ställer naturligtvis även Vänsterpartiet upp på.
Jag har kollat reglerna, Ulf Björklund. Jag kollade
med min hemkommun häromdagen. Vad är det för fel
på det nya systemet? Felet var inte de individuella
inkomstgränserna, i första hand. Det var de övriga
sammantagna effekterna när det gäller boende i villa.
Det var därför jag i utskottet inte ställde upp på ut-
skottsinitiativet utan ville veta litet mer. Jag tycker att
den lösning jag har föreslagit här i riksdagens kamma-
re i dag är mycket bättre, med utgångspunkt från vårt
budgetalternativ.

Anf. 16 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Det är alldeles riktigt, Owe Hellberg.
Jag sade inte att jag var ensam. Jag sade att jag nästan
var ensam. När det gäller de individuella inkomst-
gränserna och reduceringen av ytgränserna var jag i
stort sett ensam. Folkpartiet var med när det gällde
ytgränserna som reducerades.
När jag talar om att slänga i papperskorgen menar
jag inte att vi skall kasta allt i papperskorgen. Det gör
inte heller Owe Hellberg. Det nya systemet för in-
komstkontroll är helt okej. Där sparar vi trots allt
drygt en miljard kronor, och det tycker vi är bra. Men
i papperskorgen skall förslaget om individuella in-
komstgränser och även förslaget om mindre boen-
deytor. Det är det som är katastrofen i dag. Det finns,
som Owe Hellberg mycket riktigt säger, fler saker
som drabbar. En sådan är att man räknar av 3 % för
villaboende på boendekostnaderna. Detta bör man
också se över. Väldigt mycket av det som har hänt de
senaste två åren ger tillsammans en turboeffekt. Barn-
familjer och ensamstående med barn, huvudsakligen,
drabbas hårdast.

Anf. 17 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Det är kanske bättre att någon får
titta på detta. Det handlar också om fördelningspolitik
och att regelsystemet skulle ha sett ut på ett helt annat
sätt.
Det enda riktiga hade varit att regeringen hade
kommit tillbaka till riksdagen och sett till att de nya
reglerna inte hade trätt i kraft. Det har man kunnat
göra på andra områden. Man skjuter upp reglerna om
utförsäkringen i a-kassan. Man kommer tillbaka när
det gäller AMU-utbildningarna osv. Varför kommer
man inte tillbaka i en sådan här fråga, som är så viktig
för så många människor och som kommer att ställa till
stora besvär?

Anf. 18 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Vi är helt överens, Owe Hellberg.
Dessa regler borde inte få träda i kraft. Man skulle ha
jobbat igenom förslaget mycket bättre i ett tidigt ske-
de. Det hade varit bättre om man i stället hade låtit de
gamla reglerna när det gäller individuella inkomst-
gränser och boendeytornas minskning vara kvar i
oförändrat skick. Då hade man kunnat titta på andra
möjligheter att justera bostadsbidragen som inte
skulle slå så snett och skevt mot framför allt barnfa-
miljer.

Anf. 19 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Det är klart att man ibland kan
drömma om andra tider, oavsett om man talar om
bostadspolitik eller något annat politikerområde. Men
om man skall syssla med politik måste man naturligt-
vis utgå ifrån den situation som vi befinner oss i i
nuet. Vi kan som politiker naturligtvis skylla ifrån oss
och säga att det inte är vårt fel och att det berodde på
att någon annan skötte sig illa vid något tillfälle. En
sådan debatt löser inga problem för framtiden.
Vi har delat upp ärendena så i Socialdemokrater-
na, att Britta Sundin kommer att diskutera bostadsbi-
dragen och Juan Fonseca frågan om boendesegrega-
tionen.
Låt mig börja med att ställa en liten enkel fråga till
Kristdemokraterna. Det kanske finns någon på läkta-
ren i Sveriges riksdag i dag som är ensamstående och
som bor i ett hus som är byggt under de senare åren.
Hur stor hyreshöjning tänker Ulf Björklund och
Kristdemokraterna ge till denna kategori av boende?
Man vill ju avveckla räntebidragen snabbare. Det är
därifrån man lyfter över pengar till bostadsbidragen.
Jag har lärt mig att en stor del av Sveriges be-
folkning består av ensamstående människor med eget
boende. Många av dem är lågavlönade. De bor i de
årgångar hus som är dyra. Hur stora hyreshöjningar, i
antal hundralappar per månad, vill Kristdemokraterna
ge den gruppen människor? Kristdemokraterna är
jultomte för vissa, men man måste tala om vilka ne-
gativa effekter som blir följden av förslaget att minska
räntebidragen snabbare.
Vi har under senare år varit påverkade av att bo-
endekostnaderna har stigit. Det kan vi konstatera. Vi
har haft höga räntor. Vi har haft hög inflation. Pro-
duktionskostnaderna har varit höga. Det har spekule-
rats. Man har längre tillbaka i tiden dragit ned på
räntebidragen, vilket i sin tur har lett fram till att ca
20 % av den totala boendemarknaden har fått vidkän-
nas kraftiga hyreshöjningar. Det är bl.a. Ulf Björk-
lunds och hans kamraters politik som har lett fram till
detta.
Det var med utgångspunkt från detta som bo-
stadsministern tillsatte en utredning. Vi måste nu
försöka få en långsiktighet i bostadspolitiken, så att
inte olika regeringar förändrar villkoren vid olika
tillfällen, vilket drabbar människor som bor. Det är
det som har skett under en lång följd av år. Männi-
skorna har inte vetat villkoren. De har inte vetat vad
som gällt när de flyttat in i en bostad, eftersom vi har
förändrat villkoren politiskt här i riksdagen.
Den socialdemokratiska regeringen har, trots de
svåra tiderna - de ser ljusare ut framöver - och trots
hårda villkor lyckats att låta bli att utöka minskning-
arna av subventionerna. Det är naturligtvis en följd av
att vi har sett att bostaden är en viktig del av männi-
skors vardag.
Jag är naturligtvis glad att vi tillsammans i bo-
stadsutredningen har funnit en bas. Vi har basen klar
för oss. Sedan handlar det om politiska ambitioner,
ekonomi och prioriteringar från riksdag och regering.
Vilka områden skall vi satsa på?
Det är klart att vi som arbetar med bostadsfrågor
tycker att bostadspolitiken bör diskuteras i takt med
att Sveriges ekonomi blir bättre och att det finns ett
utrymme att göra någonting. Det handlar naturligtvis
om prioriteringar. Dem vill vi vara med och diskutera.
Självklart handlar boendet i stor utsträckning om
vilka kostnader man har för att bo. Vi kan bara kon-
statera att vi under de senare åren har haft en hög
inflation. Den har förbytts i en mycket låg inflation, vi
har knappt någon alls. Vi har, tack vare den ekono-
miska politik som regeringen har bedrivit, ett räntelä-
ge som är det lägsta sedan 70-talet, vilket naturligtvis
också måste ha betydelse för alla de människor som
skriver om lånen på sina villor och för alla de bo-
stadsföretag som skriver om sina lån på fastigheter.
Hyresgästerna som bor i flerfamiljshusen måste vara
med och kunna förhandla om att man inte skall höja
hyran, därför att regeringens politik har lett till att
räntorna har sjunkit så dramatiskt att hyresvärdarna
också måste räkna med det när man diskuterar hyres-
nivåer. Det blir inte, som Owe Hellberg säger, krafti-
ga hyreshöjningar. Jag utgår från att det finns duktiga
hyresförhandlare som deltar när man förhandlar om
hyror. Om inflationen är låg och räntorna faller finns
det naturligtvis utrymme för att man i varje fall inte
behöver höja hyrorna.
Det vi diskuterar i dag är ramarna kring det som
riksdagen redan tidigare har fattat beslut om. Vi dis-
kuterar en ram på drygt 33 miljarder kronor. Det kan
naturligtvis kännas frustrerande för en vänsterpopulist
att hänga med i de här turerna. När vi nu har ramarna
att diskutera inom är det ungefär som när Hasse Al-
fredsson gestaltar predikanten som talar om livet som
en stor påse, som inte har något innehåll om man inte
fyller den med någonting. Det är Vänsterpartiets poli-
tik. Jag nämner bara några av de saker Owe Hellberg
talade om:
Han pratar om missnöje. Det här är bara ett ef-
tersnack. Orättvisor och kvalificerat nonsens. Dåliga
analyser. Regeringen och den socialdemokratiska
riksdagsgruppen är okunniga. Man har en dålig insikt
om frågorna. Det är under all kritik. Man mörklägger.
Talen klingar falskt, osv.
Det är en förgrämd vänsterpartist som egentligen
saknar allt som handlar om alternativ. Han låtsas
utifrån något slags torgmötesmodell tala om för män-
niskor att Vänsterpartiet står för någonting annat. Vad
är det för något annat som Vänsterpartiet står för? Har
Owe Hellberg och Vänsterpartiet föreslagit någonting
när det gäller räntebidragen, utöver det som regering-
en har sagt, som är avgörande för boendekostnader-
na? Vad skulle Owe Hellbergs politik leda till när det
gäller räntan, inflationen och påverkan på boende-
kostnaderna?
Det är ganska enkelt att konstatera att vi har ett
problem i samhället, att boendekostnader och annat är
för höga. Men det hänger ihop med andra områden
också. Där saknar Vänsterpartiet all slags insikt och
alternativ till en politik. Man låtsas som om man har
någonting. Men det är ganska tomt, precis som den
där påsen utan innehåll.
Låt mig också till moderaterna ställa ungefär
samma fråga som jag ställde till kristdemokraterna.
Man säger att man vill att räntebidragen skall minska
kraftigare. Samma fråga: Med hur många hundralap-
par i hyreshöjningar vill moderaterna höja en normal
bostadslägenhet som finns inom räntebidragssystemet,
alltså ungefär 15-20 % av fastigheterna i vårt land?
Hur mycket vill man höja i månaden med sitt system?
När det gäller de årgångar som är byggda under
senare år, som har de höga kostnaderna, kan man inte
säga: Men då sänker vi fastighetsskatten i stället. De
fastigheter som är byggda under de senaste fem åren
har inte någon fastighetsskatt, och de som byggts
under de senaste tio åren har halv fastighetsskatt. Hur
mycket tänker ni höja hyran, i antal hundralappar, för
dem som bor i de hus som är byggda under de senaste
tio åren?
Herr talman! Många av de reservationer som finns
i betänkandet handlar mycket om den debatt som vi
skall föra framöver i remissarbetet i samband med
Bostadsutredningens betänkande och är egentligen i
dagens läge ganska onödiga. Därför yrkar jag avslag
på de reservationer som föreligger och bifall till ut-
skottets hemställan.

Anf. 20 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Lennart Nilsson frågade om hyres-
höjning, därför att vi vill trappa ned räntebidraget
ytterligare. Det här handlar faktiskt om att vi har sagt
nej till en fastighetsskattehöjning. Det är mycket rik-
tigt, som Lennart Nilsson säger, ändå ingen hjälp för
dem som bor i hus som är byggda de senaste fem
åren. Vi vet däremot att de som bor i hus som är
byggda under de senaste fem åren mer och mer börjar
att omsätta sina lån och få lägre räntor, och lägre
räntor är trots allt det effektivaste sättet att sänka
boendekostnaderna.
Vi är naturligtvis inte emot besparingar i statens
budget som hjälper till att pressa ned räntenivån. Det
har bara handlat om hur vi prioriterar och vilka grup-
per vi belastar med de besparingarna. Vidare skall
naturligtvis de bostadsbidrag som vi föreslår skall
ökas ganska markant riktas åt de håll där pengarna
bäst behövs, och de familjerna bor sannolikt i sådana
hus som är byggda under senare år.
Dessutom har vi sagt nej till matmomssänkningen,
som faktiskt kostade drygt 8 miljarder kronor. Varför
dela ut lika mycket pengar åt både rika och fattiga?
Det är väl bättre att rikta även den typen av stöd till
dem som faktiskt har de största behoven. Här finns
pengar, det handlar bara om prioriteringar.
För övrigt undrar jag: Är det verkligen bra, Len-
nart Nilsson, att vi skall subventionera välbeställda
hushåll som bygger i exklusiva områden? Är det en
riktig fördelningspolitik?

Anf. 21 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Vi skall naturligtvis undvika att
subventionera välbeställda människor. Men min fråga
till Ulf Björklund handlade ju om att man skall ta bort
räntebidragen i det befintliga beståndet. Samtidigt
säger han själv att många av de barnfamiljer som har
det svårt bor i de här årgångarna. Det innebär att om
man minskar på subventionerna får de ännu kraftigare
höjningar av sina räntekostnader, och så ger man
tillbaka en liten del med bostadsbidrag.
De flesta av landets hushåll består inte av barn-
familjer. Det är bara att konstatera att Ulf Björklund
vill höja månadshyran för en ensamstående lågavlö-
nad som inte har barn ganska kraftigt, eftersom han
vill plocka bort en stor del av räntebidragen.

Anf. 22 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Det är precis likadant här som i alla
andra situationer när vi pratar om pengar, Lennart
Nilsson. Det handlar om att prioritera. Vi prioriterar
naturligtvis dem som har den största och tyngsta för-
sörjningsbördan. De måste gå före den som är en-
samstående och kanske har litet lättare att klara litet
knepiga situationer. Men räntesänkningen och om-
sättningen av lånen kommer ändå även den gruppen
människor till del.

Anf. 23 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara notera att Bostadsut-
redningen har kommit fram till att ungefär en tredje-
del av alla ensamstående människor i vårt land inte
har råd att hyra en modern bostad. Hur många procent
skulle det bli med Ulf Björklunds politik?

Anf. 24 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Lennart Nilsson har missuppfattat -
vänsterpartist är jag, inte vänsterpopulist. Han får
försöka att rätta orden litet grand. Det är t.o.m. så att
när människor är ute och demonstrerar i tusental kal-
lar han dem för kommunister. Man får inte slarva så
med begreppen.
Nej, Lennart Nilsson, dagens fördelningspolitik är
inte rättvis. Därför kräver vi en översyn av skattere-
formens effekter och effekterna av den budgetsane-
ringspolitik som förs i dag. Vi kräver förändringar. Vi
kräver förändringar till fördel för dem med låga in-
komster på bekostnad av dem med höga inkomster.
Skattereformen gav en som tjänar 600 000 kr om
året 100 000 kr på ett bräde. I dag har den personen
tappat 20 000 kr av den summan, men 80 000 kr är
kvar. Det är den politiken vi vill göra någonting åt.
Sedan är det faktiskt dåligt ställt med budgetpro-
cessen. Det är dåliga konsekvensanalyser. Det är
dåliga underlag för många beslut. Det är bara kronor
och ören som räknas. Så här gick det inte till tidigare i
riksdagen, enligt de uppgifter jag fått av andra leda-
möter i partiet. Så här gick det inte till! Det är någon-
ting som har hänt, någonting som är fel.
Det sades ju att den bostadspolitiska utredningen
skulle vara så framsynt. Det skulle skapas utrymme
för bostadspolitik år 2005 och framåt. Men då säger
Erik Åsbrink: Ja, det är nog bra om bostadspolitiken
kan vara med och bidra till statens övriga utgifter. Så
var det med det utrymmet. Det är inte år 2005 man
behöver utrymme - det är nu vi behöver förändra
bostadsbidragen. Det är 1997, det är 1998 och det är
1999 som det är svårt för människorna, Lennart Nils-
son, och inte sedan.

Anf. 25 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Var i bostadsutskottets betänkande nr
1 talar Owe Hellberg och Vänsterpartiet i mer än
allmänna ordalag om bostadspolitiken och föränd-
ringar av villkoren utöver de delar som handlar om
sanering och möjligtvis bostadsbidragen? Man tar
litet stora ord i munnen när man låtsas som om man
hade en helt annan politik än regeringen och majorite-
ten, när man utifrån skattereformer, fördelningspolitik
och annat utgår från att man har något annat alterna-
tiv.
Jag är medveten om att det finns fel och brister i
vårt samhälle som en socialdemokratisk riksdags-
grupp och regering kommer att rätta till. Men det är
först nu vi har förutsättningar att över huvud taget
kunna diskutera de möjligheterna, eftersom landets
ekonomi har befunnit sig i en sådan situation som vi
nu är på väg att komma ur. Det har kostat, vi har gjort
fel och det finns brister. Det skall vi naturligtvis för-
ändra.
Sedan ber jag om ursäkt, fru talman, om jag inte
kan hålla ordning på kommunister i olika skepnader.

Anf. 26 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Nej, Lennart Nilsson, det är nog viljan
som inte finns när det gäller att göra omfördelningar
inom de system vi har. Vill man göra analyser och
konsekvensbeskrivningar av skattereformen och bud-
getsaneringspolitiken kan man göra det. Men då kan
man inte avslå Vänsterpartiets motioner i frågan. Då
måste man faktiskt ta upp dem till debatt. Eller också
får man skriva egna. Men några sådana motioner från
Lennart Nilsson eller hans partikamrater kan jag inte
se. Däremot har man åsikter om att man vill ha en
annan bostadspolitik. Den måste förstås ha ekonomis-
ka grunder och ekonomiska förutsättningar. Har inte
Lennart Nilsson insett det, eller förstår han inte det?

Anf. 27 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! Först vill jag säga till Lennart Nilsson
att det inte är Moderaterna som höjer hyror. Det var
så frågan ställdes till mig. Det är faktiskt så att den
förda politiken med subventioner och höga skatter har
givit oss ett fullständigt ohållbart bostadsbyggande
som har gjort att det blivit mycket dyrt att bo i Sveri-
ge. Jag menar att det som behövs är att vi i stället
sänker det totala skattetrycket för alla, på både arbete,
företag och sparande. Då blir det totalt för boende en
betydligt bättre disponibel familjeinkomst.
Jag vill också säga att med en sådan politik är det
människorna som får makten över boendet och inte vi
politiker.

Anf. 28 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Riksdagsordningen förbjuder mig att
diskutera allmänpolitik här. Nu diskuterar vi det som
hänger ihop med bostadsutskottets betänkande nr 1.
Inga Berggren säger då att Moderaterna inte höjer
hyrorna. Men, Inga Berggren, om man nu minskar
räntesubventionerna till de 15-20 % av bostäderna
som har räntesubventioner innebär det självfallet,
även om det kallas för minskning av bidrag, att de
människor som drabbas upplever det som en hyres-
höjning. Och det är ju det som Moderaterna föreslår.

Anf. 29 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! Att det är dyrt att bo i Sverige kan vi
konstatera, och det gäller speciellt det nybyggda be-
ståndet. Men vi moderater förordar en sänkning av det
totala skattetrycket så att människor kan disponera
sina pengar själva. För framtiden, Lennart Nilsson, är
det oerhört viktigt att vi har en bostadspolitik som blir
hållfast och där det finns stabila spelregler, samt att vi
eftersträvar en låg ränta i den ekonomiska politiken.
Det får man genom att se till att ta bort subventioner
på byggandet.

Anf. 30 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Innan Moderaterna har nått fram till
sina vackra målsättningar med skattesänkningar och
annat är det fortfarande så att man föreslår en hyres-
höjning för de bostäder som finns inom systemet.

Anf. 31 ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Jag vill ta upp ett ämne som Lennart
Nilsson inte berörde i sitt inledningsanförande, näm-
ligen radonbidragen. Där sänker regeringen ambi-
tionsnivån. Jag tycker att det är märkligt att regering-
en gör detta. Socialstyrelsen har påpekat att det här är
ett av våra viktiga folkhälsoproblem. Radonutred-
ningen har pekat på samma sak. Vi vet att ca 1 100
människor per år riskerar att få lungcancer.
Under den förra regeringens mandatperiod höjdes
det belopp man kan få för att sanera radon. Detta
ökade påtagligt saneringarna i bostäder. Lennart Nils-
son! Vad är det för fel på en politik som ökar sane-
ringarna av radon i bostäder och därigenom möjliggör
att människor slipper lungcancer? Varför sänker re-
geringen ambitionsnivån när det gäller radonsane-
ring?

Anf. 32 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag berörde inte Erling Bagers tidiga-
re inlägg om radon, och det berodde på att vi här har
ett betänkande som vi bägge två har varit med och
behandlat. Det är bara att läsa innantill: "Det bör dock
framhållas att bidragsverksamheten liksom tidigare
kan bedrivas utan att begränsas av en årlig ram - - -.
Möjligheten att bevilja ansökningar om bidrag inom
de regler som styr verksamheten har i praktiken där-
med inte förändrats."
Det finns ingen försämrad ambitionsnivå från re-
geringens sida när det gäller detta, utan det här är en
beräkning av de kostnader som har uppstått jämfört
med tidigare år. I den mån det bedöms nödvändigt
och man prioriterar den här delen - om pengarna nu
möjligtvis skulle ta slut - utgår jag från att regeringen
följer det här och återkommer i frågan. Men Erling
Bager vill ju ta litet extra pengar för att också sänka
räntebidragen, även om det är marginellt, och det
påverkar naturligtvis andra delar.

Anf. 33 ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Det här är ett allvarligt folkhäl-
soproblem. Jag har berättat, både här och i utskottet,
att både Socialstyrelsen och Radonutredningen har
pekat på det här som ett av våra viktiga folkhäl-
soproblem.
Folkpartiet tar upp två saker i sin reservation. Det
ena är att vi pekar på att det faktiskt finns en sänkt
ambitionsnivå i regeringens proposition när man ser
på budgetanslaget. Det andra är att vi vill höja ersätt-
ningsbeloppet till samma nivå som den borgerliga
regeringen inrättade och som visade sig påtagligt öka
det antal bostäder som radonsanerades.
I bostadspolitiken kan man ta upp många delar
och olika bitar. Det här är ju ett folkhälsoproblem,
och det finns en påtaglig risk för att få lungcancer. Jag
minns när nuvarande talmannen Birgitta Dahl - hon
har också varit miljöminister - tog upp detta med
dåvarande jordbruksministern Eric Enlund och sade
att vi måste agera och jaga regeringen med blåslampa
för att åstadkomma en förändring. Det har gått många
år sedan dess, och nu sänker regeringen ambitionsni-
vån. Anslaget för att få hjälp till saneringar är nu
mindre än det var under den borgerliga regeringen.

Anf. 34 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har inga invändningar i sak mot
det Erling Bager säger om problemen här, men jag
vill hävda att regeringen inte har sänkt ambitionsnivån
i de här frågorna. Det har enbart skett en anpassning
när det handlar om vad som betalats ut, med erfaren-
het från tidigare budgetår. Det jag säger till Erling
Bager är att reglerna för bidragen gäller, och rege-
ringen måste naturligtvis återkomma till riksdagen om
det visar sig att det kostar mer pengar än man har
beräknat.
I sak finns det alltså inga större skiljaktigheter
mellan Erling Bager och mig, utan jag utgår från att
man ser allvarligt på detta problem, som är stort på
många håll i landet.

Anf. 35 BRITTA SUNDIN (s):
Fru talman! Det är ett enigt utskott som föreslår en
snabb utredning av bostadsbidragen och av effekterna
av det beslut vi fattade i våras. Trots detta känns det
viktigt att få klargöra hur vi ser på bostadsbidragen,
som är så viktiga för att de som har små inkomster
skall kunna efterfråga bra bostäder.
Bostadsbidragen är en viktig del av den sociala
bostadspolitik som vi varit ense om i detta land. Be-
tydelsen av bra bostäder och bra bostadsmiljöer kan
inte nog framhållas. Att få växa upp i en trygg och bra
miljö ger glada och trygga barn, som i sin tur ger goda
förutsättningar för ett bra liv i fortsättningen. Allas
rätt till en god bostad är grundläggande i den svenska
bostadspolitiken, och så vill vi att det skall förbli.
Beslutet om de nya reglerna för bostadsbidrag tog
vi i denna kammare den 8 mars i år. Beslutet innebär
besparingar på 2,3 miljarder. Debatten i dag har fått
det att framstå som om vi är helt oense i denna fråga,
men vi var ju alla överens om att vi tyvärr är tvungna
att spara på bostadsbidragen. Sedan hade vi delade
meningar om utformningen av reglerna och om be-
sparingarnas storlek.
I vanlig ordning ville Moderaterna spara mera,
och Vänsterpartiet hade mer pengar att spendera och
ville spara mindre. Det är ett mönster som lätt känns
igen inom många områden.
De totala kostnaderna för bostadsbidragen har
stigit kraftigt under 90-talet. Av den anledningen, och
med tanke på den ekonomiska situation landet befin-
ner sig i, var det nödvändigt att ta detta beslut. Be-
sparingar har drabbat alla områden, och även om vi
skulle önska att bostadsbidragen undantogs har vi fått
finna oss i de ramar som riksdagen har beslutat om.
Som politiker måste vi kunna se till helheten, och
att vi måste göra en sanering av statsfinanserna var vi
ju överens om. Jag tycker också att vi skall göra klart
för oss sambandet mellan statens ekonomi i stort och
familjens hushållsekonomi. Det finns faktiskt ett klart
samband mellan räntenivån och hushållens bostads-
kostnader. När räntorna sjunker, som de har gjort,
sjunker också bostadskostnaderna.
Vi har alltså fått gilla läget, som man säger, och
våra intentioner har då varit att få besparingarna så
fördelningspolitiskt rättvisa som möjligt. Men det var
nödvändigt att fatta snabba beslut. Och det var många
ändringar som vi genomförde. Därför är det också
logiskt att vi nu, när ansökningarna och de nya beslu-
ten börjar växa fram, så fort som möjligt gör en ut-
värdering av effekterna och att vi också, om det visar
sig nödvändigt, gör de förändringar som behövs för
att systemet skall bli bra. Och det är därför som vi i
ett tillkännagivande har beställt denna utvärdering av
regeringen.
I reservation nr 17 skriver Moderaterna att de vill
samordna bostadsbidragen med övriga sociala stöd-
former. Jag är glad att kunna konstatera att Modera-
terna är ensamma om den uppfattningen. Det finns
fortfarande en samsyn i svensk politik i dag, så när
som på högern, när det gäller det här stödet till bo-
stadssektorn. Bostadsbidragen är och skall vara ett
stöd för att alla skall kunna efterfråga bra bostäder.
Bostaden är en så viktig och fundamental del av väl-
färden att det måste anses som högst rimligt att det
finns ett speciellt, riktat bostadsstöd just till dem som
har störst behov.
Vi har i Sverige en bra bostadsstandard, som ock-
så är den mest jämlikt fördelade i världen. Låt oss
vara rädda om det och se till att alla i vårt land har
möjlighet att dra nytta av det. Bostaden är ju, som jag
tidigare sade, en av de allra viktigaste förutsättningar-
na för att vi skall ha möjlighet att skapa det liv som vi
önskar. Bostadsbidragen är ju dessutom ett träffsäkert
instrument ur fördelningssynpunkt.
I särskilda yttranden till detta betänkande har re-
spektive parti utvecklat sin syn på förändringarna i
bostadsbidragen.
Kristdemokraterna har genom Ulf Björklund fö-
reslagit att vi i utskottet skall ta initiativ till att göra
förändringar i reglerna redan nu. Han vill att vi skall
ta bort de individuella inkomstgränserna och att vi
skall ändra på ytgränserna. För att finansiera detta vill
han bl.a. minska barnbidragen och ta bort bostadsbi-
dragen för ungdomar. Jag tror säkert att Ulf Björk-
lund har ett äkta engagemang i de här frågorna, men
det låter på honom som om vi hade avskaffat bo-
stadsbidragen. Det har vi inte gjort. Det finns ändå,
som tidigare sagts, en ganska stor del pengar kvar till
bostadsbidragen.
Folkpartiet vill, till skillnad från vad man tyckte i
våras, nu ändra de individuella inkomstgränserna, och
detta vill man finansiera genom att sänka bostadsbi-
dragen över lag med 60 kr.
Moderaterna vill också ta bort de individuella in-
komstgränserna och finansiera detta med en sänkning
på 60 kr.
Det går inte att lappa och laga, sade Inga Berggren
tidigare i debatten när det gällde fastighetstaxeringen.
Man måste ha en långsiktighet i besluten, och därför
kan man inte heller lappa och laga i det här fallet. Vi
måste se till helheten i beslutet och göra en utvärde-
ring innan vi beslutar hur det skall vara.
Miljöpartiet vill skjuta på hela regeländringen ut-
om i den del som avser den preliminära beräkningen
av inkomsten. Per Lager har dock inte anvisat någon
finansiering av detta.
Vänsterpartiet har ansett sig kunna öka anslaget
till bostadsbidragen men har samtidigt underbalanse-
rat den totala budgeten med ca 15 miljarder i förhål-
lande till regeringens budget. Det är faktiskt så, Owe
Hellberg, att jag instämmer i vad Lennart Nilsson
tidigare sade. Vi ser det som populistisk politik att i
alla lägen bjuda på litet mer eller spara litet mindre än
regeringen.
Det finns nästan lika många förslag till hur det här
skall åtgärdas som det finns partier i riksdagen. Som
jag ser det skulle det vara oförsvarligt av oss att i det
här läget göra någon av de här förändringarna utan att
riktigt ha klart för oss vilka följderna blir. Att göra en
förhastad ändring nu och sedan kanske tvingas åter-
komma med ytterligare ändringar under nästa år tror
jag skulle ställa till mer oreda och upplevas mera
negativt. Jag vill ha en redogörelse för hur det här har
slagit, hur stora förändringar det har blivit, om det är
några som har drabbats alltför hårt och på vilka sätt vi
i så fall skall kunna förändra det inom systemet så att
det blir så fördelningspolitiskt rättvist som möjligt.
I betänkandet har vi framhållit att översynen måste
ske snabbt och att regeringen skall återkomma till
riksdagen om det blir nödvändigt med förändringar.
Jag har också i kontakter med regeringskansliet fått
information om att man redan är på gång med den här
översynen i regeringskansliet.
I betänkandet har vi återigen tagit upp frågan om
direktutbetalning av bostadsbidragen. Om den enskil-
de bidragstagaren så önskar skall bostadsbidraget
kunna betalas ut till t.ex. en hyresvärd. Enligt den
tidigare bostadsbidragslagen var detta möjligt, och ett
enigt utskott anser att regeringen skyndsamt bör vidta
de åtgärder som behövs och återkomma med ett för-
slag.
Med det här, fru talman, yrkar jag bifall till hem-
ställan i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 36 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! Nej, Britta Sundin, vi skall inte lappa
och laga längre i de bidragssystem som vi har i Sveri-
ge. Det är alldeles riktigt. Den lärdomen tycker jag att
också socialdemokraterna skall ta med sig i det fort-
satta tankearbetet.
Men när systemet visar sig vara diskriminerande
för den familj som själv väljer att sköta om sina barn
när de är små och när de individuella inkomstgränser-
na slår så helt fel borde även Britta Sundin nu kunna
tänka sig att göra någonting. Den möjligheten fanns
inom den ram som budgeten anger. Varför tycker inte
Britta Sundin att man skulle kunna täppa till det som
var så rent ut sagt diskriminerande? Jag vill gärna ha
ett ordentligt svar på den frågan.

Anf. 37 BRITTA SUNDIN (s) replik:
Fru talman! Nej, jag sade naturligtvis fel när jag
sade att Inga Berggren ville lappa och laga. Modera-
terna vill ju ta bort bostadsbidragen helt och hållet,
och då behöver man ju varken lappa eller laga - på
den biten.
Nu har vi begärt den här utredningen av regering-
en. När vi får se resultatet av den kan vi också göra en
bedömning av vad som behöver åtgärdas, om det är
åtgärder som krävs. Jag kan inte i dag säga att det är
det ena eller det andra som är viktigare att återställa.
Om man tittar på vad de olika partierna föreslår i den
här frågan kan man se att det finns väldigt många
olika åsikter.

Anf. 38 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! Faktum är, Britta Sundin, att Modera-
terna prioriterar bostadsbidrag till barnfamiljer. Vi
tycker att det är där stödet skall sättas in om man
behöver ett stöd till sina boendekostnader. Den dis-
kussionen har vi haft väldigt mycket också i den bo-
stadspolitiska utredningen, så de av ledamöterna som
har varit med där och har hört mig diskutera kring
detta vet precis var jag som moderat står i den frågan.
När det sedan gäller framtidsfrågorna kan vi inte
fortsätta lappa och laga. Vi måste på något sätt sam-
ordna de olika sociala stöden så att man med den
moderata tanken kan omvandla dessa bidrag till
sänkta skatter och minska den ekonomiska rundgång-
en. Det är just sådana här saker som Statskontoret tar
upp i sin rapport om en snårskog av regler, om hur
bidragsreglerna är väldigt otydliga och motstridiga
och om hur olika bidrag bollas mellan myndigheterna
i hanteringen, vilket också kostar pengar. Låt oss ta
ett gemensamt grepp kring detta och se till att lösa det
på det sättet, så att människorna får behålla sina peng-
ar och inte i första hand betala skatter utan själva ha
möjlighet att välja sitt boende.

Anf. 39 BRITTA SUNDIN (s) replik:
Fru talman! Nu återkom Inga Berggren till ett av
moderaternas stora slagord: Låt oss sänka skatterna så
behöver inte människor bidrag. Jag undrar vad det är
för skatter som skall sänkas för en familj där inkoms-
ten inte ligger på mer än 117 000 kr per år, vilket är
nivån för att man skall få fullt bostadsbidrag. Vad
finns det för skatter att sänka där? På inkomstsidan
har man ingen statlig skatt, så då är det kommunernas
skatt man i så fall skall sänka, och det vet jag inte om
vi har möjlighet att besluta om här i kammaren.

Anf. 40 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Om jag inte hörde fel sade Britta
Sundin att en översyn av bostadsbidragen redan var
på gång. Jag hoppas att det är så. Med anledning av
det skulle jag också vilja ställa en följdfråga: Får vi en
redovisning på vårt första sammanträde i januari i
bostadsutskottet?
Jag har en annan fråga som jag vill lyfta fram och
som jag hade tänkt att jag skulle få svar på, nu när det
kom upp en socialdemokratisk kvinna i talarstolen. Ni
är ju flera och har alltså möjlighet att dela upp äm-
nesområden mellan er. Därför är jag litet besviken
över att den kvinna som är taleskvinna här i dag från
Socialdemokraterna inte med ett ord nämner en helhet
när det gäller kvinnor och kvinnors möjligheter att
vara med i planeringsfrågor. Jag skulle vilja fråga
Britta Sundin: Vem är det som har ansvar för jäm-
ställdhetsfrågorna just på bostadsområdet och i pla-
neringsfrågor? Talmannen har ju på ett mycket före-
dömligt sätt, måste jag säga, alltid lyft fram dessa
frågor, och jag trodde att man så att säga följde upp
detta från Socialdemokraterna i respektive utskott.
Här saknar jag det.

Anf. 41 BRITTA SUNDIN (s) replik:
Fru talman! I den utvärdering som vi nu beställer
från regeringen har man redan påbörjat detta. När
man är färdig att komma med en redovisning till oss
kan jag dessvärre inte svara på i dag. Eftersom be-
ställningen inte blir beslutad förrän i dag kanske det
är litet tidigt att fastställa ett datum, men vi har ju sagt
att den skall komma så snabbt som möjligt.
När det gäller den andra frågan som Rigmor
Ahlstedt ställde var min uppgift här i dag faktiskt att
diskutera bostadsbidragen, och det har jag gjort. Jag
får återkomma till jämställdhetsfrågorna en annan
gång.

Anf. 42 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Dessa frågor kan inte vara främmande
för Britta Sundin. Som enskild socialdemokratisk
riksdagsledamot i bostadsutskottet borde hon kunna
ge mig ett bättre svar än det hon gav mig nu.
Redovisningen beträffande bostadsbidragen till
bostadsutskottet i januari anser jag vara ett måste om
det skall bli någonting mer än bara vackra ord.

Anf. 43 BRITTA SUNDIN (s) replik:
Fru talman! Det är viktigt att vi diskuterar jäm-
ställdhetsfrågor. Det är också väldigt viktigt att få in
fler kvinnor och ett mer kvinnligt synsätt även i pla-
neringsfrågorna. Det tror jag att vi är överens om. Att
jag inte tog upp det i debatten beror på att min uppgift
var att diskutera bostadsbidragen. Vi får säkert möj-
lighet att återkomma till jämställdhetsdebatt och plan-
frågor. Jag är inte främmande för att vi på alla sätt
skall försöka få mera av kvinnligt perspektiv i det
tänkandet.

Anf. 44 ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Britta Sundin och jag har suttit ganska
många år i bostadsutskottet. Såvitt jag minns är det
Britta Sundin som har varit Socialdemokraternas
talesman i bostadsbidragsfrågor under en följd av år.
När borgerliga regeringar föreslagit ganska små be-
sparingar på bostadsbidragen har Britta Sundin med
frenesi försvarat nivåerna inom bostadsbidragen. I
maj i år fick vi en proposition där man föreslog en
minskning av bostadsbidragen med 2,3 miljarder. Det
måste vara svårt för Britta Sundin att lotsa det genom
utskottet.
Vi i Folkpartiet ställde upp på propositionen och
ville göra en besparing med 2,3 miljarder i det läge
som var. När utskottsmajoriteten började schackra
och göra förändringar som ytterligare slog mot barn-
familjerna, som redan har fått försämrade barnbidrag
- flerbarnstillägget har försämrats och övriga generel-
la besparingar har försämrat barnfamiljernas ekonomi
- då slog vi i Folkpartiet däremot bakut och sade att
vi ställde upp på propositionen men inte på den änd-
ring som majoriteten föreslog eftersom det drabbade
barnfamiljerna ytterligare.
Nu får vi bekräftat att den samlade effekten för
barnfamiljerna blir massiv, att man kan få upp till
1 000-2 000 kr mindre i bostadsbidrag per månad.
Folk börjar ringa till försäkringskassorna och får det
bekräftat. Fem partier i utskottet försökte ta ett initia-
tiv för att rätta till det som ni hade ställt till med när ni
ändrade i propositionen. Varför sade ni nej till det
initiativet? Vi hade kunnat snabbare göra en föränd-
ring som hade lindrat effekterna för barnfamiljerna.

Anf. 45 BRITTA SUNDIN (s) replik:
Fru talman! Det vi nu fick höra av Erling Bager
var litet mer nyanserat än det första inlägget om bo-
stadsbidragen. Nu erkände Erling Bager att beslutet i
maj, som innebar besparingar, var Folkpartiet med på.
Det var bara en justering inom systemet gällande
lägenhetsyta som man skulle betala med att ta bort
bostadsbidraget för ungdomar.
Jag kan gärna erkänna att jag tycker att det är svårt
att försvara de besparingar som vi tvingats att göra i
bostadsbidragssystemet. Vi måste också se på vad det
är som tvingat in oss i det, vad det är som gjort att vi
har hamnat i en situation som innebär att vi måste
göra besparingar även inom sådana behjärtansvärda
områden som bostadsbidragen. Det är den ekonomis-
ka realiteten. Precis som Lennart Nilsson tror jag inte
att det tjänar så mycket till att börja skylla på det ena
eller det andra. Alla vet vi egentligen vad som orsakat
att vi hamnat i den här ekonomiska situationen.

Anf. 46 ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Det är solklart att Folkpartiet försva-
rade propositionen från regeringen i våras. I protokol-
let från den 8 maj, då vi behandlade frågan, står det
att det faktiskt var Erling Bager och Folkpartiet som
försvarade regeringens förslag mot majoriteten i ut-
skottet. Centerpartister och socialdemokrater ville
ytterligare försämra för barnfamiljerna. Där satte vi
gränsen, där kritiserade vi er. Vi ville inte göra yt-
minskningar utöver den minskning som regeringen
föreslog.
Jag tycker att utvecklingen har visat hur fel det var
att utskottsmajoriteten med sakkunnig från Bostads-
departementet gick in och började schackra. Samman-
taget blev effekterna helt orimliga för barnfamiljerna.

Anf. 47 BRITTA SUNDIN (s) replik:
Fru talman! Bostadsbidragen går till allra största
delen till barnfamiljer. Det är en väldigt liten del som
går till ungdomar upp till 29 år.
Erling Bager säger att Folkpartiet var med på för-
slaget i maj, och det är alldeles riktigt. Men i dag är
det inte ytgränserna ni protesterar mot, utan det är
inkomstgränserna. Det visar hur svårt det är att väga
det ena mot det andra när man inför ändringar. Vi
behöver se över det hela och få en helhetssyn. Då kan
vi börja diskutera.

Anf. 48 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Britta Sundin sade att bostadsbidragen
har stigit kraftigt under 90-talet. Det är alldeles rik-
tigt. Har inte Britta Sundin funderat över varför de har
stigit så kraftigt? Skälet är naturligtvis den skatteom-
läggningspolitik och den budgetsaneringspolitik som
man genomför och där man lägger så mycket på bo-
stadspolitikens område. Så säger Britta Sundin:
Vänsterpartiet har alltid så mycket mer pengar än
andra. Ja, vi har haft fräckheten att lägga fram en
budget som skiljer sig med 2 % från Socialdemokra-
ternas. 98 % ligger inom den socialdemokratiska
ramen. Den som påstår att det skulle få samhällseko-
nomiska följder talar mot sitt bättre vetande. Av dessa
2 % har faktiskt bostadsbidragen fått sin del. Det är en
tydlig profilering och markering att vi står på lågin-
komsttagarnas sida.
Britta Sundin säger vidare att det är logiskt att se
över de nya reglerna. Det mest logiska hade natur-
ligtvis varit att vänta med att införa dem tills man är
klar över konsekvenserna. Det borde vara en själv-
klarhet även för Britta Sundin.
Vi är som sagt inte överens om besparingarnas
storlek, det har vi inte varit på hela tiden.

Anf. 49 BRITTA SUNDIN (s) replik:
Fru talman! Det var bra att få ett erkännande av
Owe Hellberg att han till 98 % följer den socialdemo-
kratiska politiken. Det är precis det som både Lennart
Nilsson och jag har försökt beskriva tidigare. Sedan
går man på vissa punkter ifrån den politiken genom
att utlova litet mer eller genom att försöka spara litet
mindre. Det är tyvärr så att det påverkar den totala
ekonomin för landet Sverige. Det kan också i slutän-
dan komma att betyda väldigt mycket för räntenivåer-
na och andra länders syn på Sverige etc. som gör att
bostadskostnaderna kanske stiger igen.

Anf. 50 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag måste göra Britta Sundin litet be-
sviken. Det är nämligen så att det inom de 98 procen-
ten finns kraftiga omfördelningar från höginkomstta-
gare till låginkomsttagare, inom skattepolitiken och
inom de flesta av bidragssystemen. Det stämmer inte
alls överens med den socialdemokratiska politiken.
Däremot är naturligtvis 98 % av ramen i kronor och
ören densamma. Men inom ramen kan man göra väl-
digt mycket om man vill och har lust.
Skulle synen på Sverige äventyras av en utgifts-
ram som ligger 2 % över den som regeringen och
Centerpartiet har föreslagit? Nej, någon sådan eko-
nomisk analys finns naturligtvis inte, utan det är, som
jag tidigare sade till Lennart Nilsson, kvalificerat
nonsens.

Anf. 51 BRITTA SUNDIN (s) replik:
Fru talman! Ove Hellberg använder sig i debatten
av väldigt starka ord när han beskriver den socialde-
mokratiska politiken. Jag tycker nog att det vore mer
hovsamt att använda ett annat tonläge.
Den ekonomiska situationen har gjort det nöd-
vändigt för oss att spara. Även Owe Hellberg har varit
med på besparingsförslag som gäller bostadsbidragen,
så han kan ju inte helt svära sig fri från ansvar. Men
tyvärr har man genom att underbalansera budgeten
kunnat göra litet mindre besparingar än vi, och det är
detta som man nu försöker att ta politiska poäng på.

Anf. 52 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Britta Sundin frågade mig hur Miljö-
partiet skulle kunna finansiera en eventuellt uppskju-
ten regeländring. Jag skulle vilja ställa en motfråga:
Hur skulle Socialdemokraterna finansiera en sådan
uppskjuten regeländring, om nu utredningen kommer
fram till det? Det är självklart att vi måste se över
detta tillsammans. Jag tror att det förslag som redan
nu finns, nämligen en generell sänkning av bostadsbi-
dragen, om det inte finns någon annan möjlighet, är
bättre än att låta några råka ut för katastrofala följder
så att de får gå från hus och hem. Detta är, ungefär i
likhet med fastighetsskatten ute i skärgårdsområdena,
någonting som vi måste stoppa. Avarterna får inte
förekomma i systemet. Vi måste kunna gardera oss
för dem, och det är ju detta som vi är ute efter.
I våras var jag med på förslaget om ytbegräns-
ningar men inte på förslaget om inkomstgränser. Vad
vi nu ser är att vi behöver se över det hela och göra
det oerhört snabbt. Tillsammans måste vi finna en
finansiering, om det nu visar sig att det slår så snett
som vi tror att det gör.

Anf. 53 BRITTA SUNDIN (s) replik:
Fru talman! Om man ser till de ramar som riksda-
gen har fastställt, så är den möjlighet som finns i dag
att göra förändringar inom systemet. Jag kan inte i
dag säga om det bästa är att sänka bidraget med 60 kr
för samtliga bidragstagare. Jag vet inte om det ens
skulle räcka. Detta måste vi få klarlagt.
Det svar jag kan ge Per Lager är att vi så snabbt
som möjligt skall få fram en utvärdering som visar
hur detta har slagit, vilket regeringen också har lovat.
Sedan får vi ta ställning till om det behöver göras
eventuella förändringar.

Anf. 54 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jag kan konstatera att Britta Sundin
och jag är överens om att det skall göras en snabb
utvärdering och att man skall se om det har slagit
väldigt snett. Om just de nämnda avarterna har upp-
trätt, skall vi försöka att ordna till det. Jag tror att vi
alla är överens om att vi inte vill ha de ytterligheter
och avarter som gör att folk får gå från hus och hem.
Detta måste vi kunna ordna till, och det kan vi göra
tillsammans.

Anf. 55 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Britta Sundin sade i sitt anförande,
med blicken riktad på bl.a. mig, att vi i bostadsutskot-
tet var överens om att göra besparingar på bostadsbi-
dragen. Vi var överens så till vida att vi skulle införa
ett nytt inkomstprövningssystem, som skulle kunna ge
en besparing på 1,1 miljard. Naturligtvis måste vi
justera en hantering i systemet som har visat sig lätt
kunna missbrukas. Så långt var vi överens, men inte
var det längre.
Jag vill ändå ställa en fråga till Britta Sundin. Hon
säger att detta är ett bidrag till dem som har störst
behov. Är det ändå inte att rusta ned det som Social-
demokraterna kallar för en social bostadspolitik att
hantera människor så olika? Är det inte diskrimine-
ring när två familjer med samma inkomst, där det i det
ena fallet råkar vara den ena i familjen som har tjänat
in hela inkomsten medan båda i det andra fallet har
tjänat in inkomsten, hanteras olika? Är det en social
bostadspolitik att hantera människor så olika? Är det
detta som ni är medvetna om har blivit fel, så att ni
vill ändra på det? Eller är det en ideologisk fråga att
det verkligen skall vara ett system med individuell
inkomstprövning?

Anf. 56 BRITTA SUNDIN (s) replik:
Fru talman! Ulf Björklund, regeringen skall nu ge
oss en utvärdering av de regeländringar som vi har
gjort. Det är möjligt att inkomstgränserna och ytgrän-
serna sammantaget med övriga beslut som vi har fattat
innebär att några har kommit i kläm. Det är ju detta vi
skall se över och får sedan återkomma.
Sedan har Ulf Björklund rätt i att Kristdemokra-
terna precis som Vänsterpartiet hade litet mer pengar i
potten än vad vi andra hade när vi fattade detta beslut
i maj. Men, Ulf Björklund, ert förslag skulle bl.a. ha
gått ut över barnbidragen, som också är ett bidrag till
barnfamiljerna, och över hyresnivåerna och kost-
nadsnivåerna i boendet, precis som Lennart Nilsson
tidigare beskrev. Då är frågan om detta hade varit det
rätta att göra vid det tillfället.

Anf. 57 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Jag vill bara förtydliga vad detta med
barnbidraget handlar om. Vi säger att delar av barnbi-
draget kanske borde inkomstprövas, för barnbidraget
är ju ett generellt bidrag till både miljonärer och fatti-
ga. Då tycker jag att man skall ställa sig frågan om
alla dessa pengar riktas rätt. Vi har varit beredda att
genom inkomstprövning minska bidraget med 40
kronor för dem som har gott om pengar.
Men jag vill bara avsluta med att säga att vi vet
hur detta drabbar. Vi har ända sedan maj, i oktober
och november, larmat LO, TCO, försäkringskassan
och enskilda människor, men utskottet struntar i att
vidta åtgärder. Min fråga är: Är det så att de vackra
orden om en social bostadspolitik bara är vackra ord
egentligen? Eller får vi se en justering när den snabba,
hoppas jag, utredningen kommer?

Anf. 58 BRITTA SUNDIN (s) replik:
Fru talman! Som jag sade tidigare får vi se vad ut-
redningen kommer fram till. Det kan jag inte svara på
i dag. Det kan ju behöva göras justeringar, men det
vet jag inte.
Det märkliga i denna debatt som jag har noterat i
dag är att de enda som är tvärsäkra på hur det är ställt
är dels Moderaterna, som vill göra ytterligare för-
sämringar, dels Kristdemokraterna, som känner till
det exakta utfallet och hur situationen är. Alla vi and-
ra har en litet mer nyanserad bild och ser att det är
befogat med en utvärdering.

Anf. 59 JUAN FONSECA (s):
Fru talman! Det betänkande som i dag behandlas
innehåller ett avsnitt som berör åtgärder mot bostads-
segregation.
Låt mig, fru talman, börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan i frågan.
En av de allra största utmaningarna för det svens-
ka välfärdssamhället är att bryta den växande sociala
och etniska segregation som i dag finns i vårt land.
Segregationen hotar att undergräva den grundläggan-
de förutsättningen för varje stadsbildning, medbor-
garnas känsla av gemensamt ansvar för varandra och
för sin boendemiljö.
I många storstäder runt om i världen existerar inte
längre detta grundläggande ansvar. Resultatet av en
sådan utveckling är förödande - social utslagning,
kriminalitet, miljömässig kollaps och en i förläng-
ningen total likgiltighet inför det demokratiska syste-
met.
Med ett segregerat boende i städer där människors
levnadsvillkor är så olika, riskerar den sociala och
ekonomiska sammanhållningen att slås sönder. Trots
korta geografiska avstånd inom staden, blir avstånden
oändligt stora i fråga om den vardagsverklighet som
råder i olika delar av samma stad. När den sociala
segregationen i många stadsdelar förstärks med etnisk
segregation, vidgas klyftan ytterligare. Boendesegre-
gationen är således en negativ utveckling för samhäl-
let och för individen. Den leder till fattigdom, splitt-
ring i socialt och etniskt hänseende, destruktiva mot-
sättningar och sönderfall. Segregation i boende skapar
sociala spänningar.
Fru talman! Många av Sveriges städer är i hög
grad socialt och etniskt segregerade. Man kan lätt
peka ut på en karta var fattiga människor bor. Det är
också lätt att peka ut var medel- och överklassen bor.
Miljonprogramsområdena är de områden som i första
hand förknippas med social och etnisk segregation.
Detta är sant. Men i dag finns det även andra, äldre
områden som kan betraktas som segregerade.
Gemensamt för dessa områden är, förutom en
mycket hög arbetslöshet och en hög andel människor
med invandrarbakgrund, att invånarnas medelinkoms-
ter ligger klart under genomsnittet, att ohälsotalet är
högt och att förtidspensioneringarna är många.
Fru talman! För att bryta utvecklingen mot en allt
starkare social och etnisk segregering, krävs insatser
såväl från enskilda, stat, kommun och landsting som
från bostadsmarknaden och det privata näringslivet.
Under årets allmänna motionstid har sju motioner
från olika partier föreslagit åtgärder mot boendeseg-
regation och för bättre boendemiljö. Problembe-
skrivningen i de nämnda motionerna stämmer överens
med den beskrivning jag har redovisat. Utskottet
instämmer i sin hemställan med de olika motionernas
intentioner. Utskottet konstaterar att frågan om boen-
desegregation har uppmärksammats under lång tid.
Olika typer av åtgärder har vidtagits, men de har inte
varit tillräckliga eller givit önskad effekt för att bryta
den negativa utvecklingen mot ökad segregation.
Utskottet är av den uppfattningen att det är viktigt
att lösningar och åtgärder som framöver vidtas mot
segregation i boendet bör utgå från en samlad politik
som även tar fasta på de förutsättningar som råder i
varje enskilt bostadsområde. Utskottet konstaterar
också att även om det finns många problem i segrege-
rade områden, finns det också engagemang, vilja och
förslag till lösningar bland de boende. I många av
dessa områden anstränger sig de boende i dag för att
resa sig upp och själva vara med och skapa bättre
förutsättningar för den framtida utvecklingen. Det är
just de som bor och verkar i dessa områden som skall
få reella möjligheter till inflytande i de beslut som
fattas för att förbättra deras bostadsområden.
Fru talman! Den bostadspolitiska utredningen pre-
senterade nyligen i sitt slutbetänkande en del förslag
som kan leda till att bryta segregationen. Kommittén
föreslår att staten skall stödja kommunala utveck-
lingsprogram för utsatta bostadsområden genom ett
bidrag som motsvarar högst 50 % av kostnaderna för
programmen. Kommitténs förslag utgår från att kom-
munerna tar ett stort ansvar för att en långtgående och
sektorsövergripande samverkan skall komma till
stånd. Invandrarpolitiska kommittén har också före-
slagit åtgärder mot boendesegregationen. Storstads-
kommittén kommer inom kort att lägga fram ett delbe-
tänkande med förslag om insatser i utsatta bostadsom-
råden.
Fru talman! Utskottet är av den åsikten att de re-
dovisade förslagen från nämnda utredningar och
kommittéer sammanfaller med flertalet av de förslag
som väckts i motioner i frågan under årets allmänna
motionstid. Det, fru talman, skulle innebära att det är
möjligt att uppnå en bred politisk enighet kring åtgär-
der som leder till att den negativa utvecklingen i seg-
regerade bostadsområden bryts. En bred politisk
enighet kring åtgärder mot boendesegregationen är
vad de boende i dessa områden kräver av oss politi-
ker. Vi får inte svika dessa människors förväntningar.

Anf. 60 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag kan instämma i det mesta som Ju-
an Fonseca har sagt i sitt anförande. Vänsterpartiet
har inte skrivit någon sådan här allmänpolitisk motion
eftersom vi avvaktar behandlingen av den bostads-
politiska utredningen.
Däremot vill jag redan nu säga att vi har reserva-
tioner när det gäller segregationsfrågorna. Vi tycker
inte att den bostadspolitiska utredningen har tänkt
tillräckligt långt i de här frågorna, utan vi föreslår att
kommunerna skall få rättigheter och skyldigheter som
de inte har i dag. Vi tycker att de skall upprätta boen-
deplaneringsprogram där olika förvaltningar samver-
kar för att få en bra bild när det gäller de åtgärder som
skall vidtas. Vi tycker att kommunerna skall ha rätt till
bostadsanvisning - både privata och kommunala
bostadsföretag. Vi tycker också att människor skall ha
rätt att bli behandlade på ett värdigt sätt när de söker
bostad. Någon form av bostadsförmedling måste
därför också finnas till förfogande.
Tar man inte till sig dessa instrument, klarar man
inte hela segregationsproblematiken. Man kan inte
enbart inrikta sig på de mest segregerade och utsatta
områdena. Då får vi så småningom nya.

Anf. 61 JUAN FONSECA (s) replik:
Fru talman! Jag har redovisat att utskottet instäm-
mer med väldigt mycket av det som har skrivits i de
motioner som har kommit från olika partier. Utskottet
instämmer också med många av de förslag som läggs
fram av de olika kommittéer och utredningar som
behandlar de här frågorna.
Jag tror inte att någon av oss har de konkreta lös-
ningarna på de här problemen. Därför är det intressant
att avvakta och se vad regeringen kommer fram till i
fråga om de olika förslag som i dag föreligger. Jag
tror att det kommer att läggas fram breda förslag som
syftar till att bryta segregationen. Alla vet i dag att de
här frågorna är stora och omfattande, och jag förvän-
tar mig att regeringen kommer med stora förslag som
bryter utvecklingen.

Anf. 62 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag hoppas också på breda lösningar i
de här frågorna, men jag tror att man måste ta till sig
de konsekvenser som jag har redogjort för. De fram-
förs i en av s-motionerna. Det är den jag har tagit till
mig, och det är den jag bygger min reservation runt.
Den stämmer bra överens med min reservation i den
bostadspolitiska utredningen.

Anf. 63 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! I det här betänkandet behand-
las bl.a. anslaget till länsstyrelserna. Jag har aktualise-
rat detta ärende i en motion som heter
1996/97:Bo306. Förra året markerade bostadsutskot-
tet att befolkningstalet, alltså befolkningens storlek,
skall påverka anslaget till länsstyrelserna. Det borde
vara självklart.
Nu hänvisar bostadsutskottet i sitt betänkande till
en rapport från Statskontoret, som också tycker att det
måste finnas ett samband mellan en länsstyrelses
arbetsbelastning och det anslag den får för sin verk-
samhet. Jag tycker att det inte bara är antalet invånare
som skall påverka anslaget, utan också näringslivs-
strukturen och antalet företag som finns i länet. Det
har jag markerat i min motion.
Nu påpekar bostadsutskottet att regeringskansliet
bereder frågan om ansvarsfördelningen mellan läns-
styrelserna. Hittills har det, kan man tycka, gått slent-
rian i den här fördelningen. Det har gjorts påslag på
någon procent över hela linjen. Men regeringen har
inte vågat, eller inte velat, göra någon ändring i fråga
om den fördelningsnyckel som har gällt.
Värderade talman! Orsaken till mitt inlägg här är i
viss mån regionalpatriotisk. Om jag hade represente-
rat en länsstyrelse, eller ett län, som var gynnad i detta
sammanhang skulle jag nog inte ha motionerat. Men
Jönköpings län, där jag bor, råkar komma först på
femtonde plats när det gäller anslagets storlek, trots
att länet kommer på sjätte plats om hänsyn tas till
länets folkmängd, yta och antal företag. Det tycker jag
är en orättvisa. Samma orättvisa kan säkert finnas
också i andra län. Därför är det angeläget att detta
utreds.
Vi får väl se om regeringskansliet har mod att göra
någon förändring till nästa års budget. Jag hoppas att
det då inte finns någon anledning för mig att ytterliga-
re agera i det är ärendet, men det får vi väl se. Vi får
ju vänta nästan ett helt år.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

BoU1 Anslag för budgetåret 1997 m.m. i vad avser
utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsför-
sörjning och byggande
Mom. 1 (anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
budgetåret 1997)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
185 för utskottet
22 för res. 1
87 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 2 m, 22 c, 8 v, 7 mp
För res. 1: 21 fp, 1 v
Avstod: 59 m, 1 c, 9 v, 6 mp, 12 kd
Frånvarande: 15 s, 19 m, 4 c, 5 fp, 4 v, 5 mp, 3 kd
Hanna Zetterberg (v) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 3 (anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
budgetåren 1998 och 1999)
1. utskottet
2. res. 3 (mp)
Votering:
213 för utskottet
15 för res. 3
78 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 2 m, 24 c, 22 fp, 5 v, 13 kd
För res. 3: 15 mp
Avstod: 64 m, 13 v, 1 kd
Frånvarande: 14 s, 14 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 3 mp, 1 kd

Mom. 5 (bostadspolitikens inriktning och utformning)
1. utskottet
2. res. 5 (m)
3. res. 6 (v)
Förberedande votering:
68 för res. 5
18 för res. 6
221 avstod
42 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Huvudvotering:
222 för utskottet
67 för res. 5
18 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 24 c, 22 fp, 15 mp, 14 kd
För res. 5: 67 m
Avstod: 18 v
Frånvarande: 14 s, 13 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 3 mp, 1 kd

Mom. 6 (kommunernas ansvar för bostadspolitiken)
1. utskottet
2. res. 9 (v)
Votering:
200 för utskottet
18 för res. 9
86 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 3 c, 21 fp, 15 mp, 14 kd
För res. 9: 18 v
Avstod: 65 m, 21 c
Frånvarande: 14 s, 15 m, 3 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 1 kd

Mom. 11 (villkor för statligt stöd till bostadsproduk-
tionen m.m.)
Hemställan:
1. utskottet
2. res. 15 (mp)
Votering:
208 för utskottet
32 för res. 15
66 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 1 m, 24 c, 22 fp, 14 kd
För res. 15: 18 v, 14 mp
Avstod: 65 m, 1 mp
Frånvarande: 14 s, 14 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 3 mp, 1 kd
Ragnhild Pohanka (mp) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 13 (villkoren för vissa stimulansstöd)
1. utskottet
2. res. 16 (c, fp, v, mp, kd)
Votering:
180 för utskottet
93 för res. 16
32 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 33 m
För res. 16: 24 c, 22 fp, 18 v, 15 mp, 14 kd
Avstod: 32 m
Frånvarande: 14 s, 15 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 3 mp, 1 kd
Jerry Martinger (m) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 14 (samordning av bostadsbidragen och övrigt
socialpolitiskt stöd)
Motiveringen:
Godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 18 (kd)
Votering:
225 för utskottet
14 för res. 18
68 avstod
42 frånvarande
Kammaren godkände utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 24 c, 21 fp, 18 v, 15 mp
För res. 18: 14 kd
Avstod: 67 m, 1 fp
Frånvarande: 14 s, 13 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 3 mp, 1 kd

Mom. 18 (bosparande)
1. utskottet
2. res. 21 (mp)
Votering:
225 för utskottet
15 för res. 21
65 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 1 m, 23 c, 22 fp, 18 v, 14 kd
För res. 21: 15 mp
Avstod: 65 m
Frånvarande: 14 s, 14 m, 4 c, 4 fp, 4 v, 3 mp, 1 kd

Mom. 19 (ungdomsbosparandet)
1. utskottet
2. res. 22 (v, mp)
Votering:
271 för utskottet
32 för res. 22
5 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 63 m, 24 c, 22 fp, 14 kd
För res. 22: 18 v, 14 mp
Avstod: 4 m, 1 mp
Frånvarande: 13 s, 13 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 3 mp, 1 kd

Mom. 22 (stöd till projekt med ekologisk inriktning)
1. utskottet
2. res. 24 (mp)
Votering:
275 för utskottet
33 för res. 24
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 67 m, 24 c, 22 fp, 14 kd
För res. 24: 18 v, 15 mp
Frånvarande: 13 s, 13 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 3 mp, 1 kd

Mom. 23 (jämställdhetsaspekterna på den fysiska
planeringen)
1. utskottet
2. res. 25 (c, fp, v, mp)
Votering:
201 för utskottet
73 för res. 25
26 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 41 m, 1 c, 1 fp, 13 kd
För res. 25: 23 c, 18 fp, 18 v, 14 mp
Avstod: 25 m, 1 kd
Frånvarande: 16 s, 14 m, 3 c, 7 fp, 4 v, 4 mp, 1 kd
Rigmor Ahlstedt (c) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.
Jerry Martinger och Marietta de Pourbaix-Lundin
(båda m) anmälde att de avsett att avstå från att rösta
men markerats ha röstat ja.

Mom. 24 (forskning om fysisk och ekonomisk plane-
ring)
1. utskottet
2. res. 26 (c)
Votering:
280 för utskottet
24 för res. 26
1 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 65 m, 22 fp, 17 v, 15 mp, 14
kd
För res. 26: 24 c
Avstod: 1 m
Frånvarande: 14 s, 14 m, 3 c, 4 fp, 5 v, 3 mp, 1 kd

Mom. 26 (bidrag till fuktoch mögelskador)
1. utskottet
2. res. 28 (fp, mp)
Votering:
265 för utskottet
41 för res. 28
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 66 m, 24 c, 14 v, 14 kd
För res. 28: 22 fp, 4 v, 15 mp
Frånvarande: 14 s, 14 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 3 mp, 1 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

6 § Anslag till rättsväsendet, budgetåret 1997

Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1996/97:JuU1
Anslag till rättsväsendet, budgetåret 1997 (prop.
1996/97:1 delvis)
Rättsväsendet och kriminalpolitiken

Anf. 64 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! I går kom den preliminära statistiken
från BRÅ rörande antalet anmälda brott under det
första halvåret i år. Det är ingen rolig läsning. I sitt
pressmeddelande skriver BRÅ: "För andra året i rad
ökar det totala antalet anmälda brott. Under åren
1991-94 minskade det totala antalet anmälda brott, en
utveckling som bröts år 1995 då de anmälda brotten
ökade. Den preliminära statistiken tyder nu på en
fortsatt ökning."
I förra veckan knivskars en fånge till döds på
Kumla. Samma vecka kunde vi i dagspressen läsa:
"Allt färre personer åtalas för brott. Under de senaste
månaderna har en dramatisk minskning skett. En
orsak är besparingen hos åklagarna. 'Det är klart att
man inte kan göra sig av med 200 personer utan att
det märks,' säger en chefsåklagare." Domstolsverkets
statistik visar att antalet åtal under det tredje kvartalet
i år var 20 % mindre än under samma period förra
året. Tidigare under hösten har vi fått ta del av uppgif-
ter om ett ökat antal fel begångna av domare. Ingen
har kunnat ange något annat skäl till detta än en alltför
stor arbetsbelastning. I Borrby tog människor lagen i
egna händer.
Kan Sveriges riksdag och justitieministern känna
tillfredsställelse över denna utveckling? Är inte
svenska folket värt ett bättre rättsväsende? I det be-
tänkande vi i dag har att ta ställning till ger majorite-
ten med socialdemokraterna i spetsen ett klart svar på
mina frågor. Man är i högsta grad tillfreds och anser
t.o.m. att svenska folket inte ens är värt det rättsvä-
sende som vi bestås med i dag. Så måste det vara,
eftersom man är beredd att skära ytterligare i rättsvä-
sendet under de närmaste åren.
Vi moderater har tydligt visat att vi inte kan accep-
tera rättsväsendets nedrustning, utan vi har i stället
föreslagit högre anslag. Detta har emellertid redan
röstats ned. Därför kan vi inte heller delta i ett beslut
om fördelning av anslag på ett i vår mening totalt sett
alltför lågt belopp. Ansvaret för den ekonomiska
situationen inom rättsväsendet bör i stället helt åvila
den majoritet som formats kring regeringens förslag.
Som jag nämnde inledningsvis ökar antalet an-
mälda brott på nytt, för andra året i rad. Detta är en
spegling av den moral- och normuppfattning som
finns i samhället. Normlösheten breder ut sig också
bland förtroendevalda och höga beslutsfattare på olika
nivåer i samhället. Detta har på senare tid tydliggjorts
genom en mängd avslöjanden om fusk, oegentligheter
och brott. Människors berättigade upprördhet över
dessa affärer vittnar om att det finns en i folksjälen
djupt liggande uppfattning om vad som är rätt och vad
som är fel. Hur påverkas denna uppfattning när män-
niskor tycker sig uppleva att det bara är de själva som
skall känna av att landet befinner sig i kris? Hur på-
verkas våra ungas uppfattning när de ser att vissa
maktutövare inte kan skilja mellan rätt och fel?
Låt mig citera ur Den leende mördaren av Per
Svensson:
"Om vuxna tar sig rätten att leka sina liv, varför
skulle då inte tonåringar låta sig luras att tro att man
kan leka varandras död? Om vuxna behandlar varand-
ra som leksaker, förverkar sina familjer för att för-
verkliga sig själva, varför skall man då förvånas över
att tonåringar behandlar varandra som konsumtions-
artiklar? Om vuxna tycker att rätt och orätt kan vara
lika bra, varför skulle då inte också tonåringar ha rätt
att bete sig som om det vore sant?"
Den tilltagande normlösheten och det allt större
missnöjet hos medborgarna utgör tillsammans ett
allvarligt hot mot tilltron till våra grundläggande
rättsstatliga principer. En av de svenska samhällets
största framtidsutmaningar är därför att förhindra att
den redan utbredda normlösheten rotar sig ännu mer
och att i stället återupprätta ett samhälle grundat på
fasta moraliska och rättsliga värderingar.
Till skillnad från totalitära stater där ordningen
dikteras uppifrån, måste demokratier byggas på en
moralisk ordning som kan fungera som ett samman-
hållande värdekitt mellan människor, dvs. det måste
finnas en gemensam uppfattning hos medborgarna om
vad som är rätt och orätt. Den brottsförebyggande
effekten av att normer respekteras är vida överlägsen
varje slag av lagstiftning, även om sådan naturligtvis
också måste finnas.
Helt central för den moderata politikens utform-
ning, oavsett vilket politikområde det gäller, är tilltron
till människors förmåga och vilja att ta ansvar för sina
egna val och sitt eget liv. Överfört till moderat krimi-
nalpolitik innebär detta att varje människa som är i
stånd att ansvara för sina handlingar och beslut också
har både rätt och skyldighet att göra detta. Utgångs-
punkten är att den enskilde individen själv har att
svara för sina handlingar.
Ett gammalt ordspråk lyder: Den som börjar med
en knappnål kan lätt sluta med en silverskål.
Trots att ordspråket ger uttryck för något vi vet är
sant, har svensk politik i socialdemokratisk tappning
inte tagit till sig dess innebörd. Stölden av knappnålen
bagatelliseras och vägen jämnas för en fortsatt färd
mot silverskålen. Det är hög tid att tänka om och
inrikta krafterna mot våra unga. Skall vi lyckas fånga
och återföra den svenska normen måste vi ta vara på
de krafter som har störst möjlighet att forma och på-
verka våra barn. Bland dessa krafter är den viktigaste
föräldrarna. Föräldrar är oersättliga som normöverfö-
rare - i stort sett hur ytligt de än fungerar. Kriminal-
politiken måste utgå från föräldrarnas betydelse och
bygga på en helhetssyn.
Den moderata politiken utgår från medborgarnas
rätt att kräva ett rättssäkert och effektivt rättsväsende
som skyddar och ingriper mot brottsliga beteenden
och övergrepp. Medborgarna har rätt att förvänta sig
att hela rättsväsendet - polis, åklagare, domstolar och
kriminalvård - står väl rustat att möta människors
rättmätiga krav. Av central betydelse för människors
tilltro till rättssystemet är att såväl den grova vålds-
brottsligheten som brott av lindrigare slag tas på all-
var. Detta innebär att all brottslighet måste förebyg-
gas, bekämpas och beivras. I annat fall riskerar vi att
människor tar lagen i egna händer och själva gör sig
till brottslingar i sina försök att värja sig mot hot,
trakasserier, stölder och andra brott.
Upprätthållandet av medborgarnas respekt för
landets kriminalpolitik och rättssystem i stort förutsät-
ter att människor kan lita på att polisen kommer till
undsättning när de drabbats eller riskerar att drabbas
av brott, att polis och åklagare utreder brott på ett
effektivt och rättssäkert sätt och att de straff domsto-
larna har att döma dem som begår brott till står i
samklang med det allmänna rättsmedvetandet.
Sist men inte minst måste en övergripande hänsyn
till brottsoffren genomsyra hela kriminalpolitiken.
Hur kommer då det framtida rättsväsendet att se
ut? Regeringen har föresatt sig att genomföra bespa-
ringar på en miljard kronor under innevarande period.
En del är redan genomfört. Antalet poliser har mins-
kat, och på vissa håll har utbyggnaden av närpoli-
sverksamheten stannat av. Fångarnas löneavdrag går
inte längre till Brottsofferfonden utan till regeringen.
Åklagarnas högar växer. Storslakt på våra tingsrätter
planeras. Antalet platser på våra fängelser minskar
trots ökad brottslighet.
Detta är vad regeringen anser att svenska folket
skall hålla till godo med. Svenska folket har rätt att
kräva annat. Vi moderater är av formella skäl förhind-
rade att i dag föreslå höjda anslag. Vi står bakom våra
reservationer - en mångfald - men för tids vinnande
yrkar vi här i dag bifall endast till tre av våra reserva-
tioner. Det är reservation 3 rörande kriminalpolitikens
inriktning, reservation 18 rörande den framtida dom-
stolsorganisationen och reservation 26 rörande finan-
siering av Brottsofferfonden.

Anf. 65 Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c):
Fru talman! För en tid sedan hade vi en debatt om
budgetramarna. Vi i Centerpartiet har ställt oss bakom
den yttre budgetramen. Men det innebär ju inte att vi
står bakom alla delar av innehållet och den verksam-
het som är föreslagen. Det finns mycket som vi håller
med om. Om man tittar på det framtida rättsväsendet
är det ju helt rätt att ett väl fungerande rättsväsende är
av fundamental betydelse för att upprätthålla den
demokratiska rättsstaten, precis som det står i betän-
kandet som alla i utskottet naturligtvis står bakom.
Rättsväsendet skall hålla hög kvalitet och vara kost-
nadseffektivt.
Men för att dessa saker skall kunna fungera tycker
vi i Centern att det krävs en annan organisation än den
som är föreslagen. Jag skall komma in på det, men
innan jag gör det vill jag säga att senare i dagens
debatt - det här betänkandet är ju uppdelat i flera
debatter - kommer Ingbritt Irhammar och Sivert
Carlsson att utveckla vår syn på t.ex. polis och åkla-
gare, kriminalvård, domstolar, kronofogdemyndighe-
ter osv.
Centerpartiets syn på rättsväsendet grundar sig på
våra ideologiska utgångspunkter i decentralisering,
demokrati och rättssäkerhet. Ett stort förtroende från
allmänheten för polis, åklagare och domstolar är ju en
av hörnstenarna i ett fungerande rättssystem. Ett för-
troende kan inte skapas genom en väldig distans mel-
lan människor, utan det skapas genom närhet i rela-
tionerna mellan människor och mellan människor och
myndigheter. Vi i Centern anser att detta kräver en
decentraliserad organisation.
Därför har vi motsatt oss nedläggningar av tings-
rätter. Vi har föreslagit att man skall se till konsek-
venserna av andra förslag till indragningar av lokala
kontor så att vi inte får kostnader någon annanstans.
Vi har ju sett många gånger att det kan verka väldigt
effektivt att spara på en kostnad för en lokal t.ex. Men
det kan också innebära att avståndet ökar mellan
människor och den myndighet som skall handlägga
ärendet. Det kan i sin tur så småningom göra att det
uppstår fler kostnader, eftersom t.ex. kontrollen blir
sämre eller den lokala kännedomen blir för dålig för
att man skall kunna fatta bra beslut.
Vi har också föreslagit ett moratorium vad gäller
regionala förändringar för kronofogdemyndigheterna.
Vi tycker att det krävs en mer omfattande debatt om
den totala organisationen i rättsväsendet. Man skall
inte bara titta på en myndighetsstruktur i sänder.
Den lokala förankringen är viktig. En ungdom
som blir utsatt för ett brott eller begår ett brott behö-
ver antagligen sina anhöriga och sina föräldrar som
hjälp i en process, oavsett på vilken sida skranket man
står. Blir det för stora avstånd kommer det att vara
mycket svårt att efterleva det. Det kan finnas andra
som också behöver stöd av vänner eller anhöriga i
dessa processer.
Dessutom är det inte bara den ekonomiska brotts-
ligheten och den grova brottsligheten som måste beiv-
ras. Det gäller att även ta tag i vardagslivets mer tri-
viala brottslighet för att kunna stoppa en utveckling
mot våld och grövre brott.
Det var intressant att höra häromdagen i radion
när man berättade om borgmästaren i New York som
hade förändrat situationen där ganska påtagligt genom
att t.ex. se till att man ingrep mot snatteri och det som
kan betraktas som mycket liten brottslighet, dvs. brott
på låg nivå. Om den inte beivras och man inte ingri-
per leder det till att de individer, de barn och ungdo-
mar, som är involverade tror att det inte var så farligt
och att de kanske kan fortsätta. Där tycker jag att det
är precis som Gun Hellsvik säger. Det är viktigt att
lära det uppväxande släktet vad som är rätt och vad
som är fel.
Vi här i Sveriges riksdag är ansvariga för lagstift-
ningen. Det är vi som stiftar lagarna. Då är vi också
ansvariga för att se till att det är möjligt att leva upp
till de lagar som vi stiftar och att vi följer den
rättstillämpning som görs i samhället. Om inte lagarna
kan tillämpas på rätt sätt, eller tillämpas på rätt sätt,
kan vi inte heller påstå att vi har någon rättssäkerhet
som skyddar människorna.
Varje lag har en etisk grund. Det är inte så att vi
stiftar lagar oförhappandes. Det finns en etisk grund
för väldigt mycket av den lagstiftning vi har. Då
måste naturligtvis varje yrkeskår och var och en som
är involverad i att hantera lagar faktiskt också diskute-
ra den etiska bakgrund som lagstiftningen har.
Det är vår skyldighet att reagera när vi tycker att
någonting är fel. Jag har tänkt på det många gånger.
Vi skall inte ingripa i enskilda rättsärenden och rätts-
fall. Men vi ingriper t.ex. när andra länder begår
övergrepp mot människor. Vi säger att man då bryter
mot de mänskliga rättigheterna. Men här hemma kan
det vara svårare att få till stånd den debatten.
Om det blir fel domslut, brottsoffer hanteras fel-
aktigt eller att över huvud taget den process som leder
fram till en dom inte sker på ett konsekvent, riktigt
och genomlysande sätt begår man ett rättsövergrepp i
systemet. Det kan också bli så att man ökar brotten
mot mänskliga rättigheter.
Jag får ibland litet kalla kårar när jag läser tid-
ningarna, lyssnar på radio och får förmedlat vad som
händer i samhället. Det smyger sig i samhället in en
syn på våld och en allt högre tolerans av våld som är
ganska skräckinjagande om man börjar att analysera
och titta på hur det ser ut. De etiska grunderna i lag-
stiftningen och i vårt samhälle elimineras om vi tillå-
ter en sådan utveckling, och människorna känner
heller inte igen sig.
Hur kommer det sig att en flicka som är under två
år antas ha fallit och skadat sig när hon har lårbens-
brott, sex brutna revben, benbrott i underben, benbrott
i en fot och ett stort blåmärke runt ett öga? Kan det
vara rimligt att hon har fallit? Den person som var
ansvarig för henne frikändes. Hur kommer det sig att
en tvåbarnsmamma kan torteras gång på gång, ropa på
hjälp från myndigheter men inte få stöd från samhäl-
let? Så småningom dör hon på grund av denna tortyr,
och då antas hon ha ramlat, och mannen som orsakat
skadan döms endast för misshandel.
Då frågar man sig: Vad är det som gör att det kan
bli så här? Vi kan inte påstå att antalet fall av miss-
handel har ökat. Var tionde dag dödas en kvinna av en
man. Varför bryr vi oss inte tillräckligt och har en
diskussion om dessa frågor? Var finns bristerna? Jag
tycker att man kan koppla detta också till organisato-
riska frågor.
Det krävs väldigt mycket samarbete mellan myn-
digheter och en stor lokalkännedom för att ta fram
alla fakta i ett brottmål och när övergrepp har skett.
Vi vet att det inte är så väldigt lätt. Jag har en känsla
av att man heller inte hinner ta fram alla fakta. Då
kanske det blir dessa felaktiga domslut, eftersom
förundersökningarna inte har kunnat pågå tillräckligt
länge. I och med det upplever människorna ute i sam-
hället att samhället mer stöttar den som begår brott än
att verkligen stötta dem som blir utsatta för brotten.
Jag vill inte med detta framhålla att vi skall ha en
sämre behandling av brottslingar som hamnar i fäng-
else och blir dömda till olika påföljder. Det är inte det
jag menar. Men det måste finnas mycket tydliga mar-
keringar i samhället när det begås brott. Det gäller
t.ex. särskilt brott som begås mot barn och mot kvin-
nor.
Det bästa förebyggande arbete vi kan göra är att
med fokus på våra barn bygga en stabil uppväxtmiljö.
Det innebär att vi måste bygga sociala nätverk runt
våra barn. Vårt rättsväsende ingår i det sociala nät-
verket runt barn, ungdomar och oss själva. Hur detta
skall kunna vara ett stabilt nätverk om man inte har en
lokal förankring är för mig väldigt svårt att förstå.
Fru talman! Det är därför som vi i Centern värnar
om ett decentraliserat rättsväsende. Vi tror nämligen
att det också har en förebyggande effekt, och det
förstärker det social nätverk vi behöver. Så småning-
om kommer Inbritt Irhammar och Sivert Carlsson att
utveckla det organisatoriska mycket tydligare. Jag står
bakom alla reservationer som Centerpartiet har
kopplat till detta betänkande. Men jag yrkar nu inga
bifall, utan det görs av de senare talarna.

Anf. 66 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Görel Thurdin talar om Centerns för-
slag till moratorium när det gäller förändringar inom
rättsväsendet. Från moderat sida har vi både i reser-
vationer och särskilda yttranden pekat på vikten av att
se på helheten innan man gör förändringar. Vi är
alltså i grunden överens om att det inte får ske för-
ändringar i rättsväsendet som gör att samverkansmöj-
lighet och människors tillgänglighet till systemet
undergrävs. Men jag har svårt att se logiken i centerns
resonemang.
Om man nu vill avvakta med förändringsarbetet
för att först ha en ordentlig översyn förstår jag inte
hur man då kan gå med på besparingar på rättsväsen-
det. Vi moderater säger nej till de flesta besparingar-
na. Vi menar att det är först när man har gjort föränd-
ringarna och fått bättre effekter som man kan se vil-
ken besparingspotential som eventuellt finns.
Jag skulle gärna vilja höra hur Görel Thurdin för-
klarar att man går med på besparingar som görs just
med hänvisning till organisationsförändringarna men
inte ställer upp på organisationsförändringarna.

Anf. 67 Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c) replik:
Fru talman! Det är klart att besparingar slår nå-
gonstans även om man gör dem på detta område. Jag
är mycket medveten om att Moderaterna inte vill
spara någonstans, samtidigt som man anser att man är
väldigt mån om den totala samhällsekonomin.
Vi har sett till att man måste göra ordentliga kon-
sekvensbeskrivningar och se helheten. Vi är ganska
övertygade om att om man tar ett helhetsgrepp kan
man också finna möjligheter till besparingar som inte
nödvändigtvis slår mot organisationen.
Om man gör ordentliga konsekvensbeskrivningar
kanske det också visar sig att den besparing som är
föreslagen inte leder till en besparing i förlängningen.
Det är därför som vi jobbar vidare med dessa frågor.
Det tycker jag att Gun Hellsvik också skall ta fasta på.
På något sätt måste vi få alla att ställa upp på den
synen, så att vi får ordentliga konsekvensbeskrivning-
ar innan vi fattar beslut.

Anf. 68 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Om Görel Thurdin läser våra reserva-
tioner och våra särskilda yttranden bör det bli mycket
tydligt att vi är med på den typen av resonemang.
Men den stora skillnaden mellan oss och Centern är
att vi inte vill börja med besparingarna förrän vi ser
på vilket sätt verksamheten kan förändras och det
förhoppningsvis kan skapas lägre kostnader för rätts-
väsendet.
Jag måste också få påpeka att Görel Thurdin bör
se den budget som vi från moderat sida lägger fram
som en helhet. Det är helt riktigt att vi är mycket
begränsade när det gäller besparingar på rättsväsen-
det, liksom vi också har mera begränsade besparingar
när det gäller försvaret. Det beror på att vi talar om
områden som är ett rent statligt ansvar. Jag tror att vi
kan vara överens om att rättsväsendet och försvaret
inte skall privatiseras.
Däremot har vi totalt sett lägre kostnader för sta-
ten genom besparingar som vi lägger på andra områ-
den.

Anf. 69 Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c) replik:
Fru talman! Jag betvivlar inte ett ögonblick att
moderaterna värnar om rättssystemet. Däremot tvivlar
jag på effekterna av de förslag som man lägger fram
när det gäller det ekonomiska.
Jag tycker också att man måste komma ihåg att allt
inte är kronor och ören. Ibland upplever jag att debat-
ten här i kammaren blir mer fokuserad på kalkyler än
på hur vi skall göra för att eventuellt åstadkomma
effektivisering och även, i och för sig, besparingar.
Därför har vi i Centern gjort det här ställningsta-
gandet. Vi ser att det säkerligen finns möjligheter att
spara i våra myndigheter. Jag tycker att det visar sig,
inte minst när vi ibland har diskussioner i justitieut-
skottet med olika myndigheter, att man inte har hante-
rat de ekonomiska frågorna så där väldigt effektivt i
alla stycken. Det kommer naturligtvis Ingbritt Irham-
mar och Sivert Carlsson att kunna utveckla mera
eftersom de skall gå in på respektive myndighetsom-
råde.
Vi får ta fasta på att vi också har angöringspunkter
i vår syn på rättsväsendet, Gun Hellsvik.

Anf. 70 SIW PERSSON (fp):
Fru talman! Det övergripande målet för rättsvä-
sendet måste, det vet vi, vara den enskildes rättssä-
kerhet och trygghet. Vi är också överens om att målet
för kriminalpolitiken skall vara att brottsligheten skall
minska och att människorna skall få en bättre trygg-
het.
Vi är även överens om att det bästa sättet är att fö-
rebygga brottsligheten genom att bekämpa den med
hjälp av human och rationell kriminalpolitik. Vi skall
ta reda på varför det finns brottslighet, och vi skall
utnyttja både moderna och effektiva metoder.
I propositionen står det att våldsbrott, narkoti-
kabrott och ekonomisk brottslighet skall prioriteras.
Det står vi i Folkpartiet också bakom. Vi tycker också
att brottsoffrens ställning skall stärkas. Naturligtvis
skall rättsväsendets verksamhet hålla hög kvalitet och
bli mer kostnadseffektiv.
Folkpartiet liberalerna anser att även rättsväsen-
dets olika myndigheter skall vara utsatta för sparbe-
ting, som alla andra områden måste vara. Alla måste
vi vara med om att minska den offentliga sektorns
utgifter.
Men det måste finnas en gräns för hur långt man
kan gå. Man får inte gå så långt att den enskilde inte
längre känner rättssäkerhet, inte längre upplever rätt-
strygghet.
Socialdemokraterna har nu flera förslag som var
för sig är en försämring av den enskildes möjligheter
att ta till vara just sina rättigheter och som sammanta-
get urholkar rättstryggheten på ett oförsvarbart sätt.
Häromveckan var det majoritet här i riksdagen för
en ny rättshjälpslag. Socialdemokraterna har före-
slagit att rättshjälpen skall bli generellt subsidiär. Vi
skall komma ihåg att socialdemokraternas förslag till
ny rättshjälpslagstiftning innebär ett systemskifte
genom att rättshjälpen blir generellt subsidiär till
rättsskyddet.
1973 beslutade vi om en ny rättshjälpslag. Det
gjorde vi därför att vi ansåg att det var viktigt att alla
människor oavsett ekonomisk situation skulle få möj-
lighet att ta till vara sin rätt i olika sammanhang.
I början var kostnaderna väldigt små, men tyvärr
har de ökat efter hand. Genom införandet av den
procentuella tilläggsavgiften har den del som den
enskilde rättssökande skall betala i många fall faktiskt
blivit relativt hög.
Vi skall komma ihåg att rättshjälpen på intet sätt
är gratis för dem som kan utnyttja den. Men den är ett
viktigt komplement för att tillgodose att enskilda
medborgare skall kunna ta till vara sina rättigheter i
de rättsliga angelägenheterna.
Genom rättshjälpslagen i dess tidigare utformning
tillgodosåg man säkerheten i artikel 6 i den europeis-
ka konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Där
anges att det är staten som skall ha det finansiella
ansvaret för medborgarnas rättshjälp. Rättshjälpslagen
i den tidigare föreslagna och även beslutade utform-
ningen kommer kanske att stå i strid med just Europa-
konventionens krav. Jag skulle uppskatta om justi-
tieministern tog tillfället i akt och förklarade hur detta
systemskifte kan stämma med Europakonventionens
krav.
Det har varit lugnt under några veckor på de kri-
minella mc-gängens front. Men för några dagar sedan
började man skjuta i Danmark igen. Tyvärr är det
väldigt nära mellan Danmark och Sverige, så risken är
stor att det kommer tillbaka även till oss.
Det är bara att konstatera att det finns ett antal
människor som inte bryr sig om vilken rättstrygghet
och rättssäkerhet som samhället har. De är inte alls
intresserade av att vi kämpar för åtgärder för att
minska brottsligheten. Det är människor som helt
enkelt vill att vi inte skall lyckas alls i vår kamp, vare
sig det gäller narkotikabrott, ekonomiska brott eller
våldsbrott. Det är människor vars huvudfiende är just
vi som kämpar för ett bättre samhälle.
Vi är alla överens om att det här måste bekämpas
på alla sätt, både kortsiktigt och långsiktigt. Låt mig
påpeka, som jag alltid gör, att polisen aldrig kommer
att klara av det själv. Polisen måste få hjälp av oss
allihop. Enskilda människor måste hålla ögon och
öron öppna och så fort de misstänker något informera
polisen. Företag av alla sorter och storlekar måste lära
sig att vara observanta och informera om man upp-
täcker något underligt. Företagen måste också sluta att
använda sig av mc-gängens tjänster, vilket tyvärr sker
väldigt ofta. Man måste sluta att hyra ut lokaler till
dem eller på annat sätt underlätta verksamheten för
dem. Sist men absolut inte minst måste stat och kom-
mun se till att gällande lagar används, och det på bred
front.
Samhället måste också äntligen visa sin uppskatt-
ning mot alla dem som ställer upp och vittnar i alla
sammanhang, särskilt dem som ställer upp och vittnar
mot företrädare för organiserad brottslighet. Tyvärr är
det inte så. Det är tragiskt, och det måste bli en radi-
kal förbättring från rättsväsendets sida inom alla om-
råden. Samhället måste visa hur mycket man uppskat-
tar att någon ställer upp. Utan sådana insatser blir det
inga rättegångar. Polisen är den myndighet som på
olika sätt mest kommer i kontakt med företrädarna för
den s.k. out law-kulturen, som rymmer både vålds-
brott, narkotikabrott och ekonomiska brott.
Vi skall också komma ihåg att det finns många
andra grova kriminella handlingar som dagligen begås
överallt i Sverige. All denna bekämpning mot just
kriminella mc-gäng tar stora resurser i anspråk. Det
kostade bara under de nio första månaderna i år i
Malmöhus län 30 miljoner kronor. Det var bl.a. därför
som Folkpartiet liberalerna föreslog att man skulle
omfördela resurser till bekämpning av kriminella mc-
gäng.
Tyvärr fick vi inte något gehör för det här i riks-
dagen. Ordningen i riksdagen är sådan att man inte
kan ha någon reservation utan ett särskilt yttrande.
Detta gör, fru talman, att Folkpartiet avstår från att
rösta i hemställans punkt 1.

Anf. 71 ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! Vänsterpartiet anser att rättsväsendet
är en av de viktigaste grunderna i samhället. Det gäl-
ler både domstolsväsendet och rättsväsendet som skall
garantera alla människors lika rätt och lika möjlighet
att få sin sak riktigt prövad.
Dessutom är rättsväsendet statens yttersta kontroll
över medborgarna. Där kan vi straffa medborgare som
överträder de lagar och regler som vi har i samhället.
Det är ett specifikt ansvar staten tar på sig som dö-
mande makt. Det handlar om vilket innehåll man ger
kriminalpolitiken, vilken syn man har på densamma
och vilken syn man har på hela rättsväsendet.
Vänsterpartiet anser att de besparingar som gjorts
inom rättsväsendet de senaste åren har varit nödvän-
diga i en tid då besparingar görs i hela samhället. Vi
anser att man inte kan se rättsväsendet som en isole-
rad faktor i samhället. Rättsväsendet är tvärtom den
faktor som påverkas allra mest av samhällsutveck-
lingen.
Fru talman! Gun Hellsvik sade i sitt anförande ap-
ropå BRÅ:s statistik att brotten återigen ökar, för
andra året i följd. Hon sade att det är färre som åtalas
för brott i dag. Vi kan dagligen i tidningarna läsa om
den ökade brottsligheten och det ökade våldet ute i
samhället.
Detta är något som också Vänsterpartiet har påta-
lat under de senaste åren. Besparingar och försäm-
ringar i samhället, försämringar i välfärdssystemen,
försämringar i skolan, den ökade utslagningen och
den ökade segregationen - detta kommer att innebära
en ökad kriminalitet. Det ökade drogmissbruket hos
ungdomar i dag är också en starkt bidragande faktor
till den ökade kriminaliteten.
Detta måste vi som samhälle bemöta, men det kan
göras på två olika sätt. Ett sätt är givetvis att som
moderaterna yrka på ökade anslag till polisen - fler
poliser och ökade resurser till rättsväsendet. Samtidigt
är moderaterna beredda att göra stora besparingar
inom kommuner och andra områden för att ändå hålla
statens finanser i balans.
Men ett sådant sätt att bemöta dagens utveckling
kommer inte att förändra brottsligheten i grunden, och
det kommer inte att hejda ökningen. Tvärtom tror jag
att vi kommer att få en ytterligare ökning av kriminali-
teten om vi inte samtidigt ser till orsakerna till krimi-
naliteten. Man måste förändra orsakerna till att brot-
ten ökar.
Fru talman! Vänsterpartiet har i sin övriga budget
föreslagit mer pengar till kommuner och till riktade
insatser på de områden där vi ser att utslagningen
ökar mest. Vi vet ju också att ett solidariskt samhälle,
ett samhälle där människor inte blir utslagna och
hamnar utanför, är ett brottsbekämpande samhälle.
Samtidigt ser vi vad som tidigare i talarstolen
kallades ett moraliskt förfall. Förtroendevalda och
människor med positioner i samhället skor sig på
skattebetalarnas bekostnad. Dagligen kan vi läsa om
olika skandaler där människor skor sig, får fallskär-
mar och hela tiden klarar sig. I samhället breder en
attityd ut sig: Kan de, så kan vi. Varför skall vi följa
alla lagar och regler när de där uppe inte gör det?
Detta är en mycket allvarlig utveckling som vi alla
måste ta ett stort ansvar för inom våra partier och
inom de olika organisationerna för att se till att sådant
här inte förekommer. Det medför ett moraliskt förfall
i hela samhället.
Det är också viktigt att vi som politiker och män-
niskor föregår med ett gott exempel för våra ungdo-
mar. Det är viktigt med normer och regler och att
ungdomar får lära sig att ta ansvar för sina handlingar.
Men också vi måste ta ansvar för våra handlingar och
beslut.
Fru talman! Jag måste tyvärr säga att under de två
år jag har suttit här i riksdagen har jag alldeles för
ofta hört från talarstolen antingen att det är de bor-
gerliga partierna som förstört ekonomin och som är
skuld till alla beslut som man måste fatta i dag eller
att det är socialdemokraternas fel att det blivit si eller
så. Det är viktigt att också vi som politiker tar ansvar
för de beslut vi fattar och att vi signalerar att ansvaret
ligger hos oss själva. Vi måste ta ansvar för våra be-
slut precis som att vi kräver att ungdomar och andra
ute i samhället skall ta ansvar för sina överträdelser.
Den enskilda individens ansvar är viktigt.
Men jag tror inte att det är inom rättsväsendet man
skall ta detta ansvar, ha dessa normer och regler för
att minska ungdomsbrottsligheten. Vi måste våga titta
på nya metoder att möta den växande kriminaliteten
hos ungdomar. Vi måste hitta nya metoder för att låta
ungdomar ta ansvar och låta föräldrarna delta i detta.
Men allt detta kan göras utanför rättsväsendet. Vi
måste gemensamt, över partilinjerna, våga diskutera
utan förbehåll, utan gamla mallar och ramar, och hitta
nya lösningar.
Fru talman! När jag här kommer att yrka bifall till
vår reservation nr 1 yrkar jag bifall till ett minskat
anslag för rättsväsendet. Som jag tidigare sade tror
jag inte att det är inom rättsväsendet vi kan förändra
utvecklingen.
När man nu har genomfört förändringar inom
domstolsväsendet och inom hela rättsväsendet, anser
vi i Vänsterpartiet att det är viktigt att förändringarna
inte sker för snabbt och inte bara med besparingsbe-
ting i åtanke. Även om vi har deltagit i besluten ser vi
med oro på utvecklingen. Förändringarna har skett
snabbt, och det har skapat problem i rättsväsendet.
Det måste man lösa med ökade insatser för att komma
över de inkörningsproblem som har funnits och finns i
dag.
Jag tror också att förändringarna inom rättsväsen-
det i mångt och mycket är positiva förändringar. Den
nya närpolisverksamheten kommer att ha en mycket
stor betydelse för hur vi skall kunna bemöta brottslig-
heten ute i samhället och för hur vi skall kunna före-
bygga att brott över huvud taget begås.
Senare i dag kommer vi att debattera förändringar
i domstolsväsendet. Det är viktigt att vi låter Dom-
stolsutredningen få slutföra sitt uppdrag att se över
domstolsväsendet. Det finns möjligheter att genomfö-
ra förändringar och omorganisationer inom domstol-
sväsendet och andra delar av rättsväsendet. Och när
förändringarna väl är genomförda innebär de att vi får
ett bättre och mer effektivt rättsväsende till de kostna-
der som vi i dag är beredda att anslå.
Fru talman! I detta anförande yrkar jag bara bifall
till reservation nr 1. De övriga reservationerna yrkar
jag bifall till senare under repspektive område.

Anf. 72 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Alice Åström tog precis som jag upp
den ökade kriminaliteten, som framgår av statistiken
för 1995 och första halvåret 1996. Alice Åström gav
också förklaringen till att vi har en ökning. Jag har
uppfattningen att det är så komplicerat att ett kort
inledningsanförande i varje fall inte ger mig möjlighet
att ge hela förklaringen. Men Alice Åström förklarade
ökningen under 1995 och -96 med försämringar som
har genomförts i samhället. Har jag tolkat Alice
Åström rätt om jag säger att Alice Åström och Väns-
terpartiet därmed anser att orsaken till nedgången i
kriminaliteten under 1991 t.o.m. 1994 beror på för-
bättringar i samhället under de åren, vilka nu tydligen
har vänts till försämringar?

Anf. 73 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Precis som Gun Hellsvik sade är det
inte lätt att i ett så här kort anförande ange de exakta
orsakerna till ett komplicerat faktum. Jag kan inte
säga om det var förbättringar under åren 1991-1994
som gav utfallet. Däremot har jag kunnat se att de
nedskärningar som har skett under de senaste åren har
skapat en ökad kriminalitet och en ökad brottslighet.
Jag kan se hur det är i den lilla kommun jag själv
kommer ifrån - Vaggeryd. Man har gjort nedskär-
ningar på skolan inom psykologtjänsten och inom
speciallärarundervisningen. Flera av de elever som
tidigare fick denna hjälp och detta extrastöd före-
kommer i dag hos polisen när det har begåtts brott.
Det sambandet tycker jag ändå är ganska klart och
tydligt. Brottsligheten måste man bemöta på de före-
byggande områdena.
Om det var den typen av förändringar som skedde
under åren 1991-1994 kan jag tyvärr inte ge svar på.

Anf. 74 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Jag skall börja med att jag säga att jag
uppskattar justitieministerns närvaro här i dag vid vår
debatt. Välkommen! Vi skall diskutera rättsväsendet
och kriminalpolitiken först. Sedan har vi delat upp
betänkandet på delområden. Därför är det svårt att gå
in på detaljer nu, men eftersom justitieministern bara
är närvarande under det första avsnittet känner man
sig tyvärr nästan tvungen att så småningom gå in i
detaljer.
Miljöpartiets syn på kriminalpolitiken är som ut-
skottsmajoritetens: rättsväsendet kan inte ses isolerat.
Man måste se på omvärlden och hur den övriga poli-
tiken faller ut för människor ute i samhällena. Mode-
raterna har en annan åsikt. Gun Hellsvik gick ut
mycket hårt och gjorde nästan en svartmålning av hur
det ser ut. Tror Gun Hellsvik att det blir en förändring
för att vi skaffar ännu fler poliser och ännu fler doma-
re? Är det där åtgärderna skall sättas in? Är det inte så
att samhället i sig också genererar brott om orättvi-
sorna och villkoren för människorna är hårda? Miljö-
partiet är övertygat om att det är på det viset.
Var är det bäst att sätta in hjälpen för att inte gene-
rera kriminalitet och brott? Jo, det är naturligtvis hos
barnfamiljer och ungdomar. Det är där vi måste före-
bygga. Det tror vi absolut är det viktigaste.
Om man med moderat politik tänker sänka skat-
terna så att vi inte får medel till offentliga sektorn,
dvs. skolor, barnomsorg, fritid, sjukvård och äldreom-
sorg, blir det ett hårdare klimat för dessa barn. Mindre
bidrag till kommunerna ger samma effekt. Man tar
bort arbetsrätten och sänker lönerna. Jämställdheten
blir sämre. Vilken typ av samhälle får vi då? Männi-
skor arbetar åtta timmar om dagen och kan ändå inte
försörja sig på sin lön. Människor arbetar och vet inte
vilken dag de skall bli arbetslösa. Klyftorna ökar vad
gäller löneskillnaderna. Hur blir det med normerna
och med etik och moral när människor ser detta?
Miljöpartiet tror inte att det blir bättre.
Det talades om fusk, oegentligheter och brott. Vi
instämmer i att det är förfärligt att se människor som
har roffa åt sig ännu mer. Vi tycker att man politiskt
skulle kunna göra någonting åt t.ex. höga löner i
kommunala bolag och fallskärmsavtal. Visst sticker
det i ögonen på människor. Miljöpartiet vill inte att
villkoren skall bli så olika i samhället. Alla skall kän-
na en grundtrygghet, och rättsväsendet skall vara en
statlig angelägenhet, vilket vi också har skrivit i be-
tänkandet. Jag har varit tvungen att skriva ett eget
yttrande därför att vi har gjort upp om rättshjälpen.
Miljöpartiet anser att vi har naggat systemet i kanten
och att vi kanske är på väg mot ett annat system som
vi inte tycker är bra. Rättsväsendet har en särställning,
och det är viktigt för ett fritt och demokratiskt samhäl-
le. Det är klart att också Miljöpartiet tycker att det är
nödvändigt med ett rättsväsende som uppfyller de
krav som vi tillsammans har ställt och att polisen har
resurser för att förebygga och bekämpa brott. Det är
dessa förebyggande åtgärder som jag inte förstår att
Moderaterna kan frikoppla från samhället i övrigt.
Ni skriver i en reservation att varje människa har
ansvar för sina egna handlingar. Det tycker Miljöpar-
tiet också. Men det ansvaret för egna handlingar kan
inte helt frikopplas från sociala och ekonomiska
krafter. Det är där vi skiljer oss åt. Att domstolarna
också skall verka för att människor får sin sak prövad
rättssäkert och inom rimlig tid är en självklarhet, samt
att verkställigheten av straff präglas av en säkerhet
och humanitet. Allt det har vi gemensamma åsikter
om. Skillnaden gäller hur samhället ser ut i övrigt.
Regeringen har prioriterat en del brottslighet, t.ex.
ekonomisk brottslighet. Vi har i en skrivelse när det
gäller ekonomisk brottslighet pekat på miljöbrotten,
som vi inte tycker lyfts in tillräckligt. Miljöpartiet har
sagt detta många gånger, och vi säger det nu igen. Vi
vill ha en nationell plan för hur vi skall lösa denna
brottslighet. Den ingår i den ekonomiska brottslighe-
ten, men den glöms alltid bort. Den nämns på någon
rad med en liten rubrik - sedan är det inte mer.
Rasistiska brott har också lyfts fram av regeringen.
Vi instämmer, men vi tycker att man kan gå längre
och att man borde ha gjort det tidigare. FN:s konven-
tion mot rasistiska brott säger att man skall förbjuda
organisationer och sammanslutningar. Det tycker jag
att vi skulle ha gjort för länge sedan. Det går oerhört
mycket pengar från polisen för att övervaka de de-
monstrationer och sammankomster som sker i samhäl-
let. Jag tror att det gick åt 8 miljoner för att övervaka
en demonstration i Trollhättan. Jag tycker inte att vi
skall ha polisen till att övervaka en lärare som upp-
manar till brottsliga handlingar i sin ideologi. Ideolo-
gin är ju hets mot folkgrupp.
Det har skett mycket på rättsområdet, bl.a. stora
organisatoriska förändringar. Alla har inte varit av
ondo - tvärtom. Polisens omorganisation ser jag som
positiv. Jag har fått många bevis för att närpolisverk-
samheten fungerar alldeles utmärkt på många platser.
Däremot kan det vara mer tveksamt att den här
som jag uppfattar det rigida modellen - jag tror att det
är Statskontorets modell - skall läggas på alla verk-
samheter. Jag tänker på att åklagarverksamheten har
haft denna modell och sedan kommer kronofogde-
myndigheten med samma sorts modell. Jag tycker att
man kan ta sig tid att utvärdera de nya organisationer-
na innan man går vidare och överför den.
Domstolsverksamheten kommer jag till senare.
Jag vill inte uppehålla mig så mycket vid den.
Internationellt samarbete har jag däremot många
åsikter om. Det måste jag få ta upp nu.
Vi såg inte i budgeten att det skulle gå några
pengar till det internationella arbetet. Det var i Riks-
polisstyrelsens anslagsframställan vi såg att 100 mil-
joner redan budgetåret 1997 skulle gå till Schengen-
samarbetet och uppbyggnaden av informationscentra-
len. Det gjorde mig upprörd, därför att jag har gått
med på rambudgeten för Polisen, och nu ser jag att
100 miljoner går till Schengen redan innan vi har
skrivit på avtalet och innan vi har sagt vad vi tycker
här i riksdagen. Hur kommer det att inverka på den
övriga polisverksamheten, när budgeten är så an-
strängd? 100 miljoner är mycket pengar i detta sam-
manhang. Varifrån drar man in pengar för den här
sakens skull.
Jag har också flera gånger efterlyst information till
allmänheten och till politiker om vad det rör sig om
för handlingar och hur det konkret skall gå till med
Schengensamarbetet. Jag läser att i Norge och Dan-
mark är det full debatt, i deras parlament, ute i sam-
hället. Men här är det komplett tystnad, därför att -
min egen bedömning - de flesta partierna är positiva
till Schengen. Men så lätt kan man inte göra en så stor
sak, som betyder så mycket för Polisen här i Sverige.
Man kan inte bara säga ja och blunda. Jag uppmanar
mina kolleger att ta del av handlingarna. Läs vad det
innebär, och försök även att ha en kritisk inställning!
Även om man säger ja, måste det finnas saker man
kan förändra. Jag tycker att det måste ske i Sverige
också.
Jag läser mycket i pressen - när man inte får riktig
information blir det ju rykten - att Schengenavtalet
har företräde framför det nordiska samarbetet. Det
framgår av en särskild artikel, som nu diskuteras
mycket i Danmark, därför att de har tittat närmare på
tillträdesavtalet. Då är min fråga: Är det så justitie-
ministern?
Alla dessa handlingar som finns, speciellt myn-
digheternas manualer, om hur Schengenavtalet skall
tillämpas i praktiken skulle vi vilja ha hit så att vi lätt
kunde ta del av dem. Nu finns det nio pärmar med
osorterat material. Det är klart att vi inte kan klara ut
det själva. Vi har en reservation i detta sammanhang.
Justitieministern har som svar på en direkt fråga
som jag ställde sagt att anledningen till att Sverige nu
hastar in i detta samarbete är att vi vill värna den
nordiska passfriheten. Det var anledningen. Men i
Norge är det uppror. Det är inte säkert att det blir ja i
det norska parlamentet. Hur ställer sig Sverige då?
Blir det någon tvekan eller någon förändring om det
blir så?
Sanningen om Schengen är inte, som det fram-
ställs, fri rörlighet. Det skulle jag vilja dementera. Det
är tvärtom ett polissamarbete och en stor ökad kon-
troll vid de yttre gränserna. Det behöver vi prata
mycket mer om. Det är det jag uppmanar till. Ta reda
på detta och för en diskussion!

Anf. 75 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Två saker. Kia Andreasson talar yrva-
ket om kostnaderna på 100 miljoner för Schengen-
samarbetet. När vi tidigare beslutade om ramarna
fanns det en motion från oss moderater som just före-
slår att det skulle anslås medel för dessa kostnader.
Det var fullt möjligt för Miljöpartiet att ställa sig
bakom de 100 miljonerna då, men det gjorde man
inte.
Kia Andreasson får naturligtvis ha vilken uppfatt-
ning hon vill om den moderata politiken. Men när Kia
Andreasson förfasar sig över att vi moderater vill
sänka skatten och framställer detta som något
omänskligt, vill jag gärna höra vad Kia Andreasson
tycker om verkligheten. Verkligheten är sådan att
socialbidragstagarna i Sverige i snitt betalar 23 000 kr
i skatt men får 21 000 kr i socialbidrag. Är det posi-
tivt att plocka så mycket skatt från människor att de
måste bli socialbidragsberoende? Det vi moderater
vill är att skatterna skall sänkas så att människor kan
leva på sin lön utan att behöva få socialbidrag. Detta
är siffror som även Kia Andreasson kan ta del av.
Enligt vår uppfattning grundas självkänslan bl.a.
på möjligheten att klara sitt eget liv, att vara oberoen-
de av myndigheter. Men genom att först plocka skatt
från människor och sedan tvinga dem att söka social-
bidrag förbättrar man inte människors självkänsla.
Det finns nog skäl att fundera över om inte bristande
självkänsla kan ha betydelse för kriminalitet.

Anf. 76 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! När det gäller de 100 miljonerna hade
jag redan skrivit två motioner i samband med budget-
propositionen. Jag kan inte bara hänga på 100 miljo-
ner på ett annat partis motion. Jag måste ju ha egen
täckning för de pengarna. Det är svaret på frågan
varför jag inte sade ja till det förslaget. Däremot kän-
de jag mig mycket besviken på socialdemokraterna av
det skälet att man inte av texten i budgetpropositionen
kunde utläsa att man verkligen tog så mycket pengar
till Schengensamarbetet. Jag menar att det redan var
för sent när jag upptäckte det.
När det gäller skatten på socialbidrag är det
egentligen en diskussion i sig själv. Men för att försö-
ka prestera ett svar vill jag säga att socialbidrag inte
är tänkta att betalas ut under en längre tid, utan att
hjälpa människor i tillfällig nöd. Därför har vi inte
skattebefriat vissa, utan vi har en generell skatt på
utbetalda belopp. Det är enklare för samhället att göra
så.
Men vi har olika politisk uppfattning om hur vi
skall lösa problemen. Skatt måste vi ha för att kunna
finansiera de gemensamma angelägenheterna som jag
har sagt är så viktiga, även som brottsförebyggande
åtgärder. Vi måste ju betala skatt för att få in pengar
till en generell skola, till sjukvård, barnomsorg och
äldreomsorg. Det går inte att finansiera det vi vill ha
och som vi tror är förebyggande på något annat sätt.
Sedan kan man få in skatt på olika sätt. Miljöpartiet
vill ha mer skatt på icke förnyelsebar energi och råva-
ror.

Anf. 77 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Vi skall inte föra skattedebatten för
långt. Men det jag pekar på är en skatt på arbetsin-
komster. Kia Andreasson förfasade sig ju själv över
att heltidsarbetande inte alltid kan leva på sin lön. Det
är just detta jag tar upp. Varför kan heltidsarbetande i
många fall inte leva på sin lön? Jo, för att den heltids-
arbetande måste betala en skatt som gör att han eller
hon sedan måste begära socialbidrag. Det är inte skatt
på socialbidrag, utan det är skatt på arbetsinkomster.
Det är intressant att notera att Kia Andreasson tydli-
gen tycker att det är bra att den här skatten dras, så att
människor sedan får gå och be om socialbidrag.

Anf. 78 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det är väl att ta i! Det är klart att jag
inte tycker det. Vad jag sade var att en heltidsarbetan-
de i dag i regel kan klara sig utan socialbidrag. An-
nars beror det i så fall på andra omständigheter. Men
med Moderaternas förslag till större lönespridning i
samhället, vilket är den allmänna politiken, skulle det
bli mycket svårt att klara sig på sin lön.

Anf. 79 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! I det här allmänna avsnittet hade jag
inte tänkt säga så mycket. Jag tycker emellertid att det
är viktigt att peka på några satser som jag tycker är
väldigt bra och som vi står bakom. Jag tror att de
flesta står bakom dem, men det är ändå bra att läsa
upp dem.
"Den kriminalpolitiska inriktningen bör enligt ut-
skottets mening grundas på en helhetssyn och på en
inriktning av den allmänna politiken som leder till
social trygghet, en rättvis fördelning och ett samhälle
som vilar på solidaritet mellan människor. Hänsynen
till brottsoffren är en del av den helhetssyn som ut-
skottet här gör sig till tolk för."
Det är en utmärkt utgångspunkt, tycker vi, för en
kriminalpolitik som bär.
Senare i utskottstexten talas det om det här med
prioritering: "Vad utskottet nu anfört hindrar natur-
ligtvis inte att också brottsbekämpningen har stor
betydelse, och utskottet delar regeringens uppfattning
att våldsbrott, narkotikabrott samt ekonomisk och
annan grov organiserad brottslighet måste priorite-
ras." Det står vi naturligtvis bakom, som alla andra.
Men jag tycker ändå att man i det här samman-
hanget bör höja ett varningens finger för det här med
prioritering inom rättsväsendet. Jag har en känsla av
att det här kan ha gått för långt, för det bryter egentli-
gen mot en fundamental princip i en rättsstat: att man
skall behandlas lika. Har man begått ett brott skall det
beivras. Ute i verkligheten är det de facto bara vissa
brott som blir handlagda, medan andra bara läggs på
hög. Många tar sådana här uttalanden till intäkt för att
man kan underlåta att fullfölja beivrandet av brott,
och det är naturligtvis väldigt olyckligt. Man bör
alltså vara medveten om faran i det här prioriterings-
resonemanget.
Ett annat bra stycke är det här, under rubriken
"Det framtida rättsväsendet": "Ett väl fungerande
rättsväsende är av fundamental betydelse för att upp-
rätthålla den demokratiska rättsstaten. Rättsväsendet
skall hålla hög kvalitet och vara kostnadseffektivt. En
förutsättning för att kunna upprätthålla rättssäkerheten
och rättstryggheten är att rättsväsendet kan hantera
sina uppgifter på ett korrekt sätt och inom rimlig tid.
Likaså är en effektiv indrivning av skatter och avgifter
av stor betydelse för statens finanser."
Ja, just det. Det är mycket av det här som är
självklart. Men det är inte självklart om vi ställer de
här texterna mot den verklighet vi har utanför. Det är
inte så att hanteringen av en rättsfråga alla gånger blir
så lyckad. Det är sällan som rättssaker hanteras inom
rimlig tid. Tvärtom är detta i nuläget snarare ett mål
att sträva mot. Men det är bra om vi är överens om att
de här målen är viktiga att upprätthålla.
Jag skulle vilja lägga till en innebörd som jag
tycker har bäring på de här tingen, och det är vikten
av rättsreglernas förankring i det allmänna rättsmed-
vetandet. Vi måste hela tiden ha klart för oss att rätts-
ordningens möjligheter till korrektiv genom poliser,
åklagare, domstolar och kriminalvårdsanstalter endast
kan utgöra en del av samhällets inslag för att få män-
niskor att handla på ett socialt acceptabelt sätt. Män-
niskornas egen uppfattning om vad som är rätt och
riktigt är av fundamental betydelse. Ett väsentligt
inslag i en god rättskultur är att lagstiftaren och de
rättstillämpande myndigheterna agerar i samklang
med djupt kända krav och behov hos människorna i
fråga om vad som är rätt och fel. När vi sålunda i dag
debatterar rättsväsendet genom poliser, åklagare,
domstolar och kriminalvårdsanstalter bör vi också
hela tiden begrunda vad vi som lagstiftare åstadkom-
mer för att öka rättsordningens förankring ute bland
människorna.
Jag har också några tekniska synpunkter. Vi har ju
motsatt oss besparingar helt och hållet inom rättsvä-
sendet, och det tycker jag är så självklart att jag inte
tänker utveckla det närmare. Men i utskottsbetänkan-
det står det: "Utskottet vill tillägga att ett syfte med
det omfattande förändringsarbete som nyss redovisats
är att skapa utrymme för kostnadsminskningar med
bibehållen hög kvalitet i verksamheten. I själva verket
är det, som utskottet anförde i sitt yttrande till fi-
nansutskottet om utgiftsramen (1996/97:JuU1y), svårt
att se att det skulle vara möjligt att inom ramen för en
i allt väsentligt oförändrad struktur genomföra bespa-
ringar av den storleksordning som är aktuell för de
närmsta åren. Härför krävs att redan beslutade organi-
sationsförändringar får en kostnadsbesparande effekt,
att andra sådana förändringar som nu diskuteras ge-
nomförs och att resultatet blir det önskade. Slutligen
krävs att lagändringar som regeringen förelagt eller
avser att förelägga riksdagen också antas."
Det är ju kolossala förutsättningar och förbehåll
som man här skriver in för att dessa besparingar skall
fungera! Jag menar att det är en fullständigt oaccepta-
bel utgångspunkt att chansa på att det möjligen kan gå
om vi drar ned på det här under förutsättning att x
antal omständigheter inträffar.
Det är Kristdemokraternas uppfattning att det inte
finns utrymme att genomföra besparingar i rättsvä-
sendet med bibehållen kvalitet och effekt. Det är
sällan så att man kan få något bra utan att betala; det
gäller över huvud taget i livets alla skeden. Om detta
är möjligt måste det i så fall först visas innan man kan
genomföra nedskärningen - precis som Gun Hellsvik
sade.
Vad som i dag sker är att det redan från början
bristfälliga rättsväsendet ytterligare försämras och
demonteras. Det är viktigt att göra klart att man inga-
lunda kan få bättre rättsvård med mindre ekonomiska
resurser. Rättsvård är i sig resurskrävande och måste
så vara. Man kan inte jämföra rättsvården med en
bilfabrik där man genom ökad grad av automatisering
kan höja produktionstakten. I rättsvårdens väsen lig-
ger att en viss omständlighet och ett personligt,
mänskligt engagemang i varje enskilt fall måste till.
En dålig rättskultur och en svag rättsvård medför att
människor far illa, samhället fungerar sämre och olika
kvaliteter deformeras.
Vi deltar inte i beslutet om fördelning av anslag,
då vi har en annan anslagsram.

Anf. 80 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Fru talman! Jag måste säga att jag blir något upp-
rörd över Gun Hellsviks debatteknik. Utifrån den
preliminära statistiken från Brottsförebyggande rådet
om anmälda brott första halvåret 1996 anklagar Gun
Hellsvik Socialdemokraterna för att ha misslyckats
med sin kriminalpolitik. Det är en enkel och vulgär
debatteknik, och jag vill hävda att det är en brutalise-
ring av den kriminalpolitiska debatten.
Jag tycker det finns anledning för Gun Hellsvik att
vara något försiktig med att föra debatten på det sät-
tet. Mellan 1991 och 1994 ökade antalet misshandels-
brott från 40 500 till 53 000. Mellan 1991 och 1994
ökade antalet våldtäktsbrott med 500. Jag anklagar
inte Gun Hellsvik som justitieminister under den
borgerliga tiden för att vara ansvarig för detta. Jag
tycker att det är att föra debatten på ett antiintellek-
tuellt sätt.
Fru talman! Den socialdemokratiska kriminalpoli-
tiken bygger på fyra huvudlinjer. Den första handlar
om det brottsförebyggande arbetet. För att bryta tren-
den med ökad brottslighet krävs ett omfattande och
långsiktigt brottsförebyggande arbete inom alla sam-
hällsområden.
Tyngdpunkten i det arbetet måste ligga på lokal
nivå, där problemen finns och där det medborgerliga
engagemanget kan mobiliseras. Det brottsförebyg-
gande program som regeringen antagit och som nu
genomförs på bred front är en central del av den kri-
minalpolitiken. Berörda inom alla samhällsområden
skall i högre grad beakta vilka konsekvenser deras
beslut och åtgärder har för brottsligheten. Lagstift-
ningen och myndighetsarbetet skall utvecklas och
effektiviseras utifrån ett brottsförebyggande perspek-
tiv. Stöd skall ges till det medborgerliga engage-
manget på lokal nivå i det brottsförebyggande arbetet.
Också inriktningen av polisens arbete mot ett mer
problemorienterat arbetssätt, vilket närpolisverksam-
heten är ett uttryck för, skapar förutsättningar för ett
effektivare brottsförebyggande arbete. Det sker en
väldigt snabb utbyggnad av närpolisverksamheten just
nu. På ett år har polisens arbetstimmar som används
för närpolisverksamhet ökat från 9 % till drygt 20 %.
Den utbyggnaden fortsätter.
Den andra huvudlinjen i Socialdemokraternas
kriminalpolitik är kampen mot den grova och gräns-
överskridande brottsligheten. Det finns anledning att
känna stor oro för utvecklingen när det gäller denna
kriminalitet. Den brottsligheten innefattar såväl vålds-
och narkotikabrottslighet som den ekonomiska krimi-
naliteten och har ofta en internationell anknytning,
som i grunden utgör ett hot mot själva rättsstatens
fundament.
En utveckling av det kriminalpolisiära arbetet, ett
intensifierat internationellt samarbete, som det av
regeringen initierade Östersjösamarbetet och samar-
betet inom Schengen och Europol, är några åtgärder
som krävs. Förslag kommer att presenteras för riksda-
gen om bättre skydd för vittnen och en utvidgning av
polisens arbetsmetoder.
Den tredje huvudlinjen är åtgärder mot den eko-
nomiska brottsligheten. Den ekonomiska brottslighe-
tens omfattning uppskattas till 100 miljarder kronor.
Förutom att samhället går miste om stora skatteintäk-
ter rubbar den ekonomiska brottsligheten grunderna
för en sund marknadsekonomi. Den leder till moral-
upplösning och skapar otrygghet för tiotusentals an-
ställda.
För tilltron till rättssamhället, för att upprätthålla
moral och etik och för att värna det solidariska väl-
färdssamhället är det viktigt att denna brottslighet
angrips med kraft.
Regeringen är nu i full färd med att förverkliga
den strategi mot den ekonomiska brottsligheten som
riksdagen ställde sig bakom för drygt ett år sedan. En
ny ekobrottsmyndighet skall inrättas under nästa år.
En skattekriminal skall inrättas som förhoppningsvis
kan starta den 1 januari 1998. En rad förslag till la-
gändringar för att underlätta myndigheternas arbete
mot den ekonomiska brottsligheten kommer att före-
läggas riksdagen under nästa år och under 1998.
Den fjärde huvudlinjen är att modernisera rättsvä-
sendet. Ett väl fungerande rättsväsende är av funda-
mental betydelse för att upprätthålla den demokratiska
rättsstaten. Rättsväsendet skall hålla hög kvalitet och
vara kostnadseffektivt. En rad åtgärder har vidtagits
för att effektivisera rättsväsendet. Det gäller såväl
rättsreglerna som verksamheten och organisationen.
Syftet är, enkelt uttryckt, att få ut mer av verksamhet
för de mycket stora resurser som samhället satsar på
rättsväsendet.
Exempel på detta är den nya inriktningen av poli-
sens arbete, åklagarreformen, nya former för samarbe-
te mellan polis och åklagare, översynen av domstol-
sväsendet - det är inte fråga om att en storslakt plane-
ras när det gäller domstolsväsendet, Gun Hellsvik -
och inte minst kriminalvård med ökad betoning på
personalens vårdarroll. Det är några exempel på den
reformering som vi är mitt uppe i när det gäller rätts-
väsendet.
Fru talman! Det finns en väldigt bred enighet bak-
om kriminalpolitikens inriktning. Det är bara ett parti
som skiljer ut sig. Enigheten bygger på en helhetssyn
på politiken. Det handlar om att se att det inte bara är
frågan om snäva rättsliga åtgärder som behövs om
brottsligheten skall kunna trängas tillbaka.
Tyvärr mäler Moderaterna ut sig. De reserverar
sig som enda parti mot detta synsätt. Jag kan förstå
det. En annan position från Moderaterna hade ju lett
till att grunderna för den moderata politiken i dess
helhet hade rämnat.
Vad föreslår då Moderaterna? Jo, de föreslår just
en fullkomlig storslakt på välfärdssamhället. Modera-
ternas budgetförslag innehåller utgiftsnedskärningar
med ytterligare 100 miljarder kronor. De vill minska
stödet till barnfamiljerna med 2,5 miljarder, stödet till
de arbetslösa med 7,7 miljarder och statsbidraget till
kommunerna med 17,2 miljarder. Jag pratar nu om
treårsperioden.
Som jag sade i den debatt som vi hade för några
veckor sedan, innebär den moderata politiken att vi
får ett helt annat samhälle än det vi nu lever i. Det blir
inte ett tryggare samhälle, inte heller ett tryggare
samhälle mot brott. Moderaternas politik är en
ofärdspolitik, en politik som dömer än fler till utan-
förskap och otrygghet. Då får vi inte ett samhälle där
vi långsiktigt kan bryta brottskurvan och skapa mer av
trygghet, mer av solidaritet och mer av omtanke om
varandra.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till hemstäl-
lan i justitieutskottets betänkande i dess helhet.

Anf. 81 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Jag skall inte diskutera debatteknik,
men det ligger nog något i det som sägs från många
håll, nämligen att Socialdemokraterna är livrädda för
att vi moderater inte skall framstå som en allvarlig
fiende och att det då gäller att underblåsa den upp-
fattningen så mycket man kan.
Helt klart är att Lars-Erik Lövdén lyssnade med
sina egna fördomar. Jag utgår från att vi är överens
om innehållet i BRÅ:s statistik, som visar att det har
skett en ökning av anmälda brott under 1995 och
1996. Det var vad jag sade, och jag har verkligen inte
sagt eller haft för avsikt att påstå att vare sig Lars-Erik
Lövdén eller justitieministern har skuld till detta.
Den fråga jag ställde, till följd av dessa fakta om
ökad kriminalitet, med problem på Kumla och med
problem inom domstolar och åklagarväsende, var om
man från socialdemokratiskt håll är till freds med
utvecklingen. Rimligen måste man vara det, eftersom
man är beredd att göra nedskärningar inom rättsvä-
sendet.
Vi är icke till freds med denna utveckling. Därför
menar vi också att det är nödvändigt att bibehålla ett
starkt rättsväsende.
Sedan kan man använda en massa fina ord om att
vi skall arbeta för mera personalanknuten verksamhet
på våra fängelser. Men vi måste ju inse att vi inte kan
ställa vilka krav som helst på de människor som arbe-
tar på fängelserna och på dem som är verksamma i
domstolarna. Det krävs tillräckligt med människor för
att de skall klara mer än det rent akuta.
Den socialdemokratiska politiken på rättsväsen-
dets område innebär att vi inte klarar mer än det aku-
ta. Det är icke solidaritet, exempelvis med fru An-
dersson som har drabbats av väskryckning men ingen
polis har tid att komma till henne.

Anf. 82 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Fru talman! Jag har något svårt att förstå och tolka
Gun Hellsvik. Hon säger å ena sidan med en viss
stolthet att brottsligheten minskade under hennes tid
som justitieminister. Å andra sidan använder hon
argumentet att brottsligheten ökar när den socialde-
mokratiska regeringen har tillträtt. Det måste väl
finnas något syfte bakom det sättet att diskutera. Det
är kanske försåtligt, men jag blir upprörd varje gång
jag hör en så billig argumentation.
Låt mig på nytt ta upp Brottsförebyggande rådets
statistik, som visar att det är mer komplicerade sam-
band.
Bedrägeribrotten ökade med 36 % under första
halvåret 1996, enligt BRÅ. Det är två personer som
står för hela ökningen. En har sålt spelsystem för
Lotto med bedrägliga förespeglingar, och den andra
har utnyttjat stulna telefonkortsnummer. Tillsammans
är dessa personer ansvariga för 11 000 anmälda brott,
vilket i hög grad bidrar till att den totala anmälda
brottsligheten ökat under perioden.
Det är alltså inte så enkelt att man bara kan utgå
från statistiken och försöka hitta samband där. Man
måste tränga bakom den. Det är det jag menar med att
Gun Hellsvik för en antiintellektuell debattkonst.
Nu skulle jag vilja att Gun Hellsvik ändå kommen-
terar helheten i den moderata politiken. Det är ju
Moderaterna som skiljer ut sig. Alla andra partier,
från Kristdemokraterna och Rolf Åbjörnsson till de
övriga partierna, står ju bakom inriktningen för de
kriminalpolitiska riktlinjerna. Men Moderaterna skil-
jer ut sig, för de ser inte helheten i politiken. Jag för-
står det, för har man en politik på andra områden som
innebär drastiska nedskärningar i tryggheten för
människor så leder det naturligtvis, med våra ut-
gångspunkter, till att vi får ett brutalare och hårdare
samhälle - men det vill inte Moderaterna tillstå.

Anf. 83 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Notera att jag inte nämnde några pro-
centsiffror när det gällde ökningen av kriminaliteten,
bl.a. beroende på att det kan ge en skev bild. Men
Lars-Erik Lövdén vet lika väl som jag att även om vi
räknar bort de 11 000 anmälningar som dessa två
personer är orsak till har vi en ökning. Att jag för
fram detta beror på att vi som en del av helheten
måste ha ett rättsväsende med tillräckliga resurser. Jag
kan inte uppfatta annat än att man från socialdemo-
kratiskt håll menar att vi inte behöver det rättsväsende
vi har i dag.
När det gäller helheten skall jag inte upprepa vad
jag sade i mitt inledningsanförande, men jag pekade
på att det är andra faktorer än rättsväsendet och lag-
stiftningen som är av primär betydelse för utveckling-
en i samhället, bl.a. för kriminaliteten. Jag vet inte
vad Lars-Erik Lövdén gjorde när jag talade, men jag
kan upprepa att jag bl.a. pekade på föräldrarnas bety-
delse och att jag nämnde att det är viktigt att politiken
utgår från föräldrarnas roll och ser till helheten.
Vad gäller helheten var jag tidigare, när Kia And-
reasson talade, inne på att vi moderater menar att det
är viktigt att få sänkta skatter för att skapa större obe-
roende för människor. Därmed förhindrar man att
människor förlorar den självkänsla som är så viktig
för att förhindra att man hamnar i kriminalitet. Det är
en viktig del av den moderata budgeten.

Anf. 84 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Fru talman! Jag tolkar Gun Hellsviks inlägg nu så
att det inte fanns något syfte med att säga: När jag var
justitieminister minskade brottsligheten, och nu när
det finns en socialdemokratisk justitieminister ökar
den.
Det fanns alltså inget syfte bakom det sättet att ar-
gumentera. Jag skall inte använda namnet på en viss
potentat, men annars skulle man kunna det. Men jag
tror inte riktigt på det.
Än en gång tillbaka till helheten. Det är något
egendomligt att Moderaterna är det enda parti i den
här kammaren som inte ställer upp bakom den hel-
hetssyn som justitieutskottets övriga partier gör i sina
skrivningar om kriminalpolitikens inriktning. Det är
som jag sade tidigare: Det beror naturligtvis på att det
är ganska svårt att argumentera när det gäller ned-
skärningarna och samhälls- och välfärdssystemet i
övrigt.
Det är heller inga små tag ni moderater vill ta. Jag
nämnde 100 miljarder till 1999, men ni går ju också
ut och säger att skattetrycket skall sänkas till 40 %
och kommunalskatterna med 1,50. Då är vi plötsligt
uppe i 200-250 miljarder kronor som skall skäras
bort av den verksamhet som väldigt många människor
är så beroende av för sin trygghet: skolan, barnom-
sorgen, äldreomsorgen och fritidsverksamheten ute i
kommunerna. Övriga partier i den här kammaren inser
att en sådan politik skulle få väldiga effekter på
brottsligheten - den skulle skapa stora konflikter och
stor otrygghet - och det är därför övriga partier ställer
upp bakom den kriminalpolitiska inriktning som jus-
titieutskottet lägger fast i det här budgetbetänkandet.

Anf. 85 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Det råder stor enighet om att den cent-
rala uppgiften för rättsväsendet är att värna om den
enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. För att klara
den uppgiften måste rättsväsendets myndigheter hålla
hög kvalitet och vara kostnadseffektiva, och de måste
samverka med varandra.
Rättsväsendet måste dessutom vara flexibelt och
kunna anpassa sig till förändringar i omvärlden. Det
moderna samhället har på många sätt ändrat förut-
sättningarna för rättsväsendets verksamhet. Så ställer
t.ex. den ökade internationaliseringen och den snabba
tekniska utvecklingen ökade krav på kompetens och
genomtänkta arbetsformer. Medlemskapet i EU och
så småningom i Schengen ställer myndigheterna inför
nya administrativa, tekniska och legala frågor, men
öppnar också nya och förbättrade möjligheter att
förebygga och bekämpa brottsligheten.
Det är därför nödvändigt att vi på allvar försöker
undanröja de hinder som finns för att vi på bästa sätt
skall kunna bekämpa brottsligheten. Det kan gälla
brister i organisation, i arbetsmetoder och i regelverk.
Det är t.ex. uppenbart att den traditionellt inrikta-
de polisverksamheten inte räcker till för att bryta
brottsutvecklingen. Andelen uppklarade brott sjunker
sedan många år tillbaka, och många brott blir på
grund av tidsbrist inte utredda.
Likaså kräver flera nya ärenden domstolsprövning
och en ökad kompetens. Det är därför nödvändigt att
domstolarnas arbetsformer ses över för att kvaliteten i
verksamheten skall kunna utvecklas.
Det här är bakgrunden till det omfattande refor-
marbete som har inletts för att skapa ett modernt
rättsväsende som kan möta framtidens krav och som
kommer att innebära en betydande kvalitetsutveck-
ling. Rättsregler, organisationsstrukturer och arbets-
former förändras. Ökad samverkan mellan myndighe-
ter är också en viktig del av förändringsarbetet.
Ett exempel är det stora förändringsarbete som nu
pågår inom polisväsendet där det problemorienterade
arbetssättet gör det nödvändigt att bygga en helt ny
organisation med närpolisen som bas. Inom många
polismyndigheter har också inrättats länskriminalav-
delningar för den kvalificerade kriminalpolisverk-
samheten. Ett bättre resursutnyttjande och en kompe-
tenshöjning skapas vidare genom en översyn av ar-
betsfördelningen. Periodplanerad arbetstid införs på
fler och fler ställen. Vi måste också se över styrningen
av polisen och ta ställning till hur medborgarna skall
kunna ha inflytande över och insyn i polisens verk-
samhet. Utbildningen av poliser kommer också att
förändras i grunden.
Efter flera års utredande och överväganden i olika
sammanhang har åklagarväsendet under året genom-
gått den största organisationsförändringen sedan år
1965. Förändringarna har genomförts för att åklagar-
organisationen skall bli effektivare. Ett annat syfte
med omorganisationen var att åstadkomma ett flexib-
lare åklagarväsende. Även detta syfte har uppnåtts,
och organisationen kan med lätthet anpassas till or-
ganisationsförändringar på andra myndighetsområ-
den, exempelvis inom domstolsväsendet. Åklagar-
verksamhet kommer däremot att finnas på samma
platser som tidigare.
Inom kort kommer regeringen att uppdra åt en sär-
skild utredare att förbereda inrättandet av den nya
ekobrottsmyndigheten. Den skall svara för större
delen av åklagarväsendets uppgifter på central och
regional nivå när det gäller bekämpningen av eko-
nomisk brottslighet. Vår ambition är att myndigheten
skall kunna påbörja sin verksamheten under andra
halvåret 1997.
Det pågår också sedan flera år ett omfattande re-
formarbete för att skapa ett effektivare och bättre
fungerande domstolsväsende. Flera viktiga reformer
har avslutats under 1996. Jag tänker t.ex. på införan-
det av tvåpartsprocess, en ny instansordning i de all-
männa förvaltningsdomstolarna. Andra reformer är
nära förestående.
Vad gäller kriminalvården är arbetet bl.a. inriktat
på att begränsa användningen av fängelsestraff samt
utveckla alternativa påföljder och verkställighetsfor-
mer. Arbetet med att utveckla innehållet i verkställig-
heten på anstalter och inom frivården har fortsatt hög
prioritet.
Reformarbetet inom rättsväsendet är nödvändigt
för att myndigheterna skall kunna motsvara dagens
och framtidens krav. Myndigheternas verksamhet
skall renodlas. De skall organiseras och bemannas på
bästa sätt. Verksamheterna skall samordnas så att
rättskedjan som helhet fungerar rationellt och kost-
nadseffektivt.
I årets budgetproposition föreslås inga nya bespa-
ringar utan endast en fördelning av den besparing på 1
miljard som beslutades enligt förra budgetpropositio-
nen. 400 miljoner kronor lades ut under föregående
budgetår, och under 1997 omhändertas ytterligare 300
miljoner kronor. Detta är en väsentligt mindre summa
än det generella sparkrav på 11 % som lagts ut på
övrig statlig verksamhet. Däremot har rättsväsendet i
form av polis, åklagare och domstolar inte ålagts
några besparingar under nästa år, vad än Gun Hellsvik
påstår.
När det gäller de enskilda anslagen noterar jag att
det från olika håll kommer krav på mer pengar till
polisen. Jag vill börja med att medge att vi tidigare
inte varit särskilt bra på att utvärdera myndigheternas
verksamhet och resursanvändning. En viktig uppgift
måste därför nu vara att få en ordentlig beskrivning av
hur medlen används och om de används på rätt sätt.
Detta var också syftet med att ge Riksrevisionsverket
i uppdrag att granska polisväsendet.
Att i detta läge, och när all offentlig verksamhet
utsätts för stora besparingar, enbart kräva mer pengar
till viss verksamhet utan att samtidigt fråga efter hur
befintliga resurser används är en ansvarslös politik,
Gun Hellsvik. Ett absolut krav vi måste ställa på po-
lismyndigheterna är att de stora resurser som avsätts
för deras verksamhet i alla avseenden utnyttjas på
bästa sätt för att nå målen minskad brottslighet och
ökad trygghet.
Resultatet av RRV:s granskning ger stöd för det
fortsatta rationaliseringsarbetet. Riksrevisionsverket
visar att det finns utrymme för stora resursvinster och
kvalitetsförbättringar. Resurser som frigörs på detta
sätt kan t.ex. tillföras närpolisen och den brottsutre-
dande verksamheten.
Kravet på att tilldela polisen mer medel budgetåret
1997 grundar sig till en del på en uppfattning att
Schengensamarbetet kommer att belasta polisens
budget redan år 1997. Men det har vi inte avsett.
Ingen av oss vet i dag vilka kostnader som på grund
av Schengensamarbetet kommer att belasta polisens
budget. Däremot vet vi att det inte kommer några
stora kostnader under 1997. De stora investerings-
kostnaderna kommer senare.
För 1997 har regeringen valt att lägga den största
delen av besparingarna, 287 miljoner kronor, inom
kriminalvårdens verksamhet. Det har vi gjort därför
att beläggningen vid såväl anstalter som häkten har
minskat och därför att försöksverksamheten med
elektronisk övervakning utvidgas till hela landet från
den 1 januari 1997, vilket kommer att innebära vä-
sentligt färre fängelseplatser. Det kommer också att
finnas förutsättningar att utnyttja anstaltsplatserna
effektivare, och omorganisationen av kriminalvårdens
myndigheter kommer att leda till en mer effektiv
verksamhet. Arbetet i övrigt inriktas på att innehållet i
verkställigheten och frivårdspåföljderna skall utveck-
las ytterligare.
En angelägen uppgift för regeringens kriminalpo-
litik är även att fortsätta utvecklingen av stödet till
brottsoffren i olika avseenden. Vad gäller finansie-
ringen av Brottsofferfonden kommer den att öka. Jag
tror att även Gun Hellsvik kommer att bli nöjd.
Det stora reformarbete som inletts inom rättsvä-
sendets samtliga områden kommer att medföra upp-
sägningar och även andra omställningsproblem, så-
som ändrade arbetsuppgifter, flyttning till nya lokaler
och liknande. Till viss del är dessa konsekvenser ett
avsett och önskat resultat av reformarbetet. Vi måste
minska kostnaderna, och det måste till stor del ske
genom rationaliseringar som minskar visst personal-
behov eller frigör resurser från administration till
själva kärnverksamheten. Det kommer att bli nöd-
vändigt att fatta beslut som är smärtsamma för enskil-
da människor. Det är en viktig uppgift för de myndig-
heter som varslar och säger upp personal att ta sitt
arbetsgivaransvar. Det innebär bl.a. att man i samver-
kan med Trygghetsstiftelsen, länsarbetsnämnden och
andra vidtar åtgärder som kan hjälpa dem som blir av
med sina arbeten.
Med det är viktigt att slå fast att vi varken kan el-
ler vill avstå från att reformera våra myndigheter
enligt de linjer som har redovisats i budgetpropositio-
nen. Vi bygger nu upp ett modernt rättsväsende som
kan möta de stora förändringarna i vår omvärld och
tillgodose framtidens krav. Med de rationaliseringar
och förändringar som genomförs är ambitionen att,
om än inte genast, kunna höja kvaliteten i myndighe-
ternas verksamhet. Det är nödvändigt för att kunna
värna enskildas rättssäkerhet och rättstrygghet nu och
i framtiden.

Anf. 86 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Jag hör att justitieministern kallar mig
för ansvarslös. Det känns nästan litet kittlande, efter-
som en riksdagsledamots liv ställer krav på nästintill
tråkig ansvarsfullhet ständigt.
Det skulle vara rätt roligt att få höra på vilket sätt
det är ansvarslöst att redan nu vilja att det för 1997
anslås pengar för förberedelser för Schengensamarbe-
tet. Den information som justitieutskottet har fått går
ut på att det i januari skall finnas beräkningar om vad
förberedelsearbetet kommer att kosta under 1997. Då
tycker jag att det är ansvarsfullt att redan ha föreslagit
att det skall finnas pengar. Budgetprocessen innebär
ju att vi har fasta ramar. Skall vi öka på något håll
under 1997 måste vi minska på något annat håll. Ef-
tersom jag inte är beredd att minska på annat håll tar
jag mitt ansvar genom att redan i förväg föreslå me-
del. Det skulle vara intressant att höra hur justitiemi-
nistern tar sitt ansvar och få reda på varifrån de peng-
ar kommer att tas som ändå kommer att behövas för
förberedelsearbetet. De måste tas någonstans.
Jag kan inte se att det är ansvarslöst att föreslå att
det skall anslås medel för att få i gång polisutbild-
ningen. Vi förstår att det kommer att dröja ett bra tag
innan den kommer i gång. Jag kan inte heller se att
det är ansvarslöst att föreslå pengar till åklagarväsen-
det när vi ser vilka problem som finns inom åklagar-
väsendet. Jag kan inte se att det är ansvarslöst att
föreslå en, om än begränsad, kompensation för den
besparing som regeringen har lagt ut inom kriminal-
vården. Där har vi accepterat merparten.
Det skulle vara intressant att höra mera konkret
vari denna påstådda ansvarslöshet ligger.

Anf. 87 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Gun Hellsvik vill avsätta 100 miljoner
kronor för Schengenarbete inom polisen för 1997. Jag
vet inte på vilket material Gun Hellsvik har kunnat
grunda det behovet. Rikspolisstyrelsen har gjort en
beräkning av vad den totala kostnaden för medlem-
skapet i Schengen kan komma att bli. Men det är
fråga om när de olika åtgärderna skall genomföras.
Jag tycker att det är ansvarslöst att föreslå 100
miljoner för åtgärder som enligt de bedömningar som
i dag kan göras av det arbete som behöver göras un-
der nästa år handlar om deltagande i arbetsgrupper för
drygt en miljon, inrättande av polisattachéer också på
någon dryg miljon. Dessa kostnader vill Gun Hellsvik
kompensera med 100 miljoner kronor i ett läge när
det finns behov på många olika håll. Det var det jag
menade med ansvarslöshet i detta avseende.
I övrigt syftade jag på Gun Hellsviks visade ovilja
att diskutera resursanvändningen inom Polisen. Jag
har inte hört en enda kommentar från Gun Hellsviks
sida vad gäller t.ex. Riksrevisionsverkets rapport, där
det framförs allvarlig kritik mot förhållandena inom
Polisen och förslag på hur en effektivisering skulle
kunna åstadkommas samt hur de hinder som finns
inom polisverksamheten skulle kunna undanröjas. Att
i det läget enbart tala om att det behövs ekonomiska
förstärkningar och inte samtidigt ställa krav på myn-
digheterna, trots att man har fakta på bordet, anser jag
vara ansvarslöst.

Anf. 88 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Justitieministern vet mycket väl att vi
båda i olika sammanhang har arbetat för effektivise-
ring inom polisväsendet. Men att börja med bespa-
ringar, vilket hittills har skett under den nuvarande
regeringens tid, innan man har fått ordning på verk-
samheten, tycker jag är ansvarslöst.
Sedan kan jag berätta att vi och andra har kunnat
utläsa beloppet 100 miljoner kronor för Schengen-
samarbetet ur Rikspolisstyrelsens anslagsframställan
för 1997. Även om regeringen inte på något sätt har
markerat att detta inte är aktuellt, så är det de officiel-
la siffror som vi har fått. Om det nu visar sig att be-
loppet är lägre, skulle det fortfarande vara intressant
att få reda på vad justitieministern kommer att föreslå
när det gäller att täcka de kostnader som uppkommer,
för helt klart är att några nya pengar finns inte och de
måste ju tas någonstans. Om vårt budgetförslag hade
hållit, hade det funnits pengar att använda, även om
det hade varit ett lägre beloppet. Men det hade ju
knappast varit något större bekymmer för någon. Nu
vet vi inte dugg om vad inom rättsväsendet som
kommer att drabbas av de kostnader som uppstår.
Varje liten miljon spelar faktiskt roll för den befintli-
ga verksamheten.

Anf. 89 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Det pågår givetvis beräkningar av vad
Schengensamarbetet kommer att kosta. Det finns ett
särskilt uppdrag givet till Statskontoret, vilket kom-
mer att redovisas den 20 januari. Då får vi fakta på
bordet och kan bedöma vilka belopp det är vi talar
om.
Men framför allt är det viktigt att konstatera att
det inte kommer att ske några stora investeringar vad
gäller Schengen under 1997. Den stora kostnaden för
Polisen handlar ju om en investering i ett nytt infor-
mationssystem. Men inom Schengen vet man ännu
inte vilket system det skall bli fråga om, om det blir
det system som hittills har tillämpats eller om det blir
ett nytt system som är på väg att skapas. Vi talar fak-
tiskt om investeringskostnader som ligger betydligt
längre fram i tiden. Men låt oss lämna den frågan, för
här är fakta som de är. Det kan inte ens Gun Hellsvik
göra någonting åt.
Gun Hellsvik påstod att vi började med besparing-
arna utan att veta vilka förbättringar som skulle göras.
Får jag då erinra om att det var den borgerliga rege-
ringen som började med besparingarna på Polisen.
Besparingar på 500 miljoner kronor ställde den bor-
gerliga regeringen som krav. Då kommer förmodligen
Gun Hellsvik att säga att det var vi som tvingade
regeringen att göra besparingarna. Men det var väl tur
att vi i god tid började att se över ekonomi och funk-
tionssätt i organisationerna. Även när vi satt i opposi-
tion tog vi det ansvaret.
Gun Hellsvik talade tidigare om domstolarna. Jag
skulle vilja kommentera även detta. Den osaklighet
som ligger till grund för Gun Hellsviks sätt att debat-
tera är påfallande. Hon påstår att det inte finns något
annat skäl till att en del domare har begått fel i sin
tjänsteutövning än tidsbrist och att de har för mycket
att göra. Jag har inte hört någon domare påstå detta,
utan tvärtom skyndar de sig att säga att det aldrig är
möjligt att skylla på tidsbrist om man gör fel i ett
enskilt ärende. Om man däremot får ökade balanser i
sin verksamhet, om högarna växer för att man inte
hinner med ärendena, då kan man skylla på tidsbrist.
Då skulle man ju kunna tro att det är detta som är
faktum i domstolarna i dag. Men sanningen är att
mellan 1993 och 1995 har balanserna i domstolarna
sjunkit med drygt 10 000 ärenden. Om det vore så att
tidsbristen skulle vara ett problem skulle balanserna
öka, men det gör de faktiskt inte, Gun Hellsvik.

Anf. 90 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag vill ställa samma fråga som Gun
Hellsvik ställde om Schengen, därför att jag tycker att
frågan inte blev riktigt klarlagd. Till justitieutskottet
kom Peter Strömberg från Justitiedepartementet som
hade information i ärendet och som hade fått i upp-
drag att sköta anslutningsavtalet. Under denna infor-
mation sade han att kostnaderna inte är definitiva -
som justitieministern sade kommer de att bli definiti-
va den 20 januari. Men han sade också att Rikspolis-
styrelsen och även departementet skulle få budget-
konsekvenser av samarbetet: för Polisen med 100
miljoner, för Kustbevakningen med 80 miljoner och
för ombyggnad av de tre större flygplatserna med 580
miljoner. Dessa siffror är väl inte helt lösa. Det måste
väl ligga någonting i siffrorna, eftersom även Peter
Strömberg angav dem.
Därför är det intressant att få veta hur kostnads-
ökningarna kommer att drabba Polisen, även om
ökningen inte blir exakt 100 miljoner. Dessutom får
ju Polisen ökade uppgifter. Det blir en utresekontroll
vid de yttre gränserna, som vi inte har haft tidigare.
Att även bevakningen av de yttre gränserna blir
mycket rigorös fick vi information om. Det polis-
samarbete som skall ske kommer naturligtvis också
att ta ett antal poliser i anspråk.
Jag återkommer till de 100 miljonerna. Redan nu
har det införts platsannonser i Stockholmstidningarna,
där man söker efter sju personer med databakgrund.
Att bygga upp datasystemet och att anställa personal
kostar ju mycket pengar.

Anf. 91 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! De siffror som hittills har redovisats
och som förekommer i debatten utgår ju från de upp-
gifter som de berörda myndigheterna tidigare kom in
med såsom en begäran på basis av den bedömning
som man då gjorde. Därefter har vi haft anledning att
konstatera att ingen i dag har möjlighet att göra en
bedömning av kostnaderna innan en ordentlig analys
har gjorts av de olika faktorer som påverkar föränd-
ringarna i myndigheternas arbete.
När det gäller bevakning av den yttre gränsen vet
vi inte i dag om det behöver ske någon förändring i
förhållande till hur bevakningen sker i dag. Den anses
nämligen vara av hög kvalitet i Sverige. Hittills har
ingenting framkommit som tyder på att vi har anled-
ning att öka bevakningen vid våra yttre gränser. Men
om detta råder det oklarhet.
Utresekontrollen kommer till, men å andra sidan
försvinner inresekontrollen. Vad det innebär i kost-
nadshänseende måste också bedömas. Statskontoret
har fått sin uppgift för att vi skall få ordentliga fakta
för att kunna bedöma de framtida kostnaderna.
Polis- och åklagarväsendet, brottsförebyggande
arbete

Anf. 92 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Senare års besparingar på rättsväsen-
det har medfört att framför allt Polisen, men även
övriga led i kedjan av rättsvårdande myndigheter,
allvarligt har försvagats. När Polisen inte längre kla-
rar av att leva upp till de grundläggande krav som
måste kunna ställas på dess verksamhet får det allvar-
liga konsekvenser för medborgarna och för rättsvä-
sendet i stort.
Av erfarenhet vet vi att tunga besparingar på Poli-
sen även drabbar det övriga rättsväsendet. Färre poli-
ser leder till färre brottsutredningar, som i sin tur
leder till att färre åtal väcks. Antalet brottslingar som
lagförs vid domstolarna minskar, vilket i sin tur leder
till att antalet intagna på fängelser och häkten minskar
och att medborgarnas rättstrygghet hotas. Regeringen
bortser dock helt från den koppling som finns mellan
senare års försvagning av framför allt Polisväsendet
och det minskade antalet fängelsedomar.
Under några år har personalminskningar skett in-
om polisens verksamhetsområde. Låt mig göra ned-
slag i några av landets län:
Göteborgs och Bohus län: Ca 100 poliser har
förtidspensionerats och 170-190 av totalt 650 ci-
vilanställda kommer att varslas i februari.
Västmanlands län: 75 poliser förtidspensioneras
och 30 personer ur den administrativa personalen
kommer att varslas under 1997.
Blekinge län: 33 polistjänster och 18 administrati-
va tjänster är borta.
Listan kan bli lång. Vi kan bara konstatera att i
september i år fanns det 16 502 poliser i landet. Där-
emot fanns det 18 311 poliser i maj 1994. Även om
inte hela minskningen kan förklaras med förtida pen-
sionsavgångar eller med att den är en direkt följd av
antagningsstoppet på Polishögskolan, tyder minsk-
ningen på att något håller på att hända. Jag vill påstå
att man tappar poliser i två ändar: dels genom ned-
dragningar av poliser och administrativ personal, dels
genom att inga nya intagningar sker till Polishögsko-
lan.
Vi moderater anser att Polishögskolan redan nu i
januari 1997 återigen bör öppnas för nya elever för att
uppnå kontinuitet och säkerställa behovet av nya
poliser i framtiden. Ni socialdemokrater inväntar
däremot en ny polisutbildning, och det verkar inte bli
så att högskolan öppnar förrän hösten 1998, stämmer
det?
Med tanke på alla nedskärningar som görs inom
polisväsendet undrar jag: Hur många poliser anser ni
vara tillräckligt som lägsta gräns?
För att klara av de brott som begås, måste polisen
ha tillräckligt med anställda. För att kunna förebygga
brottsliga gärningar, måste vi ha en bra närpolisverk-
samhet. Vi moderater anser att det är viktigt att den
utbyggnad av närpolisverksamheten som påbörjades
av den förra, borgerliga regeringen, inte avstannar.
Regeringens tunga sparkrav på den lokala polisverk-
samheten, har lett till att utbyggandet av närpolisverk-
samheten runt om i landet allvarligt försvårats eller
t.o.m. avstannat. I åtskilliga polisdistrikt går närpoli-
sen på sparlåga, och under helger och semestertid är
bemanningen ofta minimal eller rent av obefintlig.
Därför har vi moderater lyft fram de här farhågor-
na i reservation 8. Utskottsmajoriteten framhåller att
polisväsendet inom given budgetram skall se till att
erforderliga medel avsätts till närpolisverksamheten.
Hur tror ni socialdemokrater att det skall ske när ni
har ett besparingsmål på 1 miljard kronor t.o.m. ut-
gången av 1998? Jag tror inte att jag är den enda som
vill ha svar här i kammaren. Jag hade hoppats att
också Pär Nuder skulle vara här och att han skulle
svara på dessa frågor.
Fru talman! Ett måhända litet verksamhetsområde
inom polisväsendet, är den nationella beredskapsstyr-
kan. Här vill regeringen och utskottsmajoriteten ge-
nomföra en förändring så att den nationella bered-
skapsstyrkan integreras med piketen i Stockholms län.
Vi moderater motsätter oss detta. Vi vill behålla be-
redskapsstyrkan. Vi vill bibehålla beredskapsstyrkans
kompetens men är beredda på att den kan tas i an-
språk i olika situationer som kräver särskilda polisiära
insatser. Jag ställer frågan till Socialdemokraterna än
en gång: Varför denna helomvändning, och varför är
ni beredda att splittra upp denna utomordentliga styr-
ka?
I Sverige behöver vi stå bättre rustade vad gäller
den växande gränsöverskridande brottsligheten. Här
behövs en samordning av tullens och polisens resurser
för att möta smuggling av narkotika, alkohol, vapen
m.m. Vi moderater anser att tullen och polisen måste
erhålla ekonomiska och kunskapsmässiga förutsätt-
ningar för att aktivt kunna delta i och driva på det
internationella brottsbekämpande arbete som finns
inom EU:s tredje pelare och inom Schengensamarbe-
tet. Därför har vi moderater i reservation 13 lyft fram
och påtalat att tull- och polisarbetet bör få en fastare
organisation framöver.
Fru talman! Jag vill gärna här i kammaren fram-
hålla ett nationellt brottsförebyggande program som
inleddes av den borgerliga regeringen våren 1994. En
central fråga i detta arbete var vilka åtgärder som
krävs för att förhindra att barn och unga människor
dras in i kriminalitet och missbruk. Programmet skulle
presenteras i riksdagen hösten 1995. Så skedde inte. I
juni i år lät regeringen meddela att man skulle verk-
ställa uppdraget omedelbart. Ingenting har hänt. Det
är därför vi moderater har begärt att det i stället skall
komma en proposition från regeringen angående detta
program.
Till sist vill jag ta upp åklagarväsendet. Det är
sorgligt att behöva konstatera att åklagarna på många
håll i landet sedan omorganisationen flyttats från
Polisens närhet. Det har ställt till en hel del problem i
samarbetet mellan polis och åklagare. I likhet med
polisen har åklagarmyndigheten tvingats säga upp
sekreterare. Det har fått samma olyckliga konsekven-
ser som i polisens fall. Åklagarna har befogenhet och
kompetens att vara förundersökningsledare, men
saknar egna utredningsresurser. Den juridiska kompe-
tensen är oerhört viktig, men den räcker inte till i
dagens läge med avancerad ekonomisk brottslighet.
Därför vill vi att det skall ske något på denna punkt.
Enligt Moderata samlingspartiet utgör polismak-
ten, på samma sätt som försvaret, en av statens kärn-
funktioner.
Fru talman! Jag står bakom samtliga moderata
motioner, och jag instämmer i Gun Hellsviks yrkande
tidigare i debatten.

Anf. 93 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag vill bara meddela Maud Ekendahl att Pär Nu-
der har befunnit sig i kammaren.

Anf. 94 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Polisen skall upprätthålla ordning och
säkerhet och i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd
och annan hjälp. Det övergripande målet för poli-
sverksamheten skall vara att minska brottsligheten
och att öka människors trygghet. Prioriterade områ-
den är vålds- och narkotikabrottslighet. Ekobrottslig-
heten är ett annat prioriterat område. Särskilt skall
brott med rasistiska inslag uppmärksammas. Därom är
vi överens.
Polisen skall arbeta problemorienterat och resur-
seffektivt. Polis bör då bl.a. finnas på tider och platser
där risken annars är stor att brott begås. Polisen skall
samarbeta och samverka med andra, och den skall
arbeta brottsförebyggande. Särskilt bör polisen ut-
veckla de möjligheter som det internationella samar-
betet ger för att bekämpa organiserad brottslighet.
Det är viktigt att polisens resurser och service
kommer alla delar av landet till del. Dagens fördel-
ningsmodell utgår i första hand från hur stort invånar-
antalet är inom länen. Därutöver tas hänsyn till stor-
städernas speciella problem samt till vissa problem
som t.ex. sjöpolisverksamhet, tunnelbanebevakning
och fjällräddning. Centerpartiet anser att det inom den
s.k. fördelningsmodellen också borde finnas en sär-
skild glesbygdsfaktor - precis som det finns en stor-
stadsfaktor. Långa avstånd mellan länsinvånarna och
polisen medför specifika problem. Det kan gälla
tidsåtgång, bl.a. vid utryckningar. Alla förstår att
sådant kräver extra resurser.
Centern har länge arbetat för en väl utvecklad när-
polisverksamhet. Vi vill prioritera det. En övergång
till alltmer närpolisverksamhet sker också i många län
i landet. Det är viktigt att den fortsätter och byggs ut.
För detta krävs stort engagemang från chefer och
personal så att verksamheten kan leva upp till stats-
maktens intentioner. Fortsatt utbildning och metodut-
veckling krävs om närpolisreformen skall lyckas.
Alla närpoliser behöver bra, grundläggande kun-
skaper i brottsutredning. Kontakten mellan åklagare
och närpoliser måste underlättas mer. Vissa län har
enligt Centerpartiets uppfattning en alldeles för låg
ambitionsnivå när det gäller utbyggnaden av närpoli-
sen. Det är anledningen till att vi har en reservation på
området. Vi vill tydligt uttrycka att verksamheten
måste prioriteras i alla län.
Närpoliserna arbetar problemorienterat och ingri-
per särskilt mot vardagsbrottsligheten. Det är särskilt
viktigt med insatser mot den s.k. ungdomsbrottslighe-
ten. Här vill jag särskilt betona hur viktigt det är att
medlingsverksamhet kan byggas ut och användas i
alla kommuner. Det tycker vi i Centerpartiet, men
tyvärr går det väldigt trögt på medlingsområdet.
Samarbete mellan närpolis och skola bör också
vara en naturlig bas för polisverksamheten, liksom
samarbete mellan närpoliser och andra organisationer,
föreningar, enskilda och näringslivet. Med närpoliser-
nas lokala kännedom kan brott som inbrott, vandali-
sering, gatulangning av narkotika, ordningsstörande
verksamhet och misshandel mycket lättare klaras upp.
Rikspolisstyrelsen har en viktig uppgift i att stödja
och påskynda utvecklingen i de län där utbyggnaden
av närpolisverksamheten går sakta.
Den 1 juli i år skapades en ny organisationsstruk-
tur för åklagarväsendet, vilket tidigare berörts här i
kammaren. Det blev 7 åklagardistrikt jämfört med 13,
som tidigare fanns. Antalet åklagarkamrar blev 42
jämfört med tidigare 83 lokala åklagarmyndigheter.
Denna centralisering av verksamheten, som vi i Cen-
tern röstade mot, har lett till förseningar av mål, pre-
cis som vi misstänkte. Enbart mål med förtur behand-
las inom rimlig tid. Lednings- och samordnings-
problem har konstaterats. Låt oss bara hoppas att de
är av övergående natur!
Åklagarkontakterna med polisen har på många
håll ändrat karaktär. Från att det tidigare varit dagliga
nära kontakter har nu kontakterna försvårats, och de
måste noga planeras. Nu tycks inte heller ekonomin
kunna hållas. Eventuellt behöver organisationsför-
ändringsarbetet tillföras ytterligare medel. Vi i Cen-
tern anser att allt detta tyder på att pågående centrali-
sering av rättsväsendet måste motarbetas. Decentrali-
seringen när det gäller polis-, åklagar- och dom-
stolsverksamhet måste värnas.
När det gäller lokalt brottsförebyggande arbete
anser vi i Centern att kommunerna nu skall upprätta
lokala trygghetsplaner. Alla måste hjälpas åt för att
minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.
Detta görs bäst på lokal nivå, där kunskapen om spe-
cifika problem och behov av insatser finns. Planerna
skall upprättas i samverkan med de myndigheter som
verkar inom olika aktuella områden. Det kan gälla
polis, socialförvaltning, skol- och fritidsverksamhet,
berörda boende, butiksägare, föreningar, Kyrkan och
många andra. Planerna skall behandla frågor om ren
brottsprevention, men också frågor om rädsla för brott
och om problem med skadegörelse, bråk och busliv i
grannskapet. Polisen och det övriga rättsväsendet kan
inte längre ensamma förebygga och minska brottslig-
heten i samhället. Det är allas vårt ansvar att göra det.
Jag yrkar bifall till reservation 29, där vi utvecklar
detta.
Jag yrkar också bifall till reservation 24, som
handlar om BRÅ, Brottsförebyggande rådet. I reser-
vationen påtalas att den inriktning som brottsforsk-
ning och utvecklingsverksamhet numera har, tillsam-
mans med informations- och förlagsverksamhet och
ansvaret för den officiella rättsstatistiken, är en
mycket god plattform för ett utvecklat stöd till lokalt
brottsförebyggande arbete.
Det finns ett stort behov av forsknings- och ut-
vecklingsverksamhet inom rättsväsendet. Forskningen
berikas när den bedrivs i olika miljöer. Forskning vid
sektorsorganen utgör ofta ett nödvändigt komplement
till den verksamhet som bedrivs vid universitet och
högskolor. Inom sektorsorganen belyses annorlunda
problemformuleringar än inom de inomvetenskapliga.
Sektorsorganen bidrar därmed till en förnyelse som
gynnar forskningen som helhet. Det skulle vara
mycket olyckligt om enbart en forskningsinriktning
blev dominerande inom kriminologin. Den risken kan
finnas om forskningen inte bedrivs i olika miljöer.
Forskningskompetens vid BRÅ är nödvändig ock-
så av andra skäl. Denna kompetens är nämligen en
nödvändig förutsättning för andra uppgifter vid BRÅ
såsom rättsstatistik, granskning, värdering och infor-
mation om forskningsresultat. Detsamma gäller vid
utformandet av utbildning i brottsprevention och
medverkan i sådan utbildning. Det är viktigt att värna
om den höga kompetens som i dag finns vid BRÅ.
Det är också väldigt viktigt att värna om det goda
anseende och rykte som BRÅ har både nationellt och
internationellt. Förhoppningsvis kan vi i denna kam-
mare vara överens om detta.

Anf. 95 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! När det gäller åklagarväsendet ser vi
nu, kort tid efter det att omorganisationen har skett,
att man ute i organisationerna mer eller mindre går på
knäna. Vi moderater vill satsa 25 miljoner kronor
mera i budgeten. Centern och Socialdemokraterna
däremot har tidigare inte varit beredda att göra det.
Med tanke på vad som händer skulle jag vilja fråga
om Ingbritt Irhammar är beredd att ompröva sitt
ställningstagande.

Anf. 96 INGBRITT IRHAMMAR (c) re-
plik:
Fru talman! Maud Ekendahl känner mycket väl till
att ramarna är antagna för 1997 års budget på rättsvä-
sendets sida, så där kan ingen av oss åstadkomma en
förändring. Det är synd att vi inte fick stöd för vår
reservation där vi gick emot sammanslagningen på
åklagarsidan, för det skulle ha inneburit att vi i dag
slapp de här extrakostnaderna.

Anf. 97 SIW PERSSON (fp):
Fru talman! Nu skall vi prata om polis- och
åklagarväsendet och det brottsförebyggande arbetet.
Jag har tittat en del på Riksrevisionsverkets gransk-
ning av polisen. Det finns ju ett blått häfte, Lägesbe-
skrivning, och ett gult häfte, Hinder för ett effektivt
resursutnyttjande. På s. 28 står det där om ärendeflö-
det: Ett uttryck för brist på samverkan mellan polis
och åklagare är en hög andel åklagarbeslut som moti-
veras med "brott ej styrkt". Andelen åklagarbeslut där
brott ej kunnat styrkas har ökat från 11 % för hela
riket år 1970 till 33 % år 1994. Med "ärendeflöde"
avses här den process som börjar med inkomna ären-
den till polisen och polisens beslut om redovisning av
ärenden till åklagare och som avslutas med åklagarens
beslut.
Riksrevisionsverket pekar på att den höga andelen
här kan indikera bl.a. att samverkan mellan polis och
åklagare brister, att polis och åklagare inte är överens
om kriteriet för att bedöma om brott föreligger, att
polisen inte kan fatta beslut om att lägga ned utred-
ningar och att åklagaren av vissa skäl - t.ex. stor
arbetsbörda - i vissa fall väljer att avfärda ärenden
genom beslutet "brott ej styrkt".
Det är uppenbart att det finns behov av att under-
söka om en bättre samverkan mellan polis och åklaga-
re skulle kunna minska andelen åklagarbeslut med
motiveringen "brott ej styrkt" och därmed kunna
effektivisera utredningsverksamheten.
En minskning av antalet ärenden som redovisas
till åklagare, som åklagaren sedan lägger ned med
beslutet "brott ej styrkt", skulle faktiskt kunna innebä-
ra resursbesparingar. Därför vill jag fråga Pär Nuder:
Vad för initiativ tas från regeringens sida för att för-
bättra möjligheten att här spara resurser och att dess-
utom få en bättre uppklarandeprocent?
På s. 32 står det: För brottsbalksbrott har hand-
läggningstiden mellan anmälan och redovisning till
åklagare ökat sedan 1970. 1970 var handläggningsti-
den 3,2 månader, och 1994 hade den ökat med
1 månad till 4,2 månader. Riksrevisionsverket säger
att det är helt klart att polisen närmare måste utreda
orsakerna till att handläggningstiden har ökat. Om de
totala genomströmningstiderna skulle minska, kan det
inverka positivt på såväl rättssäkerheten som effek-
tiviteten inom polisens utredningsverksamhet. Min
fråga till Socialdemokraterna är: Vad tänker den so-
cialdemokratiska regeringen ta för initiativ för att
minska handläggningstiderna?
Under 70- och 80-talen visade experiment att
problemorienterat polisarbete, tillsammans med när-
polisarbete och förändringar i polismyndighetens
organisation, kan ge positiva resultat. Men det pro-
blemorienterade arbetssättet måste användas inom
hela polismyndigheten, inte bara hos närpoliserna i
samverkan med andra myndigheter, lokala organisa-
tioner, kommuner, föreningar och enskilda medborga-
re.
Man tittar i utredningen också på olika saker som
utgör hinder för ett effektivt resursutnyttjande. På s. 2
står det: Riksrevisionsverket anser också att det är
angeläget att det skapas bra rutiner för att planera,
budgetera och följa upp verksamheten inom hela
polisväsendet. RPS bör särskilt se till att hittills efter-
satta behov tillgodoses.
Jag vill då fråga hur långt detta har kommit.
När det gäller närpolisverksamheten pekar RRV
på hinder för att förverkliga Näpo och problemorien-
terat arbete, bl.a. resurstilldelningen, själva rekryte-
ringen, den reaktiva traditionen och den regelstyrda
poliskulturen. Jag vill fråga: Vad gör man egentligen
för att underlätta genomförandet av närpolisverksam-
heten, eftersom det inte går av sig självt?
Sedan konstaterar man också att polisverksamhe-
ten skulle kunna bli effektivare om Rikspolisstyrelsen
agerade mer kraftfullt inom ramen för nuvarande
möjlighet att meddela föreskrifter. Det står också:
RPS bör ha en ovillkorlig rätt att utfärda bindande
föreskrifter för polismyndigheten inom vissa frågor.
Det bör gälla t.ex. ekonomiadministrativa och perso-
naladministrativa rutiner, IT-baserade eller andra
gemensamma informationssystem och statistikfrågor.
Fru talman! Om man får ordning på alla dessa saker
kommer man att kunna spara mycket pengar inom
polisen. Därför undrar jag, Pär Nuder: Vad gör man
för att påskynda detta som är så oerhört viktigt?
När det gäller det internationella polisarbetet säger
vi i Folkpartiet att det är oerhört viktigt att man inom
EU ökar samarbetet mot den internationella brottslig-
heten. Jag skall nämna några av de viktigaste sakerna.
Naturligtvis måste lagarna harmoniseras. Men det är
också viktigt att själva åtgärderna mot bl.a. narkotika-
bekämpning harmoniseras.
Vi i Folkpartiet anser att det hittillsvarande mel-
lanstatliga samarbetet inom EU inte har varit tillräck-
ligt utvecklat. Det är just därför som vi vill ha ett
utökat internationellt samarbete inom polisen mot den
gränsöverskridande brottsligheten. Detta gäller sär-
skilt narkotikabrottsligheten.
Det kan aldrig nog betonas hur viktigt det är med
det brottsförebyggande arbetet. Vi måste på ett
mycket bättre sätt än hittills se till att våra barn och
ungdomar får en bra uppväxt. Om vi bara kan se till
att de håller sig utanför kriminaliteten fram till om-
kring 23 års ålder vet vi att det är en mycket liten risk
att de därefter riskerar att bli kriminella.
Fru talman! Jag vill också kortfattat säga att det
brottsförebyggande arbetet naturligtvis hela tiden
måste utvecklas. Därför ställer vi i Folkpartiet oss
också bakom reservationen för BRÅ:s framtid.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna
12 och 24.

Anf. 98 ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! Riksrevisionsverkets rapport och
granskning av polisen innehöll, som vi hörde i tidiga-
re anförande, en mycket intressant läsning. Där fanns
klara beskrivningar av de brister som finns inom poli-
sen. Där fanns beskrivningar av klara brister när det
gäller ledarskap, samordning och en mängd olika
faktorer.
Fru talman! Jag förutsätter att Socialdemokraterna
snarast möjligt kommer att vidta åtgärder utifrån
Riksrevisionsverkets rapport om polisen, eftersom
omorganiseringen av polisen och en effektiv polis har
varit en av Socialdemokraternas målsättningar med
förändringarna.
Dessutom hoppas jag att Socialdemokraterna vid
kontakter med de olika fackliga förbunden som finns
inom polisen tar till sig deras erfarenheter och uppgif-
ter om hur verksamheten inom polisen bedrivs och
om hur man ekonomiskt många gånger har fattat
konstiga beslut som har lett till polisens dåliga eko-
nomi.
Det är mycket positivt att utbyggnaden av närpoli-
sverksamheten har kommit så långt som den har gjort.
Jag har varit ute och mött och varit med en del närpo-
liser i deras verksamhet och sett hur effektivt de kan
jobba, hur effektivt de bemöter våra ungdomar som
finns ute i samhällena på fredagar och lördagar och
hur effektivt de har kunnat förhindra brott, skadegö-
relse och klotter bara genom att finnas och ha kun-
skapen om vilka ungdomar som finns ute, vad de
behöver, kunna bemöta dem med namn och veta var
de bor. Det har haft en oerhört stor betydelse.
Jag hoppas att närpolisverksamheten och det pro-
blemorienterade arbetssättet inte bara stannar hos
närpolisverksamheten utan att detta sätt att arbeta och
tänka också genomsyrar hela polisverksamheten ge-
nom hela organisationen.
Tyvärr, fru talman, kan vi också se att utbygg-
nadstakten är långsam i vissa län. Vid en del av mina
studiebesök vid närpolisverksamheter och vid andra
delar inom polisorganisationen har jag också mött en
attityd hos en del poliser att närpolisverksamhet och
att vara närpolis inte är något speciellt eftertraktans-
värt.
Man har försökt att fylla närpolisplatserna med
poliser som har sökt sig dit frivilligt, men man har
inte fått tillräckligt många för att kunna uppfylla de
mål som man vill uppnå. Därför är det oerhört viktigt
att Rikspolisstyrelsen också ser till att utbyggnaden
inte stannar upp utan att man påskyndar utbygg-
nadstakten i de län där man ligger efter och att man
inte accepterar en så långsam takt som en del län vill
ha.
Fru talman! Det är också viktigt att hela närpolis-
tanken, hela det arbetssättet, kommer att genomsyra
den nya polisutbildningen när den kommer i gång. Då
kommer vi också att få en ännu bättre närpolisverk-
samhet i framtiden. Och vi kommer att få en polis
som förebygger brott i mycket större utsträckning än
att beivra de brott som redan har begåtts.
Närpolisverksamheten har också en oerhört stor
betydelse när det gäller samarbete med andra organi-
sationer. Genom att kunna samarbeta med social-
tjänst, skola och näringsliv bygger man upp ett socialt
kontaktnät som kommer att ha stor betydelse i framti-
den. Mycket av detta arbete har alltid bedrivits ute i
glesbygderna där man har haft ett arbetssätt som mer
liknar detta, och där har det haft en oerhört stor bety-
delse.
Fru talman! Vi har också sett att det finns problem
när det gäller närpolisverksamheten, och det är pro-
blem som uppstår speciellt i storstadsområdena. Det
är viktigt att man ser över detta. Speciellt här i Stock-
holm kan man se att många av närpolisområdena
aldrig får ha sina poliser i fred. Man har aldrig full
bemanning. Varför har man inte det? Jo, på grund av
att vi här har de stora arenorna, de stora idrottsarran-
gemangen, elithockey och andra arrangemang till
vilka man kallar in poliser från närpolisområdena.
Och närpolisverksamheten får aldrig en chans att
verka fullt ut med fullt manskap på grund av att man
alltid måste avvara dessa poliser till olika bevak-
ningsuppdrag i innerstaden.
Det är viktigt att man tittar över det här, för det är
just i många av närpolisområdena i förorterna som vi
har stora problem. Det är där som närpolisernas när-
varo är så oerhört viktig.
På många håll har man när man har byggt ut när-
polisverksamheten satsat på helt nya lokaler i stället
för att använda sig av befintliga lokaler. Detta har lett
till ökade hyreskostnader helt i onödan. Det är viktigt
att den fortsatta utbyggnaden runt om i landet inte
resulterar i att man går ifrån lokaler som hade varit
fullt funktionsdugliga för att bygga nya, fina lokaler.
Det här är inte ett effektivt sätt att använda medlen.
Fru talman! Den nya åklagarorganisationen har
inte varit i kraft särskilt länge. Det har från talarstolen
talats om en centraliserad åklagarorganisation, och
den beskrivningen stämmer på så sätt att man har
dragit in och minskat på antalet regioner. Men åkla-
garna skall ju vara ute på plats. Åklagarna skall finnas
på samma ställen som de har funnits på tidigare och
ha ett nära samarbete med polisen.
Riksrevisionsverket har visat på att samarbetet
mellan åklagare och polismyndighet inte fungerar.
Det är därför viktigt att man nu ser över de samar-
betsproblem som finns mellan åklagare och polis, som
Riksrevisionsverket tar upp i sin rapport. I och med
den nya åklagarorganisationen, med åklagare som mer
skall vara ute på plats nära polisen, finns det nämligen
möjlighet att bygga ut det här samarbetet, så att det
blir effektivt.
I utskottets betänkande redovisas också en rapport
från riksåklagaren om hur förändringarna i åklagaror-
ganisationen har gått till och hur den fungerar i dag.
Man har kunnat se att det har funnits inkörnings-
problem och brister, men man satsar nu på att åtgärda
de inkörningsproblem och brister som finns.
Ett problem med både åklagarorganisationen och
omorganiseringen av polisen är att en mängd kvinnor
har blivit uppsagda. Det är viktigt när man genomför
rationaliseringar vad gäller administrationen att man
också gör en satsning på kvinnors omskolning. Det
här är ett viktigt ansvar för arbetsgivaren. Vänster-
partiet har i andra motioner lyft fram att det när kvin-
nors kontorsjobb rationaliseras bort är viktigt med
rejäla satsningar på att förbättra kvinnors möjligheter
att få nya arbeten.
När det gäller det brottsförebyggande arbetet är
det brottsförebyggande programmet ett oerhört viktigt
steg framåt. Ute i kommunerna är man redan i gång
med en effektiv början på ett effektivt brottsförebyg-
gande arbete.
Jag yrkar bifall till reservationerna 25 och 15.

Anf. 99 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Budgetsystemet bygger ju inte bara på
pengar utan även på målstyrning av verksamheten,
vilket förutsätter riktlinjer för hur polisens och åkla-
garnas arbete skall bedrivas.
Miljöpartiet är mycket angeläget om att medverka
till att närpolisverksamheten byggs upp i hela landet.
Jag finner att samtliga partier sjunger närpolisverk-
samhetens lov, och det är väl skönt att vi kan vara så
eniga i en fråga. Vi har under studiebesök kunnat se
att detta har fallit väldigt bra ut. Det problemoriente-
rade arbetssättet, som bedrivs i nära samverkan med
befolkningen i ett område, är absolut det bästa för att
förebygga brott.
Men närpolisverksamheten är inte viktig endast i
tätorter, utan särskild hänsyn måste tas till landsbyg-
den, där det är stora avstånd. Även under sådana
förhållanden är det viktigt att polisen har personkän-
nedom för att förebygga brott samt att resurser till-
förs, så att polisen har möjlighet att samarbeta med
olika organisationer, skolor och föreningar. Jag har
fått information om att det inte alltid är så just ute i
mer glesbefolkade bygder.
Målet för polisen är naturligtvis att minska brotts-
ligheten och öka människors trygghet. Utskottet fast-
ställer att särskilda krav ställs på verksamheten. Ett av
dessa krav är att polisen har resurser för att förebygga
och bekämpa brott.
Polisväsendet har under tre år skurit ned 790 mil-
joner. Miljöpartiet anser att polisen har skurit till-
räckligt och att det nu får vara nog. Vi konstaterar att
inga nya nedskärningar görs i budgeten för 1997. Det
är bra. I några delar av landet har polisen redan pro-
blem att få pengarna att räcka. Det är mycket otill-
fredsställande att läsa om varsel av civilanställd
kanslipersonal, vilket får konsekvenser för polisarbe-
tet. Statstjänstemannaförbundet inom polisväsendet
protesterar med rätta och pekar på missförhållanden
och resursslöseri inom polisen. Miljöpartiet anser att
civilanställda inom polisen inte skall sägas upp, utan
att det krävs andra åtgärder för att bringa ordning i
polisens ekonomi. Vid studiebesök inom polisverk-
samheten framkommer att polisen inte har varit van
vid att spara, att man inte ens har tänkt i de banorna
och att poliserna själva tror att det genom nytt eko-
nomiskt tänkande går att få ned utgifterna.
Trots detta vill Miljöpartiet omfördela anslag in-
om ramen. Säpos verksamhet är så hemlig att man på
det området över huvud taget inte gör någon analys av
kostnadseffektiviteten. Andra områden inom polisen
nagelfars, men inte Säpo. Inom Miljöpartiet är vi
övertygade om att viss del av verksamheten kan sam-
ordnas med den vanliga polisens verksamhet samt att
underrättelseverksamheten kan samordnas med militä-
rens, eftersom dessa sammanfaller när det gäller om-
världsanalyser. Vi yrkar därför att 10 miljoner tas från
Säpo och tillförs den vanliga polisen, så att man inom
de områden som har överhängande varsel för civilan-
ställd personal kan upphäva dessa beslut. Dessutom
bör man, som jag sade, se över sin ekonomi och göra
bättre prognoser.
Vi anser att pengar bör tas från Säpo även 1998
och 1999. Vi har ett särskilt yttrande om detta. 100
miljoner bör tas vartdera året för att kompensera för
ett Schengenmedlemskap om ett sådant skulle bli
aktuellt, vilket vi hoppas att det inte blir.
I den sträva ekonomiska situation som polisväsen-
det befinner sig vill regeringen till varje pris att Sve-
rige skall bli medlem i Schengen, men detta är inte
gratis. Vi har i inlägget under föregående rubrik talat
om att detta är väldigt dyrt. Vi får väl vänta till den 20
januari för att se. Det skall bli spännande att få veta
vad kostnaderna verkligen kommer att bli och varifrån
dessa pengar skall tas. Om vi nu får veta det då - det
är nämligen fråga om en förhalning vad gäller hand-
lingar, konsekvenser och kostnader av Schengen-
samarbetet. Det verkar litet snurrigt. Jag tycker rent ut
sagt att det är dåligt att vi inte får reda på detta nu, när
vi skall underteckna avtalet den 19 december.
Jag har glömt att säga att det jag har pratat om
gäller reservation 2 mom. 1.
Nu gäller det reservation 16 mom. 20. Den hand-
lar om tillsättningen av personer till polisstyrelserna.
Miljöpartiet anser att samtliga partier valda till kom-
mun och landsting skall ha plats i polisstyrelserna. Så
är det inte i dag. Vi hade ett lagförslag där vi utökade
platserna. I samband med det tycker vi att även detta
skulle tillföras i lagen. De mindre partierna utesluts i
dag från insyn och inflytande över angelägna polis-
frågor. Vi föreslår alltså en ändring i polislagen.
Ett nationellt brottsförebyggande program har gått
ut, och det är positivt. Men i reservation 39 pekar
Miljöpartiet på vikten av de lokala brottsförebyggan-
de råden som skall tillsättas. Där är det mycket viktigt
att det till övervägande del är personer som har an-
knytning till ungdomarna i området som sitter i de här
råden. Annars brukar det vara stadsdelschefer och
chefer på högre nivå som inte har denna direktkon-
takt. Då menar vi att vitsen med råden inte blir den
avsedda. Därför vill vi tillföra att detta är viktigt.
Vi tycker också att det skall utformas åtgärdspro-
gram för brottsförebyggande program på skolor och
daghem. Frågor om etik och moral, rätt och fel behö-
ver även diskuteras i undervisningen med hjälp av
moderna pedagogiska hjälpmedel, t.ex. forumspel
osv. Det är mycket viktigt att prata om dessa saker
redan där.
Åklagarna har, som många har nämnt, nu fått en
helt ny organisation. Det är alldeles för tidigt att gå in
och ändra eller föreslå något där. Vi får väl se om de
kan klara ut detta. Det är för tidigt att säga något
definitivt, trots den negativa information som har
kommit. Vi får ge det litet tid.
Herr talman! Jag vill ta tillfället i akt och yrka bi-
fall till reservation 15 mom. 18, reservation 22 mom.
34 och reservation 26 mom. 39. Jag står bakom övri-
ga reservation men yrkar endast bifall till dessa tre.

Anf. 100 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 10 i
det här avsnittet.
Jag har skrivit så här: Närpolis plus problemorien-
terat arbetssätt - mindre resurser för utredning av
brott.
Det här med närpolis och problemorienterat ar-
betssätt är ju någonting som jag tror alla står bakom,
precis som Kia Andreasson sade. Men ibland har man
en känsla av att det är litet exklusivt på något sätt. Har
vi tillräckliga resurser för det här? Ute hos polisen är
de i alla fall ganska bekymrade över detta. Skall den
här reformen genomföras fullt ut kommer det att ta
nödvändiga resurser ifrån det löpande utredningsarbe-
tet. Man kan naturligtvis säga att det inte spelar någon
roll. Vi behöver inte utreda brott. Det är bättre att vi
satsar på att förebygga brott. Det är en mycket subtil
avvägning. Men jag tror i alla fall att det är viktigt att
man kan tillgodose bägge resurserna på ett rimligt
sätt.
Jag vill också särskilt understryka betydelsen av
detta med närpoliser även när det gäller ekobrott.
Genom åren har det slagit mig att vi i Sverige har ett
litet fyrkantigt sätt att jobba på. Vi arbetar på ett by-
råkratiskt sätt i stället för att konstatera vad som hän-
der och sker ute på fältet. I England har man en helt
annan tradition. Det är väldigt mycket som uppdagas
genom att man konkret ser att det har skett föränd-
ringar ute i fastigheter, på arbetsplatser och på olika
ställen ute i geografin. Därigenom kan man nysta upp
saker och ting. Här kommer vi flera år efteråt och
skall utreda någonting som har skett långt tidigare.
Det är mycket olyckligt. Jag tror att det är mycket bra
att folket kommer ut på fältet och får närkontakt med
verkligheten.
Sedan har jag en anmärkning beträffande utbild-
ningen. Jag har mycket svårt att begripa att man upp-
hör med utbildning i en så viktig verksamhet som
polisen. Det kan inte vara rätt sätt att disponera resur-
serna över tid. Det måste självfallet finnas en kontinu-
erlig utbildning av alla möjliga skäl som det inte finns
anledning att utveckla här. Men jag vill i alla fall
notera det. Man kan inte upphöra med en utbildning.
Jag har aldrig varit med om att det har skett i någon
annan verksamhet.
Sedan har jag funderat litet kring detta med en
ekobrottsmyndighet. När jag står här talarstolen kan
jag inte låta bli att notera att vi fortfarande inte har
någon operativ central enhet som drar i gång en be-
kämpning av den grova yrkeskriminella verksamheten
i Sverige. Om jag har förstått det rätt lovas det nu att
vi skall få en sådan myndighet under 1997. Det kunde
vara intressant att höra om det är någonting som man
vågar ge en ordentlig utfästelse om. Jag har hört från
polishåll att de ifrågasätter om man över huvud taget
lyckas sjösätta den här enheten.
Själv är jag litet fundersam över att Ekobrottsbe-
redningens förslag om en rak myndighetsstruktur, som
jag skulle vilja kalla det, inte kunde fullföljas. Nu blir
det ju någon form av mischmasch av detta med sam-
rådsorgan och olika byråkratiska problem för att få
det att fungera operativt. Det vore i alla fall roligt om
någonting kunde göras. Vi började kritisera detta i
slutet av 80-talet. Jag vill minnas att justitieutskottet
sade ifrån oerhört skarpt 1991. Nu är det i princip
1997, och fortfarande har ingenting hänt. Brottslighe-
ten frodas mer än någonsin.
Jag återkommer litet grand till det här med priori-
teringsproblemen. Jag vill än en gång varna för att allt
för mycket prata om prioriteringar. Man måste försö-
ka klara av det man har på något sätt. Kan man inte
det, är det nog viktigare att avkriminalisera och hitta
andra metoder än att åklagarna skriver av ärendena
när de känner för det, och det gör de oftast. Detta har
RRV tydligen upptäckt nu, och vi praktiker har känt
till det länge. Detta är alltså ett sätt att balansera ar-
betsbelastningen. Det är inte bra. Det är alldeles oef-
terrättligt.
När det gäller den nationella beredskapsstyrkan
har vi anslutit oss till Moderaternas uppfattning i den
delen. Jag vet inte om det är rätt eller fel. Det jag är
ute efter - och jag upplever att det också är Modera-
ternas inställning - är att man skall bevara den här
kompetensen och styrförmågan operativt för den här
enheten. Om den förs in till Stockholmspolisen får
man en utspädningseffekt. Sedan kommer också pro-
blemet med revirtänkande och den blir inte operativt
gångbar. Vi behöver en enhet som vi kan hantera
nationellt.
Det är ju inte klokt nere Malmö där de här mc-
galningarna har dessa spränghistorier. Om man talar
med enskilda polismän där finns det inte någon över-
gripande samordning av de operativa insatserna. Det
är ad hoc-äventyr. Några enstaka polismän kommen-
deras dit. Sedan är det några andra i nästa vända. Det
finns inget samordnat alls över detta. Det är fullkom-
ligt häpnadsväckande. Det måste ju vara så att man
direkt skall kunna sätta en nationell enhet mot sam-
hällsfarlig verksamhet för att kraftfullt och uthålligt
eliminera den typen av verksamhet. Vi skall inte be-
höva debattera år ut och år in hur vi skall hantera
detta.
Åklagarväsendet är ett bekymmer. Vi har gjort ett
särskilt uttalande här om att det inte har blivit riktigt
som utskottet tänkte sig när det gäller den lokala när-
varon. Där har man på ett mästerligt sätt i byråkratisk
ordning lyckats dölja verkligheten ganska ordentligt.
Jag har besökt olika ställen. Jag var t.ex. i Norrtälje
tingsrätt, som ligger väldigt nära. Det är 7 mil från
Stockholm, och det bor 50 000 människor där uppe.
De har inte någon åklagare över huvud taget i det här
läget, utan de sitter centralt på Kungsholmen. Själv-
fallet måste detta inverka menligt framför allt på åkla-
garmyndighetens kontakt med omvärlden men också
dess förmåga att leda förundersökning i brottmål. Det
är en illusion att tro att dessa kontakter skall kunna
ersättas med IT-hjälpmedel eller liknande.
Den nuvarande åklagarcentraliseringen kan aktua-
lisera frågan om inte förundersökning i brottmål i
större utsträckning skall ledas av polisen själv. Det är
litet grand som att svära i kyrkan. Men jag tycker
ändå att det är dags att diskutera den problematiken.
Det är inte alldeles självklart att vi skall ha detta dub-
belkommando med polis och åklagare.
Vi har i dag ett överskott av kvalificerade jurister.
Det finns inga problem att bygga in en kvalificerad
juridisk kompetens hos polisen. Jag är fullständigt
övertygad om att om den skulle få sköta detta från ax
till limpa skulle det bli ett bättre resultat och över
huvud taget en stimulans inom den sektionen. Det är
självklart att det är åklagarna som skall föra talan i
domstol. Men det är en helt annan profession att föra
talan i domstol än att leda en förundersökning, dvs. att
vara polisiärt operativ. I vart fall tycker jag att man
skall vara öppen för att titta på detta. Jag är alldeles
övertygad om att det skulle vara bra.
Jag måste sedan, och inte bara jag utan vi, tycka
ungefär som Centern. Det är faktiskt realt med regio-
nalpolitiska synpunkter när det gäller rättsväsendet.
Vi är inte övertygade om att den extrema centralise-
ring som nu blåser igenom all statsförvaltning inom
rättsväsendet är till gagn för riket. Man kan alltid
fråga sig vad som är hönan och vad som är ägget.
Men vi kan konstatera att det skall finnas domstolar,
poliser och åklagare ute i våra samhällen, och det
skall finnas en närhet.
Vi skall inte sitta och kommunicera med varandra
via dataskärmar. Tro inte att det någonsin kommer att
bli på det viset. Det är en illusion. Det är fråga om
människor i kontakt med varandra, och det är särskilt
viktigt när det gäller rättsväsendet. Jag slutar där, herr
talman.

Anf. 101 PÄR NUDER (s) :
Herr talman! När jag hörde Maud Ekendahl hörde
jag ett eko av Gun Hellsvik och hennes tidigare in-
lägg. Jag skall försöka att inte låta som ett eko av
Lars-Erik Lövdén och justitieministern i deras tidigare
meningsutbyten här, allt för att försöka undvika den
rundgång i argumenten som jag tror att vi var och en
börjar känna litet grand till mans här i kammaren.
Jag tänkte försöka att föra in några nya aspekter
på frågan om internationellt polissamarbete, som ju är
en punkt som behandlas här i dag i vårt betänkande.
Jag vill ta tillfället i akt att försöka informera riksda-
gen ganska grundligt om det arbete som pågår i rege-
ringschefernas aktionsgrupp mot den organiserade
brottsligheten runt Östersjön.
Saken är den att regeringscheferna vid sitt topp-
möte i Visby beslutade att tillsätta en aktionsgrupp
med sina personliga representanter för att bekämpa
den organiserade brottsligheten. Detta var inte förbe-
rett på förhand, utan det var någonting som växte
fram runt bordet. Det var ett problem som identifiera-
des som så stort att regeringschefernas personliga
representanter måste ta itu med det, allt för att koor-
dinera de insatser som görs nationellt och som görs
internationellt i samarbete. Jag har förmånen att vara
Göran Perssons personliga representant. Eftersom han
har koordineringsuppdraget för det samlade Östersjö-
samarbetet tillkommer också ordförandeskapet i ak-
tionsgruppen undertecknad.
Hur farlig är då den organiserade brottsligheten i
Östersjöregionen? Jag brukar säga att man får preci-
sera och nyansera hotbilden ganska ordentligt.
För det första är den organiserade brottsligheten
givetvis ett hot mot liv och egendom i de unga demo-
kratierna i Östersjöområdet.
För det andra är den ett hot mot oss i de äldre de-
mokratierna runt Östersjön. Den här typen av brotts-
lighet spiller över på oss.
För det tredje - och nu börjar det bli litet allvarli-
gare - riskerar den organiserade brottsligheten att bli
ett hot mot alla de integrationssträvanden vi har i
Östersjöområdet. Vågar inte företag etablera sig på
andra sidan Östersjön, vågar inte turister åka över,
idrottssklubbar ha utbyte, osv. går alla integrations-
strävanden i sank.
För det fjärde vet vi att fyra länder runt Östersjön
har ansökt om medlemskap i den europeiska unionen
- de baltiska staterna och Polen. Det är klart att i
slutändan kommer frågan om den organiserade
brottsligheten att vägas in när det gäller vilka länder
som skall finnas med i utvidgningen.
Vilka är då de konkreta uppgifter vi arbetar med?
För det första har vi beslutat att införa i varje land,
sammanlänkande med varandra, 24 timmar om dygnet
bemannade kommunikationscentraler där man kan
utbyta information mellan de myndigheter som har att
bekämpa den organiserade brottsligheten på fältet.
Det är nyckeln. Dessa tjänstemän kommer att få ge-
nomgå en utbildning så att man har en motsvarande
standard i alla länder. Vi kommer också inom ramen
för det befintligt Interpolsystemet att bygga upp ett
s.k. Baltkom-systemet, dvs. ett system där man kan
utbyta information på krypterad väg när man inte kan
använda öppna kanaler.
Våra myndigheter i de olika länderna är för det
andra i full färd med att genomföra gemensamma
konkreta operationer riktade mot den typ av brottslig-
het som vi bedömer som allvarligast, nämligen illegal
migration, bilstölder, smuggling och produktion av
amfetamin. Här kommer vi under våren att se gemen-
samma aktioner som vi inte av förklarliga skäl kan
berätta om i förhand utan kommer att berätta om i
efterhand.
Ett tredje område är det rättsliga samarbetet. Här
har de personliga representanterna till regeringsche-
ferna pekat ut ett antal konventioner som viktigare än
några andra. Det är naturligtvis en viktig politisk
signal att just dessa konventioner är viktigare än and-
ra, med tanke på att alla länder inte har ratificerat alla
relevanta konventioner på detta område. Det kommer
att utarbetas manualer för s.k. kontrollerade leveran-
ser, dvs. att polis och tullmyndigheter över gränserna
följer exempelvis en leverans av narkotika från t.ex.
Sydostasien till Norden utan att man slår till på vägen,
utan man försöker följa leveransen ända till dess des-
tinationsort.
Detta är en provkarta på den typ av åtgärder som
vi arbetar med i aktionsgruppen mot den organiserade
brottsligheten. Utöver detta kan man nämna en rad
olika bilaterala spin-off-aktiviteter. Sverige har haft
bilaterala överläggningar med Tyskland och Polen.
Det är unika bilaterala överläggningar på så sätt att
här har samtliga myndigheter närvarit som har att
jobba med den organiserade brottsligheten - polis,
åklagare, tull, immigrationsmyndigheter och skatte-
myndigheter - och mött sina motsvarigheter. Vi har
gott om samarbete polis-polis, åklagare-åklagare,
osv, och nu gör man det horisontellt över hela linjen.
När väl detta är sagt och hotbilden preciserad och
nyanserad vill jag understryka det som jag har under-
strukit i andra sammanhang. Det gäller att inte un-
derblåsa rädslan för den typen av brottslighet. Vi har
att bekämpa både ett reellt problem, den faktiska
brottsligheten, och ett visuellt problem, om man så
vill, dvs. den bild som vi får av den här typen av
brottslighet i medierna. Underblåser vi den typen av
brottslighet kan vi spela på primitiva känslor av en
skräck inför ryssen som kommer. Det i sig skulle
också vara ett hot mot integrationssträvandena i Ös-
tersjöområdet.
Herr talman! Jag har på detta sätt velat ge kamma-
ren en information om hur arbetet på ett konkret plan
pågår inom ramen för aktionsgruppen mot organise-
rad brottslighet. Det är ett exempel på det dagliga
arbetet i det som vi nu diskuterar här i kammaren,
nämligen bl.a. de internationella polisfrågorna. Jag
tyckte det var läge för detta och att det kanske var
intressant för kammaren att lyssna på måhända nå-
gonting nytt utöver återupprepningar av tidigare väl
kända ståndpunkter och argument.

Anf. 102 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Herr talman! Jag vill först och främst tacka Per
Nuder för att han tycker att jag är ett eko av Gun
Hellsvik. Det skall jag bära med stolthet.
Jag vill också säga att jag blev litet förvånad. Av-
snittet handlar om polis- och åklagarväsendet och
brottsförebyggande arbete. Därför trodde jag, även
om det var en intressant information Pär Nuder gav
oss, att det mer skulle handla om detta i det här avsnit-
tet.
Jag ställde fyra frågor till Pär Nuder i mitt inled-
ningsanförande, och jag har inte fått ett enda svar. Jag
skall upprepa frågorna, så kanske jag får något svar i
debatten framöver.
Stämmer det att Polishögskolan inte öppnar förrän
hösten 1998? Hur många poliser anser ni vara till-
räckligt som lägsta gräns? Hur klarar ni närpolisverk-
samheten inom given ram när ni har ett besparingsmål
på en miljard kronor till 1998? Varför denna helom-
vänding när det gäller beredskapsstyrkan? Varför är
ni beredda att splittra denna verksamhet?
Jag tror inte att det bara är jag som vill ha svar.
Jag tror att det är många andra bland allmänheten,
inte minst anställda inom polisväsendet, som väntar
på svar.

Anf. 103 PÄR NUDER (s) replik:
Herr talman! Säkert är det många som har syn-
punkter på den nya budgetprocessen. Men den har
åtminstone den fördelen att när vi kommer till den
andra debatten efter det att ramarna är antagna och
givna så framstår oppositionens alternativ mycket
tydligare i förhållande till majoritetens alternativ.
Saken är den, Maud Ekendahl, att vi inte diskute-
rar det i dag. Vi skall inte ta ställning till hur många
poliser det skall vara, eller hur stort anslaget till po-
lisväsendet skall vara. Det har vi diskuterat tidigare. I
dag diskuterar vi polisverksamhetens inriktning, olika
avvägningar, prioriteringar osv.
Då framstår moderaternas kriminalpolitik i all sin
nakenhet. Fler poliser, fler poliser, fler poliser. Det är
det enda man har att komma med. Det finns sex reser-
vationer i polisavsnittet. Ni ids inte ens yrka bifall till
någon av de reservationerna i den här debatten. Så
viktiga anser ni uppenbarligen att de är.
Men låt oss ändå ta en diskussion eftersom ni är så
oerhört angelägna om det. Låt oss diskutera antalet
poliser. Låt oss diskutera närpolisen. Jag måste få
ställa en liten fråga eftersom det här uppenbarligen är
en så viktig fråga för moderaterna.
Med ord som "utomordentlig betydelse", "tunga
sparkrav", "avstannat", " allvarligt försvårats" och
"sparlåga" beskriver ni dagens situation när det gäller
närpolisverksamheten.
Då, Maud Ekendahl, måste jag ställa en mycket
enkel fråga som det borde vara mycket enkelt att
svara på. Hur kan det kan komma sig att moderaterna
inte tillskjuter några ökade resurser till den lokala
polisorganisationen för 1997?

Anf. 104 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Herr talman! Som har framgått tidigare har vi i år
tvingats att göra prioriteringar. Som vi tidigare har
tagit upp här handlar det bl.a. om 100 miljoner till
Schengenavtalet. Jag tog också upp en annan fråga,
nämligen att vi är beredda att satsa 25 miljoner kronor
för att starta och öppna Polishögskolan redan i januari
1997. Vi tycker inte att man behöver invänta en ny
utbildningsplan för att komma igång. Så fungerar inte
det övriga livet. Vi anser att den måste starta för att
man skall få kontinuitet.
Jag frågar återigen Pär Nuder: Kommer ni inte att
öppna Polishögskolan förrän 1998?
En fråga som jag inte har fått svar på ännu är frå-
gan om beredskapsstyrkan. Även om vi nu inte talar
om pengar vill jag fråga: Varför har ni gjort denna
helomvändning? Beredskapsstyrkan kom ju till efter
mordet på Olof Palme. Varför skall ni ge upp den här
kvalificerade styrkan just nu?

Anf. 105 PÄR NUDER (s) replik:
Herr talman! Tack för det inlägget. Det var välgö-
rande i sin ofullständighet, om man får säga så.
Nu fick vi klart besked om att flaggskeppet i den
moderata kriminalpolitiken, fler poliser och dessutom
ökade resurser till närpolisen, inte gäller för 1997.
Det finns något som är väldigt avslöjande i mode-
raternas kriminalpolitiska motion. Man rubricerar
motionen på temat Ingen kedja är starkare än dess
svagaste länk. Sedan ger man exempel på rättskedjan:
polis, åklagare, domstol, kriminalvård osv.
Det visar hur inskränkt moderaternas kriminalpo-
litiska tänkande är. Man känner alldeles uppenbarli-
gen inte till att det finns oerhört många länkar före det
att den första länken i rättskedjan träder in. Jag tänker
på allt det som Lars-Erik Lövdén och justitieministern
diskuterade med Gun Hellsvik om, t.ex. skola och
barnomsorg. Där vill ni gå fram med slåttermaskinen,
allt för att finansiera det ökade antalet poliser. Det är
fattig politik, herr talman. Det är moderat politik.

Anf. 106 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Jag tackar Pär Nuder för informatio-
nen som jag tyckte var mycket intressant och som
dessutom var ny.
Det gläder mig att Pär Nuder sade att det nya in-
formationssystemet och samarbetet med Östersjölän-
derna, speciellt där det finns problem, sker inom In-
terpol. Miljöpartiet har många gånger velat fråga
varför det inte sker i övriga delar också. Varför måste
det skapas nya polisorganisationer, så som sker inom
Schengensamarbetet och Europol? Varför kan vi inte
bygga på Interpol som har funnits i så många år och
som har fungerat tämligen bra? Det finns ju ingenting
som inte kan förbättras. Det är vad jag finner när det
gäller det arbete som Pär Nuder är inblandad i.
Jag vill fråga honom: Är inte detta något att satsa
på i stället för att göra kostnadskrävande insatser för
att skapa nya polisorganisationer?

Anf. 107 PÄR NUDER (s) replik:
Herr talman! Jag är tacksam för att Kia Andreas-
son tog upp frågan om Schengensamarbetet. Jag tyck-
er nog att Miljöpartiet hittills har kommit ganska
lindrigt undan i den här debatten.
Här ryms två frågor: dels den principiella frågan,
dels den praktiska, mer vardagsnära frågan om vilka
ekonomiska konsekvenser Schengensamarbetet har.
Vi har tidigare haft en diskussion mellan justitieminis-
tern och Kia Andreasson om detta. Vi får besked i
januari på den senare punkten.
Men den principiella frågan är: Vill man ha ett
gränslöst Europa eller inte? Kia Andreasson sade i sitt
inlägg i anslutning till debatten med justitieministern
att vi inte skall säga ja och blunda.
Nej, det skall vi inte göra. Vi skall säga ja med
öppna ögon. Tänk om någon 1954 när man införde
den nordiska passfriheten hade sagt att Norden vill
bygga upp något slags fästning till skydd mot övriga
Europa. Det är lika befängt som att påstå att det här
handlar om att bygga upp en fästning gentemot om-
världen utanför Europa. Detta är ett av de få riktigt
betydelsefulla inslagen i det EU-samarbete som vi nu
deltar i.
Det är här skon klämmer. Kia Andreasson och
Miljöpartiet vill inte att Sverige skall vara medlem i
EU. Även om Schengensystemet för polisen skulle
kosta noll kronor skulle Miljöpartiet vara emot det.
Man är nämligen emot ett gränslöst Europa. Det är
vad den här debatten borde handla om, inte kronor
och ören. Det är en bisak i sammanhanget.

Anf. 108 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Jag fick inte något svar av Pär Nu-
der. Han gick till angrepp i stället. Jag ville ha svar på
min fråga om samarbete. Vi tycker också att man
måste ha samarbete när det gäller organiserad brotts-
lighet, men vi vill att det skall ske inom Interpol. Jag
ville ha svar på varför det är så otänkbart.
När det gäller Schengensamarbetet finns det som
jag tidigare sade så mycket konstigheter. Vi får inte
fram handlingarna som finns. Vissa är hemligstämp-
lade. Det är mycket anmärkningsvärt att det kan gå till
så här i ett så viktigt beslut. Det handlar ju inte alls
bara om pengarna.
Vad skall vi ha sådana här parallella polissamarbe-
ten till? Först är det Schengensamarbetet med polis-
samarbete och uppbyggnad av datorsystem, och sedan
Europolsamarbetet, också det med ett informations-
system för att kontrollera människor.
Det går inte att jämföra detta med den nordiska
passfriheten. Det är ju en enorm skillnad, Pär Nuder.
Den nordiska passfriheten har ju inte inneburit dessa
kostnader eller inskränkningar. För att gå in i Scheng-
ensamarbetet måste vi ändra polisens verksamhet.
Polisen får följa brottslingar över gränserna. Det är ett
helt nytt system. Dessutom har vi den rigorösa kon-
trollen av människor från tredje land. Visst är det en
sorts fästning. Man utesluter människor genom rigo-
rös kontroll med datasystem. Visst är det skillnad
mellan det och den nordiska passfriheten.
Jag skulle vilja ha svar på min första fråga: Varför
kan man inte bygga upp ett polissamarbete inom In-
terpol när det gäller organiserad brottslighet som inte
har några gränser? Som Pär Nuder sade kommer
brottslighet också in narkotikavägen från Asien. Ett
sådant samarbete behövs internationellt.

Anf. 109 PÄR NUDER (s) replik:
Herr talman! Det är helt riktigt att Interpol är ett
gränslöst, gränsöverskridande samarbete. Jag tror att
drygt 150 länder är anslutna till Interpolsystemet.
Men det är primärt ett kommunikationsutbytessystem
för passivt utbyte av information. Det vi nu talar om
är någonting annat.
För min del tror jag att problemet med den inter-
nationella, gränsöverskridande brottsligheten inte är
att vi har för många system eller har haft för mycket
samarbete. Tvärtom har vi haft alldeles för litet sam-
arbete.
Kia Andreasson gled i väg från den principiella
punkten, men jag vill återvända till den. Det låter säga
sig sägas ännu en gång att Miljöpartiets motstånd mot
Schengen inte handlar om kostnaderna för polisvä-
sendet. Det handlar om att man är emot det gränslösa
Europa. Det är vad debatten från och med nu bör
handla om och enligt min mening kommer att handla
om.
Kriminalvården, brottsofferfrågor

Anf. 110 JEPPE JOHNSSON (m):
Herr talman! Bakom varje brott finns ett eller flera
brottsoffer. Offren för brottsligheten var länge en
glömd grupp. Den förra borgerliga regeringen arbeta-
de för att ändra denna inställning, och särskilda be-
stämmelser infördes för att ge brottsoffren ett bättre
skydd gentemot gärningsmännen. Möjligheten att få
ut skadestånd utökades, och skadeståndsreglerna
förbättrades.
Tidigare hade debatten och intresset i första hand
inriktats på brottslingarna, deras uppväxtförhållanden,
deras sociala situation, hur de upplevde fängelsestraf-
fet m.m. I all denna omsorg om brottslingen glömde
man ofta bort de tiotusentals människor som varje år
blir offer för olika brott.
Nu har brottsoffertänkandet fått fäste i människors
medvetande. Många arbetar ideellt, bl.a. brottsoffer-
och kvinnojourer. Från att ha varit en helt bortglömd
grupp måste brottsoffren i fortsättningen sättas i cent-
rum. Hänsynen till brottsoffren måste genomsyra hela
det straffsrättsliga systemet.
Herr talman! Ett påtagligt resultat av den satsning
och fokusering som den förra, borgerliga regeringen
gjorde för brottsoffren var inrättandet av Brottsoffer-
fonden och Brottsoffermyndigheten. Finansieringen
av Brottsofferfonden skulle ske genom att en avgift
togs ut av dem som dömts för brott där fängelse ingår
i straffskalan.
För uppbyggnad av Brottsofferfonden och till and-
ra stödåtgärder för brottsoffer togs dessutom 20 % av
fångarnas dagsersättning. Socialdemokraterna motsat-
te sig detta med motiveringen att fångarna behövde
sina pengar själva. Efter regeringsskiftet har avdraget
behållits, men pengarna går nu direkt in i statskassan.
Sedan dess har pengarna till Brottsofferfonden mins-
kat.
I motionen Ju905 kräver vi att dessa pengar åter
skall gå till Brottsofferfonden. Utskottsmajoriteten har
dock en annan uppfattning. Ett annat krav är att det på
fångarnas lönebesked informeras om att avdraget går
till brottsoffer. En sådan upplysning är viktig och har
stor pedagogisk betydelse för både brottsling och
brottsoffer. Samhället måste klart visa att det står på
brottsoffrets sida. I reservation 26 utvecklar vi vårt
uppfattning.
Herr talman! Under den borgerliga regeringen
gjordes många viktiga förbättringar inom kriminal-
vården. Den obligatoriska halvtidsfrigivningen av-
skaffades. Säkerheten på våra anstalter förbättrades.
Stora satsningar genomfördes för att fängelsetiden på
bästa sätt skulle utnyttjas till meningsfull sysselsätt-
ning och påverkan. Fångarna differentierades efter
vars och ens vård-, behandlings- och terapibehov.
Detta blev viktigare än den tidigare allenarådande s.k.
närhetsprincipen.
Det är av stor vikt att kriminalvården även i fram-
tiden har de resurser som krävs för att fängelsetiden
skall kunna användas på ett effektivt och meningsfullt
sätt för den intagne. Utskottsmajoritetens kraftiga
besparingar på kriminalvården äventyrar detta arbete.
Tidigare i debatten har vi moderater kritiserat re-
geringen och dess understödjare för den kraftiga ned-
dragningen av rättsväsendet som pågår och har pågått
ända sedan regeringsskiftet. Hittills har polisen drab-
bats hårdast. Nu är det kriminalvården som står på tur.
Ett av argumenten till neddragningen är att antalet
fängelsedomar minskar. Men då bortser regeringen
helt från den koppling som faktiskt finns mellan sena-
re års försvagning av framför allt polisen och det
därmed minskande antalet fängelsedomar.
Vidare tar man den beslutade utvidgade använd-
ningen av elektronisk fotboja till intäkt för att spara
på kriminalvården. I detta sammanhang bortser ut-
skottsmajoriteten från en mycket viktig förutsättning:
för att nya, alternativa påföljder skall fungera krävs
att frivården har tillräckliga resurser. Någon egentlig
utredning om vilka resurser frivården behöver för att
klara de utökade uppgifterna har inte gjorts.
Vi moderater har motsatt oss att elektronisk över-
vakning skall utvidgas till att gälla även dem som
döms till tre månaders fängelse. Ett av skälen till
utvidgningen var att spara pengar. De nya grupper
som nu kommer att kunna dömas till elektronisk
övervakning kommer att innefatta betydligt allvarliga-
re brottslighet. I sin iver att spara pengar kan man få
det fattade beslutet att faktiskt leda till att hela försö-
ket med elektronisk övervakning misslyckas.
Herr talman! Vårt mål är ett narkotikafritt samhäl-
le. Det inbegriper naturligtvis narkotikafria fängelser.
Mycket av narkotikan kommer in i anstalterna vid
besök och permissioner. Vi har, hittills utan gensvar,
föreslagit en ny form av kontrollerade besök, där den
intagne och besökaren skiljs åt genom att besökrum
inrättas med en glasruta mellan den intagne och besö-
karen. Detta är både bättre och humanare än att mins-
ka möjligheterna till besök i de aktuella fallen.
En av kriminalpolitikens viktigaste uppgifter är att
skapa förutsättningar för att samhället skall kunna
fånga upp och föra till rätta unga människor som
annars riskerar att fastna i drogmissbruk och brotts-
lighet. Här är familjen och föräldrarnas roll utan kon-
kurrens det viktigaste inslaget. Efter familjen är det
skolan som har den viktigaste uppgiften då det gäller
att förebygga brott bland ungdomar.
Trots brottsförebyggande arbete från hem, skola
och många andra i samhället misslyckas en del av
våra ungdomar. I vårt motion Åtgärder mot ungdoms-
brottsligheten lägger vi fram en mängd olika förslag
till förbättringar. Jag vill nämna några exempel.
Ungdomar skall dömas till fängelse i så liten ut-
sträckning som möjligt. Det är vi nog alla överens om.
Därför lägger vi fram förslag om införande av ung-
domsstraff, som skall avtjänas på speciella kriminal-
vårdshem.
Vi vill införa påföljden villkorligt fängelse. Vi vill
avskaffa påföljden överlämnande till vård inom so-
cialtjänsten.
Vi anser att det nu är dags att pröva familjegrupp-
skonferens, som är en form av medling. Den unge,
föräldrar, släktningar, andra närstående och offret -
om den personen samtycker - träffas under ledning av
en speciell samordnare som staten utsett. Även polis
och socialtjänst är med.
På familjegruppskonferensen går man igenom vad
som hänt. Avsikten är att den unge skall inse att han
skadat en annan människa. Den unge får be om ur-
säkt, och familjegruppskonferensen kommer överens
om hur det inträffade skall gottgöras. Det kan handla
om att hjälpa till att återställa vad man har ställt till
med eller att uträtta något ideellt arbete. Om överens-
kommelsen inte fullföljs går ärendet vidare till ung-
domsdomstol.
Herr talman! Jag står bakom alla moderata reser-
vationer och instämmer i de yrkanden som Gun
Hellsvik tidigare gjort från denna talarstol.

Anf. 111 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Brottsoffren måste sättas i centrum.
Att brottsoffrens ställning måste stärkas har påpekats
av oss i Centern under lång tid. Vi har lagt fram åt-
skilliga förslag, och glädjande många har vunnit ge-
hör och blivit lagstiftning. Men mer återstår att göra.
Bakom varje brott finns minst ett brottsoffer - det
betonade också Jeppe Johnsson. Ett brott medför
oftast både fysiskt, psykiskt och materiellt lidande.
Det är naturligtvis också påfrestande att delta i det
rättsliga förfarandet, att ställa upp som vittne, att
kräva sin rätt.
Polis, åklagare och domare kan inte alltid stödja
och hjälpa brottsoffren tillräckligt. Frivilliga insatser
behövs. Kvinno- och brottsofferjourerna gör en fan-
tastisk insats för brottsoffren med små ekonomiska
resurser men med stora ideella insatser. Deras insatser
måste stödjas kraftfullt från samhällets sida, och så
sker också många gånger.
Från Centerns sida har vi länge drivit att målet
måste vara minst en brottsofferjour i varje polisdist-
rikt och en kvinnojour i varje kommun. Uppbyggna-
den av jourerna pågår. I dag finns i princip en
brottsofferjour i varje polisdistrikt. Detta måste na-
turligtvis ses mot bakgrunden av att polisdistrikten har
blivit större.
I reservation 27, som jag yrkar bifall till, påpekar
vi i Centern att statens bidrag till brottsoffer- och
kvinnojourerna måste ökas.
BOJ, Brottsofferjourernas riksorganisation, har en
övergripande och samordnande roll och svarar för
utbildning av medlemmarna i allmän förhörsteknik
och för vidareutbildning av stödpersonerna. BOJ har
önskat ökat statligt bidrag, som skall möjliggöra an-
ställning av en halv- eller en heltidsanställd brottsof-
ferassistent vid varje jour. BOJ skall också stödja
lokalföreningarna i deras utveckling, bidra till att
informationsmaterial skall kunna tas fram för att bl.a.
användas i skolorna.
Kvinnojourerna är i dag till antalet ca 130 med
avdelningar både utanför ROKS, riksorganisationen,
och tillhörande ROKS. De arbetar för att skydda och
hjälpa kvinnor som utsatts för misshandel och sexuel-
la övergrepp samt deras barn.
Både brottsoffer- och kvinnojourerna har ekono-
miska problem. Kommunernas nuvarande sparbeting
är mycket oroande. Många jourer får sina bidrag för
1997 sänkta. Kommunerna måste enligt mitt sätt att se
ta på sig ett ansvar för jourernas verksamhet och bistå
med ekonomiskt stöd. Ytterst är det faktiskt kommu-
nernas och socialtjänstens ansvar att stödja enskilda,
också som brottsoffer. Jag menar att det är ytterst
viktigt att säkerställa jourernas arbete i framtiden och
de kvalitetskrav som ställs bl.a. på bra utbildning, god
tillgänglighet och kontinuitet. Detta är bakgrunden till
att vi från Centern vill påpeka att jourerna behöver
ökat statligt stöd.
Jourerna bör emellertid fortsatt drivas ideellt.
Texten i betänkandet på s. 83 har vållat litet huvudbry
inom jourverksamheten, eftersom utskottet påpekat att
det för närvarande inte finns några tankar på att staten
eller kommunerna skall ta över ansvaret för den verk-
samhet som jourerna bedriver. För att vara tydlig vill
jag betona att det är viktigt att se till att jourerna ock-
så i framtiden är fria ideella organisationer som byg-
ger på frivilligt mänskligt engagemang, inte bara för
närvarande. Jag vill fråga Birthe Sörestedt om hon
kan förtydliga Socialdemokraternas syn på detta. Det
råder förvirring åtminstone bland brottsofferjourerna.
Så till sist några ord om behovet av ett kriminal-
vårdens hus på Gotland, som nämns i ett särskilt ytt-
rande i betänkandet. Där framgår att konsekvenserna
skulle bli allvarliga för gotlänningarna om Visbyan-
stalten lades ned och inte ersattes av annan anstalts-
verksamhet. Det skulle innebära att en gotlänning
skulle bli tvungen att verkställa ett fängelsestraff på
fastlandet med åtföljande olika problem. Problemen
gäller långa avstånd, vilket också kan jämföras med
liknande problem i Norrland. Den intagne fråntas
möjligheten till frigång och möjligheterna till kontak-
ter med sociala myndigheter och kontakter med an-
höriga, vilket försvårar återanpassningen i samhället.
Det finns många skäl som talar för att det perma-
nent skulle behöva inrättas ett kriminalvårdens hus på
Gotland där häkte, anstalt och frivård samarbetar
under ett tak. Eftersom vi riksdagsledamöter vanligt-
vis inte uttalar oss om detaljplaceringar av häkten,
anstalter m.m. reserverar vi i Centern oss inte till
förmån för motionen. Dessutom pågår en beredning
som behandlar frågan om vilka anstalter som skall
läggas ned och var stormyndigheten inom kriminal-
vården skall inrättas. Därför blev det ett särskilt ytt-
rande. Men jag vill betona att vi i Centern kommer att
noggrant följa frågan.
(forts.)
Beslut om uppskjuten votering

På förslag av tredje vice talmannen medgav kam-
maren att pågående ärende fick avgöras vid morgon-
dagens arbetsplenum.
6 § (forts.) Anslag till rättsväsendet, budgetåret
1997 (forts. JuU1)
(forts.) Polis- och åklagarväsendet, brottsföre-
byggande arbete

Anf. 112 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Riksrevisionsverket har inom ramen
för sin effektivitetsrevision även granskat frivården
och i sin rapport föreslagit att skyddstillsynspåföljden
skall utvecklas och ges en fastare form och ett tydliga-
re innehåll. Man anser bl.a. att verksamheten med
olika påverkansprogram bör prioriteras. Man föreslår
att lekmannaverksamheten skall ses över. Den skall
utökas, det skall skapas former för återkoppling av
frivårdens resultat till domstolarna. Det är självklara
saker, men de är oerhört viktiga. Utan en åtstramning
kommer inte frivården att fungera.
Efter förslag från utskottet har Riksdagens reviso-
rer granskat den svenska kriminalvården. Det resulte-
rade i en rapport som omfattar såväl kriminalvård i
anstalt som kriminalvård i frihet. Tyngdpunkten är på
den senare verksamheten.
I rapporten hemställer man att riksdagen skall göra
ett tillkännagivande om vad som i rapporten anförts
om minskad användning av fängelsestraff, lokalanstal-
ternas framtida användning, samhällstjänst som själv-
ständig påföljd, innehållet i frivården, ökade resurser
för omedelbart omhändertagande vid villkorlig fri-
givning och frivårdens uppföljningsverksamhet och
arbetsrutiner. Vi i Folkpartiet liberalerna står bakom
allt detta. Det är oerhört viktigt att man förbättrar
möjligheterna till återanpassning i samhället på olika
sätt. Hela utskottet står bakom detta, så det är inga
problem med just den här frågan.
Ett problem som vi har inom anstalterna är att
narkotikan alldeles för lätt kommer in. Det är alldeles
för många interner som blir påverkade av narkotika.
Därför är det synnerligen viktigt att man inte bara
förbättrar sättet att föra statistik inom kriminalvården
utan också ser till att ett åtgärdsprogram kommer till
och fungerar hela vägen.
Vi i Folkpartiet tycker också att det är viktigt att
man prövar familjegruppskonferenssystemet. För att
spara tid skall jag inte förklara varför, för det har
tidigare utvecklats här i kammaren.
Det är oerhört viktigt att man sätter brottsoffren i
centrum. För några veckor sedan ringde en man från
Mellansverige som hade fått inte bara sitt hem för-
stört, han hade blivit ruinerad. Han hade också all-
mänmänskligt blivit ruinerad. Han hade inte fått fy-
siska skador men väl psykiska. Då frågade han: Hur
gör ni i samhället när ni ser till att fångar blir villkor-
ligt frigivna? Är det jag som skall stå för det? Då fick
jag lära mig något som jag tyvärr inte visste, nämligen
att staten inte ansvarar för konsekvenserna om en
person återfaller i brottslighet under villkorlig frigiv-
ning.
Jag vet att detta kostar, men jag hoppas verkligen
att man utreder om det inte är samhällets uppgift att ta
sitt ansvar vid villkorlig frigivning. Det skall inte den
enskilde göra. Tyvärr har jag inte själv hunnit att
vidare utreda det, men jag skall återkomma i frågan.
När det gäller brottsofferjourerna har tidigare tala-
re påpekat de frågetecknen som har uppkommit med
anledning av det som står på s. 83, att utskottet för
närvarande inte har några tankar på att staten eller
kommunerna skall ta över ansvaret för den verksam-
het som brottsofferjourerna bedriver.
Jag vill också understryka att vi från Folkpartiets
sida naturligtvis tycker att det är oerhört viktigt att
man även i framtiden låter brottsofferjourerna bygga
på ideell och frivillig verksamhet, men att samhället
naturligtvis måste se till att få rimliga resurser. Jag
skulle vilja fråga Birthe Sörestedt om var Socialde-
mokraterna egentligen står i frågan. Det hade varit
befriande om vi alla även i fortsättningen hade varit
överens om det som står längre upp på samma sida,
att utskottet är av uppfattningen, vilket utskottet också
givit uttryck för tidigare, att brottsofferjourernas styr-
ka ligger i att de bygger på ett ideellt och frivilligt
mänskligt engagemang och på att de inte har det för-
fattningsreglerade förhållningssätt som en myndighet
måste ha. Jag tror att det som står längre ned är en
liten lapsus och att vi är överens om att brottsofferjou-
rerna även i fortsättningen skall vila på frivillig grund.
Tack, herr talman.

Anf. 113 ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Jag skall vara väldigt kortfattad när
det gäller just detta avsnitt, där jag i alla delar står
bakom utskottets hemställan i betänkandet när det
gäller kriminalvården.
Det är viktigt att lyfta fram den förändringsprocess
som är på gång inom kriminalvården. Vi vet att en
proposition kommer att läggas fram som handlar om
en humanisering av kriminalvården. Det behövs för-
ändringar. Det har tidigare i talarstolen talats om det
lätta klimatet på fängelserna, om villkorlig frigivning
och om att narkotikan flödar. Det låter som om våra
anstalter är ganska slappa, medan klimatet inom kri-
minalvården, inom fängelserna, har blivit mycket
hårdare.
Andelen långtidsdömda på våra fängelser har
blivit oerhört mycket större. Antalet fängelsedömda,
som inte har möjligheter till vanliga permissioner, har
också ökat. Givetvis är det viktigt att skydda allmän-
heten och se till att vi inte får nya brottsoffer. Men det
är också oerhört angeläget att insatserna under fängel-
setiden används så att den faktiskt blir en vändpunkt
för den enskilda individen.
Just därför måste kunskaper och metoder som rör
förändringsprocesser inom kriminalvården utvecklas
kontinuerligt. Insatserna skall syfta till att motivera
och förbereda den intagna till ett liv utan missbruk
och kriminalitet. Men då är det mycket viktigt att det
inte blir den tickande bomben ute på våra fängelser,
dvs. människor som hålls inlåsta under väldigt långa
perioder utan möjlighet till en ordentlig rehabilitering
och framför allt utan möjlighet till en återanpassning
till samhället utanför.
Vi i Vänsterpartiet anser att det är lika viktigt att
se till att vi inte får brottsoffer som råkar ännu värre
ut den dag fångarna släpps ut. Staten har ett stort
ansvar för att utveckla människor som hålls inlåsta till
positiva individer i stället för till tickande bomber.
Herr talman! Klientorganisationerna och frivilli-
gorganisationerna med sina unika kunskaper och
erfarenheter måste få spela en stor roll inom kriminal-
vården. Men huvudansvaret vilar dock på kriminal-
vården.
Jag vill lyfta fram situationen för de psykiskt sjuka
inom kriminalvården. I dag byggs anstalter med sär-
skilda avdelningar för att de psykiskt sjuka skall kun-
na få bättre hjälp och bättre möjligheter. Men vi i
Vänsterpartiet anser att psykiskt sjuka och psykiskt
störda människor inte hör hemma på kriminalvårds-
anstalterna utan i stället på de institutioner som har
ansvaret för de psykiskt sjuka. Vi anser att det är en
felaktig utveckling när man bygger upp en parallell
kompetens inom kriminalvården för att ta hand om de
psykiskt sjuka i stället för att använda sig av den
kompetens som finns ute i samhället.
Herr talman! När det gäller kriminalvården finns
det ett område som nästan aldrig situation, nämligen
kvinnornas situation inom kriminalvården. Det disku-
teras olika behandlingsmetoder, möjligheten att välja
olika program och att närhetsprincipen inte längre
skall vara lika viktig. Men närhetsprincipen har aldrig
varit möjlig att tillämpa för kvinnor. Jag tycker trots
allt att det är positivt att så få kvinnor blir dömda till
fängelse. Men de kvinnor som döms till fängelse
hamnar i en mycket speciell situation, där närhets-
principen nästan aldrig kan gälla. Vi vet att väldigt
många av dessa kvinnor också är mammor som får
sina barn omhändertagna. För dem blir förhållandena
mycket speciella. Detta är en fråga som har diskute-
rats alldeles för litet inom kriminalpolitiken men
också inom kriminalvården. Dessa kvinnor behöver
speciella behandlingsprogram och speciella resurser.
Kvinnornas villkor är unika jämfört med männens. Vi
måste se över hur situationen för dessa kvinnor skall
kunna förändras så att det blir ett bra resultat och så
att de barn som blir berörda inte behöver fara mer illa
än vad de redan gör.
Herr talman! Brottsoffren måste givetvis ställas i
centrum, men brottsoffer och brottslingar får inte
ställas emot varandra. Precis lika viktigt som det är att
ta hand om brottslingar och göra allt för att återanpas-
sa dem för att vi inte skall få fler brottsoffer är det att
brottsoffren ställs i centrum och blir omhändertagna
så att de inte får men för livet, vilket många brottsof-
fer tyvärr får. Det har gjorts en hel del på lagstift-
ningsområdet för att lyfta fram brottsoffrens situation.
Just nu pågår en översyn av de totala lagstiftningarna
för att man skall få en heltäckande bild av situationen
och av vad som behöver göras ytterligare.
Som det tidigare har sagts här i talarstolen har
brottsofferjourerna en mycket betydande roll för
brottsoffren. De gör på många orter ett mycket gedi-
get arbete. Men till skillnad från tidigare talare anser
jag att brottsofferjourerna bör vara en statlig angelä-
genhet. Varför skall just brottsoffren vara hänvisade
till ideellt arbete? Varför skall ett brottsoffer vara
beroende av om det finns en eldsjäl på just den ort där
brottsoffret har råkat illa ut. Vi vet att brottsofferjou-
rerna inte har en fullständig täckning i landet. Vi i
Vänsterpartiet anser inte att ett brottsoffer skall behö-
va vara utan hjälp därför att ingen brottsofferjour och
inget ideellt arbete finns. Ansvaret är i grund och
botten socialtjänstens, säger alla. Men vi vet att so-
cialtjänsten inte har de resurser, kunskaper och erfa-
renheter som finns inom brottsofferjourerna. Därför
anser vi att det bör finnas ett statligt anslag för att
kunna säkerställa att det finns brottsofferjourer i hela
landet och att ett brottsoffer alltid skall kunna få den
hjälp som behövs.
Därför yrkar jag bifall till reservation 28.

Anf. 114 KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Av det totala besparingskravet på
hela rättsväsendet för budgetåret 1997, har regeringen
bedömt att 287 miljoner kronor kan läggas på krimi-
nalvården. Det är mycket pengar. Skälet är de för-
ändringar som sker i kriminalvårdens verksamhet, i
beläggningsutvecklingen och i anslagssparandet.
Regeringen redovisar att Kriminalvårdsstyrelsen räk-
nar med att successivt kunna avveckla ca 600 platser
under 1997 till följd av den lägre beläggningsnivån
och den planerade utvidgningen av försöksverksamhe-
ten med elektronisk övervakning.
Kriminalvårdsstyrelsen har vidare bedömt att ut-
rymme finns för att minska anslaget till kriminalvår-
den även 1998, preliminärt med 136 miljoner kronor.
När det gäller frivården har ingen analys beträffande
det utökade ansvaret för den elektroniska övervak-
ningen, samhällstjänsten och den utvidgade program-
verksamheten gjorts. Skall intentionerna och målen
för den nya inriktningen uppfyllas, behövs ökade
resurser för frivården. En resursbrist skulle kunna
äventyra hela försöksverksamheten.
Herr talman! I reservation 22 mom. 34 begär vi att
regeringen senast i samband med vårpropositionen
skall lägga fram en redovisning till riksdagen om
vilka resursbehov frivården har i nu aktuellt hänseen-
de. Samtidigt bör regeringen redovisa hur resurserna
inom kriminalvården fördelas på de olika verksam-
hetsgrenarna under budgetåret 1997.
Miljöpartiet är positivt inställt till den program-
verksamhet för kriminalvården som är i gång. Riksda-
gens revisorers utvärdering och analys är enligt vår
bedömning helt riktig. Likadant är det med Straffsys-
temkommitténs intentioner, det sammanfaller. Vi skall
i stället för att döma till anstaltsvistelse försöka ha
resurser inom frivården för att hand om dessa perso-
ner. Det gör att de blir mer aktiverade och får lättare
att anpassa sig till samhället. Det kan aldrig vara
positivt att vistas på anstalt tillsammans med andra
dömda - även om vi nu ser att det blev en mycket
bättre inriktning när närhetsprincipen försvann. Nu
kan man verkligen genomföra motivationsprogram
och åtgärdsprogram.
Kriminalvårdsstyrelsen föreslår också en samver-
kan mellan de tre verksamhetsområdena häkte, anstalt
och frivård - och i förlängningen även med andra
myndigheter. Det tror också Miljöpartiet ger fördelar,
inte minst när det gäller frigivningsförberedelserna.
I reservation 26 mom. 39, det gäller brottsoffer-
fond, anser vi att en återgång till den ursprungliga
finansieringen av Brottsofferfonden bör ske. Den del
av dagersättningen till de intagna som sänks skall
fortsatt gå till fonden. Bidragen skall användas till
brottsofferinriktad verksamhet. Information till de
intagna att så sker skall klart tydligt ges. Det är peda-
gogiskt viktigt. Med dessa medel kan det ekonomiska
stödet till kvinno- och brottsofferjourer utvidgas. Då
behöver man inte, Ingbritt Irhammar, ge utökat statligt
stöd. Det är ju bättre att dessa fonder ser till att det
finns tillräckligt med pengar. Pengarna kan användas
till resurser för utbildning och till assistenter som kan
samarbeta med organisationer och myndigheter för att
stärka brottsoffrens ställning. Brottsofferjourerna gör
ett mycket värdefullt och bra arbete.
Vi har också en reservation som gäller Brottsföre-
byggande rådets inriktning. Flera partier ställt sig
bakom denna. Det gäller reservation 24 mom. 37.
Ingbritt Irhammar har redogjort för detta, så jag be-
höver inte göra det här.
Jag vill litet grand kommentera Moderaternas in-
ställning till ungdomsbrottslighet. Man föreslår, som
jag förstår det, att det skall inrättas särskilda ung-
domsfängelser, ungdomsanstalter. Jag och Miljöpar-
tiet tror inte att det är ett bra sätt att komma till rätta
med problemet. Att samla ihop ungdomar med stora
problem är väl inte det bästa. Däremot håller jag med
om att något måste göras, i dag är det inte helt bra.
Det finns dock utmärkta paragraf 12-hem där inrikt-
ningen är väldigt bra och där jag tror att man lyckats i
många fall.
Det som är felet i dag är att domstolen inte alls har
inflytande över ungdomarna när de har kommit till
domstol. De övergår i socialvårdens händer. Miljö-
partiet tycker att domstolarna skall få mer inflytande
över hur omhändertagandena skall gå till.
Påverkansprogrammen inom frivården har börjat.
Vi har gjort studiebesök och funnit att denna inrikt-
ning är mycket positiv, men det kostar ju pengar. Det
här sparbetingen på kriminalvården oroar Miljöpartiet
mycket, t.ex. ser man att inte frivården tillskjuts be-
lopp. Deras verksamhet, som kommer att utökas,
kommer naturligtvis att kräva mycket mer resurser.
Jag nöjer mig med dessa ord på det här området.

Anf. 115 INGBRITT IRHAMMAR (c) re-
plik:
Herr talman! Jag vill säga till Kia Andreasson att
det är klart att om man till Brottsofferfonden förde
över delar av de medel som man drar ned på fångarna
med, då skulle medlen öka. Däremot är de farligt att
hänga upp finansieringen för stöd till brottsoffer över
huvud taget på fångarnas ersättningar. Det kan aldrig
täcka kostnaderna totalt sett. Det skulle kunna vara ett
bidrag, den linjen har vi varit inne på tidigare. Vi har
inte fortsatt driva denna linje, men jag är inte främ-
mande för att återföra dessa medel.

Anf. 116 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Jag uppfattar att Ingbritt Irhammar är
positiv också till det förslaget. Jag har inte haft tid att
kontrollera hur stor mellanskillnaden skulle vara och
om detta räcker, men vad jag förstår har dessa fonder
ett sådant belopp att det skulle räcka. Jag har inte fått
några andra signaler, men jag är inte tvärsäker. Det
behöver kollas. Jag tycker i alla fall att vi skall arbeta
för att återföra det här som det ursprungligen var.

Anf. 117 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Herr talman! Jag noterar att Kia Andreasson i dag
i kammaren också ställer sig bakom vad vi moderater
tycker, alltså att de här med överlämnande till vård
inom socialtjänsten inte är bra. Domstolen vet inte
vad som kommer att hända med den unge. Jag noterar
att Kia Andreasson precis som jag tycker att det är
domstolen som bör tala om vad som skall ske med
den unge även om det så att säga är socialtjänsten som
tar hand om vederbörande.
Jag tror att Kia Andreasson har missuppfattat litet
grand när det gäller de speciella kriminalvårdshem vi
har pratat om. Vi vill inte att de unga skall hamna i
vanliga fängelser och blandas med de kriminella per-
soner som finns där. I vissa lägen är det så, i alla fall
så länge vi inte har familjegruppskonferenser, något
som jag hoppas att Kia Andreasson är beredd att
verka för, att man vill sätta ungdomarna i en miljö där
de inte konfronteras med allvarliga brottslingar.
I vår motion föreslår vi att man skall ta hänsyn till
de erfarenheter som i dag finns från paragraf 12-
hemmen. De här "ungdomsfängelserna", som Kia
Andreasson kallar dem, skall ha en ganska hög perso-
naltäthet. Det skall vara erfaren personal som kan ge
ungdomarna det de behöver. Det här är alltså någon-
ting som vi vill inrätta för att förbättra för de unga, så
att vi skall slippa sätta dem i vanliga fängelser.

Anf. 118 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Vi kanske inte har precis samma in-
riktning, men det jag sade i talarstolen står jag för. Vi
har skrivit en motion med just den inriktningen att
domstolen skall få inflytande över domen.
Det kanske inte är nödvändigt att bara ha para-
graf 12-hem. Man kan också placera den unge på
andra sätt för att uppnå ett positivt resultat.

Anf. 119 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Herr talman! Det gör man naturligtvis också, och
jag tror precis som Kia Andreasson att alla inte är
lämpliga för att hamna på kriminalvårdshemmen. Men
hur bra vi än jobbar så kommer vi, i alla fall på kort
sikt, att få unga människor som begår så grova brott
att de i dagsläget skulle hamna i fängelse. Det finns
inga andra alternativ. För dessa unga människor tror
vi, Kia Andreasson, att de här nya kriminalvårds-
hemmen skulle vara bättre än dagens fängelser.

Anf. 120 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Herr talman! Kriminalvården får bära nästan hela
regeringens sparbeting för 1997, nämligen
287 miljoner kronor. Genom elektronisk övervakning
kommer säkert antalet fängelseplatser att minska.
Därigenom skapas möjligheter till besparingar. Detta
är bra, men dessa ökade resurser skall komma den
öppna kriminalvården till del. Det är en allmän krimi-
nalpolitisk uppfattning att ökade insatser inom frivår-
den ger bättre resultat än frihetsberövande påföljder,
men detta kräver aktiva insatser.
Som förhållandena är i dag kan man säga att
skyddstillsyn och villkorlig frigivning innefattar icke
frihetsberövande påföljder utan egentligt innehåll.
Härtill kommer att den elektroniska övervakningen
kräver betydande resurser. En satsning på en human
kriminalvård är resurskrävande. Någon analys av
vilka resurser som frivården behöver föreligger över
huvud taget inte. Därför yrkar vi bifall till reserva-
tion 22.
Det här är väl i sammanfattning vad Kia Andreas-
son sade. Jag tycker att det finns en rätt hygglig sam-
syn i de här frågorna. Det vore oerhört bra om man på
något vis kunde utveckla kreativa tankar kring krimi-
nalvården, ett område som det varit väldigt svårt att
utveckla någonting positivt ur. Kriminalvård är något
som är jättesvårt. Kriminologiskt kan man ju egentli-
gen inte visa vad som skall göras för att få bättre
resultat.
Jag vill i det här sammanhanget utfärda en reser-
verad inställning till det här med elektronisk över-
vakning. Alla verkar vara väldigt förtjusta i den. Jag
tror att också merparten hos Kristdemokraterna är för
sådan övervakning, men inte jag. Det är en otäck
utveckling. Det finns något kusligt över detta. Jag är
inte så säker på att det blir rättslikhet, alltså en enhet-
lig tillämpning av reglerna. Jag tycker att det här bär
in i ett egendomligt samhälle.
Är det verkligen på det sättet att man av allmän-
preventiva skäl måste ha en frihetsberövande påföljd,
är det fängelse som gäller. Men det skall utnyttjas så
litet som det över huvud taget är möjligt. Därutöver
skall man ha kriminalvård i frihet, med intensiva
åtgärder av olika slag - dock inte elektroniskt. Dess-
utom handlar det om en försöksverksamhet. Det här är
ju fortfarande inte permanentat. Därför finns det an-
ledning att tro att det finns resurser för att ta hand om
detta.
Små randanteckningar kan göras. Vi lever återigen
i den byråkratiska världen. Men vi är också ute på
besök. Nu senast var några från utskottet på besök på
Hall och Asptuna. Bägge ställena var överbelagda.
Asptuna hade dessutom två personer i varje cell. När
jag senast besökte en anstalt i Malmö var det likadant.
Det är märkligt att det är 80-85 % beläggning enligt
papperena, men när man kommer ut på fältet stämmer
det aldrig. Tidaholm vill vi inte ha. Alice Åström var
inne på detta. Det här med att låsa in människor är en
farlig materia och mycket knepigt.
Om vi å andra sidan måste ha det här - vilket till
en del är nödvändigt - måste vi också ha ordentliga
anstalter och resurser så att de här människorna kan
hanteras på ett anständigt sätt, för annars slutar detta
med ett elände.
Vidare vill jag, för att låtsas att vi ändå har en
form av debatt, göra följande kommentarer. Jeppe
Johnsson talade om sin gruppkonferens. Några av oss
tog ju del av resan till Nya Zeeland. Det är oerhört
spännande att det gick att göra något på den sidan. De
som håller på med straffrätt och brott vet att det är
ungdomen som man måste satsa på - ja, t.o.m. späd-
barnen, familjen etc. Men om man nått så långt som
till tonåren går det att göra en hel del åt tonårsbrotts-
ligheten. Där skall man kraftsamla på ett positivt och
konstruktivt sätt.
Anledningen till att man har reagerat mot att
överlämna till socialtjänsten är att det inte händer
någonting. Jag tror inte att det i övrigt är något nega-
tivt med socialtjänsten eller med dem som jobbar där.
Men varken domstolarna eller den tilltalade upplever
att något händer. Det är liksom klon här. Man måste
alltså sätta in en form av resurs. Om det då skall vara
fråga om ett hem, en anstalt e.d. får vi väl diskutera.
Något borde i varje fall göras. Det här diskuterades
även redan 1967, då jag satt ting, och ännu har ingen-
ting hänt. Detta är märkligt. Alla vet vi ju att det är
där som den allvarliga brottsligheten har sin grogrund.

Anf. 121 BIRTHE SÖRESTEDT (s):
Herr talman! Det finns många områden att de-
battera. Men det som handlar om ungdomar och ung-
domsbrottslighet ingår inte i dagens betänkande, så
det får vi återkomma till.
Jag vill börja med att kommentera det föränd-
ringsarbete inom kriminalvården som pågått under de
senaste åren. Besparingar har ställt krav på effektivi-
sering och rationalisering, något som har genomförts
bl.a. genom ett förändrat arbetssätt, framför allt för
anstalts- och häktesorganisationen.
En förändrad kriminalpolitik med uppgift att ut-
veckla alternativ till fängelse har påverkat kriminal-
vårdens uppgifter, men också möjliggjort besparingar.
Ett mindre antal fängelsedomar under senare år har
även påverkat behovet av anstaltsplatser. Det har
inneburit att planer på tillbyggnad av paviljonger och
anstaltsavdelningar inte fullföljts. Kriminalvårdens
stora anslagssparande tyder också på att det går att
minska anslaget för kommande år.
Med dagens knappa resurser skulle det inte ha
varit försvarbart om kriminalvården inte hade fått ta
sin del av besparingarna.
Medelbeläggningen vid anstalterna har under
åren 1994-1995 varit 4 350 intagna. Under de första
sex månaderna innevarande år har beläggningen
minskat ytterligare. Även beläggningen vid landets
häkten har minskat. Antalet fängelsedomar har mins-
kat, men utvecklingen är osäker. Bedömningen görs
att det kommer att vara ungefär samma nivå som
under 1995. Genom ett effektivare placeringssystem,
så att platserna bättre utnyttjas, blir det möjligt att
differentiera de intagna med hänsyn till säkerhet,
behandling och utbildningsbehov.
De alternativa straffen har möjliggjort nedlägg-
ning av anstaltsplatser. Som riksdagen tidigare beslu-
tat skall intensivövervakningen utvidgas. Det är inte
så som Jeppe Johnsson tidigare sade, nämligen att det
handlat om besparingsskäl. I stället fanns det anled-
ning att inför beredningen av Straffsystemkommitténs
förslag utvidga den elektroniska övervakningen. Det
kommer att ske i hela landet och utvidga straffet från
högst två till tre månader. Detta kommer att innebära
att ca 400 anstaltsplatser inte behövs.
Den lokala kriminalvårdsorganisationen är också
föremål för överväganden; detta för att man skall
kunna utnyttja resurserna effektivare genom samord-
ning och planering av alternativ till fängelsestraff
samt genom att utveckla och bedriva motivations- och
påverkansprogram. Vidare gäller det arbetet med
frigivningsförberedelserna.
Jag vill med det jag tidigare har nämnt om behovet
av anstalts- och häktesplatser, och med utskottets
tidigare ställningstagande anföra att utskottet inte
heller nu sätter ett projekt före ett annat. Det gäller
också utbyggnaden av häktet i Helsingborg. Det bör
uppmärksammas att det inte finns någon brist på plat-
ser på nära håll i regionen.
Det betonas särskilt i budgetpropositionen att ut-
vecklingen av innehållet i verksamheten på häkten
och anstalter och inom frivården skall fortsätta. Det
har skett ett fortlöpande arbete alltsedan kriminal-
vårdsreformen i början av 1970-talet.
Även om Jeppe Johnsson inte ser tillbaka nämn-
värt i sitt inlägg har arbetet intensifierats sedan mitten
av 1980-talet. Utskottet har alltsedan dess betonat
vikten av detta arbete och påtalat behoven av utbygg-
nad, bl.a. av behandling för dem som dömts för miss-
handel och sexuella övergrepp. Kriminalvården har
bl.a. utvecklat olika behandlings- och påverkanspro-
gram när det gäller droger. Utbildningsinsatserna har
också utökats.
Utskottet instämmer i att satsningen på att utveck-
la innehållet måste fortsätta. För att säkerställa hög
kvalitet i detta arbete måste metoder för utvärdering
och uppföljning tas fram. Utbildning, behandling,
sysselsättning och påverkansprogram bör kombineras
med andra insatser för att man skall underlätta den
dömdes anpassning i samhället.
I den moderata motionen framkom inget nytt i sak,
men Moderaterna har i ett särskilt yttrande valt att
göra ett påhopp, inte bara på den socialdemokratiska
regeringen utan också på övriga partier i utskottet som
under årens lopp påtalat och lyft fram vikten av inne-
hållet i verkställigheten. Dessutom måste det kännas
oerhört hårt för kriminalvården och dess personal som
ständigt utvecklar metoder och finner nya vägar för
att förbättra verkställigheten när det, som i yttrandet,
påstås att planerna att utveckla innehållet inte realise-
ras.
Frivårdens arbete har ökat och förändrats genom
de nya alternativen. I kriminalvårdens anslagsfram-
ställan för 1997 görs en bedömning av behovet av de
resurser som behövs för intensivövervakningen, och
det anges klart vilka resurser som krävs. Dessutom
har kriminalvården, som har ansvaret för verksamhe-
ten, uppgett att frivården tilldelas ökade resurser för
att försöksverksamheten skall kunna fungera med god
kvalitet och att det kommer att ske genom en omför-
delning från anstaltsorganisationen.
I Miljöpartiets motion krävs en utredning av re-
sursbehovet med anledning av den utvidgade verk-
samheten. Förutom vad kriminalvården angett har
BRÅ fått i uppdrag att utvärdera det tvååriga försöket,
och detta redovisas i februari 1997.
Jag vill anföra att det är belyst och att utskottet
naturligtvis också understryker vikten av att denna
verksamhet bedrivs på ett sådant sätt att de nya på-
följderna kan få en ökad användning. Utskottet menar
också att regeringen i lämpligt sammanhang, företrä-
desvis i samband med den ekonomiska vårpropositio-
nen, redovisar utvecklingen på området.
Herr talman! Jag vill nu övergå till brottsofferfrå-
gorna. Det fanns både brottsoffer och insatser för
brottsoffer innan Brottsofferfonden tillkom 1994. Nu
kan fonden ge bidrag till stöd för ideella organisatio-
ner som verkar på brottsofferområdet och till privat
och offentlig verksamhet som gäller brottsoffer. Vida-
re kan man erhålla bidrag för forskning, utbildning
och information som gäller brottsofferfrågor.
Vid uppbyggnaden av fonden tillfördes den en del
av de medel som frigjordes genom att de intagnas
ersättning reducerades med 20 %, och den övriga
delen av de intagnas medel skulle användas för andra
åtgärder till stöd för brottsoffer.
Fonden finansieras genom en avgift för dem som
blivit dömda för ett brott där fängelse ingår i straff-
skalan. En avgift tas ut även av dem som genomgår
intensivövervakning. Fonden beräknas erhålla 11
miljoner kronor under 1996, och genom att utöka
försöksverksamheten till hela landet fr.o.m. nyår
kommer ytterligare avgifter att tillföras fonden.
Som jag tidigare nämnde var det bara en avsikt att
använda dessa medel från de intagna till Brottsoffer-
fondens uppbyggnad. Därför anser utskottet inte att
det behövs något särskilt uttalande.
Under senare år har kvinno- och brottsofferjourer
byggts upp runt om i landet, och jag vill inledningsvis
säga att de gör ett ovärderligt arbete inom brottsof-
ferområdet. Arbetet bygger på stor idealitet och med-
mänsklighet och är ett komplement till myndigheter
som har ett ansvar för att ge brottsoffer hjälp och
stöd. Ofta sker ett gott samarbete med myndigheter på
det lokala planet. Riksorganisationerna har en sam-
lande och övergripande roll och initierar utbildning,
rådgivning och stöd till lokalföreningarna.
Projektbidrag har lämnats både till BOJ centralt
och till enskilda brotts- och kvinnojourer. Även andra
ideella organisationer har fått bidrag till forskning och
information. Kvinnojourerna och deras centralorgani-
sation får också medel över socialbudgeten. Därtill
kommer de kommunala bidragen.
Vi förutsätter att jourerna även fortsättningsvis
skall kunna erhålla bidrag från Brottsofferfonden.
Jag vill kommentera en motion som Vänsterpartiet
har skrivit. Övriga partier har ställt frågor angående
vårt ställningstagande. I motionen anförs att enskilda
jourer skall få statligt anslag med eget budgetansvar.
Det innebär i så fall att man helt går ifrån det syfte
som man har haft med brottsofferjourer. Då skulle
verksamheten få en myndighetsstatus och helt förlora
det engagemang som gör den till det behövliga kom-
plement som den utgör till polis, åklagare och social-
tjänst. Därför motsätter vi oss helt Vänsterpartiets
förslag och har inga tankar på ett förstatligande.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på reservationerna 21, 22, 26,
27 och 28.

Anf. 122 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Herr talman! En viktig del i uppfostran av våra
barn är att de lär sig ta ansvar för sina handlingar. Det
är också mycket viktigt att man hindrar unga männi-
skor från att skaffa sig en kriminell identitet.
I mitt inledningsanförande nämnde jag familje-
gruppskonferenser. Det är en form av medling som
har prövats framgångsrikt på Nya Zeeland. Birthe
Sörestedt känner väl till den nyazeeländska modellen
med familjegruppskonferenser, inte minst efter utskot-
tets besök där i höstas. Vid denna resa studerade vi
bl.a. familjegruppskonferenser. Min fråga blir: Anser
Birthe Sörestedt att familjegruppskonferenser är något
positivt som vi bör pröva i Sverige? I så fall, är Birthe
Sörestedt beredd att aktivt jobba för detta?

Anf. 123 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Precis som Jeppe Johnsson fick jag
ett mycket gott intryck av familjegruppskonferenser
på Nya Zeeland. Nu är inte denna fråga beredd eller
behandlad i detta betänkande. Jag förmodar därför att
vi kommer tillbaka till den när vi har ett ordentligt
underlag och när vi har haft en ordentlig beredning.
Vi kommer då att ha en diskussion i kammaren om
detta och ta ställning i sakfrågan.

Anf. 124 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Herr talman! Jag ser fram emot den diskussionen.
Frågan är visserligen inte beredd, men det här är ju en
kriminalpolitisk debatt, och då tycker jag att det är
ganska lämpligt att vi diskuterar vad vi vill, vart vi
vill komma med vår politik. Det här är ett oerhört
viktigt område, och min fråga var egentligen om Birt-
he Sörestedt är beredd att jobba i den här riktningen.

Anf. 125 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Om vi nu skall fortsätta att diskutera
frågan om familjegruppskonferenser, som vi egentli-
gen skall återkomma till, vill jag bara säga att det
pågår olika försöksverksamheter runt om i landet.
Dels pågår sådan verksamhet genom Kommunför-
bundet i tio kommuner, och denna skall pågå några år
framöver, dels pågår en verksamhet under åklagarna.
Frågan om ungdomsbrottslingar, unga lagöverträdare,
är också under utredning och beredning i regerings-
kansliet, och regeringen skall senare återkomma med
förslag i den frågan. Jag vill därför vänta med att ta
ställning i dessa frågor tills vi har ett samlat underlag.
Då kan vi väl återkomma till den här diskussionen,
Jeppe Johnsson.

Anf. 126 INGBRITT IRHAMMAR (c) re-
plik:
Herr talman! Det var skönt att Birthe Sörestedt
klargjorde Socialdemokraternas inställning till jourer-
nas verksamhet i framtiden, att jourerna skall vara
fristående och ideella och inte styrda av stat och
kommun.
Något som oroar mig litet är att inte Birthe Söres-
tedt är mer öppen för framtida behov av ett ökat stöd
till jourerna. Birthe Sörestedt sade att hon förutsätter
att kommunerna kommer att ge ekonomiskt stöd till
jourerna. Tyvärr ser det inte ut så ute i verkligheten
just nu.
Jag har i dag på förmiddagen talat med Per Svens-
son på Brottsofferjourernas riksorganisation, och han
har informerat mig om att kommunerna runt om i
landet nu skär ner på bidragen till brottsofferjourerna
och kvinnojourerna och att det ser mycket dystert och
mörkt ut. Det skulle påverka jourernas verksamhet
mycket negativt om bidrag inte tillförs ens i den ut-
sträckning som har varit under det förra budgetåret.
För exempelvis Ystad brottsofferjour blir det fråga
om ordentliga nedskärningar, om det över huvud taget
blir några bidrag från kommunen. Detta ligger ju nära
Birthe Sörestedts ansvarsområde. Jag vill vädja till
Socialdemokraterna om att vara litet mer öppna till ett
ökat bistånd från staten.

Anf. 127 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Ingbritt Irhammar och jag är helt
överens om vikten av att jourerna, både kvinno- och
brottsofferjourerna, fungerar väl. Man kan från
Brottsofferfonden söka bidrag dels till de centrala
verksamheterna, dels till lokala verksamheter. För att
verksamheterna skall fungera runt om i landet krävs
nog att också kommunerna bidrar med sin del till de
olika brottsofferjourerna. I den mån vi kan får vi på
olika håll försöka påverka kommunerna att framöver
ge sitt stöd.

Anf. 128 INGBRITT IRHAMMAR (c) re-
plik:
Herr talman! Jag tror att vi alla får hjälpas åt med
påtryckningar på kommunerna på det här området.
Det statliga stödet skall ju också ses som ett komple-
ment till kommunernas bidrag, och jag menar därför
att det statliga stödet måste öka.
Domstolsväsendet, kronofogdemyndigheterna, övrigt

Anf. 129 ANDERS G HÖGMARK (m):
Herr talman! I närvaro av en del - de flesta - ut-
skottskamrater men i frånvaro av regeringen fortsätter
debatten. Jag tycker faktiskt att det finns anledning att
fundera över om det kan vara rimligt att hela Justitie-
departementet tycker att det är så ointressant att bevis-
ta den här debatten. Det är en viss oartighet gentemot
riksdagen, men det finns väl möjligheter för talmän-
nen att på annat sätt uppmärksamma regeringen på
detta.
Den debatt som vi i dag har fört om rättsväsendet
visar tydligt på behovet av en helhetssyn på hela
rättskedjan, dvs. polis, åklagare, domstol och krimi-
nalvård. Det tillhör riksdagens privilegier, dess skyl-
digheter, att anlägga det här helhetsperspektivet, att se
sambanden mellan de olika länkarna. Och kedjan är
ju, herr talman, som bekant inte starkare än den sva-
gaste länken.
Det besparingsarbete som nu sker inom statsför-
valtningen kräver extra mycket av en helhetssyn. Som
bekant har vi moderater motsatt oss regeringens och
Centerpartiets neddragningar inom rättsväsendet
under den här treårsperioden. Vi anser att det är en
felaktig metod att angripa rättsväsendet med ned-
dragningar, besparingar, då läget är som det är.
Vår uppfattning att några besparingar inte bör ge-
nomföras på det här området innebär inte att vi är
tveksamma eller negativa till ett förändringsarbete
eller rationaliseringsarbete. Tvärtom. Med effektivi-
seringar, med rationaliseringar och en rimlig ekono-
misk ram kan effekten bli dubbelt verksam.
Domstolarna är en del, en viktig del, av rättsked-
jan. Domstolarna har som vi moderater ser det en
central roll i rättsstaten. Domstolarna ger medborgar-
na en rättssäkerhetsgaranti, och de är också ett värn
mot en alltför stark statsmakt. Vi moderater försöker
och vill utveckla och renodla domstolarnas rättsskip-
ningsroll. Vi vill betona den första instansens betydel-
se och renodla den andra instansens roll som en
överprövande och inte efterprövande, omprövande
instans. Vi vill därmed ge den högsta instansen sin
särprägel som rättsskapande och prejudikatsbildare.
Vi är också medvetna om att nya krav framöver
kommer att ställas på domstolarna och verksamheten
där genom en ökad internationalisering, mer kompli-
cerade mål, genom att nya rättssystem införs och
givetvis också genom näringslivets allt större behov
av tvistelösning av kvalificerat slag.
Domstolskommittén överväger nu det framtida
domstolsväsendet. Direktiven är omfattande och
rymmer både principiella och viktiga frågor om möj-
ligheten att t.ex. närma förvaltningsdomstolarna till de
allmänna domstolarna för att på sikt låta dem smälta
samman. Det är en intressant frågeställning, tycker vi
moderater, som förtjänar ingående överväganden och
som kan få intressanta konsekvenser för möjligheten
att bevara och utveckla tingsrätternas mångfald och
styrka som första instans.
Direktiven rymmer också en smula politisk dy-
namit, om uttrycket tillåts, ty i direktiven för man
resonemang som för tanken till en veritabel våg av
nedläggningar av våra tingsrätter. Att detta skulle
gälla hälften av de 96 tingsrätterna är en uppgift som
cirkulerar i debatten och som på något sätt kommer
från utredningens sekretariat.
I direktiven finns också ett besparingskrav om 200
miljoner kronor, som uppenbarligen regeringen och
Centerpartiet står bakom, men där förs också ett reso-
nemang om svårigheten för de mindre domstolarna att
i framtiden klara kvalitetskraven - berättigade kvali-
tetskrav. I klartext uttrycks i direktiven en misstro mot
kvaliteten hos de mindre tingsrätterna, och jag känner
viss undran inför det synsättet.
Herr talman! Vi moderater säger bestämt nej till
denna kraftfulla neddragning. Vi anser - och det har
vi sagt tidigare - att ett väl förgrenat nät av tingsrätter
är grunden i vårt rättssamhälle. Vi markerar den första
instansens stora och betydelsefulla roll.
Runt om i landet känner man både undran och oro
inför de här hoten om nedläggning. Från mitt eget
hemlän kan jag ta tingsrätten i Ljungby som ett exem-
pel. Personalen där, domare, kanslipersonal och
tingsnotarier under utbildning, känner undran inför att
man inte skulle hålla en tillräckligt hög kvalitet på sitt
arbete. Människorna i Ljungby undrar vad för slags
signaler det är man sänder ut, i en tid då våld, brotts-
lighet, fiffel och bedrägeri grasserar och är stående
rubriker i massmedierna. Då undrar man: Är det rätt
signaler? Vad är det för typ av signaler som statsmak-
terna då sänder ut om nedläggningar, indragningar av
den första, viktiga instansen i vårt domstolsväsende?
Förklara litet grand, Göran Magnusson! Göran
Magnusson har ju förmånen att sitta i Dom-
stolskommittén. Förklara för de människor och den
personal som är berörda vad finessen är i signalerna
och hur man skall tolka dessa signaler!
Herr talman! Det finns många saker att göra inom
det nuvarande domstolsväsendet för att öka effektivi-
teten. Bl.a. har vi moderater tagit upp behovet av
förändringar i lagstiftningen, bl.a. genom införande av
vidgad tredskodom när det gäller brottmål. Vi vill
också ha större befogenheter för polisen att hämta
personer som vägrar att inställa sig till domstolsför-
handlingarna. Inställda huvudförhandlingar kostar
vårt rättsväsende 60-70 miljoner kronor varje år. När
vi ser de siffror som RRV redovisar, tror vi att vi
genom en kraftfull insats på dessa områden påtagligt
skulle kunna reducera de inställda huvudförhandling-
arna och spara ca 50 miljoner kronor.
Vi tycker också att det finns anledning att syste-
matiskt gå igenom andra åtgärder av mer administra-
tiv art som man kan göra inom domstolarna. Vi tror
att man på det sättet kan frigöra resurser för att dom-
stolarnas inre effektivitet skall öka. Inställda huvud-
förhandlingar är ju ett effektivt sätt att sabotera en del
i rättskedjan.
Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till tre
moderata reservationer som tidigare har yrkats bifall
till, nämligen 3, 18 och 26.

Anf. 130 SIVERT CARLSSON (c):
Herr talman! Centern anser att det är otillfredsstäl-
lande att statliga ämbetsverk och organisationer sek-
torsvis bestämmer sin regionala organisation utan
möjligheter till övergripande politisk prövning. Det
gäller även de förändringar av kronofogdeorganisa-
tionen som nu skall genomföras.
Herr talman! Jag menar att det i vårt land alltför
länge har funnits en överdriven tilltro till centralise-
ring och likriktning. Sverige har indelats i myndig-
hetssektorer snarare än i regioner. Vi står nu inför ett
vägval. Skall samhällets organisation vara vertikal
eller horisontell, dvs. skall vi ha starkare sektorer med
avgränsade ansvarsområden eller skall organisationen
kännetecknas av samverkan, samordning och möjlig-
heter att ta hänsyn till att förutsättningarna ser olika ut
runt om i landet? Ytterst är detta en demokratifråga.
Med en stark sektorisering riskeras legitimiteten i
verksamheten. Människor upplever ett ökat främling-
skap inför myndigheternas verksamheter. Centerpar-
tiet anser att denna sektorisering måste brytas på alla
nivåer så att samverkan och samordning underlättas
samtidigt som det politiska inflytandet och ansvarsta-
gandet ökar.
Centern har i den regionalpolitiska motionen Re-
gional utveckling - Hela Sverige skall leva föreslagit
ett moratorium för bildandet av sektorsvisa storregio-
ner i den statliga sektorn i avvaktan på bl.a. pågående
utredningsarbete där utredarna bl.a. har i uppdrag att
"belysa hur olika organisatoriska lösningar och geo-
grafiska indelningar som valts, påverkat samord-
ningsmöjligheterna".
I avvaktan på att detta kommittéarbete slutförts
och lett fram till ett ställningstagande och i avvaktan
på att försöksverksamheten med regionfullmäktige
utvärderats, menar vi att inga förändringar i den regi-
onala organisationen i statlig verksamhet bör ske. Ett
principiellt moratorium för bildandet av sektorsvisa
storregioner i den statliga sektorn hade varit en bra
lösning till dess en helhetsbild hade skapats av kon-
sekvenserna av omorganisationerna, bl.a. inom krono-
fogdeverksamheten.
Det är en uppfattning som, efter vad jag förstår,
delas av flera motionärer och delvis även av utskottet
när man skriver: "Det nu anförda talar i viss mån för
att man, som förordas i flera motioner, väntar med en
regionindelning av kronofogdemyndigheterna för att
åstadkomma en bättre sådan samordning."
När det gäller domstolsväsendet menar vi att en av
de fundamentala hörnstenarna i ett fungerande rätts-
system är allmänhetens förtroende för polis, åklagare
och domstolar. Lokal förankring och närhet mellan
medborgare och de rättsvårdande myndigheterna är
oerhört viktiga för att detta förtroende skall kunna
skapas och vidmakthållas. Därför krävs ett decentrali-
serat rättsväsende. Polisens arbete med att utveckla
närpolisverksamheten är ett bra exempel på en de-
centraliserad arbetsform som skapar närhet och för-
troende mellan de enskilda medborgarna och polisen.
Vi centerpartister har ofta i riksdagen poängterat
vikten av rättsväsendets lokala förankring och regio-
nalpolitiska betydelse. Jag ser därför med oro på den
utveckling som pågår beträffande rättsväsendets or-
ganisation.
För närvarande arbetar bl.a. en domstolsutredning
som uppges delvis bli färdig till våren. I direktiven till
utredningen sägs det att utgångspunkten för omorga-
nisationen av domstolsväsendet kan vara att det bör
finnas en tingsrätt i varje residensstad eller större stad.
Vidare skall utredningen enligt direktiven utgå från att
domstolarnas sidofunktioner på sikt skall avskaffas.
Resultatet av en sådan minskning av antalet domstolar
kan bli att i princip hälften av dagens tingsrätter läggs
ned. Detta innebär i sådana fall att centraliseringen av
rättsväsendet kommer att fortsätta, vilket är mycket
olyckligt ur ett rättssäkerhetsperspektiv men också ur
ett effektivitets-, förtroende- och regionalperspektiv.
Sidofunktionerna medverkar till att göra de mind-
re tingsrätterna kostnadseffektiva. Hittills har det inte
heller kunnat påvisas att det är samhällsekonomiskt
försvarbart att lägga ned ett stort antal tingsrätter.
Därför slår Centerpartiet vakt om bevarandet av de
små tingsrätterna. Utskottet skriver: "Riksdagen bör
inte nu göra några uttalande i här aktuella frågor."
Detta hindrar dock inte bl.a. Moderaterna - och
det förvånar mig särskilt - att redan nu deklarera att
det visst "kan vara motiverat att lägga ned mindre
tingsrätter".
Den grundläggande principen för rättsväsendets
organisation måste vara att verksamheten skall klara
av att lösa de komplexa problem den står inför.
Domstolsväsendet måste t.ex. organiseras så att det
kan uppfylla högt ställda krav på kvalitet, rättsskip-
ning och kompetens hos domstolspersonalen.
När det gäller kompetensen måste samtliga under-
rätter var så kvalificerade att de klarar av de mål de
ställs inför. Vid mycket ovanliga och komplicerade
mål är det rimligt att specialutbildade domare kan
inkallas. Tyngdpunkten i rättsskipningen bör ligga i
första instans. Överprövning, inte omprövning, bör
som huvudprincip vara den andra instansens uppgift. I
och med Sveriges medlemskap i EU tillförs domsto-
larna en ny rättslig materia som samtliga domstolar
måste vara kompetenta att arbeta med.
Inte heller vid organisationsförändringar av rätts-
väsendet kan enbart ekonomiska konsekvenser för
den enskilda verksamhetsgrenen beaktas. Övriga
statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter
måste också tas med i underlaget för beslut om even-
tuella omorganisationer.
Riksdagens revisorer har bl.a. granskat vilka sam-
hällsekonomiska konsekvenser nedläggningen av
häktet i Östersund har fått. I rapporten konstaterar
revisorerna att det underlag som låg till grund för
regeringens beslut att lägga ned häktet var ofullstän-
digt och missvisande. De kompletterande beräkningar
som revisorerna har gjort visar att beslutet har lett till
betydande tillkommande kostnader som inte redovi-
sades i det beslutsunderlag som regeringen hade att ta
ställning till. Revisorerna utesluter inte att nedlägg-
ningen var såväl statsfinansiellt som samhällsekono-
miskt olönsam. Kriminalvården gjorde en besparing
samtidigt som kostnaden för annan samhällsverksam-
het ökade.
Ett annat exempel är sammanslagningen av tings-
rätter i Kalmar, Östersund och Umeå 1982. Man fann
efter dessa sammanslagningar, inte oväntat, att ar-
betsmängden var oförändrad och i stort sett krävde
samma personal som tidigare. Tingsrätterna styr som
bekant inte över mängden ärenden som kommer in.
Samtidigt tvingades man att till höga kostnader ordna
nya lokaler för de sammanslagna tingsrätterna.
En förutsättning för ett effektivt domstolsarbete är
bl.a. en folklig och lokal förankring. Denna försämras
betydligt av att antalet tingsrätter reduceras. Därtill
kommer det faktum att resekostnaderna för inställelse
för bl.a. advokater, utredare, poliser, vittnen, nämn-
demän osv. torde bli betydligt högre.
En annan faktor som talar mot en omfattande
nedläggning av landets mindre tingsrätter är antalet
inställda mål. I större tingsrätter är detta ofta ett all-
varligare problem än i de mindre. Ökad resväg torde
knappast minska antalet inställda förhandlingar.
Herr talman! Det finns all anledning att i de fort-
satta övervägandena om den framtida domstolsorgani-
sationen ta hänsyn till Centerns nu framförda syn-
punkter med syftet att bevara och vidareutveckla även
de mindre tingsrätterna. Centerpartiet vill inte med-
verka till en åderlåtning av domstolsväsendets organi-
sation och inte heller till en åderlåtning av lokal för-
ankring och folkligt förtroende.
Herr talman! Jag ställer mig givetvis bakom samt-
liga Centerns reservationer, men för tids vinnande
yrkar jag bifall endast till reservation nr 19.

Anf. 131 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Herr talman! Jag vill bara ställa en fråga till Sivert
Carlsson. Mycket av det som Sivert Carlsson anförde
om det förträffliga med de mindre tingsrätterna kan vi
moderater helt instämma i. Frågan gäller då bara
attityden och inställningen till direktiven om bespa-
ringar på 200 miljoner. Delar Sivert Carlsson och
Centerpartiet uppfattningen att det går att spara 200
miljoner kronor och förena detta med att ha ett väl
förgrenat nät av tingsrätter ute i landet?

Anf. 132 SIVERT CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Detta är inte någon samhällsekono-
misk och regionalpolitisk besparing för mig. Däremot
är jag, som jag sade i mitt inledningsanförande,
mycket förvånad över Moderaternas inställning att
redan nu deklarera att vi kan lägga ned fler tingsrätter.
Jag är förvånad mot bakgrund av bl.a. alla de uttalan-
den som gjorts, alla de motioner som går i motsatt
riktning och den text som finns i den moderata reser-
vationen. Jag menar att närhet, lokal förankring och
förtroende verkligen är fundamentala hörnstenar i ett
effektivt och folkligt rättsväsende. I sin motion håller
Moderaterna med om att en indragning av de mindre
tingsrätterna totalt sett innebär negativa samhällseko-
nomiska konsekvenser, ökade resekostnader, ökat
antal inställda förhandlingar, att talet om de stora
domstolarnas effektivitet kan ifrågasättas och att även
andra samhällsekonomiska följder måste tas med i
beräkningen.
Varför vill ni lägga ned de mindre tingsrätterna,
och vilka är de? Är det tingsrätterna i Ljungby, Klip-
pan, Värnamo, Ronneby, Oskarshamn, Västervik,
Sala eller Tierp? Var tog helhetsbilden vägen, Anders
G Högmark?

Anf. 133 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Herr talman! Vi ställer oss från moderat sida
mycket öppna för synsättet att smälta samman de två
domstolsorganisationerna, de allmänna domstolarna
och förvaltningsdomstolarna. Kan man lyckas med att
utveckla det synsättet i Domstolskommittén skapas
det utomordentligt goda möjligheter att ha kvar de
mindre tingsrätterna. När det gäller den typ av ned-
läggning som aviseras får Göran Magnusson tala om
att det eventuellt inte längre är aktuellt. Då kan man
använda det kommande halvåret på ett mycket bra
sätt.
Från moderat sida är ambitionen att se till att med
bibehållen kvalitet och effektivitet ha kvar så många
små tingsrätter som möjligt, Sivert Carlsson. Därför
säger vi också nej till besparingar på 200 miljoner.

Anf. 134 SIVERT CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag hade inte väntat mig något svar
på frågan vilka tingsrätter man i reservationen avser
skall läggas ned. Jag delar inte heller uppfattningen
att de skall läggas ned. Det är självklart att kvalitet,
kompetens och effektivitet måste finnas i domstolsvä-
sendet.
Om deras effektivitet skall mätas i antalet hand-
lagda mål per domare visar exempelvis Domstolsver-
kets statistik förra året beträffande brottmål och tvis-
temål att medan snittet mål per domare på de flesta
tingsrätter ligger på 250-300 i landet ligger de i snitt i
landets största tingsrätt i Stockholm på knappt 200.
Det är knappast något som ger belägg för påståendet
att större tingsrätter ger större effektivitet.
Jag menar också att domstolarnas regionalpolitis-
ka betydelse måste beaktas. Domstolar på lokal nivå
har också en mycket allmän betydelse för orten och
regionen och för att skapa arbetstillfällen, och de ger
upphov till annan samhällsservice. En nedläggning av
de mindre tingsrätterna leder också till en utarmning
av den juridiska kompetensen på de mindre orterna.
Det är ytterligare ett skäl för att bevara de små tings-
rätterna. Skälen är i sanning många för en regional-
politisk och samhällsekonomisk samhällsanalys innan
man lägger ned några tingsrätter.

Anf. 135 TREDJE VICE TALMANNEN:
Det förefaller som att det finns ett önskemål från
debattdeltagarna att slutföra debatten utan middags-
uppehåll. I så fall gör vi ett sådant försök. Det förut-
sätter emellertid att det blir ett mycket begränsat
överdrag efter kl 18.00.

Anf. 136 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Det finns en tillsatt domstolskommit-
té som arbetar. Vår representant har begärt att man
skall ha ett skriftligt resultat på vad själva förändring-
en kostar. Eftersom vår representant inte har lyckats
få den uträkningen vill jag skicka med Göran Mag-
nusson: Se till att man i varje fall kommer med ett
skriftligt resultat av vilka konsekvenser det blir.
Det är väldigt svårt att göra detta. Men om man
inom det privata näringslivet kan göra totala kon-
sekvensanalyser är det självklart att man inom den
offentliga sektorn också kan ställa krav på detta. Be-
räkningar av vinster och besparingseffekter av genom-
förda organisationsförändringar är svåra att mäta i
efterhand. Man måste i förhand kunna redovisa detta.
Vi skall också komma ihåg att det tar lång tid att
genomföra organisationsförändringar. Detta är en
total omstöpning av hela den nuvarande domstolsor-
ganisationen. Det måste vara lättare att räkna ut vad
den omedelbara kostnaden blir.
En fråga man skall ställa sig i dag är: Vilken in-
riktning har hela detta projekt? Är den egentligen
riktig? Vi kan titta på våra nordiska grannländer. Där
har man inte funnit denna radikala åtgärd nödvändig.
Visserligen har man en något annorlunda instansord-
ning. Men i så fall hade det varit klokare att pröva det
även här.
En annan sak som jag också vill ta upp här i kväll
är att anställningsförhållandena i domstolarna måste
radikalt förbättras. I dag råder total osäkerhet, och det
skadar rekryteringen till domarbanan.
Ytterligare en sak som vi måste titta på är former-
na för tillsättning av domare. De måste vi se över. I
dag tillsätts de 150 högsta domartjänsterna i Sverige
genom beslut i Justitiedepartementet helt utan någon
kontroll och helt utan någon insyn.
Vad Folkpartiet hoppas på är att man allvarligt
överväger frågan innan man genomdriver en alltför
långtgående sammanslagning.
Herr talman! Det har kommit information om att
man egentligen är ganska samstämmig bland social-
demokrater och centerpartister om att man skall göra
radikala förändringar och nedskärningar. Då får inte
jag den här ekvationen att gå ihop.
Jag hör Sivert Carlssons argumenterande här i dag
i riksdagen för att man i princip skall behålla alla små
tingsrätter. Centern har bl.a. gjort utspel i Skåne om
att Centern är de enda som vill bevara alla tingsrätter
medan alla andra partier vill förändra och slå ihop.
Jag vill be Sivert Carlsson att ta tillfället i akt och
förklara för oss i riksdagen: Vad är det som gäller? Är
det vad som sägs här i riksdagen och ute i pressen
eller vad vi hört gäller i utredningen? Det vore befri-
ande att få en enhetlig linje från Centerpartiets sida.
Herr talman! För att slutligen hålla mig till en för-
kortad taletid yrkar jag nu bifall till reservation nr 18.

Anf. 137 SIVERT CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Jag tror mig
veta att vår representant i utredningen har exakt sam-
ma uppfattning som jag har redogjort för här.

Anf. 138 ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort. När
det gäller domstolarna och domstolarnas framtid anser
vi i Vänsterpartiet att Domstolskommittén, som inte
bara har frågan om antalet tingsrätter på sitt bord att
behandla, också får en möjlighet att kunna arbeta och
komma med ett konkret förslag.
Jag vet att vår representant i utskottet anser att en
halvering av antalet små tingsrätter är en omöjlighet
att genomföra. Men vi måste också som politiker våga
låta en utredning få arbeta och våga lita på att våra
representanter för fram partiets ståndpunkt och att
man får fram ett konkret förslag liggande på bordet
som vi kan debattera och ta ställning till. Att ta ställ-
ning till någonting som vi bara tänker eller tror, eller
som kanske kommer att ske, tycker jag inte känns
speciellt meningsfullt att debattera i dag. Den här
frågan kommer vi att återkomma till i framtiden.
Herr talman! När det gäller kronofogdemyndighe-
ten och regionindelningen vill vi i Vänsterpartiet peka
på den granskning som riksdagens revisorer utförde
av den år 1991 genomförda reformen om en samord-
nad länsförvaltning. Granskningen har visat att läns-
styrelserna har ett handlingsutrymme med skilda or-
ganisationsutformningar som följd.
Granskningens syfte var även att spegla länsstyrel-
sens uppgift att samordna olika sektorsintressen på
det regionala planet. I riksdagsrevisorernas förslag till
riksdagen angående samordnad länsförvaltning anför
de att det bör övervägas om den nuvarande ordningen
är den mest ändamålsenliga. Enligt revisorernas me-
ning bör man vidta åtgärder för att förhindra en ytter-
ligare försvårande regional indelning och verka för att
det på sikt blir en mer sammanhållen regional indel-
ning för den offentliga verksamheten.
Enligt Vänsterpartiets mening innebär de bespa-
ringskrav som nu ställs på statliga myndigheter att
andra organisatoriska lösningar eller länsvisa organi-
sationer tvingas fram för att snabbt tillmötesgå kraven
på besparing. Följden blir olyckligtvis att samord-
ningsfrågor och en effektiv resursanvändning av of-
fentliga medel kommer i andra hand.
Det är min principiella bedömning att man borde
ha väntat med regionindelningen av kronofogdemyn-
digheten tills formerna för en ändrad regional an-
svarsfördelning inom offentlig verksamhet har utveck-
lat sig. Jag är emellertid väl medveten om att krono-
fogdemyndigheternas organisation länge har varit
föremål för utredning och att provisoriska lösningar
har funnits. Det finns ett starkt behov av att klarlägga
strukturen på längre sikt.
Jag anser därför att det föreligger beaktansvärda
skäl att nu besluta om en regionindelning av krono-
fogdemyndigheterna, trots att man därmed i viss mån
frångår önskemålet om en mer övergripande och
samlad syn på frågor om regional samhällsorganisa-
tion.

Anf. 139 KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Miljöpartiet har inga reservationer
under den här rubriken därför att vi precis har bestämt
en ny organisation för kronofogdemyndigheten. Det
var inte så lätt att göra det. Men det var ett önskemål
även från olika kategorier av företrädare, de ville ha
en ny organisation. Det har vi beslutat om, och det får
vi utvärdera senare.
När det gäller domstolsväsendet sitter jag själv
som representant i kommittén. Vi har mycket svåra
ställningstaganden att göra. Det är inte så lätt, Sivert
Carlsson, som att ta en siffra i statistiken och säga att
det visar att de små domstolarna är bra. Vi har ju
många uppgifter att ta ställning till och vi har också
annan statistik som visar motsatsen.
Jag tycker att Sivert Carlsson skall resonera med
sin representant i utredningen, för vi har verkligen
diskussioner. Det ser ut som att man efter livlig dis-
kussion till slut kan komma fram till något som är
ganska positivt.
Vi kan inte bara stirra oss blinda på antalet stora
och små domstolar. För mig är det viktigt att den inre
organisationen fungerar. Det är utgångspunkten. Hur
skall vi göra för att den skall vara så effektiv och så
ändamålsenlig som möjligt? Kanske kommer man
fram till att just domstolar med en till tre domare inte
kan jobba på det viset.
Tingsrätten i Göteborg har kunnat organisera sig
och specialisera sig på vissa mål. Eftersom typerna av
mål blir komplicerade och svåra är det fantastiskt att
man kan göra det.
Domarbanan och juristutbildningen har jag många
synpunkter på. Jag tycker den inre organisationen i
dag kan reformeras och göras bättre. I dag betalar vi
ett lärlingssystem i stället för att ha fasta tjänster i
domstolarna. Det tycker jag skulle vara mycket bättre
och effektivare. Det skulle också vara bättre med en
friare tillsättning av domare, så att man inte måste gå
från juristutbildningen och vara låst vid en domstol
hela livet. När man är 40 år är det inte ens säkert att
man får en domartjänst. Under tiden har man behövt
flytta runt till många platser. Det är absurt att ha det
systemet i dagens samhälle. Så visst måste vi göra en
översyn med tanke på sådana viktiga faktorer.

Anf. 140 SIVERT CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Visst skall jag diskutera vidare med
representanten i utskottet. Jag hoppas att vi hittar en
vettig lösning.
Mitt exempel var inte någon generell bedömning.
Jag sade bara att det inte styrker att det är så att de
större tingsrätterna alltid är bättre. Det var ungefär så
jag sade.
Jag menar fortfarande att tingsrätternas verksam-
het är bred och djup och att den förutsätter en lokal
förankring och ett förtroende från samhället för att det
över huvud taget skall fungera. Därför kan jag inte
alls plocka fram de siffror som Kia Andreasson
nämnde, om att tingsrätter som har en till tre domare
inte klarar det här. Men jag förstår var gränsen går i
fortsättningen.

Anf. 141 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! En annan sak som Sivert Carlsson
hela tiden nämner är lokal förankring. Det är ett be-
grepp som måste fyllas med innehåll. Vad menas med
lokal förankring? Domstolarna skall ha ett opartiskt
dömande. Lokal förankring har för mig vissa aspekter.
Man kan inte bara framföra detta som ett skäl. Lokal
förankring är i så fall avstånd för resande. Men det
behöver inte innebära problem. I södra Sverige är det
ju ganska tätt mellan tingsrätterna. Om man ser på
länsrätterna - inte för att jag förordar det, Sivert
Carlsson - har de en fungerande verksamhet och är
mycket mer utspridda. Där är det också familjemål.
En sak till, Sivert Carlsson. Det är mycket få
människor som behöver uppsöka en domstol.

Anf. 142 SIVERT CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Tack och lov är det så. Tingsrätterna
är inte någon ö i öknen. Tingsrätternas arbete förutsät-
ter ett gott samarbete. Förutsättningarna är, menar jag,
en lokal förankring och ett förtroendefullt samarbete.
Jag har en karta över tingsrätterna i Sverige. Det
finns knappt ett hundratal. Jag kan redan nu plocka ut
vilka Kia Andreasson avser att lägga ned, nämligen de
med en till tre domare. Jag tolkar svaret så.

Anf. 143 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Herr talman! Vi kristdemokrater motsätter oss
nedläggningar av domstolar av ekonomiska skäl.
Starka regionalpolitiska intressen talar för ett beva-
rande av tingsrätterna lokalt. Dessutom kan man all-
varligt ifrågasätta de effektiviseringsvinster som er-
hålls vid nedläggning av ett större antal tingsrätter.
Någon enstaka tingsrätt kan vara för liten för att bära
den erforderliga kompetens som numera krävs. En
storlek på tre till fem ordinarie domare borde utgöra
ett rimligt riktmärke. På sikt kan man överväga en
sammanslagning av de allmänna tingsrätterna med
förvaltningsdomstolarna, men inom överskådlig tid är
det inte en framkomlig väg.
Dock skulle man kunna överväga att slå ihop Re-
geringsrätten och Högsta domstolen, då man i ett land
näppeligen kan ha mer än en högsta domstol. Det
ligger så att säga i sakens natur.
Det vore kanske ett naturligt första steg i en pro-
cess syftande till ett mera enhetligt rättssystem. Jag
yrkar bifall till reservation nr 22.

Anf. 144 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
hemställan i justitieutskottets betänkande nr 1. Jag
skall dessutom säga att jag inte känner något behov av
att upprepa de principiella resonemang om domsto-
larnas roll i samhället som har förts av bl.a. justitie-
ministern och flera andra talare. Jag skall heller inte
diskutera så mycket om målet för domstolarnas arbe-
te. Jag kan instämma i vad som har sagts under den
tidigare debatten.
Jag tänkte dock, herr talman, kommentera en del
av det som har sagts mera direkt i den här debatten.
Anders Högmark säger: Domstolar spelar, som vi
moderater ser det, en central roll i samhället.
Då vill jag fråga: Vem argumenterar Anders
Högmark egentligen emot? Vem hävdar någon annan
ståndpunkt? Jag har i varje fall inte hört något under
den här debatten i kammaren. Det framgår inte heller
av betänkandet att det finns någon som har någon
annan uppfattning på den här punkten. Jag tycker att
det vore bra, i en debatt som handlar om domstolarna,
om vi från olika partier i stället kunde konstatera att vi
i grunden är överens om att domstolarna är viktiga
och centrala.
Man har naturligtvis i stor utsträckning tagit upp
det pågående arbetet i Domstolskommittén, i första
hand arbetet med tingsrättsorganisationen. Det vore
naturligtvis frestande att ganska ingående diskutera
det. Argumentationen är ju inte riktigt så enkel som
det framställs här. När man lyssnar på Sivert Carlsson
får man snarast uppfattningen att kan man bara se till
att de små tingsrätterna finns kvar i det svenska sam-
hället så har vi klarat rättssamhället. Det är naturligt-
vis inte alls på det sättet. De rättsliga problemen finns
ju på helt andra ställen än där de små eller allra
minsta tingsrätterna finns.
Jag tycker, det säger vi också i betänkandet, att det
vore att föregripa Domstolskommitténs arbete. Vi är
nu inne i ett viktigt skede där vi försöker diskutera oss
fram till en lösning kring vilken vi kan samla en
hyggligt bred politisk majoritet. Därför tycker jag att
det låter väldigt bra när Rolf Åbjörnsson talar om att
tre till fem ordinarie domare kan vara ett riktmärke.
Det är ändå ett konstruktivt bidrag till att försöka lösa
frågan.
Det har talats om folklig förankring. Det är väl
inte det man i första hand tänker på när det talas om
domstolar. Lokal förankring är det begrepp som har
använts. Vi tycker väl alla att det låter bra. Det är
naturligtvis också mycket viktigt. Men även om det är
en detalj vi pekar på blir man som aktiv i de här frå-
gorna litet fundersam när man åker runt i landet och
får klart för sig att lagmannen i enmansdomstolen
pendlar 60-70 mil varje vecka. Då kan man fråga sig
vilken lokal förankring den domstolen egentligen får,
i varje fall när det gäller domarsidan. Det här är kan-
ske inte något enstaka förhållande, utan det finns en
hel del att fundera på när det gäller detta.
Sivert Carlsson talade om de allra minsta tingsrät-
terna, och sedan svingade han sig raskt över och gjor-
de jämförelser med åtminstone Europas största tings-
rätt eller lokala domstol, nämligen Stockholms tings-
rätt. Det är inte särskilt konstruktivt att debattera på
det sättet. Det är bättre att jämföra med domstolar av
den storlek som är vanligast i detta land.
Debatten har delvis förts som om det vore tvistigt
att tyngpunkten i dömandet skall ligga i första instans,
men på den punkten är det inte tvistigt. Möjligen kan
det diskuteras hur många förstainstanser vi skall ha
och hur det skall organiseras med hänsyn till förvalt-
ningsdömande, tvistemåls- och brottmålsdömande.
Det är något som utredningen diskuterar.
En del av uttalandena kring de små tingsrätterna -
jag tänker framför allt på Sivert Carlssons - är sådana
att man funderar på om Centerpartiet ens har läst
direktiven innan man satte sig i utredningen. Något
samband måste det ju finnas mellan direktiven och
engagemanget i utredningen. I alla fall vill jag gärna
se det så.
När det gäller tyngpunkten i det lokala dömande
är frågan hur Anders G Högmark och moderaterna ser
på Hovrättsprocessutredningens förslag? Det syftar ju
till att göra hovrätterna till mer renodlade prejudika-
tinstanser och till att lägga tyngdpunkten i dömandet i
första instans. Det är en lagstiftning som skulle leda
till att man mer betonar tingsrätten som första instans.
Siw Persson talade litet om sin partikollegas arbe-
te i Domstolsutredningen och att man där inte får fram
det material som behövs. Självfallet kommer Dom-
stolsutredningen att presentera de kostnadsjämförelser
och det material som behövs för att man skall kunna
bedöm utredningens arbete. På den punkten är jag inte
orolig.
Givetvis måste man göra en analys av vad som
sker, men det vore väldigt enkelt om vi finge nöja oss
med det privata näringslivets sätt att kalkylera. De
bryr sig inte om så mycket mer än just kassan i sin
egen verksamhet. Då är det ingen större konst att göra
en sådan här kalkyl. Men samhället måste naturligtvis
har ett betydligt vidare perpektiv.
Jag skall avsluta med att säga något om kronofog-
demyndigheterna. Det är klart att de olika regio-
nindelningarna och sektorsvisa arbetet på allvar kan
diskuteras och ifrågasättas. Två saker har för mig
varit vägledande när det gäller kronofogdemyndighe-
terna.
Det ena är möjligheten att uppnå en viss bespa-
ring, vilket ju är viktigt för att kunna pressa ned räntor
och annat. Jag behöver inte utveckla det resone-
manget, och det är väl inte kronofogdarnas organisa-
tion som skall avgöra nationens finanser. Med det är
ett litet bidrag.
Den andra är det faktum att kronofogdarna redan
är organiserade i regioner och att man från persona-
lens och organisationens sida gärna vill fortsätta med
det och också få det ordnat på ett ur myndighetssyn-
punkt effektivare sätt. Detta har varit vägledande för
mig i det här sammanhanget.
Med detta yrkar jag bifall till hemställan justitieut-
skottets betänkande.

Anf. 145 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Herr talman! Jag har med visst intresse tagit del av
meningsutbytet mellan Göran Magnusson och Sivert
Carlsson. Jag hoppas att Göran Magnusson får ut-
veckla sitt partis uppfattning i dessa frågor tillsam-
mans med Centern. I andra frågor brukar det vara
ganska lätt för er att komma överens, så ni får väl
prata er samman. Kanske får Göran Magnusson också
informera Sivert Carlsson om de 200 miljonerna i
besparingsdirektivet. Det framgår inte riktigt alltid när
man läser artiklar utifrån fältet från Centerpartiet.

Anf. 146 TREDJE VICE TALMANNEN:
Repliken gällde Göran Magnusson.

Anf. 147 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Herr talman! Jag är medveten om detta.
Jag begär inte att Göran Magnusson skall avslöja
något i detalj från Domstolskommittén. Alla partier
har ju sina företrädare där som på olika sätt för en
dialog med respektive parti. Men min fråga är: Vilket
intryck tar Göran Magnusson, och måhända det parti
han företräder, av den debatt och de farhågor som
framkommit under de gångna månaderna? Han kan
väl inte ha varit helt opåverkad av den diskussionen.
Måhända är det så att den förlängning av tiden på
nära ett halvår som kommittén har fått avspeglar oron
som man känner.
En annan sak gäller det rent språkliga. Självfallet
utgår jag från att socialdemokrater också upplever
domstolarna som centrala. Vi har samma grundin-
ställning till förstainstansernas betydelse och till pre-
judikatbildningen.

Anf. 148 GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Det är bra att vi har samsyn när det
gäller förstainstans och prejudikatbildning. Det bådar
ju gott inför beslut om att genomföra de väsentliga
delarna av hovrättsprocessutredningen.
När det gäller Domstolsutredningen och tings-
rättsorganisationen vill jag till Sivert Carlsson säga att
jag hoppas att vi skall kunna överens med Centerpar-
tiet. Men vi har naturligtvis en ambition och ett intres-
se av att komma överens även med andra partier. Jag
hoppas att också Anders G Högmark kan påverka sin
representant i sammanhanget.
Han frågade om jag tar intryck av de resonemang
som förs runtom i landet om domstolsorganisationen.
Det är alldeles självklart. Dessutom har vi i vår soci-
aldemokratiska grupp faktiskt lagt ned ganska mycket
tid och pengar på att åka runt och träffa domstolsper-
sonal och företrädare för kommuner i några olika
regioner för att skapa oss en bild av hur de ser på
detta. Det är ingen mening att hålla på med sådant om
man inte är beredd att lyssna och se. Så naturligtvis
sker en påverkan.
Det jag hoppas på i Domstolskommittén är att vi
kan lägga fram ett förslag med en hyggligt bred poli-
tisk enighet, som gör att vi kan säga att vi är på väg -
det kommer att ta flera år - att genomföra en dom-
stolsorganisation som svarar mot de krav som vi, litet
dramatiskt uttryckt, kommer att ställa i nästa århund-
rade.

Anf. 149 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Herr talman! Om socialdemokraterna kraftfullt to-
nar ned önskemålen om en nedläggning av tingsrät-
terna och kan föra en diskussion i termer av att försö-
ka behålla så många tingsrätter som möjligt, tror jag
att det finns alla förutsättningar att gå vidare i en
konstruktiv diskussion i den sittande utredningen.

Anf. 150 SIVERT CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag hoppas också att man kan reso-
nera sig fram här i världen. Men regeringspartiet har
redan i dag, innan Domstolskommittén lagt fram sitt
förslag, fått support av tre partier i riksdagen för att
lägga ned mindre tingsrätter. Så förutsättningarna är
litet olika.
Jag uppfattades kanske som att jag talade enbart
för de små tingsrätterna. Det är inte min uppfattning,
men jag talade även för de små. Jag tror att de är
oerhört viktiga där de finns.
När Göran Magnusson talar om tre till fem doma-
re som riktmärke, tolkar jag det som att det i exem-
pelvis mitt födelselän skulle läggas ned tre tingsrätter
av fyra. I Kalmar län skulle två tingsrätter av tre vara
hotade osv. i den storleksordningen. Detta har jag
mycket svårt att acceptera.
Jag måste dessutom ställa en fråga till Göran
Magnusson: Säkra är för mycket sagt, men är ni
mycket övertygade om att en nedläggning av de mind-
re tingsrätterna verkligen innebär besparingar och
effektivitetsvinster från en samlad samhällsekono-
miskt och regionalpolitisk synpunkt? Det är ur det
perspektivet vi måste diskutera detta och inte ur ett
alltför snävt perspektiv.

Anf. 151 GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Det är naturligtvis så att de flesta av
oss har kommunalskjortan ganska tätt inpå kroppen.
Det finns ett behov av att slå vakt om sysselsättning
och aktiviteter av olika slag och se till att detta finns
väl utspritt i landet. Det är ingen tvekan om att vi har
genomgått en koncentrationsperiod, där inte bara den
offentliga sektorn utan även andra väsentliga sektorer
har koncentrerat sina verksamheter.
Jag har börjat domstolsutredningsarbetet med fö-
resatsen att small is beautiful. Men de kalkyler och
resonemang som förts fram i det här sammanhanget,
och som förs fram andra sammanhang, leder inte till
att jag får support för min uppfattning. Det är inte de
allra minsta tingsrätterna som är effektivast, och det är
inte heller de allra största.
Man får titta på det ur ekonomisk och effektivi-
tetssynpunkt och naturligtvis också se på var i landet
man behöver tingsrätter. Det är inte heller så att de 97
eller 98 tingsrätter som vi nu har är det optimala anta-
let. Sivert Carlssons resonemang leder till att man
borde ha ytterligare ett stort antal små tingsrätter för
att få positiva effekter på flera orter.
Tingsrätterna i Blekinge har diskuterats väldigt
mycket. Man kan inte säga att det är långt mellan
tingsrätterna där. Att det blir en tingsrätt kvar i Ble-
kinge - det är en hypotes som man kan resonera om -
kan inte Sivert Carlsson acceptera. Kan han acceptera
att man har två tingsätter kvar i Blekinge? Är det inte
så att Sivert Carlsson vill ha fyra tingsrätter i Ble-
kinge, precis som nu, och att ingenting skall göras?
Jag undrar om det verkligen är konstruktivt samhälls-
byggande.
Herr talman! Jag är inte säker på att hela sanning-
en har kommit fram i studierna av de samhällseko-
nomiska effekterna av nedläggningen av häktet i Ös-
tersund. Jag tror att det fordrar ett varv till av tänkan-
de.

Anf. 152 SIVERT CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Det fordras nog ett eller två varv till.
Men jag tolkar svaret så att Göran Magnusson inte är
främmande till en vidare syn kriminalpolitiskt och
samhällsekonomiskt än enbart rättssynen.
För en centerpartist är det skönt att höra en social-
demokrat säga att "small is beautiful". Thank you
very much!

Anf. 153 TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Herr talman! Modelösningen i offentlig förvalt-
ning och bland offentliga myndigheter i dag är regio-
nalisering. I stort sett alla myndigheter som tidigare
mer eller mindre var uppdelade efter län ändrar nu sin
områdesindelning, och fler länsfunktioner samman-
förs. Om utvecklingen är bra eller inte återstår att se.
Låt oss börja med att konstatera att det avgörande är
hur det sker. Jag tycker att utskottet tar litet väl lätt på
problematiken när man nöjer sig med att konstatera
att utskottet vill understryka vikten av att vid organi-
sationsförändringar beakta behovet av geografisk
närhet mellan myndigheterna och av en god samord-
ning över huvud taget vid rättsväsendets indelning på
lokal nivå. I stort sett varje myndighet väljer sin egen
regionalisering, sina egna områden. Än har vi åklaga-
re, domstolar, kronofogdemyndighet, skatteförvalt-
ning, kriminalvård, och var och en väljer sin modell.
Det är mycket olyckligt. Den här situationen måste vi
följa mycket noggrant.
Jag har många gånger undrat vilka kriterier som
styr regionaliseringen, valet av sätesort och annat. Jag
har i min motion Ju606 beskrivit hur hanteringen går
till. Jag får lugna talmannen och kammaren med att
jag inte tänker yrka bifall till motionen. Jag nöjer mig
med att konstatera att den beskrivning som jag där gör
visar på problemen. Vid val av sätesort för kronofog-
demyndigheten för Västmanlands, Södermanlands
och Uppsala län har man förordat Eskilstuna. Det må
vara så. Det bygger på ett tidigare beslut, att krono-
fogdemyndigheten skall indelas efter Västmanlands,
Södermanlands och Närke län. Man väljer Eskilstuna
trots att Regionaliseringsutredningen har förordat
Västerås som centralort. Helt undrande är inte bara
jag utan även personalen vid kronofogdemyndigheten.
Det behövs en tydlighet, det behövs att vi följer ut-
vecklingen och även ställer betydande krav på enhet-
lighet i den regionalisering som i dag sker av offentli-
ga myndigheter.

Anf. 154 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Herr talman! Jag skulle vilja ha Göran Magnus-
sons uppmärksamhet en liten stund. Det gäller krono-
fogdemyndigheternas indelning.
Jag kommer från Uppsala och har nära kontakt
med den myndighet som finns där. Nu föreslår rege-
ringen att man skall sammanföra Uppsala med Sö-
dermanlands och Västmanlands län och ha en myn-
dighet med Eskilstuna som sätesort. Jag skulle vilja
att ni tittar på det en gång till. Det finns inget naturligt
samarbete mellan Eskilstuna och Uppsala. Uppsala
har tillhört Stockholm i två och ett halvt år. Man har
byggt upp ett mycket nära samarbete. Man har täta
kommunikationer. Det tar bara 40 minuter att åka
mellan Stockholm och Uppsala. Det finns absolut
inga naturliga kommunikationer mellan Uppsala och
Eskilstuna annat än väg. Därför vill vi från Uppsala
verkligen säga: Ompröva detta, inte minst av hänsyn
till personal. Slå inte sönder någonting som byggts
upp och som är nödvändigt.
Jag yrkar bifall till reservation 23 under mom. 35.
För övrigt vill jag verkligen understryka det som
Sivert Carlsson har sagt om tingsrätten i Tierp. Där
delar vi uppfattningen med det socialdemokratiska
kommunalrådet i Tierp, som driver denna fråga starkt.

Anf. 155 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Bara några korta kommentarer.
En sådan här regionindelning har inte utskottet
tänkt igenom. I grunden är det myndigheterna själva
som har presenterat indelningen.
Skall vi tala om den region som Rigmor Ahlstedt
och jag tillhör tycker jag naturligtvis att man av Upp-
sala, Västerås och Eskilstuna skall välja Västerås som
sätesort.
Den tredje kommentaren är att det, såvitt jag vet,
finns goda möjligheter att åka per järnväg mellan
Uppsala och Eskilstuna.

Anf. 156 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Herr talman! Det gör inte det. Däremot har man
byggt upp ett otroligt nära samarbete med olika slags
myndigheter i Stockholm. Det är faktiskt naturligt att
ha samarbete med Stockholmsregionen. Skaka inte på
huvudet åt det, Göran Magnusson!
Jag var i veckan på studiebesök hos kronofogde-
myndigheten och har för övrigt nära kontakt med även
skattemyndigheten och med polis, som man redan har
ett starkt samarbete med. Slå inte sönder någonting
som är bra utan framför det från regeringen till myn-
digheten.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 december.)

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1996/97:58 Prövning av frågor om kyrkotillhörighet
för medlemmar i icke-territoriella församlingar

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden
1996/97:AU1 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv
1996/97:AU2 Utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling
1996/97:AU4 En arbetsrätt för ökad tillväxt
1996/97:AU6 Kapitaltillskott till Amu-gruppen AB
1996/97:AU7 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet

8 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 9 december

1996/97:162 av Monica Öhman (s) till socialminis-
tern
Statistik sjukhusvården
1996/97:163 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nistern
Socialstyrelsens allmänna råd om sexuellt utnyttjande
av barn
1996/97:164 av Anne Wibble (fp) till statsrådet Björn
von Sydow
Tullen på export från Lettland
1996/97:165 av Rune Berglund (s) till näringsminis-
tern
Regionalpolitiska kriterier vid omorganisation i statli-
ga verk m.m.

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 17 december.

9 § Anmälan om skriftligt svar på fråga

Anmäldes att följande skriftliga svar på fråga in-
kommit

den 10 december

1996/97:134 av Karin Pilsäter (fp) till statsrådet Leif
Blomberg
Marknadsföringslagen

Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 17 december.

10 § Kammaren åtskildes kl. 18.29

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 §
anf. 1 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 24
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 6 1 anf. 70 (delvis).
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 99
(delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.