Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1996/97:38

Onsdagen den 4 december

Kl. 9.00 - 17.56

---

19.00 - 23.04

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 28 november.

2 § Sista dag för avlämnande av propositio-
ner

Talmannen föreslog i enlighet med 3 kap. 3 §
riksdagsordningen att propositioner som regeringen
avsåg skulle behandlas vid innevarande riksmöte och
för vilka särskild tidpunkt inte var föreskriven skulle
avlämnas senast den 14 mars.

Kammaren biföll detta förslag.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Motioner
1996/97:U6-U9 till utrikesutskottet

4 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1996/97:SfU5

5 § Beslut rörande utskottsbetänkande som
slutdebatterats den 28 november

JoU5 Hållbar utveckling i landets fjällområden
Mom. 3 (skärpning av terrängkörningslagen m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
Votering:
255 för utskottet
34 för res. 2
11 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 72 m, 1 c, 19 fp, 18 v, 2 mp
För res. 2: 22 c, 1 fp, 11 kd
Avstod: 1 s, 10 mp
Frånvarande: 17 s, 8 m, 4 c, 6 fp, 4 v, 6 mp, 4 kd
Per Lager (mp) anmälde att han avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 6 (målinriktad skotertrafik m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
290 för utskottet
14 för res. 4
1 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 73 m, 23 c, 21 fp, 19 v, 11 kd
För res. 4: 14 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 17 s, 7 m, 4 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 4 kd

Mom. 7 (förbud mot nya skoterleder i regleringsom-
råden)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
291 för utskottet
14 för res. 5
1 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 74 m, 23 c, 20 fp, 19 v, 11 kd
För res. 5: 14 mp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 17 s, 6 m, 4 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 4 kd

Mom. 8 (medverkan på lokal nivå m.m.)
1. utskottet
2. res. 6 (c, m)
Votering:
196 för utskottet
107 för res. 6
3 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 20 fp, 19 v, 14 mp
För res. 6: 73 m, 23 c, 11 kd
Avstod: 1 s, 1 m, 1 fp
Frånvarande: 17 s, 6 m, 4 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 4 kd

Mom. 11 (generell hastighetsbegränsning för ter-
rängskotrar)
1. utskottet
2. res. 8 (m)
3. res. 9 (fp, mp)
4. res. 10 (v)
Förberedande votering 1:
32 för res. 9
19 för res. 10
254 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 9.
Förberedande votering 2:
86 för res. 8
32 för res. 9
187 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 8.
Huvudvotering:
181 för utskottet
88 för res. 8
37 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 23 c, 4 fp, 14 v
För res. 8: 73 m, 4 v, 11 kd
Avstod: 4 s, 1 m, 17 fp, 1 v, 14 mp
Frånvarande: 17 s, 6 m, 4 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 4 kd

Mom. 17 (skatt på drivmedel m.m.)
1. utskottet
2. res. 12 (v, mp)
Votering:
273 för utskottet
32 för res. 12
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 74 m, 23 c, 21 fp, 11 kd
För res. 12: 18 v, 14 mp
Frånvarande: 17 s, 6 m, 4 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kd

Mom. 19 (behörighetskrav för förare av terrängskoter)
1. utskottet
2. res. 13 (m)
Votering:
225 för utskottet
76 för res. 13
4 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 22 c, 20 fp, 19 v, 13 mp, 11 kd
För res. 13: 74 m, 1 fp, 1 mp
Avstod: 4 s
Frånvarande: 17 s, 6 m, 5 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 4 kd
Elisa Abascal Reyes (mp) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 29 (mineralutvinning)
1. utskottet
2. res. 16 (mp)
Votering:
292 för utskottet
14 för res. 16
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 74 m, 23 c, 21 fp, 19 v, 11 kd
För res. 16: 14 mp
Frånvarande: 17 s, 6 m, 4 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 4 kd

Mom. 30 (miljökonsekvensbeskrivningar för tu-
rismprojekt)
1. utskottet
2. res. 17 (fp, mp)
Votering:
271 för utskottet
32 för res. 17
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 73 m, 23 c, 4 fp, 18 v, 11 kd
För res. 17: 17 fp, 1 v, 14 mp
Frånvarande: 19 s, 7 m, 4 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

6 § Tilläggssäkerheter vid handel med finan-
siella instrument och valuta

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1996/97:FiU13
Tilläggssäkerheter vid handel med finansiella instru-
ment och valuta (prop. 1996/97:42)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades efter 13 §.)

7 § Ändringar i lagen om aviseringsregister,
m.m.

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1996/97:SkU2
Ändringar i lagen om aviseringsregister, m.m. (prop.
1995/96:217)

Anf. 1 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Dagens första skattebetänkande
handlar om ändringar i lagen om aviseringsregister.
Den viktiga skillnaden mellan det moderata ställnings-
tagandet och majoritetens är att vi moderater anser att
vissa mottagare av folkbokföringsuppgifter inte auto-
matiskt skall få tillgång till uppgifter avseende samtli-
ga personer i aviseringsregistret, oavsett om de före-
kommer i mottagarens register eller inte.
När det gäller att hantera personuppgifter är det
viktigt att ta varje tillfälle att begränsa åtkomsten av
sådana uppgifter så att dessa inte riskerar att åsidosät-
ta den personliga integriteten. Riksdagen har ett så-
dant tillfälle nu genom att rösta för reservation nr 1,
som jag härmed, fru talman, yrkar bifall till.
Samma grundtanke ligger bakom vårt ställningsta-
gande när det gäller terminalåtkomst för vissa myn-
digheter. Vid den avvägning som alltid måste göras
mellan myndighetsnyttan och den enskildes integritet
är det viktigt att i största möjliga utsträckning låta den
enskildes rätt få företräde. I det fall som avser detta
betänkande har vi därför kommit till en annan slutsats
än utskottsmajoriteten, till förmån för den enskilde.

Anf. 2 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Tillgängligheten för individuella
uppgifter i olika dataregister är en balansgång mellan
å ena sidan olika myndigheters berättigade behov av
åtkomst till dessa uppgifter och å andra sidan den
enskilde individens integritet.
Det förslag till bruttoavisering som nu är aktuellt
anser vi i Centerpartiet vara ett allvarligt avsteg från
den nu gällande ordningen och från en rimlig balans
mellan de intressen som jag inledningsvis berörde.
Bruttoavisering innebär att alla ändringsavisering-
ar överförs till de mottagande myndigheterna, dvs.
även för personer som inte ens förekommer i mottaga-
rens register och som heller inte efterfrågats av den
aktuella myndigheten. Jag ber därför att få instämma i
redan lagt yrkande om bifall till reservation 1, som i
sin tur innebär avslag på propositionen.
Vi vänder oss också mot terminalåtkomst till avi-
seringsregistret på det sätt som regeringen föreslagit.
Vi anser att även detta förslag överskrider gränsen för
rimlig balans mellan myndighets behov av uppgifter
och individens integritet. Jag ber därför, fru talman,
att få yrka bifall till reservation 2.
Sammantaget belyser detta behovet av en ny data-
lag där i ett sammanhang övervägs hur dessa besvär-
liga avvägningar i framtiden skall hanteras.
Jag ber att få yrka bifall till reservation 3.

Anf. 3 MARGITTA EDGREN (fp):
Fru talman! För ett år sedan diskuteras i riksdagen
det centrala lägenhetsregister som nu finns. Regering-
en återkommer nu till riksdagen med ett förslag till
ändring i detta register. Med det har vi fått rätt i våra
tankar om att regeringen saknar en genomtänkt stra-
tegi för hur man vill värna medborgarnas integritet.
Gång på gång återkommer man till riksdagen med
förslag som vi menar inskränker och inkräktar på
integriteten.
För ett år sedan sade jag i talarstolen att inrättan-
det av ett centralt lägenhetsregister strider mot Folk-
partiet liberalernas grundtankar om balans mellan
samhällets legitima behov och den enskildes behov av
integritet. Med det vill jag också ha sagt att vi gene-
rellt inte är motståndare till personbunden information
om den enskilde. Vi anser att ett modernt samhälle
har legitima behov av sådan information. Men dessa
legitima samhällsbehov måste balanseras av en ut-
trycklig och i praktiken visad respekt för den enskilde
medborgarens integritet. Det tidigare förslaget följt av
detta visar inte denna tydliga respekt. Därmed har vi
avvisat förslaget.
Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 1
och 2.
Jag har sympatier för Rolf Kenneryds påpekande
att det faktiskt är bråttom med den nya datalagen.
Men eftersom mina kolleger i skatteutskottet inte har
visat det får jag beteckna detta som en personligt
visad sympati.

Anf. 4 INGIBJÖRG
SIGURDSDÓTTIR (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan och avslag på motionerna.
I propositionen föreslås att s.k. bruttoavisering
skall få tillämpas för vissa myndigheter i stället för
avisering endast av de uppgifter som mottagaren
enligt nu gällande lag och förordning får ha. Detta är
egentligen bara fullföljande av det beslut som vi fat-
tade här i kammaren våren 1995 om inrättandet av
aviseringsregister. Den fråga som i propositionen inte
togs ställning till är hur aviseringen skall ske samt
åtkomsten och eventuella avgifter för utnyttjandet.
Med bruttoavisering menas att de mottagande myn-
digheterna får ändringsaviseringar för samtliga perso-
ner i registret oavsett om dessa finns i mottagares
register eller inte. Nu är inte mottagaren vem som
helst, utan det är förutbestämda myndigheter. Dessa är
Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Lantmä-
teriverket, Vägverket, Svenska kyrkans centralstyrel-
se, Centrala studiestödsnämnden, Totalförsvarets
pliktverk och kronofogdemyndigheterna. Detta förut-
sätter naturligtvis att rutinerna hos de berörda myn-
digheterna är sådana att uppgifter om personer som
inte får finnas i mottagarens register förstörs direkt.
Bruttoavisering tillämpas redan för samtliga verk
utom för Pliktverket. Detta sker via avisering via
riksaviseringsbanden. Den ordningen har gällt i
många år.
Det har inte framkommit att dessa myndigheter på
något sätt skulle ha missbrukat den nuvarande ord-
ningen genom att registrera otillåtna uppgifter. Att det
nuvarande systemet med bruttoavisering från avise-
ringsbanden skulle innebära risker från integritetssyn-
punkt har heller inte framkommit. Men visst kan man
måla en del på väggen om man så vill.
Konstitutionsutskottet har beretts tillfälle att yttra
sig i ärendet. Utskottet har konstaterat att det ur in-
tegritetssynpunkt inte finns några tungt vägande skäl
mot att tillåta bruttoavisering. Datainspektionen, som
är en tungt vägande remissinstans, har inte något att
erinra mot förslaget så som det utformats i propositio-
nen.
Fru talman! I propositionen föreslås att myndighe-
ter skall få ha terminalåtkomst till uppgift om person-
nummer, namn, adress, folkbokföringsfastighet, lä-
genhetsbeteckning, folkbokföringsort och registre-
ringsuppgift. När det gäller terminalåtkomsten för
andra uppgifter delar utskottet regeringens och konsti-
tutionsutskottets uppfattning, att det bör kunna tillå-
tas, naturligtvis under förutsättning att den berörda
myndigheten har ett särskilt behov därav i sin verk-
samhet. Detta behov skall vara föremål för prövning
hos regeringen. Även här delar utskottet regeringens
och konstitutionsutskottets mening, att de berörda
uppgifterna inte är så integritetskänsliga att de inte
kan göras tillgängliga via terminal för berörd använ-
dare.
Det är tråkigt att vi inte kan vara överens om han-
teringen av detta register, speciellt som denna ordning
har fungerat bra under flera år med avisering via avi-
seringsbanden.
Fru talman! Med detta yrkar jag än en gång bifall
till utskottets hemställan och avslag på samtliga mo-
tioner.

Anf. 5 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:
Fru talman! Jag var ganska kortfattad i min inled-
ning, och jag skall vara kortfattad i min fråga: Före-
träder Socialdemokraterna i första hand myndig-
hetsnyttan eller den enskildes rätt att få personuppgif-
ter behandlade med respekt för integritet?

Anf. 6 INGIBJÖRG SIGURDSDÓTTIR (s)
replik:
Fru talman! Jag tycker faktiskt att man inte behö-
ver företräda den ena eller den andra, de kan kombi-
neras.

Anf. 7 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:
Fru talman! Avslutningsvis konstaterar att jag fö-
reträdaren för Socialdemokraterna i utskottet väljer att
helgardera sig här genom att säga både-och. I vissa
fall får man i sådana här sammanhang välja. Vi har i
det här fallet valt respekten för den enskildes integri-
tet.

Anf. 8 INGIBJÖRG SIGURDSDÓTTIR (s)
replik:
Fru talman! Samtidigt kan vi läsa i olika tidningar
hur myndigheter har slarvat på grund av att man inte
haft rätta uppgifter tillgängliga. Då är det Moderater-
na som varit de första att hacka på det.

Anf. 9 MARGITTA EDGREN (fp):
Fru talman! Skillnaden mellan det gamla avise-
ringssystemet och detta är att det nu finns också ett
lägenhetsregister med uppgifter som är sökbara och
som i vissa fall även kan utlämnas. Det är den stora
skillnaden i uppfattningen om vad som är integri-
tetskränkande eller inte. Lägenhetsregistret ger en
möjlighet till en noggrann kartläggning av medbor-
garnas boende utan att medborgarna har tillfrågats om
detta. Det ger också underlag till olika undersökning-
ar och forskning som visserligen kan hänföras till
samhällsplanering i stort men som faktiskt ändå inte
är direkta forskningsuppgifter. I och med att det nu
införts en ny SIS-standard, som gjort en lägenhet
sökbar, har möjligheterna till integritetsintrång har
ökat. När man jämför detta med det gamla aviserings-
bandet är det faktiskt fråga om två helt olika saker.
Datainspektionen var ju emot att man över huvud
taget införde aviseringsregistret och lägenhetsregist-
ret. Att man sedan till nöds har accepterat bruttoavi-
sering med de inskränkningar som har gjorts är en
sak, men för ett år sedan var man emot hela tanken.
Detta är fortfarande ett mycket tungt vägande skäl.
Avslutningsvis är inte den fråga som ställts god-
tagbart besvarad. Vems parti tar socialdemokraterna
när det gäller integritet? Är det den offentliga myn-
dighetens nytta eller den enskilda människans behov
av integritet som har varit avgörande?

Anf. 10 INGIBJÖRG
SIGURDSDÓTTIR (s):
Fru talman! Som jag tidigare sade tycker jag att
detta är väl förenligt. Vi kräver ganska korrekta upp-
gifter när det gäller myndigheter. Därför anser jag inte
att den enskilda människans integritet hotas.
Jag kan inte se något hot mot integriteten i och
med ett lägenhetsregister. Vi är ju registrerade när det
gäller fastigheter och t.o.m. i fråga om bilar. Det kan
inte vara så förskräckligt att man också blir registre-
rad per lägenhet.

Anf. 11 MARGITTA EDGREN (fp):
Fru talman! Känslan av intrång i integriteten är ju
oerhört personlig. Som jag många gånger tidigare har
sagt här i kammaren måste man ta hänsyn till den
mest känslige.
Det interitetskränkande inslaget i lägenhetsregist-
rering är ju att lägenhetens beteckning som skall föras
till adressen blir sökbar, och den anger vem som bor
ihop med vem osv. Det är den delen som är integri-
tetskränkande.

Anf. 12 INGIBJÖRG
SIGURDSDÓTTIR (s):
Fru talman! Jag glömde säga en viktig sak. Mar-
gitta Edgren påstod att Datainspektionen var emot det
här för ett år sedan och att man nu till nöds hade gått
med på det. Det är inte fråga om något "till nöds".
Även Datainspektionen kan ha möjlighet att undersö-
ka frågor närmare och godkänna dem.
I övrigt har jag inget mer att tillägga.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)

8 § Beskattningen av sjömän

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1996/97:SkU3
Beskattningen av sjömän (prop. 1995/96:227)

Anf. 13 JAN-OLOF FRANZÉN (m):
Fru talman! När det gäller proposition nr 227 om
beskattning av sjömän är vi moderater inte emot att
sjömansskattelagen upphävs och att beskattningen av
sjömän som är bosatta i Sverige skall ske enligt reg-
lerna i kommunalskattelagen och i lagen om statlig
inkomstskatt.
Vi delar däremot inte regeringens och utskottets
uppfattning att förslaget ger ett neutralt utfall för
sjömännen och redarna. Även med den nivå för sjöin-
komstavdraget och skattereduktionen som föreslås i
motion Sk1 kommer förslaget att leda till en högre
skattebelastning för sjömännen. Arbetsgivarna kom-
mer också att drabbas av en högre arbetsgivaravgift.
Det är olyckligt att förslaget medför en skattehöj-
ning för branschen. Effekten blir sannolikt kompen-
sationskrav från sjömännen, vilket kan leda till att
konkurrensförmågan försämras och att jobben därmed
är i fara.
Vi moderater kan därför inte acceptera regering-
ens förslag. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett nytt förslag som skapar den neutralitet som vi
eftersträvar.
Jag yrkar därför bifall till reservation nr 1 under
mom. 1 och avslag på förslagen i proposition
1995/96:227. Jag yrkar också avslag på motion Sk1,
yrkande 1 och 2.

Anf. 14 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 3 om en utvärdering av den förändrade
skattemodellen för sjömansskatt. Kristdemokraterna
står naturligtvis också bakom reservation nr 2.
Fru talman! Så är det då dags för sjömännen att
skattemässigt gå i land för att åtnjuta det av regering-
en kallade landskattesystemet, ett system som baseras
på den service som samhället erbjuder oss som varje
dag och natt bor och arbetar i landet.
Det har sedan länge varit en nedsatt skatt för sjö-
män som inte fullt ut kan utnyttja de landbaserade
faciliteterna. Nu skall sjömännen omfattas av samma
skattesystem som vi övriga. Regeringen har sockrat
övergången med ett särskilt sjöinkomstavdrag och en
särskild skattereduktion för att allt skall vara lugnt.
Personligen är jag alldeles övertygad om att regering-
en successivt kommer att reducera dessa avdrag och
därmed också öka skatten för sjömännen.
Jag vill betona för socialdemokraterna och Cen-
tern att det är ett mycket tufft jobb att ligga ute till
sjöss i dagar och veckor för att fiska kolja och räkor
till er lunchmeny. Det är så tufft att det väl motiverar
en klar skattefördel.
En sådan här stor förändring som regeringen före-
slår kan lätt leda till oönskade effekter för vissa grup-
per av sjömännen. Därför begär vi kristdemokrater att
regeringen noggrant följer utvecklingen på området
och vid behov vidtar de åtgärder som är erforderliga.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Anf. 15 SVERRE PALM (s):
Fru talman! I det betänkande som vi nu har att ta
ställning till föreslås att sjömansskattelagen
(1958:295) upphävs och att sjömännen från in-
komståret 1998 inordnas i landskattesystemet.
Den i dag gällande sjömansskatten tillkom genom
beslut i det nordiska samarbetet under slutet av 50-
talet. Våra grannländer Finland, Norge och Danmark
har redan avskaffat sjömansskattesystemet, och där-
med finns det inte skäl att i den nordiska gemenska-
pens intresse behålla sjömansskatten. Även andra skäl
talar för att den nu föreslagna förändringen genom-
förs.
Det råder stor enighet om förslagen i betänkandet.
Endast moderaterna har yrkande om avslag - och
detta trots att vi under utskottsbehandlingen kraftigt
har justerat upp nivåerna för sjöinkomstavdraget och
den särskilda skattereduktionen. Man är således inte
nöjd utan som vanligt vill moderaterna gå ännu längre
när det gäller skattesänkningar. Enligt våra beräk-
ningar är de i betänkandet föreslagna nivåerna väl
avvägda och så utformade att sjöfolket som grupp ej
missgynnas.
Kristdemokraterna har i sin reservation pläderat
för att krigsrisktilläggen ej skall beskattas. I samband
med skattereformen fastslog vi att alla typer av ar-
betsinkomster bör beskattas lika, och det gäller även
olika risktillägg. Att skatt skall i lag bestämmas lägger
också hinder i vägen för en ordning där regeringen
beslutar om skattefrihet i vissa fall.
Folkpartiets farhågor, att det skulle vara omöjligt
för de mindre rederierna att tillämpa ändringarna i
uppbördssystemet, vill jag beteckna som starkt över-
drivna. Redan i dag har man att göra vissa redovis-
ningar och inbetalningar med jämna mellanrum. Även
ny teknik, där man genom användande av telekom-
munikation kan beordra betalningar, borde kunna
användas och därmed underlätta förfarandet med
betalningar i rätt tid.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan i betänkandet och avslag på
reservationerna.

Anf. 16 JAN-OLOF FRANZÉN (m):
Fru talman! Det förhåller sig inte på det sätt som
Sverre Palm framställer det. Vad vi moderater inte
vill vara med om är att höja skatten för sjömännen,
utan vi vill ha en neutral beskattning. Det tycker jag
borde ha framkommit, både i utskottet och här i mitt
anförande.

Anf. 17 SVERRE PALM (s):
Fru talman! Som jag sade i anförandet har vi räk-
nat om sjömansavdraget och den särskilda skattere-
duktionen. Det som vi har kommit fram till ligger så
nära sanningen som man kan komma, nämligen en
neutralitet mellan det gamla och det nya systemet. Vi
har faktiskt också, som kristdemokraterna har tagit
upp, gjort en skrivning om en utvärdering.
Det är klart att det blir skillnader i skatteuttaget
när sjömännen går över till landinkomst. Den som bor
i Täby har en kommunskatt på 26:51 kr, medan den
som bor i Strömstad har en kommunskatt på 34:73 kr.
Uträkningen bygger ju på den genomsnittliga skatten
för att vi skall komma så nära neutralitet som möjligt.

Anf. 18 JAN-OLOF FRANZÉN (m):
Fru talman! Det var intressant att Sverre Palm tog
upp de olika beskattningarna. Det har också Maskin-
befälsförbundet gjort. De har skickat skrivningar både
till mig och, tror jag, till Sverre Palme. Där har man
räknat med 31,65 % som genomsnittlig skatt. Men
likväl, Sverre Palm, innebär detta att dessa sjömän får
en skattehöjning på ca 4 000 kr per år, vilket vi inte
kan acceptera.

Anf. 19 SVERRE PALM (s):
Fru talman! Den siffran känner jag inte igen, i alla
fall inte från den omräkning som skedde i utskottsbe-
handlingen, då vi höjde sjöinkomstavdraget kraftigt.
Men det är skillnad mellan den rättvisa som Jan-Olof
Franzén och Moderaterna kämpar för och den som vi
socialdemokrater står för. Vi tycker att det är rätt och
rättvist att den som har det litet bättre, i det här fallet
den som har högre lön, får vara med och betala litet
mer än den som den lägsta lönen. Detta gäller i alla
sammanhang, inte bara för sjömännen.

Anf. 20 JAN-OLOF FRANZÉN (m):
Fru talman! Sverre Palm har också i tidigare sam-
manhang talat om solidaritet och om att vara solida-
risk. Men jag tycker inte att detta är solidariskt. Sver-
re Palm är med på en rejäl skattehöjning för sjömän-
nen, de vanliga sjömännen som ligger på 14 000-
18 000 kr i månadsinkomst. Detta kan vi moderater
inte acceptera, vilket jag också har sagt tidigare. Säg
som sanningen är, Sverre Palm, att ni inom Socialde-
mokraterna är för att ordentligt höja skatterna!

Anf. 21 SVERRE PALM (s):
Fru talman! Som jag tidigare har sagt har inte vi
kunnat komma fram till de nivåerna när vi har gjort
avstämningen. Vi har verkligen gått igenom detta och
har fått underlag från flera olika kommuner, som vi
har använt när vi har räknat fram den nivå som vi har
kommit fram till.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)

9 § Fortsatt reformering av beskattningen av
utländska kapitalförsäkringar

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1996/97:SkU4
Fortsatt reformering av beskattningen av utländska
kapitalförsäkringar (1995/96:231 och 1996/97:12
delvis)

Anf. 22 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Nu är det dags igen. Riksdagen skall
besluta om ändringar i beskattningen av utländska
kapitalförsäkringar. Senast vi debatterade detta i riks-
dagen var för ganska exakt ett år sedan. Då infördes
förmögenhetsbeskattning av de utländska kapitalför-
säkringarna. Vi kritiserade då liksom tidigare den
särskilda premieskatten och hävdade att den stred mot
EG-rätten. Det ligger nu ett ärende i EG-domstolen,
och utgången av den processen kommer sannolikt att
visa att vi har rätt.
Nu har regeringen sent omsider tagit intryck av
våra argument och föreslår i en proposition att premi-
eskatten skall avvecklas. Bättre sent än aldrig, heter
det. Vi moderater tycker givetvis att det är bra att en
så illa genomtänkt skatt försvinner. Jag hoppas att
Finansdepartementet får tid att inte bara läsa alla våra
förslag på andra skatteområden utan också att ta till
sig argumenten. I så fall, fru talman, kan vi hoppas på
en positiv återställarpolitik i framtiden.
Tyvärr finns det väl inte så stort hopp om ett så-
dant omtänkande hos vare sig regeringen eller riks-
dagsmajoriteten. Även om vi applåderar regeringens
förslag att slopa premieskatten, kan vi inte ställa upp
på konstruktionen med en avkastningsskatt. I rege-
ringen verkar man också vara medveten om att även
denna skatt är diskutabel ur många synvinklar, men
man känner sig pressad att hitta på någonting. Varför
är man pressad? Jo, eftersom de svenska kapitalför-
säkringarna beskattas både avkastningsmässigt och
förmögenhetsmässigt, skulle det naturligtvis vara
omoraliskt om svenska medborgare kunde dra nytta
av rörligheten på kapitalmarknaden och skaffa sig
utländska försäkringar, som är lågt beskattade eller
helt skattebefriade.
Rätt, säger vän av ordning, detta måste stoppas!
Men borde man inte i stället sätta sig ned och fundera
över hur det kommer sig att det oftast är så mycket
förmånligare att spara i pensions- och kapitalförsäk-
ringar utomlands? Varför har vi i Sverige ett så avvi-
kande beskattningssystem när det gäller långsiktigt
sparande? Det är en relevant fråga som jag hittills inte
har fått något svar på. Men svaret kommer kanske i
dag i Björn Ericsons anförande. Vi får se.
Långsiktigt sparande för att skapa en trygg ålder-
dom är förmodligen det i särklass mest nyttiga spa-
randet ur samhällets synvinkel. Jag vet att socialde-
mokrater inte tycker om att medborgarna själva vill
förstärka det alltmer ihåliga offentliga pensionssyste-
met. Det tycks stöta många att en del medborgare
avstår från konsumtion i dag för att få ett bättre skydd
och en bättre standard på gamla dar. Vi moderater
tycker däremot att det är bra. Det skapar självständiga
människor, som inte enbart blir beroende av politikers
beslut.
Det långsiktiga inhemska sparandet stärker landets
samhällsekonomiska balans. Därför var också försäk-
ringssparandet tidigare skattemässigt gynnat, vilket
det som bekant inte längre är. Det var fråga om en
medveten politisk handling.
Svenska pensionssparare har ännu inte glömt den
s.k. engångsskatten på pensionsförsäkringar 1986.
Dagens förslag om en avkastningsskatt kan jämföras
med Berlinmuren. Det är en hårdragning, medger jag.
Men syftet är detsamma: Låt oss bygga upp tillräck-
ligt starka hinder, så att inte det förhatliga utlandet
lockar till sig pengar, som vi vill kunna beskatta i
Sverige.
I vår reservation har vi understrukit att det är fel
att införa en avkastningsskatt. Den rätta vägen är i
stället att harmonisera de svenska kapital- och förmö-
genhetsskatterna med omvärldens. Därigenom blir det
en verklig konkurrens mellan olika länders försäk-
ringsbolag, som i sin tur resulterar i bättre villkor för
de svenska medborgarna. Dessutom skulle det innebä-
ra att de svenska försäkringsbolagen skulle få en stör-
re hemmamarknad och därmed kunna bli ännu mer
framgångsrika i sin export av försäkringstjänster.
Det är mycket litet uppmärksammat att den svens-
ka exporten av tjänster växer, och att några av de
största försäkringsbolagen är framgångsrika både i
Europa och i andra delar av världen. Men en bra,
konkurrensintensiv hemmamarknad är mycket viktig
om man uthålligt skall vara framgångsrik på export-
marknaden. Jämför med två framgångsrika tjänstefö-
retag: IKEA och Hennes & Mauritz! Båda utveckla-
des först hemmavid men har nu vuxit ut mycket kraf-
tigt utomlands. Samma regler gäller för Skandia,
Trygg-Hansa, Wasa, Folksam och de andra försäk-
ringsbolagen. Nu tvingas de konkurrera med utländ-
ska bolag som har gynnsammare hemmaförhållanden
och som därmed alltså har en kraftig fördel.
Avkastningsskatten kan till en del kännas som ett
hinder, men det är inget oöverstigligt hinder. Det
finns många länder att placera sitt sparande i utan att
svenska skattemyndigheter har en chans att följa det
och få upplysningar. Det kommer i sin tur att innebära
två saker. För det första kommer det att innebära att
de som har råd att anlita internationella skatteexperter
kan få mycket lägre skatteavbränningar än andra
medborgare. För det andra kommer det att innebära
att det blir ännu mer frestande för många småsparare
att lyssna till de förföriska locktonerna från mer eller
mindre seriösa brevlådeföretag. Risken att bli grund-
lurad är stor.
Det borde därför vara ett allmänintresse att se till
att det svenska utbudet är så bra att småspararna inte
lockas att nappa på de fantastiska erbjudandena. Det
kan riksdagen lätt åstadkomma genom att sänka av-
kastningsskatten på svenska kapitalförsäkringar till
10 % och slopa förmögenhetsskatten.
Det är genom att vi närmar oss omgivningens
skattenivåer som vi kan behålla skatteunderlaget i
Sverige. När det gäller försäkringssparandet måste vi
tänka på precis samma sätt som vi gjorde när vi
sänkte skatten på öl häromveckan. Det är viktigt att
inte urholka skatteunderlaget helt.
Fru talman! Vi har i vår motion med glädje accep-
terat att premieskatterna avskaffas. Men vi har motsatt
oss att en ny avkastningsskatt införs, och vi yrkar
dessutom avslag i fråga om det sätt på vilket denna
skatt skall beräknas. Dessutom vill vi att riksdagen
meddelar regeringen att den tycker att förmögenhets-
skatten skall avskaffas, och att målet bör vara att
uppnå konkurrensneutralitet mellan svenska och ut-
ländska försäkringsbolag. Jag yrkar således bifall till
vår reservation.

Anf. 23 BJÖRN ERICSON (s):
Fru talman! I det här betänkandet, SkU4, föreslås
bl.a. att den särskilda premieskatten på utländska
personförsäkringar slopas och att försäkringarna i
stället avkastningsbeskattas på motsvarande sätt som
svenska kapitalförsäkringar - dock med den skillna-
den att skattskyldigheten för utländska kapitalförsäk-
ringar ligger hos försäkringstagaren och inte hos för-
säkringsgivaren såsom gäller för inhemska kapitalför-
säkringar. Till betänkandet är, som vi har hört, fogat
en reservation från Moderaterna. I denna påpekar man
bl.a. behovet av långsiktiga och stabila spelregler
samtidigt som man uttrycker uppskattning över att
regeringen nu kommer med ett förslag om att upphöra
med premieskatten. Vidare hävdas i reservationen att
kokurrensneutraliteten riskerar att äventyras.
Fru talman! Syftet med förslaget, och jag vill gär-
na understryka det, är att uppnå en likvärdig beskatt-
ning mellan försäkringssparande och annat hushålls-
sparande och mellan försäkringssparande i inhemska
och utländska institut. Övergången från premieskatt
till avkastningsskatt även för utländska kapitalförsäk-
ringar har utarbetats för att beskattningen skall bli så
likformig som möjligt samtidigt som en robust och
administrativt hanterbar ordning eftersträvas.
Jag vill också påpeka att målsättningen har varit
att hitta regler som inte leder till en faktisk internatio-
nell dubbelbeskattning av sparandet. Utskottsmajori-
teten vill därför understryka att det, inte minst på
försäkringsområdet, i hög grad är angeläget med
enhetliga, likformiga och stabila regler som också
stämmer med EG-rättens likabehandlingsregler. I
utskottet finns också en bred enighet om att de utländ-
ska försäkringarna bör inlemmas i den avkastnings-
skatt som gäller för inhemska försäkringar - under
förutsättning att det kan ske på godtagbart sätt med en
årlig skattskyldighet för innehavarna av dessa försäk-
ringar. Utskottet menar att regeringens förslag tillgo-
doser de här angivna kraven.
Fru talman! Beträffande de schabloner som förelås
för inkomstberäkning, konstaterar utskottet att den
schablon som gäller avkastningsskatten i fråga om
detta kapital redan är knuten till den svenska statslå-
neräntan. Det är därför utskottsmajoriteten inte kan
finna några som helst skäl att nu ompröva den gällan-
de ordningen.
Till slut, fru talman, vill jag bara yrka bifall till
hemställan i betänkandet SkU4 och avslag på reser-
vationen.

Anf. 24 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Jag skulle vilja fråga Björn Ericson
med anledning av hans anförande om han är medveten
om att det i praktiken är omöjligt för skattemyndighe-
terna att kunna kontrollera den här skatten. Det är
känt, och det har presenterats i skatteutskottet, att det
finns ett antal stora utländska försäkringsbolag som
har sagt att de inte kommer lämna uppgifter till
svenska myndigheter om svenska medborgares inne-
hav av försäkringar. Dessutom strider det i en del
länder mot nationell lagstiftning att lämna ut sådan
uppgifter. Det här gäller naturligtvis både förmögen-
hetsskatten och avkastningsskatten.
Det leder i sin tur till det jag tog upp i mitt anfö-
rande, alltså att man får en konstig marknad med
halvskumma företag eller kvalificerade skatteexperter
som hjälper dem som har råd. Tycker Björn Ericson
att det är en önskvärd utveckling?
Jag vill också fråga Björn Ericson vad han tycker
om min och Moderaternas argumentering om att vi
skall försöka åstadkomma likartade villkor för de
svenska försäkringsbolagen så att de kan hävda sig i
konkurrensen med de internationella företagen.
Slutligen skulle jag, i den här första delen av re-
plikskiftet, vilja veta om Björn Ericson kan svara mig
på frågan hur mycket den här nya skatten skulle inne-
bära för statens finanser.

Anf. 25 BJÖRN ERICSON (s):
Fru talman! Beträffande Carl Erik Hedlunds första
fråga vill jag säga att det just är på grund av de svå-
righeter som finns som den här schablonreglen införs.
Det är den regel som är accepterad och som redan
gäller för inhemska försäkringar med statslåneräntan
som utgångspunkt.
De flesta av länderna i Europa beskattar, som Carl
Erik Hedlund mycket riktigt säger, inte liv- och pen-
sionsförsäkringskapital hos livbolag i den mån kapita-
let är reserverat för försäkringstagarna. Det gäller
också generellt för långsiktigt inhemskt pensionsspa-
rande. Men i övrigt har några länder utformat försäk-
ringssparandet med samma utgångspunkter som vi i
Sverige, dvs. att livförsäkring som inte är en ren risk-
produkt är en form av sparande med ett indirekt ägan-
de av placeringskapitalet.
De här principerna har fått genomslag i Storbri-
tannien, i Irland, i Danmark, i Belgien, i Frankrike
och i viss utsträckning också i Tyskland. Det är alltså
inte så stora olikheter mellan det system som nu före-
slås och det som redan gäller på andra håll ute i Euro-
pa.

Anf. 26 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Tack för det svaret. En förutsättning
för att en sådan här schablonregel skall kunna tilläm-
pas och ge något resultat är dock att svenska skatte-
myndigheter är medvetna om att den svenska med-
borgaren har en internationell kapitalförsäkring. Om
personen i fråga väljer att inte uppge det och det i
praktiken är omöjligt att ta del av något försäkrings-
register e.d., skapar vi en möjlighet för vissa medbor-
gare - som i och för sig kan tyckas ha en tvivelaktig
moral - att inte bli beskattade. Jag tycker att det ur
allmänintressets synvinkel är fel.
Jag fick inte något svar på min fråga om hemma-
marknaden, dvs. om svenska försäkringsbolag skulle
kunna beredas samma möjligheter att konkurrera som
utländska bolag med gynnsammare bestämmelser i
sina respektive länder. Jag fick heller inget svar på
hur mycket det här betyder för statskassan.
Vi fick här en uppräkning av andra länder - Dan-
mark, Irland och några andra - med bestämmelser
som är likartade som våra. Jag skulle kunna göra en
lika lång uppräkning av länder som har bättre be-
stämmelser än vi. Man frågar sig: Varför skall vi följa
bara de dåliga exemplen? Varför kan vi inte någon
gång tänka litet fritt och öppet och konstatera att det
här är en skatt som inte kommer att ge det resultat
som man kan kalkylera med? Kryphålen är alldeles
för stora, vilket gör att det helt enkelt blir fel. Jag
skulle gärna vilja få besked från Björn Ericson om hur
ni har tänkt er att täppa till dem.

Anf. 27 BJÖRN ERICSON (s):
Fru talman! Jag konstaterar bara att de schabloner
som föreslås för inkomstberäkningen överensstämmer
så långt som möjligt med vad som redan gäller. Det
framhöll jag redan i min första replik. Även om man
är klart medveten om att det finns svårigheter, är detta
ett system som är ganska accepterat och även tilläm-
pat på andra håll i Europa.
I övrigt vill jag beträffande konkurrensneutralite-
ten bara säga att det för närvarande pågår ett arbete
inom EU-parlamentet för att få en bredare lösning på
det problem som Carl Erik Hedlund påvisar.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §)

10 § Skattefrihet för internationella organisa-
tioner, diplomater m.fl. - mervärdesskatt och
punktskatter

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1996/97:SkU5
Skattefrihet för internationella organisationer, diplo-
manter m.fl. - mervärdesskatt och punktskatter
(prop. 1995/96:232 delvis)

Anf. 28 JAN-OLOF FRANZÉN (m):
Fru talman! Med anledning av propositionen
1995/96:232 Skattefrihet för internationella organisa-
tioner, diplomater m.f. - mervärdesskatt och punkt-
skatter vill jag yrka bifall till reservation nr 1 under
mom. 2.
Som anförts i en motion av Birger Hagård är
Taiwan en av våra viktigaste handelspartner. Även på
områden som t.ex. kultur, utbildning och forskning
sker ett livligt utbyte mellan Taiwan och Sverige. Ett
stort utbyte av industri- och handelsdelegationer äger
rum liksom besök på regerings-, riksdags- och myn-
dighetsnivå.
Även om formella diplomatiska relationer inte
finns mellan Taiwan och Sverige, har vi högt utveck-
lade permanenta kontakter mellan våra länder. Det
svenska exportrådets kontor i Taipei har en status på
hög nivå, med en skattefrihet och en viseringsrätt som
är likvärdig med diplomatiska representationers. Mot-
svarande uppgifter fullgörs i Sverige av Taiwans
representationskontor i Stockholm, som i realiteten
fungerar som vilken annan utländsk ambassad som
helst.
Vi instämmer därför i motionärernas uppfattning
att man med tanke på de omfattande förbindelserna
mellan Sverige och Taiwan, som en gest av goodwill,
bör ge Taiwans kontor i Stockholm en skattemässig
likabehandling med den som kommer Sveriges ex-
portkontor i Taipei till del, på samma sätt som sker
för Taipeis kontor i Tyskland, Frankrike och Österri-
ke. Det finns inga formella eller praktiska skäl mot
förslaget.
Ett smidigt sätt att åstadkomma en likabehandling
för Taiwans representationskontor i Stockholm synes
vara att riksdagen beslutar att kontoret i fråga vad
avser mervärdesskatt och punktskatter jämställs med
utländsk beskickning. Regeringen bör skyndsamt
vidta de åtgärder som behövs för att denna fråga skall
lösas på ett lämpligt och bra sätt.

Anf. 29 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Jag står bakom den här reservationen.
Genom något missförstånd har tyvärr mitt namn fallit
bort från den. Vi anser från Folkpartiets sida att
Taiwans representationskontor skall befrias från mer-
värdesskatt och punktskatter på samma sätt som ut-
ländska beskickningar. Grundargumentet för det är
givetvis att Taiwan i allt utom namnet är en själv-
ständig stat och att dess handelsrepresentation i Sve-
rige fyller alla en ambassads funktioner. Dessutom är
Taiwan i kraft av sin ekonomiska betydelse och sin
roll som demokratiskt föregångsland i Östasien ett
land som Sverige har allt intresse av att ha utvecklade
förbindelser med.
Precis som det står i reservationen har vi på
många områden - kultur, utbildning och forskning -
ett livligt utbyte mellan Sverige och Taiwan. Vi har
även ett utbyte mellan industri- och handelsdelegatio-
ner samt besök på regerings-, riksdags- och myndig-
hetsnivå.
Ett ställningstagande i frågan hur representationen
behandlas skattemässigt innebär inte att vi anser att
Taiwan nu bör erkännas som en separat stat. Däremot
bör Taiwans kontor i Stockholm ges en skattemässig
likabehandling med den som kommer vårt exportkon-
tor i Taipei till del.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Anf. 30 KARL HAGSTRÖM (s):
Fru talman! I det här betänkandet behandlar vi,
som sagt, skattefrihet för internationella organisatio-
ner, diplomater m.fl. - mervärdesskatt och punktskat-
ter. Det handlar om ändringar av teknisk karaktär.
Utskottet har ingenting att erinra. Jag yrkar bifall till
utskottets hemställan och avslag på reservationen.
I propositionen föreslås vissa förändringar så vitt
gäller skattefrihet som åtnjuts av internationella or-
ganisationer, utländska beskickningar och diplomater
m.fl. Den grundläggande principen om att skattefrihet
skall tillgodoses genom en rätt till återbetalning av
skatt behålls i huvudsak oförändrad.
När det gäller de aktuella subjektens förvärv av
personbilar föreslås emellertid såvitt avser mervärdes-
skatt att skattefrihet skall utformas som ett undantag
från skatteplikten. Härigenom kommer den som har
rätt att förvärva en personbil inte att behöva betala
någon mervärdesskatt vid förvärvet. Samtidigt före-
slås att möjligheten att förvärva personbilar skattefritt
via frizon eller frilager skall tas bort.
Möjligheten för svenska företag att tillhandahålla
tjänster skattefritt till organisationer i andra EG-
länder föreslås utvidgad till att omfatta internationella
organisationer i allmänhet.
Slutligen föreslås i propositionen att den som hyr
ut lokaler till en utländsk beskickning, ett karriärkon-
sulat eller en internationell organisation skall ha möj-
lighet att vara frivilligt skattskyldig för uthyrning.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
1997. Bestämmelserna om rätten för svenska företag
att skattefritt tillhandahålla tjänster åt EG-organ och
internationella organisationer med säte i annat EG-
land bör dock tillämpas redan för tid från och med
den 1 januari 1996.
Lagförslaget rörande mervärdesskattelagen omfat-
tar bl.a. 3 kap. 3 § i lagen. Propositionen kommer att
behandlas senare i samband med proposition nr 10.
Fru talman! I reservationen från Moderaterna, vil-
ken sedermera också stöds av Folkpartiet, framhålles
att det sker ett livligt utbyte mellan Taiwan och Sveri-
ge på många områden. Man vill därför att Taiwans
kontor i Stockholm skall få en skattemässig favör,
som en erkänt självständig stat.
Fru talman! Liksom omvärlden i övrigt följer
Sverige en ett-Kina-politik som innebär att vi inte
erkänner Taiwan som en självständig stat. Därför kan
vi inte heller ha mellanstatliga förbindelser med
Taiwan. Det hindrar emellertid inte att utbytet med
Taiwan på många områden är omfattande. Dessa
kontakter är av icke officiell karaktär, men icke desto
mindre av stor betydelse. I dagens situation utgör det
det bästa stöd vi kan ge för en fortsatt positiv politisk
och ekonomisk utveckling i Taiwan.
När det gäller Taiwan håller alla medlemsländer i
EU fast vid den s.k. ett-Kina-politiken som innebär att
Taiwan inte betraktas som självständig stat och inte
behandlas som en sådan. Sverige håller hårt på Wien-
konventionen enligt vilken man heller inte skall ge
dessa typer av skattelättnader.

Anf. 31 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd):
Fru talman! Det här betänkandet handlar om frihet
från mervärdesskatt och punktskatt för diplomater och
beskickningar m.fl. Men det har också med anledning
av den här proposition väckts en motion som handlar
om vilken status som Taiwans representationskontor i
Stockholm skall åtnjuta.
Jag menar att en rimlig utgångspunkt för detta
ställningstagande är att man bör behandla Taiwan på
samma sätt som Taiwan behandlar Sverige. Exportrå-
det har ett kontor i Taipei som har hög status med
bl.a. skattefrihet. På samma sätt fungerar Taiwans
kontor här i Stockholm i realiteten som en ambassad.
Sverige har som bekant en politik som bara erkän-
ner ett Kina, dvs. Fastlands-Kina. Men det finns fak-
tiskt två Kina. Jag kan inte se något hinder för att
Sverige i skattehänseende likställer Taiwan med andra
länder som vi har kontakter med, även om regeringen
inte vill erkänna Taiwan. Det handlar inte om att ha
mellanstatliga förbindelser för att man ger en skatte-
mässig likabehandling. Taiwan är ju en av våra allra
viktigaste handelspartner. Flera länder i Europa ger,
trots att de har en ett-Kina-politik, Taiwan en skatte-
mässig likabehandling. Det gäller t.ex. Tyskland,
Frankrike och Österrike.
Jag tycker att det är oerhört värdefullt för oss här i
Sverige att stödja den demokratiska utvecklingen i
Taiwan. Taiwan är faktiskt en demokrati, den första
kinesstyrda demokratin som finns. De har ett demo-
kratiskt valt parlament och en demokratiskt vald pre-
sident. Jag tycker att vi bör stödja Taiwan på alla sätt.
Inte minst bör vi hjälpa dem att finnas med i olika
internationella organ och att också komma med i FN.
Därför bör faktiskt regeringen få i uppdrag att
vidta de åtgärder som behövs för att ge Taiwans kon-
tor här i Sverige en skattemässig likabehandling.
Kristdemokraterna kommer trots vad som står i be-
tänkandet att rösta bifall till reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §)

11 § Mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings-
och idrottsområdet

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1996/97:SkU6
Mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings- och idrott-
sområdet prop. 1996/96:10 och 1995/96:232
delvis)

Anf. 32 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Fru talman! Regeringens förslag att införa moms
på utbildningstjänster har med all rätt väckt en massiv
kritik från drabbade elever och ett stort antal privata
utbildningsanordnare. Man kan med fog fråga sig hur
ett regeringsförslag kan hamna så snett.
Är svaret det gamla vanliga? Regeringen vill infö-
ra moms på den privata utbildningen för att få in
högre skatter för att täcka budgetförsvagningen när
det gäller regeringens momsförslag inom kultur- och
idrottsområdet.
Är det inte fantastiskt att samma regering som ta-
lar vitt och brett om betydelsen av ökad utbildning för
att kunna bemästra arbetslösheten lägger nya skatte-
bördor på enskilda människor som vill skaffa sig ökad
kompetens genom utbildning. Var finns logiken i det
här förslaget?
För att nå sitt syfte med en ökad skattebelastning
uttalar regeringen på sitt försåtliga sätt att enligt fast
praxis i EG-domstolen gäller att de i direktivet angiv-
na undantagen från den generella skatteplikten skall
tolkas snävt. Då regeringen inte visar något exempel
på vad en s.k. fast praxis kan betyda är det ett an-
märkningsvärt uttalande från regeringens sida. Det
strider enligt min mening mot den självklara principen
att det är svenska folket som själva genom sitt parla-
ment skall avgöra beskattningens utformning. Rege-
ringen döljer sig bakom EG-rätten för att lindra kriti-
ken mot den medvetna skattehöjningen på den privata
utbildningen.
Den röd-gröna majoriteten har i utskottet fått böja
sig för den viktiga principen att nationen Sverige
bestämmer mervärdesbeskattningens utformning inom
de vida ramar som direktiven i de flesta fall ger möj-
lighet till. Det betyder att EG-domstolen i förekom-
mande fall i efterhand får pröva om våra bestämmel-
ser är förenliga med EG-rätten.
Regeringen har klart visat att man inte har haft
ambitionen att utnyttja alla de möjligheter som EG-
rätten ger. Man har återigen styrts av att få in mera
skattemedel till staten. Det går nämligen inte att tolka
regeringens ställningstagande på annat sätt. Jag kom-
mer att delge kammaren några citat från propositionen
som i vart fall ger en klar bild av att regeringen inte
har någon ambition att undvika en ökad skattebelast-
ning för enskilda personer som vill förkovra sig hos
en privat utbildningsanordnare. Det första citatet
lyder:
"Utredningen föreslog att yrkesutbildning inklusi-
ve omskolning skulle undantas från skatteplikt, obe-
roende av vem som tillhandahöll den. Flera remissin-
stanser har dock kritiserat förslaget i denna del och
anfört att kommersiella utbildare bör vara skattskyldi-
ga till mervärdesskatt i större utsträckning. Bl.a. har
Näringslivets Skattedelegation uttalat att det är
olämpligt att skapa skattefria områden inom en i öv-
rigt skattepliktig sektor. Regeringen har förståelse för
remissinstansernas synpunkter. Det är sålunda inte
lämpligt att utvidga det begränsade undantag från
skatteplikt som direktivet medger till att även avse
kommersiella utbildares tillhandahållande av yrkes-
utbildning generellt. Förutom att man enligt regering-
ens mening då knappast skulle följa direktivets bety-
delse, finns det starka skäl som talar för beskattning.
Flertalet kommersiella företag blir skattskyldiga för
all verksamhet. Detta skapar en enklare hantering för
dem och ger dem möjlighet att göra avdrag för ingå-
ende mervärdesskatt. Vidare kan gränsdragnings-
problem mellan skattefri yrkesutbildning och skatte-
pliktig utbildning för personliga ändamål undvikas.
Regeringen föreslår därför att yrkesutbildning och
omskolning som inte sker inom ramen för ordinarie
skolutbildningen eller berättigar eleven till studiestöd,
i fortsättningen skall vara skattepliktig. Eftersom
sådan utbildning i huvudsak tillhandahålls skattskyl-
diga med avdragsrätt för ingående skatt, torde det
också vanligen ligga i utbildningsköparens intresse att
en skattebeläggning sker."
Sedan har jag ett litet citat till som lyder så här:
"Genom regeringens förslag kommer kommersiella
trafikskolor att bli skattskyldiga generellt för kör-
kortsutbildning, varför de befarade gränsdragnings-
problemen undviks."
Det är lätt att konstatera att regeringen, visserligen
i gott sällskap med Näringslivets Skattedelegation,
inte hade en aning om effekterna av en generell skat-
tebeläggning av yrkes- och vidareutbildningen. Jag
kan också med fog påstå att det socialistiska motstån-
det mot bl.a. privata alternativ inom utbildningsområ-
det helt klart lagts i den vågskål som talar för att infö-
ra skatt på vissa utbildningar. Det tyder också själva
ordvalet på. Man benämner dessa engagerade utbild-
ningsanordnare som kommersiella företag. Smaka på
de orden! Kommersiella företag. Vad förmedlar dessa
ord. Inte ett uns av det engagemang och intresse som
präglar lärare och ledning hos dessa utbildningsan-
ordnare för att ge kunskapstörstande elever ökad
kompetens.
Jag kan också konstatera att det saknas en politisk
viljeinriktning att med utgångspunkt från de svenska
förhållandena anpassa vår momslagstiftning inom
utbildningsområdet på ett sådant sätt att skatteuttaget
inte ökar för den enskilde individen.
När jag sedan tar del av följande text i betänkan-
det som den röd-gröna majoriteten står bakom, kon-
staterar jag att det uppenbarligen är ett ökat skatteut-
tag som varit ledstjärnan: "När det gäller bilskolor
delar utskottet regeringens bedömning att EU-rätten
inte ger någon grund för att införa ett särskilt undan-
tag. Att undanta denna sektor från beskattning skulle
dessutom rubba de ekonomiska förutsättningarna för
de övriga åtgärder som föreslås i propositionen."
Där har ni svaret. Det märks tydligt vad ambitio-
nen har varit.
Regeringens ställningstagande innebär att Sverige
inte utnyttjat direktivens möjlighet till ett betydligt
bredare undantag från skatteplikt inom utbildnings-
området. Man har i stället breddat skattebasen i jäm-
förelse med exempelvis den belgiska rätten.
Det är minst sagt förvånande att regeringen har
gått emot utredningens förslag när det gäller yrkes-
utbildning och omskolning. Märk väl att man har gått
emot utredningens förslag i det här fallet. Enligt gäl-
lande EG-direktiv kan både yrkesutbildning och
fortbildning hänföras till det skattefria området. Enligt
den belgiska rätten, som torde vara konform med EG-
rätten, är utbildningsanordnare som bedriver skol- och
universitetsutbildning samt yrkesutbildning och om-
skolning befriade från mervärdesskatt om de godkänts
eller erkänts av myndighet.
När det gäller direktivet som innefattar undervis-
ning som ges av privat av lärare och omfattar skolun-
dervisning och universitetsutbildning har regeringen
också begränsat tillämpningsområdet genom att bara
hänföra detsamma till en form av underentrepre-
nörsverksamhet, dvs. man skall ha en direkt koppling
till grundskolan, gymnasieskolan eller högskolan. Då
begränsar man tillämpningsområdet och den möjlig-
het som finns i EG-direktiven.
Jag skall ge ett litet exempel på skillnaden. Om
någon vill fortbilda sig hos en privat musiklärare i
vårt land efter den 1 januari 1997 kommer man att få
betala moms medan motsvarande fortbildning i Belgi-
en är momsbefriad. De har utnyttjat de möjligheter
som EG-rätten ger. Varför vill Ulla Rudin och Rolf
Kenneryd införa dessa begränsningar när det gäller
enskild privat lärarverksamhet och i övrigt enligt det
förslag som ligger? Varför vill ni begränsa möjlighe-
terna till att ha en skattefri utbildning? Varför vill ni
inte åstadkomma en momslagstiftning som är bra för
landet, för eleverna, för dem som vill öka sin kompe-
tens och för de privata utbildningsanordnarna? Var-
för?
Regeringen har också tydligen, utan någon som
helst reflexion och utan något stöd från EG-rätten,
köpt utredningens förslag att man av någon anledning
skall skilja på utbildning i egentlig mening och ut-
bildning för sådana personliga ändamål som avser att
bereda deltagarna t.ex. nöje och rekreation. Som
exempel på sådana i dag skattefria kurser kan enligt
utredningen nämnas utbildning vid rid-, skid-, tennis-
och trafikskolor och vidare kurser i ämnen som språk,
ADB, matlagning, musik och vävning. Detta är alltså
enligt utredningens mening utbildning som avser
personliga ändamål.
För det första är väl all utbildning att hänföra till
personliga ändamål. Om jag får uttrycka mig litet
vanvördigt är utredningens ställningstagande om vad
som menas med utbildning för personliga ändamål
rena nyset.
För det andra kan jag inte förstå att körskoleut-
bildning kan anses bereda deltagarna nöje och re-
kreation och att denna grund skulle utgöra skäl för att
införa mervärdesskatt. Det är minst sagt förvånande,
särskilt i ljuset av att denna utbildning finns på gym-
nasienivå.
För det tredje kan jag inte förstå att det kan vara
av allmänt intresse att begränsa möjligheten för män-
niskor att förbättra sina yrkeskunskaper genom ökad
skattebelastning vad avser fortbildning och omskol-
ning.
Jag vill därför ställa ytterligare några frågor till
Ulla Rudin och Rolf Kenneryd. Har ni bara varit ute
efter att bredda skattebasen inom utbildningsområdet?
Varför har ni inte haft ambitionen att inom de vida
ramar som EG-rätten tillåter bibehålla skattefriheten
för utbildning? Vad innebär utbildning för personliga
ändamål enligt socialdemokratiskt språkbruk, Ulla
Rudin? Är inte all utbildning till för personliga ända-
mål? Skall man göra skillnad på detta i lagstiftningen
utan att ha någon grund för detta i EG-rätten? Kan ni
med utgångspunkt från gällande direktiv visa varför
körskoleutbildning i privata bilskolor skall momsbe-
läggas? Kan ni ta fram något exempel från direktiven
som talar om detta?
Den massiva kritiken från elever och privata ut-
bildningsanordnare har ändå fått Socialdemokraterna
att föreslå vissa förändringar i regeringens förslag,
bl.a. att fler skolor än för närvarande skall få komma
in under statlig tillsyn. Men det allvarliga är att dessa
idéer inte följs upp genom att regeringens lagförslag
ändras. Det hjälper inte att regeringen ändrar sin
praxis och intar en mer generös tillämpning av gäl-
lande bestämmelser för vilka skolor som kan få statlig
tillsyn. Det är oundvikligen på det viset att grunden
för skattefriheten, som bestäms av skattemyndigheten,
är att det skall vara frågan om grundskole-, gymnasie-
skole- eller högskoleutbildning. Det är själva grunden
för lagstiftningen.
Yrkesutbildning, omskolning och fortbildning
skall bli skattepliktig från den 1 januari 1997. Det
ändrar ni inte på. Det ligger fast. Tillhandahåller
samtliga de som har uppvaktat oss på det här området
utbildningar som kan inrymmas inom grundskola,
högskola eller gymnasium? Jag tror faktiskt inte det.
Jag frågar mig: Vad händer med naprapatutbild-
ningen? Är den skattefri eller inte? Vad händer med
utbildningen på Poppius? Är den skattefri eller inte?
Vad händer med utbildningen på RMI-Berghs? Är
den skattefri eller inte? Jag kräver ett entydigt och
klart svar på dessa frågor. Det tror jag också att de
som sitter utanför den här kammaren kräver.
Förlåt mig, fru talman, men jag kommer att över-
skrida min taletid i denna viktiga fråga. Jag tycker att
jag har rätt till det, med tanke på att vi har varit snab-
ba tidigare.
I samband med justeringssammanträdet i utskottet
tog jag upp frågan om naprapatutbildningen. Majori-
teten ville inte göra någon ändring eller förtydligande
i texten trots att detta handlar om en legitimerad yr-
kesgrupp. Vilken status har naprapatutbildningen? Är
den en högskoleutbildning eller en gymnasieutbild-
ning? Vad är svaret? Lämna det här i kammaren! Kan
företrädarna för majoriteten garantera att det är fråga
om en högskoleutbildning?
En dålig proposition blir inte bättre av att det
skrivs några vackra fraser i ett betänkande så länge
den grundläggande frågan inte löses, dvs. att yrkes-
utbildning, omskolning och fortbildning kan undantas
från mervärdesskatt. Jag kan därför inte förstå ut-
skottsmajoriteten som inte ville vara med om att
snabbutreda frågan om tillsyn först, innan beslut om
moms på utbildning blev föremål för prövning i denna
kammare. Det underlag som i dag skall ligga till
grund för beslutet är inte tillräckligt. Det är dåligt. Det
ger varken beslutsfattare eller de människor som
drabbas av beslutet besked om vilka kriterier som
gäller.
Tänk om! Återförvisa detta ärende till regeringen
för ny behandling. Avvakta en snabbutredning med
parlamentarisk representation och möjlighet att i
enlighet med den belgiska rätten införa ett begrepp
om godkänd eller erkänd utbildningsanordnare. Efter
en sådan utredning skulle det kunna ges klara besked
från riksdagen till de människor som lagstiftningen är
till för, och som är beroende av den.
Jag fick i dag på morgonen ett fax från en skatte-
myndighet i landet som förmedlade några frågeställ-
ningar med anledning av propositionen och av betän-
kandet som nu behandlas. Innehavarna av ett dansin-
stitut hade ringt skattemyndigheten i går. Deras verk-
samhet består av buggkurser, barnbalett, danslekis
och discodans. Företaget riskerar nu att få lägga ned
sin verksamhet av följande konkurrenssnedvridande
skäl:
Studiefrämjandet har buggkurser på sitt program,
som hänförs till skattefri folkbildningsverksamhet.
Den kommunala kulturskolan, som förutom konst-
närlig dans har buggkurser på programmet, är moms-
befriad.
Varför vill majoriteten döda bra fungerande verk-
samheter?
Regeringen, liksom den röd-gröna majoriteten i
såväl kultur- som skatteutskottet saknar också förstå-
else för den kulturgärning som våra djurparker bidrar
med. För oss moderater är det däremot helt naturligt
att den reducerade mervärdesskattesatsen om 6 %
även bör omfatta djurparker. Sett ur ett internationellt
perspektiv är det synnerligen olyckligt att Sverige på
detta sätt förstärker sin policy som högskatteland,
vilket i sin tur leder till en svagare utveckling av tu-
rismen i vårt land.
Jag har koncentrerat mitt inlägg på den mest all-
varliga frågan i betänkandet, nämligen momsbeläg-
gandet av privata utbildningar. Det moderata ställ-
ningstagandet i övriga frågor som behandlas i betän-
kandet, utöver utbildning och djurparker, framgår av
de reservationer som fogats till betänkandet. De gäller
också viktiga frågor, men för att vinna tid avstår jag i
detta läge från att avge några ytterligare kommentarer
till Moderaternas ställningstaganden.
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till re-
servationerna 2 och 3.

Anf. 33 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! I detta betänkande föreslås, som Karl-
Gösta Svenson tidigare sagt, ändringar i den svenska
mervärdesskattelagstiftningen på kultur-, utbild-
nings- och idrottsområdet. Detta är avsett att vara en
anpassning till EG:s mervärdesskatteregler. Jag vill
liksom Karl-Gösta Svenson hävda att regeringens
förslag på detta område är osedvanligt illa genom-
tänkt.
Regeringen föreslår att den uppdragsutbildning,
utbildning för personliga ändamål, yrkesutbildning
och omskolning som inte sker inom grundskole-,
gymnasieskole- och högskoleutbildning eller berätti-
gar eleven till studiestöd skall bli skattepliktig från
den 1 januari 1997.
När privata utbildningsföretag och trafikskolor
blir skattskyldiga till mervärdesskatt så kommer
många människor att av kostnadsskäl tvingas avstå
från denna form av många gånger mycket kvalificerad
utbildning.
Nu har skatteutskottet med hjälp av utbildningsut-
skottet försökt rätta till en del i regeringens förslag.
Det gäller t.ex. de enskilda människor som i höst
påbörjat en tvåterminsutbildning hos en privat ut-
bildningsanordnare. De skall inte behöva drabbas av
en oförutsebar skattehöjning i vår - dvs. om eleven
har råd att förskottsinbetala terminsavgiften före års-
skiftet.
Som det står i betänkandetexten har skatteutskottet
också biträtt utbildningsutskottets förslag att den av
regeringen aviserade utredningen om kompletterande
skolor får ett utvidgat uppdrag i enlighet med de rikt-
linjer som utbildningsutskottet förordat.
Men det räcker inte för att klara ut den situation
som uppstår. För det första borde naturligtvis en så-
dan utredning ha gjorts redan innan propositionen
lades fram. För det andra föreslog utredningen Mer-
värdesskatten och EG fortsatt skattefrihet för yrkes-
utbildning och omskolning. Utredningen kom fram till
att ett sådant förslag inte strider mot EG:s direktiv.
Regeringen följde dock inte utredningens förslag i
detta avseende. Ett av argumentet för det tycks vara
att regeringen vill undvika gränsdragningsproblem
och därför föreslagit skatteplikt - tydligen utan att
inse vilka allvarliga konsekvenser förslaget kommer
att få.
Privata utbildningsanordnare av yrkesutbildning
och omskolning anser sin existens hotad. Exempel på
detta är RMI Berghs, IHM Business School, Beck-
mans skola, Grafiskt Center, Naprapathögskolan och
Sveriges Marknadsförbund med utbildningar inom
marknadsekonomi och European Diploma in Marke-
ting. Alla dessa har långvarig verksamhet och gedigna
utbildningar som leder till jobb. De leder till jobb!
Yrkesutbildningar i alternativmedicin är ett annat
exempel. Efter årsskiftet kommer privatfinansierad
yrkesutbildning att diskrimineras å det kraftigaste.
De fristående skolorna uppfyller naturligtvis be-
hov av något som annars inte finns på marknaden.
Varför skulle elever betala dyra studieavgifter för att
utan studielån studera på dessa skolor om de kände att
deras behov kunde tillfredsställas helt gratis på of-
fentliga utbildningar - med studiestöd och allt? Jag
blir rätt upprörd över den nonchalans som visas mot
dessa skolor, deras anställda och elever.
Inser Ulla Rudin hur viktiga dessa utbildningar är
och att deras like många gånger inte finns inom det
ordinarie skolväsendet? Kan Ulla Rudin garantera att
dessa skolor kommer att godkännas som s.k. komplet-
terande skolor? Naturligtvis inte! I lagtexten står
fortfarande att från skatteplikt undantas omsättning av
tjänster som utgör grundskole-, gymnasieskole- eller
högskoleutbildning om utbildningen anordnas av det
allmänna eller av en av det allmänna för utbildningen
erkänd utbildningsanordnare.
Det står inte en rad om yrkesutbildning eller om-
skolning. Det har man strukit. Varför har man gjort
det? Varför vill man inte bereda möjligheter för dessa
skolor? Skrivningarna om kompletterande skolor
avser bara en mycket liten del av dem som nu drab-
bas. När skattemyndigheterna skall fundera över om
en skola är skattepliktig eller inte kommer de att fråga
sig: Är detta en grundskola? Är det en gymnasiesko-
la? Är det en högskola?
Ofta är de inte renodlade sådana skolor. Ofta faller
de emellan stolarna. Dessa skolor förstör ni nu helt
möjligheterna för.
I flertalet medlemsländer är privata utbildningsan-
ordnare undantagna från skatteplikt. Det betyder att
det nuvarande regeringsförslaget också kommer att
leda till oacceptabla konkurrenssnedvridningar i den
konkurrensutsatta internationella miljö som många av
dessa företag lever i. Skolor i privat regi i Sverige blir
momspliktiga, medan motsvarande utbildningar i
andra EU-länder fortsätter att vara momsbefriade.
Eftersom studieförbundens utbildningsverksamhet
skall befrias från skatteplikt, kommer privata utbild-
ningsföretag även i det avseendet att drabbas av all-
varliga konkurrensnackdelar, särskilt med beaktande
av Sveriges höga skattesats på 25 %.
I det sammanhanget drabbas t.ex. dansskolor.
Dans är många flickors stora fritidsaktivitet. De spelar
inte hockey och inte fotboll, utan de går och dansar.
Men eftersom denna dansutbildning naturligtvis var-
ken är grundskola, gymnasieskola eller högskola och
inte är studiestödsberättigad, så råkar den illa ut med
25 % moms. Om dansutbildningen i stället hade tol-
kats som idrott eller kultur skulle momsen bara blivit
6 %.
De utbildningar som är studiestödsberättigade
kommer även fortsättningsvis att vara befriade från
moms. Om däremot en elev föredrar att genomföra en
sådan utbildning på kvällstid så att följden blir en
förlängd studietid, blir eleven inte berättigad till stu-
diestöd. Då kommer eleven att utöver kursavgiften få
betala hela mervärdesskatten. På en och samma skola
och för en och samma utbildning kommer alltså vissa
elever att bli befriade från moms medan andra skall
betala denna skatt.
Detta visar på den orimliga effekt som regeringens
förslag får. Förslaget missgynnar i hög grad enskilda
människors möjlighet att höja sin kompetens och fritt
kunna välja utbildningsanordnare. Allt tal från rege-
ringens sida om vikten av kompetenshöjning och
utbildningssatsningar blir till ett hån mot alla dem
som regering och riksdag nu med skatter tvingar bort
från kvalificerad yrkesutbildning.
Förslaget ger en helt felaktig signal. I Sverige är
det önskvärt att komptetensutbildning stimuleras och
inte tvärtom hämmas genom ökad skattebeläggning
och minskad valfrihet.
Jag anser det vara omdömeslöst att lägga fram
förslag som slår undan fötterna på både utbildare och
elever, speciellt i det dåliga läge som Sverige befinner
sig i när det gäller antalet arbetslösa människor. Var-
ken regeringen eller utskottsmajoriteten har på något
övertygande sätt förklarat varför den har förkastat
utredningens förslag att yrkesutbildning även i fort-
sättningen skall vara skattefri och att detta måste
göras med hänsvisning till EG-rätten. Det belgiska
exemplet i utredningen tyder på det.
Det här är en dålig proposition. Den är dåligt un-
derbyggd och gjord utan någon som helst kon-
sekvensanalys. Därför har vi yrkat avslag på proposi-
tionen.
Regeringen måste tillsätta en utredning med en
skatteexpertis som penetrerar frågorna ordentligt, så
att yrkesutbildning och omskolning även i fortsätt-
ningen kan ges möjlighet att vara skattefri. Regering-
en kan återkomma med en ny proposition under vå-
ren.
Också införandet av mervärdesskatt på kör-
kortsutbildningar leder till allvarliga konkurrenssned-
vridningar. Det finns redan i dag gymnasieskolor som
på ett osunt sätt konkurrerar med privata körskolor.
Genom att införa körkortsutbildning på de svenska
gymnasierna har statsmakten redan givit en signal om
att körkortsutbildning är en viktig del i yrkesutbild-
ningen för att eleven skall bli attraktiv på arbetsmark-
naden.
Eftersom det i många yrken krävs körkort kan man
inte ifrågasätta att körkortsutbildning kan hänföras till
yrkesutbildning och därför, enligt den belgiska rätten,
vara skattefri i den mån utbildningsanordnaren god-
känts av myndighet. Det är faktiskt inte heller rimligt
att utan att ha gjort någon djupare analys införa en
beskattning som leder till att professionella utbildare
slås ut på marknaden.
Vi avvisar regeringens förslag om införande av
skatteplikt på utbildning. Eftersom det förekommer
gränsdragningsproblem och flera remissinstanser har
varit positiva till en skattebelastning bör dock rege-
ringen snarast ta initiativ i EU för att få en ändring till
stånd av direktiven.
I propositionen föreslås vidare att vissa kulturak-
tiviteter skall mervärdesbeskattas med en reducerad
skattesats om 6 %. Det innebär att entréavgifter till
cirkusföreställningar och vissa muséer kommer att
beskattas efter den procentsatsen.
Djurparkerna i Sverige skulle vilja ha den lägre
momssatsen. Parkerna inriktar sin verksamhet på
bevarandearbete för att rädda den biologiska mång-
falden och bevara utrotningshotade djurarter. Andra
ägnar sig åt att vårda vårt svenska kulturarv genom att
bevara gamla lantraser.
Enligt nu gällande regler i Sverige är entréavgifter
till djurparker skattepliktiga till en skattesats om
25 %. I flera medlemsstater inom EU tillämpas en
reducerad skattesats för djurparker, och i EG:s sjätte
medvärdesskattedirektiv står det uttryckligen att redu-
cerad skattesats får tillämpas avseende djurparker. Så
är också fallet i ett stort antal medlemsstater. Men en
sådan lösning för svenska djurparker avvisas av rege-
ringen och utskottsmajoriteten.
I betänkandet behandlas också en del motionen
från allmänna motionstider, bl.a. en motion av Karin
Pilsäter och mig själv. Där föreslår vi en utredning
med sikte på en sänkning av turistmomsen till 6 %. Vi
tror att det skulle vara väldigt bra ur sysselsättnings-
synpunkt.
Sigge Godin tar bl.a. upp den brist på konkurrens-
neutralitet som föreligger mellan landstingen och
privata tandläkare när det gäller mervärdesskatt. Ut-
skottsmajoriteten är inte villig att rätta till detta, vilket
jag verkligen måste beklaga.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla reser-
vationer med mitt namn, men för att spara kammaren
från många voteringar yrkar jag bifall till reservatio-
nerna 2 och 6.

Anf. 34 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Här har vi åter skatteärenden som in-
nebär en anpassning till EU. Det torde väl inte vara
helt okänt för de partier som nu föreslår avslag på
föreliggande proposition att detta är direkt effekt av
vårt EU-medlemskap. De här frågorna väcktes inte
vid förhandlingarna när vi diskuterade vilka krav vi
skulle ställa vid ett medlemskap.
Det skulle vara lätt för oss i Vänsterpartiet att helt
enkelt avslå regeringens förslag med hänvisning till
att detta är EU-lagstiftning som vi inte ställer upp på.
Det skulle också vara enkelt att driva den moderata
retoriken, men det skulle samtidigt vara ganska oär-
ligt.
Vi är medvetna om resultatet av EU-
omröstningen. Vi är också medvetna om att vi i janu-
ari fick en skrivelse från EU, där de frågade varför vi
ännu inte gjort någonting inom områdena utbildning,
idrott och kultur. Varför har ni inte vidtagit de åtgär-
der ni är skyldiga att vidta? frågar man från EU. Vi
fick en skrivelse så sent som i slutet av september.
Där skriver man: Vi skrev till er i januari, och ni har
ännu inte gjort något.
Därför är det märkligt att i dag höra Folkpartiets
och Moderaternas representanter säga att vi skall
avslå och förhala detta ytterligare.
Den skrivelse som vi fick i september var ganska
vasst formulerad.
När det gäller de konkreta ställningstagandena om
utbildningen i propositionen påpekade vi i vår motion
att det säkert skulle gå att lösa problemen och tillgo-
dose de krav som fanns från olika utbildningsanord-
nare genom att i utbildningshänseende sätta ett antal
skolor under s.k. statlig insyn. På det sättet skulle de
bli momsbefriade. Frågan behandlades i skatteutskot-
tet och sedermera i utbildningsutskottet. Det gjordes
ett väldigt bra arbete i utbildningsutskottet. Man kom
fram med ett förslag vars innehåll jag tror att även alla
i skatteutskottet ställde sig bakom till 80-90 %.
Nu gör K-G Svenson en liten affär av att det i
lagstiftningen inte står som i förslaget. Det gör det
inte. Men regeringen skall utfärda en förordning. Det
innebär att det inte är någon skattemyndighet som
skall göra bedömningen huruvida det skall vara
momsbefrielse. Den bedömningen skall göras av
Skolverket. De utbildningar som blir ställda under
statlig insyn blir också momsbefriade. Det är den
enda tolkning man kan göra av utbildningsutskottets
och skatteutskottets behandling av det aktuella ären-
det.
Vi skrev också i motionen om dem som ändå
hamnar mellan stolarna och har börjat en utbildning
över längre tid. Vi tyckte att det var fel att man i pro-
positionen föreslog att sista inbetalningsdatum för
förskottsbetalningar skulle vara den 30 september. Vi
föreslog att det åtminstone skulle förlängas fram till
den sista december. Så blev det också. Man skjuter
fram tidpunkten för förskottsbetalningar. Det tycker vi
också är positivt.
Det finns som jag ser det två drabbade verksamhe-
ter, dans och musikpedagogernas verksamhet. Jag kan
hålla med om att beslutet där inte är helt bra. Men de
signalerna kom till oss så pass sent att vi inte har
hunnit att behandla de problem som vi i utskottet blev
uppmärksammade på. Det finns dock en möjlighet för
dessa att sälja sin verksamhet till kommuner och på
det sättet hamna inom den kommunala verksamheten.
Det har här sagts att kvällskurser skulle behandlas
på ett annorlunda sätt än dagkurser. Det är inte min
uppfattning. Betraktas det som en utbildning som är
mer än 16 veckor, är yrkesutbildning och får statlig
insyn skall även kvällskurser kunna inordnas under
detta och också vara momsbefriade. Det framgick
med all önskvärd tydlighet vid de diskussioner vi
hade i skatteutskottet.
Så kommer vi då till frågan om körskolorna. Först
och främst är det intressant att konstatera att man nu
har släppt det grundläggande argument man hade,
nämligen att körskolorna skulle vara möjliga att un-
danta enligt EU-direktivet. Det var det argumentet
som opponenterna inledningsvis använde sig av, dvs.
att de medlemsländer som 1991 hade en reducerad
momssats skulle även i fortsättningen kunna ha detta.
Då var vi inte medlemmar. Men även om man
skulle tolka det som att även nuvarande medlemmar
som inte var medlemmar vid den tidpunkten, men som
då hade en reducerad momssats, skulle kunna omfat-
tas av detta, hade Sverige inte heller då reducerad
momssats för körkortsutbildning. Vi hade ett undan-
tag från moms. Det är i skattehänseende två helt olika
begrepp.
Det skulle naturligtvis även vara enkelt för Väns-
terpartiet att gå med Moderaterna i det populistiska
anfallet på propositionen och förslaget. Men vi väljer
att ta våra strider. Där det finns klara direktiv, och där
vi inte i en överprövning har någon möjlighet att
hämta hem någonting, skall vi inte ta striden. Det
finns andra frågor som är principiellt mycket viktiga-
re. Det är tyvärr ett krav från EU att vi skall ha moms
på körskolor, och såvitt jag vet tog ni inte heller upp
de frågorna i förhandlingarna inför EU-
medlemskapet.
Vi har två reservationer. Reservation 4 handlar om
droit de suite. Det är den enda upphovsrättsliga er-
sättning som beläggs med full moms på 25 %. I övrigt
har man på det kulturella området 6 %. Vi tycker att
moms på upphovsrätt när det gäller konstverk osv.
också bör ligga på 6 %. Därför reserverar vi oss på
den punkten.
Vi tycker att det är principiellt viktigt att upphovs-
rätten skall ha samma momssats oavsett vilken konst-
art det är. Jag förstår faktiskt inte varför man har valt
att ha 25 % på droit de suite. Kan det bero på dess
tekniska utformning? Det är möjligt att det är så. Men
det blir väldigt knepigt upphovsrättsligt.
Vi har ytterligare en reservation. Det är egentligen
en övergripande reservation med ett förslag som gör
att vi faktiskt skulle kunna mjuka upp direktivet så att
det skall ges större möjligheter för det enskilda landet
att ha olika momssatser på olika typer av tjänster.
Regeringen har i dag ingen strategi i den här frå-
gan. Man bedömer inte den som särskilt viktig. Vi
tycker att riksdagen skall uttala att det är viktigt att
Sverige som enskild nation skall ges större möjlighe-
ter att själva bestämma våra momssatser. Då hade vi
kanske sluppit den problematik vi i dag behandlar.
Fru talman! Det kan ligga väldigt mycket i det
som sagts om djurparkerna. Men samtidigt hör man
föreståndare för djurparker säga att de har dåliga
besökssiffror, att de måste ta in andra aktiviteter och
börja att göra mer nöjespark av det. Då börjar det att
glida litet grand. Helt plötsligt blir väldigt svårt med
gränsdragningar.
Vilka kommer som ett brev på posten efter det att
vi haft djurparkerna på uppvaktning? Jo, nöjesparker-
na. Då vill naturligtvis också de ha en reducerad
moms. Om vi bara skulle koppla loss djurparkerna,
med den alltmer blandade verksamhet de kommer att
ha, får vi problem i förlängningen.
Det är samma sak där. Vi skulle av rent populis-
tiska skäl naturligtvis kunna gå in och tänja på möj-
ligheterna i så stor utsträckning som möjligt. Men i
nuvarande läge ser vi inte den möjligheten.
Slutligen till den rädsla som K-G Svenson och i
viss mån Isa Halvarsson försöker att skapa ute hos
naprapater och andra som bedriver utbildningar som
är 3, 4 år. Min uppfattning är helt klar. Hela utbild-
ningen för naprapater kommer att bli momsbefriad.
Det gäller de flesta av den här typen av utbildningar.
Marknadsföringsutbildning och de andra typer av
yrkesutbildningar som här diskuterats kommer också
att falla inom kriteriet att längden skall vara minst 16
veckor. De kommer att få godkännande, dvs. hamna
under statlig insyn, och därmed också bli momsbefri-
ade.
Jag hoppas att också Ulla Rudin i sitt anförande
ger uttryck för den uppfattningen, så att det inte råder
några som helst delade meningar när det gäller de
frågorna.
Jag blir litet konfunderad över att K-G Svenson
tydligen betraktar "kommersiell" som ett väldigt fult
begrepp. Det får stå för honom och moderaterna. När
ordet "kommersiell" i betänkandet var uppe till dis-
kussion i utskottet strök vi det. Eftersom moderaterna
tyckte att det var provocerande att ha med ordet
"kommersiell" i betänkandet tog vi bort det; det är ju
inte meningen att vi i betänkandet skall provocera i
onödan.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 4
och 7.

Anf. 35 KARL-GÖSTA SVENSON (m) re-
plik:
Herr talman! Per Rosengren är tydligen dåligt på-
läst. I de krav jag ställde i mitt anförande fanns inte
tillstymmelse till något som avviker från de direktiv
som finns i EU. Alla de krav som vi har om att yr-
kesutbildningar och omskolningar skall vara skattefria
står helt i överensstämmelse med gällande direktiv
och gällande EG-rätt.
Det är också helt i överensstämmelse med den ut-
redning som Finansdepartementet har gjort och som
ligger till grund för det här betänkandet. Men den har
regeringen efter remissvaren gått ifrån och slopat
skattefriheten för yrkesutbildningen. Man går också
ifrån en möjlighet som finns enligt gällande EG-rätt
att skattebefria yrkesutbildning.
Per Rosengren talade väldigt vackert om att Skol-
verket kommer att avgöra detta. Det är fel. Per Ro-
sengren, som har ett förflutet inom skatteförvaltning-
en, borde veta att det är skatteförvaltningen som av-
gör skattefrågorna, och skatteförvaltningen följer
lagtexten. I den lagtext som finns står det att den här
yrkesutbildningen skall inrymmas i grundskola, gym-
nasium eller högskola. I betänkandet som ligger till
grund för propositionen har man sagt att yrkesutbild-
ningen skall skattebeläggas. Det är grundtesen. Det
måste ändras i lagtexten för att det inte skall bli så.

Anf. 36 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! När det gäller yrkesutbildning står
det i direktivet "som bedrivs i offentlig regi". De
ändringar vi nu har fått till stånd genom utbildningsut-
skottets verksamhet är att de som ställs under statlig
insyn kommer att undantas. De som ställs under stat-
lig insyn kommer alltså att vara undantagna, och nå-
gon ytterligare bedömning behöver skattemyndighe-
ten inte göra. De är ställda under statlig insyn och
därmed är de också undantagna från mervärdesskatt.
Jag skulle vilja ha en uppgift av K-G Svenson:
Hur många gymnasieskolor i Sverige bedriver körsko-
leutbildning? Jag avser då inte bara teorikurser utan
även de praktiska momenten. Hur mycket kostar det?
Är det någon prioriterad verksamhet för moderata
kommunpolitiker?

Anf. 37 KARL-GÖSTA SVENSON (m) re-
plik:
Herr talman! I Finansdepartementets utredning
åberopas den belgiska rätten. Där står det: "Subjekt
som bedriver skol- och universitetsutbildning samt
yrkesutbildning och omskolning är enligt belgisk rätt,
i likhet med vad som gäller enligt sjätte direktivet
artikel 13.A 1 i, befriade från mervärdesskatt endast
om subjekten godkänts/erkänts av myndighet såsom
subjekt som tillhandahåller sådana tjänster" - dvs.
sådana tjänster som utbildningstjänster. Där har man
tagit in allting i lagtexten; där ges klara besked om det
här.
När det gäller Per Rosengrens frågor om körsko-
lan skulle jag vilja säga att det inte har någon betydel-
se hur många gymnasier som för närvarande har den
formen av utbildning. I och med att den finns där skall
den också vara skattefri när den bedrivs av en privat
körskola, och det strider inte mot gällande EG-rätt.
Hörde jag verkligen rätt när jag uppfattade det så
att Per Rosengren i sitt anförande sade att den privata
musikskolan kan sälja sin verksamhet till kommunen
för att verksamheten skall bli skattefri? Var det verk-
ligen så som Per Rosengren uttryckte sig?
Är det inte viktigare att vi försöker tolka de direk-
tiv som finns och låter EG-domstolen i efterhand säga
vad som är rätt eller fel med utgångspunkt i våra för-
utsättningar? Om det då skulle visa sig att vi skulle ha
hamnat vid sidan om strecket får vi i så fall anpassa
oss.
Per Rosengren utgår från någonting helt annat.
Han tolkar snävt vad som händer i EU i stället för att
använda de svenska möjligheterna till en EG-
anpassning som är bra för landet, som är bra för Sve-
riges elever och som är bra för de privata utbildnings-
anordnarna runt om i Sveriges rike.

Anf. 38 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Nu är det inte den belgiska rätten
som skall införlivas med den svenska, utan det är EU-
rätten. Den belgiska rätten är litet äldre, och där har
man haft möjligheter som vi som nytt land inte har.
Det borde K-G Svenson mycket väl känna till.
Jag får tydligen inget svar på min fråga när det
gäller körskolorna. Jag tror inte K-G Svenson vet hur
många gymnasieskolor som bedriver en fullständig
verksamhet. Jag tror att K-G Svenson här far med
felaktiga uppgifter. De skulle alltså kostnadsfritt ge
körskoleutbildning åt elever på gymnasienivå? Jag
ställer mig mycket tveksam till de uppgifterna, som
moderaterna har gått ut med. I vilka kommuner sker
det i så fall? Är det i så fall en prioritering inom gym-
nasieutbildningen som K-G Svenson tycker är posi-
tiv?
När det gäller dans- och musikpedagogernas verk-
samhet inser jag att de kanske borde hamnat under
kulturmomsen. Det hade nog varit det lämpligaste.
Men vi hamnar alltid i gränsdragningsproblem när det
gäller de här utbildningarna - det får vi vara beredda
på.
Jag är fullkomligt övertygad om att de utbildning-
ar som ledamöterna i skatteutskottet och i utbild-
ningsutskottet var eniga om i första hand skulle un-
dantas från mervärdesskatt, dvs. yrkesutbildningarna
till naprapat och alla de marknadsutbildningar som
finns, kommer att bli undantagna från mervärdesskatt;
det står nog tämligen klart. Jag tycker det är litet fel
av K-G Svenson att här ge signaler om att det inte är
det som gäller.

Anf. 39 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Ja, jag är mycket positiv till vårt
medlemskap i EU, Per Rosengren. Men för den skull
menar jag inte att vi inte skall värna det som är rätt
och riktigt och nyttigt för vårt eget land.
Innan medlemskapsförhandlingarna inleddes på-
gick en stor utredningsverksamhet, och av en av de
utredningar som Finansdepartementet gjorde om
mervärdesskatten och EG, publicerad i serien Statens
offentliga utredningar, framgår det att man på ett helt
annat sätt kan frita utbildning från mervärdesskatt.
Men den utredningen har regeringen gått ifrån, tydli-
gen för att få in pengar, och så skyller man på EU.
Per Rosengren talar om att privata dansskolor ju
alltid kan sälja till kommunen. Det är Vänsterpartiets
syn på privat företagande och konkurrensfrågor: Man
kan ju alltid sälja till kommunen. Det var det dum-
maste som har sagts i dag!

Anf. 40 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! För det första vill jag rätta Isa Hal-
varsson. Den här propositionen innebär inte att staten
får in mer pengar. Hade det inte varit för körskolornas
finansiering är det här momsförslaget faktiskt negativt
för staten.
Jag vill också ställa samma fråga till Isa Halvars-
son som jag ställde till K-G Svenson: Hur många
gymnasieskolor bedriver körskoleverksamhet i egen
regi, och är det en i nuvarande kommunala budgetläge
prioriterad verksamhet för Folkpartiet? Folkpartiet
och Moderaterna hävdar här konkurrenssituationen.
Är det så, tycker jag personligen att det är fullkomligt
vansinnigt att gymnasieskolor konkurrerar på det här
sättet. Jag skulle alltså vilja ha reda på detta eftersom
ni hänvisar till det i debatten.
Professor Ulf Bernitz resonemang om att vi har
möjlighet att undanta och sänka har ni tydligen släppt.
Så kloka är ni att ni har insett att direktivet där är
entydigt, för de argumenten har jag inte hört här förut
i dag. Så nu försöker ni hänga upp detta på något helt
annat, nämligen att det finns en och annan gymnasie-
skola som bedriver utbildningen och att detta därför
skulle vara en kompletteringsutbildning till en gym-
nasieutbildning. Ni måste ju själva förstå hur tomt det
här låter.

Anf. 41 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag vet inte heller hur många tra-
fikskolor detta gäller, men jag har sett, t.ex. i många
trafikprogram, hur man bedriver framför allt teoriun-
dervisning i gymnasieskolor. Sedan kör eleverna
privat på sin fritid. Man varnar ju också för hurdan
trafiksäkerheten skulle vara annars.
Per Rosengren undrar hur man skall prioritera
körskoleutbildning i den kommunala verksamheten.
Från Folkpartiets sida centralt går vi inte ut och talar
om för våra kommunalpolitiker hur vi tycker att de
skall prioritera. Men tydligen är Per Rosengren villig
att prioritera att privata dansskolor skall övergå i
kommunal drift.

Anf. 42 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Nu är det alltså teoriundervisningen
det handlar om i körskoleutbildningen. Det är den
som eventuellt kan bedrivas på gymnasial nivå. Men
vad kostar den - 100-200 kr? Det motsvarar väl un-
gefär kurslitteraturen. I övrigt är det väl trots allt
körlektionerna som är den stora kostnaden. Är det
teoriundervisningen på gymnasial nivå Folkpartiet
och Moderaterna hänger upp hela körkortsundervis-
ningen på, och är det den som gör att vi kan frångå
EU:s direktiv?
Det här blir faktiskt tunnare och tunnare.

Anf. 43 RONNY KORSBERG (mp):
Herr talman! Återigen skall ett regelverk införas i
Sverige med anledning av vårt medlemskap i den
europeiska unionen. Återigen har vi en debatt om hur
det här skall gå till och de problem det medför. Parter
som i debatten tidigare har stått på samma sida står nu
plötsligt på olika sidor. Vi har helt olika uppfattning
om hur snabbt det här skall göras och på vilket sätt
det skall göras. Det börjar bli litet småkomiskt med
dessa ständiga debatter om införande av EU-direktiv.
Vad skulle man ha gjort i förhandlingarna? Vad skulle
vi ha krävt för undantag? Nu har vi inte gjort det, och
hur skall det då gå till när vi nu skall införa detta?
Vi från Miljöpartiet var ju också motståndare till
att Sverige skulle bli medlem i unionen, men vi som
andra fogar oss i demokratiska beslut. Nu när vi är
medlemmar skall vi självklart uppfylla våra förpliktel-
ser och göra det på ett korrekt sätt.
Men vi drar kanske en annan slutsats än vad Per
Rosengren gav uttryck för här. Vi menar att EU får ha
litet tålamod några månader till om det kan gynna
besluten i Sverige. Om underlaget för ett förslag som
läggs fram är dåligt, och vi är tvungna att fatta beslut
därför att vi har åtagit oss det i och med medlemska-
pet, ja, då måste vi ha tid på oss. Jag tror inte att det
gynnar EU totalt sett heller om vi hastar fram ett be-
slut fast vi märker att det inte blir bra.
Det är just så det är nu. Vi märker att detta inte är
ett bra förslag. Det är inte bra underarbetat. Det påpe-
kar vi från Miljöpartiet i vår motion, där det står att vi
inte har de konsekvensanalyser som vi hade önskat
för att kunna se vilka effekterna blir inom kultur-,
utbildnings- och idrottsområdet.
Det finns olika uppfattningar om hur vi skall gå
till väga och om vi måste införa olika skattesatser på
dessa områden. Kulturutredningen från 1995 t.ex.
anför att det är upp till varje enskilt land hur man
skall förfara och vilka skattesatser man skall ha. Från
Miljöpartiets sida såg vi helst att vi slapp moms på
kulturområdet. Ewa Larsson kommer litet senare i
debatten att gå in på vår syn på momsfrågan inom
kultursektorn.
I våras sköt regeringen på förslaget om införande
av moms på de här områdena. Vi hoppades då att det
skulle leda till att man tog fram ett ordentligt underlag
och konsekvensanalyser så att man utnyttjade tiden på
ett bra sätt. Men att döma av de ovanligt många upp-
vaktningar som utskottet har fått och att döma av
framför allt K-G Svensons och Isa Halvarssons inlägg
här är det ganska uppenbart att det finns stora otyd-
ligheter och oklarheter i det här underlaget. Man kan
naturligtvis alltid rida på att EG-rätten och EU-
direktiven är kristallklara: Vi har inte de undantags-
möjligheter som en del här anser att vi borde ha. Men
det finns också fog för det motsatta resonemanget,
därför att många av dessa direktiv också är otydliga,
och regelverket är stort och komplext.
Jag skall inte ta upp så mycket tid med att diskute-
ra det som gäller utbildningssidan. Det har sagts väl-
digt mycket av både K-G Svenson och Isa Halvarsson
som jag kan ställa mig bakom och som visar på de
problem man får med gränsdragningen mot de olika
utbildningarna. Man måste ändå tillstå att det kan bli
ett bekymmer med tolkningen om nu lagtexten inte
riktigt står i överensstämmelse med intentionerna i
betänkandetexten. Jag tycker att det vore väldigt bra
om vi under debatten kunde få ett klargörande från
majoritetssidan av hur detta skall tolkas.
Utbildningsutskottet hade ett bra förarbete som vi
fick till skatteutskottet för att ta ställning till. Det är
möjligt att det skulle kunna lösa de problem vi har,
men det är långt ifrån självklart att det går på det
sättet. Det kräver att vi får klara riktlinjer för vilken
typ av utbildningar som i så fall kommer att omfattas
av den tillsyn som man talar om i det förarbete som
utbildningsutskottet gjorde.
Jag skall bara nämna någonting om frågan om
djurparker, som ju också har diskuterats här i dag. Vi
ställer oss bakom en reservation där vi säger att man
borde ge djurparkerna en momssats på 6 % i stället
för 25 %. Varför gör vi då det? Jo, vi anser att gräns-
dragningen är svår; visst finns det kombinerade verk-
samheter i djurparkerna. Men det är ändå så - det har
framgått av uppvaktningar och av de kontakter som vi
i Miljöpartiet själva har tagit - att man också gör
försök att renodla verksamheterna och särskilja dem.
Det borde alltså inte behöva bli något problem med
gränsdragningen när det gäller djurparkerna. Det är
också otvivelaktigt så att fler och fler djurparker be-
driver en seriös verksamhet med inriktning mot att
bevara gamla djurarter och raser för att arbeta aktivt
för att bevara den biologiska mångfalden.
Ett exempel på detta är en djurpark som heter
Nordens Ark, som vi också har nämnt i vår motion.
Därför menar vi att det kan vara rimligt att generöst
tillämpa de regler och möjligheter som vi har.
Man kan naturligtvis säga att risken finns att det
blir en sammanblandning och att andra kommer att
följa efter och vilja ha sin befrielse. Men jag tycker
inte att det är argument för att avvisa djurparkernas
önskan att få en lägre skattesats. Jag tycker att det
sammanvägt är motiverat. Vi har som sagt från Miljö-
partiets sida ställt oss bakom tanken att man skall ge
djurparkerna 6 % moms.
Ewa Larsson kommer senare att utveckla vår syn
på moms på kulturområdet, därför skall jag här nöja
mig med att yrka bifall till våra reservationer 1 och
13.

Anf. 44 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Jag vill inleda mitt lilla anförande
med att yrka bifall till reservationerna 2, 5 och 10. Jag
vill också anmäla att vi står bakom våra övriga reser-
vationer till betänkandet.
Herr talman! Regeringen föreslår och Socialde-
mokraterna, i utskottet uppbackade av Centern, till-
styrker att vi skall införa moms på utbildnings-, kul-
tur- och idrottsområdena. Förslagen innebär två skat-
tenivåer, 6 % respektive 25 %.
Beträffande utbildningstjänster skall de som ligger
"utanför ramen för den ordinarie skolutbildningen och
som inte heller berättigar till studiestöd" beläggas
med den höga skatten. Det kommer att bli helt avgö-
rande konkurrensmässigt för en utbildning som ligger
i gränsområdet att den definieras rätt enligt betänkan-
det om verksamheten skall kunna finnas kvar eller om
den skall slås ut i relation till annan allmän utbildning.
Detta menar vi kristdemokrater är ett hot mot
mångfalden på utbildningsområdet. Detta problem vill
utskottsmajoriteten lösa genom att "ställa fler skolor
än för närvarande under statlig tillsyn". Då kan man
tala om en rejäl smygsocialisering och styrning av
utbildningsområdet. Jag ser framför mig hur man på
myndigheterna sitter och sätter bockar i kursprog-
rammet för att utbildningen skall bli godkänd som en
som inte är momsbelagd. Det är ett mycket starkt
styrinstrument för myndigheten, om vi sätter det i
händerna på dem. Den kulturella mångfalden mår inte
väl av Socialdemokraternas och Centerns skattepoli-
tik.
Herr talman! Vi kristdemokrater föredrar en mo-
dell som beskrivs i reservationen 2, dvs. att en utred-
ning får i uppdrag att tydligt specificera en mycket vid
tolkning av begreppen ordinarie utbildning respektive
yrkesutbildning, så att också exempelvis bilskolorna
kan rymmas i den skrivningen. Skulle tolkningen
kritiseras eller bli föremål för prövning i EU-
domstolen skulle där med stor sannolikhet rymmas
fler utbildningsområden än regeringen här av bud-
getmässiga och kanske också ideologiska skäl före-
slår. Bifall till reservation 2!
Herr talman! Vidare föreslår regeringen, och i ut-
skottet Socialdemokraterna och Centern, att en moms
på 6 % skall införas på tillträde till idrottsliga evene-
mang och utövande av idrottslig verksamhet som
tillhandahålls av "annan än staten, kommun eller
allmännyttig ideell förening." Detta kommer sannolikt
att leda till en rad olika konstruktioner ute i kommu-
nerna för att idrottsföreningar skall få definiera sig
som kommunala eller allmännyttiga ideella förening-
ar. Det är väl knappast en önskad effekt i en tid då
kommunerna mycket ofta av ekonomiska skäl efter-
strävar att idrottsföreningar skall bli mer självständiga
både ekonomiskt och organisatoriskt.
Herr talman! Kristdemokraterna anser att alla
ideella föreningar skall vara befriade från moms och
yrkar därför bifall till reservation nr 5.
Vi kristdemokrater anser slutligen att det borde
finnas ett ekonomiskt utrymme för att främja barnkul-
turen genom att undanta barnböcker från momsen.
Detta skulle vara i linje med dels ordspråket: Det skall
krökas i tid det som krokigt skall bli, dels en numera
känd målsättning på det arbetsmarknadspolitiska
området: Ett livslångt lärande. Det gäller att starta
från början.
Vi tycker att det är angeläget att stimulera barns
läsning. Skulle prisnedsättningen leda till att en och
annan vuxen av ekonomiska skäl också läser en barn-
bok är det väl inte ett så stort problem att vi behöver
avstå en sådan här möjlighet.
Herr talman! Barnfamiljerna behöver denna posi-
tiva stimulans, och därför vill jag yrka bifall också till
reservation nr 10.

Anf. 45 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Anledningen till att jag begärde re-
plik var en inställning som Holger Gustafsson tydli-
gen har, att det skulle bli svårt för idrottsföreningar att
vara momsbefriade när det gäller inträden. I princip
alla idrottsföreningar är ju ideella allmännyttiga före-
ningar och kommer att bli momsbefriade från inträde.
De som inte kommer att bli momsbefriade är de som
bedriver idrotten som ren affärsverksamhet. Det lär
väl inte vara så många. Det är kanske ett antal stor-
klubbar som gör det i dag. Trots allt är väl 99 % av
idrottsverksamheten ideell, och inträdena kommer att
bli momsbefriade.
Jag förstår inte kopplingen till Holger Gustafssons
reservation när det gäller ideella föreningar som be-
driver annan typ av verksamhet, dvs. second hand-
försäljning. Då är vi inne på en helt annan sak. Men
när det gäller idrotten tror jag att det som Holger
Gustafsson ger ett intryck av är fel, att det kommer att
bli momsskyldighet på inträden till fotbollsmatcher,
vanliga ishockeymatcher osv. Så är inte fallet.

Anf. 46 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Det är kanske det som är skillnaden
mellan Per Rosengrens sätt att argumentera och mitt
liksom mellan våra respektive partier. Vänsterpartiet
har ju en tendens att enbart räkna i volym och att
enbart räkna det som tillhör och är nära knutet till en
samhällsorganisation, gärna kommun eller stat. Även
om det är ett fåtal som kan hamna fel är principen
viktig för oss i det här sammanhanget. Även om man
inte är anknuten till kommun eller stat skall man vara
befriad från moms.

Anf. 47 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Nu var det väl inte det som det hela
gällde. Jag menar alltså att samtliga idrottsföreningar
som bedriver verksamheter som man tar inträde för
inte kommer att behöva ta ut moms på entréavgifter-
na, vilket man fick uppfattningen skulle ske när Hol-
ger Gustafsson redogjorde för detta.
Skulle ideella föreningar i övrigt som bedriver
kommersiell verksamhet eller näringsverksamhet
momsbefrias kan det bli litet knepigt när det gäller
konkurrenssituationen gentemot andra second hand-
affärer, som bedrivs av privatpersoner i enskild firma
eller något liknande.
Detta får man nog ta en litet djupare fundering
över. Men min huvudpoäng var att entréavgifter till
idrottsevenemang osv. inte alls behöver knyta an till
statlig eller kommunal verksamhet. De är momsbefri-
ade redan innan.

Anf. 48 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Vi får konstatera i efterhand i proto-
kollet huruvida jag svarade på frågan eller inte.

Anf. 49 ULLA RUDIN (s):
Herr talman! Varför är momsfrågorna så viktiga i
EU-sammanhang? Varför vidhåller inte Sverige att
just våra principer är så bra att det inte finns någon
anledning för oss att anpassa oss gentemot övriga
Europa utan att det snarare faktiskt borde vara tvärt-
om?
Ett av svaren är naturligtvis den inre marknaden.
Menar vi allvar med fri rörlighet måste också vi med-
verka till enhetlighet. En del partier tycks anse att vi
förlorar på en harmonisering av reglerna. Märkligt
nog vill de mest EU-vänliga partierna, såsom vi nyss
hört, obstruera även på detaljnivå.
I själva verket vinner naturligtvis Sverige på att
varu- och tjänsteutbytet flyter väl. Regeringens accep-
terande av harmoniseringskraven är på intet sätt nå-
gon sorts flathet eller rädsla för EG-domstolen. Det är
sorgligt att behöva påminna om att det är det svenska
näringslivets utveckling det hela rör sig om!
Ett annat svar på varför momsfrågorna är så vitala
i EU-sammanhang är att EU:s budget till största del
finansieras av en viss andel av medlemsländernas
mervärdesskattebas. Visst är väl också vi angelägna
om att de gemensamma kostnaderna fördelas rättvist
länderna emellan.
Dagens betänkande behandlar, såsom har fram-
gått, moms inom kultur-, utbildnings- och idrottsom-
rådet. Tittar man på motionsfloden kan man konstate-
ra att frågorna är kontroversiella. Glädjande nog finns
konstruktiva motioner, och ett par av dem har utskot-
tet också tillstyrkt.
Men det finns också undergångstoner, både skrift-
liga och muntliga. Får man tro en del motionärer
kommer Sveriges kultur- och utbildningssektorer att
totalt dö ut den 1 januari 1997.
Vad motionärerna då har glömt är att det är viktigt
med konkurrensneutralitet för alla verksamheter och
att möjligheterna att lyfta av ingående moms oftast
innebär en stor fördel. Det röda skynke som många
ser när ordet "mervärdesskatt" nämns saknar i de
flesta fall grund. T.ex. har vår regering, vilket även
Vänstern har nämnt, fått två allvarliga påpekanden
från EU-kommissionen om behovet av harmonisering
inom de här aktuella områdena. Svenska utbildnings-
företag har nämligen vänt sig till kommissionen och
klagat på att de trots EU:s tydliga regelverk fortfaran-
de står utanför momssystemet.
Som vi har hört är de delar av betänkandet som
uppmärksammas mest skolorna, körkorten och djur-
parkerna. Jag tänker därför koncentrera mig på dessa.
Skatteutskottet har under beredningen inhämtat
yttranden från utbildnings- och kulturutskotten. Jag
vill här ta tillfället i akt och tacka för ett mycket gott
samarbete. Genom denna samverkan och genom beja-
kande av s-, c- och v-motioner har skatteutskottet
betydligt vidgat kretsen av skolor som - om de så
önskar - även i fortsättningen kan stå utanför moms-
systemet. De farhågor som har uttryckts i många mo-
tioner är därmed borta, vilket jag med glädje kan
konstatera.
Till oppositionen vill jag säga: Läs betänkandet en
gång till! Till Per Rosengren vill jag säga att jag gör
exakt samma tolkning som han. Senare i dag kommer
Torgny Danielsson från utbildningsutskottet att ytter-
ligare belysa den här frågan.
Det är med mindre glädje jag konstaterar att vi
inte längre kan ha kvar skatteundantaget för kör-
kortsutbildning. Men definitionen av begreppet ut-
bildningstjänster måste naturligtvis vara konsekvent.
Direktiven på det här området är klara. Till skillnad
från ordinär skolutbildning är körskolorna kommer-
siella, och utbildningsmålet är att hänföra till katego-
rin personliga ändamål. Visst är det så att ett körkort
behövs i yrkeslivet och att gränsen till yrkesutbildning
kan anses hårfin i praktiken, men ur mervärdesskatte-
hänseende är ändå uppdelningen klar - tyvärr.
För att mildra kostnadsökningarna för ungdomar
som skall ta sina körkort inför man nu en ny avdrags-
rätt för ingående moms på inköp och förhyrning av
fordon. Detta tillsammans med den generella avdrags-
rätten, som nu alltså kommer att omfatta även bilsko-
lorna, kommer att hålla nere prisökningarna.
Än svårare gränsdragningar uppstår när man också
blandar in kultur- och idrottsområdena. Vad är nöje
och vad är kultur? Vad är undervisning och vad är
information och folkbildning? Vad är idrott och vad
är rekreation och förströelse? Svaren är inte alldeles
lätta att ge.
För riksdagen är det således möjligt att lägga fast
de yttre ramarna, och så sker också i betänkandet.
Men en del gränsdragningar måste av naturliga skäl
lämnas till rättstillämpningen. Utskottet betonar också
på flera ställen i betänkandet att regeringen noga
måste följa utvecklingen.
Ytterligare ett exempel på gränsdragningsproble-
matiken är djurparkerna. Många motionärer och talare
här menar att dessa är att hänföra till kultursektorn,
men per definition ses de i dag som nöjesparker.
Förvisso gör djurparkerna en kulturgärning i sitt
bevarandearbete, men det går knappast att säga att de
"tydligt" och "huvudsakligen" utgör en del av kul-
turområdet. Typiskt nog använder motionärerna ord
som "vissa djurparker", "en del parker", "många av
dem" etc., eftersom det faktiskt inte går att hänföra
samtliga djurparker till en och samma huvudkategori.
Nöjesparkerna, representerade av Gröna Lund och
Liseberg, har uppvaktat utskottet. Deras representan-
ter anförde att verksamheterna är att hänföra till kul-
tursektorn, då de har uppträdanden, konserter osv.
Men även här faller argumentationen när man i be-
dömningen tar in rekvisiten "tydligt" och
"huvudsakligen".
Någonstans måste en gräns sättas; det ansvaret
måste en regering och en riksdag ta. Kontinuiteten i
definitionerna är naturligtvis av allra största vikt.
Och nu, herr talman, vänder jag mig till dem som
ser Kultursveriges undergång framför sig. Som jag
tidigare påpekade, är en momsbeläggning inte alls av
nödvändighet en belastning för verksamheter. Och
moms är inte heller det enda sätt man kan stödja kul-
turen på. I stället finns det andra metoder, som är
mycket mer träffsäkra. Det pågår t.ex. utredningar om
musikers, författares och övriga kulturarbetares in-
komstsituation. Regeringen vill genom stipendier och
på andra sätt stödja sektorn.
Vänstern kritiserar momssatsen på vidareförsälj-
ningsavgiften på konstverk. Men nu är det så att den-
na avgift gynnar redan kända och etablerade konstnä-
rer, och i detta sammanhang väger skattesystemets
likformighet därför tyngre. I stället vill regeringen
rikta stöd till unga, fortfarande okända konstnärer,
som till skillnad från de kända namnen är i behov av
ekonomiskt stöd. Också konstnärer måste innefattas i
fördelningspolitiken - eller hur?
Kd vill sänka bokmomsen, och detta skulle natur-
ligtvis ge en viss effekt. Men en bättre väg att stödja
litteraturen på är bibliotekslagen, satsningen på kul-
turtidskrifterna, projekten för att öka läsandet och de
särskilda satsningar på barnkulturen som är på gång.
Billigare böcker kan aldrig konkurrera med den
mångfald och den informationsrikedom som bibliote-
ken erbjuder - dessa fantastiska källor till kunskap och
läsglädje, som dessutom är helt gratis.
Som jag tidigare sade, är det de mest EU-positiva
partierna som har den kraftigaste kritiken mot moms-
harmoniseringen, och så också i detta betänkande.
Detta är naturligtvis väldigt förvånande. Glädjande är
i stället delar av Vänsterns motioner och anförandet
här, där synpunkter läggs fram och diskussioner förs
på ett konstruktivt sätt.
Med ett konstaterande, herr talman, att man fak-
tiskt aldrig kan upphöra att förvånas vill jag yrka
bifall till hemställan i skatteutskottets betänkande och
avslag på samtliga reservationer.

Anf. 50 KARL-GÖSTA SVENSON (m) re-
plik:
Herr talman! Ulla Rudin kritiserade oss moderater
för att vi obstruerade på detaljnivå. Är det att obstrue-
ra på detaljnivå när vi inom de gällande direktiv som
finns i EU-sammanhang reagerar då ni vill införa skatt
på utbildning som kommer att kosta enskilda elever
tusentals kronor och i vissa fall tiotusentals kronor?
Deras utbildningskostnader betalas med privata,
skattade pengar.
Ulla Rudin svarade inte på någon av de frågor
som jag ställde. Det var bl.a. frågan: Varför har ni
begränsat skattefriheten efter den utredning som Fi-
nansdepartementet har lämnat? Ni har begränsat den,
breddat skattebasen och ökat skatteuttaget.
När det gäller körkortsutbildningen finns det ing-
enting i direktiven som hindrar Sverige från att bibe-
hålla momsfriheten. Det har ingenting med vinstdri-
vande företag att göra. Men jag förstår att Socialde-
mokraterna vill ta ut så mycket skatt som möjligt. Den
möjligheten har staten, och det vill tydligen Ulla Ru-
din och Socialdemokraterna göra.
Jag citerar från propositionen: "En medlemsstat
får vidare uppställa vissa villkor för att privaträttsliga
subjekt skall få åtnjuta skattebefrielse, såsom att sub-
jektet inte får vara vinstdrivande - - -."
Det är alltså inget hinder att det är vinstdrivande.
Men ni får säga det från nationell synpunkt. Det är då
uppenbarligen så att ni vill ta mer betalt. Eleverna i
körskolan skall betala mera, och ni skall hindra
körskolan från att konkurrera på lika villkor. Därför
får det de här effekterna.

Anf. 51 ULLA RUDIN (s) replik:
Herr talman! Jag måste fråga K-G Svenson om
han över huvud taget har läst betänkandet. Att han
bara har läst valda delar i den omtalade utredningen
hör jag med all önskvärd tydlighet.
Vad vi socialdemokrater har att göra är till stor del
att anpassa oss efter rådande förhållanden. Varför
förhandlade ni inte fram ett undantag inom de här
känsliga områdena, K-G Svenson?

Anf. 52 KARL-GÖSTA SVENSON (m) re-
plik:
Herr talman! Vi behöver inte förhandla fram några
undantag när vi har rätten enligt direktiven.
Jag kan svara på Ulla Rudins fråga om jag har läst
betänkandet. Ja, jag har läst det flera gånger. Jag kan
alltså inte få något svar i betänkandet om naprapa-
tutbildning eller de utbildningar som inte direkt kan
hänföras till grundskole-, gymnasie- eller högskole-
utbildning skall bli skattebefriade i fortsättningen. Det
är ingen som kan säga det. Skattemyndigheterna
kommer att avgöra det, beroende på att lagtexten inte
är kompletterad.
Är ni beredda att ändra lagtexten och komplettera
den i sådan grad att det blir klart och entydigt marke-
rat att man måste ta hänsyn till detta? Då måste man
ta in, som har gjorts i den belgiska rätten, att yrkes-
utbildning, omskolning och fortbildning kan vara
skattefria i vissa fall.

Anf. 53 ULLA RUDIN (s) replik:
Herr talman! En utbildning som blir godkänd av
Skolverket kommer att bli momsbefriad.
K-G Svenson och de andra borgerliga ledamöterna
vill att vi skall anta belgisk rätt. Samtidigt säger han
att mervärdesskattens utformning skall regleras på
nationell nivå. För mig håller inte det resonemanget.
Vilket är det ni vill ha, K-G Svenson? Man kan inte
både äta upp kakan och ha den kvar. Vi kan inte vara
med i EU och samtidigt aktivt motverka samarbetets
syften. För mig är det alldeles självklart.

Anf. 54 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag kan i stället undra om Ulla Rudin
har läst våra motioner och vår reservation. Hon påstår
att vi har sagt att vi skall införliva belgisk rätt i Sveri-
ge. Det har vi inte sagt.
Jag tror på harmonisering. Jag tycker att det är
jättebra. Jag tror att Sverige kommer att ha stor nytta
av det. Det innebär däremot inte att man kan göra
vilken harmonisering som helst och lägga fram vilka
förslag som helst.
Jag hänvisar återigen till den utredning som Fi-
nansdepartementet gjorde. I lagparagrafen står det
klart och tydligt att yrkesutbildning innefattande om-
skolning skall vara undantagen från skatteplikt. En
sådan lagparagraf finns inte i skatteutskottets betän-
kande. Det fanns inte heller i regeringens betänkande.
Man kan undra varför man har gjort så.
Ulla Rudin kan här i dag inte säga vilka av alla
dessa utbildningar och utbildningsanordnare som har
uppvaktat oss som kommer att vara skattebefriade.
Det är en stor nackdel för dessa människor, och för
elever av olika slag. Det är dåligt av regeringen att
inte ha gjort en klarläggande utredning tidigare.

Anf. 55 ULLA RUDIN (s) replik:
Herr talman! Isa Halvarsson och jag har kanske
olika upplagor av utredningen. Jag läser att utred-
ningen konstaterar att skolorna måste godkännas eller
erkännas av myndigheterna för att få momsbefrielse.
Det konstateras vidare att medlemsländerna inte kan
undanta utbildningsverksamhet som är skattepliktig
inom EU. Reducerad skattesats kan inte heller använ-
das.
Vad är det som skiljer oss åt, Isa Halvarsson?

Anf. 56 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag får väl också läsa innantill. Det
står i utredningsbetänkandet att svensk EU-
konformitet på utbildningsområdet uppnås om 3 kap.
8 § erhåller följande lydelse:
"Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster
som utgör 1. utbildning i grundskola, gymnasieskola
och högskola,
2. yrkesutbildning, innefattande omskolning, och
3. annan form av lärarledd utbildning som till sitt
ändamål innehållsmässigt motsvarar utbildning enligt
1 eller 2."
Det är ett förslag till lagtext. Den lagtexten finns
inte i vare sig propositionen eller skatteutskottets
betänkande.

Anf. 57 ULLA RUDIN (s) replik:
Herr talman! Läsförståelsen ökar om man också
läser kommentarerna. Hur skiljer sig det som Isa
Halvarsson läste upp från det som står i utskottsbe-
tänkandet?

Anf. 58 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Ulla Rudin sade i sitt anförande att
det var märkligt att höra från de mest EU-vänliga att
de inte vill harmonisera enligt EU:s lagstiftning. Det
är faktiskt inte det som det handlar om. Vi är nog inte
oense om att man skall harmonisera. Vad vi är oense
om är hur regeringen gör - inte att man gör det. Det
är en rasande stor skillnad.
Jag tror att vi skall sluta med denna argumentation
och sluta slå varandra i huvudet med huruvida vi från
början var positiva till EU eller inte.
Det är normalt att kommunerna har synpunkter på
landstingets sätt att agera. Det är normalt att man har
synpunkter på riksdagens sätt att agera. Vi kommer
alltid att ha synpunkter på hur EU agerar. Vi har inte
gått med i gemenskapen för att lägga oss platt i ett
sådant sammanhang. Här finns tolkningsmöjligheter.
Låt oss använda dem! Det har andra nationer gjort.
Jag vill också återkomma till barnboksmomsen.
Visst kan man låna böcker gratis, Ulla Rudin. Men
det kan finnas en och annan ensamstående mamma
som någon gång också vill köpa en bok till sitt eller
sina barn. Vi vet att de har det besvärligt ekonomiskt i
dag. Vi tycker att det skulle vara en fin stimulans att
stötta dem så att de kan köpa en eller några böcker, så
att också deras barn kan få känna att de har en egen
bok. Det är bevekelsegrunderna för vårt ställningsta-
gande.
Slutligen: Regeringen vill främja, säger man, ut-
bildningen i livslångt lärande. Så går man stick i stäv
mot detta och ökar kostnaderna för utbildningen.
Tycker Ulla Rudin att det är rätt väg? Är det en kon-
sekvent väg?

Anf. 59 ULLA RUDIN (s) replik:
Herr talman! Jag måste fråga Holger Gustafsson
vilka regler vi skall harmoniseras mot om inte EU:s.
Jag förstår inte riktigt vad han menar.
Det är inte helt enkelt att dra gränslinjer mellan
barnböcker, ungdomsböcker och vuxenböcker, Hol-
ger Gustafsson. Vi skulle skapa gränsdragnings-
problem som i stort sett vore oöverstigliga.

Anf. 60 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Det är helt uppenbart att det handlar
om ett EU-direktiv för momsen. Jag hoppas att vi är
så pass pålästa att vi är överens om det. Jag förstår
också att man kan tolka direktivet på olika sätt. Den
belgiska lagen är ett exempel på hur man har tolkat
det i Belgien. Vi skulle vilja vara lika generösa mot
våra medborgare och tolka direktivet i en vidare me-
ning än vad regeringen har gjort. Det är det kritiken
handlar om. Jag hoppas att det ändå har gått fram.
När det gäller barnboksmomsen vill jag säga föl-
jande: Låt oss stå ut med att en och annan vuxen läser
en barnbok, om man vill gå in på den marknaden av
ekonomiska skäl. Jag tycker inte att det är något stort
problem att vi inte kan ta ut den sista skattekronan
från barnfamiljer som kan ha det ekonomiskt knackigt
i dag.

Anf. 61 ULLA RUDIN (s) replik:
Herr talman! Visst är det ett EU-direktiv vi disku-
terar. Jag blev bara litet orolig vid förra replikskiftet,
Holger Gustafsson.

Anf. 62 RONNY KORSBERG (mp) replik:
Herr talman! Först och främst vill jag säga att Ulla
Rudin använder ordet obstruera. Sedan uppehåller
hon sig mycket vid ordet konstruktiv, och hon efterly-
ser konstruktiva förslag. Hon berömmer dem som har
haft konstruktiva förslag. Jag tycker att ett problem
med diskussionen och utskottets behandling har varit
att de som har haft invändningar och velat föra en
konstruktiv diskussion har behandlats som om de har
obstruerat, i stället för att försöka mötas och se vad
det finns för anledning att ändra.
Jag begärde egentligen inte replik för att kommen-
tera detta, utan för att kommentera ett uttalande som
Ulla Rudin gjorde om bokmomsen, som intresserade
mig. Bibliotekslag i all ära, men Ulla Rudin säger att
köpta böcker och därmed bokhandeln inte kan kon-
kurrera ut biblioteken. Det har väl heller aldrig varit
avsikten. Har Ulla Rudin och Socialdemokraterna
något speciellt emot att människor skall kunna köpa
böcker som ett komplement till biblioteken? Bibliote-
ken kom väl ändå en gång i tiden till för att vanligt
folk inte hade råd att köpa böcker, eftersom de var för
dyra. Skall priserna nu drivas upp för att folk inte
skall ha råd att köpa böcker? Vore det inte bättre att
sänka priset på böcker, så att alltfler hade råd att läg-
ga pengarna där i stället för på någonting annat? Bib-
lioteken i många kommuner får allt svårare med den
mångfald som vi alla värdesätter. Det vet Ulla Rudin.
Det skulle vara intressant med ett klarläggande.
Varför tycker Ulla Rudin att det är angeläget att hålla
uppe priset på böcker?

Anf. 63 ULLA RUDIN (s) replik:
Herr talman! Sänkt bokmoms kostar väldigt
mycket pengar, Ronny Korsberg. Vi är fortfarande i
det läget i vårt land att vi måste välja och prioritera.
Just i denna situation vill jag nog prioritera bibliote-
ken framför sänkta bokpriser.

Anf. 64 ROLF KENNERYD (c):
Herr talman! Basen för mervärdesskatteuttag är
föremål för harmonisering och skapandet av enhetlig-
het inom den europeiska unionen. Det betänkande
som vi nu diskuterar är ett inslag i denna process. Jag
var under folkomröstningen och är alltjämt av upp-
fattningen att EU-medlemskapets fördelar överväger
de nackdelar som samma medlemskap innebär.
Det här är för vårt vidkommande en sådan nack-
del. Men jag är samtidigt av den uppfattningen att vi
som medlemmar i Europeiska unionen skall leva upp
till de gemensamma åtaganden som vi därmed bekänt
oss till.
Vi har, som framgått av debatten tidigare, erhållit
två uppmaningar, med tilltagande skärpa, från EU-
kommissionen om att genomföra de ändringar som
erfordras för en anpassning till EU:s regelsystem
inom avsnittet om utbildning, kultur och idrott. Av
debatten kan man lätt få intrycket att en del debattörer
har missat detta, men jag vet att det inte är så.
Den här anpassningen reser en lång rad avgräns-
ningsproblem vid tillämpningen av dessa gemensam-
ma europeiska regelsystem. Det gäller t.ex. definitio-
nen - om viss verksamhet skall hänföras till utbild-
ning, idrott respektive kultur eller om den t.o.m. skall
betecknas som nöje. Under debatten har det getts en
del exempel på detta.
Vidare är det fråga om avgränsningar för olika
förutsättningar för olika typer av utbildningsanordna-
re med olika konkurrensförutsättningar mellan dessa
utbildningsanordnare som följd. Utskottet har alltså
haft att ta ställning till en lång rad besvärliga avväg-
ningar. Jag påstår inte att vi har lyckats till hundra
procent med detta.
Vi i Centerpartiet har i första hand inriktat oss på
att undanröja skillnader i konkurrensförutsättningarna
inom utbildningsområdet. I anslutning till motionsti-
den väckte vi en motion för att göra det möjligt att
undanta så många utbildningsinstitut som möjligt från
momsreglerna. Utskottet har bl.a. med anledning av
denna motion gjort ett tillkännagivande till regeringen
om en utökad statlig tillsyn som möjliggör befrielse
från momsplikt. Det innebär att utbildningsanordnare
som uppfyller vissa kvalitetsnormer kan undantas från
momsplikt. Här erfordras ytterligare litet beredning
och överväganden. I avvaktan på detta bör regeringen
enligt utskottets samlade mening behandla ansökning-
ar om statlig tillsyn med skyndsamhet och generositet.
Detta är således en klar förbättring i förhållande till
regeringsförslaget. Det gör att det torde vara möjligt
att hantera den här problematiken något så när nöjak-
tigt.
Under debattens gång har det rests frågor om var-
för majoriteten skulle vilja begränsa möjligheten till
mervärdesskattebefriad utbildning. Som redan fram-
gått har vi inga sådana ambitioner. Ambitionen är
tvärtom att möjliggöra så mycket mervärdesskattebe-
friad utbildning som möjligt. Vi har tänkt på möjlig-
heten så långt det gått i det läge som vi varit i, och
som vi fortfarande befinner oss i.
K-G Svensson frågade mig bl.a. om vi bara varit
ute efter att öka skatteintäkterna. Svaret på denna
provokativa fråga är givet: Nej, det grundläggande
skälet är anpassningen till Europeiska unionens skat-
teregler. Men därutöver kan självklart inte de som tar
ansvar för saneringen av den svenska statsekonomin
undgå att också ta hänsyn till de intäkter till statskas-
san som detta medför.
Från flera håll har det efterhörts om det finns någ-
ra garantier för att ett visst namngivet institut blir
föremål för den tillsyn som ger rätt till momsbefrielse.
Jag utgår från att ingen i denna kammare har tillräck-
lig detaljkunskap och insikt för att kunna utfärda en
sådan garanti. Min uppfattning är att den absoluta
merparten av namngivna institut - ja, sannolikt alla -
kommer att omfattas av den tillsyn som här kommer i
fråga.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att jag
tror att det finns grundad anledning att följa den till-
lämpning och praxisbildning som de nya reglerna
medför. Jag utesluter inte att detta följande leder till
behov av lagstiftningsmässiga förtydliganden. Det ger
oss kanske anledning att återkomma till frågan i denna
kammare.
Nu yrkar jag bifall till hemställan i utskottets be-
tänkande.

Anf. 65 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Det är riktigt att Sverige har fått två
erinringar från EU. Regeringen får ta på sig ansvaret
för att något förslag inte lagts fram tidigare. Erinring-
arna från EU innebär inte på något vis att det är just
det här förslaget som vi skall lägga fram för att har-
monisera, utan erinringarna gäller att regeringen har
varit senfärdig och inte lagt fram något förslag.
Jag tycker också att utbildningsutskottet väldigt
mycket har fört frågan framåt, men i beslutspunkterna
finns det inga klara tillkännagivanden e.d. I skatteut-
skottets skrivning i betänkandet säger man: "Vissa av
dessa utbildningar bör, som utbildningsutskottet
framhåller, även i fortsättningen kunna undantas - - -
." Vidare säger man: "Regeringen bör i avvaktan på
utredningsresultatet - - -." Det är inte precis skarpa
texter.

Anf. 66 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! När det gäller hanteringen av den här
frågan medger jag gärna att regeringen varit senfärdig
med att lägga fram förslaget och att det i vissa delar är
ofullständigt berett och övervägt. Men det är ju det
som har föranlett oss att göra de förtydliganden och
att vidta de åtgärder som det varit möjligt att i det här
läget åstadkomma. Som jag nyss avslutningsvis sade
utesluter jag inte att ytterligare justeringar kan komma
att erfordras sedan detta kommit i praktisk tillämp-
ning.

Anf. 67 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tackar för det tillägget. Det är
helt andra tongångar nu från Rolf Kenneryds sida
jämfört med tidigare. Det har ju sagts att vi obstruera-
de på detaljnivå, men det är just detaljnivån som är
väldigt viktig när man framställer sådana här lagför-
slag. För de skolor som detta gäller är det här oerhört
viktigt. Som Rolf Kenneryd sade i sitt huvudanföran-
de kan ingen i denna kammare klart ange vilka skolor
som kommer att bli momspliktiga eller inte.

Anf. 68 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Utskottets majoritet har valt att i sin
generositet hänskjuta olika privata utbildningar till att
komma inom ramen för tillsynen. Min fråga till Rolf
Kenneryd är: Är det viktigt för Centern att få till stånd
det här prövningsförfarandet? Inom privata utbild-
ningar får man föra röda bockar i kanten på kurspla-
nerna för att få vara utan moms och kunna konkurrera
och existera på marknaden. Är det viktigt för Centern
att 4H-verksamheten skall prövas på det här sättet? Är
det viktigt att barndansutbilningar i landets olika
bygdegårdar skall bli prövade av myndigheterna på
det här sättet? Jag vet inte. Vad händer med Hushåll-
ningssällskapets omfattande rådgivnings- och utbild-
ningsverksamhet? Skall den också prövas för att få
slippa moms eller bli momspliktig? Det är många. Är
det angeläget för Centern att få till stånd just en sådan
här väg att pröva den privata utbildningen?

Anf. 69 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! För oss är det inte ideologiskt eller
på annat sätt viktigt att tillskapa mera statlig tillsyn
inom utbildningsområdet. Men det har visat sig vara
den väg som står till buds för att bl.a. klara de institut
som med god kvalitet tillhandahåller sådan utbildning.
Det är skälet till att vi har valt det i det här fallet.

Anf. 70 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Det anvisas en möjlig väg i reserva-
tion 2, som ganska många står bakom. Det kanske
skulle vara lämpligt att vi tillsammans prövade den
vägen för att se om den är något bättre. Det är ett
förslag till Rolf Kenneryd.

Anf. 71 KARL-GÖSTA SVENSON (m) re-
plik:
Herr talman! Jag konstaterar att Rolf Kenneryd
medger att ingen här kan säga om naprapatutbildning
blir skattepliktig eller skattefri i fortsättningen. Men
är det då inte bättre att vi gör utredningen innan vi
fattar beslutet, avvisar det nuvarande förslaget från
regeringen och ber den att snabbt återkomma när den
verkställt utredningen? Är inte det bättre så att männi-
skorna får klara besked? Rolf Kenneryd medger att vi
inte kan klara ut det. Hur skall människorna utanför
det här huset klara ut det? Det är en väldigt viktig
fråga. Är Rolf Kenneryd beredd att ändra den före-
slagna lagstiftningen så att åtminstone den blir klarare
än vad den är för närvarande? Grundtesen är att yr-
kesutbildning skall bli skattepliktig, men ni vill likväl
undanta den i vissa fall. Men det framgår inte av lag-
texten. Varför inte göra åtminstone den komplette-
ringen?
Ni har begränsat skattefriheten mot de direktiv
som gäller. Finansdepartementet har gjort en utred-
ning och sagt att yrkesutbildning, fortbildning och
omskolning kan vara skattefria även i fortsättningen.
Men ni och regeringen har ändrat på detta. Varför har
ni gjort detta? Varför har ni breddat basen och ökat
skatteuttaget och därmed bidragit till moms på kör-
kortsutbildningen? Det finns ingenting i direktiven
som säger detta, utan körkortsutbildning skall även
framdeles vara skattefri. Det är vi som sätter ribban.
Gör det och ta vara på nationens intressen!

Anf. 72 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Beträffande den första frågan har vi
funnit att det bästa sättet att tidigt kunna ge besked till
dem som nu är osäkra på om de kommer att omfattas
av den tillsyn som vi här talar om är att sätta den i
prövning på en gång. Såvitt jag kan bedöma kommer
de som nu är aktuella och vill ha en tillsyn att få be-
sked om detta inom en relativt begränsad tidsrymd.
När det gäller körkortsutbildningen gör sig K-G
Svenson till tolk för EU-direktivet på ett sätt som vi
inte har kunnat finna stöd för i det direktiv som vi nu
diskuterar. Det är anledningen till att vi inte kunnat gå
på den linjen.

Anf. 73 KARL-GÖSTA SVENSON (m) re-
plik:
Herr talman! Tillsynen är en sak, Rolf Kenneryd.
Men det är skattemyndigheterna som avgör om den
aktuella utbildningen är en gymnasieutbildning, en
grundskoleutbildning eller en högskoleutbildning.
Svaret vet vi inte den 1 januari. Det kan drivas upp till
skattedomstolarna. Är det inte bättre att göra en ut-
redning innan man fattar ett beslut som omfattar vad
som man kan ge tillstånd till - det skall i så fall vara
en väldigt vid ram och vara anpassat till skattelag-
stiftningen. Det väsentliga är att människorna och
även skatteförvaltningens tjänstemän vet vad de har
att rätta sig efter.
När det gäller körkortsfrågan tycker jag att Rolf
Kenneryd skall visa på något ställe i direktiven som
stöder majoritetens uppfattning, att det måste införas
moms på körkortsutbildningen. Är det inte i själva
verket så att ni här har sett en möjlighet att få in 150
miljoner kronor extra i statskassan för att delvis fi-
nansiera de negativa effekterna ur budgetsynpunkt på
det idrottsliga och kulturella området. Är det inte så
att det är körkortsutbildningen som har fått ta törnarna
när det gäller skatteintäkterna? Det gör ni i skenet av
att det skulle ställas krav från EU. Så är det inte, utan
nationen Sverige måste ändå i samband med att vi
anpassar vår lagstiftning utgå från de svenska förhål-
landena, tolka de direktiv som finns och sätta ribban
efter våra förhållanden. Om någon opponerar sig mot
detta, så finns besvärsvägen i EG-domstolen. Då får
domstolen avgöra om vi har rätt eller inte. Det är en
väg att gå i kniviga fall.

Anf. 74 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! I tillsynsfrågan är det ingen tvekan
om att K-G Svenson ägnar sig på ett sätt som inte är
helt ovanligt från hans sida åt att sprida oro som är
obefogad. Det är väl ändå en ganska hypotetisk tanke
att skattemyndigheterna vid ett sådant tillsynsförfa-
rande som det här är fråga om skulle ifrågasätta det
med det betänkande som nu ligger på riksdagens
bord. Jag anser det vara helt uteslutet och totalt risk-
fritt i just detta hänseende.
När det sedan gäller den andra frågan, om det är
pengarna eller EU-direktivet som styr den uppfattning
som majoriteten har om körskoleutbildningen, ber jag
få hänvisa till samtliga de uttalanden som har gjorts
från dem som står bakom betänkandet på den punk-
ten. Det är EU-direktivets tolkning som är den
grundläggande frågan.

Anf. 75 RONNY KORSBERG (mp) replik:
Herr talman! Rolf Kenneryds inlägg är som van-
ligt pedagogiska och informativa. Bl.a. uppsnappade
jag informationen att de som tar ansvar för statens
finanser inte kan bortse från den effekt som det här
skulle kunna ge. Jag utgår från att Rolf Kenneryd
menade att det skulle vara positiva effekter, eftersom
det handlar om sanering av finanserna. Men vi har
tidigare fått reda på - det kan man också läsa i betän-
kandet - att det kan t.o.m. vara så att det här kostar
staten pengar genom att man inför avdragsrätt. En av
de saker som är oklara är vad det får för finansiella
effekter. Är det inte så att den snäva tolkningen och
möjligheten till momsbefrielse har varit styrd av tan-
ken att man skulle få in pengar?
Borde man inte i stället för att slippa utgifterna
anamma en mer vidsynt tolkning och kanske ge en
ännu generösare möjlighet till att bli befriad från
moms? Det skulle i så fall ytterligare bidra till sane-
ring av statsfinanserna, om jag förstår det rätt.

Anf. 76 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Underlaget för inkomstberäkningar-
na är - som Ronny Korsberg påpekade - ytterligt
osäkert, eftersom man inte känner till respektive stor-
heter på avdragssidan.
Men det är klart att just körkortsutbildningen ger
ett nettobidrag till finansieringen. Det var därför som
jag tyckte att det var värt att påpeka att det som bief-
fekt inte är oväsentligt att denna inkomst kommer
statskassan till del.

Anf. 77 RONNY KORSBERG (mp) replik:
Herr talman! Jag kan i och för sig ha förståelse för
att det kan vara på det sättet. Om det finns sådant som
ger ett nettotillskott till kassan kan detta vara positivt.
Men vi från Miljöpartiet ställer oss tveksamma till att
man väljer att ta in en skatt från dessa områden - det
må vara körkortsutbildning, annan utbildning eller
kultur.
Samtidigt har man sänkt skatten på förmånsbilar
till en kostnad av 1 miljard. Det finns en rad andra
områden som man borde ha valt att skattebelägga.
Motivet att det skulle kunna ge skatteintäkter är
tveksamt. Man får nog göra en mer omfattande av-
vägning av för- och nackdelar innan man bestämmer
sig för att tolka reglerna så pass snävt.

Anf. 78 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Jag vill erinra om att det fundamenta-
la skälet till att momsbelägga körkortsutbildning är
EU-direktivets lydelse. Som bieffekt får detta vissa
statsfinansiella effekter, vilka inte ter sig alldeles
osmakliga i den situation som vi nu befinner oss i.

Anf. 79 DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! Jag vill tala för min motion om
moms för djurparker. Motionen täcks upp av reserva-
tion nr 3, som jag härmed yrkar bifall till.
Frågan om moms på inträde till djurparker har
varit en långdragen historia. När momsen infördes
påverkade detta besöksfrekvensen, vilket mycket hårt
drabbade den djurpark som jag känner bäst, nämligen
Kolmårdens djur- och naturpark. Antalet besökare
minskade med samma procentsiffra som momsen
innebar i kostnadsökning när det gäller entréavgiften,
dvs. 10-15 %. Som alla förstår innebär detta stora
påfrestningar för parkens ekonomi.
Under ett par år har riksdagen vid behandlingen av
motionskrav angående momsbefrielse för djurparker
hänvisat till sittande utredning. Det var därför som
man med stor tillfredsställelse kunde notera det som
utredningen kom fram till, att en reducerad skattesats
skulle medges för inträde till djurparker. Då kunde
man förledas att tro att det hela skulle komma att lösa
sig.
Herr talman! Desto större blev då besvikelsen när
regeringen presenterade sin proposition och då avvi-
sade utredningens förslag. Man avfärdar utrednings-
förslaget litet föraktfullt genom att tala om nöjesbran-
schen. Vidare säger man att djurparker inte utgör
någon del av kulturområdet.
Utskottet är något försiktigare i sin beskrivning
även om man instämmer i regeringens uppfattning.
Man skriver att djurparker i allmänhet inte har en
karaktär att vara en del av kulturområdet. Då, herr
talman, måste jag fråga utskottsmajoriteten: Vad
menar man med denna formulering? Har en del parker
en sådan karaktär att de faller inom ramen för att
betraktas som en kulturverksamhet? Om det är så,
varför skall dessa parker straffas om det nu inte före-
ligger samma situation för andra parker?
Jag skulle vilja ha ett tydligt svar på dessa frågor.
Ulla Rudin från socialdemokraterna var inne på
gränsdragningsproblemen, men hon lämnade inga
klara besked. Vad står bakom formuleringen i utskot-
tets betänkande?
Jag noterade också vad Per Rosengren från Väns-
terpartiet sade. Han sade att en del parker hävdade att
den ekonomiska situationen gör att de kanske tvingas
införa aktiviteter av mer nöjeskaraktär. Därför, säger
Per Rosengren, skall den fulla momsen för djurparker
behållas. Men det är ju ett argument för en sänkning
av momsen på djurparker. Det är på grund av den
försämrade situationen - som är en effekt av momsbe-
läggningen - som man tvingas att tumma på en del
spelregler. Ännu har det inte gått dithän, men Per
Rosengren borde kunna försvara sin argumentation.
Om han säger att det har blivit problem för djurpar-
kerna på grund av den höjda momsen, varför motsät-
ter han sig då att den sänks till en rimlig nivå?
Herr talman! Jag måste också fråga: Har utskotts-
ledamöterna varit på Kolmårdens djur- och natur-
park? Vet ni vilken kulturverksamhet som där be-
drivs? Anser utskottet verkligen att detta inte kan
betecknas som kultur?
Rolf Kenneryd hade en formulering i sitt anföran-
de när det gällde hela betänkandet. Han sade att pro-
blemen har lösts på ett något så när nöjaktigt sätt. Är
inte ambitionsnivån högre? Skall jag åka hem och
säga till de hundratals personer som är direkt berörda
av Kolmårdens djur- och naturpark, att man har löst
frågan på ett något så när nöjaktigt sätt? Hela verk-
samheten är ju hotad bl.a. på grund av att man har lagt
på full moms och nu inte inser att man skall sänka
den. Är detta att lösa frågan på ett något så när nöjak-
tigt sätt?
Herr talman! Djurparkerna missgynnas i dag av
nuvarande skattesatser och föreslås fortsättningsvis
vara missgynnade. Det kan inte vara riktigt från all-
män kultur- och upplevelsesynpunkt. Det kan tilläggas
att djurparker i dag i hög grad bedriver forsknings-
och utvecklingsarbete. De utgör genbanker och är en
garant för utrotningshotade djurarter och husdjursar-
ter. Djurparker håller huvudsakligen vilda djur för
förevisning, men de är mycket mer än ett viktigt re-
kreationsmål för allmänheten. Den folkbildande funk-
tionen i vad avser kännedom och kunskaper om djur
skall inte underskattas. Vissa djurparker bedriver
också zoologisk, etologisk och veterinärmedicinsk
forskning. Mot bakgrund av detta är det uppenbart att
djurparkerna har en funktion som kan jämställas med
t.ex. biblioteks-, arkiv- och museiverksamhet, vilka är
helt momsbefriade.
Djurparkerna är aktiv och levande kultur i ordets
rätta bemärkelse och måste nu i rimlighetens namn
åtminstone få den lägre momssatsen.
Herr talman! Slutligen: Hur motiverar utskottsma-
joriteten att man avstyrker denna logiska och rimliga
lösning?

Anf. 80 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag har varit på Kolmårdens djur-
park. Det är en mycket vacker och fin park.
Jag hörde verkställande direktören för Kolmår-
dens djurpark någon gång i våras i radio säga att
Kolmården har så sjunkande besökssiffror att man
måste börja med kringaktiviteter. Kolmårdens djur-
park måste bredda sin verksamhet, och man måste
skapa en mer nöjesinriktad park av det hela.
Det är klart att då måste momssänkningen gälla
alla nöjesparker, såsom Liseberg och Gröna Lund.
Annars blir det stora gränsdragningsproblem.
Jag håller med Dan Ericsson om att det bedrivs en
oerhört viktig verksamhet när det gäller avel eller
reproduktion av olika djurarter.
Men samtidigt hamnar vi alltså i ett gränsdrag-
ningsproblem, var gränsen går mellan djurpark och
nöjespark i slutändan. Sedan säger Dan Ericsson att vi
åtminstone skall sänka momsen till 6 %. Det kanske
är så att Dan Ericsson vill momsbefria djurparkerna
helt.

Anf. 81 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Det är bra att Per Rosengren har
varit i Kolmårdens djur- och naturpark. Jag hoppas att
alla har möjlighet att komma dit. Men då är frågan till
Per Rosengren: Var det kultur eller inte kultur? Detta
är ju faktiskt kärnfrågan i dag. Vad menar Per Rosen-
gren, som står bakom utskottsmajoriteten, när han
talar om parker i allmänhet? Finns det alltså parker
som han bedömer är kultur respektive inte kultur?
Sedan hänvisar Per Rosengren till uttalanden av
verkställande direktören vid Kolmårdens djurpark.
Jag måste säga att det är en tunn argumentation i
frågan om varför man inte följer utredningens förslag
och sänker momsen för djurparker. Per Rosengren
säger att det på grund momshöjningen har skapats
ekonomiska problem, som gör att man tvingas till
andra kringaktiviteter och att momsen därför inte skall
sänkas. Det är ju helt snurrigt. Per Rosengren argu-
menterar ju egentligen för en momssänkning. Varför
då inte ansluta sig till vår reservation? I så fall vore vi
ju nära att få majoritet för vårt förslag, vilket vore det
enda rimliga i sammanhanget.

Anf. 82 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! För mig var inte besöket på Kolmår-
den en kulturupplevelse. Jag var där tillsammans med
hela familjen. Det var mest på grund av deras intresse
som jag åkte dit. Huruvida de betraktade besöket som
en kulturupplevelse vet jag inte.
Men problemet är ju att det blir en blandverksam-
het. Var kommer då gränsen att gå? Jag återkommer
till den frågan. Dan Ericsson säger att det åtminstone
skall vara reducerad moms. Men jag kan direkt med-
dela att man inte ens från djurparkernas egen sida vill
bli momsbefriad, därför att man då skulle gå miste om
den ingående momsen, vilket man inte vill göra.
De vikande siffrorna har uppstått långt efter det att
momsen infördes. Man har kunnat konstatera att be-
söksantalet under de två senaste åren har sjunkit dras-
tiskt.
När det gäller breddningen av momsen i enlighet
med momslagstiftningen 1991 har jag för mig att
kristdemokraterna var en av förespråkarna för den
höjda momssatsen. Vänsterpartiet ställde sig mycket
tveksamt till den breddning av momsen som då ge-
nomfördes. Men om jag inte helt missminner mig
ställde kristdemokraterna upp på den reform som då
genomfördes.

Anf. 83 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag fick nu svaret av Per Rosengren,
att besöket vid Kolmårdens djur- och naturpark inte
var någon kulturupplevelse. Det är beklagligt att han
inte uppfattade det på det sättet. Jag tror faktiskt att
väldigt många andra uppfattar djurparkerna som kul-
turverksamhet.
Frågan kvarstår om det som står i betänkandet, där
det talas om djurparker i allmänhet. Finns det undan-
tag? Per Rosengren gav inte något exempel på vad
som avses i betänkandetexten. Det var synd att han
inte utnyttjade den möjligheten.
Herr talman! Det vore bra om kostnaderna kunde
minskas ytterligare. Det finns ju andra sätt att verka
för detta i riksdagen. Vi har tillsammans med företrä-
dare för andra partier motionerat om en omfördelning
av medel på miljösidan vad gäller bevarandearbetet
etc. Men i den här frågan handlar det om rättvisa.
Varför har då utskottets majoritet valt att lyfta ut
djurparkerna, när också utredningen mycket tydligt
talar om att nivån 6 % vore en rimlig lösning? Det är
utskottsmajoritetens ologiska hantering som jag inte
förstår mig på. Per Rosengren har definitivt inte
lyckats att reda ut det hela.

Anf. 84 ULLA RUDIN (s) replik:
Herr talman! Med ödmjukhet vill jag återigen
konstatera att detta med gränsdragningar är väldigt
svårt. Jag vill också säga till Dan Ericsson att det
absolut inte finns något förakt för djurparkernas verk-
samhet, tvärtom. Men den sämsta situation som skulle
kunna uppstå vore om djurparkerna behandlades olika
ur momssynpunkt. Det vore inte bra. Skulle Dan
Ericsson vilja ta på sig ansvaret att i så fall dela in
djurparkerna i olika kategorier, där vissa skulle vara
mer kulturella än andra? I så fall kan jag bara önska
lycka till.

Anf. 85 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Om jag skulle tvingas till detta, vore
det inga problem. Men det är inte jag som skall svara
på frågor. Det är faktiskt Ulla Rudin som står bakom
majoritetstexten. Jag skall läsa upp vad där står:
"Utskottet anser i likhet med regeringen och kulturut-
skottet att den reducerade skattesatsen bör förbehållas
verksamheter som tydligt utgör en del av kulturområ-
det och att djurparkerna i allmänhet inte har sådan
karaktär."
Hur ser utskottsmajoriteten på detta? Finns det en
gränslinje mellan olika former av djurparker? Annars
skulle man väl inte skriva på det här sättet. Om man
har problem med gränsdragningarna, kan jag väldigt
gärna hjälpa till. Jag tycker givetvis att parkerna skall
behandlas lika. Men eftersom majoriteten i utskottet
nu säger att det finns skillnader vill jag ha svar på vad
man menar.

Anf. 86 ULLA RUDIN (s) replik:
Herr talman! Dan Ericsson, detta betänkande skall
hålla även i framtiden. Vi får väl hålla några dörrar
öppna. Vad vet vi om hur utvecklingen kommer att
bli?
Vi varken vill eller kan säga att den ena djurpar-
ken är mer kulturell än den andra. Vi kan inte ens
särskilt välja ut Kolmården.

Anf. 87 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Betänkandet skall hålla även i fram-
tiden, säger Ulla Rudin. Jag är rädd för att den här
problematiken automatiskt kommer att försvinna på
grund av de ekonomiska svårigheter som djurparkerna
i allmänhet står inför. Det är detta problem som vi
borde försöka att finna en rimlig lösning på, vilket
utredningen i den här frågan har gjort. En möjlighet är
att ge dem med liknande verksamheter jämställda
villkor. Men utskottsmajoriteten har förvägrat dem
detta. Därmed tar man på sig ett stort ansvar, och jag
är orolig inför framtiden i och med det beslut som jag
är rädd att kammaren kommer att fatta.

Anf. 88 ULF MELIN (m):
Herr talman! Per Rosengren frågade både Karl-
Gösta Svenson och Isa Halvarsson vilka gymnasiesko-
lor som bedriver körkortsutbildning och i vilken om-
fattning. Jag kan förstå att varken Isa Halvarsson eller
Karl-Gösta Svenson kan ge ett direkt svar på frågan.
Men jag skall göra ett försök.
Inom fordonsprogrammet på den transporttekniska
grenen i gymnasieskolan måste man ha körkort för att
få förarutbildning på lastbil, traktorer och grävmaskin.
Inom detta program bedriver skolorna sådan utbild-
ning. Det finns också en del gymnasieskolor som
inom ramen för elevens fria val bedriver teoretisk
körkortsutbildning. Vari består då faran om man kraf-
tigt höjer momsen på körkortsutbildningen? Det är
klart att trycket kommer att öka på skolorna från ele-
ver och andra, att de skall tillhandahålla den här typen
av utbildning. I och med att ämnena är indelade i
kurser osv. kan skolan inom ramen för elevens val
och det lokala tillägget, som det så vackert heter,
bedriva denna utbildning. Men detta är en utveckling
som jag inte förordar, därför att det finns naturligtvis
en viss risk när det gäller konkurrensneutraliteten
gentemot trafikskolorna.
Vi moderater, Folkpartiet och Kristdemokraterna i
utbildningsutskottet har en avvikande mening om
propositionens förslag att införa moms för privata
utbildningsanordnare.
Det är utan tvekan så att det här kommer att inne-
bära kraftigt ökade kostnader för de utbildningar där
det är vanligt att studenterna själva bekostar sin ut-
bildning och där man inte får studiemedel. Konsek-
venserna om riksdagen fattar det här beslutet kan bli
att elever kommer att tvingas avbryta pågående ut-
bildningar och att man kan komma att tvingas lägga
ned utbildningar av hög kvalitet. De flesta utbildning-
ar som berörs i det här fallet är alltså yrkesutbildning-
ar. I flera fall finns det inga alternativ till dessa ut-
bildningar inom det offentliga skolväsendet.
Vår uppfattning är att regeringen har gjort en fel-
aktig bedömning och en felaktig tolkning av de EU-
direktiv som finns när det gäller moms på utbild-
ningstjänster. Det har flera talare före mig också gått
in på. Om förslaget går igenom så kommer det utan
tvekan kraftigt att försvåra för de privata utbildnings-
anordnare som verkar inom vuxenutbildningsområdet.
Jag måste säga att jag tycker att det här går helt stick i
stäv med talet om ett kunskapslyft och om betydelsen
av livslångt lärande. Man säger en sak i ord och gör
något helt annat i handling.
Det är utan tvekan så att de stora förlorarna på
kort sikt är de studenter som får bekosta sin utbild-
ning själva. De får en kraftig höjning. På lång sikt är
Sverige som nation också en stor förlorare.
I den utredning som ligger till grund för regering-
ens förslag, Mervärdesskatten i EG, föreslås skatte-
frihet för yrkesutbildning och omskolning. Utredning-
ens förslag ligger i linje med EG:s direktiv. Det fram-
går, tycker jag, med all önskvärd tydlighet också i de
direktiv som finns att varken offentliga eller pri-
vaträttsliga subjekt skall omfattas av moms.
Men regeringen har inte följt utredningsförslaget.
Den gör en alldeles egen tolkning. Jag får lätt en
misstanke om och ett intryck av att regeringen och
majoriteten medvetet lägger fram förslag som allvar-
ligt kommer att försvåra för privata utbildningsanord-
nare att tillhandahålla utbildning till rimliga kostna-
der. Med litet god vilja hade majoriteten kunnat slip-
pa att hamna i den här situationen.
Visst har utbildningsutskottet gjort vissa justering-
ar av denna dåliga proposition. Att propositionen var
dålig och ofullständigt visar ju alla de bordläggningar
vi hade i utbildningsutskottet. Dessutom kom propo-
sitionen sent på riksdagens bord. Det har medfört att
vi har arbetat under stark tidspress och att förslagen
och besluten är ofullständiga. Debatten tidigare har
också vittnat om det. Det finns ganska många frågor
som ingen kan svara på.
Regeringen har uppenbarligen inte insett konsek-
venserna av sina förslag. Det tycker jag på ett tydligt
sätt visas av att majoriteten vill att vi först skall fatta
beslut här i dag - med de konsekvenser jag har nämnt.
Sedan föreslår man att utredningen om kompletteran-
de skolor närmare skall analysera dessa frågor och
konsekvenserna av de beslut som vi i dag kommer att
fatta.
Jag menar att förslagen från regeringen och ma-
joriteten i vissa delar är direkt ologiska om man nu
vill beskatta utbildning. Man föreslår införande av
moms på yrkesutbildningar som bedrivs av t.ex. insti-
tut och privata skolor, men man undantar studieför-
bunden från att betala moms. Studieförbunden slipper
ta ut moms av kursdeltagare som går exempelvis
språkkurser och estetiska kurser; det kan gälla charku-
terikurs eller skepparexamen osv.
Jag har inget emot att regeringen ger studieför-
bunden fri skjuts. Det är bra. Men samma behandling
borde naturligtvis också de fria utbildningsanordnarna
få. I den utredning jag nyss nämnde belystes just
problemet med gränsdragning mellan yrkesutbildning
och utbildning av personliga ändamål som inte har
med yrkesutbildning att göra utan i stället främst avser
att bereda deltagaren nöje och rekreation, som det
vackert heter.
Det är för mig ganska märkligt att majoriteten tol-
kar det senare som momsbefriat, medan det först-
nämnda inte skall vara det. De stora förlorarna är
faktiskt de människor som själva bekostar sin yrkes-
utbildning. Det gäller allt från utbildning inom design
och reklam till utbildning för yrkesförare. Som tack
för att staten, dvs. skattebetalarna, slipper stå för en
dyr yrkesutbildning, ger man dessa människor en
spark på smalbenet genom att lägga på en extra kost-
nad på 25 %. Min fråga är: Har Socialdemokraterna
ingen känsla för de människor som själva bekostar sin
utbildning? Vilken signal sänder man till den här
gruppen av människor? Det gäller 700 elever på RMI-
Berghs reklam- och marknadsföringsinstitut. Det
gäller 70 elever på Beckmans. Det gäller 100 elever
på Forsbergs skola, och det gäller 800 elever på IHM
Business School för att nu nämna några av alla dem
som drabbas av detta dåligt genomtänkta förslag.
För de människornas skull blir man litet förvånad
när man hör Ulla Rudin säga att det gäller en detaljni-
vå. Det är väl ingen detaljnivå för de människor som
förmodligen kommer att få betala 25 % mer för dessa
utbildningar! Nu säger man att man skall utreda det
hela och komma tillbaka med förslag, men vi vet ju
faktiskt inte i dag om de kommer att bli momsbefria-
de.
Får jag bara, herr talman, avsluta med en liten bild
av hur tokigt det här förslaget är. Vi i Riksdagens
idrottsklubb hade i våras en buggkurs. Den var väldigt
populär. Det var många tjänstemän och ledamöter
som var med på denna buggkurs. Det var så många att
vi nu får anordna en ny kurs till våren. Denna utbild-
ning bedrevs av Enskede dansinstitut. Det var ingen
moms på denna utbildning i våras, men till nästa vår
kommer Riksdagens idrottsklubb att få betala moms
för utbildningen. Men hade vi i stället valt ett studie-
förbund, hade vi sluppit momsen. För mig är det en
gåta hur man kan komma med sådana rent ut sagt
tokiga förslag. Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 89 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag ber att få tacka Ulf Melin för
svaret. Det är alltså på det viset att i de yrkesutbild-
ningar som bedrivs i gymnasial regi och där kör-
kortsutbildningen är en del, där har man en gymna-
sieutbildning. Men det är ingen generell gymna-
sieutbildning. Det är en del i en annan utbildning. Där
faller K-G Svensons och Isa Halvarssons resonemang.
Detta är inte en körkortsutbildning för sig, utan det är
en del av en annan utbildning för att eleverna skall
kunna få sina trafikkort osv.
Sedan vill jag göra ett påpekande när det gäller
det här med yrkesutbildningar. Det står i EU-
direktivet väldigt klart om de offentliga utbildningar,
yrkesutbildningar eller utbildningar som på annat sätt
erhåller offentligt stöd. Det är precis det som utbild-
ningsutskottet och skatteutskottet har tagit fasta på. Vi
skall alltså ge så många utbildningar det över huvud
taget är möjligt den offentliga, statliga insynen så att
de skall kunna skattebefrias. Det tycker jag är ett
väldigt vettigt försök att, jag skall inte säga kringgå,
men tänja på gränserna för EU:s regler så långt det
över huvud taget går.
Jag är förvånad att ni andra inte ställer upp på des-
sa försök. Ni vill ha en utredning. Men tänk om den
leder fram till en situation där man begränsar möjlig-
heterna! Ni vet ju inte de facto vad en sådan utredning
skulle komma fram till. Nu räddar vi just dem som
Ulf Melin säger att vi inte skulle rädda; RMI-Berghs,
IHM Business School, Forsbergs och Beckmans osv.
Min bedömning är att de, om de bedriver kurser som
är minst 16 veckor långa, kommer att bli momsbefria-
de. Det är min bestämda uppfattning. Om det inte
skulle vara så, kan jag lova att återkomma i frågan.

Anf. 90 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Jag ger både Isa Halvarsson och
Karl-Gösta Svenson rätt i så måtto när det gäller kör-
kortsutbildningen, att det kommer att bli ett ökat tryck
på många gymnasieskolor från elever och föräldrar att
man skall bedriva det här i skolans regi - just av det
skälet att man lägger kraftiga kostnader på utbildning-
en. Detta är fullt möjligt genom att man har ett antal
kurser inom de olika programmen som faktiskt kan
plockas ut. Det är fullt möjligt att göra detta. Den
risken finns.
Per Rosengren försäkrar nu vidare att Berghs,
IHM, Beckmans och liknande skolor kommer att bli
befriade från moms. Det vet vi ju inte. Det är det som
regeringen skall utreda. Jag tycker att det hade varit
bättre att man hade gått den motsatta vägen och klarat
ut de här frågorna innan man lade fram en ofullstän-
dig proposition. Att den är ofullständig kan vi väl
vara överens om - utskottet har gjort ganska många
justeringar, om också inte tillräckliga. Nu får man en
mängd stora problem. Kan någon här tala om huruvi-
da naprapatutbildningen, bland många andra, kommer
att momsbeläggas eller inte?
Låt mig till Per Rosengren ställa frågan om det
inte hade varit bättre att man först hade klarat ut detta
och sedan hade lagt fram en proposition. Egentligen
skulle man dra tillbaka hela den här propositionen,
eftersom den är ofullständig.

Anf. 91 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Som vi tidigare sagt har vi fått gans-
ka skarpa och rappa påpekanden. Det är vidare inte så
att frågan skall utredas, utan man skall snabbehandla
de ansökningar som nu kommer in och göra en be-
dömning av om skolorna är berättigade till statlig
tillsyn, så att de kan bli momsbefriade.
Gränsen kommer naturligtvis att ligga vid ett visst
antal veckor. Det är väl ganska troligt att kurslängden
kommer att ligga på 16 veckor.
Det kan vidare säkerligen komma att skapas ett
tryck ute i kommunerna att börja bedriva kör-
kortsutbildning, men det är inte det intressanta argu-
mentet. I Moderaternas och Folkpartiets reservation
framhålls att sådan utbildning redan i dag bedrivs i
gymnasieskolor och att den övriga körkortsutbild-
ningen skulle vara ett komplement till detta. Det faller
på sin egen orimlighet. Om det skulle bli så som Ulf
Melin säger, kan det kanske bli så, men vilken kom-
mun har i dag ekonomiska förutsättningar att bedriva
körkortsutbildning inom ramen för det fria valet?
Ulf Melin har också framhållit att denna tanke
t.ex. med hänsyn till konkurrenssituationen inte ens är
värd att tänka. Framför allt kommer kommunernas
ekonomi inte att tillåta att gymnasieskolorna inom
ramen för det fria valet erbjuder teoretisk och praktisk
körkortsutbildning. Jag tror att vi kan vara ganska
eniga om det. Kommunalpolitiker är trots allt klokare
än att de i dagens ekonomiska läge, med de nedskär-
ningar som redan sker inom skolan, prioriterar kör-
kortsutbildning.
Menar Ulf Melin verkligen att han hyser sådana
farhågor? I de kommuner där Vänsterpartiet har något
inflytande kommer något sådant inte att ske.

Anf. 92 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Det senare skall jag nogsamt följa.
Men i de kommuner där man har transportteknisk
gren, tillgång till fordon osv. öppnas möjligheterna
för detta. Examinationsrätten ligger faktiskt på lärar-
na. Det medför nog ingen större kostnad för de kom-
munerna.
Låt oss gemensamt motverka detta, men det är
klart att farhågorna finns.
Vad gäller momsbeläggningen kommer det att bli
ett ganska stort vakuum. Regeringen har utfärdat ett
pressmeddelande enligt vilket man skall låta en ut-
redning skyndsamt se över vilka skolor som skall
komma under statlig tillsyn osv. Det är så dags att
göra det nu. Det skulle ha gjorts i propositionen i
våras. Vi kommer att få ett vakuum om minst ett halvt
år, under vilket man inte vet någonting.
Varken Per Rosengren eller någon annan här vet
vilka kriterier som man kommer att ställa upp för de
skolor som skall ha statlig tillsyn. Det finns ingen
garanti för att de skolor som vi har nämnt här kommer
att uppfylla de kriterierna. Vi har ingen aning om det.
Jag tycker att hela argumentationen haltar betänkligt.
Det är fråga om ett dåligt förslag. Man kan inte bara
ha argumentet att staten måste ta in skatter, eftersom
det här kommer att få oerhört stora konsekvenser för
dem som genomgår dessa utbildningar och för många
små företag. Dessutom kommer Sverige, om det går
illa, att tappa kompetens. Den här typen av utbildning
ges inte någon annanstans.

Anf. 93 TORGNY DANIELSSON (s):
Herr talman! Vi har från utbildningsutskottet vid
detta betänkande fogat ett yttrande som har varit fö-
remål för flera långa och engagerade överläggningar.
Jag vill inledningsvis tacka mina kolleger i utbild-
ningsutskottet för konstruktiva diskussioner, som lett
fram till att vi föreslår vissa åtgärder för att få en så
smidig anpassning som möjligt till de momsregler
som nu kommer att träda i kraft. Vi har haft under-
handskontakter och ett gott samarbete med skatteut-
skottet, och det har ställt sig bakom de synpunkter
som har förts fram av utbildningsutskottet.
Jag yrkar bifall till hemställan i skatteutskottets
betänkande SkU6 i dess helhet och avslag på samtliga
reservationer.
Vi instämmer från utbildningsutskottets sida i re-
geringens bedömning att Sverige inte längre kan dröja
med att anpassa sin mervärdesskatt till EU:s direktiv,
vilka redan har genomförts i andra länder. Vi anser
inte heller att någon generell momsbefrielse kan ut-
färdas. Det är dessutom inte önskvärt, då det för flera
utbildningsanordnare kan innebära fördelar att kunna
utnyttja avdragsrätten för ingående moms.
Vi skall komma ihåg att det finns utbildningsan-
ordnare som vill och kräver att bli momsbelagda.
Större företag, främst de som har kompetensutveck-
ling av anställda som en av sina viktigaste konkur-
rensfaktorer, ser möjligheter att bedriva och sälja
utbildning i ökad utsträckning, om de blir inkorpore-
rade i momssystemet.
Undantagna från skatteplikt är de utbildningar
som anordnas av det allmänna eller av en av det all-
männa för utbildningen erkänd utbildningsanordnare
samt de kommunala kultur- och musikskolorna.
Skatteplikten gäller inte heller för idrottsutbildningar
som t.ex. bedrivs i rid-, skid- och tennisskolor, och
detsamma gäller för utbildningar som bedrivs av
studieförbund i de delar som stöds av det allmänna.
Vi har i utbildningsutskottet varit överens om att
förslaget om moms inom utbildningsområdet kan
medföra icke önskvärda effekter. Det gäller främst för
utbildningar som har ett allmännyttigt värde och där
eleven själv står för utbildningskostnaderna. Det finns
en del längre sådana utbildningar som är yrkesinrikta-
de och anordnas av fristående skolor som inte är
kompletterande skolor, och det finns utbildningar som
är direkt jämförbara med redan erkända utbildningar
inom det ordinarie skolsystemet eller direkt jämförba-
ra med utbildningar som berättigar till studiestöd.
Vi i utskottet anser att det redan i dag finns en hel
del utbildningar som har den kvaliteeten och det all-
männyttiga värdet att de bör undantas från skatteplikt
utan att det strider mot EG:s regler. I framtiden kan
man också tänka sig att det på grund av den snabba
utvecklingen och de snabba förändringarna vad gäller
efterfrågan på yrkesmässig kompetens kommer att
finnas flera utbildningar som naturligt kan rymmas
inom ramen för dem som bör betraktas som jämställ-
da med redan etablerade yrkesutbildningar. För skat-
tefrihet måste dock krävas att dessa utbildningar, i
likhet med de utbildningar som undantas genom re-
geringens förslag, står under statlig tillsyn och därmed
uppfyller vissa krav.
Det kan då rent definitionsmässigt sägas vara mo-
tiverat att lyfta fram en ny grupp av utbildningar,
nämligen utbildningar som har statlig tillsyn utan att
för den skull åtnjuta rätt till statsbidrag eller rätt till
studiestöd.
Utbildningsutskottets ambition är därför att fler
skolor än för närvarande får komma under statlig
tillsyn. Detta kan ske genom att den av regeringen i
budgetpropositionen aviserade utredningen om
kompletterande skolor får ett vidgat uppdrag utifrån
de ändrade förutsättningar som den nya mervärdeskat-
telagstiftningen innebär. I det utvidgade uppdraget
föreslås ingå att utarbeta bedömningsgrunder för
erkännande av skolor som skall ges statlig tillsyn och
därmed också ges befrielse från mervärdesskatt.
Vidare föreslår utbildningsutskottet att i avvaktan
på utredningsresultatet prövningar av ansökningar om
tillsyn skall ske skyndsamt och med en generös till-
lämpning av gällande regler.
Med hänsyn till att de nya reglerna om mervärdes-
skatt skall gälla redan från den 1 januari 1997 föreslår
utskottet också att regeringen inte tillämpar bestäm-
melsen om senaste ansökningsdatum den 1 april, detta
för att alla skolor som vill också skall ges möjlighet
till prövning av statlig tillsyn. En annan övergångsbe-
stämmelse som utskottet föreslår är att tiden för för-
skottsinbetalning av terminsavgifter utan moms för
vårterminen 1997 förlängs till sista december i år.
De förslag till åtgärder som utbildningsutskottet
lägger fram har främst till syfte att värna om de ut-
bildningar som har hög kvalitet och som många gång-
er saknar motsvarighet inom det offentliga. Det är
nästan ordagrant det som Ulf Melin tidigare sade. Vi
vill undvika att elever på grund av ekonomiska skäl
avbryter värdefulla studier som bedrivs som yrkes-
utbildning, omskolning eller liknande.
Så vitt jag har förstått delas denna uppfattning av
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet,
vilket jag tycker är mycket bra. Det är synd att den
här insikten inte fanns när samma partier i regerings-
ställning bedrev medlemskapsförhandlingar inför
Sveriges inträde i EU. Då kom inte denna omsorg till
uttryck eftersom det inte framfördes några krav på
undantag i fråga om merskatteplikt för svenska skolor
framfördes. Nu först framför dessa tre partier en ge-
mensam avvikande mening och kräver att Sverige
skall ta upp förhandlingar om ändrade momsdirektiv
angående utbildningstjänster. Sent skall syndaren
vakna!

Anf. 94 ULF MELIN (m) replik:
Fru talman! När det gäller förhandlingarna tycker
jag att K G Svenson tidigare på ett alldeles utmärkt
sätt förklarade att det i direktivet klart och uttryckligt
står att utbildningar som är erkända av staten och som
också kan vara privaträttsliga skall vara momsbefria-
de. Det står faktiskt också i utskottets betänkande.
Man skriver: Utbildningen skall tillhandahållas an-
tingen av ett offentligrättsligt subjekt med denna
utbildning som mål eller av andra subjekt som av
medlemsstaten i fråga anses ha liknande syfte.
Min tolkning, som även borde vara socialdemo-
kraternas, är att det är ganska självklart att all yrkes-
utbildning som bedrivs i vårt land också skall vara
momsbefriad. Den utredning som många här tidigare
har nämnt har också kommit fram till samma stånd-
punkt. Den stora skillnaden är att regeringen inte har
följt utredningens förslag utan gjort en egen tolkning
av direktiven. Det beror förmodligen på att man inte
gillar privata utbildningar i synnerhet och vill försöka
få in mer skattemedel i allmänhet. Det är kvintessen-
sen av det hela.
Jag vill också ställa ett par frågor till Torgny Da-
nielsson. Utskottet går ju den omvända vägen. Man
bifaller ett förslag från regeringen i dag. Sedan skall
man tillsätta en utredning som skall se över frågan om
vilka kriterier som skall gälla för att de fria utbild-
ningsanordnarna skall bli befriade från moms. Det
kommer att ta ganska lång tid.
Tycker Torgny Danielsson att detta är tingens
rätta ordning? Är det rätt mot alla de elever som un-
der en övergångsperiod kommer att få betala moms
och som inte har en aning om vilka kostnaderna blir
framöver? Är detta rimligt?

Anf. 95 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Subjekt är ju en skatteteknisk term.
Jag vill kalla det utbildningsanordnare. När det gäller
definitionen i den utredning som många har tagit fram
och där de belgiska exemplen lyfts fram, måste jag
säga att jag läser det på ett helt annat sätt. Jag kan inte
förstå hur oppositionen kan godta att någon utger sig
för att bedriva en yrkesutbildning eller omskolning
utan att man ser närmare på vad utbildningen egentli-
gen innehåller.
I det belgiska exemplet sägs ju också att subjekten
godkänns eller erkänns av myndighet som tillhanda-
håller sådana tjänster. Det finns alltså en prövning.
Jag skulle lika gärna kunna byta ut det mot att pröv-
ning görs av Skolverket.
Jag håller med Ulf Melin om det som vi också har
pratat mycket om i utbildningsutskottet, nämligen att
det är en tidsaspekt i det här som inte är riktigt bra.
Men å andra sidan pressas ju förslaget fram på begä-
ran av utbildningsanordnare i Sverige som vill bli
momsbelagda. Vad skulle Ulf Melin säga till dem
som kräver att snarast få bli momsbelagda? Vi har
ändå nått en vettig kompromiss, tycker jag. Vi säger:
Det här är det som gäller, och ni ingår i momssyste-
met. Vi ser att det får olyckliga konsekvenser. Därför
skapar vi omställningsregler och tillsätter skyndsamt
en utredning för att kunna lyfta in så många som möj-
ligt inom det system som kommer att bli momsbefriat.

Anf. 96 ULF MELIN (m) replik:
Fru talman! Det senare problemet menar jag att
man med litet flexibilitet hade kunnat lösa. Ta exem-
pelvis en trafikskolas verksamhet. I det fallet hade
man kunnat definiera vad som är yrkesutbildning och
förarbevis och vad som inte är det. Det hade gått att
göra om man hade velat och om man nu måste beskat-
ta utbildningar som ni vill. Vi tycker som sagt att man
inte skall göra det.
Det är samma sak i frågan om vilken typ av ut-
bildningar det gäller. Ta naprapaterna. Många har
frågat hur det kommer att gå för dem. De har en legi-
timation i dag. Samhället har alltså redan accepterat
att den utbildningen leder till ett yrkesbevis. Ändå vet
de inte om det blir moms eller inte på deras utbild-
ning.
Jag tycker fortfarande att man har gått den om-
vända vägen. Regeringen har inte klarat ut de här
sakerna i propositionen. Man har gjort en dålig pro-
dukt och inte tänkt igenom vilka konsekvenser försla-
get kommer att få för anordnare och framför allt för
studenterna.
Varken Torgny Danielsson eller någon annan kan
svara på frågan om vilken typ av utbildningar som
kommer att få statlig tillsyn och vilken typ av utbild-
ningar som inte kommer att få det. När kommer för-
slagen? När kommer man att fatta beslut? Blir det om
ett halvt år eller om ett år? Tidsaspekten är inte med
någonstans, inte heller kriterierna.
Man säger också att man löser det här för ett halv-
år genom att de som kan göra en förskottsinbetalning
för sin utbildning slipper momsen. Men det rör sig ju
om väldigt mycket pengar. Vissa utbildningar har en
terminsavgift som är mellan 30 000 och 50 000 kr.
För en student är det inte bara att hosta upp de peng-
arna. De lever under helt andra villkor än vad Torgny
Danielsson och många andra tycks tro.

Anf. 97 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att vi är mycket väl medvetna
om att många elever studerar under knappa förhållan-
den. Därför är det olyckligt att vi hamnar i en sådan
här situation. Men vi vill ändå ge en möjlighet under
en övergångsperiod. Ambitionen är också att under
det första halvåret lösa problemet på något sätt.
När Ulf Melin säger att varken jag eller någon an-
nan kan ge besked till olika grupper verkar det som
om oppositionen hade kunnat göra det om de hade
varit i regeringsställning.
Men det handlar ju inte om att naprapater eller
körskolor som bedriver yrkesutbildning generellt
kommer att vara momsbefriade. Det kommer i stället
att bli en prövning av varje enskild utbildningsanord-
nare och varje enskild skola. Utifrån den prövningen
får man sedan besked.
I själva tillsynsbegreppet ligger också att en viss
kvalitet skall uppnås. Jag känner starkt för det natio-
nella kunskapslyftet. Men det skall vara ett kunskaps-
lyft med kvalitet. Därför är det viktigt att det finns en
koppling till ett godkännande av de utbildningsanord-
nare som utger sig för att bedriva yrkesutbildning,
omskolningsverksamhet eller liknande.

Anf. 98 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag måste återigen bemöta detta som
man upprepar från socialdemokratiskt håll. Man frå-
gar varför vi inte begärde något undantag vad gäller
yrkesutbildningarna i EU-förhandlingarna.
Anledningen till att man inte begärde några som
helst förhandlingar beror ju på den statliga offentliga
utredning om mervärdesskatten och EU som hade
gjorts. I den konstaterades att yrkesutbildning och
omskolning är undantagna från skattebasen i Sverige
och i EU.
Det finns en lagparagraf där man framhåller att
yrkesutbildning och omskolning fortfarande skall vara
skattefri. Sedan har den socialdemokratiska regering-
en ändrat detta, men det har ingenting med vare sig
oss eller EU att göra.

Anf. 99 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! I den skrivning som finns i utredning-
en står det mycket tydligt vilka som skall undantas,
precis som Isa Halvarsson tidigare citerade. Begrep-
pen grundskola, gymnasieskola, högskola, omskol-
ning och yrkesutbildning nämns där. Men min poäng
är att när vi bedömer varje enskild skola måste vi
försäkra oss om de verkligen bedriver någon av dessa
verksamheter och att det prövas om det är grundsko-
leutbildning, gymnasieutbildning, högskoleutbildning,
yrkesutbildning eller annan omskolningsutbildning.

Anf. 100 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Det hade man kunnat pröva om man
hade haft den lagtext som utredningen föreslog, men
nu har man en lagtext som säger att man skall pröva
om detta är grundskola, gymnasieskola eller högskola
- punkt, slut.

Anf. 101 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det är ju det betänkande som vi
kommer att rösta om snart som kommer att bli avgö-
rande för hur regeringen kommer att jobba vidare
med detta. Där står det klart vad både utbildningsut-
skottet och skatteutskottet har lagt för direktiv till
regeringen att jobba efter. Vi förutsätter att regeringen
läser våra betänkanden.

Anf. 102 KARIN STARRIN (c):
Fru talman! Jag vill delta i den här debatten för att
försvara den motion som jag står bakom vad gäller
moms på körkortsutbildning. Jag vill koppla den här
diskussionen och den här debatten till trafiksäkerhet-
sarbetet.
Regeringen och vi här i riksdagen har många
gånger fattat olika beslut där vi betonar vikten av
trafiksäkerhet och att det måste vara en prioriterad
fråga. I alla olika beslut måste vi verkligen väga in
kriteriet trafiksäkerhet. Vägverket har direktivet att
prioritera trafiksäkerheten i sina olika bedömningar.
Då tycker jag att vi också måste ta det ansvaret i dessa
specifika detaljfrågor.
Nu är vi på väg att vika av ifrån den här inrikt-
ningen och försämra trafiksäkerheten. Jag vill påstå
att effekten av det beslut som vi nu fattar, där vi säger
att vi skall lägga moms på körkortsutbildning, blir
sämre trafiksäkerhet. Effekten kommer att bli att fler
kommer att köra privat i stället för att ta professionel-
la lektioner.
Fler och fler gör det redan i dag. Det finns en sta-
tistik över detta som säger att det händer fler olyckor i
samband med privat körning i själva lektionsutövan-
det, men det finns också statistik som visar att de som
har tagit sina körkort med privata lektioner är inblan-
dade i fler trafikolyckor. Jag tycker att detta är oerhört
olyckligt.
I Danmark har de t.ex. gått så långt att de har för-
bjudit privat körning. De tycker att detta inte går att
förena med en ökad trafiksäkerhet. Därför säger de
totalt nej till privata lektioner. Jag tror att effekten
med det beslut som vi är beredda att fatta i dag blir att
vi får en ökad privat körning. Det tycker jag är olyck-
ligt.
Sedan tycker jag också att det här är en jämställd-
hetsfråga. Vi vet att flickor och kvinnor tar fler pro-
fessionella körlektioner. Vi vet också att kvinnor kör
trafiksäkrare. De får nu belastningen av ökade priser
på lektionerna. Samtidigt belastar de statsbudgeten
mindre med färre olyckor. Det är en olycklig utform-
ning också ur en jämställdhetssynpunkt, enligt min
bedömning. Man kan också dra parallellen med andra
effekter på jämställdhetsfrågorna som detta får.
Man belastar t.ex. de privata danslektioner som
riktigt små flickor ägnar sig ganska mycket åt. Nu
förstår vi att det här kommer att bli dyrt. Det kommer
att försämra möjligheterna för den typiskt kvinnliga
idrotten, de typiska fritidsaktiviteterna för tjejer. Jag
tycker att det är olyckligt.
Vi har hört i debatten att det argument som gäller
är att det är en EU-anpassning och att vi har att rätta
oss efter det. Det är inte min bedömning vad gäller
just körkortsutbildning. Jag kan, utifrån att jag också
har rådgjort med olika jurister, ändå komma fram till
den slutsatsen att vi hade kunna möjliggöra en annan
tolkning av de här EU-direktivet. Det skulle innebära
en ökad satsning på professionell körskoleutbildning.
Jag tycker att vi gemensamt här i kammaren borde
eftersträva det.
Flera har också varit inne på att detta kan innebära
att det blir ett ökat tryck på gymnasieutbildningen,
dvs. att man kräver teoriutbildning i gymnasieskolor-
na. Jag delar den farhågan. Jag tycker samtidigt att det
snedvrider konkurrensen. Jag tycker att vi nu skall
anstränga oss att få en bättre professionell körskole-
utbildning och att vi där, gemensamt med utövarna,
Vägverket och forskarna, skall sträva efter att få en
ökad professionell utbildning.
Det här betänkandet behandlar många olika delar.
Min motion är täckt i reservation nr 2. Jag står natur-
ligtvis bakom min motion och tänker avstå i omröst-
ningen.

Anf. 103 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill i all korthet tacka Karin Star-
rin för den strimma ljus från Centerpartiet som vi kan
se i det här inlägget. Jag tycker att det är mycket
uppmuntrande att höra att dessa ståndpunkter finns
här och representeras av Karin Starrin. Det skall bli
spännande att följa omröstningen vid voteringen sena-
re.

Anf. 104 LENA SANDLIN (s):
Fru talman! I detta betänkande behandlar vi bl.a.
förslaget om att körkortsutbildningen skall beläggas
med en mervärdesskatt på 25 %. Att momsbelägga
förarutbildningen med en så hög procentsats som
25 % kommer utan tvekan att medföra en kraftig
höjning av avgifterna för trafikskolornas tjänster. I
dag kostar ett körkort i genomsnitt 11 000 kr. I stor-
städerna kan kostnaderna bli upp till 13 000 kr i ge-
nomsnitt. Om man lägger den nya momsen till detta
kommer kostnaden för ett körkort att öka med ytterli-
gare ett par tusenlappar.
Den ökning av kostnaderna för körskolornas ut-
bildning som den nya momsen medför leder med stor
sannolikhet till att fler ungdomar kommer att välja att
övningsköra privat. Under 1995 tog var femte elev sitt
körkort privat. Nu finns det alltså en mycket stor risk
att den grupp som tar sina körkort privat ökar.
En undersökning som är gjord av Olof Stenberg
och Eva Flodberg vid Högskolan i Örebro visar att
trafikbrott som leder till indragning av körkortet är tre
gånger vanligare bland dem som har fått sin kör-
kortsutbildning privat än bland dem som fått sin ut-
bildning på en trafikskola.
En annan undersökning som är gjord av PDS Re-
search visar att trafikskolornas elever prioriterar tra-
fiksäkerheten mycket högt. Hela 82 % anser att trafik-
säkerhet är ganska eller mycket viktigt. Bland priva-
tisterna är intresset för trafiksäkerhet inte alls lika
stort - den kommer först på sjunde plats. Privatister-
nas oro handlar i första hand om att klara förarprovet.
Trafikskadorna är ett av de största folkhäl-
soproblemen i Sverige. Under de senaste åren har i
snitt 600 människor dödats, och mellan 60 000 och
80 000 personer skadats i trafiken varje år.
Dagens trafiksäkerhetsarbete kan grovt sett indelas
i två olika insatsområden. Det gäller dels åtgärder för
att öka den passiva säkerheten, genom t.ex. vägens
utformning och fordonens konstruktion, dels insatser
för att öka den aktiva säkerheten genom att påverka
attityder och beteenden. Dessa utvecklas främst i
inlärningsskedet. Därför är förarutbildningen så vik-
tig. Den kompetens och kunskap som finns hos kör-
skolorna för att utveckla en medvetenhet för trafiksä-
kerheten är mycket god. Det visar bl.a. de undersök-
ningar jag tidigare refererade till. Trafikskolornas
elever prioriterar trafiksäkerheten högt, medan priva-
tisterna främst oroar sig för förarprovet.
Kommunikationsminister Ines Uusmann har lanse-
rat "nollvisionen" som ett mål för trafiksäkerhetsarbe-
tet. "Nollvisionen" innebär noll döda och skadade i
trafiken som ambition. Om den skall bli verklighet
krävs att de som skall ge sig ut på vägarna får en
gedigen utbildning och att de har en stark prioritering
av trafiksäkerheten. Jag menar att det gynnar trafiksä-
kerhetsarbetet att så många som möjligt har råd att få
sin körkortsutbildning vid en körskola.
Därför tycker jag att det är av vikt att regeringen
nu följer utvecklingen inom körkortsutbildningen. Om
det visar sig att färre och färre vänder sig till körsko-
lor för att få sin utbildning bör regeringen överväga
en lägre momssats och aktivt verka för en sådan inom
EU.
Fru talman! Jag har inget annat yrkande än ut-
skottsmajoriteten, men jag ville ändå få ge uttryck för
mina farhågor angående körkortsutbildningen och
trafiksäkerhetsarbetet.

Anf. 105 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Det ligger mycket i det som Lena
Sandlin säger. Jag vill bara peka på att det finns en
reservation, nr 7, som kan vara värd att stödja i sam-
manhanget. I den pekas nämligen på möjligheten att
försöka se till att momsdirektivet blir litet mjukare, så
att tjänster kan undantas i större utsträckning än i dag.
Alla som tycker att EU-direktiven är litet väl hårda
kan stödja reservation nr 7.

Anf. 106 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Som sista talare skall jag försöka att
inte upprepa vad som redan har kommit fram här i
kammaren, men vissa upprepningar kommer det ändå
att bli.
I går slutjusterades kulturutskottets betänkande
och inriktning för en ny kulturpolitik och budget för
1997. Där konstaterades att moms på böcker inte är
en kulturfråga numera, utan en ren skattefråga. Så nu
vet ni det i skatteutskottet!
I går dödförklarades alltså boken och dess bety-
delse för människors växande möjligheter att bearbeta
sin identitet, livskvalitet och källa till kunskapsinhäm-
tande. Boken reducerades till en ren skattefråga - i
dag med 25 % moms.
I kulturutredningens slutbetänkande, Kulturpoliti-
kens inriktning, som föregick beslutet i går, anförs att
ett svenskt medlemskap i EU inte nödvändigtvis med-
för ändringar av gällande mervärdesskatteregler inom
kulturområdet. Varje enskilt land kan avgöra vilka
skatteregler som skall gälla inom detta område. I
betänkandet anförs också att i de fall mervärdesskatt
införs bör skattesatsen fastställas till den lägsta möjli-
ga. Det bör även innefatta litteratur. En politiskt enig
utredning står bakom slutbetänkandet. Trots detta
innefattas inte litteratur i det momsförslag kammaren
har att ta ställning till i dag.
När regeringen presenterade sin proposition för
kulturutredningen framhöll den att just boken och
litteraturen var ett särskilt prioriterat område, och att
en ytterligare utredning därför skulle tillsättas. Nu kan
vi alla läsa i direktiven till den utredningen att just
moms på litteratur inte skall ingå i utredningsuppdra-
get. Kulturministerns ord om att särskilt värna boken
faller platt till marken. Sverige skall även fortsätt-
ningsvis ha Europas högsta momssats på litteratur.
Det är svensk socialdemokratisk ekonomisk priorite-
ring.
Ulla Rudin blandar ihop ett införande av en ny
bibliotekslag med bokmomsen. Det tycker jag visar
på en häpnadsväckande okunskap. Äpplen är ändå
äpplen, och päron är ändå päron - och båda är väldigt
goda.
Med stor oro noterar vi i Miljöpartiet att verklig-
heten verkar tränga in i regeringskansliet endast ge-
nom omfattande och långvarig lobbyverksamhet. Det
har tagit många år och krävts mycket energi att över-
tyga landets beslutsfattare om att ridsport är just sport
och inte utbildning. Om idrotten beläggs med moms
skall samma låga skattesats därför gälla ridsporten.
Det målet är nått nu, men det innebär ändå ökad ad-
ministration som skall betalas med redan i dag höga
terminsavgifter inom denna idrottsgren som är mest
populär bland just flickor.
Det står klart och tydligt i Maastrichtfördragets
artikel 128 att kultur ej skall EU-anpassas. Vid kul-
turutskottets slutjustering i går fastslogs av majorite-
ten att detta faktum säkert är känt av regeringen och
att man inte behöver tala om det för den. Men med
tanke på dagens debatt är det inte klart och tydligt att
kunskapen om artikel 128 är känd av riksdagens le-
damöter. För det kan väl inte vara så att riksdagens
ledamöter anser att kultur skall beläggas med moms
helt enkelt för att få in mer skatt, och att man använ-
der sig av EU som ett slagträ eller ett svepskäl för att
slippa ta eget ansvar? Rolf Kenneryd har varit inne på
detta tidigare. Svaret är inte givet. Sverige behöver
inte vara bäst i EU-klassen, men Sverige behöver
skatteinkomster. Politik är att prioritera, och Miljö-
partiet gör andra prioriteringar.
Jag har läst betänkandet, Ulla Rudin. Jag undrar
om Ulla Rudin har läst remissvaren till kulturutred-
ningen - det kan ju vara svårt när det rör sig om olika
utskott. På s. 379 står att många instanser helt avstyr-
ker ett införande av kulturmoms. De är bl.a. Folk-
bildningsförbundet, Folkrörelsernas Konstfrämjande,
Sveriges Hembygdsförbund, och Konstnärliga och
litterära yrkesutövares samarbetsnämnd. Dessa ställer
sig avvisande till införande av en generell moms på
kulturområdet. Galleriförbundet och Folkbildningsrå-
det har sagt att om man ändå inför moms skall den
lägsta momsen gälla, 6 %, och den skall vara lika för
alla. Det skall alltså inte vara olika momssatser.
Flera instanser, t.ex. Länsmuséernas samarbetsråd,
vill också uppmärksamma behovet av enhetliga
momsregler, såväl för kommun som för landsting och
stat. Föreningen för Sveriges kulturskrifter menar att
momsreglerna har blivit ett allvarligt hot mot kultur-
tidskrifterna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Det finns en stark oro för att ett beslut om infö-
rande av moms på kultur och idrott kommer att kräva
större administrativa resurser. Det kan innbära sämre
beläggning och lägre inkomster för viss verksamhet.
De slutliga ekonomiska konsekvenserna känner vi inte
till. Det är med andra ord ett dåligt berett ärende.
Även inom utbildningsområdet finns oklarheter.
Det är svårt att säga hur det egentligen skall bli, vil-
ken utbildning som är kultur och bör omfattas av en
lägre momssats. Enligt Miljöpartiet är lektioner i
sång, dans och instrumentalmusik kultur, och skall
inte ha 25 % moms utan 6 %. Nu har vi fått höra att
det kanske kommer att bli så, men det är otydligt och
det finns en stark oro. Om det blir 6 % eller 25 % är
avgörande för om en utbildningsanordnare skall lägga
ned eller fortsätta verksamheten. Det blir svårt för
kulturutövarna att klara de höjda avgifterna ekono-
miskt.
Det har också varit svårt att avgöra vilka kulturut-
övare som bedriver yrkesutbildning eller inte. Alla
ärenden skall före beslut genomgå main streaming.
Det har vi tillsammans med 187 andra länder skrivit
under på i den platform for action som vi antog på
den fjärde kvinnokonferensen. Det är inte svårt att se
att 25 % moms på t.ex. dans, sång, musik, vävning,
och konsthantverksutbildning slår extra hårt mot
flickor och kvinnor. Ärendet borde egentligen ha
återremitterats för att förtydligas.
Det sägs att man inte skall vara orolig, men det
finns en stark oro. För barn, kulturutövare och kul-
turutbildningar finns inga starka lobbyorganisationer,
som LO och LRF. Därför är det viktigt att vi riksdags-
ledamöter själva begriper konsekvenserna av före-
slagna beslut och ser till att besluten inte går att
misstolka.
Till sist vill jag också yrka bifall till reservation
13, Framtidens kultur.
Som ni alla känner till instiftades Stiftelsen Fram-
tidens kultur av medel ur löntagarfonderna. Dess
styrelse är utsedd av regeringen. Avsikten var att
stiftelsens pengar skulle användas till projekt som
hade varaktig betydelse för kulturlivet.
Nu har det uppstått en svårighet vid utbetalningen
- pengarna betraktas som skattepliktiga. Det har med-
fört att åtskilliga skatteprocesser har inletts. Det är ett
exempel på otydlighet. Om praxis blev att utbetal-
ningarna är skattepliktiga, skulle det medföra att det
kulturstöd som finns att förmedla för detta ändamål
blev mindre än vad som avsatts för början och vad vi
trott inom kultursektorn.
För att hindra att det uppkommer en felaktig
praxis, alltså skatteplikt, vill vi att regeringen lägger
fram ett förslag om generell skattebefrielse för Stiftel-
sen Framtidens kultur.

Anf. 107 ULLA RUDIN (s):
Fru talman! Ledamöterna i Kulturutredningen är
säkert duktiga på kulturfrågor, men jag inte säker på
att de har läst på momsfrågorna ordentligt.
Vi socialdemokrater är inte heller förtjusta i att
lägga moms på kulturen, Ewa Larsson. Men som
regeringsparti har vi skyldighet och ansvar för att
följa upp vårt EU-medlemskap.
Jag vill till sist påminna om att kultursektorn ändå
som helhet tjänar åtminstone 20 miljoner kronor på
momsbeläggningen.

Anf. 108 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Om socialdemokraterna inte heller
tycker att det är bra att belägga kulturen med moms,
tycker jag att vi tillsammans kunde visa litet fighting
spirit. Vi kunde bestämma oss för att inte vara bäst i
EU-klassen, att avstå och se vad som händer. Kom-
mer vi att föras inför EG-domstolen eller vad kommer
att hända?
Kommer kanske Sverige - som det hette inför EU-
omröstningen - att vara det land som förändrar EU
genom att stå på sig, ställa krav och gå till domstol?
Kanske andra länder kan dra fördel av det, så att vi
alla slipper kulturmoms. Det var ju därför socialde-
mokraterna ville in i EU - för att förändra!

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)

12 § Vissa justeringar i lagen om räntefördel-
ning vid beskattning m.m.

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1996/97:SkU7
Vissa justeringar i lagen om räntefördelning vid be-
skattning m.m. (prop. 1996/97:12 delvis och
1996/97:21)

Anf. 109 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land, eller
hur? Riksdagen är också fantastisk, vilket framgår av
den debatt vi nyss har lyssnat på. Nu skall vi strax
besluta om hur mycket ett företag skall få yrka avdrag
för när det gäller representation.
Tydligen är det så att regeringen och utskottsma-
joriteten har tagit ett ordentligt intryck av tidnings-
skriverierna om deflation, så avdraget skall sänkas
med hälften till hela 90 kr! Detta är så absurt att man
först inte tror att det är sant. Även om inflationen är
låg i dag, får man inte särskilt mycket för 90 kr!
Grunden för beskattning av företag är att man all-
tid skall kunna göra avdrag för intäkternas förvärvan-
de. Inte lägger sig regering och riksdag i om man
använder för mycket papper i kopiatorerna eller beta-
lar för höga löner till personalen! Det avses vara upp
till företaget att kunna bedöma om kostnaderna är
nödvändiga. Någon annan utgångspunkt är svår att se.
Är kostnaderna nödvändiga för intäkternas förvär-
vande skall de vara avdragsgilla - punkt. Så borde det
vara. Men skatteutskottets majoritet tycks mena att
bestämmelserna alltid kan missbrukas. Om de miss-
brukas är det i första hand företagets styrelse och
revisorer som skall anmärka på förhållandena och i
andra hand skattemyndigheterna vid en granskning.
Har då t.ex. representationen varit vidlyftig och kan-
ske mer haft karaktären av personlig gästfrihet, är
kostnaden inte avdragsgill. Detta är också självklart.
Detta är grunden för våra skatteregler, men det
räcker tydligen inte för regeringen och utskottsmajori-
teten.
För ett år sedan sänktes det avdragsgilla beloppet
för representation till 180 kr. Nu skall det halveras.
Varför?
Svaret är enkelt: Nu måste statens finanser för-
stärkas ytterligare. Det är det enda motiv som rege-
ringen och skatteutskottet anför. Det står ingenting
om hur detta kan slå för en hel, mycket arbetsintensiv
bransch! Inte ett ord om arbetslösheten inom restau-
rangfacket! Ingenting om den sviktande lönsamheten
bland Sveriges restauranger! Inget om behovet av
mångfald i utbudet av restaurangtjänser! Ingenting om
svårigheterna för företagarna att åter en gång anpassa
sig till statsmaktens ändrade spelregler!
Inom mindre än ett år har man i grunden ändrat
förutsättningarna för en hel bransch och för restau-
rangföretagens verksamhet. Regeringspartierna, So-
cialdemokraterna och Centerpartiet, visar en häp-
nadsväckande brist på hänsyn till gjorda investeringar
och företagarnas personliga engagemang. Detta, fru
talman, från en regering som säger sig vilja stödja
framför allt småföretagen!
Det är en småföretagarbransch som nu igen drab-
bas. Skatteutskottet motiverar den ytterligare be-
gränsningen av avdragsrätten för representation med
att den "är starkt motiverad mot bakgrund av den
förstärkning av det offentligas finanser som åtgärden
medför". Det är hela motiveringen, ingenting annat.
Så talar en skattefogde av i dag! Det är skrämmande
likheter med de skattefogdar som på 1200- och 1300-
talet sög ut den svenska allmogen. De hade heller inte
något annat motiv än att skatten skulle in. Ta allt vad
som kan tas! Det är ingen särskilt vacker skatteteori,
men det är tydligen norm för utskottets majoritet.
Hur kommer då ett sänkt representationsavdrag att
slå? Jo, säger regeringen i propositionen, det innebär
ett årligt tillskott för staten på 500 miljoner kronor.
Det är inte ett föraktligt belopp, det medges. Det
förutsätter naturligtvis att företagens representation
blir lika omfattande som tidigare. Med det utgångsre-
sonemanget innebär det också att det blir en höjd
företagsskatt på 500 miljoner kronor. Det är fortfa-
rande inget föraktligt belopp. Då har vi också infört
en ny pålaga på företagssektorn. Hur tror riksdagsma-
joriteten att man skall kunna åstadkomma ett positivt
företagarklimat genom att gång efter gång lägga nya
pålagor på företagen?
I många olika sammanhang har såväl Socialdemo-
kraterna som Centerpartiet framhållit hur viktigt det är
att inte försvåra för företagen och företagarna. Tidiga-
re har vi sett hur arbetsgivaravgifterna höjts, sjuklö-
neperioden förlängts, redovisning av mervärdesskat-
ten försämrats, skatt på industrifastigheter införts,
skatt på kommersiella lokaler återinförts, etc. Nu, ett
år efter den senaste sänkningen, skall avdragsrätten
för representation sänkas till 90 kr. Regeringen vill
framtona som företagarnas vän. Jag vet att det är
många företagare som tycker att med sådana vänner
behöver man inte ha några fiender. Det är inte bara att
man bakvägen höjer skatterna och försvårar för före-
tagen och deras ägare, utan man visar dem ingen
respekt.
Tror riksdagsmajoriteten att svenska företagare
vältrar sig i lyx och lever ett liv i sus och dus? Man
kan lätt få det intrycket, eftersom man gång efter gång
demonstrerar sin totala okunnighet om det dagliga
livet i ett företag, stort eller litet. När kommunalråd
och andra ägnar sig åt fantastiska eskapader med
skattebetalarnas pengar sägs som en förmildrande
omständighet att de tagit intryck av näringslivets sätt
att vara. Detta är så groteskt förolämpande att man
först inte tror sina öron.
I dagens proposition står det inte i klartext att det
är olämpligt för företag att i samband med sin verk-
samhet visa vanlig vänlighet och värdskap, men an-
demeningen är klar. Det skall inte ätas på skattebeta-
larnas bekostnad! Så låter det ofta också i debatten.
De som säger så förnekar alltså företagarnas goda
omdöme och anser att dessa kostnader för intäkternas
förvärvande är onödiga.
Varför inte gå längre? Det finns ju så många andra
kostnader i ett företag som vi i riksdagen kan sätta oss
ned och döma ut. Forskar man inte onödigt mycket?
Det blir ju inte alltid resultat av det. Det borde vi
kanske begränsa. Säljare och andra reser ju så väldigt
mycket, och inte blir det avslut varje gång. Det verkar
litet onödigt. Det skall man väl inte få avdrag för? Jag
vet att det är farligt att nämna sådana saker här i
kammaren. Det kan ju finnas någon i Finansdeparte-
mentet som tar det till sig och tycker att det är ett
strålande förslag.
Fru talman! Nu är det heller inte säker att det blir
några 500 miljoner kronor som förstärker statens
finanser. Många företag kommer givetvis att se över
sin representation. Krogarna kommer att få det ännu
jobbigare att överleva. Arbetslösheten i branschen är
redan hög. I oktober 1996 var antalet arbetslösa inom
hotell och restaurang 14 218 personer, varav merpar-
ten var kvinnor. Den är en ökning jämfört med okto-
ber 1995 med 1 930 personer!
Arbetslösheten är nu uppe i 21,7 %! Det är således
denna av arbetslöshet och låg lönsamhet drabbade
bransch som regeringen vill åderlåta ytterligare. Det
är dags för näringsministern och skatteministern att
åka ut i landet och berätta om hur mycket regeringen
satsar på företagsamhet! Det är ju genom denna man
från regeringen säger att vi skall få ner arbetslösheten.
Men då får man faktiskt bekväma sig att någon enda
gång betrakta tillvaron ur just en företagares perspek-
tiv.
Till allt detta bör tilläggas att man i alla civilisera-
de länder är angelägen att utveckla turismen, den
snabbast växande branschen i världen. Även den
svenska staten och svenska kommuner säger sig vara
intresserade av att utveckla turismen. Vi i Sverige har
inte lyckats särskilt bra. Men alla som kan någonting
om besöksnäringen vet att om man skall kunna få
någon utveckling för turismen måste man ha ett bra
och varierat utbud av restauranger och hotell. Det är
en grundförutsättning för varje satsning.
Men man kan inte driva restauranger bara för tu-
rister. Det måste också finnas en hemmamarknad.
Riksdagsmajoriteten har gjort sitt bästa att förstöra
hemmamarknaden. På maten som serveras i en restau-
rang är det dubbelt så hög moms som när man handlar
den i butiken. Förklara det, den som kan! Nu kommer
således nya avdragsregler för representationen, mind-
re än ett år efter förra försämringen.
I den kommande debatten skulle jag gärna vilja att
Lars Hedfors kunde ge mig något vettigt argument att
framföra till restaurangägare, restauranganställda och
alla företagskunder till restaurangerna. Varför skall
man återigen minska avdragsrätten?
Fru talman! Jag har nu koncentrerat mitt anföran-
de till mom. 5 i utskottets betänkande. Det finns flera
andra viktiga frågor för företagen i detta betänkande.
Vi moderater har sammanlagt avgett 5 reservationer.
Jag står givetvis bakom alla dessa reservationer. Men
för tids vinnande yrkar jag endast bifall till en, nämli-
gen reservation 6.

Anf. 110 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Detta betänkande heter Vissa juste-
ringar i lagen om räntefördelning vid beskattning,
m.m. Ur det skulle jag vilja ta upp några saker som
just innefattas i m.m. Från den 1 januari 1996 infördes
särskilda regler för småföretag när det gäller tidpunk-
ter för redovisning och betalning av mervärdesskatt.
Det infördes även nya regler för större företag, men
jag tänker nu på de allra minsta.
Gränsen för vilka som skall redovisa mervärdes-
skatt i särskild självdeklaration höjdes till ett beskatt-
ningsunderlag på 1 miljon kronor. Handelsbolag
lämnar inte någon särskild självdeklaration och tillåts
inte göra helårsredovisning av mervärdesskatten. Den
redovisningsperiod om en månad som infördes i janu-
ari 1996 medförde att de mindre handelsbolagen
måste lämna särskild deklaration varje månad, vilket
naturligtvis upplevs som betungande.
Detta påtalades från Folkpartiets sida i en motion,
vilket också föranledde skatteutskottet att uppmana
regeringen att återkomma med ett förslag där skatte-
reglerna så långt som möjligt skulle vara neutrala till
olika rörelseformer. Vid en interpellationsdebatt med
skatteminister Östros instämde han också i att det var
ett rimligt krav att skattereglerna så långt som möjligt
skall vara neutrala till olika rörelseformer. Jag är
besviken på både skatteministern och utskottsmajori-
teten. Jag trodde att de hade menat mer än det förslag
som nu kommer.
Regeringen återkommer med ett förslag som ut-
skottsmajoriteten har anslutit sig till. Det är visserli-
gen ett steg i rätt riktning, men gränsen för en möjlig-
het till helårsredovisning har satts till 200 000 kr. Det
har också vid utskottsbehandlingen kommit fram att
man från Finansdepartementets sida inte gjort någon
djupare analys - ingen analys alls, skulle jag vilja
säga. Och varför skulle just gränsen 200 000 kr när
det gäller beskattningsunderlaget innebära konkur-
rensneutralitet i förhållande till andra rörelseformer
med 1 miljon kronor i beskattningsunderlag? Det är
faktiskt inte trovärdigt.
I betänkandet behandlas också begränsningen av
avdragsramen för representation. Folkpartiet libera-
lerna har den uppfattningen att staten inte skall sub-
ventionera alkoholkonsumtion. Även om avdragsra-
men nu är mycket liten och inte rymmer större ut-
svävningar vill vi från vår sida hålla på kravet att inte
ta med alkohol i avdragen för representation.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla reser-
vationer som upptar mitt namn i betänkandet, men för
att vinna tid åt kammaren yrkar jag vid detta tillfälle
bifall bara till reservation 4.

Anf. 111 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 7.
Regeringen har tidigare givit uttryck för uppfatt-
ningen att även vin och sprit av förenklingsskäl bör
ingå i avdragsramen vid företagsrepresentation. Fru
talman! Det är beklagligt att regeringen alltför ofta
säger en sak, och därmed visar en ambition, och sedan
i realiteten gör ett annat. Man har ställt sig bakom att
minska konsumtionen av alkohol i Sverige med 25 %
fram till år 2000, och så föreslår man ett skattepoli-
tiskt beslut som går i rakt motsatt riktning, dvs. som
främjar och stimulerar alkoholkonsumtionen.
Det är bara tre år kvar till år 2000. Detta mål har
av regering och riksdag ansetts så centralt och viktigt
att man har ställt sig bakom den handlingsplan som ett
antal berörda myndigheter har utarbetat. Man säger
ett, och så gör man ett annat! Lars Hedfors! Jag vet att
det finns ett engagemang för de här frågorna i det
socialdemokratiska partiet. Varför agerar man så
inkonsekvent?
Kristdemokraterna anser att staten inte skall ge
skattesubventioner till vin och sprit. Frånvaron av
alkohol i arbetsmiljön bör i stället vara ett särskilt
viktigt delmål för att begränsa den totala konsumtio-
nen. Reglerna om att inte ta med alkohol i avdragen
för representation har i Sverige en lång tradition, och
den tycker vi bör värnas. Det steg som togs var felak-
tigt.
Kristdemokraterna vill arbeta för fyra vita zoner,
som vi kallar det, när det gäller alkoholkonsumtion.
De gäller graviditeten, ungdomsåren, trafiken och det
som är aktuellt i dag, arbetsmiljön.
Fru talman! Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall
till reservation nr 7.

Anf. 112 LARS HEDFORS (s):
Fru talman! När man hör Carl Erik Hedlunds
fruktansvärda salva från kammarens talarstol kan man
lätt få intrycket att regeringens proposition skulle vara
mot småföretagen och företagsamheten. Det är ju
precis tvärtom! Det handlar om att underlätta för små
och medelstora företag och att främja deras möjlighe-
ter att utvecklas.
De små företagen är viktiga för vårt lands eko-
nomi. Småföretagen är en viktig tillväxtpotential; de
är en viktig möjlighet att utöka sysselsättningen i
landet. Det finns undersökningar som visar att småfö-
retagen nu är beredda att öka sysselsättningen. Så var
definitivt inte fallet när Carl Erik Hedlunds parti be-
fanns sig i regeringsställning. Då var det tvärtom!
Allt det här positiva beror på att konjunkturen nu
håller på att vända, men det beror också på att rege-
ringen och Centerpartiet för en småföretagarvänlig
politik. Det viktigaste inslaget i denna småföretagar-
vänliga politik är saneringen av den svenska ekono-
min. Budgetunderskottet håller på att försvinna,
statsskulden planar ut och förtroendet för den svenska
ekonomin ökar i motsvarande grad. Det har lett till en
enastående sänkning av den svenska räntenivån, som
naturligtvis är det allra bästa för företagen och före-
tagsamheten. Det är naturligtvis det viktigaste bidra-
get när det gäller att förbättra läget för små och me-
delstora företag.
Regeringen har också vidtagit en mängd andra åt-
gärder, som Carl Erik Hedlund har efterlyst. Jag skall
presentera dem.
Vi har föreslagit och beslutat om ett särskilt små-
företagarpaket på 1 miljard kronor. Det ligger en
proposition på skatteutskottets bord om permanent
lättnad i dubbelbeskattningen av små och medelstora
företag. Den kostar oss 3,5 miljarder kronor. Vi har
beslutat att sänka arbetsgivaravgiften för den del av
lönesumman som understiger 600 000 kr. Det är di-
rekt riktat till små företag.
Nu lägger vi alltså fram ett nytt förslag, och där
undviker Carl Erik Hedlund sorgfälligt att nämna de
positiva inslagen. För det första vill vi ändra reglerna
för räntefördelning och expansionsmedel i enskild
företagsamhet, vilket ju i allra högsta grad kommer att
underlätta generationsskiften.
För det andra skall handelsbolag och europeiska
ekonomiska intressegrupperingar bli skattesubjekt för
fastighetsskatt, särskild löneskatt på pensionskostna-
der och för avkastningsskatt på pensionsmedel. Det är
en betydande förenkling, som underlättar både för de
skattskyldiga och för skattemyndigheterna.
För det tredje föreslår vi att handelsbolag och vis-
sa andra skattskyldiga skall få möjlighet att gå över
till helårsredovisning av mervärdesskatt i självdekla-
rationen, under förutsättning att beskattningsunderla-
get inte går över 200 000 kr. Det skapar bättre kon-
kurrensneutralitet mellan olika företagsformer - det är
inget tvivel om den saken.
Det är nästan självklart att det finns moderata in-
vändningar mot en hel del av detta. Moderaterna är
inte nöjda - de måste till varje pris bjuda över. De
skall införa ännu generösare skatteregler, som natur-
ligtvis kostar mer för det allmänna. Och det är inte det
värsta - det kostar inte särskilt mycket mer. Men på
det viset gör man skattereglerna krångligare, och det
är med förlov sagt konstigt.
I Moderaternas reservation nr 5 pläderar man med
stor emfas för enklare skatteregler. I reservation nr 1
och 2 gör man precis tvärtom! Jag tycker att Moderata
samlingspartiet måste bestämma sig. Vill ni ha enkla-
re skatteregler, eller vill ni inte ha det? Även på den
här punkten avskräcker spåren en smula, om man ser
tillbaka på era mycket invecklade förslag när det
gäller småföretagsbeskattningen under den gångna
mandatperioden.
Så finns också det som har väckt Carl Erik Hed-
lunds stora irritation, nämligen ett förslag om be-
gränsning av avdraget för representation från 180 till
90 kr. Det är riktigt som Carl Erik Hedlund säger, att
det leder till en besparing på 500 miljoner för staten.
Jag för min del tror inte ett ögonblick på att detta,
som Carl Erik Hedlund säger, skulle drabba småföre-
tagen. Det drabbar möjligen de stora företagen, och
jag tror att de kan bära det. De små företagen, de
riktigt små företagen - och det borde ju Carl Erik
Hedlund veta, som säger sig vara ute i verkligheten -
använder inte särskilt mycket pengar för representa-
tion. De har helt enkelt inte tid för det, utan de sysslar
med andra saker, som förmodligen är viktigare. Även
företagen måste ju faktiskt vara med i den viktiga
saneringen av den svenska ekonomin. De kan inte
ställa sig utanför när barnfamiljer, pensionärer och
andra får ställa upp. Då måste företagen vara med,
och då måste vi ta besparingarna där de gör minst
skada. Om detta sedan leder till sänkta räntor för
företagen, vilket det gör, vinner de ju flerfalt på en
sådan åtgärd.
Det finns tre stycken reservationer när det gäller
representationsavdraget. Två av dem kan sägas repre-
sentera ytterlighetsalternativ. En reservation, den
moderata, vill att vi skall behålla det nuvarande av-
draget på 180 kr, och en annan vill ta bort avdraget
helt och hållet, dvs. att det skall vara på 0 kr. Som så
ofta annars ligger sanningen i det här fallet någon-
stans mittemellan, och där, fru talman, där finns det
socialdemokratiska och centerpartistiska förslaget på
90 kr.
Jag skall be att få yrka bifall till utskottets hem-
ställan på samtliga punkter och avslag på reservatio-
nerna.

Anf. 113 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! När Lars Hedfors pratar om att det
inte var något särskilt företagarvänligt klimat under
den borgerliga tiden pratar han om saker som han inte
har någon kännedom om. Jag råkade då befinna mig i
den s.k. verkligheten, som Lars Hedfors nämnde. Jag
var företagare. Jag levde i detta, och jag vet hur posi-
tivt man, trots de stora finansiella kriserna som vi
hade i Sverige och i större delen av västvärlden, upp-
levde de förändringar som gjordes. De mätningar som
gjordes av Företagarnas Riksförbund och andra visa-
de på en stark framtidstro bland företagen år 1994,
men företagarna var oroliga för att Socialdemokrater-
na skulle komma tillbaka och göra återställare. Det
hände ju också, och vad som hänt sedan visar siffror-
na.
Jag vill också tala om för Lars Hedfors att även
restaurangföretagare driver företag, och även de
måste kunna ställa krav på att få stabila regler. Jag
ställer återigen den fråga som jag ställde från talarsto-
len: Vad skall man säga till restaurangföretagarna,
vad skall man säga till de anställda i en bransch med
21,7 % arbetslöshet, när staten säger "Vi behöver 500
miljoner - dem tar vi!"? Vem är det som betalar det-
ta? Jo, det är företagen. Det är småföretagarna med
sina investeringar i restaurangbranschen som blir
lidande.
Jag vill sedan bara - för den händelse han har
glömt det - erinra Lars Hedfors om debatten om
momsredovisningen, den förlängda perioden, uppro-
ret framför allt bland småföretagarna och sjuklönepe-
riodens förlängning. Vi som var med - vi var många
moderata riksdagsmän som var med på småföretagar-
riksdagen - kunde med ögon och öron registrera det
starka missnöje som finns framför allt bland småföre-
tagarna. De vill inte ha något småföretagarpaket. De
vill ha sänkta skatter, så att de själva kan bestämma.
De vill inte ha något bidrag.

Anf. 114 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Jo då, Carl Erik Hedlund, jag kan
förstå att småföretagarna kände irritation när det gäl-
ler momsredovisningen, även om de i mycket stor
utsträckning undantogs från de här reglerna. Men det
är ju ändå småpotatis i jämförelse med vad en halve-
rad ränta betyder för småföretagen. Det betyder oer-
hört mycket mer.
Om representationen nu är så förfärligt viktig -
och det är den säkert - tror jag inte att man kommer
att minska ned på den därför att vi skär ned på avdra-
gen. Man kommer att fortsätta att representera, och
därvidlag tror jag också att restaurangerna kommer att
finna att det inte blir någon större minskning i det
avseendet.
Carl Erik Hedlund kommer också in på hur det var
under den förra mandatperioden. Han hävdar att det
rådde ett företagarvänligt klimat under den förra
mandatperioden, då vi hade en moderat skatteminis-
ter, och han hänvisar till diverse mätningar. Men
verkligheten, Carl Erik Hedlund, visade ju någonting
annat. Vi vet t.ex. att vi under den perioden hade
40 000 konkurser i Sverige, och det kan ju inte tyda
på någon större företagarvänlighet.

Anf. 115 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Ja, vi hade mycket konkurser, och det
berodde, som Lars Hedfors mycket väl vet, på att vi
hade en fastighetskris som innebar att värdena halve-
rades eller sjönk ännu mer framför allt på kommer-
siella fastigheter. Det finns inget finansiellt system i
världen som kan klara en sådan anspänning, och Sve-
rige var heller inte ensamt om detta. Det förorsakade
problem, och det skapade konkurser. Vi hade det
risigt på den tiden, det är inte tu tal om det. Men an-
dan - andan! - och den borgerliga regeringens före-
tagarvänliga inställning smittade av sig, och man
började tro på framtiden. Det är ovedersägligt.
Lars Hedfors funderar på hur det nu kommer att
gå för restaurangerna. Vi har ju inte ens utvärderat
vad som hände när vi för mindre än ett år sedan
sänkte avdraget till 180 kr. Vi har alla i skatteutskottet
fått material från Hotell- och Restaurang, vi har fått
brev från facket. Där sägs att Edsbacka krog i Sollen-
tuna redan i år, innan den här nedskärningen, har
minskat en tredjedel av sin omsättning på luncherna. I
tidningarna skriver man att ett antal restauranger i
Stockholm, Göteborg och Malmö nu kommer att
stänga under lunchtid därför att man inte har några
kunder längre. Detta är första delen av en nedläggning
av väldigt många av de bättre restaurangerna, som är
viktiga också för besöksnäringen, för turister och
affärsmän som kommer till Sverige.
Detta är fel. De här 500 miljonerna kommer
dessutom som ytterligare pålaga på alla de skattehöj-
ningar, avgiftshöjningar och försämringar som fram-
för allt småföretagarna har fått sedan Socialdemokra-
terna kom till makten. Det här kan bli stråt som
knäcker åsnans rygg.

Anf. 116 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Än så länge finns det inte särskilt
mycket som tyder på att småföretagen skulle knäckas.
Jag vet inte vad det är för åsna som Carl Erik Hedlund
talar om. Jag talar om småföretagen. Hittills tyder det
mesta på att småföretagen i Sverige går en ljusnande
framtid till mötes under den mandatperiod vi nu är
inne på. Allting tyder på att antalet anställda kommer
att öka, och allting tyder på att just räntesänkningarna
är oerhört betydelsefulla för småföretagen. Det kan
aldrig resoneras bort. Detta går långt utöver de nega-
tiva effekter som andra förslag som regeringen har
lagt fram, t.ex. vad gäller momsredovisningen, kan ha
haft.
Carl Erik Hedlund talar om den gångna mandat-
periodens småföretagarpolitik och hur det gick för
företagen under den tiden. Han säger då med kraft
och eftertryck: Andan, Lars Hedfors, andan var nå-
gonting annat! Men hur mäter man andan, Carl Erik
Hedlund? Det är ju en utomordentligt subjektiv vär-
dering. Objektivt vet vi att det inte gick särskilt bra
för småföretagen under den tiden.

Anf. 117 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Lars Hedfors glömde att förklara för
kammaren hur logiken ser ut med att ha ett alkohol-
politiskt mål och så fatta beslut i en annan riktning. Är
det så att målen inte betyder särskilt mycket när man
kommer till praktisk handling i utskottet?
Vi kunde höra om andra mål i medier i går. Där
diskuterades regeringens miljömål, att man inte hade
kunnat eller velat - vilket kan jag inte bedöma fullt ut
- följa upp dem och att man nu sannolikt är i färd med
att skriva om målen.
Vi hörde här i debatten att kommunikationsminis-
terns mål när det gäller trafiken är noll dödsfall. Är
det så att socialdemokraterna har väldigt lätt att ställa
upp mål, men svårt att hitta logiken för att följa upp
dem?
Vi hör dessutom väldigt ofta hur viktigt det är att i
alla beslut man tar beakta de mål man har. Är det så
att socialdemokraterna skiljer på mål och politik?
Jag vill ge Lars Hedfors möjlighet att förklara var
logiken ligger i det här beslutet, om än litet. Har det
här beslutet rätt inriktning med tanke på det engage-
mang som också finns hos väldigt många partikamra-
ter i just den här frågan?

Anf. 118 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Den alkoholpolitik som förs i Sverige
och de målsättningar vi har står fast och står inte och
faller med en begränsning av representationsavdraget
från 180 kr till 90 kr. Det är så pass litet att man kan
ifrågasätta om det innebär någon större alkoholför-
brukning. Det kanske rent av är precis tvärt om.
Det är så, Holger Gustafsson, och det står mycket
tydligt i betänkandet, att större delen av dessa 90 kr
skall användas till mat. Det lilla som är kvar - det kan
vara 30 kr - får man inte mycket sprit för.

Anf. 119 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det skall bli intressant att höra i nästa
svar hur Lars Hedfors tror att utskottet eller ens rege-
ringen skall kunna påverka fördelningen mellan mat
och alkohol när folk sitter där på restaurangen. Det är
väl ändå upp till dem som besöker restaurangen att
göra det.
Min fråga var principiell. Är detta ett steg i rätt
riktning? Tycker Lars Hedfors att det är rimligt att vi
arbetar för att arbetsmiljön i vid tolkning skall vara
alkoholfri?

Anf. 120 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Ja, det är definitivt ett steg i rätt rikt-
ning, speciellt när det gäller frågan om att försöka
skapa litet enklare regler. Just uppdelningen mellan
sprit och mat har ställt till en förfärlig massa krångel
för skattemyndigheterna. Man har fått avdela väldigt
mycket resurser för det. Detta är ur den synpunkten
helt klart ett steg i rätt riktning.
Holger Gustafsson frågar hur vi här i riksdagen
skall kunna påverka fördelningen och verkligen se till
att man äter mer än man dricker, i varje fall när det
gäller avdraget. Det är naturligtvis inte särskilt lätt för
oss, eftersom vi sitter här och inte är ute på restau-
rangerna. Men det skall ju skrivas verkställighetsreg-
ler, förordningar och liknande från Riksskatteverket,
och jag utgår från att man där talar om hur det är. Jag
utgår också från att laglydnaden är väldigt stor på det
här området.

Anf. 121 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Lars Hedfors frågade mig när jag inte
hade någon repliktid kvar hur man mäter andan. Jag
vill då lämna en sakupplysning. Man mäter andan
bl.a. genom sådana institut som heter Sifo, Temo och
liknande och som gör regelbundna attitydundersök-
ningar. Man kan också vara tillsammans med företa-
gare på sammankomster av olika slag och får då höra
vad olika företagare tycker och tänker. Det är ett par
sätt att mäta andan. Jag antar att det är samma sätt på
vilket Lars Hedfors nu kan referera till att småföreta-
garna tror på framtiden. Det måste väl också ha sin
grund i någon form av attitydundersökning - eller?
Jag begärde ordet igen därför att jag fortfarande
inte har fått tillstymmelse till svar på vad jag nu skall
säga till dem som arbetar inom restaurangbranschen,
som har 21,7 % arbetslösa, varav flertalet är kvinnor,
och inom vilken restauranger nu går i konkurs. Re-
stauranger toppar konkursstatistiken. Det är ingen
attitydundersökning - det är fakta och verklighet. Vi
skall alltså säga till dem att riksdagen har fattat beslut
om att 500 miljoner kronor skall dras in, och att detta
kommer att drabba dem ytterligare. Det vore bra att
kunna få en liten anvisning för detta av skatteutskot-
tets ordförande.
Verkligheten återspeglas bl.a. i de interna tidning-
ar som finns i branschen. Restauratören talar t.ex. om
en rysare och skriver att omsättningen redan tidigare
rasade månad för månad, och man redovisar nu de
restauranger som redan, beroende på denna diskus-
sion, har beslutat stänga lunchserveringen. Det här
landet kommer att bli fattigare i sitt totala utbud.
Företagsskatterna har höjts med ca 14 miljarder kro-
nor på olika sätt sedan Socialdemokraterna tog över. I
det sammanhanget är naturligtvis 500 miljoner kronor
en struntsumma, men detta är viktigt för företagen
som skall betala.

Anf. 122 LARS HEDFORS (s):
Fru talman! När vi nu talar om andan kan man ju
också peka på realiteter när det gäller innevarande
mandatperiod. De realiteterna är en kraftigt förbättrad
budget och en väldigt kraftigt sänkt räntenivå. Detta
är enormt nyttigt för företag. Det är realiteter. Vi vet
att företagen uppskattar detta och att de växer - det
kan vi också mäta.
Carl Erik Hedlund frågar vad jag sedan skall svara
de restauranganställda. Det finns en tendens, inte
minst hos Moderata samlingspartiet, att måla upp de
mest fruktansvärda skräckscenarion när vi höjer en
eller annan skatt och att dödförklara både den ena och
den andra branschen. Vi hörde något liknande i det
ärende som föregick detta. När det sedan kommer till
verkställighet ser man att resultaten inte blir så farliga.
Branscherna klarar sig ganska bra. Restaurangerna
kommer med all sannolikhet också att klara sig gans-
ka bra i fortsättningen eftersom företagen kommer att
representera precis som de har gjort tidigare, även om
de får betala litet mer för det.
Jag hade i mitt inledningsanförande en fråga om
alla de andra reservationer som Moderaterna står
bakom och som Carl Erik Hedlund helt har gått förbi.
Jag frågade hur det kan komma sig att man i en reser-
vation talar om att vi måste minska krånglet för små-
företagen medan man i andra reservationer gör precis
tvärtom. Det svaret är Carl Erik Hedlund mig fortfa-
rande skyldig.

Anf. 123 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Det är mycket trevligt att räntenivån
har sjunkit. Det är vi alla överens om. Men att ställa
sig upp och slå sig för bröstet och säga att det är en-
bart regeringens och riksdagens förtjänst tycker jag är
i magstarkaste laget.
Man måste faktiskt titta litet grand utanför landets
gränser och se efter vad som har hänt där. Det inter-
nationella ränteläget har sjunkit, beroende på att den
internationella inflationen har sjunkit. Därför handlar
förväntningarna framöver om en låg inflation som
lägger basen för lägre räntor. Det är jättebra! Jag kan
gå med så långt att jag säger att detta naturligtvis
innebär att statens finanser har stabiliserats och att det
är en positivt bidragande åtgärd.
Men sättet på vilket vi har stabiliserat finanserna
inger oro för framtiden. De som har pungslagits på
den här stabiliseringen är två kategorier - löntagarna
och företagarna. Vi har alltså lagt straffskatt på före-
tagande och straffskatt på lönearbete.
Nej, naturligtvis är det ingen katastrof, som Lars
Hedfors säger, om man höjer en eller annan skatt.
Men alla de här skattehöjningarna tillsammans, litet
här och litet där, finns det ett ordspråk för som Lars
Hedfors som kommer från den delen av Sverige kän-
ner till: Många bäckar små gör en stor å. Det är precis
det som händer. Det är inte bara en stor å, det är en
störtflod som nu kommer att försämra förutsättningar-
na längre fram.
I min nästa replik skall jag komma in på det som
jag inte har kommenterat tidigare.

Anf. 124 LARS HEDFORS (s):
Fru talman! Carl Erik Hedlund säger att han tycker
att det är trevligt att räntenivån har sjunkit. Det är väl
ändå ett märkligt ord att använda - trevligt. Det är ju
nyttigt och bra för Sverige att räntenivån har sjunkit.
Sedan ägnar Carl Erik Hedlund större delen av sin
repliktid åt att tala om att detta minsann inte är rege-
ringens förtjänst. Det är mycket annat som har bi-
dragit till sänkt räntenivå. Okej, om det inte är rege-
ringens förtjänst har ingen betydelse i vår debatt,
därför att jag talar om att räntenivån har sjunkit. Vem
som har åstadkommit det har ingen betydelse. Huvud-
saken är att det är bra för företagen. Och det är bra för
företagen att räntenivån har sjunkit med 5 %. Det är
bra för restaurangnäringen också. Det leder naturligt-
vis till att man kan hålla en hög nivå på sina represen-
tationskostnader.
En störtflod av skatteökningar är väl att ta i litet
grand, men det har varit en starkt bidragande orsak till
att vi har lyckats få bort budgetunderskottet, Carl Erik
Hedlund. Det lyckades ni aldrig med. Ni drev upp
budgetunderskottet till nästan astronomiska höjder
och räntan och problemen för företagsamheten där-
med.

Anf. 125 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är trevligt
att räntan sjunker. Jag tycker att det är trevligt med
allting som är nyttigt och bra, om vi nu skall märka
ord.
I föregående replikskifte frågade Lars Hedfors om
jag tyckte att vi var inkonsekventa i de övriga reser-
vationer som vi har, där vi är emot onödigt krångel i
vissa hänseenden. Lars Hedfors tycker att vi i ett
annat fall vill krångla till det.
Det är naturligtvis en gradfråga, om det nu skulle
vara så mycket mer krångel. Det är väl möjligheterna
för handelsbolagsdelägarna att kunna få göra avdrag i
samband med den statliga förmögenhetsskatten som
Lars Hedfors tänker på. Just det. Det tycker inte vi är
en så fantastiskt stor sak att det skulle behöva föror-
saka den här diskussionen. Lars Hedfors vet mycket
väl att vi i alla sammanhang förordar mindre krångel,
enkla och klara riktlinjer. Det viktigaste är ju att det
blir bra och stabila regler, inte att det är stabila regler.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)

13 § Punktskattefrågor

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1996/97:SkU8
Punktskattefrågor (prop. 1996/97:14)

Anf. 126 RONNY KORSBERG (mp):
Fru talman! Det här betänkandet, som handlar om
punktskatter, är inte så omfattande. Trots det har vi
från Miljöpartiet ett antal synpunkter. Det som har
förvånat mig är att vi är det enda parti som har haft
några invändningar mot de förslag som läggs fram.
I andra sammanhang, i debatter i denna kammare
och på andra ställen, är alla partier överens om att vi
bör försöka se till att vi får ett hållbart samhälle,
minskar resursanvändningen och minskar utsläppen.
Tittar man på det här betänkandet om punktskatter ser
man att här finns tre förslag som går i precis motsatt
riktning.
Det första av förslagen handlar om en ändrad be-
skattning av nya personbilar. Förslaget går ut på att
man gör sig av med ett styrinstrument som man kan
ha för att styra försäljningen till de ur miljösynpunkt
bästa bilarna, dvs. de bilar som släpper ut minst avga-
ser. Motivet för detta säger man är att EU:s avgasut-
släppskrav har skärpts till en nivå som gör att man
inte längre får sälja de bilar som tidigare hade den
lägre utsläppsnivån. Det är ju bra. Men att därav dra
slutsatsen att man skall göra sig av med styrinstru-
mentet som gör att man kan styra mot ännu bättre
bilar är inte särskilt logiskt. Utsläppen från biltrafiken
är fortfarande ett av de absolut största miljöproblem
vi har. Det har inte på något sätt lösts genom att
kravnivån inom EU har skärpts något. Följaktligen
borde man se till att behålla en miljöklassindelning på
bilarna och gynna de bilar som är bäst, i alla fall de
som släpper ut minst avgaser.
EU-kommissionen har faktiskt lagt fram ett förslag
till införande av nya utsläppsgränser som är strängare.
Dem skulle man mycket väl ha kunnat införa redan nu
i Sverige och därmed behållit en beskattning av de
därefter sämsta bilarna. Det har man alltså inte gjort. I
stället föreslår regeringen att man skall avskaffa den
här möjligheten. Vi har svårt att se logiken i ett sådant
agerande, om man samtidigt är intresserad av att vi
skall få ett hållbarare samhälle och mindre utsläpp.
Därför har vi från Miljöpartiet sagt nej till en sådan
förändring.
Det andra förslaget gäller upphävande av lagen
om miljöskatt på inrikes flygtrafik. Det är samma sak
här. Varför har vi miljöskatt på inrikesflyget? Jo,
naturligtvis därför att flyget är ett av de mest korkade
sätt att transportera sig, ur utsläppssynpunkt. Det är
väldigt bra på långa sträckor och oftast det enda sättet
att på rimlig tid ta sig till avlägsna platser. Men på
korta sträckor är detta ett ganska dåligt sätt. Det gör
att man borde se till att utjämna prisskillnaden mellan
t.ex. tåg och flyg. Man vet att flyget är väldigt miljö-
belastande per resande och per transportkilometer och
därför har man miljöskatt.
Nu säger regeringen att det system vi har inte är så
bra. Man borde ha ett bättre. Javisst, det har vi inget
emot från Miljöpartiets sida. Vi skulle gärna vilja ha
ett mycket bättre system. Men att avskaffa det gamla
systemet innan man har hittat på det nya och bättre
kan vi heller inte se logiken i. Man borde rimligen ha
konstruerat det bättre systemet och därefter bytt sys-
tem. Nu avskaffar man från årsskiftet den miljöskatte-
lag som finns, och sedan har man inget att sätta i
stället. Vi vet inte när vi får något nytt. Därför har vi
också haft invändningar, som enda parti, mot att man
gör på det sättet.
Det tredje förslaget där vi har haft synpunkter har
att göra med energiskattefrågor. För några månader
sedan, i våras, fattade riksdagen beslut om att ta bort
den återbäring på skatt som företag kunde få för
energi som man använde för uppvärmning. Man före-
slog i stället, och genomförde också, en ändring som
innebar att man återgick till äldre regler som ger en
större restitution av skatt än de 9 öre per kilowatt som
fanns tidigare.
Det här medförde att många fjärrvärmeverk och
andra mycket enkelt kunde gå över till fossileldning
från att ha eldat flis, vilket är bättre ur miljösynpunkt.
Det var ett dåligt förslag, sade Miljöpartiet då, och vi
motsatte oss också då som enda parti den förändring-
en. Trots detta genomfördes förslaget, och vi har den
regeln nu.
Men så upptäckte regeringen att man glömde att ta
med dem som använder elenergi för uppvärmning,
och det är om möjligt ännu dummare. Att använda sig
av elenergi för uppvärmning är det i särklass sämsta
sättet att hushålla med energi. Är det något man skall
undvika är det detta. Det är också något man diskute-
rar i energiöverläggningarna nu. Man skall försöka se
till att folk som använder direktverkande el för upp-
värmning t.o.m. skall få bidrag för att ställa om till
mer resurssnåla system för uppvärmning.
Men i det här betänkandet läggs det fram ett för-
slag som går precis tvärtemot dessa strävanden, näm-
ligen att man skall få tillbaka skatt också om man
använder elenergi för uppvärmning, som ju är det
sämsta tänkbara i uppvärmningssammanhang. Därför
har vi också sagt nej till det här förslaget - även här
som enda parti.
Sammantaget kan vi inte finna annat än att det här
betänkandet egentligen bara innehåller eländesförslag
från resurshushållningssynpunkt, och vi har därför tre
reservationer. Självklart står jag och Miljöpartiet
bakom alla dessa, men för tids vinnande och på grund
av vädjan yrkar jag bifall bara till reservation 3.

Anf. 127 LARS U GRANBERG (s):
Fru talman! Så var det dags igen för ett punktskat-
teärende, nämligen betänkande 1996/97:SkU8. Vi har
nyligen hört den enda reservanten till betänkandet,
nämligen Miljöpartiet. Vad var det då miljöpartisten
Ronny Korsberg opponerade sig mot? Jo, det var
förslag om ändrad beskattning av personbilar, och då
framför allt avgaskraven och försäljningsskatten.
I betänkandet finns ett förslag till vissa föränd-
ringar i lagen om försäljningsskatt på motorfordon
med anledning av skärpta obligatoriska avgaskrav för
nya personbilar inom EU. EU har redan aviserat yt-
terligare skärpningar av avgaskraven, och det är dessa
krav som Ronny Korsberg nu menar att vi bör införa,
om jag har fattat det rätt.
Sedermera handlar Ronny Korsbergs förslag om
2 000 kr i försäljningsskatt även fortsättningsvis för
nya miljöklass 3-bilar. På så sätt bibehålls ett skatte-
tryck på dessa bilar som gör dem mindre attraktiva. I
frågan om att ytterligare skärpa avgaskraven är vi
överens i sak, men tidsplanen skiljer oss åt. Ronny
Korsberg säger att det skall ske nu, men vi säger att
de skärpta avgaskraven så snart det är möjligt skall
införas i svensk miljöklassning. Här skiljer vi oss åt,
och så får det också bli.
Den andra frågan handlar om definition: hur mil-
jömässig en bil i dagens miljöklass 2 är kontra en i
miljöklass 1. Med det nya förslaget höjs ribban vad
gäller avgaskraven - det finns t.o.m. krav om ytterli-
gare höjning av ribban. Frågan är hur vi ser på de
bilar som nu kommer att ingå i miljöklass 3. Kan det
inte vara så att allteftersom man höjer kraven blir
även de bilarna mindre miljöbovar?
Skall man inte se till att folk i stället för att köpa
en begagnad gammal miljöklass 3-bil väljer att köpa
en ny miljöklass 3-bil? Det anser i alla fall jag, fru
talman. Det måste vara bättre att folk köper en ny bil
med den nya miljöklassningen än att man köper en
gammal bil med den gamla miljöklassningen, därtill
en gammal miljöklass 3-bil. Sätter man upp ett skat-
tehinder i form av 2 000 kr i nybilsskatt blir kanske
tröskeleffekterna det som gör att folk väljer att köpa
en begagnad bil. Följden av det blir att vår strävan
mot en nyare bilpark, för miljöns skull, bromsas. De
skärpta krav som Ronny Korsberg och jag står bakom
får också i ett sådant läge svårt att nå full verkan. Så
låt oss följa utvecklingen och se vad som händer när
det gäller växlingen mellan begagnade och nya bilar.
Om vi går vidare i betänkandet, fru talman, kom-
mer vi till upphävandet av lagen om miljöskatt på
inrikesflyget. Man vill i stället styra kostnaderna för
utsläppen med hjälp av Luftfartsverkets landningsav-
gifter. Också här hade Miljöpartiet en tvivlande syn
på förslaget och ville t.o.m. avslå det, men man ville
också se till att statskassan förblir orörd. Tanken, fru
talman, är nog densamma som den vi socialdemokra-
ter har vad avser möjligheterna att ta ut en rättvis
beskattning. Men vi ser även här hur skattevapnet i
stort sett totalt tappar sin verkan. Även avregleringen
av civilflyget försvårar användningen av skattevapnet
från ett rättviseperspektiv. Vi anser att om man skall
värna miljön bör man differentiera landningsavgifter-
na så att de flygplatser som står för de flesta avgång-
arna, vilka också i många fall är de med de största
koncentrationerna av miljöproblem, i större utsträck-
ning betalar för sig.
En annan sak, fru talman, är huruvida statens in-
komster kommer att minska utifrån förslaget. Här tror
vi dock att det är för tidigt att redan nu slå fast kost-
naden. Vi måste förstås följa utvecklingen över en
längre tidsperiod.
Nu, fru talman, har vi kommit till slutet av betän-
kandet, nämligen avsnittet om vissa energiskattefrå-
gor. Här föreslås en justering vad avser tekniken i den
lag som antogs 1994. Ronny Korsberg har rätt, om
man skall vara självkritisk - och det skall man ju.
Eller också handlar den här frågan om något vi har
glömt - det har Ronny Korsberg också rätt i. Nu fö-
reslår vi dock en möjlighet till återbetalning av ener-
giskatt även på elektrisk kraft som används vid fram-
ställning av den aktuella värmen.
Ronny Korsberg anser att elektrisk kraft är det
mest ineffektiva sättet att generera värme på. Han
skriver i sin motion: "Verkningsgraden är extremt låg
och det leder därför till ett onödigt slöseri med energi.
I stället måste vi inom alla områden energieffektivise-
ra så att vi kan klara kärnkraftsavvecklingen som
beslutat."
I förra behandlingen av frågan var Miljöpartiet
avvisande. Då ansåg man att det låg en fara i en
eventuell övergång från biobränsle till fossila bränslen
vid eldning i fjärrvärmeverk. Om så blir fallet kan vi
hålla med Ronny Korsberg om att det inte är bra för
miljön. Men skillnaden, Ronny Korsberg, mellan
fossilbränsle och elektrisk kraft som miljöbov är ju
ganska stor, eller hur? Varför då säga nej till använd-
ning av en förvisso ineffektiv värmealstring till för-
mån för ökade utsläpp av t.ex. koldioxid, vilket hotar
befolkningen enormt mycket mer än kärnkraften?
Visst, Ronny Korsberg - kärnkraften är inte bra! Men
ur ett sämsta-perspektiv måste vi se utsläpp av t.ex.
koldioxid som det farligare för mänskligheten i det
korta perspektivet. Håller inte Ronny Korsberg med
om det?
Vad sedan gäller kärnkraften, fru talman, kommer
den frågan att debatteras längre fram, och då i ett mer
greppbart perspektiv än det Ronny Korsberg här har
försökt anlägga. Sanningen är att förhandlingar pågår
i kärnkraftsfrågan, och därför anser jag att vi bör
lämna diskussionen om huruvida och i vilken takt
kärnkraften skall avvecklas.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till utskot-
tets hemställan i betänkandet och avslag på reserva-
tionerna.

Anf. 128 RONNY KORSBERG (mp):
Fru talman! Först vill jag ta upp frågan om nya
eller gamla bilar. Jag håller med Lars U Granberg om
att 2 000 kr inte är så stor skillnad. Vi hade gärna sett
att det varit en större skillnad mellan de bästa och de
sämre bilarna. Det kan vi vara överens om. Sedan tror
inte jag att det är så stor risk att de som överväger att
köpa en ny bil väljer en begagnad i stället på grund av
denna prisskillnad. Det är två helt olika målgrupper
som man vänder sig till. Det här handlar om dem som
är intresserade av nya bilar och om hur bra vi vill att
de här nya bilarna skall vara. Jag vet att även Lars U
Granberg tycker att det är positivt med bättre bilar,
det ifrågasätter jag inte alls, men ingenting är ju så bra
att det inte kan bli bättre. Utsläppen är, som jag sade i
mitt anförande, ett av de stora problem som vi har.
Man borde inte göra sig av med ett verktyg som gör
det lättare, eller åtminstone inte gör det svårare, att
styra mot bättre bilar.
Jag går så över till det här med landningsavgifter
eller miljöskatt på flyg. Lars U Granberg argumente-
rar väldigt väl här, och jag kan instämma i det mesta
han säger. Men jag kan inte förstå en sak: Om man nu
har den inställning som Lars U Granberg ger uttryck
för, varför lägger man då inte fram det här bättre
systemet och går över till det? Det är det som blir
ologiskt. Rimligen måste det bli ett skattebortfall om
man tar bort lagen som ger skatteintäkterna innan man
inför något nytt. Den logiken är väl ganska klar.
Avslutningsvis skall jag ta upp det här med el
kontra fossila bränslen. Ja - vi var emot att införa de
gamla reglerna och få mer återbäring på skatten per
kilowatt, med de risker som det innebär. Sedan kan
man tycka vad man vill om vad som är bra och dåligt
när det gäller elenergi. Faktum är dock att kärnkraft-
verken inte producerar mycket mer än el - och sedan i
och för sig en massa spillvärme som vi inte använder.
Skälen till att vi vill ha bort kärnkraften är ju väl kän-
da.
Därför bör vi inte uppmuntra användningen av
mer energi. Det är den enkla idén bakom vårt avvi-
sande. Man måste ju gynna energieffektivisering,
även när det gäller el.

Anf. 129 LARS U GRANBERG (s):
Fru talman! Jag tror att vi får tid att återkomma till
det här. Många av de frågor som vi har diskuterat
kommer säkert också att tas upp i Skatteväxlings-
kommittén. Jag tror att det gäller ganska mycket av
frågorna på energisidan och de andra miljöfrågorna
som Ronny Korsberg har väckt.
Med försäljningsskatten på 2 000 kr blir det en
tröskeleffekt för nya bilar i miljöklass 3 kontra be-
gagnade bilar i gamla miljöklass 3, som ju är ändå
sämre. Jag ser litet grand en fara här, även om jag
håller med Ronny Korsberg om att den är marginell.

Anf. 130 RONNY KORSBERG (mp):
Fru talman! Låt oss inte träta om tröskeleffekten i
bilförsäljningen. Varken Lars U Granberg eller jag är
expert på den typen av försäljning.
Låt mig avslutningsvis säga någonting om restitu-
tionen av skatt på eluppvärmning. Jag tyckte att det i
Lars U Granbergs anförande lät som om det skulle
vara en stor fördel att använda mer el jämfört med att
använda mer fossila bränslen. Det kanske är så på kort
sikt. Men vi avvisade det förslag som gick ut på att
använda mer fossilt bränsle på bekostnad av
biobränsle. Om man inte hade antagit det förslaget
hade man behållit biobränslena, och då hade man haft
den fördelen också. Nu är risken att man ökar fossi-
lanvändningen. Om man nu inför den här möjligheten
till återbäring på skatt även på uppvärmning med el,
finns det risk för en ökad belastning och en ökad
användning av el.
Jag tror att Lars U Granberg och jag är överens
om att vi vill ha ned förbrukningen både av fossila
bränslen och av energi. Därför måste vi försöka fatta
beslut som motverkar båda delarna. Det är poängen
med att vi motsätter oss det här införandet.

Anf. 131 LARS U GRANBERG (s):
Fru talman! Vi är överens så långt att man skall
använda energi som är miljövänlig. Om den elkraft
som produceras i det här fallet och som används för
uppvärmning är miljövänlig, ser jag ingen fara i att
använda den. Vi är alltså överens om att man inte
skall använda energi som inte är miljövänlig.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

FiU13 Tilläggssäkerheter vid handel med finansiel-
la instrument och valuta
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU2 Ändringar i lagen om aviseringsregister,
m.m.
Mom. 1 (bruttoavisering)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m, c, fp, kd)
Votering:
179 för utskottet
129 för res. 1
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 1 m, 19 v, 13 mp
För res. 1: 72 m, 22 c, 22 fp, 13 kd
Frånvarande: 15 s, 7 m, 5 c, 4 fp, 3 v, 5 mp, 2 kd
Peter Eriksson (mp) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats som frånvarande.

Mom. 2 (terminalåtkomst)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (m, c, fp, kd)
Votering:
177 för utskottet
129 för res. 2
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 20 v, 12 mp
För res. 2: 73 m, 22 c, 21 fp, 13 kd
Frånvarande: 16 s, 7 m, 5 c, 5 fp, 2 v, 6 mp, 2 kd

Mom. 3 (en ny datalag)
1. utskottet
2. res. 3 (c)
Votering:
281 för utskottet
23 för res. 3
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 70 m, 21 fp, 20 v, 13 mp, 12 kd
För res. 3: 22 c, 1 fp
Frånvarande: 16 s, 10 m, 5 c, 4 fp, 2 v, 5 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU3 Beskattningen av sjömän
Mom. 1 (beskattning av sjömän)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
235 för utskottet
73 för res. 1
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 21 c, 22 fp, 20 v, 13 mp, 13 kd
För res. 1: 73 m
Frånvarande: 15 s, 7 m, 6 c, 4 fp, 2 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 5 (en utvärdering)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
Votering:
264 för utskottet
13 för res. 3
28 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 42 m, 22 c, 22 fp, 20 v, 13 mp
För res. 3: 13 kd
Avstod: 28 m
Frånvarande: 16 s, 10 m, 5 c, 4 fp, 2 v, 5 mp, 2 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU4 Fortsatt reformering av beskattningen av
utländska kapitalförsäkringar
Mom. 1 (beskattningen av försäkringssparande i ut-
landet)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
230 för utskottet
73 för res. 1
4 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 22 c, 21 fp, 20 v, 13 mp, 8 kd
För res. 1: 73 m
Avstod: 4 kd
Frånvarande: 15 s, 7 m, 5 c, 5 fp, 2 v, 5 mp, 3 kd
Inger Davidson (kd) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU5 Skattefrihet för internationella organisatio-
ner, diplomater m.fl. - mervärdesskatt och punkt-
skatter
Mom. 2 (skattefrihet för Taiwans representationskon-
tor)
1. utskottet
2. res. (m)
Votering:
198 för utskottet
108 för res.
3 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 21 c, 20 v, 10 mp, 1 kd
För res.: 73 m, 1 c, 22 fp, 12 kd
Avstod: 3 mp
Frånvarande: 15 s, 7 m, 5 c, 4 fp, 2 v, 5 mp, 2 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU6 Mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings-
och idrottsområdet
Mom. 1 (anpassning till EU:s momsregler)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (mp)
Votering:
292 för utskottet
14 för res. 1
1 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 71 m, 21 c, 22 fp, 19 v, 13 kd
För res. 1: 1 c, 13 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 15 s, 9 m, 5 c, 4 fp, 2 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 2 (moms inom utbildningsområdet)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvararande del (m, fp, kd)
Votering:
183 för utskottet
108 för res. 2
17 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 18 c, 20 v
För res. 2: 73 m, 22 fp, 13 kd
Avstod: 1 s, 4 c, 12 mp
Frånvarande: 15 s, 7 m, 5 c, 4 fp, 2 v, 6 mp, 2 kd

Mom. 5 (djurparker)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (m, fp, mp, kd)
Votering:
184 för utskottet
122 för res. 3
3 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 20 c, 19 v
För res. 3: 73 m, 1 c, 22 fp, 13 mp, 13 kd
Avstod: 1 s, 1 c, 1 v
Frånvarande: 15 s, 7 m, 5 c, 4 fp, 2 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 7 (droit de suite)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (v)
Votering:
282 för utskottet
23 för res. 4
2 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 71 m, 22 c, 19 fp, 12 mp, 13 kd
För res. 4: 2 m, 1 fp, 20 v
Avstod: 1 fp, 1 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 5 c, 5 fp, 2 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 8 (ideella föreningar)
1. utskottet
2. res. 5 (kd)
Votering:
294 för utskottet
13 för res. 5
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 72 m, 22 c, 22 fp, 20 v, 12 mp
För res. 5: 13 kd
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 2 v, 6 mp, 2 kd

Mom. 10 (moms på tjänsteproduktion, turistmoms
m.m.)
1. utskottet
2. res. 6 (m, fp)
3. res. 7 (v)
Förberedande votering:
97 för res. 6
21 för res. 7
185 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Huvudvotering:
193 för utskottet
97 för res. 6
15 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 22 c, 3 v, 13 mp, 11 kd
För res. 6: 73 m, 22 fp, 2 kd
Avstod: 2 s, 13 v
Frånvarande: 15 s, 7 m, 5 c, 4 fp, 6 v, 5 mp, 2 kd
Göran Hägglund (kd) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 15 (böcker)
1. utskottet
2. res. 10 (kd)
Votering:
287 för utskottet
15 för res. 10
3 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 72 m, 22 c, 21 fp, 20 v, 7 mp
För res. 10: 2 mp, 13 kd
Avstod: 1 fp, 2 mp
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 2 v, 7 mp, 2 kd
Gudrun Lindvall (mp) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats som frånvarande.

Mom. 21 (Framtidens kultur)
1. utskottet
2. res. 13 (mp)
Votering:
295 för utskottet
13 för res. 13
1 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 73 m, 22 c, 21 fp, 20 v, 13 kd
För res. 13: 13 mp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 15 s, 7 m, 5 c, 4 fp, 2 v, 5 mp, 2 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU7 Vissa justeringar i lagen om räntefördelning
vid beskattning m.m.
Mom. 3 (helårsredovisning av mervärdesskatt)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (fp)
Votering:
225 för utskottet
22 för res. 4
57 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 13 m, 22 c, 20 v, 12 mp, 12 kd
För res. 4: 22 fp
Avstod: 57 m
Frånvarande: 15 s, 10 m, 5 c, 4 fp, 2 v, 6 mp, 3 kd

Mom. 5 (begränsning av avdragsramen för represen-
tation)
1. utskottet
2. res. 6 i motsvarande del (m)
3. res. 7 i motsvarande del (fp, kd)
Förberedande votering:
75 för res. 6
48 för res. 7
185 avstod
41 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Nils Fredrik Aurelius (m) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.
Marianne Samuelsson (mp) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha avstått från att rösta.
Huvudvotering:
186 för utskottet
73 för res. 6
49 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 22 c, 20 v
För res. 6: 72 m, 1 kd
Avstod: 2 s, 1 m, 21 fp, 13 mp, 12 kd
Frånvarande: 15 s, 7 m, 5 c, 5 fp, 2 v, 5 mp, 2 kd
Nils Fredrik Aurelius (m) anmälde att han avsett att
rösta nej men markerats ha avstått från att rösta.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU8 Punktskattefrågor
Mom. 3 (vissa energiskattefrågor)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (mp)
Votering:
295 för utskottet
12 för res. 3
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 73 m, 22 c, 21 fp, 20 v, 13 kd
För res. 3: 12 mp
Frånvarande: 15 s, 7 m, 5 c, 5 fp, 2 v, 6 mp, 2 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om samlad votering

På förslag av andre vice talmannen medgav kam-
maren att skatteutskottets betänkanden SkU9 och
SkU10 fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad
debatt.

14 § Vissa företagsskattefrågor

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1996/97:SkU9
Vissa företagsskattefrågor (prop. 1996/97:18)

Anf. 132 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Skattelagar skall i likhet med alla and-
ra lagar så långt det är möjligt avväga allmänintresset
mot den enskildes rätt. I dag skall riksdagen ta ställ-
ning till några förslag som inte med bästa vilja i värl-
den kan sägas representera något allmänintresse men
väl begränsa handlingsutrymmet för en del företag.
Till yttermera visso är det inte heller fråga om några
väsentliga bidrag till statens ekonomi, utan som det
står i propositionen är förslagen av en sådan karaktär
att de inte kan anses medföra några statsfinansiella
effekter.
Då det således inte är fråga om några nämnvärda
skatteeffekter och det inte heller har redovisats några
andra tunga skäl som motiverar förslagen, måste de
betraktas ur en mer ideologisk synvinkel.
De första frågorna är då: Vill vi stimulera till ökad
företagsamhet i Sverige? Vill vi att svenska företagare
skall kunna hävda sig internationellt? Vill vi att före-
tagen skall kunna känna att samhället som helhet
vinnlägger sig om stabila och bra regelverk?
På dessa frågor svarar nog alla kammarens leda-
möter ett rungande ja. Men när det sedan kommer till
att leva upp till det är det ibland som förgjort. Inte ens
de mest uppenbara snedvridande bestämmelser går
det att ändra på. Det är i handling som man visar vad
man egentligen tycker om företagsamheten, inte i
orden!
Låt oss studera dagens ärenden ur den här synvin-
keln.
Om ett svenskt företag överlåter anläggningstill-
gångar till ett dotterföretag i Sverige, kan man inte
göra avdrag för eventuell förlust förrän egendomen
överlåts till en utomstående köpare. Detta verkar
ganska rimligt. Man skall inte kunna konstruera inter-
na förluster och få skatteavdrag. Det säger allmänin-
tresset helt riktigt ifrån. Den eventuella förlusten får
bara beaktas när den slutliga avyttringen skett.
Regeringsrätten har i två utslag bedömt att en för-
säljning till ett utländskt intressebolag däremot inte
omfattas av lagen. Och det är således i dessa fall möj-
ligt att göra avdrag vid den interna överlåtelsen. Detta
strider enligt min uppfattning mot allmänintresset. Det
skall inte vara möjligt att kringgå lagstiftarnas avsikt
på det sättet. Så långt delar vi också regeringens syn,
men när man i nästa andetag vill införa ett totalt av-
dragsförbud vid försäljning av överlåten egendom till
utländska företag hänger vi inte med.
Vi deltar numera, som bekant, i den europeiska
unionen och i den inre marknaden. Inom några år har
vi sannolikt också en gemensam valuta. Kort sagt,
svenska företag är och kommer att bli ännu mer inter-
nationaliserade än någonsin tidigare. Detta gäller alla
typer av företag. Försäljningsbolag och tillverknings-
bolag kommer att etableras av svenska företag i och
utanför Sverige. Det är mot denna bakgrund förvå-
nande att regeringen och utskottsmajoriteten framhär-
dat i att införa ett totalförbud för avdragsrätt inom
koncerner när det gäller försäljningar av egendom till
utländska intressebolag. Var ligger skillnaden mellan
ett tyskt och ett svenskt intressebolag? Ja, det är na-
turligtvis att bolagen beskattas i olika länder. Men i
övrigt finns det ingen skillnad.
Det måste anses strida mot allmänintresset att en
verklig förlust vid avyttring av egendom endast beak-
tas om det rör sig om svenska förhållanden, men inte
om det övertagande intressebolaget är utländskt. Sett
ur företagets, koncernens, synvinkel är det ingen
skillnad på de två transaktionerna, annat än skattekon-
sekvenserna.
Vi har i vår reservation anvisat en lösning på pro-
blemet. Genom att införa en uppskjuten avdragsrätt
för det överlåtande företaget skulle man kunna uppnå
en likabehandling. En sådan uppskjuten avdragsrätt
skulle kunna utnyttjas först när egendomen realiserats,
och fram till dess aktiverar företaget förlusten i sin
balansräkning. Skulle intressegemenskapen upphöra
innan överlåtelsen sker, skulle avdragsrätten också
inträda.
Detta är en enkel och praktisk lösning. Den föror-
sakar inga kostnader för staten och den ligger i linje
med ett allmänintresse att behandla helsvenska kon-
cernföretag på samma sätt som koncerner med utländ-
ska intressebolag. Det vore intressant att höra hur
utskottsmajoriteten argumenterar för att införa denna
lagregel, trots att den så uppenbart diskriminerar
expansiva företag.
Fru talman! Ett annat lagförslag som skall behand-
las är en utvidgning av den s.k. lex Asea. Det gäller
kreditmarknadsbolag, och vi har inga invändningar
mot det förslaget, men vi vill i detta sammanhang
komplettera lagen med regler för andra bolag än just
kreditmarknadsbolag. För att dessa skall få möjlighet
till undantag från beskattningen vid omstruktureringar
krävs för det första att moderbolaget är börsnoterat i
Sverige, för det andra att samtliga aktier i dotterbola-
get delas ut och för det tredje att den verksamhet som
skall bedrivas i både moder- och det tidigare dotterbo-
laget skall vara av betydande omfattning i förhållande
till den verksamhet som tidigare bedrevs i det utde-
lande bolaget. För större koncerner kan det vara svårt
att uppfylla detta kriterium, eftersom moderbolagets
storlek kan vara hämmande för detta kriterium.
Vi har därför föreslagit att en ny regel skall införas
som alternativ till verksamhetsvillkoret. Den nya
regeln skulle kunna utformas så att en börsnotering av
det avknoppade bolaget skulle kunna ersätta verk-
samhetsvillkoret.
Det ligger i nationens och därmed i allmännyttans
intresse att underlätta och inte försvåra svenska före-
tags anpassningar till förändringar i marknadsbilden.
Genom att införa börsnotering som ett kriterium för
en avknoppning skulle man uppnå stora fördelar utan
att det skulle skapa några olägenheter. Min fråga till
företrädaren för utskottsmajoriteten är därför: Varför
kan inte socialdemokraterna och Centern acceptera en
sådan här förändring? Den kan knappast ha några
statsfinansiella eller fördelningspolitiska nackdelar.
Fru talman! När det gäller den tredje frågan i det
betänkande som vi nu behandlar intar utskottsmajori-
teten en för mig totalt obegriplig inställning. Beskatt-
ningsreglerna för investmentbolag syftar till att skapa
ett neutralt förhållande mellan direkt och indirekt
ägande av aktier. När den senaste borgerliga rege-
ringen slopade dubbelbeskattningen av aktieutdel-
ningar infördes en särskild avskattningsregel för in-
vestmentbolag som byter inriktning. När nu den soci-
aldemokratiska regeringen och riksdagsmajoriteten
har återinfört dubbelbeskattningen borde naturligtvis
också denna speciella avskattningsregel avskaffas.
Om ett investmentbolag byter inriktning så kommer
alla latenta aktievinster att beskattas senare hos både
företaget och aktieägarna, och då behövs ju ingen
avskattningsregel.
Detta resonemang delar också regeringen i sin
proposition. Men, fru talman, regeringen hävdar att
det är fel att jämföra indirekt och direkt ägande av
aktier hos fysiska personer - detta trots att det klart
uttrycks i den aktuella lagstiftningen! I stället hävdas
att man skall likställa beskattningen av aktieinnehav i
ett investmentbolag med ett rörelsedrivande bolags
motsvarande innehav. Det är i sanning en mycket
underlig tolkning som inte har stöd i svensk lag eller
praxis. Så här står det i lagen om statlig inkomstskatt
2 § 10 mom.:
"Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebo-
lag eller en svensk ekonomisk förening som uteslu-
tande eller så gott som uteslutande förvaltar värde-
papper eller likartad lös egendom och vars uppgift
väsentligen är att genom ett välfördelat värdepap-
persinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskför-
delning och vari ett stort antal fysiska personer äger
aktier eller andelar."
Här finns det ett allmänintresse, nämligen att på
ett för småsparare enkelt sätt kunna åstadkomma en
bra riskspridning. Hittills har detta också varit normen
för beskattningen av investmentbolag. Nu införs helt
utan några som helst motiveringar en ny norm. Av-
skattningsregeln tillkom när dubbelbeskattningen
slopades. Nu är dubbesbeskattningen återinförd, och
jag kan inte se något skäl i världen till varför avskatt-
ningsregeln skall finnas kvar över huvud taget. Som
sagt, några statsfinansiella effekter finns inte, inte
heller några fördelningspolitiska sägs det. Men varför
då inte följa moderaternas uppmaning att hos rege-
ringen begära förslag om hur avskattningsregeln skall
slopas?
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra tre
reservationer, men jag yrkar bifall endast till reserva-
tion nr 3.

Anf. 133 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Vi har nu i över sex timmar debatterat
skattefrågor, och det gäller bara valda delar av svensk
skattelagstiftning. Man kan fråga sig hur länge vi
skulle få hålla på om vi skulle debattera hela skatte-
lagstiftningen i ett sammanhang.
I det här betänkandet föreslås bl.a. ett införande av
ett totalt avdragsförbud vid överlåtelse av anlägg-
ningstillgångar från ett svenskt företag till ett företag
med vilket man har intressegemenskap men som inte
är skattskyldigt i Sverige. Vid överlåtelse mellan
svenska företag inom samma intressegemenskap gäl-
ler också förbud för det överlåtande företaget att göra
skatteavdrag för eventuell realisationsförlust. Men
skillnaden är att det övertagande företaget övertar det
överlåtande företagets rätt till värdeminskningsavdrag
m.m. Regeringen anser att man inte kan tillämpa den
kontinuitetsprincipen när det gäller utländska företag i
motsvarande situation.
Förslaget har aktualiserats bl.a. på grund av två
utslag i Regeringsrätten där man har konstaterat att
avdragsförbudet inte gäller om det övertagande före-
taget inte är skattskyldigt i Sverige.
Det är naturligtvis inte bra om försäljningar med
förlust till utländska intressebolag medför avdragsrätt
medan detta inte är fallet för bolag i helsvenska kon-
cerner. Men att införa ett totalförbud är inte lösning-
en. Då kommer man ju att diskriminera koncerner
med verksamhet i skilda länder. Eftersom varken det
överlåtande företaget eller det utländska intressebola-
get får någon avdragsrätt kommer koncernens totala
skatteförhållanden att bli sämre än vad som hade gällt
om koncernen varit helsvensk.
Regeringen anför i propositionen att Företagsskat-
teutredningen bör överväga att komma med förslag
till en annan lösning än den som regeringen nu före-
slår. Då anser vi att man gott kan vänta med att ändra
bestämmelsen till dess att Företagsskatteutredningen
kan lägga fram ett bättre förslag än regeringens.
Ryckighet i lagstiftningen är aldrig bra.
En majoritet av remissinstanserna är också kritiska
till regeringens förslag. Många remissinstanser har
ansett att man skulle kunna konstruera bestämmelser
som innebär en uppskjuten avdragsrätt för det överlå-
tande företaget. En sådan uppskovsregel skulle kunna
utformas så, att det överlåtande bolagets avdragsrätt
kan utnyttjas först när egendomen avyttras och att det
överlåtande företaget, i avvaktan på att detta sker,
aktiverar förlusten. Avdragsrätten skulle också inträda
i händelse av att intressegemenskapen skulle upphöra
innan egendomen har sålts.
Från Folkpartiets sida anser vi att det är mycket
viktigt med stabila regler för företagandet. Därför
vore det bättre att införa en uppskjuten avdragsrätt än
att nu införa ett totalförbud.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servation nr 1.

Anf. 134 LARS U GRANBERG (s):
Fru talman! Skatteutskottets betänkande
1996/97:9 tar upp frågor angående vissa företagsskat-
tefrågor. I betänkandet föreslås bl.a. en justering av
de uppskovsregler som gäller för överlåtelse inom
företagsgrupper.
Vidare föreslås en justering av reglerna rörande
internationella andelsbyten. Detta sammanhänger
dock med om den skattskyldige framför önskemål om
att få använda strukturregeln inom SIL i stället för
lagen om inkomstbeskattning vid gränsöverskridande
omstrukturering inom EU.
Möjligheten att ge skattebefrielse finns också med
i betänkandet, vilket tidigare har kunnat behandlas av
regeringen. Men nu föreslås det i betänkandet att
berörd myndighet, nämligen Riksskatteverket, skall
pröva om dispens skall ges eller inte. De grundläg-
gande förutsättningarna för befrielse skall regleras i
lag.
Betänkandet innehåller också ett fortsatt förbud
mot avdrag för förluster som har uppkommit vid
överlåtelse av egendom inom en intressegemenskap
mellan företag. Men nu skall även företag som inte är
skattskyldiga i Sverige omfattas av samma förbud.
Även frågan om skatterättslig hemvist tas upp i
betänkandet. Här slås det fast att om ett svenskt aktie-
bolag inte längre kan anses ha skatterättslig hemvist i
Sverige, skall utdelningen behandlas som om den
hade lämnats av en utländsk juridisk person.
Fru talman! I betänkandet behandlas avkastnings-
regeln för investmentföretag. Avkastningsregeln bör
enligt betänkandet i princip kvarstå oförändrad, så jag
ägnar inte mer tid åt den frågan just nu.
Sista punkten i betänkandet är lex Asea. För dem
som inte vet vad lex Asea betyder kan jag tala om att
det innebär att ett aktiebolag kan delas upp i mindre
enheter utan omedelbara skattekonsekvenser. Här
föreslås dock en ändring, nämligen att börsregistrera-
de kreditmarknadsbolag skall undantas från verksam-
hetsvillkoret om bolaget ingår i en koncern där ett
bankaktiebolag ingår.
Fru talman! Vad tycker då oppositionen om be-
tänkandet? Ja, Carl Erik Hedlund från Moderaterna
och Isa Halvarsson från Folkpartiet menar att av-
dragsförbudet innebär en diskriminering av koncerner
som har verksamhet i flera länder och att det därför
vore bättre med en uppskjuten avdragsrätt.
I betänkandet föreslås att överlåtelser av anlägg-
ningstillgångar inom en koncern skall behandlas lika
och att möjligheten till avdrag vid förlust när tillgång-
en har lämnat koncernen är beroende av om reavinst-
beskattning är förestående eller ej. Utifrån detta har
jag svårt att se att någon diskriminering skulle kunna
uppstå.
Men från dessa partiers sida gör man påtryckning-
ar: Förändra nu, bara det går vår väg! Men man vill
inte invänta Företagsskatteutredningen. Ett undantag
är Isa Halvarsson. Det var roligt att höra att hon har
samma uppfattning som vi i frågan.
Fru talman! Återigen visar det sig att Moderaterna
vill driva på, t.o.m. så snabbt att man inte har tid att
invänta ett nytt besked från en utredning. Måhända
tycker Carl Erik Hedlund att det är tillräckligt med ett
utlåtande från ett sådant särintresse som exempelvis
Industriförbundet - ett utlåtande som i mångt och
mycket och t.o.m. på vissa områden till punkt och
pricka överensstämmer med vad oppositionen tycker
och tänker i betänkandet. Detta är ganska talande.
Vi socialdemokrater vill ge Företagsskatteutred-
ningen en möjlighet att tränga in i problemet. Vi får
avvakta och se om utredningen kommer fram till
någon bättre lösning. De borgerliga oppositionsparti-
erna anser att det räcker med en skrivelse från vissa
särintressen till utskottet. Stilen hos de borgerliga
partierna är lika arrogant nu som när de styrde landet
under förra mandatperioden - ingen kontroll och
ingen tid för att vänta och se. Då var ledstjärnan sta-
bilitet och långsiktighet. Många skribenter, professo-
rer och andra förundrades just över bristen på stabili-
tet och långsiktighet under den perioden.
Fru talman! Förra mandatperioden bestod mesta-
dels av en stressad, ja, t.o.m. framjagad, ideologisk
politik i form av en rad utskottsinitiativ. Bristen på
stabilitet och långsiktighet framtvingade århundradets
företagsslakt. 45 000 företag drevs till nedläggning av
en regering som inte tog sig tid att stanna upp ett tag
för att kanske just invänta en utredning eller något
annat och vettigare än de särintressen som även då
styrde de borgerliga partiernas åsikter. Det resulterade
i en skattepolitik som var så ryckig att företagen kre-
verade under trycket av den. Så var det då. Men så är
det inte nu, tack vare den arbetsfördelning som nu
råder i Sveriges riksdag.
Fru talman! På frågan om lex Asea ger jag Carl
Erik Hedlund samma svar: Låt oss anta förslagen i det
framlagda betänkandet och sedan återkomma på de
punkter där Företagsskatteutredningen finner andra
lösningar vad gäller omstruktureringsfrågorna. Det är
så vi skall jobba. Låt oss inte bara driva på utan, som
brukligt, invänta utredningarnas ståndpunkter.
Fru talman! När det avslutningsvis gäller invest-
mentföretagen anser vi förvisso att avskattningsregeln
inte behövs för att upprätthålla neutralitet. Men den
fyller en viktig funktion när det gäller likabehandling
av företags aktieinnehav. Om avskattningsregeln
slopas, får företag som under en period har kunnat
använda sig av reglerna för investmentföretag en
fördel gentemot andra företag som innehar aktier. Här
gör vi samma bedömning som regeringen, nämligen
att avskattningsregeln bör bibehållas.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan i betänkandet och avslag på reser-
vationerna.

Anf. 135 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Jag vill bara säga till Lars U Granberg
att hans anförande om stabilitet i skattepolitik är frap-
perande. Kammaren kan väl knappast uppfatta den
rådande skattepolitiken som långsiktig, stabil och väl
genomtänkt. Vi upplever mer än någonsin att det
råder en ad hoc-politik med många återställare. Detta
tror jag inte att Lars U Granberg förändrar genom att
höja rösten i kammaren.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)

15 § Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och Kanada

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1996/97:SkU10
Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Kanada
(prop. 1996/97:39)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
Beslut

SkU9 Vissa företagsskattefrågor
Mom. 1 (förlust vid avyttring av egendom)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m, fp)
Votering:
213 för utskottet
93 för res. 1
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 22 c, 20 v, 14 mp, 12 kd
För res. 1: 73 m, 20 fp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 5 c, 6 fp, 2 v, 4 mp, 3 kd

Mom. 3 (investmentföretag)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
233 för utskottet
73 för res. 3
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 22 c, 20 fp, 20 v, 14 mp, 12 kd
För res. 3: 73 m
Frånvarande: 16 s, 7 m, 5 c, 6 fp, 2 v, 4 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU10 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och Kanada
Kammaren biföll utskottets hemställan.

16 § EU-frågornas behandling i riksdagen

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1996/97:KU2
EU-frågornas behandling i riksdagen

Anf. 136 BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! I snart två år har vi varit medlemmar i
den europeiska unionen. Den utvärdering som förut-
sattes när vi hösten 1994 beslutade om arbetsformerna
för EU-arbetet här i riksdagen har genomförts. Utskot-
ten och EU-nämnden har tillfrågats och lämnat svar.
Det är dessa svar, och ett omfattande arbete inom
konstitutionsutskottet, som ligger till grund för det
betänkande vi nu skall fatta beslut om.
Fru talman! Vårt inträde i den europeiska unionen
var ett stort steg att ta. Det förändrade dramatiskt det
traditionella sättet att fatta beslut i vårt land. Vi fick
möjlighet till inflytande över utvecklingen i Europa
mot att delar av de beslut som fattats här i riksdagen
flyttades till EU:s institutioner, särskilt ministerrådet.
Vårt medlemskap skall användas till att utveckla
hela Europa, och vårt inflytande skall användas till att
främja de svenska intressena. Vi måste använda
medlemskapet och agera så att svenska intressen får
så stort genomslag som möjligt.
Svenska folket och dess valda ombud måste också
kunna följa EU-arbetet och ha inflytande över det. Vi
måste skapa sådana arbetsformer att det blir en reali-
tet.
Men dessa båda målsättningar, att ha största möj-
liga inflytande i EU och att riksdagen och det svenska
folket skall ha ett avgörande inflytande över Sveriges
regering, kan faktiskt ibland stå i motsats till varand-
ra. För att få ut största möjliga resultat i den förhand-
lingsdemokrati som EU ju är, måste regeringen ha
möjlighet att kompromissa. Det gör att regeringen inte
i alla frågor kan gå till förhandlingarna med bundna
mandat.
När vi lägger upp arbetsformerna här i riksdagen
måste vi alltså ha sådana rutiner som ger Sverige som
nation bästa utdelning. Vi bör ha arbetsformer som så
långt som möjligt ansluter till det som är det bästa i
den svenska traditionen när vi bereder ärenden och
fattar beslut, samtidigt som vi måste anpassa oss så att
vi får största möjliga inflytande inom EU. De förslag
som konstitutionsutskottet nu har enats om syftar till
att följa upp båda dessa målsättningar.
Utgångspunkten för vårt förslag är att riksdagen
skall ha tillgång till så fullödig information som möj-
ligt om vad som är på gång i EU, så att vi på ett tidigt
stadium kan få inflytande på regeringens agerande.
Det gäller särskilt de lagstiftningsfrågor som tidigare
behandlades här i riksdagen men som nu har överlåtits
till den europeiska unionen.
För riksdagen är inte något självändamål. Vi är
svenska folkets valda ombud. Det betyder att ledamö-
terna har ett stort ansvar för att EU-frågorna på ett
tidigt stadium i beslutsprocessen förs ut till gransk-
ning och debatt bland folk och i medierna. Vi vill med
våra förslag medverka till att det ges en större möjlig-
het till det. Det är för tyst kring EU-frågorna.
EU-nämnden skapades för att vara ett samrådsor-
gan mellan riksdagen och regeringen före minister-
rådsmötena. Ministerrådet är ju beslutande, och det
betyder att frågorna kommer till ministerrådet mycket
sent i beredningsprocessen. Vi stryker i betänkandet
under att EU-nämnden har denna begränsade roll i ett
sent skede och erinrar om att det också var den ur-
sprungliga tanken med inrättandet av EU-nämnden.
EU-nämnden själv har i sitt yttrande påpekat att ut-
skotten har och skall ha en betydelsefull roll i ett
tidigt skede.
För att ytterligare betona utskottens roll föreslår vi
att riksdagsordningen får en bestämmelse om att ut-
skotten skall följa arbetet inom EU på sina respektive
ämnesområden. För att utskotten skall kunna spela en
viktig roll i det beredande arbetet ställs stora krav på
informationen om EU-frågorna. Därför stramas kra-
ven upp när det gäller regeringens information till
riksdagen. Det ställs ytterligare krav på kvaliteten på
regeringens information, och vi föreslår en ny regel i
riksdagsordningen, som förtydligar och stramar upp
regeringens informationsskyldighet.
Den nya regeln säger att regeringen skall lämna
sin syn på EU-förslag som av regeringen bedöms vara
betydelsefulla. Det betyder att regeringens s.k. fakta-
PM måste stramas upp och innehålla ordentlig infor-
mation om viktiga förslag i t.ex. vit- och grönböcker-
na och om viktiga punkter i kommissionens förslag.
Regeringen skall också tidigare än i dag redovisa
sin ståndpunkt, vad den tycker om de olika förslagen.
Vi föreslår också att fakta-PM:en skall få en mer
officiell status än i dag. De bör inordnas i det offentli-
ga trycket i en särskild serie. De bör tryckas och delas
till samtliga ledamöter, precis som propositionerna
delas till oss. Dessutom bör det finnas en möjlighet
för allmänheten att på ett lätt sätt få tillgång till fakta-
PM:en, precis som när det gäller annat offentligt
tryck.
Mycket av arbetet i EU utförs i de olika expert-
kommittéerna och i ministerrådets arbetsgrupper. I
arbetsgrupperna är det ofta tjänstemän från myndighe-
ter och departement som förhandlar. Där kan viktiga
avgöranden som kommer att kunna påverka minister-
rådets beslut komma till stånd. Det är naturligtvis
viktigt att regeringen styr de svenska ledamöterna i
arbetsgrupperna, men regeringen bör också via fakta-
PM informera riksdagen om nya viktiga positioner
eller ändrade positioner som intas i ministerrådets
arbetsgrupper.
Rent allmänt kan sägas att vi har en tradition av att
vara en förhandlingsdemokrati, och många viktiga
saker händer informellt. Det är viktigt att vara infor-
merad också om det här informella arbetet, om man
skall kunna påverka i god tid. Svenska intresseorgani-
sationer - lobbyister, som de ibland kallas - som är
på plats i Bryssel vet faktiskt ofta mer än både rege-
ring och riksdag om vad som är på gång. Jag tycker
att vi i vårt arbete i konstitutionsutskottet har miss-
lyckats med att komma med något riktigt bra förslag
om hur riksdagen skall kunna tränga in innanför mu-
rarna på det här informella förhandlingssystemet, dvs.
om hur riksdagen skall kunna skaffa sig information
om vad som är på gång vid sidan om den information
som regeringen lämnar.
Vi pekar på att ledamöterna skall fortsätta att be-
söka EU:s institutioner och att också utskottskanslier-
nas och partikansliernas tjänstemän löpande bör kun-
na upprätthålla kontakten. Vi föreslår att förvalt-
ningskontoret får i uppdrag att komma med förslag
om hur direktkontakter mellan riksdagen och EU:s
institutioner kan vidareutvecklas.
Vi har avvisat att riksdagen liksom Finland och
Danmark skulle ha en tjänsteman placerad i EU-
parlamentet och därifrån rapportera hem till Sveriges
riksdag. Vi tror inte att riksdagen kommer att vara
särskilt betjänt av en sådan konstruktion.
Däremot bör enligt vår uppfattning förvaltnings-
kontoret gå igenom hur tidningen Från Riksdag &
Departement skulle kunna användas för att också
rappportera om EU-frågor. Det finns i den här frågan
en reservation från Miljöpartiet, vilken jag tycker i
stort överensstämmer med utskottets uppfattning.
Något populistiskt vill dock miljöpartisterna begränsa
resandet till EU:s institutioner. Jag anser att det som
framförs i reservationen om ny teknik inte kan ersätta
de personliga kontakterna.
Det finns många olika sätt för riksdagen och ut-
skotten att meddela regeringen sin uppfattning. Det
sker i dag informellt under utskottsmöten tillsammans
med ministern eller med någon departementstjänste-
man närvarande. Utskottet kan också uppdra åt ut-
skottskansliet att informellt meddela utskottets upp-
fattning till departementet.
Det här informella samrådet är inte bra. Det sker
helt utan insyn, och ingen kan i efterhand kontrollera
vad som har sagts. Utskotten kan naturligtvis produ-
cera ett betänkande och föreslå att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad som bör göras. I särskilt
viktiga frågor kan den här formen naturligtvis använ-
das, men i mindre viktiga frågor är det en omständlig
och inte särskilt väl lämpad väg.
Vi har i konstitutionsutskottet diskuterat att skapa
ytterligare vägar för utskotten att mer formellt ge sin
uppfattning till känna, t.ex. genom att få möjlighet att
avfatta en skrivelse till regeringen. Vi har dock avstått
från att föra fram det här förslaget till beslut, eftersom
vi inte har kunnat nå enighet. Vi har dock bestämt oss
för att arbeta vidare med de här frågorna. Det infor-
mella samråd som utskotten nu har med regeringen
behöver fastare former för att fungera på ett bra och
öppet sätt i framtiden.
Enligt EU-nämndens uppfattning har samrådet
med regeringen i stort fungerat väl. Vi sluter upp
bakom EU-nämnden och ger bl.a. regeringen till kän-
na att t.ex. statsråden bör närvara vid EU-nämndens
sammanträden.
Utskottet föreslår också att de stenografiska upp-
teckningarna skall behållas. Det är viktigt att EU-
nämndens råd, som i realiteten lämnas å riksdagens
vägnar i frågor som tidigare var lagstiftningsfrågor
här i riksdagen, går att följa. Det måste i efterhand gå
att kontrollera hur regeringen t.ex. följer EU-
nämndens råd.
Moderaterna vidhåller sin uppfattning från tidiga-
re och vill avskaffa de stenografiska uppteckningarna.
Utskottet delar inte den uppfattningen. Det är natur-
ligtvis inte bra om det i efterhand skulle råda oklarhet
om vad som egentligen har hänt när Sveriges positio-
ner förbereds och läggs fast.
Det är naturligtvis viktigt att nämndens råd är tyd-
liga och att opinionsläget i nämnden klargörs. Det i
sin tur kräver att regeringen är tydlig i sin information
om sitt ställningstagande till EU-ärendena. Vi pekar i
betänkandet på att ingenting hindrar nämnden från att
avge ett skriftligt uttalande om sitt ställningstagande.
Det kan innehålla en ren tillstyrkan eller avstyrkan till
regeringens förslag till position. Det kan också inne-
hålla tillägg eller förändringar av positionen. Före-
ligger det flera meningar om vad nämnden bör uttala
får ordföranden avgöra vilken mening som har de
flestas stöd.
Det här förtydligandet som konstitutionsutskottet
gör av nämndens möjlighet att redovisa sitt ställnings-
tagande borde kunna tillfredsställa dem som i reser-
vation 2 anser följande: "Samverkansförfarandet bör
leda fram till ett besked om förhandlingsuppläggning-
en som regeringen kan utgå från i förhandlingarna i
ministerrådet."
Jag anser att reservanterna är tillgodosedda och att
reservation 2 av Vänsterpartiet och Miljöpartiet
egentligen är onödig.
Fru talman! Det här betänkandet fokuserar på hur
riksdagens ledamöter, Sveriges valda ombud, på ett
bättre sätt skall kunna påverka EU-frågorna. Men
ytterst handlar det om hur det svenska folket skall
kunna få mer information och också kunna påverka de
frågor som avgörs i den europeiska unionen.
Vi tror att de förslag som KU nu lägger fram
kommer att medverka till det. Men utvecklingen av
våra arbetsformer när det gäller EU-frågorna är fortfa-
rande inne i en utvecklingsprocess som ännu inte är
färdig. Utskottet kommer därför som jag har redovisat
tidigare att arbeta vidare med de här frågorna. Det är
ett viktigt inslag i hur vi skall kunna förbättra vår
demokrati. Många varnar för hur EU-frågornas ano-
nymitet kan skada vår representativa demokrati. Vi
måste ta varningarna på allvar. Gamla traditioner och
prestige får inte hindra en effektivisering av vårt arbe-
te.
Till sist, fru talman, vill jag för ovanlighetens skull
tacka ledamöterna i konstitutionsutskottet för det
mycket konstruktiva arbete som har nedlagts av,
skulle jag vilja säga, samtliga ledamöter och som
också har lett till att vi till sist faktiskt har fått fram ett
ganska enigt betänkande.
Med det yrkar jag bifall till betänkandet utom i
moment 12, där jag yrkar bifall till reservation nr 5.

Anf. 137 BIRGER HAGÅRD (m):
Fru talman! För visso var beslutet om inträde i den
europeiska unionen ett viktigt beslut, kanske det vik-
tigaste politiska beslutet under det här århundradet i
det här landet. Det har fört med sig konsekvenser för
hela vår vardagstillvaro, och det kommer naturligtvis
att bli än mer märkbart i framtiden.
Som Birgit Friggebo påtalade har det också fört
med sig konsekvenser när det gäller riksdagens be-
slutsområden. I vissa fall har ministerrådet kommit in
i riksdagens ställe, i andra fall kan själva beslutsgång-
en vara väl så snårig.
Konstitutionsutskottet har nu efter ett utomordent-
ligt omfattande arbete kunnat lägga fram det här be-
tänkandet, baserat på yttranden från samtliga utskott
liksom på hearings - kanske skall vi använda en för-
svenskning och säga "höringar" i fortsättningen. Efter
att grundligt ha ventilerat frågan har man alltså kunnat
lägga fram en rad olika förslag.
Det hindrar nu inte, vilket är helt naturligt, att det
efter den här inkörsperioden också har funnits kritik
mot det sätt på vilket vi har hanterat EU-frågorna i
riksdagen.
Det har riktats kritik mot EU-nämnden för att den
inte skulle ha funnit sina arbetsformer i alla hänseen-
den. Det har ävenledes riktats kritik mot regeringen.
Det har sagts, inte utan skäl, att den information som
kommer fram i EU-frågorna många gånger är ytterst
svåröverskådlig. Det har också ställts ytterligare krav
på regeringen i de här sammanhangen. Det krävs att
regeringen skall göra mera för att informera och sam-
råda. Just dessa faktapromemorior, som också Birgit
Friggebo erinrade om, som skall gå ut till samtliga
riksdagsledamöter och även göras tillgängliga för
allmänheten bör kunna utgöra något av ett bidrag till
att öka informationen och upplysningen i frågorna.
En annan fråga är naturligtvis vad som är viktigt
och vad som är mindre viktigt. Det är väl någonting
som inte alldeles klart framgår i materialet från rege-
ringen. För att få en bättre framförhållning har det
också sagts att regeringen bör underrätta riksdagen
om sin inställning till kommissionens olika förslag.
Genomgående efterlyses en större öppenhet. Det
kommer delvis att få sitt svar i de faktapromemorior
som skall spridas. Men det krävs kanske också just
öppenhet, och det ges därför möjlighet för EU-
nämnden att ha öppna sammanträden fortsättningsvis,
även om utskottet understryker att man bör vara re-
striktiv med de öppna sammanträdena. Det finns om-
råden - valutapolitik, finanspolitik etc. - som kanske
inte direkt lämpar sig för största möjliga öppenhet. I
stället bör man öka möjligheten att sekretessbelägga
en del av vad som kommer fram i de här samman-
hangen.
Det är också klokt, tror jag, när man för samman
vad som sägs i riksdagsordningen om EU-samarbetet
och om uppläggningen av arbetet i ett eget kapitel.
Det är säkert också klokt när man i konstitutionsut-
skottet inte vill gå så långt som till att grundlagsfästa
och i regeringsformen skriva in kraven för regeringen
att informera i de här olika sammanhangen.
När det gäller EU-nämndens arbete finns det
emellertid en punkt där vi moderater som sagt vidhål-
ler vår kritik. Vi är kritiska mot de stenografiska
uppteckningar som görs under sammanträdena. Precis
det som vi varnade för har nämligen inträffat. Den
förtroliga anda i vilken samrådet med regeringsleda-
möterna skall ske kanske inte alltid infinner sig när
man vet att vartenda ord som sägs nedtecknas exakt.
Vi menar att man bör ta fasta på detta och i stället
se till att uppteckningar görs på samma sätt som när
det gäller andra utskott. Det borde vara till fyllest. I
varje fall torde den ökade förtroligheten kanske vara
mera värd än tillgången till exakt ordval i varje sam-
manhang.
Det är för visso viktigt att EU-informationen
kommer ut och blir känd. Det är också viktigt att det
ges ett ordentligt faktaunderlag för de beslut som skall
fattas. Kanske vore det allra bästa - det är mycket
möjligt att det sker - om EU-nämnden på sikt för-
svann och fackutskottet i stället direkt kopplades in på
de olika frågorna. Jag håller inte för otroligt att detta
kommer att bli verklighet en dag när man har gått
vidare, men tiden torde väl ännu inte vara mogen för
ett sådant steg.
Under alla omständigheter är det viktigt att all-
mänheten får tillgång till information. En ordentlig
information skulle kunna bryta den negativa inställ-
ning till EU som tyvärr har kommit fram på sina stäl-
len. Därmed skulle man också kunna få bort det iso-
lationistiska och chauvinistiska inflytande som ibland
breder ut sig på sina håll.
Fru talman! Med detta ber jag att får yrka bifall till
den moderata reservationen nr 3 och i övrigt till hem-
ställan i utskottets betänkande.

Anf. 138 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! EU-medlemskapet innebar och inne-
bär en förändrad roll för Sveriges riksdag. Riksdagen
är inte längre ensam lagstiftare och framför allt inte
ens den högsta lagstiftaren. EU-rätten tar över och
står över den nationella rätten. Därigenom har också
riksdagen egentligen upphört att vara folkets främsta
företrädare, som det står i regeringsformen. Om ett
svenskt riksdagsbeslut skulle strida mot en EU-regel,
är det EU:s regler som gäller också här i landet.
Regeringen har också via EU-inträdet fått lagstif-
tande makt. Regeringen ingår ju i EU:s ministerråd
som bl.a. fattar beslut som har direkt lagverkan i vårt
land.
Det är alltså så att EU-systemet som sådant bryter
mot den parlamentariska tradition vi byggt upp. EU-
systemet brister i demokrati. Därför är det inte förvå-
nande att en betydande folkopinion är missnöjd med
EU-medlemskapet.
Nu är vi dock medlemmar, och då gäller det att
finna ett sätt att arbeta med de frågor som behandlas
och avgörs inom EU så att riksdagen ändå kan rädda
vad som räddas kan av sitt, och därmed demokratins,
inflytande.
Det har ju funnits en gammal uppdelning att rege-
ringen sköter landets utrikespolitik. Därför har man
haft en tendens att tycka att det också är regeringen
som skall sköta EU-politiken. Men detta gäller ju inte
inför EU. Det EU i första hand behandlar är inte utri-
kespolitik, även om det som där avhandlas sker i
förbindelse, i samarbete eller i konflikt med företräda-
re för andra länder, utan det är i första hand lagstift-
ningsåtgärder som har betydelse för förhållandena i
vårt eget land.
Därför är det nödvändigt att riksdagen tar på sig
rätten att vara med på ett så tidigt stadium som möj-
ligt i arbetet med EU-frågorna. Riksdagen måste ta sig
rätten att kunna vara med och påverka Sveriges posi-
tioner så tidigt som möjligt. Riksdagen måste få en så
utvecklad möjlighet som möjligt att styra de svenska
tjänstemän som skall vara där nere och sköta för-
handlingar för vår räkning, vara med och samråda
med regeringen och vara med och kontrollera rege-
ringen och dess ställningstaganden under hela proces-
sen i arbetet med EU-frågorna. Man kan uttrycka
saken så att vi måste försöka minimera det demokra-
tiska underskott som EU-systemet skapar och som
alla egentligen erkänner att EU har.
KU:s betänkande nr 2 som vi diskuterar i dag
måste ses som ett betydande framsteg i detta sam-
manhang. Jag tycker att vi har lyckats i flera avseen-
den. Birgit Friggebo har redogjort för de flesta av
dem i sitt inledande anförande, och jag behöver inte
upprepa dem här. Vi har lyckats åstadkomma en upp-
skärpning av riksdagens arbete med EU-frågorna,
men också ökade skyldigheter för regeringen i dess
uppträdande visavi riksdagen i dessa frågor. Det är
givetvis inte så att vi därmed har funnit de ideala
formerna. Arbetet för att utveckla riksdagens infly-
tande måste fortgå.
Det är bara på ett par punkter där jag menar att det
har funnits anledning till reservation mot utskottets
betänkande.
Den första gäller att EU-nämnden bör kunna ge
mera bindande riktlinjer för regeringen. Jag kan dela
utskottsordförandens uppfattning att utskottets skriv-
ningar här är ett steg i den riktning som vi i Vänster-
partiet länge har förordat, men de är fortfarande litet
för öppna för att vara helt tillfredsställande. De kan,
om EU-nämnden så vill, egentligen vara helt otill-
räckliga, eftersom detta bara öppnar en möjlighet för
EU-nämnden att skriftligen nedteckna sina beslut och
uppfattningar.
Enligt min mening är EU-nämnden i dag fortfa-
rande i alldeles för liten grad ett organ för egentligt
samråd mellan riksdag och regering och i allt för hög
grad ett informations- eller frågeorgan. Men regering-
ens uppdrag visavi riksdagen är ju inte bara att infor-
mera riksdagen om vilka ställningstaganden man gjort
eller tänker göra, utan riksdagen och regeringens
relation bör ju vara sådan att regeringen faktiskt för-
söker förankra sina ställningstaganden i riksdagen
genom att man på ett mer aktivt sätt frågar efter riks-
dagens position och riksdagens partiers position i
olika frågor. Nu är det ofta precis tvärtom i EU-
nämnden. Det är riksdagens partier som försöker
fråga regeringens representanter om detaljerna i deras
position. Ett samråd borde ju i alla fall vara mer av ett
växelspel. För nyansens skull skall jag säga att det
ibland förekommer i en mer ideal form. Men det
vanliga är faktiskt att EU-nämndens ledamöter är
frågande och regeringen talar om ungefär hur den
kommer att göra, möts av en invändning och sedan
vet ingen riktigt hur regeringen ändå avser att göra.
Speciellt otillfredsställande blir detta när det inte är en
minister som är närvarande utan någon annan företrä-
dare för regeringen som i sin tur meddelar att han
tänker meddela ministern vad som har diskuterats i
EU-nämnden, och sedan får man se vad ministern
tänker göra. Då är det ett ganska löst samråd. Det
lever inte upp till de krav man kan ställa på ett sam-
råd. Det krävs alltså en skärpning.
De möjligheter till skriftliga beslut som majorite-
ten i KU vill införa gör att vi kommer en bit på vägen.
Men i reservationen har vi ändå velat ge EU-nämnden
en skyldighet att mera regelmässigt ta ställning. Jag
tror att detta skulle skärpa karaktären av samråd, öka
riksdagens inflytande och i en del fall öka kvaliteten
på det material som regeringen presenterar inför
nämnden.
Dessutom borde EU-nämnden också kunna ges
den rätt som motsvarande organ har i andra länder att
initiera debatter i kammaren kring ärenden av större
vikt. Det är beklagligt att majoriteten inte har velat ge
EU-nämnden samma möjligheter som motsvarande
organ har i andra länder.
Frånsett dessa båda särståndpunkter, där jag till-
sammans med andra anmält reservation, tycker jag
ändå att betänkandet är ett steg framåt när det gäller
att utveckla riksdagens arbete med och inflytande i
EU-frågorna. Det upphäver naturligtvis inte den ur-
vattning av demokratin som EU-systemet innebär -
det är ju över huvud taget inte möjligt för ett enskilt
parlament att göra det - men det drar åt rätt håll.
Praktiken får sedan utvisa om detta leder till den
skärpning som vi i Vänsterpartiet eftersträvar eller om
man behöver göra en ny utvärdering och ta förnyade
initiativ för att stärka riksdagens roll och därmed
försvara demokratin.

Anf. 139 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Sverige har varit med i den europeis-
ka unionen i snart två år nu. Det går att göra en första
utvärdering av vad det har haft för effekter för Sveri-
ge - inte på alla områden, men åtminstone i mer gene-
rella termer.
Det huvudintryck man får av denna period av
svenskt medlemskap i den europeiska unionen är att
det har inneburit en betydande knäck för det svenska
folkstyret. Det är ingen överdrift att säga att detta är
det största bakslaget för demokratin i Sverige, och
även i flera andra länder, i modern historia.
Huvuddelen av lagstiftningen sker t.ex. inte längre
i Sverige. De folkvalda deltar inte ens längre i lag-
stiftningsprocessen. I bästa fall får ett litet fåtal av
riksdagens ledamöter information om vad det skall
beslutas om ett par dagar innan beslut fattas, och ofta
får de reda på det i efterhand. Besluten fattas av mi-
nistrar, utan någon offentlig debatt och utan ordentlig
insyn. Riksdagen har i skrämmande stor utsträckning
blivit inte en kuliss, utan snarare en föredetting som
inte längre har någon betydelse åtminstone inom det
här området.
Kortfattat kan man säga att parlamentarismen är
avskaffad, både i den meningen att det är parlamentet
som beslutar om lagarna i ett land och i den meningen
att parlamentet har möjligheten att idka misstroende
och sparka den verkställande makten. Detta grundläg-
gande demokratiska dilemma går inte att lösa så länge
Sverige är med i den europeiska unionen. Det är saker
som ingår i den organisatoriska strukturen. Därför
kommer det variga och öppna sår som demokratifrå-
gorna är i samband med den europeiska unionen att
bestå till dess att Sverige går ur unionen.
Målet för ett sådant här betänkande som konstitu-
tionsutskottet har arbetat med är därför inte att lösa
demokratiproblemen, utan att minimera skadorna och
åtminstone försöka få det öppna såret att sluta växa.
Men man skall samtidigt vägra släppa den mer lång-
siktiga ambitionen om att på sikt ändå uppnå ett mer
reellt fungerande folkstyre.
Man kan fråga sig varför det har varit så trögt att
komma fram till en fungerande demokratisk process.
Det finns ju ändå hyggliga möjligheter att skapa en
slags anständighet i själva beslutsprocessen. Jag vet
inte varför det är så här, men jag tror att det till stor
del beror på ja-partierna, som har kämpat för ett
svenskt medlemskap. De har varit blinda för proces-
sen som sådan. De har inte velat ta till sig och faktiskt
se de stora brister som har funnits i den demokratiska
beslutsprocessen.
Jag skall nämna några exempel som jag menar vi-
sar att EU-nämnden inte har fungerat på ett tillfreds-
ställande sätt.
Ett sådant exempel är det som Kenneth Kvist var
inne på - det har blivit information i stället för sam-
råd. När ministrarna kommer till EU-nämnden har de
ett ganska magert material med sig. De berättar i korta
och allmänna termer vad det hela handlar om, leda-
möterna i EU-nämnden lägger fram sina synpunkter
och ställer frågor om hur ministern tycker i den ena
eller den andra frågan. Sedan är det oftast färdigt i
och med detta.
De underlag som kommer från kommissionen,
från ordförandelandet och från den svenska regering-
en är ofta skandalöst dåliga. Om man skulle ha denna
typ av underlag för beslutsfattandet i riksdagen skulle
det absolut underkännas av alla ledamöter direkt.
Riksdagen har inte i något ärende som jag känner haft
ett så dåligt material som EU-nämnden ständigt har.
Detta beror inte bara på den svenska regeringen.
Det beror till stor del på att frågor kommer upp väl-
digt sent från ordförandelandet, det finns dåliga un-
derlag därifrån osv. Men det beror också ofta på den
svenska regeringen. Ibland beror det på en okunskap
från statsråden, verkar det som. De har inte riktig
kännedom om hur t.ex. offentlighetslagstiftningen
fungerar. De har faktiskt krav på sig att tala om hur
situationen är, och de kan också göra det i denna
samrådssituation med riksdagen.
Man har också ofta en känsla av att ministrarna
fungerar litet grand som hönsmammor. De vill hålla
informationen för sig själva, och inte släppa den ifrån
sig allt för mycket. Då öppnar de ju sig för kritik, och
det blir lättare för riksdagsledamöterna att se och
styra. Det här är en väldigt negativ sida, tycker jag.
Riksdagen har ett svagt regelsystem som ligger till
grund för denna process. Det är knappast formaliserat
i någon utsträckning, och det är alltså inte konstigt att
det hela fungerar på ett dåligt sätt.
En ytterligare sak som gör att det inte fungerar är
att många frågor avgörs på tjänstemannanivå i EU-
sammanhang. Det gäller även frågor som man ibland
kan bedöma vara av större vikt. Dessa frågor kommer
då inte upp till EU-nämnden som formella frågor.
Efter ett väldigt långdraget arbete i konstitutionsut-
skottet reagerar nu äntligen utskottet i frågan. I betän-
kandet tar utskottet ställning, och gör det med en
positiv vilja. Majoriteten i KU har äntligen börjat visa
en insikt om problemen inom de demokratiska frågor-
na. Jag vill ge ett särskilt erkännande till Birgit Frig-
gebo och Folkpartiet. Jag tycker att Folkpartiet börjar
ändra attityd och visa på en litet mer kritisk inställ-
ning - åtminstone när det gäller själva beslutsproces-
sen men kanske inte när det gäller sakfrågorna inom
EU. Där ser vi ännu tiden an, innan den kritiska glö-
den inom Folkpartiet kanske skall kunna vakna till liv.
En sak som är bra i betänkandet är att vi ha slagit
tillbaka de krav som har funnits på att avskaffa de
stenograferade protokollen. Socialdemokraterna har
också stött den linjen, vilket är bra. Det är bara Mode-
raterna som har stått ensamma kvar på barrikaderna
för att öka hemlighållandet och hemligstämplarna i
beslutsprocessen. Det är inte så hjältemodigt tycker
jag, men det visar ändå på något slags ryggrad att man
vågar stå för det ända fram i plenum.
Det är viktigt att underlagen, faktapromemoriorna,
från regeringen formaliseras i något större utsträck-
ning. De kommer att bli bättre om man följer upp
detta på ett bra sätt.
Birgit Friggebo tog upp en reservation från Miljö-
partiet som handlade om resorna. Hon tyckte att vi var
populister som inte ansåg att man skulle få resa i
framtiden. Så är det naturligtvis inte.
Vi reser ganska mycket i dag, och det är nog bra
att göra det om vi skall vara medlemmar i den europe-
iska unionen. Men att som KU:s majoritet uppmana
till ännu mer resande är mer av populism, att försöka
göra sig populär bland tjänstemän och riksdagsleda-
möter. Men bland folket är det nog inte särskilt popu-
listiskt, det kan jag hålla med om. Det finns angeläg-
nare saker att lägga pengarna på, när det både finns
datorer och telefoner att använda i stället.
Det finns en huvudfråga där jag är besviken. Vi
borde ha gått över till ett system där vi i stället lämnar
EU-frågorna till utskotten. EU-nämnden är inte en bra
institution. Vi får inte ut någon offentlig debatt, och
det är ett litet fåtal som får informationen. Detta är
riktigt allvarligt.
Därför har Miljöpartiet en ganska omfattande re-
servation, som vi tyvärr är ensamma om. Vi vill an-
skaffa EU-nämnden i allt väsentligt, och kanske bara
ha kvar den när det gäller IGC, övergripande rege-
ringskonferenser. Vi vill också - och det är viktigt -
lyfta fler frågor till beslut och framför allt debatter i
kammaren. Utskotten kan t.ex. sluta ett betänkande
med en resolution, som då överlämnas till regeringen.
Den s.k. Birgerssonska utredningen, demokratiut-
redningen, som lade fram sitt betänkande för bara
några veckor sedan, har tagit Miljöpartiets idé som sin
egen.
Man skriver bl.a. så här: Fler riksdagsledamöter
bör engageras i de unionspolitiska frågorna. Därför
bör regeringens information och förankring inför
ministerrådsmötena ske hos respektive fackutskott.
Därigenom utnyttjas hela den stora kompetens som
finns hos riksdagens ledamöter och utskottet, ett eget
intresse av att i god tid sätta sig in i de förslag som är
på väg att ta form på unionsnivå. De kan t.ex. föra
diskussioner utifrån vitböcker, grönböcker och förslag
som kommissionen presenterar. Detta innbär också att
riksdagens EU-nämnd blir obehövlig och kan avskaf-
fas.
Jag måste ställa en fråga till er andra i debatten
som jag skulle vilja ha ett riktigt rejält och rakt svar
på. Är det så att ni tycker att Demokratiutvecklings-
kommittén har missförstått demokratifrågan? Eller
finns det andra skäl bakom att ni inte alls har lyssnat
på den här utredningen?
Jag vill till sist yrka bifall till reservationerna 1, 4
och 5. I övrigt stöder jag betänkandet, som inte enbart
är dåligt utan har många goda sidor. Men man borde
varit litet tuffare och vågat gå ett steg längre och på så
sätt fått ut EU-frågorna till en större offentlighet i
Sverige och också engagerat hela riksdagen och parti-
erna på ett helt annat sätt än i dag.
Det finns också ett annat problem som jag måste
ta upp. Vi hade ett förslag ifrån KU om att ge riksda-
gens utskott möjlighet att yttra sig i uttalanden direkt
till regeringen. Det förslaget var ett positivt steg i rätt
riktning, kanske viktigare än några av de andra som vi
fick igenom. Men det försvann tyvärr i hanteringen
här på slutet. Vi får se om det kan återuppväckas
någon gång senare, men det går nog inte nu på ett tag.

Anf. 140 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:
Fru talman! Peter Eriksson tar upp mycket av de-
mokratifrågorna när det gäller EU. Om man anser att
det är valda ombud som skall fatta alla beslut finns
det en väg att gå, nämligen att ge Europaparlamentet
större makt i EU-frågorna. Vi i Folkpartiet tycker att
man skall gå åt det hållet, medan Miljöpartiet är emot
det.
Det handlar om regeringar som hämtar kraft i sina
respektive parlament på hemmaplan och nu kan sitta
vid samma bord och diskutera och fatta beslut om för
Europas folk viktiga frågor. Det är ett fantastiskt
framsteg. Men det är viktigt att regeringarna har för-
ankring bakåt. Det är hela syftet med hela detta arbete
och med de beslut som vi kommer att fatta i dag.
Det är klart att man kan återföra arbetet så att allt
utrikessamarbete blir mellanstatligt och handlar om
konventionsskrivande. När det gäller andra och tredje
pelaren har ju riksdagen fått mycket mer att säga till
om än vad man hade tidigare. De nationella konven-
tionerna har aldrig behandlats annat än i slutskedet
när de skall antas. Så i den meningen har riksdagen
fått mer att säga till om än tidigare.
Peter Eriksson hade mycket kritiskt att säga om
EU-nämnden. Min information från EU-nämnden är
att informationen från regeringen har blivit bättre och
tydligare i lagstiftningsfrågor, första pelaren. Säkert
kan ännu mer åstadkommas.
Men det viktiga i det här betänkandet är inte EU-
nämnden och förändringar av det arbetet utan att man
fokuserar på utskotten i ett mycket tidigare skede. Då
minskar naturligtvis också belastningen i EU-
nämnden på sluttampen.

Anf. 141 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag tror att man gör ett grovt misstag
om man tror att man blir av med de demokratiska
problemen i EU genom att överlämna mycket mer
makt till Europaparlamentet.
Jag anser att den som studerar det här problemet
mycket noga måste komma till slutsatsen att det är de
nationella parlamenten som bär upp demokratin i
Europa, trots EU:s existens. Om man skall stärka
demokratin inom Västeuropa måste man stärka par-
lamentens ställning. Det gör vi litet grand i det här
betänkandet - det håller jag med om.
Men vi kunde ha tagit ännu några steg för att göra
det. Framför allt - och det tror jag att Birgit och jag
kan enas om - kunde vi ha tagit ytterligare steg för att
få en offentlig debatt också här i riksdagen. Det vore
rimligt att ha EU-debatter 30-40 gånger om året i
riksdagen, när vi nu har så många lagstiftningsproces-
ser och andra beslut som fattas på EU-nivå. Det är
inte alls orimligt, och det har man inom flera andra
parlament.
Birgit sade att vi borde tycka att det mellanstatliga
arbetet har blivit mycket bättre. Men innan vi var med
i EU var vi ju inte med i det mellanstatliga samarbe-
tet. Då gällde det oftast suveränt nationella frågor. Så
man kan knappast säga att det har skett en förbättring
på det området. Från demokratisk synpunkt har det
blivit en klar försämring, eftersom vi nu inte lägger ut
frågorna på remiss ordentligt och inte har svenska
utredningar till grund för materialet och i övriga in-
ternationella frågor fungerar det mellanstatliga smar-
betet som förut.

Anf. 142 AXEL ANDERSSON (s):
Fru talman! Förslagen i detta KU-betänkande syf-
tar till, som flera debattörer före mig har sagt i den
här debatten, att öka riksdagens inflytande över de
ståndpunkter som Sverige skall inta i förhandlingar
och vid beslutsfattandet inom EU. Det svenska med-
lemskapet i EU medförde - som också någon har
erinrat om, jag tror att det var Kenneth Kvist - att viss
normgivningsmakt därmed överlämnades till de s.k.
europeiska gemenskaperna. Dessutom är det rege-
ringen som företräder Sverige i ministerrådet, som är
EG:s främste lagstiftare.
Detta innebär sammantaget, enligt konstitutionsut-
skottets uppfattning, att riksdagen spelar en alldeles
för undanskymd roll när det gäller Sveriges positio-
nering i och beredning av EU-frågorna. Detta tycker
vi är djupt otillfredsställande. Utskottet skriver i bör-
jan på betänkandet ett centralt stycke som jag ber att
få citera.
Utskottet säger: "I enlighet med principerna för
det svenska statsskicket bör riksdagen utöva ett aktivt
och reellt inflytande som gör det möjligt att på för-
hand påverka de ståndpunkter som Sverige skall inta
inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU.
Utskottet vill betona att samverkan mellan riksdag
och regering bör ske under sådana former att svenska
intressen tillgodoses på bästa sätt. Riksdagens arbete
bör, enligt utskottet, koncentreras på de frågor som
före medlemskapet avgjordes av riksdagen."
Fru talman! För att åstadkomma detta föreslår ut-
skottet en lång rad åtgärder, som utskottets fru ordfö-
rande har redogjort för, och som talarna i övrigt före
mig också har diskuterat. Men jag skall bara beröra
några.
Den viktigaste förutsättningen för att riksdagen
skall kunna utöva ett aktivt och tidigt inflytande är att
få en tidig och bra information från regeringen. Här
anser utskottet, och flera har sagt det före mig, att det
finns möjligheter för regeringen att förbättra kvalite-
ten på informationen, att strukturera den bättre och att
göra den mer problemorienterad samt att den också
skall innehålla regeringens ståndpunkt i den aktuella
frågan. Fakta-PM har nämnts. De skall tillställas riks-
dagen i viktiga frågor. Det är också en skyldighet som
utskottet lägger på regeringen.
Ett annat instrument som livligt har debatterats
under denna knappa timme detta ärende har varit
uppe på dagordningen är EU-nämnden. Konstitu-
tionsutskottet stöder EU-nämndens krav: hellre kvali-
tet än kvantitet i underlaget. En förbättrad kvalitet är
också nödvändig för EU-nämnden för att rätt kunna
bedöma regeringens förslag.
Vi stöder också ett annat av EU-nämndens förslag,
och det sägs också i KU:s betänkande. Vi kräver en
förbättrad närvaro på nämnden av ansvariga statsråd
innan de skall åka ner till Bryssel eller någon annan-
stans och avgöra frågor, medförande i bagaget en
svensk ståndpunkt. Då bör också ansvarigt statsråd
finnas på nämnden veckan före.
Det viktigare instrumentet är riksdagens utskott.
Att involvera utskotten tidigt i beslutsprocessen när
det gäller EU-frågor är det absolut centrala för att nå
framgång om vi menar - vilket vi gör i konstitutions-
utskottet - att riksdagen skall ha ett så stort inflytande
som möjligt på skeendet i EU, vad svenska stånd-
punkter skall innehålla och hur de skall vara utforma-
de.
Om riksdagen skall få ett större inflytande än i dag
är det utskotten det hänger på, EU-nämnden i all ära.
Några har tyckt att den borde få större befogenheter
att väcka debatter i kammaren, osv. Det tycker inte vi.
Dess roll och funktion är viktig, men den har en spe-
ciell funktion. EU-nämnden är bollplanket just i den
"svenska" slutänden i processen. Innan vederbörande
statsråd skall åka i väg skall man i slutänden kunna
kontrollera att uppfattningen stämmer med riksdagens
ståndpunkt.
Men det viktiga jobbet sker innan i berednings-
processen, där utskotten skall vara med, ansvariga
departement ha en naturlig dialog och kontakt med
sina fackutskott, och man gemensamt skall kunna
arbeta fram den svenska ståndpunkten. Detta är så
avgörande att KU föreslår att utskotten åläggs att
behandla "sina" EU-frågor.
Fru talman! Det råder stor enighet kring detta be-
tänkande, dock icke total. Det finns fem reservationer
som är fogade till det. Jag skall enbart kommentera
den sista av dem, med Birgit Friggebo som första
namn, där man vill att EU-nämnden skall få samma
möjlighet som utskotten att hänskjuta en samrådsfråga
till kammaren.
Utskottsmajoriteten avstryker reservationen. EU-
nämnden själv åstundar inte någon sådan möjlighet.
Utskotten - som vi i och med detta betänkande lyfter
fram ordentligt i EU-frågorna - har redan nu en möj-
lighet att ta upp ärenden i kammaren inom sina revir.
Det gäller också deras del av EU-frågorna. Den en-
skilde riksdagsledamoten har samma möjlighet att
väcka frågorna till en kammardebatt, frågestunder och
annat. Det viktiga är att aktiva utskott i riksdagen,
som vi vill få i dessa frågor, tillgodoser reservanternas
önskemål.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till utskottets
hemställan och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 143 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:
Fru talman! Förslaget om att EU-nämnden in cor-
poro skulle kunna vända sig till riksdagen och begära
en öppen diskussion i kammaren är en viktig formell
fråga. Har man en mycket viktig fråga i EU-nämnden
där man skall ge ett råd till regeringen innan ministern
åker till ministerrådet borde det finnas en formell
möjlighet att vända sig till kammaren för att vidga den
rådgivande församlingen. I praktiken torde det kanske
inte ha så stor betydelse, eftersom det finns andra som
kan begära debatter. Men sådana debatter skall det
fattas beslut om mellan gruppledarna och talmannen,
osv.
Vi tycker att det borde finnas en formell möjlig-
het, eftersom EU-nämnden är hela riksdagens repre-
sentant i lagstiftningsfrågor inför ministerrådsmötena.
Därtill kommer att EU-nämnden inte som utskotten
kan skriva betänkanden. Utskotten kan ta initiativ till
att lägga fram ett betänkande här i kammaren också i
EU-frågor. Denna möjlighet har inte EU-nämnden.
Det vore därför enligt min mening ett stor formellt
framsteg att EU-nämnden kunde vända sig till hela
riksdagen.

Anf. 144 AXEL ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Trots att utskottets ordförande mycket
vältaligt pläderade för reservation 5 är jag lika kall-
sinnig nu som jag nyss var i riksdagens talarstol. Det
tillkommer en sak av praktisk natur som icke är ovik-
tig. Om riksdagen skulle besluta i enlighet med reser-
vationen skulle det innebära att i tidsutrymmet mellan
fredagen i vecka ett och måndagen i vecka två, dvs.
två dagar då riksdagens ledamöter vanligtvis firar
något slags ferier utanför detta hus, skulle inrättas
något slags hearing. Detta faller på sin egen orimlig-
het. EU-nämndens ärenden är ju de ärenden som just
för tillfället är aktuella, Birgit Friggebo. Det är möjli-
gen när vi blir informerade om de pågående förhand-
lingarna i IGC, regeringskonferensen, som vi har detta
tidsutrymme.
Men det är inte det viktigaste argumentet för oss i
majoriteten. Det viktigaste är att utskotten redan har
de här möjligheterna. De besitter sakkunskaperna, och
de har tid till sitt förfogande, om riksdagen beslutar
som KU nu föreslår, nämligen att utskotten kommer
in tidigt i processen. Då finns all möjlighet i världen
för vart och ett av våra fackutskott att se till att vi får
genomlysta och bra debatter i kammaren i EU-frågor.

Anf. 145 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:
Fru talman! Jag behöver inte upprepa argumenten
för förslaget. Jag vill bara lägga till att det är riktigt
att det ofta är korta bollar och ont om tid när minist-
rarna skall åka ned till ministerrådsmötena. Men vi
vet ju alla att den här frågan är uppe i regeringskonfe-
rensen, där syftet är att skapa bättre utrymme för de
nationella parlamenten att påverka sina regeringar.
Det är en viktig fråga. Jag skulle förmoda att vi kan se
fram emot att de bekymren blir mindre i framtiden.

Anf. 146 AXEL ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller regeringskonferensens
arbete med de här frågorna hyser jag precis samma
förhoppningar som fru ordföranden i utskottet, nämli-
gen att regeringskonferensen, inte minst tack vare
svenska och nordiska initiativ, skall få till stånd en
ökad öppenhet och ett ökat inflytande för de nationel-
la parlamenten. Om de skulle lyckas riktigt bra är jag
den förste att erkänna att vi snabbt bör förändra re-
gelverket i vår riksdag för att svara mot de ökade
möjligheterna.

Anf. 147 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! I debattfrågan, som ni har diskuterat
nu, tycker jag inte att Socialdemokraterna är riktigt
trovärdiga. Vi har ju också lagt fram förslag om att ge
utskotten bättre möjligheter att komma till kammaren
och debattera frågorna. Men inte heller det vill Soci-
aldemokraterna. Därför håller inte argumentet att EU-
nämnden har ont om tid och att Socialdemokraterna
därför inte vill ha flera offentliga debatter. För att bli
trovärdiga måste ni, tycker jag, faktiskt vara litet mer
aktiva i den här frågan och hjälpa till att hitta en form
så att vi kan få till stånd ordentliga debatter när det
gäller EU-frågorna.
En annan sak som jag tog upp i mitt anförande ti-
digare var Demokratiutvecklingskommitténs förslag,
nämligen att man skall avskaffa EU-nämnden, i likhet
med vad Miljöpartiet föreslår, och lägga frågorna i
riksdagens utskott i stället. Där finns det en bättre
kompetens, och där kan vi också få i gång riksdags-
partierna. Min fråga var: Har Demokratiutvecklings-
kommittén missförstått demokratifrågan? Den svarade
Axel Andersson inte på, men han får gärna göra det
nu.

Anf. 148 AXEL ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller debattfrågan kan jag
inte förstå annat än att majoritetsförslaget måste vara
bättre än reservation 5, Peter Eriksson. Om man ser
till den verkliga möjligheten till fler debatter i EU-
frågor i kammaren kan jag inte finna något bättre
instrument än utskotten. Det är bra att vi har EU-
nämnden i slutändan för att synkronisera eventuellt
utestående frågor och så. Men en framtida EU-nämnd
med förarbeten av fackutskotten ger också EU-
nämnden större möjligheter att agera. Om man vet att
fackutskottet i riksdagen har en viss uppfattning,
kanske i motsats till regeringen, kan man få ett infly-
tande som når ända fram.
Jag tycker att konstitutionsutskottets majoritet
bättre har begripit demokratifrågorna än Demokrati-
utvecklingskommittén. Vi vill inte avskaffa EU-
nämnden, som Demokratiutvecklingskommittén tyck-
er är onödig. Av just de skäl som jag nyss har angivit
är det bra att ha den längst bak. Men under den tid ett
ärende bereds skall utskotten vara det organ som
försvarar riksdagens färger i den processen.

Anf. 149 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Miljöpartiet har ju också föreslagit att
vi skulle ge utskotten större möjligheter att initiera
debatter i viktiga frågor som EU-frågor. Men det har
ni ju inte heller stött. Det håller inte att säga att det är
ont om tid. Socialdemokraterna får faktiskt visa litet
mer god vilja. Skall vi har mer offentliga debatter
eller vill ni att EU-frågorna skall behandlas som de
gör nu, litet i smyg vid sidan av offentligheten, så att
den övriga befolkningen inte blir alltför insatt och kan
kritisera så mycket?

Anf. 150 AXEL ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Svaret till Peter Eriksson på den frå-
gan blir kort: Utskotten har i dag möjlighet att ta
initiativ i sina ärenden. Det är mitt svar.

Anf. 151 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Vår ordförande, Birgit Friggebo, har
betonat att vi faktiskt är överens i de allra viktigaste
frågorna när det gäller att stärka riksdagens makt i
EU-frågorna. Hon har också på ett förtjänstfullt sätt
och i detalj beskrivit vad vi har kommit fram till, så
jag vill inte upprepa det.
Vi föreslår alltså att riksdagsordningen ändras så
att regeringen fortlöpande informerar riksdagen om
vad som sker i EU och ger sin syn på de kommis-
sionsförslag som regeringen bedömer som betydelse-
fulla. Sedan en tid lämnar regeringen över skrivelser-
na från kommissionen, och det kommer också en lista
med rubriker på kommissionsförslagen till kammar-
kansliet, som informerar utskotten och EU-nämnden.
Nu kräver vi fylligare kommentarer men överlåter åt
regeringen att avgöra vad som är betydelsefullt.
Jag tycker att detta är litet tveksamt, och jag har
diskuterat det i utskottet. Man kan faktiskt ha olika
åsikter om vad som är betydelsefullt. Jag tycker att vi
kunde ha haft nytta av att regeringen försett listorna
med kortfattade kommentarer till samtliga kommis-
sionsförslag samt uppgifter om vad regeringen gjort
eller avser att göra med dem. Regeringen måste ju i
alla fall ta ställning till förslagen, och då kunde de
gott ha talat om för oss vad de tänker göra. Många
förslag faller inom myndigheternas ansvarsområde
och inte riksdagens. Då kunde man ha berättat vart
ärendet hänskjutits. Samtliga frågor som vi före EU-
inträdet skulle ha fattat beslut om i riksdagen borde
enligt min mening kommenteras av regeringen, inte
bara ett urval. Jag har emellertid valt att avvakta och
se hur den förändring av riksdagsordningen som vi nu
genomför fungerar, och jag kanske återkommer.
Vi är alltså överens om att fackutskotten skall få
mycket större ansvar. Vi ålägger dem att inom sina
ämnesområden följa EU-frågorna. Det kan ju ta flera
år innan ett kommissionsförslag avgörs i ministerrå-
det. Under den tid då parlamentet och flera andra
diskussionsforum och påtryckningsgrupper lämnar
sina synpunkter förankras förslaget alltmer inom
byråkratier, diplomatiska kåren och regeringarna.
Skall vi försöka påverka är det då vi måste göra vår
röst hörd. Under denna tid kan utskotten kalla till sig
ministrar och tjänstemän, ordna offentliga utfrågning-
ar och remissomgångar och på så sätt delvis ersätta
den procedur av parlamentariska utredningar som förr
föregick lagstiftningen. EU-nämnden bör, som Axel
Andersson också har påpekat, därigenom också vara
väl insatt i de frågor som kommer upp i rådet.
Men, herr talman, när så riksdagen lagt ned ett
stort arbete på att sätta sig in i frågor, förmå regering-
ens förhandlande tjänstemän att söka ändra förslagen i
en viss riktning, kanske försökt få våra representanter
att ta initiativ i kommissionens hundratals kommittéer,
sett att massmedierna följer och kommenterar frågor-
na och fått en folklig opinion att starkt kräva en viss
utformning av en lag - då, herr talman, tror jag att vi
kommer att märka att allt detta arbete är fullkomligt
meningslöst.
Besluten följer inte en logisk och demokratisk
ordning i EU. Hur beslutsprocessen går till i verklig-
heten är det inte många som överblickar. Vem be-
stämmer egentligen? Det påstås att ändringsförslag
kan komma upp på sammanträdesbordet i rådet utan
beredning och klubbas direkt. Ibland tar ordföranden i
rådet in en regeringsledamot i taget i ett enskilt rum
och gör upp med vederbörande. Sedan samlas alla,
och då är frågan avgjord. Det är inte lätt att veta hur
man skall bilda majoriteter då.
Även om beslutsprocessen skulle vara sådan som
läroböckerna säger är det inte Sverige som bestämmer
vad EU skall besluta. När EU fattar majoritetsbeslut
tvingas vi lyda, även om riksdagen skulle sökt påver-
ka aldrig så mycket och en enstämmig opinion i Sve-
rige skulle protestera.
Herr talman! Eftersom jag är optimist tror jag att
vi kommer att få ändrade relationer till EU. Vi kom-
mer att åter ändra grundlagen så att vi återtar besluts-
rätten över våra egna angelägenheter. Vi kommer att
behålla de ca 20 miljarder kronor som nu går till EU
varje år och själva utforma vår jordbruks-, närings-
och regionalpolitik. Vi kommer att återta friheten att
skydda oss från hälsovådliga produkter, skärpa miljö-
lagarna och gå in för skatteväxling för att bygga
kretsloppssamhället utan att fråga EU om lov.
J. Kenneth Galbraith, som nyligen gästade Göte-
borg, sade att det var Sverige som i praktiken genom-
förde Keynes teorier först och byggde ett välfärds-
samhälle som beundrades över hela världen. Galbraith
inspirerades av oss när han som rådgivare till Roose-
velt arbetade för the New Deal.
Sverige har gått en egen väg som delvis avviker
från kontinentens. En växande offentlig sektor har
skapat större jämlikhet och trygghet. Den nyliberala
ekonomiska teorin som är inskriven i EU:s grundlag
har visat sig inte fungera, varken nu på kontinenten
eller någon gång förut i historien. Denna liberala teori
är nämligen inte ny. Den har prövats många gånger
med katastrofala resultat. Arbetslösheten och väl-
färds- och kulturförstöringen blir för stor, kapital-
ägarna för rika och de många människorna fattigare.
Eftersom jag är optimist är jag övertygad om att den
modellen ännu en gång kommer att överges.
Men får vi detta för EU?
Jag vägrar, herr talman, att tro att vi besegrats av
EU och hålls fångna. Våra relationer till grannländer-
na i söder skall självfallet fortsätta att vara goda, och
vi samarbetar gärna i framtiden som vi gjort ända
sedan andra världskrigets slut. Jag utgår från att också
dessa länder, t.ex. Norge, önskar ett gott samarbete
med oss, att de inte absolut vill styra oss och att de
inte tänker använda maktspråk mot oss.
De krafter i Sverige som tryckte på med miljard-
propagandaprojekt för att få in oss i EU har börjat se
nackdelarna nu. Byråkratin är dyrbar och helt me-
ningslös, säger erfaret industrifolk. I Svenska Dagbla-
det i dag rapporteras att EU-marknaden spelar en
mindre roll för de svenska exportföretagen än tidiga-
re. Nya marknader i Asien, Baltikum och östra Euro-
pa framträder alltmer på den svenska exportkartan,
skriver Svenska Dagbladet. Det kan inte vara en för-
del att EU tvingar oss till protektionistiska åtgärder
mot dessa marknader.
Vårt handelsöverskott på tolvmånadersbasis t.o.m.
september i år är 125 miljarder kronor enligt senaste
numret av Riksbanksnyheterna. Ändå är faktiskt
hemmamarknaden ännu viktigare för vår ekonomi och
sysselsättning än exporten. Så länge vi har en demo-
kratiskt styrd riksbank - eller åtminstone en riksbank
som skulle kunna styras demokratiskt enligt grundla-
gen - och så länge vi har en egen valuta kan vi, herr
talman, avskaffa arbetslösheten och själva utforma ett
framtidsdugligt samhälle med goda relationer till alla
främmande makter.
Herr talman! Jag är förvissad om att riksdag och
regering kommer att finna nya vägar för ett gott och
nära samarbete med EU-länderna. Vi kommer att
ändra våra relationer till EU, samtidigt som vi återtar
vår frihet att besluta i vårt eget land.

Anf. 152 TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Herr talman! Skall Sverige vara drivande i sitt
EU-arbete måste förändringar till i riksdagens och
regeringens arbete med EU-frågor. Därom tycks alla
vara överens. Betänkandet innehåller många fina ord
som insyn, påverkan, informationskrav och samråd,
men de här orden betyder så litet så länge EU-arbetet
är organiserat enligt nuvarande system.
Kort sagt: Riksdagens EU-arbete fungerar dåligt.
Det finns ett informationsunderskott, en brist på del-
aktighet och en brist på möjlighet att påverka. I be-
tänkandet återfinns också många av de invändningar
och den kritik som jag redovisat.
Orsakerna till situationen är naturligtvis en fråga
om regeringens inställning till samråd och informa-
tion, men enligt min mening ligger problemet också i
hur riksdagen själv har organiserat arbetet. Jag har i
en motion under allmänna motionsperioden redovisat
min inställning. EU-nämnden skall avskaffas, EU-
frågorna skall fördelas på utskotten och rollen som
samtalspartner med regeringen kan lämpligtvis över-
tas av t.ex. utrikesutskottet som då också kan byta
namn till EU- och utrikesutskottet, så får vi in hela
den övergripande delen i det utskottet.
Nu finns det ett förslag som jag inte är nöjd med. I
avvaktan på att man så småningom kommer med ett
förslag i enlighet med vad jag har redovisat i min
motion kommer jag därför i samband med riksdagens
behandling av det här betänkandet att avstå.

Anf. 153 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! När det nu finns en reservation som
är nästan identisk med Tomas Högströms motion kan
jag inte låta bli att fråga varför han inte kan trycka på
knappen för den.

Anf. 154 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Jag hade faktiskt väntat mig den frå-
gan från Miljöpartiet, så jag är inte särskilt förvånad
över att den kommer. Låt mig då konstatera att jag
inte delar alla åsikter som återfinns i reservationstex-
ten. Dessutom är den motstridig. Ni säger de facto på
ett ställe i reservationen att EU-nämnden blir obehöv-
lig och kan avskaffas, för att därefter avsluta reserva-
tionen med att EU-nämndens arbetsuppgifter bör
begränsas till att vara aktiva i speciella situationer och
i frågor av övergripande karaktär.
Men jag hälsar Miljöpartiet välkommet att stödja
min motion vid ett senare tillfälle.

Anf. 155 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Det har blivit ett missförstånd här.
Det Tomas Högström läste upp först är ett citat från
Demokratiutvecklingskommittén, och det senare är
själva ställningstagandet i reservationen.

Anf. 156 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Likväl återfinns det som en motivbe-
skrivning, och jag har också uppfattat den som mot-
stridig. Därav kan jag inte stödja den reservation som
ni redovisar.

Anf. 157 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! Det har sagts många kloka ord om
behovet av en bättre förankring av EU-politiken i
riksdagen här i dag. Det känns bra att det finns en så
pass stor enighet kring det här.
Av debatten och betänkandet framgår det ganska
tydligt att riksdagens inflytande över EU-frågorna inte
är väl avvägda i dag. Informationen sägs vara svår-
överskådlig; den kommer ofta sent, ibland för sent,
och är inte alltid på svenska. Coreper utövar politisk
makt utan att ha politiskt ansvar.
Regeringen redovisar inte alltid sina positioner.
EU-nämnden har inte möjlighet att anordna offentliga
utfrågningar. Ansvariga statsråd låter sig i alltför stor
utsträckning företrädas av departementstjänstemän.
Återrapporteringen måste förbättras.
En annan slutsats som kan dras av betänkandet är
att det i dag i alltför stor utsträckning handlar om
information och inte om verkligt inflytande för riks-
dagen. Det bör naturligtvis vara så att det som blir
gällande lag i Sverige också skall ha behandlats i
riksdagen, med de förutsättningar som EU-
medlemskapet ger.
Herr talman! Jag ställer upp på utskottets bedöm-
ningar så här långt, men anser att det är mycket mer
som måste göras för att förbättra riksdagens makt
över EU-besluten.
Jag vill också understryka att EU från svenska ut-
gångspunkter inte kan nå upp till en anständig demo-
kratinivå. En utveckling i federalistisk riktning skulle
kunna förbättra demokratin formellt sett, men den
vägen är stängd genom de utfästelser som ja-sidan
gjorde i folkomröstningskampanjen och på grund av
det starka folkliga motståndet mot en sådan utveck-
ling. Mina egna erfarenheter av EU-arbete har lärt
mig att i EU sätts "effektivitet" framför demokratisk
förankring. Det förhållningssättet kommer att ytterli-
gare öka svenska folkets misstro mot EU-systemet.
Men jag vill lyfta fram en annan aspekt som jag
tycker att utskottet har missat och som skulle kunna
förbättra och fördjupa riksdagens ställning i det här
avseendet. Det är regeringens möjligheter att i riksda-
gen ordentligt förankra besluten i andra och tredje
pelarna.
I första pelaren kan enskilda länder köras över ge-
nom att det handlar om majoritetsbeslut och eftersom
besluten här är överstatliga. Men i andra och tredje
pelaren är det medlemsländernas regeringar som
suveränt behärskar hela processen. Varje regering har
alltså vetorätt om man försöker forcera fram beslut.
Därför kan besluten blockeras tills riksdagen har getts
en reell och riktig möjlighet att säga sitt i frågan. Här
har riksdagen alla möjligheter att kräva tillräckligt
med tid och tillräckligt bra beslutsunderlag.
Herr talman! EU:s akilleshäl är att det är omöjligt
för väljarna att utkräva ett samlat ansvar. Det finns
inga alleuropeiska medier, debatter eller partier som
kan ge systemet demokratisk legitimitet. Därför är EU
en demokratisk återvändsgränd, och det enda vi kan
göra just nu är att försöka hålla ordning och reda i den
här gränden.

Anf. 158 BERIT LÖFSTEDT (s):
Herr talman! Birgit Friggebo framförde i sitt anfö-
rande ett tack till KU:s ledamöter för ett väl genom-
fört arbete. Som EU-nämndens ordförande vill jag
gärna instämma i det tacket. Jag tycker att ni har gjort
ett mycket gediget arbete.
Betänkandet ger ett gott underlag både för oss i
EU-nämnden och för utskotten att diskutera hur vi
alla på ett allt bättre sätt kan arbeta med EU-frågorna
och integrera dem i vårt parlamentariska vardagsarbe-
te. EU-frågor får inte vara isolerade och avskilda från
allt annat vi gör, tvärtom hör de samman med allt
annat vi gör.
Ni tog tid på er i KU med det här betänkandet,
men det var uppenbarligen värt den tiden. Än en gång
ett varmt tack för ett mycket gott betänkande.
Bifall till utskottets hemställan!

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

Mom. 1 (riksdagens hantering av EU-frågor)
1. utskottet
2. res.1 (mp)
Votering:
283för utskottet
14 för res. 1
4 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 141 s, 71 m, 20 c, 20 fp, 19 v, 12
För res. 1: 14 mp
Avstod: 1 s, 1 m, 1 c, 1 fp
Frånvarande: 19 s, 8 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 3 kd

Mom. 10 (stenografiska uppteckningar i EU-
nämnden)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
228 för utskottet
72 för res. 3
2 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 141 s, 21 c, 21 fp, 19 v, 14 mp, 12 kd
För res. 3: 72 m
Avstod: 1 s, 1 m
Frånvarande: 19 s, 7 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 3 kd

Mom. 11 (kontakter med EU:s institutioner)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
287 för utskottet
14 för res. 4
1 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 72 m, 21 c, 21 fp, 19 v, 12 kd
För res. 4: 14 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 19 s, 7 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 3 kd

Mom. 12 (EU-frågornas behandling i kammaren)
1. utskottet
2. res. 5 (fp, v, mp)
Votering:
247 för utskottet
54 för res. 5
1 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 72 m, 21 c, 12 kd
För res. 5: 21 fp, 19 v, 14 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 19 s, 7 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 3 kd

Förslaget om huvudbestämmelser i riksdagsordning-
en
I utskottsbetänkandet förslogs ändringar i huvudbe-
stämmelser i riksdagsordningen. Av ändringsförsla-
gen framgick att ändringarna önskades bli genomför-
da med ett enda beslut. För bifall härtill krävdes att
minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälf-
ten av riksdagens ledamöter förenade sig om beslutet.
Beslut fattades genom omröstning med rösträkning.
Votering:
301 för bifall
0 för avslag
1 avstod
47 frånvarande
Partivis fördelning av rösterna:
För bifall: 142 s, 72 m, 21 c, 21 fp, 19 v, 14 mp,
12 kd
Avstod: 1 m
Frånvarande: 19 s, 7 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 3 kd

Tredje vice talmannen konstaterade att minst tre fjär-
dedelar av de röstande och mer än hälften av riksda-
gens ledamöter hade röstat ja och kammaren hade
således bifallit utskottets hemställan.

Utskottets hemställan i övrigt
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering

På förslag av tredje vice talmannen medgav kam-
maren att återstående ärenden på dagens föredrag-
ningslista fick avgöras i ett sammanhang vid arbets-
plenum torsdagen den 5 december.
Meddelande om sammanträdet måndagen den
9 december

Tredje vice talmannen meddelade att ingen vote-
ring skulle äga rum måndagen den 9 december och att
arbetsplenum tisdagen den 10 december skulle inledas
med votering.

17 § Den regionala samhällsorganisationen

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1996/97:KU4
Den regionala samhällsorganisationen (prop.
1996/97:36)

Anf. 159 NILS FREDRIK AURELIUS (m):
Herr talman! Den viktigaste invändningen mot re-
geringens förslag om regional försöksverksamhet i
några olika län är att en tredje politisk nivå formellt
tillskapas. Dagens kommuner och landsting är sido-
ordnade. Det är alltså inte så, som vissa tror, att
landstingen på något sätt är överordnade kommuner-
na. Ett obligatoriskt regionförbund innebär däremot
att en ny konstitutionell nivå bildas.
Vi moderater anser emellertid att Sverige bara be-
höver ha två direktvalda nivåer med beskattningsrätt,
nämligen den statliga och den kommunala.
Den statliga nivån skall svara för de övergripande
frågorna. Den lokala nivån skall bygga på den kom-
munala självstyrelsens princip. Kommunerna bör
själva avgöra hur de frivilligt skall samarbeta. Beho-
ven är många och olika och skiftar från fråga till frå-
ga. Det som behövs är alltså olika typer av samver-
kansformer - kommunalförbund, avtal, tidsbegränsade
projekt osv. - vid olika tillfällen och mellan olika
geografiska områden. Enligt den s.k. närhetsprincipen
skall en fråga inte avgöras på en högre nivå än nöd-
vändigt. Denna nivå är ofta kommunerna, som sedan
alltså frivilligt kan samverka på olika sätt. En obliga-
torisk samverkan i någon typ av regionförbund riske-
rar däremot att så att säga låsa in de enskilda kommu-
nerna och minska deras möjligheter.
Det är intressant att notera att Margot Wikström,
ordförande i Svenska kommunförbundet, i en artikel i
tidningen Östra Småland förkastat hela propositionen.
Hon resonerar ungefär som jag just gjort, dvs. hon
betonar att kommunerna i fortsättningen kommer att
bli mycket av samhällslivets nav i regionala frågor.
Och de kommer att arbeta i olika konstellationer,
tillsammans med staten och grannkommunerna om
utbildningen, på statens uppdrag när det gäller ar-
betsmarknadspolitiken osv. Hon skriver att det inte
alls behövs vad hon kallar "en tredje poli-
tisk/administrativ nivå". "Vi klarar oss gott med dem
vi redan har", tillägger hon.
När det gäller frågan om propositionen är förenlig
med grundlagens formaliakrav ligger det mycket i de
synpunkter som förs fram i Folkpartiets särskilda
yttrande. Det som möjligen är förvånande i samman-
hanget är att den starka kritik som partiet formulerar
leder till att man ändå ställer sig bakom förslaget i
väsentliga avseenden.
Det finns en mängd frågor som inte behandlas på
ett klargörande sätt - eller inte behandlas alls - i pro-
positionen, t.ex. styrningen av polisen. Skrivningen i
betänkandet på s. 35-36 om hanteringen av polisfrå-
gorna sägs bygga på "visst skriftligt material och
muntliga uppgifter från Justitiedepartementets polis-
och kriminalvårdsenhet". Detta är en antydan så god
som någon om hur ärendet beretts - och inte be-
retts - av regeringen. Också i yttrandena från tre andra
utskott till KU finns påpekanden om oklarheter i
propositionen.
Regeringen borde framför allt ha låtit Lagrådet
granska förslaget innan propositionen lades fram. Nu
kom Lagrådet in i bilden först på ett sent stadium och
på konstitutionsutskottets begäran.
Lagrådet skriver att kommunerna måste anses ha
rätt att delegera uppgifter till ett kommunal- eller
regionförbund. Den viktigaste frågan, nämligen på
vilken formell grund statliga uppgifter kan överföras
till ett obligatoriskt regionförbund, blir däremot inte
alls belyst.
Statliga uppgifter skall enligt förslaget föras över
till "självstyrelseorgan" av varierande slag. Det
handlar om fördelning av regionalpolitiska medel,
upprättande och fastställande av länstrafikplaner,
LTA-anslag och utdelande av statsbidrag till vissa
kulturinstitutioner.
Jag tänker inte gå närmare in på frågan om t.ex.
länstrafikanslagen kommer att behandlas på ett kloka-
re sätt genom att man blandar in någon sorts region-
parlament, för den frågan är trots allt inte den centra-
la. Personligen är jag dock inte alls övertygad om att
någonting blir bättre med en sådan ordning. Det är ju
inte heller så att försöken tillkommit på grund av att
någon egentligen är missnöjd med hur exempelvis
LTA-anslagen hanterats hittills.
Herr talman! Låt mig nu efter dessa mera princi-
piella synpunkter kort kommentera de olika delarna
av försöket.
Vi avvisar förslaget att ett regionalt självstyrelse-
organ skall kunna ta över statens roll vid fördelning
av kulturbidrag. Statens kulturråd och Riksantikvarie-
ämbetet har avstyrkt förslaget. Statens stöd till en viss
kulturinstitution kan, som det sägs i den moderata
motionen K9, ses som en konkretisering av den statli-
ga kulturpolitiken och ett avtal mellan staten och den
bidragsmottagande institutionen. Ett regionalt själv-
styrelseorgan kan inte företräda staten i ett sådant
avtal. I debatten har för övrigt nämnts att detta att
staten överlämnar statliga uppgifter, t.ex. för kultur-
politiken, till regionala organ kan komma att vara ett
första steg bort från statens direkta ekonomiska an-
svar för t.ex. en kulturinstitution - detta eftersom man
frångår den s.k. finansieringsprincipen, som säger att
den som beslutar också betalar.
Skåne är kulturellt och historiskt en enhet, så vi
ser positivt på den första delen av försöket där, näm-
ligen att de regionala uppgifterna nu efter länssam-
manslagningen samlas i ett kommunförbund, som
dock bör vara frivilligt. När Skånelandstinget därefter
har etablerats bör det enligt vår uppfattning endast ha
sjukvårdsansvar, eftersom en allmän hälsoförsäkring
bör ersätta det nuvarande systemet med landstingen.
Därmed försvinner också en nivå med beskattnings-
rätt.
I Kalmar län skall uppgifterna föras över till ett
indirekt valt, obligatoriskt regionförbund. Förbunds-
fullmäktige skall utses av landstinget och kommuner-
na.
Regionförbundet skall också kunna överta andra
kommunala uppgifter under förutsättning att det upp-
nås en enighet mellan kommunerna om detta. Redan
obligatoriet inskränker förstås den kommunala själv-
styrelsen - det är en viktig invändning. Ett obligato-
riskt regionförbund inom Kalmar län leder till att
länets kommuner får sämre möjligheter att samverka i
frivilliga kommunalförbund över länsgränserna. Jag
är övertygad om att kommunerna överallt, men sär-
skilt i ett relativt litet län som Kalmar - som för övrigt
är mitt hemlän och ett mycket förtjusande län - måste
blicka långt över länsgränserna när de skall samverka
i olika frågor. Det finns också en uppenbar risk för att
kostnaderna för de nya regionala organen tränger ut
det viktigaste åtagandet för dagens landsting, nämli-
gen sjukvården.
Försöket på Gotland ter sig egendomligt redan av
det skälet att förhållandena där är så speciella att ett
försök knappast kan vara vägledande för resten av
landet. Där finns inget landsting, så de statliga uppgif-
terna skall föras från länsstyrelsen till kommunen.
Detta innebär att länsstyrelsen försvagas på ett sätt
som i förlängningen kan leda till att Gotland inordnas
i ett större län eller att länsstyrelsens verksamhet helt
eller delvis läggs under en annan länsstyrelse. Detta
tror vi skulle vara mycket olyckligt för Gotland. Inte
bara Moderaterna utan också företrädare för andra
partier och organisationer, som t.ex. LRF på Gotland,
har av bl.a. dessa skäl ställt sig negativa till försöket.
Det har i den mycket livliga debatten i lokalpressen
också förekommit starkt kritiska artiklar mot proposi-
tionen från exempelvis LO-håll.
Jämtforum, slutligen, är ett informellt samverkan-
sorgan på länsnivå som inte övertar någon be-
slutskompetens. Därför är detta ingenting som riksda-
gen behöver besluta om.
Herr talman! Sammanfattningsvis måste jag kon-
statera att försöken, även om de kan sägas vara gans-
ka begränsade, ändå leder åt fel håll i väsentliga avse-
enden. Propositionens förslag sägs bygga på fram-
ställningar från de olika länen, vilket sägs indikera
"ett grundläggande lokalt intresse för den föreslagna
försöksverksamheten". I verkligheten torde detta s.k.
grundläggande lokala intresse i de flesta fallen vara
formulerat av en handfull landstings- och kommunal-
män. Det finns säkert ett genuint intresse för ett en-
hetligt Skåne, men därav följer inte att det behövs
något superlandsting. För övrigt torde allmänhetens
engagemang för försöken inskränkas till en sund
skepsis mot nya politiska organ.
En meningsfull försöksverksamhet borde förenkla,
inte lägga till, nya nivåer. Hela idén med regionpar-
lament bygger dessutom i grunden på vanföreställ-
ningen att regional utveckling och tillväxt skapas
genom politiska beslut i politiska sammanträdesrum.
Huvudfelet med propositionen är därför att den utgår
från felaktiga utgångspunkter. Sverige har inte för få
obligatoriska politiska nivåer utan för många, inte för
litet av politiskt beslutsfattande utan för mycket. Re-
gional samverkan är förvisso viktig, men den bör ske i
flexibla, frivilliga former med kommunerna som bas.
Herr talman! Jag står förstås bakom alla de mode-
rata reservationerna, men jag yrkar för tids vinnande
bifall endast till reservation 1.

Anf. 160 SIVERT CARLSSON (c):
Herr talman! Centerpartiet vill flytta makt och in-
flytande närmare människorna. Centern vill genomfö-
ra en konsekvent decentralisering, grundad på när-
hetsprincipen. Det är först när en uppgift inte kan
lösas på lokal nivå som den skall föras vidare till
regional nivå. Makt och beslut måste också flyttas
från den centrala statsmakten till den regionala nivån.
På det sättet kan samhället byggas underifrån.
Centerpartiet har länge verkat för regionfullmäkti-
ge. Genom att den regionala nivån, inom ramen för ett
förtroendevalt regionfullmäktige, ges större ansvar för
statlig och regional samhällsplanering förbättras möj-
ligheterna att ekonomiskt skapa effektivare verksam-
heter samtidigt som demokratin förstärks.
Försöksverksamheten med regionfullmäktige fö-
reslås nu inledas, vilket är ett viktigt steg i rätt rikt-
ning. I mitt hemlän, Kalmar län, har landstinget och
länets 12 kommuner gemensamt tagit initiativ till en
försöksverksamhet. Vissa verksamheter som i dag
bedrivs på länsstyrelsen, i landstinget och i kommun-
förbundet kommer att samlas i en organisation under
en beslutande förtroendevald fullmäktigeförsamling
på 45 ledamöter, varav 15 utses av landstinget och 30
av kommunerna. Alla länets partier och alla länets
kommuner kommer att vara representerade i region-
fullmäktige.
I vårt land, herr talman, har det alltför länge fun-
nits en överdriven tilltro till centralisering och lik-
riktning. Sverige har indelats i myndighetssektorer
snarare än regioner. Vi står nu, menar jag, inför ett
vägval. Skall samhällets organisation vara vertikal
eller horisontell? Skall vi ha starkare sektorer med
avgränsade ansvarsområden, eller skall organisatio-
nen kännetecknas av samverkan, samordning och
möjlighet att ta hänsyn till att förutsättningarna ser
olika ut runt om i landet?
Centern anser att detta ytterst är en demokratifrå-
ga. Med stark sektorisering riskeras legitimiteten i
verksamheten. Människor upplever ett ökat främlings-
skap inför myndigheternas verksamheter. Centerpar-
tiet anser att denna sektorisering måste brytas på alla
nivåer, så att samverkan och samordning underlättas
samtidigt som det politiska inflytandet ökar. Det före-
ligger i dag på den regionala nivån ett tydligt demo-
kratiskt underskott, bl.a. i den meningen att landsting-
en saknar helhetsansvar för de regionala frågorna och
att huvuddelen av länsstyrelsens ärenden avgörs av
tjänstemän utan föregående debatt.
Under senare tid har flera centrala verk och myn-
digheter genomfört eller planerat genomföra omor-
ganisationer, som innebär att lokala funktioner riske-
ras. Människor upplever att verksamheter och service
försvinner utan att de har möjlighet att påverka. För-
ändringarna, framför allt inom den statliga sektorn,
görs utan folklig förankring.
Då klyftan mellan människors förväntningar och
vad som faktiskt är möjligt att genomföra växer riske-
ras tilltron till det politiska systemet. Många uppgifter
och beslut står till stor del utanför folkligt inflytande.
Sektorsmyndigheterna har stor makt och litet politiskt
ansvar. Det politiska inflytandet över sektorsmyndig-
heterna måste öka. Då kan legitimiteten i det politiska
systemet öka och demokratin utvecklas.
Flera av de förändringar som verk, myndigheter
och organisationer gjort under senare tid har inte varit
förenliga med en god regionalpolitik. Samhällseko-
nomiskt kan flera av dessa förändringar ifrågasättas.
Flera regioner har drabbats hårt, bl.a. Kalmar län.
Ambitionen om regional utveckling och balans riske-
rar att gå i stå om inte basservice kan garanteras. Det
kan inte betraktas som en framåtsyftande politik att i
ett sammanhang ge ut regionalpolitiska stöd, samti-
digt som basservicen försvinner.
Centerpartiet anser att staten bör ta ett mer aktivt
ägaransvar i statliga verk, myndigheter och bolag.
Större regionalpolitiska hänsyn måste tas. En regio-
nalpolitisk konsekvensanalys bör i fortsättningen
föregå varje beslut om förändring.
Bristande överblick och samordning mellan olika
sektorer leder till förödande konsekvenser i en krym-
pande offentlig ekonomi. Statsmakten måste ta ett
helhetsansvar för den regionala utvecklingen. Tydli-
gare direktiv till myndigheter, verk och bolag beträf-
fande deras regionalpolitiska ansvar måste utformas.
Målen måste vara klara och uppföljningsbara. Hel-
hetssyn måste prägla statsmaktens agerande. Detta är
av särskild vikt i fråga om beslut som påverkar regio-
nalpolitiken. I detta ligger att ett övergripande poli-
tiskt ansvar måste kunna utkrävas.
Utskottet har, herr talman, behandlat min och Ag-
ne Hanssons motion i denna fråga, och anser att frå-
gan bör bli föremål för övervägande i samband med
att den förvaltningspolitiska kommissionen avger sitt
yttrande. Jag tackar för detta svar och ser fram emot
en fruktbärande diskussion. Fram till dess har jag
dock den bestämda uppfattningen att det är helt otill-
fredsställande att statliga verks och myndigheters
organisation på regional nivå fastställs utan möjlighe-
ter för regering och riksdag att göra en samlad be-
dömning av hur den statliga förvaltningen på regional
nivå totalt sett skall vara organiserad.
Möjligheter till folklig insyn och demokratisk på-
verkan är en nyckelfråga även när det gäller regional
utveckling, regional balans och fortsatt tilltro till
demokratin.
Jag ber med detta, herr talman, att få yrka bifall
till reservation 7 i KU:s betänkande nr 4. I övriga
delar yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet.

I detta anförande instämde Birgitta Hambraeus
(c).

Anf. 161 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Innan jag går in på betänkandet som
sådant vill jag göra några mer övergripande reflexio-
ner kring de frågor som brukar sammanfattas med
begreppet "den regionala samhällsorganisationen".
Dagens länsindelning, brukar det sägas, har vi se-
dan drottning Kristinas tid. Den är möjligen ännu
äldre i vissa delar. Den är otidsenlig geografiskt,
brukar det påpekas. Åtminstone i vissa delar av landet
är det uppenbarligen så. Länsindelningen sammanfal-
ler mest händelsevis med annan regional indelning.
Också det kan anses vara ett problem.
Folkvalda landsting har vi haft betydligt kortare
tid - sedan 1860-talet, tror jag. Vi har efter hand fått
en debatt på temat att landstingen inte riktigt passar in
i den moderna demokratiska strukturen. En argumen-
tationslinje gäller att de har för få uppgifter. De borde
ha fler uppgifter. Dubbelkommandot mellan landsting
och länsstyrelse ifrågasätts.
Vi har som alla vet haft en ganska långvarig de-
batt, som också har inneburit att personer på olika
nivåer, dvs. kommun- och landstingspolitiker inom
alla partier, ibland har kommit på olika linjer. En del
av denna debatt har handlat om att reformera hela
länsindelningen och slå ihop län till nya större län. En
annan del har gällt länsparlament, som tar över stora
delar av länsstyrelsernas uppgifter och dessutom för
upp det som landstingen gör till en ny nivå.
Denna tanke har naturligt nog länge omfattats med
stor sympati i liberala sammanhang, t.ex. Jag tror att
den första gången framfördes i en debattbok på 60-
talet av ett antal unga liberaler. Inte desto mindre
måste man i ärlighetens namn inse att det uppstår
problem om man försöker införa en patentlösning som
skall gälla generellt i hela landet, oavsett vilken linje
man företräder. Det är alldeles uppenbart att det i
Skåne finns en regional identifikation med Skåne som
landskap och med all säkerhet en fungerande förut-
sättning för någonting som påminner om den gamla
tanken på länsparlament. Det vetter naturligtvis mot
ett slags federalism om man driver det en bit till. Då
får man genast ett problem. I resten av landet har vi
inte riktigt den starka regionala identitet som man har
i Skåne.
Då uppstår frågan om vi skall tillämpa en långt ut-
vecklad Skånemodell överallt i landet. Det är natur-
ligtvis inte självklart att man skall göra det. Man bör
åtminstone ställa sig frågan om sambandet mellan
regional identifikation och möjligheterna att få ett
regionalt självstyrelseorgan eller länsparlament att
fungera.
En annan variant är att man, som Moderaterna
tänker sig, avskaffar landstingen och inför frivillig
kommunal samverkan utifrån vad kommunerna tycker
är lämpligast. Då får man ett system med kommun-
förbund med varierande medlemskap för olika frågor.
Det har också drag av patentlösning. Det är en enkel
modell som man lägger över hela landet.
Problemet med detta från demokratisk utgångs-
punkt är att man skapar flera nivåer mellan väljarens
utslag i val och handläggningen av vissa frågor.
Kommunerna skall samverka än åt det ena hållet och
än åt det andra hållet för att finna lösningar. Man får
ett slags filter i flera steg mellan medborgarnas val
och det faktiska beslutet. Också här finns alltså pro-
blem som är nödvändiga att lösa. Möjligen är det så -
jag vill antyda det som en misstanke - att lösningen
inte står att finna i patentmodeller som läggs ut över
hela landet.
Debatten har fått nytt bränsle, som alla vet, efter
EU-inträdet. Det talas mycket om regionernas Europa.
I samband med det finns också i svensk debatt en linje
där man talar om regionalisering av Sverige. Man
skall dela in landet i 6-8 regioner som skall motsvara,
verkar en del tänka sig, regioner som finns i andra
europeiska länder.
Jag fruktar att detta, med undantag för det som
gäller Skåne och kanske några andra delar av landet,
är i grunden fel tänkt. Här har vi inte den tradition
som man har i tyska delstater, i Wales, i spanska regi-
oner, i italienska regioner eller i schweiziska kanto-
ner. Schweiz är visserligen inte med i EU men kan
ändå ses som ett jämförelseobjekt.
Framför allt tror jag att man riskerar att rusa in i
väldigt svåra problem om man kopplar ihop idén med
en ny vald nivå, regionparlament, och idén att så
drastiskt reformera länsindelningen att man får fyra,
fem eller sex stora regioner med något slags valda
parlament. Då kan man i praktiken få ett slags federa-
lisering av Sverige.
Man kan möjligen argumentera för det - det har
förekommit av och till i debatten - men det stora
problemet är att man då riskerar att få regioner som
det, kanske med undantag för Skåne och Stock-
holmsområdet, kommer att vara rätt så besvärligt för
människor som bor där att identifiera sig med.
Jag bor i Uppsala. Det finns, som också många
andra vet, en debatt om regional samverkan kring
Mälardalen. Man är litet oklar över exakt vad som är
Mälardalen i detta sammanhang och över om Stock-
holm skall vara med eller inte. Många tycker att
Stockholm inte skall vara med.
Oavsett hur detta löses tror jag att det är ganska
svårt att få en naturlig regional identifikation i ett
område som omfattar Uppland, Sörmland, Västman-
land och kanske Närke - och därtill kan också tänkas
komma Stockholmsregionsdelen i ett par av dessa
landskap. Jag tror att det i praktiken är ganska svårt
att klara en regionalisering av det slaget och skapan-
det av ett regionalt parlament för ett så stort område,
som saknar den naturliga regionala identifikation som
vi har i Skåne.
Jag känner mig litet grand för mitt personliga
samvetes skull, eftersom den här typen av skepsis mot
patentlösningar på detta problem så sällan vädras,
nästan tvungen att säga allt detta. Jag tror att det är
riskabelt att försöka införa ett enda nytt system som
skall gälla över hela landet.
Jag tycker att den naturliga attityden i detta di-
lemma, som verkligen föreligger, är att vara positiv
till olika typer av lösningar, som får växa fram i olika
delar av landet. Till dem hör också naturligtvis regi-
onparlament av den typ som kan växa fram i Skåne,
bl.a. som ett resultat av den proposition som ligger
bakom det här betänkandet. Det kan kanske också
vara en lösning som är tillämpbar på andra håll.
Man kan tänka sig en rad olika varianter. Jag tror
att man bara har att erkänna att förutsättningarna är
ganska så olika i olika delar av landet. Man skall
kanske akta sig för att utan att reflektera över saken
slå in på en väg som kan leda till att vi i vissa delar av
landet får lösningar som, så att säga, är svar på frågor
som ingen har ställt. Jag tror att det är nödvändigt att
ha litet kritisk distans till alla de olika mediciner som
ordineras mot dessa problem, som i och för sig är
verkliga men som kanske inte har en enda lösning
som kan gälla över precis hela Sverige.
Det vore principiellt önskvärt om man kunde få
det som kallas för länsparlament eller regionparla-
ment, men jag tycker inte alls att det är givet att de
skall kopplas till en regionalisering med mycket stora
regioner, där man missar möjligheten till en folklig
identifikation med det område som det handlar om.
Därför måste man vara öppen också för andra typer
av lösningar.
Vi tycker att regeringen tyvärr kanske haft en
känsla av att man måste föreslå någonting. Debatten
pågår, och man har möjligen hastat fram en proposi-
tion, som vi i hanteringen i KU fann inte var särskilt
väl genomarbetad. Jag har nu inte tillräckligt med tid
för att gå igenom alla de problem som vi upptäckte
under resans gång. Dit hörde bl.a. att man inte ens
hade funderat över om man skulle fråga Lagrådet om
vissa principiellt viktiga aspekter. Det fanns också en
del andra problem.
KU har ändå på det hela taget kunnat reda ut vissa
av de oklarheter som egentligen regeringen borde ha
rett ut långt dessförinnan.
Resultatet och slutsatsen för Folkpartiets del är att
vi tillstyrker att de föreslagna försöken genomförs,
eftersom det är värdefullt med olika försök och erfa-
renheter. Skåne är det tydliga exemplet på att de kan
leda fram till något som åtminstone i den typen av
region kan vara en användbar lösning, alltså någon
form av nytt regionparlament. Men det är inte säkert
att man skall ha den lösningen överallt.
Vi har invändningar på två punkter. En av dem har
Nils Fredrik Aurelius nyss berört. En annan handlar
om länsarbetsnämndernas ställning.
Eftersom min taletid nu är slut, får jag nu nöja mig
med att yrka bifall till reservationerna 6 och 9, som
Folkpartiet står bakom, och i övrigt till utskottets
hemställan.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslöt kl. 17.56 att ajournera förhand-
lingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

17 § (forts.) Den regionala samhällsorganisatio-
nen (forts. KU4)

Anf. 162 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Vi står nu inför uppgiften att söka oss
fram till ett system med en mer demokratisk besluts-
struktur på regional nivå och länsnivå än den vi har i
dag. En sådan struktur kan se ut så att landstingen
utvecklas i riktning mot länsparlament och att länssty-
relsernas roll förändras. Ett sådant system bör givetvis
utvecklas under iakttagande av att landet skall förbli
en sammanhållen nationalstat, helst en självständig
nationalstat som är öppen och samarbetande med
omvärlden.
I den föreliggande propositionen och i utskottsbe-
tänkandet förordas en viss försöksverksamhet i några
län, som i varje fall i någon mån går i denna riktning.
Vi ser i huvudsak positivt på de förslag som läggs
fram. Flera talare har tidigare påpekat vissa brister i
beredningen av ärendet. Vissa frågor borde ha utretts
och förklarats bättre. Det oaktat tycker vi att det är
bra att en sådan här försöksverksamhet sjösätts.
Moderaterna gillar inte det här alls. Nils Fredrik
Aurelius höll en liten filosofisk utläggning och mena-
de att Sverige inte har för litet politiskt beslutsfattan-
de utan för mycket. Egentligen är ju det han säger
faktiskt att Sverige har för mycket demokrati. Poli-
tiskt beslutsfattande är ju i vårt land ett demokratiskt
beslutsfattande, och vid ett icke-politiskt beslutsfat-
tande är det då andra, icke demokratiskt valda instan-
ser som fattar besluten, eller också är det fråga om
marknadsstyrning och att den ekonomiska makten
skall avgöra.
Oaktat att vi är positiva till försöksverksamheten
har jag på vissa punkter anmält min reservation till
utskottsmajoritetens förslag, och på vissa deltar jag i
reservationer tillsammans med andra partier. Utan att
ge avkall på min mening i någon av mina reservatio-
ner vill jag lyfta fram tre av dem och yrka bifall till
reservationerna 9, 10 och 11.
Reservation nr 9 handlar om länsarbetsnämndsor-
ganisationen på Gotland. Kampen mot arbetslösheten
handlar enligt Vänsterpartiets mening om nationell
politik. Vi menar därför att försöksverksamheten med
att inordna länsarbetsnämnden i länsstyrelsen, som
man avser att göra på Gotland, borde avvisas, åtmins-
tone fram till dess att frågan har utretts ordentligt i
särskild ordning. Det saknas nämligen underlag i
fråga om motiv och tänkbara effekter av ett sådant
experiment.
Regeringens och utskottsmajoritetens förslag in-
nebär att man tar bort en länk i kedjan för ledning,
styrning och verkställande av en nationell arbets-
marknadspolitik - vad vi än må tycka om den. Vi
fruktar att det är ett första steg i att man börjar att
montera ner en sammanhållen och professionell
myndighet för arbetsmarknadspolitiken. Detta vore
enligt vår mening allvarligt, det vore att ta ett steg i
fel riktning.
Dagens organisation innebär också en möjlighet
för arbetsmarknadens parter att utse egna representan-
ter till länsarbetsnämndernas styrelser. Denna viktiga
form av samverkan får inte försvinna, och vi menar att
den med den föreslagna ordningen riskerar att för-
svinna. Vi skulle se det som utomordentligt anmärk-
ningsvärt om regeringen försökte ta bort denna möj-
lighet till samverkan mellan arbetsmarknadens parter,
så att de fackliga organisationernas möjlighet till
inflytande i samhället därigenom ytterligare begrän-
sades.
Reservation nr 10 avser den demokratiska insynen
i försökslänen när det gäller de parlamentariskt utsed-
da styrelserna i länsstyrelserna. Om man avskaffar
eller tonar ner dessa styrelser riskerar enligt vår me-
ning demokratin och insynen att uttunnas. Vi har
därför i reservation 10 förordat att länsstyrelserna i
försökslänen skall vara skyldiga att inrätta parlamen-
tariskt förankrade samrådsgrupper i sådana frågor
som nu ligger under dessa styrelser, t.ex. polisens
verksamhet.
I reservation nr 11 har jag vänt mig mot att man
skall pröva flexiblare regler när det gäller s.k. länsex-
perter. Inte minst gäller detta på jämställdhetsområ-
det. Jämställdhetsexperterna i länsstyrelserna har haft
en mycket stor betydelse för arbetet med jämställd-
hetsfrågorna. De har sett till att de här frågorna har
lyfts fram och att en viktig kompetens har byggts upp.
Detta jämställdhetsarbete måste fortsätta inom ramen
för den försöksverksamhet som nu startar. Att ratio-
nalisera bort jämställdhetsexperterna - en tanke som
verkar finnas i propositionen - vore därför ett ödesdi-
gert felgrepp.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 9, 10 och 11 och i övrigt till utskottets hem-
ställan.

Anf. 163 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Fru talman! Jag tror att det faller litet utanför ra-
men för diskussionen om regionala försök att gå in på
någon djupare diskussion om demokratibegreppet,
men jag måste ändå, efter det något häpnadsväckande
påståendet från Kenneth Kvist, ställa en liten fråga.
Det kan väl ändå inte vara så att Kenneth Kvist sätter
likhetstecken mellan demokrati och politiskt besluts-
fattande på det sättet att ju mer politikerna bestämmer
och ju mindre de vanliga medborgarna bestämmer,
desto mer demokratiskt blir det? Jag trodde faktiskt
att ni hade övervunnit den ståndpunkten inom Väns-
terpartiet.

Anf. 164 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Vi har en representativ demokrati i
Sverige. Folket väljer politiker som är ansvariga för
sina beslut och avsättliga. De skall därmed stå till
svars för sina beslut. Avskaffar man politiska beslut är
det ju icke-politiska, dvs. icke folkvalda, instanser
som fattar besluten, och då sker det en förskjutning
till marknadskrafterna, till dem som har den kraftigas-
te plånboken. Det handlar inte om att ställa vanligt
folks beslut mot politikernas beslut, utan det handlar
om att slå vakt om demokratin.

Anf. 165 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Fru talman! Jag konstaterar att Kenneth Kvist be-
kräftar det jag misstänkte. Det är ju inte någon sådan
fundamental skillnad som Kenneth Kvist tycks tro
mellan det som är icke-politiskt och de vanliga män-
niskorna. Det är ju de vanliga människorna som får
mer att besluta om ifall politikerna får mindre.

Anf. 166 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Så är det naturligtvis inte. Det är en
falsk bild. Givetvis skall politiker inte blanda sig i en
mängd saker som har med människors vardagsliv att
göra.
Men när det gäller samhälleliga beslut, och det är
ju ändå samhälleliga beslut vi diskuterar, är det bättre
att ha en demokratisk styrelseform än att överlåta
beslutsfattandet åt marknaden och därmed åt tjocka
plånböcker. Det är ju vad Nils Fredrik Aurelius öns-
kar.

Anf. 167 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Det här är en ganska viktig fråga. Det
handlar ju i grunden, som en del har varit inne på, om
hur vi skall kunna restaurera, renovera, få fart på den
regionala demokratin i Sverige. Vi har under ganska
många år sett hur grunden för folkstyret i Sverige
begränsats och delvis raserats.
Jag menar att om vi skall kunna vända trenden, få
fart på demokratin och folkstyret i Sverige, i större
utsträckning få människor delaktiga i de politiska
beslutsprocesserna och i partierna och få ett starkare
engagemang i politiken måste vi föra ned mycket mer
av besluten närmare människorna. Jag tror faktiskt att
det är en grundförutsättning. Tanken på att göra om
landstingen och utveckla dem till länsparlament och
att också föra in stora delar av länsstyrelserna i pro-
cessen tror jag är ett mycket viktigt steg på den vägen.
Moderaterna pratar om sitt alternativ, som är att
avskaffa landstingen i stället. De vill radera ut den
regionala demokratiska basen och ersätta den med
starkare kommuner.
Det finns ett avgörande problem med den typen av
synsätt. Det är att man ersätter dagens öppna demo-
kratiska organisationsform som landstingen har med
informella strukturer som ger vanligt folk väldigt
dålig insyn. Och det var ju vanligt folk som Nils
Fredrik Aurelius nyss ville värna om.
Jag tror att vanligt folk är intresserade av att vara
med och besluta, att kunna ta del av vad som händer i
politiken och att ha insyn i det som händer, både di-
rekt eller genom medier på ett eller annat sätt. Då är
kommunvarianten ett ganska dåligt förslag. Den gör
bara att politiken blir ännu mer anonym och svåröver-
skådlig, och det blir också svårt att utkräva ansvar av
politiker mer direkt.
Till Håkan Holmberg vill jag säga att jag tycker
att det är en litet märklig oro som han ganska mång-
ordigt torgför över identifikationsproblemen med
länsparlamentsmodellen. Människor skulle inte iden-
tifiera sig som värmlänningar i tillräckligt stor ut-
sträckning för att den regionala basen skulle kunna
stärkas i Värmland - eller Norrbotten, Västerbotten
och Kronobergs län.
Jag tycker ärligt talat att det är en märklig och litet
förvirrad inställning från en folkpartist, en medlem i
Sveriges mest federalistiska parti, som ju vill lägga
hur mycket makt som helst hos en överstatlig organi-
sation - med minst 15 och helst 27 medlemsländer i
Europa och med inte bara 20 olika språk och flera
hundra miljoner människor som i dag utan med kan-
ske 30-35 olika språk. I det fallet är identifikations-
problemen helt obefintliga i Folkpartiets sinnevärld.
Men att kunna identifiera oss som värmlänningar
klarar vi inte riktigt av. Det känns svårt att få det att
gå ihop.
Om Håkan Holmberg menar allvar med att identi-
fikation är viktigt är det uppe i toppen som vi skall
kapa. Vi skall minska makten där och föra ned den
närmare vanliga människor. Satsa på länsparlament!
Då skall Håkan Holmberg se att människor identifie-
rar sig med politik i större utsträckning i framtiden
och kanske också oroar sig mindre över vad maktha-
vare långt borta hittar på.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna
3 och 8.
Jag vill också kommentera den lilla historien om
Jämtland som vi har hört om i debatten. Det ju så att
Jämtforum som skall vara med i projektet om Jämt-
land inte längre finns. Man har redan avvecklat det.
Jag vet inte om det har nått fram till berörda statsråd.
Men på något rimligt sätt borde det påverka ett betän-
kande och beslutet om betänkandet att de strukturer
som vi skall fatta beslut om inte längre existerar i
sinnevärlden.
I Jämtland har man lagt bort tanken på att ha ett
sådant här halvdant försöksprojekt. Det är en positiv
trend att man i Jämtland vill göra ett ordentligt försök
om man skall göra något. Man vill göra något i likhet
med vad som görs i Skåne.
Det är också Miljöpartiets reservationer. Skall
man göra försök så skall man göra det ordentligt. Då
skall man införa någon form av direktvalda länspar-
lament som kan ses som en början till en förändring i
hela Sverige där vi stärker den regionala strukturen
och det regionala självbestämmandet.

Anf. 168 HÅKAN HOLMBERG (fp) re-
plik:
Fru talman! Peter Eriksson lyssnade inte så rysligt
noga. Jag klargjorde att idén med att förvandla lands-
tingen och överföra åtskilliga uppgifter från länssty-
relserna till ett nytt självstyrelseorgan, länsparlament
eller regionparlament, är en god tanke.
Men jag utvecklade också en farhåga över att den-
na idé kopplas ihop med den idé som också före-
kommer i debatten om att ersätta dagens dryga 20 län
med 4-6, möjligen 8, väldigt stora regioner. Det tror
jag är att lura sig själv.
Jag gav ett exempel från den del av landet där jag
bor. Där är man inne på att skapa en väldigt stor enhet
av Mälardalen. Olika personer och grupper har litet
olika uppfattning om vad exakt som är Mälardalen.
Jag tror att det kommer att bli problem med att till-
lämpa Skånelösningen över hela landet. Man kan nog
tänka sig ytterligare ett antal delar av landet där det
här skulle ställa till en del svårigheter.
Jag tror inte att Peter Eriksson skulle bli så förtjust
om man lade ihop Norrbotten, Västerbotten och kan-
ske ytterligare några Norrlandslän och formellt inför-
de ett länsparlament för detta väldiga område. Det var
den typen av problem som jag ville belysa med mitt
inlägg. Syftet var att komma fram till att det som har
skett i Skåne, där län läggs ihop och det skapas ett
regionalt självstyrelseorgan, är bra i Skåne. Det går
kanske att göra ungefär på det sättet på några andra
håll i landet. Men i vissa andra delar av landet får
man antagligen tänka sig andra varianter av den här
idén.
Det skall väl inte vara så rysligt svårt att förstå
detta. Jag tror inte att Peter Eriksson på allvar skulle
förespråka att man avskaffade Norrbotten till förmån
för en stor region med självstyrelse som täcker halva
Sverige.

Anf. 169 PETER ERIKSSON (mp): replik
Fru talman! Håkan Holmberg byggde hela sin ar-
gumentation på att det var stora identifikations-
problem med länsparlament. Han tog exemplet med
Mälardalsprojektet och sade att det skulle bli ett för
stort område. Det kan jag väl hålla med om. Sådana
gigantiska regioner tror jag har ganska liten förank-
ring hos svenska folket.
Men idén med länsparlament bygger ju inte på att
vi skall ha fyra, sex eller åtta regioner, utan på att vi
skall stärka de regionparlament vi har i dag, göra dem
direkt förankrade och vidga kompetensen. Sedan
finns det vissa som talat om att slå ihop några län.
Visst är det så, men det är ju inte alls grundkon-
ceptet i det här projektet. Grundidén är ju att decent-
ralisera och föra ned makt från staten ut till regioner-
na i Sverige och stärka landstingen till att bli direkt-
valda länsparlament. Att i det sammanhanget göra en
stor affär av identifikationsproblemen med stora regi-
oner har väldigt liten förankring i verkligheten.

Anf. 170 HÅKAN HOLMBERG (fp) re-
plik:
Fru talman! I den fråga som jag verkligen uppe-
höll mig vid har vi såvitt jag förstår samma syn, och
jag tolkar Peter Eriksson så att han erinrar sig att det
var på det sättet. Skälet till att jag ville ta upp detta är
att jag så förskräckligt sällan hör att den här typen
försök till nyanseringar görs. Som jag upplever verk-
ligheten förs ganska mycket av debatten i andan att
man verkligen skall göra en mycket radikal omstöp-
ning av den regionala indelningen av landet.
Detta har ju varit på tapeten i åtskilliga år. Man
jämför med miloindelningen och allt möjligt annat.
Hela tiden landar det på det ett litet antal mycket stora
regioner. Sedan tror man att man skall kunna få en
regional demokrati. Just den koppling som görs till
förhållandena i andra EU-länder, som jag också var
inne på, är ganska förrädisk. Då riskerar man att trolla
bort något som är bra att ha, dvs. den identifikation
som är möjlig med någonting som är nära, till förmån
för något som är en skenbild genom att vi likställer
förhållanden i Sverige med förhållanden i andra län-
der. Jag tycker att det är viktigt att någon gång försö-
ka göra en nyansering av en debatt som jag tycker
förs litet väl slarvigt många gånger.

Anf. 171 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Det var alldeles utmärkt. Vi kom kan-
ske litet längre i debatten om det slutar med att Folk-
partiet inte alls har något motstånd mot att vi satsar på
att utveckla en starkare regional organisation i Sveri-
ge med direktvalda länsparlament. Då kan kanske
Miljöpartiet, Centern och Folkpartiet nästa år komma
överens om en gemensam reservation i den här frå-
gan. Jag tycker faktiskt att det vore ett steg framåt i
den här backen.

Anf. 172 MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Efter många års diskuterande är det
tillfredsställande att vi nu är framme vid ett beslut om
en försöksverksamhet med regionala samhällsorgani-
sationer. Jag tycker att det känns som vi står inför ett
historiskt beslut. Nu kan vi komma i gång med en
försöksverksamhet som genomförs i Kalmar, Got-
lands, Skåne och Jämtlands län fram till utgången av
år 2002. Syftet med försöksverksamheten är att ut-
veckla former för en bättre demokratisk förankring av
det regionala utvecklingsarbetet.
Diskussionen om den regionala nivåns organisa-
tion har som sagt pågått i många år. Den senaste stora
utredningen var Regionberedningens slutbetänkande
som kom i februari 1995. Tre modeller för hur den
samhälleliga organisationen på regional nivå skulle
kunna se ut har förekommit i debatten. Det är mer av
samordnad länsförvaltning, kommuner i samverkan,
eller Kommunförbundsmodellen, och landstingsmo-
dellen.
Regionberedningen föreslog att frågor som rör den
regionala utveckling skulle föras över från länsstyrel-
serna till landstingen. Remissvaren var splittrade.
Länsstyrelserna var emot förslaget, landstingen var
för och kommunerna hade olika åsikter.
Efter detta remissarbete har det till regeringen in-
kommit begäran om att få bedriva försöksverksamhet
från olika län. Som jag redan nämnt är det Skåne,
Kalmar, Gotland och Jämtland som behandlas i den
här propositionen. När det gäller övriga förfrågningar
återkommer regeringen i en proposition i mars nästa
år.
Fru talman! Jag anser att det är avgörande för om
dessa försöksverksamheter skall slå väl ut att det är de
politiska partierna i de berörda länen som själva har
diskuterat fram egna förslag till försöksverksamheter.
Det gör att det är olika modeller som prövas. Om det
hade kommit direktiv från regering eller riksdag över
hur detta skulle se ut, tror jag att det hade varit dömt
att misslyckas. Alla sådana här försök måste växa
fram underifrån i en bred demokratisk process.
Låt mig nämna de olika modellerna i korthet. I
Skåne kommer det att vara den direktvalda modellen
där landstinget blir regionfullmäktige från den 1 janu-
ari 1999. Fram till dess blir det ett regionförbund.
I Kalmar kommer man att använda den indirekt
valda modellen - regionförbund.
På Gotland kommer man att ha den direktvalda
modellen från länsstyrelse till kommunfullmäktige.
I Jämtland blir det en samrådsmodell. Här ändras
inte ansvarsfördelningen mellan staten och den kom-
munala nivån. Verksamheten behöver därför inte
regleras i lag. Därför tycker jag att Peter Erikssons
oro över vad som händer i Jämtland inte behöver vara
så stor. Det är de själva som bestämmer. Om de
kommer fram till beslutet att de inte vill fullfölja
försöket får även det vara med i den utvärdering som
skall göras.
Jag och majoriteten i konstitutionsutskottet tycker
att det finns ett värde i att olika modeller för ökat
regionalt självstyre får prövas, och en parlamentarisk
kommitté tillkallas snarast för att följa försöken och
göra en utvärdering.
Behandlingen i konstitutionsutskottet var lika
splittrad som den hela tiden har varit i dessa frågor,
och det har ju framgått av den här debatten. Några vill
inte ha någon politisk mellannivå alls. Andra vill att
staten skall gå längre och lägga fram förslag om en
regional indelning för hela landet, dessutom skall
detta arbete snabbas på, och detta utan att de berörda
länen skall vara med i denna process.
I stort är det ändå en bred majoritet som ställer sig
bakom förslaget. Jag är inte fullt lika orolig som Hå-
kan Holmberg har varit över hur vi skall hantera detta
i Uppsala län och Mälardalen. Jag bor själv i en
grannkommun, Enköping, och den här frågan diskute-
ras ordentligt hos oss. Jag har stort förtroende för att
vi i Mälardalen kan resonera oss fram till en idé om
hur vår region skulle kunna se ut. Men det viktigaste
är att de politiska partierna tar den diskussionen. Vi
socialdemokrater har börjat föra den, och vi får se var
vi hamnar någonstans.
Det är klart att det finns frågor kvar att besvara.
Det är därför som det är bra att det är en försöksverk-
samhet som skall utvärderas för framtida beslut. Det
är viktigt att vi kommer i gång med försöksverksam-
heten. Jag kan inte nog understryka vikten av att dessa
försök och beslut i framtiden har en demokratisk
förankring i berörda län.
Fru talman! Jag vill härmed yrka bifall till konsti-
tutionsutskottets hemställan och avslag på reservatio-
nerna.

Anf. 173 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Fru talman! Mats Berglind kunde inte nog betona
vikten av att det var demokratiskt förankrade försök.
Mot bakgrund av detta uttalande vill jag ställa en
fråga: Har t.ex. de olika kommunfullmäktigeförsam-
lingarna i Kalmar län diskuterat och fattat beslut om
ett sådant här försök? Kan Mats Berglind svara på
det?
Det heter här att de politiska partierna själva
skulle ha diskuterat fram lösningar. Mats Berglind
antyder att det skulle föreligga något slags enighet.
Om Mats Berglind lyssnade på mitt inledande anfö-
rande hörde han att jag där markerade på flera sätt att
någon sådan enighet inte föreligger. Kalmar län är ett
exempel. Gotlands län är också ett mycket tydligt
exempel på att det inte finns någon enighet. Om detta
skulle vara en förutsättning för försöken måste man
konstatera att den grunden inte finns.
Sedan menar Mats Berglind att vi nu äntligen är
framme och fattar ett historiskt beslut. Då vill jag
fråga Mats Berglind om han tycker att det underlag på
vilket vi fattar detta historiska beslut är fullgott.

Anf. 174 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Som svar på flera av frågorna som rör
vissa län, bl.a. Gotland, vill jag hänvisa till att Lilian
Virgin har begärt ordet i frågan. Hon kommer senare
att redogöra för hur man hanterat detta på hemma-
plan.
När det gäller demokratin i detta är jag medveten
om att det inte finns någon fullständig enighet bland
samtliga politiker. Men det finns ändå en tillräckligt
bred majoritet som berörs av detta för att jag skall
tycka att man skall lyssna ordentligt på dessa männi-
skor och försöka göra dem till viljes.

Anf. 175 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag kan inte låta bli att säga att jag
hajade till litet grand när jag hörde Socialdemokrater-
na prata om att detta är ett historiskt beslut. Man har
inte så stora fordringar på historiska beslut om man
tycker att detta är ett sådant. Trots allt har detta blivit
ganska mycket av en tummetott i förhållande till vad
som en gång avsågs, och vad som förhoppningsvis
skulle kunna bli av detta.
Det känns litet tråkigt att man nu kan se hur inte
bara betänkandet till slut har krympt utan också hur
Jämtlandsdelen trillar av projektet. Jag tycker att
förankringen mellan framför allt departementet och
Jämtland verkar litet dålig när det gäller hur man har
lagt upp detta och hur det fungerar. Tycker verkligen
Socialdemokraterna att detta är en bra modell, trots
att det samma dag som man fattar beslut om att Jämt-
land skall vara med i projektet kommer information
till Stockholm om att samrådsorganet inte längre finns
kvar? Det kan väl i alla fall inte ses som någonting
positivt.

Anf. 176 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Det finns naturligtvis ingenting posi-
tivt med att hamna i ett läge där en försöksverksamhet
kanske inte går att genomföra. Men jag undrar om
Peter Erikssons förslag att regering och riksdag skall
besluta om en verksamhet de själva inte ens är med på
är bättre? Jag tycker att det är klart mycket sämre.
Ja, jag tycker faktiskt att detta är ett historiskt be-
slut. Jag försökte redogöra för en liten del av de dis-
kussioner, de motsättningar och de problem som har
förekommit i de olika regionerna när det gäller den
regionala samverkan. Att tycka att det är någonting
försumbart att komma i gång med en sådan här för-
söksverksamhet tycker jag är en dålig verklighetsbe-
skrivning. Alla sådana här försök, oavsett vad de
handlar om - frikommuner, kommunreformen eller
vad som helst - har visat sig ha ett oerhört värde inför
de fortsatta diskussionerna. Socialdemokraterna
kommer att följa dessa försök mycket noggrant.

Anf. 177 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Det finns olika meningar när man ge-
nomför en stor organisationsförändring. Det är ingen-
ting speciellt eller konstigt med det, utan det är nå-
gonting alldeles normalt. Man kan inte förvänta sig att
alla aktörer i ett län helt plötsligt skall poppa upp och
tycka likadant. Det finns naturligtvis landshövdingar
och länsstyrelsefolk som är väldigt nöjda med den
position de har i dag, och som kan känna att de förlo-
rar på den nya konstruktionen. Men jag menar att
medborgarna i de olika regionerna sammantaget vin-
ner på att man inför länsparlamentsmodellen.
Framför allt innebär denna modell att vi här på
statlig nivå släpper ifrån oss makt ned till de olika
regionerna. Därför är det en mycket bättre modell att
man visar litet mer konkret och direkt vilja från sta-
tens sida genom att säga att man tar ansvaret för att
föra besluten nedåt i maktstrukturen. Det anser vi i
Miljöpartiet att man skall göra, i stället för att hoppas
att landshövdingar och andra skall bli överens om
någonting som de sannolikt kommer att ha ganska
svårt att komma överens om.

Anf. 178 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Vi ser litet olika på detta, Peter Eriks-
son och jag. Det framgår alldeles tydligt nu. Jag me-
nar att det är mycket olyckligt om regering och riks-
dag i ett ovanifrånperspektiv beslutar över hur vissa
regioner skall utforma sin verksamhet. Det är oerhört
värdefullt att ha en demokratisk förankring i de be-
rörda regionerna innan man genomför sådant här.
Detta skall absolut inte föraktas. Att det sedan finns
olika åsikter bland olika grupper osv. kan vi aldrig
komma ifrån. Men det måste vara viktigare att man
har ett underifrånperspektiv när man diskuterar såda-
na här frågor.

Anf. 179 HÅKAN HOLMBERG (fp) re-
plik:
Fru talman! Det finns i och för sig inget att invän-
da mot det samarbete som bedrivs mellan län och
kommuner i Mälardalen. Jag har fullt förtroende för
de personer och lokala partier som deltar i detta, och
jag förstår att även Mats Berglind har det.
Men jag tycker att det är viktigt - och nästan en
skyldighet för en ledamot av konstitutionsutskottet -
att påpeka att det kan finnas faror i denna utveckling
om man inte tänker efter vad man håller på med. Den
skulle kunna leda till ett införande av beslutsorgan
som får ersätta ett antal av de nu ingående länen och
landstingen. Det tror jag inte riktigt är vad medbor-
garna i några av kommunerna eller länen runt Mäla-
ren har tänkt sig. De problem jag har berört här, om
Stockholm skall vara med eller inte osv., antyder att
detta inte är någon rysligt enkel fråga. Det finns skäl
att också föra en debatt av det här slaget, med någon
förståelse för verklighetens komplikationer.

Anf. 180 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Jag är inte säker på att jag förstod allt
av det som Håkan Holmberg sade. Men vi kan ändå
känna att vi är överens om grundsatsen: Detta är ingen
lätt fråga. Den är inte lätt att hantera för oss i Mälar-
dalen, och den har inte varit lätt att hantera i de regio-
ner vi nu diskuterar. Det är därför oerhört värdefullt
att en försöksverksamhet kommer i gång så att man
kan upptäcka för- och nackdelarna innan man genom-
för detta på ett större fält.

Anf. 181 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Fru talman! Debatten om hur den regionala nivån i
Sverige skall organiseras har pågått i flera år. Ibland
har den varit livlig, ibland mer lågmäld. Jag tror att
det finns många anledningar till att den regionala
nivån har blivit allt mer intressant.
Det handlar om EU-inträdet som har medfört att
statens ställning i några avseenden försvagats till
förmån för mer beslutsfattande i Bryssel och Stras-
bourg. Många av de länder Sverige skall samarbeta
och konkurrera med i Europa är länder som har en
stark regional nivå.
Det handlar om kommunernas allt starkare ställ-
ning som ställer krav på mer samarbete över kom-
mungränserna.
Det handlar om ekonomins internationalisering
som bl.a. har medfört att företags vilja att etablera sig
mindre handlar om nationella regler och lagar och
mer om de fördelar man kan hitta med att finnas i en
viss region.
För mig är regionfrågan i första hand en fråga om
demokrati. Frågan man måste ställa sig är: Om det
stämmer att den regionala planeringen blir viktigare
för att åstadkomma tillväxt och utveckling, bör då inte
de regionalt verksamma förtroendevalda få en starka-
re ställning? För mig är svaret givet. Jag tycker att det
är viktigt att demokratin förstärks på alla samhällsom-
råden. Härvidlag skiljer sig inte regionfrågan från
några andra frågor. Jag har kunnat konstatera av den
debatt som förts att få eller inga hävdar att föränd-
ringar på den regionala nivån inte behövs. De flesta
tycks vara ense om behovet av förändringar. Det är
hur dessa förändringar skall se ut som debatten hand-
lar om.
Regionberedningen, som presenterade sitt betän-
kande i februari 1995 hade ett svar. Utredningen
tyckte att landstingen bör ta över ansvaret för den
regionala utvecklingen från länsstyrelserna. Andra
hävdar att det är i kommuner i samverkan eller kom-
munalförbund som de regionala frågorna bör lösas.
Det har även funnits de i debatten som tycker att
länsstyrelserna även fortsättningsvis bör vara dem
som har ansvaret för den regionala utvecklingen, och
att denna organisation bör förstärkas.
Regeringen har inte med denna proposition tagit
slutlig ställning till vilken modell som bör gälla. Vi
har beskrivit en försöksverksamhet som, när den har
utvärderats, skall ge oss ett bättre underlag för det
slutliga ställningstagandet.
De län som försöksverksamheten omfattar har
utan undantag själva bett om att få delta. Samtliga nu
aktuella län får dessutom medverka på det sätt som de
själva önskat. Det har varit viktigt för regeringen att
inte pådyvla något län lösningar som de inte själva
har velat ha. Grundbulten i försöken handlar om lokal
uppställning och lokalt inflytande.
Jag tror att erfarenheterna från de län som nu får
starta kommer att vara till stor nytta när vi under nästa
mandatperiod skall ta slutlig ställning till vilken mo-
dell som är bäst.
Av motioner som inkommit i anknytning till pro-
positionen och av debatten här i kammaren har jag
kunnat dra slutsatsen att det dels finns partier som vill
gå snabbare fram, dels finns ett parti som vill bromsa.
Regeringen, den socialdemokratiska riksdags-
gruppen och Centerpartiet har funnit att de förslag
som denna proposition redovisar är väl avvägda, såväl
vad avser demokratisk överbyggnad som ämnesmäs-
sigt innehåll. Vi vill just nu inte gå fortare fram än så
här, samtidigt som det är viktigt att försök kommer i
gång.
Förutom de försök som nu föreslås, har Stock-
holms län, Västmanlands län och Västerbottens län
inkommit med begäran om försöksverksamhet. De
kommer att få svar i en proposition som aviserats i
mars och vars huvudsakliga innehåll kommer att vara
frågan om det nya västsvenska länet.
Det är viktigt att påpeka att frågan om den regio-
nala samhällsorganisationen inte är avgjord med den-
na proposition. En parlamentarisk kommitté skall
följa försöken och komma med förslag under nästa
mandatperiod.
Jag vill också ta tillfället i akt och kommentera ett
par av de borgerliga partiernas ställningstaganden
med anledning av propositionen.
Att Moderaterna inte vill se landstingen som den
organisation som får ta över det regionala utveck-
lingsansvaret är lätt att förstå. Moderaterna vill ju
över huvud taget inte ha några landsting, eftersom de
vill finansera sjukvården genom försäkringar i stället
för via skatter.
Moderaterna avvisar inrättandet av obligatoriska
kommunalförbund, s.k. regionförbund. Man säger sig
ändå acceptera försökets första del i Skåne, som är
just ett sådant obligatoriskt kommunalförbund.
Jag förstår i och för sig att det har varit diskussio-
ner inom Moderata samlingspartiet mellan företrädare
på central och lokal nivå. Men tillåt mig ändå tycka
att resultatet av dessa samtal blivit något märkligt. Än
märkligare blir det när man säger att man accepterar
försökets första del i Skåne men avvisar samma för-
sök i Kalmar. Motiveringen skulle vara att det är för
få som efterfrågar försöket i Kalmar.
Ansökan från Kalmar är undertecknad av Lands-
tinget i Kalmar län och av Kommunförbundet i Kal-
mar län. Jag har själv deltagit i ett möte i Kalmar med
samtliga kommuner och partier närvarande. Ingen
sade sig där vilja avstyrka att försöket genomfördes
på detta sätt.
Det är svårt att se linjen i de moderata argumen-
ten. Det verkar som om Moderaternas linje är en
kompromiss mellan vad lokalt och centralt placerade
tycker. Det är väl okej, men det håller inte som in-
ställning hos det största oppositionspartiet här i kam-
maren.
Fru talman! Jag ska be att få läsa ett stycke:
Regionfullmäktige skall ha beskattningsrätt, an-
svara för akutsjukvård, regional planering, utveckling
av kommunikation, vissa utbildnings- och miljöfrå-
gor. Regionerna skall inte vara överordnade kommu-
nerna. Länsstyrelsens kontrolluppgifter skall därför
även i fortsättningen vara en statlig angelägenhet. När
regionfullmäktige är infört kan det föråldrade syste-
met med landshövdning som högsta respresentant för
länet avskaffas. Fullmäktiges ordförande bör överta
den representativa funktionen.
Detta är inget citat ur propositionen. Detta är taget
ur ett förslag till handlingsprogram för Folkpartiet.
Folkpartiet anser att förslaget om obligatoriska
kommunalförbund strider mot regeringsformen. Själv-
fallet har vi på departementet noga studerat om pro-
positionen kan anses strida mot de krav på laglighet
som gäller. Birgit Friggebo tog även initiativ till att en
lagrådsgranskning kom till stånd.
Jag har aldrig tvivlat på förslagens laglighet och
har därför inte tagit initiativ till någon lagrådsgransk-
ning. Att förslagen är korrekta och inte i strid med
rådande lagar bekräftas nu av Lagrådet efter någon
veckas granskning, och de har även godkänt proposi-
tionen.
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi i kam-
maren får möjlighet att föra den här diskussionen. Jag
tror också att det finns anledning att även ute i landet
fortsätta denna viktiga demokratiska debatt.
Arbetsmarknadsutskottet har föreslagit att en ar-
betsgrupp bör inrättas i regeringskansliet för att följa
utvecklingen i försökslänen och vid behov rapportera
tillbaka till regering och riksdag.
Som jag tidigare har sagt kommer en parlamenta-
risk kommitté att utvärdera försöken. Detta motsäger
dock inte arbetsmarknadsutskottets förslag. Det
kommer att uppstå en rad frågor som måste lösas,
bl.a. i samband med nästa års budget, när gränssnittet
för vilka kultur- och regionalpolitiska medel som skall
över till den regionala nivån skall fastställas. Jag tar
därför till mig utskottets uppfattning och kommer att
tillse att en sådan arbetsgrupp inrättas.

I detta införande instämde Krister Örnfjäder (s).

Anf. 182 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Fru talman! Det är väl riktigt att som inrikesminis-
tern göra en distinktion mellan ett försök och det
slutliga ställningstagandet, men det måste ändå finnas
så pass mycket substans bakom besluten om försök att
de blir rimliga.
Ministern talade om den regionala nivån i Europa
och jämförde med Skåne. Det kan vara någorlunda
rimligt. Men det är inte speciellt rimligt att sedan
jämföra med Kalmar län. Man kan inte göra det, och
därför blir våra ställningstaganden olika.
Det finns mycket gott att säga om Kalmar län, det
ljusa Småland och hela Öland, men någon region i
europeisk mening är det icke, vare sig historiskt eller
på annat sätt.
Jag betonade att regionförbunden borde vara fri-
villiga. All right, om alla kommuner vill gå med är
allting bra. Men vad händer när någon kommun sedan
vill gå ur? Redovisa det!
Åsikten att det inte skall vara obligatoriskt grundar
jag faktiskt på den kommunala självstyrelsens princip,
så den är viktig.
Jag måste också fråga ministern om handlägg-
ningsordningen. Det finns mycket kritik i betänkan-
det, och det har framförts mycket kritik här i talarsto-
len mot handläggningen och kvaliteten på det material
som lämnats till oss. Under själva överläggningen får
vi höra att en del av försöket, det s.k. Jämtforum,
tydligen inte blir av. Är detta en tillfredsställande
ordning?

Anf. 183 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Skåne blir ett län från den 1 januari
1997. Kalmar är ett län. Vad är det för principiell
skillnad som gör att man från moderat håll godkänner
något i Skåne som man inte vill godkänna i Kalmar
län?
Om handläggningen vill jag säga att denna pro-
position har tagits fram i en mycket stark demokratisk
ordning. Vi har haft överläggningar med kommunför-
bund, med landstingsförbund, med berörda län och
med berörda partier, som har fått vara med och på-
verka utformningen. Sedan har ju Lagrådet granskat
detta och kommit fram till att det inte finns någon
kritik att rikta mot innehållet i propositionen.
I Jämtland har man fått exakt vad man ville. Men
när förslaget sedan skall läggas på riksdagens bord
säger jämtlänningarna att det nog inte var så bra och
att man egentligen inte vill. Detta är ett problem för
jämtlänningarna och inte för regering och riksdag.

Anf. 184 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Fru talman! Beträffande Kalmar län har det unge-
fär 245 000 invånare. Jag vill upprepa vad jag antyd-
de också i mitt inledningsanförande. Det är orimligt
att göra en jämförelse om de historiska regionerna i
Europa på den grunden. Skåne har större befolk-
ningsmängd. Redan det är en skillnad. Det finns också
andra skillnader.
När det gäller den demokratiska förankringen sä-
ger inrikesministern att berörda partier, landstings-
och kommunförbunden i länen har blivit tillfrågade.
Det är alltså den demokratiska förankringen, dvs.
presidierna eller styrelserna i t.ex. landstinget i Kal-
mar län, kommunförbundet därstädes och berörda
partier. Jag kan inte tycka att det är en tillfredsställan-
de förankring, när man nu talar så mycket om den
demokratiska förankringen.
Sedan måste väl ministern ha något mer att säga
om Jämtforum än att det är precis som man har tänkt
sig. Det måste ändå ha kommit som en obehaglig
överraskning det som hände i dag.

Anf. 185 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Då menar Nils Fredrik Aurelius att de
län som har en mindre befolkning inte skall vara ak-
tuella för försök när de själva vill det, utan det är först
när de kommer upp i en befolkningsstorlek à la Skåne
som de skall vara berättigade till ett försök. Vad är
det för demokrati?
Jag vill framhålla att jag i Kalmar län har träffat
samtliga kommuner och samtliga partier i en gemen-
sam överläggning. Alla har slutit upp bakom detta.
Sedan återigen till frågan om Jämtforum. Jag för-
står icke diskussionen. När man får exakt vad man
vill, vad har man då att klaga på?

Anf. 186 HÅKAN HOLMBERG (fp) re-
plik:
Fru talman! Noga räknat yttrade sig Lagrådet
egentligen inte över det som vi frågade om, dvs.
grunden för överförande av statliga uppgifter till ett
obligatoriskt regionförbund, utan det kommenterade
kommunernas rätt att delegera. Men i och med att det
inte sade något i den andra frågan får man väl tolka
det som att Lagrådet tycker att det är okej att göra,
och det accepterar vi. Det är ändå rimligt att ställa den
sortens frågor.
Jag har aldrig tvivlat, säger Jörgen Andersson här.
Det är ju bra att det finns någon av oss som inte tviv-
lar på någonting. Men konstitutionsutskottets uppgift
är just att vara litet tvivlande och ställa frågor. Här
handlar det faktiskt ändå om ett överförande av be-
slutsfunktioner. Det skulle enligt min uppfattning
närmast vara tjänstefel av konstitutionsutskottet, om
man kan använda ett sådant uttryck, att inte be Lagrå-
det om åtminstone någon form av reaktion på detta,
och det var vad vi gjorde.
Jag antar att vi får se nya förslag så småningom
från regeringen på detta område. Det här kan inte vara
sista ordet när det gäller den regionala organisationen.
Det är alldeles uppenbart. Kan vi lita på att regeringen
nästa gång presenterar rimliga konstitutionella över-
väganden i sin propositionstext?

Anf. 187 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har inte kritiserat konstitutionsut-
skottet. Jag tycker att det var bra att konstitutionsut-
skottet begärde en lagrådsprövning. Jag har ingenting
att invända mot det. Då fick vi ju frågan prövad, och
Lagrådet har kommit med sin prövning. Så det tycker
jag var helt i sin ordning. Jag ser också med tillfreds-
ställelse att vi fick frågan prövad. Men jag gjorde
bedömningen att förslaget var så pass fast i köttet att
vi kunde lägga fram det.
Håkan Holmberg ställer en fråga om hur det skall
gå till nästa gång regeringen kommer med en propo-
sition i dessa frågor. Vi kommer att handlägga det på
samma kvalitativa sätt som med den här propositio-
nen.

Anf. 188 HÅKAN HOLMBERG (fp) re-
plik:
Fru talman! Det sista var inte så där väldigt upp-
muntrande. Det kan faktiskt betyda att det kommer att
slarvas en gång till med konstitutionella övervägan-
den som borde ha gjorts av regeringen och som inte
konstitutionsutskottet skulle behöva ta upp sin tid med
att begära att få in eller att försöka göra själv.
Skälet till att jag reagerade mot Jörgen Anders-
sons "släng" var att Folkpartiet anklagades för det
som konstitutionsutskottet sedan beställde av Lagrå-
det, mot bakgrund av ett citat från en majoritets-
skrivning i förslaget till nytt handlingsprogram för
Folkpartiet.
Jag kan försäkra Jörgen Andersson att det inte står
i Folkpartiets förslag till handlingsprogram att man
skall slarva med regeringsformen. Jag hoppas att
denna enkla synpunkt ändå kommer att vägleda rege-
ringen nästa gång det är dags.

Anf. 189 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Håkan Holmberg och jag är fullstän-
digt överens. Man skall inte slarva. Det har vi heller
inte gjort. Det är kvalitet bakom den här propositio-
nen.

Anf. 190 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Det är synd att inrikesministern nu
gick när företrädarna för de små partierna går upp i
debatten och tänker ställa litet frågor. Det förstår jag
inte, men det är en annan sak.
Erfarenheten har lärt oss att förslag om föränd-
ringar i vår samhällsorganisation måste bygga på en
bred lokal och regional förankring. Problem, synpunk-
ter och önskemål i olika delar av landet måste fångas
upp. Det är inte meningen att det skall centralstyras.
Att hitta vägar för att öka medborgarnas möjlighe-
ter till inflytande är kanske en av de allra viktigaste
framtidsfrågorna. Att slå vakt om våra demokratiska
värden är att skapa ett samhälle som präglas av ge-
menskap, omtanke och öppenhet. Ett samhälle där
alla människor får komma till tals och känna delaktig-
het.
Ansvarsfördelningen mellan kommunerna, regio-
nerna och staten måste bygga på subsidiaritetsprinci-
pen, där frågorna hanteras så nära människorna som
möjligt och också kan skötas mest effektivt.
Det är naturligtvis inte självklart att de nuvarande
länen i alla lägen är lämpliga som geografisk grund
för de regionala uppgifterna. Samtidigt är det värde-
fullt att det positiva i dagens indelning tas till vara.
Det gäller att finna en indelning som har förankring
bland medborgarna men också förutsättningar att
mobilisera regionens egna resurser mot gemensamma
mål.
Fru talman! Jag har velat säga detta för att dekla-
rera Kristdemokraternas principiella synpunkter. Vi är
alltså för regionparlament under förutsättning att
demokratin fördjupas. Det är ändå detta som var
ambitionen från Regionutredningen.
Fru talman! I den nu föreliggande propositionen
skriver regeringen under allmänna överväganden
avsnittet 5.2 Starkare demokratisk förankring: "Enligt
regeringens mening bör nu ytterligare åtgärder vidta-
gas för att ge medborgarna vidgade möjligheter att
utöva ett inflytande över den regionala samhällsverk-
samheten - - - Huvudsyftet med denna försöksverk-
samhet är att utveckla former för en bättre demokra-
tisk förankring av det regionala utvecklingsansvaret."
Detta låter bra. Men vid närmare analys av pro-
positionen finner man att dessa skrivningar om starka-
re demokratisk förankring i första hand är tillämpliga
vad gäller försöksverksamheten i Skåne och på Got-
land. På Gotland innebär förslaget att medborgarna
omgående ges möjlighet att utöva inflytande över den
regionala samhällsverksamheten genom att det direkt-
valda kommunfullmäktige tar över ansvaret.
I Skåne är tidpunkten angiven till den 1 januari
1999, dvs. efter allmänna val 1998, vilket innebär att
man även där ger medborgarna en reell möjlighet att
utöva ett inflytande över den regionala samhällsverk-
samheten. I fråga om Kalmar län däremot avser man
att fram till år 2002 behålla en organisation med regi-
onförbund, det som är en temporär övergångslösning i
Skåne. Jag förstår inte detta.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Centerns och
Socialdemokraternas företrädare: Hur kan man tycka
att detta är fördjupad demokrati? Motiven till att man
i Skåne snabbt går ifrån regionförbund över till det
direktvalda nya landstinget eller regionfullmäktige är
uppenbara och också ganska välmotiverade.
Det handlar om att medborgarna skall ges vidgade
möjligheter att påverka. Möjligheterna för medbor-
garna att påverka en samhällsfråga avtar om man
bygger upp indirekta valorganisationer. Det är därför
som försöksverksamheten i Kalmar län inte är i har-
moni med de fina och vällovliga syften som regering-
en framhåller under "Allmänna överväganden".
Fru talman! När jag fick kännedom om den här
propositionen ställde jag en fråga till inrikesministern
om demokratifrågan, för jag tycker att den är så vä-
sentlig. Det var i början av september. Jag fick ett
ganska kort svar där Jörgen Andersson sade: "Jag kan
försäkra Chatrine Pålsson att de åtgärder som rege-
ringen kommer att föreslå riksdagen bl.a. syftar till att
skapa förutsättningar för en bättre demokratisk för-
ankring." Därför är det förvånande att sedan läsa
propositionen, där man tror att det är ordet
"regionparlament" och inte innehållet som är det
viktiga.
Jag kan också meddela att de kristdemokratiska
företrädarna bifogade ett särskilt yttrande och lyfte
fram demokratifrågorna när ärendet behandlades både
i kommunförbunden och i landstingsstyrelsen. Inte
heller det har man brytt sig om.
Jag tycker att det är litet grand av lurendrejeri om
man först säger att regeringen och Centern nu vill
fördjupa demokratin och sedan inför indirekta val.
Det är en stor del av kommuninvånarna, i varje fall i
Kalmar län, som de facto inte kommer att ha någon
representant i den så viktiga styrelsen, som skall be-
sluta i så viktiga frågor.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
vår motion K12, yrkande 1 och 2. Jag vill understryka
att Kristdemokraterna är positiva till ett ökat medbor-
garinflytande, en vidgad demokratisk process, men
negativa till sådana här dumma förslag.

Anf. 191 SIVERT CARLSSON (c) replik:
Fru talman! På direkt anmodan vill jag gärna svara
Chatrine Pålsson.
Det är ju så att utveckling föder förändring, och
förändring kan föda utveckling. Bl.a. mot bakgrund
av att vi nu har en länsindelning som är 150 år gam-
mal tycker jag inte att det är helt fel att nu i en för-
söksverksamhet pröva nya metoder för att utveckla
den regionala verksamheten och ge den starkare de-
mokratisk förankring, i ett föränderlighetens Sverige
och en föränderlighetens värld.
Slutmålet när det gäller val till regionfullmäktige
är självklart direkta val, Chatrine Pålsson. Men en
begränsad försöksverksamhet bör pröva flera olika
lösningar och samla olika erfarenheter, för att vi skall
kunna göra en - helst riktig - bedömning i nästa steg.
Den utvärdering som är nödvändig under och efter
den försöksverksamhet som vi i dag har att fatta be-
slut om må visa på de erfarenheter som i nästa steg
kan vara av värde för att ytterligare förstärka den
regionala demokratin och den regionala utvecklingen.
Utan försök - inga erfarenheter. Utan erfarenheter -
inget nästa steg. Det har vi varken råd eller tid med.
Jag vill ställa en fråga till Chatrine Pålsson om
demokratin, eftersom hon betonade den: Menar Chat-
rine Pålsson verkligen att ett av våra kommuner och
vårt landsting indirekt valt regionfullmäktige, som har
att arbeta för länets utveckling, är uttryck för mindre
demokrati än en av landstinget indirekt vald länssty-
relse, som i länet i huvudsak har att vara statens för-
längda arm?

Anf. 192 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag måste då ställa en mycket rak och
konkret fråga till Sivert Carlsson: Om man inte vill ha
ett system, vad finns det då för anledning att pröva det
i fem eller i varje fall fyra år? Kommuninvånarna i
Kalmar län vill inte heller ha det; jag har också varit
ute och pratat litet med folk. Men man vill ha den här
lilla spännande förnyelsen utan att se riktigt vad den
innehåller.
Sivert Carlsson säger att man inte har råd att göra
vissa saker. Men hur har man råd att slösa bort både
pengar och resurser på ett sådant här försök, som man
ändå inte kommer att arbeta vidare med och som
faktiskt strider mot Regionberedningens intentioner?
Så till frågan som Sivert Carlsson ställde till mig.
Jag vet att länsstyrelsen inte är ett direktvalt organ.
Men landstings- och kommunfullmäktige är ju direkt-
valda organ. Det är 13-15 % i Kalmar län som nu de
facto inte kommer att få någon representant i styrel-
sen. Jag vet att Socialdemokraterna har förhandlat
med Vänstern, men i övrigt står både Folkpartiet,
Miljöpartiet och Kristdemokraterna helt utan repre-
sentant i styrelsen. Det kallar inte jag för en fördjupad
demokrati.

Anf. 193 SIVERT CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Jag har redan svarat på den första frå-
gan om en bred försöksverksamhet. Jag skall inte
uppta tiden längre än som behövs.
Chatrine Pålsson säger att det kommer att finnas
kommuninvånare i Kalmar län som inte är represente-
rade. Jag vill påstå att fördelningen av platserna i
styrelse och fullmäktige ytterst avgörs av väljarna.
Genom samarbete och en bra samverkan, där någ-
ra partier, bl.a. mitt, har avstått platser, har en över-
enskommelse träffats som innebär att alla Kalmar läns
partier och kommuner blir representerade i region-
fullmäktige, och även i styrelsen som ordinarie eller
ersättare. Endast Kristdemokraterna har i en proto-
kollsanteckning meddelat att man "avstår från platser
i fullmäktige och styrelse intill dess att riksdagen
fattat beslut i frågan". I övrigt har samtliga partier -
även Moderaterna och Folkpartiet - ställt sig bakom
en överenskommelse beträffande platsernas fördel-
ning i styrelsen och fullmäktige. Det är ett bevis på att
man i samverkan vill arbeta för länets utveckling och
vågar pröva nya förvaltnings- och ansvarsformer.
Min fråga till Chatrine Pålsson blir självklart:
Kommer Kristdemokraterna efter riksdagens beslut i
dag fortfarande att föredra att stå utanför detta arbete i
Kalmar län genom att inte ingå i styrelse eller region-
fullmäktige?

Anf. 194 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det som är så fel i hela den här upp-
byggnaden är att det är 13 olika valda församlingar
som man skall välja från. Då förstår ju var och en att
det är de större partierna som tar hem spelet. Det är
tolv kommuner och ett landsting. Det är därför det
blir så fel. Det hade ju varit mycket lättare om det
bara hade varit val från landstinget. Då hade det varit
en mer demokratisk process.
Vi kristdemokrater har i vårt arbete när det gäller
regionparlamentet försökt att vara konsekventa. Vi
hade hoppats att få gehör när vi så tidigt som i mars
månad lämnade in de här olika yttrandena. Vi hade
hoppats bli bemötta med respekt. Nu har vi inte blivit
det. Då kommer inte jag här att deklarera hur vi
kommer att göra, men det är inget tvivel om att vi är
mycket oroade över det sätt på vilket man lokalt i
Kalmar län arbetar med demokratin. Det kan jag gott
säga. Jag hoppas att vi i fortsättningen skall kunna
komma vidare och nå en gemensam syn när det gäller
demokratifrågor.

Anf. 195 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Jag har litet svårt att förstå Chatrine
Pålssons tonläge i den här debatten. Jag kan inte för-
stå att det skall vara så förskräckligt farligt för en
regering och en riksdag att lyssna på de lokala före-
trädarna och de lokala partierna och försöka gå dem
till mötes med en försöksverksamhet som ändå präg-
las av den anda som Regionberedningen har eftersträ-
vat.
Sakfrågan tycker jag att Sivert Carlsson redogjor-
de för så grundligt och bra att jag absolut inte behöver
upprepa det.

Anf. 196 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag menar att man mellan varven inte
riktigt har lyssnat. Då hade man kunnat komma vidare
tillsammans. Det är helt riktigt att majoriteten har
varit med om det här beslutet. Hur Moderaterna, som
har vice ordförande-posten i landstingsstyrelsen, har
ställt sig får väl Nils Fredrik Aurelius beskriva.
Jag vill fråga om Socialdemokraterna vill ha indi-
rekt valda länsparlament eller inte. Det vore väl bra
för kammaren och för väljarna att få reda på vad
ambitionen är med en fördjupad demokrati. Är det
indirekt valda parlament, eller är det direktvalda par-
lament?

Anf. 197 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Vi kan vara ganska entydiga på en
punkt: Jag tror att det är en fördel att ha direkt valda
parlament. Men det som har framgått av den här de-
batten, och av många års debatt innan den, är att det
inte är så enkelt och att alla inte är så överens. Skulle
vi ha väntat tills alla var så säkra och så överens i den
här frågan är jag rädd för att det hade tagit ytterligare
många år fram i tiden innan vi hade kommit någon-
stans. Därför är det bra att vi gör olika försök och
utvärderar dessa.
Chatrine Pålsson är besviken över att inte Krist-
demokraterna som ensamt parti kan komma med
skrivelser som vi skall rätta oss efter i regering och
riksdag, men hon får faktiskt ursäkta oss. Vi kan inte
vänta även i sådana här frågor på total enighet. Vi är
tacksamma att vi kan bilda en bred majoritet och
därmed klara av sådana här frågor.

Anf. 198 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Anledningen till att jag tog upp det är
att det har sagts från både inrikesministern, Mats
Berglind, Sivert Carlsson och andra att man är helt
överens. Politikerna i Kalmar län och i andra län är
helt överens. Jag kan då tala om att även vi kristde-
mokrater i grunden var överens, så det hade inte be-
hövts så stora eftergifter. Man kunde ha anammat
demokratifrågorna. Jag är helt säker på att vi kommer
att få rätt i vår kritik mot indirekta val.
Nu är det ju inte så lätt att omorganisera en sådan
stor verksamhet, speciellt om den är historisk, och
sedan tro att det går över en natt att föra den tillbaka
igen. Man sätter ju in en organisation, och det kostar
pengar och är dyrt på många olika sätt. Det är därför
det är viktigt att tänka sig för.

Anf. 199 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Det känns bra, tycker jag, att vi nu
efter många års diskuterande och debatterande med
olika intensitet är framme i en situation då det kan
genomföras försöksverksamhet kring den regionala
samhällsorganisationen. Jag tror dock ibland att den
här frågans vikt kan komma att överdrivas. Jag tror att
många människor mindre frågar efter vilken sam-
hällsorganisation vi har och mera efter effektiviteten
och vad som kan åstadkommas i de olika samhällsor-
ganisationerna.
Det som föranleder mig att begära ordet är att vi
har motionerat om en försöksverksamhet i Västman-
land. Vi tycker alltså att det är bra att de olika försö-
ken kommer i gång, men vi tycker också att det för att
få en allsidig prövning av olika möjligheter är angelä-
get att också försöka utveckla länsstyrelsefunktionen
och skapa ett bättre och mera sammanhållet uppträ-
dande av staten i de olika länen. Det utesluter inte att
man får nya samverkansformer där kommunernas
samverkan med staten är ett viktigt inslag i arbetet.
Vi vill också utifrån demokratiska synpunkter dis-
kutera försöksverksamhet som innebär att länsstyrel-
sens styrelse väljs på ett helt annat sätt än för närva-
rande. Vi menar att styrelsernas ledamöter bör vara
valda av regeringen och ha förankring ute i länen. Vi
tycker också att man bör förändra landshövdingens
roll på sådant sätt att den folkvalda styrelsen får be-
tydligt större möjligheter att fatta beslut i de olika
regionala frågorna.
En annan viktig aspekt för oss i det här samman-
hanget är att staten uppträder i olika skepnader i de
s.k. sektorsmyndigheterna. Utvecklingen är ju för
närvarande att sektorsmyndigheterna uppträder mind-
re i de olika länen genom att man bildar större regio-
ner. Dessa sammanfaller inte för de olika myndighe-
terna, och detta gör att man får en mycket splittrad
bild. Vi har en uppfattning om att man skulle kunna
genomföra en försöksverksamhet där de olika statliga
sektorsmyndigheterna och sektorsverksamheterna
kunde samlas under en mera effektiv ledning i de
olika länen. Det här menar vi är väl motiverat för en
försöksverksamhet i Västmanlands län.
I anslutning till propositionen om förändrad regio-
nal samhällsorganisation ansökte länet om att bli med
i den här försöksverksamheten. Det omnämns också i
propositionen, och där har statsrådet Andersson, både
i propositionen och här tidigare i debatten då han var
närvarande, uttalat att det skall komma ett svar på den
här ansökan om en försöksverksamhet med den in-
riktning som jag kort har beskrivit här. Detta svar
skall komma i den proposition som kommer i mars
och som skall behandla i första hand västra Sverige.
Jag har, fru talman, inget yrkande. Jag har en öns-
kan om att vi skall få ja till vår framställan om för-
söksverksamhet. Nu ställer riksdagen inte proposition
på önskemål, så jag vill bara framföra det till rege-
ringen. Jag hoppas att vi kan få den här möjligheten
att se om man kan effektivisera, förbättra och öka
slagkraften i det statliga uppträdandet på den regiona-
la nivån.

Anf. 200 JAN BACKMAN (m):
Fru talman! Jag vill i mitt inlägg ta upp den ge-
mensamma folkparti- och moderatreservationen nr 6,
där vi motsätter oss propositionens förslag om att
överföra uppgiften att fördela kulturpolitiska medel
från statens kulturråd till de regionalpolitiska självsty-
relseorganen från den 1 juli 1998 i bl.a. Skåne län.
Det är två aspekter som jag anser särskilt viktiga
att belysa.
Om två veckor kommer riksdagen att behandla
kulturfrågor i den stora kulturpropositionen och kul-
turutskottets betänkande. Vi kommer då bl.a. att ta
ställning till ett förslag till ett nytt statligt bidragssys-
tem för regional kulturverksamhet, som avses träda i
kraft den 1 januari 1997, utom när det gäller länsmu-
siken där införandet skjuts upp i avvaktan på diskus-
sioner mellan Statens kulturråd och Landstingsför-
bundet.
Den nya bidragsformen, som kallas stödenheter,
skall ges till verksamheter som även stöds av kommu-
ner och landsting, som uppfyller vissa fastställda mål
för verksamheten och som redovisar resultatet av den.
Regeringen föreslår skilda anslag för olika institu-
tionskategorier, dvs. regionala teater-, dans- och mu-
sikinstitutioner, regionala museer, länsbibliotek, läns-
konstnärer och regionala resurscentrum för film och
video. Även bidragen till länsmusiken skall, som jag
redan sagt, införlivas i systemet.
Tydliga villkor skall ställas, t.ex. på ökad tur-
néverksamhet, arbete för att nå nya publikgrupper,
samarbete över konstområdesgränserna eller ökat
samarbete mellan professionella och amatörer. Rege-
ringen fattar beslut om vilka institutioner som skall
vara stödberättigade, och antalet stödenheter per insti-
tution fastställs av Statens kulturråd, vad gäller muse-
erna efter hörande av Riksantikvarieämbetet och vad
gäller de regionala resurscentrumen för film och vi-
deo efter hörande av Filminstitutet. Ett system med
riktade bidrag införs för speciella satsningar, och
medel för riktade insatser skall kunna fördelas till
verksamheter som berör mer än en institution. Be-
dömningen av det statliga bidragsbehovet skall ske
utifrån verksamheten i sin helhet. Lokalkostnader
skall dock inte beaktas.
Att i det här nya systemet föra över beslutanderät-
ten från Statens kulturråd till de regionala självstyrel-
seorganen förefaller mig vara helt felaktigt. Ett organ
vars egna ekonomiska insatser i vissa fall är en förut-
sättning för det statliga bidraget och vars fastställda
mål och verksamhetsuppföljning skall vägas in vid
bidragsfördelningen skall alltså självt fördela dessa
bidrag, dels till sina egna institutioner, dels till de
kommunala motsvarande institutioner som i det här
sammanhanget måste uppfattas som ett slags konkur-
renter.
Nog är risken för jäv och intressekonflikter upp-
enbar. Nog kan man tänka sig att de nationella kultur-
politiska signaler som ju bidragsfördelningen är av-
sedd att skicka ut får en alldeles egen, i det här fallet
skånsk, tolkning.
Nog kan man tänka sig att vissa mindre relevanta
kriterier kan smyga sig in. Hur har man tänkt sig att
hantera en institution som söker riktade bidrag till-
sammans med en institution i ett annat län? Tar man
över beslutet över den delen av bidraget också? Inne-
bär uppdelningen mellan självstyrelseorganet och
Statens kulturråd att de skånska institutionerna löper
risk att bli mindre väl tillgodosedda vid fördelningen
av de riktade bidragen?
Den positiva effekten för hela Sveriges kulturliv
av det nya bidragssystemet skulle vara betydligt säk-
rare om regeringen hade valt att avvakta med det
skånska experimentet. Det regionala inflytandet kan
säkras på betydligt enklare sätt, t.ex. genom ett allde-
les vanligt yttrandeförfarande. Vill det regionala
självstyrelseorganet tillföra egna mål och egna kriteri-
er kan man ju göra det i sin egen bidragsgivning till
de egna och de kommunala institutionerna. I Skåne
skall de regionala kulturanslagen fördelas av det nya
regionförbundet redan från den 1 juli 1997.
Min andra kritikpunkt gäller tidsplanen. Nästa
budgetår, 1997, fördelar alltså Statens kulturråd för
första gången bidrag enligt det nya systemet liksom
man enligt förslaget avses göra för perioden den
1 januari-den 30 juni 1998. Det nyinrättade skånska
regionförbundet får ansvar för perioden den 1 juli-
den 31 december 1998, och från den 1 januari 1999
till försöksperiodens slut i december år 2002 ligger
fördelningen hos landstinget i Skåne län.
Försöket har, säger propositionen, kringgärdats av
vissa restriktioner. Det skall finnas skydd för snabba
förändringar i bidragsnivån. Det skall finnas uppställ-
da krav på ekonomiska motprestationer från kommu-
nala och landstingskommunala huvudmän, m.m. Det
borde i verkligheten innebära att de regionala besluts-
fattarnas insats blir huvudsakligen symbolisk. Med de
kulturpolitiska risker försöket innebär anser jag att det
är ett högt pris man betalar för denna symbolhandling.
Att försöksverksamheten skall ligga till grund för en
lämplig regional beslutsordning för kulturområdet gör
att man borde ställa tydliga krav på försökets utform-
ning, annars blir det inte relevant.
Fru talman! Jag har inget ytterligare yrkande.

Anf. 201 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Som flera talare har sagt i debatten tar
nu riksdagen ställning till de första stegen mot en
vidgad länsdemokrati. Det är en principiellt viktig
fråga, och det är positivt att det nu kan bli möjligt att
starta den försöksverksamhet som det här är fråga om,
så att länsfrågorna kan läggas under länsinvånarnas
inflytande och kontroll. Jag har därvid ingen annan
uppfattning än den som Centerpartiets talesman i den
här frågan tidigare i debatten gett uttryck för. Jag kan
också i allt väsentligt instämma i vad inrikesministern
tidigare sade här i debatten. Jag vill i första hand
begränsa mig till den försöksverksamhet som föreslås
starta på Gotland.
Utskottet framhåller i sin skrivning mycket tydligt
att avsikten med försöksverksamheten, både från
förslagsställarens sida, regeringens alltså, och från
utskottsmajoritetens sida är att pröva nya metoder för
att få en starkare demokratisk förankring av det regio-
nalpolitiska utvecklingsarbetet liksom av övriga frå-
gor som läggs in i försöksverksamheten. I syfte att
kunna pröva olika modeller och få så bred erfarenhet
som möjligt av försöken har skiftande lösningar valts
i försöksverksamheten. Således finns en särskild mo-
dell för Skåne, en annan i Kalmar län, en tredje i
Jämtlands län - som tydligen nu inte vill vara med -
och ytterligare en variant har valts för Gotland. Det är
förnuftigt att pröva flera modeller. Det ger möjlighet
att få ett bredare erfarenhetsutbyte av försöken när det
är dags att sedan gå vidare.
Utskottet säger också, liksom regeringen, att det är
viktigt att försöken har en lokal förankring. Jag vill
understryka det. Därför har sådana län valts ut till
försök där framställningar från respektive län har
gjorts om att få delta i de här försöken. Inrikesminis-
tern har i debatten betonat att detta är mycket väsent-
ligt. Han sade att varje län har fått välja den modell
som de själva vill ha. Det har inte funnits någon am-
bition att pådyvla länen någon lösning som de inte
själva vill ha. Jag delar den uppfattningen. Jag tycker
att det är en mycket klok modell. Det ger förutsätt-
ningar för att mycket bättre kunna utnyttja ett lokalt
engagemang för att nå ett bättre slutresultat, och ett
bättre slutresultat är ju en starkare demokrati på läns-
planet. I syfte att få denna bredare erfarenhet har
regeringen för Gotlands del också valt att inordna
länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen i länssty-
relsen.
På Gotland finns också en lokal debatt om huruvi-
da man inte bör söka ytterligare en variant för att få
ännu bredare erfarenhet från försöksverksamheten.
Från flera håll finns synpunkter om att man skulle
dela på beslut och administrativt utvecklingsarbete
mellan länsparlamentet, dvs. den nuvarande fullmäk-
tigeförsamlingen, och länsstyrelsen. Jag tycker att det
ligger mycket i de synpunkter som har framförts för
en sådan modell. Det gäller kanske framför allt för ett
så litet län som Gotland, för att man inte skall förlora i
tempo och bli alltför splittrad av en försöksverksam-
het innan en slutlig modell för länsdemokratin valts
för hela landet.
Jag ser heller inte att en sådan lösning på något
sätt står i strid med vare sig förslagen i propositionen
eller det som utskottet uttrycker. Snarare ger utskot-
tets skrivning stöd för att så breda erfarenheter som
möjligt bör hämtas ur försöken. En ytterligare variant
skulle bli möjlig att utvärdera om just försöket på
Gotland vidgades på det sätt som den lokala debatten
på Gotland har tagit upp. Jag ser det också som viktigt
att en sådan modell prövas, eftersom ett så brett lokalt
engagemang som möjligt på det sättet kan tas till vara.
Finns dessa tankar lokalt bör de heller inte uteslutas
centralt av riksdag och regering. Jag förutsätter såle-
des att regeringen i verkställighetsarbetet tar vara på
den här möjligheten för att få så bred erfarenhet som
möjligt av länsdemokratiförsöken.
I övrigt, fru talman, ber jag att få instämma i de
yrkanden som Sivert Carlsson har anfört tidigare i
debatten.

Anf. 202 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Eftersom inrikesministern visade mig
och kristdemokraterna nonchalans och Agne Hansson,
som i stort sett delar hans åsikter, nu har varit uppe i
talarstolen måste jag fråga Agne Hansson om vi fort-
sättningsvis när Centern och Socialdemokraterna
samarbetar kommer att få se dumma förslag därför att
man skall pröva dem någonstans.
Vad jag förstår av Centerns åsikter och även av
Socialdemokraternas ambitioner är det en fördjupad
demokrati och också ett direkt regionparlamentsval
som är målet. Det är allvarligt för vårt land om man
nu runt omkring i landet skall se olika försöksprojekt
som man redan vet är dåliga. Är det här en engångsfö-
reteelse, eller kommer vi att få se fler sådana?

Anf. 203 AGNE HANSSON (c) replik:
Fru talman! Jag hade inte tänkt ta upp den lokala
debatten om Kalmar län i kammaren, eftersom Sivert
Carlsson tidigare har redogjort för den på ett mycket
tydligt och bra sätt. Låt mig ändå konstatera, eftersom
jag nu blev apostroferad av Chatrine Pålsson, att det
var ett fantastiskt anförande som Chatrine Pålsson
tidigare höll i den här debatten och även håller fast
vid. Hon deklarerade klart att vi i Kristdemokraterna
är för regionparlament och länsdemokrati, men bara
om vi får som vi vill - om vi inte får som vi vill är vi
emot.
Chatrine Pålsson! Vad är det här för typ av demo-
krati som Kristdemokraterna sysslar med?

Anf. 204 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Om vi går litet djupare än det ytliga
betraktandet handlar det inte om att få som man vi
vill. Att inte få det är man nog ganska van vid som ett
ännu så länge relativt litet parti i Sveriges riksdag, och
även på andra sätt. Men om vi har en ärlig ambition
att beskriva våra åsikter med särskilda yttranden och
att föra fram dem i god tid och detta sedan nonchale-
ras av demokratins s.k. försvarare på olika plan, vilket
Centern ju är, då handlar det inte om att få som man
vill.
Jag skall gärna skicka över vårt särskilda yttrande
om en fördjupad demokrati - vi har ju nära mellan
bänkarna här - så att Agne Hansson får se det. Jag
tycker inte att det skall tas som att vi inte får som vi
vill. Det handlar inte om det. Frågan om hur vi skall
få ett demokratiskt bättre land få demokratin att fun-
gera är mycket viktigare och borde tas seriösare än så.

Anf. 205 AGNE HANSSON (c) replik:
Fru talman! Jag tar verkligen seriöst på de demo-
kratiska frågorna. Det första anförande jag höll i
Kalmar läns landsting, när jag kom in där 1970,
handlade om en fördjupad länsdemokrati. Den här
frågan har varit under debatt länge, och det tar tid
innan vi nu kan ta ett första steg.
Det var inte för att skämta jag gjorde min sam-
manfattning av Chatrine Pålssons anförande, för det
säger faktiskt en hel del. Hon har själv sagt att hon är
för regionparlament och länsdemokrati, och man
tillstyrker tydligen propositionen på alla ställen utom
när det gäller Kalmar län. Där är man emot, därför att
man inte hela tiden har fått som man velat när vi har
löst de lokala frågorna där.
Jag medger gärna att vi ännu icke har kommit till
en fulländning av länsdemokratitanken i Kalmar län.
Men det är bättre att ta ett första steg än att inte ta
något steg alls.

Anf. 206 LILIAN VIRGIN (s):
Fru talman! Precis som det har sagts i debatten i
dag har det varit en del turbulens på Gotland omkring
propositionen om den regionala samhällsorganisatio-
nen. Gotland föreslås ju omfattas av försök vad gäller
både det regionala utvecklingsansvaret och en vidgad
länsförvaltning.
Det var ett enigt kommunfullmäktige som i de-
cember 1995 i remissvaret på Regionberedningens
betänkande förklarade att kommunen var beredd att ta
över det samlade regionalpolitiska utvecklingsansva-
ret för regionen Gotland. Kommunen underströk
också att det med tanke på såväl det regionala pers-
pektivet som Gotlands geografiska läge är viktigt att
ön är ett eget län med egen länsstyrelse och får behål-
la de länsmyndigheter och andra länsfunktioner som
inte blir föremål för huvudmannaskapsförändringar.
Länsstyrelsen i Gotlands län har också i en skri-
velse till regeringen den 29 maj i år uttryckt önskemål
om att få genomföra en försöksverksamhet med vid-
gad samordnad länsförvaltning.
När propositionen kom i oktober började frågan
debatteras livligt på Gotland. Det resulterade i att
kommunfullmäktige på nytt behandlade frågan den 25
november 1996. Kommunfullmäktige beslöt då på
nytt att säga ja till försöksverksamheten, nu i den form
som föreslås i propositionen.
I diskussionerna inför fullmäktigebeslutet var det
en del som var mot en försöksverksamhet, medan
andra ville pröva en variant av försöksverksamheten
med den utformning som Agne Hansson beskrev i det
förra anförandet men som kommunfullmäktige nu har
sagt nej till. Det här beror bl.a. på att länsstyrelserna
har skött frågorna om det regionala utvecklingsansva-
ret bra. Främst beror det dock på en rädsla för att
länsstyrelsen på Gotland inte skall kunna behållas
som en egen länsstyrelse.
Det är därför viktigt att, precis som regeringen har
gjort i propositionen, betona Gotlands särställning
som region. Det står så i propositionen. Det är också
viktigt att länsstyrelsen i den förändrade rollen får en
mer renodlad roll med ett tydligt ansvar direkt mot
regeringen.
Fru talman! I försöket med vidgad länsförvaltning
är det en hel del som behöver ses över i samband med
och inför försöksverksamheten. Det gäller bl.a. data-
system och sekretessfrågor. Men det behövs framför
allt ett samarbete mellan de centrala och lokala myn-
digheterna och länsstyrelsen för att försöksverksamhe-
ten skall kunna bli rättvisande.
Jag ser med oro och förvåning på det som nu har
skett hos AMS. Tidigare har AMS utlovat att fem till
sju tjänster inom den utlokaliserade delen av lö-
neadministrationen skulle förläggas till Gotland. Nu
har AMS dragit tillbaka det löftet och förklarat att det
beslutet är en effekt av att länsarbetsnämnden kom-
mer att ligga under länsstyrelsen i stället för att vara
en egen myndighet på Gotland. Det här gör AMS
samtidigt som man vet att arbetsmarknaden på Got-
land är beroende av varje arbetstillfälle och att för-
söksverksamheten skall påbörjas först om drygt ett år.
Samma synpunkter har AMS när det gäller KAS-
administrationen på Gotland, men man låter beslutet
anstå med hänsyn till en aviserad proposition i vår om
a-kassan.
Jag förutsätter nu att ett samarbete kommer till
stånd för att lösa frågorna kring försöksverksamheten.
Det kan inte vara meningen att länsarbetsnämndens
organisation och verksamhet skall utsättas för stora
förändringar innan försöksverksamheten kommer i
gång.
Även för skogsvårdsstyrelsen är det angeläget att
få frågor lösta inför försöksverksamheten. En av dessa
är skogsvårdsstyrelsens uppdragsverksamhet, som jag
förutsätter skall följa med in i länsstyrelsen. Upp-
dragsverksamhet är för övrigt inget nytt inom länssty-
relsen, eftersom det redan finns inom lantbruksenhe-
ten hos länsstyrelsen.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag deklarera att
jag tror på försöket och på möjligheten till en bättre
politisk förankring av det regionala utvecklingsansva-
ret och att besluten diskuteras offentligt samtidigt som
länsstyrelsens roll som statens företrädare blir tydliga-
re.

I detta anförande instämde Ingibjörg Sigurdsdóttir
(s).

Anf. 207 BENGT HARDING OLSON (fp):
Fru talman! Sveriges regionala verksamhet och
indelning är i trängande behov av en genomgripande
översyn - både av effektivitetsmässiga och av demo-
kratiska skäl, och särskilt i ett europeiskt perspektiv.
Reformens inriktning måste vara att stärka det regio-
nala demokratiska utvecklingsansvaret på främst den
statliga maktens bekostnad, men också att främja
kommunal samverkan - allt för att stimulera den
framtida utvecklingen.
Regeringen har nu, efter en utomordentligt seg och
närmast obegriplig handläggning, kommit till resultat
i frågan om den regionala samhällsorganisationen. Nu
börjar äntligen något av en regional helhetsbild att
avteckna sig. Detta hälsas med stor tillfredsställelse,
särskilt i Skåne, även om det nu formellt endast gäller
en försöksverksamhet.
Det framlagda förslaget tillgodoser, enligt min
uppfattning, rimliga ambitioner i Skåne, och den
angivna tidsplanen för en successiv utveckling av den
regionala samhällsorganisationen förefaller realistisk.
Emellertid innebär varje regionalisering inte bara
möjligheter utan även risker. Den största risken ligger
i att resultatet blir en centraliserad regionalisering,
alltså att alla eller de flesta regionala funktioner kon-
centreras till en och samma ort.
Utgångspunkten för utformningen av den lämpliga
regionala samhällsorganisationen måste vara vad som
är bäst för regionen. Ökad centralisering är av ondo.
Decentralisering måste eftersträvas och är fullt möjlig
i dagens IT-samhälle. Vissa förebilder finns faktiskt
redan inom EU.
Närmare preciserat handlar det om en lång rad av
olika myndigheter och organ som skall verka inom
regionen. Först och främst gäller det regionala själv-
styrelseorgan, alltså regionfullmäktige och regionsty-
relse med nödvändig administration, samt andra organ
med varierande regionala funktioner. Vidare berörs
givetvis den statliga regionala förvaltningen, och
främst då länsstyrelsen med dess olika regionala
funktioner. Härutöver finns många viktiga statliga
regionala sektorsorgan, som exempelvis domstolar,
polis, åklagare, kronofogde, arbetsmarknadsverk,
vägverk, banverk och postverk etc.
En regional samhällsorganisationsmodell måste
bygga på en fördelad lokalisering av aktuella organ
över hela regionens yta med utnyttjande av både
regionala och statliga pusselbitar. Det krävs krafttag
från alla håll för att uppnå en sådan decentraliserad
regionalisering.
Fru talman! Den ändrade regionala samhällsorga-
nisationen innefattar alltså även den mycket känsliga
lokaliseringsfrågan. Denna fråga är ömtålig av flera
skäl, och då inte bara från lokalpatriotisk synpunkt.
Lokaliseringen av regionens samtliga organ är viktig
för den regionaldemokratiska utvecklingen men också
för legitimiteten i hela regionaliseringsreformen.
Mot denna bakgrund borde riksdagen nu ha an-
givit den lämpliga inriktningen vid lokaliseringen av
de statliga och regionala organen. Av särskild bety-
delse är då principen om inomregional balans, dvs. en
fördelad lokalisering mellan flera orter inom regio-
nen. Riksdagen skulle med ett uttalande i denna del
säkrast förebygga en oacceptabel centraliserad regio-
nalisering, som allvarligt skulle äventyra den sanna
regionaliseringstanken.
Emellertid har konstitutionsutskottet valt att inte
uttala sin uppfattning i denna utomordentligt viktiga
sakfråga. Detta är inte bara beklagligt utan även svår-
förståeligt, särskilt därför att fem partier i bostadsut-
skottet - som är något av ett specialorgan i dessa frå-
gor - ville uttala sig för behovet av inomregional
balans. Var står Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljö-
partiet och Kristdemokraterna i konstitutionsutskottet
i denna fråga? Har de inte talat med sina företrädare i
bostadsutskottet? Tyvärr saknas Vänsterpartiet och
Miljöpartiet här i kammaren, och de kan därför inte
förklara sin inställning - men det är närmast deras
problem. Däremot ser jag Centerpartiets Sivert Carls-
son och Kristdemokraternas Chatrine Pålsson, och de
har nu chansen att undanröja alla missförstånd om
ointresse för decentraliseringen.
Den fråga som jag nu har ställt riktas naturligtvis
också till Folkpartiet. Även om jag känner till detta,
vill jag att detta skall föras in i riksdagsprotokollet.
Det skulle förvåna mig om något av de här partierna
skulle vara emot en decentraliserad regionalisering.
Ytterst hoppas jag att även Socialdemokraterna, ge-
nom Mats Berglind, är beredda att ta chansen att
förklara sig.

Anf. 208 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag har på ett sätt en ganska bra ställ-
ning här. Eftersom vi inte har någon ledamot i konsti-
tutionsutskottet kan jag säga att jag ställer mig helt
bakom det som Bengt Harding Olson säger och även
det yttrande som vår representant i bostadsutskottet,
Ulf Björklund, har gjort.
Jag tycker att det är mycket viktiga frågor som
Bengt Harding Olson tar upp, inte minst med tanke på
att ambitionen skall vara att hela Sverige skall leva.

Anf. 209 BENGT HARDING OLSON (fp)
replik:
Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret från
Chatrine Pålsson. Det är inte så lätt att ha en uppfatt-
ning i konstitutionsutskottet när man inte är ledamot
där. Men jag tackar för beskedet, och jag utgår från
att det också är partiståndpunkten.

Anf. 210 HÅKAN HOLMBERG (fp) re-
plik:
Fru talman! Som Bengt Harding Olson mycket väl
känner till, är det inte en partiståndpunkt som Folk-
partiet har att alla organ i en region, Skåne eller någon
annan, skall förläggas på samma ställe. Däremot tyck-
er vi inte heller i konstitutionsutskottet att detta är en
fråga som ligger inom vårt område, och därför har vi i
detta sammanhang låtit bli att uttala oss.

Anf. 211 BENGT HARDING OLSON (fp)
replik:
Fru talman! Jag vill då bara rent formellt framföra
tacket till Håkan Holmberg för det beskedet.

Anf. 212 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Fru talman! Jag vill bara ta tillfället i akt och svara
på en fråga som inrikesministern avslutade med och
som ingen har tagit upp till behandling. Han frågade
vad man hade att klaga på när det gällde beslutet om
ett försök till ny regional samhällsorganisation för
Kalmar län.
Jag vill då, för protokollets skull, säga att det i
Kalmar län finns en stor politisk majoritet som är
tacksam för att vi får göra det här försöket. Jag tror
också att försöket i Kalmar län, tillsammans med de
andra försöken, kommer att bli ett bra underlag när
man i framtiden skall besluta om hur den nya regiona-
la samhällsorganisationen skall se ut.
Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till
konstitutionsutskottets förslag.

Anf. 213 BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Jag beklagar att jag tvingas gå upp i
det här ärendet. Jörgen Andersson sade när han var
här - han har gått nu - att den här propositionen var en
mycket högkvalitativ produkt och att det var precis så
här propositioner skulle se ut.
Då vill jag för protokollets skull, fru talman, re-
dovisa alla de förändringar som konstitutionsutskottet
har tvingats till för att den här verksamheten över
huvud taget skall kunna fungera.
Vi har tidigare berört den konstitutionella frågan,
som alltså inte var belyst i propositionen. Vi har i dag
sett att Jämtforum har försvunnit ur leken, trots att det
fanns redovisat i propositionen. När det gäller kultu-
ren har Jan Backman redovisat de enorma praktiska
svårigheter som hanteringen av frågan kommer att
innebära. Framför allt har regeringen själv i proposi-
tionen sagt att frågan över huvud taget inte är beredd.
Man kommer att återkomma i budgeten nästa år och
tala om vad det handlar om i sak.
När det gäller de kulturella statsbidragen och de
regionalpolitiska medlen hade regeringen i förslaget
till lagtext skrivit att vissa statsbidrag skulle kunna
komma i fråga för decentralisering. Det är inte någon
särskilt stor precision. Man vet över huvud taget inte
vilka medel det handlar om. För att undanröja den
oklarheten har utskottet tvingats skriva in i lagpara-
grafen att det skall vara sådana medel som regeringen
bestämmer.
Det sägs i § 2 att det regionala utvecklingsarbetet,
som finns beskrivet i en förordning från 1982, skall
överföras till det regionala självstyrelseorganet. I 5 §
beskriver man sedan vad det är för regionalt utveck-
lingssamarbete. Då stämmer det inte alls överens med
den förordning som man har hänvisat till i § 2. I för-
ordningen omfattas åtta punkter av det regionala ut-
vecklingsansvaret. Regeringen har omformulerat det
till sex punkter. Det har sagts mig att det beror på
revirstrider i departementen. Vissa departement har
inte velat avstå det statliga ansvaret till regionförbun-
det.
När det gäller hur många ledamöter som skall sitta
i förbundsfullmäktige i Skåne har man glömt bort att
Malmö kommun också är landsting. Vi har tvingats
att ändra antalet förbundsfullmäktigeledamöter från
de olika delarna för att Malmö kommuns landstings-
del över huvud taget skall bli representerad i för-
bundsfullmäktige.
Det var också förutsagt, och det står i motivtexten
i propositionen, att det nya regionförbundet i Skåne
skulle kunna överta ansvaret för trafiken. Detta finns
inte alls med i övergångsbestämmelserna. Hade man
bara läst lagtexten hade det nya regionförbundet för
Skåne inte fått överta ansvaret för trafiken.
I § 39, som handlar om laglighetsprövningen, har
man använt kommunalförbundslagen som förebild.
Man har glömt bort en hel mening som handlar om
överklagande av länsrättens beslut. 10 kap. 14 §
kommunallagen skall tillämpas. Det finns över huvud
taget inte med i lagtexten.
Fru talman! Både fru talman och jag har erfaren-
het av att vara statsråd. Om jag som statsråd hade lagt
fram en så här illa förberedd proposition, skulle jag
vara litet ödmjuk när jag kom till kammaren och del-
tog i en debatt. Det var icke Jörgen Andersson. Jag
tror mig veta att det är på nåder som konstitutionsut-
skottets ledamöter från olika partier över huvud taget
har släppt fram denna proposition. Man känner ett
tryck från framför allt Skåne. Skåne blir ett nytt län,
och man har arbetat länge för att få ta regionalt be-
slutsansvar där. Jag tror att det trycket har känts gans-
ka hårt för ledamöter i konstitutionsutskottet, oavsett
partifärg. Låt oss vara klara över detta. Försök inte,
som Jörgen Andersson gjorde, säga att produkten är
väl förberedd. Jag ser med oro framför mig de luckor
som inte ens konstitutionsutskottet har upptäckt i sin
granskning av propositionen.
Tack, fru talman, för ordet!

I detta anförande instämde Nils Fredrik Aurelius
(m), Håkan Holmberg (fp) och Chatrine Pålsson (kd).

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 december.)

18 § Allmänna pensionsfondens verksamhet
under 1995

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1996/97:FiU12
Allmänna pensionsfondens verksamhet under 1995
(skr. 1996/97:13)

Anf. 214 SONJA REMBO (m):
Fru talman! Finansutskottets årliga betänkande
med anledning av Allmänna pensionsfondens verk-
samhet föranleder i vanliga fall ingen debatt i kamma-
ren. Det hade det inte gjort i år heller om inte utskot-
tet hänvisat till finansministerns uttalade avsikt att ge
första till tredje AP-fonderna möjligheter att placera i
svenska aktier.
Finansministerns uttalande har utlöst stor oro och
undran vad gäller om regeringen verkligen har för
avsikt att återuppliva gamla socialistiska drömmar om
att via statliga fonder öka det politiska inflytandet
över näringslivet. Att det handlar om storslagna vi-
sioner framgår av den promemoria som Erik Åsbrink
lät ta fram 1991, då han var biträdande finansminister
i den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Enligt
den skulle AP-fonderna ombildas och ges möjligheter
att köpa aktier motsvarande en tredjedel av Stock-
holmsbörsen. Sammantaget skulle AP-fonderna kunna
representera 25 % av aktierna i ett börsbolag. Motivet
då, som nu, uppgavs vara det ökade utländska ägandet
på Stockholmsbörsen och önskan att höja avkastning-
en på fondmedlen.
En tolkning skulle kunna vara att finansministern
avser att öppna hela AP-fondens 620 miljarder kronor
för aktieköp. En annan tolkning skulle tyda på att
Stockholmsbörsen skulle tillföras ytterligare 250
miljarder kronor. Det kan jämföras med de tidigare
löntagarfonderna, som som mest kom upp i drygt 20
miljarder kronor. Naturligtvis gjorde Stockholmsbör-
sen vid detta glada meddelande ett glädjeskutt och
noterade ett nytt rekord.
Det är riktigt att det institutionella ägandet på
Stockholmsbörsen alltsedan 1950-talet har ökat kraf-
tigt på bekostnad av hushållens ägande. En avgörande
faktor har varit det svenska skattesystemet, som har
gynnat stora, väletablerade och kapitalintensiva före-
tag. Däremot har det inte varit någon bra metod för att
förse nya och växande företag med riskkapital.
Vill man lösa problemet med riskkapitalförsörj-
ning är det kontraproduktivt att låta AP-fonderna bli
en ny, gigantisk institutionell placerare på Stock-
holmsbörsen. I stället borde regeringen skyndsamt se
över skattesystemet och bl.a. avveckla reglerna för
dubbelbeskattning av aktier och låta bli att införa
skärpt förmögenhetsskatt på aktier. Likaså borde
straffbeskattningen av pensionssparandet och anställ-
das vinstandelar i företagen avvecklas. Därigenom
skulle hushållen ges möjligheter att öka sin andel av
aktieägandet och bidra till tillförseln av riskkapital till
inte minst de mindre företagen, som alla partier nume-
ra säger sig värna om och som förväntas stå för den
framtida sysselsättningen. Det skulle också innebära
att svenska aktieägare inte längre behandlades sämre
än utländska. Det är således ett effektivt sätt att öka
det svenska aktieägandet om nu det utländska kapita-
let ses som ett problem, vilket det knappast är på
dagens globala finansmarknader.
Utländska ägare kan inte heller misstänkas för att
vara ute efter att öka det politiska inflytandet över
svenska företag. Den misstanken är däremot stark
varje gång socialdemokrater och vänsterpartister visar
intresse för ägande av svenska företag. Misstanken
infinner sig att det bakom finansministerns utspel
också denna gång ligger ambitioner att öka den poli-
tiska kontrollen och styrningen av näringslivet, dvs.
socialisering.
Det andra argument som angivits är omsorg om de
framtida pensionerna. Detta har inte med verkligheten
att göra. AP-fonderna har ingen annan betydelse för
utbetalningen av ATP-pensioner än att de fungerar
som en buffert under de år då inbetalade avgifter inte
täcker utbetalningarna. De tre partier som har reserve-
rat sig - Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokra-
terna - hissar en varningssignal med anledning av den
överenskommelse om framtidens pensioner som har
träffats. Också Centern markerar i ett särskilt yttrande
sitt stöd för pensionsreformen. Däremot kan jag inte
tolka formuleringen på annat sätt än att Centern har
accepterat att AP-fonden får öka sitt ägande av aktier.
Skulle AP-fonderna placera stora delar av sitt
kapital i aktier i svenska företag, är risken betydande
för att det, då behov uppstår, inte finns reella möjlig-
heter att på acceptabla villkor sälja ut aktieinnehav
som är bundet i ett aktivt statligt ägande. Med stor
sannolikhet skulle det också bli våldsamma protester
från den socialdemokratiska rörelsens olika grenar,
om det nu skulle vara så illa att socialdemokraterna då
har ett avgörande inflytande på situationen.
Att socialdemokratin fortfarande odlar sitt socia-
listiska arv framgår med all önskvärd tydlighet av de
svar som den socialdemokratiska partiledningen har
fått på samrådet om den pensionsreform som riksda-
gen efter en överenskommelse över blockgränsen
beslutade om för mer än två år sedan. Protesterna har
haglat mot såväl avgiftsväxlingen som det blygsamma
inslaget av premiereserv. SSU, kvinnoförbundet och
broderskaparna säger nej av ideologiska skäl. LO
villkorar, också av ideologiska skäl.
Belysande är svaret från SSU, som motiverar sitt
nej med behovet av kollektiv kapitalbildning. Skulle
ett system med premiereserver införas anser SSU att
det skall organiseras och förvaltas av LO. Här har
sannerligen inte rivits några murar!
Insikten om att ett premiereservsystem gynnar den
enskilde pensionsspararen tycks inte ha vunnit insteg
inom socialdemokratin. En real avkastning på 3 %
under 25 innebär en fördubbling av pensionskapitalet.
Detta kommer pensionären direkt till godo i ett pre-
miereservsystem. Det är således en mycket gynnsam
konstruktion jämfört med fördelningssystemet i ATP-
systemet och även fördelningssystemet i den besluta-
de pensionsreformen.
Av vilken anledning, Lisbet Calner, vill man offra
LO-pensionärens guldkant? Av grumliga ideologiska
motiv?
Socialdemokraternas agerande i fråga om pen-
sionsreformen är djupt oroande. Utskottsmajoritetens
hänvisning till finansministerns uttalande om en ut-
ökning av AP-fondens placeringsrätt i aktier under-
stryker denna oro.
Den ende som har blivit uppmuntrad är Johan
Lönnroth, som anser sig ha fått gehör för åsikten att
det kollektiva sparandet och offentliga institutioner
skall vara såväl riskkapitalförsörjare som utövare av
stabila och aktiva ägarintressen i svenskt näringsliv
och därför menar att det kollektiva pensionssparandet
skall utnyttjas för aktiva näringspolitiska insatser, till
vilka han liksom utskottsmajoriteten räknar riskkapi-
tal i ekonomiska föreningar. Hur detta skall kunna
förenas med de krav som måste ställas på ett pen-
sionssystem om långsiktigt god avkastning och lågt
risktagande är en gåta.
Delar socialdemokraterna de uppfattningar som
kommer till uttryck i motionerna, har vi reservanter
allt fog för vår oro och våra misstankar att socialde-
mokraterna tänker bryta den pensionsreform som med
möda och stora investeringar i god vilja utarbetades
över blockgränsen. Jag vill inte tro att det är så, utan
att socialdemokraterna har för avsikt att stå vid sitt
ord. Nu har Lisbet Calner en möjlighet att ge klart
besked.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservation
nr 2.

Anf. 215 ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Som Sonja Rembo sade är detta ett
betänkande som kommer tillbaka varje år, och det
brukar vara föga upphetsande. Men i år har det fak-
tiskt hettat till litet grand, eftersom finansministern
har valt att i dagarna aktualisera ett gammalt LO-krav,
att låta första till tredje fondstyrelserna köpa aktier -
obestämt för hur mycket pengar, men uppenbarligen
inte alls obetydliga belopp. Det kallas i betänkandet
visserligen för översyn av placeringsregler, och det
motiveras av finansministern formellt med krav på
ökad avkastning och mera svenskhet, men i praktiken
handlar det ju om att regeringen planerar för och
uppenbarligen vill genomföra ett ökat statligt ägande i
svenskt näringsliv.
Folkpartiet är motståndare till ökat statligt ägande.
Vi är övertygade om att svenskt näringsliv utvecklas
bäst med privat ägande. Det här har faktiskt under
mycket lång tid varit en av de allra viktigaste ideolo-
giska skiljelinjerna i svensk politik. Jag måste säga att
det är beklämmande och djupt beklagligt att social-
demokratin nu väljer att gå tillbaka till en sådan här
gammaldags traditionell s-politik.
Än mer egenartat är det faktiskt att Centerpartiet
uppenbarligen accepterar detta ökade statliga ägande.
Dess särskilda yttrande behandlar inte principfrågan
utan det praktiska genomförandet och dess koppling
till pensionsreformen
Ett åberopat motiv för den här placeringsöversy-
nen är alltså, påstås det, att skydda svenskt näringsliv
från utländska ägare. Det är för det första ganska
konstigt och enligt min uppfattning felaktigt att utgå
från att utländska ägare skulle vara dåliga. Jag tror att
de kan bidra med mycket positivt. För det andra är
det, om det nu bara gällde motstånd mot utländska
ägare, väldigt ologiskt att först straffbeskatta bort
svenska privata ägare genom dubbelbeskattningar och
skärpt aktiebeskattning i förmögenhetsskatten och
sedan säga:
- Oj, då det blev en massa utländska ägare här och
för få svenska ägare! Nu måste vi låta AP-fonden
komma in.
Den naturliga lösningen är ju i stället att ta bort
straffbeskattningen på svenska privata ägare, på
svenska hushåll. Men där kommer den ideologiska
bockfoten in.
Jag har hört, fru talman, socialdemokrater som
ganska självkritiskt har sagt att det nog har varit fel av
socialdemokratin att gilla rika företag men ogilla rika
företagare. Det är faktiskt så att många inser att varje
företag har ägare.
Jag måste säga att det är mycket beklagligt att den
här insikten ännu inte har nått finansutskottets social-
demokrater eller ens viktiga regeringsledamöter. Jag
tror att det är och förblir ett mycket allvarligt hinder i
en politik till jobb genom företagande. Det är faktiskt
det enda sättet att knäcka massarbetslösheten. Så sent
som i dag har det kommit nya dystra siffror över en
bestående och jämfört med förra året ökande arbets-
löshet.
I dag ägs 85 % av alla aktier av olika förvaltare,
fonder och andra institutioner. Många av dem är
ganska passiva ägare. Jag tror att distinktionen mellan
passiva ägare och aktiva ägare, vid sidan av distink-
tionen mellan statligt och privat, är väldigt avgörande,
mycket viktigare än om det är utländskt eller svenskt
ägande.
Fonderna är, som sagt, ofta passiva ägare. De vill
gärna placera i växande och vinstgivande företag,
men de skapar ju ingenting. Det är skapandet, ent-
reprenörsandan, som är det centrala i ett dynamiskt
näringsliv.
Jag har, fru talman, också här hört socialdemokra-
ter tala väl om entreprenörer, entreprenörskap och
sådant, men detta är ju tyvärr bara ord, så länge hand-
lingarna präglas av den här negativa inställningen.
Entreprenörer behöver riskkapital, men de vill faktiskt
inte ha det genom statliga fonder. Jag har varit på
väldigt många företagarmöten, och jag har inte lyck-
ats träffa en enda livs levande företagare som längtar
efter riskkapital från statliga AP-fonden.
Fru talman! Till de här ideologiskt präglade synpunk-
terna kommer en annan mycket viktig sådan, som
också Sonja Rembo berörde och som gäller pensions-
reformen. Det är en överenskommelse mellan fem
partier i form av ett riksdagsbeslut från juni 1994, för
nästan två och ett halvt år sedan. Det innebär bland
många andra saker att AP-fondens storlek kommer att
minska dramatiskt under ett antal år framöver. Att nu
genomföra förändringar i placeringsregler för AP-
fonden och låta fonden köpa en massa aktier, innebär
- om man håller fast vid pensionsreformen - att AP-
fonden sedan måste sälja samma aktier, förmodligen i
ganska stor skala. Det verkar väldigt dumt, får man
säga - att först köpa och pressa upp kurser och sedan
sälja och pressa ned kurser. Detta skulle verkligen
inte vara en utveckling som främjar näringslivets
långsiktiga försörjning med riskkapital och tillkoms-
ten av fler arbeten i Sverige.
Därför infinner sig den oro som Sonja Rembo be-
rörde och som är djupt känd hos många av oss som är
engagerade i att få fram pensionsreformen, nämligen
frågan om Socialdemokraterna avser att hålla fast vid
pensionsöverenskommelsen. Det har framkommit att
många inom partiet är mycket negativt inställda, och
jag tror också att det är många som oroas över att den
här propån om ökade aktieköp från AP-fondens sida
skulle indikera att Socialdemokraterna tvekar om
pensionerna. Jag hoppas att Lisbet Calner för Social-
demokraternas räkning kan ta detta tillfälle i akt att ge
ett klart besked om pensionsreformens framtid. Då
hoppas jag givetvis på att få beskedet att Socialdemo-
kraterna står fast vid pensionsreformen. Något annat
vore mycket tragiskt både för Sveriges pensionärer
och för svensk politik, för tilltron till överenskommel-
ser skulle ju bli grundligt beskjuten.
Slutligen, fru talman: Om det skulle vara så att
AP-fonden började köpa en väldig massa aktier i
stället för de placeringar som man gör i dag i statsob-
ligationer, får detta återverkningar på skuldkvoten,
som beräknas enligt Maastrichtkriterierna. Det kan
försvåra ett svenskt medlemskap i EMU genom att vi
får svårare att uppfylla kriterierna. Nu har visserligen
Socialdemokraterna ingen åsikt i den här viktiga frå-
gan, men det har ändå sagts flera gånger, från både
utskottets ledamöter och regeringen, att Sverige måste
uppfylla kriterierna, kanske t.o.m. striktare om vi
riskerar att bli kvar utanför. Därmed strider förslaget
om placeringar i aktier också mot regeringens tidigare
uttalade politik. Det är en sorts nytt bevis för den
fram-och-tillbaka-inriktning som tyvärr har blivit
väldigt, väldigt vanlig.
Jag väntar på ett svar från Lisbet Calner om pen-
sionsreformen och yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 216 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, som
innebär bifall både till Vänsterpartimotionen och till
en socialdemokratisk motion.
Det är kanske en något sen timme för att försöka
dra i gång en stor ideologisk debatt om kapitalism och
socialism, även om det vore mycket frestande. Jag
hoppas att jag inte skall dra i gång alltför många och
långa replikskiften, när jag ändå något måste gå in på
de resonemang som har förts av både Sonja Rembo
och Anne Wibble.
Jag kan hålla med Anne Wibble om att den viktiga
distinktionen inte går mellan utländska och inhemska
ägare utan mellan vad vi kan kalla passiva respektive
aktiva ägare. Vi byggde vår motion om ekonomisk
demokrati förra året på en avhandling av Jan Glete
om hur den svenska kapitalismen hade utvecklats när
det gäller ägande. Det har varit en lång väg, från de
gamla Wallenbergarna, de gamla "riktiga" kapitalis-
terna, som var aktiva ägare och som själva visste
något om produktionen, till dagens alla finansknuttar,
finansdirektörer, som inte har en blek aning om vad
som pågår.
Det är i det sammanhanget ingen skillnad mellan
de statliga AP-fonderna och alla de fonder som t.ex. -
för att ta ett exempel som Anne Wibble väl känner till
- är S-E-Banken närstående. Det skulle vara intres-
sant att få höra Anne Wibble utveckla det här. Är de
här finansdirektörerna plötsligt skapande och kreativa
bara för att de råkar sitta i en fond som är nära knuten
till S-E-Banken i stället för i AP-fonden? Det är för
mig obegripligt.
Jag blev glatt förvånad när jag läste ett inlägg av
näringsminister Sundström i Dagens Nyheter den 18
oktober. Han skrev där: Ägarrollen i näringslivet
måste bli tydligare. Det gäller också de företag där
staten har intressen. Det borde vara möjligt att pen-
sionsfonderna är med och utvecklar näringslivet.
Låt oss titta på de svenska storföretagen i dag,
t.ex. Astra. Man kan då ställa sig frågan: Vad hade
Astra varit i dag utan stora offentliga investeringar i
sjukvård och offentligt finansierad forskning? Och
vad hade Ericsson varit i dag utan stora offentliga
investeringar i Televerket, i infrastrukturen på kom-
munikationsområdet?
Anne Wibble säger att hon inte känner någon i
näringslivet som tar emot AP-fondernas pengar. Jag
skulle verkligen vilja veta vilka det är hon talar om.
På festmiddagen kanske man säger "Aldrig i livet!
Inte ett öre från AP-fonderna!", men jag har aldrig
upplevt att någon har tackat nej när AP-fonderna har
köpt in sig i både det ena och det andra företaget.
Vår motion var alltså inspirerad av bl.a. närings-
ministerns inlägg, som vi såg som ett positivt tecken.
Det är rimligt att i dag se över AP-fondernas regler
och diskutera om inte AP-fonderna kan spela en mer
aktiv roll som ägare och samordnas med den statliga
näringspolitiken.
Det var också mycket glädjande att finansminis-
tern hakade på. Utskottet nämner att finansministern
har aviserat att en utredning skall tillsättas, men det
har ju bara skett muntligt. Kan vi då inte ge Erik Ås-
brink råg i ryggen och ge ett sådant här tillkännagi-
vande, så att det verkligen kommer i gång? Inför den
borgerliga anstormningen kan man ju annars bli rädd
att finansministern börjar darra på manschetten.
Jag vill också säga ett par ord om Sonja Rembos
påstående att det skulle vara det svenska skattesyste-
met som är orsaken till det stora institutionella ägan-
det. Det institutionella ägandet, de passiva ägarna och
finansdirektörernas inmarsch är ju faktiskt en interna-
tionell företeelse. Det finns i praktiskt taget vartenda
land, även i länder med regeringar som ideologiskt är
närstående Sonja Rembo. Det är ingen skillnad. Jag
var i Norge för ett tag sedan. Där har det suttit höger-
regeringar och drivit i stort sett samma typ av politik.
Utvecklingen där har varit precis lika snabb och gått
åt samma håll. Så det där duger inte som förklaring,
Sonja Rembo.
Jag kan sedan bara hoppas att Sonja Rembo har
rätt när hon säger att Socialdemokraterna odlar sitt
socialistiska idéarv. Jag har inte märkt så mycket av
det på senare tid, men, som sagt, hoppet finns kvar,
och jag hoppas innerligen att Sonja Rembo har rätt.

Anf. 217 SONJA REMBO (m) replik:
Fru talman! Johan Lönnroth förnekar att det
svenska skattesystemet skulle ha haft någon inverkan
på hushållens ägande och på sammansättningen av
aktieägandet i Sverige. Det är självklart att så är fallet.
Att man med det svenska skattesystemet så gravt har
missgynnat hushållens sparande och ägande har resul-
terat i att Sverige, på ett alarmerande sätt, domineras
av mycket stora företag, medan de små företagen, det
enskilda ägandet, har missgynnats. Det är alarmeran-
de framför allt ur sysselsättningssynpunkt. Vi har på
40 år netto inte fått några nya jobb inom den privata
sektorn, och det beror i väldigt hög grad på att de små
företagen inte har getts möjligheter att utvecklas och
bli stora.
Det var en underlig argumentation Johan Lönnroth
förde. Han sade att Astra respektive Ericsson hade
offentliga investeringar att tacka för sin utveckling.
Menar Johan Lönnroth verkligen att svenska fol-
ket inte skulle ha konsumerat läkemedel, att läkeme-
del inte skulle ha tillverkats i Sverige om vi inte hade
haft en statlig försäkring? Menar Johan Lönnroth att
vi inte skulle ha haft några telefoner och telefonsys-
tem i Sverige om inte de systemen hade ägts av sta-
ten? Tror Johan Lönnroth verkligen på detta?

Anf. 218 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Det är klart att skattesystemet har nå-
gon inverkan på ägandets fördelning. Det har jag inte
förnekat. Men tittar man sig runt om i världen är det i
stort sett samma typ av utveckling mot internationellt
ägandet. Det var det jag sade.
Det lär vara ungefär 4 miljoner svenskar som nu
äger aktier. Det visar att Sonja Rembo verkligen bor-
de vara nöjd när det gäller utvecklingen av det privata
sparandet och ägandet.
Vi är det parti här i riksdagen som verkligen för-
delar om skattebördan från små företag till stora före-
tag. Jag tycker att det är mycket tydligare småföreta-
garprofil i vår skattepolitik än det är i moderaternas
skattepolitik.
Till sist påstod jag inte på något sätt att det bara
var på grund av de offentliga investeringarna som
Astra och Ericsson har vuxit fram. Men alla under-
sökningar, inklusive den avhandling av Jan Glete som
jag nämnde, visar att orsaken till att just de här före-
tagen har varit så exceptionellt framgångsrika i Sveri-
ge har haft mycket att göra med en stor och stark
offentlig sektor med stora offentliga investeringar
byggda på ett stort offentligt sparande. Det råder
ingen som helst tvekan om att det finns ett mycket
starkt sådant samband.

Anf. 219 SONJA REMBO (m) replik:
Fru talman! Jag tror att Johan Lönnroth är mycket
medveten om att hushållens aktieägande har minskat
mycket dramatiskt sedan 50-talet. Det har inte varit
bra för svenskt näringsliv. Det har inte varit bra för
tillförseln av riskkapital. Det har inte varit bra för
sysselsättningen. Det har inte heller varit bra för de
enskilda människornas möjligheter att bestämma över
sin ekonomi och själva kunna få disponera sina me-
del. Det har inte alls varit bra.
Jag uppskattar att Johan Lönnroth säger att det
svenska skattesystemet har spelat en roll. Det är ett
ganska stort erkännande för att komma från Johan
Lönnroth. Det är mer än vad socialdemokraterna
brukar erkänna.
Självklart har skattesystemet och dess utformning
spelat en oerhört stor roll för att skapa en så stor do-
minans som systemet har gjort för offentligt sparande.
Det var ju poängen också med ATP-systemet. Vi kan
erinra oss när vi nu också pratar om pensionsreformen
att poängen med ATP-systemet var att flytta över
sparandet från privat till offentligt sparande. Fonderna
kom ju till för att motverka det minskade privata
sparande som man väntade sig. Det var alltså en med-
veten konstruktion för att föra över sparande från
hushållen till staten.

Anf. 220 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Att hushållens aktieägande skulle ha
minskat sedan 30-talet är för mig ett obegripligt på-
stående. På 30-talet var det en mycket liten överklass
som över huvud taget ägde aktier. I dag handlar det
om 4 miljoner. Men sedan sker ju den stora domine-
rande delen av ägandet via de passiva institutionella
placerarna. Det är via dem som man så att säga indi-
rekt äger sina aktier. Men påståendet om 30-talet är
grovt felaktigt, Sonja Rembo.
Vi har haft ett skattesystem som har premierat att
pengarna skulle stanna i företaget och gå till investe-
ringar i stället för att delas ut till de vanligtvis mycket
rika aktieägarna. Pengarna har alltså inte gått till den
privata konsumtion som de annars till mycket stor del
skulle ha gått till. Jag tror att det på det hela taget har
varit bra för investeringsnivån och näringslivets ut-
veckling i Sverige.
Till sist skiljer inte Sonja Rembo på statligt ägan-
de och kollektivt ägande av arbetande människor. Det
ursprungliga fondförslaget av Meidner var ett riktigt
socialistiskt förslag. Tanken var att de arbetande
människorna själva, de som verkligen utför produk-
tionen, skulle äga, inte staten. Skilj på de två olika
sakerna, Sonja Rembo.

Anf. 221 ANNE WIBBLE (fp) replik:
Fru talman! Det är alltid roligt att höra Johan
Lönnroth. Han har åtminstone förstått poängen med
förslagen, nämligen att det handlar om kapitalism
eller socialism. Det är en ärlig beskrivning.
Det är också litet lustigt och kanske trevligt för
många med mig att höra Johan Lönnroth önska sig
tillbaka till tiden med aktiva industrialister och kapi-
talister.
Men jag måste säga att han lyssnade ganska illa på
vad jag sade. Vad jag förordar är att ha flera aktiva
hushållsägare. Jag vill inte ha fonder. Jag gjorde fak-
tiskt en väldigt tydlig distinktion mellan aktiva och
passiva ägare. Jag tror att det finns en stor risk för att
fonder och institutioner av olika slag - de kan var
privata eller kollektiva - är sämre aktiva ägare. Bra
aktiva ägare tror jag kännetecknas bl.a. av att de är
långsiktiga, deltar och kan branschen, men också av
att de satsar egna pengar. Jag tror att det är en grund-
läggande skillnad mellan att ta risker och agera med
andras pengar och att agera med egna pengar. I det
fallet är det privata hushållssparandet i aktier faktiskt
suveränt överlägsen alla andra former.
Johan Lönnroth sade att det möjligen var några di-
rektörer på middagsbjudningar som sade att de inte
gillar AP-fondspengar. Jag känner rätt få småföreta-
gare och företagare med medelstora företag som har
råd att gå på middagsbjudningar stup i ett. Jag brukar
i alla fall aldrig träffa dem där.
Mina sagesmän på företagarsidan är sådana som
jag har kommit i kontakt med på ganska vanliga fru-
kostmöten med företagare med mindre och medelsto-
ra företag. Vad jag sade, och det står jag fast vid, var
att jag inte har träffat en enda företagare som längtar
efter pengar från de statliga AP-fonderna. Det skulle
vara intressant att veta om Johan Lönnroth har träffat
någon sådan.

Anf. 222 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Jag önskar mig inte tillbaka i histori-
en. Jag tror över huvud taget inte att man kan vrida
klockan tillbaka. Däremot har jag ett historiskt per-
spektiv och vet att den gamla sortens kapitalister är på
utdöende.
Anne Wibble säger att det handlar om dem som
hanterar egna pengar och dem som hanterar andras
pengar. Men även de direktörer som sitter i styrelser
för olika privata fonder knutna till S-E-Banken eller
andra finansinstitut hanterar inte heller egna pengar
utan andras pengar.
Min fråga är återigen: Är de mera aktiva, mera
kreativa, mera skapande? Kan de mera om produktio-
nens villkor bara för att de råkar sitta som en sådan
privat passiv ägare än om de t.ex. skulle sitta i fjärde
AP-fondens styrelse?
Jag träffar också en och annan småföretagare. Det
skall bli mycket intressant när den sjätte AP-fonden
placeras i Göteborg, vilket är mycket positivt. Vi skall
se, Anne Wibble, om det är några småföretagare som
tackar nej till olika erbjudanden från sjätte AP-fonden
att köpa in sig i fonden. Jag tror att den ideologiska
renlärigheten inte är så stark ens hos folkpartistiska
småföretagare, Anne Wibble.

Anf. 223 ANNE WIBBLE (fp) replik:
Fru talman! Johan Lönnroth envisas med att bara
vilja göra en distinktion. Jag var väldigt tydlig. Jag
sade att jag tror att det är en principiellt viktig skill-
nad mellan privata respektive statliga pengar. Jag
sade också att det därutöver är en mycket viktig dis-
tinktion mellan aktiva och passiva ägare. Jag har
uttalat ett väldigt starkt förord för aktiva privata äga-
re.
Jag tror att det faktiskt är en mycket viktig skill-
nad mellan dem som är aktiva med egna pengar och
dem som möjligen är aktiva med andras pengar eller
placerar på något sätt.
Den grundläggande skillnaden är att om man pla-
cerar letar man upp sådant som redan går bra. Man
funderar på var man just skall placera sina pengar.
Men de som jag är intresserad av att främja, och som
jag tycker alla verkligen borde vara intresserade av, är
de som kan erbjuda de många nya arbetstillfällen vi
behöver, nämligen de som skapar. Jag tror inte att det
finns någon som vill hävda att det är enklare eller att
man mer främjar skapande och entreprenörskap om
man inte har några egna pengar med i det hela.
Sedan säger Johan Lönnroth att det säkert kommer
att finnas några företag som vill ta del av AP-
fondsmedlen. Det är mycket möjligt att det är så.
Alternativet är ju att det inte finns några riskpengar
alls. När regeringspolitiken nu, uppenbarligen med
Johan Lönnroths goda minne, straffbeskattar bort
privata riskmedel finns det ju inga andra medel kvar.
Då får man ju ta det som finns. Det ger en sämre
utveckling än om man hade ett beskattningssystem
som uppmuntrade och stimulerade skapandet av pri-
vata riskmedel som kunde vara just dessa aktiva äga-
re. Nu får vi alla en sämre utveckling och i slutändan
en högre arbetslöshet och färre jobb. Det är resultatet
av Johan Lönnroths, Socialdemokraternas och Cen-
terns politik.

Anf. 224 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! AP-fondernas pengar har kommit till
genom att arbetande människor har avstått ett löneut-
rymme för att avsätta pengar till framtida pensioner.
Jag kan inte förstå varför inte dessa människor, som
är den stora majoriteten av svenska folket, också
skulle vilja ha ett inflytande över det ägandet. Jag
skulle välkomna förslag som gav större möjligheter
för de arbetande människorna i de företag som AP-
fonderna äger aktier i att göra sin röst hörd när det
gäller hur AP-fonderna skall använda sitt ägande mer
aktivt.
Sedan har vi detta med vem det är som skapar.
Vilka är entreprenörerna? I dag har vi en utveckling
där en del uttrycker att det är humankapitalet som tar
över efter det materiella kapitalet. Det är de arbetande
människorna som skapar. Det är de som står för
mycket av det som Anne Wibble kallar entreprenör-
skap. Detta är trots allt det positiva i samhällsutveck-
lingen. I framtiden kommer vi att få se alltmer av att
det verkligen är de arbetande, dvs. de skapande män-
niskorna, som själva äger och har makten över pro-
duktionen. Det är socialismen, och det är detta vi
kommer att få se, kanske inte under vår livstid, Anne
Wibble, men någon gång i framtiden.

Anf. 225 LISBET CALNER (s):
Fru talman! Finansutskottets betänkande nr 12
handlar om Allmänna pensionsfondens verksamhet
1995. Utskottet föreslår att regeringens skrivelse skall
läggas till handlingarna.
Regeringen tycker att det vore önskvärt att fonds-
tyrelserna lämnade information om storleken på valu-
tatillgångarnas avkastning på ett sådant sätt att rege-
ringen utan vidare skall kunna lämna den informatio-
nen till riksdagen. Likaså anser regeringen att fonds-
tyrelserna skall se över utvärderingen av samman-
sättningen mellan de olika tillgångsslagen på så sätt
att det skulle vara enklare att fastställa en lämplig
riktmärkesportfölj för utvärderingen av den totala
avkastningen. Regeringen skriver att fondstyrelserna
bör se över såväl de detaljerade målen för förvalt-
ningen som metoderna för utvärderingen.
Ett enigt utskott anser att dessa åtgärder skall vid-
tas. I en motion från Vänsterpartiet föreslås att AP-
fondens verksamhet skall utvärderas från en närings-
politisk synpunkt. Målet för fondförvaltningen är att
man långsiktigt skall uppnå en hög avkastning. Det är
väsentligt för pensionssystemets finansiering. Inves-
teringar och kapitalförvaltning skall naturligtvis göras
med sikte på det målet. Finansministern har dessutom
aviserat, som vi har hört i debatten tidigare, att det
pågår ett arbete med att se över fondens placerings-
möjligheter, inte minst i svenskt näringsliv. Det krä-
ver också den socialdemokratiska motionen. Men
med anledning av att arbetet redan pågår finner ut-
skottet inte anledning att göra ett tillkännagivande av
de kraven.
En motion yrkar att det bör utredas hur de små och
medelstora ekonomiska föreningarnas riskkapitalsför-
söjning skall organiseras. Den frågan har nyligen
utretts av den företagskooperativa utredningen, och
utskottet tycker inte att den behöver utredas igen.
Jag tycker att det finns anledning att erinra och be-
rätta litet grand om vad ärendet egentligen gäller i dag
i finansutskottets betänkande nr 12. Jag tycker nog
inte att det riktigt har framgått av vad de föregående
talarna har sagt. Både Anne Wibble och Sonja Rembo
har mer uppehållit sig vid den riktlinjeproposition om
ett reformerat pensionssystem som riksdagen fattade
beslut om 1994 och oron för vad som skall hända med
den. Det har varit en intressant debatt där även Johan
Lönnroth har deltagit. Men diskussionen gäller nu
AP-fondens verksamhet 1995. Men riktlinjeproposi-
tionen om hur det fortsatta pensionssystemet skall
utformas var alltså en riktlinjeproposition. Därför
tillsattes ju en arbetsgrupp för att utföra det arbetet,
och de är inte färdiga ännu. Jag tycker att vi väntar på
deras resultat innan vi definitivt tar ställning till alla
delar i den reformen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i fi-
nansutskottets betänkanden nr 12 och avslag på de två
reservationerna.
Det är riktigt att vi har haft ett rådslag inom det
socialdemokratiska partiet om pensionssystemet,
Sonja Rembo. Det framgår klart att det finns vissa
betänkligheter mot de riktlinjer som antogs 1994. Vi
håller nu på att utvärdera dessa synpunkter. Vår par-
tistyrelse kommer att fatta beslut i medio av decem-
ber. Då kommer vi att kunna diskutera pensionsre-
formens framtid.
Jag har några frågor till Sonja Rembo. Varför
skall amerikanska pensionsfonder få köpa svenska
företag och aktier men inte svenska pensionsfonder?
Ser socialiseringsspöket annorlunda ut när man teck-
nar det i dollar än i svenska kronor? Varför skulle den
kollektiva kapitalbildningen vara sämre än den priva-
ta?
Jag tror att frågorna med fördel också kan ställas
till Anne Wibble. Anne Wibble säger att regeringen
planerar för ökat statligt ägande. Anne Wibble vet
tydligen redan resultatet av det arbete som nu pågår
på Finansdepartementet när det gäller de förändrade
placeringsreglerna. Jag måste erkänna att jag ännu
inte vet resultatet av det arbetet innan översynen är
klar, trots att jag sitter i finansutskottet och ibland
också träffar finansministern. Anne Wibble säger att
det bara är ord, och att det är handling som gäller. Där
håller jag med Anne Wibble. Låt oss diskutera när vi
har handlingen på riksdagens bord. Jag är inte beredd
att grunda en diskussion här i kammaren på vad Anne
Wibble har hört på stan. Låt oss vänta ut arbetsgrup-
pens jobb. De får lämna sitt förslag. Då skall vi disku-
tera pensionsreformens framtid. I dag gäller ärendet
AP-fondens verksamhet 1995.

Anf. 226 SONJA REMBO (m) replik:
Fru talman! Lisbet Calner vill inte diskutera de här
frågorna. Jag kan förstå henne. Finansutskottets be-
tänkande handlar förvisso om Allmänna pensionsfon-
dens verksamhet 1995, men med anledning av denna
skrivelse har det väckts motioner som behandlats av
utskottet och på vilka det har lagts reservationer. Det
är detta vi talar om, Lisbet Calner.
Det är inte bara jag, Anne Wibble och våra med-
reservanter från Kristdemokraterna som kopplar dis-
kussionerna om AP-fondernas framtida placerings-
möjligheter till pensionsreformen. Det gör också t.ex.
Klas Eklund som inte torde vara alldeles obekant för
Lisbet Calner. Han säger i ett brev till S-E-Bankens
kunder att pensionsreformen har skjutits upp och
finansministern har genom att diskutera AP-fonderna
som aktieinvesterare börjat tala som om den kanske
inte blir av över huvud taget. Det är alltså fler än vi
som gör den här kopplingen.
Jag tycker också att det är intressant när Carl Jo-
han Åberg, nuvarande ordförande i Aktiefrämjandet
och tidigare ordförande i första-tredje AP-fonden,
anser att AP-fonderna inte bör köpa aktier så länge
som det yttersta ansvaret för fonderna ligger hos sta-
ten. Han rekommenderar också genomförande av
premiereservsystemet i pensionsreformen.
Lisbet Calner har inte svarat på min fråga. Står
Socialdemokraterna fast vid pensionsreformen? Be-
slutet fattades av riksdagen för två och ett halvt år
sedan.

Anf. 227 LISBET CALNER (s) replik:
Fru talman! Nej, Sonja Rembo, pensionsreformen
fattade inte riksdagen beslut om 1994. Det beslutet
gällde en riktlinjeproposition, vilket också står i AP-
fondens verksamhetsberättelse.
Sonja Rembo säger att pensionsreformen har
skjutits upp. Hur kan man grunda en diskussion i
Sveriges riksdag på någonting som Klas Eklund har
skrivit i en artikel? Jag kan inte delta i den diskussio-
nen i dag. Arbetsgruppen håller på att utforma detal-
jerna i det nya pensionssystemet. Låt oss diskutera när
den har lagt fram sitt förslag. I dag finns det bara
hypoteser, och jag vet inte vart en sådan diskussion
skulle leda.

Anf. 228 SONJA REMBO (m) replik:
Fru talman! Står Lisbet Calner fast vid riksdagens
beslut om hur det framtida pensionssystemet skall
utformas enligt riktlinjerna? I och för sig är det bara
fråga om riktlinjer, men väldigt precisa sådana. Ar-
betsgruppen diskuterar hur genomförandet skall ske i
detalj, och den sysslar inte med principdiskussioner.
Står Lisbet Calner fast vid principerna såsom de har
lagts fast av Sveriges riksdag?

Anf. 229 LISBET CALNER (s) replik:
Fru talman! Det beslutet är fattat. Mig veterligen
har inte riksdagen fattat något annat beslut.

Anf. 230 ANNE WIBBLE (fp) replik:
Fru talman! Jag måste säga att jag tycker det var
väldigt oroande att höra Lisbet Calner tala om pen-
sionsreformen. Även jag ställde frågan om Socialde-
mokraterna står fast vid de fattade besluten eller om
de avser att svika den ingångna uppgörelsen. Lisbet
Calner hävdar att det inte förekommer några upp-
skjutningar eller förseningar osv., utan att det pågår
ett arbete i genomförandegruppen. Som Lisbet Calner
vet, eller i varje fall borde veta, är genomförande-
gruppens arbete kraftigt försenat. För flera saker har
årtalet när de skulle börjat träda i kraft skjutits fram
genom att socialdemokratin har varit oförmögen att
fullfölja de beslut som fattats och de överenskommel-
ser som ingåtts. Jag hoppas att detta bara är en tempo-
rär brist. Men man blir extra orolig när Lisbet Calner
tar så väldigt lätt på saken.
Jag hörde Lisbet Calner fråga varför amerikanska
pensionsfonder skulle få köpa, men inte svenska. Jag
tycker kanske att hon borde veta att amerikanska
pensionsfonder i rätt hög grad är privata. Det finns
alltså en skillnad, som är viktig för några av oss här,
mellan statligt och privat.
Lisbet Calner försökte göra sig litet lustig över att
jag redan visste vad som skulle bli resultatet av över-
synen, och att det var något jag skulle ha hört på stan.
Jag måste säga att det är ett litet egenartat sätt att
åberopa sin finansminister. Erik Åsbrink har nämligen
ingalunda spritt några rykten på stan, utan han har
hållit anföranden, givit ganska många intervjuer och
själv hänvisat till den promemoria som utarbetades
under år 1990. Den existerar alltså ganska konkret.
Han säger själv att skälen är precis de samma. Detta
är minsann inte några rykten på stan, utan mycket
tydliga uttalanden från Sveriges finansminister.
Jag skall upprepa min fråga om pensionsreformen.
Jag tror nämligen att Lisbet Calner har givit upphov
till mer oro i det tidigare replikskiftet.

Anf. 231 LISBET CALNER (s) replik:
Fru talman! Både Sonja Rembo och Anne Wibble
vet mycket väl att vi har haft vårt rådslag i partiet. Jag
har gett svaret att vi socialdemokrater håller på att se
över frågorna och diskussionerna som har förekom-
mit. Jag är tvärtom mot vad Anne Wibble trodde
mycket väl medveten om att detta också har försenat
pensionsreformen. Avsikten är naturligtvis att vi skall
klara ut de här frågorna.
Det var kanske inte finansministern jag tänkte på
när jag sade "på stan". Anne Wibble hänvisade till
många andra som hon också pratat med, och inte
enbart till finansministern.

Anf. 232 ANNE WIBBLE (fp) replik:
Fru talman! Jag tror inte att jag hänvisade till nå-
gon annan än Erik Åsbrink och ett antal företagare
som jag har träffat. Ingen av de senare tog jag upp i
samband med pensionsreformen. Det var enbart fi-
nansministern. Men det var ju bra att få det utrett.
Det var också bra att Lisbet Calner erkänner att de
stora förseningarna i genomförandegruppen är ett
problem. Jag tycker att det hade varit klarläggande
om Socialdemokraterna i majoritetstexten kunde ha
erkänt att vård - för precis så står det i propositionen
som Lisbet Calner och jag har tryckt på ja-knappen
för - av pensionsuppgörelsen är ett viktigt argument
att ta hänsyn till vid den kommande översynen av AP-
fondens placeringsregler. Faktum är att detta inte står
i texten, och att Folkpartiet, Moderaterna och Krist-
demokraterna och även Centerpartiet har känt sig
tvungna att reservera sig. Centerpartiet har avgett ett
särskilt yttrande. Detta illustrerar en oro som Lisbet
Calner faktiskt borde ta litet mer på allvar.
Ganska många människor är beroende av hur det
blir med pensionerna, och ganska många människor
är beroende av vilken sorts klimat vi har i det politis-
ka systemet. Kan man lita på att partier som har del-
tagit och skrivit under överenskommelser står fast vid
dem? Det är litet uppseendeväckande att säga att man
om någon vecka eller två skall tala om huruvida man
står fast vid ingångna avtal. Jag beklagar ett sådan
synsätt.

Anf. 233 LISBET CALNER (s) replik:
Fru talman! Anne Wibble! Jag uttryckte mig inte
på det viset. Jag sade helt frankt att vi socialdemokra-
ter har haft ett rådslag och att vi har fått in 400 olika
svar. Det verkar t.o.m. som om Sonja Rembo har läst
dem, eftersom hon visste vad olika SSU-klubbar har
sagt. Det finns naturligtvis ett problem, som Social-
demokraterna håller på att diskutera för att kunna
lösa. Är detta så konstigt, Anne Wibble? Jag tycker
att det är ett bra sätt att arbeta - man diskuterar och
gör sig underkunnig om vad människor tycker. Soci-
aldemokraterna kommer naturligtvis att arbeta vidare
med att lösa dessa problem.

Anf. 234 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Lisbet Calner tog upp en sak i sitt an-
förande som jag vill fråga om. Vad menar hon och
utskottet egentligen med formuleringen där man först
hänvisar till Vänsterpartiets yrkande att AP-fondens
verksamhet skall utvärderas från näringspolitisk syn-
punkt och sedan hänvisar till reglementet för fondsty-
relserna i dag, där utvärderingen handlar om enbart
avkastningen? Sedan säger man att utvärderingens
utgångspunkt därför enligt utskottets mening bör vara
att enbart studera avkastningen osv. Utskottet erkän-
ner alltså att det behövs en utvärdering, men enbart ur
avkastningens synpunkt. Jag tolkar näringsministern
och även finansministern så att de menar att utvärde-
ringen inte nödvändigtvis skall handla om enbart
avkastningen, utan också om frågan om ett mer aktivt
statlig ägaransvar.
Betyder Lisbet Calners och utskottets mening att
de vill lägga en begränsning på industriministerns och
finansministerns vilja att bredda debatten? Hur skall
jag tolka detta mycket snäva uttalande av utskottet?

Anf. 235 LISBET CALNER (s):
Fru talman! Johan Lönnroth skall tolka det så att
utskottet inte har fått direktiven till hur Finansdepar-
tementet jobbar med dessa frågor. Utskottet har erfa-
rit, och finansministern har också officiellt sagt, att
man håller på att se över placeringsreglerna. Vad
detta kommer att innebära mer i detalj kan jag inte
svara på.

Anf. 236 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag uppfattar det ändå så att finansut-
skottet är ett självständigt riksdagens utskott, och
ingen slav under finansministerns diktat. Det skulle
vara intressant att höra vad Lisbet Calner anser i den-
na fråga. Är det inte viktigt att få en mer aktiv statlig
ägarroll i AP-fonden?
Till sist skall jag bara säga något om pensionssys-
temet. Jag yrkade nyss bifall till en socialdemokratisk
motion. Jag vill sluta med att uttrycka förhoppningen
att jag så småningom också skall få yrka bifall till en
bred socialdemokratisk motion i frågan om det nya
pensionssystemet.

Anf. 237 LISBET CALNER (s):
Fru talman! Nej, Johan Lönnroth, vi talar inte i
termer av slavar och diktat, men vi har ett mycket gott
samarbete med finansdepartement och regering.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 december.)

19 § Handelsändamålet i detaljplan m.m.

Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1996/97:BoU6
Handelsändamålet i detaljplan m.m. (prop.
1996/97:34)

Anf. 238 KNUT BILLING (m):
Fru talman! Socialdemokraterna och de partier
som regelmässigt stöder den socialistiska politik och
de återställare som man tycks vara så förtjust i, före-
slår i den proposition som bostadsutskottets betän-
kande nr 6 handlar om att kommunerna åter skall få
möjlighet att precisera handelsändamålet i detaljplan.
När den borgerliga regeringen 1991 föreslog för-
ändringar i plan- och bygglagen för att att stimulera
ökad konkurrens inom detaljhandeln, protesterade
socialdemokraterna. Det var, precis som i dag, Rune
Evensson som sade nej till ökad konkurrens och där-
med till lägre priser för konsumenterna i vårt land.
Rune Evenssons och socialdemokraternas uppfattning
är ju att kommunalpolitikerna är bäst skickade att
styra detaljhandelslokaliseringar.
Det som är självklart för alla oss som erkänner
marknadsekonomins överlägsenhet framför planeko-
nomins när det gäller att skapa välstånd, riktiga jobb
och valmöjligheter, underkänns av socialdemokrater-
na. Det är tydligen kommunalpolitikerna i exempelvis
Motala och Gävle som begriper detta bättre än tusen
och åter tusen konsumenter. Fru talman! Fan tro't!
På det här sättet får man en bättre butiksstruktur,
påstår socialdemokraterna. Frågan är: Vad menar man
med bättre butiksstruktur? Nog är det väl så att buti-
ker som överlever och frodas kräver nöjda kunder,
dvs. kunder som tycker att priser och service är de
bästa som marknaden erbjuder. Det leder till en bra
butiksstruktur.
Socialdemokraterna talar också om hänsyn till
omgivningen och kvartersmarkens och bebyggelsens
lämpliga utformning. Man skulle nästan kunna tro att
Bert Karlsson och Ny demokrati fortfarande finns
kvar i Sveriges riksdag.
Det är självklart att man skall ta hänsyn till om-
givningen och till kvartersmarkens och bebyggelsens
lämpliga utformning. Ingen invänder mot att det sker
vid detaljplaneläggning eller mot att denna planlägg-
ning är ett kommunalt ansvar med en sammanvägning
av sakägares och andras synpunkter och förslag.
Självfallet skall bebyggelsen utformas enligt fastställd
plan.
Nej, detta handlar om huruvida en kommun skall
kunna bestämma vad som skall säljas i en viss fastig-
het, att det t.ex. får säljas bilar men inte livsmedel,
oavsett vad fastighetsägaren, butiksinnehavaren eller
konsumenten anser.
Vi vet alla att en sådan lagstiftning leder till kon-
kurrensbegränsning. Den leder till samma konkur-
rensbegränsning och hot mot nya riktiga jobb som
Kenth Petterssons famösa kamp mot närlivskedjan 7-
Eleven.
När den borgerliga regeringen 1991 lade fram
proposition 51 om en ny småföretagspolitik var stats-
rådet Görel Thurdin ansvarig för avsnittet Effektivare
konkurrens. Agne Hansson var bostadsutskottets
ordförande, och Birger Andersson förde Centerns
talan i kammardebatten den 19 februari 1992.
Det är trist att tvingas konstatera att det som då
ansågs vara nödvändigt för att främja konsumenternas
valfrihet - av statsrådet Görel Thurdin, av utskotts-
ordförande Agne Hansson, av ledamoten Birger
Andersson, ja av hela centergruppen - nu av Rigmor
Ahlstedt anses vara fel. Varför hade Görel Thurdin,
Agne Hansson, Birger Andersson och övriga center-
riksdagsledamöter fel då, och varför har Rigmor
Ahlstedt rätt nu?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1. Det
betyder inte att jag inte står bakom övriga moderata
reservationer, men det är ett uttryck för en kammaref-
fektivitet att endast yrka bifall till reservation 1.

Anf. 239 ERLING BAGER (fp):
Fru talman! I propositionen föreslår regeringen en
återgång till de regler i plan- och bygglagen, PBL,
som gällde före den av fyrpartiregeringen genomförda
lagändringen 1992. Regeringen vill ge kommunerna
möjligheter att i detaljplanerna kunna reglera handel-
sändamålen genom att särskilja partihandel från de-
taljhandel och genom att inom detaljhandeln särskilja
handel med livsmedel från handel med skrymmande
varor. I praktiken riskerar en sådan lagändring att
medföra ett stopp för nyetableringar av lågpriskedjor
och s.k. pris-pressar-pirater i många kommuner.
Vi i Folkpartiet anser att förslaget är mycket
olyckligt.
Livsmedelssektorn var en av 1980-talets värsta
inflationshärdar. Den främsta orsaken till detta var
stora brister i konkurrensen. Livsmedelssektorn kän-
netecknas fortfarande av stark företagarkoncentration
och av omfattande samverkan, främst inom föräd-
lings-, distributions-, och grossistleden men även i
viss utsträckning inom detaljhandeln.
Konkurrenssituationen har dock förbättrats under
senare år. EU-medlemskapet och den skärpta konkur-
renslagstiftningen har bidragit till lägre prisöknings-
takt för livsmedel.
En annan bidragande orsak var 1992 års ändring i
PBL, som bl.a. innebar att kommunernas reglerings-
möjligheter begränsades genom en uttrycklig före-
skrift om att bestämmelser om byggnaders använd-
ning inte får utformas så att effektiv konkurrens mot-
verkas.
Grunden för lagändringen 1992 var att bestäm-
melserna i PBL innebar ett påtagligt etableringshin-
der, främst för lågpriskedjor. Konkurrensverket, för-
utvarande Näringsfrihetsombudsmannen, och Statens
pris- och konkurrensverk, SPK, kritiserade vid flera
tillfällen kommunerna för att de tillämpade PBL så att
nyetablering och omstrukturering av livsmedelshan-
deln förhindrades.
Inte sällan fick dessutom den redan etablerade
handeln tillfälle att yttra sig i samband med den
kommunala behovsprövningen, vilket bidrog till att
lagtillämpningen konserverade ställningen inom den
befintliga branschstrukturen.
Mycket tyder på att lagändringen 1992 har fått
positiva effekter. I Konkurrensberedningens slutbe-
tänkande, EU, konsumenten och maten - förvänt-
ningar och verklighet, konstaterades att konkurrensen
inom detaljhandeln förbättrats som en följd av änd-
ringen i PBL.
Förändringen har bidragit till lågpriskedjornas ex-
pansion, till lägre matpriser och till ett mer varierat
utbud för hushållen, inte minst för barnfamiljerna,
som har kunnat pressa sina matkonton.
Fru talman! En väl fungerande konkurrens gynnar
alltid i första hand konsumenterna. Den stimulerar till
förnyelse och är ett av de mest betydelsefulla medlen
för långsiktig effektivitet. Omvänt leder brister i kon-
kurrensen till det motsatta: högre priser och svaga
motiv för effektivisering och rationalisering av verk-
samheten.
Inom livsmedelssektorn är det angeläget att ut-
vecklingen går mot ökad konkurrens. Regeringens
förslag kommer att få motsatt effekt.
Regeringens främsta motiv för en återställare i
PBL sägs vara kommunernas behov av att begränsa
den totala vägtrafiken och att främja utvecklingen mot
en god och långsiktigt hållbar livsmiljö. Men något
underlag som entydigt visar att avsaknaden av regle-
ringsmöjligheterna fått negativa effekter för trafikmil-
jön presenteras inte.
Anmärkningsvärt är också att regeringen inte har
analyserat hur konkurrensförhållandena inom livsme-
delssektorn skulle påverkas av den föreslagna la-
gändringen. Vår bestämda uppfattning i Folkpartiet är
att de föreslagna förändringarna i PBL leder till sam-
hällsekonomiska förluster, och genom försämrad
konkurrens högre priser och ett mindre varierat utbud
för konsumenterna.
Jag är egentligen inte förvånad att Socialdemokra-
terna vill reglera och styra mer av även handelns
etableringar. Det har Socialdemokraterna alltid velat
göra. Det som förvånar mig är Centerns ställningsta-
gande. Först är man med i fyrpartiregeringen och
genomför en politik, därefter vänder man på kappan
och kör med Socialdemokraternas hjälp över de be-
slut som Centern var ansvarigt för i fyrpartiregeringen
som innebar att man i PBL underlättade för livsme-
delshandeln. Det är detta som är mycket förvånande
när denna återställare genomförs.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till
reservationerna 1 och 4 till detta betänkande.

Anf. 240 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Först vill jag säga att jag är glad att
den här förändringen av lagstiftningen kommer till
stånd. Däremot kunde den ha gjorts klarare genom att
man slagit fast att de miljömässiga och sociala hänsy-
nen alltid skall komma före andra krav, t.ex. konkur-
renskravet, vid etablering av detaljhandel, och skrivit
in detta i lagtexten i enlighet med reservation 3. Den
yrkar jag härmed bifall till.
Att detta tänkande är rätt på alla sätt och vis
kommer till uttryck i en artikel i Kommun-Aktuellt
där det socialdemokratiska kommunalrådet Gun-Britt
Mårtensson i Östersund berättar om planering och
handelsetableringar i sin stad. Jag har artikeln här,
och jag tänkte roa mig med att läsa litet ur den.
"I Östersund har de politiska partierna varit eniga
om att inte låta nya köpcentra växa upp utanför sta-
den. Kommunalrådet Gun-Britt Mårtensson (s) är
stolt över att Östersund har ett centrum där butikerna
och folklivet fortfarande finns kvar. - I efterhand har
vi fått kvitto på att vi har gjort rätt. Vi är en av få
städer som har kvar ett levande centrum i dag."
Hon svarar på några av de frågor som jag tänkte ta
upp här i dag. Hon säger bl.a. som svar på frågan:
"Vad är det för fel med externa köpcentra där vi kan
göra våra samlade inköp under veckosluten? - Risken
är att vi får en utarmning av glesbygdsbutiker och
livsmedelsbutiker i bostadsområdena. En kommunal
uppgift är att se till att det finns service i bostadsom-
rådena. Jag tror att det är oerhört farligt att bygga ett
samhälle för dem som har bil; ett samhälle där gamla
människor inte naturligt kan handla sin mat. - - - I
städerna har man byggt segregerade bostadsområden
och dessutom skilt bostäder och arbetsplatser åt. Nu
ser det ut som om vi ska få en segregerad handel
också, med exklusivare butiker i stadskärnan och
lågprisbutiker placerade utanför staden. Ska de fattiga
kunna gå och shoppa i stan på lördagarna? - I min
stad går alla och shoppar i centrum!"
En annan fråga är: "I ett köpcentrum kan man
handla både kläder och mat billigt. De storsäljande
lågprisbutikerna sätter dessutom press på handlarna i
staden att hyfsa sina priser. Är det dyrt i Östersund? -
Vi har den billigaste matbutiken i Sverige. Den ligger
alldeles intill centrum och har stärkt centrum ytterli-
gare. Genom att vara konsekventa och inte tillåta
externetableringar har vi även en Rimibutik i centrum.
Det går alltså att ha billig mat även om man inte tillå-
ter externetableringar."
Sista frågan var: "Har kommunpolitikerna till-
räckliga maktmedel för att styra utformningen av
olika områden? - Nej, det tycker inte jag. Jag tror det
var väldigt allvarligt att man tog bort möjligheten att
skilja på olika sorters handel i planbeteckningen - just
när många ville sälja livsmedel i korrugerade plåtskjul
i industriområdena och utarmade allt det som var den
goda bostadsmiljön. Nu såg jag att vi ska få tillbaka
det instrumentet - och det gläder min själ!"
Det gläder också min själ. Men jag tror inte, fru
talman, att alla kommunalråd är lika kloka som Gun-
Britt Mårtensson i den här frågan. Därför tycker jag
och även Miljöpartiet att det är viktigt att i lagtexten
klargöra att miljöskäl och sociala skäl skall gå före
andra krav, som t.ex. konkurrenskälet. Tack för ordet.

Anf. 241 PER LAGER (mp):
Fru talman! Miljöpartiet tycker att det är bra att
kommunerna återigen får möjlighet att precisera han-
delsändamålet i sina detaljplaner. Vi har alltså inga
invändningar mot huvudlinjen i betänkandet.
Däremot anser vi, som vi uttryckt i vår motion, att
de skäl av betydande vikt som skall avgöra en preci-
sering är miljöskäl och sociala skäl. De måste vara
huvudskälen och inte som i propositionen och i be-
tänkandet bara nämnas som exempel bland flera and-
ra.
Eftersom betänkandet, fru talman, understryker
betydelsen av att främja en utveckling av god och
långsiktigt hållbar livsmiljö borde det inte ha varit
svårt att göra skarpare skrivningar. För vilka andra
villkor är viktigare än miljön, hälsan och den sociala
faktorn?
Stormarknader kan i och för sig vara prispressan-
de, men de slår samtidigt ofta ut de mindre närbuti-
kerna och innebär längre transporter för den enskilde
konsumenten. Alla har inte bil eller möjligheter att
eventuellt utnyttja kollektivtrafik och kunna ta sig till
och från affärscentrum långt borta från bostadsområ-
det.
Långsiktigt står inte dessa intressen emot varand-
ra, eftersom närhet och småskalighet enligt min me-
ning är effektivt ur miljösynpunkt. Ökad konsumtion
eller helt fri konkurrens i sig är inte heller något
självklart positivt. Det är en hushållningsfråga och
måste i ett större perspektiv balanseras rättvist och
sättas i förhållande till de knappa gemensamma resur-
ser vi har på vår jord.
I reservationen vi har avgett tillsammans med
Vänsterpartiet betonas att samhällsplaneringen är ett
av de viktigaste instrumenten för att skapa förutsätt-
ningar för medborgarna att kunna välja en resurssnål
och i övrigt miljöanpassad livsstil och att en totalsyn
på planeringsfrågorna måste ha sin grund i ett ekolo-
giskt synsätt.
Skall Sverige ligga långt framme, fru talman, och
kanske främst när det gäller att ställa om till ett eko-
logiskt hållbart samhälle, måste vi i all vår lagstiftning
skärpa skrivningarna så att visionerna inte förblir
tomma önskningar utan faktiskt innebär förändringar.
Kommunernas möjligheter att kunna lokalisera
olika verksamheter utifrån sitt lokala Agenda 21-
arbete är viktiga om vi menar allvar med den världs-
vida överenskommelsen i Rio år 1992.
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reservation
nr 3 avseende mom. 2.

Anf. 242 RUNE EVENSSON (s):
Fru talman! Hösten 1995 beställde riksdagsmajori-
teten ett förslag från regeringen om att återinföra
rätten för kommunerna att i detaljplan för handelsän-
damål styra handel med skrymmande varor och livs-
medel.
Det var den dåvarande riksdagsmajoriteten som
1992 tog ifrån kommunerna rätten att reglera denna
typ av handel. Detta var ett av Bert Karlssons stora
paradnummer.
Genom detta beslut skulle matpriserna sjunka
kraftigt. Detta leder till stora etableringar av försälj-
ningsställen i industri- och handelsområden som pla-
nerats för andra verksamheter.
Dessa etableringar vänder sig främst till bilburna
kunder. Förlorarna är kunder utan bil, framför allt
äldre människor. De får se sina närbutiker i bostads-
områden läggas ned till förmån för mer perifert be-
lägna butiker. De tvingas anlita kommunens hemtjänst
och färdtjänst för att uträtta ärenden som de tidigare
själva kunde göra.
Kommunernas kostnader ökar. Kommunerna får
också ta hand om trafik- och parkeringsproblemen.
PBL-utredningen har utrett frågan och i ett särskilt
delbetänkande gett sin åsikt till känna.
Kommunförbundet har i en enkät 1995 ställt föl-
jande frågor till kommunerna i denna fråga.
1. Skall kommunerna kunna styra handel med
skrymmande varor? - 104 kommuner svarade ja
på den frågan, medan 64 svarade nej. Som skäl
anfördes hänsyn till centrumhandel, trafikproblem,
parkeringsproblem, miljön och omgivningspåver-
kan.
2. Skall kommunerna kunna styra handel med livs-
medel? - 118 kommuner svarade ja, medan 61
svarade nej. Som skäl anfördes hänsyn till cent-
rumhandel, service i bostadsområden för äldre och
handikappade.
Chalmers i Göteborg har forskat i frågan och
kommit fram till att konsumenternas bästa inte har
styrt mot externa marknader, utan stöld av köpkraft
har varit det främsta motivet. Lokaliseringens mil-
jöpåverkan har i flera fall inte utretts. Biltrafik och
miljöbelastning har ökat med mellan 200 och
1 200 %.
Efter riksdagsbeslutet 1992, när möjligheten att
reglera detta togs bort, har planeringen dragit ut på
tiden på grund av att livsmedelsförsäljningen inte har
kunnat begränsas.
Externa etableringar går på tvärs mot miljömålen.
Konkurrensen är viktig i dessa sammanhang som i
många andra sammanhang. Så skall det vara även i
fortsättningen. Detta skall inte utgöra ett hinder mot
att en kommun närmare kan reglera handelsändamå-
let.
För att detta skall ske skall det finnas skäl av be-
tydande vikt. Det ankommer på kommunen att visa att
det föreligger sådana skäl. Detta skall göras i någon
form av utredning som tydligt redovisar behovet.
Detta bör behandlas i översiktsplanen, där både kon-
sument- och miljöintressen kan preciseras.
Boverket och Konsumentverket jobbar nu med att
analysera vilket underlagsmaterial som behövs.
Till detta betänkande har fogats fyra reservationer
och ett särskilt yttrande. Moderaterna, Folkpartiet och
Kristdemokraterna vill inte ge kommunerna möjlighet
att i detaljplan reglera livsmedelsförsäljning i han-
delsplaner. Motivet är försämrad konkurrens och
därmed ökade kostnader för konsumenterna. Jag har
tidigare i mitt anförande framhållit vikten av en bra
konkurrens. Jag har också som skäl anfört att vi vill
ge kommunerna denna möjlighet att slå vakt om när-
service och miljö.
Med denna reservation framstår det alldeles tyd-
ligt att detta är frågor som väger väldigt lätt för dessa
partier. Att miljöbelastningen ökar med mellan 200
och 1 200 % är ingenting som intresserar moderater,
folkpartister och kristdemokrater; det gör inte heller
servicen till gamla och handikappade.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet varnar i sin reser-
vation för den ökade miljöbelastningen vid externa
etableringar samt för den uttunning av närservice som
kan bli fallet. Jag delar dessa farhågor. Det är tunga
skäl för den förändring som vi nu genomför. Det som
dessa partier vill åstadkomma med sin reservation är
redan tillgodosett i betänkandet. I övrigt har vi samma
syn på dessa frågor.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan i betänkandet och avslag på
reservationerna.

Anf. 243 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Rune Evensson sade att den brist på
reglering som råder i dag har lett till etableringar i
industriområden, nedläggningar i centrala lägen och
till att kommunerna får bekosta parkeringsplatser och
allt möjligt elände som blir resultatet. Men Evensson
har inte klarat av att visa att detta faktiskt leder till en
mängd etableringar i industriområden och till ned-
läggningar i centrala lägen.
Vad som händer med företag inom handeln är att i
de lägen där kunderna föredrar att handla där går
också företagen ihop. Där klarar man av att betala
löner och skapa nya jobb. Om kunderna handlar är det
också ett ställe som kunderna tycker är bättre än kon-
kurrentens. Detta är någonting som Rune Evensson
över huvud taget inte har lyckats få in i sin skalle. Det
är vad konsumenten i sitt fria val väljer som är sty-
rande. Om konsumenten väljer att handla i en viss
butik finns det också en marknad.
Detta leder inte till att handeln i centrala lägen
försvinner. Det leder till att handeln försvinner där
handeln inte är lönsam, och är handeln inte lönsam så
beror det på brist på kunder. Det har ingenting att
göra med om människor är gamla, handikappade eller
liknande. Finns det ett underlag på en ort med många
äldre människor så finns det duktiga handlare som
säger: Här finns ett kundunderlag. De här kunderna
vill jag serva. Det är utmärkt för mig - jag får min
verksamhet att gå ihop.
Då bedriver man verksamhet där.

Anf. 244 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Jag hade inte väntat mig någonting
annat än att Knut Billing som vanligt skulle sjunga
marknadens lov till varje pris. Sådana frågor som
miljöpåverkan och servicen för äldre människor och
handikappade väger väldigt lätt i Knut Billings värld
- han bryr sig inte det minsta om dem.
När man gör en sådan här planering är det många
saker man måste ta hänsyn till. Det är många aspekter
som skall vägas in i all planering. Det gäller konkur-
rens, det gäller miljöpåverkan, det gäller bevarande
av närbutiker, service, centrum osv. Vi har vägt in alla
dessa aspekter.
Reservanterna pratar som vanligt - inte för hela
svenska folket utan bara för delar. Det är alltid så med
de här partierna.
Owe Hellberg redogjorde för ett bra exempel i
Östersund som man kunde läsa om i Kommunförbun-
dets tidning Aktuellt nr 35. Det går precis på tvärs
mot vad Knut Billing säger. Där har man medvetet
satsat på att inte ha externa etableringar utan i stället
koncentrera handeln till centrum, och det har givit ett
väldigt levande och bra centrum med låga matpriser.
Exempelvis har man, som Owe Hellberg berättade,
Sveriges billigaste matvarubutik. Östersundspolitiker-
na vill alltså inte bygga ett samhälle enbart för bilbur-
na konsumenter utan ett samhälle för alla.

Anf. 245 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Det faktum att det inte finns någon
omfattande extern handel i Östersund kan möjligtvis
bero på att det är långt till andra, konkurrerande tätor-
ter. Där Rune Evensson bor och i stora delar av vårt
land har vi konkurrens från närbelägna orter. Då kan
situationen se annorlunda ut. Vi kan naturligtvis inte
ha en planering där vi helt bestämmer detta. Vi kan
inte säga: Vi struntar i vad människor har för upp-
fattningar och låter inte det styra vår planering.
Reservanterna anser inte på något sätt att miljöfrå-
gor inte är viktiga. Vi säger ju att det är klart att man
lokaliserar handeln i planer där man tycker det är bra.
Vad vi vänder oss mot är att kommunen skall kunna
säga: Här får ni sälja bilar, men ni får inte sälja mat.
Rune Evensson säger att kommunalpolitiker be-
griper bättre i alla avseenden vilka varor som skall
säljas var. Jag tror att Rune Evensson har fel, och jag
är övertygad om att Sveriges konsumenter instämmer
i denna bedömning.

Anf. 246 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Jag är alltså beredd att ge våra kom-
munpolitiker denna möjlighet att i planer kunna styra
försäljningen av livsmedel och handeln med skrym-
mande varor. Jag tror att de är väl skickade att göra
de avvägningar som behövs.
Men enligt Knut Billing har inte vi socialdemokra-
ter, och naturligtvis inte heller vänsterpartister, miljö-
partister och centerpartister, något bärande motiv för
vårt förslag. Jag tycker att jag i mitt huvudanförande
väldigt noga har pekat på detta motiv. Det är samma
argument som majoriteten i Kommunförbundets enkät
har anfört. Två tredjedelar av dem som svarade ville
nämligen ha denna möjlighet att i planer kunna styra
försäljningen av livsmedel. Det vill de för att kunna
värna om äldre människors möjlighet att ha kvar sin
närbutik, för att det inte bara skall byggas butiker för
bilburna kunder och för att miljön, som får ta så
mycket stryk, skall kunna skyddas bättre genom det
här lagförslaget.

Anf. 247 ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Rune Evensson och jag bor båda två i
Göteborgsregionen, och har låga priser tack vare hård
konkurrens. Någon tidning skrev i förra veckan att
Göteborgsregionen har landets lägsta priser. Det har
vi fått genom att vi har låtit lågprisföretagen i livsme-
delsbranschen etablera sig även i områden som tidiga-
re var avsedda för s.k. skrymmande varor. Ett exem-
pel är Sisjönområdet i västra Göteborg. Där fick Bill-
hälls etablera sig med ett livsmedelsföretag i ett om-
råde där man tidigare enbart sålde bilar, båtar, kyl-
skåp o.d. Detta bidrog till att Frölunda Torg, som
ligger några kilometer därifrån, också fick sänkta
priser på livsmedel.
Det här tycker jag är viktigt, och jag tycker att det
borde kunna få ske i många kommuner.
Slutligen, Rune Evensson: Gamla och handikap-
pade är också betjänta av att man på deras orter kan få
lägre priser på livsmedel.

Anf. 248 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Erling Bager nämnde i sitt anförande
tidigare vilka positiva effekter den här lagändringen
fick 1992. Då frågar jag mig vilka positiva effekter
Erling Bager pratar om. Kommunpolitikerna har ju
sagt att de knappast vågade ta fram några handelspla-
ner längre eftersom de inte visste vilken verksamhet
det skulle bli i dessa områden. Med den ändring som
vi nu gör får de alltså möjlighet att styra över detta.
Vad som hände i kommunerna var faktiskt att all
planering stannade av, och kommunpolitikerna visste
inte riktigt vad de skulle ta sig till i de här frågorna.
Jag undrar också: Bryr sig Erling Bager och Folk-
partiet inte ett dugg om miljön? Jag har redogjort för
att miljön enligt Chalmers forskning fått ta stryk med
en ökning på mellan 200 och 1 200 %. Det tycker jag
är ett mycket kraftfullt skäl för de ändringar vi gör.
Att gamla och handikappade människor behöver
sina närbutiker, är det ingenting som intresserar Er-
ling Bager? Det tycker jag i så fall är konstigt.

Anf. 249 ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Jag pekade i mitt anförande på att
man på många håll i landet fått lägre livsmedelspriser
sedan vi genomförde förändringen 1992. Jag nämnde
också en utredning som har pekat på detta.
Jag nämnde också att Konkurrensverket före 1992
vid flera tillfällen kritiserade kommuner för att tilläm-
pa PBL så att nyetableringar och omstrukturering av
livsmedelshandel förhindrades. Är inte detta något
som oroar Rune Evensson? Vi hade före 1992 en
utveckling som innebar att man med den tidigare
lagstiftningen - som Rune Evensson nu vill återinföra
- hade ett missbruk som innebar att man stoppade
nyetableringar av livsmedelsaffärer som kunde sänka
priserna. Är det inte någonting som oroar socialde-
mokraterna att detta missbruk nu kan starta igen?

Anf. 250 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! I de undersökningar som har gjorts
vill kommunpolitikerna ha tillbaka denna möjlighet
att styra. Det tycker jag är viktigt. Jag litar alltså på de
kommunpolitiker som ställer detta krav på oss och på
att de kan hantera detta, och det tror jag att de kom-
mer att kunna också.
Starka skäl för oss är värnandet om äldre männi-
skor, sjuka människor, icke bilburna människor och
framför allt miljön, som får ta stryk så oerhört genom
de här etableringarna.

Anf. 251 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det är bra att Rune Evensson lyssnar
uppmärksamt på vad jag säger i debatten. Det hade
varit ännu bättre om han hade tagit till sig vad vi har
skrivit i motionstexten, för då hade vi sluppit att skri-
va några reservationer.
Jag tycker att det tillägg man har gjort är litet av
en halvmesyr. Det står att bestämmelser som närmare
reglerar möjligheten att bedriva handel får meddelas
endast om det finns skäl av betydande vikt. Skäl av
betydande vikt kan tydligen vara miljöskäl, men på
andra ställen i betänkandet står det att konkurrens är
väldigt viktigt och skall beaktas.
Vore det inte bra om vi i lagtexten hade slagit fast
att sociala skäl och miljöskäl faktiskt går före konkur-
renskravet om konkurrensen så att säga sker på be-
kostnad av sociala hänsyn och miljöhänsyn? Hade
detta skrivits in i lagtexten hade det inte varit några
bekymmer. Nu kommer det fortfarande att bli be-
kymmer med tolkningen av de här frågorna eftersom
inte alla, som jag sade, är lika kloka som Gun-Britt
Mårtensson i Östersund.

Anf. 252 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Jag anser att det är en helt onödig re-
servation som Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lagt
fram. Owe Hellberg har själv stått i talarstolen och
läst i flera minuter om hur socialdemokrater sköter
planeringen ute i kommunerna. Jag tycker det är ett
alldeles utmärkt exempel på hur vi ser på de här frå-
gorna.
De skäl som vi anför för att göra dessa föränd-
ringar är precis samma skäl som Owe Hellberg argu-
menterar för. Därför anser jag att denna reservation är
helt onödig, eftersom vi har en väldigt stor samsyn
med Vänsterpartiet i de här frågorna.

Anf. 253 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det skulle ha varit väldigt tråkigt om
jag hade stått här och läst om alla dåliga exempel som
finns, för de är otaliga landet runt.
Det hade varit bra om vi hade gjort klart en gång
för alla att det är det här som gäller och att konkur-
rensvillkoren får komma i andra hand om konkurren-
sen sker på bekostnad av det som jag nyss har tagit
upp.

Anf. 254 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill beröra det här med betydande
vikt. Det måste till någon form av utredning som
påvisar denna betydande vikt. Det kan man göra ge-
nom att man i samband med detaljplanen tar fram ett
underlag som styrker kommunens uppfattning i denna
fråga. Hur det skall gå till håller Boverket och Kon-
sumentverket på att plocka fram underlag för. Kom-
munerna kan i sin översiktsplanering ha med dessa
synpunkter i ett tidigt skede.

Anf. 255 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jag har samma invändning som Owe
Hellberg har, som Rune Evensson förstår. Miljöskäl
och sociala skäl måste enligt min mening vara huvud-
skäl. Det är just dessa skäl som är av betydande vikt.
Varför skall då detta skrivas in särskilt? Jo, just
den här texten är det verktyg man behöver i kommu-
nerna. Man behöver just den här möjligheten att peka
på att det är miljöskälen och de sociala skälen som är
överordnade. Därför måste man ingripa och styra
olika utvecklingar.
Varför kunde man då inte precisera detta, Rune
Evensson? Är det en svårighet för Socialdemokrater-
na att göra detta, eller är vi överens om att dessa skäl
är huvudskälen?

Anf. 256 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Det är klart att dessa skäl är huvud-
skälen. Hela den förändring som vi gör, fru talman, är
ju baserad på just värnandet om miljön - jag har sagt
det flera gånger - och värnandet om handikappade
och icke bilburna människors möjlighet att bevara
sina närbutiker.
Jag tycker att man med den här reservationen, som
jag sade till Owe Hellberg tidigare, slår in öppna
dörrar. De saker som Per Lager efterfrågar står redan
med både i propositionen och i betänkandet. Det är
som jag säger en helt onödig reservation.

Anf. 257 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Det är inte att slå in öppna dörrar,
Rune Evensson. Det är att lyfta fram skäl och priorite-
ra, att visa vilket som är viktigast. Det är ganska en-
kelt och klart. Det är lätt att precisera. Jag kan inte
förstå varför socialdemokraterna i det här fallet inte
kan vara med på den här skrivningen.

Anf. 258 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är bra att vi bakom
den här frågan har fått en så stor majoritet, som består
av socialdemokrater, centerpartister, vänsterpartister
och miljöpartister. Det tycker jag är väldigt bra. Jag
upplever att det som Owe Hellberg och Per Lager nu
säger är litet grand av det som vi har vant oss vid i
bostadsutskottet. Man vill samma saker, men man vill
alltid litet mer än vi andra. Det är väl ungefär det som
man ger uttryck för här.

Anf. 259 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! "Visionen om vår livsmiljö börjar där
vi bor!" Det citatet är hämtat från ett anförande som
dåvarande mark- och planminister Görel Thurdin höll
just när det gällde plan- och bygglagen 1992. Jag
delar hennes åsikter. Visionen om livsmiljön, inställ-
ningen till hur vår vardag skall gestalta sig börjar där
vi bor.
Det handlar också i stor utsträckning om hur vi
planerar vårt samhälle. I det sammanhanget kommer
också frågan om var den handel finns belägen som jag
har behov av. Var kan jag göra mina dagliga inköp
och till vilket pris?
För handeln är det också betydelsefullt att veta var
man kan etablera sig, vilka möjligheter som finns och
vilken syn de kommunpolitiker och rikspolitiker
egentligen har som bestämmer i den kommun där man
vill etablera sig.
Efter att ha varit kommunalpolitiskt aktiv som
kommunalråd i en liten kommun och som kommun-
styrelseledamot i en större kommun och tillika bygg-
nadsnämndsledamot inser jag att förutsättningarna för
olika verksamheter är väldigt skilda i olika kommu-
ner. I Tierps kommun, den lilla kommunen, skulle det
över huvud taget inte vara aktuellt för oss kommun-
politiker att säga att vi skulle ha ett stort affärscent-
rum utanför tätorten, absolut inte. I Uppsala kommun
har vi ett stort affärscentrum utanför staden, och jag
har varit med och fattat det beslutet. Det har inte på
något sätt blivit sämre för affärsverksamheter inne i
staden. De har fått lov att skärpa sig så att det har
blivit bra att handla även där.
Det finns alltså stora skillnader, och det finns ock-
så stora skillnader mellan olika delar av vårt avlånga
land. Här i riksdagen stiftar vi lagar, och ambitionen
är att dessa skall följas och tillämpas exakt lika i alla
kommuner i hela vårt land. Dock måste vi erkänna att
så är det inte. I vissa kommuner upplevs lagen som ett
hinder och i andra fungerar den bra. Det som händer
när lagen inte fungerar som man önskar och tror är att
folk hör av sig till någon riksdagsledamot så att vi kan
få en möjlighet att ta ställning till ett nytt förslag,
ungefär som i det här ärendet som kommit upp med
anledning av att en motion har väckts.
Det är inte alls så att de politiker som beslutade
om det här en gång 1991 eller 1992, när jag inte var
med här, hade fel och att jag har absolut rätt i dag.
Det får framtiden utvisa. Men jag tycker att det är en
litet snäv debatt att ställa sådana frågor. Av den an-
ledningen svarar jag heller inte. För det är egentligen
inte alls underligt, utan snarare ganska naturligt och
bra att lagstiftning måste granskas, och när det behövs
även förändras till det bättre, eftersom samhället hela
tiden förändras. Förhoppningsvis blir vi människor
också klokare på vissa områden.
Vi ställs i vår tid inför nya och ökade krav på ett
större hänsynstagande för vår gemensamma miljö.
Det är väl också bra.
De grundläggande dragen i plan- och bygglagen
håller enligt min mening väl inför de delvis nya förut-
sättningar som vårt samhällsbyggande står inför. Den
förändring som vi föreslår i dag innebär att kommu-
nerna skall få möjligheter att i detaljplaner precisera
handelsändamålet. Nu hoppas jag att Knut Billing och
Erling Bager lyssnar, för personligen anser jag att det
behövs så få regleringar som möjligt för handeln. Det
finns ingen anledning att begränsa konkurrensen inom
den här näringen. Det är inte det som det handlar om
heller. Handeln behöver i stället stimulansåtgärder.
Jag är förvånad över att ni inte har fattat det.
Jag stöder det här ändringsförslaget beträffande
handelsändamålet, eftersom det har utformats så att de
nu föreslagna bestämmelserna får meddelas endast om
det finns skäl av betydande vikt. Möjligheten att pre-
cisera handelsändamålet skall utnyttjas väldigt re-
striktivt, har bl.a. näringsutskottet sagt. För att han-
delsändamålet skall få begränsas räcker det inte med
att konstatera att sådana skäl finns, utan de måste
också ha en viss tyngd. I lagtexten säger man det på
det sättet, att det skall krävas skäl av betydande vikt.
Fru talman! Vi överlåter nu till kommunpolitiker-
na att bestämma handelsändamålet i sin egen kom-
mun. Som jag sade i min inledning är mina erfarenhe-
ter av kommunalpolitik att den är lokalt anpassad av
naturliga skäl. Det är där man har kunskapen. I Cen-
terpartiet anser vi att besluten skall fattas så nära de
berörda som möjligt. Det här är ett förslag som onek-
ligen leder till att beslut förs ned på en nivå nära de
verksamheter de berör.
Men, fru talman, jag kan inte låta bli att som riks-
politiker uppmana kommunpolitikerna att noga väga
för- och nackdelar när handelsändamålet skall preci-
seras i plan- och bygglagen samt att man verkligen ser
till att man ger förutsättningar för en utveckling till en
rik och levande handelsverksamhet till gagn för kon-
sumenterna, så att man inte försämrar möjligheterna
till ett rikt utbud. Dessutom skall man ha en långsiktig
planering och genomföra ett samrådsförfarande värt
namnet.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan.

Anf. 260 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Rigmor Ahlstedt sade att det behövs
så få regleringar som möjligt och detta skulle jag
observera. Jag skulle vilja läsa upp ett stycke för
henne hämtat från proposition 1991:51. Där säger
Görel Thurdin följande:
I fråga om byggnaders användning för handel bör
emellertid möjligheterna till reglering begränsas yt-
terligare, så att en effektiv konkurrens främjas och
nyetableringar underlättas. Skillnaderna i omgiv-
ningspåverkan mellan de olika former av handel som
här är i fråga, partihandel, detaljhandel med skrym-
mande varor och detaljhandel med livsmedel, torde i
praktiken sakna betydelse, eftersom olika verksamhe-
ter naturligt kan antas söka sig till för verksamheten
ändamålsenliga platser. Av detta följer naturligtvis
också att det i fråga om handel med livsmedel inte
finns några skäl som motiverar särskild reglering.
Min fråga är: Instämmer Rigmor Ahlstedt i att det
inte finns några skäl som motiverar särskild reglering,
dvs. att Görel Thurdin hade rätt när hon hävdade detta
för några år sedan?
Sedan säger Rigmor Ahlstedt att det är viktigt att
besluten fattas så nära medborgarna som möjligt.
Rigmor Ahlstedt - kan man fatta besluten närmare än
hos konsumenterna och låta dem avgöra vad som är
bäst när det gäller deras inköp?

Anf. 261 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! För att börja med det sista, Knut Bil-
ling, är man ju konsument där man handlar. Det är
den närheten som är det viktigaste. Det är litet olika -
det kan vara nära här i Stockholm, det kan vara nära i
Uppsala och i Tierp - men självklart är det viktigt att
vi fattar beslut nära konsumenterna. Vad är då närma-
re än att det är kommunpolitikerna som beslutar?
Härifrån till Haparanda är det ganska långt; det måste
jag säga.
När det gäller den andra biten, där Knut Billing
citerar Görel Thurdin, har Görel Thurdin och jag inga
som helst mot varandra avvikande meningar. Jag sade
också i min inledning att det inte alls har någon bety-
delse om Görel Thurdin eller jag har rätt eller fel. Det
viktiga är att Centerpartiet har fattat sitt beslut utifrån
det förslag som föreligger just nu. Det tycks däremot
inte Knut Billing ha gjort. Han fattar beslut utifrån ett
förslag som ligger långt tillbaka i tiden.
Ibland skulle man önska att rikspolitiker såväl som
kommunpolitiker inte satt för länge på en och samma
post.

Anf. 262 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Om det nu är så att Görel Thurdin och
Rigmor Ahlstedt egentligen tycker detsamma frågar
man sig varför Rigmor Ahlstedt i dag vill ändra den
lagstiftning som hon presenterade riksdagen och som
Centerpartiets riksdagsmän ställde upp bakom. Den
vill Rigmor Ahlstedt nu ändra. Hur kan då Rigmor
Ahlstedt och Görel Thurdin ha samma uppfattning?
När det gäller detta med att beslut skall fattas så
nära som möjligt sade jag så här: Låt inte kommunal-
politiker styra och ställa i denna fråga, utan låt den
avgöras av konsumenternas fria köpval! Närmare än
så kan man aldrig komma svenska folket.

Anf. 263 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Vi politiker kan egentligen aldrig be-
stämma åt konsumenterna. Det är faktiskt konsumen-
terna som själva bestämmer var de skall handla sina
varor. Som handelsbodsdotter vill jag påstå att det
enda som betyder något för handeln är om det finns
köptrohet.

Anf. 264 ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Låt mig börja med något positivt i
Rigmor Ahlstedts anförande. Det fanns några sympa-
tiska drag med brasklappar om att det måste tillämpas
enbart restriktivt, att man skall försöka få samråd och
att det här skall användas väldigt sparsamt. Men,
Rigmor Ahlstedt, vad hjälper det när klåfingriga poli-
tiker börjar vilja styra och går för långt igen?
Rigmor Ahlstedt! Varför är det som var rätt under
fyrpartiregeringen, med tidigare statsrådet Görel
Thurdin som ansvarig, nu fel? Varför är det som
Rigmor Ahlstedts företrädare i bostadsutskottet, Agne
Hansson och Birger Andersson, kämpade för i utskot-
tet nu fel?

Anf. 265 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman och Erling Bager! Jag framför inte mi-
na personliga åsikter när jag sitter i bostadsutskottet.
Jag framför Centerpartiets åsikter, och vi har haft en
ordentlig överläggning. Huruvida man inte hade det
tidigare kan jag inte uttala mig om, eftersom jag är ny
i den här befattningen. Jag har dock haft en ordentlig
genomgång med Centerpartiet, och Centerpartiet står
helt bakom det förslag som jag nu också står bakom.

Anf. 266 ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Vad man funderar på är ju om samar-
betet med Socialdemokraterna är så viktigt att man nu
är beredd att köra över viktiga reformer som man
genomförde ihop med fyrpartiregeringen.
Jag tycker att det är viktigt att man försöker få till
stånd en konkurrens som ger lägre priser. Det här är
ingen stimulans för lägre priser, något som är viktigt
för både gamla och handikappade och inte minst för
barnfamiljer, vilka för övrigt får kraftigt försämrade
bostadsbidrag i ett annat beslut som riksdagen har
fattat.
Jag vill sluta med samma fråga som jag ställde till
Rune Evensson tidigare. Konkurrensverket har pekat
på att det, när den lagparagraf som ni nu vill införa
gällde, före 1992, fanns många kommuner som miss-
brukade det här, gick för långt och stoppade nyetab-
lering för livsmedelsföretag. Är det ingenting som
oroar Rigmor Ahlstedt?

Anf. 267 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Egentligen skulle jag bara säga så här
till Erling Bager: Surt, sa räven! Men jag är litet för
snäll för det, så jag tänker svara honom.
Som Erling Bager vet, och precis som jag har sagt
i min inledning, tycker jag att det är väldigt viktigt
med den bit i lagförslaget som säger att det skall fin-
nas särskilda skäl för kommunpolitikerna. Som han
också mycket väl vet tycker jag att det är viktigt med
konkurrens. Det är inte det som det handlar om. Er-
ling Bager vet också att man i Centerpartiet är över-
ens i den här frågan.
Det har inte någon som helst betydelse om vi sam-
arbetar med socialdemokrater just nu eller om vi
samarbetade i den borgerliga regeringen då. Det
handlar inte om det. Det gäller att ta ställning just nu
till det förslag som föreligger just nu. Jag beklagar om
Folkpartiet - och Moderaterna också, för den delen -
inte tar ställning till det förslag som finns just nu.

Anf. 268 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag har redan fått vatten på min kvarn.
Socialdemokraterna tolkar den här lagändringen på
sitt sätt och Centerpartiet på ett annat. Hur skall detta
bli ute i kommunerna? Rune Evensson litar på social-
demokratiska kommunalråd. Jag har litat på ett hit-
tills. Och hur blir det i de borgerliga kommunerna?
Varför ställde ni inte upp? Varför ställde inte
Centern upp på den här förändringen, så att vi hade
kunnat vara överens om den saken också?

Anf. 269 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Det är ju det som är vitsen när vi sä-
ger att besluten skall fattas så nära människorna som
möjligt. Förutsättningarna är inte lika. Det är inte
samma förutsättningar i de olika kommunerna; det
hoppas jag att Owe Hellberg förstod av mitt anföran-
de. Det är inte samma sak att bo i Tierps kommun
som att bo i Uppsala kommun eller i Haparanda eller
Östersund. Det är bra med kommunpolitiker som
fattar beslut efter hur verkligheten ser ut där de finns.

Anf. 270 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Tyvärr trodde jag att Centern var ett
miljöparti som kände starkt för miljöfrågorna. Men i
det här fallet verkar man ha litet andra avsikter med
att gå med på den här kompromissen, som jag ser det
som, från den ena regeringen till den andra.

Anf. 271 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Äntligen har Owe Hellberg givit oss
ett erkännande. Centerpartiet är ett miljöparti i allra
högsta grad. Därför är det så väldigt viktigt att beslu-
ten får fattas av kommunpolitiker som riktigt väl
känner till förutsättningarna. Jag har varit kommun-
politiker i två helt skilda kommuner och fattat helt
skilda beslut utifrån de förutsättningar som funnits. Så
tycker jag att vi skall ha det. Självklart skall vi beakta
miljöfrågorna - på ett väldigt decentraliserat sätt.

Anf. 272 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Det här förvånar mig, Rigmor
Ahlstedt. Är Centerpartiet verkligen ett miljöparti?
Jag ställer mig den frågan efter att ha hört vad Rigmor
Ahlstedt sagt i talarstolen. Jag hörde ingenting som
egentligen handlade om miljön. Det handlade om den
fria konkurrensen och om betydelsen av att vara re-
striktiv när det gällde att ta till det här med skäl av
betydande vikt. Jag hörde inte ett ord om att skäl av
betydande vikt är just miljöfrågan, är den sociala
frågan.
Varför har inte Centerpartiet, om man nu vill vara
ett miljöparti, ställt upp på den skrivning vi har i vår
reservation? Precis som Rigmor Ahlstedt sade är
kommunerna helt olika. Det här kan få helt olika
konsekvenser. Är Rigmor Ahlstedt medveten om det?

Anf. 273 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! För mig betyder miljön mer än bara
ordet miljö. För mig betyder det faktiskt att jag vet att
det finns kommunpolitiker som känner för miljön i
kommunen. Jag tycker att Miljöpartiet ibland använ-
der ordet miljö bara när det gäller ord och även i sitt
namn.
Centerpartiet är ett miljöparti, och det är så själv-
klart för oss att beakta miljöfrågorna att vi ibland inte
ens nämner dem utan tror att alla vet att vi gör det.
Det är bra att Per Lager gör mig uppmärksam på det,
och jag skall hädanefter alltid tala om för miljöpartis-
ten Per Lager att jag delar hans åsikt, om han verkli-
gen slår vakt om miljön - men då skall det verkligen
vara något mer än bara ord.

Anf. 274 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Det är precis det som det handlar om,
Rigmor Ahlstedt, att inte bara använda ord utan ställa
upp på en reservation där vi talar om att huvudskälen
skall vara miljöskäl och sociala skäl. Det är att vara
miljöpartistisk eller att driva en miljöpolitik, inte att
låtsas som om detta inte alls är någonting viktigt.

Anf. 275 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! För mig är möjligheten att verkligen
påverka miljön och vara med och fatta beslut så att
det blir någon mening med det mycket viktigare än en
reservation. Vart kommer man med en reservation?

Anf. 276 SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! Jag är mycket nöjd med bostadsut-
skottets betänkande nr 6, och jag ber först att få yrka
bifall till hemställan i detta betänkande.
Både Rune Evensson och Rigmor Ahlstedt har re-
dogjort väl för utskottets ställningstagande i denna
fråga.
Jag begär ordet i första hand på grund av Knut
Billings första inlägg.
Knut Billings och Erling Bagers påstående att
konkurrensen försämras om det här förslaget genom-
förs är inte riktigt. Det är i stället så att gällande lag-
bestämmelser, som innebär att det bara finns en en-
hetlig detaljplanebeteckning för handel, riskerar att
försämra för viss handel. Det är exempelvis handel
med skrymmande varor, som försäljning av bilar,
byggvaror, vitvaror och liknande. Sådan handel pas-
sar mycket bra att ha i ett industriområde, eftersom
det krävs bil, goda parkeringsmöjligheter och liknan-
de.
Med den beteckning som gäller nu kan kommunen
inte, om man bara använder bestämmelsen handel,
vägra bygglov för en typ av handel som skulle vara
olämplig i ett sådant här område.
Många kommuner har ansett att det är viktigt att
ha möjligheten att precisera handelsändamålet, till
nytta för dem som bor i bostadsområdena och för
närservicen, när de planerar ett industriområde. Vad
som har hänt under åren efter 1992 är att dessa kom-
muner har fått välja att i planen för ett industriområde
inte lägga in handel, även om det skulle ha passat att
ha handel där för exempelvis vitvaror, byggvaror och
liknande, just därför att man vill undvika livsmedels-
handel.
Därför ger det här förslaget verkligen kommuner-
na en möjlighet - det är inte ett tvång - att använda
den här bestämmelsen om de så vill.
Med det här förslaget visar vi också en tilltro till
de förtroendevalda i kommunerna och den kommuna-
la självstyrelsen, som jag vet att inte minst Erling
Bager och Folkpartiet i andra sammanhang tycker är
väldigt viktig, men av någon outgrundlig anledning
inte just när det gäller handel.
Den nuvarande lagregeln är ett intrång i den
kommunala självstyrelsen, eftersom kommunerna inte
ges möjligheten att planera för de boende och för
service och handel på bästa sätt.
Avslutningsvis skulle jag vilja säga till Knut Bil-
ling att även kommunpolitikerna i Järfälla kommer att
få den här möjligheten. Jag måste säga att jag har
förtroende för alla kommunpolitiker. Jag tror att de
kommer att hantera den här frågan på ett bra sätt för
kommuninvånarna.

Anf. 277 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Jag är medveten om att detta även
skulle gälla Järfälla och inte bara Motala och andra
kommuner. Det är helt klart att det är på det sättet.
Jag menar att det finns en risk med att ge denna
möjlighet till kommunpolitiker att förhindra konkur-
rens.
Låt mig läsa vad Riksrevisionsverket sade i sitt
remissvar: att det inte påvisats att avsaknaden av
regleringsmöjligheter sedan 1992 haft några negativa
effekter, att det inte bevisats att de föreslagna regle-
ringsmöjligheterna är ett verksamt medel för att uppnå
uppsatta mål samt att det inte analyserats vilka effek-
ter som den föreslagna ändringen har på konkurren-
sen.
Sonia Karlsson säger att mitt argument att detta
försvårar konkurrensen är dåligt och felaktigt. Jag vill
då bara erinra om vad Birger Andersson sade i debat-
ten 1992, när vi diskuterade det här. Han hade en
diskussion med bl.a. Sonja Karlsson, och han sade att
det fanns både för- och nackdelar: Det finns två våg-
skålar, och vi har från Centerns sida gjort en samlad
bedömning. Vi anser att konkurrensaspekten skall
väga så tungt att fördelarna väger över. Vi ställer
alltså upp på hemställan.
Det var just detta som bidrog till att konkurrensen
ökade för handeln i Sverige.

Anf. 278 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vet att ett flertal kommu-
ner - enligt en enkät, som Rune Evensson också har
hänvisat till - har undvikit att lägga in just handel i
vissa industriområden, där det hade varit väldigt
olyckligt att få in livsmedelshandel men där det hade
passat med annan form av handel. Man har alltså inte
gjort det just därför att man inte har haft valmöjlighe-
ten. Då kan vi säga att det i stället är en mängd nä-
ringsidkare, inom radio-TV eller vitvaror, som har
missat möjligheten att etablera sig i de här kommu-
nerna och som nu kommer att få andra möjligheter.

Anf. 279 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Vad jag säger är att handelns lokali-
sering bör avgöras av dem som svarar för handeln och
av dem som är kunder hos handeln, inte av politiker-
na. Det kan betyda att man i ett område som kan ha
industriell verksamhet får en livsmedelsbutik. Det kan
betyda att man i ett område där det är på väg att ske
en utarmning räddar kvar en butik som säljer livsme-
del. Det kanske finns en handelsman som ser en möj-
lighet att etablera sig och tjäna pengar när konsumbu-
tiken har lagt ned. Jag tycker att det är konsumenterna
som skall styra detta, inte kommunpolitikerna - även
om jag ibland också tar på mig den kommunala kos-
tymen.

Anf. 280 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Den kostymen kan Knut Billing tydli-
gen både ta av och ta på. Jag tror att det är väldigt
viktigt att man som politiker har ett så pass vidgat
seende att man alltid kan se helheten.
När det gäller handeln är det i första hand fråga
om miljöaspekter, som har med trafiken att göra. Det
står också i betänkandet. Chalmers har räknat ut att
externetableringar ökat biltrafiken med mellan 200
och 1 200 %. Det är ett av skälen till att det här för-
slaget nu kommer till.
Knut Billing vill bara se en del och glömmer bort
att kommunerna - förutom att de har det kommunala
planmonopolet, där de i alla andra sammanhang får
planera för att det skall bli bra för boende, för nä-
ringsidkare och för industrier - givetvis också skall
planera för livsmedelshandeln och för att människor-
na skall kunna komma nära den. Jag tror att det kom-
mer att visa sig att den här möjligheten är bra för
kommunerna och för dem som vill använda sig av
den.

Anf. 281 ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Trots den sena timmen tar jag ytterli-
gare någon replik.
Jag tycker att gällande lagstiftning är fullt tillräck-
lig, Sonia Karlsson. Jag skall erkänna en sak. Jag har
tidigare tyckt precis som Sonia Karlsson. När jag en
gång i tiden satt i Göteborgs byggnadsnämnd drev jag
linjen att det i vissa delar av staden bara skulle tillåtas
handel med skrymmande varor: kylskåp, bilar, båtar
och dylikt. Jag drev det tillsammans med Sonia Karls-
sons partikamrat och min namne Erling Sundwall. Vi
försökte gå in och reglera.
Vi fann att båtaffärerna ville ha tillbehörsaffärer.
De ville sälja spritkök och smådelar - ned till små
rostfria skruvar. Så började Ford, Saab och Volvo att
ha tillbehörsaffärer. De ville sälja tillbehör - ned till
de minsta. Sedan var vi där och skulle reglera. Vissa
affärer fick inte komma dit, för de hade inga skrym-
mande varor. Det hela blev väldigt märkligt och
hopplöst.
Jag gav upp. Jag var med och gav tillstånd för
Billhälls i stadsdelen Sisjön, som jag tidigare nämnde
i en replik. Det har gagnat konkurrensen så, att övriga
områden har fått lägre livsmedelspriser. Det gagnar
många grupper.
Vi har tidigare sett att den lagstiftning som gällde
före 1992 missbrukades. Jag tycker inte att vi behöver
någon ny lagstiftning. Det fungerar bra ändå.

Anf. 282 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det var trevligt att höra att Erling Ba-
ger har suttit i en byggnadsnämnd. Det har jag också,
men till skillnad från honom har jag inte ändrat upp-
fattning. Jag ser det som väldigt viktigt. Kommunen,
som dessutom har ansvaret för varuförsörjningen, ser
givetvis till att andra kommuninvånare och, som Rune
Evensson tidigare har hänvisat till, äldre och handi-
kappade får ha kvar service och livsmedel i sina nä-
rområden.
När det gäller begreppet "skrymmande varor" vill
jag säga att exempelvis en byggvaruhandel givetvis
också får sälja spik, även om det inte är skrymmande.
Man får även sälja vissa andra saker som passar in i
sortimentet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 december.)

20 § Beslut om fortsatt ärendebehandling

Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle
fortsättas vid morgondagens arbetsplenum.

21§ Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts
den 4 december

1996/97:91 av Gullan Lindblad (m) till socialminis-
tern
Privatvårdens framtid

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 10 december.

22 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 4 december

1996/97:149 av Sonja Fransson (s) till socialminis-
tern
Habiliteringsverksamheten
1996/97:150 av Inger Davidson (kd) till socialminis-
tern
Sexuella övergrepp mot barn
1996/97:151 av Barbro Andersson (s) till kommuni-
kationsministern
Järnvägstrafiken mellan Hargshamn och Nystad
1996/97:152 av Jan Backman (m) till kommunika-
tionsministern
Arkeologiska undersökningar vid utbyggnad av vägar
och järnvägar

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 10 december.

23 § Kammaren åtskildes kl. 23.04.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m.11 §
anf. 34 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 93 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 132
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 16 § anf. 151 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen kl.
17.56,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 18 § anf. 214
(delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdet slut.