Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1996/97:104

Fredagen den 16 maj

Kl. 9.00 - 11.43

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------

1 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Motion
1996/97:Sk 58 till skatteutskottet

2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 15 maj

KrU12 Uppdragsarkeologi m.m.
Mom. 1 (förfarandereglerna för arkeologiska under-
sökningar m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c, fp, kd)
Votering:
172 för utskottet
119 för res. 1
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 141 s, 1 c, 14 v, 16 mp
För res. 1: 67 m, 18 c, 20 fp, 2 v, 12 kd
Frånvarande: 20 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 6 v, 2 mp, 3 kd

Mom. 3 (Riksantikvarieämbetets uppdragsverksam-
het)
1. utskottet
2. res. 2 (m, c, fp, mp, kd)
Votering:
159 för utskottet
133 för res. 2
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 17 v
För res. 2: 65 m, 19 c, 21 fp, 16 mp, 12 kd
Frånvarande: 19 s, 15 m, 8 c, 5 fp, 5 v, 2 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU16 Strålskydd och kärnsäkerhet
Mom. 14 och 15 (utländskt kärnavfall och definition
av kärnavfall)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (mp)
Votering:
275 för utskottet
16 för res. 2
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 141 s, 66 m, 18 c, 21 fp, 17 v, 12 kd
För res. 2: 16 mp
Frånvarande: 20 s, 14 m, 9 c, 5 fp, 5 v, 2 mp, 3 kd

Mom. 19 (miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige)
1. utskottet
2. res. 3 (mp)
Votering:
277 för utskottet
16 för res. 3
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 141 s, 67 m, 19 c, 21 fp, 17 v, 12 kd
För res. 3: 16 mp
Frånvarande: 20 s, 13 m, 8 c, 5 fp, 5 v, 2 mp, 3 kd

Mom. 21 (tredubbling av avgiften för kärnavfall)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
277 för utskottet
15 för res. 5
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 67 m, 19 c, 21 fp, 16 v, 12 kd
För res. 5: 15 mp
Frånvarande: 19 s, 13 m, 8 c, 5 fp, 6 v, 3 mp, 3 kd
Bodil Francke Ohlsson (m) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats som frånvarande.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om samlad votering

Andre vice talmannen meddelade att samtliga
ärenden på dagens föredragningslista skulle avgöras i
ett sammanhang efter avslutad debatt.

3 § Systembrister och missbruk inom socialför-
säkringssystemen

Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1996/97:SfU10
Systembrister och missbruk inom socialförsäkrings-
systemen (prop. 1996/97:121)

Anf. 1 GULLAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Det ärende som vi nu skall diskutera
behandlar dels propositionen om systembrister och
missbruk inom socialförsäkringssystemen, dels en rad
motioner i anledning av propositionen.
Jag vill faktiskt först erinra om det förflutna i
ärendet. Under hösten 1993 begärde utskottet enhäl-
ligt en kartläggning om i vilken omfattning det före-
kom fusk med förmåner eller bidrag. Beroende på vad
kartläggningen utvisade ville vi att regeringen skulle
återkomma med förslag till riksdagen. Vi var helt
överens om att det är alldeles nödvändigt att de socia-
la stödsystemen kommer rätt personer till del och att
fusk, överutnyttjande och missbruk skall motverkas
om befolkningen skall ha förtroende för socialförsäk-
ringssystemen och i måttet av förmåga bidra till fi-
nansieringen av dem. Jag tycker att det är viktigt att
ha den här bakgrunden.
Med anledning av utskottets tillkännagivande till
regeringen har uppdrag getts bl.a. till Riksrevi-
sionsverket att kartlägga förekomsten av bidragsfusk.
Men även riksdagens revisorer och Statskontoret har
genomfört analyser.
I Riksrevisionsverkets rapport framkom - dessvär-
re - att effekten av fusk, överutnyttjande och system-
brister uppgår till totalt minst 5-7 miljarder kronor
årligen. Kanske är detta bara toppen på ett isberg,
sade Riksrevisionsverkets representanter när utred-
ningen presenterades för riksdagen.
Moderata samlingspartiet har ansett några kriterier
vara nödvändiga med hänsyn till den personliga in-
tegriteten för att vi skulle ställa oss bakom detta för-
slag, nämligen att ansökan alltid skall vara underteck-
nad på heder och samvete, precis som självdeklara-
tionen, och att den som ansöker om en förmån eller
ett bidrag skall ges skriftlig information om att hem-
besök kan förekomma och att kontroller kan före-
komma bl.a. gentemot andra system och att en even-
tuell förmån skall kunna dras in eller minskas vid
felaktiga uppgifter.
Vid undertecknandet av ansökan skall den sökan-
de alltså vara helt medveten om vilka villkor som
gäller och underförstått ha gett sitt samtycke till
eventuella kontrollåtgärder.
Socialdemokraterna i utskottet har i huvudsak gått
oss till mötes när det gällt våra motionskrav i detta
stycke och dessutom när det gällt vårt förslag om att
Riksförsäkringsverket fortlöpande skall göra utvärde-
ring och uppföljning i frågan och lämna besked om
resultatet. Vi har från majoritetens sida också precise-
rat att det är en helhetsbedömning som skall ligga till
grund för en eventuell indragning eller minskning av
en förmån och inte ett enstaka hembesök. Det är alltså
en väsentlig förändring och precisering som har skett
efter Lagrådets kritik av förslaget. Vi har därför kun-
nat ena oss med majoriteten i ärendet.
Jag vill säga att hembesök och kontroller av för-
säkringskassan inte är någon revolutionerande nyhet.
Förfarandet har - som också framgår av utskottsbe-
tänkandet - tillämpats sedan 1962 när det gäller sjuk-
försäkring, rehabilitering och pensioner. Jag har själv
gjort hundratals, kanske tusentals, hembesök i försäk-
ringskasseärenden under mitt arbete på en försäk-
ringskassa under många år. Jag har dragit in sjukpen-
ning, när jag kunde konstatera att en större arbetsför-
måga förelåg än vad som framkommit tidigare i kas-
sans handlingar.
Vad det nu handlar om är att tillämpningen ökas
till hela försäkrings- och bidragsområdet, t.ex. i fråga
om bostadsbidrag, barnbidrag och underhållsstöd.
Tyvärr har det visat sig - när kassorna har gjort rikta-
de kontroller framför allt när det gäller bostadsstöd
och underhållsstöd - att ett ganska omfattande fusk
har förekommit. Man har t.ex. skrivit sig på fel adress
eller uppgett sig vara ensamboende när man i realite-
ten har sammanbott, osv.
Man måste alltså se de föreslagna åtgärderna som
nödvändiga, inte minst som en förebyggande åtgärd.
Den enskilde bör redan i samband med ansökan om
en förmån förstå vikten av att lämna korrekta uppgif-
ter. Jag vill också säga att hembesök inte får ses en-
bart som något negativt, tvärtom. De kan vara mycket
positiva för de försäkrade, eftersom man får en bättre
bild av hela den sociala situationen, av hjälpbehov,
osv.
Naturligtvis är det allra viktigaste att kassans ut-
redningar är så fullödiga som möjligt från början och
att det första beslutet blir så korrekt som möjligt. Men
detta kräver personresurser från kassornas sida. Jag
vill gärna säga att vi moderater ställer oss bakom det
tillkännagivande till regeringen som utskottet nyligen
har gjort om försäkringskassornas behov av tillräckli-
ga resurser för att de skall klara sina funktioner när
det gäller såväl utredningar som kontroller, detta inte
minst mot bakgrund av den hearing som utskottet
hade den 10 april i år då JO uttalade att antalet be-
svärsärenden ökat markant under det senaste året och
att rättssäkerheten kan ifrågasättas. Men detta får vi
återkomma till vid ett senare tillfälle.
Allt har en orsak, fru talman. Det faktum att Sve-
rige har världens största offentliga sektor och att 62 %
av svenska folket får hela eller delar av sin försörj-
ning via de statliga transfereringarna är en viktig
orsak. Vi moderater har i reservation 3 sagt att det är
uppenbart att socialförsäkringssystem som omfattar
ett femtiotal olika stödformer och som omsätter
mångmiljardbelopp årligen ger möjligheter till fusk
och missbruk. Vi anser att människor genom moderat
politik med lägre skatter och möjlighet till egna
tilläggsförsäkringar skulle göras mindre beroende av
de offentliga systemen, som då i ökad utsträckning
skulle koncentreras till dem som har de största beho-
ven.
Vi anser att systemen genomgående måste refor-
meras och göras mer överblickbara. Flera olika för-
måner skulle med fördel kunna göras om till en enda
samordnad försäkring. I dag är det faktiskt flera parti-
er som har den uppfattningen.
Det är också intressant att företrädare för Riksre-
visionsverket i en artikel i Svenska Dagbladet den 9
maj, alltså helt nyligen, tycks vara inne på tankegång-
ar liknande dem som vi har framfört i utredningskrav
sedan flera år tillbaka. Vi kallar detta för en arbets-
livsförsäkring eller inkomstbortfallsförsäkring. Ordet
kan man diskutera. Riksrevisionsverket anser att
sammanslagna försäkringar väsentligt skulle minska
risken för fusk och att människor inte skulle kunna
hoppa mellan olika system, t.ex. från a-kassa till sjuk-
försäkring, med en enhetligare försäkringslösning.
Vi anser också att arbetsskadeförsäkringen bör
flyttas ut från den allmänna försäkringen och bli en
obligatorisk skadeförsäkring utanför den allmänna
försäkringen men att den skulle tas från företagens
sida. Vi menar att detta skulle ge ett ökat incitament
att skapa ännu bättre arbetsmiljöer. Vidare anser vi att
sjukförsäkringen för trafikskador kan flyttas ut till den
obligatoriska trafikförsäkringen på samma sätt som
sker t.ex. i Finland.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.
Jag vill också nämna att vi i ett särskilt yttrande
tillsammans med Folkpartiet liberalerna, Kristdemo-
kraterna och Miljöpartiet åter framför nödvändigheten
av att samarbetet mellan försäkringskassorna, social-
tjänsten, sjukvården och även arbetsförmedlingarna
måste ökas för att man skall förhindra att försäkrade
dribblas mellan olika system och i sämsta fall ramlar
mellan stolarna när kriterierna för rätt till sjukpenning
och förtidspension nu har skärpts. Det är viktigt för
den enskildes möjlighet till rehabilitering och möjlig-
het till ett bättre liv, men det är också ägnat att minska
möjligheterna till felutnyttjande och fusk inom för-
säkringssystemen. I denna fråga återkommer vi med
anledning av proposition 63, som vi senare skall be-
handla. Därför har vi inte reserverat oss i dagens
betänkande.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
reservation 3 och i övrigt till hemställan i utskottets
betänkande.

Anf. 2 INGRID SKEPPSTEDT (c):
Fru talman! Systembrister, missbruk och fusk in-
om socialförsäkringssystemen har diskuterats inten-
sivt under senare år. I takt med att åtstramningar har
varit nödvändiga inom bidragssystemen har krav rests
på åtgärder för att minska överutnyttjandet och miss-
bruket. Riksrevisionsverket konstaterar att även om
fusket inte är omfattande, vare sig i procent av utbeta-
lat belopp eller antalet personer som fuskar, så är det
ändå fråga om stora belopp - 5-7 miljarder kronor.
Detta är resurser som måste tas från någon annan del
av statens budget.
Förekomsten av fusk och missbruk är demoralise-
rande för välfärdssystemet. Allmänhetens förtroende
för ett bidragssystem som ger utrymme för överutnytt-
jande kan minska om inte tillräckliga insatser görs för
att åtgärda problemen. Även om det inte är möjligt att
helt eliminera fusket, måste ändå ambitionen vara att
minimera bristerna och täppa till de luckor som gör
det möjligt att fuska. Annars riskerar förtroendet för
välfärdssystemen att urholkas.
Centerpartiet anser att det bör bildas ett särskilt
utbetalningsverk som skall samordna alla utbetalning-
ar för alla socialförsäkringar. Verket skulle ha tillgång
bara till uppgifter som är nödvändiga för utbetalning.
Känsliga uppgifter sorteras bort av den myndighet
eller organisation som beviljar utbetalningen. Det
innebär alltså inte att sekretessen för den enskilde
åsidosätts. En liknande modell föreslås i Statskonto-
rets rapport Bättre grepp om bidragen, SOU
1996:180.
En annan lösning för att underlätta kontrollfunk-
tionen skulle kunna vara att ansluta nuvarande trans-
fereringssystem till ett framtida system med indivi-
duella skattekonton. Basen skulle vara det skattekon-
tosystem som föreslagits i regeringens proposition
1996/97:100, Ett nytt system för skattebetalningar.
Det skulle kunna innehålla en påbyggnad med en
obligatorisk skyldighet för alla statliga och kommuna-
la utbetalare att löpande redovisa kontrolluppgifter
om gjorda utbetalningar till skattemyndigheten, oav-
sett om de är beskattningsbara eller ej. Huvudsyftet
skulle vara att skapa ett bättre beskattningsunderlag
och ökade samordnings- och kontrollmöjligheter inom
skatte- och transfereringssystemen.
Fru talman! En majoritet i utskottet vill ge försäk-
ringskassans personal rätt att göra hembesök hos den
försäkrade i utrednings- och kontrollsyfte utan att
misstanke om brott föreligger. Centerpartiet anser att
det finns flera anledningar att kritisera denna del.
Även Lagrådet kritiserar förslaget. Lagrådet föreslår
dels att varje besök i princip skall beslutas efter
prövning av omständigheter i det enskilda fallet, dels
tillägget av ett kvalificerat rekvisit, "av väsentlig
betydelse". Lagrådet anser vidare att regeringsfor-
mens bestämmelser om skydd mot husrannsakan
måste vara åtminstone analogt tillämpliga på dessa
besök.
Oanmälda hembesök är ett starkt intrång i den
personliga sfären som Centerpartiet inte kan accepte-
ra. Det finns i dag ett skydd i grundlagen mot hus-
rannsakan som bör ge ett skydd även om det är perso-
nal från försäkringskassan som gör hembesöket. Det
är också vad Lagrådet har sagt.
Utskottet säger emellertid i betänkandet att skrift-
lig information om att t.ex. hembesök kan förekomma
bör lämnas i samband med att en ersättning eller ett
bidrag utges.
Centerpartiets uppfattning är att hembesök som
kontrollåtgärd upplevs som kränkande och utpekande.
Därför skall det bara förekomma om det är av väsent-
lig betydelse för utredning om misstanke om försäk-
ringsmissbruk. Det kan inte vara rimligt att alla för-
säkringstagare skall behöva känna sig utpekade när de
behöver ta del av socialförsäkringarna, även om man
har fått denna information om att det kan förekomma
hembesök.
Centerpartiet anser att det är viktigt att den per-
sonliga integriteten respekteras, och därför yrkar vi
avslag på förslaget om oanmälda hembesök.
Fru talman! Jag står givetvis bakom såväl reserva-
tion nr 1 som reservation nr 4, men för tids vinnande
yrkar jag här bifall till reservation nr 4. För övrigt
instämmer jag i betänkandet.

Anf. 3 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Ingrid Skeppstedt argumenterar
egentligen för att kontrollfunktionerna skall förbätt-
ras, men jag tror att hon är skäligen ensam om att i
dagens läge påyrka att vi skall inrätta en ny statlig
myndighet. Det är nog inte det som svenska folket
sätter främst på agendan i dag.
Jag vill fråga: Vad är det som är så farligt med
hembesök i dessa nya ärenden, när vi har tillämpat det
enligt lag från 1962 i t.ex. förtidspensions- och sjuk-
försäkringsärenden? Jag har själv dragit sjukpenning
därför att jag har funnit att de tidigare lämnade upp-
gifterna inte har stämt med vad kassan har kommit
fram till i beslut. Vad är det som skiljer bostadsbidrag
och underhållsstöd, som det heter numera, från detta?
Det är tyvärr så att det är i just de ärendena som det
mesta fusket har förekommit.
Jag vet exempel på att en försäkringskassa som
har gjort riktade hembesök faktiskt har funnit att det
bodde åtta personer på en ICA-affär. Skall vi tillåta
sådant? Jag tror inte att Ingrid Skeppstedt vill det.
Varför är detta så farligt i de här ärendena, när vi kan
tillämpa det i andra fall?
Oanmälda hembesök har förekommit i långliga ti-
der hos försäkringskassan, och i det här fallet finns
det dessutom en väsentlig skillnad. Nu talar vi om
från början att sådant kan ske, och personen som
söker bidrag eller någon ersättningsform är medveten
om detta. Alltså anser vi att sekretessfrågan är till-
fredsställande löst. Vi har gått betydligt längre än vad
man gjorde i propositionen.

Anf. 4 INGRID SKEPPSTEDT (c) replik:
Fru talman! Det är riktigt som Gullan Lindblad
säger här att oanmälda hembesök förekommer i andra
fall, men vi tycker ändå att det är viktigt för den en-
skilde personen att veta att man får ett hembesök och
att det är av väsentlig betydelse för utredning att man
blir kontrollerad på det här sättet. Det är ju ändå så att
vi måste värna om den personliga integriteten, även
om det är viktigt att vi också har kontrollmöjligheter
som gör det möjligt att få del av uppgifter i de fall där
vi misstänker att fusk förekommer. Är det så att
misstanke finns är det ju också möjligt att anmäla att
man kommer att göra ett hembesök.

Anf. 5 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Vad jag vet har inte Ingrid
Skeppstedts kolleger i skatteutskottet haft samma
samvetsbetänkligheter när det gäller betydligt längre
gående åtgärder.
Jag tycker att när man ansöker om ett bidrag eller
är beroende av ett stöd i någon form skall man också
vara beredd att visa att man har rättighet att uppbära
detta. Det är faktiskt så att om vi går ut och frågar
svenska folket vet jag att en absolut överväldigande
majoritet ger utskottsmajoriteten rätt. Svenska folket
anser att man inte skall uppbära bidrag med mindre än
att man har rätt till det, annars undergrävs ju hela
socialförsäkringen.
När Ingrid Skeppstedt talar om husrannsakan
tycker jag att det är att ta till överord i högsta grad.
Här handlar det om hembesök, och vi har också sagt
att detta är ett led i en helhetsbedömning av försäk-
ringskassan.

Anf. 6 INGRID SKEPPSTEDT (c) replik:
Fru talman! När jag nämnde ordet husrannsakan
sade jag precis vad Lagrådet hade sagt i sitt yttrande.
Det var därför jag också tog med det här.
Jag är inte emot att man kontrollerar, men jag är
emot att man gör det så att säga generellt. Jag tycker
inte att det är tillräckligt med att man får en finger-
visning om att det kan förekomma hembesök när man
söker eller får bidrag.
Det är viktigt att allmänheten har förtroende för
välfärdssystemen. Naturligtvis skall vi på alla sätt
försöka minimera det fusk som föreligger, men jag
vidhåller ändå min uppfattning att oanmälda hembe-
sök inte är bra.

Anf. 7 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Låt mig börja med att säga att vi i
Folkpartiet instämmer i det som Gullan Lindblad
inledde med, nämligen att utskottet har ett förflutet i
de här frågorna och i total samstämmighet begärt ett
förslag från regeringen om detta.
Därmed menar vi också att det finns en stor enig-
het om att missbruk och fusk undergräver stödet för
den generella välfärdspolitiken. Det är därför avgö-
rande för systemens och välfärdspolitikens fortsatta
legitimitet att fusk och missbruk beivras, och att sys-
temen utformas och underhålls på ett sätt som under-
lättar detta.
De många förändringar som gjorts har sammanta-
get gett en bild av en splittrad politik. Avgifter har
blivit skatter, och sambandet mellan avgifter och
förmåner har underminerats. Detta har skapat en för-
troendekris, och människor känner stor osäkerhet om
socialförsäkringarnas framtid.
Den kanske viktigaste uppgiften för att förhindra
fusk och överutnyttjande är att göra socialförsäkring-
arna och andra regler för bidrag enklare, enhetligare,
flexiblare och mer försäkringsmässiga. Klarar inte
regeringen av att tydliggöra spelreglerna måste vi
fortsätta föra kampen mot fusk och överutnyttjande.
Fru talman! Vid utskottets offentliga utfrågning
konstaterade JO, Jan Pennlöv, att kassorna förefaller
ha ett högt och ökat antal handläggningsfel. Han an-
såg också att förutsättningarna för kassans handlägga-
re synes ha försämrats, och att detta inte kunde få
fortsätta dels därför att rättstryggheten naggas i kan-
ten, dels därför att legitimiteten för systemen urhol-
kas. Mina frågor till utskottets majoritet blir: Vad
avser ni att göra att detta? Anser ni att det är ett pro-
blem, och hur skall problemet lösas? Jag undrar också
om det inte finns viktigare arbete för kassans tjänste-
män än att stickprovskontrollera alla människor.
För att beivra fusk och överutnyttjande av försäk-
ringen föreslår majoriteten, utan att göra något åt
systemfelen och bristerna i handläggningen, att stick-
provsmässiga hembesök skall kunna göras. Man hotar
med att dra in ersättningen och man tror att hembesök
skall kunna klarlägga och avskaffa fusk. Enligt skriv-
ningen skall stickproven användas: "- - - när det
gäller att hos allmänheten inskärpa vikten av att lämna
korrekta uppgifter."
Det är alltså därför man skall göra stickproven.
För den som tagit del av kassornas blanketter, svårig-
heterna att förstå vad alla uppgifterna skall användas
till och hur blanketterna skall fyllas i framstår majori-
tetens förhoppningar om att fusket skall avskaffas
som nästintill banala. Givetvis skall vi alla medverka
till att minimera fusket. Det är en självklarhet.
Fru talman! Låt mig uttrycka min förvåning över
att Moderaterna, som annars anser sig vara mycket
måna om den enskildes integritet, nu slår sig ihop
med regeringen för att klämma åt alla försäkrade.
Märk väl: alla försäkrade. Det gäller alltså även dem
som det inte finns något som helst skäl att stickprovs-
kontrollerna.
Det vanliga är ju att socialdemokraterna alltid be-
traktar alla människor som ett kollektiv medan mode-
raterna, och även kristdemokraterna, ofta ser till den
enskilda människan och hennes integritet. Framför allt
brukar de värna om Lagrådets hörande och dess syn-
punkter. Men i dag hoppar moderaterna och kristde-
mokraterna på det kollektiva tåget. Alla skall miss-
tänkas, alla skall synas. Den uppfattningen kan inte vi
folkpartister dela.
Fru talman! Risken är stor att vi får ett ännu kalla-
re samhälle, där myndigheterna får lagfäst rätt att syna
oss alla i sömmarna utan någon som helst misstanke.
Viss är det viktigt, som jag tidigare har sagt, att fusk
och överutnyttjande beivras. Men i dag har försäk-
ringskassorna oerhört mycket att göra. Det är vi eniga
om i utskottet. Regering och riksdag har gjort 340
ändringar bara under 90-talet i socialförsäkringarna.
Är det då rimligt att stickprovskontrollera alla, i stäl-
let för att göra kontroller där någon form av misstanke
kan finnas eller där det krävs av utredningsskäl?
Regeringen har alltså inhämtat Lagrådets synpunk-
ter, men inte beaktat dem. Lagrådet har anfört att det
måste anses tvivelaktigt om det är väl förenligt med 2
kap. 12 § regeringsformen att ge besöksbestämmelsen
en avfattning som legitimerar en generell eller stick-
provsmässigt inriktad kontroll utan åtminstone någon
individualiserad prövning i det enskilda ärendet. Lag-
rådet har därför föreslagit att bestämmelsen om besök
utformas så att besök blir tillåtet bara om det kan
antas vara av väsentlig betydelse för utredningen. Det
innebär att det i princip skall fattas beslut om varje
beslut efter en prövning av omständigheterna i det
enskilda fallet. Fru talman! Folkpartiet delar Lagrå-
dets uppfattning.
Socialdemokrater och moderater ångar dock på.
Nu skall alla klämmas åt, och nu skall det ringas på
allas dörrar. Jag tvivlar på att resultatet blir speciellt
givande. Resultatet blir sannolikt att man skrämmer
upp även hederligt folk. Alla skall känna kylan av
makten. Överheten hotar att knacka på din dörr.
Jag dristar mig till att fråga moderaterna: Anser ni
att den personliga integriteten är viktigare när det
gäller skattefrågor än när det gäller sjuka människor
eller människor som skall känna trygghet i de social-
försäkringssystem som de själva har varit med och
betalat till?
Fru talman! Folkpartiet delar Lagrådets uppfatt-
ning att ett hembesök i kontrollsyfte bara kan accepte-
ras om det är av väsentlig betydelse för utredningen.
Regeringens och majoritetens krav på generella stick-
provskontroller måste därför avvisas.
Därutöver har Folkpartiet, som Gullan Lindblad
sade, i ett särskilt yttrande ansett att regeringen sna-
rast måste lägga fram konkreta förslag som leder till
en ökad samverkan för ökade rehabiliteringsinsatser
och andra arbetsförberedande åtgärder. Detta skall
gälla de grupper som riskerar att befinna sig i gräns-
landet mellan olika myndigheter och ersättningssys-
tem. Det är dags att permanenta de försöken och att
utveckla dem över hela landet.
Folkpartiet har i en motion beskrivit de förtjänster
som kan nås både för den enskilda människan och för
försäkringssystemen om köerna i vården kan kortas
och om fler människor snabbare kan rehabiliteras och
återfå sitt arbete. Vi i Folkpartiet har fört kampen för
ökade medel till rehabilitering och kortare köer i
vården. Vi anser att väntan i sjukvårdsköer förhindrar
människors tillfrisknande och möjligheter att snabbt
komma tillbaka i arbete. Vi vet också att betydande
summor kan sparas i systemen om människor rehabili-
teras snabbare. Men regeringens senfärdighet är be-
klämmande. Sjuk- och arbetsskadekommittén lämna-
de för ett år sedan förslag till hur ökad rehabilitering
skulle utformas för ökad folkhälsa och minskade
kostnader i systemen. Regeringen har trots den långa
tid som förflutit inte fått fram ett fullgott förslag. Jag
beklagar det, fru talman.
Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 2
och 4.

Anf. 8 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Jo, Sigge Godin, den personliga in-
tegriteten är viktig. Men det är också viktigt att vi vet
att alla våra samlade skatter och avgifter går till rätt
personer, och att vi icke misskrediterar hela socialför-
säkringssystemet. Det handlar inte om att klämma åt
några försäkrade, utan det handlar just om att verkli-
gen veta att rätt bidrag går till rätt person. Är vi med-
vetna om att det fuskas för kanske mer än 10 miljar-
der kronor varje år har vi en skyldighet att se till att vi
också har ett kontrollsystem. Som framgår av lagen
har ju försäkringskassorna haft ett sådant system se-
dan 1962 i samtliga andra ärenden. Det gäller möjlig-
heten att t.ex. göra stickprov.
När det gäller Lagrådets synpunkter har jag redan
sagt att vi har gjort förändringar på en mycket väsent-
lig punkt, nämligen att man i förväg underrättar den
sökande om att hembesök kan förekomma. Jag vill
också erinra om att det står i utskottsbetänkandet att
det endast är om omständigheterna i sin helhet moti-
verar det som vi förespråkar någon form av hembe-
sök. Jag förstår inte hjärtnupenheten i den här frågan.
Vi är ju ändå överens i huvudfrågan, Sigge Godin.

Anf. 9 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! I Dagens Nyheter i dag finns en rubrik
där det står: "Kassorna går på knä".
Där beskrivs den oro som socialförsäkringsutskot-
tet känner över att bristerna i handläggningen är stora,
precis som JO klart har deklarerat vid utfrågningen,
och att kassapersonalen inte hinner göra det jobb som
är allra väsentligast.
Gullan Lindblad säger att det fuskas för kanske 10
miljarder kronor. Det vet vi ju inte riktigt. Det är
ingen som har kunnat klara ut om det är systembrister,
om det är fusk, om det är missförstånd eller vad det
är. Men trots att vi inte vet det, tycker Folkpartiet att
det är väsentligt att fusket minimeras, att man gör de
kontroller som är viktiga att göra och att man överlå-
ter åt personalen att sedan göra det viktiga jobbet.
Trots att Gullan Lindblad säger att man har för-
ändrat regeringens förslag och fått Socialdemokrater-
na att acceptera det, stämmer det inte med vad Lagrå-
det tycker. Det är egentligen väldigt ovanligt att mo-
derater frångår Lagrådets synpunkter. Det brukar ni
inte göra i vanliga fall. Det är därför som jag är litet
förvånad över det sätt som ni har tacklat den här frå-
gan på, även om vi var totalt eniga i utskottet om att
vi måste ha ett förslag om hur vi skall beivra fusket.
Det är vi överens om. Det finns ingen kritik emot
detta.

Anf. 10 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Det viktiga är ju att vi alla i utskottet
är totalt eniga om att åtgärder måste vidtas. Men då
måste vi också vidta effektiva åtgärder.
Vi vet inte summan av bidragsfusket, men Riks-
revisionsverkets tjänstemän sade faktiskt vid presen-
tationen av förslaget här i riksdagen att de 5-7 miljar-
der man då nämnde kanske bara är toppen av isberg.
Jag håller med om att kassorna går på knä. Just
därför fattade vi i går ett enhälligt beslut att i vårt
yttrande till finansutskottet säga att kassorna behöver
ökade resurser inte bara för kontrollåtgärder, utan för
att över huvud taget klara sina viktiga uppgifter och
för att först och främst ha så bra utredningsunderlag
att man fattar rätt beslut från början.
Vi har alltså förändrat förslaget väsentligt i förhål-
lande till Lagrådets synpunkter. Vi har också sagt att
Riksförsäkringsverket skall göra en kontinuerlig upp-
följning. Sedan får väl utskottet ta initiativ i olika
sammanhang om det visar sig behövas.

Anf. 11 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Gullan Lindblad är ju gammal hand-
läggare från försäkringskassan och jag har i en närstå-
ende verksamhet handlagt sociala ärenden. Jag skulle
vilja fråga Gullan Lindblad hur det skall gå till när
man slumpmässigt ringer på en människas dörr och
ber att få komma in. Sedan står man på dörrmattan
innanför dörren och säger att man vill ställa några
frågor. De slipade människorna, som känner att de vill
försöka fuska, lämnar de rätta svaren för att inte bli
anmälda och få sin ersättning indragen. De människor
som aldrig någonsin har tänkt fuska blir naturligtvis
oerhört skärrade över att det står en handläggare på
dörrmattan. Längre än så får man ju inte gå in i lägen-
heten och undersöka någonting. Hur skall detta gå
till?
Jag tycker att det är där det finns misstanke och
där det finns uppenbara skäl att begära information
för utredningens skull som man skall ta kontakt och
besöka människor, precis som Ingrid Skeppstedt har
sagt. Besök behöver man kanske göra.
Fru talman! Låt mig avsluta med att citera vad
Moderaterna skriver i det särskilda yttrandet nr 2:
"Med en moderat politik blir människor mindre bero-
ende av bidrag och offentligt stöd".
Här handlar det om system som människor har
betalt till. Jag och Folkpartiet tycker att dessa system
skall vara mycket mer försäkringsmässiga. Jag tror
inte att detta påverkar den här frågan, Gullan Lind-
blad. Detta är en svepande formulering i alla modera-
ta sammanhang. Man skall leva på sin lön, och man
skall inte behöva betala någon skatt. Då klarar alla
människor sig. Så enkel är inte vår värld, tyvärr kan-
ske jag skall säga.

Anf. 12 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Jag har 15 års erfarenhet av hur det
går till. Det har aldrig varit några problem. Man är ju
en människa som besöker en människa. Man skall
naturligtvis ha en legitimation med sig. Man skall sitta
och diskutera i lugn och ro. Det är inga problem om
man kan sitt jobb, och det kan personalen på försäk-
ringskassan.
Jag förstår fortfarande inte att det skall vara så stor
skillnad att göra stickprovskontroller i dessa ärenden,
bostadsbidrag och underhållsstöd, när vi sedan 1962
har gjort det i alla andra typer av ärenden. Det skulle
jag vilja ha en kommentar till.

Anf. 13 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Det är självfallet så, Gullan Lindblad,
att kontrollerna av våra socialförsäkringar skall vara
utformade på samma sätt oavsett vilket slag av för-
säkring det handlar om. Det framgår naturligtvis inte
exakt i våra skrivningar. Det är en självklarhet, i alla
fall från liberal sida, att alla människor i alla system
skall behandlas lika och med samma respekt oavsett
vem människan är. Vi accepterar inte kollektivets sätt
att stickprovskontrollera alla, därför att vi tror att
systemen blir bättre. Vi vet ju inte ens om de blir det.

Anf. 14 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Fr.o.m. den 1 oktober i år kommer var
och en av oss som är försäkrade via det generella
obligatoriska socialförsäkringssystemet att bli betrak-
tade som presumtiva fuskare eller kriminella när vi
blir sjuka, får barn, skiljer oss, får assistansersättning,
bostadsbidrag eller bostadstillägg till pensionärer. Då
inför nämligen Socialdemokraterna tillsammans med
Moderaterna och Kristdemokraterna en ny lag som
säger att försäkringskassetjänstemän kan tränga sig in
i våra bostäder för att kontrollera vad vi gör. Gillar de
inte vad de ser kan de sänka vår ersättning eller dra in
bidraget. De skall också kunna kontakta andra perso-
ner som kan tänkas ha upplysningar om oss.
Detta är en ren klasslagstiftning som öppnar för en
personkontroll som inte tillhör en rättsstat, vilket
Lagrådet också instämmer i. Lagrådet har avstyrkt
lagändringen och har kallat den för husrannsakan om
detta görs i undersökningssyfte, särskilt som ersätt-
ningen skärs ned eller dras in vid vägran att ta emot
besök om omständigheterna motiverar det. Lagrådet
anser att regeringen skall införa en generell regel som
säger att kassans besök i det särskilda fallet måste
vara motiverat. Det är märkligt att utskottsmajoriteten
helt struntar i Lagrådets kritik.
Orsaken till regeringens förslag är fusket i social-
försäkringen, som enligt Riksrevisionsverket uppgår
till 5-7 miljarder kronor per år. Det är faktiskt ett
fåtal procent av helheten. RRV har inte gjort någon
åtskillnad mellan rent fusk, systembrister och ett
överutnyttjande av systemet som orsakas av system-
konstruktionen. Självklart anser vi, liksom alla partier
i riksdagen, att det är angeläget att fusket stoppas.
Men det finns gränser för hur detta kan gå till. Då
skall det handla om fuskbekämpning och inte om att
hålla ett helt folk under kontroll i någon sorts allmän-
preventivt syfte. Det är högst tvivelaktigt att införa en
generell stickprovskontroll utan någon individualise-
rad prövning i det särskilda ärendet.
Vi vill att inriktningen på fuskbekämpningen skall
vara att rätta till systemfelen som gör att människor
fuskar. Ta t.ex. fusket kring karensdagen och sjuk-
skrivningarna. Kring den 1 maj avslöjades att stats-
ministern varit sjuk några gånger och inte sjukskrivit
sig. Han hade ställt in möten som någon annan minis-
ter fick ta och meddelat att han befann sig i bostaden i
Malmö. Därigenom slapp han avdrag på lönen både
för karensdag och sjukskrivning. Är det någon som på
allvar tror att försäkringskassan i en stickprovsmässig
kontroll skulle ge sig till att tvinga sig in i statsminis-
terns bostad, eller i riksdagsledamöternas heller för
den delen?
Vanligt folk tvingas att ta semesterdagar för att
klara sig utan alltför stora löneavdrag när de blir sju-
ka. Ytterligare andra arbetar med feber i kroppen
fram till sex minuter innan arbetsdagen är slut. Då kan
de sjukskriva sig och slipper därmed avdrag på lönen
för karensdagen.
Vem tror att man kommer åt en flerbarnsmamma
som får det ena barnet efter det andra med samme
man, utan att de bor ihop, med stickprovskontroller.
När kassan ringer på dörren och mannen är där kan
han hävda att han besöker sina barn. Visserligen trod-
de min pappa att barn blev till på natten, men så är det
ju faktiskt inte. Eller förväntar sig majoriteten att
försäkringstjänstemännen skall ge sig ut mitt i natten
för att kontrollera om de som officiellt skiljt sig bor
ihop?
Försäkringskasssan ges också tillstånd att som det
heter "göra efterfrågan hos någon annan som kan
antas kunna lämna nödvändiga uppgifter." Utskottet
förklarar i betänkandetexten att det bara är den som
kan antas lämna nödvändiga uppgifter för bedöm-
ningen av ersättningen som får tillfrågas. Som exem-
pel nämner man arbetsgivare, arbetsförmedling eller
skattemyndighet. Man påpekar också att försäkrings-
kassan inte får lämna ut sekretesskyddad information.
Det täcker den försäkringstjänsteman som på kro-
gen påminde en försäkrad om att han skulle skicka in
uppgifter. Men vad sägs om den försäkringstjänste-
man som, en tid efter min skilsmässa när vi möttes i
Bollmora centrum, frågade mina barn, som då var 7
och 9 år: Hur är det med pappa, träffar ni honom
någonting, bor han hemma hos er? Vad är sekretes-
skyddat i den frågan? Kan någon fälla honom för att
han pratar med mina barn och undrar var deras pappa
bor? Eller när försäkringskassan ringer hem till gamla
föräldrar och frågar om deras barn bor ihop? Är det
sekretessbrott? Jag vill inte på något sätt pricka eller
utmärka försäkringskassans personal. Men faktum är
att vi med lagstiftning tvingar dem till dessa integri-
tetskränkande handlingar.
Vi menar från Vänsterpartiets sida att det är full-
ständigt tillräckligt att försäkringskassan får möjlighet
att ta del av adressuppgifter från posten och att alla
uppgifter som lämnas till kassan görs på heder och
samvete. Då blir fusket en kriminell handling som
skall polisanmälas och utredas i vanlig ordning. Och
skulle det bli frågan om intrång i den enskildes bostad
krävs en order om husrannsakan.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4 under
moment 5.

Anf. 15 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Jag blir faktiskt upprörd när jag hör
den ena talaren efter den andra tala om husrannsakan
och nu handlar det om att tränga sig in i våra bostä-
der. Vad tror ni egentligen om försäkringskassans
personal? Detta är ju att helt misskreditera dem.
Jag vet vilken duktig personal som finns på för-
säkringskassan. Jag har själv jobbat i 12 år, hela tiden
på försäkringskassan, och sedan i flera år under ledig-
het från riksdagen. Det är ju, som jag sade, en männi-
ska som ringer på och som ber att få komma in. Jag
undrar om Ulla Hoffmann har läst betänkandet. Det
står på s. 10 längst ned:
"Utskottet vill liksom regeringen understryka att
besöket endast avser ett sammanträffande med den
enskilde och att det är den enskilde som avgör om han
eller hon vill ta emot försäkringskassans representant.
Den besökande får inte heller uppträda på ett sätt som
skulle kunna skapa intryck av att besöket är en
tvångsåtgärd. En nedsättning eller indragning av er-
sättningen får dessutom ske endast om omständighe-
terna i sin helhet motiverar det, något som utskottet
närmare utvecklar nedan."
Vad är det ni pratar om? Varför är det mera heligt
med bostadsbidrag och bidragsförskott av under-
hållsstöd än det i alla tider har varit när det gäller
sjukförsäkring och förtidspensioner, som är minst
lika, jag skulle vilja säga mer känsliga ärenden i so-
cialförsäkringarna än de här förmånerna, där vi ju vet
att det har fuskats enormt?

Anf. 16 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att Gullan Lindblad skall
läsa lagrådsremissen. Det är nämligen Lagrådet som
talar om husrannsakan. Det är därifrån vi som har
talat hittills har fått ordet husrannsakan. Det står där,
Lagrådet anser det, och vi använder Lagrådets voka-
bulär.
Jag kan inte begripa meningen med det här. Jag
vet att det här finns också i sjukförsäkringarna, att
man kan göra anmälda sjukbesök hemma hos männi-
skor där det finns en anledning. Men nu skall man
kunna göra stickprovskontroller, ringa på dörren och
kräva att få komma in. Det tycker jag är en avsevärd
skillnad.
Så som det står i betänkandet skulle jag vilja veta:
Vad fyller dessa stickprovskontroller för syfte? För-
säkringstjänstemannen som skall göra besöket kom-
mer in. Det skall inte vara något tvång, han eller hon
får inte visa något som helst tvång. Han eller hon får
bara sitta ned på en stol någonstans, får inte titta sig
omkring, får inte ta in uppgifter. Varför kan dessa
uppgifter inte lämnas på kassan? Varför kan den för-
säkrade inte kallas till kassan?
Jag är övertygad om vad jag tänker göra om jag
skulle bli utsatt för en stickprovskontroll. Jag skulle
vilja veta om Gullan Lindblad anser att det är till-
räckligt om jag då sätter fram en stol precis innanför
dörrmattan och säger: Varsågod och sitt här!

Anf. 17 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! I det fallet finge naturligtvis hembe-
sökaren respektera den försäkrade. Så har ju skett i
alla tider. Det står ju också klart uttryckt att detta är
bara ett led i hela utredningen.
Sedan vill jag faktiskt säga att jag inte delar upp-
fattningen att det handlar om husrannsakan och om att
tränga sig in och allt vad som har sagts här. Det
handlar om att besöka och om att försäkringskassan
skall ha en möjlighet att vidta de kontrollåtgärder som
är nödvändiga för att helt enkelt se till att försäkring-
arna går till de människor som behöver hjälp och icke
till dem som fuskar sig till olika saker.
Jag vill säga att det har gjorts stickprovsunder-
sökningar under långa tider i fall där man har gjort en
speciell utredning enligt Riksförsäkringsverkets begä-
ran. Jag vet kassor som har berättat att man har hittat
fusk vid enskilda kassor för flera miljoner kronor. Så
det är alltså en viktig åtgärd att förhindra att fusk
förekommer.

Anf. 18 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Jag tycker precis om Gullan Lindblad
att det är viktigt att man respekterar den försäkrade.
Jag tycker också att man skall respektera den försäk-
rades integritet på så sätt att försäkringstjänstemännen
inte skall kunna komma hem oanmälda till mig och då
ha en möjlighet att dra in t.ex. sjukförsäkring eller
underhållsstöd, om det nu skulle handla om det.
Jag hör på Gullan Lindblad att hon backar litet
grand vad gäller ordet husrannsakan. Hon har insett
att detta inte är ett påhitt av Centerpartiet, Folkpartiet,
Miljöpartiet eller Vänsterpartiet, utan att det är Lag-
rådet som använder det.
Hittills har det i vår lagstiftning varit så att hus-
rannsakan får göras av t.ex. polisen, och då skall det
finnas ordentliga indicier för att det föreligger ett
brott. Vi menar alltså att det räcker med att man skri-
ver under på heder och samvete, vilket man inte har
gjort tidigare i de här delarna. Om det då skulle finnas
misstanke om fusk är det en kriminell handling och då
skall det också ligga på polisen, inte på försäk-
ringstjänstemännen. Det är att lägga på försäk-
ringstjänstemännen en börda som jag inte tycker att
de skall ha.

Anf. 19 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):
Fru talman! Låt mig först av allt konstatera att
Sverige har ett internationellt sett generöst socialför-
säkringssystem. Jag är den förste att erkänna att de
besparingar vi har gjort för att långsiktigt få ordning
på Sveriges ekonomi och därmed trygga välfärden har
satt spår i socialförsäkringarna. Men jag kan ändå
konstatera att de svenska försäkringarna fortfarande
står sig bra i en internationell jämförelse.
Det är för oss socialdemokrater ett ideologiskt och
medvetet val. Vi valde tidigt en modell där vi tar
gemensamt ansvar för varandra när vi blir sjuka, när
vi tar hand om våra små barn och när vi blir gamla.
Det valet gör vi i övertygelsen om att människor som
känner trygghet har bättre förutsättningar för att arbe-
ta och att bidra till vårt lands utveckling. Det handlar
naturligtvis också om vars och ens frihet.
Trygghetssystemens viktigaste uppgift är att om-
fördela resurser över livet, att ge människor förut-
sättningar att klara av förändringar och att bidra till en
jämn inkomstfördelning. När alla är med i samma
försäkring får de mest utsatta det bästa skyddet. Ock-
så de med svåra sjukdomar och funktionshinder är
med i de gemensamma försäkringarna, något som
privata försäkringar inte klarar till en rimlig kostnad.
Vi socialdemokrater vill också fortsättningsvis ha
ett generöst välfärdssystem. Det är i det ljuset som de
stora insatser som gjorts här i kammaren för att lång-
siktigt få ordning på Sveriges ekonomi skall ses. Det
är också i det ljuset som de frågor som nu ligger på
riksdagens bord skall ses.
Det handlar bl.a. om att försäkringskassan skall få
möjlighet att göra besök hos den enskilde, göra för-
frågningar hos t.ex. andra myndigheter och arbetsgi-
vare och ta del av adressuppgifter från Posten. Det
handlar också om att införa en generell regel om att
de uppgifter som den enskilde lämnar till försäkrings-
kassan skall lämnas på heder och samvete.
Fru talman! Låt mig börja med de två senaste av
dessa förslag. Jag noterar med tillfredsställelse att
utskottet enigt ställer sig bakom regeringens förslag
när det gäller försäkringskassans möjlighet att ta del
av adressuppgifter från Posten. Detsamma gäller den
generella regeln om att de uppgifter den enskilde
lämnar till försäkringskassan skall lämnas på heder
och samvete.
Den svåra frågan handlar i stället om avvägningar
mellan den enskildes integritet och rimliga insatser för
att motverka fusk i systemen. I utskottet har fyra par-
tier reserverat sig och avvisar regeringens förslag om
stickprovskontroller. Man menar att hembesök hos
den försäkrade endast skall tillåtas om det kan antas
vara av väsentlig betydelse för utredningen.
Låt mig konstatera att redan regeringsformens be-
stämmelser om hur det allmännas verksamhet skall
bedrivas ger vid handen att det måste finnas sakliga
skäl för utrednings- eller kontrollåtgärder av detta
slag. Dessa skäl kan vara individuella och omfatta en
enskild utredning, men skälen kan också vara mer
generella.
Låt oss inse att vår uppgift som ledamöter i riks-
dagen också omfattar ett uppdrag att göra vårt yttersta
för att människor skall känna respekt för och tillit till
de trygghetssystem vi bygger upp. En viktig del i den
respekten är att i mesta möjliga mån undanröja möj-
ligheterna för någon att missbruka de försäkringar
som vi gemensamt betalar. Att ge försäkringskassan
möjlighet att göra stickprov ger en tydlig signal om att
vi inte accepterar fusk i välfärdssystemen, och den
signalen är viktig i sig.
Jag vill också påpeka att denna lagförändring bara
ger försäkringskassan möjlighet att träffa den försäk-
rade och att det kan ske i hemmet. Det ger ingen rätt
till tillträde till bostaden eller rätt att undersöka bo-
staden. Dessutom uttalar utskottet i sitt betänkande att
den försäkrade i samband med att en ersättning utges
eller ett bidrag söks skriftligt bör informeras om att
t.ex. hembesök kan förekomma.
Om någon vägrar att ta emot ett hembesök kan
inte detta ensamt vara skäl för att dra in ersättningen.
Om försäkringskassan i sin samlade utredning, där ett
eventuellt hembesök bara kan vara ett av flera inslag,
kommer fram till att ett bidrag skall dras in eller
minskas, gäller samma regler som i dag. Det betyder
bl.a. att den försäkrade måste få del av utredningen
och få tillfälle att yttra sig.
När det gäller försäkringskassans möjligheter att
göra förfrågningar hos den försäkrade eller hos någon
annan som kan antas lämna nödvändiga uppgifter
konstaterar utskottets majoritet att en sådan förfrågan
skall kunna göras hos t.ex. den försäkrades arbetsgi-
vare, arbetsförmedlingen eller skattemyndigheten. Att
begränsa möjligheten endast till att gälla myndigheter
skulle utesluta möjligheten att efterfråga uppgifter hos
en arbetsgivare. Det skulle, enligt min mening, vara
mycket olyckligt.
Även här är avvägningen mot integritetsskyddet
tillfredsställande i de lagar som redan finns. Möjlighe-
ten att göra förfrågningar hos andra begränsas av att
försäkringskassan inte får lämna ut sekretesskyddad
information enligt sekretesslagen.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis konstatera att
tilltron till och respekten för våra trygghetssystem är
avgörande för möjligheterna att upprätthålla en gene-
rös välfärdsstat. Att bekämpa fusk i systemen är ett
viktigt sätt att bidra till detta.
Låt oss konstatera att varje gång någon fuskar med
socialförsäkringssystemet är det ett grundskott mot
den tanke om solidaritet och rättvisa som socialför-
säkringarna är uppbyggda på. Därför kan vi under
inga omständigheter acceptera fusk.
Fru talman! Jag hemställer att kammaren beslutar i
enlighet med utskottsmajoritetens förslag och avslår
samtliga reservationer.

Anf. 20 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Jag har ett par frågor till socialdemo-
kraterna. Kan Sven-Åke Nygårds bekräfta att samtliga
partier här är överens om att vi skall beivra fusk i
socialförsäkringssystemen? Det är ju det mest funda-
mentala i sammanhanget.
Sven-Åke Nygårds sade att det är ett ideologiskt
medvetet val att socialförsäkringarna skall vara kol-
lektiva och att det nu också skall göras kollektiva
stickprovskontroller. Alla skall kunna kontrolleras,
även utan att någon som helst misstanke föreligger.
Det är på den punkten som vi skiljer oss åt.
När vi är besvikna eller bekymrade över att tjäns-
temännen, precis som JO säger, inte har tid eller för-
utsättningar att klara sitt jobb, skall de då inte göra
det som är viktigast, dvs. kontrollera där det finns
någon misstanke eller där det behövs för utredningens
skull? Skall inte det som de därutöver gör vara att
utföra de viktiga och juridiskt riktiga utredningarna,
så att de klarar jobbet så exakt och bra som möjligt
för de försäkrades skull, precis som JO kräver?
Eller skall de ägna sig åt sådant som egentligen är
slöseri med tid: kollektiva stickprovskontroller på
slumpmässigt utvalda, utan någon som helst tanke på
om det ger ett resultat eller inte, utan bara för att
människor på något sätt skall klämmas åt, känna sig
pressade av att det kan ringa på dörren osv., så att de
känner sig kränkta?

Anf. 21 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik:
Fru talman! Jag kan självklart bekräfta att vi skall
beivra fusk. Det är ingen nyhet, och jag har av alla
inlägg här förstått att vi är överens om detta.
När det gäller Sigge Godins uppfattning om stick-
provskontroller må jag ändå få uttrycka att det är en
hel del överdrifter i det som Sigge Godin anför. Det
låter som om försäkringskassans personal skall ut och
ragga hos varenda svensk. Det är, precis som Gullan
Lindblad har sagt, inte fråga om något annat än det
som man redan tidigare har gjort. Man gör stick-
provskontroller om man har anledning till det, och
ingenting annat.
Jag tycker, Sigge Godin, att vi upphör med över-
drifterna och i stället håller oss till saken.

Anf. 22 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Jag skall inte förlänga den här debat-
ten utan bara konstatera att Lagrådet har synpunkter
som majoriteten inte har accepterat att rätta sig efter. I
stället har man en egen idé om hur saker och ting skall
gå till. Folkpartiet delar Lagrådets uppfattning i den
här frågan.

Anf. 23 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik:
Fru talman! När det gäller Lagrådet kan jag bara
hänvisa till att det faktiskt har hänt, kanske inte heller
för så länge sedan, att även Folkpartiet har gått emot
sådant som Lagrådet har skrivit, i varje fall i vissa
delar. Det är precis vad också vi har gjort den här
gången.

Anf. 24 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Jag vill göra ett förtydligande utifrån
mina tidigare inlägg. Det handlar inte om att klandra
eller misstänkliggöra försäkringskassans personal. Jag
tror att vi i socialförsäkringsutskottet de senaste åren
har ändrat socialförsäkringarna 300 gånger. Detta har,
parallellt med stora nedskärningar, förstås gjort att
kassapersonalen sitter i en omöjlig situation, något
som vi uppmärksammade i utskottet i går.
Därför tycker jag att det är underligt att vi inte
börjar med att hjälpa kassapersonalen med att utreda
och ta reda på vad som utgör fusk i dessa 5-7 miljar-
der som Riksrevisionsverket har angivit. Riksrevi-
sionsverket säger att det kan finnas systembrister. Det
kan finnas ett överutnyttjande i försäkringen som just
beror på systembristerna. Därför vore det bra om vi
gjorde en sådan utredning innan vi kommer in på
frågan om stickprovskontrollerna.
Jag har en direkt fråga till Sven-Åke Nygårds. Det
gäller just människorna som skall lämna uppgifter.
Jag tog upp ett par exempel i mitt anförande. Jag ville
veta om de exemplen var i strid med sekretesslagen.
Jag skulle också vilja ha ett klart besked från Sven-
Åke Nygårds i dag om hur situationen ser ut för da-
gispersonalen. De får veta en hel del om barnen, och
de känner till inkomstuppgifter för föräldrarna osv.
Kommer det i framtiden att vara möjligt för kassaper-
sonalen att ringa till dagispersonalen i kommunen och
fråga t.ex. om föräldrarna till barnen bor ihop?

Anf. 25 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik:
Fru talman! Jag utgår från, och min erfarenhet är,
att kassans personal är mycket väl skickad att sköta
detta. Jag har ingen oro för att kassans personal kom-
mer att använda sig av detta för att trakassera vare sig
vuxna eller barn. Jag tycker att det Ulla Hoffmann tar
upp är fullkomligt överdrivet.

Anf. 26 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Jag kan bara konstatera att Sven-Åke
Nygårds inte är beredd att ge kassapersonalen någon
som helst vägledning i vad som kommer att utvecklas
som praxis i det här ärendet. Vi har tidigare sett att
det finns en viss ovilja från regeringsföreträdare att ge
riktlinjer. En bra riktlinje som Sven-Åke Nygårds
hade kunnat ge i dag är t.ex. vad som gäller vid dagis.
Skall dagispersonal vid förfrågan från kassapersona-
len lämna uppgifter om barnens hemsituation?

Anf. 27 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik:
Fru talman! Eftersom jag har ett fullt och odelat
förtroende för kassans personal, är jag inte dugg oro-
lig för vad som kommer att hända med anledning av
lagförändringen. Det finns inget som helst problem.
De kommer att kunna sköta detta. Det kan Ulla Hoff-
mann vara alldeles säker på.

Anf. 28 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Socialdemokraternas och Moderater-
nas uppfattning skiljer sig åt när det gäller synen på
de generella välfärdssystemen och även när det gäller
skattesystemet. Det är ju ett känt faktum sedan länge.
Jag tycker inte att vi i dag skall fördjupa oss i den
debatten. Men jag vill ändå ha det sagt att det är en
klar uppfattning från moderat sida, att om vi tar till
vara den enskilda människans ansvarstagande och gör
denne mindre beroende av de offentliga systemen,
genom att sänka skatterna, som är den högsta utgiften
för alla i dag, finns det en möjlighet att komplettera
med andra försäkringar. Då blir man mindre beroende
av systemen. Vittomfattande system ger stora möjlig-
heter till missbruk.
Varför motsätter sig Socialdemokraterna en ut-
redning om en mer samordnad försäkring, t.ex. ar-
betslivsförsäkring eller inkomstbortfallsförsäkring. Vi
skriver gemensamt i utskottsbetänkandet att det krävs
mer enhetliga system.
Vi har nu en gemensam uppgift. Jag vill säga till
Sven-Åke Nygårds att min förhoppning är naturligtvis
att Socialdemokraterna kommer att verka för att de
blanketter som ges ut från Riksförsäkringsverket blir
så entydiga som möjligt, blir lättförståeliga för dem
som söker förmåner, att det ges en god information
både i cirkulärskrivelser och i allmänna råd. Jag tyck-
er att det är viktigt att vi får en komplettering i debat-
ten om detta.

Anf. 29 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik:
Fru talman! Jag noterade i Gullan Lindblads in-
ledningsanförande att hon sade att det skulle bli
mycket bättre med moderat politik. Hon noterade
också att socialförsäkringarna i Sverige kostar mycket
pengar osv. Min enda kommentar är att ni hade möj-
lighet att genomföra er politik åren 1991-1994. När
jag har frågat människor som är beroende av våra
socialförsäkringssystem, har jag än inte hittat någon
som tycker att det var bättre med det system ni hade
under den perioden.

Anf. 30 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Vi har alla möjligheter att debattera
detta vid ett annat tillfälle. Vi har olika uppfattningar.
De försök till förbättringar som den borgerliga re-
geringen gjorde revs upp med stor frenesi i form av
återställare av den regering, modell (s), som sedan
tillkom. När 62 % av Sveriges befolkning är beroende
av olika former av transfereringar, blir möjligheten att
fuska och manipulera större.
Min huvudfråga gäller Riksförsäkringsverkets
kommande allmänna råd, cirkulärskrivelser och annat.
Finns det en ambition att det ges en så fin och klar
information som möjligt till medborgarna så att de
kan veta vad som gäller i enlighet med dagens beslut?

Anf. 31 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s) replik:
Fru talman! Jag har ingen annan uppfattning om
det senare påpekandet. Jag utgår från att vi med ge-
mensamma krafter skall se till att råden blir så bra
som möjligt och givetvis att informationen till med-
borgarna blir så bra som möjligt.

Anf. 32 ROSE-MARIE FREBRAN (kd):
Fru talman! Inom vårt parti pågår ett internt arbete
med att analysera problemen inom socialförsäkrings-
systemen och med att finna lösningar på dessa pro-
blem. Därför har vi kristdemokrater inte motionskrav
på konkreta förändringar i systemen på samma sätt
som Moderaterna och Centerpartiet har. Däremot kan
jag konstatera att det mer principiellt hållna motions-
kravet från Folkpartiet, som sedan följs upp med
reservation 2, stämmer bra med det vi hittills har
kommit fram till. Vi stöder därför reservation 2 av
Sigge Godin vad gäller ett mer enhetligt socialförsäk-
ringssystem. Ledorden är enklare, enhetligare, flexib-
lare, tydligare. Det ställer vi till fullo upp på.
Man kan konstatera att dagens system inte fyller
sin funktion. Det är inte tillräckligt robust. Vi vet att
sedan den 1 juli 1990 till senaste årsskiftet har det
gjorts 340 förändringar i socialförsäkringssystemen.
Vi kan alla hålla med om att detta inte är robust.
Vi har byggt upp system under många år. De har
utvecklats åt olika håll. Vi har byggt på, byggt på och
byggt på. När problemen börjar uppträda införs en
ändring här, en ändring där. Det blir hundratals vid en
summering.
Vi kristdemokrater anser att det inte går att hålla
på längre på det sättet. Det är snart dags att de politis-
ka partierna bestämmer sig för att gemensamt försöka
ta ett helhetsgrepp. Systemen är inte på något sätt
överskådliga utan är alldeles för komplexa. Det finns
ett femtiotal ersättningsformer som regleras av ett
femtontal lagar och administreras av cirka tio olika
huvudmän.
På något sätt behöver vi ta tag i detta inom den
närmaste framtiden. Vi kristdemokrater yrkar därför
bifall till reservation nr 2. Vi återkommer mer konkret
till hösten. Det är jag övertygad om.
Fru talman! Så till den fråga i detta betänkandet
som skapar störst oenighet i utskottet. Det gäller kon-
trollåtgärder. Vi kristdemokrater beklagar över huvud
taget behovet av ökade kontrollåtgärder. I den vision
som vi har av det goda samhället har varje individ en
inre kompass som fungerar när det gäller frågor om
rätt och fel, mitt och ditt, hederlighet, personligt an-
svarstagande, att dela med sig och att stå upp för
andra. Det är när ett etiskt förhållningssätt försvagas
som regleringar och kontroller måste kompensera för
de moraliska bristerna. Jag säger det igen: Vi beklagar
detta.
När det gäller de åtgärder som föreslås är det som
konstaterats tidigare enighet om en del av dem och
stor oenighet om frågorna om hembesök i utrednings-
och kontrollsyfte. Jag tycker att det förekommer en
hel del överord i debatten. Jag kritiserar inte det. Jag
har full förståelse för det. Partipolitikens natur är
delvis konfrontatorisk. Det finns ofta ett behov av att
vara väldigt tydlig, och då förekommer också överord
när man skall markera skillnader. Jag har förståelse
för det.
När vi har läst propositionen, de resonemang som
regeringen för och de avvägningar som görs har vi
inte kunnat finna att det är så dramatiskt. Det jag är
litet förvånad över när det gäller de motionskrav som
avvisar besöken i utrednings- och kontrollsyfte som
föreslås i propositionen är att det inte finns krav när
det gäller sjukpenningen, förtidspensionen, föräldra-
penningen, rehabiliteringsersättningen och ersättning
från arbetsskadeförsäkringen, som redan har dessa
åtgärder, att dessa skall tas tillbaka och förändras,
utan de starka reaktionerna kommer när det skall ske
en utvidgning.
Jag konstaterar att det i propositionen naturligtvis
talas om behovet av att respektera den personliga
integriteten i alla utredningsåtgärder. Jag konstaterar
också den begränsade räckvidden i de bestämmelser
som föreslås införas.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl-
lan i övrigt förutom bifall till reservation 2.

Anf. 33 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Vi misskrediterar inte personalen,
Gullan Lindblad, utan vi diskuterar förutsättningarna
för den, dvs. lagarna. Man måste släppa in dem, an-
nars kan man förlora sitt bidrag. Det är en väldigt
skillnad att få besök av en myndighetsperson i sitt
hem, där man är i underläge eftersom man är bidrags-
tagare och kanske funderar om det kanske gäller en
indragning av bidraget. Det är inte på samma villkor
man möts.
Jag tycker att ett föranmält hembesök är helt okej.
Det är också helt okej om det under vissa omständig-
heter är nödvändigt för utredningen när man misstän-
ker någonting. Det gäller också ett besök på försäk-
ringskassan. Vi har gått emot att hembesök kan göras
oanmälda. Vi är också beredda att stoppa hembesök
på vissa andra områden. Vi tycker att det är de små
stegens tyranni när man ökar kontrollen över männi-
skorna på det här sättet.
Vi håller också med regeringen att alla ansträng-
ningar måste göras för att förhindra att försäkringssys-
temen dräneras på pengar. Det är fortfarande fråga om
mycket pengar, även om det är en låg procent. Men
det går att finna en mjuk väg som pressar ned de
omotiverade utbetalningarna innan man anträder den
hårda vägen. Miljöpartiets eget förslag om ökad sam-
verkan inom socialförsäkringen kan ge bättre förut-
sättningar för omsorgen om den enskilda likaväl som
en bättre översyn av hur resurserna utnyttjas.
Vi anser att det behövs en mer genomgripande or-
ganisatorisk förändring. Syftet med reformen skall
vara att förbättra samordningen och effektiviteten i
den totala organisationen. Det kan ske på olika sätt,
vilket vi även har diskuterat i utskottet tidigare. Det är
väsentligt att först fullt ut pröva hur mycket av bi-
dragssvinnet som kan undvikas genom att förbättra
systemets regler och administration.
Denna propositions förslag om att införa upp-
giftslämning med hedersförsäkran känns som en till-
räcklig och åtminstone i första vändan mer framkom-
lig väg. Det tydliggör kopplingen mellan rättigheter
och skyldigheter och ålägger samtidigt medborgarna
straffansvar. Detta appellerar till det goda medborgar-
skapet där hederlighet och solidaritet ges en chans att
komma till uttryck. Dessa egenskaper har prövats hårt
under senare år.
Allt bredare folklager har fått kännas vid vad det
innebär att vara fattig, att pengarna i bästa fall räcker
till mat och husrum. Medan sociala förmåner har
försvunnit för de sämst ställda har de finansherrar
som skapat krisen kommit undan med fallskärmar i
mångmiljonklassen. Det har givetvis inneburit en
nedbrytning av samhällsmoralen, där var och en ser
till sin egen överlevnad och skor sig där man kommer
åt.
Om man vill stävja denna utveckling är det oer-
hört viktigt att appellera till det goda medborgarska-
pet. Att som regeringen hävda att oanmälda hembesök
har en allmänpreventiv effekt är att misstänkliggöra
alla försäkringstagare som möjliga fuskare. Jag håller
här med föregående talare. Än värre är att åtgärden
innebär en legitimering av fördomar och vanföre-
ställningar kring fuskets utbredning.
Jag skall inte gå in på Lagrådets yttrande. Vi har
också stött oss på Lagrådets uttalande. Det är möjligt
att vi inte har gjort det till 100 % i alla lägen, men här
gör vi det. Det överensstämmer med vår egen upp-
fattning. Ett besök av försäkringskassan skulle inte
uppfattas som ett utpekande om besök bara görs på
indikationer i det enskilda fallet. Föranmälda besök är
besök av en helt annan karaktär.
Beträffande förfrågan hos annan har vi yrkat att
"annan" skall preciseras när det gäller att söka uppgif-
ter om den bidragssökande. Detta är angeläget och
svårt. Regeringen säger i propositionen att vid utred-
ning och förfrågningar hos personer som kan lämna
uppgifter, t.ex. den försäkrades arbetsgivare, måste
tillses att inte sekretesskyddad information lämnas ut.
Stockholms läns allmänna försäkringskassa har anfört
att förslaget medför allvarliga ingrepp i den personli-
ga sfären och att sådana åtgärder bör vara förbehållna
de rättsvårdande myndigheterna. Där instämmer vi till
fullo.
När det gäller olika former av stöd och bidrag
håller Miljöpartiet på att utreda någon form av med-
borgarlön för att slippa den skog av olika former från
studielön till socialbidrag där det hela tiden skall
ifrågasättas och man hela tiden skall ansöka. Är det en
medborgerlig rättighet kommer det att bli mycket
enklare och spara mycket administration.
Vi yrkar bifall till reservation 4 under mom. 5. Vi
har också ett särskilt yttrande om samverkansfrågor,
men jag återkommer till det senare.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 5 §)

4 § Det reformerade pensionssystemet

Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1996/97:SfU15
Det reformerade pensionssystemet

Anf. 34 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Anledningen till detta betänkande är
några motioner från den allmänna motionstiden som
rör det reformerade pensionssystemet, och inte någon
proposition från regeringen. De riktlinjer om ett re-
formerat pensionssystem som riksdagen den 8 juni
1994 fattade beslut om gäller fortfarande. Riktlinjerna
grundar sig på en överenskommelse mellan fem riks-
dagspartier och innebär i sina huvuddrag att ålder-
spensionssystemet skall vara ett allmänt obligatoriskt
system och att pensionsförmånerna skall baseras på
inkomster under hela förvärvslivet.
Det reformerade pensionssystemet skall till skill-
nad från det nuvarande förmånsbestämda vara ett
avgiftsbestämt system, och dessutom vara fristående
och robust för såväl samhällsekonomiska som demo-
grafiska förändringar.
Det reformerade pensionssystemet skall ha ett
tydligt fördelningspolitiskt inslag. Det införs en ga-
rantipension som ersätter nuvarande folkpension,
pensionstillskott och det särskilda grundavdraget för
pensionärer. Pensionsrätten utgör 18,5 % av pen-
sionsgrundande inkomster upp till ett förmånstak.
Av de inbetalda avgifterna används huvuddelen -
16,5 % - till att finansiera utgående pensioner inom
ramen för fördelningssystemet. Resten av ålderspen-
sionsavgiften, dvs. två procentenheter, avsätts till ett
premiereservsystem.
Det återstår en hel del beredningsarbete innan
riktlinjerna för det reformerade ålderspensionssyste-
met kan omsättas i lagförslag. Den s.k. genomföran-
degruppen, med företrädare för de fem partier som
står bakom reformen, har till uppgift att medverka i
det fortsatta arbetet.
Sedan riksdagens beslut 1994 har reformen vid två
tillfällen uppskjutits. Socialförsäkringsutskottet har i
sitt betänkande uttryckt förståelse för att berednings-
arbetet är omfattande och tar tid. Reformen träder i
kraft den 1 januari 1999. De första utbetalningarna
påbörjas år 2001 beroende på att omläggningen av
ADB-systemen och administrativa rutiner till stor del
inte kan genomföras förrän riksdagen fattat beslut om
den nya lagstiftningen.
Utskottet delar den uppfattning som framförts i
motioner, dvs. att pensionsreformen inte ytterligare
får försenas, och förutsätter också att förslaget lämnas
till riksdagen i så god tid att det finns ordentligt med
tid för behandling av propositionen. Utskottet förut-
sätter också att riksdagen kan fatta beslut under våren
1998.
Enligt de riktlinjer som riksdagen antagit skall två
procentenheter av den totala pensionsavgiften på
18,5 % avsättas till premiereservsystem och ges pen-
sionsrätt. Avsättningen av medel skall registreras på
individuella konton. Pensionsrätten skall beräknas på
försäkringsmässiga grunder enligt de principer som
gäller för privata pensionsförsäkringar, men lika vill-
kor skall gälla för kvinnor och män när det gäller de
årliga förmånerna.
En särskild utredare har tillsatts som skall lägga
fram förslag av teknisk utformning av premiereserv-
systemet, och den utredningen skall vara klar den 3
november i år.
Till utskottets betänkande finns en reservation från
Miljöpartiet, som bl.a. vill att det nya pensionssyste-
met skall utformas som ett grundskydd, lika för alla.
Utskottsmajoriteten anser att garantipensionen ger
ett fullgott grundskydd för pensionärer, samtidigt som
den stimulerar eget arbete. Garantipensionen träder in
som ett tillskott till den inkomstrelaterade pensionen
för den som har en låg inkomstrelaterad pension upp
till en viss nivå.
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till utskottets
hemställan och avslag på reservationen.

Anf. 35 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! I det särskilda yttrandet nr 2 konstate-
rar vi att pensionsreformen tyvärr har blivit försenad.
Detta får nackdelar för framtidens pensionärer. Pre-
miereserverna har inte kunnat placeras på det sätt som
vore önskvärt. Det har bl.a. vd:n för Aktiefrämjandet
Björn Kalin påpekat ganska ofta. Vad jag skulle vilja
säga är att genomförandegruppen har lyssnat på det.
Man letar efter metoder för hur dessa pengar i alla fall
i framtiden kan förvaltas på ett sätt så att människor
inte går miste om god långsiktig avkastning.
Detta är ett problem med alla förseningar. Man
måste fråga sig varför det har blivit så många förse-
ningar. Det har naturligtvis varit politiska förseningar.
Det har också funnits ett annat problem som har
kommit utifrån och uppifrån. Det är Maastrichtkriteri-
erna. Jag kommer att ta upp några synpunkter på det. I
mitt tycke har vi sett en hel del tankefel både i pressen
och i debatten.
Finansdepartementet har t.ex. haft en rad invänd-
ningar vad gäller premiereservinslaget i det reforme-
rade pensionssystemet. Det har man haft med hänvis-
ning till konvergenskraven. Man har hävdat att pengar
avsatta i premiereserven försvagar den statliga eko-
nomin. Med tanke på de komplicerade problem inte
minst av statistisk natur som EMU-projektet skapar
har Finansdepartementets motsträvighet kanske inte
varit helt förvånande.
EMI har en gigantisk uppgift när det gäller att
harmonisera de olika europeiska ländernas ekonomis-
ka indikatorer, statistik och redovisning. Vi skall
komma ihåg att dessa olika mått går in i varandra. Det
finns inte ett redovisningstal som är bra för alla be-
dömningar. Man måste faktiskt arbeta med ett helt
batteri av olika statistik- och redovisningstal.
EU-ländernas nationalräkenskaper och ekonomis-
ka statistik skiljer sig åt på väsentliga punkter och på
ett otal olika sätt. Det gäller också de poster som
används för att räkna fram den statliga skuldkvoten
enligt Maastrichtkonventionen, och det är det som har
påverkat vår debatt om premiereservfonderna.
Nu har det kommit ett uttalande från Ecostat, där
man säger att premiereserven får räknas in. Lägg
märke till att den får användas vid beräkningen av
skuldkvoten. Det är alltså i detta sammanhang som
man betraktar statliga pengar. Det reformerade syste-
mets fonderade inslag kommer således inte att nega-
tivt påverka det framräknade nyckeltalet gällande
skuldkvot som är en del av konvergenskriterierna. Det
är vad man har sagt. Ecostats uttalande gäller däremot
inte på något sätt premiereservens oantastbarhet hos
de framtida pensionsrättigheterna, dvs. den enskildes
skyddade äganderätt till premiereservmedlen.
När medierna har behandlat denna fråga tycks vis-
sa missförstånd ha förelegat. Ecostats uttalande gäller
enbart att premiereservmedlen kan räknas in i det
nyckeltal som beskriver ett lands skuldkvot när man
tar hänsyn till om man har uppfyllt Maastrichtkriteri-
erna eller inte.
Detta har lett till ännu ett märkligt missförstånd.
Erik Åsbrink har sagt att han får mer pengar genom
Ecostats uttalande. Så är det naturligtvis inte. Redo-
visningen påverkas av Ecostats uttalande, men vårt
lands situation påverkas varken negativt eller positivt
av hur man räknar fram olika nyckeltal. Det är natur-
ligtvis en gammal tradition av dålig redovisning av
pensionssystem som leder till alla dessa förhållanden.
Åsbrink har sagt att den andra redovisningen gör vår
ekonomi bättre. Han har tänkt helt fel, eller så har han
inte tänkt alls. Jag vet inte, men så är det inte.
Nyckeltalen är en sak, ekonomin en annan sak.
Ekonomin förändras inte om vi redovisar på det ena
eller andra sättet. Jag tycker att detta skall sägas i det
här sammanhanget. Då kan vi kanske hyfsa debatten
om premiereserverna också. Om vi hade hyfsat den
debatten tidigare hade pensionärernas pengar tidigare
fått en bättre placering i premiereserverna. Vi hade
inte fått dessa onödiga förseningar.
Jag har tagit kammarens tid för att diskutera
nyckeltal. De kan knappast tyckas höra till de stora
politiska frågorna, men de påverkar faktiskt vår poli-
tiska debatt.

Anf. 36 INGRID SKEPPSTEDT (c):
Fru talman! Från Centerpartiets sida vill vi under-
stryka att pensionsreformen är den viktigaste av alla
nu aktuella förändringar i välfärdssystemet. Jag in-
stämmer i reservationen från Folkpartiet, Kristdemo-
kraterna och Moderaterna där man konstaterar att det
är av stor vikt att de principer och regelverk som skall
styra premiereservdelen inom det reformerade pen-
sionssystemet inte luckras upp, ytterligare fördröjs
eller förfuskas.
Från Centerpartiets sida har vi tidigt i genomfö-
randegruppen för pensionsreformen, genom vår repre-
sentant Åke Pettersson, framfört förslaget att rege-
ringen bör begära hos EU-kommissionen eller dess
statistikorgan, Eurostat, att sparandet i premiereserv-
systemet skall betraktas som en del av den konsolide-
rade offentliga ekonomin vid bedömningen av den
svenska ekonomin.
Efter en lång tveksamhet från Finansdepartemen-
tets sida har nu vårt önskemål framförts till Eurostat,
som nyligen har accepterat den bedömning som vi har
gjort i genomförandegruppen. Eurostat betraktar den
svenska premiereserven som en del av socialförsäk-
ringssystemet och därigenom som en del av den of-
fentliga ekonomin. Att medborgarna som individer
har makten över sina respektive placeringar av premi-
ereserven förändrar inte detta faktum. Detta är själv-
fallet mycket positivt samtidigt som det stärker den
allt positivare bilden av svensk ekonomi.
Motivet för Centerns bedömning har varit att
premiereservsystemet skapar en betydande stabilitet i
svensk ekonomi. Det är ett allmänt och obligatoriskt
sparande som kommer att omfatta alla medborgare
med allmänna pensionsrättigheter. Medlen är bundna
som långsiktigt sparande och kan lyftas av individen
först successivt efter 61 års ålder. Även om en del av
premiereserverna kommer att användas för investe-
ringar utanför den svenska ekonomin kan man utgå
från att en dominerande del av kapitalet kommer att
förvaltas i den svenska ekonomin, till gagn för inves-
teringar och sysselsättning, till gagn för näringsliv och
även för den offentliga ekonomin.
Jag ser det som en stor framgång att Eurostat nu
biträder denna uppfattning. I förvaltningen är premie-
reserverna ett individuellt sparande, eller om man så
vill, ett privat sparande. I ett samhällsekonomiskt
perspektiv är premiereserverna en del av socialför-
säkringssystemet och därigenom en del av den offent-
liga ekonomin. Ett så decentraliserat offentligt system
får man i sanning leta efter. Låt nu inte fortsättningen
på pensionsreformen förfuskas. Centerpartiet kommer
att fullfölja sin del av ansvaret för pensionsuppgörel-
sen. Det är angeläget att lagstiftningen kan beslutas av
riksdagen före sommaren 1998.

Anf. 37 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Pensionsreformen, och beslutet om
den från 1994, rör ju den viktigaste och den största av
de svenska socialförsäkringarna. Det var angeläget att
få ett bra innehåll i den, och det var angeläget att få en
bred uppslutning bakom den, med tanke på den stora
roll som den spelar för många människor under
många decennier framåt.
Vi från Folkpartiet liberalerna tycker att vi har fått
gehör för en hel del synpunkter när reformen har
genomförts. Jag uppfattar att också andra partier som
är med om uppgörelsen har fått det. Det är förstås
förutsättningen för att man skall kunna få en bred
uppgörelse.
Det är självklart att det tar tid att genomföra en så
pass omfattande förändring som pensionsreformen
innebär. Med facit i hand tror jag att man kan säga att
det var klokt att de fem partierna kom överens om att
inrätta en speciell grupp av personer. Alla fem partier
skulle känna ett ansvar, inte bara det parti som fick
ansvaret för regeringsmakten under perioden. Före-
komsten av genomförandegruppen, möjligheten att
föra ordentliga samtal mellan de fem partierna, har
spelat en stor roll när det gäller att brygga över de
motsättningar som har uppstått och när det gäller de
påfrestningar som uppgörelsen har utsatts för under
de gångna åren.
Jag nämnde att detta måste ta tid. Men det är klart
att detta har tagit mer tid än det hade behövt göra.
Uppskoven med genomförandet av reformen har
förstås i stor utsträckning haft att göra med de inre
problemen - de inre konversionerna - som har funnits
inom det största partiet, Socialdemokraterna, på den
här punkten. Det är inte konstigt att det har uppstått
en betydande oro på många håll över vad som skulle
hända med reformen. Det har varit spekulationer om
att den inte skulle hålla och att denna breda politiska
uppgörelse skulle spräckas. Förutom att det skulle få
negativa effekter för själva pensionsfrågan skulle det
förstås få negativa effekter vad gäller klimatet för
samarbete mellan partierna i vårt land.
Därför var det mycket glädjande att man i partlile-
daröverläggningarna, som ägde rum i januari i år, var
så entydig om att arbetet skulle fortsätta och uppgö-
relsen skulle fullföljas. Det är också, fru talman,
mycket glädjande att utskottet har kunnat enas om ett
tydligt uttalande om nödvändigheten av att överens-
kommelsen fullföljs, och i texten konstaterar också
utskottet, eller påminner om, att de partier som står
bakom uppgörelsen har lovat varandra att de ändring-
ar som kan tänkas göras i den skall vara ändringar
som man är överens om. Jag tror att man i och med
detta har stillat en betydande del av den oro som har
funnits på olika håll över att reformen inte skulle
kunna genomföras.
Fru talman! Ett område som har väckt stor debatt
den senaste tiden gäller frågan om premiereservdelen
i pensionsreformen. Det har inte varit så mycket de-
batt om det viktiga med den eller att den skall genom-
föras, utan diskussionen har gällt hur den skall bokfö-
ras här hemma i våra nationalräkenskaper. Och när vi
träffar våra europeiska vänner inom EU gäller den hur
den skall bokföras inom EU-systemet. Detta har i sin
tur haft en koppling till de bokföringsmässiga villkor
som har ställts upp i samband med Maastrichtavtalet
när det gäller ett deltagande i den gemensamma euro-
peiska valutan.
Det finns en hel del missuppfattningar i den debat-
ten. Margit Gennser var inne på några av dem i sitt
inlägg. I det här sammanhanget är det kanske viktigast
att slå fast att man nu har fått ett besked från Eurostat
där det konstateras att premiereserven, trots det stora
inslaget av frivillighet vad gäller placering, är en del
av socialförsäkringssystemet. Det är förstås sant i den
enkla meningen att det är obligatoriskt att tillhöra den.
Därför är den förstås en del av socialförsäkringen.
Samtidigt arbetar genomförandegruppen för fullt för
att hitta sådana juridiska lösningar som gör att det här
blir ett mycket väl skyddat individuellt sparande. Att
en och annan, i alla fall ytligt sett, har pekat på att det
finns en motsättning mellan dessa begrepp är inte så
konstigt. Det är mera konstigt att landets finansminis-
ter har uppfattat brevet från Bryssel som att han
plötsligt har 15 eller 29 miljarder - eller hur många
det nu är - att använda för reala utgifter eller skatte-
sänkningar. Det är klart att ingenting realt har föränd-
rats av detta brev från Bryssel. Det har förändrats vad
gäller hur detta skall bokföras i kolumnerna. Men
Sverige har varken blivit rikare eller fattigare på
grund av att ett brev med portot 4 kr eller 4 francs har
skickats från Bryssel till Stockholm. Den debatten får
vi föra i ett annat sammanhang när vi diskuterar vil-
ken budgetomslutning vi skall ha. Då gäller förstås de
vanliga spelreglerna, och de vanliga politiska mot-
sättningarna kommer säkert att komma fram.
Vår reform har väckt betydande internationell
uppmärksamhet. På många håll i världen diskuterar
man nu hur man skall reformera sina pensionssystem.
De problem som Sverige har stått inför har vi inte
varit ensamma om att stå inför. Många andra har
samma problem, och de lösningar som vi har funnit
har väckt betydande internationellt intresse. De har
t.o.m. delvis påverkat reformarbetet i en del andra
länder.
Riksdagen kommer sannolikt om någon timme att
ställa sig bakom utskottsbetänkandet. Därmed är det
genomförandegruppens och regeringens sak att se till
att man fullföljer den träffade överenskommelsen
enligt utskottets anmaning och att de nödvändiga
besluten fattas under denna mandatperiod.

Anf. 38 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! I början av 1994 avslutade pensions-
arbetsgruppen sitt arbete och riktlinjerna för det nya,
reformerade ålderspensionssystemet presenterades.
Förslaget gick ut på en för ett så här stort beslut re-
kordkort remisstid innan det antogs i riksdagen. Lik-
som i pensionsarbetsgruppen reserverade sig Vänster-
partiet i riksdagen mot förslaget.
Sedan dess har det varit ganska tyst om det nya
pensionssystemet, mestadels beroende på att den s.k.
genomförandegruppen, som lovat att vårda överens-
kommelsen, valt att arbeta i det fördolda, i det tysta.
De fem partier som står bakom reformen - Socialde-
mokraterna, Moderaterna, Centern, Folkpartiet och kd
- vill inte bli störda av en besvärlig opinion.
Men så hände någonting. Till Socialdemokrater-
nas kongress kom ett stort antal motioner som pekade
på missnöje med reformen. Den redan beslutade pen-
sionsreformen gick ut på ett rådslag i det socialdemo-
kratiska partiet. Men det var så dags då; partierna i
genomförandegruppen hade ju lovat att ömt vårda
överenskommelsen. Ingenting får ändras i den utan att
alla andra partier går med på det. Det som framför allt
kritiserades i rådslaget var avgiftsväxlingen, premie-
reserven och det fördelningspolitiska innehållet.
Jag undrar hur Socialdemokraterna skall kunna få
med Folkpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och
Kristdemokraterna på en förändring i premiereserven.
Strax före de s.k. partiledaröverläggningarna i januari
gick de fyra borgerliga partierna ut i en gemensam
debattartikel där man öppet deklarerade att pensions-
reformen ligger fast - framför allt premiereserven.
Premiereservfonderna kommer att uppgå till över
1 000 miljarder kronor i fullfunktionsstadiet. Samti-
digt krymper man AP-fonderna från en fondstyrka på
sex år till ett halvt år. Det offentliga sparandet krym-
per från 600 miljarder till 50-100 miljarder kronor.
Pengarna hamnar i händerna på privata kapitalinstitut
och försäkringsbolag, och försäkringsdirektörerna
kan, liksom storföretagen, hota finansministern och
statsministern.
Med våra pensionspengar i privat ägo där syftet är
att ge så stor avkastning som möjligt, med allt vad det
kan innebära av spekulation, kommer dessa att kunna
användas mot löntagarintressen, mot jobben och mot
en aktiv näringspolitik. Det blir en maktförskjutning
från löntagare till det privata kapitalet. Om detta är
det helt tyst.
I stället tycker jag att de fackliga organisationerna
borde studera exemplet Quebec i Kanada. Där har
fackföreningarna byggt upp egna pensionsfonder.
Man tar en aktiv del i näringspolitiken för att skapa
nya jobb och nya företag. Genom dessa aktiva lönta-
garstyrda pensionsfonder har man skapat många nya
jobb. Styrelsen för fonderna bestämmer vilka projekt
man skall satsa pengar på, och man har valt att inte
investera pengarna i militär industri eller i företag
som inverkar skadligt på miljön. Dessutom får fond-
medlen inte i för stor utsträckning användas till alltför
riskfyllda investeringar. Genom fonderna lånar man ut
pengar till små och medelstora företag, och man ger
dem teknisk hjälp genom att fonderna anställer exper-
ter. Därigenom skapar man bevisligen nya arbetstill-
fällen och återbetalar insatserna till medlemmarna i
form av pensionerna. Här i Sverige väljer vi i stället
att låta företagsledarna och försäkringsbolagen place-
ra pengarna - vi tycker att de är så duktiga.
Man har spekulerat över huruvida diskussionen
om premiereserven skulle få Moderaterna att hoppa
av överenskommelsen. Men varför skulle de göra det?
De har ju fått ett privat pensionssparande eftersom
nivåerna blir så låga att folk får ordna det själva ge-
nom att ta privata pensionsförsäkringar. Senast i går
kväll rapporterades på nyheterna att det enskilda
pensionssparandet under det tredje kvartalet är större
än någonsin. Därigenom har Moderaterna faktiskt fått
sitt privata pensionssystem, och av det offentliga finns
det bara ett grundpensionssystem kvar.
Förtidspensionen var en annan av de frågor som
oroade det socialdemokratiska partiets medlemmar,
vilket är fullt förståeligt när nio av tio metallarbetare
är utslitna före pensionsåldern. Förtidspensionerna
kan också symbolisera fördelningspolitiken i syste-
met. Förtidspensionerna lyftes ur ålderspensionssys-
temet utan att arbetsgruppen föreslog någon finansie-
ring. Som det ser ut nu med arbetsgruppens förslag
skall man tvingas göra förtida uttag om man inte orkar
arbeta till 65 års ålder, vilket förstås också försämrar
ålderspensionen. Det innebär också att den som arbe-
tar längre kommer att få en avsevärt högre pension.
Finansministern har sagt att avgiftsväxlingen är en
papperskonstruktion som är omöjlig att genomföra.
Borgarna anser dock att avgiftsväxlingen skall ge-
nomföras men har såvitt jag förstår gått med på att
pröva frågan en gång till i genomförandegruppen.
Socialdemokraterna har lovat att inte obstruera om
prövningen går dem emot. Det finns ett stort fackligt
missnöje med avgiftsväxlingen. Man litar inte på att
varje löntagare skall få motsvarande lönehöjning som
arbetsgivaravgifterna sänks med när de växlas till
egenavgifter. Egenavgifterna är dessutom djupt
orättvisa genom att de är avdragsgilla och därmed
gynnar höginkomsttagarna.
När pensionsöverenskommelsen träffades sades
det att det var viktigt att systemet var lättöverskådligt.
Det enda som går att överblicka är garantipensionen,
och den är inte relaterad till arbete. Det var viktigt,
sade man, med raka rör - men sådana blir det inte. De
raka rören blir raka bara för dem som tjänar över
18 000 kr i månaden, och då först efter minst 35 år i
arbete. För låginkomsttagarna blir det ett rakt rör in i
något som liknar en grundpension. Av raka rör blev
alltså för vanliga löntagare inte någonting. Det finns
mycket litet kvar av standardtrygghet i systemet.
Det påstås - på oriktig grund, tycker jag - att det
inte fanns någon relation mellan arbete och pension i
ATP-systemet. Det nya systemet skulle ge rättvisa.
Det du betalt in skall du också få ut. Därigenom
skulle det också ge större säkerhet för individen.
Politikerna skulle inte kunna peta i systemet. Systemet
skulle också göras samhällsekonomiskt. Men vad man
har glömt bort att diskutera är att det i det föreslagna
systemet finns en motsättning mellan individuell sä-
kerhet och följsamhet till samhällsekonomin. Hur
skall en människa kunna veta vad hennes pension
kommer att bli? Det allra viktigaste för ett generellt
pensionssystem, oavsett om det är ATP eller ett av-
giftsbaserat system, är inte att det är anpassat till
samhällsekonomin utan att vi har människor i arbete.
Det utlovades att systemet efter 40 års arbete
skulle ge vad ATP ger, ca 60 % av slutlönen. När
SCB senare presenterade nya demografiska data sjönk
nivån till bara 51 %. Denna siffra är också den som
anges i riksdagsbeslutet våren 1994. Men sommaren
1995 kom genomförandegruppen underfund med att
administrationskostnaderna skulle betalas inom den
fasta avgiftsramen på 18,5 %. Den pensionsgrundande
inkomsten skulle också minskas med egenavgifterna.
Beräkningen av arvsvinsterna ändrades. Med det hade
pensionsrätten sjunkit från de våren 1994 utlovade
60 % till en bra bit under 50 % efter 40 års arbete.
Systemet har presenterats som en matematisk for-
mel: Samhällsekonomin bestämmer, antalet pensionä-
rer bestämmer, medellivslängden bestämmer osv.
Men det är inte riktigt. Det är de ansvariga politikerna
som har bestämt ett ideologiskt systemskifte. Det är
ansvariga politiker som bestämt att makten över kapi-
talmarknaden inte längre skall vara offentlig. Det är
ansvariga politiker som bestämt att vi skall få ett
grundtrygghetssystem där kopplingen mellan avgifter
och arbete är liten. Det är ansvariga politiker som
bestämt avgiften till 18,5 % utan att diskutera vad
som är en rimlig nivå.
Regeringen borde öppet diskutera klasskillnaderna
i dödlighet och hur detta kommer att påverka pensio-
nen. Man borde diskutera vad som är en rimlig pen-
sionsnivå och betydelsen av ett stort offentligt spa-
rande. I stället väljer regeringen att fortsätta arbetet i
genomförandegruppen, som arbetar bakom lyckta
dörrar. Det innebär att två av riksdagens partier står
utan information om vad som händer. Men det inne-
bär också något som jag tycker är mycket värre, näm-
ligen att hela svenska folket står utan information om
de förändringar som görs i ett för alla viktigt pen-
sionssystem.
En av anledningarna till att det blev en kort re-
misstid 1994 var att de partier som står bakom refor-
men inte ville ha frågan till en valfråga. Nu har ge-
nomförandegruppen beslutat att riksdagen slutligen
skall fastställa det nya pensionssystemet under våren
1998 - återigen av samma anledning: Man vill inte ha
det reformerade pensionssystemet till en valfråga.
Tage Erlander sade när ATP-systemet genomför-
des att hela svenska folket borde på i pensionsstudie-
cirklar. Han hade helt rätt, eftersom pensionerna på-
verkar alla som bor i Sverige. Det hade funnits tid för
det om genomförandegruppen varit angelägen om en
folklig förankring.
Vänsterpartiet anser, liksom LO, att ATP-systemet
är hållbart i längden genom de förändringar man
redan genomfört, dvs. försämringar i änkepensionen
och genom att förtidspensionerna läggs utanför. Det
skulle räcka med smärre, långsiktiga förändringar i
det nuvarande systemet, t.ex. att förlänga intjänande-
perioden och göra en anpassning till samhällsekono-
min.
Till sist, herr talman, vill jag påpeka att det på
första sidan i socialförsäkringsutskottets betänkande
om det reformerade pensionssystemet, som främst är
påkallat genom att det finns motioner ända sedan
allmänna motionstiden 1994/95 och allmänna mo-
tionstiden 1996/97, står: I betänkandet understryker
utskottet nödvändigheten av att fempartiöverenskom-
melsen om ett reformerat ålderspensionssystem full-
följs. Det står inte ens "efter de av riksdagen besluta-
de riktlinjerna". Det betyder gott folk, att vi kan för-
vänta oss precis vad som helst av det som kommer ut
när moderater, centerpartister, folkpartister, kristde-
mokrater och socialdemokrater tänder elden som ger
den vita röken, som visar att man enats om ett nytt
pensionssystem. För många blivande pensionärer
innebär det pensioner som knappt går att leva på. Det
är ett system som är kraftigt underfinansierat, ett sys-
tem som innebär ett ideologiskt systemskifte av gi-
gantiska mått.

Anf. 39 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Vi kommer att få fler pensionsdebat-
ter innan den slutgiltiga debatten. Men jag skall säga
några ord nu.
Vi står utanför genomförandegruppen. Det beror
delvis på att vi inte fanns i riksdagen under förra
perioden. Men det beror naturligtvis allra mest på att
vi har en helt annan syn på pensionen.
Vi tycker t.ex. att premiereservsystemet har gjort
systemet halvprivat på något konstigt sätt. Pengarna
ligger och skvalpar och har inte någonting med sta-
tens pengar att göra. Det har vi stark kritik emot.
Detsamma gäller egenavgifterna, som tar ifrån
kommuner och landsting långt mer pengar än de
pengar som Göran Persson och Erik Åsbrink nu vill
skänka till kommuner och landsting. Man har alltså
förlorat mer på det här än man får igen. Att kommu-
ner och landsting skall få mycket pengar nu stämmer
inte. Man minskar möjligen problemen, det gör man.
Den garantipension som Maud Björnemalm talade
om liknar egentligen ganska mycket vårt grundskydd.
Vi menar att staten har skyldighet att ge människor en
möjlighet att överleva, men inte skyldighet att garan-
tera en hög levnadsnivå. Vi har valt grundskydd på
många nivåer i samhället, efter en längre tids arbets-
löshet, efter långtidssjukskrivning, förtidspension och
pensioner. Summan varierar något. Vi har valt det
därför att det ger alla lika pensioner.
Vi har inte tagit med frågan om privata försäk-
ringar. Sådana har naturligtvis alla människor rätt att
teckna. Det är ingenting som politikerna bestämmer
över. Men vi menar att den största skillnaden i dag
finns mellan dem som inget har och dem som har.
Den finns inte mellan 75 % eller 80 %, mellan garan-
tipension, folkpension eller något annat. I dag står
alltså 800 000 människor helt eller delvis utanför
systemen. För att garantera dem en viss levnadsnivå
har vi valt den här fördelningsprincipen.
Det blir långa övergångsperioder när man inför
nya system, speciellt när det gäller pensioner. Vi har
räknat med 15-30 år. Men om vi får igenom vårt
förslag räknar vi i dagens penningvärde med att det
skall kosta 25 miljarder mindre. Vi menar att eftersom
den inkomstgrundande pensionen blir så pass låg som
omkring 55 % är det för de flesta ingen större skillnad
jämfört med vårt pensionsförslag. Det är ungefär
samma nivå som en person som har haft ca 13 000 kr
i månaden i inkomst. De allra flesta har ju ungefär den
summan. Det skulle betyda att låginkomsttagare får
det bättre. Höginkomsttagare får på något sätt själva
ordna sin höga levnadsnivå efter pensioneringen.
Med detta överlämnar jag till kommande pen-
sionsdebatter.
Jag vill yrka bifall till min reservation.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 5 §.)

5 § Skandinavisk luftfartspolitik och förläng-
ning av SAS-samarbetet

Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1996/97:TU9
Skandinavisk luftfartspolitik och förlängning av SAS-
samarbetet (prop. 1996/97:126)

Anf. 40 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Det skandinaviska luftfartssamarbe-
tet inleddes 1951. Det var en helt annan tid! När flyg-
trafiken inleddes, efter andra världskriget slut, var
flyget ett uttalat nationellt prestigeprojekt i alla län-
der. Alla nationer skapade sina egna flygbolag, och
linjerna drogs efter de förhandlingsresultat som upp-
nåddes i bilaterala luftfartsförhandlingar.
All flygverksamhet var i detalj reglerad. Den in-
ternationella FN-organisationen, IATA, reglerade
verksamheten in i minsta detalj, inklusive antalet
gurkskivor på de smörgåsar som serverades på flyg-
ningarna.
Kopplingen till staten var i alla länder nära och
intensiv. Det statliga ägandet var naturligt, lika väl för
flyget som för järnvägen och telefonnätet.
Någon konkurrens värd namnet förekom inte.
Flygbolagens problem var endast att fördela kostna-
derna. I denna tillvaro var det skandinaviska luftfarts-
samarbetet värdefullt. Det skapade en större passage-
rarvolym och därmed ett bättre utgångsläge i för-
handlingarna.
Med hela den skandinaviska marknaden i ryggen
kunde SAS erhålla fördelar som de tre nationella
bolagen var för sig aldrig hade klarat. SAS blev, i
denna konstlade marknad, ett stort bolag, med linjer
som sträckte sig över nästan hela jordklotet.
Denna tid är nu historia. Avregleringen av flyg-
trafiken har pågått i ett antal år, och från den 1 april i
år är all europeisk flygtrafik helt avreglerad. Vilken
operatör som helst kan flyga mellan vilka destinatio-
ner som helst, om bara normala säkerhetsvillkor upp-
fylls. Borta är de bilaterala förhandlingarna, borta är
IATA:s alla regler om serviceutbud och borta är ock-
så den prissättning som under många år varit själva
grunden för SAS existens.
Den nya situationen har ännu inte börjat märkas
på allvar. De flesta av Europas flygbolag är kvar i en
gammal monopoltradition och är vana vid att leva
med höga kostnader och höga biljettpriser. Men detta
kommer att förändras. Erfarenheterna från USA är
entydiga. Avregleringen av inrikestrafiken i USA
medförde en snabb och brutal förändring av företags-
strukturen där. Det finns ingen anledning att tro annat
än att motsvarande utveckling kommer att ske i Euro-
pa, nu när fri konkurrens tillåts.
De första tecknen kan vi redan se. Ett irländskt
bolag börjar i år att flyga från Skavsta till London för
priser som är väsentligt lägre än de som gäller i den
traditionella SAS-trafiken.
De bolag som vill överleva på denna kommande
turbulenta marknad måste anpassa sig på samma sätt
som transportföretag på andra avreglerade marknader,
åkerier, taxiföretag, telefonbolag, för att nämna några.
En sådan anpassning ställer speciella krav. Företagets
beslutsvägar måste vara korta, anpassningsförmågan
till förändrade trafikmönster måste vara hög. Det
fordras en helt annan företagsprofil än den som varit
rådande inom SAS, där marknaden bestämts av bilate-
rala luftfartsförhandlingar på regeringsnivå.
SAS kommer inte att kunna överleva med nuva-
rande konstruktion, tre huvudkontor, tre separata
bemanningsorganisationer och statliga kvoteringsreg-
ler för all verksamhet. Att därför förlänga det skandi-
naviska avtalet fram till år 2020 kommer inte att fun-
gera. Antingen blir bolaget ett gigantiskt förlustpro-
jekt, något som inte accepteras enligt EU:s konkur-
rensregler, eller också kommer det att helt försvinna,
långt innan avtalsperioden gått ut.
Vi anser därför att det nu gällande avtalet bör
upphöra så snart som möjlig, så att SAS kan bli ett
normalt transportföretag med en enhetlig företags-
struktur och utan inblandning från de nationella rege-
ringarna. I ett sådant reformerat SAS saknas motiven
för statligt ägande.
Att socialdemokraterna nu är villiga att påbörja en
avveckling av det statliga ägandet är i och för sig
positivt. Vi stöder det. Men vi ser ingen anledning att
man skall sätta upp en ny begränsning på 35 % av
aktiekapitalet. Vi anser att det statliga ägandet i SAS
bör avvecklas helt och att bolaget bör ges möjlighet
att fungera som ett vanligt transportföretag. Vi tror att
detta i framtiden kan bli helt nödvändigt om man skall
klara kommande krav på snabba förändringar.
Vi har tidigare denna vecka debatterat privatise-
ringen av Telia. Med samma argumentation vill vi i
dag hävda att det inte finns fler anledningar för att
staten skall äga flygbolag än att äga telefoner. Statens
roll skall vara att kratta manegen, se till att marknaden
fungerar effektivt och sätta reglerna för aktörerna. Det
kan man inte göra om man är stor aktör själv, inte
med bibehållen trovärdighet.
Det är därför vår uppfattning att staten, i enlighet
med 1992 års riksdagsbeslut, skall avveckla sitt aktie-
innehav i SAS.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vation nr 1 till betänkandet.

Anf. 41 HANNA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Vi har framför oss ett ganska tunt
betänkande, på bara några få sidor, och man kan tycka
att det är onödigt att gå upp i en sådan här debatt.
Men debatten är principiellt viktig, då den talar om
för oss vad vi skall göra i framtiden med SAS Sverige
AB. Det handlar om att sänka svenska statens andel
från 50 % till 35 %.
Vänsterpartiet har tidigare vid flera tillfällen, när
andra bolag har diskuterats, hävdat vikten av att fort-
farande ha ett statligt ägande för att kunna driva en
långsiktig politik. Om vi skall klara av en omställning
för ett ekologiskt hållbart samhälle, och om det skall
vara möjligt, måste vi se till att på alla områden ta ett
långsiktigt ansvar. Vänsterpartiet tror inte att en kon-
kurrensmässig uppblandning är en bra förutsättning
för att det här ansvaret skall tas. Ökad liberalisering
och kommersialisering medför ökad risk för att pla-
neringen och agerandet till stor del sker på kortsiktiga
grunder, och det långsiktiga perspektivet hamnar då
lätt i skymundan.
Luftfartstrafiken har en väldigt stor betydelse när
det gäller påverkan på miljön. Det handlar om bräns-
leförbrukning och om utsläpp från flygfordon, och de
är i dag enorma. Om inte staten även i fortsättningen
har inflytande över verksamheten inom det här områ-
det ser vi en stor fara i att man inte kommer att kunna
påverka detta över huvud taget.
Staten har en given roll i att äga och driva verk-
samheter som är av stort socialt, regionalt och miljö-
mässigt intresse, bl.a. vad gäller kommunikationer.
Att minska statens ägarandel till 35 % tar bort möjlig-
heten att påverka beslut som tas med enkel majoritet,
vilket borde utgöra en ganska stor del av de beslut
som i dag fattas. Statens ägande bör uppgå till minst
50 % för att möjligheterna att styra verksamheten
skall vara tillfredsställande.
Jag tänker inte förlänga debatten så mycket mer,
men jag vill påpeka både för kammaren och för ut-
skottsmajoriteten här i dag att avvecklingen av kärn-
kraften knappast hade varit möjlig om vi inte hade
haft ett statligt ägande av Vattenfall i det här läget.
Det bevisar vikten av det statliga politiska inflytandet
över verksamheten i Sverige. Jag ser fram mot att
statens ägande på det här området också skulle kunna
leda till miljömässig omställning. Flygtrafiken är och
kommer att vara en statlig, nationell angelägenhet
även i framtiden.
Med det här, herr talman, yrkar jag bifall till re-
servation nr 2.

Anf. 42 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Herr talman! I betänkandet behandlas regeringens
två förslag om skandinavisk luftfartspolitik och för-
längning av SAS-samarbetet. Enligt det första försla-
get bör riksdagen godkänna att 1951 års konsortialav-
tal, om etablerandet av SAS, med senare ändringar
skall ligga till grund för det skandinaviska luftfarts-
samarbetet t.o.m. den 30 september år 2020. Enligt
det andra förslaget bör riksdagen bemyndiga rege-
ringen att besluta om minskning av statens ägarandel i
SAS Sverige AB från nuvarande 50 % ned till en nivå
som innebär att statens röstetal inte understiger 35 %.
Bolaget är ett svenskt moderbolag i SAS-konsortiet.
Detta säger jag för att de som tidigare inte haft
möjlighet att sätta sig in i frågan skall ha en chans att
göra det just nu.
I anslutning till förslaget om det skandinaviska
luftfartssamarbetet redovisar regeringen också vissa
nya luftfartspolitiska riktlinjer. Dessa innebär främst
att den gemensamma skandinaviska luftfartspolitiken
bör vila på en liberal grundsyn och på att SAS före-
trädesrätt bortfaller på helt liberaliserade luftfarts-
marknader.
Som framhålls i propositionen står SAS inför
mycket stora investeringar under den kommande
tioårsperioden. Den omstrukturering av SAS moder-
bolag som har skett under år 1996 skall ses mot den
bakgrunden och det behov av kapitaltillförsel som
investeringarna skapar. Detsamma gäller regeringens
förslag om bemyndigande att få minska statens äga-
randel i SAS Sverige AB ned till en nivå som svarar
mot ett röstetal av 35 %. Vi har för vår del inget emot
att riksdagen ger regeringen det föreslagna bemyndi-
gandet.
Detta innebär att vi inte kan ställa oss bakom mo-
tion T66 som Vänsterpartiet har väckt och där man
vill avslå regeringens förslag till förändring av svens-
ka statens ägarandel i SAS Sverige AB.
I Moderaternas motion T65 yrkar man i första
hand att konsortiet SAS bör upphöra och att de tre
nationella moderbolagen bör slås samman till ett
bolag, i vilket den svenska statens aktier successivt
skall säljas, i andra hand att statens aktier i det svens-
ka moderbolaget SAS Sverige AB successivt skall
säljas.
I propositionen framhålls att de privata ägargrup-
perna i SAS moderbolag inte har funnit det aktuellt att
etablera ett gemensamt "AB SAS" eller motsvarande
med hänsyn till en lång rad frågor av bl.a. luftfart-
spolitisk och skattemässig natur. Vi anser att konsor-
tiekonstruktionen alltsedan SAS tillkomst har tillmätts
en avgörande betydelse, och vi är därför inte beredda
att förorda någon annan rättslig form för samarbetet.
Vi kan alltså inte ställa oss bakom motionskravet att
konsortiet SAS skall upphöra för att ersättas av ett AB
SAS.
Vad gäller andrahandskravet från Moderaterna,
som gäller försäljning av statens aktier i SAS Sverige
AB, vill vi framhålla följande.
I propositionen beskrivs hur den luftfartspolitiska
situationen genomgått stora förändringar sedan SAS-
samarbetet inleddes i början av 1950-talet. En kon-
sekvens härav är att det blir alltmer vanligt i vår när-
maste omvärld att staterna börjar lossa banden till
sina "flaggförande" flygbolag. De mål som motiverat
ett nationellt statligt ägarengagemang i flygdriften -
framför allt tillgång till ett tillfredsställande nät av
utrikes förbindelser med flyg - bedöms därvid kunna
uppnås på annat sätt än genom fortsatt direkt ägande.
I sammanhanget påpekas dock att de flesta gällande
bilaterala luftfartsavtal som de skandinaviska länderna
träffat fortfarande innehåller krav på "väsentlig natio-
nell ägarandel och kontroll" i de flygbolag som utpe-
kas att utnyttja rättigheterna i avtalen.
Regeringens uppfattning att statens ägarandel i
SAS Sverige AB inte får minska så att röstetalet går
ned under 35 % skall ses mot den bakgrunden. Som
framhålls i propositionen ligger en sådan nivå också i
linje med de allmänna riktlinjer för statens ägande i
delägda aktiebolag som riksdagen har godkänt.
Vi delar därför regeringens uppfattning och är inte
beredda att förorda en omprövning av riksdagsbeslu-
tet i fråga. Det innebär att vi inte heller kan ställa oss
bakom andrahandskravet enligt yrkande 2 i moderat-
motionen om försäljning av statens aktier i SAS Sve-
rige AB.
De frågor och påståenden som de två tidigare ta-
larna tog upp i sina inlägg anser jag härmed vara
besvarade.
Herr talman! Med hänvisning till det anförda vill
jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på
motionerna.

Anf. 43 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Krister Örnfjäder gjorde i sitt inlägg
en beskrivning av bakgrunden till betänkandet och
redogjorde för socialdemokraternas syn - den är ju
väl känd. Tyvärr kan jag konstatera att man inom
socialdemokratin och inom regeringen inte riktigt
förstår vad som håller på att hända på flygsidan. Den
här konsortiekonstruktionen kommer inte att fungera i
den avreglerade marknaden.
Man kan jämföra med utvecklingen i USA. De
stora flygbolagen i USA, som under många år levde i
en liknande monopolsituation som den vi har haft i
Europa, trodde också att de satt säkert och att deras
verklighet skulle förbli ungefär som den var. Inte
förrän det största och äldsta av dem alla, Pan Ameri-
can, gick i konkurs upptäckte man att tillvaron fak-
tiskt såg annorlunda ut.
I en ny marknadssituation kommer flygtrafiken i
Europa att helt förändras, och det kommer inte längre
att vara möjligt att styra detta med politiska beslut,
som man inom de socialdemokratiska kanslierna
fortfarande tror att man skall kunna göra. - Det är
bakgrunden till vårt yrkande i detta sammanhang.

Anf. 44 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Herr talman! Vi är naturligtvis också medvetna
om att saker och ting händer när det gäller flygverk-
samheten. Det är ju en av anledningarna till det för-
slag vi behandlar i dag. Där har man försökt anpassa
det föreslagna avtalet till den verklighet som vi i dag
lever i.
Skulle det vara så, som Tom Heyman säger, får vi
ta upp avtalet till diskussion ännu en gång - svårare är
det inte. Vi upplever för vår del inte det som ett pro-
blem.

Anf. 45 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Jag noterar en viss öppning i Krister
Örnfjäders agerande här när han säger att man skall
kunna ta upp detta till prövning igen om det visar sig
nödvändigt. Jag tackar för det beskedet. Jag tror att
det kommer att bli nödvändigt. Vi kan ha olika upp-
fattning om tidsaspekten på detta, men vi lär få an-
ledning att återkomma.

Anf. 46 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Herr talman! Jag tror inte att man ens med den
bästa motvilja i världen mot det förslag som finns kan
läsa in att vi inte skulle vara intresserade av att se
över även det här avtalet i framtiden.
Om nu Tom Heyman har gjort den tolkningen att
vi tidigare har varit absolut låsta vill jag säga att det
inte har varit vår avsikt. Vi försöker att förändra de
regler och föreskrifter som finns så att de kan fungera
både i nutid och i framtiden.
När det gäller framtiden är vi och moderaterna
inte fullt överens, vare sig om mål eller medel. Men
visar det sig att vi måste göra förändringar för att
verksamheten skall kunna fungera föreslår vi natur-
ligtvis sådana.

Anf. 47 HANNA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Krister Örnfjäder sade att han hade
svarat på frågorna, men det tycker jag faktiskt inte att
han har gjort.
Jag skulle vilja ha ett svar på hur Krister Örnfjäder
ser på statens roll i t.ex. miljöarbetet när det gäller
flygtrafiken. Flygtrafiken är i dag en av de viktigaste
miljöbovar vi har, både internationellt och nationellt.
Vilken tänker sig Krister Örnfjäder att statens roll i
detta skall vara för att vi skall klara av den långsiktiga
omställningen till det ekologiskt hållbara samhället?
Jag skulle också vilja ha en kommentar till den
situation som vi har i dag när det gäller avvecklingen
av kärnkraften, som till väldigt stor del har underlät-
tats av just det statliga ägandet av Vattenfall. Kan
Krister Örnfjäder se en koppling till det över huvud
taget? Jag anser att situationerna i framtiden kan
komma att bli väldigt lika.
Krister Örnfjäder nämnde också att det man utgår
ifrån är verkligheten i dag. Jag tror i så fall att verk-
ligheten ser litet olika ut på olika ställen. Jag ser en
enorm fara i flygtrafiken när det gäller miljöperspek-
tivet. Att staten i det läget frivilligt lämnar ifrån sig
möjligheten till statligt inflytande över flygtrafiken
när det gäller miljööfrågor tycker jag är ytterst be-
klagligt.

Anf. 48 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Herr talman! Vi avhänder oss inte ett enda dugg
av statens ansvar för miljön när det gäller flygtrafiken.
Det ansvaret tar vi genom vårt helägda statliga verk,
Luftfartsverket. Så sent som för en vecka eller fjorton
dagar sedan skrev Luftfartsverket och Naturvårdsver-
ket och meddelade att de träffat en överenskommelse
om hur de två verken skall arbeta för att tillgodose de
ökade krav som vi måste ställa på flygtrafiken i fram-
tiden. Hanna Zetterberg har säkert tidigare fått besked
om detta, men jag upprepar det nu för den händelse
det har kommit bort i den otroliga postgång som vi
har.
Det är genom Luftfartsverket som vi skall arbeta
för att åstadkomma ett regelverk som inte bara gäller
för SAS utan för alla flygbolag i Sverige. Genom
Luftfartsverket och dess internationella kontakter och
engagemang skall vi också vara med och påverka i
Europa och i världen i övrigt.
Det är alltså Luftfartsverket som är vårt verktyg
för att förverkliga våra idéer om hur miljökraven skall
tillgodoses.

Anf. 49 HANNA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Tack, Krister Örnfjäder, för det sva-
ret.
Naturligtvis är jag medveten om att det statliga
ansvaret sträcker sig längre än till delaktighet i ägan-
det av SAS. Men faktum kvarstår: Det är de faktiska
besluten i SAS styrelse, bland SAS aktieägare, osv.
som är verkligheten i det här fallet. Med hänsyn till
den internationalisering vi har anser jag fortfarande
att detta förslag är ytterst beklagligt, men jag har
förstått att vi tycker olika i den frågan.
Jag skulle bara vilja ha ytterligare en liten kom-
mentar: Ser du över huvud taget kopplingen mellan
dagens situation när det gäller avvecklingen av kärn-
kraften och det statliga ägandet i Vattenfall?

Anf. 50 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Herr talman! Eftersom situationen här är en helt
annan ser jag inte någon sådan direkt koppling.
Om Hanna Zetterberg läser vad det här egentligen
handlar om skulle väl Hanna Zetterberg kunna känna
sig till freds med att vi från statens sida på det här
sättet vill se till att kapitaltillgången ökar för SAS.
Den direkta anledningen är ju att SAS skall genomfö-
ra ett investeringsprogram på motsvarande 5 ½ mil-
jarder dollar. Det investeringsprogrammet är till för
att man skall köpa in nya flygplan, som på ett bättre
sätt kan tillgodose våra krav på bättre miljö. Själva
önskemålet från SAS utgår ju från den gemensamma
önskan om en bättre flygmiljö i framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

SfU10 Systembrister och missbruk inom socialför-
säkringssystemen
Mom. 2 (enhetligare socialförsäkringssystem)
1. utskottet
2. res. 2 (fp)
Votering:
254 för utskottet
30 för res. 2
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 64 m, 18 c, 1 fp, 17 v, 14 mp, 1
kd
För res. 2: 19 fp, 11 kd
Frånvarande: 22 s, 16 m, 9 c, 6 fp, 5 v, 4 mp, 3 kd

Mom. 3 (arbetslivsförsäkring)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
221 för utskottet
65 för res. 3
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 1 m, 17 c, 20 fp, 17 v, 14 mp, 12
kd
För res. 3: 65 m
Frånvarande: 21 s, 14 m, 10 c, 6 fp, 5 v, 4 mp, 3 kd

Mom. 5 (besök och förfrågan)
1. utskottet
2. res. 4 (c, fp, v, mp)
Votering:
220 för utskottet
65 för res. 4
1 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 65 m, 2 c, 1 v, 12 kd
För res. 4: 15 c, 20 fp, 16 v, 14 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 21 s, 14 m, 10 c, 6 fp, 5 v, 4 mp, 3 kd
Lars Bäckström (v) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU15 Det reformerade pensionssystemet
Mom. 1 (genomförandet av pensionsreformen)
1. utskottet
2. res. (mp)
Votering:
255 för utskottet
14 för res.
17 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 66 m, 18 c, 20 fp, 12 kd
För res.: 14 mp
Avstod: 17 v
Frånvarande: 22 s, 14 m, 9 c, 6 fp, 5 v, 4 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU9 Skandinavisk luftfartspolitik och förlängning
av SAS-samarbetet
Mom. 1 (statens ägarandel i SAS)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
3. res. 2 (v)
Förberedande votering:
74 för res. 1
17 för res. 2
196 avstod
62 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
204 för utskottet
66 för res. 1
17 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 1 m, 18 c, 20 fp, 14 mp, 11 kd
För res. 1: 65 m, 1 kd
Avstod: 17 v
Frånvarande: 21 s, 14 m, 9 c, 6 fp, 5 v, 4 mp, 3 kd

Mom. 2 (förlängning av SAS-samarbetet)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion

6 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Konstitutionsutskottets betänkanden
1996/97:KU21 Ändring i RFK:s instruktion
1996/97:KU26 Vissa grundlagsfrågor

Utrikesutskottets betänkanden
1996/97:UU7 Verksamheten inom Europarådet
1996/97:UU9 Verksamheten inom OSSE under 1996
1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete

Jordbruksutskottets betänkande
1996/97:JoU17 Skogsbruk

7 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 16 maj

1996/97:311 av Göthe Knutson (m) till kommunika-
tionsministern
Tillbud i färjetrafiken
1996/97:312 av Rune Rydén (m) till utbildningsminis-
tern
Behovet av universitetslärare
1996/97:313 av Olle Lindström (m) till näringsminis-
tern
Skogsråvara till inlandssågverken i norra Sverige
1996/97:314 av Lennart Beijer (v) till näringsminis-
tern
Svensk glasindustri och Glasrikets framtid
1996/97:315 av Ola Karlsson (m) till näringsminis-
tern
Försvarsindustrins villkor
1996/97:316 av Peter Weibull Bernström (m) till
jordbruksministern
Anläggning av våtmarker och skyddszoner i odlings-
landskapet
1996/97:317 av Christel Anderberg (m) till justitie-
ministern
Ekobrottsmyndigheten
1996/97:318 av Berndt Ekholm (s) till utrikesminis-
tern
Fredsprocessen i Mellanöstern
1996/97:319 av Rigmor Ahlstedt (c) till justitieminis-
tern
Omorganisationer inom polisen

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 20 maj.

8 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 16 maj

1996/97:526 av Margitta Edgren (fp) till statsrådet
Leif Blomberg
Flyktingfientlig personal på Invandrarverket
1996/97:527 av Barbro Westerholm (fp) till utbild-
ningsministern
Definieringen av homosexualitet i vissa kursavsnitt
1996/97:528 av Sten Tolgfors (m) till arbetsmark-
nadsministern
Den aktiva arbetsmarknadspolitikens effektivitet
1996/97:529 av Sten Tolgfors (m) till näringsminis-
tern
Näringsklimatet
1996/97:530 av Sten Tolgfors (m) till näringsminis-
tern
De nationella företagsstödens effekter
1996/97:531 av Berndt Ekholm (s) till utrikesminis-
tern
Valet i Kongo
1996/97:532 av Carina Hägg (s) till försvarsminis-
tern
Avhopp från militärtjänstgöring
1996/97:533 av Carina Hägg (s) till socialministern
Könsstympning och barnavårdscentralernas roll
1996/97:534 av Olle Lindström (m) till kommunika-
tionsministern
Gränsöverskridande körkortsutbildning
1996/97:535 av Margareta E Nordenvall (m) till
utbildningsministern
Svenskt deltagande i internationell forskning
1996/97:536 av Owe Hellberg (v) till försvarsminis-
tern
Bevarande av helikopterverksamheten i Söderhamn
1996/97:537 av Eva Goës (mp) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Exportkreditnämnden
1996/97:538 av Rose-Marie Frebran (kd) till statsrå-
det Maj-Inger Klingvall
Utredning om sjuklöneperioden
1996/97:539 av Rigmor Ahlstedt (c) till jordbruks-
ministern
Jordbrukets miljöstöd

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 20 maj.

9 § Kammaren åtskildes kl. 11.43.

Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 4 § anf. 38 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.