Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1996/97:41

Måndagen den 9 december

Kl. 9.00 - 15.50

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 3 december.

2 § Meddelande om fördröjt svar på interpel-
lation

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 1996/97:90

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:90 av Marietta de Pour-
baix-Lundin om kostnadseffekter av förtida kärn-
kraftsavveckling.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
21 januari 1997.
Skälet till dröjsmålet är att ingen tid för debattdag
finns dessförinnan.
Stockholm den 4 december 1997
Anders Sundström
Enligt uppdrag
Christer Fallenius
Expeditionschef

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Motioner
1996/97:Jo2 och Jo3 till jordbruksutskottet

4 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Justitieutskottets betänkande 1996/97:JuU1
Bostadsutskottets betänkande 1996/97:BoU1
Meddelande om uppskjuten votering

Talmannen meddelade att samtliga ärenden på da-
gens föredragningslista skulle avgöras i ett samman-
hang vid arbetsplenum tisdagen den 10 december.

5 § Statsbudgeten för budgetåret 1997
(Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård)
m.m.

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1996/97:JoU2
Statsbudgeten för budgetåret 1997 (Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård) m.m. (prop.
1996/97:1 delvis och 1996/97:5 delvis)

Anf. 1 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servationerna 2 och 5 i det aktuella betänkandet.
Vi står inför ett nytt sekel och en ny tid. Vi har en
spännande utmaning inför den nya tiden i att nu bygga
ett samhälle där utvecklingen är kretsloppsanpassad
och hållbar.
Vi skall bygga ett samhälle som är inriktat på liv-
skvalitet och samexistens mellan människor, ett sam-
hälle där människan förstår att hon är en tråd i livets
väv. Det är viktigt att komma ihåg att den väven inte
är beroende av människan men att människan är bero-
ende av väven.
Vi kommer att behöva utveckla nya livsmönster
som är ekologiskt hållbara, socialt attraktiva och
ekonomiskt livskraftiga. Vi kommer alla att påverkas
av denna förändring, av den nya tiden, oavsett i vilken
daglig verksamhet vi är sysselsatta.
Vi kommer att märka att vi behöver nya, giftfria,
energi- och materialsnåla lösningar som gör att vi kan
bo bra, äta gott, träffas och kommunicera med varand-
ra utan att tära på jordens resurser eller på ekosyste-
met, så att de naturliga kretsloppen hotas. Vi kommer
att kunna leva i nuet utan att förbruka framtiden.
Detta måste vi göra med insikten om att dagens
resursuttag har nått en sådan omfattning att det inte är
ekologiskt hållbart längre. Knappa ändliga resurser
förbrukas i alltför snabb takt. Förnyelsebara resurser
används alltför mycket. Uttagen överskrider tillväx-
ten.
Än värre är den fortgående föroreningen av jord,
vatten och luft som blir följden av människans slöseri.
Vi förorenar långt mer än vad naturen klarar av att ta
hand om, och vi förstör marken genom ensidig odling
och jorderosion.
Många beräkningar visar i dag att ungefär en halv
miljard människor skulle kunna leva långsiktigt på
västvärldens levnadsnivå med dagens teknik. Men i
dag lever en miljard människor med hög materiell
levnadsstandard, och fyra miljarder människor strävar
efter att uppnå det.
Redan i utgångsläget behöver alltså resurseffek-
tiviteten fördubblas för att de ekologiska systemen
inte skall skadas. Om hela jordens befolkning skall
kunna leva med samma höga materiella standard
måste resurseffektiviteten öka med faktor tio. Beho-
ven måste alltså kunna tillgodoses med ca 10 % av det
resursinflöde som finns i industriländerna i dag.
Problemet är att i det moderna samhälle vi lever i
är det svårt för de flesta enskilda människor att se att
sättet man lever på och besluten man fattar är koppla-
de till naturens kretslopp. Det gäller de enskilda be-
sluten i det privata livet, och det gäller professionella
beslut hos många beslutsfattare.
Alla har sina "dilemman för framtiden". Det sägs
ofta att politiker tänker på nästa val. Man har en na-
turlig framförhållning som omfattar en mandatperiod.
Industriledare tänker strategiskt på investeringar för
företagens kort- och långsiktiga konkurrensförmåga.
Finansmarknaden reagerar i dag å andra sidan se-
kundsnabbt - elektroniskt, globalt och ofta digitalt.
Det är dessa korta överlevnadsperspektiv vi skall
hantera. Vi skall också hantera en osäkerhet som
skiljer våra möjligheter att fatta beslut i dag från hur
situationen var förr i världen.
Under 60- och 70-talen var miljöhoten påtagliga
och lokala. Man kunde se att sjöarna var döda. Man
kunde känna lukten av övergödning. I dag är det inte
så . I dag ser vi andra miljöhot, krypande, långsiktiga
och svåra att identifiera. Morgondagens hot kan bli än
mer annorlunda: rubbad fortplantningsförmåga, resis-
tenta sjukdomsalstrande bakterier, utholkning av
ekosystemens hållbarhet, exploaterings- och förore-
ningshot mot den biologiska basen för vår överlevnad.
Denna osäkerhet och dessa svårigheter att se mil-
jöproblemen i det dagliga livet försvårar naturligtvis
för olika beslutsfattare att vidta de kraftfulla åtgärder
som behövs redan i dag.
Vi har olika ansvar i det här arbetet. Politiker, fö-
retagare och forskare har ansvar. Det gäller att ta det
ansvaret i våra olika roller och att kombinera an-
svarstagandet med omsorg också om andra samhälls-
områden. Det gäller sannolikt, fru talman, att tänka
litet annorlunda än tidigare.
Det är nämligen en stor utmaning att få ekonomin
att fungera så att det lönar sig att omsätta så litet som
möjligt. Vi har blivit vana att tänka att lösningen på
de ekonomiska och samhälleliga problemen ligger i
att få hjulen att snurra snabbare. Det anges ofta som
lösningen.
Men lösningen på den ekologiska krisen ligger
troligen i långsamhet och sparsamhet. Vi måste skapa
produkter som håller länge, som kan uppgraderas med
ny teknik och återanvändas av andra om den första
ägaren tröttnar.
Detta är nu inte detsamma som att det ekologiskt
hållbara samhället är stillastående. Tvärtom är det nog
så att det framtida kretsloppssamhället måste ha en
hög dynamik, utveckling och tidigare oanade tekniska
språng samt högteknologi i stället för gamla produk-
tionsmetoder, som ju var uppbyggda på att lagerresur-
ser tömdes. Vi behöver använda utan att slösa.
I stället för "allt mer och allt snabbare" kanske vi
måste gå över till en livsstil som innebär "så litet som
möjligt och i lugnare takt". Troligtvis kommer det att
krävas ett ekonomiskt systemskifte och ett radikalt
ändrat synsätt. Det blir en förändring som i kraft och
omvälvning kan jämföras med industrialismens inträ-
de på den historiska scenen.
Fru talman! Det här har varit mycket av grunden
för Centerpartiets engagemang i miljöfrågorna under
de senaste 20-30 åren. Detta arbete fick en spetsigare
och tydligare form under den förra regeringsperioden
genom införandet av begreppet kretsloppsarbete, där
t.ex. producentansvaret var en av de viktiga motorer-
na.
Fru talman! Detta är ett av skälen till det stora en-
gagemang Centerpartiet länge har visat i omsorgen
om den biologiska mångfalden, där bl.a. den moderna
biotekniken utgör både en möjlighet och ett hot. Det
är en händelse som ser ut som en tanke att miljöminis-
tern inte är här i dag, utan berättigat - det skall jag
skynda mig att säga - befinner sig på annan plats för
att diskutera och redovisa den svenska synen på mil-
jöfrågorna i EU. Jag är glad inte bara att hon är där,
utan också över de frågor hon tar upp. I dag kommer
hon bl.a. att redovisa en förhållandevis sträng svensk
syn på användningen av gentekniskt förändrade or-
ganismer. Hon kommer att redogöra för den svenska
inställningen till en avfallsstrategi som bygger just på
återanvändning och återvinning av avfall med produ-
centansvaret i fokus. Så till vida, fru talman, har ju
mycket av vår inriktning och vår inställning lyckats
vinna gehör. Jag är glad över det.
I övrigt måste man ju säga att regeringens miljö-
arbete har stannat upp det svenska miljöengage-
manget litet grand genom en senfärdighet och åter-
hållsamhet med att inför riksdagen presentera förslag
till nya åtgärder och till en ny inriktning. Det gäller
allt från hanteringen av lagstiftningsfrågor i en kom-
mande miljöbalk till hanteringen av försurningsfrågor
och skyddet av områden i landet som behöver värnas
för framtiden. De sista sakerna återspeglas ju också i
det förslag i budgeten som vi diskuterar i dag. Där har
några frågor rättats till under resans gång - det skall
också sägas, fru talman. Hoten mot kalkningsverk-
samheten kunde åtminstone till dels mildras genom
den debatt som föregick regeringens budgetförslag.
Men även i budgetförslaget finns en återhållsamhet
som vi i Centern har velat rätta till. Därav kommer vår
reservation 5 i betänkandet.
I motioner från Centerpartiet och i betänkandet
har vi också tagit upp synen på den framtida organi-
sationen av miljöarbetet i landet i den del som hante-
ras av Naturvårdsverket. Det är vår bestämda upp-
fattning att vi måste se över Naturvårdsverkets mål-
sättning, funktion och inriktning och att detta bör ske
så att vi kan få en kraftfullare hantering inte bara av
forskningen på miljöområdet utan också av de arbets-
uppgifter som i dag ligger under Naturvårdsverket.
Därav kommer vår reservation 2, fru talman.
Vi menar naturligtvis att det bör avsättas ytterliga-
re resurser, utöver de regeringen har föreslagit, till
inköp av områden som behöver skyddas för framtiden
- värdefulla naturområden. För att inte trötta kamma-
ren avstår vi ifrån att yrka bifall till den reservation
som rymmer den utvecklingen.
Fru talman! Sammanfattningsvis finns det många
stora utmaningar på miljöområdet som vi måste han-
tera. Det finns en svaghet i regeringens återhållsamhet
med nya förslag och en ny inriktning. Men det finns
ändå en samstämmighet i det angelägna i miljöarbetet.
Jag hoppas att den samstämmigheten kan komma till
uttryck även under dagens debatt.

Anf. 2 GÖTE JONSSON (m):
Fru talman! Jag skall börja med att citera några
rader ur betänkandet. Där står det så här när det gäller
Naturvårdsverket: "Utskottet delar regeringens me-
ning att verket har en viktig roll i miljöanpassningen
av de olika samhällssektorerna där särskilt transpor-
ter, energi, jord- och skogsbruk (biologisk mångfald)
samt industri, handel och hushåll (produktions- och
konsumtionsfrågor inkl. avfall) bör prioriteras. Även
skyddet av den biologiska mångfalden hör till de
prioriterade uppgifterna inom miljöpolitiken."
Fru talman! Jag citerar detta eftersom vi är eniga
om det. När man läser detta kan man fråga sig vad
som inte är prioriterat. Här finns en stor bredd i mil-
jöarbetet och diskussionen om miljöfrågor, och det är
ganska naturligt. Man kan dra den slutsatsen att mil-
jöarbetet inte enbart är något för miljöpolitiker, utan
det är ett arbete för alla politiker och för alla andra
som verkar ute i det svenska samhället, likväl som i
andra samhällen.
Samtidigt som vi är eniga om detta, tror jag att vi
kanske också har en litet frågande inställning till vad
vi själva skriver så till vida att om vi prioriterar allt,
ställer man sig frågan vad som är viktigast att priorite-
ra. Här tror jag att vi behöver klarare och mer realis-
tiska utgångspunkter för miljöarbetet på väldigt
många områden. Samtidigt är det nödvändigt att vi
bygger miljöarbetet på kunskap. Jag delar föregående
talares syn på framtiden. Vi måste arbeta för det mil-
jömässigt goda och hållbara samhället. Det är nöd-
vändigt.
Om vi ser tillbaka under mänsklighetens levnads-
historia, inte minst under de senaste århundradena,
har vi upplevt väldigt stora förändringar, och vi upp-
lever stora förändringar nu också. Det är förändringar
som påverkar miljön och livsbetingelserna. Man stäl-
ler sig frågan vad det är som är naturliga förändringar
i naturmiljön och där människan rör sig. Vad är det
som är mänsklig påverkan? Vad är det som är negativ
mänsklig påverkan i de här sammanhangen.
I förra veckan hörde vi att några forskare gick ut
och sade att ladusvalan minskar katastrofalt i det
svenska bondelandskapet och kulturlandskapet, och
det är riktigt. Vi har väl alla sett hur den fågeln har
minskat i antal. Under min barndom när vi sprang i
tomma ladugårdar var det fullt med ladusvalor. Här
har det skett en förändring. Det agrara landskapet har
förändrats, och arbetsmetoder har förändrats.
Det är säkert så att när ladusvalans antal ökade,
berodde det också på en mänsklig påverkan. Men det
var ingen som ifrågasatte det. Det bara skedde utifrån
det sätt på vilket man brukade sina resurser. Vad var
orsaken till att vårt kulturlandskap formades på det
sätt som skedde och som skett under generationer?
Tidigare var det rent av överlevnadsbehovet som
formade vårt kulturlandskap. Detta är någonting som
vi nu anser vara utomordentligt värdefullt och som nu
påverkas negativt beroende på nya brukningsmetoder.
Det som en gång påverkade biologisk mångfald posi-
tivt kan genom nya metoder påverka biologisk mång-
fald negativt. Hur hade det varit om vi inte hade haft
någon mänsklig påverkan på kulturlandskapet? Det
vet vi inte, men säkerligen hade utgångsläget varit ett
helt annat.
Därför är det så intressant att försöka analysera
vad som är negativ och vad som är positiv påverkan. I
hur stor utsträckning skall vi över huvud taget accep-
tera förändringar, både det vi kallar negativa och det
vi kallar positiva förändringar, i de här sammanhang-
en?
Den biologiska mångfalden är ett av de prioritera-
de områdena. Från moderat sida tycker vi att det är
angeläget. Men då måste vi göra detta utifrån en rea-
lism, och vi måste göra det utifrån ett samarbete inte
bara i vårt eget land utan också internationellt. Att
prioritera ett internationellt miljöarbete är också något
som vi har gjort.
Vi är från moderat sida utomordentligt nöjda med
den ökade miljösatsning som sker inom jordbruket
genom det miljöstöd vi får från EU. Det är alldeles
klart, som jordbruksministern sade i en interpella-
tionsdebatt här i fredags, att om vi inte hade varit med
i EU hade vi inte haft råd att satsa så mycket pengar
på kulturlandskapets miljö som vi nu kan i och med
att EU betalar hälften av insatserna.
Det här kan vara intressant från flera utgångspunk-
ter, men framför allt är det intressant därför att vi nu
har fått resurser som gör att vi kan slå vakt om kultur-
landskapet utifrån en solidarisk ersättningsmetod.
Men då är det också angeläget och viktigt att vi inte
försöker styra dem som i århundraden har skött kul-
turmiljön så mycket att det i själva verket blir en
black om foten när det gäller målsättningen.
Här är det väldigt lätt för politiker att tro att bara
vi går in och styr och reglerar så skapar vi bättre mil-
jöförhållanden. I själva verket kan det i många fall
vara precis tvärtom. Vi måste se till att vi får enkla
regler i miljöarbetet och att vi får acceptans för de
tongångar och den ambition som finns, totalt sett, i de
här sammanhangen.
Vi kan också peka på svårigheter när det gäller re-
sursanvändning i olika sammanhang. Låt mig ta bara
en sådan sak som biobränsle. Om vi tittar på hur
många som har intecknat biobränslet och hur många
områden det skall användas till förstår vi att helheten
inte håller. Det skall användas för elproduktion, det
skall användas för värme och det skall användas för
transporter. Samtidigt vet vi att resurserna är begrän-
sade. Biobränslet är säkert intecknat till 200 %, om
man sätter sig ned och analyserar.
Om vi tittar på varje del låter det väldigt bra. Det
låter väldigt bra när Björn Gillberg säger att vi kan
ersätta hela energibehovet inom den svenska trans-
portsektorn med biobränsle om vi utnyttjar detta fullt
ut - och det skulle väl vara bra. Sedan kommer man
från energisidan och säger att vi kan ersätta stora
delar av elproduktionen med biobränsle - och det
kanske skulle vara bra. Så kommer värmeintressenter
och säger att vi kan ersätta stora delar av uppvärm-
ningen av våra bostäder med biobränsle - och det
låter också bra. Men vad vi behöver är faktiskt en
helhetssyn på de här frågorna. Vi måste försöka hitta
en vetenskaplig konsensus utan vetenskaplig styrning
när det gäller mycket av miljö- och resursanvänd-
ningsfrågorna.
I det här sammanhanget kan vi också peka på sko-
gen som något intressant. Vi är nämligen också på
väg att dubbelinteckna skogen, både som råvara och
som miljö- och naturtillgång. Skogen är den viktigaste
förnybara råvara vi har. Samtidigt vet vi att det här
finns mycket stora konflikter med miljöintressena.
Här tror jag att det är angeläget att vi från svensk sida,
inte minst regeringen, är beredda att gå in och göra
mycket ingående analyser och positionsbestämningar
om vi inte skall hamna i en knepig situation.
Vi vet att synen på skog och skogsbruk varierar i
olika länder. Vi hör nu kritik från sydeuropeiska län-
der mot hur vi i Sverige sköter våra skogar. Det finns
också en internationell miljörörelse som driver de här
frågorna starkt. Samtidigt måste ändå vi från svensk
sida peka på den resurs som skogen utgör när det
gäller synen på en framtida hållbar utveckling i ett
samhälle där vi behöver förnybara råvaror. Vi måste
också här hitta en konsensus mellan å ena sidan beho-
vet av råvara och å andra sidan behovet av att slå vakt
om viktiga miljövärden.
Här, fru talman, är det utomordentligt glädjande
att se Skogsstyrelsens inventering av nyckelbiotoper
och viktiga biotoper inom ramen för den inventering
som är gjord. Vi har fått besked om att man där verk-
ligen har kommit fram i ett positivt arbete, inte minst
mellan Skogsstyrelsen, myndigheterna och väldigt
många enskilda skogsbrukare här i landet, där man
har respekt för och vill slå vakt om de miljövärden
man har i den egna skogen.
Men då är det också angeläget att vi respekterar
det enskilda ägandet. Om vi nu börjar lägga något
som vi kallar miljöavgifter på enskilda skogsbrukare
samtidigt som vi tycker att de skall höja sin ambition
kommer vi i konflikt med dessa intressen, och då blir
det en negativ inverkan i stället för en positiv. Talet
om att en skogsbrukare och en bonde skall tåla 10 %
intrång av avkastningsvärdet inom en viss areal är
egentligen märkligt. Hur skulle det vara om jag ginge
till grannen och sade att 10 % av dina jordgubbar är
mina? Då skulle han kalla på polisen. Men i politiska
sammanhang låter det ofta väldigt bra att den som
äger skog också får tåla ett intrång som vi politiskt
beslutar om upp till en viss procent. Här tror jag att
det krävs en viss försiktighet, och här krävs också ett
solidariskt ansvar när det gäller kostnader för bl.a.
den biologiska mångfalden.
Fru talman! Energipolitiken är ett annat väldigt
intressant område i de här sammanhangen. Vi har
många gånger hört att danskarna kräver att vi skall
stänga Barsebäck. Men har vi hört den svenska miljö-
rörelsen kräva att det skall stängas danska kolkraft-
verk? Det har vi inte hört. Om vi ser till miljöpåver-
kan är faktiskt de danska kolkraftverken betydligt mer
negativa för miljön än vad Barsebäck är.
Jag tror helt klart att vi i de energipolitiska sam-
manhangen måste gå in och diskutera miljöfrågor. I
annat fall hamnar vi i en mycket märklig situation. Vi
vet ju att väldigt många av de energikällor som disku-
teras som kärnkraftens ersättare har en mycket negativ
miljöpåverkan, om man skulle satsa på dem fullt ut.
Vi i Moderata samlingspartiet är starka förkämpar för
miljömässigt alternativ energi. Men vi måste ha en
realistisk tidsram, så att vi inte binder oss för nya
negativa projekt på energiområdet när det gäller en
framtida hushållning med resurser.
Vi har också pekat på nödvändigheten av att gå in
och starkare skydda havsmiljön, och det gäller inte
minst transportsidan - sjöfart och liknande. Våra
representanter i EU har drivit den linjen mycket klart.
Jag tror att vi från svensk sida och den svenska rege-
ringen måste arbeta intensivt med den här frågan.
Till sist, fru talman, vill jag ta upp frågan om eko-
nomiska styrmedel. Jag ser det som angeläget att vi på
ett realistiskt sätt använder oss av ekonomiska styr-
medel i miljöarbetet. Men det får inte vara så att eko-
nomiska styrmedel enbart får ett miljömässigt epitet,
när det i själva verket är fråga om skattefinansiering
av statliga utgifter. Om vi tittar på den budget vi nu
diskuterar höjer man faktiskt en rad miljöavgifter,
eller avgifter som bygger på att de skall vara miljö-
mässigt motiverade. Samtidigt sänker man sådana
anslag som skall gå till miljöarbete. Det här går inte
ihop.
Vi har från vår sida sagt att man egentligen skall
kunna se klara samband mellan miljöavgifter och
miljösatsningar i olika sammanhang.
Vi tar upp det här bl.a. i reservation nr 4, som jag
yrkar bifall till. Vi måste finna system som skapar
trovärdighet i kopplingen mellan miljöavgifter och
insatser för miljön.
Till sist, fru talman, tror jag att vi har anledning att
se positivt på framtiden, inte minst ur miljösynpunkt.
Om den goda viljan finns, tror jag att vi har stora
möjligheter att i framtiden skapa ett samhälle som är
hållbart både när det gäller miljö, hälsa och välfärd.
Men det krävs att vi gör positionsbestämningar utifrån
realistiska bedömningar och har en bra kunskapsbas
när vi skall fatta de olika besluten.

Anf. 3 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Jag tycker att det kan vara värt att
Göte Jonsson litet tydligare berättar om två saker som
han tog upp. Det sista som han tog upp gällde de
miljöavgifter och miljöskatter som tas ut. Göte Jons-
son menade att dessa skall gå till miljösatsningar. Han
verkar vilja göra en väldigt tydlig koppling mellan
uttaget av en skatt och en avgift och vart de pengarna
sedan skall gå. Är det Moderata samlingspartiets sätt
att hantera skatteinstrumentet att göra en öronmärk-
ning av de skatter och avgifter som man tar in på ett
område och låta dem hamna bara inom samma områ-
de?
Om man har en litet annan syn på detta, finns det
goda förutsättningar till en diskussion i den nu arbe-
tande Skatteväxlingskommittén och att där medverka
till ett klokt beslut som leder till att man flyttar över
skattebasen från arbete till miljö, dock utan öron-
märkning av pengar - något som är okänt i den
svenska statsförvaltningen i övrigt.
Den andra frågan, fru talman, gäller Barsebäck.
Göte Jonsson frågar när man hörde svenska miljöen-
gagerade gå ut och kräva att Danmark skall stänga
kolkraftverk. Ja, lyssnar man dåligt hör man ju inte,
men det är faktiskt ett gammalt krav från de svenska
miljöorganisationerna att få till stånd en korrigering
av den danska hanteringen av de fossila bränslena. Vi
vet inte minst, fru talman, hur angeläget detta arbete
har varit genom åren.
Det intressanta med det danska kravet på Barse-
bäck är att ett Östersjöland i den rådande Östersjöan-
dan har krävt stängning av reaktorer i ett annat Öster-
sjöland. Sverige har inte krävt att Litauen skall stänga
reaktorer, men Danmark har krävt att Sverige skall
stänga sådana.

Anf. 4 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! Vi menar inte att man skall ha en di-
rekt koppling mellan avgift och finansiering, men det
är samtidigt oerhört viktigt att kunna se ett samband
utan en budgetmässig koppling. Låt mig ge ett exem-
pel: När vi höjer koldioxidskatter och svavelskatter
och sänker anslagen till kalkning, verkar detta utom-
ordentligt märkligt. Vi vet att behoven av kalkning
beror på försurade nedfall. Vi arbetar med avgifter på
t.ex. högsvavlig olja för att minska utsläppen. Jag
menar att vi inte får försöka driva miljöfrågor enbart
som skattefrågor. Man måste kunna se ett samband
mellan å ena sidan avgifter och å andra sidan insatser
för miljön.
Det här gäller också på det internationella områ-
det. Det har här diskuterats väldigt mycket att EU
skall besluta om skatter i olika sammanhang. Vi har
sagt att om man internationellt skall besluta om t.ex.
miljöavgifter, skall dessa vara direkt kopplade till
insatser för miljön. I annat fall är det risk för att det
bara blir förtäckta skattehöjningar och skattejuste-
ringar.
I frågan om Barsebäck må det vara så att miljörö-
relsen har sagt att man bör stänga kolkraftverk i Dan-
mark, men under den pågående energidebatten, som
nu är högaktuell, är den diskussionen ganska lågmäld,
Lennart Daléus. Det tror jag att ni måste hålla med
om. Det är i energipolitiken viktigt att vi ser de posi-
tiva och negativa miljöeffekterna i olika alternativ och
även är beredda att väga dem mot varandra.

Anf. 5 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Jag förstår inte riktigt det som Göte
Jonsson säger i den första frågan om sambandet. Det
beror säkerligen på mig, men det är ändå oklart.
Måste det alltså finnas ett samband mellan skatteutta-
get och åtgärder på det aktuella området? Det finns
också ett omvänt sätt att se detta. Det finns miljöåt-
gärder som inte genererar några skatteintäkter. Skall
vi avstå från insatser på sådana miljöområden? Det
kan rimligen inte vara meningen.
Jag levde i den föreställningen att vi i Sverige tar
in pengar via skatter och på annat sätt, och sedan
fördelar vi dem på det sätt som vi av fördelningspoli-
tiska, miljömässiga och andra skäl tycker är viktigt.
Vi kan t.ex. utan att det genereras pengar i skogsom-
råden i det norrländska inlandet medverka till att köpa
in områden för avsättning till nationalparker. Vi kan
också på andra vägar visa att det sätt att arbeta som
moderaterna har kan bli litet knepigt, om man har
höga ambitioner på miljöområdet.
Fru talman! Att hänvisa till Barsebäck och relatio-
nerna med Danmark är en smitväg ut ur en svensk
energipolitisk debatt. Vad vi diskuterar på energiom-
rådet i Sverige i dag - och jag försöker att rimligt
noga följa den debatten - är att konstruera ett svenskt
energisystem som är hållbart, uthålligt och icke ned-
smutsande, alltså med beaktande av alla de honnörs-
ord som vi tycker är riktiga. Men vi kan inte få ett
alibi för att undgå att konstruera detta energisystem på
rätt sätt genom att hänvisa till Ignalina, till Danmark
eller till länder längre bort. Så fungerar det inte.
Vi måste ta ansvar för vår energipolitik och för
hur vi utformar vårt energisystem. Vi kan naturligtvis
av miljömässiga skäl kräva eller diskutera åtgärder av
andra länder, men ansvaret för svensk energipolitik
och dess miljöpåverkan är vårt.

Anf. 6 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! Först några ord om skatterna. Jag tror
att det är väldigt viktigt att vi nämner saker vid deras
rätta namn. Om vi behöver förstärka statens utgifter,
bör vi inte gömma oss bakom begrepp som i den
allmänna debatten verkar positiva. Om vi höjer ben-
sinpriset med ett visst antal ören och kallar det en
miljöavgift, låter det väldigt bra och motiverat. Men
om vi sedan inte vidtar några som helst åtgärder för
att förvalta dessa pengar för miljön, är det inte bra.
Vi har aldrig sagt att det skall finnas direktkom-
munikation mellan en inkomst och en utgift, men det
måste finnas en trovärdig relevans mellan avgifter och
skatter som man lägger på medborgarna och kallar
miljöskatter och miljöavgifter och satsningar som man
gör för att förbättra miljön i olika sammanhang. Det
är en trovärdighetsfråga. Vi kan ta kalkningen som ett
sådant exempel.
För att sedan se till energipolitiken vill jag säga,
Lennart Daléus, att det även i den inhemska energi-
politiken krävs litet grand av jämförelser internatio-
nellt. Kolkraften är en viktig värdemätare i relation
till kärnkraften. Vi har faktiskt under det gångna året
fått importera ganska mycket el från Danmark, produ-
cerad i danska kolkraftverk. Vad jag skulle önska är
att vi kunde pröva energipolitiken på ett annat sätt och
släppa låsningar, så att vi i energipolitiken ser till
olika miljöeffekter och till en hållbar utveckling av
resurser. Jag tror att det är nödvändigt att vi kan hitta
den balansen.

Anf. 7 EVA ERIKSSON (fp):
Fru talman! Den 22 november beslöt riksdagens
majoritet att fastställa ramar. Vi i Folkpartiet libera-
lerna hade en annan fördelning när det gäller utgifts-
ramar inom olika områden. Vad gäller utgiftsområde
20 hade vi ett högre belopp än vad regeringen och
Centerpartiet hade enats om i riksdagen. Därför har vi
ett särskilt yttrande i betänkandet. Jag vill understryka
att motiven för det särskilda yttrandet står fast. Efter-
som vi är förhindrade att yrka bifall till vår föregåen-
de reservation efter beslutet den 22 november vill jag
understryka att motiven står fast. I den debatt som
föregick beslutet underströk vi från vår sida också
vikten av att utgiftsområde 20 tilldelas ytterligare 290
miljoner, vilket Folkpartiet hade föreslagit i sin mo-
tion.
Jag vill också, fru talman, börja med att yrka bifall
till reservation nr 6 i betänkandet.
De föregående talarna har vid flera tillfällen sagt
att det finns en gemenskap i miljöpolitiken. Det är
viktigt och riktigt. Men det är inte samma sak som att
miljöpolitiken har lyckats, att vi har tagit de stora
beslut som behövs för att klara miljön, framtiden och
överlevnaden i ett globalt perspektiv.
Ibland när vi har debatt om miljön, när man läser
tidningar, när man tar del av medierna och när man
läser glansiga fina rapporter från företag verkar det
som om vi har klarat av det mesta i miljöpolitiken.
Jag känner att det är allvarligt om man tror det.
Det vi har gemensamt, vi som talar om miljöpolitik
och de som har engagerat sig i näringsliv och organi-
sationer, är en insikt som man egentligen kan formu-
lera i en enda mening. Vi har insikt om att om vi
fortsätter som vi har gjort tidigare och som vi faktiskt
gör i dag så går allting under. Jorden kommer att gå
under om vi fortsätter som hittills. Det kan låta väldigt
dramatiskt. Det är säkert många som säger att det inte
är så, att vi har klarat av en del saker.
Tyvärr kan man bara konstatera att vi inte har
gjort det. Det behövs nya åtaganden. Vi kan konstate-
ra att vi enbart i svensk miljöpolitik har ställt upp
flera miljömål som vi inte har uppnått. Det kommer
ständigt rapporter om det från Naturvårdsverket och
andra som publicerar statistik och information.
Jag tror att det är viktigt i en sådan här debatt -
när vi diskuterar budgeten, framtiden och visionerna,
när vi diskuterar hur vi i den här kammaren och i
Sverige skall ha en vision om nästa århundrade - att
inse vilket ansvar vi har som en utvecklad industrina-
tion. Vi skall vara föregångare i miljöpolitiken. Det är
viktigt att vi har klart för oss att tecknen på miljöho-
ten runt omkring oss blir allvarligare, djupare. Vi kan
läsa rapporter från FN:s organisationer, från IPPI, en
forskargrupp under FN, där man pekar på att växt-
huseffekten ökar och att den riskerar att förändra
jordens klimat.
Hotet mot ozonskiktet har vi ännu inte avvärjt.
Den biologiska mångfalden riskerar att utarmas över
hela världen. Talarna före mig har båda nämnt den
biologiska mångfalden, det ansvar vi har för att beva-
ra den, betydelsen av den biologiska mångfalden, den
kedja som finns i utvecklingen och beroendet av den
biologiska mångfalden. Försurningen hotar fortfaran-
de vårt lands sjöar och skogar.
Det beror på att vi under ett sekel har berusats av
den svindlande snabba utvecklingen, som har brutit
mot några grundläggande systemvillkor. Det är vi
också medvetna om. Det har vi också insikt om. Men
är vi beredda att göra något åt det?
Ja, säger många, det är vi. Det har vi varit inom
vissa delar. Men det finns hinder i svensk miljöpoli-
tik. Då kan man fråga sig: Finns hindren i finanspoli-
tiken eller i den ekonomiska politiken? Meningsutby-
tet mellan Göte Jonsson och Lennart Daléus visar
ändå på att det finns problem när det gäller den eko-
nomiska politiken och när det gäller frågan om hur
man skall fördela resurserna och hur man skall an-
vända sig av miljöavgifter eller miljöskatter i skatte-
växlingshänseende.
Fru talman! Vi slösar fortfarande med ändliga rå-
varor och resurser. Vi sprider sopor och gifter runt
omkring oss. Vi utsätter naturen för en sådan stress att
den riskerar att utarmas och förstöras. Vi tär fortfa-
rande på lagren av de förnybara fonderna. Det går inte
att bortse från att de ändliga resurserna som en fjär-
dedel av jordens befolkning ägnar sig åt riskerar att
leda till en ekologisk kollaps. Det gäller framför allt
tredje världen som i dag kopierar vårt levnadsmöster.
Man är glatt påhejad av de utvecklade industriländer-
na därför att det finns nya marknader och ett nytt sätt
att expandera och att öka tillväxten på, även i de nu-
varande industriländerna.
Det här är inte osannolikt. Det kan komma att
hända i tredje världen. Vi kan titta på vad som nu
händer i Sydostasien, med den enorma utveckling som
finns i Malaysia, Thailand och Borneo. Där ser man
hur miljöbovarna gör intrång, hugger ner mangroves-
kogarna och anlägger nya turistanläggningar. Själv-
klart är det miljöförstörande åtgärder, som i ett glo-
balt perspektiv påverkar miljön i stort.
Genom att vi lever som vi gör i den rika delen av
världen förvägrar vi i praktiken människor i den fatti-
ga delen av världen välstånd och välfärd.
Fru talman! Miljöpolitik formuleras inte i tomrum.
Den måste utgå från ideologiska värderingar. Det tror
jag bestämmer både ambitionsgrad och vilka styrme-
del man väljer. Vi liberaler säger ja till ekonomisk
tillväxt. Ekonomisk tillväxt är grunden för att männi-
skor skall få det bättre. För människor i fattiga länder
innebär tillväxt tak över huvudet, skola, hälsovård,
mat och vatten - allt det som vi betraktar som själv-
klart.
Problemet är bara att tillväxten i fattiga länder kan
bidra till ökad miljöförstöring därför att man inte har
råd med miljövänlig tillväxt. Det reser den avgörande
framtidsfrågan: Hur skall de fattiga länderna kunna
industrialiseras och genomgå en ekonomisk utveck-
ling utan att det ekologiska systemet kollapsar?
Svaret på den frågan lägger ett stort ansvar på de
rika ländernas skuldror. Vi i den rika världen måste
axla ett miljömässigt ledarskap - i biståndspolitiken, i
vårt agerande i de internationella forum som Sverige
deltar i och även i de miljöbeslut som vi fattar här i
Sveriges riksdag. Det är viktigt att det land som skall
vara föregångsland också orkar och mäktar med att
fatta beslut på egen mark.
Fru talman! Marknadsekonomi är ett effektivt red-
skap i miljöpolitiken om man använder det rätt. Det
påpekar också Lennart Daléus i sitt anförande. Han
kanske inte gör det på samma raka sätt som jag. Men
jag uppfattar ändå att det finns en enighet också i
detta - enighet om ett varsamt sätt, en miljöanpassad
marknadsekonomi där vi använder oss av kretslopp-
stankar. Då kan man förena detta. Man kan förena det
med effektiva styrmedel och kostnadseffektiva lös-
ningar.
Folkpartiet har under lång tid drivit miljöavgifter
och miljöskatter som ett medel för att uppnå detta. Då
förvånar det mig litet grand när Göte Jonsson, i den
debatt som Lennart Daléus och Göte Jonsson hade,
ändå säger att miljöavgifter skall gå tillbaka till sek-
torn. Jag hoppas att det inte är så att Moderaterna
menar att skatteväxling inte är något bra instrument.
Att lägga mindre skatt på arbete och mer skatt på
miljö - det trodde jag att vi var eniga om i den här
kammaren. Det vore intressant att höra Göte Jonsson
utveckla det sedan.
Fru talman! Vi liberaler försöker hela tiden utgå
från den enskilda människan. All liberal politik har
som yttersta syfte att ge honom eller henne frihet att
samverka med andra och forma sitt eget liv. Det gäller
inte bara inom Sveriges gränser utan för alla männi-
skor globalt och internationellt.
Miljöproblemen är aldrig abstrakta. De handlar i
grunden om enskilda individer som på olika sätt får
sin frihet inskränkt av miljöförstöringen. Det kan vara
fiskaren i Laholmsbukten som förlorar både sin ut-
komst och sin livsstil på grund av bottendöden i La-
holmsbukten, det kan vara den lilla nyfödda flickan i
miljögifternas Katowice i Polen eller det kan vara
barnet i Somalia som aldrig får dricka rent vatten.
Vi måste ta ansvar för att göra världen bättre.
Detta ansvar innefattar också kommande generationer
över hela världen. Vi liberaler kallar det för förvaltar-
skap. Förvaltarskap är en ideologisk grund för vårt
miljöarbete, och det är också det som har legat till
grund för de ställningstaganden vi har gjort i den
miljömotion som också har legat till grund för det
särskilda yttrande och det bifallsyrkande som vi har i
samband med det här betänkandet.
Fru talman! Jag ber att få avsluta mitt anförande
med att ställa en fråga till Lennart Daléus. Det finns
väl ändå någonting i utgiftsområde 20 som måste ha
varit svårt att yrka bifall till för Centerpartiet? När det
gäller investeringar inom miljövårdsområdet, mark-
förvärvet, skyddet av den biologiska mångfalden,
möjligheten att lösa in värdefull mark, sanera miljö-
förstörd mark m.m. har regeringen ett för litet anslag.
Dit går nästan inga pengar alls. Centerpartiet har i sin
reservation till betänkandet skrivit att man vill ha
ytterligare pengar. Det förundrar mig litet grand att
man inte, med tanke på det nära samarbete man har
med regeringen bl.a. när det gäller budgetarbetet, har
kunnat påverka regeringen att lägga till extrapengar
för att kunna få möjlighet att sanera miljöförstörd
mark och köpa in den del av gammelskogen som
behöver räddas för att den biologiska mångfalden
skall säkras. Är det så, Lennart Daléus, att miljön har
fått stå åt sidan för andra intressen i budgetarbetet?

Anf. 8 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill bara göra ett ytterligare klar-
läggande när det gäller frågan om miljöavgifter. Vi i
Moderata samlingspartiet var bland de första i denna
kammare som krävde miljöavgifter. Vi blev då kriti-
serade för att vi ville bygga upp system som innebar
att man kunde köpa sig fri när det gällde negativ mil-
jöpåverkan. Nu är miljöavgifter dess bättre en erkänd
och godkänd modell som man accepterar. Men vi
moderater accepterar inte att man utifrån en rad skat-
tehöjningar lägger miljömotiveringar som sedan inte
på något sätt kan återspeglas när det gäller miljön.
Eva Eriksson tog upp frågan om skatteväxling. I
begreppet skatteväxling ligger en direkt koppling
mellan att höja skatt på den ena sidan och sänka skatt
på den andra, så där är det ju egentligen inte alls någ-
ra problem. Men jag tror inte att skatteväxling är
något universalmedel. Det gäller att mycket noggrant
analysera hur man skall växla för att de bästa miljöef-
fekterna skall uppstå också i det sammanhanget. Uti-
från vad jag har sagt om miljöskatt finns det inga
problem med skatteväxling. Där finns ju faktiskt, fru
talman, den direkta kopplingen.

Anf. 9 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Det är intressant, och jag tackar för
svaret att moderaterna tycker att skatteväxling är ett
bra sätt.
Men den andra delen, miljöavgifter som skall fö-
ras direkt till miljöåtgärder, innebär ett helt nytt sätt
att hantera budgeten och budgetpolitiken i Sverige.
Jag har aldrig förstått tidigare att det har varit modera-
ternas linje. Nu har jag fått svar på det, och jag tackar
för det.

Anf. 10 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Eva Eriksson frågar om synen på
budgeten. Det är klart att vi önskar att det hade fun-
nits mer pengar, men jag tycker att vi också har kun-
nat visa att vi också har korrigerat det som var på väg
att bli ekonomiska felhanteringar på vitala områden,
t.ex. kalkningen. Eva Eriksson vet också att den dis-
kussion som föregick budgeten skulle ha inneburit en
rejäl nedskärning även i förhållande till det nu liggan-
de förslaget. Där lyckades vi med en debatt före bud-
getarbetet medverka till en förändring.
Vi har också i våra förslag i dag, fru talman, visat
hur man kan förstärka såväl kalkning som inköp av
just värdefulla naturområden för att skydda den bio-
logiska mångfalden. Det är inte svårt, fru talman, för
Eva Eriksson och Folkpartiet, om man har den in-
ställning som Eva Eriksson demonstrerade, att rösta
för våra reservationer och därmed tillföra ytterligare
pengar till kalkning och till dessa inköp.
Detta är i hög grad en prioritering. Det kanske inte
är så stor skillnad i ambition, men i prioritering. Jag
delar mycket av det Eva Eriksson sade i sitt inlägg i
övrigt, men det är klart: Vill man ställa om, och anser
man som t.ex. vi i Centerpartiet gör att kärnkraften är
ett energisystem som inte är förenat med en hållbar
utveckling, ja då arbetar man för att inleda kärn-
kraftsavvecklingen så snart som möjligt.
Där har Folkpartiet inte samma prioritering. Man
har möjligen andra ambitioner, men inte samma pri-
oritering. Det är snarast det här som är det svåra för
framtiden: att förena höga ambitioner och möjligen
också samla dem till gemensamma prioriteringar. Där
tycker jag nog att det brast litet i Eva Erikssons reso-
nemang.

Anf. 11 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Fru talman! I den reservation som ni har, Lennart
Daléus, står det att ni vill avsätta ytterligare pengar till
marksanering och kalkning. Men den miljard som ni
har avsatt till det skall ni ju ta från anslaget för hållbar
utveckling. När vi fattade det beslutet här i riksdagen
var det ganska inriktat på vad de här pengarna skulle
användas till. Av vad jag kan läsa mig till i betänkan-
det och på andra ställen kan man inte använda sig av
den här miljarden från hållbar utvecklings-paket för
just den här typen av åtgärder. Men jag lyckönskar
Lennart Daléus till att kunna påverka regeringen till
att dessa pengar skall kunna användas inom de här
områdena. Är det så att Lennart Daléus i den här
debatten kan ge mig garantier för att det är just där
pengarna skall tas till de här åtgärderna så tycker jag
också att det här är ett bra sätt att använda de pengar-
na. Men Naturvårdsverket har hanterat flera av de
ansökningar som har haft den här inriktningen, och
man har sagt att det inte ryms inom detta paket.
Vad gäller energipolitiken hoppas jag att vi kom-
mer att få en energipolitikdebatt i den här kammaren,
och kanske också en energipolitik - det vore inte på
dumt. Då kan vi ha den debatten, Lennart Daléus. Vi
har litet olika uppfattning i den här frågan. Det är bra
för miljödebatten, och jag tror också att det kan vara
bra för prioriteringar. Från Folkpartiets sida vill vi
inte riskera att man stänger av kärnkraften och bidrar
till ökade koldioxidutsläpp. Vi vill ha garantier för att
det inte kommer att bli fallet, Lennart Daléus. Det är
anledningen, och det är också en viktig miljöpolitisk
fråga.

Anf. 12 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Det var det jag försökte säga, i mjuka
ordalag, att vi har litet olika prioritering. Jag har re-
spekt för att man har en annan uppfattning om de
olika energikällornas miljöpåverkan. Det är uppen-
barligen det som har lett Folkpartiet till att inte vilja
stå fast vid de resonemang som man förde för bara
några år sedan. Nu har man en annan ståndpunkt.
Vi i Centerpartiet står alltså kvar vid vår uppfatt-
ning: Vi talar om en energikälla som inte hör hemma i
en hållbar utveckling och som alltså måste avvecklas,
åtminstone i den takt som Linje 2 angav under energi-
debatten tidigare. Men återigen: Det finns naturligtvis
olika prioriteringar på det här området, och det är det
som leder till en sådan här debatt.
Fru talman! Visst kan jag lova Eva Eriksson att
om den här riksdagen, denna kammare, med en ma-
joritet skulle besluta sig för att använda resurser på
det sätt vi har föreslagit i vår motion är det denna
riksdag obetaget att göra detta, vare sig Naturvårds-
verket har tyckt eller tänkt någonting annat om hur de
här pengarna skall användas. Så vist är den svenska
demokratin inrättad. Det är det som gjort att vi har
lagt fram förslag och därmed också reserverat oss på
det här sättet.
Jag inbjuder, efter att ha givit denna garanti, Eva
Eriksson till att stötta vår reservation på den här
punkten. Skulle vi, Eva Eriksson, samlas gemensamt i
en majoritet här i kammaren har vi också tillfört de
områden vi talar om i våra reservationer de här resur-
serna. Det vore bra.

Anf. 13 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Centerpartiet och Folkpartiet är ju inte
i majoritet i denna kammare, Lennart Daléus, men det
vore kanske bra för miljöpolitiken om det blev så.
Vad gäller kärnkraften har vi inte ändrat uppfatt-
ning. Vi skall avveckla kärnkraften, självklart är det
så. Kärnkraften är en energidel i vårt samhälle som
skall avvecklas. Det har vi ett beslut på att vi skall
göra. Men det gäller ju att hitta alternativa energikäl-
lor för att ersätta den energi som kärnkraften i dag
genererar. Det gäller också att se till hur det ser ut i
vår omvärld när det gäller energiproduktion. Det är
inte så enkelt som att bara säga att nu skall vi stänga
av ett kärnkraftverk. Det handlar också om att belysa
kostnaderna. Vad kommer det att innebära för samhäl-
let, för den enskilde individen om man stänger av en
energiproduktion på det här sättet?
För att det inte skall råda något tvivel, Lennart
Daléus, vill jag säga att Folkpartiet tycker att vi skall
stänga av kärnkraften. Men förutsättningen för det är
att vi skall hitta alternativa energikällor. Självklart har
kärnkraften varit en period i vårt samhälle.

Anf. 14 HANNA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag skall börja med att säga att jag
inte förstår den här debatten över huvud taget. Vi har
ett betänkande framför oss som innehåller konkreta
förslag till åtgärder och resursfördelning på miljöom-
rådet. Den 22 november, om jag inte minns helt fel,
hade vi en debatt här i kammaren som behandlade
budgetramarna, de ekonomiska ramarna, för miljön. I
den debatten blev det väldigt mycket diskussion om
övergripande miljöfrågor, men också om detaljer som
ingår i förslaget. Detaljerna är nu egentligen överspe-
lade, i och med att budgeten och ramarna redan är
antagna. Jag känner att det här är ett konstigt sätt att
debattera över huvud taget. Hur jag vill prioritera och
hur mycket pengar jag vill satsa på ett område beror
ju på innehållet i åtgärderna. Det är inte lönt att slänga
pengar i sjön och säga, men de går ju till miljö. Om
det inte är bra miljöåtgärder, om det inte är bra inves-
teringar, om det inte är bra förslag är det faktiskt att
slänga pengarna i sjön, oavsett vad man skriver i
rubriken.
Jag känner att debatten i dag konkret borde handla
om innehållet i regeringens budgetförslag. Rätta mig
om jag har fel. Jag ser att flera begär replik, så ni
tycker uppenbarligen att jag har fel. Jag menar att vi
är överens om de övergripande fina orden om miljö-
frågor, de fina orden är vi överens om, vad som sedan
händer i verkligheten, i praktiken är vi inte överens
om i många olika frågor.
Jag tycker att det är synd att miljöministern inte är
här i dag heller, trots att jag vet att hon har fullgoda
skäl att inte vara här. Det lägger också litet locket på i
debatten, tycker jag. Regeringen visar relativt litet
ansvar för hur debatten förs här. Man borde vara här
och svara på frågor och ta debatten. Det kan också
bero på att riksdagen gör en felaktig planering. Man
lägger miljödebatter på en dag när man vet att mil-
jöministern naturligtvis inte kan närvara därför att hon
har ett möte i EU i dag, om jag förstod saken rätt, som
hon måste vara närvarande på.
Jag återgår till betänkandet. I debatten den 22 no-
vember tog jag upp en hel del kritik mot det som finns
här. Den kritiken finns kvar. Vänsterpartiet har avgett
ett särskilt yttrande som jag tror att alla är väl med-
vetna om. Vi är förhindrade att ta upp våra förslag
igen, därför att vi vid den förra debatten, genom en
enda mening i finansutskottets betänkande, fick alla
våra yrkanden som handlar om ekonomin avslagna,
därför att våra förslag ligger utöver ram.
Det här tycker jag också känns väldigt konstigt.
Oavsett innehållet kan man säga att Vänsterpartiets
motion faktiskt inte är någonting att ha över huvud
taget, därför att vår prioritering innebär mer pengar.
Det är det man uttryckligen har sagt. Jag skulle ha
velat ha den debatt vi för i dag före debatten om ra-
marna. Nu blev det inte så. Men det särskilda yttran-
det ligger kvar, och Vänsterpartiets motion i frågan
ligger kvar. Jag kan tyvärr inte göra så mycket mer
här i dag än att påpeka det i kammaren.
I det här betänkandet finns det flera saker som jag
naturligtvis stöder och tycker är bra. Jag tycker att det
är bra att utskottet har hörsammat Vänsterpartiets
diskussion om att samordna den miljöforskning som
finns på området. Det är bra skrivningar om det. Jag
tycker också att det är delvis bra skrivningar om
kalkningen, att man måste söka vidare, diskutera
försurningen i andra sammanhang än bara det svenska
sammanhanget osv. Bra saker.
Det finns också en diskussion som Vänsterpartiet
försökte ta upp när det gäller kalkningen, att vi inte
skall sätta som rubrik för kalkningsanslaget att det
just skall vara kalkning, utan att det snarare skall vara
åtgärder mot försurning. Det har också utskottet upp-
märksammat och fört in bra skrivningar om, vilket jag
tycker är bra. Jag tackar för att vi har fått stöd för det.
Vi får se vad som händer sedan, men det finns åtmins-
tone skrivet någon gång.
Däremot finns det fortfarande saker som är så pass
allvarliga att jag vill ta upp dem igen. Det handlar
bl.a. om inköp av naturvärd skog i Sverige, urskog,
som vi behöver bevara för den biologiska mångfal-
dens skull, som vi behöver bevara för att åtminstone
garantera att vi inte medvetet gör enormt dumma
saker. Jag tror att vi alla egentligen är överens om det.
Fortfarande finns det däremot inga pengar. De resur-
ser som regeringen och utskottet nu föreslår är mycket
små jämfört med de behov som man ser.
Det handlar också om miljösaneringen i Sverige,
som kräver mycket pengar. Om jag inte minns helt fel
är det litet drygt 19 miljoner som man har beviljat, när
man snarare behöver det tiodubbla för att kunna åt-
gärda miljöförstörda områden runt om i Sverige som
redan är identifierade, som redan finns utmärkta på
kartan och där man vet exakt vad man skall göra,
åtgärder som inte bara ger oss en bättre miljö, utan
dessutom skapar arbete. Jag förstår fortfarande inte,
jag läser om och om igen i betänkandet, men jag tyck-
er inte att argumentationen för att inte bevilja mer
pengar håller. I dag lägger vi ut enorma summor för
passiv arbetslöshet. Får vi människor i arbete kan det
garantera att vi faktiskt tar hand om de miljöproblem
som vi själva har skapat. På det sättet kommer vi att
förebygga kostnader i framtiden. Det vet vi alla om.
Jag tror inte att det finns någon som inte håller med
mig om det.
Vänsterpartiet har en reservation till betänkandet
som handlar om ett miljöcentrum i Umeå. Jag vill
yrka bifall till den, det är reservation nr 8.
I Umeå finns naturligtvis Umeå universitet, men
där finns också Sveriges Lantbruksuniversitet, Ar-
betslivsinstitutet och Försvarets forskningsanstalt.
Alla dessa ingår i Centrum för miljövetenskap. Vi ser
att det finns ett behov i Sverige av att starta ett miljö-
tekniskt centrum någonstans. Inom Umeå universitet
finns miljöinriktade professurer på de flesta fakultets-
områdena. Därmed tror vi att det finns väldigt bra
förutsättningar för att skapa det här miljötekniska
centrumet i Umeå. Vi har inte fått gehör för den
punkten, och därför har vi tyvärr en reservation i
frågan.
Jag skulle vilja kommentera litet av den debatt
som har förts i dag, även om jag inte tycker att ener-
giomställning hör till dagens debatt, mer än att det
naturligtvis hänger ihop med miljön. Energiomställ-
ning är ju väldigt viktigt och jag tror att alla talare
före mig har varit inne på det området.
Göte Jonsson slutar aldrig att förvåna mig. Det är
kanske bra, så att jag blir litet piggare när jag sitter
och lyssnar i kammaren. Ibland vet jag inte riktigt om
han företräder en partilinje eller om han bara är
omedveten om vilka konsekvenser moderat politik
kan ha i miljöfrågor. Göte Jonsson talar om förnyel-
sebar energi och att Moderaterna förespråkar det, och
det är bra. Men sedan säger han: Vi kan inte avveckla
kärnkraften. Vi måste ha ett rimligt tidsperspektiv på
detta.
Jag tycker att vi har haft ett rimligt tidsperspektiv
på detta, Göte Jonsson. Det är ganska länge sedan vi
hade en folkomröstning. Sedan folkomröstningen har
i princip ingenting hänt mer än att vi har byggt ut
kärnkraften. Om man inte tar det första steget, tar man
inget steg över huvud taget. Jag tror att det första
steget i det här läget handlar om att avveckla kärn-
kraften och börja med ett kärnkraftverk, och börja nu!
Det finns en möjlighet att börja nu. Det finns
enorma potentialer i vårt land att också spara energi.
Glöm inte det! Så länge vi inte avvecklar kärnkraften
över huvud taget kommer inte heller alternativen
fram. Det är faktiskt den politiken som Moderaterna i
dag för när man bromsar utvecklingen. Man säger:
Stopp, stopp, stopp; vi kan inte göra någonting över
huvud taget! Det är i princip det jag tycker att Göte
Jonssons parti säger.
Jag skulle också vilja göra en kommentar till Len-
nart Daléus, som talade om regeringens hållning gen-
temot EU, de hårda riktlinjer vi har och de hårda krav
vi ställer gentemot EU. Ja, vi ställer hårda krav. Vi får
däremot inte gehör för dem. Lennart Daléus nämnde
bl.a. gentekniken. Jag skulle vilja bolla tillbaka det
litet grand. Den genmanipulerade sojan som är på väg
in i EU och också in i Sverige kan vi inte enligt lag
förbjuda. Enligt EU:s regelverk har vi ingen möjlighet
att stoppa den.
Då är frågan hur pass hård lagstiftning vi har, och
hur pass mycket det spelar någon roll att vi i Sverige
säger att vi tycker att detta är dumt, när den verkliga
lagstiftningen görs i EU. Det är samma sak för kemi-
kalier och annat, där vi t.ex. har haft övergångsregler.
Visst kan vi kämpa för dem. Men om vi inte får gehör
för det är det fortfarande EU:s lagstiftning som gäller.
Jag tror att man skall vara medveten om det, vilket jag
tror att Lennart Daléus är.
Jag vill också kommentera kalkningen, som det
här fördes en diskussion om tidigare. Det finns fak-
tiskt en majoritet här i kammaren för att höja anslaget
till kalkning. Problemet är bara att vi inte föreslår
samma summor och inte har tagit pengarna från sam-
ma ställe, och därför kan vi inte enas. Jag tror att det
handlar mycket om att vi är ovana vid nya budgetar-
betet och sättet att arbeta i riksdagen. Jag hoppas att
det blir bättre nästa år. Finns det en majoritet för
någonting är det viktigt att vi också skall kunna ge-
nomföra det, och kalkning är ett sådant område. Cen-
tern kan tyvärr inte ta åt sig all kredit för detta.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att jag
tycker det är synd att jag fortfarande märker en sådan
dubbelmoral i miljödebatten från många partier. Man
säger en sak, och vi talar hela tiden här i kammaren
med de stora fina orden. Men konkret innebär detta
betänkande inte speciellt många steg framåt i miljö-
debatten. I ett land som ändå har kompetensen och
kunskapen om miljöproblemen och som faktiskt också
har pengarna, resurserna och arbetskraften att föränd-
ra någonting står vi och stampar, och i vissa fall tyck-
er jag att vi går bakåt. Det handlar inte bara om att vi
skall slänga ut en massa pengar i sjön. Det tror jag
inte att någon av oss är beredd att göra. Det handlar
om att flytta pengar från olika områden.
Det gäller t.ex. passiv arbetslöshet, som i dag
kostar samhället 80-120 miljarder. Det är den sum-
man som diskuteras. Passiv arbetslöshet kostar varje
år 80-120 miljarder. När vi i Vänsterpartiet vill lägga
560 miljoner mer utöver ramen för utgiftsområde 20,
som vi i dag behandlar, får vi bara höra att vi för en
överbudspolitik och att det inte är ekonomiskt realis-
tiskt. Jag tror att man måste tänka om litet på det
området. Dessa 560 miljoner som vi vill lägga utöver
ramen ger många arbetstillfällen, och det är mycket
mer värt än den passiva arbetslösheten.

Anf. 15 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! Jag respekterar Hanna Zetterberg,
även om hon i och för sig inte förstår vår miljöpolitik.
Låt mig litet grand kort redovisa den. Hanna Zetter-
berg säger: Man måste ta första steget. En god regel
när man tar ett steg är att man vet var man skall sätta
ned foten och inte tar första steget i blindo. Hanna
Zetterberg säger å andra sidan att vi har haft tid på
oss. Visst har vi haft tid på oss. Men var finns alter-
nativen?
Det är också en god regel när man tar första steget
och säger någonting att man vet vilket alternativet är.
Det skulle vara intressant att veta vad Hanna Zetter-
berg har för alternativ. Hanna Zetterberg säger att
man skall spara energi. Gå då ut till de svenska hus-
hållen och säg hur de skall spara energi! Regeringen
har samtidigt för de stora tunga energikrävande in-
dustrierna begärt undantag och fått undantag i EU när
det gäller vissa skattehöjningar. Vill Hanna Zetterberg
att vi i stället skall lägga dessa avgifter på industrin
och öka arbetslösheten?
Vi har faktiskt från moderat sida en sammanhållen
energipolitik. Mycket av vår energipolitik hänger just
på miljöargumenten. Därför är det viktigt när vi dis-
kuterar miljö i denna kammare att vi också tar upp
energifrågan. Utsläppen från två stora koleldade
kraftverk av typen stora danska kolkraftverk motsva-
rar koldioxidutsläppen för hela den svenska bilparken.
När vi ser dessa storheter, fru talman, kan vi inte
komma ifrån att ta upp energifrågan i miljödebatten.
Vi måste veta var vi skall sätta ned foten när vi tar
första steget, Hanna Zetterberg. Det är det vi inte vet.

Anf. 16 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Fru talman och Göte Jonsson! Jag vet var jag vill
sätta ned båda mina fötter, och det vet också Vänster-
partiet. Göte Jonsson säger att vi har haft väldigt lång
tid på oss och att alternativen ändå inte har kommit
fram. Det kanske handlar litet om vilka ekonomiska
resurser man har satsat under åren sedan folkomröst-
ningsbeslutet fattades.
Om man tittar på hur mycket kärnkraften har kos-
tat under de här åren och hur mycket resurser som har
satsats på alternativ forskning är det en bråkdel som
satsats på den alternativa forskningen. Det är litet
symtomatiskt att vänta och dra på det fram tills nu och
sedan säga: Nu hinner vi inte avveckla fram till år
2010, och därför skall vi inte avveckla över huvud
taget. Det är litet den argumentationen man nu har,
och den tycker jag är totalt felaktig.
Sedan frågar Göte Jonsson mig om att spara
energi. Vi har t.ex. ett konkret förslag som behandlas i
det betänkande jag har framför mig, som vi i och för
sig inte har fått gehör för. Det handlar om 100 miljo-
ner kronor till kommuner för att de skall kunna anstäl-
la Agenda 21-samordnare eller energirådgivare.
Jag tror att människor är beredda att spara mycket
energi. Jag tror också att många av de stora industri-
erna kan spara mycket energi. Men jag tycker inte att
vi skall lägga alla kostnader på de stora tunga indust-
rierna. Det finns många av de industrierna som är
direkt beroende av el eller annan typ av energi och
som vi i vår tur är direkt beroende av. Naturligtvis
måste vi se över detta.
Men skall vi inte ta det första steget över huvud
taget? Alternativen finns i dag, Göte Jonsson. De är
inte utbyggda. Det är t.ex. dyrt med solkraft därför att
det sker en så liten produktion. Göte Jonsson säger att
vi också måste tala om energifrågorna när vi talar om
miljöfrågorna. Ja, naturligtvis. Varför gjorde vi inte
det den 22 november?, är då min fråga. Då tyckte jag
inte att vi talade om energifrågorna i det större per-
spektiv som Göte Jonsson efterlyser.

Anf. 17 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! En god regel är att man vet var man
sätter ned den ena foten, Hanna Zetterberg. En ännu
bättre regel är att man vet var man sätter ned båda
fötterna - detta sagt utifrån vad Hanna Zetterberg
sade här tidigare. Jag delar inte Hanna Zetterbergs
uppfattning när det gäller bristen på resurser till
forskning på energiområdet. Vi har duktiga forskare.
Vi har sökt oss fram, och vi har forskat, och även
internationellt arbetar man med detta. När vi inte har
nått ända fram har vi inte satsat tillräckligt. Det pågår
forskningsprojekt i stor omfattning när det gäller
alternativ energi, men vi har inte lyckats hitta alterna-
tiven.
Vem skall betala, Hanna Zetterberg? Det finns
faktiskt ett samband mellan omställning och kostnad.
Om de stora företagen inte skall betala måste hushål-
len betala. Har det gått förbi Vänsterpartiet att vi
tidigare i kommunerna hade energirådgivare och att
de har jobbat med dessa frågor? Det finns fortfarande
i kommunerna utbyggd energirådgivning. Det är inte
på det sättet vi kan klara att få ned våra energikostna-
der.
Skall alla som har eluppvärmda hus, enligt Hanna
Zetterberg, helt plötsligt bygga om sina hus för hund-
ratusentals kronor? Vem skall betala det, i så fall?
Det är en god regel, Hanna Zetterberg: Sätter man
ned en fot skall man veta var den hamnar. Sätter man
ned båda måste man ännu bättre vara medveten om
underlaget.

Anf. 18 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag vill påminna Göte Jonsson om
energiöverläggningarna och samarbetet där, som
uppenbarligen utifrån Moderaternas perspektiv inte
går så vidare bra. Man kan inte ens ställa upp på
principen att stänga av ett känkraftverk inom fyra år,
vilket jag tycker är beklagligt. Kärnkraftverk står i
dag avstängda från och till, och det har inte påverkat
den svenska elkonsumtionen något vidare.
Jag vet att det finns energisparrådgivare i många
kommuner. Jag vet också att många kommuner i dag
har så pass dålig ekonomi att de faktiskt inte längre
har råd med det. Då är det kanske viktigt att vi från
statens sida påpekar att man kan använda pengarna till
detta och att vi tycker att det är viktigt.
Jag har en fråga. Göte Jonsson pratar om alterna-
tiven och vem som skall betala. Vem betalar kärnkraf-
ten i dag? Den är ju ytterst subventionerad av de
svenska skattebetalarna. Tag försäkringskostnaderna,
t.ex.! Var ligger försäkringskostnaderna? Vem är det
som tar konsekvenserna om det verkligen skulle hän-
da någonting? Är det de stora företagen? Svaret är
nej.
Hur gör vi när dagens kärnkraftverk är utslitna?
Förr eller senare måste vi ändå byta ut vår energipro-
duktion. Förr eller senare kommer kärnkraftverken
ändå att bli för gamla för att ha i produktion. Vilka är
alternativen då? Skall vi inte börja fundera på det nu?
Driftstillstånden går ut förr eller senare - några rela-
tivt snart. Skall vi inte utnyttja det? Skall vi inte driva
frågan framåt över huvud taget?
Som sista punkt vill jag ta upp att alternativen re-
dan finns. Frågan är bara vad vi vill göra. Energiöver-
läggningarna pågår för att vi skall hitta bra alternativ
så att vi inte slår ut all elintensiv industri. Det tror inte
heller jag är någon bra lösning.
Vad är alternativen till kärnkraftverken? Vi måste
ändå förr eller senare byta ut dem. Det är lika bra att
börja den processen nu, Göte Jonsson.

Anf. 19 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Jag förstår Hanna Zetterbergs frustra-
tion över debatten. Den rör områden som hon inte
tycker att den borde handla om. Hon vill se mer detal-
jer kring budgeten. Jag förstår det. Men från tid till
annan behöver vi i kammaren och i riksdagen även få
tillfälle att måla de breda penseldragen - att göra ett
försök till visioner och en bredare diskussion. Det kan
göras olika spänstigt, men vi har i alla fall skäl att då
och då göra det och inte bara ägna oss åt kronor och
ören. Det är det som några av oss har försökt oss på i
dag. Man sladdar lätt in på andra områden. Det
märkte Hanna Zetterberg alldeles nyss. Av en budget-
debatt kring miljöfrågorna blev det reaktordiskussion.
Det blir så. Det är väl ofrånkomligt.
Vi har naturligtvis olika uppfattningar om en del
saker i betänkandet. Vi har föreslagit hur man skall
kunna ta pengar till det som Hanna Zetterberg anser
är angelägna områden när det gäller inköp av mark,
men Hanna Zetterberg och Vänsterpartiet vill inte ta
pengarna från det området. Det kan jag också ha re-
spekt för. Vi gör olika prioriteringar, helt enkelt. Det
är en konsekvens av olika miljösyn.
Vi bör göra mera vad gäller gentekniken och EU.
Vi bör ligga på vad beträffar alla de viktiga begrep-
pen. Det är en poängrik iakttagelse i sammanhanget
att vi har ändrat vår lagstiftning i Sverige och gjort
den strängare som en följd av vårt EU-medlemskap -
icke omvänt. Det har faktiskt sina poänger.
Fru talman! Nu blinkar lampan, så jag tror att jag
skall avstå från den fråga jag tänkte ställa till Hanna
Zetterberg om ett annat moment i betänkandet, nämli-
gen det som gäller Naturvårdsverket. Efter att ha gett
denna förvarning ber jag att få tacka så länge.

Anf. 20 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Fru talman! Det är skönt att Lennart Daléus har
förståelse för det jag säger. Det känns alltid bra.
Jag vill påminna om att det kommer en allmän-
politisk debatt i januari. Det är inte så himla lång tid
kvar tills dess. Då tycker jag att vi skall diskutera de
stora övergripande riktlinjerna. Naturligtvis hänger
det stora ihop med det lilla, men det förvånar mig att
det blev så väldigt flummigt, om jag får uttrycka mig
på det sättet, fru talman.
Lennart Daléus nämner förvärv av mark och att vi
inte har stött Centerns förslag. Vi har inte stött ert
finansieringsförslag i denna fråga därför att ni tar
pengarna från fonden för hållbar utveckling. Det är
faktiskt det ni gör. Fonden för hållbar utveckling är en
av de få grejer regeringen har gjort under mina två
och ett halvt år i riksdagen som jag tycker är bra. Om
vi tar pengar från en fond som skapar både bättre
miljö och arbetstillfällen finns det inga pengar kvar
där. Hade ni velat ta pengarna från något annat områ-
de, som inte hade varit så bra, hade vi kanske kunnat
stödja förslaget, men det gjorde ni inte i detta fall.

Anf. 21 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Det vi gjorde var att vi tog ett i förhål-
lande till miljarden blygsamt belopp, som vi tyckte
kunde föras till inköp av naturområden. Vi tycker att
det är ett stöd till hållbar utveckling. Jag vill återigen
säga att vi gör olika prioriteringar, och det är kanske
inte så mycket att fördjupa sig i.
Det jag tänkte fråga, fru talman, gällde Natur-
vårdsverket. Får jag ställa en konkret fråga, Hanna
Zetterberg? Jag har gjort en iakttagelse: Sedan Natur-
vårdsverket tillkom i slutet på 60-talet - 1967 om jag
kommer ihåg rätt - har några saker hänt i Sverige och
internationellt. Vi har t.ex. fått ett Miljödepartement,
som icke fanns vid tiden för Naturvårdsverkets till-
komst utan kom till senare. Det tillkom ett departe-
ment när det redan fanns ett verk. Sverige har gått
med i EU, med allt vad det innebär för internationella
relationer, t.ex. Man kan peka på några andra mycket
viktiga förändringar på miljöområdet sedan slutet på
60-talet, då Naturvårdsverket kom till.
Vi tycker i all enkelhet i vårt förslag att det finns
skäl att se på denna situation. Det finns skäl att se på
Naturvårdsverkets roll relativt Miljödepartementet,
relativt EU, forskningsmässigt och på många andra
sätt. Det är en enkel åtgärd för att försöka anpassa det
svenska miljöarbetet till den nu gällande situationen.
Detta vill icke Hanna Zetterberg och Vänsterpartiet.
Det är för mig en gåta. Därför ställer jag nu en fråga,
fru talman: Varför vill icke Hanna Zetterberg och
Vänsterpartiet att man ser över Naturvårdsverkets mål
och uppgifter i den nuvarande situationen? Behandla
detta varsamt, Hanna Zetterberg, eftersom jag inte har
någon replikrätt kvar.

Anf. 22 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Fru talman! Lennart Daléus börjar med att säga att
det är en blygsam summa man tar från fonden för
ekologisk omställning. Jag håller faktiskt inte med om
det. Miljardsatsningen sträcker sig över fem år. Det
betyder att det är 200 miljoner per år. Centern vill ta
20 miljoner för kalkning och 30 miljoner för markför-
värv. Det är 25 %. Det tycker jag är ganska mycket.
Det kanske vi skall sluta dividera om.
Vad gäller Naturvårdsverket kan jag säga att jag
fortfarande inte tycker att argumenten är tillräckliga.
Det kanske är ett problem i riksdagsdemokratin. Jag
vill gärna höra argumenten. Om det är som Lennart
Daléus säger - om det han talar om är anledningen till
att utskottet tycker att det är okej att skära ned resur-
ser på verket - tycker jag att man skall skriva det!
Förklara det, om det nu är så. Det känner jag ofta är
en brist. Att se över verksamheter är egentligen aldrig
fel. Frågan är vilket syftet är. Som jag har uppfattat
frågan, och som utskottet uttrycker det i betänkandet,
lägger man väldigt mycket mer ansvar på verket.
Samtidigt drar man in väldigt mycket pengar. Den
logiken förstår inte jag. Den argumentationen är inte
tillräcklig.
Vad jag tror att Lennart Daléus vill att jag skall
säga är att vi stöder förslaget om att göra en utvärde-
ring.
Jag tycker fortfarande inte att jag kan säga det,
men Lennart Daléus får gärna övertyga mig vid ett
senare tillfälle. Det kommer också att bli ytterligare
tillfällen att diskutera den här frågan. Det är möjligt
att Vänsterpartiet har gjort fel, och vi är i så fall be-
redda att ändra oss. Men jag kan i dag inte se att vi
har gjort fel, utan det får vi fortsätta att diskutera
senare.

Anf. 23 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag begärde ordet när Hanna Zetter-
berg i sitt inlägg sade att hon inte förstod någonting,
att hon kände frustration och att det var dubbelmoral.
Det gjorde mig litet orolig. Samtidigt är Hanna Zet-
terberg inte ensam om att ha sådana känslor inför den
här miljödebatten. Det handlar nämligen mycket om,
som hon sade, att vi har ett nytt sätt att arbeta med
frågorna i riksdagen, att vi har en ny budgetordning.
Det ger egentligen en bild av var miljöfrågorna
befinner sig. De befinner sig precis mellan frustration
och dubbelmoral. Däremellan ligger miljöpolitiken i
dag, och det är allvarligt. Det är någonting som vi
gemensamt skulle kunna lösa upp.
Jag har gång på gång i denna kammare av miljö-
ministern - hon är tyvärr inte här nu, men kanske
någon annan i hennes parti kan ge besked - begärt att
ministrar från alla sektorer skall vara med och disku-
tera miljöpolitik under den allmänpolitiska debatten,
som vi skall ha i januari. Miljöpolitik kan inte vara en
särskild, liten del, som bara diskuteras från de miljö-
politiska aspekterna, utan den måste också diskuteras
med utgångspunkt från arbetsmarknad, kommunika-
tioner, handelspolitik och alla andra områden.
Miljöministern har vid tre tillfällen fått frågan och
lovat att en sådan debatt skall komma till stånd. Nu
lyssnar ju också talmannen på denna debatt. Jag hop-
pas att den allmänpolitiska debatten därmed kan bli
en vidare debatt, där miljön kommer att vara en del.
Om Hanna Zetterberg stöder mig i det agerandet
så att vi kan få fram den debatten, tror jag att vi kan få
miljöpolitiken ut ur kleten mellan dubbelmoral och
frustration.

Anf. 24 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag stöder Eva Eriksson i hennes krav.
Det vore alldeles utmärkt bra att ha en gemensam
rubrik under den allmänpolitiska debatten i januari,
där energifrågorna, trafikfrågorna, jordbruksfrågorna
och de konkreta, övergripande frågor som kallas mil-
jöfrågor förs samman. Det skulle bli en väldigt stor
debatt och säkerligen svårt att få ordning på den,
eftersom det är så många områden, men jag tror att
det är nödvändigt.
Jag sade kanske inte i mitt anförande att jag inte
förstod någonting, därför att det tycker jag att jag gör.
Men jag skulle gärna vilja se att vi har mer konkreta
regler för när vi pratar om vad, annars pratar vi
mycket förbi varandra.
Jag ser också, som Eva Eriksson ganska bra ut-
tryckte det, att miljöfrågorna befinner sig någonstans
mellan frustration och dubbelmoral. Jag är benägen
att hålla med om det.
Det som samtidigt gör mig så frustrerad är, att ef-
ter det att vi har tagit initiativ till utredningar och
beredningar eller har vidareutvecklat arbetet på något
område, genomför man detta delvis väldigt hafsigt.
Det är inte vårt fel. Man tar inte miljöfrågorna på
allvar på det sätt som jag skulle vilja att man gjorde.
Skatteväxlingskommittén är ett sådant exempel. Dess
förslag verkar bli väldigt urvattnat, enligt vad jag har
hört nu. På samma sätt tycker jag att det delvis är
svårt att tackla energiöverläggningarna från ett miljö-
perspektiv.
Jag håller alltså med Eva Eriksson om att det vore
väldigt bra om vi i januari kunde få en bättre, övergri-
pande debatt, med alla berörda ministrar närvarande.

Anf. 25 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag har egentligen inte något mer att
tillägga i den här frågan. Jag tackar för detta, och jag
hoppas att det kommer att bli så att den allmänpolitis-
ka debatten handlar om ett miljöperspektiv.

Anf. 26 ROY OTTOSSON (mp):
Fru talman! Den här budgeten är ett miljösvek, hur
man än räknar. Om man räknar på den stora miljövår-
den, och tar in energi, trafik, allergisanering, hälsa
osv., är det neddragningar i år, nästa år, året därpå
och året efter det. Det är ytterligare neddragningar,
steg för steg.
Detta gäller också den lilla miljövården, det ut-
giftsområde som debatten i dag egentligen skall
handla om. Det är från en mycket låg nivå som man
skär. Det här utgiftsområdet ligger på 1,3 miljarder,
på en total utgift på närmare 700 miljarder.
Samtidigt gör regeringen, och även det stödparti
som ger regeringen en majoritet i riksdagen, gång på
gång väldigt fina och vackra uttalanden om satsningar
på miljön, på gröna jobb, på att det nu skall satsas på
en omställning av hela samhället, på att Sverige skall
vara ett föredöme i Europa och i hela världen, på att
det skall satsas offensivt på export med den gröna
sidan. Men man skär ned i verkligheten.
Visst är det dubbelmoral. Man säger en sak och
gör en annan.
Det har också skett en del andra förändringar, som
ökar de ekonomiska kraven på miljöområdet. Ett
exempel är att äganderätten har förstärkts, vilket gör
att samhället måste betala mer till markägare för att
upprätthålla samma naturvårdsambitioner som tidiga-
re.
Detta skedde i mitten på 80-talet genom en uppgö-
relse mellan Centern och Socialdemokraterna, och det
skedde genom att den borgerliga regeringen i början
på 90-talet förde in samma sak i grundlagen.
Man har gjort det dyrare i Sverige att bedriva na-
turvård, att rädda de utrotningshotade växt- och
djurarterna. Det har blivit svårare i Sverige, på grund
av att det har blivit dyrare.
Samtidigt skär samma majoritet av Socialdemo-
kraterna och Centern, livligt stödda av Moderaterna i
det här fallet, ned på anslagen till köp av den här
marken. Man ändrar inte i lagstiftningen så att ägande
också innebär ett ansvar för vad som görs.
Detta är uppenbart på övriga miljöområden. Om vi
ställer krav på att en industri inte får släppa ut för-
oreningar skickar vi inte med pengar. Det fastställs i
en koncession, och sedan får företaget hålla sig till
det. Det är ganska självklart. Men när det gäller na-
turvården, den biologiska mångfalden, de hotade
växt- och djurarterna, de hotade urskogarna - de sista
få spillrorna i det här landet - gäller inte samma syn-
sätt, utan då skall det minsann betalas fullt ut. Då
finns det inte pengar.
Det är en omvänd miljöpolitik som Centern står
för, oavsett om man samarbetar med Socialdemokra-
terna eller sitter i en borgerlig regering, just i fråga
om hur ägandefrågan, naturvården och pengarna be-
handlas i de här sammanhangen.
Detta är också uppenbart när det gäller den
mycket stora frågan om sanering av gamla miljöskul-
der, av miljöskadade markområden från gammal
industriverksamhet osv. Där är behovet enormt. In-
venteringar visar att det finns ungefär 2 000 platser i
det här landet som behöver saneras. Naturvårdsverket
har äskat 210 miljoner för nästa år för att klara av det
mest akuta.
I det här förslaget från Socialdemokraterna och
Centern anslås 17,5 miljoner. Det räcker egentligen
inte till ett enda projekt av betydelse. Det räcker kan-
ske till att sanera någon nu nedlagd bensinmack i
landet. För att sanera t.ex. Värtaområdet här i Stock-
holm skulle det behövas 350 miljoner - att jämföra
med det totala anslaget på 17,5 miljoner. För att sane-
ra marken i Bengtsfors, där det funnits en kloralkali-
fabrik och där det nu läcker ut stora mängder kvick-
silver i miljön, skulle det krävas ca 50 miljoner totalt.
Anslaget är 17,5 miljoner.
Det är ett hån mot alla seriösa miljöambitioner att
vara så otroligt snål på ett område där vi vet att beho-
vet är enormt, där vi vet att problemen växer och där
det minsann inte är fråga om någonting - för att ta
Lennart Daléus ord - som är svårt att se och som
skulle vara mera diffust.
Han hävdade att dagens miljöhot skulle vara svåra
att identifiera. Det är de minsann inte. Skövlingen av
de sista urskogarna är inte svår att identifiera. Den är
väldigt synlig - kalhyggen syns bra. Det är inte svårt
att identifiera kvicksilverförgiftningen i våra sjöar.
Det är inte svårt att identifiera den tilltagande försur-
ningen - den är faktiskt tilltagande. Då kommer vi in
på kalkningsanslaget. I fråga om de sjöar och vatten-
drag som vi hittills kunnat förhindra från att försuras
genom att sätta in kalkning skär man också ned från
198 miljoner till 140 miljoner, och ytterligare ned-
skärningar kan bli aktuella. Det innebär att man inte
kommer att klara att upprätthålla skyddet i väntan på
att få ned utsläppen totalt sett i Europa så att försur-
ningen kan upphöra så småningom. Om kalkningen
minskar och upphör - och det kommer den att göra
om inte nästa år för det finns en del pengar kvar, men
året därpå - då kommer sjöarna att mycket snabbt
förstöras. Det kommer att bli svårt att återföra dem till
fiskrikt och något slags aktivt biologiskt tillstånd, utan
det blir försurade sjöar, utspädd svavelsyra i stället
för riktigt sjövatten.
Fru talman! Anslaget till markinköp är också en
punkt där man anslår på tok för litet för att kunna
uppfylla det internationella ansvar som Sverige har
tagit på sig genom internationella överenskommelser.
Det är inte konstigt att Sverige möter allt hårdare
kritik i internationella fora för att vi inte tar vårt an-
svar. Det är ingen överraskning för oss i Miljöpartiet
att den europeiska miljörörelsen börjar rösta för boj-
kotter mot svenskt papper och andra produkter från
svensk skog när man ser att de sista svenska ursko-
garna faller. Det är några få promille av svensk
skogsmark nedanför den gamla odlingsgränsen som är
skyddad. Detta kan jämföras med de tropiska länder-
na, som också nämndes i förbigående i debatten, där
man ofta är uppe i 10 och 15 %. Ambitionsnivån i
Sverige sägs vara 5 %. Det skulle betyda uppåt en
tiodubbling.
Var finns pengarna? Tar man inte fram pengar
måste man införa utökat ansvar i äganderätten, eller
en kombination av dessa. Men gör man ingenting
faller de sista urskogarna. Det är precis vad som hän-
der. Det är därför som skogsforskare i det här landet
gång på gång - senast i somras - går ut och i stora
upprop protesterar mot den politik som Centern och
Socialdemokraterna driver igenom. Den biologiska
mångfalden är inte bara hotad utan blir sämre för
varje dag som går och alltmer uttunnad i det här lan-
det.
Man kan jämföra detta med att det gick att få fram
300 miljoner för miljöarbete på jordbrukssidan. Där
fanns det plötsligt hundratals miljoner att plocka fram
över sommaren. Där fanns en beredvillighet från
Centerns och Socialdemokraternas sida. Var finns den
när det gäller det övriga miljöarbetet? Hoten mot
urskogarna och läckagen av tungmetaller från förore-
nade områden är faktiskt mycket allvarligare ur mil-
jösynpunkt. Man får en känsla av att det kanske är
andra intressen än miljöintresset som egentligen styr
ett parti som Centern.
Fru talman! Det skulle alltså behövas mer pengar
på det här området. Det kravet har riksdagen avslagit
häromveckan. Nu rör vi oss inom ett begränsat totalt
utgiftstak för området. Vi tycker från Miljöpartiets
sida att detta med miljöförorenade områden är så
viktigt att det gäller att skaka fram pengar, om man nu
kan. I majoritetens förslag vill man avsätta 30 miljo-
ner för byggande av skoterleder m.m., trots att man
ännu inte har inrättat tysta områden i fjällområdet, de
zoner som skall göras fria från motortrafik. Det har
ännu inte gjorts, och i väntan på att det blir färdigt ser
vi ingen anledning till att staten skall skjuta till pengar
för att inrätta skoterleder. Det kan inte anses vara
särskilt prioriterad uppgift i dagens ekonomiska si-
tuation och med tanke på att man inte gjort det man
skall göra först. Vi föreslår att man tar dessa pengar
och i stället lägger dem på miljösanering av områden
som läcker kvicksilver, kadmium, bly, florerade äm-
nen och en låg rad andra gifter rätt ut i naturen som
drabbar människors hälsa och miljö. Därför yrkar jag
bifall till reservation 1, som innehåller just detta för-
slag.
Vi har ytterligare reservationer i betänkandet. Jag
vill särskilt tala om den som handlar om kalkning. Jag
tar fasta på vad som sagts här i debatten, nämligen att
det tydligen finns en majoritet i jordbruksutskottet för
att öka kalkningsinsatserna. Ändå är det inte majoritet
i riksdagen för det. Reservation 5, som Miljöpartiet
och Centern står bakom, handlar om att ta 20 miljoner
från programmet för omställning till hållbar utveck-
ling till att förstärka kalkningsinsatserna. Som en
nödåtgärd för ett år anser vi att detta är rimligt. Ned-
dragningar på kalkningen kan få förödande effekter
som vi inte kan åtgärda i efterhand.
Jag yrkar bifall till reservation 5. Jag hoppas att
fler partier tänker om under debatten och funderar på
tills vi voterar i morgon om vi egentligen inte borde -
det finns en majoritet för att öka kalkningen - borde
se till att det verkligen sker. Utnyttja den nya budget-
processen till att omforma förslagen i den sista etap-
pen kring anslagen inom utgiftsområdena.
Fru talman! Jag vill vidare peka på det yttrande nr
4 som finns fogat till betänkandet och där vi i Miljö-
partiet mer utvecklar vår syn på hur det borde ha varit
på det här området men som det inte var möjligt att få
därför att det förutsätter att mer pengar totalt anslås.
Slutligen några kommentarer till den debatt som
förts här. Man blir förvånad över en hel del som sägs
om styrmedel i miljöpolitiken. Miljöskatter är ett
effektivt styrmedel i miljöpolitiken oaktat vad skat-
teintäkten används till. All forskning på området visar
detta. Det är också väldigt effektivt att ha en bra mil-
jölagstiftning. Det är de två viktigaste styrmedlen. När
man lyssnar på Göte Jonsson från Moderaterna får
man närmast ett intryck av att det viktigaste styrmed-
let i stället skulle vara bidragsgivningen, dvs. utgifter
på statsbudgeten. Det stämmer inte med Moderaternas
politik som förs fram i andra sammanhang. Göte
Jonssons anförande i dag i dessa frågor är minst sagt
motsägelsefullt. Det är ett uttryck för att man egentli-
gen inte har något att säga alls. Då pratar man runt om
allt möjligt och litet sammanblandat.
Med detta yrkar jag än en gång bifall till reserva-
tion 1.

Anf. 27 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! När det gäller styrmedel tycker jag,
som jag sagt tidigare, att om Roy Ottosson studerar
historien bakom ekonomiska styrmedel så kanske
kritiken mot oss blir något mildare.
Vad jag begärde ordet för var faktiskt att kommen-
tera Roy Ottossons syn på ägandet och äganderätten.
Det är ganska uppseendeväckande att ett parti som
säger att miljön är viktig och som driver miljöfrågor
har en så fruktansvärt negativ syn på äganderätten.
Samtidigt vet vi att den enskildes ansvar är något av
det viktigaste som finns i miljöarbetet.
Roy Ottosson säger att stärkandet av äganderätten
under den borgerliga tiden och inskrivningen av den i
grundlagen har gjort det dyrare att bedriva miljöarbe-
te. Det har det inte gjort.
Om vi skall besluta att skydda en urskog - som
Roy Ottosson vill - blir det ju inte dyrare om samhäl-
let betalar än om den enskilde får betala skyddet. Det
torde vi kunna vara överens om. Om Roy Ottosson i
stället hade sagt att skyddet för äganderätten blir
dyrare för den solidariska betalningen hade det varit
bättre. Det blir inte dyrare med skyddad äganderätt
när det gäller miljöskyddet. Det är märkligt att ett
parti som driver miljöfrågorna på det sätt som Miljö-
partiet gör - ni skall ha respekt för det - så radikalt
bortser från den viktigaste basen, nämligen den en-
skildes ansvar och däri ligger också äganderätten.

Anf. 28 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Fru talman! När det gäller ekonomiska styrmedel
vill jag be Göte Jonsson att sätta sig in i frågan litet
bättre. Själv har jag följt den intensivt under de senas-
te 20 åren. Jag tror att jag vet vad jag talar om när jag
säger att miljöskatter, liksom miljöavgifter, i sig har
en kraftigt styrande inverkan om de är någorlunda
vettigt utformade. Miljöskatter styr nämligen pris-
bildningen.
Jag skall ta upp ett exempel. I senaste numret av
tidskriften Ny Teknik finns det en stor artikel om
elförbrukningen för hushållsmaskiner. Det är prisre-
lationen mellan de apparater som drar litet el och de
som drar mycket el som avgör vilken apparat man
väljer, vilket därmed också avgör elförbrukningen.
Om folk konsekvent skulle välja de mer elsnåla ma-
skinerna skulle besparingen motsvara den el som
produceras av ett kärnkraftverk, enligt artikeln. Det är
en seriös artikel som jag kan rekommendera. Den
visar att prisrelationen är väldigt intressant, och den
påverkar man just genom miljöskatter som är ett in-
tressant strymedel.
Om äganderätten skärps innebär det att man oftare
och i större utsträckning måste gå in med ekonomisk
ersättning om det ställs anspråk på markägaren när det
t.ex. gäller naturvårdshänsyn. Om man kräver ett
naturvårdsanpassat skogsbruk och upprättar en
skogsvårdsplan skulle det kosta mer pengar. Om en
skogsägare avser att avverka ett skogsområde blir det
svårare att begära att han skall avstå från att avverka
en del av området, eftersom lagstiftningen är sådan att
även små områden skall ersättas. Det finns många
exempel på att rovfågelträd har huggits ned med frön
och fiskgjusar för att det inte har varit möjligt att få
fram pengar i tid.
Nyckelbiotopinventeringen har egentligen inte lett
någon vart, därför att man inte har kunnat få fram
pengar till att skydda ens de fåtal hektar som det
handlar om i varje enskilt område just därför att ägan-
derätten är så stark.
Dessa exempel visar att det behövs mer pengar än
tidigare för att man skall kunna klara naturvården.

Anf. 29 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! Egentligen är inställningen att det ba-
ra är miljöpartister som begriper sig på miljö litet
påfrestande. Roy Ottoson säger: Göte Jonsson begri-
per sig inte på miljö. Han snurrar runt. Men jag är
miljöpartist. Jag har sysslat med detta i 20 år. Jag kan
miljöfrågorna. Jag har läst Ny Teknik.
Jag läser också Ny Teknik, Roy Ottosson. Det är
självklart att tack vare den tekniska utvecklingen som
vi moderater arbetar för, men som ni miljöpartister
motarbetar, bidrar den som har råd att köpa ett nytt
kylskåp till bevarandet av miljön. Men genom er
skattepolitik blir det allt färre hushåll i detta land som
får råd att köpa det nya kylskåpet som sparar energi.
Tänk litet längre än näsan räcker, Roy Ottosson!
Nu över till frågan om vem som skall betala. Roy
Ottosson och hans kompis skall gå till butiken och
köpa ett kilo ägg - vi kan ju ta ägg som exempel,
denna äggens dag - som Roy Ottosson skall betala
för. Men när han kommer till butiken säger han till
kompisen att han inte har några pengar så kompisen
får betala, vilket kompisen gör. Blir äggen billigare
för att kompisen betalar? Nej, det blir de givetvis inte.
Här står Roy Ottosson och säger: Jag anser att
dessa urskogar skall betalas. Jag anser att dessa träd
skall bevaras därför att det finns hackspettar i dem.
Jag kan dela Roy Ottossons uppfattning när det
gäller att slå vakt om den biologiska mångfalden. Men
samtidigt säger Roy Ottosson: Jag har inga pengar att
betala med, så den enskilde bonden får betala genom
att inte avverka skogen. Om den enskilde bonden inte
betalar, så är han en miljöbov. Jag har inga pengar att
betala med.
Så kan vi inte föra miljöpolitik. Det inger ingen
som helst respekt, Roy Ottosson.

Anf. 30 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Fru talman! Först påstår Göte Jonsson att hans
motdebattör ingenting vet. Sedan talar jag om att jag
sysslat mycket med detta. Då tycker han att det är
förskräckligt, som om det bara var vi som kunde
syssla med miljöpolitik. Jag noterar att detta är en trist
debattteknik.
När man ställer krav på miljöförorenande företag,
t.ex. en koncession enligt miljöskyddslagen, innebär
det naturligtvis kostnader för företagen. Inte ersätter
staten dessa kostnader, utan dem får företaget tåla!
Däremot om en skogsägare vill hugga ned skog och
det visar sig att några hektar är av högt naturvärde -
det kan finnas hotade växt- och djurarter där som
behöver skyddas - kommer det området att bedömas
utifrån den del som han avser att avverka, vilket gör
att samhället ofta måste gå in och betala ersättning. I
det fallet kan man inte kräva att äganderätten skall
innebära ett ansvar för att avstå från att avverka dessa
få hektar som är så viktiga från naturvårdssynpunkt.
Detta har blivit en merkostnad för samhället - det är
bara att läsa innantill i Naturvårdsverkets rapporter.
Samtidigt medverkar Göte Jonsson till att dessa
anslag skärs ned. Det innebär att naturvården i Sveri-
ge blir sämre, både på det ena och på det andra sättet.
Det är detta som vi kritiserar. Om man vill stärka
äganderätten får man också se till att ta fram mer
pengar för inköp av mark som behöver skyddas. Vi
från Miljöpartiet tycker att det skulle vara bättre att
ställa samma miljökrav för alla sektorer, oavsett om
det handlar om markägare eller om förorenande in-
dustrier. Då skulle vi få en bättre miljöpolitik i dess
helhet.

Anf. 31 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Det kan vara nyttigt för Roy Ottosson
att vara mera tydlig i debatten för att göra den litet
renare. Roy Ottosson sade att det är andra intressen än
miljön som styr mig och mitt parti. Det vore väldigt
bra om Roy Ottosson kunde tala om vilka intressen
som styr Centern om det inte är vårt miljöengage-
mang.
Medan Roy Ottosson funderar på detta skall jag
berätta för honom att det var vi som drev kampen mot
kärnkraften innan Roy Ottosson kunde stava till miljö.
Vi har drivit igenom ett kretsloppsarbete som saknar
motstycke i många länder, åtminstone i den här delen
av världen. Vi har haft en miljöminister som har av-
gått till följd av Öresundsbrofrågan. Fundera över
vilka intressen det är som styr Centerns miljöengage-
mang!
Roy Ottosson säger vidare att Miljöpartiet vill ha
fram mer pengar till t.ex. kalkning av sjöar medan
Centern är skurkaktigt och inte vill vara med om
detta. Det låter ganska magstarkt, tycker jag. Men nu
är det så vist inrättat av vi har avgett en reservation
till detta betänkande, nr 5. Det är en reservation som
har tillkommit på grund av att det har avgetts center-
motioner där det krävs en höjning av kalkningsansla-
get. Jag är glad över att Miljöpartiet instämmer i des-
sa motionskrav så att man reserverar sig tillsammans
med oss till förmån för en ökad kalkning. Men detta
gör man alltså inte därför att det finns miljöpartimo-
tioner att stötta, utan man gör det för att man får möj-
lighet att hänga på ett krav från Centern på ökad
kalkning. Går det att förklara detta, Roy Ottosson?
Jag har en tredje fråga, herr talman. Roy Ottosson
talade ju tydligt nedsättande om att det har tagits fram
300 miljoner plus 300 miljoner kronor till jordbruket i
vallstöd eller miljöstöd. Är det alltså så att Miljöpar-
tiet i nästa vecka kommer att gå emot detta krav vid
voteringen här i riksdagen?

Anf. 32 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Vilka intressen som styr Centern får
väl Centern svara på. Jag noterade i mitt anförande att
det har varit väldigt, väldigt svårt att få fram pengar
till just miljövården - 1,3 miljarder kronor av en
budget på 700 miljarder kronor. Ändå skär man pro-
centuellt sett ned mer här än på andra områden i ge-
nomsnitt. Vi tycker att det är ett väldigt dåligt resultat
av Centerns samarbete med regeringen.
Däremot noterar vi med tillfredsställelse att vall-
stödet, efter den debatt som var i somras, har räknats
upp med 300 miljoner kronor, vilket vi har bidragit
till så gott vi har kunnat. Där gick det bra. Därför slår
det mig att det tydligen går bra att få fram pengar när
det är en koppling till jordbruket men att det är
mycket svårare annars. Det gäller också andra ök-
ningar på jordbrukssidan som har varit under det
senaste året.
Reservationen om kalkningen, som vi har gemen-
samt med Centern, kunde ha framlagts alldeles obero-
ende av vilka motionsyrkanden som fanns från början.
I den här omgången i budgetprocessen är vi fria att
ställa alla yrkanden om omplaceringar som vi vill
inom den ram som riksdagen redan har beslutat om
för detta utgiftsområde. Detta vet naturligtvis Lennart
Daléus om. Det är alltså inte så att vi är beroende av
något annat partis eventuella motioner, utan här är
alla i utskottet fria att skaka fram pengar till det som
man anser är mest angeläget. Jag har uppmanat de
andra partierna att stödja just reservationen om litet
mer pengar till kalkningen, för det råder ju egentligen
enighet om att det behövs mer pengar till detta områ-
de. Varför då inte använda miljöpengar, som finns på
ett annat område, till detta?

Anf. 33 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det är litet magstarkt detta med vilka
intressen som styr. Om man inte har respekt för andra
partiers engagemang i en sådan fråga som miljön, är
det litet magstarkt att ställa sig i talarstolen och anty-
da att det finns andra intressen som styr de andra
partiernas agerande än en riktig uppfattning om mil-
jöns värde i det politiska arbetet. Att sedan på en
fråga glida undan och säga att Centern självt får svara
är ett insinuant och oriktigt sätt att bedriva en miljö-
debatt.
När det gäller kalkningen kan man dribbla hur
mycket man vill med orden. Det är ju inte så som Roy
Ottosson säger. Roy Ottosson och hans parti hade
icke haft en möjlighet att reservera sig i detta betän-
kande till förmån för ett ökat stöd till kalkningen, om
det icke hade varit så att det här finns centermotioner
som motiverar en reservation. Det hade icke varit
möjligt för Roy Ottosson att rösta om ett stöd för en
sådan reservation i morgon.
Jag blir mer och mer förvånad, herr talman, över
detta med vallstödet. Fortfarande talar Roy Ottosson
nedsättande om detta. Han sade att det under somma-
ren kom fram pengar till kalkningen i jordbruket. Men
om man tycker att det är så misstänkt och felaktigt
med miljöpengarna i jordbruket, varför kommer man
då inte att kraftfullt gå emot den satsningen när vi
nästa måndag skall diskutera frågan och så småning-
om skall ta ställning till betänkandet? Har man Roy
Ottossons inställning skall man naturligtvis inte stödja
detta miljöstöd utan satsa pengarna på någonting
annat och agera på något annat sätt.
Detta inger inte förtroende, herr talman.

Anf. 34 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Här i debatten har vi nu sett ett ex-
empel på hur en debattör försöker att hitta på åsikter
hos sin motdebattör. Lennart Daléus försöker göra
gällande att jag skulle ha en annan uppfattning om
vallstödet än den jag faktiskt redovisade i mitt förra
inlägg. Vallstödet har vi faktiskt motionerat om och
tidigare reservat oss för och drivit i debatten. Varför
detta? Jo, därför att jag träffade en väldigt öm punkt
när jag påtalade att Centern har andra starka intressen
än miljöintresset, vilket i och för sig inte innebär att
jag saknar respekt för ert engagemang på miljösidan.
Tvärtom söker vi ofta samarbete just med Centern för
att förstärka miljöintresset i politiken.
Men vi noterar tyvärr att det finns andra intressen
som ofta tar över och som slår igenom starkare, vilket
gör att miljöintresset får stryka på foten.
Därför blir det, herr talman, missvisande när man
lyssnar på Lennart Daléus väldigt allmänna och yviga
ord om hur man skall satsa på miljön, när man i själva
verket inte gör det. Han har ju ställt upp på en budget
som innebär rejäla neddragningar på ett sätt som är
ganska exempellöst, samtidigt som han använder
väldigt yviga fraser.
Lennart Daléus har också helt fel när det gäller
budgettekniken. Vi som riksdagsledamöter har vår
fulla och fria rätt att yrka fritt i den sista omgången av
budgetbehandlingen. Det är de spelregler som gäller i
riksdagen. Då är man inte beroende av om det finns
tidigare förslag i motioner som har lämnats in under
allmänna motionstiden eller i samband med budget-
behandlingen. Detta är ett faktum. Men det var väl ett
sätt att smita ifrån att han har förlorat i den här debat-
ten också.

Anf. 35 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Herr talman! Roy Ottosson ställde en fråga i ta-
larstolen och uppmanade flera partier att stödja reser-
vation nr 5. Jag är faktiskt benägen att göra det, därför
att kalkningen är en fråga som vi är överens om. Jag
tror att det är viktigt att vi också tar intryck av den
debatt som förs i kammaren. Jag tycker att vi tillsam-
mans kan rikta en uppmaning till Moderaterna, som
faktiskt är avgörande för om det kan bli mer pengar
till kalkning eller inte.
Men jag kan nu säga att Vänsterpartiet kommer att
stödja reservation nr 5 i omröstningen i morgon bitti.

Anf. 36 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Så talar ett parti som sätter miljön
högt upp på sin agenda. Nu väntar vi på vad Folkpar-
tiet, som ju förut talade väldigt väl i talarstolen, tänker
göra och på vad Moderaterna gör, för att se om vi kan
få en majoritet för reservation 5 om medel till kalk-
ning nästa år.

Anf. 37 DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! Vi är nu samlade här för att debattera
miljöpolitiken och det ansvar som den svenska riks-
dagen har för att få Sverige som nation att steg för
steg bygga om landet på en ekologiskt hållbar grund.
Det är då trist att konstatera att de tjusiga formule-
ringar som statsminister Persson använde när han
tillträdde nu är som bortblåsta. Han hävdade just att vi
skulle bygga om landet på en ekologiskt hållbar
grund.
Men när det gäller praktisk handling kan vi nu
konstatera att det inte händer någonting. Jag minns
Roy Ottosson t.ex., som då hyllade statsministern för
hans ord. Han såg dem som något positivt, att nu
skulle det verkligen hända någonting.
Men, herr talman, jag konstaterar i dag att Roy
Ottosson också har noterat att det som sägs här från
talarstolen inte stämmer överens med det som görs i
praktisk handling i budgetfrågor.
På område efter område har vi under det gångna
året fått se hur ickebeslutandets regering har skjutit
många viktiga frågor på framtiden. Man saknar styrka
och förmåga att formera sig till beslut. På miljöområ-
det finns det en rad exempel. Ett exempel är den länge
efterlysta miljöbalken som fortfarande lyser med sin
frånvaro.
Herr talman! Här måste jag återigen rikta mig till
Miljöpartiet. Jag satt i min bänk och räknade ut att det
nu har gått 527 dagar sedan vi hade kunnat få en ny,
samlad miljölagstiftning i vårt land, den 1 juli 1995.
Miljöpartiet gjorde en bestående insats under denna
mandatperiod, då de sköt upp ikraftträdandet av en
samlad miljölagstiftning. Ännu har det icke kommit
fram något annat förslag.
Det finns en utredning på detta område, och det
räcker med att kasta en blick på några av remissin-
stanserna för att inse att det inte blir helt enkelt att
lägga fram en proposition med denna utredning som
grund. Vad Miljöpartiet har åstadkommit med sin
förhalning är faktiskt någon form av miljöpolitiskt
magplask. Det är er insats hittills under den här man-
datperioden.
Jag tänker också på uteblivna förslag vad gäller
avfallsskatten, som ju är ett mycket viktigt instrument
för att få bukt med det allvarliga problem som avfallet
utgör. Förslag sägs komma framöver, men det finns
ännu inget sådant för behandling på riksdagens bord.
En annan följetong, och något som jag nu har
drivit i snart två års tid, är en så enkel sak som att
fastställa gränsvärden för radon i dricksvatten. Rege-
ringen har gång på gång sagt att beslut kommer nästa
månad. Jag tror att jag har framställt 5-6 frågor och
interpellationer i det här ämnet. Hela tiden har jag fått
beskedet: I nästa månad skall vi fatta beslut. Det har
snart gått två år. Varför fattar man inte några beslut?
Det här kanske är en liten fråga, men den är nog så
viktig för de många människor som faktiskt är bero-
ende av dricksvatten och som bor i områden där vatt-
net har hög radonhalt.
Vi kan peka på ett antal andra exempel på sådant
som vi den senaste tiden har haft uppe här i kamma-
ren. Vid ett tillfälle gällde det att ordna fram pengar
för mottagningsstationer för olja från fartyg. I stället
för att dumpa oljan i Östersjön skulle fartygen kunna
få möjlighet att lämna den vid mottagningsstationer i
Ryssland, i Baltikum och på andra ställen. Vi hade en
debatt om detta för några veckor sedan. Vi hade för-
slag uppe som då avslogs. Då hänvisade man på nytt
till en ny utredning. Samtidigt vet vi att oljeutsläppen
i Östersjön ständigt ökar.
Vi har haft en debatt om miljölagstiftningen i ett
avseende. Det gällde ett aktuellt fall som visade att de
som har förorenat före 1989 kanske kan gå fria från
ansvar. En sådan utveckling är skrämmande. Och vad
har miljöministern sagt? Hon hänvisar till den kom-
mande miljöbalk som vi ännu inte har sett på bordet.
Det fall som nu har varit uppe i domstol är prejudice-
rande. Det innebär att man på många platser i landet
inte längre följer upp de som har ansvar för att ha
förorenat områden.
Dess värre är det så, herr talman, att varje utebli-
vet beslut får bäring på ett antal andra frågor. Det är
så mycket som hänger samman. Jag kan ta upp en
annan debatt som jag hade miljöministern i början av
året. Den handlade om att importera avfall för för-
bränning. Hade vi nu haft en avfallsskatt, kan man på
goda grunder anta att det här problemet hade för-
svunnit. Då hade kommunerna kunnat försörja sina
förbränningsanläggningar på ett annat sätt, men så är
det nu inte. I stället importerar vi i dag exempelvis
tyska plaster, gummidäck och annat som vi vet är
hälsovådligt för att förbränna det i svenska anlägg-
ningar.
När man läser regeringens proposition inom ut-
giftsområde 20, allmän miljö- och naturvård, slås man
väldigt snabbt av en fråga. Vad vill regeringen egent-
ligen med miljöpolitiken? Man frågar sig om det inte
finns några visioner, några utmejslade mål att sträva
efter. Jag saknar helt enkelt gnistan, det som får
människor och ideella föreningar att börja tro och
hoppas på att vi skall lyckas åstadkomma någonting
av vikt de närmaste åren.
Jag har full respekt för att statsministern tillsam-
mans med sina regeringskolleger envetet strävar efter
att sanera statsfinanserna. På vilket sätt man gör det,
och med vilken fördelningspolitisk profil det sker, kan
man ha olika uppfattningar om, och det har vi. Men
att det måste saneras är vi överens om.
Då är det beklagansvärt att samma medvetande
inte verkar finnas när det gäller vår miljöskuld. Vi
borde väl ändå kunna vara överens om att vi har en
stor miljöskuld i vårt land. Vi borde också vara över-
ens om att det av flera skäl - inte minst etiska och
moraliska - finns all anledning att börja betala av
denna skuld. Man tycker t.o.m. att det borde finnas en
samstämmighet i insikten att man inte kan få mer för
mindre pengar. Det gäller miljövården såväl som den
vanliga vården.
Min fråga till regeringen och till utskottets tales-
man Ingemar Josefsson är: När skall regeringen utar-
beta en saneringsplan för den miljöskuld vi har? När
skall vi minska vårt miljöbudgetunderskott, om vi
skall benämna det så. Det vore intressant att få en
sådan plan på riksdagens bord.
Samma fråga kan ställas till jordbruksutskottets
ordförande Lennart Daléus. Ni i Centern säger att ni
har tagit ett stort ansvar för saneringen av Sveriges
ekonomi, men när får vi motsvarande saneringsplan
för den miljöskuld vi har, det miljöbudgetunderskott
vi har? Det vore intressant att börja beta av och be-
handla en sådan plan. Jag hoppas att Lennart Daléus
har ett svar på den frågan.
Herr talman! Jag kan inte annat än beklaga att
riksdagen nyligen antog regeringens förslag till bud-
getram för utgiftsområde 20 och i det sammanhanget
avvisade Kristdemokraternas förslag som hade givit
förutsättningar för betydligt fler och mer kraftfulla
åtgärder för vården av vår miljö. Speciellt vill jag
peka på några besparingar och inskränkningar som är
extra allvarliga.
Den allmänna neddragningen på Statens natur-
vårdsverk är oroande. Det är ju det verk som har till
uppgift att vara en samlande och drivande kraft i
miljöarbetet. Under året har också Naturvårdsverket
mycket tydligt klargjort att vi med nuvarande trend i
stort sett inte kommer att uppnå något av de undersök-
ta, av riksdagen fastställda, miljömålen. I flera fall är
vi mycket långt från målen. Vill man vara litet elak
kan man undra om det kanske är en sorts bestraffning
regeringen nu kommer med genom att dra ned resur-
serna i verkets anslag mycket kraftigt. Regeringen
kanske inte tycker om att höra dessa beska sanningar.
Annars har ju somliga börjat tänka högt om att det
kanske är dags att revidera miljömålen och sätta rib-
ban litet lägre. Eftersom det är så uppenbart att vi med
nuvarande politik inte kommer att nå ända fram, är
det ju i och för sig konsekvent och ärligt att omformu-
lera målen. I det perspektivet kanske man inte är så
betjänt av ett väl fungerande verk med en hög kompe-
tensnivå och slagstyrka.
Om målsättningarna sänks kan man ju nöja sig
med svagare instrument och tunnare organisation. Det
är som sagt förvisso logiskt, men det är att beklaga att
ambitionerna har fallit när det gäller miljömålen. Med
Kristdemokraternas budgetförslag hade Naturvårds-
verket tillförts 40 miljoner kronor utöver regeringens
ram.
Herr talman! Jag vill ha litet ytterligare tid förut-
om den tidigare föranmälda.
Ett annat viktigt område är anslaget till miljööver-
vakning. Senast för några dagar sedan såg jag en notis
om att besparingarna kommer att drabba verksamhe-
ten hårt. Naturvårdsverkets mätningar vid västkusten
kommer att avbrytas, och övervakningen av sälstam-
men minskar. Man kan inte heller bygga ut övervak-
ningen i fjällen som planerat. Alla områden berörs.
Analysen av miljögifter minskar, och mätningar av
ammoniak i luften upphör helt. Detta är den verklig-
het vi går till mötes inom miljöarbetet i socialdemo-
kratins och Centerpartiets Sverige år 1997.
Låt mig ta ett exempel till, herr talman. På Läns-
styrelsen i Östergötland i fredags behandlades budge-
ten för nästa år. Redan nu ser vi mycket tydligt hur
nedskärningarna slår där. Man plockar bort två miljo-
ner kronor när det gäller miljökontrollen. Man säger:
Vi har inte längre några resurser för att följa upp att
företagen följer miljölagarna. Man har inga resurser
att kontrollera verksamheterna för längre. Det är ef-
fekten av den budget som riksdagen är i färd med att
anta.
Herr talman! Jag kan inte heller låta bli att beröra
kalkningsanslaget med några ord. Nu backade visser-
ligen regeringen från det mest halsbrytande förslaget;
att halvera anslaget. Men bara det faktum att man
över huvud taget uppdrar åt en utredning att analysera
konsekvenserna av ett sådant förslag, visar att hur illa
ställt det är med ambitionerna inom socialdemokratin
när det gäller en progressiv och framåtsyftande miljö-
politik. Både anslaget till miljöövervakning och an-
slaget till kalkning, hade med Kristdemokraternas
politik fått välbehövliga tillskott. Det hade inte löst
alla problem, men det hade i alla fall varit steg år rätt
håll.
Herr talman! På grund av att riksdagen redan har
fastställt ramen för miljöbudgeten och den här budget-
tekniska processen är jag av formaliaskäl förhindrad
att yrka bifall till Kristdemokraternas motion. Jag kan
bara konstatera att vi kristdemokrater inte deltar i de
beslut som utskottet föreslår. Vi kommer således att
avstå från att delta i omröstningarna.
Jag delar Hanna Zetterbergs uppfattning, att den
här debatten egentligen är något överspelad. Vi borde
kanske ha haft den i samband med att ramarna be-
stämdes. Efter förmåga har vi ändå försökt lägga fram
våra synpunkter.
Avslutningsvis, herr talman, några ord om flerpar-
timotionen om Kolmårdens djur- och naturpark. Ef-
tersom vi kristdemokrater inte har en ordinarie plats i
jordbruksutskottet har vi svårt att följa argumentatio-
nen. Jag skulle därför vilja ha ett besked från företrä-
darna för såväl Socialdemokraterna som Centerpartiet
om hur man argumenterat när man avstyrker ett rättvi-
sekrav om att Kolmårdens djur- och naturpark också
skall få medel för arbete med forskning och utbild-
ning syftande till att rädda och bevara utrotningshota-
de svenska och utländska djurarter. Tidigare har ju
Nordens Ark beviljats ett engångsanslag. Utskottet
hänvisar nu till Naturvårdsverket, samtidigt som re-
surserna till Naturvårdsverket skärs ned. Det här
hänger inte riktigt ihop. Vad är det för rättvisa i att nu
inte bevilja nämnda typ av anslag till Kolmårdens
djur- och naturpark, när riksdagen tidigare beviljat
motsvarande till Nordens Ark?

Anf. 38 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag vill förtydliga en sak som Dan
Ericsson sade. Han sade nämligen att jag hade ägnat
mig åt en hyllning av statsministern. Jag tror att han
missuppfattat något där. Antagligen syftar han på den
uppgörelse som Miljöpartiet tillsammans med Centern
och regeringen träffade om tillväxtpropositionen. Där
fick vi väldigt bra in att miljön är ett av de huvudom-
råden som det skall satsas på för att vi skall få en
långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt. Det är en viktig
del av arbetsmarknadspolitiken och av den övergri-
pande ekonomiska politiken. Då hette finansministern
Göran Persson, som ju numera är statsminister.
I den debatt som följde på den propositionen, där
man lade fram principerna för det fortsatta arbetet,
tyckte bl.a. jag att det naturligtvis var mycket bra att
det här var med, liksom en hel del annat som fanns
med. Sedan har vi, dessvärre, inte direkt kunnat på-
verka regeringen genom uppgörelser. Därmed har vi
heller inte kunnat se till att det här förverkligas. Dess-
värre ser vi nu resultatet av det.
Miljöbalken i sig innebär inte någon förbättring av
miljölagstiftningen, utan det är innehållet som är det
intressanta. Då vi kom in i riksdagen igen 1994 låg på
riksdagens bord ett förslag om en ny miljöbalk som
innebar en försvagning av miljölagstiftningen på en
lång rad väsentliga punkter. Det var dessutom ett
osammanhängande förslag till miljölagstiftning. Det
gällde heller inte all miljöpåverkan utan bara vissa i
balken specificerade områden - specialavsnitt. Det
förslaget blev mycket hårdare kritiserat än det nu
liggande utredningsförslaget blivit. Naturligtvis fanns
det mycket starka skäl för Miljöpartiet att säga nej till
ett förslag till miljöbalk som skulle innebära reella
försämringar. Vi hoppas under nästa år kunna med-
verka till ett mycket bättre förslag till miljölagstift-
ning. Balken i sig löser, som sagt, inte problemen,
utan det är lagstiftningens innehåll som är avgörande.

Anf. 39 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Roy Ottosson har stora förhoppning-
ar om att kunna påverka en proposition om miljöbal-
ken. Jag får väl önska honom lycka till med det. Vi
har ju hört mycket av fina ord och retorik från rege-
ringens sida om miljön. Men vi ser nu, Roy Ottosson,
hur man gör i praktisk handling. Det framgår mycket
tydligt av den här miljöbudgeten. Om Roy Ottosson
fortfarande tror på regeringen i denna fråga skall jag
inte ta honom ur den tron. I stället önskar jag lycka till
i det arbetet. Men kom inte och säg att vi inte skulle
ha kunnat ha en väldigt bra miljöbalk redan den 1 juli
1995! För 527 dagar sedan hade vi alltså kunnat ha en
effektiv samlad miljölagstiftning i kraft.
Också vi kristdemokrater hade synpunkter på pro-
positionen. Jag tror att vi skulle ha kunnat samla en
mycket bred majoritet i riksdagen för att få en miljö-
balk i kraft. Då hade den också fungerat och varit ett
instrument för en god miljöpolitik. Jag vidhåller, Roy
Ottosson, att vad ni hitintills under denna mandatperi-
od gjort är att ni har förhindrat att vi får en samlad
effektiv miljölagstiftning och att detta är ett miljöpo-
litiskt magplask.
Vad gäller personen Göran Persson hade jag tyd-
ligen rätt. I varje fall har Roy Ottosson hyst stor tilltro
till vad Göran Persson sagt om miljösatsningar. Jag
konstaterar att Roy Ottosson här i talarstolen nyss inte
hade samma uppfattning som han själv haft om det
praktiska genomförandet av miljöpolitiken. Det är
ändå någon form av uppvaknande.

Anf. 40 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Den som läser protokollet kommer
att upptäcka att jag i min förra replik inte sade någon-
ting om tilltron till Göran Persson. Jag konstaterade
att vi träffat en uppgörelse som lade fast en plattform
för tillväxtpolitiken, och den var väldigt viktig. Ty-
värr har vi inte kunnat delta i ett direkt samarbete med
regeringen på ett sådant sätt att vi kunnat påverka den
fortsatta utformningen. Nu ser vi, tyvärr, det negativa
resultatet för miljön. Därför är vi i skarp opposition.
Vad gäller miljöbalken, Dan Ericsson, kan jag sä-
ga att det förslag som den borgerliga regeringen pro-
ducerade var osammanhängande. Det var inte hel-
täckande och inte heller effektivt. Det var våldsamt
hårt kritiserat av hela miljörörelsen, av Lagrådet och
av i stort sett alla inom svensk expertis som har kän-
nedom om miljölagstiftningen. Jämfört med dagens
lagstiftning hade det varit ett steg tillbaka. Nu har vi
faktiskt ett intressant utredningsförslag. Förslaget
gäller bl.a. vattenlagen och en stor del av miljölag-
stiftningen som var utanför ert förslag till miljöbalk.
Det finns en rad skärpningar på konkreta punkter i
förhållande till ert förslag.
Nu liggande utredningsförslag är intressant på det
sättet att det innebär förbättringar jämfört med dagens
situation. Dessutom är det alltså ett heltäckande för-
slag som gäller all miljöpåverkan, oavsett om det
sedan är specificerat i själva balken eller inte. Det är
en väldigt viktig princip. Vidare finns det möjligheter
till allmänna, generella, föreskrifter. De är mycket
viktiga som ett nytt instrument i miljöpolitiken. Det
hade inte varit möjligt att införa det här i samband
med riksdagens behandling av det förra förslaget osv.
Vi i Miljöpartiet ställer inte upp på en dålig miljö-
lagstiftning bara därför att man klistrat namnet miljö-
balk på den, utan det krävs ett bra innehåll.

Anf. 41 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Det är en hård dom mot tidigare
miljöminister och hans medarbetare Lennart Daléus
att säga att det var ett osammanhängande förslag. Det
fanns förvisso brister i förslaget. Det påtalade vi
kristdemokrater också. Vissa delar hade kunnat för-
ändras vid riksdagsbehandlingen. Därmed hade en
bred majoritet kunnat samlas kring förslaget, men
detta förhindrades via Miljöpartiets inhopp. Alla
frågor som Roy Ottosson räknat upp skulle vi ha
kunnat lösa inom utskottsbehandlingens och riksda-
gens ram. I stället valde Miljöpartiet att demonstrera
eller på annat sätt markera. Man skulle nu visa sin
makt. Man valde därför att stoppa ett samlat förslag
till en ny miljölagstiftning, som sedan lång tid tillbaka
skulle ha kunnat vara i kraft som ett effektivt instru-
ment för att klara miljöfrågorna. Detta stoppade alltså
Miljöpartiet. Vi får se om det kommer någon propo-
sition. I så fall får vi väl återkomma till debatten då.
Hitintills har ni i Miljöpartiet inte tillfört någonting på
detta område.

Anf. 42 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det blir lätt så att man halkar in i de-
batten och debatterar med fel personer. Därför in-
skränker jag mig till att säga att Dan Ericsson, som
här i kammaren beskrivit andras agerande när det
gällde tillbakadragandet av förslaget till miljöbalk,
borde samla på sig citat och vara litet tydligare i sin
beskrivning av hur det hela gått till. Jag tror att många
citat i det sammanhanget kunde vara intressanta i den
fortsatta debatten, med tanke på var ansvaret för till-
bakadragandet av förslaget till miljöbalk bör läggas.
Dan Ericsson får inte vara så oprecis som han varit
den här gången.
Det andra som jag vill säga är att man nog inte
skall tala om Socialdemokraternas och Centerns Sve-
rige. Det fungerar inte på det sättet. Sverige är alla
svenskars. Och den miljödebatt som vi för är också
allas miljödebatt. Det är allas ansvar att betala av
miljöskulden också. Dan Ericsson frågade hur vi i
Centern gör med detta. Vi sammanställer en samman-
hållen miljömotion varje år, och vi arbetar fram våra
egna miljörapporter. Sedan anger vi i dem hur vi
anser att man skall gå till väga. Då talar vi om skatte-
växling, kärnkraftsavveckling, kretsloppsanpassning,
osv. Sedan deltar vi i detta arbete med kraft - i Skat-
teväxlingskommitténs arbete, i överläggningar om en
framtida energipolitik och i kretsloppsarbetet på olika
nivåer och i olika sammanhang. Så gör vi, herr tal-
man. Jag skall inte fråga hur Kristdemokraterna gör,
men så här gör vi. Sedan försöker vi få stöd för våra
förslag i utskott och här i kammaren. Ibland går det,
och ibland går det inte. Jag hoppas att det går att få
Kristdemokraterna att delta i beslutet här i kammaren
i morgon och inte, som Dan Ericsson talade om, avstå
från att delta i besluten.
En intressant fråga gäller reservation 5. När man
går med den positiva håven verkar det som att man
kan fånga upp fler och fler och möjligen kunna åstad-
komma ett stöd och kanske en majoritet. Det vore ju
dumt om Kristdemokraterna undandrog sig det delta-
gandet.

Anf. 43 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! När det gäller att samla citat inför
den kommande debatten om miljöbalken, tror jag
säkert att också Lennart Daléus kommer att sätta sig i
selen. Det finns både det ena och det andra att hämta
från miljöbalken. Det kommer att bli intressanta de-
batter framöver.
Det är sant som Lennart Daléus säger att det inte
är Socialdemokraternas och Centerns Sverige. Det är
allas vårt Sverige. Men det är Socialdemokraterna och
Centerpartiet som i dag tar på sig ansvaret för de
beslut som fattas här i Sveriges riksdag. Jag vill inte
som Roy Ottosson komma med insinuationer om
Centerpartiets politik, utan jag säger rakt på sak som
det är. Det är ju Centerpartiet och Socialdemokraterna
som faktiskt har ansvaret för den här miljöbudgeten.
Det kan Lennart Daléus inte komma ifrån. Centern
har ju inte heller något särskilt yttrande i betänkandet
där man markerar någon annan uppfattning, utan
Centerpartiet får nu faktiskt bära det fulla och tunga
ansvaret för den avrustning av miljöpolitiken i Sveri-
ge som nu verkställs av regeringen och Centerpartiet.
Jag frågade Lennart Daléus om det finns någon
sorts miljösaneringsplan, dvs. att sanera den miljö-
skuld som vi har. Kan man inte på motsvarande sätt
som har skett med saneringen av finanserna försöka få
regeringen att ta tag i detta? Det tror jag skulle kunna
öka förtroendet för Centerns samarbete. Jag efterlyser
fortfarande detta.
Till sist, herr talman, vill jag fråga om rättvisan
när det gäller anslag till Kolmårdens djur- och natur-
park i förhållande till Nordens Ark. Var ligger rättvi-
san?

Anf. 44 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Allt är inte rättvist här i världen.
Men i detta fall är det riktigt att låta Naturvårdsverket
ansvara för fördelningen av pengar till specifika
forskningsprojekt som ju är det som ni vill ha när det
gäller Kolmården.
Vi tar visst på oss ansvar för beslut som fattas i
Sveriges riksdag. Men, herr talman, alla riksdagsle-
damöter i kammaren bör ta på sig ansvar för de beslut
som fattas här i denna kammare. Vi gör det gärna för
vår del.
Naturligtvis är vi kritiska mot mycket av det age-
rande som även den socialdemokratiska regeringen
bedriver. Det är därför, herr talman, som vi reserverar
oss på ett antal punkter som vi anser är viktiga. Och
det är därför som jag nu vädjar, herr talman, till Dan
Ericsson att också instämma i den kritiken av rege-
ringen genom att delta i morgon i ett beslut som möj-
ligen kan korrigera en del felaktigheter när det gäller
synen på t.ex. kalkning. Medverka till detta, Dan
Ericsson. Tag ansvar i kammaren i morgon. Det är en
utomordentligt bra chans. Stöd reservationen och
avstå icke från beslut.
Beträffande en plan för att sanera miljöskulden
och för att påverka regeringen vill jag säga att vi gör
det, och vi tänker fortsätta med det. Nu har vi en
regering, men det är klart att vi gärna påverkar rege-
ringen så gott vi kan åt olika håll som bättre stämmer
överens med vår miljösyn. På en del områden och vid
en del tillfällen lyckas det. Men vi gör naturligtvis
detta parat med en ambition att samtidigt nå en eko-
nomisk framgång för landet som möjliggör att vi kan
tillgodose även andra värden än miljövärdena. Vi
kommer i fortsättningen att arbeta på det sättet. Och
jag är övertygad om att Dan Ericsson, om han tänker
efter, också kommer att medverka till det i morgon.

Anf. 45 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Lennart Daléus hänvisar till Natur-
vårdsverkets speciella forskningsanslag som nu skärs
ned från regeringens och Centerpartiets sida.
Jordbruksutskottet beslutade faktiskt att tillföra
Nordens Ark ett antal miljoner kronor. Min fråga var
varför man då i rättvisans namn inte skickade med
motsvarande medel till Kolmårdens djur- och natur-
park, som har en betydligt mer avancerad satsning på
detta område och som vi har begärt pengar till. Jag
hoppas att Socialdemokraterna kan ge ett bättre svar
än vad Lennart Daléus gav.
Jag har noterat att Centerpartiet tillsammans med
Moderaterna har fogat en reservation till betänkandet
om att man skall se över Naturvårdsverkets uppdrag
och organisation. Man har också fogat en reservation
till betänkandet om kalkningspengarna. Det var skill-
naden mot regeringens politik. Det visar med all
önskvärd tydlighet återigen att Socialdemokraterna
och Centerpartiet står enade bakom en miljöbudget
som innebär drastiska nedskärningar av miljöanslagen
i Sverige, vilket drastiskt försämrar miljöarbetet i
Sverige.
Jag kan till Lennart Daléus säga när det gäller
kalkningsanslagen att vi har motionerat om att man
skall satsa 30 miljoner ytterligare. Ramen för detta
har redan avvisats av riksdagen. I ett sista desperat
försök försöker man nu samla en sorts tänkt majoritet
som ännu inte finns att anslå 20 miljoner och ta det
från omställningsprogrammet. Det är en sympatisk
tanke. Jag hade motsvarande krav här i kammaren för
några veckor sedan då Centerpartiet avslog motsva-
rande. Men, Lennart Daléus, jag skall fundera till i
morgon. Om fler partier är beredda att fundera på
detta, dvs. att anslå ytterligare 20 miljoner, skall vi
fundera över om det finns förutsättningar för att få
majoritet för detta. Jag utesluter inte möjligheten.
Men det beror inte bara på mitt parti.

Anf. 46 INGEMAR JOSEFSSON (s):
Herr talman! De föregående talarna har redovisat
vilja och förståelse för miljöfrågornas betydelse.
Någon hänger sig kvar vid föregående mandatperiod
och har svårt att se förändringarna. Låt mig nu ta upp
några risker och samband.
Undermineringen av statsfinanserna innebär risker
för all den verksamhet som staten bedriver eller bidrar
till. Statsfinanser i obalans innebär problem för indi-
vider och familjer, men också för våra möjligheter här
i kammaren till offensiva åtgärder där ekonomiska
åtgärder vore önskvärda.
Miljöpolitiken utgör här inget undantag, ej heller
från andra ansvarsområden, t.ex. socialpolitiken. För
båda dessa områden beror det på vad som sker utan-
för det egna departementets väggar. Detta samband är
klart på socialpolitiken område. Det är uppenbart att
de socialpolitiska effekterna beror på om man har
arbetslösa eller ej och om man undviker arbetsskador
eller ej. Liknande samband finns också inom miljö-
politiken. Men det sker utanför den budget som vi nu
diskuterar.
När vi i dag har att fördela drygt 1,3 miljarder
kronor som riksdagen för någon vecka sedan anslog
till utgiftsområdet allmän miljö- och naturvård bör vi
också se den förskjutning som sker från detta anslags-
område och in på andra departement och verksam-
hetsområden in i det svenska samhället, in i statsbud-
geten och till enskilda producenter. Miljöpolitiken är
mycket mer än det anslag vi nu debatterar.
Miljöministern har i kammaren vid flera tillfällen
framfört att inom statsapparaten måste miljön vara en
angelägenhet för varje departement inom respektive
område. Detta gäller naturligtvis också de statliga
verken och annan statlig verksamhet.
Detta vidgade ansvar kommer också till uttryck i
regeringens övriga arbete. Exempel på det är den
miljard som avsatts för investeringsbidrag för om-
ställning till en hållbar utveckling. Till denna kategori
bör också den miljard räknas som avsatts för Öster-
sjösamarbete, där miljön givits en framträdande plats.
Låt mig också nämna det arbete för en ny miljöbalk
som nu pågår. Den kommer att förtydliga miljöpoliti-
kens samband och bidra till effektivitet, vidgat och
fördelat ansvar.
Efter denna redovisning av hur den centrala mil-
jöpolitiken måste ses i ett större sammanhang, vill jag
redovisa utskottets ställningstagande.
Utskottet delar regeringens bedömning att målet
med miljöpolitiken bör vara att skydda människors
hälsa, bevara den biologiska mångfalden, främja en
långsiktig, god hushållning med naturresurserna samt
skydda natur- och kulturlandskapet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att Sverige
skall vara en pådrivande kraft och ett föregångsland i
strävan att skapa ett hållbart samhälle. Det krävs akti-
va medborgare men också en tydlig politik för att
främja ett ökat kretsloppstänkande.
Utskottet delar uppfattningen att ett prioriterat om-
råde bör vara arbete med ett grönare näringsliv, vilket
inbegriper kretslopp, avfall, kemikalier och trafik.
Andra viktiga områden bör vara Östersjön, Östeuro-
pa, biologisk mångfald och politiska styrmedel.
Herr talman! Med anledning av Göte Jonssons re-
sonemang om biobränsle vill jag säga att vi i framti-
den inte kan förlita oss på storskalighet eller på några
få alternativ. Lösningen finns i flexibilitet och i mång-
fald. Vi måste bejaka varje nytt tillskott.
I sitt huvudanförande tar Göte Jonsson också upp
intrången i skogen och skyddet för den enskilda. Vad
är det som gör att enskilt ägande inte innebär ett an-
svar för biologisk mångfald och miljö? Det finns väl
inget som säger att enskilt ägande innebär att jag kan
göra precis som jag vill, utan hänsyn till natur och
miljö?
Låt mig så lyfta fram några frågor ur propositio-
nen. En fråga som helt kommit bort och inte upp-
märksammats är en satsning som regeringen föreslår.
Den kan få betydelse för breddning och ansvar inom
miljöområdet. Det är en satsning på ett informa-
tionsnätverk som byggs upp via Internet för stöd i
miljöarbetet på myndigheter, i kommuner och företag.
Det tycker jag är bra. Miljönätet beräknas tas i drift
under 1997 och kommer att få stor betydelse i det
dagliga miljöarbetet.
En fråga som varit mer uppmärksammad är sko-
teranvändningen. Regeringen ger bidrag till skoterle-
der för att kanalisera skotertrafiken och därigenom
minska störningar och konflikter med andra intressen-
ter. Jag tror att också det är en klok politik.
Jag vill nämna ytterligare en fråga: stödet till den
biologiska mångfalden. Det tillhör de prioriterade
områdena. Här tas ett aktionsprogram fram, och rege-
ringen har för avsikt att återkomma till riksdagen
angående Naturvårdsverkets aktionsplan för biologisk
mångfald.
Till utskottets betänkande är några reservationer
fogade. Tillåt mig att kommentera några av dessa.
I flera motioner tas frågan om ökade anslag till
kalkning av sjöar och vattendrag upp. Samtliga partier
är överens om värdet och behovet av kalkning. Men
åsikterna går isär vad avser bedömningen av vad som
står till buds.
För att göra frågan tydligare för den oinvigda vill
jag berätta att anslaget inte helt disponerats under
varje anslagsår, utan överföring mellan budgetår har
blivit regel. Budgetprognosen när utskottet behandla-
de frågan var att 60 miljoner av anslaget inte skulle
disponeras under innevarande år. Under den fortsatta
behandlingen har en senare prognos visat på ett över-
skott på 70 miljoner. Mot denna bakgrund har utskot-
tet bedömt att det går att föra fram den anslagsnivå
som nu ligger i budgeten.
Som mest har under ett år hittills disponerats un-
gefär 180 miljoner kronor. Regeringen har för avsikt
att under budgetåret 1998 återkomma med reforme-
ring av anslaget, med utgångspunkt från gjorda ut-
redningar.
Göte Jonsson har vad jag förstår inte några nya
pengar. Men de pengar som nu kommit fram innebär
ju de facto att den reservation som Moderata sam-
lingspartiet har ställt redan har uppfyllts. Reservatio-
nen har alltså andra syften än att få fram pengar till
kalkning. De 70 miljonerna visste Göte Jonsson inte
om. Det gjorde inte heller Vänsterpartiet, som nu är
berett att använda pengar från andra miljöområden -
som Hanna Zetterberg själv sade var viktiga - för
klara dessa miljoner som redan finns.
Dan Ericsson sitter i länstyrelsen i sitt hemlän. Jag
kan inte förstå att han där har verkat för att pengarna
förbrukats på det sätt som de gjorts - annars skulle vi
inte fått något överskott. En del av överskottet beror
ju på att de myndigheter som har att fördela pengarna
inte har gjort det. Det visar på vilka problem man har
ute i landet.
I en reservation ställer Centerpartiet och Moderata
Samlingspartiet krav på att en särskild utredare till-
sätts för att överväga en organisationsförändring av
Naturvårdsverket.
Utskottets majoritet anser att en kontinuerlig för-
ändring av Naturvårdsverket är naturlig och nödvän-
dig. Utskottets uppfattning är att Naturvårdsverkets
förutsättningar att säkerställa ett effektivt miljöarbete
och en effektiv använding av anslagna medel kontinu-
erligt bör följas upp. Utskottet förutsätter - utan att
lägga sig i formen - att regeringen följer upp verk-
samheten.
Herr talman! Jag vill nämna ytterligare en reser-
vation från Centerpartiet. Där tullar man 30 miljoner
från ramen till programmet för omställning till en
hållbar utveckling. Det är ett anslag som partiet tidi-
gare en gång aktivt hämtat pengar från. Det anmärk-
ningsvärda är inte vart pengarna skall gå utan varifrån
de tas. Vad har Centerpartiet emot en omställning till
hållbar utveckling, och vad har Vänsterpartiet emot
samma utveckling? Centerpartiet lyckades ju i två
reservationer tulla på detta anslag och har tidigare
varit med om att ta pengar därifrån.
Herr talman! Medvetenheten om allas vårt ansvar
ökar. Från tron att god miljö var något som klarades
via åtgärder mot de stora företagens skorstenar och
övriga utsläpp, ökar insikten om allas vår betydelse.
Det handlar om allas vår betydelse och allas vårt
ansvar för hur vi agerar - lokalt i bostaden, i bostads-
området, på vår fritid, i vårt sätt att resa, i vårt val av
varor, i vår livsstil som individer och genom våra
kunskaper om samband. Allt är betydelsefullt för en
god miljö.
Medvetenheten om samband är också viktigt i det
globala miljöarbetet, som flera har nämnt. Miljöskul-
den är större i i-världen än i utvecklingsländerna. Vår
standard bygger till stor del på denna skuld. Vad talar
för att tredje världens länder i sin strävan mot vår
levnadsstandard inte skall ta samma genväg förbi en
god miljö som vi har gjort?
Vår enda väg är att ta ansvar för vad vi har förore-
nat och visa på ett nytt, ekologiskt hållbart samhälle.
Miljön kräver att vi förstår sambanden, såväl lokalt
som globalt.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.

Anf. 47 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Först gäller det synen på biobränsle.
I mitt anförande ifrågasatte jag inte den resursen. Vad
jag efterlyste var faktiskt en helhetssyn i den här frå-
gan och en ingående analys av vad vi skall använda
biobränslet till. Vi kan inte inteckna alla områden och
tro att biobränslet räcker, för det gör det inte.
Det är den intressanta frågan i dag när det gäller
hela energidebatten.
Visst har den enskilda ägaren ett förvaltnings-
ansvar, Ingemar Josefsson. Det intressanta är ju att
om vi ser till det enskilda ägandet inom areella nä-
ringar i Sverige, är det tack vare detta ansvar som vi i
dag har en biologisk mångfald ute i kulturlandskapet,
och även i skogsbruket. De områden som man talar
om, urskogsliknande bestånd i skogsbruket, finns som
regel inom ramen för bondeskogsbruket.
Jag skall ställa en fråga till Ingemar Josefsson.
Anser inte Ingemar Josefsson att det är rimligt att vi
solidariskt står för miljövärden inom ramen för de
areella näringarna och skogsbruket när vi solidariskt
står för miljökraven inom industrin? Somliga tycks tro
att det är företagaren som betalar miljöinvesteringar i
näringslivet. Så är det ju inte. Det är ju vi som kon-
sumenter som får betala via den merkostnad som
produktionen innebär. Det är således en solidarisk
betalning till miljöinvesteringar i näringsliv och pro-
duktion. Om vi som konsumenter inte ställer upp
solidariskt ramlar företaget helt enkelt om kull. Där är
det solidariska betalningsansvaret absolut.
Vad är det då som gör att vi inte skall vara solida-
riskt betalningsansvariga också för miljöinsatser inom
de areella näringarna? Det är en fråga som jag gärna
skulle vilja ha svar på. Vi moderater anser att vi också
skall stå solidariska när det gäller den formen av mil-
jöinvesteringar och bevarandet av viktiga miljöområ-
den.

Anf. 48 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! Först vill jag säga något om
biobränslet. Det jag reagerade mot var väl närmast
den underton som fanns om att man tror att man kan
hitta storskaliga lösningar för att lösa de framtida
energiproblemen. Jag tror att det är flera lösningar
som behövs. Det gäller att se mångfalden, att förstå
att det är i mångfalden vi har att hitta lösningen i
framtiden.
När det gäller solidariteten mot det enskilda ägan-
det, menar jag att vi måste ställa samma krav här som
gäller för industrin. Det är klart att vi alla måste förstå
att vi får vara med och betala. Men det skall inte vara
några särskilda subventioner i förhållande till andra,
just för att jag har ett ägandet. Det tycker jag verkar
konstigt.

Anf. 49 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Jag tror inte heller på storskaliga
lösningar. Det är bl.a. därför som vi driver den form
av energipolitik som vi gör. Vi måste hitta en rad
småskaliga lösningar för att klara energiomställningen
till en energiproduktion inom ramen för en hållbar
utvecklingen.
Ägandefrågorna är ju intressanta och viktiga. Låt
mig ta ett exempel. En ung lantbrukare köper en gård,
och där finns 100 tunnland skog. Inom ramen för
dessa 100 tunnland skog har han tagit ett lån hos
banken utifrån en värdering av skogsresursen. Så helt
plötsligt anser vi i riksdagen att 50 tunnland av de 100
som han har är en viktig nyckelbiotop. Därför lägger
vi ett förbud på dessa 50 tunnland, dvs. hälften av den
skog som denne unge bonde har köpt för lånande
pengar. Vad innebär det? Samtidigt skickar vi inte
med några pengar för att betala konsekvenserna av det
beslut som vi har fattat. Vad innebär det? Jo, det
innebär givetvis att vi halverar värdet på gården i
fråga.
Skillnaden mellan å ena sidan den enskilde bon-
den som har 100 tunnland skog och en som produce-
rar pappersmassa är att om vi lägger samma miljökrav
på alla pappersmasseproducenter innebär det att kost-
naderna ökar för samtliga och vi betalar solidariskt,
men om vi fattar ett sådant beslut att halva bruknings-
enheten slås ut hos en bondgrabb som har köpt en
gård och betalat med lånade pengar blir det ingen
solidarisk betalning. Det innebär inte att resten av
hans skog kommer att uppvärderas med 50 %. Vi vet
att värdena ur miljösynpunkt i skogsbruket slår väl-
digt olika inom olika brukningsenheter. Därför är det
nödvändigt att vi solidariskt ställer upp och betalar
om vi skall klara viktiga nyckelbiotoper i skogsbru-
ket. Jag beklagar om det stora regeringspartiet inte är
berett att stödja den synen på äganderätten.

Anf. 50 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att jag kan se en skillnad i
Göte Jonsson första inlägg och i det senare när det
gäller storskaligt och småskaligt. Jag hälsar den för-
ändringen med tillfredsställelse.
Jag tycker att Göte Jonsson gör det väldigt enkelt
för sig när han tar upp det senare exemplet. Han för-
söker hitta en lösning. Detta är också ett mångfasette-
rat problem där vi måste se det från fall till fall. Man
skulle ju kunna driva Göte Jonssons resonemang än
längre och säga att när massaindustrin går ned skall
bonden kompenseras för att han inte kan leverera sin
skog. Någonstans finns det ju en gräns för vilka an-
språk ägandet har rätt att ställa hos det allmänna. Den
gränsen har vi förmodligen olika uppfattningar om. Så
verkar det i alla fall.

Anf. 51 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Herr talman! När Ingemar Josefsson inledde bör-
jade han med att redovisa åtgärder på miljöområdet.
Han hänvisade också till saneringen av statens finan-
ser och neddragningar inom olika områden. Men inte
kan Ingemar Josefsson mena att miljöskulden saneras
lika kraftfullt som statens finanser? Är det så, är det
helt fel tänkt. Att sanera miljöskulden innebär faktiskt
ekonomiska insatser i ett ingångsskede. Det handlar
om att både bromsa och gasa.
För att vi skall kunna få en bild av vad miljöskul-
den egentligen handlar om har vi i Folkpartiet vid ett
flertal tillfällen begärt att regeringen skall tillsätta en
kommission, liknande Lindbeckkommissionen där
man såg över statens finanser och den ekonomiska
situationen, och lägga fram förslag till hur miljöskul-
den ser ut och vilka åtgärder man måste vidta för att
sanera miljöskulden. Är Ingemar Josefsson beredd att
här i dag tycka att ett sådant inslag i miljöpolitiken
vore viktigt? Ni har tidigare avfärdat det, men jag
tycker att det finns anledning att ställa den frågan i en
debatt där man tar upp jämförelser mellan saneringen
av statens finanser och miljöskulden. Är Ingemar
Josefsson nu beredd att föreslå regeringen att tillsätta
en kommission där man redovisar miljöskulden och
förslag på åtgärder?

Anf. 52 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! Av Eva Erikssons anförande skulle
man kunna få den föreställningen att det inte finns
något samband mellan statsbudgeten och miljöskul-
den. Den skuld vi har i staten kommer naturligtvis
också att gå ut över våra möjligheter att påverka vår
miljöskuld. Ingenting kan vara felaktigare än att tro
att ekonomin - om den är god eller dålig i landet -
inte också påverkar våra möjligheter att vara aktiva på
områden där vi skulle vilja vara aktiva.
Eva Eriksson och hennes parti tillhör dem som såg
till att vi försatte oss i den här situationen och att vi
har de ekonomiska problem vi har. Vi försöker nu se
till att vi får en god ekonomi som gör att vi kan rätta
till de problem som finns i landet - dit hör också
miljöskulden. Men det är klart att dåliga finanser
begränsar möjligheterna. Socialdemokratin för nu en
politik som skall möjliggöra att vi sedan kan föra vår
politik. Det är inte vårt problem vi rättar till. Det är
andra som har sett till att det har blivit så här, men vi
är med och försöker få landet på fötter igen ekono-
miskt. Då kan vi genomföra det som vi helst av allt
vill.

Anf. 53 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Herr talman! Nu är det ju inte så att någon annan
har ansvaret för de dåliga finanserna. Ni har faktiskt
ansvaret att se till att det blir balans i svensk ekonomi,
och det är vi alla överens om. Det är bara vilka medel
man använder och vilka prioriteringar man gör som vi
är oense om. Ingemar Josefsson kan väl ändå inte
tycka att en god prioritering i en svår ekonomisk
situation är att ge skattelättnader till tjänstebilsinne-
havare? Staten förlorar en miljard kronor på att införa
ett nytt system för tjänstebilar. Det är ett exempel på
att man gör en prioritering som ur min synpunkt är en
felprioritering.
Jag ställer återigen frågan till Ingemar Josefsson
om han, utifrån den analys han gör av den ekonomis-
ka situationen, är beredd att tillsätta den här kommis-
sionen som skall se över miljöskulden.

Anf. 54 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! Socialdemokratin är beredd att se till
att vi sanerar statens finanser. När vi har sanerat sta-
tens finanser kan vi ta itu med miljöskulden och andra
problem som det svenska samhället har.

Anf. 55 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag vill gärna fortsätta diskussionen
kring budgetsanering och miljöskuld. Det var i och
för sig en intressant utgångspunkt Ingemar Josefsson
använde, nämligen den ekonomiska. Det finns ju ett
konvergensprogram från regeringen där man säger att
miljöskadorna inte får öka när man sanerar statsfinan-
serna. Detta skall dessutom redovisas till riksdagen
två gånger om året. Så har icke skett. Som Eva Eriks-
son sade har regeringen inte redovisat hur det går med
miljöskulden - eller miljöproblematiken, eller vad
man nu kallar det för - när man genomför budgetsa-
neringen, trots att man till EU-kommissionen i det
svenska konvergensprogrammet har förbundit sig att
göra detta. Ni socialdemokrater i riksdagen håller tyst,
säger ingenting, låter det passera och avslår motioner
som kräver att det här skall tas upp.
Jag tänker också ta upp en annan fråga som är mer
kopplad till själva betänkandet. Som Ingemar Josefs-
son sade anslås det pengar till skoterleder, samtidigt
som man drar ned dramatiskt på akuta miljöproblem.
Jag har särskilt lyft upp det här med miljöskadade
områden, där Naturvårdsverket har äskat 210 miljoner
och får 17 ½. Det räcker inte till ett enda riktigt pro-
jekt - kanske i bästa fall någon nedlagd bensinmack.
Vi har sagt: Varför inte vänta litet med skoterle-
derna tills vi fått ordning på de tysta områdena i fjäl-
len osv? Varför inte ta det litet lugnare med det och i
stället satsa åtminstone någonting på miljöskadade
områden, där det läcker tungmetaller, klorerade äm-
nen och andra mycket farliga miljögifter med stor
negativ miljöpåverkan och där problemen är mycket
stora? Det här är också en mycket stor del av det som
kallas för miljöskulden.
Det här är oerhört angeläget, och jag måste fak-
tiskt fråga: Varför kan man från Socialdemokraternas
sida inte vara med på en sådan prioritering?

Anf. 56 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! När det gäller skoterlederna är det
vår och regeringens bedömning att det är viktigt att
snabbt få i gång dessa. Vi tror att det är värdefullt för
att minimera de konflikter som finns i det här områ-
det, men också för att markera att det inte är fritt fram
att använda skoter hur som helst. I det sammanhanget
skall skoterlederna ses.

Anf. 57 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Om man bara bygger skoterleder och
inte gör det andra som är tänkt i fråga om tysta områ-
den och liknande regleringar kommer de nya skoter-
lederna att leda till mer skotertrafik och därmed ökade
problem och ökade konflikter med naturvården och
friluftslivet i övrigt. Det är en bakvänd politik. Man
bör göra de här sakerna samtidigt, på ett samlat sätt.
Och man bör naturligtvis få ordning på de tysta områ-
dena först, innan man avsätter pengar till och börjar
bygga skoterleder - annars förvärrar man problemet.
Oaktat detta, är inte det här med miljöskadade om-
råden någonting viktigt för er socialdemokrater? Ni
måste väl ändå inse att det inte räcker med ett anslag
på 17 ½ miljon när vi vet att det t.ex. skulle kosta 350
miljoner bara att åtgärda Värtan och 50 miljoner att
åtgärda problemen i Bengtsfors. Alla andra medelsto-
ra projekt ligger också på den nivån. Då är 17 ½ mil-
jon ett hån mot ett av de största miljöproblem vi har i
Sverige. Ni måste väl ändå vara beredda att prioritera,
när vi nu har ont om pengar, det som är viktigast från
miljösynpunkt på miljöbudgeten. Då kan man inte
prioritera pengar till skoterleder, som faktiskt inte
löser miljöproblem utan ökar konflikterna med den
uppläggning man nu har.

Anf. 58 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan konstatera att när det gäller
skoterlederna har vi helt olika uppfattningar.
När det gäller miljöskadade områden delar vi upp-
fattningen att det här finns allvarliga problem. Men
vilken summa skulle vi ha behövt prestera för att
täcka upp de önskemål Roy Ottosson har om sane-
ringar här i Stockholm och på andra håll? Det här är
en fråga som vi med kraft av stärkt ekonomi kommer
att ta tag i. Men det är också så att de som har varit
med om att skada de här områdena måste vara med
och betala. Här delar jag Roy Ottossons uppfattning
att det finns en risk att de domstolsutslag som har
förekommit kan innebära problem när vi skall utkräva
ansvaret. Detta måste vi också komma till rätta med
när vi nu arbetar med miljöbalken.

Anf. 59 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Jag vill ta upp Ingemar Josefssons
resonemang kring Naturvårdsverket och den reserva-
tion som vi i Centern har lagt fram. Delar inte Inge-
mar Josefsson min uppfattning att det har hänt väldigt
mycket på miljövårdens område sedan Naturvårds-
verket kom till i slutet av 1960-talet? Vi har fått en
kraftigt förändrad lagstiftning, även om det ännu inte
har blivit någon miljöbalk. Vi har gått med i den eu-
ropeiska unionen. Vi har fått ett Miljödepartement.
Man kan säga att villkoren har förändrats väldigt
mycket. Jag talar då inte om några besparingar på
Naturvårdsverket utan om själva sättet att arbeta:
målinriktning, ansvarsområden etc.
Delar inte Ingemar Josefsson min och Centerns
uppfattning att det, för att uttrycka det mycket försik-
tigt, kan finnas skäl att i det här läget se över Natur-
vårdsverket - dess mål, dess inriktning, dess arbets-
uppgifter och dess förutsättningar? Jag är faktiskt litet
oklar över varför Socialdemokraterna och utskottets
majoritet inte har velat vara med om detta - för mil-
jöns skull och för att underlätta arbetet för Natur-
vårdsverket.
Den andra frågan, herr talman, gäller vårt förslag
om att öka kalkningen. Ingemar Josefsson säger där -
helt riktigt, skall sägas - att man redan har tullat på
det anslag som gäller omställning till hållbar utveck-
ling. Så är det. Men jag skulle vilja, herr talman, att
Ingemar Josefsson berättade vilka som har tullat och
hur mycket, så att vi blir klara över att det är legitimt
att på det här sättet söka prioriteringar även med hjälp
av detta anslag.

Anf. 60 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! Låt mig först besvara frågan om
kalkningen. Det anslag som pengarna tas från - och
där Centerpartiet, om jag nu läser reservationen rätt,
vill tulla 50 miljoner - har sedan det beslutades väckt
väldigt stort intresse. Till både departement och läns-
styrelser strömmar det nu in ansökningar om att få
använda de här pengarna. Och det är inga dåliga för-
slag. Det är förslag som jag säkert, efter att ha hört
den här debatten, föreställer mig att flera av er skulle
vilja ställa upp på.
Därför är det väldigt förvånande när nu flera par-
tier, utan att ha sett vad pengarna skall användas till -
för det tror jag inte att ni har gjort - säger att man är
beredd att hoppa på just det här anslaget. Det tycker
jag är anmärkningsvärt. Jag tycker också att det är
synd att det är Centern som visar vägen för att få de
här pengarna att helt enkelt försvinna på miljöområ-
det, när det samtidigt är så att ni har pengar till kalk-
ning som ni inte visste om! Det finns alltså mer peng-
ar att disponera än när ni skrev era reservationer. Jag
kan inte se de reservationerna som någonting annat än
ett utspel mera för galleriet än för verkligheten.

Anf. 61 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Nu hann inte Ingemar Josefsson sva-
ra på min andra fråga om Naturvårdsverket, dess
målsättning och inriktning och det angelägna i att se
över det. Möjligen hinner han med det i nästa replik,
även om det kan vara marigt med tiden ibland.
Ingemar Josefsson talar om kalkningsanslaget, om
att hoppa på och om snabba ryck. Problemet, herr
talman, var att det gick litet av en chockvåg genom
Miljö-Sverige för bara några månader sedan, när
regeringen gav uppdrag och sedan i varma ordalag
talade om möjligheten till en nedskärning av kalk-
ningsanslaget till 80 miljoner. Det agerandet satte
naturligtvis fokus på frågan om kalkning. Vi menar,
som jag tycker mycket berättigat, att kalkningen är ett
sätt att hantera ett kraftigt och identifierat mil-
jöproblem. Vi känner till problemet, vi vet orsakerna
och vi vet hur man skall hantera det. Däri bottnar
naturligtvis vårt värnande om anslaget.
Jag vet också att Ingemar Josefsson vet att det här
inte är något nyligen påkommet från vår sida. Det här
är en långrotad inställning som vi gärna står för. Det
hindrar inte att jag utgår från och hoppas att det finns
angelägna projekt att arbeta med inom ramen för
programmet för omställning till hållbar utveckling,
men det gör inte kalkningen av Sveriges sjöar och
vattendrag mindre angelägen.

Anf. 62 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! Det är riktigt att jag inte hann svara
på den första delen av Lennart Daléus fråga. Det har
naturligtvis att göra med att det i en del fall är lättare
att fråga än att svara.
När det gäller Naturvårdsverket har utskottet sagt
att det kontinuerligt bör ske en förändring av Natur-
vårdsverket. Vi har också sagt att det sker förändring-
ar. Vi har framhållit en del av det som Lennart Daléus
själv pekat på, nämligen det som har skett i omvärl-
den. Däremot har vi inte specificerat att en särskilt
utredare skall klara detta. Vi har inte gett oss in på
formen för detta. Denna fråga bör tacklas mycket
precist, och det här skulle vara en mycket enkel lös-
ning på ett så stort problem.
Vi andra, som vet att också regeringen tycker att
det har tillkommit en rad av frågor i omgivningen,
utgår från att regeringen kommer att fullfölja den här
frågan.
När det gäller kalkningen vill jag fråga: Om det
dyker upp ytterligare 10 miljoner som kommer att
kunna användas för kalkning, känner ni inte att ni då,
med hänsyn till att det finns mera pengar, kan känna
anledning att förändra er reservation?

Anf. 63 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Ingemar Josefsson hade delvis rätt
när det gäller Naturvårdsverket. Jag har suttit i Natur-
vårdsverkets styrelse, men det var på den tid när vi
hade ett offensivt verk, som hade starkt stöd från
regeringen, inklusive Centerpartiet. Mot den bak-
grunden är den utveckling som nu äger rum än mer
beklaglig. Vid regeringsskiftet byttes jag ut mot en
vänsterpartist. Det är möjligt att regeringen tyckte att
det skulle bli lättare att skära ned med det partiet
representerat i styrelsen.
Den del av länsstyrelsepengarna som gäller för-
surningen i Östergötland är förbrukade. När jag hör
Ingemar Josefsson plädera mot reservationen och tala
om spel för galleriet börjar jag faktiskt bli alltmer
intresserad av den. Om det finns en möjlighet att få en
majoritet för att förstärka anslaget till kalkning, tror
jag att länsstyrelserna i hög grad kommer att vara
tacksamma för detta. De kommer inte att ha någonting
emot det, även om de har skickat in förslag till diverse
olika projekt.
Jag säger inte i dag hur vi skall göra med detta,
men jag tycker inte att Ingemar Josefsson direkt har
stärkt regeringens argumentation.
Jag hade två frågor, herr talman. Det är i och för
sig lätt att ställa frågor, men jag begränsade mig. Den
ena gällde saneringsplan för miljöskulden och mil-
jöbudgetunderskottet. Regeringen har satsat på att få
ekonomisk balans 1998. När skall vi få en balans i
miljöbudgeten? Jag skulle vilja ha ett svar på den
frågan.
Den andra frågan gällde rättvisan i behandlingen
av Kolmårdens djurpark. Det handlar om fördelning
av medel för arbetet med forskning och utbildning,
syftande till att rädda och bevara utrotningshotade
djurarter. Varför fick Nordens Ark ett antal miljoner,
och varför får Kolmårdens djurpark ingenting?

Anf. 64 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! När det gäller Kolmårdens djurpark
vill jag hänvisa till det svar som Lennart Daléus läm-
nade. Mitt svar är detsamma.
När det gäller kalkningen är det på följande sätt,
Dan Ericsson. Även om Dan Ericsson känner sig
lockad att tala om för regeringen att det inte blev som
man hade tänkt sig, skall ju pengarna tas någon an-
nanstans ifrån. När man säger att man skall anslå
pengar är det ju inte fråga om några fria nya pengar,
utan de skall tas från ett bestämt område. Jag ifråga-
sätter faktiskt om det är klokt att så sker samtidigt
som det kan påvisas att till kalkning står till förfogan-
de minst lika mycket pengar som har disponerats i år.
Regeringen har dessutom lovat att 1998 återkomma
till kalkningen.
De som vill slå vakt om den här verksamheten be-
höver alltså inte vara oroliga. Sammanlagt 200 miljo-
ner står till kalkningens förfogande nästa år. Jag me-
nar att det faktiskt kan vara ett inslag av opportunism
i att ni hänger på en debatt som har pågått länge, i en
fråga där man faktiskt har kommit fram till en lösning.

Anf. 65 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Vad återigen gäller bristen på anslag
till Kolmårdens djurpark hänvisade Lennart Daléus
till Naturvårdsverkets prioritering. Får jag tolka
Ingemar Josefsson på det sättet att han tycker att det
är rimligt att Naturvårdsverket nu noggrant prövar
detta och faktiskt studerar verksamheten vid Kolmår-
dens djurpark för att göra en riktig bedömning av om
man skall ge ett anslag? Det är ändå en liten finger-
visning om vad utskottet tycker. Rättvisefrågan i det
här sammanhanget har man definitivt inte rett ut.
Vad beträffar reservationen från Centern och
Miljöpartiet kan jag ibland som Ingemar Josefsson
tycka att det är fråga om ett spel för galleriet. Mil-
jöbudgeten föreligger, och man har antagit kristde-
mokraternas förslag till ökade medel för kalkning.
Man tar ett sista desperat grepp för att ur ett särskilt
anslag hämta nya pengar. Det är kanske inte så tokigt
ändå att fundera på den möjligheten.
Jag har själv på motsvarande sätt lagt fram förslag
för att få pengar till de miljarder som krävs för mil-
jöprojekt. Centerpartiet har avvisat detta här i kamma-
ren, men jag skall inte vara småsint. Jag funderar
givetvis över om detta ändå är en möjlig väg för att
stärka miljöarbetet i Sverige.
Jag fick, herr talman, inget svar på min fråga om
när socialdemokraterna anser att vi skall ha balans
vad gäller vår miljöskuld och vårt miljöbudgetunder-
skott. Jag tycker att det är den i dag kanske intressan-
taste frågan, inte minst mot bakgrund av att man hela
tiden talar om att man skall sanera statens finanser.
När skall vi sanera den miljöskuld som vi har?

Anf. 66 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Herr talman! Jag skall börja med att ställa en fråga
till Ingemar Josefsson. Han läste i början innantill ur
betänkandet eller ur propositionen om målen för mil-
jöpolitiken. Det är väldigt fina mål, som vi alla delar,
eftersom vi står bakom betänkandet. Men det som
Ingemar Josefsson inte läste upp var att det krävs
aktiva medborgare men också en tydlig politik för att
främja ett ökat kretsloppstänkande. Jag skall åter-
komma till det.
Min konkreta fråga om de här målen är: Tycker
Ingemar Josefsson att vi med det här betänkandet
uppfyller målen? Tar vi några steg ytterligare för att
uppfylla dem?
Jag vill vidare ta upp frågan om en tydlig politik
när det gäller kalkning. När jag ser på vad regeringen
tidigare har sagt om kalkning tycker jag att politiken
har varit ganska tydlig. Man vill skära ned anslag och
man vill minska verksamheten. Man har tänkt sig att
kunna minska anslaget men samtidigt behålla verk-
samheten ändå. Jag förstår inte riktigt resonemanget.
Jag kan hålla med Ingemar Josefsson om att det
egentligen är ytterst tveksamt att ta pengar från Fon-
den för hållbar utveckling, vilket också är redovisat.
Vi har ju redovisat Vänsterpartiets syn på detta. Jag
hade ett annat finansieringsförslag, som föll redan den
22 november, och jag kan därför tyvärr inte yrka
bifall till det här i dag. Jag får i stället inse att kalk-
ningsverksamheten är i gång och att om man avbryter
den, kan det få enormt stora konsekvenser. De för-
söksprojekt för hållbar utveckling som är planerade är
med all sannolikhet väldigt bra, men de är inte ännu
igångsatta. Kanske man kan skjuta litet på dem.
Jag tror att detta är en viktig skillnad att fundera
över. Vi känner inte riktigt till konsekvenserna av att
avbryta kalkningsverksamheten i dag. Att i det läget
ändå skära ned på resurserna är inte bra.
Ingemar Josefsson säger vidare att det ju finns
pengar kvar. Det gör det, men den som känner till hur
man hushållar i en familj vet att man även efter ett
nytt budgetår vill kunna försörja familjen. Vad jag
tror har hänt i den här verksamheten är att man har
lagt pengar på hög för att försöka behålla verksamhe-
ten på lägsta möjliga nivå. De som arbetar med kalk-
ningsverksamheten har ju ett personligt intresse av att
kalkningen skall fortsätta.

Anf. 67 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! Det är riktigt att jag läste innantill ur
betänkandet. Eftersom jag är utskottets föredragande
tyckte jag att det fanns anledning att redovisa vad
utskottet hade uttalat. Däremot antar jag att Hanna
Zetterberg inte vill att jag skulle ha läst upp hela vårt
uttalande. Därför begränsade jag mig och tog inte
med alltihop.
Hanna Zetterberg gjorde något som faktiskt är fel.
Hon försökte antyda att man skulle bli tvingad att
ställa in tidigare pågående kalkningar med det anslag
som nu föreslås. Det är inte riktigt. Det är inte fråga
om att avbryta redan pågående kalkningar. Skälet för
att Vänsterpartiet skulle tillföra mera pengar skulle
enligt Hanna Zetterberg vara att det behövs pengar för
klara kalkningar som pågår, men i så fall behöver man
inte bifalla den reservationen. Hanna Zetterberg har
här fel.
Vad gäller frågan om det här betänkandet täcker
allt inom miljövården misstänker jag att Hanna Zet-
terberg inte lyssnade på mitt anförande. Jag försökte
säga att miljövården omfattar mycket mer än det som
täcks av detta betänkande. För socialdemokratin är
miljövård mycket mer än det som finns inom Miljö-
departementets område. Vi försöker snarare förstärka
det som finns utanför. Det är det som är poängen.

Anf. 68 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Herr talman! Jag lyssnade naturligtvis på Ingemar
Josefssons anförande. Jag håller med om att det här är
en del i miljöpolitiken - också trafikpolitiken, energi-
politiken och handelsfrågorna påverkar indirekt eller
direkt miljöfrågorna. Min fråga till Ingemar Josefsson
är om han tycker att det betänkande som vi behandlar
ändå är ett steg åt rätt håll. Jag tror och hoppas att
Ingemar Josefssons svar på den frågan är ja. Jag är
däremot inte lika övertygad.
De signaler som har kommit när det gäller kalk-
ningen under den senaste tiden är att anslagen skall
skäras ner. Vill man då försöka hålla verksamheten
någorlunda flytande sparar man naturligtvis pengar,
och det är precis vad jag tror har hänt. De uppgifter
jag har fått är inte alls lika självklara som de som
Ingemar Josefsson presenterar här, nämligen att pågå-
ende verksamhet inte blir drabbad. Jag har hört från
människor som jobbar med kalkning att en del projekt
faktiskt kommer att drabbas. Då står ord mot ord, och
jag vet inte hur jag skall vrida på det här för att få det
rätt.
Jag tror att kalkningen i Sverige fortfarande behö-
ver resurser. Nedsläppen minskar inte, och problemen
kvarstår. Att i det läget, när vi fortfarande inte vet
vilka konsekvenserna skulle bli om vi avbröt pågåen-
de verksamhet, minska anslaget, det tror jag inte är
rätt väg att gå. Jag tror som sagt att det är så att man
inom kalkningsverksamheten försöker samla på sig
pengar, skjuter upp projekt och lägger dem litet på is
för att ändå behålla en del resurser för kalkningsverk-
samhet även nästa budgetår.

Anf. 69 INGEMAR JOSEFSSON (s) replik:
Herr talman! Hanna Zetterberg säger "när vi fort-
farandet inte vet", men vi vet, Hanna. Om man inom
Vänsterpartiet inte vet är det anmärkningsvärt att man
så tvärsäkert är beredd att stödja en reservation som
man själv inte har fogat till betänkandet. Vi vet att det
inte blir så som Hanna Zetterberg befarar. Jag har
material, så om Hanna Zetterberg kommer upp på mitt
rum skall jag visa statistik på att pengarna kommer att
räcka. Om det är fakta Hanna Zetterberg är ute efter
är jag inte ett dugg orolig.

Anf. 70 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Vi liberaler har länge varit pådrivan-
de för att hitta internationella lösningar på de allvarli-
ga miljöproblem som är internationella till sin karak-
tär. Därför gläds vi över de nya möjligheter som Sve-
riges medlemskap i EU har öppnat.
Försurningen, som bl.a. skadar den biologiska
mångfalden, är ett sådant internationellt problem. Den
största delen av de försurande luftföroreningarna i
Sverige kommer från andra länder. Därför vore det,
såsom Kenth Skårvik framhåller i Folkpartimotionen
Jo704, rimligt att regeringen verkar för att EU ställer
medel till förfogande för det svenska kalkningspro-
grammet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 6,
som behandlar EU:s insatser mot försurningen.
För att minska problemen med försurning är det
viktigt att regeringen är pådrivande dels när EU-
kommissionen våren 1997 lägger fram sitt förslag om
en försurningsstrategi, dels när principerna för EG:s
strukturfonder omförhandlas nästa gång.
För oss liberaler handlar politiken ytterst om en-
skilda människor som riskerar att få sin frihet in-
skränkt. Detta är tillämpligt även på försurningen,
som dödar liv i våra sjöar och vattendrag.
Jag vill också anknyta till de kloka ord Hanna
Zetterberg sade om benämningen av det s.k. kalk-
ningsprogrammet. Hanna har alldeles rätt i att vi bör
tala om åtgärder mot försurning. Tanken får inte låsas
vid att det enda medlet mot försurning är kalkning.
Tvärtom måste vi stimulera nya idéer även inom detta
område.
I väntan på nya EU-pengar och nya principer
måste vi dock sköta det akuta problemet nationellt.
Därför har Folkpartiet i sin alternativa budget anvisat
mer pengar till åtgärder mot försurning liksom till
inköp av värdefulla naturområden, men vårt förslag
har ju fallit genom beslutet den 22 november om
budgetramar. Debatten här i dag visar att vi ändå har
en möjlighet kvar att stödja dessa två syften, nämligen
genom att rösta för reservationerna 5 och 7. Å andra
sidan måste vi då ta pengar från programmet för om-
ställning till en hållbar utveckling. Vårt slutliga ställ-
ningstagande till vilket som vi bedömer viktigast
kommer att framgå av voteringen i morgon bitti.
Jag vill kommentera det som Ingemar Josefsson
nyss sade om att de som strävar efter att få mer kalk-
ning, mer pengar till åtgärder mot försurning, inte
behöver vara oroliga på längre sikt. Men när man
läser regeringens budgetproposition har man väl ändå
anledning att vara orolig, eftersom utgiften för 1996
bedöms vara 175 miljoner kronor. Budgetförslaget för
1997 är 130 miljoner, och man anger för 1998 126
miljoner, och för 1999 beräknas 121 miljoner. Rege-
ringen har alltså i sin budgetproposition klart marke-
rat en successiv nedtrappning i kronor räknat. Jag
tycker då att vi som månar om åtgärder mot försur-
ning faktiskt har anledning att vara oroliga.

Anf. 71 PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m):
Herr talman! Kunskap är all utvecklings moder, så
ock inom miljöområdet. Miljöpolitik och miljöinsat-
ser måste bygga på kunskap. Vi måste ha fakta och
kunna peka på väl dokumenterade samband när vi
fattar politiska beslut som berör olika verksamheter i
vårt samhälle och ålägger dem inskränkningar av
olika slag eller beslutar att använda skattemedel för
insatser på miljöområdet.
Det får aldrig bli så att snabba och därmed ofta
felaktiga slutsatser blir etablerade miljöpolitiska san-
ningar utan faktisk grund. Sådant har vi inte råd med,
vare sig ekonomiskt eller politiskt. Miljöövervakning
i kombination med forskning är en av de metoder vi
använder oss av för att skaffa denna kunskap, liksom
kunskap om vilka effekter vi har uppnått med våra
insatser på miljöområdet.
När jag väl har sagt detta kan jag konstatera att
såväl regering som utskott också omfattar denna upp-
fattning. Ett enigt utskott konstaterar t.o.m. följande:
"Miljöövervakningsverksamheten är en mycket lång-
siktig verksamhet som kräver stabil finansiering.
Verksamheten är kunskapsintensiv, det tar tid och
kostar pengar att bygga upp den kompetens som krävs
för att driva och utvärdera ett övervakningsprojekt."
Mot denna bakgrund är det med stor förvåning
som jag tar del av Naturvårdsverkets beslut att lägga
ned all övervakning av de fria vattenmassorna på
Västkusten, dvs. två stationer i Lysekilsområdet och
en i Laholmsbukten, samt genomföra en mindre redu-
cering i Stockholmsområdet.
Detta övervakningsprogram kom till för att man
ville skaffa kunskap om de allt större planktonblom-
ningarna och vilka effekter de för med sig.
De naturliga svängningarna är stora, och det be-
hövs täta mätningar under många år för att kunna göra
långsiktiga pendelbedömningar.
Med tanke på de problem vi har med algblomning
längs våra kuster och de samband som anses råda
mellan näringsläckage till havet och dessa algblom-
ningar är det märkligt att man drar ned på dessa mil-
jöövervakningsprogram, särskilt som vi vet att vi
praktiskt taget inte nått någon vart med den reduce-
ring av kvävetransporterna till havet som Sverige i
internationella överenskommelser så väl som i riks-
dagsbeslut har beslutat att halvera.
Den höga ambitionen i detta betänkande har redan
urholkats innan riksdagen ens har fattat beslut om
budgeten. Det betyder dessutom att kapital och arbete
som bedrivits under 10-15 års tid blir ganska värde-
löst om det nu avbryts.
Herr talman! Det kan kanske tyckas mig förmätet
att anse det vara märkligt att landets miljöminister
inte är närvarande vid årets viktigaste miljödebatt i
riksdagen, särskilt som utskottsordföranden har ut-
tryckt sin glädje just över att hon inte är här, utan är
ute för att föra Sveriges talan i ministerrådet. Detta
skall hon självfallet göra. Det är en synnerligen viktig
uppgift hon har. Men nog är det märkligt att just dessa
hennes två kanske viktigaste uppgifter måste samman-
falla denna dag.
Herr talman! Jag skulle ha velat fråga miljöminis-
tern om hon verkligen accepterar denna kraftiga am-
putering av ett långsiktigt och långvarigt miljööver-
vakningsprogram inom ett angeläget område. Men nu
får hon väl bli mig det svaret skyldig. Jag har svårt att
se det vettiga i denna nedskärning.
Jag skulle också ha velat fråga miljöministern om
hon tycker att det är tillfredsställande att hennes kol-
lega i Jordbruksdepartementet inte tycks se betydelsen
av våtmarker och småvatten för att just komma till
rätta med näringsläckage till havet - det har vi ju
förbundit oss att halvera, som jag nämnde tidigare -
eftersom man inte lägger mer av miljöstödsmedlen till
jordbruket till sådana angelägna investeringar. Eller
börjar regeringen möjligen tvivla på den etablerade
sanningen om sambandet mellan näringsläckage och
algtillväxt?
Men även denna debatt får vi kanske ta vid ett an-
nat tillfälle, om jag inte får svar av någon annan.
Herr talman! Jag ber att få instämma i samtliga
moderata reservationer. Jag vill också yrka bifall till
reservation nr 2, som jag anser särskilt angelägen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 december.)

6 § Budgetpropositionen - utgiftsområde 1
Rikets styrelse

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1996/97:KU1
Budgetpropositionen - utgiftsområde 1 Rikets styrel-
se
(prop. 1996/97:1 delvis och 1996/97:3 delvis)

Anf. 72 BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Den nya budgetordningen kommer
säkerligen att kommenteras under de kommande
veckornas budgetdebatter. Även jag skall göra det
från konstitutionsutskottets horisont.
Vi har fått en budgetprocess som liknar den eng-
elska. När väl ramarna är satta för respektive utgifts-
område finns det inga möjligheter att skapa kompro-
misser i olika delområden mellan olika partikonstel-
lationer.
För oppositionens del blir det fråga om take it or
leave it. Skall man kompromissa med regeringspartiet
i en speciell fråga måste man ju vara överens i alla
andra frågor inom utgiftsområdet.
Så har det också fungerat mellan Centerpartiet och
Socialdemokraterna i konstitutionsutskottet. I KU har
Centern accepterar ett antal ändringar i regeringens
budget som har föreslagits av socialdemokrater. Hotet
som har funnits emot Centerpartiet har naturligtvis
varit starkt: Om ni inte accepterar faller hela majorite-
ten.
Å andra sidan kunde naturligtvis Centerpartiet ha
satt hårt mot hårt och vägrat godkänna ändringar eller
kanske t.o.m. kunnat kräva ändringar till favör för
Centerpartiet för att acceptera de socialdemokratiska
ändringsförslagen. Så har dock inte skett; Centern har
gett med sig på varje punkt.
I regelboken, dvs. Riksdagsutredningen, som fö-
reslog det nya budgetsystemet, har det beskrivits hur
en minoritet i utskottet skulle kunna ena sig om en
gemensam reservation. Vi har utnyttjat den möjlighe-
ten, som alltså finns, att reservera oss i frågor där vi
har haft samma uppfattning som andra partier och där
vi har kunnat jämka oss samman.
I övrigt har vi i ett särskild yttrande redogjort för
hur budgeten skulle ha sett ut om beslutet om ramarna
hade följt Folkpartiets motionsförslag.
Vi reservanter har tyckt att det har varit viktigt att
särskilt redovisa frågor där vi är överens och där det
alltså finns en betydande minoritet och ett motstånd
mot regeringens förslag. Förutom detta har vi också
ansett att vi denna första gång när det nya budgetsys-
temet används skall utnyttja de möjligheter som står
till buds för att redovisa våra avvikande meningar.
Vårt sätt att hantera budgeten blir ett exempel att titta
på i den utvärdering som naturligtvis måste komma
till stånd.
En fråga som vid utvärderingen måste ställas är
om vi fullt ut skall anamma det engelska systemet, där
ju oppositionen över huvud taget inte lägger sig i
budgetens detaljer, eller om det skall ges möjligheter
för olika partikonstellationer att kompromissa om
olika detaljer inom ett utgiftsområde, självfallet med
hänsynstagande till den av riksdagen givna ramen. Jag
skulle tro att det sättet att arbeta ligger mer inom
ramen för det svenska kynnet.
Folkpartiet har alltså tillsammans med Moderater-
na, Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverat sig mot
budgetförslaget. Det handlar om så viktiga frågor som
reglerna för presstödet, partistödets höjning och hur
regeringen utvecklas allt mer mot en centraliserad och
tjänstemannastyrd organisation.
När det gäller presstödet, där ju socialdemokrater
och centerpartister på alla sätt försöker att gynna sina
egna intressen, har det även i år varit en tummelplats
för sagda partier. Vi som är gamla i gården har under
alla år sett hur myglet har florerat. Vi har i år inte fått
anledning att revidera vår uppfattning om att det inte
är objektivitet och oegennytta som råder vid utövan-
det av förtroendeuppdraget i dessa frågor.
För ovanlighetens skull kanske jag skulle be en
representant från ett annat parti som är ganska ny i
utskottet att redovisa sina erfarenheter med fräscha,
nya och öppna ögon. Jag tänker då på Peter Eriksson
från Miljöpartiet.
I år ser vi flera tydliga exempel på att presstödets
funktion egentligen är till för att stödja en gammal
tidningsstruktur. Allt nytt och all ny konkurrens skall
hindras med nya detaljerade riktlinjer och undantag.
Herr talman! När jag var kulturminister tillsattes
en utredning om presstödet. Presstödet hade nästan 25
år på nacken, och det hade inte gjorts någon grundlig
analys under alla de här åren. Alla tidigare utredning-
ar om presstödet hade bara gått ut på att titta på
presstödets tekniska konstruktion.
Men medielandskapet ser helt annorlunda ut nu än
i början på 1970-talet. Utredningen skulle alltså i
grunden göra en analys av presstödet i ljuset av denna
radikalt förändrade situation i medielandskapet.
Etermedierna har ju utvecklats fantastiskt under den
här tiden. Även informationstekniken står till buds
inom massmedierna, vilket är helt nytt i förhållande
till 70-talet. Vi har också kunnat se att tidningarna har
blivit allt mindre partibundna. Vi har fått mer av en
inre öppenhet i tidningarna. Ledarsidorna kan tycka
själva nu utan att behöva följa partierna som slavar,
och debatt- och nyhetssidor upplåts och speglar även
andra än det egna partiet.
Vi har fått en rad nya special- och faktatidningar,
som har expanderat på marknaden. Dagspressen har
också blivit alltmer professionaliserad.
Utredningen började bra med produktion av några
mycket intressanta uppsatser, men så kom regerings-
skiftet, och allt blev vid det gamla. Resultatet av den
från början så ambitiösa Pressutredningen har nu
presenterats i kulturpropositionen, och det bidde alltså
inte ens en tumme. Det enda resultatet är att tre reli-
giösa fådagarstidningar stoppas och att den nya frifrä-
saren Metro Weekend hindras från att vara med i
samdistributionen.
När det gäller att hindra ny konkurrens har Social-
demokraterna och Centerpartiet ett gemensamt ege-
nintresse. Det enda stora beslut som regeringen har
orkat med är att belasta tidningarna med mer kostna-
der genom införandet av momsen. Det gäller tydligen
att se till att tidningar som är bärkraftiga får det så
svårt som möjligt. Presstödstidningarna klarar sig ju
alltid. De fick en trettonprocentig kompensation för
momsinförandet från den 1 januari 1996.
Nej, s-ränderna går aldrig ur. Det gäller att höja
skatten och införa nya eller höja gamla bidrag. Man
ökar rundgången, och samtidigt skadas det friska.
Detta känner vi igen från område till område: Höj
skatterna och inför samtidigt nya bidrag eller höj
gamla bidrag. Det här är en genomgående melodi från
regeringens sida.
Folkpartiet vill starta på vägen bort från riktade
företagsstöd av olika slag och i stället sänka skatter
och avgifter som ju tynger företagen. Hela den här
politiken har en kraftig återverkan på hela vårt sam-
hälles växtkraft och förmåga till att skapa nya syssel-
sättningsmöjligheter. Pressen utgör här inte något som
helst undantag.
Hösten 1992, under krisförhandlingarna, besluta-
des att partistödet skulle sänkas. Det var ett viktigt
symbolbeslut som regering och opposition var över-
ens om. Signalen var att alla måste delta i saneringen
av rikets finanser. Den saneringen är, som vi alla vet,
inte avslutad. Här sänks bostadsbidrag och änkepen-
sioner, handikappades assistentstöd försämras, läke-
medlen och sjukhusbesöken blir dyrare osv.
Och mitt i allt detta saneringsarbete kommer en ny
förödande signal. Partistödet skall återställas till sin
ursprungliga nivå, vilket innebär 30 miljoner i nya
pengar. Detta skall dessutom införas redan den
1 januari 1997, trots att ordinarie revisionsdatum
brukar vara den 1 oktober.
Dessa 30 miljoner är visserligen finansierade för
1997, men för 1998 och 1999 finns det inga pengar
till finansieringen. Det står i regeringens egen budget-
proposition. Inte heller har det varit några överlägg-
ningar med partierna i förväg, vilket alltid tidigare har
varit brukligt, utan här var det snabba ryck - pang på
rödbetan: Vi sossar behöver mer pengar, punkt slut.
Här gäller det att hålla sig själv om ryggen.
Sverige har blivit ett fantastiskt land, kanske till
viss del på ett annat sätt än tidigare - vi har ju alltid
ansett att Sverige är ett fantastiskt land. Men när fol-
ket tyngs av gnet och sparande beslutar man i riksda-
gen om att berika sig själv. Är det sådana beslut, kära
riksdagskolleger, som vi behöver samtidigt som för-
troendet för partier och politiker eroderar?
Herr talman! Jag ber till högre makter om att väl-
jarna måtte kunna skilja partierna åt och att de ser att
inte alla har samma moral, eller brist på moral. Vi
motsätter oss den här återställaren.
Vi har i vår reservation också prutat på regerings-
kansliet. I budgetförslaget informerades vi om att
departementen skall avskaffas som egna myndigheter
och att statsministerns kansli i Statsrådsberedningen
skall bli någon ny form av huvudkontor för regering-
en. Göran Persson skall till sin tidigare titel som
statsminister lägga en ny, dvs. chef för regeringskans-
liet.
Vi har i utskottet ägnat mycken tid åt att försöka
utröna vad det är frågan om, och vi har kunnat konsta-
tera att analysen inför de kommande besluten har varit
mycket bristfällig. Det har inte funnits någon konsti-
tutionell analys, det finns inga kostnadsberäkningar,
det finns ingen analys av hur tjänstemannaväldet
kommer att överta statsrådens ansvar och roll och det
finns ingen analys av hur makten kommer att förskju-
tas ytterligare från självständiga statsråd till en uppta-
gen statsminister - en statsminister som ju hatar att
lirka och sammanjämka olika viljor. Den påstådda
effektiviseringen av arbetet har inte heller lett till ett
förslag om att utgifterna i regeringskansliet skall
minska. Min partikollega Håkan Holmberg har för
avsikt att senare ytterligare penetrera den här frågan.
Herr talman! I övrigt vill jag hänvisa till Folkpar-
tiets särskilda yttrande som speglar vad vi hade velat
åstadkomma om våra ramar för utgiftsområde 1 hade
vunnit en majoritet i kammaren. Jag yrkar alltså bifall
till reservationen.

Anf. 73 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! I likhet med Birgit Friggebo tycker
jag nog att spelet kring utgiftsområde 1 har varit rätt
bedrövligt i många hänseenden. Det är förvånande -
men det kanske inte borde vara förvånande - att
Centerpartiet inte ens tycks bry sig om att delta i den
här debatten. Man har så till den milda grad gått upp i
knät på den stora farbrorn. Farbror Kurt Ove Johans-
son är det väl närmast som skall ta sig an även Cen-
terpartiets agerande i det här sammanhanget.
Vi har, herr talman, i ett särskilt yttrande presente-
rat hur vi hade velat ha det om man hade accepterat
våra förslag. Vi tar naturligtvis på oss i konstitu-
tionsutskottet att genomföra vår del av de nödvändiga
besparingarna. Allt som allt har Moderata samlings-
partiet lagt fram förslag om besparingar på
42 miljarder kronor för nästa budgetår. Av detta
skulle 489 miljoner kunna skrapas ihop i utgiftsområ-
de 1. De fördelas i första hand på presstödet med 300
miljarder, partistödet med 107 miljarder och tal- och
kassettidningar med 82 miljarder kronor. Jag vill
gärna kommentera de här förslagen något.
När det gäller presstödet kan vi konstatera att det
har blivit totalt misslyckat. Det har aldrig levt upp till
någon mångfald. Den mångfald vi till äventyrs har är
förvisso inte beroende av presstödet. Vi har därför nu
återigen krävt att presstödet, det totalt onödiga press-
stödet, måtte avvecklas med det snaraste. Vi har också
föreslagit att 300 miljarder skulle plockas bort under
1997. Resten skulle tas det kommande budgetåret,
och då skulle vi inte heller behöva någon presstöds-
nämnd längre. För de administrativa och praktiska
detaljer som till äventyrs kan återstå skulle Kammar-
kollegiet kunna verka väl.
Vi har en principiell reservation, nr 9, och till den
ber jag att få yrka bifall.
Sedan har vi frågan om partistödet. Låt mig först
säga att det här är tal om att öka ut resurser för assi-
stenter åt ledamöterna, från tidigare 1 assistent per
2 ½ ledamot till 1 assistent per 2 ledamöter. Detta kan
i och för sig synas vara välbehövligt. Vi har emeller-
tid från moderat sida krävt att man skall företa en
enkät, eftersom den tidigare, som gjordes 1994, tyck-
tes ge vid handen att man visst ville ha ett ökat assis-
tentstöd, men kanske inte på det sätt som nu har före-
slagits riksdagen.
Det vi skulle vilja ha är en möjlighet till mer in-
dividuellt agerande, en resurs som tillförs riksdagsle-
damöterna direkt, så att de på det sättet får något så
när rimliga arbetsförhållanden i den här kammaren.
Jag tror inte att man kan säga att arbetsförhållandena i
dag är rimliga på något sätt.
Men, säger då socialdemokraterna, det står ju
varje partigrupp fritt att förfoga över dessa resurser
och göra vad man vill. Jag tror inte att det är så en-
kelt. Jag tror att det vore bättre om man kom överens
om en gemensam ordning, så att inte parti efter parti
när man drog fram sina förslag hela tiden tvingades
säga: Men de gör si och de gör så, vi vill gärna göra si
också. Men det får ni inte göra, för de gör så. Det
vore bättre att ha en enhetlig ordning. På det här om-
rådet tycker jag att man borde ha kunnat komma
överens.
När det gäller partistödet i övrigt är det, precis
som Birgit Friggebo har sagt, fråga om återställare.
Det är just frågan, om inte detta ger en totalt felaktig
signal till svenska folket. När så många har det så
svårt, när så många får dra in på det allra angelägnas-
te, säger riksdagen: Nu skall vi återställa ordningen.
Nu skall vi öka partistödet med 30 miljoner kronor.
Jag tror inte alls att detta är något som kommer att
applåderas av svenska folket. Jag tror inte heller att
det är nödvändigt, utan det är ett slöseri med pengar
som kommer att uppröra.
Vi menar att höjningen med de 30 miljonerna var
komplett onödig, men riksdagen borde också, för att
visa sin goda vilja, dra ned på partistödet ytterligare.
Man kunde ha dragit ned det till en tredjedel av vad
det är nu. Så lysande bedrifter utförs inte med par-
tistödet i demokratins tjänst att det kan motiveras att
vara på den nivå som det är.
Därtill kommer naturligtvis att ju mer beroende
partierna blir av stöd från det allmänna, desto mer går
också integriteten förlorad. Man blir beroende. Vår
förträfflige statsminister har uttryckt det så: Den som
häftar i skuld är inte fri. Nej, det parti som är beroen-
de av partistödet är förvisso heller inte fritt. Därför
hade det funnits anledning att gå varsammare fram i
det här sammanhanget.
När det gäller tal- och kassettidningar är alla över-
ens om att tekniken utvecklas rasande snabbt. Vi har
bl.a. Internet. Det hade varit möjligt att utnyttja de
resurser som här finns på ett bättre sätt än vi har gjort.
Det skulle också gett möjligheten till besparingar
omedelbart.
Vi har emellertid inte fått gehör för våra bespa-
ringssträvanden och därför har vi funnit det naturligt
att med den nya ordning som råder samverka med
andra oppositionspartier i det här sammanhanget, dvs.
med Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De
konkreta krav som kommit fram är att vi vill skära 40
miljoner kronor från regeringskansliet därför att, som
vi har fått höra förut av Birgit Friggebo och som vi
har fått höra vid utfrågningar, man är i full färd med
att åstadkomma en koncentration inom regerings-
kansliet. Detta i sin tur skulle kräva ökade resurser.
Nu står det naturligtvis regeringen helt fritt att lägga
upp arbetet som man vill. Jag skall inte kritisera det.
Jag klandrar inte det på något sätt, även om jag tror
att man går fel väg. Men det må vara en annan sak.
Däremot har man inte gjort en enda konsekvensanalys
och det hade säkert varit möjligt att åstadkomma
förändringar inom de givna ramarna. Att i det här
sammanhanget bara öka regeringens resurser i tider
som är så svåra anser vi inte vara rimligt, och här har
vi alltså ett gemensamt krav på en besparing på 40
miljoner kronor.
När det gäller partistödet har vi också kunnat enas
om att det i varje fall inte skall höjas, av de skäl som
jag har anfört tidigare, framför allt moraliska, men
också därför att det är komplett onödigt.
Vi har också försökt att slå vakt om de lågfrekven-
ta tidningar som inte direkt har någon partipolitisk
anknytning. Det är de tre religiösa tidningarna som
man vill strypa, liksom möjligheten till samdistribu-
tion för Metro Weekend. Det är sådana här utplock
för egen vinnings skull, som socialdemokrater och
centerpartister så gärna gör sig skyldiga till, som vi
definitivt inte kan acceptera.
Vi har också en annan fråga, där det till slut tycks
ha ordnat upp sig, men som jag inte kan underlåta att
nämna. Det gäller Kungliga hov- och slottsstaten. Här
har man också visat klåfingrighet från regeringens
sida. Man gjorde ett försök att innefatta Riksmarsalk-
sämbetet inklusive Ståthållarämbetet och Husgeråds-
kammaren i den allmänna byråkratiska regleringen.
Men se, nu var man litet för snabb. Efter protester
från Riksmarsalksämbetet ändrade regeringen regle-
ringsbrevet i fråga, det regleringsbrev som skulle
gälla för budgetåret 1995/96, och det blev bara Ståt-
hållarämbetet och Husgerådskammaren som ålades
redovisningsskyldighet.
Vid en närmare översyn, som har gjorts av Riks-
marsalksämbetet, visade det sig att Hovstaterna rent
juridiskt sett förvisso inte är någon myndighet. De står
utanför den statliga förvaltningen, och offentlighets-
principen gäller inte. Inte heller kan regeringen ge
dem några direktiv. Regeringen har med andra ord
ingen förordnandemakt gentemot Hovstaterna. Det
här baserar sig ytterst på en överenskommelse som
ingicks redan 1809, då kungen beslöt att överlämna
till staten vissa uppräknade slott mot att han utan
speciell anhållan i stället erhöll en viss penningsumma
som skulle täcka statschefens utgifter.
Men bara detta att ge sig på också Hov- och
slottsstaten är ett tecken på en klåfingrighet som vi
inte på något sätt kan applådera. Det var tur den här
gången att man besinnade sig, att man förstod att man
höll på att göra en dumhet och kunde hejda sig i tid.
Men jag tycker samtidigt att detta är litet betecknande
för det tillstånd som vi har i konungariket.
Jag tror inte att jag yrkade bifall till den gemen-
samma reservationen nr 1. Jag ber nu att få göra det.

Anf. 74 KENNETH KVIST (v):
Herr talman! Den här debatten är, som påpekats,
en i raden av s.k. utskottsrundor om budgeten, efter
det att ramarna för budgeten redan är spikade och
efter det att riksdagens händer i praktiken är låsta.
De debatter som olika utskott för här i kammaren
visar konkret det orimliga i den illistiga ordning som
nyliberala teoretiker listat ut och som sedan regering-
en och dessvärre riksdagen okritiskt har anammat.
Fru talman! Jag har tidigare i kammaren sagt att
denna ordning beskär riksdagens demokratiska möj-
ligheter att påverka politikens utformning och att det
ger en överstor makt till det största partiet och till
regeringen. Man har inte vågat att avskaffa det pro-
portionella valsystemet. I stället har man skapat denna
budgetordning som låser upp riksdagen så att rege-
ringen i varje del får igenom sin egen vilja.
I fråga efter fråga hör vi att riksdagens partier nu
är förhindrade att rösta för sina förslag i viktiga en-
skildheter. De är förhindrade att i delfrågor söka och
finna majoriteter därför att de råkar vara oense om
andra saker. I utskottsrunda efter utskottsrunda hör vi
om konkreta delar av politiken där det egentligen
finns majoritet i riksdagen för någonting annat än det
som blir riksdagens beslut.
Allt detta beror på att man har eftersträvat att tukta
riksdagen och beskära dess möjligheter att fatta beslut
för att man skall hålla den s.k. marknadens aktörer
lugna. De får absolut inte oroas och bli nervösa, och
därför skall demokratin på detta sätt naggas i kanten.
Det demokratiska underskott som man talar om när
det gäller EU har nu fått sin motsvarighet i Sveriges
riksdag genom denna budgetprocess.
Fru talman! Någonting måste göras åt detta. Jag
lovar att Vänsterpartiet vid nästa möjliga tillfälle skall
väcka en motion som uttrycker de erfarenheter som
gång efter annan redovisas av företrädare från olika
partier i dessa budgetdebatter. Skulle alla som nu i
kammaren och i riksdagskorridorerna uttrycker miss-
nöje över budgetprocessen också följa denna sin
övertygelse är det nya budgetsystemets framtid oviss.
Det förtjänar att bara vara en liten parentes i riksda-
gens historia.
Inte heller i konstitutionsutskottet kan partierna få
rösta på förslag helt i enlighet med sin egen mening.
Man kan inte rösta för utskottsmajoriteten i de avse-
enden där man är överens med utskottsmajoriteten
därför att man då måste ge upp all sin kritik, och
partierna är uppbundna. I det läget har utskottets fyra
oppositionspartier, från höger till vänster, funnit att
det enda sättet, för att partierna inte bara skall gå fram
var för sig och få sina förslag utslagna, är att man gör
en gemensam minimiplattform i form av en reserva-
tion där alla får med något men kanske också får
acceptera somligt man inte är alldeles helt nöjd med.
Denna reservation har möjliggjorts genom en
konstruktiv dialog. Men, fru talman, nog är det ett
orimligt system när riksdagens ledamöter och partier
skall vara förhindrade att i olika delfrågor kunna rösta
helt efter sin egen övertygelse och att delarna i en
budget diskuteras efter det att budgeten redan är be-
slutad och fastlåst. Det är, som det brukar heta, att
kasta in jästen efter degen.
Jag har biträtt den gemensamma reservationen för
att därigenom bl.a. få uttrycka kritik mot att rege-
ringskansliet centraliseras till en myndighet. Det är en
kritik som tidigare har utvecklats vältaligt av Birgit
Friggebo, och som jag är säker på att även andra
talare har utvecklat och kommer att utveckla.
Jag har också biträtt reservationen för att få ett
bredare stöd för det krav vi har ställt i en motion att
också regeringskansliet i dessa de asociala nedskär-
ningarnas tidevarv måste dra ned sina anspråk, om än
så måttfullt som med 2 %. Man håller på att utveckla
en sorts byråkrati också kring regerandet. Det är na-
turligtvis delvis en följd av att EU-medlemskapet
pressar på. Men det gäller även eljest i form av att det
finns alltfler i högre befattningar och med höga löner.
Det är en orimlig utveckling i dessa tider som på
något sätt måste stäckas.
Jag har även biträtt den gemensamma reservatio-
nen för att få en möjlighet att rösta mot omdefinie-
ringen av dagstidningsbegreppet och reglerna för
distributionsstöd, som nära för tankarna till ett be-
ställningsverk för att skärpa tendensen till massme-
diekoncentration, något som regeringen i andra sam-
manhang förtjänstfullt är motståndare till och söker
bekämpa. Jag delar däremot inte Folkpartiets och
Moderaternas allmänna kritik och demagogi kring
presstödet. Det är av utomordentligt värde, eftersom
vi skall ha en mångfald i pressen.
Jag kan acceptera att vi inte höjer partistödet. Men
inte heller där tycker jag att man skall gå på händerna
på det sätt som man gör från mina borgerliga medre-
servanter. Det är inte så att det partistöd vi får skapar
ett beroende av det allmänna. Det allmänna har aldrig,
kommer inte och skall inte heller gå in i de enskilda
partiernas verksamhet och utformning av deras poli-
tik. Det har möjligtvis skett indirekt genom registre-
ring av vissa partiers medlemmar, yrkesförbud och
annat. Men frånsett sådana tilltag har det allmänna
genom historien inte gjort det. Presstödet skapar där-
för inte ett beroende. Andra finansiärer skulle i så fall
skapa ett motsvarande beroende för partierna, och det
vore ännu mindre önskvärt.
Jag yrkar med dessa anmärkningar bifall till reser-
vation 1.
Fru talman! Detta betänkande tar upp några frågor
som inte omedelbart påverkar årets budget. Utifrån en
överenskommelse från 1809, som Birger Hagård
erinrar om, och den har verkligen något mossigt över
sig, är hovet undantaget från vanlig redovisning, re-
vision, kontroll och öppenhet i det svenska samhället.
Vi har i en motion krävt att det förhållandet skall
ändras.
Kravet på övergång till republik i Sverige har
drivits med litet olika styrka och infallsvinklar av
progressiva krafter genom årtiondena. Men i riksda-
gen har motståndet varit nästan kompakt. Även när
det gäller det enda parti som i många årtionden har
haft republik inskrivet i sitt principprogram har det
tillhört undantagen att företrädare för detta parti bi-
trätt förslag om monarkins avskaffande. Så är det
också med många enskilda ledamöter i andra partier,
som ändå vid sidan av kammarsammanträdena försäk-
rar att de minsann är republikaner.
Det är märkligt och nästintill komiskt att se hur
man krumbuktar sig för att man inte vågar stå för det
man påstår vara sin egentliga mening. Eller också är
det så att den egentliga meningen är den som kommer
till uttryck i kammaren, och de ideologiska republi-
kanska bekännelserna är bara ett sätt att framstå som
mer progressiv än vad man är.
Vänsterpartiet står fast vid sin republikanska
hållning. Men det visar sig att t.o.m. en del av det som
borde vara statsförvaltning i vanlig mening, nämligen
hovet, inte skall få förbli konungens privat lilla äm-
betsverk utan dessutom stå utanför revision, kontroll,
offentlighetsprincipen, osv.Nu gäller det alltså vårt
krav i reservation 5 till utskottsbetänkandet, att kung-
ens apanage i den del som inte är direkt lön till kung-
en och hans familj utan som går till riksmarskalksäm-
bete och hovvåning skall budgeteras, redovisas och
revideras som andra statsutgifter.
Fru talman! Det lyster mig verkligen att nu få höra
med vilka, om med några, argument de påstått repub-
likanska företrädarna för utskottsmajoriteten denna
gång skall motivera sin mot monarkins institutioner
underdåniga inställning. Inte heller de monarkistiskt
inställda borde på denna punkt ha en annan mening än
jag i den reservation jag har ställt. Men man kan ändå
förstå att en monarkist som Birger Hagård är emot
detta. Det är i alla fall i viss konsekvens med hans
grundläggande monarkistiska hållning.
Jag yrkar därmed bifall till reservation 5 om re-
dovisning och revision av kungens apanage.
Jag yrkar också bifall till reservation 6 om att ho-
vet skall ersättas med på sedvanligt sätt anställda
statstjänstemän. Den sociala snedrekryteringen kring
det följe som närmast omger Sveriges statschef ger på
intet sätt en rimlig återspegling av Sveriges folk. Det
utgörs av representanter för en närmast arkaisk över-
klass med alla dess manér. Hur kommer det sig att de
s.k. republikanerna i utskottets majoritet ändå vill
försvara hovet, denna urmodiga feodala kvarleva?
Fru talman! I reservation 8, som handlar om en
helt annan sak, har jag yrkat på en bred översyn av
distributionsstödet inte bara till dagspress utan också
till kulturtidskrifter, fack- och organisationspress. Det
är en nödvändighet med tanke på de dryga kostnader
som tidningsdistribution för med sig i dag, bl.a. ge-
nom den taxepolitik som Posten delvis politiskt
ålagts, och på grund av breddningen av momsen. En
sådan översyn är av synnerlig vikt för att vi skall
kunna ha ett brett utbud av tidningar och tidskrifter
också framdeles.
Fru talman! Jag yrkar också bifall till denna reser-
vation.

Anf. 75 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Vi har vid några debattillfällen här i
kammaren den sista tiden diskuterat den maktför-
skjutning som har skett de senaste åren. Kenneth
Kvist och jag, bl.a., har flera gånger uppmärksammat
den nya budgetprocessen, som har effekter på makt-
förhållandena framför allt mellan regering och riks-
dag. Man lägger över ganska mycket ny makt till
regeringen. Sedan har vi också en annan och betydligt
viktigare fråga. Det gäller det svenska medlemskapet i
EU, som har inneburit att betydande makt har flyttats
inte bara ned till Bryssel från Sverige utan också från
riksdag till regering. Dessa två saker sammantaget
kommer, menar jag, att få ganska stor betydelse även
för det politiska systemet i framtiden.
Jag tror att en naturlig effekt är att oppositionen
kommer att föras samman starkare i det svenska par-
lamentet. Det är någonting som jag tycker att rege-
ringen och Socialdemokraterna bör fundera allvarligt
på.
Vi ser under budgetdebatterna att man inom varje
utgiftsområde skall anta hela budgetförslaget med ett
enda beslut. Man får bara lämna en enda reservation
och kan inte göra deluppgörelser mellan partierna.
Skall man ha något direkt inflytande gäller det att
göra upp om hela området. Jag tror att den tolkning
som vi har gjort inom oppositionen i konstitutionsut-
skottet kommer att bli ganska allmän i framtiden.
Oppositionen kommer att anstränga sig att hitta ge-
mensamma nämnare för att ställa en gemensam reser-
vation inom hela området. Alternativet till det är att
Socialdemokraterna, eller den sittande regeringen,
anstränger sig för att hitta en bredare kompromiss.
Detta har Socialdemokraterna inte alls försökt. Man
har kört sin linje. Det trycker samman oppositionen
mer än vad som normalt har varit fallet.
Det som hände i konstitutionsutskottet när det
gäller budgeten är ovanligt, för att inte säga unikt.
Alla partier, från Vänstern och Miljöpartiet till Folk-
partiet och Moderaterna, skriver ihop sig i en gemen-
sam reservation om hela budgetområdet. Det visar
också att det finns stora problem kring budgetområ-
det. Socialdemokraterna har inte velat lyssna på
mycket berättigad kritik som har funnits.
Den andra effekten av den maktförskjutning vi ser
tror jag kommer att bli att den socialdemokratiska
regeringen sannolikt kommer att vara den sista mi-
noritetsregeringen i Sverige på mycket länge. Det
kommer antagligen inte att finnas partier framöver -
från -98 och framöver - som är beredda att släppa
fram en minoritetsregering och ge den så oerhört
mycket makt, när man vet att man har mycket små
möjligheter att påverka utfallet här i riksdagen t.ex.
när det gäller EU-frågorna, men också när det gäller
budgeten i den nya budgetprocessen.
Det är en politisk systemförändring som är bety-
dande. Sverige har regerats av minoritetsregeringar
under flera decennier. Majoritetsregeringar har varit
undantagen i modern tid. Det kommer sannolikt att
förändras, och av de politiska partierna kommer det
att krävas större vilja till kompromisser även med
partier som vi känner att vi inte gillar så väldigt starkt.
De förändringar vi ser i dag inom det svenska
partiväsendet kan i sig också ha positiva effekter. En
sådan är att Vänstern är med på den breda reservatio-
nen, trots att Vänstern normalt sett känner sig mera
samhörigt med socialdemokratin.
En reflexion som jag gör i samband med budget-
processen är att det EU-äventyr vi upplever kostar
oerhört mycket pengar. En av de få stadiga ökningar i
budgeten som vi har sett de senaste åren är ökningen
för regeringskansliet. Från budgetåret 1994/95 till -97
handlar det om en ökning på över 400 miljoner kro-
nor. Det motiveras nästan uteslutande med att vi är
medlemmar av EU och att det kostar så oerhört
mycket mer i administration. Vi måste ha mycket mer
tjänstefolk i regeringskansliet för att klara av EU-
medlemskapet.
Det är inte det enda området. På länsstyrelserna
har vi behövt anställa massor av nytt folk bara för att
ta hand om EU-frågor. Jordbruksverket är ett exem-
pel. Det finns andra myndigheter och departement där
det är likadant. Sverige är med i ett par tusen arbets-
grupper. Vi skall skicka folk ned till Bryssel, och det
kostar oerhört mycket pengar. Kommunerna och
landstingen runt om i Sverige har massor med anställ-
da som bara jobbar med EU-frågor. De försöker
klämma fram några kronor i bidrag eller jobbar med
andra EU-frågor som har med kontrollapparaten att
göra.
Någon borde någon gång sätta sig ned och fundera
på vad det här sammanlagt kostar de svenska hushål-
len. Det handlar alltså inte bara om de 20 miljarder
som vi skickar ned till Brysseladministrationen och
EU-budgeten, utan det handlar om många miljarder
dessutom.
När det konkret gäller förändringarna i årets bud-
get har vi en gemensam reservation, som tidigare
nämndes. Den reservationen handlar om att vi inte vill
ställa upp på den stora ökning av budgetpengar som
anslås till regeringskansliet. Vi vill satsa litet mindre,
och det handlar om 40 miljoner. Det kan påstås vara
en ganska marginell skillnad, men det är ändå en
markering från oppositionen att vi anser att det måste
finnas någon rim och reson även för vad det politiska
systemet får kosta.
Det här återfinns också när det gäller stödet till de
politiska partierna, där vi inte ställer upp på ökningen
med 30 miljoner. Här har Vänstern accepterat att inte
ställa upp på detta, trots att man tidigare gjorde det i
sin motion. Det visar på en kompromissvilja i det här
fallet.
I fråga om presstödet har Moderaterna och Folk-
partiet också visat på en god kompromissvilja, för att
vi skulle få en gemensam reservation.
Jag håller starkt med Birgit Friggebo om att de
förändringar som regeringen föreslagit i presstödsfrå-
gorna inte har gjorts på ett särskilt snyggt sätt. Det har
utvecklats en koalition mellan regeringskansliet och
Dagens Nyheter mot den nya uppstickaren Metro. Det
är alltså Socialdemokraterna och Wallenberg, i en
skön förening, mot Stenbeck.
Det här är till skada för mångfalden i pressen, till
skada för medborgarnas vilja att skaffa sig nya infor-
mationskanaler och till skada för alla dem som är
intresserade av att läsa den nya tidningen Metro. Oav-
sett vad man tycker om Stenbeck och hans imperium
har den här nya koalitionen mellan Wallenberg och
Socialdemokraterna varit negativ för medborgarna.
En liknande osnygg företeelse finns i inskränk-
ningen av dagstidningsbegreppet. Här ökar vi insat-
serna för presstödet. Jag tycker att det är rimligt. Det
behövs en mångfald i den svenska pressen, och
presstödet fyller en viktig funktion. Men samtidigt gör
Socialdemokraterna och Centern nu en inskränkning,
där de systematiskt petar ut de tidningar som inte har
partistämpel på sig. Det här ser väldigt illa ut, tycker
jag.
Sammantaget är det här bilden av utgiftsområde 1
Rikets styrelse. Politikerna, regeringskansliet och de
politiska partierna höjer presstödet till sina tidningar
men skär ned eller tar bort stödet till dem som inte är
med i partikarusellen och till dem som hamnar utanför
processen med direkta partitidningar. Tidningen
Metro är en av de få tidningar i Sverige som inte har
direkt partistämpel på sig.
Jag vill yrka bifall till tre reservationer. Den första
är den reservation som vi har skrivit gemensamt inom
oppositionen. De andra två reservationerna, nr 2 och
3, handlar om budgetåren 1998 och 1999 och beräk-
ningen av anslagen där. Miljöpartiet vill ha en ned-
skärning av kontot Riksdagens förvaltningskostnader
och det konto som handlar om direkt stöd till riksda-
gens ledamöter och partier.
Jag kan hålla med Birger Hagård om att partistö-
det gör oss i en mening beroende och ofria. Men det
gäller i lika hög grad oss ledamöter, som måste hämta
vår dagslön från staten. Det skulle vara intressant om
Moderaterna ville stödja detta. Gör oss litet mer fria
och litet mindre beroende genom att sänka ersättning-
arna till ledamöterna! Kan vi inte tumma på det, Bir-
ger Hagård? Då röstar vi likadant i omröstningen i
morgon.

Anf. 76 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd):
Fru talman! När det gäller utgiftsområdet Rikets
styrelse har Kristdemokraterna inte deltagit i konsti-
tutionsutskottets behandling, eftersom vi inte har
någon ordinarie ledamot i utskottet. Jag kommer
inledningsvis att kort beröra ett område där Kristde-
mokraterna i samband med beslutet om de ekonomis-
ka ramarna yrkat på ett lägre anslag, nämligen press-
stödet.
Presstödet uppgår enligt regeringens förslag till
541 miljoner kronor för 1997. I anslaget ingår drifts-
stöd och samdistributionsstöd samt utgifter för täck-
ande av förluster vid statlig kreditgaranti till dags-
pressen. Kristdemokraterna föreslog i sin budgetmo-
tion att anslaget till presstöd E 2 skulle minska med
70 miljoner kronor för budgetåret 1997. Det anslag
som utskottsmajoriteten har fastnat för stöds alltså
inte av Kristdemokraterna. Kristdemokraterna kom-
mer därför att avstå vid omröstningen beträffande
anslag under utgiftsområde 1.
Kristdemokraterna har beträffande stödet till fåda-
garstidningar en annan uppfattning än regeringen.
Pressutredningen 1994 underströk vikten av att värna
mångfalden, och detsamma görs även i kulturproposi-
tionen. Det är därför anmärkningsvärt att majoriteten
vill försvåra samdistributionen av Metro Weekend
och att de tre kristna fådagarstidningarna Petrus,
Hemmets Vän och Sändaren i kulturpropositionen
1996/97:3 föreslås uteslutna från presstödet, medan
de övriga får fortsatt stöd. Skillnaden är att dessa tre
tidningar är politiskt obundna och inte, som t.ex.
tidningen Broderskap, är knutna till ett visst politiskt
parti. Det är orimligt att tänka sig att dessa tre tid-
ningar, som liksom Broderskap vänder sig till en
kristen läsekrets, inte skulle få presstöd enbart av det
skälet att de inte stöder något parti. Broderskap skulle
däremot få presstöd blott och bart därför att man
stöder Socialdemokraterna.
Det är därför angeläget att slå vakt om såväl den
politiska och religiösa som ideologiska mångfalden
genom att bevilja dessa tre tidningar fortsatt presstöd.
Finansieringen av den besparing som bortfallet av de
tre tidningarna skulle innebära, med ca 1,8 % av
presstödet, borde lämpligen ske genom en omfördel-
ning inom anslaget.

Anf. 77 KURT OVE JOHANSSON (s):
Fru talman! I föreliggande betänkande behandlas
frågor som faller under KU:s utgiftsområde. Anslagen
inom utgiftsområdet föreslås av utskottet uppgå till
3 781 miljoner kronor, dvs. med den av riksdagen
tidigare beslutade utgiftsramen.
Inledningsvis vill jag framhålla att det finns en
stabil majoritet bakom de förslag som utskottet lagt på
riksdagens bord. Det finns majoritet för förslagen i
budgetpropositionen om ett förbättrat stöd för riksda-
gens ledamöter, när det gäller assistenter och utredare
och för höjningen av det allmänna stödet till de poli-
tiska partierna. Det finns också majoritet för förslagen
i kulturpropositionen beträffande stödet till dagspres-
sen.
Det bör kanske också framhållas, fru talman, att
utskottet har tagit egna initiativ inom ramen för för-
slagen i budgetpropositionen och kulturpropositionen.
Det gäller t.ex. förslag om en översyn av nedtrapp-
ningsreglerna inom partistödet. Vi lägger vidare för-
slag som gör det möjligt för Presstödsnämnden att
jämka stödet till IT-tidningar och att dra in distribu-
tionsstöd om ett distributionsföretag tar ut för höga
vinster.
Utskottet har i ett fall markerat en annan uppfatt-
ning än regeringen vad avser tiden för avveckling av
presstödet till tidningar som upphör att klassificeras
som dagstidningar.
Fru talman! Det är några avsnitt i utskottets betän-
kande som jag särskilt vill beröra. Det gäller bl.a.
stödet till ledamöterna och partistödet, regeringskans-
liets omorganisation och naturligtvis också presstödet.
Alla de här områdena har ventilerats redan väldigt
mycket.
Jag vill i anslutning till detta kommentera de avvi-
kande uppfattningar som förts fram i fyrpartireserva-
tionen. Den utgör faktiskt, det får jag erkänna, ett
märkligt dokument mer än på ett sätt, även om den i
första hand får ses som en konsekvens av den nya
beslutsordningen i riksdagen och inte som ett uttryck
för en politisk samsyn. Skulle reservation 1 vara ett
uttryck för en gemensam syn på de frågor som den
berör, då vore det närmast något av en politisk sensa-
tion.
Det har från alla talare hittills sagts väldigt mycket
om den nya ordningen. Med tiden skall en översyn av
budgetprocessen äga rum. Det är viktigt att så sker.
Då får man inte glömma bort en sak, och det är att
den budgetprocess som vi nu tillämpar för första
gången har inte genomförts i riksdagen med någon
liten majoritet. Det var stor enighet i riksdagen bakom
den nya budgetprocessen. Det som möjligen gör mig
litet förvånad är att de flesta föregående talare har
varit så väldigt upprörda inför de problem som upp-
stått i själva budgetprocessen. Det verkar precis som
om de blivit fullständigt tagna på sängen, att de
egentligen inte känt till någonting av de nya problem
som kanske skulle kunna uppstå. Jag måste säga att
jag är litet förvånad över detta. Jag skall gärna erkän-
na att jag inte heller kunnat förutse alla problem, men
alldeles uppenbart får man räkna med att när ett nytt
system sätts i sjön har det vissa barnsjukdomar. Jag
tror att det tunga artilleriet mot budgetsystemet skall
vi kanske vänta med tills vi gjort den utvärdering som
skall komma i denna fråga.
Sedan till Peter Erikssons resonemang om vad det
här möjligen skulle kunna få för konsekvenser i fram-
tiden, att föra ihop oppositionen mot regeringen osv.
Man skall naturligtvis vara lyhörd för alla synpunkter,
men jag ger inte särskilt mycket för Peter Erikssons
statsvetenskapliga utvärdering som han gjorde från
talarstolen. Jag tror att det skall väsentligt mycket mer
tänkande till för att ge sig i kast med hur utvecklingen
mot bakgrund av den här budgetprocessen kommer att
gestalta sig. Det är ingenting som i och för sig hindrar
att ett oppositionsparti samarbetar med regeringen. Vi
har ett bra bevis på det. Det finns ett oppositionsparti
i Sveriges riksdag som är berett att ta ansvar och
samarbeta med regeringen. Det är möjligen någonting
som Peter Eriksson också mot bakgrund av sitt stats-
vetenskapliga intresse skulle kunna ägna litet intresse
här i kammaren. Det går faktiskt att samarbeta med
regeringen och på det sättet bilda majoriteter.
Utskottets majoritet föreslår att riksdagen skall
besluta om en fortsatt förstärkning av assistenter och
utredare, som skall biträda ledamöterna. Det är ing-
enting annat än ett fullföljande av det beslut om en
förstärkning som riksdagen fattade våren 1995. Det
var riksdagens intention att ytterligare ett steg skulle
tas i samband med budgeten 1997. Behovet av en
förstärkning är således dokumenterat sedan tidigare.
Det finns ett sakligt underlag för det här förslaget. Jag
måste säga att jag inte har någon förståelse alls för
motionskravet från moderat håll, att man skulle göra
en enkät hos samtliga riksdagsledamöter för att efter-
höra någon speciell vilja. Det gjordes faktiskt en
sådan enkät 1994, vill jag minnas, där riksdagens
ledamöter - åtminstone de som svarade - i huvudsak
önskade en utveckling åt det här hållet.
I propositionen föreslås också att stödet till de
politiska partierna skall höjas med 30 miljoner kro-
nor. Det har upprört några talare, har jag förstått. Det
innebär en återgång till den nivå som gällde före
sänkningarna 1994 och 1995. Det är bara att konstate-
ra att utskottets majoritet anser i likhet med regering-
en att det är rimligt att partierna ges tillräckliga resur-
ser för att klara sina opinionsbildande uppgifter. Det
är bara att konstatera att det i dag ställs ökade krav på
partierna i det här avseendet, inte minst till följd av att
vi är medlemmar i EU, som Kenneth Kvist var inne
på. Det finns således ytterligare en nivå att bevaka
och agera på jämfört med tidigare.
I den gemensamma reservationen, den beryktade,
förordas ett oförändrat belopp. Det är bara att konsta-
tera att Moderaterna här får betala ett väldigt högt
pris. I sitt ursprungliga förslag vill Moderaterna, pre-
cis som Birger Hagård sade, ha en neddragning med
107 miljoner kronor. Folkpartiet å sin sida håller
dörren öppen för en höjning inför valet 1998. Mot
den bakgrunden är det väldigt svårt att förstå den
indignation som Birgit Friggebo visade i sitt anföran-
de mot att anslaget till partierna möjligen ett år innan
höjs med 30 miljoner kronor. Hon lade in både etiska
och andra värderingar mot en sådan höjning, men man
är tydligen öppen inför valet 1998. Det kan vara in-
tressant att lägga på minnet även för den som anser
sig företräda etik och moral i kammaren när det gäller
partistödet.
I grunden ryms således - det är viktigt att konsta-
tera - många olika uppfattningar i den s.k. fyrpartire-
servationen. Jag tycker uppriktigt sagt att den mest
liknar ett uppsamlingsheat för diverse skilda åsikter.
Dess värde har jag förstått av reservanterna själva är
inte särskilt mycket mer.
I budgetpropositionen aviseras en förändring av
organisationen och arbetsfördelningen inom rege-
ringskansliet. Ett skäl härtill är att regeringskansliets
organisation och arbetsformer behöver anpassas till
de krav som ställs på landets högsta ledning i en tid
som präglas av stora omställningar både nationellt
och internationellt. Det kanske finns anledning att
betona att både Ingvar Carlssons och Carl Bildts
regering genomförde förändringar som skapade ökad
flexibilitet i regeringskansliets organisation och ar-
betsformer, likaså i dispositionen av de medel riksda-
gen tilldelar departementen. Ett uttryck för det är att
riksdagen sedan budgetåret 1994/95 anvisat medel
över ett samlat anslag till de enskilda departementen
med undantag för UD, Statsrådsberedningen, Rege-
ringskansliets förvaltningskontor och kommittéerna.
Utskottets majoritet anser att de skäl som regeringen
anfört för att nu tillskapa en myndighet av de organ
som ingår i regeringskansliet ligger helt i linje med de
förändringar riksdagen med olika majoriteter beslutat
om under senare år.
Det förefaller mig som att reservanterna medvetet
försöker att feltolka regeringens intentioner. Det
handlar i första hand inte om en allmän rationalisering
utan i stället om en strävan att stärka regeringskansliet
genom att bl.a. skapa förutsättningar för en bättre
samordning av politiken. Det är väl känt för alla vilka
svårigheter som regeringar, oavsett politisk samman-
sättning, möter i sina ansträngningar att få de olika
departementen att samverka för att lösa viktiga frågor.
En bättre samordning av regeringspolitiken, som den
förslagna förändringen syftar till, är naturligtvis svår
att på ett rättvisande sätt mäta i kronor och ören. Jag
tror inte heller att det vore särskilt intressant att göra
det.
Propositionen innehåller flera förslag till föränd-
ringar när det gäller presstödet och distributionsstö-
det. Det rör sig bl.a. om en ny definition av dagstid-
ningsbegreppet, en sänkning av gränsen för eget re-
daktionellt innehåll och en ny regel för särskiljande
publikationer. Rent allmänt tyckte jag att det var väl-
görande att en av reservanterna, Kenneth Kvist, ändå
klargjorde sakläget för den kanske mest argsinta av
reservanterna, Birgit Friggebo, när det gällde presstö-
dets betydelse för mångfalden i ett demokratiskt sam-
hälle som vårt. Jag tror att det hade varit bra om
Birgit Friggebo, när reservationen skrevs, hade lyss-
nat på Kenneth Kvist i det här avseendet.
Jag är mycket väl medveten om att de fyra reser-
vanterna är av olika natur. Jag har ju suttit i de tre
senaste presstödsutredningarna och vet t.ex. att både
Miljöpartiet och Vänsterpartiet är för ett presstöd i
motsats till Birgit Friggebo och Birger Hagård. Det är
inget konstigt med det, men det som är förvånande är
ju att man genom att skylla på budgetprocessen har
lyckats åstadkomma den märkligaste reservationen
som den här riksdagen hittills har sett.
Utskottsmajoriteten delar helt regeringens upp-
fattning att det är nödvändigt att strama upp dagstid-
ningsbegreppet så att presstödet i fortsättningen går
till tidningar som vänder sig till en bred publik och
som har ett allmänt brett innehåll. Jag tror att det är
oerhört viktigt att just detta betonas. De senaste årens
uttänjning av begreppet dagstidning vid tillämpningen
av reglerna för presstödet talar sitt tydliga språk. Jag
är själv ledamot av Presstödsnämnden och vet varthän
denna uttänjning har lett. Genom ett mycket konstigt
beslut i Presstödsnämnden 1994 drog man ut den sista
proppen för vad som skulle kunna sägas vara dags-
tidningsbegrepp enligt den definition som gällde då
man beslutade det dagstidningsbegrepp som för när-
varande finns inskrivet i förordningen. Det råder inga
tvivel om att den slappheten att så att säga dra ur
korken för dagstidningsbegreppet har vållat stora
problem. Gör man ingenting åt detta kan konsekven-
serna bli väldigt allvarliga.
Vi stöder också förslaget om att införa en regel
som mönstrar ut tidningar som försöker att kringgå
presstödsreglerna genom att uppträda i olika skepna-
der, dvs. i olika editioner i akt och mening för att få
dubbelt stöd. Här är det nödvändigt att stämma i
bäcken i stället för i ån. Annars finns det risk för att
resurserna för presstödet i ett längre perspektiv kom-
mer att gröpas ur med negativa konsekvenser för de
verkligt behövande tidningarna.
Jag vill säga till Peter Eriksson att det inte före-
kommer något samarbete mellan socialdemokrater
och några andra potentater i samhället i den här frå-
gan. Det är oerhört viktigt att man inte skall kunna
manipulera med presstödsreglerna. Det skall inte vara
så att man med smarta bolagsbildningar kan skaffa sig
dubbla presstöd. Om man vill råda bot på detta finns
det ingen annan möjlighet, Peter Eriksson, än att göra
ändringar i regelsystemet. Jag är medveten om att
tidningsledningar många gånger kan vara uppfin-
ningsrika. Vi kan nog förvänta oss att det även i
framtiden kommer att göras försök att kringgå regler-
na i den meningen att man vill åt så mycket stöd som
möjligt. Men det är väldigt viktigt att vi som är politi-
ker och har ansvaret för medborgarnas pengar också i
sådana lägen vågar ta ställning och se till att det inte
skall gå att manipulera med presstödsförordningen
hur mycket som helst. Det är vår skyldighet att täppa
till sådana hål när vi ser ökande tendenser.
Däremot anser vi inte att regeringens förslag om
tiden för avveckling av stödet till de tidningar som
framgent inte kommer att räknas som dagstidningar är
till fyllest. Vi föreslår att tiden fastställs till två år i
stället för ett år. Det innebär en kostnadsökning på 2
miljoner kronor för 1997. Vi anser att den ökningen
kan hanteras inom ramen för presstödet utan att det
behövs ett särskilt beslut om en omdisponering inom
anslaget.
I fyrpartireservationen motsätter sig reservanterna
förändringen av avvecklingstiden och de regelföränd-
ringar som jag här har redovisat. Det är inte utan
munterhet som man tvingas konstatera att Moderater-
na och Folkpartiet som vill minska presstödet med
300 miljoner kronor under 1997 och därefter avskaffa
resten så snabbt som möjligt ställer sig bakom ett
förslag som innebär en ökning av kostnaderna under
samma år med drygt 6 miljoner kronor i bästa fall -
jag säger i bästa fall, därför att anslaget kan egentli-
gen bli hur stort som helst. Miljonerna kan rinna ut i
öppna slussar därför att man inte är beredd att anta de
regler som behövs för att det skall gå att sätta stopp
för sådana äventyrligheter som innebär att systemet
utnyttjas.
Fru talman! Till sist finns det skäl att nämna ytter-
ligare ett par utskottsinitiativ inom presstödsområdet.
Det gäller förslaget om att Presstödsnämnden skall få
möjligheter att jämka stödet till s.k. IT-tidningar,
vilka enligt regeringens proposition kan bli berättiga-
de till presstöd. Bakgrunden till förslaget är att en
elektronisk tidning kan få ett oskäligt stort presstöd
beroende på att den är billigare att framställa än en
papperstidning. I ett sådant fall bör Presstödsnämnden
få jämka stödet så att det blir skäligt med hänsyn till
produktionskostnaderna. Såvitt jag förstår av konsti-
tutionsutskottets handlingar stöds förslaget av Center-
partiet, Vänsterpartiet, Moderaterna och Socialdemo-
kraterna.
Utskottsmajoriteten föreslår också att en regel in-
förs i presstödsförordningen som gör det möjligt för
nämnden att dra in distributionsstödet i fall då ett
distributionsföretag kringgår lika pris-principen ge-
nom att ta ut en oskälig hög vinst på verksamheten.
Förslaget stöds av mitt parti, Centerpartiet och Miljö-
partiet, medan moderater och folkpartister i utskottet
motsätter sig ett sådant förslag.
Eftersom vi har ägnat fyrpartireservationen så
stort intresse i dagens plädering, skulle jag bara vilja
ställa en enda fråga till reservanterna. Är det reservan-
ternas uppfattning att lågfrekventa tidningar med ett
specialiserat innehåll, som riktar sig till en begränsad
läsekrets, skall räknas som dagstidningar? Jag skulle
sätta stort värde på om reservanterna ville besvara
frågan om det är deras innersta vilja.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl-
lan i konstitutionsutskottets betänkande.

Anf. 78 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:
Fru talman! Kurt Ove Johansson är uppenbarligen
mycket störd av att ett antal partier har kunnat skriva
ihop sig om en reservation. Han försöker att göra
debatten till en fråga om teknikalitet i budgethänseen-
de. Så är det ju inte, utan det handlar om en samsyn i
de frågor som ingår i själva reservationen, och det är
naturligtvis detta som gör Kurt Ove Johansson väldigt
störd.
Han talar här om att man skall förhindra att olika
tidningsföretag skall kunna manipulera med presstöd.
En av orsakerna till att presstödet bör avskaffas är att
det naturligtvis alltid finns möjligheter att krypa vid
sidan, göra uppvaktningar, försöka att få någon sär-
skild fördel osv. Reglerna styrs ju inte av en lag utan
av riktlinjer som uttalas här i riksdagen. Sedan är det
regeringen som skriver ihop bestämmelserna.
Men jag tycker att det är rätt viktigt att inte riks-
dagen och regeringen skall kunna hålla på att manipu-
lera med systemet, för det är ju det som nu sker. Här
kommer en konkurrent som vill pröva ett nytt sätt att
distribuera sin tidning i Stockholm. De stora tidning-
arna, DN och Svenska Dagbladet, springer då ome-
delbart till ministern som verkställer och säger: Ja,
herregud, vi måste se till att de inte kan konkurrera
med de gamla tidningarna. Detta är ju ett försök att
manipulera systemet.
Sedan raljerar Kurt Ove Johansson över att vi,
som nu vill ha bort presstödet, värnar om de tidningar
som redan har fått presstöd. Det är ju inte fråga om
någon ökning av anslag, utan vad vi vill hindra är ert
förslag till minskat stöd till just de utpekade tidning-
arna.
Jag tycker att Kurt Ove Johansson skall vara litet
mer ödmjuk i diskussionerna om förändringarna i
regeringskansliet. Det är mycket riktigt att vi här i
riksdagen inte skall sitta och tala om för regeringen
hur samarbetet skall organiseras. Men det har ju en
betydelse om det är så att tjänstemän tar över makt på
den politiska maktens bekostnad.

Anf. 79 KURT OVE JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det är inte så lätt att få tyst på Birgit
Friggebo när hon har fått upp farten.
Men för att börja med frågan om regeringskansliet
är det faktiskt så, Birgit Friggebo, att vi är väldigt
lyhörda från både reservanternas och majoritetens
sida. Vi har ju från båda grupperingarnas sida sagt att
det med hänvisning till en särskild paragraf i rege-
ringsformen skall göras en utvärdering av hur rege-
ringsarbetet fungerar. Men jag tycker nog att det hade
varit snyggt om Birgit Friggebo åtminstone hade
medgett att den förändrade organisationen inom rege-
ringskansliet egentligen är en fortsättning på vad som
påbörjades av Carl Bildts regering på sin tid. Den
förändring som nu föreslås ligger alltså helt i linje
med detta.
När det gäller presstödet är jag litet mer förvånad.
Jag ställde frågan till Birgit Friggebo om det var re-
servanternas uppfattning att lågfrekventa tidningar
med ett specialiserat innehåll, vilka riktar sig till en
begränsad läsekrets, skall räknas som dagstidningar
och därmed få presstöd. För att besvara en sådan
fråga, Birgit Friggebo, behöver man inte vara särskilt
mångordig, endera är svaret ja eller nej. Det är ingen
försåtlig fråga på något sätt, utan den kan besvaras
kort. Jag ber om ursäkt, men jag kunde inte förstå ett
skvatt vad Birgit Friggebo egentligen hade för svar på
denna fråga.

Anf. 80 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja rekommendera Kurt
Ove Johansson att läsa Odd Engströms artikel i går
om hur regeringspartier och regeringsledamöter inte
bör uppträda, dvs. att inte ständigt skylla på andra
utan stå för vad man gör.
Kurt Ove Johansson uttalade sedan att regeringen
Bildt skulle komma med ett förslag som ligger i linje
med den föreslagna förändringen. Detta vet han inte
ett dugg om. Tag nu ansvar för det som den socialde-
mokratiska regeringen gör!
Vi står naturligtvis för vad vi har sagt i våra reser-
vationer också när det gäller fådagstidningar. Vi tyck-
er inte att det är särskilt snyggt att begränsa verksam-
heten så att bara tidningar som har partipolitisk an-
knytning skall få bidrag.
Men jag skulle till sist vilja fråga Kurt Ove Jo-
hansson vad han säger till de människor som han
möter i sitt partiarbete eller på gator och torg som
säger: Ni drar ned bostadsbidragen, ni minskar änke-
pensionerna, ni tar bort assistenthjälp för handikappa-
de osv., men ni ser till att höja partistödet till det egna
partiet i förtid och återställer hela den besparing som
tidigare gjordes i solidaritet med alla de människor
som nu drabbas av det nödvändiga saneringsarbetet.
Vad svarar Kurt-Ove Johansson dessa människor när
de tycker att det är omoraliskt - för det är vad de
tycker - att berika det egna partiet?

Anf. 81 KURT OVE JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag skall gärna börja med att besvara
Birgit Friggebos fråga, och jag skall göra det klart och
tydligt så att det inte kan råda någon som helst tvek-
samhet om min uppfattning. Birgit Friggebo frågade
vad jag säger till de människor som jag träffar, vilka
kanske har fått vidkännas neddragningar när vi nu i
dag vill öka stödet till de politiska partiernas infor-
mationsverksamhet.
Jag kan berätta för Birgit Friggebo att vad jag
ständigt och jämt möts av när jag träffar människor
ute på mina möten är att de tycker att informationen
inte fungerar särskilt bra. Jag sade också i mitt inled-
ningsanförande att om man är beredd att ta ett eko-
nomiskt ansvar, tvingas man att driva en ganska hård-
hänt medieförsäljningspolitik. Då är det kanske inte
helt fel att också se till att det finns möjligheter att nå
ut med en bred information för att om möjligt få för-
ståelse för de nödvändiga åtgärder som man vidtar.
Det behöver kanske inte, Birgit Friggebo, vara så
väldigt konstigt att det i nuvarande läge och mot bak-
grund av att vi nyligen har blivit medlemmar i EU kan
finnas skäl att öka anslagen för informationsverksam-
het som riktar sig till allmänheten.
Jag vill än en gång understryka, fru talman, att jag
ställde en fråga till Birgit Friggebo som är ganska
enkel att besvara. Jag vet inte om jag gör mig skyldig
till en felaktighet, men jag får väl tolka hennes svar på
min fråga som ett ja. I så fall är det utomordentligt
anmärkningsvärt.

Anf. 82 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Jag hoppas att Kurt Ove Johansson
inte ansåg mig vara upprörd över det nya budgetsys-
temet, för det var jag faktiskt inte. Däremot har jag
kanske inte alltid trott på att det skulle ha så förlösan-
de konsekvenser som en del andra har trott. I själva
verket har det ibland sagts att riksdagen på det här
sättet skall hindras från att slösa bort en massa pengar.
Men tittar man efter, ser man att det rör sig om maxi-
mum 200-300 miljoner kronor som riksdagen har
beslutat om utöver vad som föreslagits i budgetförsla-
get, så det är inga stora pengar det rör sig om.
Sedan säger Kurt Ove Johansson om partistöds-
höjningen att detta måste vara tråkigt för mig som
moderat. Jag vill skära ned 107 miljoner kronor, och i
den gemensamma reservationen tar man bara upp 30
miljoner kronor. Men 30 miljoner kronor är bättre än
ingenting, Kurt Ove Johansson! Det går inte så långt
som jag hade önskat, men det är bättre än ingenting.
Vad sedan presstödet anbelangar, kan vi bara
konstatera att varje stödsystem från början måste vara
konstruerat på ett sådant sätt att det stimulerar till
fiffel och båg, till smartness. Det finns ingen möjlig-
het att konstruera sådana här system. Kurt Ove Jo-
hansson ställer själv en fråga om lågfrekventa tid-
ningar som vänder sig till specialiserade grupper etc.
Men bara att sortera ut vilka grupper det är fråga om i
det här sammanhanget är ju en alldeles hopplös upp-
gift. Då är det mycket bättre att inte ha några sådana
begränsningar, och framför allt inte sådana som gyn-
nar de egna tidningarna. Det kan ju inte vara rimligt
någonstans!

Anf. 83 KURT OVE JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! När jag höll mitt inledningsanföran-
de ställde jag min fråga till samtliga reservanter. Vad
jag kan förstå ville inte Birger Hagård, i varje fall inte
i sitt första inlägg, svara på den här frågan. Men jag
skickar med den än en gång. Jag skulle vilja ha ett ja
eller ett nej från Birger Hagård på denna som jag
tycker väldigt viktiga fråga.
Sedan måste jag säga att jag är litet förvånad att
Birger Hagård och hans partikamrater har kunnat
skriva under reservationen med tanke på t.ex. reglerna
om särskiljande av publikationer. Reservanterna säger
t.ex. att de tidningar som berörs kommer att få ändra-
de förhållanden med kort varsel. Det är väldigt spän-
nande, för om man tittar på reservation 9, som också
bär Birger Hagårds namn, ser man att ni vill trappa av
stödet väsentligt mycket snabbare än vad vi från ma-
joritetens sida vill. Ni vill ju inte göra någonting i år
såvitt jag förstår. I stället vill ni öka stödet med minst
drygt 6 miljoner kronor. Men från den 1/1 1998 skall
det alltså vara finito. Då är det slut.
Våra förslag innebär däremot att de tidningar som
skulle kunna drabbas av den här regeln får sänkt
presstöd. Första året får man behålla två tredjedelar
av stödet. Andra året, när det inte finns ett öre att
hämta om ni får som ni vill, får man alltså ha kvar en
tredjedel. Vilket är mer humant?

Anf. 84 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Det tycks som om Kurt Ove Johans-
son här står och talar sig varm för modellen långsam
strypning. Jag tror nog att det är bättre i det här fallet
att en gång för alla på ett tidigt stadium klargöra att
detta är system som man inte kan acceptera. De skall
bort. De skall bort fr.o.m. en viss dag, och de skall
helst bort så fort som möjligt. Det tror jag är betydligt
mer humant i sammanhanget.

Anf. 85 KURT OVE JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Det märkliga är ju att Birger Hagård
är beredd att med minst 6 miljoner kronor öka ett stöd
som han egentligen inte vill ha. Det som är intressant
är att reservanterna säger att de tidningar som berörs
får ändrade förhållanden med kort varsel. Det har ju
Birger Hagård skrivit under på. Men vad är det för
varsel som moderaterna ger i reservation 9? Det är ju
ett varsel som innebär att man inte får ett enda öre
fr.o.m. den 1 januari 1998 om förslaget genomförs.
Majoritetens förslag innebär, som vi har utformat
det, att om det finns två tidningar som egentligen är
en tidning, så kommer den ena tidningen att få fullt
presstöd precis som vanligt. Den andra tidningen får
ett avtrappat stöd. Den får behålla två tredjedelar det
första året och en tredjedel det andra året. Det betyder
att det här egentligen är oerhört generöst om det visar
sig att finns tidningsföretag som bara har delat upp sig
för att försöka skaffa sig två presstöd.
Det är inte så, som Birgit Friggebo t.ex. sade vid
något tillfälle, att centerpartister och socialdemokrater
här försöker gynna sig själva. De är ju ett löjligt på-
stående, och jag uppskattar verkligen att en av reser-
vanterna, Kenneth Kvist, gav Birgit Friggebo svar på
tal i just det avseendet.

Anf. 86 BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag ber att till protokollet få anteck-
nat att jag inte har replikrätt på Kurt Ove Johansson,
men att han ändå angriper mig i sin replik.

Anf. 87 KENNETH KVIST (v) replik:
Herr talman! Kurt Ove Johansson sade beträffande
omorganiseringen av regeringen att det var en fort-
sättning på ett arbete som påbörjats under Carl Bildts
tid. Jag skulle vilja säga, när vi diskuterar budgeten,
att det kanske är just det som är problemet med den
nuvarande regeringen; att det är så mycket i dess
politik som är en fortsättning på ett arbete som påbör-
jades under högerministären. Det är beklagligt att man
därför också lutar sig mot ett av riksdagens högerpar-
tier - även om man kallar det för den enda möjliga
ansvarsfullheten att stödja regeringen och den hö-
gerutveckling av socialdemokratin som vi ser i den.
Jag vill också säga att regeringen nog inte behöver
mer resurser. Med tanke på alla framlagda och nästan
lika snabbt tillbakadragna förslag, tycks det som om
regeringskansliet skulle behöva ett visst utbyte av
resurser. En viss omorganisation kanske är möjlig -
dock inte till nackdel för politiken och till fördel för
byråkratin.
Sedan vill säga några ord om det här nya budget-
systemet som gör att vi inte kan komma med alldeles
nyanserade ställningstaganden i varje fråga. Det ligger
i dess natur eftersom det skall blockera riksdagen. Jag
tycker inte, som Kurt Ove Johansson, att det är fråga
om barnsjukdomar.
Systemet lever faktiskt upp till sitt syfte; att för-
hindra riksdagen från att påverka politiken i delfrågor.
Sedan noterar jag att Kurt Ove Johansson när det
gäller försvaret av hovet låter Birger Hagårds hän-
visning till 1809, det är väl ett århundrade som han i
både social och annan mening helst skulle vilja leva
kvar i, vara konstitutionsutskottets enda argument för
försvaret av kungligheterna.

Anf. 88 KURT OVE JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Om det hade varit på det sättet som
Kenneth Kvist sade i början, att den här omorganisa-
tionen av regeringsarbetet egentligen är ett fullföljan-
de av vad Carl Bildts regering gjorde, då hade han
möjligen haft en poäng. Men det var ju faktiskt inte så
jag sade, utan jag sade ju ordagrant att både Ingvar
Carlssons och Carl Bildts regeringar genomförde
förändringar som skapade ökad flexibilitet i rege-
ringskansliets organisation och arbetsformer. Det står
jag för. När jag läser upp vad jag egentligen har sagt,
försvinner ju faktiskt Kenneth Kvists poäng. Det var
kanske synd, men så förhåller det sig faktiskt.
Sedan vill jag också till Kenneth Kvist ställa den
här frågan. Jag fick ett konstigt svar av Birgit Frigge-
bo. Jag skall så småningom gå hem och försöka tyda
vad hon egentligen menade. Jag fick inget svar av
Birger Hagård.

Anf. 89 TREDJE VICE TALMANNEN:
Men nu gäller alltså repliken Kenneth Kvist!

Anf. 90 KURT OVE JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Ja, men jag måste väl ändå få tala om
vad som har sagts i debatten? Det måste jag väl få
göra?
Jag ställer samma fråga till Kenneth Kvist: Är det
reservanternas uppfattning att lågfrekventa tidningar
med specialiserat innehåll som riktar sig till en be-
gränsad läsekrets skall räknas som dagstidning? Ken-
neth Kvist, som är en klarsynt man, borde kunna svara
ja eller nej på en sådan direkt fråga.

Anf. 91 KENNETH KVIST (v) replik:
Herr talman! Jag svarar inte ja eller nej, utan när
jag svarar på frågor bestämmer jag nog själv hur
svaret skall vara - om det behöver utvecklas något.
I sig ser jag inte att t.ex. Centerns veckotidningar
är mera dagstidningar eller bredare än många andra
av berörda tidningar. Dessutom har vi ju klarat oss
med de regler som finns. De är framsprungna ur ut-
redningar som Kurt Ove Johansson själv har suttit
med i. Jag tycker att de reglerna kan ligga fast. De
behöver inte ändras till följd av relativt spontanistiska
påfund i regeringskansliet efter uppvaktningar från
vissa tidningars ledningar för att snäva åt reglerna om
press- och distributionsstöd. Därför tycker jag, som
sagt, att de regler som vi har och som vi klarat oss
med kan ligga fast.
Fortfarande saknar jag ett besked från Kurt Ove
Johansson om han har några andra argument till för-
svar för hovet och kungligheterna än de som Birger
Hagård presterade eller om det också är Kurt Ove
Johanssons mening att de förhållanden som gällde
inom statsmaskineriet 1809 alltfort skall gälla.

Anf. 92 KURT OVE JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag skall fortsätta med att snällt och
villigt besvara frågor, även om jag själv inte får några
svar.
När det gäller detta med apanage och hovförvalt-
ning tycker jag nog att vi i utskottsmajoriteten har gett
ett bra svar. Frågan har ju varit föremål för en utred-
ning, och man har nått fram till en överenskommelse
om hur det här skall gå till. Jag tycker att det som
anförs är väldigt positivt, nämligen att här kommer
man att offentligt redovisa vissa förhållanden. Detta
framgår av utskottets redovisning.
Men, Kenneth Kvist, i frågan om dagstidningar
sägs det att en lågfrekvent tidning skall, för att vara en
dagstidning, ha ett allmänt och brett innehåll och vara
riktad till en vid läsekrets. Det är den gängse uppfatt-
ningen om vad som gäller för en dagstidning. Det är
bara att beklaga att Kenneth Kvist inte vill besvara
den centrala fråga som jag ställt till samtliga reservan-
ter. Svaret på den frågan är av stor betydelse för hur
man skall hantera den här problematiken för att inte
alla möjliga tidningar som finns och som har ett gans-
ka begränsat intresseområde skall komma i åtnjutande
av presstöd.
Det finns nog anledning för många av er att funde-
ra en gång till på det här. Skulle slussarna här släppas
lösa blir det inte fråga om 6 miljoner kronor, utan då
kommer det att röra sig om mycket mera.

Anf. 93 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag skall börja med att försöka svara
på den fråga som Kurt Ove Johansson ställde, som jag
uppfattade det, till alla oppositionspartierna. Det
gäller alltså definitionen på begreppet dagstidning.
Mitt intryck är att den nya definitionen har kommit till
för att tidningar utan partibeteckning skall trilla ur
presstödssystemet. Tidningar med partibeteckning
däremot skall finnas kvar i systemet. Det här ser inte
särskilt snyggt ut. Därför är det kanske inte en rimlig
regeländring som regeringen föreslår.
Särskilt när man betraktar detta i samband med
övriga delar av budgeten framstår det här verkligen
som otrevligt. Här har vi nu ett mycket tydligt förslag
på att regeringen och Socialdemokraterna vill öka
partistödet. Man vill också öka stödet till riksdagens
ledamöter. Vidare vill man öka stödet till regerings-
kansliet, och det rör sig där om mycket stora pengar.
Inom hela det politiska systemet vill man höja ansla-
gen. Men samtidigt skär vi ned för sjuka när det gäller
läkemedelsanslagen och för arbetslösa genom sänkta
ersättningar inom a-kassan. Vi skär ned inom en
mängd av de statliga bidragssystemen.
Vi däremot som verkar inom det politiska syste-
met ser bara höjningar av anslagen. Tycker inte Kurt
Ove Johansson att det här känns ganska dåligt? Och
får han inte litet dålig smak i munnen när han ser till
hur detta sammantaget faktiskt slår?

Anf. 94 KURT OVE JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Nej, Peter Eriksson, uppriktigt sagt
får jag inte dålig smak i munnen. Vi båda är kanske
av naturliga skäl på olika möten och träffar olika
människor. Jag stöter ofta på stora grupper som tycker
att den information som de fått från de politiska parti-
erna lämnar mycket efter sig. Mot den bakgrunden
finns det nog ändå anledning att litet grand fundera
över alla de här människornas synpunkter. Är det inte
rimligt i en demokrati att de politiska partierna har
sådana ekonomiska resurser att de kan förklara de
olika beslut som fattas? Kanske är det särskilt viktigt i
tider, då man tvingas göra nedskärningar som man
helst skulle vilja slippa, att det finns ett särskilt infor-
mationsbehov samt en skyldighet för de politiska
partierna att så väl som möjligt försöka nå ut till
människorna med information om vad de håller på
med. Jag tror faktiskt att det är väldigt viktigt att så
sker.
I och för sig är jag glad över att Peter Eriksson
ville göra ett allvarligt försök att besvara den fråga
som jag ställt. Jag konstaterar emellertid att jag, trots
att frågan vandrat runt här i kammaren på fyra olika
händer, ännu inte har kunnat få ett klart besked när
det gäller frågan om man är beredd att gå med på att
lågfrekventa tidningar med specialiserat innehåll som
riktar sig till en begränsad läsekrets skall räknas som
dagstidningar. Naturligtvis förstår jag varför ni inte
besvarar frågan. Likväl är frågan om ett ja eller ett nej
central i den här debatten. Eftersom ni har skrivit en
sådan reservation som ni har skrivit måste ni också ta
ett ansvar för detta.

Anf. 95 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag fick nu ett svar, och jag tycker att
jag också gav ett svar här tidigare. Kurt Ove Johans-
son tycker alltså att särskilt i dåliga tider och i tider då
vi skär ned på alla möjliga områden - det gäller då
sjuka, lytta och arbetslösa - skall vi höja stöden till
partierna. Jag tycker nog att det skulle kännas bättre
om vi försökte visa att det också finns ett ideellt en-
gagemang, dvs. att det inte bara handlar om pengar
här.
I sitt huvudanförande tog Kurt Ove Johansson upp
en tråd i en fråga som jag också varit inne på, nämli-
gen det nya budgetsystemet och dess effekter samt
EU-frågorna och det politiska systemet som sådant.
Den här nya budgetprocessen kommer, menar jag, att
föra oppositionspartierna närmare varandra i och med
att man inte har rätt att framställa reservationer på
samma sätt som tidigare.
Den enda möjligheten, om regeringen och Social-
demokraterna vill motverka en sådan tendens, är, som
jag ser saken, att man faktiskt öppnar sig och visar
större lyhördhet för kompromisser även i utskotten,
alltså även i ett ganska sent skede av budgetproces-
sen. Så har det inte alls varit när det gäller rikets sty-
relse.
Jag träffar gärna uppgörelser med Socialdemokra-
terna. Kurt Ove Johansson och jag har nyligen träffat
en uppgörelse om Lokalradion som jag tycker är
alldeles utmärkt. Men också Socialdemokraterna
måste vara beredda att visa en ordentlig portion
kompromissvilja. Om inte kommer det nya systemet
genom sin inre logik att göra att vi ser en tendens till
att oppositionens partier kommer närmare varandra.
På det sättet stöds en utveckling där regeringen
succcessivt blir alltmer ensam så länge den är en
minoritetsregering.

Anf. 96 KURT OVE JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! När det gäller budgetprocessen tror
jag att det som i dag möjligen skiljer Peter Eriksson
och mig åt är att han är beredd att dra litet för snabba
slutsatser av de erfarenheter som vi har fått av den
budgetprocess som vi nu tillämpar. Jag kan gärna
erkänna att jag har varit kritisk på flera olika punkter
redan under diskussionsstadiet om denna budgetpro-
cess. Jag kan hålla med om att vi skall vara lyhörda
för synpunkter och att vi skall försöka förbättra sys-
temet. Det tror jag är alldeles nödvändigt. Vad vi har
sagt är att det skall ske en utvärdering. Men jag är på
detta stadium inte beredd att dra så snabba slutsatser
som Peter Eriksson gör.
Herr talman! Jag vill peka på den här fyrpartire-
servationen en gång till. Jag tycker att den är behäftad
med en del sakfel. Man hävdar t.ex. att regeringens
förslag till omdefiniering av dagstidningsbegreppet
innebär att tidningar som har sin utgångspunkt i reli-
gion och miljöfrågor inte skall betraktas som dags-
tidningar. Jag hävdar alltså att detta påstående i reser-
vationen är fullständigt fel, därför att om det är på det
sättet att man lever upp till vad en dagstidning är
spelar det ingen roll om utgångspunkten är miljö,
religion, idrott eller något annat som finns uppräknat i
propositionen. Det är nämligen en helt annan fråga.
Det är inget hinder att ha detta som utgångspunkt.

Anf. 97 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd)
replik:
Herr talman! Kurt Ove Johansson talar här om
vikten av presstöd till tidningar som vänder sig till en
bred publik. Jag skulle vilja fråga Kurt Ove Johansson
på vilket sätt tidningen Broderskap, som stöder Soci-
aldemokraterna, vänder sig till en bredare publik än
t.ex. tidningarna Petrus, Hemmets Vän och Sändaren.
Det verkar inte handla om upplagan, utan det måste
vara något annat.

Anf. 98 KURT OVE JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag har haft fördelen att sitta i
Presstödsnämnden när man har tagit ställning till
Hemmets Vän, Sändaren och Petrus. Det är inget
tvivel om att redan 1992, då den första av dessa tid-
ningar kom, nämligen Hemmets vän, var tveksamhe-
ten i Presstödsnämnden väldigt stor när det gällde om
den över huvud taget fyllde de kriterier som ställdes
enligt reglerna. Nämnden beslutade efter ganska
mycket vånda att det var på det sättet. Året efter kom
Sändaren. Även då var man mycket tveksam om hu-
ruvida tidningen levde upp till regelsystemet. Men
Presstödsnämnden gav ändå sitt bifall till presstöd.
1994 kom Petrus. I fråga om den var det fullständigt
klart att den skilde sig ganska väsentligt gentemot de
andra. Presstödsnämndens första beslut i juni 1994
var ju att Petrus inte skulle ha presstöd. Sedan kalla-
des Presstödsnämnden in mitt under semestern, och
den fattade ett annat beslut. Då var i alla fall min
uppfattning klar. Då hade man dragit ur den sista
korken ur det nuvarande dagstidningsbegreppet.
Om man inte vill hamna i otroliga svårigheter i
framtiden, är det alldeles nödvändigt att dagstidnings-
begreppet skärps. Men jag vill alltså understryka att
det inte har ett dugg att göra med huruvida dessa
tidningar har en religiös utgångspunkt. Om någon av
dessa tidningar ändå lever upp till vad som är en
dagstidning kommer den oavsett sin religiösa bak-
grund naturligtvis att komma i åtnjutande av presstöd.

Anf. 99 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd)
replik:
Herr talman! Om man får tro Kurt Ove Johansson
handlar det kanske inte om att man utesluter tidningar
som har en religiös bakgrund. Det verkar snarare vara
så att man slår vakt om de tidningar som har partifärg.
Jag kan konstatera att det inte verkar finnas några
hållbara principer för Socialdemokraternas
presstödspolitik.

Anf. 100 KURT OVE JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! När det gäller dessa tre tidningar -
Hemmets Vän, Sändaren och Petrus - tycker jag nog
att det finns tillräcklig dokumentation från människor
som är välrenommerade på pressområdet som har
konstaterat att dessa tidningar egentligen aldrig skulle
ha kommit in i presstödssystemet. Det är bara att
konstatera att Presstödsnämnden har tänjt ut dagstid-
ningsbegreppet så till den milda grad att det inte läng-
re håller.
Jag har jobbat med presstödsfrågor under väldigt
många år, och jag är väl medveten om att Hemmets
Vän i Örebro är i full färd med att göra mätningar för
att kunna leva upp till kriterierna för presstöd även
med denna skärpning. Det är inget fel. I så fall kom-
mer ju tidningen att vända sig till en bred publik och
kommer att ha ett allomfattande material som gör att
den kan leva upp till dagstidningsbegreppet.
Men vad jag har velat understryka är att det fak-
tum att man har religionen som utgångspunkt inte
förhindrar en tidning att vara dagstidning och komma
i åtnjutande av presstöd, vilket hävdas i reservationen.
Det är det som jag har vänt mig mot.

Anf. 101 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag skall under några minuter kom-
mentera två frågor, utöver det som Birgit Friggebo
har tagit upp, som på olika sätt berörs i dagens betän-
kande. Den första gäller regeringskansliets omorgani-
sation, och den andra gäller en aspekt på partistödet.
Som bekant, och som redan har berörts i debatten,
avser regeringen att från årsskiftet slå samman alla
regeringens departement till en enda myndighet under
ledning av statsrådsberedningen och, får man förstå,
ställd under statsministern direkt.
Regeringen är naturligtvis fri av hävd i Sverige att
organisera sitt arbete på det sätt den vill. Inte desto
mindre är det rimligt att vi i riksdagen tar upp frågor
som har att göra med regeringens arbetsformer i den
mån som vi finner att de har mer allmänpolitisk rele-
vans. I detta fall finner vi från Folkpartiet liberalerna
och från flera andra partier att det finns aspekter på
denna omorganisation som är angelägna att påtala och
som, inte från den 1 januari men gradvis och långsik-
tigt, kan komma att påverka det politiska klimatet i
Sverige och förutsättningarna för hur politik bedrivs.
För denna typ av organisationsförändringar med
sammanslagningar och central ledning osv. anförs
nästan alltid argument om att det är bra med samord-
ning, att man får större överblick, osv. Ibland är detta
riktigt, men väldigt ofta är det också ett talesätt som
visar sig inrymma en hel del av illusionsmakeri.
Det är klart att om man slår samman väldigt
mycket och tror att man vinner något i överblick,
finns det också en risk att man i stället skapar tröghet
och onödigt långt avstånd mellan dem som faktiskt
sitter med besluten på hand och de frågor som det
skall beslutas om just därför att organisationen blir så
stor. Detta är ju en insikt som i många sammanhang,
inte minst i näringslivet, har lett till en växande insikt
om att det i många sammanhang är klokare att i stället
arbeta med decentralisering, direktkontakt så nära det
går mellan beslutande och de ämnen som berörs, i
stället för att samla allt på samma ställe.
Dessutom, och det kanske är det allvarligaste i
detta, finns det en uppenbar risk att detta samordnade
ansvar som man tänker sig inte riktigt går att ta, därför
att de ganska få personer, och ytterst statsministern
själv, som skall ha det yttersta ansvaret mänskligt att
döma ju inte kan överblicka allt på det sätt som man
kan göra i en mer decentraliserad organisation.
Vilka blir det då som tar över? Jo, naturligtvis
tjänstemännen. Vi riskerar alltså att inte med detsam-
ma men gradvis få en utveckling mot ett växande
tjänstemannavälde - under statsministerns ledning,
för all del - i stället för det något mer decentralisera-
de, direkta ansvarsutövande som är möjligt om depar-
tementen förblir egna myndigheter.
Detta skapar ju också en koncentration på stats-
ministerposten som sådan, som jag inte tycker känns
riktigt sund, och som alldeles uppenbart är i strid med
svensk tradition. En sådan koncentration hör mera
hemma i länder med annorlunda uppbyggnad av sin
demokrati.
Det är inte odemokratiskt eller något sådant att gö-
ra så här, men det är för den skull kanske inte lämpligt
att göra det. Det vore nog bra om den här typen av
aspekter hade analyserats bättre i budgetpropositionen
där det läggs fram. Det är inte småsaker, och det gäl-
ler inte formalia. Men det gäller aspekter på hur det
politiska livet fungerar i praktiken, på den praxis som
skall fylla de formella reglerna.
Det har heller inte gjorts någon konstitutionell ge-
nomlysning. I något skede har man tyckt att det nog
inte behövs. Men nu ryktas det om att det finns en
promemoria från statsrådsberedningen där man ändå
tänker föreslå förändringar i t.ex. tryckfrihetsförord-
ningen med anledning av detta. Det hade varit kläd-
samt om detta hade kommit fram tidigare, så att vi
också kunde ha diskuterat det i konstitutionsutskottet.
Även om riksdagen inte kan påverka eller förändra
detta, är det angeläget att till protokollet få föra den
oro över det steg som förbereds. Enligt vår mening är
det inte nödvändigt att ta.
Den andra fråga som jag mycket kortfattat vill
nämna handlar om det partistöd som tillfaller partier
som faller ur riksdagen. Jag tror att vi är eniga om att
sådana partier under ungefär de regler som nu gäller
skall kunna uppbära stöd för att kunna fortsätta med
sin verksamhet och kunna komma igen till riksdagen.
Men åtminstone en gång har det hänt att ett sådant
parti mer eller mindre har upplösts i ett antal konkur-
rerande små fraktioner. I senaste numret av den gans-
ka uppmärksammade tidningen Expo, som bevakar
företeelser på yttersta högerkanten, nämns manövrer
från en organisation på yttersta högerkanten, ett na-
zistparti. Syftet är att genom en allians med någon
kvarvarande del av Ny demokrati komma åt det par-
tistöd - inte så litet pengar, som vi vet - som kommer
Ny demokrati till del enligt gällande bestämmelser.
Här har vi en konflikt. Stödet skall gå till ett parti
som har fått ett visst stöd i riksdagen. Man får inte
granska hur det används. Men det stöd som skulle gå
till ett visst parti kan i praktiken tänkas hamna i ett
annat partis fickor, ett parti som aldrig ställt upp i
riksdagsval och aldrig fått några röster att tala om.
Detta är ett gott skäl, bl.a., för den närmare över-
syn av systemet som utskottet har uttalat sig för.

Anf. 102 KENNETH KVIST (v):
Herr talman! Jag fick inte tillfälle att utveckla en
diskussion med utskottsmajoritetens talesman om den
konungsliga hovstaten och vill därför göra det nu.
Kurt Ove Johansson sade i sin replik - sedan hade
jag inte replikrätt - att frågan är utredd. En överens-
kommelse är nådd. Dessutom noterade han som ett
stort framsteg att hovstaten årligen skulle lämna en
berättelse över sin verksamhet.
Men faktum är att utredningen om Riksmarskal-
kämbetets och hovets framtid utfördes av dem själva!
De konstaterade att hovstaten inte ville bli redovisad
eller reviderad. Regeringen gick med på detta.
Informationen om verksamheten är - och det står i
utskottets egen recitdel - att man producerar en årlig
rapport över den samlade verksamheten i informa-
tions- och PR-syfte! Så var det med framstegen för
denna objektivitet och denna granskning av rojalis-
men i landet!

Anf. 103 KURT OVE JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Vad skall man egentligen säga efter
det här? Detta har tydligen varit dagens viktigaste
fråga för Kenneth Kvist. Samtidigt har vi andra disku-
terat i mitt tycke väsentligt viktigare frågor. Men ett
svar skall han naturligtvis ha.
Jag konstaterat att det i mitt material - jag förmo-
dar att det är likadant i Kenneth Kvists material - står
att det faktiskt var regeringen som såg till att Riks-
marskalksämbetet gjorde utredningen, att regeringen
bad ämbetet att göra detta. Om Kenneth Kvist menar
att utredningen som gjorts av Riksmarskalksämbetet
är av dålig kvalitet eller om han misstänker att de har
fört någon bakom ljuset, tycker jag att han skall säga
det.
Å andra sidan tycker jag att det står fullständigt
klart, mot bakgrund av den redovisning utskottet har
gjort, att man har hittat en tillfredsställande lösning på
problemen som berörs i Vänsterpartiets motion.

Anf. 104 KENNETH KVIST (v) replik:
Herr talman! Kurt Ove Johansson skall nog inte
recensera vad jag tycker är viktigast i den här debat-
ten. Jag har faktiskt talat mer än en gång om andra
ting, utförligt i mitt inledningsanförande.
Detta gäller de vanliga krumbukterna när påstådda
republikaner försvarar rojalismens olika institutioner
och traditioner. Då är det inga viktiga frågor, då är det
väl utrett och besvarat som det alltid har besvarats.
Därför skall man inget göra åt det. Man ställer sig
bakom detta gång efter annan, därför att man aldrig
egentligen vill ta ställning och säga som det är: att
man i praktiken har gett de republikanska principerna
på båten för mycket länge sedan.

Anf. 105 PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Jag vill ge en replik till Kenneth
Kvist. Jag vill bara väldigt kort säga att Miljöpartiet
också tycker att detta är viktiga frågor, kungens apa-
nage, revision osv. Men vi har sedan några år bestämt
att vi använder oss av fri röstning på just det här om-
rådet. Därför får vi se vid omröstningen hur enskilda
ledamöter tar ställning.

Anf. 106 KENNETH KVIST (v):
Herr talman! Det finns fortfarande några frågor
där Miljöpartiet lever upp till sin inställning att inte
kunna se skillnad på höger och vänster. Det är noter-
bart.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 december.)

7 § Anslag till skatteförvaltning och tull

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1996/97:SkU1
Anslag till skatteförvaltning och tull (prop. 1996/97:1
delvis)

Anf. 107 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Dagens debatt skulle kunna tas till
utgångspunkt till flera olika var för sig intressanta
debatter. Ramen för anslagen till skatte- och tullmyn-
digheterna har riksdagen emellertid redan beslutat
om, och därför kan debatten inte leda till någon för-
ändrad ekonomisk volym.
Jag väljer att i detta mitt huvudanförande begränsa
mig till att säga någonting om bekämpningen av nar-
kotikan samt om rättssäkerheten i beskattningen, med
anledning av några moderata motioner i ärendet.
Narkotikaanvändningen innebär dokumenterat sto-
ra skadeverkningar för individer och familjer och
medför stora kostnader för samhället. Det är därför en
övergripande politisk uppgift att på alla sätt bekämpa
narkotikans utbredning. Tullen och Polisen har som
en av sina viktigaste uppgifter att svara för en aktiv
narkotikabekämpning.
Vi har från moderaternas håll tidigare fört fram
idéer om ett utvidgat samarbete och en ändrad myn-
dighetsstruktur för tull och polis. Tyvärr vill ut-
skottsmajoriteten inte heller denna gång följa upp vårt
yrkande om en försöksverksamhet med integrerad
tull- och polisverksamhet. Det är beklagligt, eftersom
jag tror att det finns goda förutsättningar för att få
fram en ännu effektivare narkotikabekämpning på det
viset.
Majoritetstexten andas litet av det-är-bra-som-det-
är-mentalitet. Jag tycker inte att det är tillräckligt.
Läget fordrar en offensiv attityd till dessa frågor. Jag
noterar för övrigt att det finns en enskild socialdemo-
kratisk motion som går i liknande riktning som den
moderata kommittémotionen av Gun Hellsvik m.fl. Är
jag välvillig, kan jag kanske tolka detta så att det
håller på att växa fram en förändrad inställning i den
socialdemokratiska gruppen i den här frågan. Just nu
måste jag emellertid konstatera att det inte finns nå-
gon förändringsbenägenhet i denna fråga hos flertalet.
Vi avser emellertid att återkomma i denna del även i
andra sammanhang.
Tullen får i och med dagens riksdagsbeslut
kompletterande övergripande mål för sin verksamhet.
Det är bra att det skrivs fast att kostnaderna för tull-
proceduren skall minimeras och att Tullverket skall
tillhandahålla en god service i den legitima handeln.
Tyvärr har det förekommit en del konflikter mellan
olika aktörer och Tullen sedan EU-inträdet när det
gäller tolkningar av vissa regler för tullproceduren.
Med den nya kompletterande målsättningen hoppas
jag på ännu bättre förutsättningar för den viktiga
gränsöverskridande handeln i framtiden.
Låt mig sedan gå över till en annan del av betän-
kandet. Det gäller relationen mellan skattebetalarna i
landet och myndigheterna. Jag har det allmänna in-
trycket att den politiska majoriteten gång på gång
sätter myndighetsnyttan i främsta rummet. Den en-
skildes rätt och möjligheter att hävda sig kommer på
undantag. Aldrig eller sällan ser eller hör vi en analys
som tar sikte på de höga skatterna som en orsak till att
lojaliteten med skattesystemet sätts i fråga. Reglerna
konstrueras för det, trots allt, fåtal som ägnar sig åt
organiserat skatteundandragande.
Den ekonomiska brottsligheten är allvarlig och
måste på olika sätt minimeras och oskadliggöras. Men
vi befinner oss i ett läge som gör mig orolig inför
framtiden. Balansen mellan myndigheterna och den
enskilde håller på att bli en obalans där myndigheter-
na får ett övertag som drabbar den stora andelen sköt-
samma medborgare som bor i landet.
Ett exempel på detta är skatteflyktsklausulen som
återinfördes genom ett riksdagsbeslut i juli 1995, trots
att den var hårt kritiserad för den rättsosäkerhet som
den medför. Nu har vi haft denna lagstiftning, som
skulle vara av tillfällig karaktär, i ett och ett halvt år.
En ny lagstiftning är aviserad till våren 1997. Det är
beklagligt att utskottsmajoriteten inte tydligare tar
fasta på möjligheten att ge regeringen till känna att
rättssäkerheten för skattebetalarna måste sättas främst.
I en av de moderata motionerna har vi ett yrkande
om att avskaffa skattetillägget för periodiseringsfel. I
detta fall riskerar företagen att drabbas av skatte-
tillägg, inte för att de undandragit skatt eller underlåtit
att redovisa den, utan för att redovisningen hamnat i
fel period. Påföljden för detta kan bli ekonomiskt
mycket kännbar för företaget. Det kan vidare uppstå
tolkningsproblem, eftersom skattelagarna i vissa
sammanhang kan uppfattas stå i motsatsställning till
bokföringslagen när det gäller hur reglerna kring
redovisningen av momsen skall hanteras.
Detta är en detalj i det omfattande regelverk som
företagsamheten har att följa och där talet om att
förenkla för företagandet står i strid med lagstiftning-
ens utformning. Det är orimligt med regler som i vissa
fall kan innebära att en skattemyndighet, utan dom-
stolsprövning, kan besluta om skattetillägg som fak-
tiskt kan innebära högre belopp än vad domstolar i
andra sammanhang har möjlighet att döma ut i form
av böter för begångna brott. Det som är orsak till
skattetillägg behöver ju inte innebära brott i det här
fallet.
Rent allmänt finns det anledning att se över reg-
lerna för skattetillägg. En statlig utredningen har un-
dersökt om skattetilläggen står i överensstämmelse
med Europakonventionens artikel 6. Utredningen blev
inte enig på den punkten. Två av experterna har upp-
fattningen att de svenska reglerna för skattetillägg står
i strid med nämnda konventionen som Sverige anslutit
sig till. Det finns ingen anledning att acceptera ett
rättsläge där det råder osäkerhet på en så viktig punkt.
Det är därför hög tid att se över lagstiftningen kring
skattetilläggen för att skapa en bättre balans mellan
myndighetsnyttan och den enskildes rätt.
I vår motion finns ett yrkande om en utredning av
detta slag som majoriteten avslagit. Det har jag an-
ledning att beklaga å skattebetalarnas vägnar.
Skattemyndigheterna har tuffa krav på sig att dra
in skatter till staten. Det är en riktig och viktig huvud-
uppgift. Men mot bakgrund av debatten kring skatte-
tilläggen har jag från alltfler håll fått uppgifter som
tyder på att det förekommer att lagarna tillämpas
extremt strikt i syfte att kunna besluta om skattetillägg
och därmed förbättra statistiken inom myndigheterna.
Från officiellt håll förnekas naturligtvis att tjänstemän
vid skattemyndigheterna tänker i dessa banor. Men
jag kan inte bortse från de många indikationer som
jag har fått på senare tid som pekar på att det kan
förhålla sig på detta sätt. Det är i så fall mycket all-
varligt.
Sammantaget leder bl.a. de faktorer jag pekat på
här och en rad andra omständigheter till att vi är på
väg in i en situation med permanent högt och likväl
ökande skattetryck i kombination med en attityd från
den politiska majoriteten som alltmer flyttar fram
myndighetsnyttan på bekostnad av enskilda personers
och företagares rätt. Jag beklagar denna utveckling.
Moderata Samlingspartiet har i andra sammanhang
yrkat på sänkta skatter som ett viktigt led i att öka
valfriheten för människor, förbättra ekonomins funk-
tionssätt och skapa nya arbetstillfällen. Men det
handlar också om att därigenom öka tilltron till skat-
tesystemet. Det är den vägen vi bör slå in på.
Jag vill till slut, herr talman, nöja mig med att yrka
bifall till reservation 3 under moment 6, men jag står
självfallet även bakom övriga moderata reservationer
i betänkandet.

Anf. 108 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! I morse när jag åkte hit med tåget
satt jag mittemot en kvinna. Hon visste att jag satt i
riksdagen, men när hon fick klart för sig att jag också
satt i skatteutskottet sade hon: Å, hu så tråkigt. Ni är
ju osams om allting.
Tråkigt är det ju inte, och osams om allting är vi
inte heller. Men det finns ju vissa principer där vi
skiljer oss åt partierna emellan. Dagens debatt berör
en del av dem.
En förutsättning för ett fungerande skattesystem är
naturligtvis att det finns en tillfredsställande kontroll
av skatteunderlaget. Det ligger i, eller borde åtmins-
tone ligga i, alla medborgares intresse att skattemyn-
digheterna har en hög ambition att motverka skatte-
fusk och att de har förutsättningar att kunna beivra
fusk i de fall det förekommer. Men vi har också att
bejaka den enskildes intresse av integritet och rättssä-
kerhet.
I rättssäkerhetens idé ligger att regler skall vara så
fasta och så klara att medborgarna kan förutse och
förstå konsekvenserna av sina handlingar. Det får
heller inte finnas utrymme för en godtycklig mak-
tutövning. Skatteflyktsklausulen innebär sådana oac-
ceptabla ingrepp i rättssäkerheten och förutsebarhe-
ten. Här kommer en punkt där vi verkligen skiljer oss
åt.
Den borgerliga regeringen avvecklade skatte-
flyktslagen. Den har återuppstått under den socialde-
mokratiska regeringen, och det har aviserats ytterliga-
re skärpningar av den. Det talas om att det skall infö-
ras nya vässade regler. Det tycker vi i Folkpartiet är
mycket illavarslande. En fråga som genast uppkom-
mer är om Centern helt har ändrat uppfattning i rätts-
säkerhetsfrågor på skatteområdet. Att socialdemokra-
terna är, om inte fullständigt okänsliga för sådana
principer, så dock okänsliga vet vi sedan tidigare. I
betänkandet använder man ordet rimliga rättssäker-
hetsaspekter. Då frågan man sig: Rimliga för vem?
Skattetillägget är till för att inskärpa betydelsen av
att lämna korrekta uppgifter till ledning för taxering.
Det administrativa sanktionssystemet med skatte-
tillägg och förseningsavgifter måste vara så utformat
att det uppfattas som rättvist av de skattskyldiga. Nu
tar man tyvärr inte ens hänsyn när det krockar med
god redovisningssed, precis som sades här förut. Det
är också många fall som har uppmärksammats på
senare tid där företag har drabbats på ett sätt som
faktiskt är orimligt. T.o.m. Riksskatteverket har rea-
gerat. Experter knutna till Skattekontrollutredningen
har funnit att modellen av skattetillägg strider mot
Europakonventionen angående skydd för de mänskli-
ga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Detta borde väl få alla att på en gång ställa sig upp
och med buller och bång säga: Detta kan vi inte ha
kvar!
Men det händer inte, åtminstone inte i riksdagen.
Men vid företagsträffar, där vi träffar ledamöter från
olika partier, är man överens över alla partigränser
och säger att vi inte kan ha det så. Fullfölj det ni säger
när ni är ute och träffar företagarna!
Endast Folkpartiet och Moderaterna står bakom
reservation 6, i vilken det krävs att skattetillägg
fr.o.m. den 1 januari 1997 inte påförs periodiserings-
fel och att tulltilläggen avskaffas. Vi vill också ha en
utredning av sanktionsavgifterna.
Jag nöjer mig med det, herr talman, och yrkar bi-
fall till reservationerna 3 och 6.

Anf. 109 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
reservationerna 4 och 5 av Vänsterpartiet.
Betänkandet innehåller anslag till skattemyndighe-
ter och till tull. Det finns ingen möjlighet för oss att
reservera oss till det föreliggande betänkandet, efter-
som vi är inne i den del av budgetprocessen där vi
måste hålla oss innanför de ramar som beslutades för
några veckor sedan. Jag vill ändå påpeka att vi har ett
särskilt yttrande där vi pekar på det orimliga i förhål-
landet att skattemyndigheterna skall skära ned sin
verksamhet med 2 % per år samtidigt som de skall få
utökade verksamheter och kunna ta tag i problemati-
ken med den ekonomiska brottsligheten. Det var ett
beslut som fattades i samband med den förra budge-
ten: Anslaget till skatteförvaltningen skall reduceras
med 2 % varje år.
Vi anslog därför 87 miljoner extra till skatteför-
valtningen. Vi anslog också 35 miljoner extra till
tullen. Tullen har visserligen fått minskade klare-
ringsuppgifter i samband med EU-inträdet. Samtidigt
är regelsystemet inom EU mycket svårt och omfattan-
de, och de nedskärningar som skedde inom Tullverket
byggde på föreställningen att dess arbete skulle mins-
ka i betydligt större utsträckning än vad det har gjort.
När det sedan gäller de övriga delarna i betänkan-
det innehåller reservation 4 från Vänsterpartiet kravet
att skattemyndigheterna skall få göra s.k. oanmälda
revisioner eller överraskningsrevisioner - eller gry-
ningsrevisioner, som de har kallats i folkmun. Vi har
också i samma reservation krävt att skattemyndighe-
ternas folk skall få göra legitimationskontroll vid
såväl den här typen av revisioner som revisioner över
huvud taget. Framför allt inom restaurangnäringen
och byggbranschen, där vi vet att det finns ganska stor
svart verksamhet - det kan också gälla taxinäringen -
skulle detta underlätta ganska ordentligt när det gäller
att komma till rätta med de här problemen.
I nuvarande läge måste man först kommunicera
den skattskyldige: Vi ämnar göra en revision hos dig
om två veckor - kan vi komma då? Det hinner natur-
ligtvis hända en hel del på de här två veckorna när det
gäller att städa undan bevismaterial och liknande.
Visserligen finns det möjlighet att gå till länsrätten
och begära att få göra en överraskningsrevision. Men
jag har ett mycket intressant exempel. Det gäller ett
företag som bedrevs och som inte var momsregistre-
rat, inte var arbetsgivarregistrerat och över huvud
taget inte fanns med någonstans. Vi visste dock att det
bedrevs en verksamhet. Det fanns anställda som i sin
deklaration faktiskt hade nämnt det här företaget
under "Inkomst av tjänst". Skattemyndigheten gick in
och begärde att få göra en överraskningsrevision, då
man ansåg att det här var en så svart verksamhet att
om man föranmälde sin ankomst och revision skulle
väldigt mycket material sopas bort.
Vad händer i länsrätten? Jo, man avslår skatte-
myndighetens begäran. Och naturligtvis meddelar
man företaget, samtidigt som man meddelar skatte-
myndigheten, att en sådan här förfrågan har inkommit.
Vad händer då? Ja, det blir naturligtvis betydligt svå-
rare att genomföra den här revisionen när företaget
vet att man kommer.
Jag skulle vilja rikta mig till Moderaterna. Ni är ju
väldigt rädda för all revisionsverksamhet som bygger
på att man inte först skall kommunicera företaget i
fråga. Jag vet att också Svenska Arbetsgivareföre-
ningen har samma uppfattning. Men tittar man på
branschorganisationerna, som lever med den här pro-
blematiken, med konkurrensen från den svarta sek-
torn, har de en annan uppfattning. De menar att man
måste ta i med hårdhandskarna. Man måste ge skat-
temyndigheten möjligheter att ta i de här problemen.
Jag tycker det är synd att det finns riksdagspartier
som medvetet går in och försvårar för skattemyndig-
heterna att skapa en sund konkurrens på marknaden.
Det är ju egentligen det som skattemyndigheterna är
till för.
Det är litet tråkigt att höra Carl Fredrik Graf säga
att myndighetsnyttan går i första rummet och sätta det
i motsättning till de seriösa näringsidkarna. Det är ju
precis tvärtom! Det är när myndigheter kan bedriva en
verksamhet så att den svarta verksamheten förhindras
som de enskilda seriösa näringsidkarna gynnas.
Konkurrensskälet är alltså ett oerhört viktigt skäl
för att ge skattemyndigheterna de befogenheter som
de behöver för att sanera på marknaden.
Det här med legitimationskontroll är också en frå-
ga som är litet kontroversiell. Skall skattemyndighe-
ten ha rätt att göra legitimationskontroll när man
kommer ut, stämma av mot arbetsgivaravgiften och se
om de som arbetar på en arbetsplats verkligen är
anställda där? Ja, inom Vänsterpartiet tycker vi det.
Vi tror att en av de mest effektiva åtgärder man kan
vidta är att införa möjlighet för skattemyndigheten att
bedriva legitimationskontroll.
Vänsterpartiet har också motionerat om gemensam
deklarationsinlämningsdag. Som läget är i dag skall
de förenklade deklarationerna lämnas in omkring den
1 maj, och den allmänna självdeklarationen skall
lämnas in den 31 mars. Det vore naturligtvis bra med
en gemensam deklarationsinlämningsdag, inte minst
för att vi då skulle få en hel månad extra att granska
deklarationerna. Hade man en gemensam inlämnings-
dag den 31 mars skulle många fler svåra deklarationer
kunna granskas. Det faktum att de förenklade lämnas
in en månad tidigare innebär inte att dessa granskas
mer, utan man skulle få en hel månad till att granska
under sommaren och under den korta tid man har att
granska de allmänna deklarationerna.
När det gäller de allmänna deklarationerna skall
slutskattsedeln sedan i och för sig inte vara ute förrän
i december, men det blir trots allt en väldigt kort
period eftersom den första tiden helt får ägnas åt de
förenklade. Man tappar i stort sett en hel månad. Jag
tycker det är litet synd att utskottet inte var berett att
diskutera detta.
När det gäller de oanmälda revisionerna är jag
också litet besviken på Socialdemokraterna. Vi för-
sökte få en diskussion kring detta, men det fanns
ingen öppning. Samtidigt har jag konstaterat att Lars-
Erik Lövdéns utredning troligen kommer med ett
förslag under våren där de oanmälda revisionerna
troligen kommer att finnas med. Det känns därför
ganska knepigt att man vid riksdagens omröstning i
morgon kommer att avslå vårt förslag, och sedan
kommer det att ligga ett likadant förslag på riksdagens
bord till våren. Men det är ju så det brukar gå till här i
riksdagen.

Anf. 110 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Per Rosengren ställde en fråga till
mig om skattelagstiftningen och skatteflyktsklausulen.
Jag vill till att börja med klargöra, för det fall att Per
Rosengren inte förstod det av mitt inlägg i huvudanfö-
randet, att bekämpningen av ekonomisk brottslighet är
en mycket viktig uppgift och att det gäller att minime-
ra den för att få ett fungerande näringsliv och ett fun-
gerande samhälle.
Vad vi här har diskuterat är bl.a. skatteflyktsklau-
sulen. Problemet med den är att den ger skattemyn-
digheterna företräde i vissa fall där förutsebarheten är
begränsad. Också Isa Halvarsson var inne på detta. Vi
menar att den väg som man skall gå i första hand är
att medverka till sådan lagstiftning att skattebetalarna
inte skall behöva hamna i tvivelsmål om vilka regler
som gäller. Det är en bättre väg att komma till rätta
med de här problemen än att införa en skatte-
flyktsklausul som ger myndigheterna tolkningsföre-
träde och som kan innebära att även oskyldiga med-
borgare hamnar i en ohållbar situation.
Det är detta som vi argumenterar för och som är
den viktiga principen i det här sammanhanget. Målet
att få ned den ekonomiska brottsligheten som ett all-
varligt problem kan vi däremot nog förena oss om.

Anf. 111 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Också jag kan ha vissa dubier när det
gäller skatteflyktsklausuler över huvud taget. Jag
tycker att man skall ha en konkret lagstiftning inom de
olika områdena. Men skatteflyktsklausulen är nöd-
vändig för närvarande med tanke på att man inte ens
får göra oanmälda revisioner osv. Det var snarast den
frågan som jag försökte ta upp. Det är lätt att i retori-
ken säga att vi skall bekämpa den ekonomiska brotts-
ligheten, men samtidigt tar man ju bort nästan varten-
da medel som skattemyndigheten har för att kontrolle-
ra sådan verksamhet på ett effektivt sätt.
Det är ju mindre effektivt om man två, tre veckor
innan man skall göra en revision skall behöva anmäla
att man skall komma. Det finns revisionsfall där detta
är fullt möjligt och där det är rätta sättet att agera,
men det finns en svart sektor där en eventuell revision
inte bör föranmälas.
Jag redogjorde för ett specifikt fall. Tycker Carl
Fredrik Graf att ett företag som bedriver verksamhet
på det sättet skall i förväg få reda på att man ämnar
göra en revision? Om han inte tycker det, visar inte
länsrättens avslag på skattemyndighetens begäran att
det inte har fungerat på det sätt som ni hade tänkt er?

Anf. 112 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Det fall som Per Rosengren relaterar
till är ett exempel på "noll-filers", dvs. företag som i
princip inte är företag. Det förekommer verksamhet,
men det finns inget organisationsnummer, och man
finns inte inom de ramar där verksamhet i regel be-
drivs. Det är ett exempel på verksamhet som ligger
helt vid sidan om det lagliga och som naturligtvis
mycket allvarligt hotar konkurrensneutraliteten. Där
är det dock så uppenbart fråga om brott att det inte
gäller att bedriva traditionell kontrollverksamhet på
lämnade uppbördsdeklarationer o.d. - det existerar
ingenting sådant. Då är det litet andra metoder än de
som vi annars talar om i skattesammanhang som blir
tillämpliga.

Anf. 113 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Tolkningen av den lagstiftning som
ni införde ledde ju till att länsrätten t.o.m. avslog
skattemyndighetens begäran att få kontrollera oan-
mält. Var det så man hade menat? Om jag har uppfat-
tat det hela riktigt är ni fortfarande motståndare till att
över huvud taget ge skattemyndigheten möjlighet att
göra oanmälda revisioner. Det är er linje när det gäller
bekämpande av den ekonomiska brottsligheten. Ni
uttalar att detta är väldigt bra och att ni skall agera,
men när man skall ta till de enda möjligheter som
samhället har för att motarbeta denna brottslighet,
säger ni nej och skyller på företagens rätt till integri-
tet.
Kolla upp vad branschorganisationerna säger! Hör
efter deras åsikt i de här frågorna, så skall ni få se!
Lyssna inte bara på SAF! Ni har stöd hos SAF för er
tanke, men branschorganisationerna ropar efter mer
kraft åt skattemyndigheten för att marknaden verkli-
gen skall kunna saneras.

Anf. 114 MICHAEL
STJERNSTRÖM (kd):
Herr talman! När det gäller utgiftsområdet skatte-
förvaltning och tull har Kristdemokraterna i samband
med beslutet om de ekonomiska ramarna yrkat på
extra resurser. Vårt motiv för att satsa extra resurser
på skatteförvaltningen har varit att skapa bättre förut-
sättningar för en samverkan med polisen i kampen
mot den ekonomiska brottsligheten. Kristdemokrater-
na har krävt att Riksskatteverket tillförs 100 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit för vart och
ett av budgetåren 1997, 1998 och 1999.
För att komma åt skattefusk är det viktigt att skat-
temyndigheterna har effektiva kontrollmöjligheter,
som givetvis samtidigt måste vägas mot rättssäker-
hetsgarantier. Sådana kontrollinsatser har erfaren-
hetsmässigt hög lönsamheet.
Kristdemokraterna har också pekat på tullens
problem med att stoppa smuggling av bl.a. narkotika,
alkohol och vapen och på att de s.k. kompensatoriska
åtgärderna kräver mer tullpersonal i samverkan med
polisen. Mot denna bakgrund har vi krävt resurser för
ytterligare 300 tjänster inom Tullverket. För detta
ändamål har vi yrkat att 100 miljoner kronor utöver
vad regeringen föreslagit avsätts till Tullverket för
vart och ett av budgetåren 1997, 1998 och 1999.
De anslag som utskottets majoritet har stannat för
har sålunda inget stöd av Kristdemokraterna. Att
minska resurserna till Tullverket är en felaktigt och
farlig politik. Allmänhetens förtroende för tullens
möjligheter att bekämpa smuggling urholkas. Samhäl-
lets kostnader för bl.a. narkotikamissbruk och brotts-
lighet ökar mer än de kortsiktiga besparingar som
regeringen genomför.
Herr talman! Riksdagen beslutade 1995 om ett be-
sparingsprogram för Tullverket om 288 miljoner
under perioden 1995/96-1998. Den nya organisatio-
nen skulle enligt förutsättningarna omfatta 2 450
årsarbetskrafter, vilket inneburit att personalstyrkan
minskats med ca 820 personer. Kristdemokraterna
röstade emot denna kraftiga neddragning.
De partier i riksdagen - Socialdemokraterna och
Miljöpartiet - som drev igenom beslutet gjorde be-
dömningen att det kraftiga besparingsprogrammet inte
skulle påverka nivån på kontrollverksamheten nega-
tivt. Hur har det då blivit?
Vid en granskning av Tullverkets neddragningar
finner man att Tullverket inte har lyckats undvika en
resursminskning i kontrollverksamheten. Den fysiska
kontrollen har minskats med ca 150 årsarbetskrafter.
Vidare har klareringen minskats med ca 450 årsar-
betskrafter. Eftersom det i klareringsarbete även ingår
kontrollverksamhet har även denna neddragning på-
verkat kontrollnivån negativt.
Den främsta orsaken till de problem som finns in-
om Tullverket har att göra med den alltför stora ned-
dragning av resurser som riksdagen har beslutat om.
Utredarna och beslutsfattarna överskattade möjlighe-
ten att minska Tullverkets resurser samtidigt som man
underskattade de resursbehov som olika förändringar
i samband med EU-medlemskapet förde med sig. De
problem som nu finns är i princip inte andra än de
som redan hösten 1994 gick att förutse.
Herr talman! Bekämpningen av olovlig införsel av
narkotika är ett högt prioriterat område för Tullverket.
Hittills i år har antalet beslag av narkotika ökat, men
de beslagtagna mängderna är mindre.
EU har fattat beslut om kompensatoriska åtgärder
som gör det möjligt att bibehålla kontroller vid inre
gräns i andra former än gränskontroll. De åtgärderna
kan innebära underrättelsearbete, spaningsresor, sam-
bandsmän och informationsutbyte mellan olika myn-
digheter. Problemet med åtgärderna är, enligt
tulltjänstemän, avsaknaden av möjligheter att avsätta
resurser för att utveckla dessa kontrollmetoder, efter-
som Tullverket har så litet resurser till kontrollen i
övrigt.
Sverige kommer inom kort att skriva under
Schengenavtalet. För Sveriges del innebär medlem-
skapet i Schengen bl.a. ett krav på permanent kontroll
vid våra internationella flygplatser. Vidare skall pas-
sagerare resande inom EU och resande från tredje
land separeras från varandra. Detta kommer att ställa
krav på en ny organisation och ombyggnationer. En-
bart ombyggnaden av flygplatser kommer att kosta ca
100 miljoner kronor för Arlanda, 36 miljoner kronor
för Landvetter och ett antal miljoner för Sturup. Till
detta kommer kostnader för den utökade kontroll som
tulltjänstemän och passpolis skall utföra. Jag har hört
att enbart kostnaden för passpolisen kommer att upp-
gå till 100 miljoner kronor.
Sverige måste leva upp till de åtaganden som vi
gör internationellt genom att avsätta ekonomiska
resurser för de åtgärder som krävs. Regeringen har
enligt min uppfattning inte tagit hänsyn till dessa
kostnader.
Herr talman! Jag står bakom samtliga reservatio-
ner från Kristdemokraterna i betänkandet men yrkar
bifall endast till reservationerna nr 2 och 10.

Anf. 115 BJÖRN ERICSON (s):
Herr talman! I det här betänkandet behandlar vi
budgetpropositionens utgiftsområde 3 om anslag till
skatteförvaltning och tull, en skattemyndighet i Skåne
län - det nya länet efter Kristianstads och Malmöhus
sammanslagning - och en komplettering av tullens
övergripande mål.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer, vilka
jag, herr talman, redan nu yrkar avslag på. Utöver
detta har till betänkandet också avlämnats fem sär-
skilda yttranden, som jag emellertid inte nu tänker
beröra.
I reservation 1 kräver Miljöpartiet att anslaget till
Tullverket utökas med 4 miljoner kronor 1998 liksom
även 1999. Utskottet har tidigare i höst i ett yttrande
till finansutskottet anslutit sig till regeringens be-
dömning av den beräknade storleken av anslaget till
Tullverket. Den bedömningen gäller för såväl 1998
som 1999.
Herr talman! Kristdemokraterna begär i reserva-
tion 2 ökade resurser till skatteförvaltningen för att
man bättre skall komma åt skattefusket. Utskottet har
redovisat sitt ställningstagande angående anslaget till
skatteförvaltningen för 1997, och av det skälet finns
det inte nu någon anledning för utskottet att vid sidan
av sitt redan fattade beslut i anslagsfrågan göra några
ytterligare uttalanden.
Reservationerna 3 och 4 berör skatteundandragan-
de, skatteflyktslagen och revisionsverksamheten.
Moderaterna och Folkpartiet begär i reservation 3
dels att skatteklausulen skall slopas, dels att något nytt
förslag om en skärpt skatteflyktslag inte skall läggas
fram. I reservation 4 av Vänsterpartiet begärs att
regeringen skall lägga fram förslag om ökade möjlig-
heter till överraskningsrevisioner i syfte att bekämpa
ekonomisk brottslighet.
Jag vill, herr talman, såsom jag tidigare har gjort
här i kammaren framhålla att utskottet ser mycket
allvarligt på den ekonomiska brottslighetens utbred-
ning. Ett kraftfullt och målmedvetet agerande från
regeringens sida liksom skatteförvaltningens centrala
roll i sammanhanget har tidigare understrukits av
utskottet.
I fråga om den ekonomiska brottsligheten har re-
geringen i en lägesrapport redovisat sin strategi, som
bl.a. innebär att Sverige aktivt skall verka för att ut-
veckla det internationella samarbetet mot ekonomisk
brottslighet och att skattekontrollen skall stärkas för
att förebygga ekonomisk brottslighet och öka upp-
täcktsrisken när den förekommer. Det var bl.a. med
det syftet som den gamla skatteflyktslagen som en
tillfällig lösning infördes på nytt den 1 juli 1995.
Detsamma gäller de nya och, med Isa Halvarssons
ord, vässade regler som skall utarbetas liksom en
skärpt lagstiftning för skattekontroll och möjligheter
till revision. Förslag om det här, som tidigare har lagts
fram i Skatteflyktskommitténs betänkande, bereds för
närvarande i regeringskansliet, och målet är att förslag
skall läggas fram i riksdagen under våren 1997.
Vänsterpartiet föreslår i reservation 5 att dagen för
inlämnande av den förenklade självdeklarationen
flyttas från den 2 maj till den 31 mars, detta bl.a. för
att undvika arbetsanhopningar med åtföljande flask-
halsproblem hos skattemyndigheterna under som-
marmånaderna. Enligt utskottets uppfattning berörs
den här frågan av Skattekontrollutredningen, som har
till uppgift att se över bl.a. reglerna om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter. Utredningen har också,
efter vad jag har förstått, att diskutera vilken dag som
skall gälla för avlämnande av deklarationen. Också
resultatet av den utredningen beräknas föreligga under
våren 1997.
Herr talman! I reservation 6 riktas kritik mot
skatte- och tulltilläggen. Utskottsmajoriteten vill erin-
ra om det delbetänkande som Skattekontrollutred-
ningen har avlämnat och vars remissbehandling nyli-
gen har avslutats. I betänkandet har utredningen be-
dömt om det svenska skattetilläggsförfarandet strider
mot den enskildes rätt att få en opartisk prövning av
sitt rättsliga anspråk enligt artikel 6 i Europakonven-
tionen. Majoriteten har emellertid funnit att övervä-
gande skäl talar för att så inte är fallet. Beredningen
av ärendet inom departementet fortsätter, varför det
finns anledning att anta att det återkommer i riksda-
gens ärendebehandling.
Därutöver har till regeringskansliet inkommit en
framställning från Riksskatteverket angående skatte-
tillägg vid periodiseringsfel. Riksskatteverket menar
att periodiseringsfelen på den indirekta beskattning-
ens område har inneburit icke önskvärda effekter på
grund av orimligt höga avgifter i förhållande till den
typ av fel det rör sig om. Därför har Riksskatteverket
föreslagit att uttagsnivån skall sänkas från 10 till 5 % i
de förekommande fallen.
Utskottet vill erinra om att det svenska skattesys-
temet bygger på att de skattskyldiga fullföljer sin
uppgiftsskyldighet, lämnar korrekta uppgifter och i
övrigt efterlever skattelagarna. Skattetillägget är en-
ligt min mening ett bra påtryckningsmedel mot felak-
tigt och ofullständigt uppgiftslämnande till skatte-
myndigheterna och en metod för att förmå skattskyl-
diga att fullgöra sina skyldigheter så att uttaget blir
riktigt. På samma sätt är tulltillägget ett medel att
förmå den som deklarerar en införsel att lämna riktiga
uppgifter.
I Moderaternas reservation 7 anförs kritik mot
sammansättningen av skattenämnderna. Enligt utskot-
tets mening är reservanternas farhågor för godtycke
överdrivna, och det har heller inte förts fram några
omständigheter som motiverar några ändringar i
nämndemannaorganisationen.
Beträffande mom. 13, som behandlar tullverksam-
heten, föreligger tre reservationer, dels Moderaternas
om att Tullverket bör ägna mer av sina resurser åt
tredjelandstrafiken, dels Folkpartiets om en förstärk-
ning av tullens narkotikakontroll, dels Kristdemokra-
ternas, i vilken man efterlyser en bättre kontroll vid de
internationella flygplatserna samt för fram att Tull-
verket bör avsätta mer resurser på att bekämpa inter-
nationell kriminalitet.
Utskottsmajoritetens uppfattning när det gäller
tullens närvaro i olika regioner eller på olika orter och
hur man använder de befintliga resurserna är att det i
första hand är Tullverket självt som skall svara för
den fördelningen. Vägledning för tullens disposition
av medlen finns i de allmänna råd som riksdagen har
lagt fast.
Under avsnittet om tull, polis och skattemyndighe-
ter återfinner vi två reservationer, nämligen nr 11 och
12. I den moderata reservationen 11 föreslås en för-
söksverksamhet med integrerad tull- och polisverk-
samhet samt en bättre samordning mellan tullen och
skattemyndigheten under den senares huvudmanna-
skap. I den kristdemokratiska reservationen begärs ett
tillkännagivande från riksdagen om större samverkan
mellan tull och polis, ökade befogenheter och mer
utvecklad datoriserad underrättelsetjänst.
Jag vill påminna reservanterna om att det vid den
hearing utskottet höll tidigare i höstas med represen-
tanter för bl.a. Generaltullstyrelsen och Rikspolissty-
relsen framkom att det på flera håll förekommer ett
väl fungerande samarbete. Det framkom ganska tyd-
ligt att något behov av att formalisera samarbetet i
försöksverksamheter eller försöksvisa sammanslag-
ningar inte förelåg.
Beträffande underrättelseverksamheten, som tas
upp i den kristdemokratiska reservationen, vill utskot-
tet påpeka att det är ett område som tullen satsar på
och att en ny underrättelse- och rikssambandscentral
nyligen har invigts i Stockholm.
När det sedan gäller tullens samarbete med andra
myndigheter - både polis och skattemyndigheter -
kommer det att tas upp av den utredning som rege-
ringen har aviserat och som inom en snar framtid skall
se över den svenska tullagstiftning som har införts
som ett komplement till EG:s tullförordningar. Det
pågår också ett arbete inom EU där ett införande av
administrativa sanktioner för överträdelser av gemen-
skapslagstiftningen på tullområdet diskuteras. Även
det här arbetet kommer att påverka de svenska be-
stämmelserna om tulltillägg.
I reservation nr 13 framför Kristdemokraterna att
det krävs en möjlighet att beslagta och förverka mine-
raloljor som förs in i landet utan att skatt betalas.
Jag vill erinra om att en ny lag infördes i somras,
transportkontrollagen, som ger skattemyndigheten rätt
att hejda och undersöka fordon och laster för att kon-
trollera det som är eller kan antas vara yrkesmässiga
transporter av mineraloljeprodukter, alkoholvaror
eller tobaksvaror. För att genomföra detta får skatte-
myndigheten begära biträde av tull och polis. Den här
regleringen är provisorisk, och en permanent kontrol-
lagstiftning inom detta område utarbetas inom Skatt-
teflyktskommittén, som räknar med att komma med
förslag under våren 1997.
Slutligen, herr talman, begär moderaterna i reser-
vation nr 14 en utredning i syfte att göra Gotland till
frihamnsområde eller ekonomisk frizon. Detta skulle
enligt moderaterna öppna möjligheter till tusentals
nya arbetstillfällen.
Detta att möjliggöra tusentals jobb är, herr talman,
eftersträvansvärt. Men för utskottsmajoriteten förefal-
ler det som om moderaterna, mot bakgrund av den
motion som ligger till grund för reservationen, avser
att göra hela Gotland till ett helt skattefritt område i
stället för till en i tullbemärkelse frizon. Utskottet har
tidigare ställt sig negativt till liknande förslag, främst
med hänsyn till tullens resurser och alkoholpolitiska
skäl. Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan.
Herr talman! Med detta tror jag att jag har tagit
upp alla de frågor som har berörts i reservationerna,
varför jag för säkerhets skull vill sluta med att yrka
avslag på samtliga reservationer och bifall till betän-
kandet SkU1.

Anf. 116 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Jag vill ta upp två aspekter på det
som Björn Ericson nämnde i sitt anförande.
Den första frågan som jag vill rikta till Björn Eric-
son är: Vilka nya offensiva initiativ avser socialde-
mokraterna att ta för att öka effektiviteten i narkotika-
bekämpningen?
Vi hörde ju i Björn Ericsons huvudanförande att
motivet till att man inte vill medverka till att yrka
bifall till vår motion är att tullen och polisen har sagt
att det fungerar bra som det är. Men jag anser nog att
det hela tiden finns anledning att pröva nya former,
inte minst mot bakgrund av de förändringar som
kommer att äga rum med anledning av Schengenavta-
let. Därför vill jag ställa den frågan till Björn Ericson.
Så till den andra frågan. Björn Ericson säger unge-
fär följande: Skattetillägg är bra för att komma till
rätta med felaktiga och ofullständiga deklarationer.
Men om vi talar om periodiseringsfel som är det
mest graverande fallet som jag har nämnt kan man
ifrågasätta huruvida deklarationerna är felaktiga eller
ofullständiga. De kanske är felaktiga i en bemärkelse,
men i en annan bemärkelse kan de vara korrekta.
Med andra ord: Skattebetalaren har ibland svårt
att få klart för sig vilka regler som är tillämpliga när
det gäller att periodisera momsinbetalningar. Är det
då rimligt att ha ett system med skattetillägg där på-
följdsbeloppen i vissa fall kan bli högre genom ett
beslut hos skattemyndigheten än vad som kan bli
aktuellt genom beslut i domstol efter rättegång där
man dömer ut böter till följd av brott?

Anf. 117 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Carl Fredrik Graf frågar mig vilka
åtgärder vi är beredda att vidta beträffande bekämp-
ning av narkotika.
Jag kan bara säga att det pågår kontinuerliga
överläggningar i både Rikspolisstyrelsen och Tullen
om det sätt på vilket detta skall förstärkas ytterligare.
Jag håller gärna med Carl Fredrik Graf om att det
är ett prioriterat område, som bägge myndigheterna
har att jobba med.
Vad gäller skattetillägget och periodiseringsfelet
har Riksskatteverket också konstaterat att det har
tagits ut en för hög avgift. Därför kommer man nu
fram till att man bör sänka avgiftsnivån från 10 % till
5 %. Det är de åtgärder som nu anses befogade med
anledning av den utveckling som har skett.

Anf. 118 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Jag hörde att Björn Ericson referera-
de till vad olika myndigheter tycker, exempelvis när
det gäller frågan om tullen. Han sade att polisen och
tullen arbetar med det här.
Men min fråga gällde den politiska viljan hos so-
cialdemokratin att komma med några initiativ i de här
frågorna. I den delen fick jag inte något svar. Björn
Ericson hänvisar till arbetet inom myndigheterna. Jag
drar då den slutsatsen att det inte finns någon politisk
vilja att ta några initiativ i de frågorna.
När det gäller periodiseringsfelen hänvisar Björn
Ericson till Riksskatteverket. Det må vara gott och
väl. Men tycker Björn Ericson själv, och tycker soci-
aldemokratin, att det här är ett problem, som också i
det här fallet skall få en politisk lösning genom änd-
rade beslut?
Det är ju det som är det intressanta. Vi har alla
kunnat ta del av vad myndigheterna säger, men vi är
nyfikna på den politiska intentionen hos socialdemo-
kraterna i den här frågan. Jag tror att många är intres-
serade av det, eftersom man är oroad över det som
man i vissa fall uppfattar vara godtyckliga beslut när
det gäller skattetilläggen.

Anf. 119 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Utöver den tidigare frågan funderar
Carl Fredrik Graf också över vad vi socialdemokrater
vill göra. Jag skall gärna ge ett kort svar på det.
Narkotikabekämpningen har alltid varit ett högt
prioriterat område för socialdemokratin att jobba
med. Det har också kommit till uttryck i den brottsbe-
kämpningsdrive vad gäller ekonomisk brottslighet där
bl.a. Lars-Erik Lövdén är huvudman och den som har
arbetat med frågorna för partiets räkning. Det bör
räcka som bevis på att just de här frågorna, när det
gäller narkotika, är högt prioriterade.
När det gäller periodiseringsfelen skall det inte tas
ut en för hög avgift. Bedömningen är den att 5 % är
rätt nivå på den avgift som nu skall tas ut. Det över-
ensstämmer också med vår uppfattning.

Anf. 120 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Björn Ericson sade i sitt huvudanfö-
rande att han tycker att skattetilläggen är bra.
Jag skulle vilja ta ett konkret exempel på periodi-
seringsfel av mervärdesskatt. Ett företag mottog en
vara i maj månad. Fakturan från leverantören kom till
företaget i början av juni. Företaget bokförde fakturan
i maj och gjorde avdrag för ingående mervärdesskatt.
Enligt god redovisningssed skall nämligen bokföring
av fordringar och skulder ske så snart som en sådan
uppkommit. Har man med andra ord mottagit varor
uppstår det en skuld som skall bokföras så snart det
kan ske.
Skattemyndigheten hävdar däremot att avdrag för
ingående mervärdesskatt skall ske först när fakturan
mottas. I det här fallet var det alltså i juni. Myndighe-
tens åtgärd blev att förskjuta avdraget till juni. Dess-
utom hävdar man att företaget har gjort fel och be-
straffar företaget med böter på skattetillägg samt ränta
på momsbeloppet.
Vid debatter ute i landet där politiker konfronteras
med sådana här fall brukar de i allmänhet under
trycket av alla församlade företagare tycka att detta
naturligtvis är ett fel som måste ändras.
Nu finns det ju inte något tryck från så många fö-
retagare här i kammaren. Men frågan är: Tycker
Björn Ericson att det här är rimligt?

Anf. 121 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill mot bakgrund av Isa Hal-
varssons fråga och det exempel hon har nämnt säga
att jag inte kan gå in på några exakta detaljer i just det
ärendet.
Men jag menar, och det tror jag att Isa Halvarsson
också gör, att om myndigheten begår ett fel skall det
beivras. Om det har skett i det här fallet kan jag dock
inte bedöma. I princip menar jag att skattetillägget, i
den utformning som det har, är menat att utjämna de
kostnader som finns i dessa frågor.

Anf. 122 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Oftast när det gäller fel i samband
med periodisering av mervärdesskatt är det väl så att
skattemyndigheten har en åsikt och bokföringslagen
säger någonting annat. Då kan man inte säga att
myndigheterna gör fel, utan vi får rätta till saken. Vi
har från Folkpartiet ett förslag om att man helt enkelt
tar bort skattetilläggen när det gäller periodiseringsfel.
Dessutom tycker jag att ett system som är orimligt vid
10 % tillägg inte blir mer rimligt bara för att man i
stället inför 5 % i tillägg.

Anf. 123 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Rimligheten kan möjligen vara att
man just konstaterar att en för hög avgift har tagits ut,
och att man därmed sänker den till den nivå som man
bedömer som rimlig.

Anf. 124 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Björn Ericson hävdar att utskottet ser
allvarligt på den ekonomiska brottsligheten. Samtidigt
gör inte utskottet någonting för att visa att det ser
allvarligt på detta. Det är som vanligt: Man säger
saker, men det händer inget.
Sedan säger Björn Ericson att regeringen har re-
dovisat sin strategi. Det har han gjort vid flera tillfäl-
len. Men vi har ännu inte fått några förslag här.
Hösten eller vintern 1994 kom revisorernas rap-
port angående ekonomisk brottslighet. Sedan dess har
det i stort sett inte hänt så mycket. Jag skulle vilja
fråga Björn Ericson: Har socialdemokraterna i riksda-
gen ingen egen uppfattning i sammanhanget? Nu har
de tagit ställning till vårt förslag om oanmälda revi-
sioner och om möjlighet till legitimationskontroll, och
de tycker inte att detta är bra förslag om jag förstår
det hela riktigt.
När det gäller den förenklade deklarationen häv-
dar Björn Ericson att en utredning arbetar med den
frågan. Men har majoriteten ingen egen uppfattning?
Vad har den för motivering till att inte åtminstone
pröva att tidigarelägga den förenklade deklarationen?
Jag vill höra motiveringen från utskottet. Den måste
man väl kunna ge här i kammaren.
När det gäller narkotika och tull hänvisar Björn
Ericson till hearingen där man sade att det är bra som
det är. Men vi vet ju, både Björn Ericson och jag, att
det minsann inte är bra som det är. Det väller in nar-
kotika över gränserna i dag, och majoriteten sitter
med armarna i kors, tyvärr, och hänvisar till att man
vid en hearing har sagt att det är bra som det är, trots
att vi samtidigt ser siffrorna på mängden narkotika
som kommer in över gränserna.

Anf. 125 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Per Rosengren frågar beträffande
den förenklade deklarationen om vi inte har någon
egen uppfattning i den frågan. Jag sade i mitt hu-
vudanförande att den frågan behandlas i en skattekon-
trollutredning. Skatteflyktskommittén har det betän-
kande som kommer att ta upp också de frågorna,
samtidigt som de i det uppdraget tar upp revisionsfrå-
gorna. Det är alltså ganska logiskt att vi avvaktar tills
vi får ett utredningsförslag som tar upp helheten i
dessa frågor.

Anf. 126 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Det skadar ju inte om riksdagen ger
den här utredningen till känna vad man har för upp-
fattning. Jag frågar fortfarande: Vad har Björn Eric-
son för uppfattning om de oanmälda revisionerna och
om möjligheten för skattemyndighetens folk att utföra
legitimationskontroll i samband med revisioner? Har
socialdemokraterna i riksdagen ingen uppfattning i
den här frågan? Måste de hänvisa till en utredning?
Kan det inte vara bra att ge signaler om vad man
tycker i parlamentet om de här frågorna?
Det är likadant när det gäller den förenklade dek-
larationen. Har socialdemokraterna i riksdagen ingen
uppfattning om möjligheten att tidigarelägga genom-
förandet av den för att på det sättet frilägga tid för att
kunna fördjupa granskningen av deklarationer och på
det sättet komma åt mer pengar som flyter utanför
systemet?
När det gäller narkotika och tull: Har socialdemo-
kraterna ingen uppfattning själva där heller som de
kan ge till känna? De hänvisar till en hearing där man
säger att det är bra som det är. Men det är ju inte bra
som det är, och det hoppas jag att vi kan enas om,
Björn Ericson.

Anf. 127 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Beträffande oanmälda revisioner el-
ler överraskningsrevisioner, som Per Rosengren for-
mulerar det i reservationen, är jag positivt inställd till
detta, om Per Rosengren vill ha min personliga upp-
fattning i den frågan. Det förhindrar dock inte att jag
accepterar att vi först i en utredning behandlar den
frågan, så att den kommer upp och bedöms i en hel-
het. Därför är jag nöjd med det förslag som vi har
kommit fram till i vårt betänkande, nämligen att av-
vakta den utredning som jobbar med denna fråga.
Det samma gäller faktiskt den förenklade deklara-
tionen. Man kan vara positivt inställd till Per Rosen-
grens eller Vänsterpartiets förslag, men låt oss först
avvakta en utredning och se hur frågan blir bedömd i
en helhet.

Anf. 128 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd)
replik:
Herr talman! Jag skall börja med att beklaga att
Miljöpartiet inte deltar i dagens debatt. Miljöpartiet är
ju delansvarigt för neddragningarna inom Tullverket.

Anf. 129 TREDJE VICE TALMANNEN:
Repliken gäller Björn Ericson.

Anf. 130 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd)
replik:
Herr talman! Den andra parten i samarbetet, So-
cialdemokraterna, är dock här i dag.
I riksdagen skall vi inte bara fatta beslut. Vi skall
också lära oss att utvärdera vad vi har gjort. Det skall
bli intressant att höra, tycker jag, om socialdemokra-
terna har utvärderat de neddragningar inom Tullver-
ket som skulle göras. Vad har socialdemokraterna
kommit fram till? Anser socialdemokraterna att kon-
trollverksamheten inte har påverkats i och med de
kraftiga besparingar som de genomför inom Tullver-
ket?

Anf. 131 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Verksamheten har pågått i ett år vid
Tullverket i den nya ekonomiska formen, och det är
ännu för tidigt att göra denna utvärdering. Men det är
självklart, och det har vi också uttryckt tidigare, att vi
skall ha fram en utvärdering av hur verksamheten har
fungerat under det sista året.

Anf. 132 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd)
replik:
Herr talman! Jag tycker att det är märkligt att den-
na utvärdering inte är klar än. Ett år räcker gott. Det
som är litet märkligt är, som Per Rosengren var inne
på tidigare, att socialdemokraterna inte verkar se det
som alla andra ser, dvs. att det inte fungerar bra be-
träffande smuggling av narkotika och annat elände in i
vårt land. Det fungerar inte i dag. Hur länge skall man
dröja från regeringspartiet med att konstatera detta
och ta tag i det? När kommer utvärderingen?

Anf. 133 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Michael Stjernström uttrycker att det
inte står rätt till i Tullverket när det gäller dess resur-
ser. Det uttrycket får väl Michael Stjernström själv stå
för. Jag är av den uppfattningen att Tullverket mycket
väl har klarat sitt jobb på det sätt som har kunnat
förväntas. Det finns dock anledning att fullfölja den
utredning som skall komma för att se vad det är som
behöver kompletteras i förstärkande syfte.

Anf. 134 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
den moderata reservationen nr 14.
Under Hansatiden var Visby centrum för Öster-
sjöhandeln. Samma goda förutsättningar har nu åter-
uppstått, bl.a. genom Sovjetunionens upplösning och
övergång till marknadsekonomi. Genom sitt strategis-
ka läge i södra Östersjön har Gotland just nu en möj-
lighet att återigen bli navet i havet.
En centralt belägen frihamn och, som i Gotlands
fall, en minikontinent mitt i Östersjön med en utbyggd
infrastruktur har en enorm utvecklingspotential. Jag
begär därför en utredning som skall se över förutsätt-
ningarna att inrätta ett frihamnsområde alternativt en
ekonomisk frizon.
Det kan, som Björn Ericson också citerade, röra
sig om möjligheter till tusentals nya arbetstillfällen,
byggverksamhet, kommunikationer och internationell
handel. Gotland skulle genom detta få en enorm at-
traktionskraft på såväl kapital som bosättare och turis-
ter, investeringskapital som naturligtvis i första hand
skulle gynna Gotland, men som skulle ge ökad handel
och på så sätt gynna hela Sverige.
För Gotlands näringsliv och ekonomi skulle inrät-
tandet av en frizon på ön få stimulanseffekter av
mycket stor omfattning. Dessutom måste man beakta
att det snart kan komma att inrättas frizoner på andra
håll runt Östersjön. Då kommer naturligtvis import-
handeln att söka sig dit för omlastning och omlagring
av oförtullat importgods. Det kan således visa sig vara
mycket viktigt att handla snabbt. Genom sitt strategis-
ka läge och genom Sveriges utbyggda infrastruktur
och starka institutioner har Gotland mycket goda
förutsättningar att bli ett centrum för handeln på Ös-
tersjön. Också från tullkontrollsynpunkt är läget för-
delaktigt.
Hur kan ni socialdemokrater i utskottet inklusive
ledamoten från Gotland vända ned det här förslaget
utan att ens ge det någon seriös prövning? Ni gör det
med samma oreflekterade argument som ni en gång
gjorde i mitten på 80-talet. Har socialdemokraterna
inte märkt att förutsättningarna har ändrats i grunden
genom Sovjetunionens fall och genom att vi har fått
det gränslösa Europa?
Moderata samlingspartiet framhåller i alla sam-
manhang att arbetstillfällen inte kan kommenderas
fram genom politiska beslut. Däremot har politikerna
en uppgift i att skapa gynnsamma förutsättningar för
individer och företag att starta och utveckla ekono-
misk aktivitet. Mitt förslag om Gotland som frizon
bygger också på förutsättningen att de beslut som
riksdagen bör fatta i första hand går ut på att initiera
och skapa förutsättningar för privata entreprenörer
och investerare. Rätt hanterat skulle mitt förslag inte
behöva leda till några ökade offentliga utgifter.
Jag väckte den här motionen den 4 oktober. Den
12 oktober var det en lång intervju i Svenska Dagbla-
det med en av svenskt näringslivs främsta företrädare,
nämligen Investors VD Claes Dahlbäck. Han säger:
Jag tror att vissa regioner i Sverige har stora möjlighe-
ter på sikt. Sydöstra Sverige, som har varit rena av-
folkningsbygden, får en ny kick av utvecklingen i
Baltikum, Polen och norra Tyskland, kanske med
Visby i samma roll som på Hansatiden.
Jag hoppas, Björn Ericson, att Claes Dahlbäck
inte har lyssnat på majoriteten i skatteutskottet. In-
vestor sitter på många investeringsmiljarder. Men
med den inställning som ni har till svenskt näringsliv
kommer inte en krona av dessa att satsas på Gotland
eller i Sverige över huvud taget.

Anf. 135 BJÖRN ERICSON (s):
Herr talman! Jag vill hänvisa Christel Anderberg
till det huvudanförande som jag höll, där jag menar
att det av den motion som ligger till grund för den här
reservationen ganska tydligt framgår att det också
finns andra motiv för att komma med ett dylikt för-
slag. Christel Anderberg sade bl.a. i sitt anförande,
jag återger ett litet kort avsnitt: Rätt hanterat skulle
mitt förslag inte behöva leda till ökade offentliga
utgifter. Nej, fortsätter man att läsa i det stycket i
motionen finner man: Om marknaden ges de rätta
förutsättningarna kommer hela projektet att kunna
finansieras med nationellt och internationellt af-
färskapital. Det tycker jag bara är ett ytterligare be-
lägg för det jag yttrade i mitt huvudanförande, att det
leder till den ståndpunkten.

Anf. 136 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Det var ett mycket märkligt kringel-
krångel-argument, som det nog var svårt för de flesta
människor att följa logiken i.
Jag säger mycket riktigt att det här bör kunna fi-
nansieras genom nationellt och internationellt af-
färskapital, inte av några skattepengar. Det enda jag
begär, Björn Ericson, är att ni skall tillsätta en
skyndsam utredning, där man noga kartlägger vilka
förutsättningar som finns. Varför döma ut hela försla-
get innan man ens har prövat?
Politik är att vilja, och att vilja är att kunna, Björn
Ericson. Detta är en unik chans för Gotland att kunna
få en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling i stället
för att nu sakta gå kräftgång. Era olika regionalpoli-
tiska projekt kostar däremot skattepengar, men leder
inte till någon effekt. De klingar av i samma ögon-
blick som de statliga projektpengarna upphör att rinna
in.

Anf. 137 BJÖRN ERICSON (s):
Herr talman! Christel Anderberg vill jag slutligen
bara svara att vår uppfattning är att reservationen
pekar på att moderaterna med det här förslaget vill
göra Gotland till ett skattefritt område i stället för den
frizon som man förtäckt innesluter i förslaget.

Anf. 138 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Det är alldeles riktigt läst, Björn
Ericson. Det är ett av de alternativ som vi vill att man
skall utreda förutsättningarna för. Jag vet inte om
Björn Ericson någonsin har varit på den brittiska
kanalön Jersey. Om inte skulle jag varmt rekommen-
dera ett besök där och det gäller för övrigt hela skat-
teutskottet. Där har man på ett alldeles utmärkt sätt
lyckats hantera de eventuella problem som naturligt-
vis kan uppstå i sammanhanget. Men de problemen är
ju också en del av det som jag vill att man skall utre-
da.
Faktum kvarstår, här finns otroligt stora möjlighe-
ter, en unik chans för Gotland att bli ett län, ett områ-
de som får en god ekonomisk tillväxt, där unga män-
niskor kan få jobb, kan få stanna kvar i stället för att
behöva fly över till fastlandet, som de för närvarande
måste göra.

Anf. 139 BJÖRN ERICSON (s):
Herr talman! Vi socialdemokrater tycker så
mycket om Gotland att vi tycker att Gotland skall
behandlas på samma sätt som övriga landet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 december.)

8 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Skrivelse
1996/97:64 Alternativ till traditionell burhållning av
höns

Utbildningsutskottets betänkanden
1996/97:UbU1 Anslag till utbildning och forskning
1996/97:UbU2 Anslag till studiestöd
1996/97:UbU3 Forskningspolitiken

9 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 6 december

1996/97:158 av Ulf Kero (s) till statsrådet Thomas
Östros
Den röda finska dieseln
1996/97:159 av Lennart Fremling (fp) till inrikesmi-
nistern
Kommunernas parkeringsavgifter
1996/97:160 av Erling Bager (fp) till kulturministern
Göteborgsoperan

den 9 december

1996/97:161 av Berit Oscarsson (s) till socialminis-
tern
Bilstöd till handikappade

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 17 december.

10 § Kammaren åtskildes kl. 15.50.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 §
anf. 31 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 74
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 82 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.