
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1996/97:109</div>
<div class="sidhuvud_datum">Onsdagen den 28 maj</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 9.00 - 17.57</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>19.00 - 19.39</pre><pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>
--------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Meddelande om uteblivna svar på interpel-
lationer</pre><pre>Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:</pre><pre>Interpellationerna 1996/97:323, 334, 359, 368 och
371</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1996/97:323 av Chatrine Pålsson
om de mindre sjukhusen.
Interpellation 1996/97:334 av Göte Jonsson om
förtroendenämnderna.
Interpellation 1996/97:359 av Bo Könberg om
vårdgarantin.
Interpellation 1996/97:368 av Thomas Julin om
rättssäkerheten inom socialtjänsten.
Interpellation 1996/97:371 av Bo Könberg om
privata husläkare.
Interpellationerna kommer inte att besvaras.
Skälet till detta är att arbetsanhopning hindrar so-
cialminister Margot Wallström från att besvara inter-
pellationerna någon av de dagar som återstår för in-
terpellationsdebatter.
Stockholm den 26 maj 1997
Socialdepartementet
Enligt uppdrag
Göran Håkansson
Expeditionschef</pre><pre>2 §  Meddelande om fördröjda svar på interpel-
lationer</pre><pre>Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:</pre><pre>Interpellation 1996/97:279</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1996/97:279 av Sigge Godin (fp)
om underhållsstöd.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
3 juni 1997.
Skälet till dröjsmålet är att interpellationen skall
besvaras gemensamt med annan interpellation.
Stockholm den 22 maj 1997
Maj-Inger Klingvall</pre><pre>Interpellation 1996/97:350</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 1996/97:350 av Yvonne Ruwaida
om debatt om det mångkulturella samhället.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 5 juni 1997.
Skälet till dröjsmålet är arbetsanhopning.
Stockholm den 23 maj 1997
Statsrådet Leif Blomberg
Enligt uppdrag
Ingvar Paulsson
Expeditionschef</pre><pre>3 §  Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen</pre><pre>Talmannen meddelade att följande faktaprome-
morior om förslag från Europeiska kommissionen
inkommit och delats ut till kammarens ledamöter:
Yttrande av kommissionen angående Europaparla-
mentets ändringsförslag till förenklat direktiv om
prisinformation till konsumenter KOM (97) 136
Förslag till rådets förordning om ändring av förord-
ning om den gemensamma organisationen av
marknaden för nötkött KOM (97) 161
Rapport från kommissionen om tillämpningen av
bidragsystemen inom nötköttssektorn för tidig
kalvslakt och kalvbearbetning KOM (97) 165</pre><pre>4 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1996/97:115 till trafikutskottet
1996/97:136 till näringsutskottet
1996/97:137 till trafikutskottet
1996/97:141 till utbildningsutskottet
1996/97:142 till konstitutionsutskottet
1996/97:146 till socialutskottet
1996/97:153 till finansutskottet
1996/97:155 till socialförsäkringsutskottet
1996/97:156 till socialutskottet
1996/97:158 till konstitutionsutskottet
1996/97:160 och 161 till trafikutskottet
1996/97:162 till utbildningsutskottet
1996/97:163 till lagutskottet
1996/97:164 till justitieutskottet
1996/97:166 till lagutskottet</pre><pre>Skrivelser
1996/97:120 till socialutskottet
1996/97:138 till utrikesutskottet
1996/97:152 till finansutskottet</pre><pre>5 §  Förnyad bordläggning</pre><pre>Föredrogs men bordlades åter
Skatteutskottets betänkanden 1996/97:SkU19-SkU22
Näringsutskottets betänkanden 1996/97:NU8 och
NU14</pre><pre>6 §  Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 21 maj</pre><pre>AU13 En allmän och sammanhållen arbetslöshets-
försäkring
Mom. 1 (avslag på proposition 107 m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
242 för utskottet
70 för res. 1
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 24 c, 24 fp, 16 v, 18 mp, 12 kd
För res. 1:     70 m
Frånvarande:    13 s, 10 m, 3 c, 2 fp, 6 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 2 (utformningen av en ny arbetslöshetsförsäk-
ring)
1. utskottet
2. res. 2 (fp, kd)
Votering:
176 för utskottet
37 för res. 2
94 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 24 c, 1 v, 6 mp
För res. 2:     25 fp, 12 kd
Avstod: 70 m, 15 v, 9 mp
Frånvarande:    16 s, 10 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 3 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 4 (bortre gräns för ersättningsrätt)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
Votering:
201 för utskottet
16 för res. 6
95 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  147 s, 24 c, 1 fp, 18 mp, 11 kd
För res. 6:     16 v
Avstod: 71 m, 24 fp
Frånvarande:    14 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 4 kd</pre><pre>Mom. 5 (utvidgat utredningsuppdrag om samord-
ningsfrågor)
1. utskottet
2. res. 7 (mp)
Votering:
225 för utskottet
18 för res. 7
71 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 24 c, 25 fp, 16 v, 12 kd
För res. 7:     18 mp
Avstod: 71 m
Frånvarande:    13 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 6 (kompensationsnivå)
1. utskottet
2. res. 8 (v)
Votering:
221 för utskottet
16 för res. 8
76 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 24 c, 25 fp, 12 mp, 12 kd
För res. 8:     16 v
Avstod: 71 m, 5 mp
Frånvarande:    13 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 11 (huvudregel för arbetsvillkoret)
1. utskottet
2. res. 16 (mp)
Votering:
181 för utskottet
18 för res. 16
112 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  146 s, 24 c, 8 v, 3 kd
För res. 16:    18 mp
Avstod: 71 m, 25 fp, 7 v, 9 kd
Frånvarande:    15 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 7 v, 3 kd
Holger Gustafsson (kd) anmälde att han avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Mom. 15 (kartläggning av arbetsvillkorets effekter)
1. utskottet
2. res. 20 (v)
Votering:
209 för utskottet
32 för res. 20
73 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 24 c, 25 fp, 12 kd
För res. 20:    16 v, 16 mp
Avstod: 71 m, 2 mp
Frånvarande:    13 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 25 (deltidsregler)
1. utskottet
2. res. 24 (v)
Votering:
207 för utskottet
16 för res. 24
87 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  146 s, 24 c, 25 fp, 1 mp, 11 kd
För res. 24:    16 v
Avstod: 71 m, 16 mp
Frånvarande:    15 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 1 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 27 (avstängningsregler)
1. utskottet
2. res. 26 (v, mp)
Votering:
209 för utskottet
34 för res. 26
71 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 24 c, 25 fp, 12 kd
För res. 26:    16 v, 18 mp
Avstod: 71 m
Frånvarande:    13 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 31 (familjehemsföräldrars ersättningsrätt)
1. utskottet
2. res. 28 (kd)
Votering:
232 för utskottet
12 för res. 28
68 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  147 s, 5 m, 23 c, 25 fp, 15 v, 17 mp
För res. 28:    12 kd
Avstod: 66 m, 1 c, 1 v
Frånvarande:    14 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 35 (lagreglering av inträdesvillkoret)
1. utskottet
2. res. 31 (mp)
Votering:
209 för utskottet
19 för res. 31
84 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  147 s, 2 m, 24 c, 24 fp, 12 kd
För res. 31:    1 m, 18 mp
Avstod: 68 m, 16 v
Frånvarande:    14 s, 9 m, 3 c, 2 fp, 6 v, 3 kd
Tomas Högström (m) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat nej.</pre><pre>Mom. 36 (finansieringen)
1. utskottet
2. res. 33 (fp, kd)
Votering:
182 för utskottet
37 för res. 33
95 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 24 c, 10 v
För res. 33:    25 fp, 12 kd
Avstod: 71 m, 6 v, 18 mp
Frånvarande:    13 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 39 (reglering av resursarbete)
1. utskottet
2. res. 37 (m, fp, mp, kd)
Votering:
176 för utskottet
124 för res. 37
12 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  147 s, 24 c, 5 v
För res. 37:    69 m, 25 fp, 18 mp, 12 kd
Avstod: 2 m, 10 v
Frånvarande:    14 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 7 v, 3 kd
Lena Klevenås (s) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Gustaf von Essen och Lennart Hedquist (båda m)
anmälde att de avsett att rösta nej  men markerats ha
avstått från att rösta.</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KU21 Ändring i RFK:s instruktion
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KU26 Vissa grundlagsfrågor
Mom. 1 (kvalificerad majoritet vid rättighetsbegräns-
ningar)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
243 för utskottet
69 för res. 1
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 24 c, 25 fp, 16 v, 18 mp, 12 kd
För res. 1:     69 m
Frånvarande:    13 s, 11 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 5 (författningsdomstol)
1. utskottet
2. res. 5 (m, mp)
Votering:
208 för utskottet
100 för res. 5
2 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  146 s, 24 c, 22 fp, 16 v
För res. 5:     71 m, 1 fp, 16 mp, 12 kd
Avstod: 1 fp, 1 mp
Frånvarande:    15 s, 9 m, 3 c, 2 fp, 6 v, 1 mp, 3 kd
Kia Andreasson (mp) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats som frånvarande.</pre><pre>Mom. 11 (Utrikesnämndens sammansättning)
1. utskottet
2. res. 9 (mp)
Votering:
295 för utskottet
18 för res. 9
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  147 s, 71 m, 24 c, 25 fp, 16 v, 12 kd
För res. 9:     18 mp
Frånvarande:    14 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>JoU17 Skogsbruk
Mom. 1 (ändringar i skogsvårdslagstiftningen, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
Votering:
295 för utskottet
18 för res. 1
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 71 m, 23 c, 25 fp, 16 v, 12 kd
För res. 1:     18 mp
Frånvarande:    13 s, 9 m, 4 c, 1 fp, 6 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 3 (nya avgifter för skogsbruket)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
240 för utskottet
72 för res. 2
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 23 c, 25 fp, 16 v, 18 mp, 10 kd
För res. 2:     71 m, 1 kd
Frånvarande:    13 s, 9 m, 4 c, 1 fp, 6 v, 4 kd</pre><pre>Mom. 10 (avverkningsreglerna i skogsvårdslagstift-
ningen)
1. utskottet
2. res. 7 (c, v, mp)
Votering:
255 för utskottet
58 för res. 7
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 67 m, 1 c, 25 fp, 2 v, 12 kd
För res. 7:     4 m, 23 c, 14 v, 17 mp
Frånvarande:    13 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 1 mp, 3 kd
Charlotta L Bjälkebring (v) anmälde att hon avsett att
rösta  nej men markerats ha röstat ja.
Kia Andreasson (mp) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats som frånvarande.</pre><pre>Mom. 12 (fjällnära skogar, m.m.)
1. utskottet
2. res. 8 (mp)
Votering:
295 för utskottet
18 för res. 8
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  147 s, 71 m, 24 c, 25 fp, 16 v, 12 kd
För res. 8:     18 mp
Frånvarande:    14 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 21 (markavvattning)
1. utskottet
2. res. 11 (mp)
Votering:
296 för utskottet
18 för res. 11
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 71 m, 24 c, 25 fp, 16 v, 12 kd
För res. 11:    18 mp
Frånvarande:    13 s, 9 m, 3 c, 1 fp, 6 v, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelande om samlad votering</pre><pre>Tredje vice talmannen meddelade att jordbruksut-
skottets betänkanden JoU15 och JoU22, konstitu-
tionsutskottets betänkanden KU9 och KU20 samt
finansutskottets betänkande FiU23 skulle avgöras i ett
sammanhang efter avslutad debatt.</pre><pre>7 §  Skydd av hotade arter samt aktionsplaner
för biologisk mångfald</pre><pre>Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1996/97:JoU15
Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för biolo-
gisk mångfald (prop. 1996/97:75 delvis)
Jordbruksutskottets betänkande 1996/97:JoU22
Ikraftträdande av lagen (1994:1818) om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade
arter (prop. 1996/97:75 delvis)</pre><pre>Kammaren biföll jordbruksutskottets hemställan
att ärende 1996/97:JoU22 fick avgöras efter endast en
bordläggning.</pre><pre>Anf.  1  PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m):
Herr talman! I betänkande JoU15 behandlas rege-
ringens proposition 75 Skydd av hotade arter samt
aktionsplaner för biologisk mångfald. Dessutom har
ett antal motioner från allmänna motionstiden tagits
med i sammanhanget. Därutöver har vi att i samma
sammanhang behandla det hastigt hopkomna betän-
kandet JoU22 Ikraftträdande av lagen om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade
arter.
Någon har upptäckt att våra djur och växter som
vi skall skydda höll på att råka in i ett laglöst tillstånd
under juni månad på grund av det andra betänkandet,
JoU15. Där föreslås en anpassning till EU:s nya
CITES-förordning, men som inte skall gälla förrän
från den 1 juli.
Den nya CITES-förordningen, som ersätter den
gamla CITES-förordningen, träder i kraft redan den
1 juni. Därför föreslår utskottet i betänkandet JoU22
att vi, direkt efter det att vi antagit den lag vi ännu
inte antagit men kanske skall anta efter debatten,
ändrar densamma till att gälla från den 1 juni och inte,
som vi står i begrepp att besluta, från den 1 juli.
Hängde ni med?
Herr talman! I vilket fall som helst är det nog bäst
att jag börjar med att yrka bifall till den moderata
reservationen nr 8 i betänkande JoU15 och i övrigt till
utskottets hemställan. Jag stöder givetvis även reser-
vation nr 13 men avstår från att yrka bifall till den, för
tids vinnande vid voteringsomgången i kammaren.
För säkerhets skull yrkar jag även bifall till utskot-
tets hemställan i JoU22. Här har vi ingen reservation.
Det finns mycket som är bra i huvudbetänkandet,
JoU15. Vi har inte funnit anledning att reservera oss
med anledning av propositionen. Det är bra att vi
skärper uppmärksamheten på och insatserna mot den
brottsliga hanteringen av skyddade arter av växter,
fåglar och djur. Det är bra att Kustbevakningen får
utökade befogenheter i sitt övervakningsarbete när det
gäller dessa arter. Det är bra att arbetet med biologisk
mångfald efter hand kan utvidgas till att omfatta fler
sektorer och sektorsmyndigheter. Det är viktigt att
arbetet för bevarandet av den biologiska mångfalden
ingår som en naturlig del, inte minst inom trafiksek-
torn.
Det är också bra att sumpskogar och rikkärr skall
uppmärksammas i naturvårdsarbetet med våtmarker.
Men vi hade kanske önskat att litet mer uppmärksam-
het riktades mot möjligheten att restaurera delar av
det tidigare vattenhållande numera utdikade landska-
pet, framför allt i de sydliga delarna av landet. Det
hade kunnat ge ett rikt tillskott till den biologiska
mångfalden samtidigt som det skulle ha skapat en
näringsämnesfälla.
Det är bra att en nationell inventering av sjöar och
vattendrag skall göras med avseende på den biologis-
ka mångfalden och rödlistade arter. Allt naturvårds-
och miljövårdsarbete måste vila på en stabil kun-
skapsgrund. Detta är ett sätt att öka kunskapen om
vilka ytterligare insatser vi kan komma att behöva
vidta. Alltför ofta har kunskap saknats när miljöpoli-
tiska beslut har fattats.
Vi tycker att det är glädjande att ett program för
den genetiska variationens betydelse för vissa arter
som är av särskilt intresse från nyttjande- och beva-
randesynpunkt upprättas. Jag kan väl tillåta mig en
förhoppning att Nordiska genbankens resurser och
kunskaper i detta sammanhang kan komma till allde-
les särskild nytta.
Att regeringen äntligen har insett behovet av en
sammanhållen rovdjurspolitik gläder oss alldeles
särskilt. Det är ett krav som vi framfört flera gånger
det senaste året. Vi stöder naturligtvis tillsättandet av
en utredning för ändamålet.
Herr talman! När det gäller behandlingen av mo-
tionerna måste vi dock reservera oss på ett par punk-
ter, som jag nämnde tidigare.
I reservation nr 8 framför vi att det inte är givet att
staten är den som är bäst på att sköta naturreservat.
Det kan ske minst lika bra i annan regi, t.ex. av en-
skilda människor och organisationer. Det är en fördel
att enskilda kan äga värdefulla markområden, efter-
som det privata ägandets ansvar kan kombineras med
naturvårdens vetenskapliga krav. Härigenom uppnås
också ett personligt ansvar för uppgiften, och kostna-
derna för naturvården kan minskas. Om samhället
lägger fast restriktioner för markanvändningen måste
samhället också vara berett att betala.
Genom åren har vårt odlingslandskap och våra
skogsmarker i stor utsträckning skötts av Sveriges
jord- och skogsbrukare. Som naturvårdare är de
oöverträffade. Det måste vi konstatera.
I reservation nr 13 pekar vi på faran med de ökan-
de utsläppen av olja i Östersjön. Det har konstaterats
att dessa utsläpp beror på att rederierna väljer att
rengöra sina tankar till havs i stället för att utnyttja de
hamnar som är försedda med särskild utrustning för
omhändertagande av avfallet. Det är naturligtvis av
ekonomiska skäl och på grund av brist på hamnar i
Östersjön som kan ta emot oljerester. Genom EU:s
stödprogram PHARE och TACIS borde det finnas
goda möjligheter att komma till rätta med dessa pro-
blem. Som vi har sagt bör denna fråga drivas av Sve-
rige inom EU.
Vi måste nog också lägga större ansvar på frakt-
köparna genom en ändrad ansvarsfördelning. Det kan
åstadkommas genom att fraktköparna tvingas att ta ett
ekonomiskt ansvar för följderna av ett oljeutsläpp.
Det skulle kunna vara ett effektivt styrmedel för att
åstadkomma förbättringar i detta avseende. Vi menar
att det bör utredas hur en sådan, ny ansvarsfördelning
kan skapas på EU-nivå.
Vi har också, i ett särskilt yttrande, pekat på att vi
måste se över regelverket för miljöprogrammet för
berättigande av EU-stöd i jordbruket. Vi har flera
gånger tidigare pekat på att reglerna är alltför kompli-
cerade och detaljerade. Det har inneburit nackdelar
för jordbrukarna men också ett faktiskt hinder för att
bevara vissa av de värdefulla naturområden som vi
vill bevara. Vi har hört exempel på att dessa generella
regelverk kan innebära att värdefull natur går förlo-
rad, t.ex. på Öland. Detta måste skyndsamt rättas till.
Vi menar också att man måste se över anslagen till
kalkning. Moderata samlingspartiet föreslog ett större
budgetutrymme för kalkning än regeringen i höstas.
Inför budgetåret 1998 måste man göra en ingående
bedömning av behovet av kalkningsinsatser i sjöar
och vattendrag, i ljuset av, eller snarare i mörkret efter
Barsebäcks stängning och de ökade fossilbränsleut-
släpp som kan komma att bli följden.</pre><pre>Anf.  2  ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag har förstått att övriga debattörer inte har några
invändningar mot Dan Ericssons önskemål att bli
uppflyttad på talarlistan. Därför ger jag Dan Ericsson
ordet nu.</pre><pre>Anf.  3  DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! Tack för den ynnesten. Jag vill också
tacka mina meddebattörer. Av omständigheter jag inte
råder över kan jag inte delta i hela denna debatt.
Eftersom vi kristdemokrater inte är representerade
i jordbruksutskottet med någon ordinarie ledamot, får
vi lägga fram våra yrkanden direkt i kammaren.
Vi har väckt en omfattande motion om biologisk
mångfald i allmänna motionstiden, och vi har också
kompletterat i samband med propositionen med ytter-
ligare en motion vad gäller biologisk mångfald. Vid
utskottets behandling av dessa motioner hänvisas i
relativt stor omfattning till pågående beredningsarbete
och utredningar. Jag kan till stor del nöja mig med det
besvarandet av den långa rad av motionskrav som vi
har.
Herr talman! Jag vill ändå göra ett par yrkanden
som inte följts upp av reservationer. Det gäller under
mom. 31, där jag yrkar bifall till motion Jo22 yrkande
4. Det handlar om kalkningsanslaget och det nödvän-
diga med att höja det nuvarande anslaget för att sä-
kerställa fortsatt biologisk mångfald. Detta har varit
en lång följetong. Vi får hoppas att regeringen besin-
nar sig så småningom i denna fråga.
Det andra yrkandet gäller mom. 52. Jag yrkar bi-
fall till motion Jo779 yrkande 9. Det handlar om att
försöka ekonomiskt värdera den biologiska mångfal-
den i syfte att kunna internalisera miljökostnaderna.
Detta är avsett som ett mätinstrument i den framtida
miljöpolitiken.
Dessutom vill jag som röstförklaring för vår del
vad gäller övriga reservationer ge ett stöd till reserva-
tion 6, som handlar om skärpta straff och kostnader
för dem som bedriver illegal handel med skyddade
arter. Det är fler partier som driver det kravet, och jag
tycker att reservationen är väl avvägd och väsentlig.
Jag utgår från att exempelvis Gudrun Lindvall kom-
mer att utveckla argumentationen i den frågan.
Jag vill också ge vårt stöd till reservation 15, som
handlar om effektivare rättsligt förfarande vid oljeut-
släpp. Det är en fråga som vi kristdemokrater drivit
under en lång tid. Dessvärre har vi inte kommit så
värst långt på vägen vad gäller detta. Det har återigen
precis nu i dagarna aktualiserats på grund av oljeut-
släppet vid Öland. Det understryker angelägenheten
av praktisk handling och förändring så att vi får det
effektivare rättsliga förfarande som reservationen
handlar om.
Vi stöder också reservation 20. Jag tror att jag
t.o.m. yrkar bifall till reservation 20, där Miljöpartiet
har följt upp ett kristdemokratiskt motionsyrkande om
en redovisning av internationella konventioner. Det är
roligt att se att man i utskottet ser på sakfrågorna och
kan följa upp med reservationer trots att förslagen
kommer från andra partier. Om det skulle bli omröst-
ning om reservationerna 13 och 17 kommer vi att
avstå. Där våra egna krav ligger nära reservanternas
men är inte riktigt fullt ut lika, eftersom vi har egna
variationer på samma tema.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis kort tala litet
om grunden för våra ställningstaganden. Skälen för att
bevara den biologiska mångfalden är flera. Det finns
ekologiska skäl. Det handlar om intakta ekosystem
som en förutsättning för livsuppehållande processer.
Det handlar om det praktiska och vårt nyttjande av
arter inom de areella näringarna. Vi kan ta läkeme-
delsindustrin som exempel. Vi har också estetiska,
vetenskapliga och kulturella skäl. Det finns en rad
skäl till varför vi skall bevara den biologiska mång-
falden.
Jag vill också hävda ett etiskt argument. Nyttjan-
det av mark och vatten får inte innebära att framtida
generationers möjlighet till nyttjande inskränks. En
utarmning av biologisk mångfald innebär just detta.
De biologiska resurserna får inte utnyttjas, utan endast
nyttjas. Det kan inte heller förutsägas när ett ekosys-
tem kollapsar till följd av påverkan. Därför måste
försiktighetsprincipen råda.
I dag är ca 3 500 arter i Sverige rödlistade, vilket
motsvarar ca 7 % av artstocken. I debatten kan ibland
höras åsikten att det inte är nödvändigt för Sverige att
bevara alla dessa arter, i synnerhet inte om de före-
kommer i våra grannländer och arten i Sverige endast
är på gränsen av sitt utbredningsområde. Men enligt
åtagandet i konventionen om biologisk mångfald, som
Sverige skrev under i Rio 1992, har Sverige förbundit
sig att bevara alla i landet naturligt förekommande
arter och biotoper och den genetiska variationen inom
arterna.
Fokus i arbetet skall ligga på hur förstörda och ut-
armade landskap skall kunna restaureras och berikas.
För ett stort antal hotade arter måste arbetet inriktas
på att dessa populationer stärks så att de i framtiden
inte skall bedömas tillhöra någon hotad kategori,
vilket i regel innebär att deras biotoper, dvs. livsmil-
jöer, måste utökas. Det är med denna framåtsyftande
syn vi måste hantera frågorna om biologisk mångfald.
Det är på den grunden som jag har gjort yrkandena.</pre><pre>Anf.  4  LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! I detta betänkande behandlas biolo-
gisk mångfald. Man kan fundera över vad biologisk
mångfald är. Biologisk mångfald är allt det vackra
som vi nu ser runt omkring oss nu på våren, alla
blommor och örter, och alla träd och buskar som
blommar. Det är de vackra fåglarna som nu kommer
tillbaks från södern, och även de som vi har haft här
under vintern. Det är alla djur som springer i vår
skog, både de som är roliga och de som är mindre
roliga.
Detta är bara det vi ser. Biologisk mångfald är så
fantastiskt mycket mer. Det är allt det vi inte ser, eller
det som vi måste ha förstoringsglas för att kunna se.
Det är alla kryp, lavar och mossor och allt vad det kan
vara. Möjligheten att skydda just det som vi inte ser är
det svåra. Det är det som är svårt att förklara för
människor, och det är också svårt att vidta åtgärder
för att de skall finnas. För att de små krypen, insek-
terna, mossorna och lavarna, eller vad det nu är, skall
finnas gäller det att ha rätt förutsättningar och skapa
de rätta miljöerna. Det är genom att skapa dem, och
genom vetskapen och kunskapen om dem, som vi kan
bevara den biologiska mångfalden.
Riokonferensen är en bakgrund till detta. Där var
världens nationer överens om att detta är någonting
viktigt, och att det är någonting som vi måste vara
rädda om. Man var också överens om att man inte
skall röva detta från varandra. Mycket av den biolo-
giska mångfalden finns i de tropiska länderna. Många
av de fattiga länderna har svårt att hävda sina intres-
sen, men det är viktigt att de kan göra det och att den
tillgång de har också är någonting för dem. Det är
viktigt att vi hanterar detta på rätt sätt.
Vilka är då problemen? Problemet är egentligen vi
människor. Det är vi som stökar omkring i landskapet
och i den biologiska mångfalden. Man skulle kunna
säga att vi trampar omkring som en elefant i en glas-
butik. Det är så det har varit när vi har använt kvick-
silver, bly och DDT, för att nämna några exempel. Så
är det också nu litet grand när vi börjar med genmani-
pulering av arvsmassa och sådant.
Vi har i och med Riokonventionen och på andra
sätt förstått att detta inte går. Därför har vi börjat att
vidta åtgärder. De akuta bekymren vi har är natur-
ligtvis väldigt många. Försurningen är en sådan stor-
skalig förändring i naturen som gör att den biologiska
mångfalden förändras och i vissa fall försvinner.
Övergödningen är också en sådan förändring, både
den som kommer genom vattnet och den som kommer
genom luften över våra marker. Den favoriserar vissa
växter och tar bort andra.
Resursförbrukningen, att nyttja resurser och göra slut
på dem, är också något som är negativt för den bio-
logiska mångfalden. Vi sprider gifter, osv. Detta
måste vi göra någonting åt. Jag tror inte att naturen
och den biologiska mångfalden en gång för alla ser ut
på ett visst sätt. Jag tror att det finns en utveckling och
en naturlig förändring, att vissa saker försvinner och
nya kommer till. Men vi hjälper ju till att få bort saker
och ting i alldeles för stor utsträckning. Nu håller vi
också på att skapa nya saker på ett sätt som inte är
fullt så bra.
Vi måste lära oss att bruka utan att förbruka. Vi
skall skapa ett uthålligt samhälle, och då är den bio-
logiska mångfalden en tillgång. Det är i den vi kan
hitta allt vi behöver för vår levnad. Jag tror inte alls
att vi kommer att få ett fattigare liv därför att vi tar
hänsyn till naturen, till miljön och till den biologiska
mångfalden. Men livet blir kanske inte lika enkelt
som det ibland kan vara när man kan slå till med
någonting som stökar till i tillvaron, gifter t.ex. Därför
är det nödvändigt att fundera på detta.
Vi har i Sverige och i världen fantastiska tillgång-
ar. I Sverige har vi vårt fjällandskap som är en viktig
del av vårt ekosystem, men som är känsligt. Vi måste
naturligtvis ta speciell hänsyn till det, vilket också
görs i stor utsträckning.
Vi har också vårt jordbrukslandskap som innehål-
ler mycket. Det är ett varierat landskap - ett odlings-
landskap, ett brukningslandskap, ett kulturlandskap.
Vi har ängar och betesmarker, vi har vattensamlingar
och åkerholmar. Vi har en artrikedom som är ganska
stor.
Genom de saker som vi kommit överens om att
nyttja i EU-sammanhang, framför allt miljöstödet, har
vi skapat bättre förutsättningar för att skydda allt
detta. Men grunden för alltihop är att vi har ett jord-
bruk, att det finns människor som är intresserade och
villiga att bedriva jordbruk och att det finns boskap i
landskapet.
Därför är det viktigt att vi skapar de förutsättning-
ar som krävs för att inte bara de som har varit jord-
brukare utan även de som kan tänka sig att bli det kan
starta nya verksamheter och på så sätt se till att det
fungerar även i framtiden. Vi kan inte behålla det här
landskapet om vi inte har ett aktivt jordbruk. Sedan är
det naturligtvis viktigt att jordbruket bedrivs på ett
riktigt sätt. Jag skulle vilja påstå att stora och kraftful-
la förändringar i positiv riktning har gjorts under
senare år.
Samma sak gäller skogslandskapet. Den nya
skogslagstiftningen har givit den enskilde ett betydligt
större ansvar, som också tas i väldigt stor utsträck-
ning. Jag har litet svårt att hänga med resonemanget
när Peter Weibull Bernström i reservation 8 tar upp
att det privata ägandet inte tillåts i tillräcklig ut-
sträckning i det sammanhanget. Förutsättningar för
detta har ju skapats under senare år genom t.ex. na-
turvårdsavtal.
Genom dem kan man få ersättning för att man dri-
ver verksamheten med ett större hänsynstagande än
vad som annars skulle vara rimligt. Det är viktigt att
vi kan fortsätta att utveckla detta så att mer kan gå
den vägen. Det är ofta små områden som behöver
skyddas, och då passar ett sådant sätt bäst.
Det här är något viktigt som tillkommit under se-
nare år, och jag kan säga att Centerpartiet har varit
pådrivande för att det över huvud taget skulle komma
till. Vi är naturligtvis också väldigt intresserade av att
utveckla detta. Man kan hitta nya former, som att
kanske fondera pengar som man vill använda för det
här ändamålet. Detta har vi beskrivit i ett särskilt
yttrande.
Vi har mycket vatten och många våtmarker i vårt
land. Det kan man se när man flyger och tittar ut - det
är vatten och skog. Vatten och våtmarker är viktigt.
Mycket av det biologiska livet finns där. Men det är
nödvändigt att vattnet håller en bra kvalitet.
Försurningen är ett stort bekymmer som för stora
delar av vårt land har utgjort ett hot mot den biologis-
ka mångfalden. Kalkningsverksamheten, som startade
för ungefär 25 år sedan, har haft en stor betydelse.
Det är därför viktigt att den får vara kvar den tid som
behövs - innan vi har kunnat balansera utsläppen i
luften och vattnen - så att inte försurningen får fortgå.
Vi har ju fortfarande för stora utsläpp för att kunna
sluta med kalkningsverksamheten. Vi måste behålla
den på ungefär nuvarande nivå i ytterligare 15, 20 år,
skulle jag tro. Kalkningen har inneburit en stor för-
ändring till det positiva för dessa vatten, och det bio-
logiska livet har kommit tillbaka.
Haven är också viktiga i det sammanhanget. De är
ju en stor resurs på många sätt, och i haven hamnar
mycket av de föroreningar som vi släpper ut på land
och i luften. Våra hav är hotade, och det är viktigt att
vi tillsammans med andra länder ser till att hitta regler
och ett sätt att bruka vår omgivning, så att inte haven
förstörs. Då skulle vi vara illa ute.
Det är ytterst viktigt att vi bevarar den biologiska
mångfalden. I vår reservation nr 17, som jag vill yrka
bifall till, har vi tagit upp genmodifierade jordbruks-
grödor. Jag har debatterat med jordbruksministern om
det ett antal gånger, och om någon vecka deltar jag i
en interpellationsdebatt om detta. Man tar alldeles för
lätt på de faror, risker och fel som uppstår.
Vi tar nu fram grödor som är tåliga mot gifter,
men nyttjandet av dem innebär en risk för den biolo-
giska mångfalden. För det första tar man bort många
ogräs som annars skulle finnas kvar. De är också en
del av mångfalden och på det sättet en tillgång. De
ogräsen kan finnas i en odling utan att störa den. Men
med det här systemet försvinner de. För det andra
finns en risk att vi enkelriktar nyttjandet av utsädet.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servation 17 och i övrigt till utskottets hemställan. Jag
vill understryka vikten av att vi alla hjälps åt att skapa
goda förutsättningar för biologisk mångfald.</pre><pre>Anf.  5  PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)
replik:
Herr talman! Lennart Brunander sade i sitt inlägg
att vi människor är problemet i naturen och att vi
klampar omkring som elefanter i landskapet. Jag
tycker att Lennart Brunander skall erkänna att det
faktiskt är vi människor som skapat det odlingsland-
skap som vi i dag vill bevara, med den biologiska
mångfald som detta inrymmer, liksom även de skogar
med de värden som dessa inrymmer. Det är bl.a. just
Lennart Brunanders förfäder som danat detta.
Den biologiska mångfalden får givetvis inte utar-
mas. Det får vi inte medverka till. Men vi måste nog
vara beredda på att låta den förändras, just genom de
förändringar som vi skapar i odlingslandskapet i form
av ändrade odlingsmetoder, ändrade skogsbruksmeto-
der, osv. Vi ser kanske att vissa arter minskar i popu-
lation, men vi ser samtidigt att andra arter ökar. Vi
kan inte försöka finna någon statisk lösning på hur
den biologiska mångfalden skall se ut. Det är fråga
om en dynamik, och den måste vi också vara beredda
att bejaka.
Lennart Brunander förstår inte vad vi menar i re-
servation 8. Vi vill se en mångfald - och det finns
redan en sådan - i skötsel och ägande av naturreserva-
ten. Men vi vänder oss mot att markägare skulle
tvingas avsätta stora områden utan ersättning.</pre><pre>Anf.  6  LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Herr talman! För att börja med det sista så förstår
jag visst vad moderaterna menar med reservation 8,
men jag tyckte att den var onödig. Det som sägs där är
egentligen att man skall skapa större möjligheter för
privata initiativ, men det finns redan.
Peter Weibull Bernström sade att markägare inte
skall behöva avsätta stora områden utan ersättning.
Det problemet finns ju egentligen inte, därför att det
behöver man inte göra. Jag delar Peter Weibull Bern-
ströms uppfattning att det inte skall vara på det sättet.
Den som äger mark, om det är fråga om jordbruks-
mark eller skogsmark, skall ju ta den rimliga hänsyn
som måste tas för att den biologiska mångfalden skall
fungera i nyttjandet av marken. Detta är det stora
kravet som vi skall ställa på markägare. Att avsätta
områden för reservat och annat är ett gemensamt
ansvar som vi skall ta, och så sker ju. Det har gjorts
betydande ökningar av resurser för detta. Även om de
inte räcker, så har det ändå avsatts betydande resurser
till detta, vilket vi gemensamt har hjälpts åt att göra.
Som jag sade är människan bekymret och Peter
Weibull Bernström sade att det är vi som har skapat
det. Båda påståendena är ju sanna. Jag sade att detta
inte är något statiskt förhållande, att det säkert kom-
mer att ändras. Det är inte så att alla växter har funnits
från början och kommer att finnas i all evighet, utan
det sker naturligtvis en successiv förändring.
Att bonden har skapat jordbrukslandskapet, kultur-
landskapet, är ju fullständigt korrekt. Så är det ju.
Men däremot har vi ju åstadkommit saker och ting
under åren som inte har varit bra. Försurningen är ett
exempel. Klimatförändringar genom växthuseffekter
är ett annat. Alla utsläpp av olika kemikalier är ytter-
ligare ett exempel.</pre><pre>Anf.  7  MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Naturen är en fantastisk skapelse.
Särskilt märker man det så här en försommarmorgon
när man nästan kan se hur det växer, blommar och
grönskar. Fåglarna kvittrar som om varje dag vore
den sista. Tack och lov så är det inte det. Det är inte
sista dagen för fåglarna, även om vi har ställt till med
en massa skada i vår livsmiljö, som är själva förut-
sättningen för vår existens. Det är ju faktiskt så, för att
anknyta till tidigare replikskifte, att naturen klarar sig
utmärkt bra utan oss människor. Men vi klarar oss
inte alls utan naturen.
Det är ju faktiskt jorden, skogen, vattnet och solen
som skapar förutsättningarna för allt liv, från allra
minsta kryp till de allra största djuren som vi har på
jorden, i de allra mest skiftande betingelser - i öknen,
i glaciärerna och i havsdjupen.
Evolutionen har skapat djur och växter som är an-
passade till de mest skiftande livsbetingelser. Det är
en anpassning som har tagit årmiljoner och där den
biologiska och genetiska variationen har varit garan-
ten för att just denna anpassning har kunnat ske.
Nu hotar vi denna variation. På grund av männi-
skans rovdrift på naturen har vi rubbat de biologiska
systemen och utrotat många arter. Vi, människan, har
utropat oss till herre över naturen. På kort tid har vi
åstadkommit mycket, mycket mer än vad naturens
egen evolution kan åstadkomma.
Det är ju sant att det är svårt att veta hur allvarliga
skador detta har åstadkommit, eftersom naturen har en
otrolig läkförmåga. Vi människor är ju förvisso också
en del av naturen. Vi är en av alla de många arter som
skall bevaras. Men problemet är att vi inte har några
felmarginaler. Om något eller några av de grundläg-
gande försörjningssystemen kollapsar, t.ex. på grund
av försurningen, om koldioxidutsläppen leder till
förändrade klimatförhållanden och om t.o.m.
havsströmmarna ändrar riktning, vilket ju vissa fors-
kare befarar, då är vi verkligen illa ute.
Därför är det bra att det finns en internationell
konvention om biologisk mångfald - en konvention
som inte bara handlar om att bevara den biologiska
mångfalden utan också om att vi måste utnyttja natur-
resurserna på ett uthålligt sätt och, vilket inte är minst
viktigt, fördela dem rättvist.
Det är också sant att mycket av ansvaret för bio-
logisk mångfald måste hanteras i internationella fora
och omfattas av internationella överenskommelser,
t.ex. åtgärder i havsmiljön. Haven består av samma
vatten överallt och om några länder begår misstag, så
drabbar det alla andra. Det kan också gälla riskerna
med genmodifierade organismer, som ju får förödan-
de konsekvenser. Här krävs internationella överens-
kommelser. Vidare gäller det risker med introduktion
av nya arter och organismer.
Men att det finns ett behov av internationella
överenskommelser betyder ju inte att vi kan slå oss till
ro på hemmaplan. Som Dan Ericsson sade har vi
åtagit oss att bevara de nödvändiga betingelserna och
den biologiska variationen i Sverige. Vi måste också
återskapa förutsättningarna för en rik biologisk mång-
fald.
Naturvårdsverket har en aktionsplan för biologisk
mångfald, där man har redovisat vilka åtgärder som
krävs för att bevara och återskapa de olika landskap-
styper som vi har i Sverige. Det framgår ju av den
proposition som vi behandlar att regeringen, åtmins-
tone i stort, stöder de prioriteringar som Naturvårds-
verket har gjort, och det är ju bra. Det som sedan
återstår är att se till att skapa både förutsättningar och
resurser för genomförandet av prioriteringarna och
planerna.
Man kan ju undra om det gäller fjällmiljön t.ex.
Naturvårdsverket menar att flertalet av domänreserva-
ten ovanför odlingsgränsen skall ombildas till naturre-
servat. Detta har regeringen inte kommenterat i sin
proposition. Vad säger Alf Eriksson i den frågan?
Gäller det åtgärder i jordbrukslandskapet? Natur-
vårdsverket har ju redovisat att fram till år 2000 - och
det är ju faktiskt bara 2 ½ år kvar till dess - måste
minst 3 000 hektar ängar och 200 000 hektar naturbe-
tesmarker bevaras och hävdas.
Jordbrukslandskapet är ju, som också sagts tidiga-
re, en naturtyp där människan har påverkat den bio-
logiska mångfalden på ett avgörande sätt. Under stör-
re delen av odlingslandskapets historia har jordbru-
kandet bidragit till en stor biologisk mångfald. Det
handlar om skogsbetning, myrslåtter och svedjning,
som är några av de brukningsmetoder som i dag har
ersatts med ett väldigt högeffektivt jordbruk där le-
dorden snarare är monokulturer, storskalighet och
kemikalier.
Den biologiska mångfalden har utarmats. Man
kan faktiskt tala om biologiska öknar. Vi har ett stort
ansvar att se till att rädda och återställa åtminstone en
del av det som vi har förlorat. Ett sätt att göra det
hade t.ex. kunnat vara att använda den sista delen av
de framförhandlade miljöstöden i EU. Nu vet vi ing-
enting om vad regeringen har tänkt sig när det gäller
de sista sju miljonerna. Har Alf Eriksson möjligen
några insikter här att dela med sig av?
Ett annat viktigt område, där ny teknik och nya
brukningsmetoder har lett till biologisk utarmning, är
skogslandskapet. Det sker ju, vilket är viktigt att säga,
en positiv utveckling, och insikten om betydelsen av
den biologiska mångfalden har ökat inom skogsnä-
ringen. Men trots det behöver vi avsätta fler områden
för s.k. fri utveckling. Vi i Vänsterpartiet har under
flera år kritiserat att Naturvårdsverkets anslag har
varit för låga. Vi har i vårt förslag anslagit mer pengar
till inköp av skyddsvärd skog. Framför allt gäller det i
södra och mellersta Sverige samt i Norrlands kust-
land, där det har avsatts väldigt litet anslag. Det är
bara att beklaga att bolagiseringen och utförsäljningen
av Assidomän sköttes så dåligt att man inte tog till
vara möjligheten att skydda arealer.
Även våtmarker har unika biologiska värden. I
södra Sverige har våtmarkerna i stort sett dikats ut.
Det är angeläget att återskapa dem, också med tanke
på deras egenskap av kvävefällor som nämndes tidi-
gare. Vi har en reservation tillsammans med Miljö-
partiet om myrarealerna och våtmarkerna.
Sjöar och vattendrag är en annan naturtyp, där
man faktiskt vet väldigt litet om de biologiska värde-
na. Naturvårdsverket har föreslagit en rikstäckande
inventering och en värdering som sedan kan ligga till
grund för en bevarandeplan.
Kalkningsanslaget har diskuterats tidigare, så jag
tänker inte gå närmare in på det. Det är väl känt att
Vänsterpartiet i många år har drivit krav på ökade
anslag.
Den sjätte och sista naturtypen som jag vill nämna
något om är havsmiljön. Det är också ett område som
har nämnts av flera talare före mig. I havsmiljön finns
stora hot mot det biologiska livet. På havsbottnen i
Östersjön är stora delar döda. Halterna av kadmium
och koppar ökar och oljeutsläppen fortsätter. Vi får in
främmande arter via ballastvatten och vattenbruk. Det
finns alltså mycket som behöver göras på detta områ-
de.
Jag tänkte också kort beröra några av de övriga
förslagen i betänkandet och de reservationer som vi i
Vänsterpartiet har och som vi stöder.
Det första gäller det detta med fauna- och florare-
laterad kriminalitet. Där har vi tillsammans med Mil-
jöpartiet en reservation om utökade befogenheter för
Tullverket. Jag vill också yrka bifall till den reserva-
tionen, nr 2.
Det är bra att regeringen vill ge Kustbevakningen
polisiära befogenheter när det gäller den fauna- och
florarelaterade kriminaliteten. Vi vet att Sverige är ett
transitland, och det är någonting som vi bör skämmas
över. Samtidigt kan vi konstatera att medlemskapet i
EU har inneburit svårigheter att kontrollera handeln
också inom EU. Generaltullstyrelsen anser att Tull-
verket bör få samma befogenheter som Kustbevak-
ningen. Den uppfattningen har också Naturvårdsver-
ket, Kommerskollegium, Naturskyddsföreningen och
Världsnaturfonden. Jag har svårt att förstå varför
regeringen och utskottsmajoriteten har gått emot des-
sa remissinstanser. Det skulle vara intressant att få en
förklaring till det.
Vi stöder också Miljöpartiets reservation nr 4 om
en översyn av jaktlagstiftningen. Vi delar uppfatt-
ningen att det är fel att det är tillåtet med skyddsjakt
på ett stort antal fågelarter under häckningstiden. Det
kan knappast heller anses försvarbart att jakt reduce-
ras till prickskytte på levande föremål, såsom faktiskt
sker i dag.
Tillsammans med Miljöpartiet har vi också en re-
servation som handlar om behovet av skydd och sköt-
sel av våtmarker. Vi har svårt att se att den myr-
skyddsplan som finns skall kunna förverkligas inom
ramen för befintliga resurser. Det rimmar illa med den
ambitionsnivå som regeringen och utskottsmajoriteten
har uttalat i andra sammanhang om att ta steg på vä-
gen mot ett hållbart samhälle.
I en trepartireservation från Vänsterpartiet, Cen-
tern och Miljöpartiet har vi tagit upp detta med gen-
modifierade jordbruksgrödor. Det har Lennart Bru-
nander pratat om, så jag behöver inte säga något yt-
terligare om det.
Jag tänker slutligen säga någonting om två reser-
vationer, nr 18 och 19. Den första handlar om hoten
mot öring och röding i fjälltrakterna. Det är två arter
som faktiskt är hotade i dag. Det beror delvis på den
förändring man gjorde när man införde friare jakt och
fiske i fjällområdena. Det utökade fisket ovanför
odlingsgränserna har inneburit att många fler har fått
möjlighet att fiska med nät i fjällsjöarna, vilket har
lett till uppkomst av s.k. tusenbrödrabestånd. Detta
hotar på sikt båda dessa arter. Det är ingen överdrift
att säga att det är ett hot. Öringen är väldigt unik på så
sätt att den har egna varianter i nästan varje vatten-
drag, medan rödingen å andra sidan är en av världens
mest kallvattenanpassade fiskarter. Det är viktigt att
vi ser till att vi får åtgärder som skyddar och bevarar
den här delen av den biologiska mångfalden.
Fru talman! Den sista reservationen handlar om
den baltiska kulturmiljön. I Baltikum, med sin geo-
grafiska och historiskt kulturella likhet med den
svenska och skandinaviska typen, har vi ett kulturmil-
jöarv som är värt att bevara. Den biologiska mångfald
som vi har tappat på många sätt i Sverige och Skandi-
navien finns kvar i Baltikum. Detta är viktigt, och vi
har krävt att Sverige inom Nordiska rådet och inom
det nordiska samarbetet skall lägga fram en strategi
för hur man skall bevara den här kulturmiljön och
göra den till en del av ett baltiskt kulturarv för framti-
den.
Fru talman! Jag har dragit över tiden men någon
minut, men jag hoppas att det går bra.</pre><pre>Anf.  8  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 5, 6, 9 och 12. Jag ställer mig natur-
ligtvis bakom alla de reservationer som Miljöpartiet
har i det här betänkandet. Jag tycker att det är mycket
viktiga reservationer.
Låt mig börja med att säga att det är mycket bra
att det kommer en proposition som handlar om bio-
logisk mångfald. Det är dags att de här frågorna
kommer upp på den politiska dagordningen ordent-
ligt. Det är också dags att diskussionen börjar sätta
spår i naturen, dvs. att åtgärder följer som visar att vi
börjar bevara den biologiska mångfalden och inte
bara pratar om den allmänt i vida ordalag.
Det är bra att regeringen nu börjar införliva art-
och habitatdirektivet och fågeldirektivet i svensk
lagstiftning. Vi hoppas att det också kommer att följas
upp i jaktförordningen, eftersom detta numera inte
alls kommer att stämma med det som står i § 5 i jakt-
förordningen, dvs. att skyddsjakt bara skall tillämpas
om ingen annan lösning finns.
Vi tycker att det är bra att den nya CITES-
förordningen blir svensk lag. Jag yrkar också bifall till
hemställan i betänkande 22 som innebär att lagstift-
ningen gäller redan från den 1 juni.
Det finns också mycket annat av det som står i
propositionen som är bra. Det är bra att man nu sätter
i gång med utbildningsinsatser för att se till att
CITES-förordningen efterlevs. Det har varit si och så
med det. Det är bra att regeringen jobbar vidare med
Natura 2000. Än så länge har man avsatt 1 266 områ-
den. Jag hoppas att det kommer att bli flera.
Det är också bra att man lyfter fram att det är vik-
tigt med de rödlistade arterna och att man också måste
börja titta på hela livsmiljöer. Det räcker inte att bara
titta på enskilda arter. Vi måste också se till att det
finns en möjlighet för dem att överleva, dvs. att den
miljö och den mat de behöver finns kvar.
Det finns alltså mycket som är bra i betänkandet,
men när man skriver en motion och en reservation tar
man naturligtvis upp det som man finner mindre bra.
När man talar om sina reservationer kan det därför
kanske låta mer negativt än det egentligen är.
Det finns en rad konventioner på det här området,
t.ex. Bernkonventionen, Bonnkonventionen, Riokon-
ferensens konvention om biologisk mångfald och
även Ramsarkonventionen som handlar om våtmark.
Dessa konventioner är viktiga. Det är viktigt att Sve-
rige gör allt för att leva upp till dem. Jag skulle vilja
påstå att vi har ett speciellt ansvar. Vi har råd att
bevara den biologiska mångfalden. Vi har också stora
möjligheter eftersom vi är förhållandevis få männi-
skor på stor yta.
Artförändringen sker snabbt nu. Det är naturligtvis
så som andra har sagt att det alltid kommer att ske en
förändring av artsammansättningen. Det kan vi se i
Sverige. För ungefär 5 000 år sedan fanns ädla lövträd
långt upp i Norrland. Då var klimatet ett annat. I dag
vandrar granen nedåt därför att klimatet börjar bli
kärvare. Sådana förändringar kommer alltid att finnas.
Men nu går förändringen så mycket snabbare. Tidiga-
re har vi sett att förändringar i ekosystem har handlat
om 100 000-tals år. Nu sker förändringarna på 10-tals
år. De förändringarna är inte naturliga. Forskarna är
helt överens om att dessa förändringar beror på hur vi
människor beter oss.
Det är precis som Lennart Brunander har sagt att
vi människor ofta sätter oss själva i främsta rummet.
Det finns t.o.m. homo sapiens som är så förmätna att
de anser sig tillhöra något slags skapelsens krona. Jag
tror att skaparen skulle bli ganska förskräckt om han
hör det, och om han nu finns. Vi måste se oss själva
som en del av naturen. Naturen behöver inte oss, men
vi behöver den. Vi behöver den kanske mer än vi har
insett.
Det finns många arter utan vilka vi faktiskt får
svårt att existera, och framför allt tar det kanske bort
möjligheterna för framtiden om de inte finns kvar. Det
är saker som vi inte vet någonting om i dag. I dag
börjar man hitta mediciner mot virussjukdomar i arter
där man inte ens har haft en aning om att den typen av
substanser finns.
Det finns också ett värde i sig i att bevara arter.
Det finns etiska krav. Vi skall se till att de arter som
finns på jorden i dag skall kunna finnas kvar i framti-
den. Vi har inte rätt att leva på ett sådant sätt att det
håller under just vår livstid men inte om 500 år. Vi
måste se till att det finns en långsiktighet i det vi gör.
I dag finns det ungefär 1 ½ miljard arter i världen.
Ca 55 000 av dem finns i Sverige. Av dessa 55 000 är
3 500 uppsatta på hotlistan, dvs. de är hotade på ett
eller annat sätt. En del har försvunnit, andra behöver
ett hänsynstagande. Men det finns också sådana som
är akut hotade, sårbara och sällsynta. Dessa listor
utökas tyvärr. Det finns en del arter som tyvärr flyttas
upp i kategorier där de är mer hotade än tidigare.
Ni behöver ju bara fundera själva. Man måste na-
turligtvis ha en egen referensram på biologisk mång-
fald. När ni är ute kör bil nu i sommar kan ni fundera
på hur mycket insekter ni får på bilrutan. Är det lika
mycket som för några år sedan? Behöver ni åka in till
macken lika ofta för att tvätta framrutan för att den är
så kladdig, eller är det mera sällan?
I Stockholmsregionen är det så att det finns färre
insekter. Jag har pratat med många busschaufförer
och andra som kör bil mycket. De säger att det är
precis så. Det är mycket mindre insekter i rörelse. De
behöver mycket mer sällan åka in och tvätta bilrutor-
na. Detta påverkar naturligtvis all biologisk mångfald.
Finns det färre insekter, finns det mindre mat för
fåglarna. Vi har alltså en minskning av antalet indivi-
der.
Det finns en del arter som har försvunnit tidigt,
t.ex. blåkråkan som försvann redan på 50-talet. Den
sista häckade 1967 på Fårö. De var mycket beroende
av vissa biotoper med död gammal ved och stora
skalbaggar. När dessa biotoper försvann, så försvann
blåkråkan också. Det finns andra som har försvunnit
mer nära i tiden, t.ex. mellanspetten. Det sista paret
häckade 1982. De var också ganska beroende av en
speciell biotop, nämligen stora ekskogar med insekter.
De arter som blir kvar kan vi kalla generalister. De
kan äta litet av varje; de är inte så noga utan har ett
bredare register. Men vi förlorar specialisterna, de
som är väldigt noga med biotopen.
Vi kan se att i jordbruket går förändringen ganska
snabbt. Det handlar alltså om årtionden. Om man
jämför med hur det var för 20 år sedan finner man att
var tredje sädesärla, varannan ladusvala och varannan
tofsvipa har försvunnit. Även enkelbeckasin, gök,
buskskvätta, stenskvätta, göktyta osv. minskar i antal
och försvinner. Men det här är lyckligtvis inte irre-
versibla skador. Vi kan få tillbaka dessa arter om vi
beter oss rätt. En sak som många ekologiska lantbru-
kare berättar om med förtjusning är att de efter ett
antal år ser att de får tillbaka mer blommor, insekter,
fjärilar och fåglar. Det finns alltså möjligheter för oss
att återskapa de biologiska förutsättningar som behövs
för att många arter skall kunna finnas kvar. Det känns
förtröstansfullt. Vi kan göra rätt; vi kan återskapa den
biologiska mångfalden. Det kan bli fler av allting, om
vi vill.
Det finns också andra positiva tecken. Uttern
börjar komma tillbaka, därför att vi är noga med vad
som kommer ut i vattendragen. Havsörnen börjar
komma tillbaka, därför att PCB-halterna sjunker.
Många frivilliginsatser har varit värdefulla i det fallet.
Man har sett till att utfodra havsörnar under vintern
med giftfri föda. Men å andra sidan finns det tecken
på att det går åt andra hållet. Vildlaxen är mycket
hotad, därför att sjukdomen M 74 har slagit till i Ös-
tersjön.
För att vi skall få behålla den biologiska mångfal-
den måste vi tänka om. Vi måste ha en ny sorts om-
tanke i allt som vi gör. Vi måste fundera litet över hur
vi människor, en av alla arter på jorden, skall bete oss
för att det också skall finnas livsutrymme för de and-
ra. Dessa tankar måste finnas med hela tiden i alla
beslut som vi fattar.
Miljöpartiet har väckt en stor motion under den
allmänna motionstiden om biologisk mångfald. Vi har
också kompletterat den med en motion under behand-
lingen av den här propositionen. Jag tänker nämna
någonting om det som står i den motion som vi har
väckt nu. Vi menar att det är viktigt att Sverige får en
förordning som hör till den CITES-lagstiftning som vi
nu får. Jag har haft en interpellationsdebatt med mil-
jöministern om det och är glad över att ha fått beske-
det att den kommer i höst. Om den kommer att se ut
som det förslag som jag vet att Naturvårdsverket har
tagit fram kommer Sverige att få en bra lagstiftning på
det här området. Som det ser ut i dag har Sverige
tyvärr blivit ett transitland när det gäller många hota-
de arter. Sverige börjar faktiskt få ett rejält dåligt
rykte på det här området. Det är mycket beklagligt.
Ett skäl kan vara att vi har ganska låga straff för det
här. Dan Ericsson tog upp det, och det återfinns i en
av de reservationer som vi har fogat till det här betän-
kandet. Man behöver bara jämföra mellan Sverige
och Norge. Då kan vi se att maxstraffet i Sverige är
två år. I Norge är det sex år. Även Finland har en
starkare lagstiftning på det här området. När länder
som ligger så nära varandra har så olika straff blir
handeln mest omfattande i det land där man riskerar
minst. Och Sverige har faktiskt blivit ett transitland.
Vi kan se att det här säljs en mängd arter, framför allt
kräldjur som finns i CITES-förordningens listor över
arter som man inte får handla med. Jag hoppas att den
förordning som kommer till hösten kan råda bot på
det här.
I vår motion tar vi också upp en del biotoper som
kräver extra skydd. Vi anser att det behövs ett mora-
torium för avverkning av urskog. Här finns t.ex. 20 %
av alla mossor och 10 % av alla lavar. Många av dem
finns på hotlistorna. Om vi skall kunna rädda den här
biologiska mångfalden måste vi nu se till att spara de
biotoper som finns kvar. Om vi fortsätter att avverka
urskog gör vi en tabbe som är väldigt svår att repare-
ra. Då finns det inget livsutrymme kvar för dessa
arter, och då försvinner de naturligtvis. Vi anser att
myrskyddsplanen bör aktualiseras på ett helt annat
sätt. Det går inte att inom befintliga ramar, som dess-
utom skärs ned, klara av det skydd av myrar som
behövs. På vissa punkter är vi mycket förvånade över
regeringens åtgärder.
Jag sade att uttern har kommit tillbaka. Det är allt-
så viktigt att bevara många av de små vattendrag som
finns. Och i Naturvårdsverkets aktionsplan slår man
fast att vattenkraftsutbyggnaden har påverkat en stor
del av Sveriges vattendrag, vilket har fått starkt nega-
tiva konsekvenser för biodiversiteten. Man skriver:
"De outbyggda vattendragens betydelse för biologisk
mångfald är sådan att bevarandeintressena i fortsätt-
ningen måste sättas före exploatering av vattendragen.
Kvarvarande opåverkade forsar och strömsträckor
skall inte exploateras."
Sedan kommer då propositionen En uthållig
energiförsörjning, där det föreslås investeringsbidrag
för att man skall kunna bygga ut dessa forsar. Då
undrar man ju vad regeringen håller på med. Är den
biologiska mångfalden viktig, som man säger? Eller
får andra intressen alltid väga över? I det här fallet är
det alltså precis de vattendrag som har en biologisk
mångfald - och som i många fall har fått träda tillbaka
- som ytterligare skall förstöras.
Jag skulle vilja fråga Socialdemokraternas repre-
sentant i debatten vad regeringen egentligen menar.
Är man intresserad av att skydda biotoperna, eller är
man det inte? Ser man inte vilka konsekvenser det kan
bli av att man nu faktiskt inför ett 15-procentigt inves-
teringsstöd till den här utbyggnaden? Det är ett stöd
på 150 miljoner som skall användas under fem år. Ser
man inte att det är ett hot mot den biologiska mång-
falden, eller bryr man sig inte?
Vi kan också se att det finns ett hot mot många av
de arter som lever i lövskog. Vi från Miljöpartiet
hälsar den kommande energiomställningen med stor
glädje, men vi måste se till att vi inte skapar andra
problem. Det finns många lövskogar, framför allt i
södra och mellersta Sverige, där man nu avverkar i en
ganska snabb takt. Risken är att många arter som finns
där inte kommer att klara sig. WWF håller på att
utarbeta en rapport om det här, där man kan se att
artuttunningen går snabbt. Det handlar många gånger
om ganska vanliga arter. Lövsångare, talgoxe, göktyta
osv. har fått stryka på foten, därför att man avverkar
lövskogar som tidigare inte har haft något värde och
där de har haft möjlighet att finnas kvar.
Det här betänkandet ansluter ganska mycket till
det betänkande som vi skall diskutera i eftermiddag,
nämligen det som handlar om jakt. Jag vill säga nå-
gonting kort om jakten.
Men först vill jag tala om att jag inte vet hur
mycket taletid jag har kvar. Om jag drar över litet
grand hoppas jag att fru talman ursäktar.
Vi anser att det är mycket bra att man i jaktla-
gens 5 § ändrar så att det står att skyddsjakt enbart
skall förekomma om det inte finns någon annan möj-
lighet. I propositionen står det att skadeförebyggande
åtgärder som kan leda till störning eller resultera i
avlivning endast får vidtas om det inte finns någon
annan tillfredsställande lösning. Förutsättningen för
att det här skall bli verklighet är att man också ändrar
i jaktförordningen. Där har vi i dag helt andra skriv-
ningar. Där står det att man i förebyggande syfte skall
kunna jaga om det kan tillfredsställa viltvården och
om det finns ett hot osv. Det är alltså en helt annan
skrivning än den som nu skall finnas i § 5 i jaktlagen.
Jag förutsätter att regeringen kommer att återkomma
med en jaktförordning som mer harmoniserar med art-
, habitat- och fågeldirektivet och också med den nya
skrivningen i jaktlagen.
Jag skall ha en debatt med miljöministern om det
här på fredag. Därför tänker jag inte närmare gå in på
dessa frågor. En del kommer också att återkomma i
eftermiddagens debatt.
Från Miljöpartiets sida har vi också reservationer
som handlar om olja. I dag är det aktuellt; ett stort
oljebälte ligger utanför Öland. Det är alltså ett starkt
hot mot mycket av den biologiska mångfalden. Många
av de fåglar som häckar utefter Öland kommer nu att
gå en kvalfull död till mötes. Under de senaste åren
har tiotusentals fåglar skjutits och avlivats. Och
mångdubbelt flera har dött ute till havs. Det är alltså
dags att vi börjar skärpa oljelagstiftningen. Detta
kommer Kia Andreasson att utveckla ytterligare.
Miljöpartiet har lagt fram ett förslag om hur det skulle
kunna gå till.
Vi har också en reservation där vi menar att det är
bra att Kustbevakningen nu får utökade befogenheter.
Men det är mycket märkligt att inte Tullen samtidigt
kan få det. Om vi menar allvar med att vi verkligen
skall komma till rätta med CITES-brotten måste vi
naturligtvis ge de myndigheter som finns befogenhe-
ter. Annars har vi inte verktygen. Från Miljöpartiets
sida anser vi alltså att det är självklart att även Tullen
skall få befogenheter. I den interpellationsdebatt som
jag hade med miljöministern sade hon också att man,
om det visar sig att det här inte räcker, är intresserad
av att komma tillbaka och titta på om även tullen skall
få befogenheter. Därför kanske det finns en öppning
även i det här fallet.
Det har talats mycket om våtmarker i dag. Låt mig
då bara säga att våtmarker och våtmarker inte alltid är
samma sak. Åker man genom Sverige och tittar på de
sjöar som ligger i skog finner man att många av dem
har en ganska liten biologisk mångfald. Många av
dem är artfattiga dysjöar som ligger i gran- eller tall-
skogen, medan andra sjöar, de som ligger på slätten,
har en helt annan biologisk mångfald - de eutrofa
sjöarna, där det finns betydligt fler arter. Det räcker
alltså inte med en vattenspegel för att man garanterat
skall veta att det finns en stor artrikedom, utan det
gäller också att de ligger på slätten. Och tyvärr är det
ju där, där de har konkurrens av andra intressen, dvs.
jordbruksintressen, som man har dikat ut.
Jordbruket är alltså en stor bov i dramat. Det är
dags att vi börjar fundera på hur vi skall agera inom
jordbrukssektorn för att få tillbaka en biologisk mång-
fald. Det jordbruk vi har i dag hämmar och hotar den
biologiska mångfalden. Även här vet jag att det kom-
mer att komma rapporter från naturskyddsföreningar
om hur vi bör bete oss.
Detsamma gäller för skogsbruket. Det går att be-
driva ett skogsbruk som gynnar arter. Ibland är det
mer okunskap än ovilja som gör att vi inte gör det i
dag. Här kommer det också att komma avhandlingar
som visar att det mycket väl skulle gå att bedriva ett
skogsbruk som är ekonomiskt lönsamt men också tar
en helt annan hänsyn än vad man gör i dag.
Vi i Miljöpartiet anser att det här är oerhört vä-
sentliga frågor. Vi tycker att det är bra att regeringen
börjar agera - men det måste till pengar. Förutsätt-
ningen för att vi skall kunna få ett skydd av många
biotoper som i dag är hotade är att man inser att det
måste till pengar.
Jag hoppas att diskussionen om biologisk mång-
fald inte bara kommer att vara diffus utan att vi inser
att det handlar om arter - talgoxar, lövsångare, bofin-
kar och vad ni vill. Det är fjärilar, det är växter och
det är ogräs. Det är dem vi skall skydda. Det blir lätt
så att vi diskuterar begreppet biologisk mångfald utan
att riktigt komma ned till det vi diskuterar.
Vi har också i ett särskilt yttrande tagit upp de
marina reservaten. Det vi ser, det ser vi, och det vi
inte ser är det svårt att få grepp om. Det är alltså vik-
tigt att vi börjar skydda även marina reservat. Här
kommer det också att krävas betydligt mer invente-
ringar och också investeringar.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till de reserva-
tioner jag har nämnt men stöder även de andra. I
övrigt yrkar jag bifall till förslaget.</pre><pre>Anf.  9  PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)
replik:
Fru talman! Jag måste vända mig litet grand mot
Gudrun Lindvalls sätt att se på jordbruket. Hon säger
att det mer och mer utarmar den biologiska mångfal-
den. Jag skulle vilja säga att vi nog har passerat den
tid då vi såg den utvecklingen. Vi är nu på väg mot en
utveckling då jordbruket tar ett mycket stort miljö-
ansvar. Jag vill bara peka på den kampanj som alla
Sveriges bönder är aktivt deltagande i, nämligen
kampanjen mot världens renaste jordbruk.
Jag vill också säga att väldigt många jordbrukare i
Sydsverige, i odlingslandskapet, är mycket intressera-
de av att anlägga våtmarker, delvis för att utveckla
den biologiska mångfalden men också från näringsre-
duktionssynpunkt. Samhället - regeringen - ställer
dock inte upp med tillräckligt mycket miljöstödsme-
del för detta. Där skulle jag vilja se en omsvängning,
och där tror jag att vi kanske t.o.m. är överens.
Sedan vill jag också ställa en fråga till Gudrun
Lindvall apropå det här med ladusvalor. Deras tillba-
kagång beror ju mycket på att vi har andra typer av
byggnader i dag än tidigare. Det är just det jag menar
och som jag berört tidigare: Det växlar. Vi kan inte få
tillbaka ladusvalorna med den typ av djurhållning vi
har i dag. Kornsparven - hur skall vi få tillbaka den,
Gudrun Lindvall? Det är väldigt lätt att säga att vi
skulle vilja ha detta, men hur skall vi få tillbaka
kornsparven? Det hade varit intressant att veta.
Sedan vill jag också vända mig emot påståendet
att vi skulle avverka lövskogar i allt snabbare takt. Jag
vill peka på att det i dag planteras mer löv än det har
gjort tidigare, just på grund av att det har givits möj-
lighet med anläggningsstöd osv. till löv. Dessutom
finns det i Sydsverige ett förbud mot att plantera gran.
Lövskogarnas andel växer, skulle jag vilja påstå.</pre><pre>Anf.  10  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle önska att det var som Peter
Weibull Bernström säger. Nu vet inte jag vilka doku-
ment han hänvisar till. I Naturvårdsverkets aktions-
plan står det så här: Det moderna jord- och skogsbru-
ket är den största enskilda orsaken till förlust av bio-
logisk mångfald. Man kan läsa vidare i det här doku-
mentet - jag vet inte om Peter Weibull Bernström inte
har läst det - och det står helt klart att den gifthante-
ring vi har i jordbruket i dag orsakar en utarmning.
Det är fullkomligt självklart. Man vill ju utrota ogräs
och insekter med gifter, och det lyckas man också
med. Utrotar man ogräs och insekter med gifter blir
det färre av dem. Tittar man på konsekvenserna av det
kan man se att det är betydligt mindre mikroliv i jor-
den. Gå ut och gräv och se hur mycket mask man
hittar i en vanlig åker! Det är inte mycket. Finns det
betydligt mindre mask och insekter i jorden finns det
också betydligt mindre mat för de fåglar som lever av
det. Svårare än så är det faktiskt inte.
Tittar man på den inventering som Sveriges orni-
tologiska förening har gjort i just jordbrukslandskapet
ser man att tendensen tyvärr är entydig: Det går åt fel
håll. Det handlar inte ett dugg om byggnader. Vi hade
precis samma typ av byggnader för ett antal år sedan.
Det handlar om att tofsvipan inte hittar någon mat.
Det handlar om att lärkorna inte hittar någon mat. Det
handlar om att ladusvalorna inte hittar någon mat.
Tittar vi på vilka arter som minskar finner vi att det är
de som äter insekter.
Kornsparvens tillbakagång började mycket tidigt.
Den kan till en del förklaras av jordbruket men också
av klimatet. Den fanns verkligen på sitt utbrednings-
områdes yttersta spets, och här uppe i Mellansverige
har vi för övrigt nästan aldrig haft den.
Det är nog tyvärr så att skall det till en förändring
i jordbruket måste vi börja använda mindre gifter. Då
måste vi acceptera att det finns flera arter - att det
finns ogräs, att det finns insekter och att det finns ett
mikroliv i jorden. Då kommer den biologiska mång-
falden. Så sker också i det ekologiska lantbruket -
faktiskt oavsett om man har djur. Även i ett ekolo-
giskt lantbruk som bara har växtföljder kommer en
biologisk mångfald.</pre><pre>Anf.  11  PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Om Gudrun Lindvall lyssnade noga
på vad jag sade hörde hon att vad jag sade var att
jordbruket förmodligen har passerat den topp där vi
såg den biologiska utarmning som Gudrun Lindvall
talar om. Jag menar att vi har vänt denna utveckling
under de senaste åren. Men självklart tar det tid att se
effekterna av detta. Vi sprutar i dag betydligt mindre.
Vi tolererar i dag en betydligt större andel ogräs i våra
fält osv. Detta kommer givetvis på sikt att gynna den
biologiska mångfalden, men det sker ju inte över en
dag eller över en natt.
Jag tror att vi skall bejaka detta i stället för att ba-
ra kritisera jordbruket. Den entusiasm som finns för
att jobba så här, för att jobba med odling i balans
osv., måste vi bejaka och uppmuntra. Det gör inte
Gudrun Lindvall, menar jag, med den inställning hon
har.</pre><pre>Anf.  12  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Min inställning är naturligtvis att det
vore oerhört bra om den biologiska mångfalden öka-
de. Jag hoppas att Peter Weibull Bernström har rätt.
Det finns en del i miljöstödet som vi kan säga kan
börja återskapa en biologisk mångfald. Tyvärr, det vet
både Peter Weibull Bernström och jag, har en del av
miljöstöden givits ganska felaktigt och inte alla gång-
er gynnat de områden där vi har haft en hög biologisk
mångfald. I stället har man gynnat marker som har
varit ganska triviala. Det har t.o.m. funnits regler som
har inneburit att man för att få miljöstöd har varit
tvungen att vidta åtgärder som har minskat den bio-
logiska mångfalden. Ett exempel är kulturmiljöstödet,
där man definitivt har tvingats vidta åtgärder som
minskat den biologiska mångfalden.
Det här är naturligtvis inga lätta frågor. Jag hop-
pas, precis som jag sade, att just det faktum att vi
lyfter fram de här frågorna i riksdagen gör att intresset
ökar, att vi kan få i gång en positiv utveckling och att
vi kan se till att de åtgärder som vidtas blir riktiga.
Det är också därför vi lyfter fram det här med löv-
skogar. Här är det alltså en av Sveriges mest erfarna
ornitologer som har slagit larm. Han har tittat på löv-
skogar, framför allt i Dalarna, och han kan se att där
avverkas lövskogar som tidigare aldrig någon rörde.
Han har gjort ett jättejobb, som kommer att publiceras
i höst, där han har delat in mängder med hektar i rutor
och räknat under ett antal år. Han kan se en klar för-
sämring som är mycket oroande. Den utvecklingen
kan vändas.
Men är vi inte medvetna om att hoten finns, hur
skall vi då kunna mota Olle i grind? Man måste tala
om vilka problem som existerar för att ge en möjlig-
het att finna lösningar på dem. Vi kan se att ener-
giomställningen kan göras på ett sådant sätt att vi
också gynnar en biologisk mångfald, men den kan
göras fel. Låt oss se till att vi inte gör fel.</pre><pre>Anf.  13  ALF ERIKSSON (s):
Fru talman! Den biologiska mångfalden är stän-
digt hotad. Hoten kommer från många håll. När vi
människor blev många och flyttade samman i samhäl-
len började vi också förändra naturen. Vi orsakar,
som vi har hört, hot genom att bruka landskapet, ge-
nom luftföroreningar som uppkommer vid energian-
vändning och från kemikalier. Genom vattenförore-
ningar hotar vi arter i våra marina system. Ja, överallt
där vi människor finns påverkar vi miljön runt oss.
Dessa företeelser är inte längre regionala, utan till stor
utsträckning globala. Därför är det nödvändigt med
internationella överenskommelser för att minimera
riskerna för att utarma den biologiska mångfalden.
Detta betänkande handlar om väldigt många miljö-
frågor, men de har ett gemensamt, de skall minska
hoten mot den biologiska mångfalden, både nationellt
och internationellt.
Fru talman! Den syn som regeringen och ut-
skottsmajoriteten har på sättet att minska miljöbe-
lastningen är att miljöarbetet inte bara kan bestå av
förbud. Det behöver mer präglas av utveckling, där
samhällsmedborgarna är delaktiga i processen. Det
gör att mycket av tillsynen kommer att skötas av sam-
hällsmedborgarna själva, eftersom vi känner ett enga-
gemang och ett medansvar för att trygga den framtida
utvecklingen. Det vi kan göra här i riksdagen är att
understödja den processen, att ge myndigheter, kom-
muner, landsting, länsstyrelser, organisationer och
många fler de verktyg som behövs för att processen
skall kunna fortlöpa. Men då kan vi inte i riksdagen
ge oss in och detaljstyra, eftersom förutsättningarna
ser annorlunda ut på olika platser och vid olika mil-
jöproblem. Då skulle folk uppleva dessa detaljregler
som ett hinder för den positiva utvecklingen, och
processen skulle stanna av.
Fru talman! När jag lyssnar på Miljöpartiet undrar
jag om man har upptäckt de mänskliga beteenden som
är naturliga. Även i det här betänkandet återkommer
man med ett antal detaljreservationer, som man kan
tycka omyndigförklarar både befolkning och myndig-
heter. Jag kan se att här finns en stor skiljelinje i syn-
sätt mellan den socialdemokratiska miljöpolitiken,
som är decentraliserad, och Miljöpartiets centralistis-
ka syn.
Betänkandet handlar om regeringens proposition
om Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för
biologisk mångfald. Därtill finns 22 motioner från den
allmänna motionstiden.
Den första delen, om skydd för hotade arter,
handlar om ändringar i en del lagar. Bakgrunden är
den internationella konventionen om handel med
utrotningshotade arter av vilda djur och växter,
CITES, som Sverige tillsammans med 134 andra
stater har undertecknat.
Miljöministrarna inom EU antog en ny förordning
i december 1996, som skall ersätta den gamla från
1982 om skyddet av vilda djur och växter, genom
kontroll av handeln med dem.
Det förslag som utskottet nu lägger fram innebär
att den svenska lagstiftningen utvidgas, så att den kan
innefatta EU:s nya CITES-förordning, som träder i
kraft den 1 juni i år. Jag återkommer med datumen för
ikraftträdande.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna har tillsynen
över handeln med skyddade djur och växter och skall
nu också delta i utbildning av personal vid de brotts-
bekämpande myndigheterna. Som vi tidigare har hört
får Kustbevakningen polisiära befogenheter vid gräns
mot tredje land.
Jaktlagen ändras så att det tydligare framgår att
fågeldirektivets och art- och habitatdirektivets be-
stämmelser har genomförts.
Det Agenda 21-arbete som pågår i landets samtli-
ga kommuner är ett mycket värdefullt inslag i beva-
randet av den biologiska mångfalden. Både Natur-
vårdsverket och Boverket har nu presenterat sina
aktionsplaner på området, och de är utomordentliga
verktyg för det lokala och regionala Agenda 21-
arbetet.
Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har lämnat
sina redovisningar när det gäller biotopskyddet, na-
turvårdsavtal och frivilliga avsättningar efter den nya
skogsvårdslagens tillkomst. Det är Miljövårdsbered-
ningen som skall yttra sig över vilken omfattning av
den produktiva skogsmarken som behöver ytterligare
skydd. Därefter kommer regeringen att behandla
frågan.
Med den nya skogsvårdslagen har nya möjligheter
skapats i stället för enbart naturreservat för att skydda
nyckelbiotoper i skogen. Med dessa metoder kan vi få
ett stort antal biotoper skyddade utan att staten skall
behöva köpa in marken. Nu är det inte enbart skogs-
bruket som hotar den biologiska mångfalden i skogs-
marken. Vi har tidigare i dag hört försurningen näm-
nas. Jag kan bara understryka att försurningen är en
faktor som starkt påverkar det biologiska livet, och
den känner inte av vem som äger marken.
Fru talman! När det gäller markavvattning har re-
geringen redan tidigare bemyndigats att besluta om
förbud så att våtmarkerna skyddas. Det bemyndigan-
det har regeringen använt sig av, och stora områden
har ett markavvattningsförbud. Efter en begäran från
bl.a. Kronobergs län utvidgas detta markavvattnings-
förbud till att gälla delar av Jönköpings, Älvsborgs
och Kalmar län. Regeringen avser att uppdra åt läns-
styrelserna i Jönköpings och Hallands län att utreda
våtmarkssituationen i dessa områden, så att regering-
en senare kan återkomma och ta ställning till ett ytter-
ligare utökat förbud.
Trots ganska stor enighet i utskottsbehandlingen
finns det hela 20 reservationer till betänkandet. Re-
servationerna spänner över ett brett område men är till
största delen inriktade på att riksdagen redan nu skall
ta ställning på områden som är under utredning eller
delegerade till andra myndigheter.
Miljöpartiet vill flytta handläggningen av jaktfrå-
gor från Jordbruksdepartementet. Det är en fråga som
regeringen själv fattar beslut om enligt regeringsfor-
men. Det är ytterligare en fråga där Miljöpartiet anser
att riksdagen har den bästa kompetensen.
Andra reservationer från Miljöpartiet berör jakt-
lagstiftningen. Jaktfrågorna skall vi behandla senare i
dag och jag skall därför inte gå närmare in på dem.
Peter Weibull Bernström har berört två reserva-
tioner från Moderaterna om frivilliga avsättningar för
mark- och naturvårdsändamål. Som jag nämnde ligger
frågan hos Miljövårdsberedningen. Den skall rappor-
tera till regeringen senast den 1 juli i år, alltså mycket
nära i tiden.
Den andra reservationen som Peter Weibull
Bernström tog upp, nr 13, gällde oljeutsläppen till
havs. Här finns också saker på gång. Genom Helecon
sker en inventering, och en arbetsgrupp inom kom-
missionen har arbetat fram förslag om mottagnings-
stationer och en strategi för regionalt samarbete. Detta
granskas nu av Sjöfartsverket som skall redogöra för
sina uppfattningar redan i slutet av denna vecka.
Dan Ericsson har lämnat kammaren.
Lennart Brunander m.fl. har nämnt kalkningsan-
slagen. Nu är ju inte detta en anslagsdebatt. Jag kan
bara nämna att det inget år hittills har saknats några
pengar till kalkning. Det har varje år blivit pengar
över på anslaget som har kunnat skjutas över till näst-
kommande år. Vi får säkert anledning att återkomma
till den debatten när budgetbehandlingen sker längre
fram i år.
Nu ser jag att min taletid snart är ute, men jag
skall försöka hinna med någon ytterligare fråga.
Gudrun Lindvall talade om utbyggnad av vatten-
kraft. Det hon påstår är fel. Gudrun Lindvall påstår att
det skall utgå ett bidrag till att bygga ut de orörda
forsarna. Det är inte sant. Det här kommer att behand-
las senare när energifrågan kommer upp, men tanken
med anslagen till en utbyggd vattenkraft är att mo-
dernisera och effektivisera i allra största utsträckning
de vattenkraftverk som redan finns i dag, alltså den
småskaliga vattenkraften. Inga nya vattendrag är pla-
nerade att tas i anspråk.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl-
lan i betänkande nr 15 och avslag på samtliga reser-
vationer. Jag yrkar även bifall till hemställan i betän-
kande nr 22 för att lagstiftningen skall kunna träda i
kraft redan den 1 juni.</pre><pre>Anf.  14  MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Fru talman! Det är som har sagts tidigare mycket
som är bra i den här propositionen och självklart
också i det betänkande som vi lämnar ifrån oss, men
det finns ett par saker som jag skulle vilja lyfta upp
och ställa frågor om till Alf Eriksson.
Det gäller bl.a. inventering och värdering av sjöar
och vattendrag. Regeringen skriver att detta är viktigt
och bör komma till stånd, men det skall ske inom
befintliga resurser och genom omprioriteringar och
annat. Här blir det självklart en konflikt, eftersom
Naturvårdsverket har fått väldigt många nya uppdrag
på sitt bord och skall göra alltihop inom inte bara
befintliga utan minskande anslag. Det här är självklart
ett bekymmer, så jag skulle vilja fråga: När kommer
denna utvärdering? Har Alf Eriksson något svar på
det? Och vad händer om man inte orkar prioritera
detta från Naturvårdsverkets sida? Kommer regering-
en att vidta några åtgärder då?
En annan fråga gäller det vi har varit inne på un-
der debattens gång, nämligen Tullverket. Varför i hela
fridens dagar kan man inte se till att Tullverket får de
befogenheter som Kustbevakningen har, allrahelst
som det verkar som om regeringen är öppen för frå-
gan? Varför kan man inte tillmötesgå den reservation
som vi har lagt fram som handlar om att vi skall täppa
till också det hål som gäller flora- och faunakriminali-
tet inom EU? Det är ju det det handlar om: att ge
Tullverket befogenheter.</pre><pre>Anf.  15  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har inte kunskap om när invente-
ringen av sjöar och vattendrag kan vara färdig. Men
jag är övertygad om att prioritering kommer att ske
inom verket så att resurserna räcker till.
Frågan om Kustbevakningen och Tullen är egent-
ligen två skilda frågor. Kustbevakningen skyddar
alltid tredje gräns eftersom det handlar om vatten.
Vad gäller Tullen går reservationen vad jag förstår ut
på att det skall vara kontroll inom EU. Detta är alltså
två helt skilda saker. Andra kompensatoriska åtgärder
planeras vidtas inom EU, och då får vi väl avvakta
dem för att se vilken effekt de har innan vi går vidare.
Men Maggi Mikaelsson: Dörren är inte stängd.</pre><pre>Anf.  16  MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Fru talman! När det gäller prioritering av alla de
uppgifter som Naturvårdsverket har på sitt bord och
den ambition som regeringen ändå har uttalat tycker
jag att det är beklagligt att man fortsätter dra ned på
anslaget till Naturvårdsverket. Vi har också redovisat
detta i ett särskilt yttrande. Naturvårdsverket gör ett
jätteviktigt jobb och är duktigt på att prioritera, men
vi måste också ta ett politiskt ansvar för att det skall
vara möjligt att fullfölja alla de uppdrag som vi ger
Naturvårdsverket.
Det är sant att det är två helt olika saker, detta
med Tullverket och att ge det befogenheter. Men det
är också så, vilket också har sagts i debatten, att vi har
ett problem i Sverige, eftersom Sverige har blivit ett
transitland. Vi har ju sett ett antal fall där man har
handlat med förbjudna djurarter redovisas på TV. Det
gäller allt ifrån sköldpaddor och reptiler till fåglar och
annat. Från tunga instanser har man tyckt att Tullver-
ket borde få dessa befogenheter redan nu.
Jag tycker att det är litet tråkigt att vi inte från ut-
skottets sida kan ta denna sakdebatt för att skärpa ett
sådant förslag från regeringen när vi nu ser att det är
nödvändigt så att vi kunde få ett sådant beslut här i
riksdagen. Jag beklagar att detta får bli en reservation
den här gången, men jag hoppas att regeringen så
småningom också inser det nödvändiga i att skärpa
denna möjlighet.</pre><pre>Anf.  17  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Vi får inte blanda ihop begreppen här.
De djurarter, sköldpaddor och andra, som Maggi
Mikaelsson nu berättar om tror jag inte lever vilt i
Europa. När det gäller den typen av djur och växter
handlar det i första hand om att skärpa kontrollen mot
tredje land så att man kan stoppa handeln redan där.
Kontroll inom EU är ju sedan nästa steg.</pre><pre>Anf.  18  PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Vi vill med vår reservation nr 8 mar-
kera att vi hårt prioriterar det enskilda ägandet. Vi är
fullständigt övertygade om att ett personligt ansvar är
den bästa garanten för mångfalden i landskapet och
för en utveckling mot en så stor diversitet som bara är
möjligt i den biologiska mångfalden.
Det känns också bra att höra att det tydligen hän-
der något när det gäller oljeutsläppen i Östersjön och
hur man skall komma till rätta med dem. Men är re-
geringen beredd att även se på den ansvarsfördelning
som vi talar om när det gäller sjötransporterna på det
sättet att den som köper frakten får ett större ansvar
för vad som händer när godset transporteras? Jag tror
att det hade varit ett väldigt bra sätt att komma åt
denna typ av utsläpp.
Alf Eriksson nämner att försurningen starkt påver-
kar det biologiska livet, och det håller vi ju helt med
om. Vi är helt överens här. Kommer regeringen att
öka kalkningsanslagen med tanke på den kommande
ökning av fossilbränsleanvändning som vi kan räkna
med när Barsebäcksverket avvecklas? Jag tror att vi
måste öka kalkningsinsatserna. Vi riskerar att förlora
ett stort kapital som redan är nedlagt i sjöar och vat-
tendrag om vi drar ned så kraftigt på kalkningsansla-
gen som har gjorts hittills. Detta kommer givetvis att
förvärras när fossilbränsleanvändningen ökar ytterli-
gare.</pre><pre>Anf.  19  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Jag börjar från slutet. Det stämmer
inte alls att vi drar ned kalkningsanslaget. Anslaget
plus reservationer har gjort att vi inte har minskat
bidraget till kalkning, även om man kan tro det när
man lyssnar på debatten i kammaren. Så är inte fallet.
Som jag sade i mitt anförande, är kalkningsansla-
get en fråga som vi diskuterar när budgeten behand-
las.
Jag kan inte låta bli att ytterligare kommentera ett
påstående som sprids, nämligen att energipropositio-
nen nödvändigtvis skulle innebära att de försurande
utsläppen från fossilbränsle ökar och att försurningen
ökar. Det finns ingenting som säger att det skulle gå åt
det hållet, i alla fall inte nu. Vi kan inte överblicka
utvecklingen 10-20 år framåt, men jag är optimist.
Jag tror att vi när vi kommer i gång med utvecklingen
av energiframställning - och vi har gott om tid -
också kommer att hitta de miljömässigt skonsamma
metoderna för att framställa energi.
Jag vill ställa en fråga till Peter Weibull Bern-
ström: Ni vill inte bygga nya kärnkraftverk, men har
ni den tekniken framme i dag som kan ersätta kärn-
kraftverken när de har tjänat ut som inte innebär nå-
gon påspädning av försurande nedsläpp?</pre><pre>Anf.  20  PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Vi kan nog vara överens om att kalk-
ningsanslaget drogs ned i förra årets budget, från
ungefär 180 miljoner till strax över 100 miljoner.
Detta är en neddragning och ingenting annat.
Jag är övertygad om att svaveldioxidnedfallet och
kväveoxidnedfallet kommer att öka kortsiktigt, efter-
som jag inte kan se annat än att vi blir tvingade att
importera kolkondenskraft eller möjligen oljekon-
denskraft från t.ex. Danmark. Man släpper ut när man
producerar på det viset - det kommer vi inte ifrån.
Det kommer nämligen att ta tid att ersätta det bortfall
som Barsebäcksverket innebär med annan energi
producerad inom landet. Vi kommer att bli tvingade
att importera.
Jag får frågan av Alf Eriksson om vi har tekniken
att ersätta Barsebäcksverket. Nej, vi har inte tekniken,
men jag är fullständigt övertygad om att kraftbolagen,
kraftleverantörerna, har det den dag de står inför en
avveckling av kärnkraften. De vet att det finns ett
förbud mot att bygga nya kärnkraftverk i Sverige, och
de vet att de måste ersättas med andra energikällor.
De vet också att det ligger på dem att göra detta till
den dag det inte längre är ekonomiskt och säkerhets-
mässigt motiverat att driva dessa kärnkraftverk.
Energibolagen kommer inte att sälja något annat än
el; det är deras affärsidé. Dessa bolag lägger själva
ned stora forskningsmedel, därför att de vet att de har
kniven på strupen.</pre><pre>Anf.  21  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Den lotten skulle jag inte vilja köpa -
det är inte någon stor vinstchans på den. Man tror att
tekniken skall lösa det här i framtiden, och om man
bara kör huvudet i sanden och väntar kommer allt att
ske av sig självt.
Kalkningsanslaget för innevarande år är 140 mil-
joner plus de 70 miljoner av det reserverade anslaget
från året före som inte hade använts.</pre><pre>Anf.  22  LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa två frågor till
Alf Eriksson, och det gäller genmanipulerad mat och
kalkning.
När det gäller den genmanipulerade maten tycker
jag att regeringen är tafatt mot de krafter som arbetar
med det här. Jag skulle vilja ställa frågan till Alf
Eriksson om det sett från den synpunkt som vi nu
diskuterar, dvs. biologisk mångfald, ändå inte rymmer
ganska stora risker för att den biologiska mångfalden
minskar om användningen av de genmanipulerade
sädesslagen ökar kraftigt. Om de är så bra som man
säger, kommer de att användas även om de har nega-
tiva konsekvenser? Jag har en rad andra motiv för att
de inte skall användas, men eftersom vi diskuterar
biologisk mångfald i dag skulle jag vilja ha synpunk-
ter på det. Regeringen borde alltså visa större försik-
tighet med att anamma det här.
När det gäller kalkningen skulle jag i dag vilja ha
medhåll från Alf Eriksson om att förutsättningen för
att behålla det biologiska liv i vatten och sjöar i de
försurade områdena som har skapats genom kalkning
är att kalkningen får fortgå. För att det skall klaras
måste man avsätta mer pengar. Men vi behöver inte
diskutera pengarna just nu, utan bara konstatera att
det är litet grand att lura sig själv att säga att det finns
pengar kvar. Systemet har ju varit sådant att man har
avsatt pengar för vissa system och att det skulle räcka.
Vi får avsätta mer pengar i fortsättningen när vi har
förbrukat dem som vi hade.</pre><pre>Anf.  23  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Lennart Brunanders m.fl. reservation
om genmodifierade jordbruksgrödor har jag svårt att
förstå, eftersom jag inte kan se någon skillnad mellan
reservationen och utskottsmajoritetens text. Vi har
inte delade meningar när det gäller genmanipulerade
jordbruksgrödor. Regeringen har i EU-sammanhang
framfört att vi vet för litet och har därför sagt nej.
Kalken är ett kärt ämne i denna kammare. Jag kan
mycket väl dela Lennart Brunanders uppfattning att
kalkning behövs en lång tid framöver. De försök som
vi känner till i dag visar, att även om det sura nedfal-
let skulle upphöra och återgå till samma nivå som för
100 år sedan skulle vi behöva kalka i 20 år till innan
försurningsgreppet släpper.
Vi kan inte vara säkra på att vi alltid använder alla
pengar på rätt sätt. Därför har Naturvårdsverket sett
över kalkningsverksamheten för att effektivisera den.
Det är möjligt att vi får prioritera i kalkningsverksam-
heten, och de mest försurningsdrabbade områdena
kommer då högst upp på prioriteringslistan.</pre><pre>Anf.  24  LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Fru talman! Det är inte riktigt sant att vi har sam-
ma krav när det gäller genmanipulerade jordbruks-
grödor i reservationen som finns i majoritetstexten,
och framför allt inte som finns i regeringens skrivning
i frågan. Det är egentligen det som vi måste ta hänsyn
till. Man är ganska släpphänt och har i uttalanden sagt
att det här kanske är ganska bra.
Från den synpunkt som vi nu diskuterar, med bio-
logisk mångfald, är detta en risk. Det skulle vara
väldigt bra om Alf Eriksson kunde gå med på att det
är en risk och säga att man skall ha en något större
vaksamhet mot användningen av genmanipulerade
grödor än vad man har i dag. Om man nu skall nyttja
det här sättet att ta fram nya sädesslag och nya växter
måste det vara fråga om någonting som är positivt,
som är bättre än det vi har i dag och som inte skadar
miljön. Det vi har sett hittills är sådant som inte är
bättre utan snarare sämre och som dessutom skadar
miljön. Det borde alltså inte få ske.
När det gäller kalkningspengar kan vi fortsätta den
debatten när vi diskuterar budgeten. Men det krävs
faktiskt insatser i fortsättningen i de vatten som nu
kalkas. Jag skulle nog vilja påstå att det i de allra
flesta fall sker på ett bra sätt. Man har hållit på i flera
år, man har lärt sig ganska mycket och man har en
ganska stor kunskap om hur man skall gå till väga.
Det är dessutom fler vatten som skulle behöva kalkas.</pre><pre>Anf.  25  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! En del av det Alf Eriksson säger är
litet förvånande, tycker jag. Miljöpartiet har i det här
betänkandet inga direkta detaljreservationer. Nu bru-
kar ju ni få era anföranden skrivna efter något slags
mall. Det har jag förstått från era anföranden. Ni säger
alltid samma saker.
Vi efterlyser förordningar som borde finnas. Det
kanske inte är så konstigt. Sverige och Österrike är
faktiskt de länder i EU som har sämst lagstiftning när
det gäller CITES. Den svenska förordning som skall
till skulle ha behövts under den tid som har gått hit-
tills. Den behövs när den gamla CITES-förordningen
gäller. Förslaget till förordning kom från Naturvårds-
verket i december 1995, men sedan dess har ingenting
hänt.
Det har inneburit att Sverige har blivit transitland.
Det handlar inte alls om några arter som bara lever
utanför EU. Det handlar i första hand om grekiska
landsköldpaddor. Men det handlar också om arter
som försvinner ur landet. Det handlar om uppstoppa-
de berguvar, det handlar om ägg, det handlar om
ugglor. Alla som jobbar med de här frågorna i prakti-
ken vet att problemet är stort. Man vet att detta före-
kommer.
Jag är glad över att miljöminister Anna Lindh har
betydligt större insikt i de här frågorna än vad Alf
Eriksson har. Hon inser att det mycket väl kan vara så
att tullen behöver helt andra befogenheter än vad man
har i dag.
Det hade gått att förbereda den här debatten, Alf
Eriksson, genom att läsa det som står i Miljöaktuellt
från den 9 april. Det kanske hade varit bra om Alf
Eriksson hade gjort det. Där står precis det här: Vi har
problem i Sverige därför att vi inte har någon förord-
ning. Att vi i Miljöpartiet i det sammanhanget har
efterlyst en förordning tycker jag är fullkomligt na-
turligt.
Jag hoppas verkligen att det kommer. Jag är glad
att vi har en miljöminister som i alla fall tar frågan på
allvar.
Jag tycker inte heller att det är så konstigt att vi
lyfter upp detta och säger att det bör till en förordning
som stämmer överens med den lag vi antar här i riks-
dagen. Det vore väl konstigt om vi inte gjorde det.
Eller anser Alf Eriksson att det är så självklart att
regeringen kommer att ändra i jaktförordningen, ef-
tersom vi nu har ändrat 5 § jaktlagen?
I så fall måste jag säga att jag hälsar det med
glädje. Jag tycker att det är mycket märkligt att Sveri-
ge fortfarande har skyddsjakt på stare, gråsparv,
björktrast och korp under häckningstid. Gråsparv
kunde man möjligen ha tillåtit skyddsjakt på under
den tid vi hanterade brödsäd öppet. Det gör vi inte i
dag. Jag tycker också att det är mycket märkligt att vi
har skyddsjakt på ekorre och hermelin under den tid
de har ungar.
Jag hoppas att Alf Eriksson, eftersom han anser att
det här är detaljer, delar min uppfattning att man
naturligtvis måste få till en ändring av förordningen så
att den stämmer med lagen. Har vi olika uppfattning-
ar?</pre><pre>Anf.  26  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Först skall jag tala om för Gudrun
Lindvall att vi inte har några mallar för våra anföran-
den. Jag vet inte hur ni har det i Miljöpartiet.
Som vanligt vill Gudrun Lindvall ha saker och
ting beslutade i riksdagen innan beredning, innan
frågorna är färdigutredda, utan att den process som
jag talade om i mitt anförande är genomförd. Den
processen är oerhört viktig. Den gör att många männi-
skor känner ett ansvar för att det som vi så småning-
om kommer fram till - lag eller förordning - fungerar
och efterlevs ute i samhället.
Jag kan inte låta bli att vara litet undrande över
Gudrun Lindvalls anförande när det gäller flugor och
insekter på bilrutor. För mig är det naturligt att vi har
en variation i den biologiska världen. Jag föreställer
mig att det fanns mycket mer flugor och insekter
innan vi hade fått ordning på renhållning och när vi
hade många öppna gödselstackar. Då var det väldigt
gott om flugor. Men när vi av andra skäl har byggt
bort de problemen, säger Gudrun Lindvall att biolo-
gisk mångfald är att det skall vara så många som
möjligt av varje art. För mig är biologisk mångfald att
vi skall ha många olika arter.</pre><pre>Anf.  27  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag fick inte något svar på min fråga
om Alf Eriksson anser att det är självklart att rege-
ringen följer upp lagar med förordningar.
Vi föreslår att regeringen skall se till att förord-
ningarna ändras. Vi föreslår inga beslut. Men Alf
Eriksson har kanske inte läst reservationen, det är ju
möjligt.
Vi vill att regeringen skall ta tag i det som behöver
följa på att vi ändrar lagar. Att regeringen inte har
inrättat en CITES-förordning är faktiskt ganska
skamligt internationellt sett. Sverige har faktiskt också
börjat få ett dåligt anseende när det gäller de här frå-
gorna. Det är mycket pinsamt. Jag är mycket glad
över att den här regeringen nu ser till att ändra på det.
Det borde man ha gjort för länge sedan.
När det gäller biologisk mångfald är det så att om
det blir för få individer inom en art har arten mycket
små möjligheter att finnas kvar. Dels blir den genetis-
ka basen för liten, dels hittar man inte varandra. Där-
för är det också mycket viktigt, när man t.ex. genom-
för kalkning, att kalka hela vattendrag så att det finns
flera områden med arter och så att de kan hitta var-
andra i refugen emellan.
Jag skulle avslutningsvis vilja fråga Alf Eriksson
om han delar den uppfattning som framförs i Natur-
vårdsverkets aktionsplan. Där står det: Jakt i Sverige
får bedrivas om den är motiverad ur antingen en nyt-
toaspekt eller en skadeaspekt, om det sker på ett sätt
så att den biologiska mångfalden upprätthålls och
gynnas. Är det något som vi är överens om? Det
skulle jag gärna vilja veta.
Sedan skulle jag också vilja säga att jag är mycket
glad om det är så som Alf Eriksson säger, nämligen
att den utbyggnad av små vattendrag som skall till
bara gäller befintlig vattenkraft.
Tyvärr kan jag se att det som står i förslaget icke
andas detta. Det som står i förslaget är att man skall
bygga ut små vattendrag, även sådana som inte är
utbyggda tidigare. Det här har hela Naturvårdssverige
vänt sig emot, just därför att man inser att den biolo-
giska mångfalden faktiskt kommer att få stryka på
foten i så fall. Jag hoppas att Alf Eriksson har rätt,
men jag befarar att det inte är så.</pre><pre>Anf.  28  EVA ERIKSSON  (fp):
Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
betänkandena nr 15 och nr 22.
Den här debatten har rört sig över ett stort fält.
Biologisk mångfald är ju ett stort fält som många av
talarna redan har beskrivit. Eftersom vi också i det här
betänkandet behandlar ett antal motioner från den
allmänna motionstiden blir det naturligtvis resultatet.
Men det är också så att man känner igen den här
debatten. Vi har vid flera tillfällen i den här kamma-
ren diskuterat de här frågorna. Jag försökte räkna
igenom hur många gånger vi har diskuterat dem. Jag
tror det är sex gånger, och det kommer upp samma
frågor. Jag vill inte säga att det inte är rätt. Jag vill
bara säga att för mig känns det som om det kan finnas
en fara i detta. Finns det någon tyngd och någon vikt i
de här frågorna när vi gång på gång behandlar dem
utan att egentligen fatta några stora viktiga beslut?
Regeringen har aviserat en miljöbalk i höst. Den
är på gång. Lagrådsremissen är på gång. Vi kommer
att få den på riksdagens bord.
Det finns också en aviserad miljöproposition som
kommer att läggas på riksdagens bord. Det kommer
förhoppningsvis att innebära, med de aviseringar som
har kommit från regeringen, att vi åter kommer att ta
ställning till de här frågorna, då i en situation där vi
skall fatta ordentliga beslut. I dag skall vi naturligtvis
ställa oss bakom och fatta beslut enligt de lagförslag
som finns i betänkandet.
Det är fantastiskt när man tänker på den debatt vi
har haft och går tillbaka i historien. Vet ni att 1904
var första gången som man i Sveriges riksdag lade
fram en motion om naturvård och biologisk mång-
fald? Sedan dess har debatten pågått. När Karl Star-
bäck, som var liberal ledamot i riksdagen, lade fram
motioner var det för att inrätta nationalparker. Det
fanns naturligtvis en nationalromantik bakom det.
Men jag är övertygad om att våra föregångare i den
här kammaren också var mycket klara över att det
fanns någonting värdefullt som höll på att gå förlorat
redan för hundra år sedan. Det var den förändring i
vårt samhälle som höll på att ske.
Efter den diskussion vi haft här i dag känns det
angeläget att litet grand fundera över det faktum att vi
står inför ett nytt sekelskifte. Det är faktiskt nästan
hundra år sedan vi började tala om att skydda vår
natur, att skydda det som är oåterkalleligt. Hundra år
har gått sedan vi började inse att naturen inte alltid
kommer att vara vad den har varit. Hundra år har gått
sedan vi började förstå att naturens sinnrika system
när det gäller djur och växter inte är oförstörbart. Men
vad har vi gjort? Vad har vi åstadkommit?
I dag pågår runt om i världen artutrotning i en takt
som vi aldrig tidigare har sett. Kanske är det så illa att
tre fyra arter försvinner varje timme dygnet runt.
Dessa arter är nästan aldrig kända, och chansen till
upptäckt av människor har aldrig funnits innan de här
arterna försvunnit från jordens yta. Merparten av
denna naturutrotning sker i de arktiska miljöerna. Det
gäller Sydamerika, Afrika och Sydostasiens regnsko-
gar. Vi i Sverige kan inte svära oss fria från detta
ansvar. Året runt pågår ju en mänsklig verksamhet
som allvarligt försvårar många arters överlevnad.
Naturskogar huggs fortsatt ned. Försurning och över-
gödning förändrar sammansättningen i skog och
mark.
För 14 dagar sedan fick vi larmrapporter från
Västsverige om en ökad försurningsproblematik vad
gäller skogen. I Östersjön och Västerhavet förändrar
utsläpp från övergödda vattendrag möjligheterna till
överlevnad för tusentals olika arter och organismer.
Ännu tydligare märks de årligen återkommande ut-
släpp som dödar alfåglar och ejdrar längs våra kuster.
Jag säger inte detta därför att vi inte skulle vara
medvetna om detta, utan jag säger detta därför att vi
trots allt måste ha en historia med när vi framgent
skall fatta viktiga beslut. Trots medvetenheten och
insikten famlar vi efter åtgärder. Hänsynen till naturen
står alltid i konflikt med andra intressen. Den fråga
som man måste ställa sig framöver när vi står inför
viktiga beslut i denna kammare är: Vem skall ha sista
ordet? Jag som engagerad miljöliberal tycker att det
vore bra om miljöpolitiken hade inriktningen att natu-
ren alltid skall ha sista ordet.
Jag skall inte måla upp en bild av hur det just nu
ser ut i vårt land när det gäller den biologiska mång-
falden. Både Lennart Brunander och Gudrun Lindvall
har redan gjort det. De har pekat på de arter som
håller på att försvinna. Tofsmesen är enligt min me-
ning en okänd fågel som försvinner mer och mer. Den
vitryggiga hackspetten och andra arter handlar det
också om. Man kan tycka att det är en dramatisk be-
skrivning av situationen i Sverige som getts när det
gäller den biologiska mångfalden, men jag måste
instämma i Gudrun Lindvalls beskrivning. Jag tycker
att den är riktig och tror att det är viktigt att, som
Gudrun Lindvall säger, peka på att vi accepterar att
sådan är situationen.
Jag har dock inte riktigt samma uppfattning som
Gudrun Lindvall när det gäller detta med att vi inte
skulle försöka vidta åtgärder och att vi inte skulle ha
ett åtgärdsprogram på gång; detta med tanke på att vi
framgent skall göra viktiga ställningstaganden. Jag
tror faktiskt att vi har den insikten. Jag tror också,
som Alf Eriksson tidigare i denna talarstol påpekade,
på den lagstiftning och den delaktighet som vi nu
skaffar oss i miljöarbetet. Enskilda individer känner
sitt ansvar, får ta ansvar och får insikt och utbildning.
Vidare finns det en insikt om betydelsen av miljösam-
verkan. Agenda 21-arbetet på den lokala nivån kom-
mer i framtiden att ha stor betydelse för arbetet med
den biologiska mångfalden.
Vi har inte råd att låta det bli så att man står i den-
na kammare om ytterligare nästan hundra år och ger
samma historiebeskrivning som jag inledningsvis gav.
Då kan vi inte klara det här. Den biologiska mångfal-
den är ändå kärnan för liv.
Fru talman! Alltså nästan hundra år efter det att
mina liberala föregångare startade den svenska natur-
vårdspolitiken är situationen allvarligare än någonsin.
Om mina barn och barnbarn skall kunna få uppleva
vad jag och mina föräldrar haft möjlighet att uppleva
måste stora förändringar till. Samhället måste i större
utsträckning ta ansvar för skyddet av den natur som
verkligen måste skyddas. Jag skall nämna ett exem-
pel. I den motion som vi i Folkpartiet väckt med an-
ledning av budgetpropositionen pekar vi på att det
finns många unika områden i Sverige som är akut
hotade och som kräver kraftiga insatser. Vad jag
syftar på är de stora områdena av gammelskog. Där
finns det nämligen värdefulla biotoper som förstörs.
Den biologiska mångfalden utarmas. Denna debatt är
inte en anslagsdebatt. Jag vill ändå peka på att det är
viktigt att resurser avsätts för att klara områden som
är i behov av akuta insatser.
Naturligtvis är inte allt som händer med den
svenska biologiska mångfalden dåligt. Än en gång
kan man ju se havsörn och kungsörn. På många stäl-
len runt om i länet jagar än en gång pilgrimsfalken
över klippor och stup, och än en gång smyger varg,
björn och lo i många svenska skogar. Det kan gå åt
rätt håll, men då krävs det en miljöpolitik för miljöns
skull och att naturen får sista ordet.
För hundra år sedan började, som sagt, vi liberaler
vår kamp för den biologiska mångfalden. Tyvärr är
den kampen inte avslutad. Det innebär naturligtvis,
fru talman, att den kommer att fortsätta.
Vi har flera åtgärder framför oss som skall vidtas.
Riksdagen kommer i dag att fatta beslut om de betän-
kanden som nu ligger på bordet. Inför de beslut som
fattas i dag kommer vi att påverka också de beslut
som vi skall fatta under hösten när det gäller miljö-
balken och den aviserade miljöpropositionen. Som
folkpartist ser jag fram emot detta. Jag förutsätter
nämligen att de förslag till åtgärder som kommer att
finnas i de aviserade propositionerna just kommer att
handla om att vi tar krafttag när det gäller den biolo-
giska mångfalden.</pre><pre>Anf.  29  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att Eva Erikssons anföran-
de var mycket bra och insiktsfullt. Desto mera förvå-
nad blir jag därför över att Folkpartiet inte stöder
några av de förslag som vi lagt fram i utskottet.
Eva Eriksson talar sig varm för skyddet av ursko-
gar, men det finns ju en reservation om det. Tyvärr
står vi i Miljöpartiet ensamma bakom den reservatio-
nen. Vi föreslår där ett moratorium för avverkning av
urskog just för att hinna i fatt och för att kunna börja
se över detta och se hur vi kan klara skyddet av de
biotoper som, precis som Eva Eriksson säger, är
mycket hotade. Hur kommer det sig att ni i Folkpar-
tiet inte står bakom det?
Som Eva Eriksson mycket riktigt sade har Folk-
partiet varit det parti som gått i bräschen för naturre-
servat. Därför är jag förvånad över att Eva Eriksson
inte stöder vår reservation om en översyn av skydds-
föreskrifterna för naturreservat. Många av de före-
skrifterna är faktiskt omoderna och inaktuella i dag.
Ny kunskap har tillkommit som gör att vi borde se
över dem och se till att de väsentligt skärps.
Det finns många andra frågor där det förvånar mig
att Eva Eriksson inte ger sitt stöd. Det gäller t.ex.
Tullverket och CITES-förordningen. Vi har där en
dålig lagstiftning. Det finns faktiskt inte ett enda fall i
Sverige där någon har blivit fälld för CITES-brott.
Varför stöder inte Eva Eriksson ett förslag som gör att
vi kan få en skärpning här?
Vi har många reservationer som handlar om
skyddsjakten, som i dag faktiskt är ett hot mot den
biologiska mångfalden. Vi kan t.ex. se att gråsparven
- som man kan tycka bara är en ynklig grå liten sak -
är en art som kraftigt går tillbaka i jordbrukslandska-
pet. Hur kommer det sig att Eva Eriksson inte ger sitt
stöd beträffande en översyn av skyddsjakten? Jag
skulle kunna fortsätta med min uppräkning. Jag är
väldigt förvånad och önskar nog att det som Eva
Eriksson säger så småningom också leder till en poli-
tisk vilja att agera. Skyddet av vattendrag är en fråga
där Folkpartiet definitivt borde kunna ställa upp och
se till att vi inte får en energipolitik som - den skall ju
växla över till något som är positivt - blir något som
är negativt, nämligen något som hotar den biologiska
mångfalden.</pre><pre>Anf.  30  EVA ERIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Som jag sade i mitt anförande tycker
jag att alla de delar som Gudrun Lindvall pekar på är
viktiga, och jag står fast vid det. Jag förväntar mig att
det kommer förslag i den miljöproposition som kom-
mer att läggas fram. Det är då jag kommer att ta
ställning, det är då vi fattar besluten. Då hoppas jag
att Gudrun Lindvall och jag kan enas om dem.
Vattendragen kommer vi att diskutera i samband
med energipropositionen om några dagar. När det
gäller de skyddade outbyggda älvarna finns det ingen
som behöver tvivla på att Folkpartiet ställer upp. Vi
har slagits för det, vi kommer inte att acceptera att
man bygger ut fler älvar eller andra vattendrag.</pre><pre>Anf.  31  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det senaste var naturligtvis mycket
positivt. Nu handlar det inte bara om de stora forsar-
na, älvarna och andra vattendrag. Det man tyvärr tittar
på är små objekt. Jag hoppas att Eva Eriksson och jag
kan vara överens om att det är lika angeläget att dessa
blir kvar. Här finns alltså en möjlighet för många av
de arter som har varit hårt trängda, vilket också påpe-
kats i Naturvårdsverkets aktionsplan, att få finnas
kvar. Det finns således möjligheter att skapa biotoper
så att uttern kan komma tillbaka.
Mycket av det som tas upp i den reservation som
jag efterfrågar stöd för är sådant som tyvärr inte
kommer att tas upp i miljöbalken. Det är för smått.
Det kommer inte att föreslås i miljöbalken att Tullen
skall ha befogenheter. Det kommer inte att finnas i
miljöbalken en uppmaning till regeringen att se till att
vi får en svensk förordning som följer upp CITES-
föreskrifterna. Det kommer inte i miljöbalken någon
uppmaning till regeringen att se över skyddsjakten i
Sverige som är fruktansvärt omfattande. Jag hade väl
aldrig tänkt att engagera mig i jaktfrågor i riksdagen,
men när jag läste jaktförordningen blev jag för-
skräckt. Den härrör uppenbarligen från en annan tid
än denna. Där finns över huvud taget ingenting som
visar att vi värnar en biologisk mångfald. Där verkar
det snarast som att om en art inte utrotas kan vi alltid
skjuta. Jag skulle verkligen önska att få ett stöd för de
här frågorna. Jag är mycket glad över att Eva Eriksson
nämner en del av de arter som faktiskt går tillbaka.
Tofsmesen har t.ex. gått kraftigt tillbaka, en art som
var vanlig tidigare. Den finns än så länge inte uppta-
gen på listan över hotade arter, och måtte den vid Gud
inte hamna där.
Jag tror att vi behöver bli fler som trycker på i
dessa frågor. Visst diskuterar vi ofta detta, men fastän
vi diskuterat detta så länge är det precis som Eva
Eriksson säger, att det har hänt väldigt litet. Vi har
förlorat arter i Sverige, och framför allt har vi fått en
trivialiserad flora och fauna. De som har klarat sig har
blivit kvar, och de finns kvar i någorlunda stort antal.
Men specialisterna, de som vi haft krav på, går tillba-
ka. Kan vi inte försöka skriva gemensamma saker i
framtiden så att vi får en studs på utvecklingen?</pre><pre>Anf.  32  EVA ERIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tackar för den inviten från Miljö-
partiet. Vi har säkert väldigt mycket gemensamt när
det gäller miljöpolitiken. Jag tror att vi i diskussioner
skulle klara det, inte kanske här i kammaren utan vid
något annat tillfälle.
Det finns en reservation som jag faktiskt hade
tänkt yrka bifall till, och det är reservation 20. Men
Gudrun Lindvall yrkade aldrig bifall till den själv, och
därför hade jag ingen anledning att göra det heller.
Det handlar om efterlevnaden av internationella kon-
ventioner, som jag tycker är en viktig del. Det är
oerhört viktigt att se till att man också har ett interna-
tionellt perspektiv på den biologiska mångfalden.</pre><pre>Anf.  33  KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Att göra rent oljetankar till havs är en
lönande och bekväm åtgärd som i stort sett är straffri.
Vi behöver omedelbara lag- och regelförändringar för
att kustbevakningen och polisen samt åklagarna skall
kunna ingripa och säkra bevis mot dem som förore-
nar. Miljöpartiet har vid flera tillfällen påpekat att det
snarast bör vidtas åtgärder för att effektivisera det
rättsliga förfarandet när det gäller att beivra oljeut-
släpp. Vi kan konstatera att sådana utsläpp sker hela
tiden. I stort sett tittar man bara på, det har inte hänt
någonting. Regeringen har efter Miljöpartiets ageran-
de i justitieutskottet givit en utredare i uppgift att se
över de här frågorna, men det är inte en parlamenta-
risk utredning utan en ensamutredning. Därav, fru
talman, reservation 15 som jag yrkar bifall till.
Under 1995 registrerades 153 oljeutsläpp inom
Sveriges ekonomiska zon. I 23 fall var utsläppskällan
känd. Flertalet av dessa har förmodligen rapporterats
till polismyndighet, men man känner inte till om något
av fallen lett till åtal.
I detta förtvivlade läge har vi försämrat lagen och
förlorat domsrätten över vissa brott begångna av
utländska fartyg. Den 1 juli 1996 ändrades nämligen
den svenska lagen så att utländska fartyg som släpper
ut olja utanför svenskt inre vatten inte kan dömas i
svensk domstol till strängare straff än böter om det
inte är fråga om en allvarlig uppsåtlig gärning, vilket
man aldrig kunnat bevisa. Bakgrunden är underteck-
nandet av en internationell konvention, havsrättskon-
ventionen. För övrigt är denna konvention mycket
positivt utformad, men just här innebär den en stor
nackdel för Sverige. Detta innebär att det vi tidigare
teoretiskt kunde göra enligt brottsbalken, nämligen
döma till två års fängelse om brottet var ringa och upp
till sex års fängelse om brottet var grovt, har vi i dag
ingen möjlighet till. Vi har frånsagt oss rätten att över
huvud taget döma utländska fartyg vid svensk dom-
stol eftersom det för detta krävs strängare straff än
böter när brottet har begåtts i ett område som inte
tillhör någon stat.
Vi har en motion med förslag för att rätta till det
lagtekniska och ta tillbaka rätten att straffa brottsling-
ar. Det har tidigare sagts här att vi skall inrätta an-
läggningar för att ta emot oljerester. Men det är inte
bara detta som fordras, även om det är positivt, utan
våra rättsliga regler måste ses över och bli mycket
strängare.
Det stora problemet är bevisfrågan. Det är oerhört
svårt att få fram de bevis som krävs vid en domstol.
Den frågan är väldigt kontroversiell. Jag har inte hört
att vare sig justitieministern eller någon annan har
varit öppen för sådana ändringar. Kan vi inte göra det
är det oerhört svårt att sätta fast dem som begår brott.
Jag hade hoppats att samtliga partier skulle stödja vår
reservation så att vi inte hela tiden får sådana händel-
ser som inträffade nu senast i Östersjön utanför
Öland. Det är förödande för miljön och biologisk
mångfald och innebär ett lidande för fåglar som sitter
fast i oljesmeten. Ansvariga för fartyget, ytterst rede-
riet, har vi velat skall vara straffskyldiga.
Det behövs alltså snabba kraftfulla insatser mot
oljeutsläppen. Vi vill inte se nedkletade stränder och
en havsmiljö som blir allt sämre. Det kräver kraftfulla
insatser som förhoppningsvis denna utredare skall
föreslå men som vi verkligen genom vår reservation
vill sätta en kraft bakom för att visa att det krävs
långtgående regeländringar.</pre><pre>Anf.  34  CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jordbruksutskottets betänkande
1996/97:JoU15 Skydd av hotade arter samt aktions-
plan för biologisk mångfald är vittomfattande som
lockat till många och långa inlägg. Men jag kommer
inte att här gå in på helheten, utan min avsikt är att
begränsa anförandet till avsnittet Åtgärder på ekosys-
temnivån - utvidgning av förbudet mot markavvatt-
ning från s. 24 framåt. Det är det avsnitt i betänkandet
som behandlar min motion 1996/97:Jo750.
I min motion påtalas behovet av att hela Jönkö-
pings län skall omfattas av 19 § i naturvårdsförord-
ningen, dvs. förbudet mot markavvattning, något som
också glädjande nog tas upp av utskottet i betänkan-
det. Skyddet för våtmarker stärks nu genom att förbu-
det mot markavvattning utökas till att gälla bl.a. fler
delar av Jönköpings län.
Men inte alla återstående länsdelar omfattas av det
utökade förbudet mot markavvattning, inte t.ex. Vär-
namo kommun som är min hemkommun och som
ligger i Jönköpings län. Men de delar som enligt be-
tänkandet inte föreslås att omfattas av det utvidgade
förbudet skall positivt nog ändå utredas av länsstyrel-
sen. Vi läser att regeringen avser att ge länsstyrelserna
i uppdrag att utreda situationen beträffande de våt-
marker som återstår. Det är mycket glädjande.
Däremot är jag inte klar över vilken tidsram som
det handlar om. Det är viktigt att denna utredning,
som skall utgöra ett beslutsunderlag för oss här i
kammaren, inte drar ut på tiden.
Fru talman! Genom att motionen nu har kommit så
här pass långt vill jag inte framställa något yrkande i
dag. Men eftersom jag fortfarande tycker att frågan
något hänger i luften - utredningen föreligger ju ännu
inte klar som underlag här i dag - är det ändå viktigt
att delta i debatten för att understryka hur viktig frå-
gan om ett utökat våtmarksskydd är både för mig själv
och inte minst för Värnamo arbetarekommun.
Våtmarkerna är av grundläggande betydelse för
den biologiska mångfalden. Det är en naturtyp som
länge har försummats och därför måste ägnas särskild
uppmärksamhet i säkerställandearbetet. Men när man
lokalt har försökt har det alltför ofta visat sig vara ett
alltför tungarbetat område där de olika aktörerna inte
har känt att de har kunnat få det stöd som behövs i en
handfast lagstiftning eller ett regelverk. Man behöver
här ha någonting att luta sig emot för att kunna gå
vidare.
Vad är då en våtmark? Våtmark används som ett
gemensamt namn för de fuktiga och blöta områden
som finns i sumpskogar, på ängar, på hedar, i myrar
och i sjöar. Mycket av den ursprungliga våtmarken i
Sverige är utdikad. I dag består ca 14 % av Jönkö-
pings läns hela areal av våtmarker. De flesta av dessa
våtmarker finns i den västra nederbördsrikaste delen
av länet. Här är upp till en fjärdedel av landarealen
våtmarker. I länet dominerar mossarna. Länets största
våtmark är Store mosse nationalpark som ligger nord-
väst om Värnamo. Den är med sina 8 500 hektar lan-
dets största sammanhängande myrområde söder om
Lappland.
Jag tror att skyddet av Store mosse som national-
park har betytt mycket i mina hemtrakter för ett åter-
upprättande av våtmarken som en viktig del av den
biologiska mångfalden. Det har också bidragit till att
sudda ut bilden av våtmarken som onyttig mark. I dag
har insikten om våtmarkens betydelse medfört att man
på sina håll i Sverige t.o.m. har anlagt nya våtmarker.
Men än sker utdikning.
I stället för att betraktas som onyttig mark är våra
våtmarker variationsrika när det gäller öppenhet,
fuktighet, näringsförhållanden och sammansättning av
arter. I våtmarkerna finns många livsmiljöer för ett
stort antal djur och växter. Våtmarken är växtplats för
många fuktighetsälskande växter såsom vitmossor och
starrarter. De är också uppväxtområden och fö-
dosöksplatser för många fåglar och grodor, medan
andra arter söker skydd i våtmarkerna eller häckar i
våtmarken. Som exempel kan nämnas smålom och
trana.
På mossarna ser man ofta dråg, lagga och hölje-
och strängstrukturer. I fattigkärr brukar ängsull,
flaskstarr och trådstarr finnas tillsammans med vat-
tenklöver, kråkklöver och sileshår. De produktiva
men i dag outnyttjade maderna härbärgerar sådana
starr och örter som flaskstarr, pors, topplösa och vi-
debuske. I övergången mellan mad och vatten växer
vass och sjösäv.
Vad är det då som främst hotar den artrikedom
som jag ändå bara har nämnt några axplock ur? Det
största hotet i dag är markavvattning, ett ingrepp som
främst görs för att öka virkesproduktionen i skogen.
Jag vill avsluta med att understryka vikten av att
den i betänkandet aviserade utredningen genomförs
skyndsamt, så att vi får ett utökat våtmarksskydd i
hela Jönköpings län.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)</pre><pre>8 §  Samtjänst vid medborgarkontor</pre><pre>Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1996/97:KU9
Samtjänst vid medborgarkontor (prop. 1996/97:90)</pre><pre>Anf.  35  JERRY MARTINGER (m):
Fru talman! Syftet med den försöksverksamhet
med medborgarkontor som inleddes den 1 juli 1994
var att få ytterligare kunskaper och erfarenheter om
hur ett organiserat samarbete över kommunala och
statliga myndighetsgränser kan utformas.
Verksamheten, som inneburit en möjlighet för
kommuner och statliga myndigheter m.fl. att upprätta
samarbetsavtal rörande förvaltningsuppgifter som inte
innebär myndighetsutövning, har bestått i att ge med-
borgarna bättre tillgång till information, service och
rådgivning.
Det finns i dag ett stort antal medborgarkontor i
vårt land. I huvudsak förekommer tre olika typer av
organisation beträffande dessa kontor, dels medbor-
garkontor med enbart kommunal verksamhet och
kommunal personal, dels medborgarkontor där såväl
kommunala myndigheter som andra myndigheter
samlokaliserar verksamheter och där var och en har
sin egen personal, dels också medborgarkontor där en
kommun på uppdrag av andra myndigheter utför för-
valtningsuppgifter åt dessa med sin personal.
I den proposition som vi nu skall behandla före-
slås att den lag som ligger till grund för den pågående
försöksverksamheten skall ersättas med en ny lag om
försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkon-
tor. Den nya lagen innebär att verksamheten utvidgas
så, att statliga myndigheter, en allmän försäkringskas-
sa, en kommun eller ett landsting ges möjlighet att
inom ramen för försöksverksamheten träffa sam-
tjänstavtal om att använda varandras personal till att
utföra enklare förvaltningsuppgifter som innefattar
myndighetsutövning eller som kräver tillgång till
personregister.
Från moderat sida anser vi att regeringen i stort
sett har gjort rätt avvägningar i fråga om vilka uppgif-
ter med inslag av myndighetsutövning som kan anses
vara lämpade att utföra vid medborgarkontoren. Vi
har dock några synpunkter.
Enligt vår mening finns det skäl som talar mot att
beslut om anstånd med att ge in självdeklaration skall
omfattas av samtjänsten vid medborgarkontoren.
Riksskatteverket har i ett remissvar påpekat att beslut
om anstånd ofta har stor betydelse för den efterföljan-
de granskningsverksamheten och att många skatt-
skyldiga sätter i system att lämna sin deklaration sent
för att förkorta tiden för granskning. Verket har också
påpekat att det är på skattemyndigheterna och inte på
medborgarkontoren som personkännedom och till-
gång till den skattskyldiges deklarationer från tidigare
år finns, vilket gör att anståndsbedömningen bör ligga
på skattemyndigheterna och inte på medborgarkonto-
ren.
Vi ställer oss alltså inte bakom propositionens
förslag i den här delen utan har lämnat en reservation
som har nr 4.
I reservation nr 2 tar vi upp vissa integritets- och
kostnadsfrågor. Vi anser att det är nödvändigt att
skyndsamt åtgärda sådana negativa konsekvenser i
integritetshänseende som kan uppstå till följd av för-
söksverksamheten. När det gäller kostnadsfrågan
anser vi att det av statsfinansiella skäl är angeläget att
kostnader och möjligheten till samordningsvinster i
den fortsatta verksamheten blir föremål för kontinu-
erlig uppföljning och att inte den samlade utvärde-
ringen av verksamheten avvaktas.
Jag yrkar bifall till reservation nr 2.</pre><pre>Anf.  36  KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Det som vi i dag skall diskutera under
den här punkten är någonting som vi åtminstone i
stora drag är helt ense om - nämligen det positiva
med medborgarkontor.
För många människor i vårt land är det svårt att
veta om, och därmed också hävda, sina rättigheter. De
går ofta miste om samhällsservice därför att det är
oklart för dem vart de skall vända sig. Vi håller oss
med en ganska komplex samhällsapparat. Människor
vet inte alltid vart de skall vända sig, och kan inte
alltid orientera sig. De hamnar ofta fel i apparaten,
och får svårt att komma rätt.
I medborgarkontoren länkar flera myndigheter
ihop sig - för det mesta har det varit fråga om kom-
munala verksamheter - och ger människor en service
eller orienterar dem om vart de skall vända sig vidare
om de behöver hjälp med mer komplicerade ärenden.
Medborgarkontoren har gett människor mycket gott
stöd och mycket bra hjälp. Verksamheten har pågått
under ganska många år nu i en del kommuner, men att
integrera statliga myndigheter i medborgarkontorens
aktiviteter ligger alltjämt på försöksstadiet.
Man skall naturligtvis inte bara vara glad över att
en proposition föreligger som något vidgar försöken
med medborgarkontor och samtjänst vid medborgar-
kontor. Man måste också se kritiskt på vad det är som
föreslås. Det som vi diskuterar innebär nämligen i
princip att möjligheten till försöksverksamhet vidgas.
Man utgår inte från en genomtänkt strategi för vilka
myndigheter som skall pröva det här i form av med-
borgarkontor, och det blir alltså inga fullskaliga ex-
periment eller prov på hur det skulle kunna verka. Det
blir ungefär så att de myndigheter som önskar detta på
vissa ställen får vara med i försöksverksamheten.
I propositionen utgår regeringen i ganska hög grad
från vad detta skall ge för effektivitetsvinster och
besparingar. Vi i Vänsterpartiet tycker att hela dis-
kussionen tvärtom måste utgå ifrån medborgarnas
intressen och behov, och deras möjligheter att bättre
hävda sina rättigheter. En sådan hjälp till medborgar-
na ligger å andra sidan redan nu i medborgarkontoren
som de nu fungerar. Men det är ändå en viktig nyans-
skillnad att poängtera.
Man saknar alltså en genomtänkt strategi. Det
finns metoder för att åstadkomma en sådan. I Dan-
mark har man kommit längre än vad vi har gjort här i
Sverige på området. Där har man gjort en modell där
man delar upp den offentliga sektorns verksamhet,
framför allt gentemot allmänheten, i olika metoder
efter den funktion som verksamheten har. Man brukar
kalla det för en funktionsfördelningsanalys.
Kommunförbundet har haft en samverkansgrupp
kring medborgarkontoren bestående av människor
som har varit aktiva i olika kommuner. De har analy-
serat detta, och funnit att ett sådant system borde
prövas på ett medvetet och fullskaligt sätt också i vårt
land. Vänsterpartiet delar den uppfattningen, och har
gett uttryck för den i en motion, vilket också det
kristdemokratiska partiet har gjort. Genom att låta
några kommuner på det här viset i full skala få pröva
funktionsfördelningsanalysen menar vi att man skulle
få en erfarenhet av medborgarkontor så som de på
bästa sätt skulle kunna fungera. Därför har vi i Väns-
terpartiet också reserverat oss till förmån för den
tanken.
Vi tycker också att det vore en fördel om flera
kommuner kunde få samverka. I lagen heter det att en
kommun eller ett landsting tillsammans med statliga
myndigheter kan samverka kring ett medborgarkon-
tor. Men inte minst i storstadsområden vore det av
stor betydelse om medborgarkontoren kunde ha en
verksamhet över kommungränserna. Ofta bor männi-
skor i en kommun, arbetar i en annan och kanske
utövar sina fritidsintressen i en tredje. De förflyttar
sig ständigt över kommungränserna. Det skulle därför
på alla sätt vara bra om man kunde ha medborgarkon-
tor som kunde ge svar, hänvisningar osv. oavsett
vilken av de här näraliggande kommunerna man bor i.
Det vore alltså ett uppenbart medborgarintresse om
flera kommuner kunde slå sig ihop, och om man ock-
så finge fullskaliga försöksverksamheter med samver-
kan mellan olika kommuner. I en reservation har vi i
Vänsterpartiet också yrkat bifall till detta.
Jag yrkar bifall till de här båda reservationerna.</pre><pre>Anf.  37  NIKOS PAPADOPOULOS (s):
Fru talman! Den 1 juli 1994 startades försöksverk-
samheten för medborgarkontor, och redan då visade
ett femtiotal kommuner sitt intresse för att medverka i
ett nätverk som startades av Civildepartementet.
Av dessa kommuner har ett tiotal öppnat egna
medborgarkontor. Syftet med dessa kontor är att olika
förvaltningsmyndigheter skall samverka och höja
servicenivån gentemot medborgarna i kommunen.
I dag har vi ett tiotal medborgarkontor som är
etablerade i både stora och små kommuner. Samarbe-
tet och samverkan mellan medborgarkontoren och
myndigheterna sker på frivillig basis.
Medborgarkontorens verksamhet handlar om ser-
vice och rådgivning. Kommunerna kan ingå avtal med
statliga myndigheter, försäkringskassor och landsting
om att utföra förvaltningsuppgifter som inte innebär
myndighetsutövning. Man kan säga att medborgar-
kontoren är en reviravvecklad organisation med gene-
ralistkompetens.
Uppläggningen och innehållet kan se olika ut, men
de har alla en gemensam önskan att förbättra sam-
hällsservicen till medborgarna samt att effektivisera
samhällsresurserna. Det svenska begreppet för denna
verksamhet är medborgarkontor.
Kenneth Kvist talade litet om Danmark. Där säger
man kvikskrank, vilket fritt översatt betyder snabb-
disk. Det är med andra ord den disk hos exempelvis
en myndighet där man snabbt klarar av ett ärende
eller får ett besked. I England och USA talar man om
one-stop-shop, ett ställe där man behandlar allt på en
gång. I Sverige har vissa kommuner själva valt ett
annat namn än Medborgarkontoret. I t.ex. Botkyrka
talar man om servicestugor. I Surahammar heter det
Fokus. I Rinkeby och Skarpnäck heter det Medbor-
garkontoret.
Många medborgare har under åren som gått upp-
märksammat vilken viktig funktion medborgarkonto-
ret fyller i deras vardagsliv. Myndigheterna finns
alltid nära individen. Enklare ärenden ur förvaltning-
arnas synvinkel är viktiga ärenden för den enskilda
individen. Varje kommun anpassar sina medborgar-
kontor i enlighet med kommunens lokala förutsätt-
ningar.
Fru talman! I regeringens nya proposition finns ett
förslag om att både utvidga ansvaret för medborgar-
kontoret, och förse dem med fler arbetsuppgifter av
myndighetskaraktär, och se till att de får tillgång till
personregister i vissa fall. De nya arbetsförutsättning-
arna kommer att medföra att medborgarkontoret bl.a.
skall fungera som en integrerad länk mellan olika
myndigheter. En tjänsteman på medborgarkontoret
kan t.ex. via dataregister informera en medborgare om
hur många dagar personen i fråga har kvar av sin
föräldrapenning. Man skall även kunna ge anstånd
med deklaration för enkla fall.
Jerry Martinger säger att det är svårt att utse vilka
fall man skall åta sig, men med det här menar man att
man även skall kunna ge anstånd till enkla fall. När
det gäller bolag eller fysiska personer som driver
näringsverksamhet, skall det hänvisas till berörda
skattemyndigheter. Det är enligt min mening positivt
att en och samma person kan genomföra både statliga
och kommunala tjänster på samma gång. Servicegra-
den ökar, och medborgarna får inte den där byråkra-
tiska känslan.
Regeringens förslag har många positiva sidor, men
det finns enligt regeringen fortfarande vissa rättsliga
problem för myndighetsutövning som måste lösas.
Det nya förslaget kommer att få en prövotid fram till
år 2002. Även om informationstekniken kommer att
utvecklas, och medborgarna kommer att kunna få
information själva via datauppkoppling, är det viktigt
att medborgarkontoren finns kvar för vissa folkgrup-
per. Det gäller äldre, invandrare och andra som kan-
ske inte har möjligheter eller kunskap att utnyttja de
nya tekniska redskapen.
I propositionen påpekas att regeringen kommer att
behålla det övergripande ansvaret för verksamheten.
Det är viktigt att medborgarkontoren är medvetna om
regeringens totalansvar för verksamheten under den
här tiden. Det ger en viss trygghetskänsla och samti-
digt en visshet när det gäller att respektera befogen-
hetskraven. Vi hoppas att det växer fram nya former
av samarbete som kan bli nya tillämpningsområden
inom medborgarkontoren. Det kan t.ex. framgent
komma att utvecklas ett samarbete mellan medbor-
garkontoren och polisen. Genom att medborgarkonto-
ren expanderar med flera tänkbara samarbetsformer,
stärks demokratin, och samhällets resurser effektivise-
ras.
Med det, fru talman, vill jag avsluta mitt anföran-
de och yrka bifall till hemställan i utskottets betän-
kande.</pre><pre>Anf.  38  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Nikos Papadopoulos framhäver
många av de positiva sakerna med medborgarkonto-
ren och propositionen. Det finns naturligtvis mycket
positivt i det här. Men frågan är varför man inte tar
tillfället, när man nu lägger fram en proposition i det
här ärendet, att inte bara så att säga låta myndigheter
gå in om de har lust eller om de anser att det passar
sig. I stället skulle man direkt kunna uppdra åt myn-
digheter att gå in i systemet, så att vi i några kommu-
ner får fullskaliga experiment eller prov på medbor-
garkontor.
Varför kan man inte bifalla förslaget om att man
skall kunna ha ett samarbete över kommun- eller
länsgränser kring sådan här verksamhet? I andra
sammanhang, bl.a. senare på dagordningen i dag,
skall vi diskutera kommunal samverkan i olika for-
mer. Det borde också vara helt möjligt på det här
området. Jag kan egentligen inte förstå varför man,
när man åtminstone närmar sig ett positivt ställnings-
tagande i den här frågan, inte kan ta steget fullt ut.</pre><pre>Anf.  39  NIKOS PAPADOPOULOS (s) re-
plik:
Fru talman! Kenneth Kvist undrar varför man inte
tar in fler myndigheter. Vi skall inte glömma att det
här är en prövotid fram till 2002. Under den tiden
prövar man om de förslag som propositionen kommer
med är positiva. Man kommer att utvärdera och se om
det kan expandera. Självklart tror jag att man kommer
att åta sig det som Kenneth Kvist säger.
Den andra frågan gäller varför man inte har ett
samarbete kommun och kommun emellan. Jag tror att
det är så att man har haft fram ganska många samarbe-
ten mellan myndigheter, bl.a. försäkringskassor, och
jag förstår att det som Kenneth Kvist föreslår kan vara
logiskt. Det kan vara fråga om en medborgare som
bor i periferin i sin kommun. Då skulle man kunna
samarbeta med nästa kommun. Men eftersom man har
fattat det här beslutet om en prövotid, tror jag person-
ligen att det är bra om man kan klara samarbetet och
se till att det utvecklar sig positivt. Det här förslaget
kan man säkert tänka på i framtiden, men i början tror
jag att det räcker med ett positivt samarbete mellan
kommuner, myndigheter, försäkringskassor osv.</pre><pre>Anf.  40  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Jag vet mycket väl att det är under en
prövotid som man har det här, men för att kunna få en
ordentlig och fullvärdig utvärdering av en verksam-
het, är det ju bra om man också under prövotiden
prövar den i full skala och på ett mer målinriktat och
genomtänkt sätt. Det är det som jag menar är bristen i
en i övrigt positiv proposition.</pre><pre>Anf.  41  NIKOS PAPADOPOULOS (s) re-
plik:
Fru talman! Visst kan det här utvidgas. Redan
1994 var det ett femtiotal kommuner. I dag kommer
det säkert att bli flera. Jag tror att vi kommer att få ett
verkligt logiskt antal kommuner som kommer att
pröva det här. Sedan får vi se vad resultatet blir.</pre><pre>Anf.  42  FRANK LASSEN (s):
Fru talman! Det som behöver sägas har sagts av
Nikos Papadopoulos. För tids och klarhets vinnande
avstår jag från mitt anförande.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)</pre><pre>9 §  Kommunal samverkan</pre><pre>Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1996/97:KU20
Kommunal samverkan (prop. 1996/97:105)</pre><pre>Anf.  43  BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Det finns ett stort behov av förnyelse-
arbete i kommuner och landsting. Det kan vi säkert
vara överens om. Det finns också ett stort utrymme
redan i dag för förändringsarbete och förnyelse inom
ramen för det regelverk som finns. Men vi bör natur-
ligtvis vara öppna även för förändringar i kommuner-
nas och landstingens legala regelverk för att stötta en
dynamisk, effektiv och demokratisk utveckling.
När det gäller lagstiftningen om lokala och regio-
nala organs kompetens och konstitutionella uppbygg-
nad är jag av den uppfattningen att det är viktigt att vi
är medvetna om de långsiktiga effekterna av olika
förändringar. Det har varit ett omfattande utredande
under de senaste åren, och det pågår försöksverksam-
het på olika områden och i olika delar av landet när
det gäller dessa frågor. En del permanenta föränd-
ringar har också genomförts.
I dag behandlar vi vissa förändringar när det gäller
kommunernas möjligheter att samverka med varandra.
Jag vill börja med att säga att jag tycker att proposi-
tionen inte är särskilt väl förberedd. På en rad punkter
har utskottet tvingats precisera och ändra i regering-
ens förslag. Men vad som är mer allvarligt är att re-
geringen över huvud taget inte har analyserat sådana
viktiga frågor som förslagens effekter vad gäller
självstyrelse och demokrati ute i kommunerna. Flera
remissinstanser har belyst frågor om demokratisk
legitimitet, om medborgarnas möjlighet till insyn och
varningar om minskad överblick över olika organs
verksamhetsansvar ute i kommunerna.
Men i propositionen behandlar regeringen bara
frågor om effektivitet för de kommunala beslutsfattar-
na och olika organisatoriska och rättsliga frågor. Det
borde vara en självklarhet att förslag som berör kom-
munernas konstitutionella uppbyggnad analyseras ur
ett medborgarperspektiv. Men det lyser totalt med sin
frånvaro. Och så får det faktiskt inte vara när rege-
ringen kommer med förslag av den här karaktären,
och så får det inte gå till i framtiden. Regeringen
behöver ta ett samlat grepp om frågorna om den
kommunala demokratin och medborgarnas möjlighe-
ter att engagera sig i viktiga kommunala frågor.
Jag tror att en del av det bristande förtroende som
det politiska systemet i dag möter har sin grund i att
medborgarna t.o.m. känner sig vilsna i sitt närområde,
dvs. ute i sina kommuner.
Som jag tidigare har sagt har utskottet tvingats
ändra, precisera och komplettera framför allt rege-
ringens förslag till lagtext. Jag skall inte här gå in på
dessa detaljer, utan jag hänvisar till betänkandet.
I kommunallagen regleras vad kommunfullmäkti-
ge i en kommun skall besluta om. Det är frågor som
inte får delegeras ned till kommunstyrelsen eller till
nämnder av olika slag. Dessa regleringar gäller också
landstingen. Det handlar om viktiga frågor som gäller
övergripande mål för verksamheten och som är av
stor vikt för verksamheten. Det är förbehållet kom-
munfullmäktige och landstingsfullmäktige att fatta
beslut i sådana frågor.
I dag behandlar vi frågan om kommunalförbund.
Där föreslår utskottet att det i ett kommunalförbund
skall finnas möjlighet för förbundsstyrelsen att fatta
beslut i dessa övergripande frågor. Det betyder alltså
att frågor som i kommunerna inte får delegeras ned
får i kommunalförbund delegeras ned till en för-
bundsstyrelse, som skall kunna vara ställföreträdare
för förbundsfullmäktige, som det heter.
Jag tycker att det är litet underligt att man i ett
kommunalförbund, som diskuterats väldigt mycket
när det gäller frågan om insyn och demokrati, alltså
ett indirekt valt organ, skall göra dessa övergripande
beslut ännu mer otydliga och gömma undan dem för
medborgarnas insyn genom att delegera ned dessa
frågor till en styrelse som dessutom inte har öppna
sammanträden.
Regeringen säger i sin proposition på s.71 följan-
de om den här frågan:
"En nyhet är att medlemmarna i förbundsordning-
en får föreskriva att förbundsstyrelsen skall vara ställ-
företrädare för den beslutande församlingen och att
den får fatta beslut som i kommuner och landsting
annars ankommer på fullmäktige."
Det sägs inte ett enda ord mer i den löpande tex-
ten, och det finns inte ens en lagregel som reglerar
denna verksamhet. Det finns inte ett enda motiv till
varför man gör på detta sätt och än mindre någon
analys över huvud taget när det gäller möjligheterna
till insyn och vad det betyder att överlåta övergripan-
de målsättningsbeslut till en sluten styrelse.
Utskottet säger att den här nyheten åtminstone bör
framgå i en lagregel och har ett förslag till en sådan.
Vad säger då utskottet när det gäller motiveringen till
detta förslag? Utskottet säger: "Enligt utskottet bör
denna möjlighet finnas. Det kan bli fråga om stora
områden som kommunalförbundet skall ansvara för.
Att kalla in fullmäktige varje gång som beslut skall
fattas kan te sig opraktiskt."
Detta är hela motiveringen. Jag skulle vilja säga
följande. Om det är ett kommunalförbund som omfat-
tar stora, viktiga och omfattande frågor finns det väl
desto större skäl för förbundsfullmäktige, som åtmins-
tone indirekt är vald av förbundsmedlemmarna, att
fatta besluten. Det kan inte vara något skäl till att man
skall delegera ned det till en liten styrelse.
Utskottet säger att det kan te sig opraktiskt att
kalla in fullmäktige varje gång som beslut skall fattas.
Men det handlar inte om detta. Alla beslut som fattas
inom kommunalförbund är ju inte av övergripande
målsättningskaraktär. Det finns en mängd löpande
beslut som förbundsstyrelsen naturligtvis kan fatta
beslut om och då förbundsfullmäktige inte behöver
kallas in.
På en del håll är det kanske t.o.m. på det sättet att
det är tveksamt om alla kommuner kommer att vara
representerade i förbundsstyrelserna. Det betyder
alltså att de deltagande kommunernas representanter
inte ens får vara med och fatta beslut om de övergri-
pande målen och riktlinjerna för verksamheten.
Fru talman! Detta kan tyckas vara en liten detalj-
fråga. Men jag måste säga att jag tycker att det är en
fråga av mycket stor principiell vikt om det är på detta
sätt som det skall gå till i framtiden när det gäller
förnyelsearbetet och de kommunala demokratiska
frågorna. Jag måste säga att jag är mycket förvånad
över att Centerpartiet, som är ett decentralistiskt parti
och som vill ge medborgarna större inflytande, har
gått med på detta i utskottet. Det förvånar mig storli-
gen. Min fråga till Centerpartiet är naturligtvis: Är det
på detta sätt som förnyelsearbete skall gå till i framti-
den, att medborgarna skall få mindre insyn och att det
skall vara mer av indirekt demokrati och slutna rum
när det gäller den kommunala verksamheten?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 5.</pre><pre>Anf.  44  JERRY MARTINGER (m):
Fru talman! Förändringarna inom den kommunala
sektorn har varit stora under det senaste århundradet.
Omfattningen av kommunernas verksamhet har ökat
kraftigt. Det föreligger stora skillnader mellan dagens
kommun och den som fanns exempelvis i slutet av
förra århundradet.
De viktigaste kommunala förtroendeuppdragen
har alltmer fått karaktären av heltidssysslor. Samtidigt
har en stor kår av kommunala tjänstemän vuxit fram.
Staten har i allt större utsträckning lagt nya förvalt-
ningsuppgifter på kommunerna och i många samman-
hang ingripit understödjande och reglerande i den
kommunala verksamheten.
Den av staten specialreglerade kommunalförvalt-
ningen, som år 1862 inte omfattade mycket mer än
folkskoleväsendet och fattigvården, har vuxit i sådan
omfattning att den numera intar en dominerande
ställning.
Allt detta har inneburit en vidgning av kommuner-
nas verksamhetsområde. Den ursprungliga tanken
bakom den lokala självstyrelsen, att de boende inom
ett visst geografiskt område själva skall ha rätt att
förvalta vissa gemensamma angelägenheter av intres-
se för alla boende i området, måste emellertid alltjämt
anses vara det som ger kommunerna anledning att
över huvud taget finnas.
I 2 kap. 1 § kommunallagen är det mycket tydligt
angivet att det som en kommun eller ett landsting
engagerar sig i måste vara av allmänt intresse för
kommuninvånarna och ha anknytning till kommunens
eller landstingets geografiska område eller till dess
medlemmar. Enligt 2 kap. 7 § kommunallagen är det
visserligen tillåtet för kommuner och landsting att
driva näringsverksamhet, men det får i så fall ske i en
mycket begränsad omfattning och utan vinstsyfte. 1
kap. 7 § regeringsformen slår fast att beslutanderätten
i kommunerna utövas av valda församlingar. Av det
stadgandet kan man dra slutsatsen att grundlagsstifta-
ren helt allmänt anser att direktvalda politiska organ
är att föredra framför indirekt valda organ. När det
gäller frågor av mer grundläggande natur eller av
mera generell räckvidd torde det knappast vara
grundlagsenligt att fatta beslut någon annanstans än i
kommunens direktvalda församling, dvs. i fullmäkti-
ge. Kommunikationen med medborgarna och möjlig-
heten att utkräva ansvar underlättas också genom
direktvalda församlingar.
Riksdagen har under senare år vid flera tillfällen
fattat beslut om olika former för kommunal samver-
kan. Vi har fått en försöksverksamhet med medbor-
garkontor. Kommunala aktiebolag har givits rätt att
under vissa förutsättningar bedriva försök med upp-
dragsverksamhet i andra kommuner eller landsting
inom området kollektivtrafik. Kommuner och lands-
ting har erhållit möjlighet att anlita en annan kommun
för att ombesörja vissa uppgifter och vidare att lämna
uppdrag till anställd i annan kommun att besluta på
kommunens vägnar. Det har också blivit möjligt att
starta försöksverksamhet med gemensam nämnd för
flera landsting när det gäller sjukhussamverkan.
Fru talman! I många avseenden är det positivt att
det ges utrymme för samverkan mellan kommuner
och landsting. Kommuner och landsting måste ha
tillgång till enkla och smidiga former för samarbete.
Detta kan innebära effektivitetsvinster som kommer
medborgarna till godo. En kommunal samverkan får
emellertid inte leda till att grundläggande principen
om exempelvis kommunal självstyrelse och kommu-
nal demokrati åsidosätts. En sådan samverkan får inte
heller leda till att den kommunala lokaliseringsprinci-
pen eller principer om att kommuner och landsting
inte får driva näringsverksamhet i vinstsyfte helt sätts
ur spel.
Den proposition som vi nu behandlar med förslag
om ökade möjligheter till kommunal samverkan är en
produkt som skapar stor osäkerhet när det gäller just
dessa principer. Propositionens olika förslag är på
flera punkter tämligen detaljerade, men de övervä-
ganden som har lett fram till förslagen är genomgåen-
de mycket knapphändigt redovisade. I flera fall är det
därför faktiskt svårt att förstå deras närmare innebörd.
I propositionen förs, som Birgit Friggebo var inne
på, en mängd olika resonemang om effektivitet, men
man går inte närmare in på vilka följdeffekter som
uppstår för medborgarna om de olika förslagen ge-
nomförs. Demokratiaspekten, med avseende på det
som föreslås, är mycket knapphändigt, ja praktiskt
taget inte alls, berörd. Åtskilliga frågor hänger helt
enkelt i luften.
I flera remissyttranden över Kommunala förnyel-
sekommitténs förslag, Kommunalförbund och gemen-
sam nämnd - två former för kommunal samverkan,
som i stor utsträckning ligger till grund för proposi-
tionen, har det framförts allvarliga invändningar.
Statskontoret pekar på det förhållandet att en verk-
samhet som bedrivs gemensamt mellan kommuner
visserligen kan ge ökad effektivitet, men att den också
innebär att medborgarna via sina politiskt förtroende-
valda inte längre kan göra anspråk på att ha full be-
stämmanderätt över verksamheten. Vidare under-
stryks att ett indirekt valt organ inte har samma de-
mokratiska legitimitet som ett direkt valt organ, och
att möjligheterna till insyn i verksamheten i praktiken
är något mer begränsade när det gäller det indirekt
valda organet.
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universi-
tet pekar på det förhållandet att den enskilde kom-
munmedlemmen får allt svårare att orientera sig i en
redan invecklad kommunal tillvaro och varnar för att
kommunmedlemmen med det föreliggande förslaget
kan komma att förlora känslan av tillhörighet till en
kommun och därmed grunden för ett önskvärt poli-
tiskt engagemang.
När det gäller reglerna om kommunalförbund har
regeringen i propositionen föreslagit att medlemmarna
i förbundsordningen skall kunna föreskriva att för-
bundets styrelse skall vara ställföreträdare för den
beslutande församlingen, och att styrelsen skall få
fatta beslut som i kommuner och landsting annars
enbart ankommer på fullmäktige.
Genom detta förslag skjuter man sönder själva den
kommunala grundidén, nämligen att alla kommunin-
vånare skall ha möjlighet att på nära håll följa och
delta i det kommunala och demokratiska beslutsfat-
tandet. Den enskilde kommuninvånaren blir med
propositionsförslaget väldigt liten. Vi får en rejäl
maktförskjutning från de enskilda kommuninvånarna
till stora och mäktiga kommunalförbund.
Inte ens när det gäller kommunerna och landsting-
en har man alltså velat acceptera en sådan delega-
tionsmöjlighet. I 3 kap. 10 § kommunallagen finns
visserligen en rätt för fullmäktige i en kommun att
uppdra åt en nämnd att i fullmäktiges ställe besluta i
ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Men
ärenden av principiell beskaffenhet eller i övrigt av
större vikt för kommunen eller landstinget och som
anges i 3 kap. 9 § kommunallagen, exempelvis angå-
ende budget, skatt och andra viktiga ekonomiska
frågor, eller som enligt någon annan paragraf i kom-
munallagen eller annan författning skall avgöras av
fullmäktige får inte delegeras till nämnderna.
Det är svårt att förstå, fru talman, varför styrelsen i
ett kommunalförbund skall kunna vara ställföreträdare
när motsvarande möjlighet inte finns i kommuner och
landsting. Regeringen har inte redovisat vilka övervä-
ganden som lett fram till detta förslag. Jag kan därför
inte göra annat än att dra slutsatsen att man helt enkelt
inte tänkt igenom saken ordentligt.
Det finns rent av skäl att ifrågasätta huruvida för-
slaget på denna punkt är konstitutionellt korrekt med
tanke på bestämmelsen i 1 kap. 7 § regeringsformen,
som innebär att beslut i frågor av mer grundläggande
natur eller med generell räckvidd skall fattas i en
kommuns direktvalda församling. Denna bestämmel-
se, alltså 1 kap. 7 § regeringsformen, anses visserligen
inte hindra att kommunala angelägenheter anförtros åt
kommunalförbund. Men när nu styrelsen i kommunal-
förbundet skall vara ställföreträdare för den beslutan-
de församlingen stängs ytterligare en dörr för den
enskilde kommuninvånaren i medlemskommunen.
Frågan är också vad som över huvud taget kom-
mer att finnas kvar av den kommunala lokalisering-
sprincipen, om propositionsförslaget går igenom. Hur
stor är anknytningen till en kommuns eller ett lands-
tings geografiska område när kommunen eller lands-
tinget samverkar med andra kommuner i ett kommu-
nalförbund eller en gemensam nämnd som i sin tur
endast har verksamhet på någon helt annan plats än i
den förstnämnda kommunen? Sådana situationer är ju
fullt möjliga enligt propositionen, vars förslag är
mycket generellt hållna och ger mycket vida ramar för
kommuner och landsting att samarbeta.
Risken är också stor att urholkningen av principen
om att kommuner och landsting inte får bedriva nä-
ringsverksamhet i vinstsyfte kommer att fortsätta om
propositionsförslaget genomförs. Under de senaste
åren har vi ju fått alltfler kommunala aktörer på are-
nan, och detta har medfört stora konkurrensproblem.
Man skulle visserligen kunna säga att förslaget om
t.ex. gemensamma nämnder gör de kommunala bola-
gen överflödiga eller mindre motiverade och att det är
bra, om kommunal samverkan i offentligrättslig form
prioriteras framför privaträttsliga former som t.ex.
aktiebolag, handels- och kommanditbolag eller stiftel-
ser. Men det här förslaget får inte heller innebära att
den kommunala näringsverksamheten bara förs över
till de nya gemensamma nämnderna och därigenom på
något sätt uppfattas som mer legitim.
Kommunal näringsverksamhet är alltid fel när den
bedrivs i vinstsyfte eller på områden som inte kan
anses ligga inom kommuners och landstings formella
kompetens och naturliga verksamhetsområde. När
kommuner och landsting bedriver näringsverksamhet
på konkurrensmarknader leder detta alltid till en
snedvridning av konkurrensen gentemot privata före-
tag. All kommunal verksamhet garanteras ju ytterst av
skattemedel, varför kommunal näringsverksamhet
innebär ett lågt eller i många fall inget ekonomiskt
risktagande jämfört med t.ex. privata företag. Detta
snedvrider konkurrensen till de privata företagens
nackdel. Vid exempelvis en anbudstävlan kan kom-
muner och landsting ofta beräkna anbudspriser med
lägre riskmarginaler än konkurrerande privata företag.
Inte minst i dag, när arbetslösheten är hög, behövs
det mycket nytt företagande i Sverige. Om kommuner
och landsting fortsätter eller rent av ökar sin närings-
verksamhet, finns det ingen möjlighet för lokala små-
företag att växa fram, på grund av den snedvridning
av konkurrensen som den kommunala verksamheten
skapar.
Konkurrensverket har i sitt remissvar beträffande
Kommunala förnyelsekommitténs tidigare nämnda
betänkande varnat för de konkurrensproblem som
uppstått genom det ökade kommunala engagemanget
på näringsområdet och t.o.m. avstyrkt hela kommit-
téns förslag.
Från moderat sida anser vi att de i propositionen
framlagda lagförslagen bör ändras så att kommunal
samverkan i kommunalförbund eller gemensam
nämnd skall få gälla tjänsteproduktion i egen regi
endast om den föregåtts av konkurrensupphandling.
Samverkan i kommunalförbund eller gemensam
nämnd skall enligt vår mening i första hand få före-
komma just beträffande upphandling samt i tillämpba-
ra fall av myndighetsutövning. Vi accepterar alltså
regler om utökad kommunal samverkan, men bara
under förutsättning att sådana begränsningar vidtas
som leder till att den nya samverkansformen i stället
kan stimulera konkurrensutsättning.
Jag ställer mig bakom reservationerna 1, 3 och 5
men yrkar här bara bifall till reservation nr 1.</pre><pre>Anf.  45  KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Vi från Vänsterpartiet tycker att det är
positivt att kommuner skall kunna samverka och att
det skapas nya och bättre möjligheter till ökad kom-
munal samverkan. Vi delar vidare - inte helt förvå-
nande - inte den moderata uppfattningen om kommu-
nal näringsverksamhet. En sådan verksamhet kan vara
av utomordentligt värde för medborgarna. Det finns
många exempel på att kommunal näringsverksamhet
har korrigerat oligopolbildningar o.d. på det privata
området.
Det är möjligt att propositionen inte i varje avse-
ende är helt perfekt. Jag kan delvis ansluta mig till
uppfattningen att den mera utförligt borde ha diskute-
rat t.ex. spänningsfältet mellan kommunförbund,
gemensamma nämnder och den kommunala självsty-
relsen och demokratiproblemen. Å andra sidan har
utskottsmajoriteten i sin skrivning uppmärksammat
detta och poängterar att regeringen bör följa utveck-
lingen av kommunal samverkan med avseende på
frågor om demokrati och service och dess förenlighet
med kommunala kompetensregler.
Jag utgår från att regeringen kommer att hörsam-
ma denna anmodan från utskottet och ser därför inte
anledning att inta annat än en positiv position. Ett
undantag är en punkt som både Birgit Friggebo och
Jerry Martinger har varit inne på, nämligen delegering
av vissa uppgifter till styrelserna för kommunförbun-
den. Vi menar att detta är en punkt som är illa genom-
tänkt och som verkligen är demokratiskt betänklig.
Det blir, som Birgit Friggebo egentligen redan på-
pekat, inte bättre av det som sägs i utskottsmajorite-
tens skrivning på denna punkt, där jag inte ingår i
majoriteten. Det framhålls att det kan handla om stora
frågor och att det därför är mycket att vinna i effek-
tivitet på att man inte behöver kalla fullmäktige för ett
kommunförbund till möte, eftersom det skulle vara
opraktiskt.
Om det hade varit opraktiskt att kalla fullmäktige
när det gäller små frågor av administrativ karaktär
eller något liknande, skulle det väl inte vara så svårt
att godta det här, men med de skrivningar som här
finns ter sig detta utomordentligt betänkligt ur demo-
kratisk synpunkt. Jag kan därför, fru talman, här in-
stämma i yrkandet om bifall till reservation nr 5. I
övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.</pre><pre>Anf.  46  PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Betänkandet vi skall ta ställning till
utgår från propositionen om kommunal samverkan.
Betänkandet är ett av de allra minst debatterade innan
det har kommit hit till riksdagens plenum av de be-
tänkanden vi debatterar i år. Men det är ett av dem jag
tror kan få störst betydelse.
Flera av oss, däribland jag, insåg sent omsider
detta faktum. Den proposition regeringen har lagt
fram är långtgående. Det verkar som att inte ens re-
geringen har reflekterat kring flera av de viktigaste
frågorna.
Kommuner behöver samverka inom en rad olika
områden. De gör också det i dag. Det skapar större
effektivitet och att bl.a. små kommuner kan klara av
sina uppgifter på ett bättre sätt. Ett exempel är gym-
nasieskolan. Kraven på någon form av samarbete är
mycket stora. Möjligheterna till samarbete är i dag
stora.
Regeringen vill underlätta samarbetet genom att
förenkla reglerna för kommunalförbund och skapa en
ny möjlighet för gemensamma nämnder. Det kanske
är rätt väg att gå. Men vi vet inte det ännu. Gemen-
samma nämnder underlättar onekligen samarbetet.
Men det finns en allvarlig baksida. Baksidan handlar
om demokratiaspekterna. Tyvärr tycks inte regeringen
ha insett detta. Därför har man valt att lämna en pro-
position till riksdagen som är dålig och aningslös, för
att inte säga farlig. Den haltar i avgörande frågor.
Utgångspunkten måste vara att med hjälp av de
nya reglerna, som kraftigt förenklar bildande av
kommunalförbund och underlättar interkommunalt
samarbete med de nya nämnderna, skall verksamheten
växa kraftigt i omfattning i framtiden. Många fler
frågor kommer att i betydligt större omfattning än vad
som sker i dag att styras och behandlas i de nya ge-
mensamma nämnderna och i kommunalförbund. De
kommunalförbund som finns redan i dag är ganska
omfattande.
Kommunfullmäktige är direkt valt av kommun-
medborgarna. Nu stärks denna relation i författningen
genom att ett personvalssystem införs som skall fun-
gera från valet 1998 - redan om ett år. Men om vi
samtidigt får en utveckling där alltfler viktiga uppgif-
ter flyttas från kommunfullmäktige och de kommuna-
la nämnderna till interkommunala organ, förlorar vi
själva kärnan i det demokratiska systemet, dvs. den
direkta relationen mellan beslutsfattarna och medbor-
garna. Vi får ett indirekt beslutssystem, där fullmäkti-
ge reduceras till att bli en form av valberedning. I
många fall är de som fullmäktige väljer till de nya
organen ytterst få. Ofta är det bara en enda person
från kommunen som kommer med i den nya nämnden
- särskilt om många kommuner är inblandade.
Både regeringen och konstitutionsutskottets ma-
joritet skriver att det är viktigt att värna insynen och
öppenheten i det demokratiska systemet. Men det är
helt uppenbart att både insynen och öppenheten mins-
kar. I stället för ett öppet fullmäktige får vi slutna
nämndsammanträden. I stället för att handlingarna går
ut till alla partier och ledamöter, är det ett fåtal som
blir involverade i beslutsprocessen. För medborgarna
och för den lokala demokratiska debatten och den
demokratiska kulturen i landet är en sådan utveckling
ett stort problem. Jag tycker att man kan tala om en
fara för det demokratiska samtalet kring viktiga lokala
frågor.
Det finns en uppenbar motsvarighet på det natio-
nella planet. Vi folkvalda riksdagsledamöter väljer en
statsminister, som i sin tur väljer en regering. Enskil-
da statsråd åker numera utomlands för att besluta om
lagarna i landet. Tillsammans med andra statsråd
inom samma områden, men från andra länder, sker
den lagstiftande processen för lyckta dörrar i stället
för genom beslut av de direktvalda riksdagsledamö-
terna med ansvar gentemot väljarna.
Det indirekta och slutna beslutsfattandet ser ut att
vara på väg att ta över. Det politiska systemet är på
väg att kopplas loss från medborgarna. Jag tycker att
man måste ifrågasätta denna utveckling och vad den
beror på. Mitt intryck är inte att utvecklingen styrs av
frågan om att det är nödvändigt och effektivt att sam-
arbeta. Det finns också helt andra skäl. Bl.a. upplevs
demokrati ofta som krångligt och ineffektivt.
Vi kanske på kort sikt kan nå mer effektivitet om
vi slipper de formella beslutsreglerna i kommunfull-
mäktige och i riksdagen. Men demokrati har faktiskt
ett egenvärde. På lång sikt har de demokratiska spel-
reglerna visat sig vara mer effektiva.
Därför går det inte att göra denna växling som
Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet i dag,
tyvärr, är inne på, dvs. att växla demokrati mot en
förespeglad effektivitet utan att det slår tillbaka på ett
eller annat sätt. På längre sikt tror jag att det får all-
varliga konsekvenser just för den demokratiska kultu-
ren i landet.
Men diskussionen och reflekterandet över en ut-
veckling där vi även på den lokala nivån mister den
direkta relationen mellan beslutsfattarna och medbor-
garna återfinns över huvud taget inte i regeringens
proposition eller i konstitutionsutskottets betänkande.
Det är väl detta som gör att man blir extra fundersam
över vart vi är på väg.
Effekten av att man inte har funderat är att det inte
föreslås några som helst gränser för den typen av
arrangemang. Det föreslås t.o.m. när det gäller kom-
munalförbunden - som några har varit inne på tidiga-
re - att det skall ges möjlighet att delegera till kom-
munalförbundens styrelser vad som i dag inte ens går
att delegera till kommunstyrelsen. Det är som om man
har bestämt sig för "att det spelar väl ingen roll med
de formella spelreglerna för att demokratin skall fun-
gera. Det viktiga är att det hela fungerar snabbt och
smidigt."
Det intryck som ges är att förslaget har lagts fram
av kommunalråd. Mitt intryck är ofta att många kom-
munalråd i Sverige anser att effektivitet är att kunna
besluta snabbt och smidigt. Trots de bakslag som har
kommit under 1990-talet vill de ändå efterlikna nä-
ringslivets möjligheter.
Därför känner jag att detta är kommunalrådens
proposition och betänkande - men inte medborgarnas.
Kommunallagen, likväl som konstitutionen, måste
utgå från ett medborgarperspektiv. Spelreglerna för
det demokratiska, politiska, systemet skall inte utgå
från toppen, utan måste utgå från människorna i bot-
ten, hur de ser på samhället, deras möjligheter till
insyn och påverkan i framtiden - lokalt, regionalt och
nationellt.
Min slutsats blir att jag måste yrka avslag på pro-
positionen. Det är inte för att den i alla delar är dålig
- det finns också bra inslag - men för att den är så
oerhört svagt genomarbetad i viktiga centrala demo-
kratiska frågor.
Jag skulle vilja se att regeringen sätter sig ned och
tar sig en ordentlig funderare och återkommer till
riksdagen med ett bättre genomarbetat förslag. Vi kan
få en ny debatt som kanske slutar på ett litet annor-
lunda sätt.
Fru talman! Jag reserverar mig till förmån för re-
servation 2.
Slutligen vill jag också säga att jag, liksom Birgit
Friggebo, är besviken på Centerpartiet för att man går
med på en sådan centralisering av beslutsfattandet ute
i landet. Det trodde jag faktiskt inte.</pre><pre>Anf.  47  MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Kommunernas och landstingens verk-
samhetsområden är i dag hårt ansträngda. De utsätts
för hårt tryck från olika perspektiv. Medborgarna
ställer krav på bra och fungerande omsorg, vård och
skola. Det ställs också stora krav på att kommuner
och landsting skall vara effektiva. Medborgarna skall
uppfatta dem som obyråkratiska och handlingskrafti-
ga. Kommunerna skall vara kostnadseffektiva. Annars
får de kritik, och det sägs att kommunal och lands-
tingskommunal verksamhet är ineffektiv, onödigt dyr
och bara kostar medborgarna skattepengar. Dessutom
har både kommuner och landsting knappa resurser.
Det ställer nya krav på både kommuner och
landsting. De måste få andra förutsättningar för att
arbeta än vad som gäller i dag.
I dag finns två tydliga teorier om hur kommunal
verksamhet skall organiseras. Det finns de som menar
att det enda vettiga är att sälja ut och privatisera.
Sedan finns det de som hävdar att kommun- och
landstingsverksamhet skall utvecklas och hitta nya
arbetsformer.
Fru talman! Jag tillhör den kategori som förordar
det senare. Jag tror nämligen inte att privatisering och
utförsäljning löser de grundläggande problem som
medborgarnas krav på den kommunala verksamheten
innebär. Därför är det positivt att regeringen nu kom-
mer med denna proposition om kommunal samver-
kan. Därmed ges större möjligheter. Nya idéer kan
spira i den kommunala verksamheten.
Det är förvånande att Jerry Martinger så hård-
nackat driver linjen att kommunerna ger sig in på
andra verksamhetsområden än avsett, att de blir nä-
ringsidkare och konkurrerar med det privata närings-
livet. Det finns ingenting som tyder på att så är fallet.
Generellt sett är det precis tvärtom - kommuner och
landsting minskar sitt deltagande i sådana verksamhe-
ter. Det kan finnas något enstaka undantag som jag
inte känner till, som det alltid är populärt att dra upp i
en politisk debatt. Men generellt sett är det inte så.
Det visar t.ex. de siffror som Kommunförbundet har
tagit fram. Vad är det som säger att kommunerna
skulle driva fram sådan verksamhet i och med detta
förslag, bara för att de får nya möjligheter att samver-
ka och organisera verksamheten?
Jag tror att det handlar om att man vill skapa en
attityd, att kommunal verksamhet är byråkratisk och
ineffektiv och att det skall till andra alternativ.
I propositionen finns flera viktiga punkter. Jag
tänker inte gå igenom alla utan koncentrerar mig på
två. Den ena gäller möjligheten att ha en gemensam
nämnd. Det är bra ur den aspekten att det ställer krav
på samarbete, mellan flera kommuner och mellan
kommuner och landsting. Skolans arbete har redan
nämnts i debatten. Det är ett utmärkt område. Försla-
get innebär att man kan hitta andra samarbetsformer
för det praktiska arbetet. Jag kan inte förstå att kom-
muner skulle gå in i en sådan verksamhet med en illa
dold odemokratisk avsikt, som bl.a. Peter Eriksson
hävdar. Om det är någonting som kommunalpolitiker i
allmänhet är rädda om, oavsett partifärg, så är det
bestämmandet över den egna verksamheten och den
egna kommunen. När man går in i ett samarbete är
man oerhört noga med utformningen och regleringen
av det.
Det politiska livet i kommuner och landstings-
kommuner har också förändrats. Peter Eriksson tror
att det är hundraprocentig demokrati och insyn bara
frågorna avgörs vid ett fullmäktigesammanträde.
Allting annat är odemokratiskt. Vi som jobbar kom-
munalpolitiskt har sett att det under de senaste åren
har blivit allt större inslag av målstyrning. Alltfler
övergripande frågor handhas i fullmäktige. De delege-
ras sedan till nämnder och styrelser. Detta förslag
innebär ingen skillnad i det avseendet. Det sitter poli-
tiskt förtroendevalda även i dessa nämnder och styrel-
ser. De är inte odemokratiskt valda, som Peter Eriks-
son vill hävda. De är precis lika demokratiskt valda
som alla andra. Det är redan i dag fullt möjligt att
delegera från det beslutande fullmäktige till olika
nämnder och styrelser. Jag är förvånad över att man
tar till denna argumentation, att förslaget skulle inne-
bära att det blir odemokratiskt.
Den andra punkt jag vill ta upp gäller kommun-
förbunden och deras rätt att delegera till styrelser
frågor som annars skulle åligga fullmäktige. Flera har
sagt att det är märkligt att det skulle vara stora frågor
som delegeras och att det innebär att man tar bort
insyn och inflytande.
Fru talman! Jag vill läsa innantill i betänkandet
vad som egentligen står. Då blir sammanhanget ett
helt annat.
"Regeringen anser att medlemmarna i förbunds-
ordningen skall få föreskriva" - det är alltså frivilligt
- "att förbundsstyrelsen skall vara ställföreträdare för
den beslutande församlingen och att den skall få fatta
beslut som i kommuner och landsting annars ankom-
mer på fullmäktige. Enligt utskottet bör denna möj-
lighet finnas. Det kan bli fråga om stora områden som
kommunalförbundet skall ansvara för." - Det blir en
helt annan sak. Det handlar om stora områden, och
inte om stora frågor. Det är klart att det handlar om
viktiga frågor, eftersom det är fullmäktige som skall
avsäga sig beslutanderätten. Det förnekar jag inte.
Men andemeningen är att man, i ett kommunalför-
bund där ett stort antal kommuner medverkar, av rent
praktiska skäl kan delegera beslut till styrelser och
nämnder enligt beslutsordningen.
Här möter vi återigen samma motsatsförhållanden
- det krävs att kommuner och landsting skall vara
obyråkratiska, handlingskraftiga och effektiva. Då får
man ta ansvaret och ge denna möjlighet. Det är viktigt
att poängtera att det är en möjlighet. Det är inte
självklart att den skall utnyttjas.
Flera har sagt att man delegerar till styrelser för att
inte få insyn. Det är fel. Enligt kommunallagen har
fullmäktige i dag möjlighet att besluta om att nämn-
ders och styrelsers sammanträden är öppna för all-
mänheten. Hemma i Enköpings kommun har vi haft
öppna sammanträden under två års tid. Nämndsam-
manträden är i princip öppna för medborgarna, under
förutsättning att de inte rör frågor som är sekretessbe-
lagda.
Den möjligheten kommer att finnas även i det här
läget. Det är offentliga handlingar, offentliga proto-
koll, och det finns insyn. Det är dessutom särskilt
skrivet att den fullmäktigeledamot som vill ställa en
interpellation till någon i dessa förbundsstyrelser skall
ha rätt att göra det. Man är alltså väldigt noga med att
de skall få denna möjlighet. Jag kan inte förstå att det
bara därför att man gör det inom ett kommunförbund
skall bli så pass odemokratiskt som görs gällande från
vissa håll.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till utskottets
hemställan i betänkandet och avslag på samtliga re-
servationer.</pre><pre>Anf.  48  JERRY MARTINGER (m) replik:
Herr talman! När nu Mats Berglind läser innantill
i propositionen för att göra vissa förtydliganden vill
jag slå upp en text som gör mig mycket förbryllad.
När det gäller offentlighet och sekretess står det i
propositionen att en gemensam nämnd är att anse som
en självständig myndighet och att sekretess därför
gäller som huvudregel mellan nämnden och fullmäk-
tige respektive andra nämnder.
Den formuleringen begriper jag inte. I Sverige är
det ju offentligheten som är huvudregel medan sekre-
tessen uppstår först sedan sekretesslagen kommit in i
bilden och det finns stöd att sekretessbelägga med
anledning av den. Vad menas med formuleringen om
att sekretess är huvudregel, Mats Berglind? Detta är
någonting fullständigt nytt för mig.
Hur skall förresten den gemensamma nämnden
agera om den vill ha ut gamla sekretessbelagda hand-
lingar i olika ärenden som den kan tänkas behöva i sin
verksamhet? Vi kan också vända på det hela. Om
uppgifter hos en gemensam nämnd omfattas av sekre-
tess kommer sekretess att gälla mellan den gemen-
samma nämnden och andra nämnder i de samverkan-
de kommunerna. På den här punkten kommer det att
uppstå en hel del problem.
Sedan blir jag nästan stum när jag förstår att Mats
Berglind är helt ovetande om att kommuner och
landsting under senare år har börjat driva alltfler delar
av sin verksamhet på områden som inte kan anses
ligga inom deras formella kompetens och naturliga
verksamhetsområden. För att bara nämna några ex-
empel är kommunerna verksamma inom så vitt skilda
områden som energi, vatten och avlopp, budbilstrans-
porter, gräsklippning och sekreterarservice. Vi hade
en debatt om kommunala bidrag här i riksdagen för en
tid sedan. Då var det ett stort antal konstiga exempel
som omnämndes.</pre><pre>Anf.  49  MATS BERGLIND (s) replik:
Herr talman! Som jag sade i mitt inledande anfö-
rande går det att hitta exempel där vi har litet olika
uppfattning om man från kommuner och landsting går
in på den privata marknaden och konkurrerar eller
inte. Men det finns absolut inga bevis för att den tota-
la bilden är att denna verksamhet på något sätt ökar,
tvärtom. Generellt sett minskar den delen.
Att säga att det finns Gud vet allt utan att komma
med mer underlag än så är bara vad jag kallar för nys.
Det är en politisk bild man vill måla upp att kommu-
nerna nu ägnar sig åt annan verksamhet än vård, skola
och omsorg, som är deras huvuduppgift. Sanningen är
en annan, och jag tycker att vi skall hålla oss till san-
ningen.</pre><pre>Anf.  50  JERRY MARTINGER (m) replik:
Herr talman! Det är väl inte nys, Mats Berglind,
att vi har 1 500 kommunala bolag som sysslar med
näringsverksamhet i Sverige?
Jag skulle vilja återkomma till frågan om sekre-
tess, eftersom den är väldigt viktig. Det handlar om en
huvudprincip. Jag skulle fortfarande vilja ha klargjort
det som står i propositionen om att sekretess gäller
som huvudregel. Det stämmer inte alls med svenska
grundprinciper. Vad menar man i propositionen?</pre><pre>Anf.  51  MATS BERGLIND (s) replik:
Herr talman! Jag kan inte heller på rak arm svara
på varför det står just så i propositionen. Men jag är
övertygad om att när man skriver förordningarna för
kommunförbunden eller de gemensamma nämnderna
skall där ingå hur det skall hanteras.
Jag tror att man gör en liten felanalys om man tror
att kommunalpolitiker på något sätt skulle vilja mygla
eller dölja någonting, att det skulle vara något slags
andra sortens politiker, och det oavsett partifärg, och
att de skulle göra på något annat sätt än hur vi gör
som riksdagsledamöter eller i andra positioner.
Dessa politiker är inte ett dugg annorlunda. De
vill, och har kravet på sig från många håll, att det
skall vara en så stor öppenhet och insyn som möjligt.
Jag inga som helst farhågor att det skulle vara något
annat på gång.</pre><pre>Anf.  52  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Tyvärr visar Mats Berglinds svar och
diskussion kring de demokratifrågor som flera av oss
har tagit upp just på den aningslöshet som jag tycker
att också propositionen andas. Man har inte över
huvud taget inom Socialdemokraterna på allvar fun-
derat kring de centrala demokratifrågorna när beslut
flyttas från den direkta relationen medborgare besluts-
fattare och hamnar i församlingar som blir utanför den
direkta kontrollen och det ansvarsutkrävande som
man har möjlighet till genom fullmäktige, och även
exempelvis här i riksdagen.
Man har inte tänkt igenom frågorna, och man är
inte ens beredd att diskutera det här problemet, efter-
som man ser effektivitetsfrågorna som de enda som
egentligen har något politiskt värde. Skrivningarna i
den nya propositionen utgår helt från den aspekten.
Jag tycker att det är tragiskt. Socialdemokraterna har
tidigare i historien visat sig kunna arbeta för att stärka
demokratin. Men det verkar som att vi har kommit in i
en ny fas det senaste decenniet där man i stället job-
bar åt andra hållet. Det är att beklaga väldigt starkt.</pre><pre>Anf.  53  MATS BERGLIND (s) replik:
Herr talman! Det är ingen tvekan om att vi social-
demokrater är mycket angelägna om att verksamhet i
kommuner och landsting skall vara effektiv och till-
godose medborgarnas krav. Det hoppas jag att vi skall
fortsätta att vara.
När det gäller demokratiaspekten tar jag gärna det
en gång till, Peter Eriksson. Det jag sade var att det
inte behöver betyda att det är odemokratiskt bara
därför att man delegerar till styrelser och nämnder. Så
fungerar det i den kommunala verksamheten i dag.
Fullmäktigeförsamlingarna beslutar inte om vad som
skall ske i alla delar inom t.ex. skolan eller barnom-
sorgen. Så är det inte.
När man nu har ett kommunförbund som delegerar
till sina styrelser är det precis samma ordning där. Det
är också offentligt och demokratiskt om man beslutar
sig för att delegera. Peter Eriksson får det att låta som
att det här finns något slags tvång inskrivet och att
andemeningen i propositionen är att det skall döljas,
och att det är på väg att bli något odemokratiskt.
Jag tycker att det är litet anmärkningsvärt att man
har den tonen i det här läget. Vi kan ha olika uppfatt-
ningar om hur klokt detta är. Det är en sak. Men jag
tycker inte att vi skall pådyvla propositionen en an-
demening i en demokratisk sakfråga som faktiskt inte
har någon som helst grund.</pre><pre>Anf.  54  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Om man skapar ett nytt regelsystem
där man underlättar väldigt starkt för den här typen av
gemensamma interkommunala organ när det gäller
både kommunalförbund och gemensamma nämnder
måste man väl ändå ha som utgångspunkt att det
kommer att ha en effekt i verkligheten och påverka så
att betydligt fler av de beslut som i dag fattas av
kommunerna själva i kommunfullmäktige och i de
kommunala nämnderna kommer att lyftas över på
interkommunala organ av det här slaget. Det måste
väl ändå vara utgångspunkten? Jag efterlyser en dis-
kussion om vad detta har för betydelse för den enskil-
de medborgaren, för relationen mellan beslutsfattare,
politiker och medborgare och för det demokratiska
systemet i stort.
Socialdemokraterna, här genom Mats Berglind,
säger att det inte har någon som helst betydelse och
att det är samma sak som om man har en kommunal
nämnd. Detta är närmast ett hån. Detta är en central
fråga som socialdemokraterna struntar i totalt. Det är
tragiskt.</pre><pre>Anf.  55  MATS BERGLIND (s) replik:
Herr talman! Peter Eriksson vägrar att lyssna och
förstå. Men det är inte svårt att förstå. Ett sådant här
samarbete finns redan i dag. Det som kanske är vanli-
gast runt om i landet är de gemensamma bussbolagen,
som ägs av både kommuner och landsting. Kommuner
och landsting utser en styrelse för bussbolaget.
Jag har aldrig hört någon medborgare klaga på
den demokratiska insynen eller den demokratiska
delen i dessa bolag. Medborgarna kräver att bussen
kommer i tid så att de hinner till jobbet, att priserna är
hyggliga och att man kan åka med olika bolag utan att
behöva lösa biljetter flera gånger. Medborgarna är
rationella och vill ha effektivitet och kvalitet. De
garanteras detta genom den politiska styrning som det
här är uppbyggt på.
Skillnaden är inte större i dessa frågor, Peter
Eriksson. Försök inte göra detta till något annat än det
är!</pre><pre>Anf.  56  BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:
Herr talman! Vi talar här om att delegera ärenden
till en styrelse när det handlar om frågor av principiell
beskaffenhet eller annars av större vikt. Det handlar
om mål och riktlinjer för verksamheten. Det är det vi
talar om, inte praktiska frågor av olika slag.
Jag återkommer till frågan: Varför är det så att
kommunfullmäktige måste fatta denna typ av beslut
medan kommunalfullmäktige får delegera bort dem?
Vad är skillnaden? Mats Berglind försöker säga att
det handlar om stora geografiska områden. Men kan
faktiskt läsa utskottstexten som att det skulle gälla
stora politiska verksamhetsområden.
Men låt oss anta att det är geografin det handlar
om. Varför tusan skall alla riksdagsledamöter behöva
åka till Stockholm och fatta en massa beslut? Det kan
vi väl delegera till regeringen? Och statsråden som
åker till Bryssel varenda vecka - det kan vi väl dele-
gera ned till kommissionen? Det är ju litet opraktiskt
att behöva åka på det sättet. Och vi har ju faktiskt en
del glesbygdskommuner som är ganska stora till ytan.
Varför skall folk behöva åka bil 20 till 40 mil och
skita ned luften, när vi kan delegera till kommunsty-
relsen? Är det detta som är meningen?
Ni har inte tänkt igenom det här, och jag förstår
inte varför ni är så envetna. Vad är det för stora ef-
fektivitetsvinster som kan göras? Effektivitet uppnår
man genom att ha mycket tydliga mål för sin verk-
samhet som är väl förankrade i vida kretsar och inte
inom små, slutna styrelser. Då uppnår man effektivi-
tet! Sedan kan man överlåta åt mindre organ att verk-
ställa dessa beslut i praktiken. Men det är inte effek-
tivt att låta slutna styrelsesammanträden ställa upp
målen för verksamheten.</pre><pre>Anf.  57  MATS BERGLIND (s) replik:
Herr talman! Det är samma tonfall igen. "Slutna
sammanträden" - vem har sagt att det skall vara det?
Vad är det som talar för att det är slutna sammanträ-
desrum i kommunala frågor i dag, utom när det
handlar om ren sekretess så att man av den anledning-
en inte kan ha öppna sammanträden? Det är mycket
vanligt att kommundelsnämnder och andra är ange-
lägna om att så många som möjligt skall komma och
lyssna och ta del av sammanträdena.
Jag tror helt enkelt att vi har olika syn på kommu-
nernas och landstingens eget ansvar och förmåga att
hantera det här. Av Birgit Friggebo får man nästan
känslan att det skall bli lag på delegering. Men nu
skriver man att det finns möjlighet att delegera. Re-
geringen, liksom jag själv, litar på att våra kommun-
och landstingspolitiker gör en avvägning av vad som
är rimligt att delegera och inte.</pre><pre>Anf.  58  BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:
Herr talman! Vi diskuterar nu faktiskt principer,
Mats Berglind, och då handlar det inte om att lita på
den ena eller andra. Jag litar också ganska mycket på
folk, men faktum är att det vill till att vi har principer
och regler som gör att människor inte utnyttjar sina
positioner.
Ni argumenterar för att det är praktiskt och att det
skall vara färre beslutsfattare som fattar de övergri-
pande besluten. Det är inte så många som måste resa
till sammanträdena. Detta är i sig en inskränkning av
försöken att engagera alltfler människor i den politis-
ka verksamheten.
Tala nu om för mig varför kommunfullmäktige
och landstingsfullmäktige skall tvingas fatta beslut i
de övergripande och principiella frågorna! Och varför
skall det finnas en möjlighet för kommunalförbunden,
som befinner sig längre bort ifrån människorna att
delegera? Det handlar ju om större områden, och det
är mindre tidningsbevakning på den verksamheten.
Vad är det för skillnad?
Innebär den principgenombrytning som ni inför att
man kan börja diskutera att även folk i till ytan stora
glesbygdskommuner skall slippa åka till fullmäktige-
sammanträden och överlåta det på en mindre styrelse
med färre beslutsfattare? Där sitter i regel de som är
heltidsanställda och inte de fritidspolitiker som ibland
kanske har större kontakt med mänskligheten än de
heltidsanställda. Är det detta ni är ute efter? Eller
varför vill ni absolut genomdriva det här principge-
nombrottet?</pre><pre>Anf.  59  MATS BERGLIND (s) replik:
Herr talman! Nu tar vi ut svängarna! Nu sägs att
heltidspolitiker - jag utgår från att även riksdagsle-
damöter ingår i den gruppen - inte har samma kontakt
med mänskligheten som fritidspolitiker. Det får vara
Birgit Friggebos tolkning.
I ett flertal inlägg och ganska utförligt i mitt första
anförande har jag försökt förklara att detta inte är så
dramatiskt som man vill göra gällande. Birgit Frigge-
bo säger att det här är ett principiellt viktigt genom-
brott. Ja, jag tror att det är principiellt viktigt att
kommunerna får ansvaret att själva hantera dessa
frågor.
Tyvärr har Birgit Friggebo ingen ytterligare re-
plik, men annars skulle jag ha ställt en fråga till hen-
ne: Är de lagar som gäller i dag för kommuner och
landsting principiellt så glasklara och hundraprocenti-
ga att man inte behöver misstänka att oegentligheter
eller andra fel begås? Men vi kanske kan ta den frå-
gan vid något annat tillfälle.
Det är trots allt den dimensionen det handlar om -
allt är inte perfekt. Det finns säkert saker som behöver
justeras i det här också, om man upptäcker att något
är fel. Så har vi gjort vid många andra tillfällen i and-
ra frågor. Det viktiga är nu att kommuner och lands-
ting får möjlighet att vara effektiva och börja ett kon-
kret samarbete under enkla men ändå rimliga och
riktiga former.</pre><pre>Anf.  60  LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Jag kan möjligen börja med att ta
fasta på det som Mats Berglind sade sist i sin replik,
nämligen att det kanske finns anledning att återkom-
ma och ändra på en del i den här lagen som inte blivit
bra från början. Det kan jag verkligen instämma i,
därför att det är en hel del som inte blivit bra med den
här lagen. Jag skall ta upp aspekten att den föreslagna
lagen om gemensam nämnd och kommunalförbund, i
sin tillämpning och med den utformning regeringen
givit den, kan bli ett mycket allvarligt hinder i arbetet
att få till stånd nya företag och fler jobb i den privata
tjänstesektorn. Det är inte bara vi moderater som har
den åsikten, utan den åsikten har också väldigt många
inom företagsamheten som har studerat vad detta de
facto kommer att innebära.
I tidningen Näringsliv uttalar sig en socialdemo-
krat som heter Jan-Anders Andersson om förslaget.
Han är aktiv socialdemokrat och medlem i SAF:s
småföretagarberedning. Han tror att framläggandet av
förslaget beror på okunnighet. För egen del tror jag
inte att det är så utan att det är mer medvetet. Han
säger att Socialdemokraterna och kanske framför allt
Centern är något yrvakna inför satsningen på små
företag. De har haft mycket liten kontakt med före-
tagarvärlden och har under ett halvt sekel fått lära sig
att det mesta mår bra av att skötas i offentlig regi. Det
här är som att vända en oceanångare - det tar tid.
Men dessvärre går ju utvecklingen åt fel håll. När
nu kommuner och landsting - framför allt kommer
kanske kommunerna att utnyttja möjligheten - ger sig
in på att samverka, kan de göra det i formen av sam-
verkan om egen-regi-produktionen, dvs. att några
kommuner går ihop t.ex. om sophämtningen, städ-
ningen, parkskötseln osv. och slår ut lokala företag
som då inte ges någon möjlighet att ens inkomma med
ett anbud.
Det är därför som vi från moderat håll har pekat
på att samverkansformen en gemensam nämnd och
kommunalförbund nog lämpar sig bra för viss myn-
dighetsutövning, kanske för samverkan i själva upp-
handlingen. Men det får inte gå till på det viset att
man sätter upp mer vittgående staket runt egen-regi-
produktionen och t.ex. låter den gå in i ett helt län och
därigenom åstadkommer mindre konkurrensutsättning
i stället för mer konkurrensutsättning. Vi har i vårt
förslag sagt att om man skall ha tjänsteproduktion i
gemensam nämnd eller kommunalförbund, så måste
den ha föregåtts av en upphandling.
Jag har redan nämnt att man ute i företagarvärlden
är utomordentligt oroad över utvecklingen, som ju
innebär att egen-regi-produktionen i kommuner och
landsting ges stora fördelar. De kanske ges så stora
fördelar att småföretag och även större företag inte
ens tillåts att försöka ta jobben i konkurrens med
egen-regi-produktionen. Till detta kommer att rege-
ringen också har lagt Underprissättningsutredningens
förslag på hyllan.
Jan-Anders Andersson säger om detta i kombina-
tion med det här förslaget: Man blir lätt förtvivlad när
regeringen lägger ned så hovsamma förslag som ut-
redningens. Men jag misstänker att det beror på att
regeringen helt enkelt inte klarar av att lösa proble-
men. Traditionalister står mot förnyare, och just nu
tycks traditionalisterna vinna. Han fortsätter: De
kommer att förlora. Men vi får hoppas att de inte
hinner ställa till med för mycket skada innan de är
borta.
Jag ser detta förslag, med den inriktning som det
har givits när det rör just hur kommuner och landsting
ges möjligheter att hantera små företag, inte minst i de
små kommunerna, som ett exempel på steg i fel rikt-
ning. Det är tråkigt att man ställer till så mycket skada
innan utvecklingen vänder.
Nu kan Mats Berglind naturligtvis säga att detta
inte kommer att hända, därför att kommunalmännen
är så kloka. Ja, men om man har inställningen att det
vore dumt att förfara på det sätt som jag har skisserat,
vore det väl bättre att redan i lagen förhindra att egen-
regi-produktionen ges så stora fördelar att vanliga
jobb i den privata tjänstesektorn slås ut.</pre><pre>Anf.  61  BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Jag vill börja med att instämma i vad
Mats Berglind har framfört här i dag.
Det låter på reservanterna som om riksdagen snart
skulle tvinga kommunerna till odemokratiska hand-
lingar, till slutna rum osv.
Centerpartiet har ett stort förtroende för den
kommunala demokratin och självstyrelsen. Vi har ett
förtroende för att kommunalt förtroendevalda kommer
att fatta de beslut som passar på just den plats där de
verkar.
Det låter på Peter Eriksson som om kommunal-
stämman är det enda riktigt demokratiska, att man inte
skall kunna välja förtroendevalda som har rätt att fatta
besluten utan att besluten skall fattas av varje enskild
medborgare. I så fall är ju kommunalstämman det
enda möjliga. Att de kommunalt förtroendevalda inte
skulle ha möjlighet att fatta ett klokt beslut om vad
som är lämpligt för deras kommuner har jag väldigt
svårt att förstå. Det kan jag absolut inte instämma i.
Denna proposition vilar på en utredning, i vilken
Centern har varit representerad. Vi har inte heller i
riksdagsgruppen funnit någon anledning att motionera
i frågan. I utskottsbehandlingen har det kommit fram
att vi borde göra förtydliganden på en del punkter.
Vårt utmärkta kansli har hjälpt till med detta, så att vi
har förbättrat propositionen, tror jag att jag vågar
säga.
Jag anser inte att vi på något sätt gör inskränk-
ningar i demokratin. Tvärtom ökar de demokratiska
möjligheterna för dem som är närmast folket, nämli-
gen de kommunalt förtroendevalda, att ordna det så
att det blir så praktiskt, bra och lämpligt som möjligt
för invånarna i kommunerna.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till hemstäl-
lan i betänkandet.</pre><pre>Anf.  62  PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Det har till slut blivit en debatt om
ifall man litar på kommunalpolitikerna eller inte. Jag
tycker att man snarare borde ställa frågan: Kan man
lita på riksdagspolitikerna eller inte och, i det här
fallet, kan man lita på Centern eller inte? Centern
brukar ju annars tala om decentralisering och tycka att
det är väldigt viktigt att hålla på det demokratiska
systemet.
Vad vi nu debatterar är hur riksdagen skall formu-
lera spelreglerna i det politiska systemet. Vad Centern
går med på genom denna proposition är att i princip
överlåta till kommunala förtroendemän att besluta om
väldigt mycket av det kommunala politiska systemet
och att också ge möjligheter att lyfta bort beslut från
de direktvalda församlingarna till interkommunala
organ, vilket innebär betydligt sämre möjligheter till
insyn och påverkan för den enskilde medborgaren.
Vad jag i första hand har kritiserat är ju att inte re-
geringen och inte heller majoriteten, bl.a. Centern, i
konstitutionsutskottets betänkande för någon ordentlig
diskussion om varför man tar denna ställning. De tar
upp några väldigt korta, summariska saker kring ef-
fektivitet och tar sedan ställning utan att över huvud
taget reflektera över de demokratiska konsekvenserna.
Det är detta agerande från Centerns sida som jag är
mest besviken på.</pre><pre>Anf.  63  BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! När vi här i riksdagen beslutar att
öka möjligheterna för kommunerna att själva be-
stämma i egna angelägenheter, anser jag inte att det är
en centralisering utan en decentralisering.</pre><pre>Anf.  64  PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! För medborgaren blir det naturligtvis
en centralisering om man använder sig av den här
möjligheten i väldigt stor utsträckning i framtiden.
Detta måste ju ändå vara utgångspunkten för diskus-
sionen, att när man underlättar och skapar nya regel-
system får man räkna med att de används i större
utsträckning än de mer begränsande regelsystem som
finns i dag.</pre><pre>Anf.  65  LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Det vore intressant att höra Birgitta
Hambraeus motivera Centerns inställning till den del
av lagen som berör just möjligheten att skapa nya
jobb. Det här förslaget kommer ju att leda till att jobb
slås ut i den privata tjänstesektorn. De småföretag
som nu jobbar åt småkommunerna kommer plötsligt
att kunna hamna i en situation där kommunerna slår
sig samman och utan konkurrensupphandling utför
sysslorna i egen regi i en gemensam nämnd eller ett
gemensamt kommunalförbund. Då får den lokala
företagsamheten svårigheter. Man slår ut företag på
det sättet.
Vi har velat förhindra den utvecklingen med den
nya lagen. Men Centern, som ibland säger sig vilja slå
vakt om småföretagarna, traskar patrull och hjälper
regeringen att åstadkomma att produktion i egen regi
gynnas på bekostnad av en utveckling av företagsam-
heten.</pre><pre>Anf.  66  BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Den tolkning av den här möjligheten
som öppnas för kommunerna som Moderaterna gör är
mycket främmande för mitt sätt att resonera. Skulle
det visa sig att detta blir fallet finns det all anledning
att göra inskränkningar, men jag har mycket svårt att
tro att de långtgående slutsatser som Moderaterna
drar har något som helst fog för sig.</pre><pre>Anf.  67  LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Låt oss ta ett enkelt exempel. Av två
små kommuner har en kommun sophämtningen i egen
regi i dag och den andra har det på upphandling och
låter privata företag sköta den eftersom de har handlat
upp den i konkurrens. Dessa två kommuner sluter sig
nu samman i en gemensam nämnd och konstaterar att
hela sophanteringen kan skötas i egen regi, och då
sker det ingen upphandling. Det innebär ju att jobben
slås ut i det privata tjänsteföretaget.
På det här viset kan man rada upp exempel på vil-
ka möjligheter den nya lagen ger. Vi får ett skydd för
produktionen i egen regi och mindre konkurrensut-
sättning. Därmed slås jobb ut. Detta medverkar Cen-
tern nu till.</pre><pre>Anf.  68  BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Det här sättet att resonera blir allt
egendomligare. Vad jag vet finns det åtskilliga småfö-
retag i Stockholm, Göteborg och andra stora kommu-
ner. Det har alltså inte hindrat småföretagsamheten att
en kommun är stor. Med Moderaternas sätt att resone-
ra vore det kanske lämpligt att vi delade upp samtliga
kommuner så att en stor kommuns resurser och möj-
ligheter inte finns i fortsättningen.</pre><pre>Anf.  69  BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Vi i Folkpartiet har ägnat oss ganska
mycket åt att försöka se hur man skulle kunna åstad-
komma ett samhälle med mer närdemokrati. Centern
har verkligen varit mycket aktivt för att åstadkomma
det decentraliserade samhället. Tillsammans har vi
kämpat för att man skulle kunna dela kommuner och
att man skulle få mer decentralisering och närdemo-
krati. Jag känner faktiskt inte igen Centern i dag, och
inte Birgitta Hambraeus heller.
Man säger att man litar på att det finns kloka poli-
tiker. Vi anser väl i gemen att vi är ganska kloka, men
det har aldrig hindrat oss från att ha regler för verk-
samheten. Man skall ha ett förutseende av vad det är
för regler som man använder. Kommunerna måste
fatta beslut om frågor av större vikt och om mål och
riktlinjer för verksamheter. Men när det gäller kom-
munalförbunden, som faktiskt är litet längre bort från
medborgarna, skall man få delegera bort det.
Detta har motiverats med geografiska skäl. Jag
skulle vilja fråga Birgitta Hambraeus om det är detta
som är Centerns utbyte i det här. Tänker man sig att
de glesbygdskommuner som är ganska stora geogra-
fiskt, och där det blir många resor för de förtroende-
valda, också i framtiden skall delegera ned dessa
frågor till kommunstyrelsen? Eller vad är det annars
som Centern har fått ut av samarbetet i de här frågor-
na? Det här handlar ju inte om ekonomin och att sane-
ra statsskulden eller något sådant. Detta är ju en helt
annan fråga som faller ur ramen i det mer övergripan-
de samarbetet.</pre><pre>Anf.  70  BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Svaret på Birgit Friggebos fråga är
nej.</pre><pre>Anf.  71  BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag skulle vilja veta vilken av frå-
gorna som Birgitta Hambraeus svarade på.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)</pre><pre>10 §  Ändringar i kreditupplysningslagen</pre><pre>Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1996/97:FiU23
Ändringar i kreditupplysningslagen (prop. 1996/97:65
och 1996/97:114)</pre><pre>Anf.  72  PER BILL (m):
Herr talman! Att skapa goda förutsättningar för
högre tillväxt, ett bättre företagsklimat och fler jobb i
privat sektor är inte något man gör i ett enda beslut. I
stället handlar det om att varje dag, såväl i beslutsfat-
tande som i opinionsbildning, se till att det blir kloka
beslut som bidrar till att skapa ett bättre klimat.
Tyvärr har den nuvarande regeringen inte förstått
detta. I stora och små frågor fattar man beslut som
försvårar för företagen och minskar den potentiella
tillväxten i vårt land. Om man gjorde en lista över alla
dåliga beslut som har fattats, skulle den bli mycket
lång. Om man gjorde en lista över de små förbättring-
arna, skulle den bli mycket kort.
Herr talman! I dagens ärende är det åter dags att
addera till listan över dåliga beslut. På två områden
föreslår regeringen åtgärder som är dåliga eller som
inte går tillräckligt långt för att förbättra kreditupp-
lysningslagen. Dessutom har finansutskottet denna
gång sökt stöd hos de gamla kommunisterna, vilket
innebär att man på en tredje punkt nu går ännu längre
än regeringen när det gäller att skapa dåliga förut-
sättningar för tillväxt, företagande och jobb i privat
sektor.
Vi moderater har tre reservationer i det här betän-
kandet. Vi står naturligtvis bakom alla, men för tids
vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 2 under
mom. 4.
Herr talman! Behovet av en väl fungerande kre-
ditupplysningsverksamhet är stort. Det visar inte
minst den senaste lågkonjunkturen med många kon-
kurser och omfattande kreditförluster. Detta är natur-
ligtvis extra viktigt för små och medelstora företag
som riskerar att själva hamna på obestånd om de får
stora kreditförluster.
Vår första invändning i det här betänkandet är att
regeringen inte går tillräckligt långt när det gäller att
skapa en s.k. sluten användargrupp. Regeringen vill i
kreditupplysningslagen införa en bestämmelse om att
regler om tystnadsplikt i bankers, kreditmarknadsbo-
lags och värdepappersbolags verksamhet inte skall
hindra att uppgifter om kreditengagemang, betalnings-
försummelser och kreditmissbruk utväxlas för kredit-
upplysningsändamål inom en krets som i huvudsak
utgörs av dessa företag samt kreditupplysningsföre-
tag. Enligt vår mening får man en betydligt effektivare
och mer konkurrensneutral kreditupplysning om man
även låter leverantörer omfattas av den s.k. inre kret-
sen.
Vår andra invändning är att regeringens förslag
om s.k. flödesinformation, dvs. exempelvis inkassoin-
formation, inte heller är tillräckligt långtgående och
tydlig. Redan när propositionen till den nuvarande
kreditupplysningslagen skrevs, dvs. någon gång på
70-talet, framgick det att s.k. flödesinformation bör
ingå i kreditupplysning. I stället för att ta fasta på de
tillväxt- och företagsklimatsförbättringar man kan få i
den här frågan, har man gjort en strikt juridiskt tek-
nisk analys.
Eftersom Datainspektionen har valt att inte tillåta
att inkassoinformation och annan s.k. flödesdata ut-
växlas mellan företag bör riksdagen nu tydligt poäng-
tera den betydelse som tillgång till flödesdata har för
en framtida effektiv kreditupplysning. Sverige och
Danmark är i dag de enda länder inom EU som inte
tillåter denna typ av flödesdata.
Särskilt små och nystartade företag har ett stort
behov av att undersöka sina kunders kreditvärdighet i
syfte att undvika kreditförluster. I dag är dessa företag
oftast hänvisade till uppgifter som är hämtade ur t.ex.
årsredovisningar. De kan i värsta fall vara upp till 18
månader gamla. Med bättre kreditupplysning kan t.ex.
många av dessa företag få längre kredittid i stället för
att behöva betala kontant vid leverans. Flödesdata
utgör ett bra underlag om man vill få i gång den här
typen av förändringar.
Vår tredje invändning gäller att finansutskottets
socialdemokrater helt plötsligt yrkar bifall till en v-
motion som innebär att även handelsbolag och kom-
manditbolag skall få tillgång till kreditupplys-
ningskopior. Att detta innebär avsevärt högre kostna-
der och sämre effektivitet i kreditupplysningsförfa-
randet tycks tyvärr inte bekymra majoriteten den här
gången heller.</pre><pre>Anf.  73  PER-OLA ERIKSSON (c):
Herr talman! Jag skall för tids vinnande fatta mig
mycket kort.
Först och främst vill jag instämma i mycket av det
som Per Bill anförde om näringslivets behov av att
undersöka sina kunders eller affärspartners kredit-
värdighet för att undvika kreditförluster. Och när det
gäller flödesinformationen kan jag i allt väsentligt
instämma i det som Per Bill sade. Samtidigt yrkar jag
bifall till den reservation som Centern, Moderaterna,
Kristdemokraterna och även Miljöpartiet har skrivit
under: reservation nr 2.
Jag vill också yrka bifall till reservation nr 1 som
handlar om ansvaret för det här. Datainspektionen har
sedan kreditupplysningslagens tillkomst haft ansvar
för tillståndsprövningen och tillsynen, enligt lagen. Vi
från Centerns sida menar att detta inte bara är en
datainspektionsfråga. Eftersom det handlar om stora
ekonomiska frågor är det mera motiverat att ansvaret
anförtros Finansinspektionen. Därför yrkar jag bifall
till reservation 1.
Olika personer, även juridiska personer, kan ha
behov av att veta vilka kreditupplysningar som har
lämnats om dem. Därför är det motiverat att de re-
gelmässigt underrättas om vilka uppgifter som har
utgått om företaget. Vi har tagit upp det i vår motion
och har också anmält en reservation, nr 5. Jag avser
icke att yrka bifall till den, men jag kvarstår vid ställ-
ningstagandet.
Herr talman! Jag kan nöja mig med detta.</pre><pre>Anf.  74  ROY OTTOSSON (mp):
Herr talman! Kreditupplysning är viktig för att
man skall kunna hålla nere kostnader vid olika affär-
stransaktioner. Den är viktig för att man skall undvika
kreditförluster. Den är viktig för att man skall kunna
få ett bättre fungerande näringsliv, inte minst för de
små och medelstora företag som vi alla i riksdagen
säger oss hoppas mycket på som jobbskapare i fram-
tiden. Därför är det bra att vi nu på olika sätt förbätt-
rar kreditupplysningen. Men på två punkter har vi
reserverat oss mot majoriteten i utskottet. Jag skall
närmare gå in på just de två punkterna.
Den första gäller den information som får ges vid
kreditupplysning. Det handlar närmare bestämt om
den s.k. flödesinformationen, t.ex. om det har varit ett
inkassokrav som inte har föranlett process i domstol
och sådan information som i dag inte regelmässigt
lämnas. Lagen förbjuder ju inte detta. Möjligheten
finns. Vi menar att det finns skäl att praxis ändras.
Om det inte sker får vi väl se över lagstiftningen.
Skälet är helt enkelt att man på det sättet minskar
risken för kreditförluster, får lägre kostnader vid olika
affärer, kanske lägre räntor och bättre villkor vid
leverans. Det leder också till större säkerhet och där-
med fler affärer. Det ökar aktiviteten. Det stimulerar
ekonomin. Och det gör också att det blir fler företag
och fler jobb.
Det här har lett till en reservation. Det gäller re-
servation 2, som jag yrkar bifall till.
Det här skall utredas vidare. Därför hoppas vi att
regeringen ser över det här och framgent återkommer
i den här frågan. Vi har därför inte gett upp hoppet än
om att vi skall få en bättre kreditinformation när det
gäller flödesdata.
Den andra punkten gäller den utvidgning som ut-
skottsmajoriteten har gjort i förhållande till proposi-
tionen, dvs. att man skall lämna kreditupplys-
ningskopia också till handelsbolag och kommanditbo-
lag. Man skall alltså införa ett krav i lagen på att
kreditupplysningsföretagen måste lämna sådana kopi-
or.
Det är inte alls motiverat av integritetsskäl. Det är
det ju när det gäller privatpersoner, och i det fallet är
det redan reglerat och bra som det är. Det här handlar
alltså om företag. Det är litet svårt att komma under-
fund med motivet till detta. Men vi har förstått att
man på det här sättet hoppas kunna få bort eventuella
felaktigheter i kreditupplysningsföretagens register
när det gäller olika företag. Om ett företag får en
kopia på en kreditupplysning som är lämnad kan det
naturligtvis omedelbart se om det är någon felaktig-
het. Men man har ju rätt att få ut alla upplysningar
som kreditupplysningsföretaget har om företaget även
utan det här kopietvånget. Man kan alltså som företa-
gare gardera sig mot detta, och det är inte speciellt
märkvärdigt. Därför anser vi inte att det här skälet är
så starkt.
Däremot är det uppenbart att dessa kreditupplys-
ningskopior till företag kan leda till att man i många
fall avstår från att begära kreditupplysning. Man vill
helt enkelt inte avslöja vilka potentiella affärskontak-
ter man undersöker och att man håller koll på det ena
och det andra. Detta kan helt enkelt leda till att man
tar en större kreditrisk. Det innebär att man inte
kommer att vara lika villig att lämna förmånliga vill-
kor. Det kommer att motverka de fördelar som en bra
kreditupplysning innebär.
Vi har ju haft en utfrågning i utskottet av de före-
tag som sysslar med kreditupplysning och där fått veta
att det finns sådana farhågor och att man har sådana
här erfarenheter av det dagliga arbetet. Det händer
ofta att företag inte begär kreditupplysning om de tror
att den kund som de begär upplysning om tar illa upp.
Detta kommer naturligtvis att bli ett större problem
om detta utvidgas, så att det gäller handels- och
kommanditbolag.
Om man har en löpande kreditupplysning - man
följer vissa företag - blir det ganska stora kostnader
om det skall lämnas en kopia vid varje tillfälle som
någonting rapporteras. Detta medför alltså också
ökade kostnader.
I alla händelser borde den här frågan undersökas
noggrannare innan detta klubbas i riksdagen som lag.
Det skall ju vara ett fortlöpande arbete kring kredit-
upplysningsfrågorna, och det är litet svårt att förstå
varför majoriteten tyckte att det var så bråttom att
man måste klämma fram det här just nu. Det finns ju
faktiskt allvarliga invändningar.
Från Miljöpartiets sida vill vi ha avslag på det till-
lägg som utskottsmajoriteten har gjort. Det är det som
reservation 4 innebär. Den yrkar jag därför bifall till.</pre><pre>Anf.  75  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka återremiss
på detta betänkande i dess helhet, detta för att bereda
finansutskottet möjlighet att justera datumet för
ikraftträdandet av den förändring i § 11 som utskottet
föreslår, innebärande att även handelsbolag och
kommanditbolag skall ha rätt till kreditupplys-
ningskopia och beställaruppgift.
Yrkandet om återremiss beror således inte på att vi
i sak ändrat ståndpunkt i huvudfrågan sedan utskotts-
behandlingen, utan på att vi anser det rimligt att ge
kreditupplysningsföretagen en längre övergångstid
beträffande förslaget om att även handelsbolag och
kommanditbolag skall ha rätt till kreditupplys-
ningskopia och beställaruppgift. Denna mera rimliga
övergångstid för kreditupplysningsföretagen vill vi
utsträcka fram till den 1 oktober 1997.
Denna nya kreditupplysningslag innebär i sak att
vi vill åstadkomma en bättre och effektivare kredit-
upplysningsverksamhet, samtidigt som vi slår vakt om
en hög rättssäkerhet i fråga om dessa ämnen. Vi före-
slår också att den nu gällande s.k. frikretsen avskaffas
så att kreditupplysningslagen nu blir tillämplig på all
kreditupplysningsverksamhet. Det innebär att enhetli-
ga regler om skydd mot integritetsintrång och om rätt
till insyn och rättelse kommer att gälla inom hela
kreditupplysningsmarknaden.
Konkurrenssituationen förbättras också genom att
kreditupplysningsföretagen görs mer jämställda när
det gäller möjligheten att informera om kreditenga-
gemang och kreditmissbruk. Det föreslås nämligen att
bestämmelser om tystnadsplikt inte skall hindra att
uppgifter om bl.a. kreditengagemang och kreditmiss-
bruk utväxlas inom en begränsad krets där bl.a. kre-
ditupplysningsföretagen ingår.
Datainspektionen föreslås vidare även i fortsätt-
ningen utöva tillsyn över lagens efterlevnad.
I propositionen liksom i detta betänkande föreslås
att fysiska personer som är näringsidkare eller som
har anknytning till näringsverksamhet på samma sätt
som privatpersoner skall få besked om vem som be-
ställt en kreditupplysning om dem. Som jag tidigare
sade vill utskottsmajoriteten även att detta skall gälla
för handels- och kommanditbolag - alltså både kre-
ditupplysningskopia och beställaruppgift - vilket
också föreslås i detta betänkande.
I reservation 1 av Per-Ola Eriksson, Centerpartiet,
tas frågan upp om vem som skall ha ansvar för till-
ståndsprövning och tillsyn enligt lagen. Reservanten
hävdar att det borde vara Finansinspektionen.
Ett skäl som vi finner avgörande i denna fråga är
att Datainspektionen, till skillnad från Finansinspek-
tionen, har till uppgift att tillvarata den enskildes
intresse av integritetsskydd. Detta tycker vi är en
mycket viktig fråga, då ett av kreditupplysningslagens
huvudsyften är att förhindra att kreditupplysning leder
till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Vi
tycker att detta är ett mycket tungt skäl till att Datain-
spektionen har detta ansvar även i den nya lagen.
I reservation 2 från Centern, Moderaterna, Miljö-
partiet och Kristdemokraterna yrkar man på det som i
dagligt tal kallas för en bred flödesinformation, vilket
i praktiken innebär att reservanterna vill utöka den
information som ingår i en kreditupplysning, t.ex.
inkassoinformation. Man vill att inkassoinformation
och andra s.k. flödesdata skall kunna utväxlas mellan
företag, vilket Datainspektionen inte tillåter i dag.
Man måste här påpeka att det här är ett mycket
svårt område att ge sig in på, då alltid risk kan före-
ligga för övertramp i integriteten. Viktigt är dock att
man skall ha ett så bra flöde som möjligt för att uppnå
en så effektiv kreditupplysning som möjligt. Där är vi
överens. Detta har också regeringen påpekat i pro-
positionen, och man har för avsikt att i sitt fortsatta
lagstiftningsarbete på detta område återkomma just i
denna fråga.
För att understryka att majoriteten anser detta som
en viktig fråga har vi sagt att vi förutsätter att rege-
ringen återkommer skyndsamt. Enligt uppgift som vi
har inhämtat från Justitiedepartementet kommer detta
arbete också att påbörjas redan före sommaren detta
år.
I reservation 3 av Moderaterna anser man att den
slutna användargrupp som kan hantera uppgifter inom
tystnadspliktens område är alldeles för snäv och bör
utvidgas. I gengäld yrkar reservanterna att privatper-
soner som så önskar skall medges rätt att ställa sig
utanför det register som hanteras av kreditupplys-
ningsföretagen.
Med den sammansättning av användargrupp som
föreslås i betänkandet anser majoriteten i utskottet att
en effektiv konkurrens kan uppnås utan att det leder
till oacceptabla ingrepp i personlig integritet och
tystnadsplikt. Företag inom handeln, som varken står
under tillsyn eller omfattas av någon författningsreg-
lerad tystnadsplikt, bör inte ingå i denna slutna an-
vändargrupp.
Rätten för privatperson att välja att stå utanför ett
register med datauppgifter härrör sig från ett EG-
direktiv beträffande dataskydd. Hur detta direktiv
skall införlivas i svensk rätt bör, med hänsyn till att
denna fråga kommer att behandlas i annat samman-
hang, hållas utanför detta lagstiftningsärende.
Jag skall också kommentera litet grand av det Per
Bill inledningsvis sade om det svenska företagsklima-
tet, som alltså smet sig in i denna debatt också. På tre
punkter kan man påpeka vissa saker. De senaste två
åren, 1995-1996, har utländska företags direktinves-
teringar i Sverige betydligt överstigit de svenska före-
tagens direktinvesteringar. Ökningen i industripro-
duktionen mellan februari och mars uppmättes före-
gående månad till den högsta någonsin sedan SCB
började mäta den - 2,6 %. Sedan mars 1996 har in-
dustriproduktionen ökat med 9,3 %. I går kablades det
också ut uppgifter om att den tyska koncernen Man-
nesmann Rexroth kommer att flytta vissa huvudfunk-
tioner till Sverige på grund av företagsklimatet och
den goda produktiviteten. Jag tycker att sådana saker
också säger litet grand om den något snedvridna de-
batt som förs från moderat håll beträffande det svens-
ka företagsklimatet.
Herr talman! I den händelse att beslut kommer att
fattas i dag, trots mitt yrkande om återremiss av detta
betänkande till finansutskottet, yrkar jag bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på samtliga re-
servationer.</pre><pre>Anf.  76  PER BILL (m) replik:
Herr talman! Sven-Erik Österberg har yrkat åter-
remiss på hela betänkandet. Jag hoppas att man då
också passar på att förbättra några av de här sakerna
och att man inte som vanligt bara skall vänta på ut-
redningar, utredningar och utredningar.
Vi skall inte stå här och ha en lång debatt om före-
tagsklimatet. Det finns många saker som är bra i Sve-
rige, och det finns många saker som är bra när det
gäller företagsklimatet. Framför allt finns det väldigt
många svenskar som är väldigt duktiga, har en mycket
hög produktivitet och - framför allt - är väldigt duk-
tiga på att jobba i team. Det är alldeles självklart, och
det är något vi båda borde vara mycket glada över, att
en del utländska företag lägger en del av sin produk-
tion här.
Låt mig bara litet kort ta upp det här med använ-
darkretsarna. Som vi ser det finns det nu en stor risk
för snedvriden konkurrens. Låt oss ta ett exempel med
en restaurang. Den bank som lånar ut pengar till re-
staurangen har mycket god koll på hur restaurangen
går, hur dess betalningar går, hur den släpar, vilka
krediter den har osv. Samtidigt har t.ex. leverantörer-
na, som många gånger är mycket mindre och mycket
mer sårbara, naturligtvis inte tillgång till samma in-
formation och löper därmed mycket större risker. Det
här gör förstås att t.ex. ett bryggeri kan säga: Vi vill
faktiskt ha betalt i förskott eller vid leverans av vara.
På det sättet får alltså restaurangen 30 dagar mindre i
kredittid. Det här är definitivt ett problem. Det finns
dock bra exempel, t.ex. i Tyskland, på att det går att
göra någonting åt de här sakerna.</pre><pre>Anf.  77  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att det var intressant att
höra, efter ett ganska kraftigt utspel inledningsvis från
Per Bill om vad socialdemokratiska regeringar har
gjort beträffande företagsklimatet, att Per Bill ändå
tycker att det finns ganska mycket som är bra med det
svenska företagsklimatet. På den punkten kan vi nog
enas ganska väl.
Beträffande återremissyrkandet kan jag säga att
det beror på det som jag har sagt, nämligen att vi
faktiskt har lyssnat på kreditupplysningsföretagen.
Den tid de har för att förbereda den här lagändringen
är för kort; de behöver ha en något längre tid. Det är
skälet i sig. Jag tycker att vi har varit lyhörda på den
punkten. Man föreslår själva den förändring som vi så
småningom kommer att ta upp i utskottsbehandlingen.
Det tycker jag bevisar att vi är lyhörda i den här frå-
gan. Vi har tagit hänsyn till de synpunkter som har
lämnats.
Javisst, det är lätt att peka på att om man skulle
vidga användarkretsen skulle man kunna få den ef-
fektivare. Det är möjligt om man tittar på det från det
hållet. Men det finns hela tiden en risk när man hand-
lägger frågor som lyder under tystnadsplikt, ju mer
man utvidgar denna krets, desto större är risken att
också integriteten kommer i fara.
Moderaternas lösning är att man skall låta perso-
ner som inte vill vara med i registret ställa sig utanför.
Vilken effektivitet skulle det leda till på sikt, Per Bill,
om man låter den idén löpa vidare att den som inte
vill vara med får ställa sig utanför? Vilken krets
kommer till sist att vara kvar och falla under kredit-
upplysningen? Det tycker jag är en intressant aspekt.</pre><pre>Anf.  78  PER BILL (m) replik:
Herr talman! Det svenska företagsklimatet är
ganska gott, trots den socialdemokratiska regeringen,
skulle jag säga.
Den andra frågan gällde återremissen. Ja, efter ett
förhastat och dåligt beslut är det naturligtvis bra att ni
nu åtminstone ger kreditupplysningsbolagen litet tid
att ställa om, så att de inte blir lagbrytare mot sin egen
vilja, därför att de inte hinner med. Naturligtvis är det
bra att ni gör en återremiss, men det hade varit ännu
bättre om ni aldrig hade kommit på denna idé att
stödja en vänsterpartimotion.</pre><pre>Anf.  79  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Talet om det företagsklimat som rå-
der trots socialdemokratisk regering får mig att undra
om Per Bill lyssnade när jag läste upp siffrorna. De
visar en förbättring som har skett under senare år.
Tittar man tillbaka på direktinvesteringar och det som
hände under den borgerliga perioden 1991-1994 tror
jag att man finner att det pekar på helt andra siffror.
Det kan vi ha en särskild debatt om sedan, Per Bill.
Återremissen har jag inte så mycket mer att säga
om. Vi har olika syn på hur vi vill lösa det här pro-
blemet. Jag tycker att vi har varit lyhörda för de syn-
punkter som har lämnats och kommer att ta fasta på
det.</pre><pre>Anf.  80  ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Sven-Erik Österberg kommenterade
aldrig, tyckte jag, vad det är för motiv bakom att
utvidga den krets som skall få kreditupplysningskopia
till handels- och kommanditbolag. Det har invänts
ganska kraftfullt mot detta. Det kommer att leda till
att man faktiskt får sämre villkor, när man på grund
av det här beslutet inte på samma sätt som tidigare tar
kreditupplysningskopia. Det leder till ökade kreditris-
ker också. Det är svårt att se hur man förenar det med
den allmänna utsagan om att man skall förbättra före-
tagsklimatet, framför allt för de små och medelstora
företagen. Det är väl de i första hand som på det här
sättet kan riskera en sämre kreditupplysning.
Vad är det bärande motivet för socialdemokrater-
na för att föreslå den här utvidgningen?</pre><pre>Anf.  81  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Det var bra att den frågan kom upp.
Man hinner inte kommentera allting i ett huvudanfö-
rande.
Det finns ett skäl till det här. Man kan så att säga
dra en gräns när det gäller juridisk person, som han-
delsbolag och kommanditbolag är. Det är att den som
har ett handelsbolag oftast också är personligt betal-
ningsansvarig för sitt bolag i händelse av att det
kommer på obestånd. Detsamma gäller kommanditbo-
lag, åtminstone när det gäller kommanditären. Den
som står för bolaget har också ett sådant ansvar. Det
skiljer sig ganska markant från ett aktiebolag. I ett
handelsbolag och ett kommanditbolag kan det finnas
intresse för en utvidgning, så att man har samma rät-
tigheter som den som företräder enskild firma. Det är
huvudskälet till det här förslaget från vår sida. Vi ser
den utvidgningen som viktig.</pre><pre>Anf.  82  ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag skall försöka förstå Sven-Erik
Österbergs svar. Är det integritetsskäl som ligger
bakom eller är det någonting annat?</pre><pre>Anf.  83  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Man är mer ansvarig för det här om
man också är betalningsansvarig för sin egen firma.
Det kan finnas ett större skäl till att man också vet vad
som rör sig omkring det här. Det finns också exempel
på att småbolag emellan sig faktiskt gör okynnesbe-
ställningar av upplysningar med det sätt som gäller.
Då kan det vara en fördel för den som blir utsatt för
undersökningen att faktiskt se vem som har beställt de
här uppgifterna så att man kan härleda detta.
Jag skulle också vilja säga att de farhågor som
kreditupplysningsföretagen har, att man skulle bli
överhopad av sådana som skulle vända sig till dem
därför att man får reda på att kreditupplysningar har
begärts, tror jag är litet överilade. De flesta av oss har
väl någon gång, om vi har beställt kreditkort t.ex., fått
en sådan här beställaruppgift och även en upplys-
ningskopia. Stämmer uppgifterna är det inte så
mycket att oja sig över. Men är de felaktiga säger vi
så klart till. Då finns det också en rättssäkerhet i ären-
det, utgår det fel kreditupplysningsuppgifter har man
också möjlighet att påverka det. Jag ser inte den far-
hågan som särskilt allvarlig här.
När det här får sätta sig tror jag att det visar sig att
farhågorna är överdrivna när det gäller att det här
skulle få stor påverkan på något sätt och att man
skulle få en sämre kreditgivning över lag. Jag tror inte
så mycket på det. Det här kommer att harmonisera sig
efter ett tag och falla väl ut när det väl kommer i gång.</pre><pre>Anf.  84  PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Vissa moderater förnekar sig aldrig.
Det är de som ännu inte har lämnat sandlådestadiet.
Jag tvingas konstatera att Per Bill är en av dem. I
inledningen på sitt anförande säger Per Bill: Och så
har man fått vända sig till de gamla kommunisterna.
Vad har det för bäring i det förslag som vi har lagt
fram när det gäller ny kreditupplysningslag?
Jag gör aldrig några kopplingar mellan Modera-
terna, Högerpartiet, Nysvenska rörelsen och sådana
saker och obskyra historiska falanger inom högerpar-
tiet. Jag aktar mig väldigt noga för det. Jag tycker att
vi skall hålla debatten på en politiskt acceptabel nivå.
Vi skall diskutera de sakfrågor som finns och inte ge
oss in på den typen av invektiv.
Till ärendet. Jag har litet svårt att förstå varför re-
servanterna över huvud taget reserverar sig. Det pågår
ett arbete med framför allt flödesinformation inom
Regeringskansliet. Man är alltså på väg att lösa detta.
Det stora problemet när det gäller flödesinforma-
tion är naturligtvis de sanktionsmöjligheter som be-
hövs om vi nu skall få flödesinformation. Det bygger
väldigt mycket på att den information som flödar
också är korrekt. Då är det väldigt viktigt att ett ären-
de som kommer till riksdagen också är korrekt utrett.
Nu har också finansutskottet sagt att detta arbete bör
ske skyndsamt. Det tycker jag är bra. Jag har nämli-
gen samma grunduppfattning när det gäller flödesin-
formation som reservanterna. Skillnaden är att jag tror
att det är saker på gång.
Jag tror att det är viktigt att vi samarbetar för att
lösa de här problemen, inte minst för att skapa ett
bättre företagsklimat. Men moderaterna väljer aldrig
samarbete. Moderaterna väljer konfrontation. Jag tror
att vi skulle vinna mer på att titta på sakfrågan, hur vi
kan plocka fram sakfrågan i främre ledet.
En av motionärerna i ärendet när det gäller flödes-
information, Bengt Harding Olson, har jag haft gans-
ka intensiv kontakt med. Han skrev en mycket fullö-
dig motion där han beskrev situationen. Han tycker
faktiskt att den överenskommelse som vi har gjort
med socialdemokraterna är mycket bra. Han menar
också att det kanske gäller att söka kompromisser, att
föra frågan framåt i stället för att ständigt söka reser-
vationer.
Till min motion - jag tackar för att den tillstyrkts
- som handlar om att kreditupplysningskopia och
beställaruppgift inte bara skall gå till enskilda firmor,
utan även till handelsbolag och kommanditbolag.
För mig är det ganska naturligt att gränsen inte går
vid juridisk person utan att den går där det finns ett
personligt betalningsansvar i de olika företagsformer-
na. Den gränsen går ju faktiskt inte vid juridisk per-
son, utan där är ju enskild firma, handelsbolag och
kommanditbolag att jämställa snarare än handelsbo-
lag, kommanditbolag och aktiebolag. I aktiebolaget är
man ju de facto bara ansvarig med insatt kapital. Det
är t.o.m. så att handelsbolagsdelägarna faktiskt är mer
betalningsansvariga än ägarna i de enskilda firmorna
är. I handelsbolaget föreligger ju ett solidariskt an-
svar, dvs. man kan bli ansvarig för att betala den
andra delägarens skulder också. Regressrätt finns
visserligen i nästa skede, men det behöver inte vara
värt något.
Egentligen ligger inte ansvaret på majoriteten att
förklara varför man har valt denna linje. Det är snara-
re så att ni reservanter bör förklara varför ni lägger
gränsen vid juridisk person. Det finns ju ingen logik i
det. Ni accepterar att det skall gå ut kopia till enskilda
firmor, men inte till handelsbolag och kommanditbo-
lag. Varför väljer ni just den gränsen? Vad finns det
för logik i detta?
När det sedan gäller vilken instans som skall vara
tillsynsmyndighet tycker jag att det ligger en hel del i
det Per-Ola Eriksson säger, att det kanske skall vara
Finansinspektionen, i ett läge när vi har flödesinfor-
mation. Då är det kanske inte i första hand integritets-
frågorna som är för handen utan kanske snarare en
näringspolitisk fråga. Jag menar att det kanske blir
intressant att titta på det den gången regeringen kom-
mer med ett förslag som innebär flödesinformation,
men i det nuvarande läget tycker jag nog ändå att
Datainspektionen är den riktiga instansen för tillsy-
nen.
Jag instämmer i förslaget om återremiss av hela
betänkandet för att man skall kunna få fram en lag-
stiftning som innebär att ikraftträdandet skall ske först
den 1 oktober. Det är alldeles tydligt på det sättet att
man inte hinner få fram regler och anpassa sig till den
nya lagen som det ser ut nu, och då skall vi inte ob-
struera och införa en lag som kreditupplysningsföre-
tagen inte hinner anpassa sig efter. Jag tycker att det
är ganska naturligt att man, där det finns fakta och
bäring, skall gå kritikerna till mötes.
Liksom Sven-Erik Österberg har jag oerhört svårt
att förstå den kritik som riktats från kreditupplys-
ningsföretagen. Visst, det kan bli litet extra kostnader,
men jag bedömer dessa integritetsfrågor och den
naturliga gränsdragning som sker vid att man har
personligt betalningsansvar i företaget som viktigare
än att dra någon diffus gräns vid juridisk person. Jag
förstår alltså fortfarande inte men skulle vilja ha ett
svar här i dag: Vad är motivet för att välja gränsen
juridisk person?
I övrigt instämmer jag i finansutskottets betänkan-
de.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut</pre><pre>JoU15 Skydd av hotade arter samt aktionsplaner
för biologisk mångfald
Mom. 7 (utökade befogenheter för Tullverket)
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp)
Votering:
260 för utskottet
46 för res. 2
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 70 m, 22 c, 23 fp
För res. 2:     17 v, 17 mp, 12 kd
Frånvarande:    16 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 11 (översyn av skyddsjakten)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
291 för utskottet
17 för res. 5
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 70 m, 23 c, 24 fp, 17 v, 12 kd
För res. 5:     17 mp
Frånvarande:    16 s, 10 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 14 (skärpta straff för illegal handel med skyd-
dade arter)
1. utskottet
2. res. 6 (mp)
Votering:
276 för utskottet
31 för res. 6
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  143 s, 70 m, 23 c, 23 fp, 17 v
För res. 6:     1 s, 1 fp, 17 mp, 12 kd
Frånvarande:    17 s, 10 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 17 (frivilliga avsättningar av mark för natur-
vårdsändamål)
1. utskottet
2. res. 8 (m)
Votering:
238 för utskottet
70 för res. 8
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 23 c, 24 fp, 17 v, 17 mp, 12 kd
För res. 8:     70 m
Frånvarande:    16 s, 10 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 22 (utredning om fågelarter i jordbruksland-
skapet)
1. utskottet
2. res. 9 (mp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.</pre><pre>Mom. 30 (skydd av vattendrag)
1. utskottet
2. res. 12 (mp)
Votering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom upp-
resning.</pre><pre>Mom. 31 (kalkning och biologisk mångfald)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. Jo22 yrk. 4 (kd)
Votering:
296 för utskottet
12 för mot.
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 70 m, 23 c, 24 fp, 17 v, 17 mp
För mot.:       12 kd
Frånvarande:    16 s, 10 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 40 (revidering av det rättsliga förfarandet vid
oljeutsläpp till havs)
1. utskottet
2. res. 15 (mp)
Votering:
280 för utskottet
28 för res. 15
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 70 m, 23 c, 24 fp, 17 v, 1 kd
För res. 15:    17 mp, 11 kd
Frånvarande:    16 s, 10 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 48 (genmodifierade jordbruksgrödor m.m.)
1. utskottet
2. res. 17 (c, v, mp)
Votering:
238 för utskottet
58 för res. 17
11 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 69 m, 1 c, 22 fp, 1 kd
För res. 17:    22 c, 2 fp, 17 v, 17 mp
Avstod: 11 kd
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 52 (monetär värdering)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. Jo779 yrk. 9 (kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.</pre><pre>Mom. 58 (efterlevnad av internationella konventioner)
1. utskottet
2. res. 20 (mp)
Votering:
265 för utskottet
43 för res. 20
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 70 m, 23 c, 10 fp, 17 v
För res. 20:    14 fp, 17 mp, 12 kd
Frånvarande:    16 s, 10 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>JoU22 Ikraftträdande av lagen (1994:1818) om
åtgärder beträffande djur och växter som tillhör
skyddade arter
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KU9 Samtjänst vid medborgarkontor
Mom. 2 (utformningen av medborgarkontoren)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
279 för utskottet
29 för res. 1
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 70 m, 23 c, 24 fp, 17 mp
För res. 1:     17 v, 12 kd
Frånvarande:    16 s, 10 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 3 (integritets- och kostnadsfrågor)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
238 för utskottet
70 för res. 2
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 23 c, 24 fp, 17 v, 17 mp, 12 kd
För res. 2:     70 m
Frånvarande:    16 s, 10 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 4 (medverkande organ)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
280 för utskottet
28 för res. 3
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 70 m, 23 c, 24 fp, 17 mp, 1 kd
För res. 3:     17 v, 11 kd
Frånvarande:    16 s, 10 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KU20 Kommunal samverkan
Mom. 1 (kommunal samverkan)
Propositioner ställdes först beträffande utskottets
hemställan och därefter i fråga om motiveringen.
Hemställan:
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
241 för utskottet
23 för res. 2
43 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 33 m, 23 c, 23 fp, 17 v
För res. 2:     6 m, 17 mp
Avstod: 30 m, 1 fp, 12 kd
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd
Motiveringen:
Godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 1 (m, fp)
Votering:
184 för utskottet
90 för res. 1
32 avstod
43 frånvarande
Kammaren godkände utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 22 c, 17 v
För res. 1:     67 m, 23 fp
Avstod: 2 m, 1 fp, 17 mp, 12 kd
Frånvarande:    16 s, 11 m, 5 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 3 (ändringar i kommunallagen [1991:900])
1. utskottet
2. res. 5 (m, fp, v, mp)
Votering:
168 för utskottet
125 för res. 5
14 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 22 c, 1 v
För res. 5:     68 m, 23 fp, 16 v, 17 mp, 1 kd
Avstod: 2 m, 1 fp, 11 kd
Frånvarande:    16 s, 10 m, 5 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>FiU23 Ändringar i kreditupplysningslagen
Återförvisningsyrkande (s)
För bifall räckte att en tredjedel av de röstande anslöt
sig till detta.
Tredje vice talmannen konstaterade att minst en tred-
jedel av de röstande hade bifallit återförvisning av
ärendet till utskottet för ytterligare beredning.
Kammaren hade således bifallit återförvisningsyrkan-
det med acklamation.
Beslut om samlad votering</pre><pre>På förslag av tredje vice talmannen medgav kam-
maren att lagutskottets betänkanden LU16, LU17,
LU20 och LU22 samt socialförsäkringsutskottets
betänkanden SfU11 och SfU16 fick avgöras i ett
sammanhang efter avslutad debatt.</pre><pre>11 §  Registrering av fartyg</pre><pre>Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1996/97:LU16
Registrering av fartyg (prop. 1996/97:130)</pre><pre>Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades efter 16 §.)</pre><pre>12 §  God man för ensamma flyktingbarn</pre><pre>Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1996/97:LU17
God man för ensamma flyktingbarn (prop.
1996/97:113)</pre><pre>Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades efter 16 §.)</pre><pre>13 §  Ny växtförädlarrättslag</pre><pre>Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1996/97:LU20
Ny växtförädlarrättslag (prop. 1996/97:128)</pre><pre>Anf.  85  AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Vi skall nu besluta om en ny svensk
lag för växtförädling. Motivet för lagen är att vi i
Sverige har haft en skyddsform för växtförädling -
dvs. en typ av patentskydd för vissa växtsorter - som
varit reglerad enligt två tidigare författningar. Inom
EU har det funnits en egen ordning som ansluter till
en internationell konvention. Det är otympligt att ha
produkter skyddade efter olika system. Därför syn-
kroniseras nu skyddet för svenskt vidkommande ge-
nom en anslutning till den internationella konventio-
nen av den 2 december 1961 för skydd av växtföräd-
lingsprodukter. Därmed skapas enhetliga regler inom
hela den europeiska unionen, vilket är en klar fördel.
Ett annat viktigt skäl är att biotekniken tas om hand i
ett regelsystem. Från Centerpartiets sida hälsar vi med
tillfredsställelse att den nya växtförädlarrättslagen nu
har kommit fram. Det är min förhoppning att ett till-
räckligt antal länder snabbt ansluter sig så att lagen
blir tillämplig enligt den internationella konventionen.
Vi i Centerpartiet har emellertid en invändning. Vi
menar nämligen att lagstiftningen skulle ha gått längre
och att den skulle ha gjorts tydligare på ett område.
Det gäller då det s.k. jordbruksundantaget. För en-
skilda lantbrukare som använder egen skörd av en
skyddad växtsort för att så på nytt har ett undantag
gjorts tidigare i lagstiftningen. Det skall alltså vara
möjligt för en enskild lantbrukare att rensa det bli-
vande utsädet och så på nytt utan hinder för rättig-
hetsinnehavaren. I lagstiftningen råder det nu oklarhet
om hur omfattande detta undantag är. Skall undanta-
get gälla också i det fall en lantbrukare överlåter åt
någon annan att rensa det egna utsädet, s.k. legorens-
ning? Här ger inte EG:s förordning någon vägledning.
Klart är att lantbrukaren skall betala till rättighetsin-
nehavaren när han utnyttjar växtsorten. Små lantbru-
kare undantas från detta. Men för den s.k. legorens-
ningen ges det ingen vägledning. Här skiljer sig kon-
ventionen och EG-reglerna åt. Den slutsatsen kan man
dra, trots att reglerna är komplicerade och svåra att
tyda.
I ett sådant läge kan Sverige välja att antingen
mörka och inte klarlägga lagstiftningen och hoppas på
att ingenting händer eller att ett skadeståndsfall som
får avgöras i domstol blir prejudicerande på den fort-
satta tillämpningen. Eller också kan Sverige i den
egna lagstiftningen slå fast vad som har gällt tidigare
och vad som vi här tycker är rätt och rimligt. Ut-
skottsmajoriteten har valt att mörka. Vi i Centerpartiet
väljer den öppna och raka linjen. Vi väljer att skingra
osäkerheten och klarlägga i lagstiftningen vad som
skall gälla i fråga om jordbruksundantaget. Det gör vi
av följande skäl.
För det första är det otympligt och otillfredsstäl-
lande att genom att mörka i lagstiftningen använda
rättsmaskinen för att genom prejudicerande domar
klarlägga lagstiftarens otydlighet. Det är att undandra
sig ett ansvar från lagstiftarens sida. Det tycker vi är
otympligt.
För det andra är det själva användningen som i
grunden motiverar kompensationen till sortinnehava-
ren. Därmed faller enligt vår uppfattning rensningen
och andra åtgärder som vidtas med utsädesmaterialet
utanför den ersättningspliktiga hanteringen.
Har man en gång betalat sortinnehavaren för utsä-
det skall man sedan ha rätt att använda det för egen
räkning efter eget huvud utan att ytterligare ersätt-
ningsanspråk skall kunna göras från rättighetsinneha-
varens sida. Det är en rak och klar linje. Med ett så-
dant synsätt bör den enda rimliga tolkningen av EG-
reglerna vara att sortinnehavaren inte skall ha rätt till
ersättning av legorensare för det utsäde som omfattas
av jordbruksundantaget.
En hantering av jordbruksundantaget enligt det nu
redovisade synsättet finns angiven i reservation nr 3,
som bygger på ett förslag i Centerpartiets kommitté-
motion i frågan.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reserva-
tion nr 3 under mom. 5 i lagutskottets hemställan. I
fråga om övriga moment yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.</pre><pre>Anf.  86  KARIN OLSSON (s):
Herr talman! Skyddet för nya växtsorter regleras i
en särskild civilrättslig skyddsform, växtförädlarrätt.
Det är denna skyddsform som vi skall behandla här i
kammaren i dag.
I lagutskottets betänkande 1996/97:LU20 behand-
las frågan om en ny växtförädlarrättslag liksom de
motioner som väckts med anledning av proposition
1996/97:128.
Jag börjar med att yrka bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande och avslag på samtliga reserva-
tioner.
Låt mig ge en del bakgrundsfakta.
Skyddet för nya växtsorter liknar patentskyddet,
men är egentligen inte ett rent patentskydd. Skyddet
regleras i växtförädlarrättslagen och i växförädlar-
rättskungörelsen.
Enligt lagen kan den som framställt en ny växtsort
genom registrering erhålla växtförädlarrätt, vilket
innebär en viss ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja
sorten. Skyddstiden är i dag 20 år. Ansökningar om
växtförädlarrätt prövas av Statens växtsortnämnd.
Växtförädlarrättslagen reglerar endast det immaterial-
rättsliga skyddet för växtförädlingsprodukter. Därut-
över finns det en offentligrättslig reglering som byg-
ger på obligatorisk kvalitetskontroll och certifiering
av utsäde av lantbruks- och köksväxter som skall
föras ut i handeln. Den verksamheten regleras i utsä-
deslagen.
Den 27 april 1995 infördes en gemensam europe-
isk växtförädlarrätt som nu är gällande parallellt med
nationalstaternas skydd för växtsorter. Denna EG-
förordning är direkt tillämplig och gäller som lag i det
här landet.
Nu kan medlemsstaterna behålla sina skyddssys-
tem, men det går inte att ha samma växtsort skyddad
både på nationell nivå och enligt EG-systemet.
Växtförädlarrättslagen bygger på 1961 års inter-
nationella konvention för skydd av växtförädlings-
produkter, allmänt benämnd UPOV-konventionen.
En reviderad text av 1961 års konvention antogs
1978. Sverige har tillträtt 1978 års konventionstext
och år 1983 anpassat den svenska lagstiftningen till
den nya konventionstexten genom vissa ändringar i
växtförädlarrättslagen.
Den 19 mars 1991 reviderades konventionen på
nytt. Sverige har undertecknat, men inte tillträtt, den
reviderade konventionstexten, som ännu inte har trätt
i kraft. Syftet har varit att:
förtydliga vissa bestämmelser,
stärka växtförädlarnas rättigheter och
anpassa konventionen till utvecklingen på biotek-
nikområdet.
För att den nya konventionstexten skall träda i
kraft måste den ratificeras eller tillträdas av minst fem
stater. Tre av dessa måste var anslutna till några av de
äldre konventionerna. Hittills har Danmark, Israel och
Nederländerna ratificerat den nya konventionstexten.
I propositionen föreslår regeringen att Sverige
skall ansluta sig till den reviderade internationella
konventionen. Den nu gällande växtförädlarrättslagen
uppfyller inte de åtaganden som en anslutning till
konventionstexten innebär. I propositionen föreslås
därför ett förslag till en ny växtförädlarrättslag som i
vissa avseenden innebär en förstärkning av ensamrät-
ten till nya växtsorter. Förslaget innebär bl.a. ett bre-
dare skyddsomfång och en ändrad instansordning.
Beslut av Statens växtsortnämnd skall enligt för-
slaget överklagas till Patentbesvärsnämnden. Lagen
föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
En anpassning till den nya konventionstexten skulle
därför innebära att ett mer tidsanpassat instrument får
styra den svenska lagstiftningen. En annan viktig
skillnad mellan den äldre och den nya texten är att
1991 års konventionstext öppnar skyddssystemet för
hela växtriket. Detta medför vinster från rättvisesyn-
punkt.
En förädlare riskerar nämligen inte att komma i en
sämre situation därför att hon eller han ägnar sig åt
någon art som inte finns med den nationella listan
över arter och släkten på vilka växtförädlarrätten är
tillämplig. Dessutom torde det vara önskvärt att det
nationella systemet i möjligaste mån bärs upp av
samma principer som EG-växtförädlarrättslagen.
Om de olika systemen avviker alltför mycket från
varandra kan det innebära praktiska problem vid
användningen av växtsorten. Intresset av såväl använ-
darvänlighet som konkurrensneutralitet mellan syste-
men talar för att den svenska lagstiftningen nära bör
anslutas till den som gäller på gemenskapsnivå.
Med anledning av det påstående som finns i Mil-
jöpartiets motion att trenderna inom växtförädlingen
inte är förenliga med ett hållbart jordbruk vill jag
peka på följande. Eftersom det främst är utvecklings-
länderna som besitter de genetiska resurserna och den
industrialiserade delen av världen den moderna tekno-
login, torde det ligga i hela mänsklighetens intresse att
det sker en överföring och ett utbyte av dessa till-
gångar länderna emellan. Detta är också en bärande
tanke bakom den konvention som antogs vid FN:s
konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro
1992. I konventionen tillerkänns staterna en suverän
rätt till sina naturresurser. Genom ett antal bestäm-
melser om tillträde till och överföring av de genetiska
resurserna avser man att skapa en marknad där de
länder som tillhandahåller resurserna får delta i
forsknings- och utvecklingsarbetet. Dessa skall också
få del av resultaten av detta arbete och i de vinster
som uppkommer vid utnyttjandet av de genetiska
resurserna.
Teknik som är av betydelse för den biologiska
mångfalden eller för utnyttjande av genetiska resurser
skall överföras till utvecklingsländerna på förmånliga
villkor. Parterna skall samarbeta för att säkerställa att
immaterialrätten verkar till stöd för konventionens
syften och inte motverkar den. Upplåtelse av licens
för viss produktion på villkor som är förenliga med
konventionstexten kan vara ett sätt att överföra tekno-
logi till utvecklingsländerna.
Det är också väsentligt för bönderna i tredje värl-
den hur utvecklingsländerna utvecklar sin egen växt-
förädlarrätt. För de länder som har en lägre grad av
teknisk utveckling kan det t.o.m. vara en fördel med
ett system som värnar den traditionella växtförädling-
en i förhållande till modern genteknik. Om Sverige
ansluter sig till 1991 års konventionstext och anpassar
sin lagstiftning därefter får detta direkta effekter en-
dast på den svenska marknaden.
Med anledning av detta ansluter sig utskottets
majoritet till regeringens bedömning i propositionen
och kan inte se att det ligger några egentliga motsätt-
ningar mellan strävandena att främja den biologiska
mångfalden i utvecklingsländerna och växtförädlarrät-
ten enligt UPOV-konventionen.
Inom immaterialrätten gäller som huvudregel att
en ensamrätt bara omfattar den första överlåtelsen av
ett exemplar av en skyddad produkt. När rättighetsin-
nehavarens spridningsrätt är inskränkt på detta sätt
brukar man tala om att den konsumeras. Konsumtio-
nen av rätten till vidarespridning av skyddade produk-
ter m.m. kan vara nationell, regional eller global. I
vårt betänkande har vi konstaterat att vi saknar under-
lag för att bedöma önskvärdheten av en ordning inom
växtförädlarrätten med global konsumtion framför allt
med tanke på att den senast reviderade versionen ännu
inte hunnit träda i kraft.
Herr talman! En fråga som behandlas i Centerpar-
tiets motion är frågan om jordbruksundantaget. Ut-
skottet har i och för sig förståelse för motionärens
uppfattning att det är otillfredsställande att det av
lagförslaget inte klart framgår vad som skall gälla i
förhållandet mellan å ena sidan förädlare och å andra
sidan legorensare som på odlarnas uppdrag tar be-
fattning med det utsäde som omfattas av jordbruksun-
dantaget.
Det finns anledning till kritik mot den lösning som
valts inom EG-rätten. Trots de invändningar som
finns delar utskottet regeringens bedömning att intres-
set av en samordning av de nationella reglerna med de
bestämmelser som redan gäller på gemenskapsnivå
bör vara utslagsgivande.
Utskottet delar också regeringens bedömning att
EG-rätten inte medger någon säker slutsats om vad
som skall anses gälla i förhållandet mellan legorensa-
re och sortinnehavare. Att i förarbetena till den nya
lagstiftningen uttala att den aktuella bestämmelsen
skall tillämpas på visst sätt bör emellertid enligt ut-
skottets mening inte komma i fråga. Risken är uppen-
bar att den svenska rättstillämpningen då kan leda i en
riktning som senare visar sig vara oförenlig med EG-
rätten. En sådan situation skulle sannolikt innebära
komplikationer av allvarligare karaktär än vad den
tills vidare rådande osäkerheten kan antas innebära.
Dessutom får vi förutsätta att representanter för de
berörda parterna i den rådande situationen kommer att
träffa avtal om vilka villkor som skall gälla.
Beträffande skyddstidens längd är en naturlig ut-
gångspunkt att den inte bör vara längre än vad som är
oundgängligen nödvändigt. Den skall vara så lång att
rättsinnehavaren får kompensation för sitt arbete och
skälig vinst. Även om skyddstiden utsträcks genom
EG-växtförädlarrätten allmänt till 25 år och 30 år för
potatis, vin och träd är det inte önskvärt att frågan om
skyddstidens längd skall fälla avgörande när en föräd-
lare står inför valet att skydda en växtsort genom EG-
växtförädlarrätt eller genom nationell växtförädlarrätt.
Herr talman! Det nationella systemet bör framstå
som det naturliga alternativet när förädlaren inte har
behov av skydd i mer än ett eller ett fåtal länder. En
kortare skyddstid i den nationella rätten medför en
risk att det inhemska systemet konkurreras ut av EG-
växtförädlarrätten. Därför torde det inte vara möjligt
att i en så central fråga som skyddstidens längd avvika
på det sätt som förespråkas i motionen.
Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till ut-
skottets hemställan och avslag på reservationerna.</pre><pre>Anf.  87  AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag konstaterar att Karin Olsson och
majoriteten delar min och Centerpartiets uppfattning
att det är otillfredsställande att det inte av det lagför-
slag som vi nu behandlar klart framgår vad som gäller
i fråga om jordbruksundantaget. Jag delar givetvis
Karin Olssons uttalade kritik gentemot den lösning
som valts i EG-rätten. Så långt är vi helt överens. Det
är just därför att den lösningen är bristfällig som
Centerpartiet har föreslagit en lösning som klarlägger
vad som gäller. Skall någon ha rätt att rensa utsädet åt
en lantbrukare utan att det skall medföra krav på er-
sättning till rättighetsinnehavaren eller inte? Det är
den frågan som lagtexten skall ge ett klart besked om.
Vi menar att det i lagen skall utsägas att denna rätt
för legorensaren att rensa utsädet utan att bli ersätt-
ningsskyldig skall finnas, precis som det är enligt
nuvarande svensk lag. Majoriteten vill inte det.
Karin Olsson och majoriteten menar inte - om jag
har fattat saken rätt - att legorensaren skall bli ersätt-
ningsskyldig, men vill inte att lagtexten klart skall
säga ut detta. Man vill i stället "mörka". Min fråga
blir då: Om legorensning skall vara möjlig utan att
komplikationer skapas mellan parterna, varför skall vi
inte säga det rent ut i lagtexten? Jag tycker att vi som
land skall tala om hur vi uppfattar EG-rätten och inte
överlåta det åt EG-domstolen.</pre><pre>Anf.  88  KARIN OLSSON (s) replik:
Herr talman! Visst är det som Agne Hansson sä-
ger. Det känns inte helt bra att det inte glasklart fram-
går vad som gäller i förhållandet mellan lantbrukare
och förädlare. Trots det kan det uppstå problem om vi
beslutar som Centerpartiet vill. Ett av problemen är
den risk som kan uppstå om den svenska
rättstillämpningen leds i en riktning som längre fram
visar sig vara oförenlig med EG-rätten. Det skulle
säkert innebära större problem än den ovisshet som
blir följden av det här förslaget.
Ett annat skäl till att majoriteten i utskottet stöder
förslaget är att vi förutsätter att de berörda parterna
kommer att träffa uppgörelser om vilka villkor som
skall gälla. Dessutom kan vi vara överens om att det
är viktigt att växtförädlarna får den kompensation för
sitt arbete och för sitt insatta kapital som krävs för att
vi skall få en framgångsrik växtförädling.
Enligt den information som jag har fått i samband
med inläsning av detta ärende förekommer det en del
svarthandel med utsäde, eftersom legoresning i
dagsläget inte ger någon betalning till förädlarna. Det
innebär att en del av växtförädlarnas ersättning nag-
gas i kanten. Och det kan på sikt innebära att vi tappar
ett antal arbetstillfällen inom växtförädlarnäringen.
Fortfarande kommer dock odlaren att kunna an-
vända sitt skördade material för eget bruk utan extra
kostnader.</pre><pre>Anf.  89  AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Det är helt riktigt att lantbrukaren
även efter detta riksdagsbeslut kan använda sig av sitt
eget skördade material som utsäde. Men kan han utan
komplikationer anlita mjölnaren i bygden eller gran-
nen för att rensa den mängd av sin egen skörd som
han behöver som utsäde? Det är ju det som frågan
gäller.
Majoriteten ser risker med att arbeta in en be-
stämmelse om legoresning i förarbetena, säger man
här. Svensk rättstillämpning skulle då kunna ledas i en
riktning som senare visar sig vara oförenlig med EG-
rätten. Jag förutsätter naturligtvis att Sverige även
inom EU kommer att agera på ett sådant sätt att lag-
stiftningen blir klar och entydig vad beträffar reglerna
om legoresning.
Problemet med svarthandeln, i den mån den före-
kommer, bör lösas med andra metoder än att man gör
lagstiftningen oklar och luddig. Hur en luddig och
oklar lagstiftning skall kunna minska svarthandeln
förstår jag inte.
Självfallet skall växtförädlaren ha sin skäliga er-
sättning. Det vore bra om reglerna om hur det skall gå
till klarades ut i lagstiftningen.
Herr talman! Avslutningsvis konstaterar jag att
majoriteten förutsätter att problemet med legores-
ningen klaras ut genom att parterna träffar en uppgö-
relse om vilka villkor som skall gälla. Jag hoppas att
så kommer att ske. Då blir ju inte lagstiftnings-
problemet löst, men frågan kan på det sättet ändå
kanske få en praktisk lösning.</pre><pre>Anf.  90  KARIN OLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag är glad över det som Agne Hans-
son avslutade med. Det innebär att Agne Hansson
hyser samma tilltro till de olika parterna som ingår i
uppgörelsen - det handlar här om två parter.
Jag yrkar omigen bifall till utskottets förslag, trots
att det inte är lika glasklart som Agne Hansson är i
just den här frågan.</pre><pre>Anf.  91  YVONNE RUWAIDA (mp):
Herr talman! För att kunna få ett långsiktigt håll-
bart jordbruk krävs det en återgång till en större ge-
netisk mångfald och en bättre lokal anpassning av
jordbruket. För att detta skall bli möjligt bör lantbru-
karna få ett större inflytande över växtförädlingens
inriktning. Det är viktigt, eftersom man på så sätt
förstärker lantbrukarnas kunskaper om lokal sort- och
utsädeshantering.
Inom växtförädlingen har man tyvärr alltför ensi-
digt prioriterat hög avkastning. De trender som råder
inom växtförädlingen har gått mot en allt större kom-
mersialisering och monopolisering, vilket har lett till
att få växtsorter odlas på stora arealer på ett sätt som
leder till ekologisk sårbarhet.
I UPOV-konventionen från 1991 stärks växtföräd-
larnas ensamrätt. Det motverkar ett långsiktigt håll-
bart jordbruk. Det hotar också tillgängligheten till den
biologiska mångfalden, framför allt för tredje världen.
Som Karin Olsson sade belyste FN:s miljökonfe-
rens i Rio detta problem. Man slog då fast att alla
stater borde ha rätt till sin biologiska mångfald. Ty-
värr har inte tredje världen genom denna konvention
tillförsäkrats den tillgången på det sätt som man borde
ha.
Vi i Miljöpartiet gör bedömningen att UPOV-
konventionen från 1991 stärker växtföräldrarnas
ställning alltför mycket på bekostnad av lantbrukarna.
Eftersom konventionen innehåller förslag som vi är
starkt kritiska till anser vi att Sverige inte bör tillträda
den. Vi bör fortsätta att vara anslutna till UPOV-
konventionen från 1978. Vi i Miljöpartiet vill alltså
inte att Sverige skall ansluta sig till 1991 års UPOV-
konvention.
Jag vill dock nämna att konventionen innehåller
en del förbättringar som vi vill skall införas i den
svenska växtförädlarrättslagen. Vi vill bl.a. införa det
förädlarbegrepp som förslås, att begreppet växtsort
definieras på det sätt som görs i konventionen och att
alla släkter och arter skall skyddas på lika villkor. Vi
vill också att det skall vara en starkare betoning av det
nyhetskrav som finns i konventionen.
En sak som är på tok fel i konventionen är växt-
förädlarrättens giltighetstid. Detsamma gäller det
förslag som regeringen lägger fram. Det är över hu-
vud taget inte rimligt att de företag som tar fram nya
sorter har ensamrätt att nyttja sorten i 20 år, enligt vad
som gäller i dagens lagstiftning, än mindre i 25 och
30 år, som är regeringens förslag och som är en an-
passning till EG:s växtförädlarrätt. Vi i Miljöpartiet
vill att växtförädlarrättens giltighets tid i den svenska
växtförädlarrättslagen skall förkortas till tio år.
Jag stöder alla reservationer, men jag yrkar bifall
endast till reservationerna nr 1 och nr 4.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 16 §.)</pre><pre>14 §  Ändringar i upphovsrättslagen</pre><pre>Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1996/97:LU22
Ändringar i upphovsrättslagen (prop. 1996/97:129)</pre><pre>Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 16 §.)</pre><pre>15 §  Ändring i utlänningslagens förvarsbe-
stämmelser</pre><pre>Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1996/97:SfU11
Ändring i utlänningslagens förvarsbestämmelser
(prop. 1996/97:147)</pre><pre>Anf.  92  SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Sedan lång tid tillbaka har många
med all rätt kritiserat att såväl mottagande som förvar
av flyktingar ombesörjs av polismakten, inte därför att
polisen misskött sin uppgift utan snarast därför att en
flykting inte är misstänkt för brott eller är presumtiv
brottsling. Flyktingars och asylsökandes syn på poli-
sen som sådan är också helt beroende på från vilket
land de tvingats fly. Det har alltså funnits många goda
skäl till att ompröva denna ordning.
Det är därför glädjande att regeringen nu har
kommit med ett förslag om att Invandrarverket skall
ta över ansvaret för de utlänningar som enligt utlän-
ningslagen måste tas i förvar. Det är också tillfreds-
ställande att såväl utskottet som regeringen entydigt
slår fast att den förvarstagne skall behandlas med
respekt och humanitet och med ett beaktande av de
svåra situation som utlänningen befinner sig i. Jag
förutsätter också att uttrycket att den förvarstagne
alltid skall sättas i centrum och att hans eller hennes
ärende skall behandlas skyndsamt och med rättssä-
kerhet får en reell innebörd som svarar mot vad
svenska medborgare lägger in i dessa begrepp.
Herr talman! Trots min och Folkpartiets positiva
inställning till förslaget om att flytta förvarstagandet
från Polisen till Invandrarverket finns några väsentli-
ga frågor som behöver förtydligas och förändras i
utskottets majoritetsförslag. I propositionen anges
under vilka förutsättningar den förvarstagne skall
kunna placeras på anstalt, i häkte eller arrest. I speci-
almotiveringen anges att den föreslagna bestämmel-
sen skall tillämpas restriktivt. Vi reservanter anser att
risken är uppenbar att bestämmelsen om "synnerliga
skäl" kan komma att tillämpas om platsbrist skulle
uppstå i en förvarslokal. Enligt vår bedömning bör det
framgå av lagtexten att platsbrist aldrig får utgöra skäl
för placering i häkte, arrest eller på anstalt.
En asylsökande är ingen brottsling och skall därför
inte sättas i häkte, arrest eller på anstalt. Vi i utskottet
har vid besök på Kronobergshäktet i Stockholm med
egna ögon sett ett kränkande förhållande som verkli-
gen inte är värdigt en rättsstat. Vi finner det därför
viktigt att lagen är så utformad att platsbrist aldrig får
bli ett legitimt skäl att sätta asylsökande i häkte.
Herr talman! Sverige har varit pådrivande vid till-
komsten av FN:s barnkonvention. Vi i Sverige har
därför ett särskilt ansvar för att leva upp till våra
förpliktelser. Jag vill med skärpa påpeka att förvar av
barn skall ske i en så liten omfattning som bara är
möjligt. Vi har många gånger fört den debatten här i
kammaren. Statistiken är sådan att det inte alltid är
helt lätt att se om barn tas i förvar i mindre omfattning
i dag än tidigare. Det är därför viktigt att den frågan
följs upp även fortsättningsvis. Folkpartiet delar också
Rädda Barnens åsikt att en separat avdelning för en-
samma barn och barnfamiljer måste inrättas i förvars-
lokalerna och att personal som finns i lokalerna skall
ha särskild kunskap om barn.
Invandrarverkets övertagande måste tillgodose
Rädda Barnens krav. Vi reservanter kräver därför att
separata avdelningar för ensamma barn och barnfa-
miljer skall finnas tillgängliga och att kunskap om och
kompetens när det gäller barn skall finnas hos perso-
nalen. Vi anser att detta borde lagregleras för att sä-
kerställas, och vi anser därför att regeringen skall
återkomma med ett förslag som tillgodoser detta krav.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reser-
vation 5, men står självfallet bakom även reservation
3.</pre><pre>Anf.  93  ULLA HOFFMANN (v):
Herr talman! Vänsterpartiet har i många är krävt
att asylsökande inte skall få placeras i häkte, polisar-
rest eller på kriminalvårdsanstalt. Sverige har uppre-
pade gånger fått stark kritik från internationella insti-
tutioner och organisationer för att just förvarstagna
utlänningar i stor utsträckning placerats på allmänna
häkten tillsammans med kriminella. Kritiken har bl.a.
kommit från Europarådets kommitté för förhindrande
av tortyr samt omänsklig och kränkande behandling,
och från Human Rights Watch. Efter kritiken från
Human Rights Watch gjorde vi i socialförsäkringsut-
skottet på förslag från Vänsterpartiet ett studiebesök
på Kronobergshäktet då vi fick möjlighet att diskutera
med personalen, träffa förvarstagna utlänningar och
besiktiga de lokaler de vistas i. Förhoppningsvis
kommer vi nu i och med den här propositionen att
åtminstone delvis avhjälpa denna skamfläck på vårt
sätt att behandla människor som söker vårt skydd. Det
är bara trist att det skulle dröja så länge.
Vi i Vänsterpartiet vill att grunderna för förvar
skall begränsas och preciseras. Dessutom anser vi att
ett förvarsbeslut automatiskt skall omprövas av läns-
rätten inom 24 timmar. Men eftersom regeringen inte
berör dessa frågor kan vi inte ta upp dem inom ramen
för denna proposition eller detta betänkande, trots att
de berör utlänningslagens förvarsbestämmelser.
Utskottsmajoriteten föreslår att om det blir nöd-
vändigt att hålla någon i förvar skall detta ske i sär-
skilda lokaler som överensstämmer med lokaler som
finns på Invandrarverkets mottagningscentrer, och det
är bra. Endast i undantagsfall kan den förvarstagne
utlänningen placeras på kriminalvårdsanstalt, i häkte
eller polisarrest: om den förvarstagne skall utvisas på
grund av brott eller om någon hålls avskild och av
säkerhetsskäl inte kan vistas i förvarslokal. Dessa skäl
för att placera en utlänning i häkte eller liknande lokal
kan Vänsterpartiet godta. Men så lägger majoriteten
till att en förvarstagen utlänning kan placeras i häkte
om det annars finns synnerliga skäl. Som synnerliga
skäl anger utskottsmajoriteten om utlänningen av
transporttekniska skäl inte omedelbart kan sändas till
förvarslokal eller att verkställighet av ett avvisnings-
eller utvisningsbeslut är nära förestående. Om Invand-
rarverket inte kan ordna transport för den som skall
av- eller utvisas är det verkligen inte ett synnerligt
skäl att placera en människa i häkte! Är detta vad
Socialdemokraterna menar med att behandla utlän-
ningar som hålls i förvar humant, och att respektera
deras värdighet? Jag skulle vilja ha ett svar på den
frågan.
En människa som hålls i förvar måste givetvis ges
tillfälle att ta emot besök och ha kontakt med personer
utanför lokalen. Men så som bestämmelsen nu är
formulerad ger den stort utrymme för godtyckliga
bedömningar av dem som bestämmer i förvarslokalen.
Vänsterpartiet tycker att regeringen skall återkomma
med ett nytt förslag som ger den som är förvarstagen
rätt att ta emot åtminstone ett besök per dag.
Den förvarstagne får inte heller utan tillstånd in-
neha alkoholhaltiga drycker eller andra berusnings-
medel eller något annat som kan skada någon eller
vara till men för ordningen inom lokalen. I proposi-
tionen anges inte närmare vad detta kan vara. Teore-
tiskt kan det vara tryckta skrifter som är kritiska till
myndigheternas beslut i asylärenden. I betänkandet
gör utskottsmajoriteten ett försök till precisering. Man
säger att en försändelse kan undersökas om det finns
skälig misstanke om att den kan innehålla något som
kan vara till men för ordningen inom lokalen, t.ex.
droger eller vapen. Det skriftliga innehållet i brev
eller andra försändelser får aldrig undersökas. Men
vad händer med det som den förvarstagne har med sig
- det som inte är försändelser eller brev?
Ibland kan det vara nödvändigt att skilja en för-
varstagen från andra förvarstagna. Detta gäller om
utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller
andra. Att avskilja någon bara för att det är nödvän-
digt för ordningen och säkerheten i lokalen bör inte få
förekomma.
En människa som avskiljs därför att han eller hon
utgör en fara för sig själv skall undersökas av läkare
så snabbt som möjligt. Men självfallet måste han eller
hon på samma sätt som enligt lagen om psykiatrisk
tvångsvård också fortlöpande stå under uppsikt av
vårdpersonal. Skälen för att hålla en förvarstagen
utlänning avskild är minst lika starka som vid psyki-
atrisk tvångsvård. Utskottet utgår ifrån att den avskil-
de kommer att undersökas av läkare och hållas under
nödvändig uppsikt, men vi i Vänsterpartiet tycker inte
att det räcker. Vi anser att det i lagtexten också skall
stå att en avskild förvarstagen utlänning skall stå
under fortlöpande uppsikt av vårdpersonal.
Till sist, fru talman: Regeringen har velat skärpa
reglerna för hur en förvarstagen skall bemötas, och
har därför utformat denna bestämmelse efter riktlin-
jerna för förvar av asylsökande som de utformats av
FN:s flyktingkommissarie. Där står bl.a. att villkoren
för förvarstagna "- - - should be humane with respect
for the inherent dignity of the person". Uttrycket
"inherent dignity of the person" har översatts med
"deras värdighet" i propositionen. I det engelska
språket finns två typer av dignity. Det ena är den
värdighet jag får till följd av min status i samhället.
Den andra är min inherent dignity, dvs. den värdighet
jag har för att jag är människa. Det är en mänskligt
värdighet som varje enskild människa har oavsett om
han eller hon är asylsökande.
Vänsterpartiet har ansett att det är viktigt att denna
skillnad görs tydlig. Vi har sett alltför många fall där
asylsökande har placerats i sträckbänk, drogats för att
de ansetts "avvisningsbara" eller - som nyligen skett
med en kurdisk flykting - hållits i förvar i häkte trots
svår psykisk sjukdom och svår diabetes. Dessa perso-
ners mänskliga värdighet har inte respekterats.
Fru talman! Jag står bakom alla Vänsterpartiets re-
servationer och de reservationer vi har tillsammans
med andra partier. För tids vinning yrkar jag bifall
endast till reservation 1 under mom. 1 och reservation
7 under mom. 7.</pre><pre>Anf.  94  RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! "Den som är tagen i förvar skall enligt
propositionen behandlas med respekt och humanitet
och med beaktande av den svåra situation utlänningen
i många fall befinner sig i. Den förvarstagne skall
alltid sättas i centrum, och hans eller hennes ärende
skall behandlas skyndsamt och rättssäkert."
I detta, som står i sammanfattningen av betänkan-
det, instämmer naturligtvis Miljöpartiet. Men liknan-
de formuleringar har också förekommit i tidigare
betänkanden. Trots detta har många förvarstagna och
häktade behandlats på ett kränkande sätt.
Vi vet också att ett antal självmord har begåtts fö-
re och efter avvisningsbeslut, häkte och förvar. Skall
vår behandling av människor som söker skydd resul-
tera i totalt uppgivna människor? Låt oss, när det
gäller förvar, hålla oss till ovan citerade rader ur ut-
skottsbetänkandet!
När det gäller barn och barnfamiljer, bör rekvisitet
"aldrig" användas såvida det inte finns synnerliga skäl
när det gäller någon familjemedlem. Det kan gälla
grova brott eller psykisk eller fysisk sjukdom. När det
gäller de två senare fallen blir det då sjukhus som
gäller. Vid grova brott blir det häkte eller fängelse. I
de här fallen måste man naturligtvis skilja barnen och
familjen åt, även om man skall undvika det i övrigt.
Antalet förvar av barn har minskat. I vissa fall be-
ror det på att man har tagit fadern och satt honom i
förvar. Familjen har varit fri, så att säga. Men man
kan inte acceptera att det här används på det sättet
heller.
Barn och barnfamiljer skall i förekommande fall
hållas under uppsikt. Den reservationen kunde inte
läggas i samband med detta betänkande. Därför är jag
med på reservation 5, då jag anser det som så viktigt
att det vid förvar av barn - majoriteten anser ju att
barn skall kunna tas i förvar - är utbildad och kunnig
personal som har hand om barnen.
Miljöpartiet anser att förvar i häkte aldrig skall fö-
rekomma utom när det finns synnerliga skäl. Innebör-
den i uttrycket "synnerliga skäl" skall vara att den
asylsökande och/eller avvisade sitter i häkte på sam-
ma premisser som svenskar, dvs. när de har begått
brott. "Synnerliga skäl" skall inte innebära enbart att
verkställigheten är nära förestående eller dylikt, inte
heller platsbrist i förvarslokalerna.
När det gäller förvar vid utvisning på grund av
brott, bör inte Statens invandrarverk ta över ansvaret
för förvaret. När det gäller personer som är en fara för
andras eller egen säkerhet, blir det också annan per-
sonal. Det är självklart. Det hänvisar Invandrarverket
till. Polismyndigheten bör behålla ansvaret för den
som har begått brott på samma sätt som polisen gör
när det gäller svenska brottslingar. För den grupp
utlänningar som satts i häkte och inte egentligen
skulle ha tagits i förvar där, blir ju behandlingen till-
sammans med kriminella oerhört kränkande.
Efter kontakt med Kronobergshäktet, även privat i
ett par omgångar, har jag erfarit att förvaringen av
asylsökande med avvisningsbeslut har minskat. Den
har minskat ganska ordentligt. Men i tio dagar satt en
kurd från Syrien, Fouad Abdul Majed, i Kronobergs-
häktet. Han är diabetiker, som Ulla Hoffmann sade,
och psykiskt sjuk. Han togs i bara kalsongerna från
Säters mentalsjukhus, och i tio dagar satt han i Kro-
nobergshäktet i Stockholm - trots inhibition. I dag
pågår tingsrättsförhandlingar i Falun.
Vi skall inte tala om enskilda fall, men exemplen
säger mycket. Här är det viktigt att man tar fram ex-
empel som verkligen visar vad som fortfarande kan
hända. Jag hoppas att det efter den lag som vi nu antar
skall vara slut på sådan här kränkande behandling. I
det här fallet är naturligtvis polisens behandling också
ganska anmärkningsvärd.
Övervakningsbehov som krävs vid förvar har inte
samma karaktär som inom kriminalvården. Förvarslo-
kalerna bör därför kunna utformas som vanliga bostä-
der inom ramen för ett förläggningsboende. Det vore
alldeles utmärkt om man gjorde det. Enligt den ut-
redning som man har gjort, SOU 1995:55, krävs en
övervakning som kallas skalskydd. Det är ett skydd
för att de förvarstagna inte lämnar ett visst område.
Det är alltså betydligt friare än om man sitter i häkte
eller vissa andra av de förvarslokaler som man har i
dag.
Fru talman! Miljöpartiet står bakom alla de reser-
vationer där vi är med som ansvariga, men jag vill
yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 4.</pre><pre>Anf.  95  ROSE-MARIE FREBRAN (kd):
Fru talman! Den proposition som ligger till grund
för det som i dag avhandlas är, liksom betänkandet
från utskottet, naturligtvis efterlängtade dokument.
Det är många som under lång tid har sett de stora
bristerna i det system för förvarstagande som vi har
tillämpat i vårt land. Därför hälsar vi ett flertal av
förändringarna med tillfredsställelse. Inte minst bör
det betraktas som närmast självklart att asylsökande
människor som har fått avslag på sina ansökningar
och skall återvända till sina länder, inte skall betraktas
som en angelägenhet för polismyndigheten. Därför är
det väldigt positivt att förvarsfrågorna förs över till
Invandrarverket. Det är alltså en mycket angelägen
förändring.
Vi kristdemokrater anser å andra sidan att det bor-
de vara lika självklart att brottslingar som skall utvi-
sas från vårt land inte behandlas på samma sätt som
tidigare asylsökande som skall återvända hem. Därför
motsätter vi oss att också brottslingar som skall utvi-
sas förs över till det nya förvarssystemet i Invandrar-
verkets regi. I stället borde polismyndigheten även
fortsättningsvis ha ansvar för att se till att de som har
begått brott i vårt land och skall utvisas på grund av
det, också faktiskt lämnar vårt land.
Det finns, tycker jag, självklart olika anledningar
till det. Det är naturligtvis kränkande för de tidigare
asylsökande, och nu förvarstagna, att sitta tillsammans
med dem som har begått brott. Det blir ju på ett sätt
att sättas tillsammans precis som tidigare under po-
lismyndigheten. Det blir ingen förbättring. Det bli
fortsatt kränkande för de asylsökande.
Det här är inte något som vi ensamma står för,
även om vi är ensamma i ett motionskrav om det här.
Det har framkommit också i remissinstanser. Svenska
Röda korset har uttalat samma åsikt. Invandrarverket
själva har sagt att det kanske ändå inte är riktigt rim-
ligt att de som utvisas på grund av brott skall behand-
las på samma sätt som, och placeras tillsammans med,
övriga förvarstagna. De har även uttryckt farhågor när
det gäller deras möjlighet att hantera den här gruppen.
Det tycker jag nog inte att utskottsmajoriteten riktigt
tar på allvar. Man tar inte hänsyn till detta. Vi har ett
yrkande om detta i reservation 2. Jag tycker att det
angeläget att få trycka på det.
Fru talman! Sedan tycker vi också att det är rim-
ligt att frågan om platsbrist lagregleras. Man skall inte
av en sådan anledning få göra ett undantag och sätta
en förvarstagen i häkte. Det är inget fel på skrivning-
arna runt omkring. Det är inget fel på den goda viljan
Det är inget fel på ambitionerna. Men hur blir det i
verkligheten när det blir litet kärvt? Vi tycker att det
är rimligt med en lagreglering på den punkten.
Detsamma gäller sättet att utforma lokalerna. Vi
tycker att det kanske är för mycket goda tankar. Man
tror att det här kommer att bli så bra. Man tror att det
räcker att skriva runt omkring det hela med positiva
uttryck. Vi är kanske inte lika godtrogna, om jag får
säga så. Vi tror att man kanske behöver reglera det
här litet mer. Därför har vi också en reservation på
den punkten, när det gäller att man verkligen får sär-
skilda lokaler för barnfamiljer och ensamma barn och
att de blir bostadsliknande.
Vi tycker också att det är rimligt att man får loka-
ler som är s.k. religionsneutrala.
Regeringen uttalar vidare i propositionen, vilket
utskottet nöjer sig med, att det skall finnas personer
som är vana att arbeta med barn. Det är inte en till-
räckligt hög ambitionsnivå, utan det är viktigt att man
har ordentlig kunskap, att man har vad vi kan kalla
barnkompetens. Det är rimligt att också kräva detta i
ett tillkännagivande till regeringen.
Jag står naturligtvis bakom de reservationer där vi
kristdemokrater finns med, men för tids vinnande
skall jag inte yrka bifall till fler reservationer än de
reservationer som tidigare talare redan har yrkat bifall
till.
En annan positiv sak som jag vill nämna och som
vi kristdemokrater hälsar med stor tillfredsställelse är
att man nu verkligen vill utöka samarbetet med frivil-
ligorganisationerna och med samfunden. Vi har länge
talat om detta i flykting- och invandrarpolitiken. Re-
geringen understryker nu detta, och Invandrarverket
är positivt till detta och berett att försöka utöka sam-
arbetet, och det är väldigt bra.</pre><pre>Anf.  96  MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Den svenska migrationspolitiken skall
bygga på respekt för de mänskliga rättigheterna, in-
ternationell solidaritet och de förutsättningar som
finns i Sverige. Skyddsbehövande människor skall
veta att de kan få en fristad i Sverige.
Det svenska arbetet för internationell solidaritet,
för mänskliga rättigheter, demokrati och utveckling,
liksom effektivare metoder att förebygga katastrofer
och bidra till försoning i länder som slits sönder av
inre konflikt är av central betydelse för att människor
inte skall tvingas på flykt. Så kan vi tillsammans med
andra länder bidra till att minska flyktingströmmar
och lidande runt om i världen.
I slutet av förra året beslutade vi här i kammaren
om en ny migrationspolitik. Då slog vi också fast att
det är viktigt för trovärdigheten i flyktingpolitiken att
den nya lagstiftningen är tydlig när det gäller vilka
som har rätt till skydd i Sverige.
I samband med det beslutet konstaterar vi att den
tydligheten inte bara är viktig för dem som får stanna
utan också för att förhindra att människor som saknar
skyddsskäl söker sig hit i hopp om att få ett bättre liv
men i stället tvingas till plågsam väntan och svikna
förhoppningar.
Fru talman! Jag tycker att det känns angeläget att i
dagens debatt påminna om det beslut som vi fattade i
höstas. Det var då som vi lade fast den migrationspo-
litik som nu gäller. Riksdagen behandlade då också
frågan om att överföra ansvaret för förvar från Polisen
till Invandrarverket och vilka ändringar som var nöd-
vändiga för att kunna genomföra det.
I dag behandlar vi ändringarna i utlänningslagens
förvarsbestämmelser. Det handlar om att ansvaret för
de utlänningar som tas i förvar enligt utlänningslagen
läggs över från polismyndigheterna till Statens in-
vandrarverk.
En vuxen utlänning får tas i förvar enligt utlän-
ningslagen om hans eller hennes identitet är oklar vid
ankomsten till Sverige eller vid ansökan om uppe-
hållstillstånd och om hans eller hennes rätt att få resa
in eller vistas i Sverige inte kan bedömas ändå. Förvar
enligt utlänningslagen får också användas om det
anses nödvändigt för att en utredning om rätten att
stanna i Sverige skall kunna genomföras eller om det
är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas. Till
sist får förvarsbestämmelserna också användas vid
verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning
om det finns anledning att anta att utlänningen annars
kommer att hålla sig undan eller att bedriva brottslig
verksamhet i Sverige.
När det gäller barn som berörs av förvar, antingen
själva eller genom sina vårdnadshavare, finns det
speciella krav som bl.a. har sin bakgrund i att svenska
barn i allmänhet inte kan frihetsberövas innan de fyllt
18 år. Ett utländskt barn under 18 år får tas i förvar
endast om det är sannolikt att barnet kommer att avvi-
sas och om det finns en uppenbar risk att barnet håller
sig undan. Barn får inte tas i förvar om det är tillräck-
ligt att barnen ställs under uppsikt. Barn får inte heller
hållas i förvar längre än 72 timmar, eller om synnerli-
ga skäl föreligger i ytterligare 72 timmar. Barn får
inte skiljas från vårdnadshavare. Barn tas inte i förvar
vid oklar identitet. Barn under 18 år får aldrig place-
ras på kriminalvårdsanstalt, i häkte eller arrest.
Enligt förslaget i propositionen skall den som är
tagen i förvar behandlas med respekt och humanitet
och med hänsyn till den svåra situation som han eller
hon befinner sig i. Den förvarstagne skall sättas i
centrum, och hans eller hennes ärende skall behandlas
skyndsamt och rättssäkert.
Lokalerna där den förvarstagne hålls i förvar skall
utformas så att de så långt som möjligt överensstäm-
mer med de lokaler som finns på Invandrarverkets
mottagningscentrum. Han eller hon skall ges tillfälle
till såväl enskilda som organiserade aktiviteter och
förströelse.
Enligt förslaget skall det också ställas höga krav
på personalens kompetens i olika avseenden. Invand-
rarverkets egen personal skall arbeta inom förvars-
verksamheten.
Förslaget innehåller också rätt för Invandrarverket
att när så krävs använda vissa tvångsmedel för att
kunna genomföra sina uppgifter. Tvångsmedlen är så
få som möjligt men ändå tillräckliga för att upprätthål-
la ordning och säkerhet i förvarslokalerna.
Under vissa i utlänningslagen närmare givna för-
utsättningar föreslås också att verket får rätt att under
begränsad tid hålla en förvarstagen avskild från de
andra intagna, kroppsvisitera, ta hand om berus-
ningsmedel och sådant som kan skada någon eller
vara till men för ordningen inom lokalerna. Ett sådant
beslut skall alltid kunna överklagas till allmän för-
valtningsdomstol.
Den förvarstagne föreslås få rätt att ta emot besök
i princip i obegränsad omfattning. Utlänningen före-
slås också få rätt till samma dagersättning och bidrag
som utgår enligt lagen om mottagande av asylsökan-
de. Vidare föreslås att de förvarstagna skall ha samma
rätt till sådan sjuk- och hälsovård som asylsökande är
berättigade till.
Så långt förslagen i propositionen och betänkandet
som vi nu skall ta ställning till. Sammantaget innebär
dessa förslag att vi skapar möjligheter både för den
enskildes rätt att bli behandlad med respekt och hu-
manitet och för myndigheterna att följa de lagar som
vi stiftar här i riksdagen.
Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till utskottets
hemställan och avslag på samtliga reservationer.</pre><pre>Anf.  97  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Jag ställde i mitt anförande en fråga
till Maud Björnemalm som handlade om att man skall
behandla förvarstagna utlänningar humant och med
värdighet. Jag undrade om Maud Björnemalm anser
att det är humant att placera en asylsökande i häkte,
t.ex. Kronobergshäktet, av transporttekniska skäl eller
därför att det inte finns lämpliga förvarslokaler på
anläggningen?</pre><pre>Anf.  98  MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Det sägs i förslaget att man inte skall
placera någon i häkte på kriminalvårdsanstalt eller i
arrest. Det finns ingenting som säger att Kronobergs-
häktet skulle vara något slags lämpligt ställe. Jag
förstår inte varför det hos Vänsterpartiet och Ulla
Hoffmann finns en sådan misstro mot regeringens och
Invandrarverkets förslag.</pre><pre>Anf.  99  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Det är inte bara hos Vänsterpartiet
och i synnerhet hos mig som det finns en sådan miss-
tro, utan jag vill tala om för Maud Björnemalm att jag
är medlem i Vänsterpartiet, så det är alltså i Vänster-
partiet som det finns en misstro.
Det står i propositionen och i betänkandet att ut-
länningen, om han eller hon av transporttekniska skäl
inte omedelbart kan sändas till en förvarslokal, skall
kunna placeras på kriminalvårdsanstalt, i häkte eller i
polisarrest. Det är det som jag undrar över. Jag har
inte sagt att Kronobergshäktet är den enda lokalen.
Det finns fler häkten runtom i Sverige. Men jag skulle
fortfarande vilja veta om Maud Björnemalm tycker att
det är lämpligt.</pre><pre>Anf.  100  MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! Det står tydligt i betänkandet att pla-
cering av förvarstagen i häkte eller dylikt endast får
ske mycket restriktivt. Det är riktigt. Det gäller alltså
rent transporttekniska skäl. Det kan vara så att det helt
enkelt inte går något flyg eller någon annan transport
till det land som den avvisade skall till. Platsbrist är
inte något skäl för en sådan placering.</pre><pre>Anf.  101  SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Maud Björnemalm sade i sin inled-
ning att den som behöver skydd skall veta att han eller
hon kan få det i Sverige. Det uttrycker vi i detta land.
Jag skulle vilja påminna Maud Björnemalm om att vi,
när vi här i kammaren antog lagstiftningen i höstas,
hade delade meningar om huruvida det verkligen blir
så att alla de som vi bedömer behöver skydd verkli-
gen kan få det i Sverige. Det återstår att se vad det
blir av lagstiftningen. Det är inte alls så självklart som
Maud Björnemalm uttrycker.
Vi reservanter har velat ha en lagreglering när det
gäller förvarslokalerna för framför allt barn och barn-
familjer. Jag tycker att det var bra att Maud Björne-
malm tog upp det här med barnen. Det är väsentligt
att de inte alltid hålls i förvar. Det är väsentligt att
möjligheten att ha barn under uppsikt finns. Jag hop-
pas att vi kan vara överens här i kammaren om att det
är uppsikt som gäller när barnen klarar sig med det.
Vi skall så långt möjligt begränsa förvaret av barn, så
att det bara sker i yttersta nödfall.
Jag sade i min inledning att jag var litet tveksam
till statistiken. Jag hoppas att den kan förbättras så att
vi kan konstatera att antalet barn som behöver tas i
förvar minskar. Det är inte förenligt med den barn-
konvention som vi har skrivit under och verkat för
under lång tid.</pre><pre>Anf.  102  MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill påminna Sigge Godin att det
var under den borgerliga regeringens tid som vi från
minoritetens sida arbetade fram det lagförslag som
innebar att barn skulle ställas under uppsikt i stället
för att tas i förvar.
Sedan undrar jag också om vi har läst och arbetat
med samma proposition och samma betänkande.
Sigge Godin pratar om lokalerna när det gäller barn.
Det står faktiskt så här i betänkandet: Regeringen
utgår från att Invandrarverket kommer att ombesörja
att förvarslokalerna får en utformning som underlättar
för barn att vara där och som ger den som vill utöva
sin religion möjlighet att göra detta på ett värdigt sätt.
Det förslag som Rädda Barnen fört fram om en sepa-
rat avdelning för barnfamiljer och ensamma barn bör
tas till vara, liksom de förslag om särskilda andakts-
rum som Sveriges Kristna Råd och Caritas lagt fram.
Jag undrar om man kan komma närmare när det
gäller att ta hänsyn till dem som faktiskt är för-
varstagna och som skall avvisas från landet.</pre><pre>Anf.  103  SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Vad vi från reservanternas sida har
sagt är att vi tycker att de krav vi har skall lagregleras.
Det är där vi skiljer oss åt.
Låt mig komma tillbaka till frågan om att hålla
barn under uppsikt. Vi är överens om att det är allde-
les utmärkt att barn som kan hållas under uppsikt skall
hanteras på det sättet, men här talar vi om vad som
kommer att ske i verkligheten. Vi borde vara överens,
Maud Björnemalm, om att vi skall driva frågorna dit
hän att så få barn som möjligt tas i förvar. Resten
skall möjligen hållas under uppsikt. Då får man ned
antalet.
Statistiken skall föras på det sättet att vi kan kon-
statera att allt färre barn behöver tas i förvar för varje
månad och för varje år. Det tycker jag faktiskt att vi i
Sverige, som är en rättsstat och som undertecknade
och var med och skapade FN:s barnkonvention, borde
kunna vara överens om.</pre><pre>Anf.  104  MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! Vad som händer i verkligheten med
förslaget, som Sigge Godin uttryckte det, vet varken
han eller jag, såvida Sigge Godin inte har en kristall-
kula. Förslaget träder i kraft den 1 oktober.
När man lyssnar på Folkpartiet, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och Kristdemokraterna hör man att de
egentligen tycker att det är ett bra förslag, men på
något vis måste ändå änglakören sjunga. Dessa partier
måste framställa sig som något mera humana och
något bättre än regeringspartiet.</pre><pre>Anf.  105  RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Vi har inte alltid tyckt att det har varit
dåliga förslag som man har kommit med, men vi har
också mycket noga läst praxissamlingarna och haft
kontakt med flyktingar, flyktingförläggningar, häkten
och förvarsområden. Därför vet vi att det inte alltid
ser ut på det sätt som var lagstiftarens avsikt. Därför
tittar vi efter alla hål som kan uppstå, och vi vill täppa
till dem. Här finns det luckor som vi ser att man kan
missbruka. Det är det vi har vänt oss emot. Därför har
vi reserverat oss på ungefär samma punkter allihopa.
Vi är kända reservanter i dessa frågor.
Jag är misstänksam. Det är vår uppgift att vara
misstänksamma när man kommer med nya förslag, så
att de blir så bra som möjligt.
Man skulle kanske undvika en del misstag om
majoriteten lyssnade litet mer på minoriteten. Vi har
också värdefulla förslag att komma med, och vi har
också en stor erfarenhet. Men det är faktiskt mycket
ovanligt.</pre><pre>Anf.  106  MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Hur kan ni veta att det är ett dåligt
förslag när det inte har trätt i kraft än? Hur kan ni då
vara misstänksamma och tro att det inte kommer att
bli som det var avsett? Det är ju för att göra situatio-
nen bättre som regeringen har lagt fram detta förslag,
som Invandrarverket tillsammans med polismyndighe-
terna har förberett. Man har haft gemensamma arbets-
grupper för att göra det så bra som möjligt.
Jag tycker att det vore bättre om Miljöpartiet följ-
de förslaget när det har trätt i kraft, och sedan påpekar
vad det är som inte fungerar bra, i stället för att redan
nu förutsätta att det inte kommer att fungera.</pre><pre>Anf.  107  RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Jag har inte sagt att det inte kommer
att fungera, men vi ser de luckor som ändå finns.
"Synnerliga skäl" förekommer i allmänhet i lagspråk i
samband med grovt brott. Att en utlänning skall avvi-
sas inom en kort tid kan tydligen också utgöra syn-
nerliga skäl, efter som man då använder sig av ett
häkte. Även med denna lag kommer det att kunna
förekomma. Vi ser en lucka i lagstiftningen. Vi ser att
lagen inte är heltäckande.
Vi kommer att följa förslaget - var så säker! Fru
talman! Vi kommer att följa lagstiftningen, som vi har
gjort med annan lagstiftning.
Nu har vi erfarenhet av var luckorna kan finnas
och hur det har sett ut. Praxis har blivit hårdare än vad
som var lagstiftarens avsikt. Ju tydligare en lag är,
desto bättre. Johan Fischerström säger: Ge oss tydliga
lagar, så handlar vi utefter dem.</pre><pre>Anf.  108  MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Det skulle vara ganska intressant att
höra vilka erfarenheter Miljöpartiet har men som man
inte har hos Polisen och inom Invandrarverket, där
man i åratal har arbetat praktiskt med dessa frågor.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 16 §.)</pre><pre>16 §  Dublinkonventionen</pre><pre>Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1996/97:SfU16
Dublinkonventionen (prop. 1996/97:87)</pre><pre>Anf.  109  ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Frågan om vilket land som skall vara
ansvarigt för att pröva en ansökan om asyl kan vara
en fråga om liv eller död för en människa på flykt.
Dublinkonventionen, som undertecknades av EU:s
dåvarande medlemsstater i Dublin den 15 juni 1990,
är avsedd att reglera denna fråga i det inbördes förhål-
landet mellan medlemsstaterna. Huvudprincipen en-
ligt konventionen är att den medlemsstat där den
asylsökande först rest in eller har uppehållstillstånd
eller visering eller där sökanden har visst slag av
familjeanknytning skall vara ansvarig för prövningen
av en asylansökan, även om den gjorts i en annan
medlemsstat.
Sverige har genom sin anslutning till EU förbundit
sig att ansluta sig till Dublinkonventionen. Vänster-
partiet har utfäst sig att följa resultatet av folkom-
röstningen om Sveriges EU-medlemskap, men vi
anser att konventionen är behäftad med så allvarliga
brister att den i flera fall står i konflikt med interna-
tionella konventioner som Sverige undertecknat.
Riksdagen bör därför avslå förslaget att godkänna
konventionen.
Konventionen haltar genom att EU:s medlemssta-
ter tillämpar flyktingkonventionen och kompletteran-
de regler om skydd utöver flyktingkonventionen helt
olika. Låt mig ge ett exempel.
En kvinnlig journalist i Algeriet tvingas fly. Hen-
nes liv är hotat av GIA, en väpnad fundamentalistisk
rörelse som mördar bl.a. de kvinnor som envisas med
att vara yrkesverksamma. Hon beslutar att fly till
Sverige för att söka asyl. Det går inget direktflyg från
Alger till Stockholm, och hon tvingas därför flyga via
Paris och där byta plan. Hon anländer på Orly och
måste korsa Paris för att nå Charles de Gaulle, vari-
från Stockholmsplanet går.
Invandrarverket konstaterar att prövningen av
asylansökan enligt artikel 7 i Dublinkonventionen
skall göras av Frankrike, eftersom Frankrike har an-
svaret för inresekontrollen i detta fall, och kvinnan
avvisas till Frankrike. I Frankrike konstaterar invand-
ringsmyndigheterna att den risk för förföljelse som
kvinnan utsätts för inte härrör från staten utan från
enskilda individer, dvs. fundamentalister. Den kvinn-
liga journalisten återsänds till Algeriet och blir inom
kort mördad av fundamentalister.
I stället för att diskutera hur ärendena skall förde-
las mellan staterna borde faktiskt EU:s medlemsstater
diskutera hur de olika nationernas flyktingpolitik och
tillämpning skall bringas i full överensstämmelse med
staternas internationella förpliktelser.
Efter undertecknandet av Dublinkonventionen har
medlemsstaterna antagit en resolution om harmonise-
rad tillämpning av första asyllands-principen. Dublin-
konventionen skall gälla bara om det inte går att
skicka en asylsökande till ett första asylland utanför
EU. Denna första asyllands-politik leder till att de rika
EU-länderna lastar över de administrativa och eko-
nomiska bördorna för flyktingmottagandet på i första
hand de nya ekonomiskt och politiskt instabila demo-
kratierna i Öst- och Centraleuropa. Om de rika EU-
staterna är ovilliga att skydda asylsökande, hur skall
man då kunna förvänta sig att länderna i Öst- och
Centraleuropa, som just nu håller på att inleda en
utveckling av skyddet för de mänskliga rättigheterna,
skall kunna gå före?
Fru talman! Vänsterpartiet riktar, som sagt, en om-
fattande kritik mot Dublinkonventionen. Utöver den
kritik jag redan nämnt anser vi att dataskyddet är
otillräckligt och att Dublinkonventionen saknar ett
effektivt rättsmedel för den som vill klaga på utläm-
nande av personliga uppgifter. Jag kan därför rekom-
mendera vår motion till läsning.
Jag vill till sist ta upp ytterligare ett exempel där
det föreligger en konflikt mellan Dublinkonventionen
och artikel 8 i europeiska konventionen om mänskliga
rättigheter.
I artikel 8 i europeiska konventionen om mänskli-
ga rättigheter reses krav på respekt för familjelivet.
Det innebär bl.a. ett visst skydd mot att familjen
splittras på flera olika länder. Dublinkonventionen
innebär en begränsning i detta skydd, eftersom det i
den krävs att för att en familj skall kunna återförenas
en av dem har erkänts som konventionsflykting i ett
land.
Vi kan tänka oss ett inte helt ovanligt fall. En
familj flyr från inbördeskriget i Jugoslavien eller från
den etniska rensningen där. Man skiljs åt under flyk-
ten. Mamman och ett barn hamnar i Sverige, pappan
och ett annat barn i Österrike. Båda beviljas uppe-
hållstillstånd av humanitära skäl, mamman i Sverige
och pappan i Österrike. Enligt Dublinkonventionen
kan inte denna familj återförenas, därför att inte nå-
gon av dem erhållit konventionsstatus i något av län-
derna. Detta är i direkt strid med artikel 8 i europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rät-
tigheterna och de grundläggande friheterna, som krä-
ver respekt för familjelivet.
Utskottsmajoriteten anser inte att denna bristande
respekt för internationella konventioner är något stort
problem och hänvisar till att varje land har rätt att
pröva en asylansökan och att den då skall prövas
utifrån varje lands egen lagstiftning och internationel-
la åtaganden. Det är intressant.
Låt oss se på den bosniska familj som jag talade
om tidigare! Vilket internationellt åtagande är det då
som skall gälla, Dublinkonventionen eller europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter? Genom att
Dublinkonventionen saknar hänvisning till europeiska
konventionen likaväl som till FN:s konvention mot
tortyr och annan grym omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning kommer tillämpningen
av Dublinkonventionen att halta svårt - två interna-
tionella konventioner av avgörande betydelse i dessa
sammanhang kommer inte att beaktas.
Fru talman! Jag vill säga att jag inte är speciellt
misstänksam. Det är erfarenhet som ligger bakom att
vi har avgivit en reservation i just det här ärendet. Jag
yrkar bifall till reservationen.</pre><pre>Anf.  110  RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Eftersom vi har en gemensam reser-
vation, kommer en del saker att upprepas här.
I skuggan av de europeiska enhetssträvandena
inuti och utanför EU:s strukturer byggs ett centralis-
tiskt och auktoritärt samhälle, en fästning mot den
tredje världen - ett fängelse för demokratiskt sinnade
europeiska medborgare. Under den populära invänd-
ningen att man bekämpar den internationella brotts-
ligheten, terrorismen och den s.k. okontrollerade
invandringen rustas Europa upp till en polisiär kon-
trollstat. Uppbyggnaden av denna omfattande europe-
iska säkerhetsstat planeras bakom lyckta dörrar, utom
varje parlamentarisk eller juridisk kontroll.
Huvudorsaken till denna utveckling är sannolikt
att klyftan mellan de energi- och råvaruslukande sam-
hällena i norr och de alltmer skuldsatta länderna i
tredje världen blir allt djupare. Till följd härav kan vi
se att ett slags världsomfattande de-facto-apartheid
utövas av de rika industriländerna mot den tredje
världen. Den gemensamma europeiska politiken mot
flyktingar och icke europeiska invandrare är bara ett
uttryck för denna förskansningsstrategi.
Det finns all anledning till skepsis mot EU:s sam-
arbete i rättsliga och inrikes frågor. Syftet med detta
samarbete är att förverkliga unionens mål att uppnå fri
rörlighet för personer samtidigt som man bibehåller
säkerheten och tryggheten för medborgarna. Miljö-
partiet är för fri rörlighet för personer. Det är dock
beklagligt att denna endast skall gälla för varor, kapi-
tal och arbetskraft. Rörligheten begränsas avsevärt för
dem som inte är privilegierade. Storebrorssamhället
vinner ytterligare fäste med ökad övervakning osv.
Fru talman! Frågan om vilket land som skall vara
ansvarigt för att pröva en ansökning om asyl kan vara
en fråga om liv eller död. Den underliggande förut-
sättningen för Dublinkonventionen är antagandet att
en asylansökning leder till samma beslut i alla med-
lemsstater, men alla vet att så inte är fallet. Exempel-
vis kan medlemsstaternas olika åsikter om hur förföl-
jelse från icke-statliga förföljare skall betraktas leda
till avvisning till hemlandet även i fall där detta land
inte är säkert.
Bland det allvarligaste är nog ändå att Dublinkon-
ventionen i flera fall står i konflikt med Sveriges
åtaganden enligt internationella konventioner. Dub-
linkonventionen saknar hänvisning till bl.a. europeis-
ka konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Till-
lämpningen av Dublinkonventionen kommer därför
att halta svårt, eftersom dessa internationella konven-
tioner av avgörande betydelse i dessa sammanhang
inte kommer att beaktas.
Ytterligare invändningar mot konventionen är att
dataskyddet är otillräckligt och att konventionen med-
för risk för splittring av familjer, eftersom familje-
medlemmar inte kan få sina ansökningar prövade i
samma stat med mindre än att en familjemedlem har
erkänts som konventionsflykting.
Konventionen stadgar att utbytet av data måste ske
mellan utsedda myndigheter, men innehåller inga
bestämmelser om vilka myndigheter som får utses.
Det finns ingen tidsbegränsning för hur länge uppgif-
terna får bevaras. Den stat som lämnar ut uppgifterna
har ingen kontroll under asylförfarandet, som normalt
tar minst sex månader och inte sällan flera år.
En familj som flytt undan kriget i Bosnien och
skiljs åt under flykten kan riskera att inte kunna åter-
förenas. Antag att pappan och ett barn får stanna i
Tyskland av humanitära skäl och mamman och ett
annat barn får stanna i Sverige av humanitära skäl.
Enligt Dublinkonventionen kan denna familj inte
återförenas därför att inte någon erhållit konventions-
status i något av länderna. Är det dessutom fråga om
ett blandäktenskap blir det ännu svårare.
Dublinkonventionen saknar dessutom ett effektivt
rättsmedel för den som vill klaga på utlämnande av
personliga uppgifter. Detta är en mycket allvarlig
brist, då konventionen handlar om det rättsliga skyd-
det för flyktingar.
Fru talman! Det är uppenbart att bestämmelserna i
Dublinkonventionen gör det svårare för asylsökande
att ta sig till länder som är mer gynnsamt inställda till
deras ansökningar. Man kan fråga sig vilken betydelse
konventionen kommer att få för EU:s gränsstater, som
t.ex. Spanien, eller för de länder som har stora inter-
nationella flygplatser. Ja, det finns många frågetecken
kring denna konvention, men framför allt uppenbara
brister som gör att konventionen strider mot interna-
tionell rätt.
Skillnaderna mellan de europeiska staternas asyl-
politik är fortfarande ganska stora. Det innebär att
flyktingarna försöker resa direkt till de länder som har
en liberalare asylpolitik. Vi kommer nu att få uppleva
att dessa länder, även Sverige, anpassar sig till minsta
gemensamma nämnare i europeisk asylrätt.
Vi yrkar bifall till reservationen i betänkandet.</pre><pre>Anf.  111  MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Sverige har genom sitt medlemskap i
EU förbundit sig att ansluta sig till vissa konventio-
ner. Dublinkonventionen är en sådan. Konventionen
har tillkommit för att garantera att var och en som
söker asyl i en medlemsstat skall få sin asylansökan
prövad. En asylsökande skall inte sändas från en
medlemsstat till en annan utan att någon stat anser sig
ha ansvar för asylprövningen.
Huvudprincipen skall enligt konventionen vara att
den medlemsstat dit den asylsökande först kommit
skall vara ansvarig för asylprövningen. Det stämmer
överens både med den svenska lagstiftningen och
också med den nordiska passkontrollöverenskommel-
sen.
Socialförsäkringsutskottets majoritet har inget att
erinra mot att riksdagen godkänner konventionen. Jag
yrkar därför bifall till utskottets hemställan och avslag
på reservationen.</pre><pre>I detta anförande instämde Lisbet Calner (s).</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut</pre><pre>LU16 Registrering av fartyg
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>LU17 God man för ensamma flyktingbarn
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>LU20 Ny växtförädlarrättslag
Mom. 1 (1991 års konventionstext)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
Votering:
291 för utskottet
16 för res. 1
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  143 s, 72 m, 23 c, 24 fp, 17 v, 12 kd
För res. 1:     16 mp
Frånvarande:    18 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 2 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 5 (jordbruksundantaget)
1. utskottet
2. res. 3 (c, mp)
Votering:
256 för utskottet
51 för res. 3
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  143 s, 72 m, 24 fp, 17 v
För res. 3:     23 c, 16 mp, 12 kd
Frånvarande:    18 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 2 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 6 (skyddstidens längd)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
292 för utskottet
16 för res. 4
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 72 m, 23 c, 24 fp, 17 v, 12 kd
För res. 4:     16 mp
Frånvarande:    17 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 2 mp, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>LU22 Ändringar i upphovsrättslagen
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SfU11 Ändring av utlänningslagens förvarsbe-
stämmelser
Mom. 1 (synnerliga skäl för förvar i häkte etc.)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
276 för utskottet
33 för res. 1
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 72 m, 23 c, 24 fp, 12 kd
För res. 1:     17 v, 16 mp
Frånvarande:    16 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 2 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 2 (förvar vid utvisning på grund av brott)
1. utskottet
2. res. 2 (mp, kd)
Votering:
280 för utskottet
28 för res. 2
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 72 m, 23 c, 24 fp, 16 v
För res. 2:     16 mp, 12 kd
Frånvarande:    16 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 6 v, 2 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 4 (behandling av förvarstagna)
1. utskottet
2. res. 4 (v, mp)
Votering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom upp-
resning.</pre><pre>Mom. 5 (barn och barnfamiljer)
1. utskottet
2. res. 5 (fp, v, mp, kd)
Votering:
238 för utskottet
71 för res. 5
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 72 m, 21 c
För res. 5:     2 c, 24 fp, 17 v, 16 mp, 12 kd
Frånvarande:    16 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 2 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 7 (avskilda förvarstagna, besök m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
Votering:
291 för utskottet
18 för res. 7
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 72 m, 23 c, 24 fp, 15 mp, 12 kd
För res. 7:     17 v, 1 mp
Frånvarande:    16 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 2 mp, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SfU16 Dublinkonventionen
1. utskottet
2. res. (v, mp)
Votering:
272 för utskottet
34 för res.
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 71 m, 22 c, 23 fp, 11 kd
För res.:       17 v, 17 mp
Frånvarande:    16 s, 9 m, 5 c, 3 fp, 5 v, 1 mp, 4 kd
Beslut om uppskjuten votering</pre><pre>På förslag av talmannen medgav kammaren att
återstående ärenden på dagens föredragningslista fick
avgöras i ett sammanhang vid morgondagens arbets-
plenum.</pre><pre>17 §  Fiske</pre><pre>Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1996/97:JoU18
Fiske</pre><pre>Anf.  112  EVA BJÖRNE (m):
Fru talman! I det här betänkandet behandlas mo-
tioner från den allmänna motionstiden rörande olika
fiskefrågor. Vi moderater har fyra reservationer som
vi alla anser lika viktiga, men jag yrkar bifall endast
till reservation 1.
Det är ytterst viktigt att fisket samordnas interna-
tionellt. Fisk är en begränsad biologisk resurs som
inte får beskattas hur som helst. Vi måste ha överens-
kommelser med andra fiskenationer om kvoter som
garanterar olika fiskarters fortbestånd. I en av våra
reservationer pekar vi på det och att redskap som
hotar eller skadar en tillräcklig reproduktion inte får
användas.
I februari i år beslutade Warszawakommissionen
om en aktionsplan för den vilda laxen i Östersjön som
hotas av utfiskning och sjukdomen M 74. Fiskeriver-
ket har vidtagit vissa åtgärder för att freda den vilda
laxen samt redovisat planer för hur fisket skall bedri-
vas i framtiden. Men det behövs ytterligare interna-
tionella överenskommelser om kraftigt reducerade
fiskekvoter för att rädda den vilda laxen och även
andra hotade fiskarter i Östersjön.
Fiskeriverkets åtgärder har viss effekt, men Sveri-
ge kan inte ensamt klara de komplicerade problemen.
Dessutom har Fiskeriverkets åtgärder på ett upprö-
rande sätt drabbat yrkesfiskarna längs kusten i Norr-
botten och Västerbotten genom att allt yrkesfiske
förbjudits i samtliga vildlaxälvar och deras frednings-
områden.
I Nordatlanten finns ett internationellt samarbete
där Sverige deltar som innebär ett totalt förbud av
fiske av lax på internationellt vatten och ett begränsat
yrkesfiske inom atlantlaxens tillväxtområden. I det
innanhav som vi i Sverige har öster om oss fiskas
drygt 90 % av all lax i Östersjön på internationellt
vatten. Vi borde kunna få till stånd liknande interna-
tionella överenskommelser om Östersjön, Bottenhavet
och Bottenviken som de som gäller Nordatlanten.
Yrkesfiskarna längs Västerbottens- och Norrbot-
tenskusten tar faktiskt upp en mycket liten del av den
totala tillgången på lax, eftersom merparten tas upp i
Östersjön. Det totalförbud som Fiskeriverket beslutat
om för andra året i rad längs norra Norrlandskusten
innebär att yrkesfiskarna här med stor sannolikhet
kommer att försvinna, och med dem en genuin skär-
gårds- och fiskarkultur. De får ersättning för förlorad
fiskfångst. Men får de ersättning för gjorda investe-
ringar i båtar, magasin, redskap och kylanläggningar?
Det är fiskarfamiljer som drabbas hårt och i mitt tycke
orättvist, eftersom andra fiskare i Sverige och i andra
länder runt Östersjön inte drabbas av ett totalt fis-
kestopp.
Borde det inte vara möjligt att fördela de tillåtna
laxfångsterna på annat sätt - just nu akut inom Sveri-
ge och snart, eller så fort som det är möjligt, genom
internationella överenskommelser skära ned kvoterna
rejält i Östersjön?
Eftersom fiskets värde ökar blir brotten mot lag-
stiftning och avtal inom fiskets området allt vanligare.
Det är väl omvittnat att internationellt överenskomna
fiskekvoter överskrids. För att effektivt kunna över-
vaka hur fisket bedrivs och vad som fiskas bör Sveri-
ge verka för en övervakning ute på havet och ett kraft-
fullare sanktionssystem.
Sedan lagen om fiskevårdsområden kom år 1981
har mer än 1 800 fiskevårdsområden bildats i vårt
land. Det är främst i enskilda vatten och på frivillig
grund som dessa områden bildats av fiskerättsägarna.
I de områden där fritt handredskapsfiske infördes
bildas inga fiskevårdsområden. Här nyttjas resurserna
utan tillsyn, utan lokala regler för miljöhänsyn och
utan möjlighet för ägarna till fiskerätten att på ett
effektivt sätt kunna nyttja tillgången till nytta för sin
bygd.
Längs kusten och i de stora sjöarna bör det därför
skapas möjligheter att på frivillig väg bilda fiskesköt-
selområden där man förvaltar och upplåter fiske samt
har tillsyn och bedriver fiskevård. Både enskilt och
allmänt vatten borde kunna ingå i dessa fiskevårds-
och fiskeskötselområden. De allmänna vattnen skulle
då också få en bättre skötsel, eftersom staten saknar
tillräckliga medel för detta.</pre><pre>Anf.  113  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Även Miljöpartiet har väckt en del
motioner som behandlas i detta betänkande. Jag vill
börja med att yrka bifall till reservation 5. Jag står
naturligtvis också bakom reservation 6.
Fiskefrågorna är mycket viktiga, också med tanke
på det vi har diskuterat på förmiddagen, nämligen den
biologiska mångfalden. Den biologiska mångfalden är
ganska pressad av det fiske som bedrivs. Vi kan höra
många internationella diskussioner om problem med
den ena fiskarten efter den andra. Det är svårt att veta
exakt hur mycket som fiskas. Ibland blir det effekter
som man inte har räknat med, som när det gäller sillen
i Nordsjön.
Miljöpartiet har en reservation i detta betänkande,
som jag tänker tala om. Vi har också ett särskilt ytt-
rande, som jag skall uppehålla mig vid.
Vi har väckt en motion om fisket utefter västkus-
ten. Här börjar det uppstå ett problem som liknar det
som Eva Björne tog upp, nämligen en konflikt mellan
yrkesfisket ute till havs och yrkesfisket utefter kusten.
Vi menar att det kustnära fisket är ett småskaligt fiske,
som måste få finnas kvar. Det bedrivs ofta av familjer
över hela året och tar en större hänsyn till de arter
som finns. Det är nämligen inte lika specialiserat som
det havsbaserade fisket många gånger är.
Vi menar därför att det är angeläget att ta stora
hänsyn till det kustnära fisket när man fastställer
kvoter för hur mycket fisk som får tas upp. Man måste
helt enkelt sätta av en del av kvoten till det kustnära
fisket. Man måste se på var någonstans det kustnära
fisket bedrivs, vilka kvoter som behövs och göra en
fördelning av kvoten över året. Man kan inte fastställa
en kvot rakt av, vilket ofta görs. Det får till effekt att
de stora fiskebåtarna ute till havs plockar upp hela
kvoten i början på fiskeåret. Det blir ingenting över
till det kustnära fisket.
Det är ett problem som vi måste lägga stor vikt
vid. Vi måste hitta ett sätt att bevara det kustnära
fisket. Det kustnära fisket tar ofta större hänsyn till de
arter som finns. Dessutom är det absolut nödvändigt
för att dessa människor skall kunna få sin utkomst, en
utkomst som de levt på under lång tid, historiskt sett.
Jag yrkar bifall till reservation 5. Vi tycker inte att
vi har fått gehör för våra synpunkter i betänkandet.
En stor del av diskussionen om fiske handlar om
laxfisket. Jag har fört ett antal interpellationsdebatter
om just den vilda laxen. Vi nöjer oss med ett särskilt
yttrande i detta betänkande i den frågan. Den utveck-
ling vi har kunnat se under de senaste månaderna är
positiv. I dag är 10-15 % av den totala rekryteringen
till Östersjön vild lax. Resten är odlad lax. Det finns
en förväntning om att den andelen kommer att halve-
ras de närmaste åren. Endast 5 % kommer att vara
laxsmolt med vildreproducerade föräldrar.
Laxen har flyttats upp en hotkategori. Den finns
nu i hotkategori 2, sårbar. Det finns alltså en stor risk
för att den vilda laxen kommer att försvinna ur Ös-
tersjön, om vi inte vidtar åtgärder.
Sverige har ett speciellt ansvar. Av de 20 naturre-
producerande laxstammarna är 15 svenska. De går
alltså upp i våra vatten och leker.
Vilka hot mot den vilda laxen finns då? Miljö-
sjukdomen M 74 slår hårt mot den vilda laxsmolten.
De dör, helt enkelt. Vad som orsakar M 74 kan väl
diskuteras. Att något miljögift finns med i bilden är
forskarna dock ganska klara över. Ett annat hot är det
havsbaserade fisket som bedrivs i Östersjön, där man
fiskar på blandbestånd. Den vilda laxen utgör en stor
del av den fångst som tas upp. Ytterligare ett hot är de
21 km långa drivgarn som används. I andra vatten
används bara 2,5 km långa drivgarn. Vi i Miljöpartiet
anser att man skall gå ned till den längden även i
Östersjön. De långa drivgarnen utgör också ett hot
mot t.ex. tumlaren, som har en egen population i Ös-
tersjön.
Hur kan vi då ändra detta? Vi skulle kunna flytta
fisket upp mot kusten. Där vet man var de vildrepro-
ducerade laxarna och de odlade laxarna finns. Där
skulle man kunna selektera, så att det går att fiska
odlad lax. Det finns gott om odlad lax, så det behöver
fiskas.
Det beslut från Fiskeriverket som kom den 5 mars,
som innebär en fördelning av kvoten, är en bra väg att
gå. En större del, än så länge 40 %, läggs på det kust-
nära fisket och 60 % på havsfisket. Detta är något
som vi har pläderat för i många olika sammanhang.
Nu börjar vi få gehör för våra synpunkter. Detta är
också vad många fiskeribiologer har framfört, att vi
måste hitta ett sätt att fiska framför allt den odlade
laxen, i stället för på blandade bestånd.
Det sägs också att fördelningen nästa år skall bli
50/50. Vi hoppas från Miljöpartiets sida att detta bara
är starten på en process. Vi menar att en allt större del
av laxkvoten bör gälla fisket utefter kusten och att
man bör se till att det är odlad lax som fiskas. Därför
är det viktigt att freda den vilda laxen även utefter
Norrlandskusten. Annars är det ingen vits med det
hela. Vitsen är att man utefter kusten skall kunna
plocka upp odlad lax.
Jag har svårt att förstå Eva Björnes resonemang.
Om vi lägger alltmer av laxfisket utefter Norrland-
skusten, kommer det naturligtvis att gynna de fiskare
som bor i Norrland, jämfört med dem som inte bor i
Norrland som fiskar i Östersjön.
Inom ramen för Fiskerikommissionen för Öster-
sjön i Warszawa har man börjat ta fram en aktions-
plan för hanteringen av den vilda laxen. Det är också
positivt. Miljöpartiet kommer att följa denna fråga
mycket aktivt. Vi anser att vi måste vidta åtgärder för
den vilda laxen, om vi menar allvar med vårt tal om
biologisk mångfald. Det är precis de åtgärder som vi
nu tar de första stegen till.
Fru talman! I övrigt yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.</pre><pre>Anf.  114  EVA BJÖRNE (m) replik:
Fru talman! Gudrun Lindvall kan inte förstå att jag
anser att man bör få fiska utefter Norrlandskusten
även vid de älvar där det finns vildlax. Vildlaxen
finns i hela Östersjön. Man tar upp både vild lax och
odlad lax ur Östersjön. Om man minskar den totala
kvoten, minskar man också fångsten av vildlax. Om
man flyttar en del av kvoten upp till fiskarna i norra
Sverige, kunde de också få utöva sitt yrke. Det är en
rättvisefråga att göra den fördelningen nu i Sverige.
Det skulle i och för sig inte minska beståndet av vild-
lax, om man minskar fisket totalt.</pre><pre>Anf.  115  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag tror inte att Eva Björne har för-
stått riktigt vad vi är ute efter. Vi är inte ute efter att
se till att antalet vilda laxar skall bestå. Vi är ute efter
att öka antalet vildlaxar. Vildlaxbestånden är små. De
behöver bestå av flera individer. Det är precis det vi
talade om i morse: En biologisk mångfald innebär att
det finns tillräckligt många individer. När det gäller
just vildlaxen behövs fler individer. M 74 slår hårt.
Det finns alltså ännu ett hot, nämligen sjukdomen
M 74.
Det vore fullkomligt verkningslöst att ta bort fis-
ket ute i Östersjön och i stället fiska upp laxarna nå-
gon annanstans. Då kan vi lika gärna låta bli att vidta
åtgärder. Vitsen är att se till att fisket bedrivs där man
kan fiska bara odlad lax, i stället för både odlad och
vild lax. Vi måste se till att de vilda laxarna fredas. Vi
skall fiska mindre vild lax. Det är vad hela förslaget
går ut på.
Det biologiskt riktiga måste vara att se till att vi
inte fiskar vild lax. Den vilda laxen skall få en chans
att reproducera sig. Den skall få en chans att se till att
dess avkomma åter kommer ut i Östersjön.
Om en större del av kvoten gäller Norrlandskus-
ten, dvs. norrlänningarna får fiska ett större antal
fiskar än tidigare, måste det gynna Norrland. Det är
helt naturligt. Om norrlänningarna får fiska färre
laxar, blir underlaget mindre. Om de får fiska fler
laxar blir det ett större fiske. Det som är vitsen är att
de skall fiska odlad lax. Totalt sett gynnar dock detta
norrlänningarna. Det är självklart.</pre><pre>Anf.  116  EVA BJÖRNE (m) replik:
Fru talman! Om man skall följa Gudrun Lindvalls
recept måste laxen märkas på något sätt och man
måste släppa tillbaka de vilda laxarna. I dag ser man
ingen skillnad.
Om en del av kvoten flyttas och man får tillåtelse
att fiska utefter Norrlandskusten, kan vi se till att
yrkesfiskarna kan överleva på ett annat sätt. Det är
laxfångsten som ger de stora inkomsterna för deras
uppehälle.
Dessutom har man ju givit tillstånd till handred-
skapsfiske och spöfiske i vildlaxälvarna. Så sportfiske
får förekomma men inte yrkesfiske. Det tycker jag är
ytterst inkonsekvent.</pre><pre>Anf.  117  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är riktigt att man inte kan se nå-
gon skillnad på laxen. Det är därför som det också är
så viktigt att man vet var geografiskt man fiskar. Lax-
en går ju tillbaka dit den är född. Naturligtvis måste
man därmed se till att ett fiske bedrivs på de områden
där man vet att framför allt odlad lax finns.
Jag hoppas att det beslut som nu fattas kommer att
leda till att det finns en liten kvot för sportfisket men
också att beslutet gynnar de fiskare som fiskar lax
utefter Norrlandskusten. Det är nämligen väldigt
viktigt att se till att mycket av den odlade laxen tas
upp, eftersom utsättningen av odlad lax är stor. Här
finns ett biologiskt överskott att ta vara på. Jag ser
hellre att fiskarna utefter Norrlandskusten kan ta vara
på detta överskott, eftersom det här behövs arbetstill-
fällen, än att de få stora båtar som tidigare tog upp
kvoten av blandbestånd i Östersjön tar upp det.
Jag tycker att vi gemensamt skall se till att beslutet
kommer att gynna Norrland. Men låt oss också se till
att det gynnar den vilda laxen, så att inte den vilda
laxen fiskas utan kan bli kvar för framtida generatio-
ner.</pre><pre>Anf.  118  KAJ LARSSON (s):
Fru talman! I jordbruksutskottets betänkande nr
18, som vi nu debatterar, behandlas 35 motionsyrkan-
den om fiske från allmänna motionstiden.
Det finns två frågor som är ständigt återkomman-
de vid våra fiskedebatter, nämligen laxfisket i Öster-
sjön och moderaternas ständiga tjat om det fria hand-
redskapsfisket. Jag skall återkomma till dessa frågor,
men först vill jag säga något allmänt om fisket.
Tyvärr har vi här i kammaren för litet debatt om
fiskets utveckling. Hur skall det yrkesmässiga fisket i
Sverige bedrivas i framtiden? Skall vi ha några stora
fartyg som skall klara det svenska yrkesfisket, eller
skall vi ha ett mindre fartygsbestånd som skall kunna
bedriva ett kustnära fiske? Hur skall vi kunna utveck-
la vattenbruket i vårt land utan att på något sätt förstö-
ra miljön? Hur skall sportfisket och turistfisket ut-
vecklas? Det skulle vara intressant att höra de politis-
ka partiernas syn på dessa frågor, för inom samtliga
områden skulle det kunna skapas betydligt fler ar-
betstillfällen.
I stället för att se in i framtiden håller vi på med
samma frågor år ut och år in. Nu är vi medlemmar i
EU. Det innebär att utvecklingen till stor del bestäms i
Bryssel. Men vi kan påverka EU:s fiskepolitik. Det
har vi bevis på. Trots detta är det mycket utöver detta
som kan beslutas på det nationella planet.
Tekniken rusar framåt, så även inom fisket. Miljön
för fisken i våra hav är ju inte den bästa. Därför har vi
alla ett stort ansvar att hushålla med havets möjlighe-
ter.
Laxfisket i Östersjön har under mina tolv år i riks-
dagen alltid varit föremål för debatt när fisket har
debatterats. Och visst är det oroande när den naturre-
producerade laxen utgör endast 7 % av den totala
mängden i Östersjön. Det var därför som Warszawa-
kommissionen beslutade att minska den totala kvoten,
alltså TAC, i Östersjön. Den har minskats från
600 000 till 410 000 laxar om året. Innan vi gick över
till TAC efter antal räknades kvoten per ton, och då
var den betydligt större. Med andra ord har uttaget i
Östersjön årligen minskat.
Därutöver har Warszawakommissionen beslutat
om en aktionsplan för den vilda laxen i Östersjön,
som går ut på att skapa bättre balans mellan vilda och
odlade laxbestånd. Sveriges andel av den totala kvo-
ten är drygt 100 000 laxar. Det är Fiskeriverket som
har det beståndsvårdande ansvaret för fisket i Sverige
och beslutar därför hur, när och var fisket av lax i
Östersjön får ske.
Moderaterna tar just upp denna fråga i sin reser-
vation nr 1. Fiskeriverkets beslut om laxfisket för
detta år har förändrats väsentligt i jämförelse med
förra året, allt i syfte att skydda laxen. Eftersom beslu-
tet är överklagat av flera organisationer och kommu-
ner, vill jag inte närmare gå in på och kommentera
det. Men jag är övertygad om att oavsett vilket beslut
Fiskeriverket hade fattat, hade kritik kommit. Vi skall
också ha i åminnelse att Fiskeriverkets styrelse var
fullt enig i detta beslut.
Eva Björne säger här i debatten att beslutet har
drabbat yrkesfisket i norr på ett mycket besvärligt
sätt, samtidigt som hon i sin plädering säger att man
skall vara rädd om den naturreproducerade laxen. Det
är ju det Fiskeriverket har varit genom att fatta det här
beslutet.
Sedan förra året, då man fiskade 25 % ovan den
59:e breddgraden och 75 % på den södra delen, har
man förändrat fördelningen i årets beslut till 40 % i
den norra delen och 60 % i den södra. Det innebär att
kvoten för Norrlandsfisket är högre i år än förra året.
I moderaternas reservation nr 2 kräver man inter-
nationell samordning. Det är nödvändigt med interna-
tionella förhandlingar för att komma överens om
kvoter, och det är precis vad som sker i dag. I och
med att vi är medlemmar i EU är det inte längre vi
som förhandlar om kvoter, utan det är EU som för-
handlar för Sverige. Ett exempel är ju Warszawa-
kommissionen, som jag tidigare har nämnt.
I den tredje reservationen efterlyses också fiske-
tillsyn. Vi delar naturligtvis uppfattningen att tillsynen
av yrkesfisket skulle kunna vara bättre. Men vi skall
vara medvetna om att fusket här är litet i jämförelse
med många andra länder. Det system som vi använder
oss av är rapportering av både yrkesfisket genom
loggböckerna och av förstahandsmottagarna, som
skickar in rapporter till Statistiska Centralbyrån.
Därutöver gör Kustbevakningen kontroller ute på
havet. EU har ju beslutat om satellitövervakning på de
större fartygen, inte för att se storleken på fångsterna
utan närmare för att se var fisket bedrivs.
Om jag har förstått det rätt har moderaterna lik-
som vi varit tveksamma till detta kontrollsystem. Det
skulle därför vara intressant att höra vilket kontroll-
system som moderaterna vill införa för yrkesfisket i
Sverige.
I den andra delen i samma reservation säger man
att problemet med tjuvfiske och olaga fiske skulle
kunna få en bättre lösning om kontrollsystemet hade
varit effektivare. Jag vill då säga till Eva Björne att
om vi hade fått införa en fiskevårdsavgift, som ni var
starka motståndare till, så skulle en del av medlen
användas till just fisketillsynsmänniskor ute i landet.
Sedan riksdagen i mars 1985 beslutade om ett fritt
handredskapsfiske längs ostkusten, från Östhammars
kommun i Uppsala län till sydkusten i Blekinge, längs
kusten på Öland och Gotland samt de stora sjöarna
Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön,
har moderaterna årligen återkommit och protesterat
mot beslutet. Det finns i dag också en reservation som
gäller det fria handredskapsfisket.
I debatten i mars 1985 sade bl.a. den moderate re-
presentanten - jag har just läst det - att det var ett
skamligt beslut och att det var ett övergrepp som ni
skulle riva upp om ni fick chansen. Ni har ju haft
chansen under perioden 1991-1994, men ni gjorde
ingenting. Varför?
De farhågor som målades upp 1985, och som ni
årligen återkommer med, har ju inte besannats. Natur-
vårdsverket och Fiskeriverket har utrett konsekven-
serna av beslutet och kan inte se några negativa verk-
ningar. Därför borde ni i fortsättningen använda era
krafter till tänkande och motionsskrivande om framti-
dens fiske vad gäller såväl yrkesfiske, sport- och
turistfiske som vattenbruk.
Fru talman! Gudrun Lindvalls reservation nr 5 tar
upp säsongsindelning av kvoter samt regionala kvoter.
Vi hörde också Gudrun Lindvall prata om detta. Detta
sker ju delvis i dag. Torskfisket i Östersjön är ju inde-
lat i vår- och höstfiske. På samma sätt är det med
laxfisket, som jag tidigare berört. Men det viktiga är
bakgrunden till beslutet. Hur sker beslutet, och vad är
det som ligger bakom?
SFR, Sveriges Yrkesfiskares Riksförbund, har
konferenser vid ostkusten, sydkusten och västkusten
med sina medlemmar. Det är medlemmarna som får
vara med och tycka och säga sitt om hur man vill att
fisket skall bedrivas. Sedan lägger SFR fram förslag
till Fiskeriverket, och Fiskeriverket beslutar. Det är
därför ett mycket stort samförstånd med näringen,
med yrkesfiskarna, om hur fisket skall bedrivas. Där-
för tycker jag inte, Gudrun Lindvall, att vi här i kam-
maren skall stå och vara bättre tyckare än näringen
själv som skall bedriva fisket.
Fru talman! Därför yrkar jag avslag på samtliga
reservationer och bifall till hemställan i utskottets
betänkande.</pre><pre>Anf.  119  EVA BJÖRNE (m) replik:
Fru talman! Kaj Larsson tycker att vi moderater
tjatar om det fria handredskapsfisket. Det är kanske
sant. Vi återkommer till detta därför att vi anser att
det är en riktig åtgärd att ta bort det för att i stället
kunna ordna fiskevårdsområden, som redan finns på
många ställen. Kaj Larsson säger att vi i stället skall
se in i framtiden. Det är ju det vi gör, men då tar vi till
oss de kunskaper som vi har sedan tidigare. Vi ser de
goda konsekvenserna av att man kan bilda fiskevårds-
områden, sköta fiskevatten, ha en tillsyn, sälja fiske-
kort och få en inkomst och vårda sitt fiskevatten på ett
bra sätt till fromma för sportfiskare av olika kategori-
er.
Sedan undrade Kaj Larsson vad vi menade med
internationell kontroll. Här menar vi att vi internatio-
nellt skall verka för en kontroll. Det skall inte bara
vara en kontroll av svenska yrkesfiskare, utan även
andra nationer skall se till att de har en kontroll av
sina yrkesfiskare när de är ute. Satellitövervakningen
kan ju inte se om man använder felaktiga och för-
bjudna redskap, tar upp fiskarter som man inte får
fiska osv. Satelliten kan ju bara registrera var fartygen
finns och var de går. De kan inte registrera på vilket
sätt man fiskar.
Yrkesfiskarna längs Norrlandskusten har drabbats
av totalförbud. Det har inga andra yrkesfiskare gjort.
Samtidigt tillåter man sportfiske på den vilda laxen
efter den här kusten.</pre><pre>Anf.  120  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Låt mig ta handredskapsfisket först.
När den här reformen infördes 1985 var det en ut-
vidgning av allemansrätten, Eva Björne. Det var tänkt
att detta inte bara skulle vara ett privilegium för de
mest välbeställda i vårt land. En vanlig verkstadsarbe-
tare skulle också kunna ha möjlighet att bedriva denna
avkopplande verksamhet med sitt spö. Det är inte alla
som hade råd att åka utomlands på semestern. En del
får stanna hemma, och då skall de ha den här möjlig-
heten till avkoppling. Jag förstår att ni moderater är
emot detta.
Fru talman! Eva Björne efterlyser här en interna-
tionell kontroll. Här handlar det om vad som bestäms
av EU:s medlemsländer. Det största fusket sker utan-
för EU:s medlemsländer. Vi skall naturligtvis göra
vad vi kan för att påverka i förhandlingarna i EU så
att vi får en bättre kontrollverksamhet. Men vi kan
omöjligt styra detta. Vi kan inte göra något annat än
att påverka.</pre><pre>Anf.  121  EVA BJÖRNE (m) replik:
Fru talman! Jag förstår att man inte kan styra det-
ta, men vi vill att man skall försöka påverka kraftfullt
och visa på de negativa konsekvenserna om man inte
har en kontrollverksamhet som fungerar. Med det
goda exemplet kan man visa hur det skulle kunna
fungera.
När det gäller handredskapsfisket unnar vi precis
alla att fiska. Men vi menar att man inte utan vidare
kan ta sig friheten att fiska var som helst. Vi tycker att
det är en kränkning av äganderätten. Det finns i alla
fall människor som på något sätt äger fiskevattnen.
Fiskevattensägare skall ha möjligheten att, som nu,
bilda fiskevårdsområden, vårda sin egendom och se
till att fisktillgången finns tillgänglig på sikt. Om
ingen gör någonting och man bara låter det vara,
kommer det att fiskas ut. Då kommer man inte att ha
denna möjlighet. Om man skall bevara detta och ge
alla tillgång till den här avkopplande verksamheten
och det trevliga fisket, tycker vi att vi skall värna om
detta med fiskevårdsområden och se till att det bildas
på så många ställen som möjligt. Då kan vi har kvar
möjligheten till fiske.</pre><pre>Anf.  122  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Det kvittar nog hur mycket Eva Björ-
ne och jag debatterar den här frågan. Vi blir aldrig
överens, och det blir vi inte med Moderata samlings-
partiet heller. Eva Björne och hennes parti slår ju
naturligtvis vakt om ägandet och att det skall vara
skyddat för dem som äger. Inga andra skall ha tillgång
till dessa vatten. Det är detta som skiljer oss åt. Vi
socialdemokrater tycker att det är viktigt att vanliga
arbetare också skall kunna ha en avkopplande stund
med sitt spö ute vid havet.
Eva Björne framförde här att detta förstör och le-
der till utfiskning. Det är en rent felaktig propaganda.
Vi har ett fiskeriverk i vårt land som har en mycket
god kontroll över hur fisket går till och hur fisken i
haven mår. Därför tycker jag att den propagandan är
helt felaktig.</pre><pre>Anf.  123  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag tänkte kommentera det Kaj Lars-
son sade angående vår reservation. Men till att börja
med, Kaj Larsson, vill jag säga att vi naturligtvis
måste vara medvetna om att ett nyttjande av den bio-
logiska mångfalden kanske inte alla gånger kan vara
allemansrättslig. Det finns begränsningar för hur man
kan utnyttja den biologiska mångfalden. Jag hoppas
verkligen att det synsätt som Kaj Larsson här ger
uttryck för inte också överförs på jakten, dvs. att det
skall vara någon sorts allemansrätt. Ju mer trängd den
biologiska mångfalden blir, desto mer måste vi se till
att detta sköts på ett riktigt sätt. Jag vill dock säga att
vi inte har någon annan uppfattning än Socialdemo-
kraterna när det gäller det fria handredskapsfisket.
Kaj Larsson efterlyste våra synpunkter på t.ex. det
kustnära fisket kontra fisket ute i havs. Jag tycker att
vi utvecklar det ganska väl i vår reservation. När
mängden fisk och fiskarter börjar trängas tillbaka
kommer det naturligtvis bli så att konflikterna kom-
mer att bli större mellan dem som vill fiska upp detta.
Skall de kvoter som finns fiskas upp till havs eller
skall de fiskas upp utefter kusten?
I vår reservation talar vi om vad vi vill. Här finns
det svar som Kaj Larsson efterfrågade. Vi anser alltså
att det kustnära fisket i mångt och mycket är både
energisnålare och miljövänligare än havsfisket. Det är
viktigt att se till att de fiskare som finns utefter kusten
och som av tradition har kunnat leva på det här också
i framtiden skall kunna det, även om det sker på be-
kostnad av havsfisket. I det kustnära fisket är det
lättare att bedriva ett fiske där man tar mer hänsyn till
den population av olika fiskarter som finns. Detta är
ett av de svar som Kaj Larsson efterlyste.</pre><pre>Anf.  124  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Gudrun Lindvall började med att tala
om biologisk mångfald. Jag menade i svaret till Eva
Björne att vi har ett fiskeriverk som har mycket god
kontroll. Det bestämmer också fisketider. När det vet
att någon fara hotar stoppar det också fisket. Därför
tror jag inte att man behöver ha den här rädslan.
Jag sade i mitt anförande att frågan om kvoter har
debatterats mycket hos näringen, Fiskeriverket och
även bland politiker. Om vi skall gå in från politiskt
håll och säga att det antingen skall vara kvoter på
båtar eller regionala kvoter tycker jag att vi sätter oss
över näringen. Vi har också sett i andra länder hur
kvoter har utnyttjats, t.ex. i Island där man har kvoter
på båtar. Det är ingen lyckad utveckling.
Gudrun Lindvall! Låt näringen först och främst få
tycka till om det här. Näringen består av 3 000 med-
lemmar som är yrkesfiskare. Låt oss ta upp den här
diskussionen när de tycker att det är dags att införa
kvoter.</pre><pre>Anf.  125  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det här kommer säkert att diskuteras
betydligt framöver, inte bara när det gäller västkust-
fisket utan även när det gäller fisket utefter Östersjön.
Vi har börjat med diskussionen om Östersjölaxen.
Skall det vara ett kustnära fiske eller ett fiske ute till
havs?
Om kvoterna blir för små finns det en risk att de
fiskare som i dag fiskar kustnära försvinner. Då
kommer deras röst att bli ännu svagare i de bran-
schorganisationer som finns. Då finns risken att deras
behov inte alls blir tillgodosedda. Jag kan mycket väl
tänka mig att det finns vissa lägen då vi som politiker
måste gå in och titta litet grand på sysselsättningsef-
fekter osv. och faktiskt ha en uppfattning, även om
den kanske är avvikande.
Detta händer i många andra sammanhang. Man
undrar om man skall flytta verksamhet från Arboga,
Norrköping osv.? Det finns naturligtvis andra syn-
punkter som vi politiker måste väga in. Detta är ett
typiskt sådant exempel där vi också måste ta in andra
parametrar. Hur många människor är t.ex. beroende
av det kustnära fisket? Hur många är beroende av
fisket ute till havs? Regionalpolitiskt kanske det är
viktigare att gynna ett kustnära fiske, och det kanske
också är det när det gäller arbetslösheten. Om det är
viktigare att gynna ett kustnära fiske t.ex. när det
gäller laxfisket utefter Östersjön måste vi också ta
sådan hänsyn.
Vi politiker måste i dessa frågor också väga in alla
de andra aspekter som de fiskare som vill fiska ute till
havs kanske inte väger in. Vi måste våga ta ett poli-
tiskt ansvar. I det här fallet har jag bara deklarerat vad
vi principiellt anser. Vi vill ha kvar ett kustnära fiske.
Vi anser att det är viktigt.</pre><pre>Anf.  126  OLLE LINDSTRÖM (m):
Fru talman! Jag skall ägna ett kort anförande åt re-
servation nr 1 som gäller östersjöfisket och kanske
framför allt fisket utefter den norra delen av kusten.
Jag har engagerat mig i dessa frågor som rör fisket
utefter Norrlandskusten under ett antal år, och jag har
sett hur antalet yrkesfiskare har decimerats undan för
undan. Sedan 1983 har olika förbud, fredningstider,
gällt. Och det har ökat mest hela tiden. År 1996 var
det totalförbud. Nu har man en fredningstid för 1997
som är en månad och åtta dagar längre än tidigare.
Det är riktigt, som Kaj Larsson sade, att Fiskeri-
verket har ökat kvoten för fisket utefter Norrlandskus-
ten från 25 % till 40 %. Men då uppkommer en fråga:
Hur kan man tro att man skall kunna öka fisket till
40 % utefter Norrlandskusten när man samtidigt ökar
fredningstiden, förbudstiden? Det säger sig självt att
någonting haltar. Det har tidigare inte varit möjligt att
klara 25 %. Hur skall det då vara möjligt att klara
40 % med en ökad förbudstid? Det är en omöjlighet.
Det fåtal yrkesfiskare som nu finns kvar kommer
att decimeras ytterligare om det fortsätter på det här
sättet. Laxfisket utgör faktiskt ungefär hälften av den
normala årsomsättningen - den som var under den tid
då fisket var fritt. Det innebär ju att fiskarna inte har
en möjlighet att leva på sitt yrke och sina företag.
Numera måste de också göra stora investeringar. På
grund av nya bestämmelser skall de ju ha fryshus,
vakuumpackmaskiner m.m. förutom båtar och fiske-
redskap. Vi har diskuterat detta med jordbruksminis-
tern i interpellationsdebatter, och då sägs det: De har
ju möjlighet att få ersättning för det här.
Ersättningen har baserats på 1992 och 1993 års
loggböcker, men eftersom det även då var frednings-
tid, förbud, finns det självfallet inte något laxfiskere-
sultat i de loggböckerna. Alltså har ersättningen varit i
stort sett obefintlig.
Om man fortsätter med det här kommer yrkesfis-
ket utefter Norrlandskusten om något år mer eller
mindre att slås ut. Man kan ju fråga sig om det är så
det är tänkt. Eller handlar det bara om att man tror att
det skulle bli bättre när det gäller just den vilda laxen
för att man reglerar så hårt i norra delen av landet?
Över 90 % av all lax har ju under många år fiskats
upp i Östersjön, även huvuddelen av vildlaxen. Då är
det ju självklart att regleringen måste ske där. I varje
fall skall det regleras minst lika mycket där som i
norra delen.
Jag har mycket svårt att förstå att Fiskeriverket så
envetet förhindrar möjligheterna för det fåtal fiskare
som nu finns kvar. Dessutom är det anmärkningsvärt
att man gör det. Man kan ju ifrågasätta om det inte
strider mot både regeringsformen och Europakonven-
tionen när man förhindrar företagare, yrkesutövare, att
utnyttja sin egendom och mer eller mindre gör den
värdelös. Det har ju också med fiskerättsägarnas möj-
ligheter att göra, om de har möjlighet att arrendera ut
sina fisken eller inte och vad de är värda.
Totalt sett menar jag att det är viktigt att vi politi-
ker tar tag i dessa frågor. Det är därför som jag har
motionerat och interpellerat. Nu yrkar jag naturligtvis
också bifall till reservation 1, liksom Eva Björne har
gjort.</pre><pre>Anf.  127  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Till Olle Lindström vill jag bara säga
det som jag sade tidigare. Detta beslut av Fiskeriver-
ket är nu överklagat av kommuner och organisationer
i båda riktningar. Det finns både de som tycker att
man har fått för mycket fiske i Norrland och de som
tycker att man har fått för litet. Jag vill i dag inte
närmare gå in på detta och ha synpunkter, eftersom
det skall avgöras av regeringen.</pre><pre>Anf.  128  OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Jag kan förstå att det överklagande
som har skett måste ha sin gång. Men jag tycker ändå
att man borde ta hänsyn. Kaj Larsson borde kanske
också som sakkunnig när det gäller de här frågorna ta
till sig den kritik som har kommit uppifrån under så
många år. Där uppe har bevisligen antalet fiskare
decimerats kraftigt på grund av dessa förbud. Det
finns nu väldigt få yrkesfiskare kvar i det området.</pre><pre>Anf.  129  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har lyssnat, Olle Lindström, på
många organisationer, och jag har en klar uppfattning
om hur det bör vara. Jag har också lyssnat till Olle
Lindström i dag. Jag har alltså inte kopplat av lyss-
nandet.</pre><pre>Anf.  130  ULF KERO (s):
Fru talman! Det betänkande som nu diskuteras
gäller fiske. Det som intresserar mig mest är laxfisket,
och det ingår som sagt i detta.
Laxfisket är intressant från flera olika aspekter.
Den kanske viktigaste för mig och för de boende i
mina trakter är: Hur blir laxuppgången? Blir den som
förra året, blir den bättre eller blir den sämre? Det är
sådana frågor man ställer sig.
Tillgången på lax har ökat de senaste åren - från
en mycket, mycket låg nivå, måste jag säga. Det kan
finnas naturliga förklaringar till detta, men otvivelak-
tigt har också politiska beslut bidragit till uppgången.
Det är glädjande, det måste jag säga, men det gäller
att se till att denna trend fortsätter.
Jag har under den allmänna motionstiden skrivit
en motion i detta ämne, Jo 413, som heter Laxfisket i
Kalix och Torneälvens vattensystem. Där finns yrkan-
den som har bäring på detta ämne, nämligen när det
gäller drivgarnsfisket i Östersjön och laxfiskekvoter-
nas fördelning.
När det gäller det senare har tiden arbetat i den
riktning som jag påtalat i motionen. Även om det har
medfört effekter som jag då inte kunde förutse har
Fiskeriverket uttalat sig om en inriktning för 1998
som är 50/50 mellan norr och söder, och det var också
en del av motionens innehåll.
Det andra yrkandet gällde drivgarnsfisket i Öster-
sjön, de förutsättningar som finns för att Östersjön
undantas från FN:s resolution och av den anledningen
tillåts ha längre nätlängder än 2,5 km.
Fru talman! Jag har visserligen i en motion talat
om förbud mot drivgarnsfiske, men att den inställ-
ningen inte är realistisk inser även jag. Jag förstår
också att de fiskebegränsningar som görs skall göras
internationellt mellan de inblandade staterna för att ge
bästa möjliga resultat. Östersjön är ju internationell.
Det finns inte heller någon anledning att minska
fisket på den odlade laxen, dvs. den som är kompen-
sationsodlad i de utbyggda älvarna. Som vi har hört
utgör ju det drygt 90 %. Det gäller i stället att skydda
fisket på den naturreproducerande laxen, dvs. fisket
på det uppväxande beståndet.
Utskottet har i sin skrivning hänvisat till den inter-
pellationsdebatt som jordbruksministern hade i denna
kammare den 4 februari, vilken även jag deltog i. Hon
var där beredd att närmare granska vilka effekter en
begränsning av drivgarnen till 2,5 km medför. Det är
bra - det är mycket bra. Utskottet skriver så här:
"Utskottet delar den uppfattning som framförs i flera
motioner att kraftfulla insatser krävs för att rädda de
återstående naturreproducerande laxstammarna." Det
är bra. Jag är dock litet besviken över att utskottsma-
joriteten i det här fallet inte har skrivit mer konkret
vad detta innebär och vad man menar. Majoritetens
föredragande har ju här litet grand efterlyst en debatt
om hur laxfisket långsiktigt skall bedrivas framöver.
Här tycker i alla fall vi att drivgarnsfisket i Östersjön
har en central betydelse för hur fisket skall bedrivas.
Utskottsmajoriteten kunde ha påtalat att Östersjön i
dag har undantag och kanske haft en skrivning om hur
det undantaget skall formuleras framöver. Skall det
vara ett undantag även framöver, eller vill man ha
EU:s fiskeregler som tillämpas i EU:s havsområden?
Fru talman! Jag har inget yrkande att komma med,
men jag förutsätter att denna fråga kommer upp till
behandling i denna kammare senare.</pre><pre>Anf.  131  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men
eftersom Ulf Kero sände ut en efterlysning vill jag
bara svara att vi naturligtvis följer denna fråga mycket
noggrant och med stort intresse.
Det är inte så enkelt att man bara i Sverige kan
begränsa drivgarnsfisket och låta andra länder vid
Östersjön ha ett stort drivgarnsfiske. Därför måste det
till internationella förhandlingar och diskussioner, så
att samtliga länder som fiskar lax i Östersjön drar ned
på drivgarnsfisket.
Det är möjligt att detta kommer. Men en fråga
som diskuterades i den extra Warszawakommissionen
var ju att man skulle ha en annan form, t.ex. fördröjd
utsättning av lax. Om man hade fått igenom detta och
alla länder kunde bedriva en fördröjd utsättning av lax
skulle man också kunna dra ned på drivgarnsfisket
utan att det fick socio-ekonomiska konsekvenser.</pre><pre>Anf.  132  ULF KERO (s) replik:
Fru talman! Jag tackar Kaj Larsson för svaret. Jag
framförde också i mitt anförande åsikten att det här
arbetet måste bedrivas internationellt för att få resul-
tat, och givetvis blir det komplikationer och svårighe-
ter när flera länder skall samsas. Men jag hade ändå
velat att man på något sätt hade markerat i skrivning-
en hur man tänker sig denna fråga framöver.</pre><pre>Anf.  133  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! När det gäller drivgarnslängder hop-
pas jag liksom Ulf Kero att jordbruksministern börjar
vara aktiv i den frågan. Den interpellationsdebatt som
Ulf Kero deltog i, där jag hade ställt en fråga om bl.a.
det här, tycker jag också indikerar att jordbruksminis-
tern faktiskt börjar vilja agera.
Det är faktiskt så att Sverige har varit en starkt på-
drivande part för att vi skall få ha drivgarn på 21 km i
Östersjön. Den FN-resolution som finns säger att det
bara får finnas längre drivgarn än 2,5 km om detta
inte utgör något hot, och det är Sverige som har pro-
pagerat för att det inte skulle finnas något hot i Ös-
tersjön och att man därför skulle tillåta 21 km.
Det visar sig dock, fru talman, att detta inte stäm-
mer. Tumlaren hotas av de långa drivgarnen. Vi från
Miljöpartiets sida menar att eftersom det finns arter i
Östersjön som hotas av de långa drivgarnen bör FN:s
resolution naturligtvis gälla och drivgarnen inte vara
längre än 2,5 km.
Jag hoppas, Ulf Kero, att vi aktivt kan driva på re-
geringen att ta ett ansvar och driva det här internatio-
nellt. Om vi får ned drivgarnen till 2,5 km blir också
laxfisket på de blandade bestånden för många av dem
som fiskar i dag inte lika intressant längre. Då kan det
betyda något positivt inte bara för tumlaren, som i dag
hotas av de långa drivgarnen, utan också för de vilda
laxarna, som kan bli kvar i och med att fisket på de
blandade bestånden försvinner.
Jag tycker att vi fortsätter, Ulf Kero och jag och
några stycken till, med interpellationsdebatter mot
jordbruksministern, så kanske vi övertygar henne
också. Vi har ju börjat nu när det gäller det norrländs-
ka fisket.</pre><pre>Anf.  134  EVA ERIKSSON (fp):
Fru talman! Kaj Larsson sade i sitt anförande att
han tyckte att fiskefrågorna borde debatteras mer här i
kammaren, att vi borde vara mer aktiva och att alla
partier borde deklarera var de står i de här frågorna.
Jag tror att Kaj Larsson har rätt. Det är viktigt att man
i den här talarstolen debatterar angelägna frågor som
har betydelse för näringen.
Jag skulle vilja diskutera litet grand runt den fråga
som vi har tagit upp i det här betänkandet. Vi har en
motion om vattenbruket som i stora delar har tillgodo-
setts i betänkandet. Det är bra. Det kommer att gynna
vattenbruket att man åter tar fram dess möjligheter ur
den byrålåda där man lade dem efter det att man på
80-talet faktiskt hade haft stora problem med vatten-
bruket.
Man hade efter flera misslyckade projekt kunnat
konstatera att det hade medfört många miljöproblem.
Det hade blivit utsläpp, och kvaliteten på vattnet hade
försämrats. Detta hade påverkat den biologiska mång-
falden. Det har naturligtvis skadat vattenbruket under
den tid som har gått. Därför är det bra att man har
plockat fram detta igen. Man har kunnat konstatera att
under de år som har gått, från 80-talet och framåt, har
vattenbrukare fått mer kunskap och insikt i vad miljön
kräver av vattenbruket för att det skall kunna vara en
näring som är acceptabel ur miljösynpunkt. Natur-
ligtvis måste näringen även drivas effektivt, därför att
den skall vara lönsam.
I betänkandet redovisar man också den utredning
som SLU nu genomför, där man bl.a. tittar just på
problematiken med övergödning och det som fick
effekter under 80-talet. Man pekar även på bristerna i
de tillståndsprövningar som gjordes. Man funderade
inte ens över i vilka områden det var lämpligt att
etablera fiskodlingar. Man pekar även på att man
måste vara mycket tydlig i tillståndsgivningen för att
det inte skall få sådana effekter.
Jag tror också, precis som Kaj Larsson, att detta är
en viktig näring för landsbygds- och glesbygdsut-
veckling. Vattenbruket är ju en utpräglad småföre-
tagarverksamhet. Det skulle kunna ge ett stort antal
arbetstillfällen i Sverige. I den analys som Vattenbru-
karnas riksorganisation har gjort kan man se att det
finns en oerhörd potential. Det är självklart att vi
måste ta till vara den om vi menar allvar med att Sve-
rige också skall ha en levande landsbygd. Min och
Folkpartiets bedömning är att vattenbruket har den
potentialen. Därför är jag mycket glad för att man i
betänkandet har tagit upp motionen på ett sådant
positivt sätt.
Men till slut, fru talman, vill jag säga att vi kräver,
precis som Kaj Larsson också säger i sitt anförande,
att vi skall diskutera fiskefrågorna och även vatten-
bruksfrågorna i denna kammare. Om man skall åter-
upprätta trovärdigheten för vattenbruket är det viktigt
med kraftfulla politiska signaler.</pre><pre>Anf.  135  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Eva Eriksson och jag är nu rörande
överens när det gäller vattenbruket. Det har stora
möjligheter att utvecklas i vårt land.
Jag delar också uppfattningen att vi har en föråld-
rad syn när det gäller bedrivandet av vattenbruk i
Sverige. Vi hör ofta att detta är mycket dåligt för
miljön. Men även här har tekniken rusat framåt. Vi
har en helt annan fodersammansättning i dag, som
inte är så negativ för miljön. Vi har en helt annan
utfodringsteknik också, som gör det gynnsammare för
miljön. Men det ursprungliga, hur det var när vi star-
tade vattenbruket i vårt land, lever fortfarande kvar.
Det jag vill säga till Eva Eriksson är, fru talman,
att vi nu skall ta initiativ till ett seminarium när det
gäller vattenbrukets utveckling i Sverige. Vi skall
även försöka att ha med vårt grannland Norge på det
seminariet.</pre><pre>Anf.  136  DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! Det var Kaj Larsson som med sitt an-
förande lyckades locka upp även mig i talarstolen.
Han efterlyste litet mer av visioner och framåtsyftan-
de debatt i fiskefrågorna. Nu är det så, som fru talman
väl känner till, att vi kristdemokrater inte är represen-
terade med ordinarie ledamot i jordbruksutskottet. Vi
har därför inte möjlighet att där delta i beslutsfattande
eller i en omfattande debatt. Jag hade inte tänkt delta i
debatten i dag, eftersom vi trots att vi själva inte har
varit med och fattat beslut i utskottet tycker att det här
betänkandet är väl avvägt. Vi har ett antal motionsyr-
kanden och de har fått en seriös behandling. Jag har
inga yrkanden på den punkten.
Men Kaj Larsson efterlyste litet mer framtidsvi-
sioner vad gäller yrkesfiske, sportfiske och vatten-
bruk. Eva Eriksson kom in litet på vattenbruket. Jag
kan hänvisa till det betänkande som behandlats tidiga-
re i dag om biologisk mångfald. Vi hade ett antal
yrkanden i de motioner som behandlades där och som
berörde vattenbruket. Jag tror att det finns ett tanke-
gods i de olika politiska partierna. Men det är bra om
vi kan få en mer framåtsyftande debatt.
Det är väl i det sammanhanget man också får
ställa Kaj Larsson litet till svars. I det betänkande som
vi nu behandlar skrivs bl.a. att riksdagen tidigare har
fattat beslut som innebär att regeringen anmodats att
återkomma till riksdagen med en samlad redovisning
av nödvändiga fiskevårdsåtgärder samt förslag om hur
dessa skall finansieras. Kaj Larsson som bereder detta
ärende skulle här och nu själv kunna redovisa litet
framtidstankar på just den här punkten. Vi har en
tydlig riksdagsbeställning. Det är framåtsyftande. Det
är inte helt oväsentligt med tanke på de reservationer
som avgivits, där man kanske anger några alternativa
vägar att lösa detta.
Om jag sedan, när jag ändå har ordet, får ställa en
liten dagsaktuell fråga till Kaj Larsson. Den handlar
om torskkvoten. I betänkandet hänvisas det till att
man vill avvakta det biologiska bakgrundsmaterialet,
som skall vara färdigställt i maj, innan man intar en
sorts svensk position. Jag vill bara fråga om detta nu
finns framme och om Kaj Larsson här och nu kan
säga någonting mer om just torskkvoterna.</pre><pre>Anf.  137  KAJ LARSSON (s):
Fru talman! Den första frågan som ställdes gällde
fiskevården. Det är riktigt som sägs att riksdagen har
gett regeringen i uppdrag att återkomma med en re-
dovisning av hur fiskevården skall finansieras. Året är
inte slut ännu. Det innebär att regeringen under hösten
kommer tillbaka till riksdagen och redovisar hur vi
skall kunna finansiera fiskevården.
När man tittar närmare på det här, och det har jag
gjort flera gånger och vänt och vridit på det, kommer
man ändå fram till att det förslag som lämnades till
riksdagen var det absolut bästa. Men det innebär inte
att det därmed är uttömt på andra förslag. Dan Erics-
son kan vara lugn, regeringen kommer under hösten
att redovisa ett resultat.
När det gäller torskkvoterna är det biologerna som
lägger fram sin rapport. Jag har fortfarande inte sett
den rapporten, men det är möjligt att den har kommit.
Den rapporten skall behandlas under sommaren. Den
slutliga behandlingen sker i september i Warszawa-
kommissionen.</pre><pre>Anf.  138  DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! Jag tackar för svaren.
Året är inte slut än. Det är korrekt. Men den här
frågan har levt under rätt lång tid. När Kaj Larsson
efterlyste mer framåtsyftande synpunkter från andra
partier tänkte jag att Kaj Larsson kanske hade med sig
något eget tankegods från regeringens sida att avslöja.
Men det enda som gällde var att man ännu inte har
hittat något bättre än det tidigare förslaget om fiske-
vårdsavgift. Innebär det att om man under de månader
som återstår av året inte lyckas hitta något bättre,
kommer man att återigen försöka få något parti med
sig på den typen av förslag? Det låter litet alarmeran-
de att det har legat för fäfot sedan riksdagen gjorde
den här regeringsbeställningen.</pre><pre>Anf.  139  KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Denna fråga hade varit löst om vi ha-
de haft en större majoritet, och om Dan Ericssons
parti hade ställt upp på det här hade vi kanske haft en
lösning på fiskevårdsproblemet i dag.
När jag har vänt och vridit på det här problemet
har jag personligen kommit fram till att den bästa
lösningen är den som lagts fram för riksdagen, men
däremot är lösningarna inte uttömda. Det finns andra
möjligheter att finansiera fiskevården. Det finns möj-
ligheter att finansiera den med kanske en kombination
av både avgifter och budgetmedel, enbart med bud-
getmedel eller enbart med avgiftsmedel. Allt detta
måste naturligtvis vägas in, och det måste förankras i
de organisationer som skall vara med i detta arbete
eller vara med och betala det.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>18 §  Jakt och viltvård</pre><pre>Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1996/97:JoU19
Jakt och viltvård</pre><pre>Anf.  140  OLA SUNDELL (m):
Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation
nr 6, Svenska jakttraditioner.
Svenska jakttraditioner är värda att bevara. Jakten
är kanske den äldsta kulturyttringen, och den har
också i vår tid en bred och djup förankring i vårt
samhälle. Det finns över 300 000 jägare som varje år
tar våra skogar och marker i besittning för olika typer
av jaktupplevelse. För flertalet av dessa jägare är just
jakten deras främsta och enda fritidsintresse. Det är
också kännetecknande att landsbygdens människor
har en stark förankring i jakten. För många av lands-
bygdens människor är jakten och fångsten ett betydel-
sefullt bidrag till deras hushåll. Som jämförelse kan
nämnas att älgjakten ger lika mycket kött som ren-,
häst- och kalvslakt tillsammans. Därtill kommer när-
mare 6 miljoner kilo kött från rådjursjakt.
Det exakta beloppet för jaktens direkta ekonomis-
ka betydelse är kanske svår att beräkna, men det rör
sig om betydande belopp i mångmiljardklassen. Till
köttvärde, arrenden, resor och övernattningar skall
också adderas det rekreationsvärde som jakten ger.
Det totala antalet jaktdagar kan beräknas till
6 ½ miljoner. Dessutom tillkommer den tid som jäga-
re lägger ned på viltvård i olika former. Jakten och
viltvården innehåller också betydande moment av
fysisk aktivitet - främst från jägarens sida, får man väl
tillägga - som också tillför jakten ett friskvårdsvärde.
På senare år har jaktturismen ökat i omfattning, och
jägare från framför allt Tyskland, Danmark och Norge
blir allt vanligare i svenska jaktlag.
Vissa viltarter, såsom älg och rådjur, förorsakar
genom betning stora skador på skog och växande
gröda. Trafikolyckor med älg och rådjur inblandade
har ökat på grund av dessa viltstammars storlek. Jak-
ten är i båda dessa fall en absolut nödvändighet för att
hålla nere skogsskador och viltolyckor. Omfattningen
av viltolyckor och skador på ungskog skulle bli helt
oacceptabel om inte jägarna genom avskjutning höll
populationerna av framför allt älg och rådjur på en
acceptabel nivå.
I frågan om våra rovdjur och balansen mellan des-
sa och andra djur, exempelvis renar, har jägarna också
ett ansvar för att försöka upprätthålla denna balans.
En stark ökning av exempelvis lodjur, som skett på
sistone, visar att rovdjursstammen kan och måste
beskattas för att man skall uppnå en balans mellan
rovdjur och andra djur just i det fallet.
Fru talman! För jägarna är jakten en totalupplevel-
se som innehåller komponenter som rekreation,
spänning, friskvård, naturupplevelser och även eko-
nomi. Jakten är för de intresserade en oerhört viktig
del av livskvaliteten, och det gäller i synnerhet lands-
bygdens människor. Därför är det viktigt att allmänhe-
ten bibringas en positiv bild av jakt.
Jakten och jaktutövningen är ibland föremål för
kritisk debatt, och därför anser vi moderater att
svenska jakttraditioner, som också i allt väsentligt
grundas på kunskap och god jaktetik, samt jaktens
betydelse för vårt samhälle motiverar att regeringen
nationellt och internationellt talar väl om svenska
jakttraditioner.</pre><pre>Anf.  141  MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman och åhörare, inte minst min mamma
och hennes tre systrar som tålmodigt har väntat på att
den här debatten skall ta sin början!
Jakt väcker väldigt många känslor. Jag tror att det
är en av de få frågor som verkligen kan engagera
människor. Själv var jag för ett par tre veckor sedan i
Storuman i Västerbottens läns inland på en träff som
var anordnad med anledning av ett jaktförslag. Till
det mötet kom det över 200 älgjägare, och stämningen
var hög, kan man säga. Vi har väl också alla fått se
och ta emot en hel del opinionsyttringar från jägare
och jägargrupper med anledning av den jaktpolitiska
utredningen, som ju faktiskt inte är klar än. Långt
innan den är klar vet alltså jägarna vad de vill. De är
en stark grupp på det sättet.
Till det här betänkandet har Vänsterpartiet en mo-
tion. Vi har koncentrerat oss på ett par frågor, och jag
skall också göra det i mitt anförande. Den ena frågan
gäller reservation 7 som handlar om skadskjutning.
Enligt de uppgifter vi har kunnat få fram skadskjuts i
Sverige ca 10 000 älgar och ca 30 000 rådjur vid jakt.
Det är ju svårt att veta exakt, eftersom det inte före-
kommer någon särskild uppföljning av hur många
djur som skadskjuts och vilka orsakerna är. Det finns
ju faktiskt inte heller någon oberoende tillsynsorgani-
sation när det gäller jakt.
Med anledning av det här anser vi att Jägareför-
bundet, som administrerar det här, borde åläggas att i
sin anslagsframställning speciellt redovisa vilka insat-
ser man tänker göra och vilka man har gjort för att
minska skadskjutningarna och hur man skall klara av
eftersöksverksamheten. Det är ju ett minimum. Man
får ändå mer än 46 miljoner kronor, och då borde vi
kunna ställa krav. Jag skall återkomma till det strax.
Den andra saken som vi har velat lyfta fram, vilket
vi gör i reservation 8 som jag också vill yrka bifall
till, är att det borde vara förbjudet att rasta eller träna
hund från bil eller motorfordon. Det förekommer
alltså i dag. I vissa delar är det relativt vanligt och i
andra delar är det kanske mindre vanligt att man trä-
nar jakthundar, och för den delen också andra hundar,
från bil. För hunden innebär det självklart ett stress-
moment. För föraren gör det också det, nämligen att
både titta på hunden och ha uppmärksamheten riktad
mot trafiken.
Här måste jag säga att jag tycker att vi har fått ett
ovanligt innehållslöst och ganska dåligt svar från
utskottsmajoriteten. Man har hänvisat till att Jord-
bruksverket i ett yttrande till Länsveterinären i Dalar-
na har uttryckt att detta inte är lämpligt. Det är ju
intressant och bra att Jordbruksverket tycker det, men
det kan ju rimligen inte vara svaret på det krav som vi
har ställt från Vänsterpartiet, nämligen att man borde
klart uttala att träning av jakthundar eller hundar över
huvud taget från motorfordon borde vara förbjudet.
Det skulle vara intressant att få en förklaring till hur
det kommer sig att man inte har velat tillmötesgå oss i
den här frågan. Detta är ju tämligen orimligt.
Den tredje reservationen som jag vill nämna kort
handlar om att vi har stött ett förslag från Miljöpartiet
om att man skall göra en översyn av administrationen
av jaktfrågor.
Som jag nyss sade, är det Jägareförbundet som har
hand om väldigt mycket av jaktadministrationen i dag.
Statskontoret har i en utredning konstaterat att Jägare-
förbundet självt ser sin uppgift som ett slags myndig-
hetsutövning. Det finns inte någonting som tillstyrker
att det skall vara så, varken i lag eller i författning.
Man har också konstaterat att det är svårt att följa hur
Jägareförbundet använder de 46 ½ miljoner som de
får.
Därför tycker vi att det är helt och hållet berättigat
att göra en översyn av den här administrationen. Det
rimliga vore att ha en tämligen oberoende kontroll,
som hanterar administrationen av jaktfrågorna, och
inte en ren intresseorganisation.</pre><pre>Anf.  142  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jakt är en fråga som engagerar, som
sagt var. Det är kanske inte så konstigt. På samma sätt
som Kaj Larsson sade att det var viktigt att vi diskute-
rar en så viktig fråga som fiske här i kammaren, anser
jag att det också är viktigt att vi diskuterar en sådan
fråga som jakt. Det är fortsättningen på den debatt vi
hade i morse om biologisk mångfald. Här är det
många frågor som handlar om biologisk mångfald och
hur vi hanterar den biologiska mångfalden i praktiken.
Låt mig konstatera att jakten väcker mycket starka
känslor hos många människor. Många är klara jakt-
motståndare och anser att vi inte skall ha någon jakt
alls. Dit hör inte jag och inte heller mitt parti. Vi anser
att jakten är ett sätt att utnyttja en förnybar resurs.
Men det är oerhört viktigt att vi gör det på ett riktigt
sätt.
Låt mig konstatera att det är dubbelt så många
människor i Sverige som är engagerade i miljö- och
naturvårdsorganisationer som i jägarorganisationer.
Vi är alltså många som är ute i naturen i andra syften
än att jaga.
Vi menar också att jakt inte längre är en fråga om
areell näring, utan jakt är i dag en fråga om biologisk
mångfald och hur den utnyttjas. Därför anser vi, vilket
vi har framfört i en reservation till det betänkande
som vi behandlade i morse, att jakten bör övergå från
att hanteras i Jordbruksdepartementet till att hanteras i
Miljödepartementet. Det skulle ligga mer i linje med
det vi diskuterade tidigare i dag om ett ekologiskt
hållbart samhälle osv.
Det hävdas ofta i debatten att ett av problemen
med dem som har synpunkter på jakten är att de står
för långt ifrån naturen och finns i storstaden. Jag vill
hävda att det är precis tvärtom. Ett av de stora pro-
blemen i dag är att det börjar bli alltfler jägare som
bor i storstaden och som egentligen bara är ute i sko-
gen när de skall skjuta på någonting. Det börjar bli en
sorts storstadsjägare, som egentligen inte har någon
riktig känsla för vad de hanterar och gör. Jag anser att
det är ett mycket stort problem.
Jag bor själv på landsbygden och har alltid varit
ute mycket i natur och mark, och jag känner många
jägare. Men jag börjar upptäcka att det under de se-
naste 10-15 åren har kommit en ny kategori jägare,
som talar ett annat språk. De diskuterar t.ex. skottill-
fällen - någonting som är mycket märkligt.
Naturvårdsverket slår fast i sin aktionsplan för
biologisk mångfald att vi bör ha ett miljökvalitetsmål
för jakten. Man föreslår denna lydelse: Jakt i Sverige
får bedrivas om den är motiverad ur antingen en nyt-
toaspekt eller en skadeaspekt, om det kan ske på ett
sätt så att den biologiska mångfalden upprätthålls och
gynnas.
På förmiddagen frågade jag om det här var nå-
gonting som regeringspartiet ställer upp på. Jag fick
tyvärr inget svar, så jag upprepar min fråga, i det här
fallet till Michael Hagberg: Är det här ett mål som
regeringen tycker att vi kan anta för jakten?
I morse hanterade vi också en fråga om en ändring
i 5 § jaktlagen, där vi nu skriver att den skyddsjakt
som bedrivs i Sverige bara skall bedrivas om proble-
men inte kan lösas på annat sätt. Förutsättningen för
att det här skall bli verklighet är att jaktförordningen
ändras. I jaktförordningen finns det i dag en mängd
arter som jagas och som man inte alls har tittat på
andra möjligheter till lösning för. Det kan vara före-
byggande syfte, om det behövs, om det kan tillfreds-
ställa viltvården, osv. Vi menar att man måste se över
den lagstiftningen.
Jag tror att vi kommer att få se ett allt större mot-
stånd i samhället mot jakt. Jag tycker därför att det är
viktigt att vi i dag diskuterar jakten seriöst och ser till
att de jaktformer som kanske inte är nödvändiga sor-
teras ut. Förutsättningen för att få en acceptans för en
jakt är t.ex. att vi inte bedriver jakt under den tiden
när djuren har ungar eller när fåglarna häckar. Vi
skall alltså se till att jakttiden inte är etiskt oförsvar-
bar. Så är det tyvärr i dag.
Vi måste också ställa frågan: Varför skall vi jaga?
Man kan ställa sig den frågan när det gäller en art som
enkelbeckasinen. Varför skall vi jaga enkelbeckasin?
Det finns egentligen inget köttvärde i den och absolut
inga skadeaspekter. Är det nödvändigt att jaga just
den arten?
På samma sätt kan man fråga sig: Varför skall vi
jaga gråsparv? Varför skall vi ha skyddsjakt året runt
på gråsparv? Det är en art som klart har gått tillbaka.
Den är mycket ovanligare än gulsparv, bofink, löv-
sångare och en mängd arter som vi inte har jakt på.
Varför skall vi då ha jakt på den?
Det är viktigt att ställa den frågan. Från jägarsidan
borde man också acceptera att det plockas bort arter
ur listan för vilka som får jagas, just därför att det inte
längre finns något motiv till jakt.
Vi kan konstatera att arterna i Sverige utsätts för
ett rejält tryck, inte bara från jakten utan framför allt
också från miljöförstöringen. Men det är svårt att
komma till rätta med mycket av det trycket, t.ex.
försurningen. Många arter försvinner, t.ex. enkel-
beckasinen, utan att vi kan förklara varför. Därför är
det ännu viktigare att se till att jakten inte läggs som
lök på laxen på de arter som vi kan se uppenbarligen
har det besvärligt i miljön just nu.
Från Jägareförbundet hör man ofta när man vill
börja diskutera jakten att jägarna inte vill bli av med
ett enda skottillfälle. Det är en argumentation som jag
har hört vid flera tillfällen. Det är en mycket märklig
argumentation, och den är både absurd och obegrip-
lig. Jakten får aldrig bli ett utövande av skytte, dvs. att
skjuta prick på levande föremål. Jakten måste vara
något annat.
Den jakt som Ola Sundell pratar om, t.ex. älgjakt
och jakt efter rådjur, är en jakt som jag tror att de
allra flesta svenskar har full acceptans för. Men när
man börjar diskutera jakt på småfågel uppkommer
frågetecknen, och då börjar många ifrågasätta jägar-
nas motiv.
Jag tycker att jägarna borde vara de första som
jobbar för en revidering av jaktförordningen, att se till
att den blir modern och se till att ta bort sådant som
inte längre har en allmän acceptans. Annars kommer
jägarna att ha svårt att få förståelse för jakten i fram-
tiden.
Det är också oerhört viktigt att jordbruksministern
inser att jägarna inte är de enda som utnyttjar naturen
och det vilda, utan att vi alltså är dubbelt så många
som är organiserade i miljö- och naturorganisationer.
Det är viktigt att jordbruksministern ser till det all-
männa bästa och inte lyfter särintresset.
Det är också viktigt när man tillsätter en jaktut-
redning att den andra sidan, dvs. naturvården, finns
med som representant, för att vara med och diskutera.
Jägarna äger inte det vilda i skogen - det är någonting
som vi alla skall förvalta till kommande generationer.
I den jaktutredning som finns i dag är varken na-
tur- eller miljöorganisationer representerade. Det är
mycket märkligt och mycket underligt. Regeringen
borde verkligen se till att ändra på det. Jag anser att
en jaktutredning annars inte kan bli seriös och inte
heller riktigt tillförlitlig.
I det här betänkandet har vi tagit upp en mängd
frågor som handlar om många arter, och jag skall kort
kommentera några av dem.
Vi har tagit upp en del arter där vi anser att de
allmänna principer som jag har redovisat inte stämmer
med verkligheten. Vi anser alltså att det inte skall
förekomma någon jakt under häckningstid. Man skall
inte ta risken med en jakt när det kan finnas ungar
som är beroende av föräldrarna. Ungarna lämnas då
helt plötsligt utan föräldrar när dessa har skjutits.
Jakten skall ligga utanför häckningstid.
Bland de många arter för vilka vi diskuterar jakt
under häckningstid finns morkullan. Där börjar jord-
bruksministern nu, på uppmaning av Jägareförbun-
det - dvs. en enskild organisation - se över om vi
skall ha jakt under häckningstid igen. Man kan ställa
frågan om vi skall ha jakt under sommaren -
sommarjakten försvann ju i maj 1995.
Då skall vi också tillåta att jägarna får släppa
hundar lösa i skogen. Vad händer om en hund hittar
en morkullehona som ligger och trycker på sina ägg
eller ungar? Säger hunden "oj, den skall jag inte ta"
och letar vidare efter den fågel som är skjuten? Det
tror inte jag, och inte heller många jägare. Jag har
pratat med många jägare, som säger att hunden natur-
ligtvis inte väljer på det sättet.
Det är inte seriöst att jaga under häcknings- och
parningstid. Det står också mycket klart uttryckt i det
fågeldirektiv som Sverige har antagit.
Det är flera arter som det är jakt på under häck-
ningstid, t.ex. gråsparv och pilfink men även stare,
björktrast, korp osv. Det kallas skyddsjakt. Den bör
tas bort. I många fall finns det ingenting som motive-
rar en skyddsjakt, eftersom den skall vara förebyg-
gande.
Det finns heller ingen anledning att ha jakt på
fåglar under den tid då de inte ens kan lyfta från vat-
tenytan. En sådan jakt har vi faktiskt i fjällen. Vi har
jakt på både alfågel, svärta, sjöorre, vigg och knipa
under den tid då honan ruggar och ungarna inte är
flygga. Det kan knappast anses etiskt motiverat. I det
fallet ligger jakttiden där den ligger just därför att
man vill börja jakten samtidigt med jakten på ripa.
Det är en mycket dålig motivering för att låta jakten
börja den 25 augusti.
De här fåglarna beter sig dessutom så att när de
känner sig hotade går de ut på fritt vatten. Det kan
man säga är att skjuta på lättfångad fågel. Det är inte
etiskt försvarbart, anser jag, att ha skytte på fågel som
inte ens kan flytta sig och på så små ungar.
Jag nämnde också enkelbeckasin. Vi kan se att
arten har minskat med en tredjedel de sista åren. Det
här har uppmärksammats också i EU. Vi vet inte
varför enkelbeckasinen försvinner. Det har tidigare
varit en vanlig art. Men vi kan se att den minskar
radikalt.
Då tycker jag att det borde vara motiverat att säga:
Okej, om vi ser att det finns ett tryck på arten skall vi
naturligtvis ta bort jakten under ett antal år för att se
vad som händer. Det finns ingen anledning att ha ett
ytterligare tryck som egentligen inte är försvarbart.
Jag anser inte heller att det är försvarbart att ha
jakt på rödlistade arter, dvs. sådana som är hotade.
Det har vi. Vi har jakt på stjärtand och på sädgås. Av
stjärtand finns det mycket få individer. Skälet till att
det bedrivs jakt är att många hävdar att stjärtand är så
svår att skilja från gräsand. Är det då motiverat att
säga: Vi skjuter bort de stjärtänder vi har i dag därför
att jägarna inte kan skilja mellan dem och gräsänder?
Det kan naturligtvis inte vara ett vettigt skäl. Jä-
garna skall naturligtvis vara så kunniga att de kan
skilja arter som stjärtand och gräsand åt. Annars skall
man kanske jaga något annat, t.ex. älg. Älgar är inte
så svåra att känna igen.
Också jakt på hermelin och ekorre ifrågasätter vi.
På dem bedrivs också skyddsjakt året runt. Det är
alltså tillåtet i Sverige att skjuta hermeliner och ekor-
rar under den tid då honan har ungar i boet. Sedan får
de väl svälta ihjäl.
Jag har svårt att se något motiv över huvud taget
till att ha en sådan skyddsjakt. Jag har egentligen svårt
att se något motiv till att ha jakt på hermelin i dag.
Det är ett djur som lever framför allt på sork. Tidigare
hade vi jakt på hermelin därför att man gjorde tjusiga
hermelinbrämar till adel och kungligheter. Men sådan
jakt förekommer inte i dag. Det är alltså en jakt som
vi borde se över.
I betänkandet har vi också en reservation som
handlar just om administrationen av jaktfrågor. Förr
hade även Naturskyddsföreningen något slags halvt
myndighetsansvar och fick pengar från staten för att
ha hand om naturvården. Det tog man bort, och sedan
inrättade man Statens naturvårdsverk. Man ansåg
nämligen att en organisation som Naturskyddsföre-
ningen inte skulle ha ett myndighetsansvar. En frivil-
lig organisation skall finnas utanför den statliga sfä-
ren.
På samma sätt borde det vara med jakten. Det
finns mängder av situationer där jägare skall försvara
jägare och där jägare hamnar i dubbla roller. Därför
borde Jägareförbundets situation radikalt förändras.
Det finns ingen anledning att Svenska jägareförbundet
skall få 46 miljoner av staten för att vara någon sorts
halv myndighet som skall svara för jakten på många
olika nivåer.
På samma sätt som man har rensat när det gäller
naturvården borde man rensa när det gäller jakten.
Naturligtivs vore det betydligt bättre att inrätta en
modern och självständig organisation som med stor
integritet ser över jaktfrågorna och som står över
särintresset.
Jag tycker att det är något som måste komma till
om vi menar allvar med diskussionen om biologisk
mångfald. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 9.
Vi har också ett långt särskilt yttrande som hand-
lar om småviltsjakten. Från Miljöpartiets sida är vi
mycket kritiska till hur den inrättades. I den SNF-
rapport som kom 1996 och som heter Demokrati och
ledarskap kritiseras i mycket skarpa ordalag hur inrät-
tandet av småviltsjakten gick till. Där framhålls att
man inte alls tog hänsyn till det allmänna intresset, att
man gick jägarnas ärenden. Rapporten är mycket
kritisk. Det är alltså självständig rapport.
Vi menar att småviltsjakten måste omvärderas. Så
som den bedrivs i dag hotar den de andra arter som
vill leva på ripa - jaktfalk, fjällabb, blå kärrhök, her-
melin, fjälluggla, kungsörn t.ex. Vi borde få en eko-
logiskt anpassad jakt, en jakt som ser till att ripbe-
ståndet kan bestå framöver. Vi har ett långt särskilt
yttrande, där vi tar upp hur en sådan jakt skulle kunna
utformas.
Inför behandlingen av det här ärendet blev jord-
bruksutskottet uppvaktat av ett antal herrar som är
mycket kunniga i de här frågorna och som ville stödja
vår motion. Det tycker jag var oerhört positivt.
Men motionen har fått en mycket allmän behand-
ling. Därför har jag bifogat ett långt särskilt yttrande
där jag visar vad vi vill. Man säger att man håller på
att utreda den här frågan. Men ta då med det här för-
slaget! Det finns ju så många som är kunniga som
verkligen anser att det här är ett riktigt förslag.
Vi skriver att vi vill ha en begränsning av jaktom-
rådets storlek. Vi vill att uttaget aldrig skall vara mer
än 20 % av populationen för att det skall finnas ut-
rymme även för t.ex. jaktfalk och de andra predato-
rerna som lever på ripa. Vi vill att det skall finnas
områden där man inte jagar, refugier där ripan kan
finnas kvar och som kan vara ett referensområde. Där
kan vi se om jakten påverkar på något sätt som vi
kanske inte vill.
Vi anser att jakttrycket varje år skall anpassas till
antalet ripor som finns det året. Man måste först in-
ventera för att se vilket jakttryck ripbeståndet klarar,
och sedan bestämmer man jakttrycket.
Vi menar att jakttiden måste senareläggas. I dag
bedrivs jakt på ripa i fjällen på icke utvuxna kyck-
lingar. Det är dessutom mycket olyckligt att ha jakt-
start den 25 augusti, eftersom Norge börjar sin jakt
senare och jakttrycket just den första tiden, när ungar-
na är små, är mycket högt. Vi menar att jakttiden skall
läggas 14 dagar senare och att den skall avslutas se-
nast den 31 januari.
Vi menar också att det skall finnas en begränsning
för hur mycket man får skjuta - vad vi kan kalla för
en bag limit.
Jag menar att med tanke på den uppvaktning vi
hade i utskottet, som visar att det finns en stor accep-
tans från naturvårdens sida och från KSLA - som
alltså uppvaktade oss - borde hanteringen av motio-
nen ha blivit bättre.
Fru talman! Jag ställer mig naturligtvis bakom alla
andra reservationer vi har i betänkandet - det är flera
stycken - men för tids vinnande yrkar jag bara bifall
till reservation nr 9.
Ajournering
Kammaren beslutade kl 17.57 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.</pre><pre>Anf.  143  DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! I detta betänkande behandlas ett par
motionskrav från Kristdemokraterna. Som vanligt vill
jag påminna om att vi kristdemokrater, eftersom vi
inte har en ordinarie ledamot i jordbruksutskottet, får
lägga fram våra yrkanden här i kammaren och även
göra röstförklaringar beträffande reservationer.
Vårt första krav handlar om den statliga administ-
rationen av jakten. Utskottet beskriver mycket tydligt
problem med nuvarande ordning. Därför arbetar en
utredning med frågan. Ulla Pettersson håller i den
utredningen. Jag citerar ur betänkandet: "Enligt di-
rektiven" - till sittande utredning - "finns det skäl att
se över ansvarsfördelningen mellan myndigheterna
och jägarorganisationerna liksom mellan organisatio-
nerna."
I betänkandet redogörs också för Statskontorets
och Naturvårdsverkets uppfattning: "Statskontoret
anför att uppdraget av Svenska Jägareförbundet har
beskrivits som en myndighetsuppgift. Denna uppgift
har emellertid inte stöd i lag eller förordning och har
inte preciserats av statsmakterna på något annat sätt."
Naturvårdsverkets egen bedömning är att det
krävs förändringar i gällande ordning. Det står så här i
betänkandet: "Verket anför att vad som också bör
beaktas och som inte har kommit fram i Statskontorets
utredning är att Svenska Jägareförbundet har haft
vissa svårigheter med sin dubbla roll - - -." Vad jag
här citerar är faktiskt ganska skarpa skrivningar som
bör leda till en förändring.
Efter att för några veckor sedan ha hört Ulla Pet-
tersson redovisa läget i sin utredning på just den här
punkten ser jag fram emot hennes förslag och hoppas
att de uppfyller intentionerna i vårt motionskrav, så
att det blir en tydlig rågång vad gäller den statliga
jaktadministrationen och de uppgifter som Svenska
Jägareförbundet som ideell organisation har. Jag har
därför inget yrkande på den här punkten. Vad gäller
reservation 9 kommer vi att avstå från att yrka något,
eftersom ansatsen där är en annan än vår vad gäller
motiven för en annan tingens ordning i fråga om jak-
tadministrationen.
Den andra delen i vår motion rör älgjakten och är
föranledd av förslag från Svenska Jägareförbundet
som inte kan uppfattas som något annat än en ny
attack mot markägare och jaktarrendatorer med små
jaktmarker. Frågan är: Varför vill man återigen föra
fram förslag för att komma åt de jägare som årligen
fäller ca 4 000 älgar, när det totala antalet fällda älgar
handlar om 90 000? Varför lägger man ned så mycket
kraft och varför visar man en sådan frenesi när det
gäller att försöka få fram sådana här förslag? Därmed
driver man ju fram en hel del diskussioner i den här
frågan. För mig, herr talman, är detta obegripligt.
Som det antyds i motionen från vår sida är det inte
en gång för alla givet att licensjakten är den bästa
jaktformen. Jag var uppe i Västernorrland i förra
veckan och träffade där många jägare som faktiskt
pläderade för en återgång till allmän älgjakt. De moti-
verade detta med rättviseaspekter, ekologiska faktorer
och minskad administration. Det är helt uppenbart att
det finns olika synsätt på detta. Det finns en delad
uppfattning i jägarkåren. Det är därför vi i motionen
begär en ordentlig utvärdering av olika älgjaktssystem
för att vi skall kunna få den här frågan ur världen. Det
kan vara ett sätt att tydliggöra att det inte är de med
små jaktmarker som orsakat den dramatiska nedgång-
en i älgstammen. Det kan ha andra orsaker.
Jag yrkar, herr talman, bifall under mom. 20 till
motion JoU918 yrkande 1.
Avslutningsvis vill jag markera att jag förutsätter
att Ulla Pettersson i sin utredning som hon presenterar
om någon månad kommer fram till att frivillighet och
äganderätt är centrala vad gäller jaktvårdsområdena.
Jag hoppas att hon förmår stå emot den kraftiga lob-
byverksamhet hon utsätts för och stå för de värden
som vår grundlag och Europakonvention ger uttryck
för.</pre><pre>Anf.  144  MICHAEL HAGBERG (s):
Herr talman! Nu står vi här igen och behandlar ett
antal motioner som är mycket viktiga och berör
många viktiga saker för människor boende ute på
olika platser i landet.
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets
hemställan och avslag på de olika motionerna. Åtgär-
der och aktiviteter som efterlyses i de olika motioner-
na är på gång.
Jag har följt debatten med stor spänning och också
noterat att det finns nyansskillnader i åsikten hur vi
bedriver jakt och viltvård i vårt land. Det har varit
spännande att läsa den utredning som kom för cirka
ett år sedan om acceptansen för jakt i vårt land. Det
går inte att jämföra situationen i vårt land med situa-
tionen i många andra länder i Europa och hela värl-
den. Vi har unika landområden och möjligheter till att
bedriva jakt och viltvård. Vi har oanade stora stam-
mar och en biologisk mångfald som ger som resultat
att vi har välmående djur och natur.
Jakten ger också traditioner i vårt land, kanske
framför allt i vår landsbygd. Bygderna lever upp i
samband med att älgjakten startar, första datum för en
eventuell toppfågel. Tidsräkningen är kanske inte som
i Stockholm före och efter semestern utan många
gånger före och efter älgjakten. Det är viktigt - det
märker man ju mer man är ute i landet och ser blomst-
rande bygder. Jag var i Dalsland i helgen och fick se
den underbara naturen där. Det är faktiskt ett blomst-
rande näringsliv som gjorde att arbetslöshetssiffrorna
i den delen av landet visade en sådan tendens att vi
kan nå det mål som vi i mitt parti har satt upp för
arbetslösheten fram till år 2000. Vad är det för motor
som får folk att stanna kvar i bygden? Jo, det är fri-
luftslivet, fisket, jakten. Det är vad vi i Sverige skall
kalla för en tradition och den vägen se till att vi fort-
sätter att ha en god acceptans för jakten.
Vi kan lyfta blicken och titta hur det är i andra
länder i Europa. De har inte alls samma tradition, utan
man har en helt annan kultur när det gäller jakten. Det
är bara en eller kanske två samhällsklasser som kan
hålla på med den. Det kostar oerhörda pengar. Det
forskas ingenting, det finns ingen ideell folkrörelse,
det finns inga ornitologer, inga jägarförbund, inga
riksjägare som gemensamt tar ansvar för att se till att
man bygger starka stammar och skapar stora förut-
sättningar för att de här djuren och i viss mån fiskarna
skall kunna utvecklas. Det skall vi vara stolta över i
Sverige. Det är svensk jakttradition. Den traditionen
skall vi värna, vara rädda om och titta på de skräckex-
empel som finns i övriga Europa. Det skall vi tänka
på när vi diskuterar Europafrågor kontra jaktfrågor.
Acceptansen i Sverige för jakt är helt annorlunda än i
de andra medlemsländerna.
Det har väckts många motioner i det här ärendet,
och jag tänker kommentera några av dem. Jag skall
också kommentera några av de inlägg som har gjorts
under eftermiddagen.
Det har gjorts stora satsningar för att Östersjön
skall bli renare. Ett av resultaten är att sälstammen har
börjat att öka. Det tycker vi som värnar om biologisk
mångfald är oerhört glädjande. I flera motioner krävs
det en ordentlig översyn. En sådan måste göras, såväl
för fritidsfiskets och yrkesfiskets som för sälens skull.
Naturvårdsverket har initierat ett forskningsprojekt
som skall inriktas på sälarna. Jag hoppas att det
forskningsprojektet - och det skall vi från utskottet
titta litet extra på - också undersöker vad som händer
i Ålands skärgård och vad som händer på andra sidan
Östersjön i baltländerna och framför allt i Finland.
Det är viktigt att man ser till helheten. På det sättet
kan vi få erfarenheter av hur man skall se till att
sälstammen blir stark och frilevande som varken ska-
dar yrkesfisket eller sig själv på yrkesfiskets redskap.
Samarbete med Finland i den utredningen är väldigt
viktigt.
Herr talman! Också skarven har väckt mycket
känslor. Det är en fågelstam som har en tendens att
öka oerhört. Ett gäng från utskottet skall åka till Dan
Ericssons hemtrakter och besöka ostkustfiskarna för
att se hur det ser ut i Arkösunds skärgård. Själv var
jag i Oskarshamnsområdet för en tid sedan medan
några av mina kamrater var i Stockholms skärgård
och såg på utvecklingen där. Vi har också blivit upp-
vaktade genom brev från insjöfiskarna. Även de ser
en tendens till ökning av denna fågelstam. Skarvarna
bygger kolonier som blir för stora. Skarven blir domi-
nerande och slår ut den biologiska mångfalden i det
område där den häckar. Det kan vi inte acceptera, inte
minst för bl.a. det rörliga friluftslivets skull. Åtgärder
måste alltså till. Jordbruksministern trycker på i Euro-
pa när det gäller den röda listan och skarven.
Det har också väckts motioner om minken. Det
finns en folkpartimotion - som det inte har yrkats
bifall till - och den är rätt i många stycken. Det är rätt
att minkens utveckling har varit förödande, framför
allt i den mellersta av Östersjöns skärgårdar. Minken
har slagit ut stora delar av sjöfågellivet. Inte heller det
kan man acceptera. Detta lyfts fram i betänkandet.
Om inte markägarna ser till att minkstammen hålls på
en rimlig nivå kommer skyddsåtgärder att sättas in
även så att säga över markägarens huvud.
För ungefär en månad sedan var det några militan-
ta djurräddare i mitt hemlän som gjorde minken, den
biologiska mångfalden, häckande fåglar och andra
djur en oerhörd otjänst. De släppte ut 500 minkar från
en minkfarm. Man kan ju bara tänka sig vad som
kommer att hända med minkarna i det här området.
De måste skaffa mat, och de är skickliga både fiskare
och jägare. Minkarna blev alltså utsläppta när häck-
ningen skall komma i gång. Frisläppta kommer de att
dammsuga hela området, och det är mycket tråkigt. Vi
kommer snart att få se resultaten av minkens härj-
ningar. Att släppa ut dessa minkar var naturligtvis en
olaglig handling, men det är ingenting som riksdagen
har att ta ställning till.
I Östersjöområdet finns det vilda minkar som tar
ägg, dunungar och häckande honor. Kombinerat med
skarvens utbredning har detta gjort att 50 % av fåg-
larna i luften utgörs av skarvar och resten övriga arter.
Det är ingen bra utveckling. Det är ett hot mot den
biologiska mångfalden.
Jag skall nämna något om morkullan och traditio-
nen. Vi förhandlade i samband med EU-inträdet om
att vi skulle få behålla de svenska jakttraditionerna för
olika jaktformer i vårt land. De som förhandlade då
hade väl trott att detta också skulle gälla morkullorna.
Det har förts en debatt om att jakten på morkulla,
framför allt på friflygande unghanar, inte skall få ske
från i slutet av juni utan först från i augusti. Det är
bara det att de här ungherrarna inte är ute och flyger
då. Jag vet att diskussionen pågår ute i Europa om
Sveriges möjligheter att få tillbaka den jakttradition
som funnits i vårt land och eventuellt införa sommar-
jakt på morkulla igen.
Jakten ovan odlingsgränsen diskuteras också. Man
har haft en aktiv, välplanerad verksamhet när det
gäller jakt på framför allt ripa i de här områdena som
ligger ovan odlingsgränsen. Det är fråga om oerhört
stora områden, som vi kommer att kunna använda och
nyttja till jakt och friluftsliv. Man skall kunna vara
med om naturupplevelser och annat där. Parallellt
med detta skall man också kunna jaga. Det betyder
naturligtvis oerhört mycket för oss som bor i södra
Sverige, men det betyder mest för de människor som
bor, lever och verkar i de här områdena. Alla skall få
möjlighet att nyttja dessa områden. Det gäller samer,
gruvarbetare, skogsarbetare och vägarbetare. Jakten
ovan odlingsgränsen är viktig, och vi kommer för-
hoppningsvis att få ett beslut om den från regeringen
före sommaren.
Herr talman! Nu har jag talat i mina tio minuter,
men jag vill också mycket snabbt kommentera den
fråga Maggi Mikaelsson tog upp. Naturligtvis kan vi
diskutera i kammaren om vi tycker att det är okej att
man tränar hundar efter bil. Jordbruksverket har sagt
att det är negativt till den detaljen, och jag måste säga
att det är jag också. Det är nog så besvärligt att träna
sin hund om man skall cykla. Det är bättre att man
springer med sin hund. Då uppnår man nämligen två
syften: skall man ha hunden till jakt borde man också
vara jägare själv, och då behöver man faktiskt ha litet
kondition. Jag tycker alltså att det är okej att Jord-
bruksverket är negativt till den detaljen.
Jag vill också kommentera det som Gudrun Lind-
vall sade om medlen som gått till jägarorganisationer-
na. Det är inte skattemedel det handlar om, utan man
betalar in en avgift till ett jaktkort. Det är alltså jägar-
na själva som samlar in pengarna till den jaktvårds-
fond som sedan går till Svenska Jägareförbundet,
Jägarnas Riksförbund och till vissa forskningsprojekt
som regeringen själv kan bestämma om. Det är alltså
inte fråga om skattemedel, utan om en avgift som
jägarna själva betalar in.
Herr talman! Ursäkta att jag tog en minut och 24
sekunder mer i tid på mig än jag hade anmält.</pre><pre>Anf.  145  DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! Jag tog inte upp frågan om skarven i
mitt anförande. Vi kristdemokrater har ett motions-
krav angående denna fråga. Jag tycker att utskottet
har intagit en förnuftig hållning. När man från utskot-
tet kommer ned till den östgötska skärgården kommer
man att få se de öar som har bombats ut, kan man
säga, av skarven. Där finns det definitivt inte någon
biologisk mångfald längre, utan det är helt sterila
miljöer. Detta kommer att helt klargöra att man måste
få en förändring till stånd.
Jag vill fråga Michael Hagberg om en annan sak.
Han sade att det finns vissa motorer som gör att man
vill vara kvar på landsbygden, och att jaktintresset
skulle vara en sådan motor som gör att man känner
entusiasm över att vara kvar på landsbygden. Men det
finns ändå ett hot för väldigt många på landsbygden.
Många har tvingats sluta med jakt på grund av jak-
tområdesbildningar. Man har tvingats in i jaktvårds-
områden där man inte vill vara, och av olika anled-
ningar har man helt enkelt hängt upp sitt gevär. Det
finns ett latent hot om att man skall frånta dem med
mindre jaktmarker jakträtten. Svenska Jägareförbun-
dets senaste förslag ger uttryck för detta.
Jag tror att Michael Hagberg skulle kunna lugna
väldigt många människor runt om i landet om han nu
kunde ge ett klart besked, ett entydigt besked, om att
Socialdemokraterna inte är beredda att frånta dem
med mindre jaktmarker som i dag har rätten att fälla
älg, också vuxen älg, denna jakträtt. Ett sådant besked
vore väldigt välkommet för många runt om i landet.</pre><pre>Anf.  146  MICHAEL HAGBERG (s):
Herr talman! Det finns en del saker i det här. En
gäller jakten på älg och planeringen kring denna. Det
är naturligtvis inget som man planerar och organiserar
på lika korta perioder som t.ex. den försöksverksam-
het som man har gjort i fråga om jakten ovan odlings-
gräns. Man måste ha längre planeringscyklar för att se
hur utvecklingen är. Utvecklingen varierar enormt.
Det behövs många gånger en tioårsperiod eller en
tjugoårsperiod för att få ordning på det här.
Vi har en jaktutredning på gång som har till upp-
gift att titta på hur vi organiserar jakten. Jag är vilt
främmande för att en månad och fem sex dagar före
det att denna läggs fram på jordbruksministerns bord
ta avstånd från detaljer som kommer att tas upp i den.
Det vill jag inte göra. Men jag kan också lugna Dan
Ericsson. Jag vet att det fungerar oerhört bra när det
gäller älgjaktvårdsområden, jaktvårdsområden och
licensjakt på många områden i vårt land. Jag tror att
man kanske inte skall göra så väldigt stora föränd-
ringar på dessa områden. Man skall naturligtvis
komplettera och se till att man följer utvecklingen på
ett lugnt och fint sätt, så att det inte blir stora kast när
det gäller jaktplaneringen.</pre><pre>Anf.  147  DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! Nu var det ingen detalj jag ställde en
fråga om, utan det här är en rätt så övergripande,
principiell fråga. Ulla Petterssons utredning behandlar
inte direkt älgjaktssystemet som sådant. Min fråga var
ju föranledd av de förslag som har kommit från
Svenska Jägareförbundet. Det handlar om nya förslag
om att frånta dem med mindre jaktmarker rätten att
fälla älg, och då också vuxen älg. Det var på den
punkten jag ville ha ett klart besked från Michael
Hagberg om att man står fast vid det beslut som vi
fattade för tre år sedan här i Sveriges riksdag, och att
man inte nu börjar darra på manschetten inför andra,
starka krafter. Detta är ju vad det handlar om, Mi-
chael Hagberg, när det sägs att jakten är viktig för att
behålla en levande landsbygd. Människor måste kun-
na känna att de har den här rätten. Man skall kunna ha
den här möjligheten.
Diskussionen om jaktvårdsområden får vi väl ta
när utredningen har kommit. Det är också en bidra-
gande orsak till att många faktiskt har hängt upp bös-
san i dag. På det sättet avfolkar man faktiskt långsik-
tigt landsbygden. Men det var inte den frågeställning-
en jag hade nu. Det handlade om den rätt som i dag
finns för de mindre markägarna att fälla älg, och då
också vuxen älg. Kommer den rätten att kvarstå också
inom överskådlig tid?</pre><pre>Anf.  148  MICHAEL HAGBERG (s):
Herr talman! Jägareförbundet har inte fått något
uppdrag av någon regering, varken tidigare eller nu-
varande, att komma med förslag om beslutsunderlag
för hur vi skall bedriva älgjakten. Det har däremot,
som Dan Ericsson nämnde, Ulla Pettersson. Vi väntar
på hennes utredning. Vi kommer att läsa den nog-
grant. Sedan får vi se om vi skall ta debatten om hen-
nes förslag här i kammaren. Det hoppas jag, och det
ser jag fram emot. Då kan vi också ta en diskussion
om att få en stabil utveckling inom jaktens område.
Det behöver vi i vårt land för att vi skall kunna värna
de svenska jakttraditionerna som är till gagn för den
biologiska mångfalden och de vilda djuren i vårt land.</pre><pre>Anf.  149  GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Dels ställde jag en fråga till Michael
Hagberg i mitt anförande om vad han ansåg om den
målformulering som Naturvårdsverket har föreslagit.
Dels har jag litet andra frågor också.
Menar Michael Hagberg att det inte skall finnas
någon skarv i Sverige? Skarven kommer nämligen
alltid att häcka i kolonier. Även om de är väldigt få,
så kommer de få som finns att häcka i koloni. Då
kommer det att se ut som det gör efter ett tag. Det blir
ganska rent under marken. Betyder Michael Hagbergs
inställning att vi skall utrota skarven? I dag har vi
allmän jakt på skarv från den 21 augusti till den
28 februari. Dessemellan finns det skyddsjakt.
Skyddsjakten tillåter äggprickning och att man fäller
boträd. Jag anser inte att det är etiskt.
Vad vi i Miljöpartiet anser är att vi skall tillsätta
en utredning och se hur man kan lösa det här. Det står
ju nu i 5 § jaktlagen att vi bara skall ha skyddsjakt om
vi inte kan lösa det på annat sätt. Såvitt jag vet finns
det ingen utredning som har försökt lösa skarv-
problemet på något annat sätt. Att skarven har ökat
beror inte på att Östersjön har blivit friskare. Det
beror på att andelen småfisk har ökat i Östersjön. Där
är forskarna eniga, vare sig de kommer från Jägare-
förbundet eller från universitet.
Skarv äter framför allt fisk som är 10-25 cm. Det
finns sådana undersökningar gjorda som är mycket
vederhäftiga.
Jag skulle också vilja fråga hur Michael Hagberg
skiljer morkullorna åt, dvs. om det är honor, hannar
eller unga hannar? Det skulle vara mycket intressant
att få veta. Jägarförbundet, och även den fria forsk-
ningen, säger att det som man tidigare sköt på när
jakten tilläts från första måndagen efter midsommar
var de hannar som var revirhävdande och som flög
över stora områden och lät. Då sköt man dessa krafti-
ga hannar som skall komma till parning. Hur bär sig
Michael Hagberg åt för att skilja ut dem från de unga
hannarna? Det skulle vara mycket intressant att få
veta. Jag har skådat i hela mitt liv, men jag har aldrig
hört någon skådare som kan det. Men om jägarna har
några tricks skulle jag gärna vilja veta det.
Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga till Mi-
chael Hagberg. Anser Michael Hagberg att all jakt
som vi har i Sverige skall bedrivas i all evighet?</pre><pre>Anf.  150  MICHAEL HAGBERG (s):
Herr talman! Jag skall börja med den sista frågan.
Naturligtvis går inte det. Den jaktsäsong som snart
börjar kommer t.ex. inte att bedrivas på samma sätt
som den jaktsäsong som precis har slutat. Den typen
av argument håller inte.
När det gäller morkullor och jakten på de flygande
hannarna i slutet av juni månad, tyder all den forsk-
ning som jag har tagit del av på att det är de unga
hannarna som man bedriver jakt på. Till 95 % pekar
forskningen på att det förhåller sig på det sättet. Den
forskningen har pågått i många år. Den tror jag mer
på än de tillfälliga besök som Gudrun Lindvall har
gjort för att beskåda morkullorna.
Det är riktigt att skarvarna till slut blir för många.
Jag kommer aldrig någonsin att acceptera att bli be-
skylld för att kunna acceptera att man skall utrota en
art - i detta fall en fågelart. Nej, stammarna måste
decimeras så att de platsar i sammanhanget. Man
behöver inte se till att områdena som de häckar på blir
fyllda av så oerhört många häckande par. Jag har sett
exempel t.o.m. i Gudrun Lindvalls hembygder - kan-
ske kikaren borde tas fram där - i Mälarområdet att
det häckar 10-15 skarvar på en större. Det är helt
okej. De är varmt välkomna efter hela Östersjökusten
under kontrollerade förhållanden. De behöver äta upp
det överskott av strömming som vi har, eftersom vi
konsumenter inte hinner med det. Det är bra. Skarven
skall finnas, men inte i sådana oerhört stora mängder
och i de oerhört stora koncentrat som i dag.</pre><pre>Anf.  151  GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Jag har fortfarande inte fått något
svar på min fråga om den målbeskrivning som Natur-
vårdsverket har gjort.
Jag skall se till att Michael Hagberg får den ve-
derhäftiga dokumentation som finns, både från jägar-
håll och från vetenskapshåll och som visar att det är
de revirhävdande hannarna som låter på våren.
Jag kan dessutom säga att mina besök ute i natu-
ren inte är av sporadisk karaktär - jag bor där.
Jag skulle också vilja höra om Michael Hagberg
anser att det är etiskt försvarbart att ha jakt under
häckningstid. Är det försvarbart att ha jakt på en art
som bevisligen går mycket starkt tillbaka, t.ex. enkel-
beckasinen? Är det försvarbart att ha jakt på rödlista-
de arter? Vad har Michael Hagberg för uppfattning
om dessa frågor, vilka jag tror kommer att engagera
många framöver?
I dagarna kommer Sveriges ornitologers förenings
senaste tidning där deras generalsekreterare beskriver
jakten. Jag vet inte om det är en tidning som Michael
Hagberg brukar läsa. Men Sveriges ornitologers fö-
rening är inte speciellt förtjust i den jaktpolitik som
för närvarande bedrivs.
Om vi får en jakt på morkulla, blir Sverige ett av
få länder inom EU, utöver Österrike, som har jakt på
morkulla under häckningstid. Det vore naturligtvis
inte precis någon fjäder i hatten för Sverige.
Jag skulle också vilja höra vad Michael Hagberg
anser om det förslag som vi har lagt fram om hur en
ekologiskt anpassad ripjakt skulle kunna bedrivas. Jag
vill därmed också rätta något som jag sade i anföran-
det. I dag börjar alltså jakten och pågår fram till den
25 augusti. Vi anser att den skall flyttas fram till mit-
ten av september.
Vad anser Michael Hagberg om det förslaget? Är
det ett förslag som han skulle kunna ansluta sig till?
Avsikten är inte att förbjuda jakten, utan avsikten är
att få en ekologisk jakt. Jag tycker att det borde vara i
allas intresse att se till att vi har en god kunskap om
de arter som vi skall jaga. Det har vi inte i dag, t.ex.
beträffande tjäder och orre. Anser Michael Hagberg
att det är acceptabelt att vi egentligen inte har några
populationsundersökningar av tjäder och orre innan vi
börjar jaga? Anser Michael Hagberg att vi i dag har
ett underlag för mycket av den jakt som bedrivs?</pre><pre>Anf.  152  MICHAEL HAGBERG (s):
Herr talman! Gudrun Lindvall tog i sin inledning
upp att hon inte kunde acceptera att man talade om att
det var skottillfällen som gällde. Där den seriösa
jakten bedrivs - och det gör den i vårt land - handlar
det faktiskt i allra högsta grad om inventering. Det går
åt en större del när det gäller inventering av de viltar-
ter som vi har på våra marker än till själva jaktutöv-
andet.
När det gäller ripor och friområden rekommende-
rar jag Gudrun Lindvall att titta på de friområden som
redan finns. Där får kullarna möjlighet att utvecklas
utan jakt. Dessa områden är även snöskoterfria och
bullerfria. Det är dessa områden som man i forskning-
en sätter mot varandra när man tittar på den här ut-
vecklingen. Ripforskningen har varit bra i vårt land.
Den dag som de herrar, som Gudrun Lindvall nämnde
i sin inledning, var på plats var också Jägareförbundet
där med en forskningsgrupp som hade gjort en under-
sökning i Dalarna - den hade hållit på i 15 år. Man
kunde se vilken utveckling ripstammen hade haft där.
Jag tycker att det är ekologisk jakt när man tittar på
vilka områden som det har varit hårt jakttryck på och
vilka områden som det inte har varit det på och när
man ser till att man anpassar sig till det. Det är detta
som man kan kalla den fria jakten ovan odlingsgrän-
sen.
Jag vill gärna avrunda med att tala om Natur-
vårdsverket. De motioner som vi har fått från Miljö-
partiet och Gudrun Lindvall handlar om detaljer. Man
diskuterar beslut om olika arter och jakttider på da-
gen. Naturvårdsverket är regeringens verktyg när det
gäller att få till stånd en diskussion om vilka jakttider
vi skall ha och vilken jakt vi skall bedriva. Natur-
vårdsverket går ut till de olika organisationerna och
tar in uppgifter. Det är dessa organisationer som Gud-
run Lindvall diskvalificerar. Dem skall vi lyssna på.
Naturvårdsverket är bra, och det är också bra att Na-
turvårdsverket har målsättningar för olika saker.</pre><pre>Anf.  153  GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Jag skulle verkligen önska att man
även fortsättningsvis gick ut och frågade de organisa-
tioner som Michael Hagberg talar om innan man
ändrar någon jakttid. Det är möjligt att det inte finns
jägarorganisationer i alla länder i EU, men det finns
ornitologiska organisationer. Det vet jag av erfaren-
het. Det finns mycket starka ornitologiska organisa-
tioner i alla EU-länder, även i öststaterna, t.ex. i Lett-
land, som Sverige stöder ganska rejält.
Om man tittar på det som är aktuellt just nu, näm-
ligen morkullan, finner man att ingen annan organisa-
tion har tillfrågats. Anledningen till att morkulljakten
nu diskuteras är att Jägareförbundet har gått direkt till
departementet och begärt en ändring av tiden. Den här
frågan har alltså inte gått den vanliga vägen genom
Jakttidsberedningen, som den brukar göra. Nu hör
man bara Naturvårdsverket. Sedan skall man fatta
beslut.
Det här är naturligtvis mycket intressant för oss
som är engagerade på annat håll, t.ex. i Ornitologiska
föreningen. Om en förening explicit hanteras på detta
sätt när det gäller jaktfrågor måste också andra före-
ningar explicit hanteras på precis samma sätt. Jag kan
garantera att det nu kommer att komma framställning-
ar om jakttider och om förbud av jakt på vissa arter,
t.ex. enkelbeckasinen.
Jakttidsberedningen har varit obenägen att lyssna.
Och också Naturvårdsverket har i mångt och mycket
sagt att det krävs en utredning och att detta måste ses
över. När det gäller enkelbeckasinen finns det en stor
risk att Sverige kommer att hamna efter i EU. Enkel-
beckasinen finns alltså med i en skrift som har
kommit från EU, där man säger att det är en art.
Men, Michael Hagberg, om vi ser till att alla or-
ganisationer som är intresserade av djur och natur och
det vilda får vara med och tycka i framtiden har vi
kommit långt. Så är det inte i dag. Det visar också den
motion som vi har väckt som handlar om demokrati
och jakt. Jägareförbundet har faktiskt styrt utveck-
lingen på ett sådant sätt att man inte kan säga att poli-
tikerna har haft det allmännas bästa framför ögonen.
Jag rekommenderar en läsning av en skrift som
handlar om demokrati och ledarskap. Det är en
mycket obehaglig läsning.</pre><pre>Anf.  154  MICHAEL HAGBERG (s):
Herr talman! Jakttidsberedningen träffas ungefär
vart tredje eller vart fjärde år. Det har den gjort i en
herrans massa år. Under de allra flesta av de här her-
rans massa åren har man haft sommarjakt på morkul-
la. Samtidigt är Jakttidsberedningen sammansatt av
Världsnaturfonden, ornitologiska föreningar, Natur-
skyddsföreningen, Jägarnas riksförbund m.fl. natur-
verksamma organisationer. Det är de organisationer-
na, vilket jag försökte berätta för svenska folket ge-
nom herr talmannen alldeles nyss, som Gudrun Lind-
vall - kanske inte Gudrun Lindvall, men Miljöpartiet
- diskvalificerar när hon kommer med enskildheter
motionsvägen och inte på något sätt har lyssnat på de
här organisationerna.
Här har man berett det utifrån hela friluftslivets
intressen. Sedan kommer de här motionerna där man
tycker att riksdagen skall fatta beslut om enskildheter.
Vi har en regering som har ett verktyg som heter
Naturvårdsverket och som skall göra det här, och
Naturvårdsverket tar in uppgifter från Jakttidsbered-
ningen. Jag tycker att det är demokrati. Men det är
demokrati utifrån mina aspekter. Den demokrati som
Gudrun Lindvall - nej, inte Gudrun Lindvall men
däremot Miljöpartiet - representerar, det är stalinism.
Det är när man fattar beslut i de här frågorna i den här
typen av förhandlingar och inte litar på det ideella
föreningslivet. Stalinism är en typ av ideologi som är
avskaffad i många länder. Men nu har vi fått svaret:
Miljöpartiet står på en stalinistisk grund när det gäller
oerhört många frågor.</pre><pre>Anf.  155  GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! När tiden blir sen slinter tungan.
Ibland blir dumheten uppenbar, Michael Hagberg. I
det här fallet var den det.
Jag vet inte om Michael Hagberg är medveten om
hur Jakttidsberedningen fungerar. Så här är det: Jakt-
tidsberedningen har icke yttrat sig inför den hantering
av morkulljakten som nu sker. Det vet Michael Hag-
berg. Frågan har kommit upp därför att Jägareförbun-
det har tillskrivit regeringen direkt. Jakttidsbered-
ningen har icke yttrat sig inför den hantering av jakt-
tiden för morkulla som skall ske nu i början av juni.
Här har alltså regeringen accepterat att man inte går
den vanliga vägen. Regeringen anser inte att vi skall
vänta de två år till som behövs innan jakttiderna
kommer upp i nästa sväng, utan regeringen säger: Låt
oss hantera det här på ett annat sätt. Det innebär att i
det här fallet får inte de andra organisationer som
sitter i Jakttidsberedningen möjlighet att yttra sig.
Dessutom fungerar Jakttidsberedningen så, vilket
Michael Hagberg naturligtvis vet, att den som har
sista ordet är Jägareförbundet, och Jägareförbundet
måste inte skicka vidare de synpunkter som de andra
föreningarna har framfört. Det här har tagits upp gång
på gång i Sveriges ornitologiska förenings tidskrift.
Man kan också visa på fall där man inte fått med sina
synpunkter, trots att det fattats beslut om att de skulle
skickas med.
Jakttidsberedningen är ett exempel på en sam-
manslutning som inte riktigt fungerar. Den fungerar
om man anser att jägarna alltid har rätt, men den fun-
gerar inte annars. Därför anser vi att det är dags att få
en fristående organisation som inte är Jägareförbundet
utan just fristående - på samma sätt som vi ansåg att
det var bra när Naturvårdsverket kom till.
Jag tycker att vi skall hålla oss till sanningen, Mi-
chael Hagberg.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 maj.)</pre><pre>19 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 28 maj</pre><pre>1996/97:568 av Siri Dannaeus (fp) till försvarsminis-
tern
Katastrofen i Vagnhärad
1996/97:569 av Per Bill (m) till kommunikationsmi-
nistern
Utredningar om Posten
1996/97:570 av Kjell Ericsson (c) till försvarsminis-
tern
Åtgärder med anledning av översvämningar
1996/97:571 av Eva Arvidsson (s) till näringsminis-
tern
Insatser för en levande skärgård
1996/97:572 av Jeppe Johnsson (m) till jordbruks-
ministern
Svensk kycklinguppfödning
1996/97:573 av Carina Hägg (s) till jordbruksminis-
tern
EU och bananimporten
1996/97:574 av Carina Hägg (s) till utbildningsmi-
nistern
Civilingenjörsutbildningen
1996/97:575 av Carina Hägg (s) till justitieministern
Löneavdrag</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 3 juni.</pre><pre>20 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit</pre><pre>den 28 maj</pre><pre>1996/97:521 av Cinnika Beiming (s) till statsrådet
Leif Blomberg
Svenskt medborgarskap
1996/97:532 av Carina Hägg (s) till försvarsminis-
tern
Avhopp från militärtjänstgöring
1996/97:534 av Olle Lindström (m) till kommunika-
tionsministern
Gränsöverskridande körkortsutbildning
1996/97:540 av Gullan Lindblad (m) till socialminis-
tern
Kloning av människor
1996/97:541 av Inger Davidson (kd) till utbild-
ningsministern
Studiestöd för läkarstuderande
1996/97:547 av Mikael Odenberg (m) till näringsmi-
nistern
Koldioxidskatten
1996/97:548 av Birger Schlaug (mp) till miljöminis-
tern
Vätgas
1996/97:549 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nistern
En studie av aborter
1996/97:550 av Carina Hägg (s) till statsrådet Leif
Blomberg
Magnetröntgat kaffe
1996/97:552 av Anita Jönsson (s) till kommunika-
tionsministern
Järnvägsinvesteringar och förnyelse av persontrafik-
fordon
1996/97:553 av Sigrid Bolkéus (s) till jordbruksminis-
tern
Pastörisering av mjölk från fäbodvallarna
1996/97:554 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Amerikanska kärnvapenprovsprängningar
1996/97:555 av Lennart Klockare (s) till försvarsmi-
nistern
Åldersstrukturen inom försvaret
1996/97:556 av Patrik Norinder (m) till arbetsmark-
nadsministern
Arizona Chemicals
1996/97:558 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
socialministern
Handikappombudsmannen
1996/97:560 av Ewa Larsson (mp) till kulturminis-
tern
En modern kyrka</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 3 juni.</pre><pre>21 §  Kammaren åtskildes kl. 19.39.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. vote-
ringen kl. 9.02,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 7
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 21 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 47
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 15 § anf. 93
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 17 § anf. 124 (delvis),
av andre vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 17.57 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>