Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1996/97:103

Torsdagen den 15 maj

Kl. 12.00 - 17.59

---

19.00 - 20.36

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------------------------

1 § Meddelande om frågestund

Förste vice talmannen meddelade att vid fråge-
stunden tisdagen den 20 maj kl. 14.00 skulle följande
statsråd närvara:
Finansminister Erik Åsbrink, socialminister Mar-
got Wallström, utbildningsminister Carl Tham, stats-
rådet Pierre Schori, kommunikationsminister Ines
Uusmann, kulturminister Marita Ulvskog och för-
svarsminister Björn von Sydow.

2 § Meddelande om fördröjda svar på interpel-
lationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1996/97:299

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:299 av Marianne Anders-
son om skolor i glesbygd.
Interpellationen kommer att besvaras måndagen
den 26 maj 1997.
Skälet till dröjsmålet är att den tidigare planerade
interpellationsdebattdagen är fulltecknad.
Stockholm den 12 maj 1997
Ylva Johansson

Interpellation 1996/97:302

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:302 av Elver Jonsson om
sjöfylleri.
Interpellationen kommer att besvaras måndagen
den 2 juni 1997.
Skälet till dröjsmålet är arbetsanhopning.
Stockholm den 12 maj 1997
Laila Freivalds

3 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
1996/97:125 till socialutskottet

4 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
1996/97:SfU10 och SfU15

Trafikutskottets betänkande 1996/97:TU9

5 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 14 maj

JuU17 Domstols sammansättning
Mom. 1 (avslag på propositionen såvitt avser sam-
mansättnings- och domförhetsreglerna i underrätter-
na)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
235 för utskottet
64 för res. 1
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 23 c, 25 fp, 20 v, 17 mp, 10 kd
För res. 1: 64 m
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 5 kd

Mom. 3 (den s.k. stora nämnden)
1. utskottet
2. res. 2 (fp)
Votering:
226 för utskottet
27 för res. 2
46 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 19 m, 23 c, 19 v, 16 mp, 9 kd
För res. 2: 25 fp, 1 v, 1 mp
Avstod: 45 m, 1 kd
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 5 kd
Leif Carlson, Karin Falkmer, Marietta de Pourbaix-
Lundin och Sten Tolgfors (alla m) anmälde att de
avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat
ja.

Mom. 4 (förstärkt sammansättning i tingsrätt)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
Votering:
228 för utskottet
10 för res. 3
61 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 3 m, 23 c, 25 fp, 20 v, 17 mp
För res. 3: 10 kd
Avstod: 61 m
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 5 kd

Mom. 6 (utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt)
1. utskottet
2. res. 6 (v, mp)
Votering:
174 för utskottet
37 för res. 6
87 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 23 c, 1 fp, 10 kd
För res. 6: 20 v, 17 mp
Avstod: 63 m, 24 fp
Frånvarande: 21 s, 17 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 5 kd

Mom. 11 (en nämndemannautredning)
1. utskottet
2. res. 11 (m, c, kd)
Votering:
202 för utskottet
96 för res. 11
1 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 25 fp, 20 v, 17 mp
För res. 11: 64 m, 23 c, 9 kd
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 5 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU18 Advokatsamfundets disciplinverksamhet
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU19 Övergrepp i rättssak
Mom. 1 (straffskalan för övergrepp i rättssak)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd)
3. res. 2 (c)
Förberedande votering:
77 för res. 1
23 för res. 2
199 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
200 för utskottet
75 för res. 1
23 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 24 fp, 20 v, 16 mp
För res. 1: 64 m, 1 mp, 10 kd
Avstod: 23 c
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 2 fp, 2 v, 1 mp, 5 kd

Mom. 2 (trygghetsplaner vid domstol)
1. utskottet
2. res. 3 (c, mp)
Votering:
259 för utskottet
40 för res. 3
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 64 m, 25 fp, 20 v, 10 kd
För res. 3: 23 c, 17 mp
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 5 kd

Mom. 3 (övriga åtgärder till skydd för målsägande
och vittnen)
1. utskottet
2. res. 5 (fp)
Votering:
252 för utskottet
25 för res. 5
22 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 64 m, 1 c, 20 v, 17 mp, 10 kd
För res. 5: 25 fp
Avstod: 22 c
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 5 kd

LU18 Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat
boende
1. utskottet
2. res. (c, fp, v, mp)
Votering:
204 för utskottet
95 för res.
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 64 m
För res.: 23 c, 25 fp, 20 v, 17 mp, 10 kd
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 5 kd

UU8 Reviderat protokoll om förbud mot eller
restriktioner i användningen av minor, försåt och
andra ordningar
Mom. 3 (gränsdragningen mellan truppminor och
andra minor)
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp, kd)
Votering:
251 för utskottet
47 för res. 2
1 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 64 m, 22 c, 24 fp, 1 kd
För res. 2: 1 fp, 20 v, 17 mp, 9 kd
Avstod: 1 c
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 5 kd

Mom. 5 (exportförbud m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
Votering:
257 för utskottet
38 för res. 3
3 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 64 m, 22 c, 23 fp, 8 kd
För res. 3: 20 v, 17 mp, 1 kd
Avstod: 1 c, 1 fp, 1 kd
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 2 fp, 2 v, 1 mp, 5 kd

Mom. 6 (s.k. Claymoreminor)
1. utskottet
2. res. 4 (v, mp)
Votering:
257 för utskottet
39 för res. 4
2 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 64 m, 22 c, 24 fp, 8 kd
För res. 4: 1 fp, 20 v, 17 mp, 1 kd
Avstod: 1 c, 1 kd
Frånvarande: 22 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 5 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU14 Europaavtalet med Slovenien
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU9 Vissa högskolefrågor
Mom. 1 (huvudmannaskap för högre utbildning och
forskning)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
Votering:
235 för utskottet
64 för res. 1
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 23 c, 25 fp, 20 v, 17 mp, 10 kd
För res. 1: 64 m
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 5 kd

Mom. 10 (friare tillträde till högskolan)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (fp)
Votering:
274 för utskottet
25 för res. 5
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 64 m, 23 c, 20 v, 17 mp, 11 kd
För res. 5: 25 fp
Frånvarande: 22 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 4 kd

Mom. 14 (virtuell högskoleutbildning)
1. utskottet
2. res. 6 (c, fp, v)
Votering:
230 för utskottet
69 för res. 6
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 64 m, 15 mp, 11 kd
För res. 6: 23 c, 25 fp, 20 v, 1 mp
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 2 mp, 4 kd

Mom. 19 (studenternas rättssäkerhet)
1. utskottet
2. res. 9 (v, kd)
Votering:
267 för utskottet
33 för res. 9
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 64 m, 23 c, 25 fp, 16 mp
För res. 9: 1 s, 20 v, 1 mp, 11 kd
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 4 kd

Mom. 21 (planering för fler universitet)
1. utskottet
2. res. 5 (fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 24 (yrkesutbildningarnas organisatoriska hem-
vist)
1. utskottet
2. res. 10 i motsvarande del (mp)
Votering:
282 för utskottet
18 för res. 10
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 64 m, 23 c, 25 fp, 20 v, 10 kd
För res. 10: 17 mp, 1 kd
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 4 kd

Mom. 36 (alkohol, narkotika och tobak [ANT])
1. utskottet
2. res. 11 (fp, v, mp, kd)
Votering:
225 för utskottet
74 för res. 11
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 64 m, 22 c
För res. 11: 1 c, 25 fp, 20 v, 17 mp, 11 kd
Avstod: 1 s
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 4 kd

Mom. 41 (propedeutisk kurs i kunskaps- och veten-
skapsteori m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (kd)
Votering:
289 för utskottet
11 för res. 3
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 64 m, 23 c, 25 fp, 20 v, 17 mp
För res. 3: 11 kd
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 4 kd

Mom. 44 (djurförsök)
1. utskottet
2. res. 12 (c, v, mp, kd)
Votering:
228 för utskottet
72 för res. 12
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 63 m, 25 fp
För res. 12: 1 m, 23 c, 20 v, 17 mp, 11 kd
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU10 Lokala styrelser med elevmajoritet
Mom. 1 (lokala styrelser med elevmajoritet inom
gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbild-
ningen)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m, fp, kd)
Votering:
201 för utskottet
98 för res. 1
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 23 c, 2 fp, 19 v, 17 mp
För res. 1: 64 m, 23 fp, 11 kd
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 3 v, 1 mp, 4 kd

Mom. 5 (elevers rätt att utvärdera sin utbildning m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (v)
Votering:
279 för utskottet
21 för res. 2
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 64 m, 23 c, 25 fp, 16 mp, 11 kd
För res. 2: 20 v, 1 mp
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 4 kd

Mom. 7 (elevers möjligheter att välja skola m.m.)
1. utskottet
2. res.1 i motsvarande del (m,fp, kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 8 (elev- och föräldrainflytande i grundskolan)
1. utskottet
2. res. 4 (c)
Votering:
277 för utskottet
23 för res. 4
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 64 m, 25 fp, 20 v, 17 mp, 11 kd
För res. 4: 23 c
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU11 Riksbankens Jubileumsfonds verksamhet
under år 1996
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU12 Hemspråk
1. utskottet
2. res. (m)
Votering:
232 för utskottet
66 för res.
1 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 23 c, 25 fp, 19 v, 16 mp, 10 kd
För res.: 64 m, 1 mp, 1 kd
Avstod: 1 v
Frånvarande: 22 s, 16 m, 4 c, 1 fp, 2 v, 1 mp, 4 kd

NU13 Ändrade regler för anmälan av företagsför-
värv enligt konkurrenslagen
1. utskottet
2. res (m)
Votering:
281 för utskottet
17 för res.
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 64 m, 23 c, 23 fp, 20 v, 11 kd
För res.: 17 mp
Frånvarande: 21 s, 16 m, 4 c, 3 fp, 2 v, 1 mp, 4 kd
Meddelande om samlad votering

Förste vice talmannen meddelade att socialutskot-
tets betänkande SoU16, bostadsutskottets betänkande
BoU13 samt kulturutskottets betänkanden KrU9 och
KrU11 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad
debatt.

6 § Metodutveckling, forskning och utbildning i
arbetet för barn som utsatts för sexuella över-
grepp

Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1996/97:SoU16
Metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet
för barn som utsatts för sexuella övergrepp

Anf. 1 CATHERINE PERSSON (s):
Herr talman! Socialutskottets betänkande behand-
lar regeringens skrivelse avseende metodutveckling,
forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts
för sexuella övergrepp samt även ett antal motionsyr-
kanden i ämnet.
Jag vill inledningsvis säga att jag talar för soci-
alutskottet i dess helhet då utskottet, och det är
mycket glädjande, genom god samverkan kring utsat-
ta barns situation tillstyrkt förslagen i betänkandet i
total enighet.
Skrivelsen har sitt ursprung i att riksdagen på ini-
tiativ av socialutskottet tidigare begärt att regeringen
skall föreslå insatser och överväga vissa frågor om
metodutveckling, forskning och utbildning när det
gäller insatser för barn som utsatts för sexuella över-
grepp.
Skrivelsen belyser således de åtgärder som har
vidtagits av regeringen, myndigheter och enskilda
organisationer. Regeringen kommer noga att följa
utvecklingen på området för att kunna ta ställning till
om det behövs ytterligare åtgärder för utsatta barn och
ungdomar.
Herr talman! Misstanke om sexuella övergrepp på
barn - tanken gör en förtvivlad. Tyvärr inträffar det,
och det är förfärligt. Det är frågor som är smärtsamma
och svåra att hantera. Samhällets olika aktörer måste
på alla sätt och vis göra sitt yttersta.
I aktuella händelser är det inte sällan personal på
dagis och fritids som först hyser misstankar. Det bör-
jar kanske med ett samtal till socialsekreteraren. Där-
efter följer en rad olika aktiviteter som polisanmälan,
läkarundersökning och utredning av barnets behov av
skydd. Barnet kanske omhändertas, barnpsykutlåtande
efterfrågas och polisförhör hålls för att nämna en del
åtgärder.
Utskottet anser att barnets bästa måste vara ut-
gångspunkten i allt arbete med barn som misstänks ha
utsatts för sexuella övergrepp liksom i allt arbete som
rör barn.
Som nyss beskrivits är det många olika yrkeskate-
gorier och myndigheter som kommer i kontakt med
barn i allmänhet och barn som utnyttjats sexuellt eller
misstänks ha utnyttjats sexuellt i synnerhet. Utskottet
bedömer att det fordras nära samarbete mellan olika
myndigheter. Utredningar och insatser måste samord-
nas. Samrådsgrupper, som finns i alltfler kommuner
har här en viktig uppgift.
Vidare vill utskottet betona vikten av att utred-
ningen bedrivs skyndsamt. I propositionen om änd-
ring i socialtjänstlagen föreslås vissa tidsfrister för att
markera att utredningar inom socialtjänsten skall
bedrivas skyndsamt. Även korta handläggningstider
måste eftersträvas hos polis och åklagare.
Utskottet vill också betona att i socialnämndens
utredningsansvar ingår att överväga om barnets kon-
takt under utredningstiden med den som misstänks ha
utsatt barnet för övergrepp. Barnets behov av skydd
mot fortsatta övergrepp och risken för hot och på-
tryckningar måste enligt utskottets mening ha helt
avgörande betydelse för socialnämndens bedömning
av om kontakten kan och bör upprätthållas under
utredningstiden.
Det är viktigt med god utbildning för berörda yr-
keskategorier. Utskottet utgår ifrån att vid pågående
översyn av polis- och lärarutbildningarna kommer
kunskap att ingå vad avser ämnet i fråga.
Vidare anser utskottet att det är angeläget med
kvalificerat stöd till de barn som utsatts för sexuella
övergrepp. Skrivelsen påtalar att ett omfattande arbete
när det gäller att utveckla hjälpen och stödet till barn
som utsatts för sexuella övergrepp pågår.
Utskottet utgår från att regeringen noga följer ut-
vecklingen när det gäller flyktingbarn som utsatts för
sexuella övergrepp.
Vad gäller frågan om eventuellt yrkesförbud för
personer som är dömda för sexuellt övergrepp på barn
har utskottet konstaterat att regeringen beslutat utreda
frågan om lämplighetskontroll inom förskoleverk-
samhet, skola och skolbarnomsorg.
Utskottet kan också konstatera att en av regering-
en tillsatt arbetsgrupp inom kort skall presentera en
nationell handlingsplan mot kommersiell exploatering
av barn. Socialutskottet utgår från att regeringen där-
efter utan onödigt dröjsmål tar ställning till förslaget.
Precis som regeringen anser utskottet att det såle-
des pågår ett omfattande arbete när det gäller skyddet
för barn som utsatts för sexuella övergrepp.
Flera motioner är i huvudsak tillgodosedda. Ett
enigt socialutskott anser således att skrivelsen inte bör
föranleda någon ytterligare åtgärd från regeringens
sida. Med detta yrkar jag bifall till socialutskottets
hemställan i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)

7 § Länsindelningen i Västsverige m.m.

Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1996/97:BoU13
Länsindelningen i Västsverige m.m. (prop.
1996/97:108)

Anf. 2 STIG GRAUERS (m):
Herr talman! Låt mig inledningsvis lägga mina yr-
kanden. Mitt förstahandsyrkande innebär att detta
ärende återremitteras. Mitt andra yrkande är bifall till
reservation 1.
Länsindelningen i Västsverige m.m. heter det här
betänkandet. Det är förvisso ett mycket omfattande
ärende, betydligt mer omfattande än vad propositio-
nen och betänkandet är. Detta konstaterar jag med
visst beklagande, eftersom vi moderater påtalade
farorna med dåligt underbyggda propositioner i län-
sindelningsärenden vid behandlingen och beslutet om
Skåne län. Vi anser också att det finns omfattande
underlag även utanför de utredningar som ligger till
grund för betänkandet.
Det är ingen tvekan om att enigheten kring ett för-
ändringsbehov i Västsverige är stor. De gränser, som
varit i stort sett oförändrade sedan freden i Roskilde
1658, har utgjort ett allvarligt hinder för områdets
utveckling och expansion. Redan i mitten av 60-talet
deltog jag själv i överläggningar om gränsjusteringar.
Sedan dess har olika regeringar initierat utredningar i
löpande följd. Tyvärr har inte dessa lett till någon
framgång. Under tiden har Västsveriges problem med
den olyckliga gränsdragningen blivit allt större.
Det förslag som i dag ligger på riksdagens bord
skall ses i detta perspektiv. Förslaget är alltså i första
hand betingat av en vilja att fjärma sig från ett system
med gränser som varit totalt ohållbart. Detta motiv
instämmer vi moderater till fullo i. En ny länsindel-
ning måste ovillkorligen göras om vi inte i vårt lands
näst största region helt skall förtvina.
Om kammarens ledamöter noterar att vi moderater
alltså ställer upp på motivet för att ändra länsindel-
ningen så kan vi måhända begränsa denna debatt till
sättet att lösa problemet. Vi moderater yrkar avslag på
regeringens proposition av det skälet att vi finner
förslaget illa underbyggt och orealistiskt.
Ett mycket starkt motiv för detta ställningstagande
är de reaktioner förslaget väckt i delar av området.
Generellt kan man säga att de kommuner och lands-
ting som ligger längst ifrån den tilltänkta residenssta-
den, Göteborg, är mest kritiska. Min partikollega Lars
Hjertén kommer senare att beskriva stämningarna i
sitt hemlän, Skaraborg, inför såväl propositionen som
betänkandet. Jag vill att kammaren beaktar vad Lars
Hjertén kommer att lämna för redogörelse.
Ett villkor för att en sådan här betydelsefull fråga
skall bli lyckosam är att de som är berörda av den
känner att de fått säga sin mening. Detta har de inte
givits möjlighet till.
Vad har då skett? Jo, ett antal politiskt professio-
nella har stött och blött frågan ur sin politiskt admi-
nistrativa synvinkel. Denna hantering har jag inga
invändningar emot - men den är inte till fyllest!
Människorna i en demokrati måste också få tala om
vad de själva anser.
Under flera decennier har jag intresserat mig för
regionfrågor. Jag erinrar mig bl.a. en bok av Sven
Rydenfelt från mitten av 60-talet i vilken han utveck-
lade tankar kring framgångsrika regioner och påtalade
behovet av vinnande "kulturella och sociala miljöer".
Han säger i boken att företagare och företagsvilja inte
växer fram såvida inte en kulturellt lämplig jordmån
erbjuds. Ett politiskt påtvingat beslut är inte en kultu-
rellt lämplig jordmån. Inte minst de senaste veckornas
debatt om svenskt företagsklimat understryker detta.
Kända filosofer och samhällsvetare som Joseph
Schumpeter, Max Weber m.fl. var redan under förra
seklet på det klara med detta förhållande. Den erfa-
renheten borde ha väglett regeringen innan detta för-
slag framlades.
Jag vill gärna inflika att en modern regions fram-
gångsförmåga naturligtvis inte enbart kan avläsas i
termer av näringslivsutveckling och/eller ekonomiska
data. Detta är fullt klart. Men studerar man historien
skall man finna att de redovisade framgångsindikato-
rer som är baserade på annat material är knappa och
svårtillgängliga, för att inte säga mångtydiga.
Samtidigt kan noteras att följsamheten mellan nä-
ringslivsutveckling och ekonomisk utveckling å ena
sidan och välståndstillväxt å den andra är frapperan-
de. Man kan alltså med fog hävda att människors
ställningstagande, baserat på deras lokala bedömning-
ar av förslaget, borde ha fått komma till uttryck även
av rent rationella skäl.
I vår reservation i betänkandet utvecklar vi vår syn
på förslaget. Bl.a. återkommer vi till den utfästelse
som regeringen gjort, att det nya länets geografiska
omfattning skulle utredas förutsättningslöst.
Herr talman! Jag yrkar alltså i första hand på åter-
remiss av det framlagda förslaget och i andra hand
bifall till reservation nr 1.

Anf. 3 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Vänsterpartiet är för en demokrati-
sering av den regionala beslutsnivån. Dagens system
där länsstyrelsen har dubbla roller bör förändras och
regionala parlament ta över de politiska besluten.
Länsstyrelsen bör renodlas till att sköta myndighets-
utövning och se till att politiska mål på den centrala
nivån följs upp och utvärderas.
Vänsterpartiets ståndpunkt är också att den regio-
nala nivån inte skall vara ohanterbar geografiskt och
befolkningsmässigt och därmed göra det omöjligt för
de förtroendevalda att ha den lokala och regionala
förankring som krävs för att väl känna till lokala och
regionala förhållanden liksom att ha närheten till
regionens invånare. Vår utgångspunkt för att utveckla
den regionala nivån har varit de nuvarande landsting-
en. Vi har därför valt begreppet länsting som ett sam-
lande namn för en sådan förtroendevald församling.
Utvecklingen är dock sådan i dag att samarbete
pågår mellan landsting och över länsgränser när det
gäller kommunala verksamheter. Samarbetet är bra,
men beslutsstrukturerna är otydliga och organisations-
formerna många. Utkrävandet av det politiska ansva-
ret är otydligt och hämmar den demokratiska proces-
sen, där medborgarna tydligt skall kunna känna till de
olika partiernas ställningstaganden för att på valdagen
kunna ta ställning till vilket parti man skall rösta på.
Regionala parlament är ett sätt att tydliggöra detta.
En annan utveckling är att regering och riksdag
allt mindre förmår att bidra till en utveckling av hela
Sverige. Beslut och regelsystem som är utformade för
att kunna gälla hela Sverige fungerar inte, eftersom de
regionala förutsättningarna varierar alltmer. Det gör
det helt nödvändigt att låta den regionala nivån fatta
beslut i frågor som rör utvecklingen av regionens
näringsliv, kulturfrågor, miljöfrågor m.m. Makt skall
flyttas från Stockholm och ut i landet.
Det är med denna grundsyn som vi i allt väsentligt
ställt oss bakom den försöksverksamhet med utökat
regionalt ansvar i folkvalda församlingar som nu skall
prövas i Skåne, i Kalmar och, i och med dagens be-
slut, även i det västsvenska länet. Det är dock inget
lätt beslut att fatta, eftersom det finns fog att påstå att
beslutet till viss del saknar folklig förankring och då
så många kommuner, särskilt i Skaraborgs län, har
varit och fortfarande är motståndare till det nya länets
geografiska utbredningsområde. Å andra sidan kan
man hävda att många samarbetsorganisationer inom
kommuner och landsting inom detta område inte hel-
ler är särskilt folkligt förankrade eller ens kända för
det stora flertalet invånare i regionen.
Vänsterpartiets partimotion i frågan innehåller en
rad reservationer men har egentligen bara ett enda
syfte, nämligen att stärka demokratin i den tilltänkta
försöksverksamheten. Vi anser också att det är olyck-
ligt om försöksverksamheten skall blandas ihop med
den budgetbesparing som regeringen tänkt sig och
som Vänsterpartiet tycker är orimligt stor. Det kan
inte vara så att försöksverksamhetens mål om en ut-
ökad regional demokrati av besparingsskäl skall leda
till försämrad demokrati och minskad offentlig ser-
vice för regionens invånare. Det kommer bara att
gynna motståndarna till en utveckling av den regiona-
la demokratin.
Herr talman! Så till några av våra reservationer.
Vänsterpartiet betonar starkt att detta är en försöks-
verksamhet, även när det gäller beslutet om länets
utbredningsområde. Visar det sig att man från kom-
munernas sida inte känner sig hemma i försökslänet,
skall det vara fullt möjligt att lämna det när försöks-
verksamheten är avslutad. Det måste vara en demo-
kratisk rättighet och en trygghet när det gäller delta-
gandet i den verksamheten.
Eftersom flera kommuner redan nu är tveksamma
till att delta skall de kunna få tillhöra något annat län
efter år 2002. Det kan ju även visa sig att oron inför
den nya organisationen är obefogad och att man har
ändrat uppfattning. Men det kan ju bara erfarenheten
av försöket och den tid som det pågår avgöra.
Vänsterpartiet anser att fler skall ha möjlighet till
ett utökat regionalt ansvar. Regeringen sätter stopp
för detta med motiveringen att det räcker med de län
som i och med dagens beslut får bli försökslän för en
utvärdering. Mångfald är bättre än enfald. Det är
naturligtvis viktigt att fler vår chansen, om de så öns-
kar. Det är dessutom en diskriminering av stora delar
av Sverige, eftersom alla försöken skall pågå i Göta-
land.
Länsstyrelserna i försökslänen blir av med sina
folkvalda styrelser. De avskaffas. Det är olyckligt,
eftersom länsstyrelsen även i fortsättningen kommer
att hantera en rad frågor som berör länets utveckling
och myndighetsutövning, som t.ex. polisväsendet.
Länsstyrelseinstruktionen i försökslänen bör därför
ändras så att den föreskriver obligatoriska samråds-
grupper i frågor som starkt berör invånarnas vardags-
liv.
För att markera den förändring som försöksverk-
samheten är en inledning till tycker Vänsterpartiet att
landshövdingetiteln skall avskaffas i försökslänen.
Landshövdingen får delvis en ny roll, och länets
främste företrädare blir i fortsättningen den i regionen
folkvalde landstingsfullmäktigeordföranden. Detta
markerar en ny tid, där den centrala makten får stå
tillbaka för ett mer decentraliserat ansvar i landets
olika delar.
Sedan kan man ju fatta beslut som inte retar upp
medborgarna i onödan, och det gäller namnfrågan.
Riksdagen frångår regeringens förslag när det gäller
länsnamnet. Man har lyssnat på de regionala företrä-
darna, och namnet blir nu Västra Götalands län. Val-
kretsarna skall benämnas efter den geografiska place-
ringen i stället för att vedertagna begrepp som redan
finns i den nuvarande länsindelningen och deras val-
kretsar används.
Varför göra saker och ting krångligare än de be-
höver vara? Varför kalla en södra älvsborgare för
södra västgötalandsbo, eller en skaraborgare för östra
västgötalandsbo när man kan använda redan gångbara
benämningar? Det kan vara nog svårt ändå att få för-
ståelse för alla de förändringar som nu skall ske i
försökslänet. Följ Vänsterpartiets förslag i denna
fråga! Det kostar varken pengar eller skapar onödig
förvirring bland det nya länets invånare.
Till sist, herr talman, vill jag kommentera det mo-
derata ställningstagandet i denna fråga. Moderaterna i
Skaraborgs län framställer sig som demokratins
största beskyddare. Beslutet anses vara odemokratiskt
och skall inte genomföras. Vad de dock inte vill tala
högt om i detta sammanhang är inställningen till den
regionala demokratin. De vill inte ha någon försöks-
verksamhet med större ansvar och inflytande för den
regionalt folkvalda nivån, utan vill avskaffa den helt.
Omtanken om demokratin är inte lika välvillig här. I
den delen avslås även propositionen i sin helhet.
Sedan kan jag personligen tycka att det hade varit
bra att skilja på frågorna om försöksverksamheten och
den geografiska länsindelningen. Den uppfattningen
delar jag med Per Rosengren i vårt parti. Nu är detta
inte möjligt. Propositionen är inte utformad på detta
sätt. Därför har vi i vår partimotion ansett utveckling-
en av den regionala demokratin så viktig att den fått
gå före frågan om länets storlek och utformning.
Väljer man sedan att följa Vänsterpartiets reser-
vation, där vi kräver möjlighet att ompröva länets
geografiska utbredning, är möjligheten öppen för
förändringar även där.
Herr talman! För att spara tid nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservationerna 3 och 7. Men jag
står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer.

Anf. 4 STIG GRAUERS (m) replik:
Herr talman! Owe Hellberg säger i sitt anförande
att vi moderater inte är intresserade av den lokala
demokratin. Då vill jag gärna påpeka att min uppfatt-
ning är precis den motsatta. Till skillnad från Owe
Hellberg hävdar vi att med ett helt nytt sjukvårdssys-
tem skall den enskilde själv kunna påverka t.ex. den
sjukvårdsverksamhet som sker ute i länen. Detta är
alltså en felaktig uppfattning.
Den behandling av frågeställningen som sker i dag
är ju på de villkor som då gäller. Vi tycker att det är
ett uttryck för den djupaste demokrati att man går
tillbaks till folket och frågar hur de ser på denna frå-
ga. Sedan tar man ställning med anledning av det
resultat som då framkommer.

Anf. 5 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! I den här frågan har Moderaterna en
avvikande åsikt. Ni vill inte ha regionalt folkvalda
parlament. Däremot accepterar ni med full kraft att en
regional demokrati skall skötas från Bryssel. Det är
det kommuner, länsstyrelser och andra får ägna sig åt
i dag för att försöka få till regional demokrati och lösa
regionala frågor den vägen. Det sker alltså inte från
Stockholm utan omvägen via Bryssel. Är det någon-
ting att stå efter? Är det inte bättre att föra makten
närmare människorna, från Stockholm och ut i landet,
än att gå via Bryssel?

Anf. 6 STIG GRAUERS (m) replik:
Herr talman! Vi behandlar inte frågan om Bryssel
i dag. Vi behandlar en rent demokratisk fråga. Vi har
då att ta ställning för en folkomröstning i Skaraborgs
län. Detta är en fundamental del i en demokratisk
process.
I valet mellan ett regionparlament och den enskil-
des möjligheter till direktpåverkan, som kan ske ex-
empelvis i vårt sjukvårdssystem, väljer vi det senare.
Det är mer demokratiskt att besluta själv än via om-
bud.

Anf. 7 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Det är faktiskt så att det här innehål-
ler två beslutsdelar, dels den geografiska utbredning-
en, dels begreppet försöksverksamhet. Det är den del
som vi stöder fullt ut. Sedan finns det funderingar och
tankar runt det andra. Jag har försökt att redovisa vårt
ställningstagande i den här frågan. Men frågan om
försöksverksamheten och den regionala demokratin i
det nya västsvenska länet är naturligtvis minst lika
viktig som frågan om utbredningen geografiskt.

Anf. 8 PER LAGER (mp):
Herr talman! Enligt Miljöpartiet kan det finnas
anledning att se över gränsdragningarna för länen i
Västsverige, men inte för att skapa något storskaligt
utan för att göra gränserna mer rationella och efter
folkets vilja och känsla av tillhörighet. Det är väl ändå
ingen som inbillar sig att ett samarbete stärks genom
att man skall försöka administrera fram det. Varje
förändring av länsgränserna måste underställas folk-
omröstningar i berörda kommuner enligt vår mening.
Miljöpartiet har också under lång tid arbetat för en
förändring av läns- och regionorganisationen, bl.a.
med beslutande regionfullmäktige i länen som tar
över landstingens och en stor del av den nuvarande
länsstyrelsens uppgifter och som dessutom har be-
skattningsrätt. Länsstyrelsens uppgifter bör begränsas
till att utgöra statens förlängda arm. Närhetsprincipen
skall självfallet vara ledande. Kommunernas roll skall
stärkas så långt det bara är möjligt inom regionerna.
I ett storlän som det föreslagna kan tyvärr det
mesta av den eftersträvade demokrativinsten med ett
regionfullmäktige gå förlorad på grund av den glesa
representationen och för stort avstånd mellan beslut
och berörda.
I vår partimotion har vi krävt avslag på regering-
ens proposition i första hand. Vi ser förslaget som ett
hafsverk där grundförutsättningarna, folkets vilja, har
nonchalerats. I en så stor fråga borde det vara själv-
klart med en folkomröstning. Detta faktum är inte
minst tydligt i Skaraborgs län. Där ställer sig bara 5
kommuner av 17 positiva till Regionberedningens
förslag att även Skaraborgs län skall ingå i ett väst-
svenskt storlän.
För övrigt har tidigare opinionsmätningar visat att
storlänet saknar folkligt stöd, och klara yttringar ge-
nom skrivelser har kommit från t.ex. Gullspångs
kommun och aktionsgruppen för folkomröstning i
Åmåls kommun.
Man kan inte administrera fram kreativitet och
samarbete. Det går inte heller att besluta om det ge-
nom att skapa nya gränser. Men det går att skapa
nödvändiga förutsättningar, sådana som växt fram ur
behoven underifrån och inte sådana som kommer som
en pålaga från ovan.
I de två kommuner i Skaraborgs län, Habo och
Mullsjö, där folkomröstningar genomförts gällde inte
frågan storlän eller inte utan vilket län man ville till-
höra.
Fortfarande finns det stora frågetecken kring
länsstyrelsens uppgifter och hur förändringen av den
regionala förvaltningsorganisationen skall se ut, och
det saknas konsekvensanalyser. Det är ett genomgå-
ende drag i den här propositionen.
Vad händer med demokratin när många beslut
hamnar i ett regionfullmäktige med 149 ledamöter
som skall representera ungefär 1,5 miljoner männi-
skor. Dalsland kommer t.ex. bara att få ha fyra leda-
möter i det nya fullmäktige. Är det en vettig represen-
tation för fem kommuner? Avståndet blir långt från
länets ytterområden in till centrum. Det demokratiska
underskottet blir helt enkelt uppenbart. Var finns
konsekvensanalyserna av detta?
Regeringen har backat ifrån den utlovade bespa-
ringseffekten på 60 miljoner efter Bengt K Å Johans-
sons utredning. Nu nöjer man sig med 20 miljoner
under inledningsskedet. Det kommer att bli mycket
svårt att nå längre än det. Stort är nämligen dyrt, och
inte lika med framgång.
Trots att regeringen erkänner att svårigheter med
en stor organisation inte skall underskattas påstår man
samtidigt att det finns avsevärda möjligheter till ratio-
nalisering och ökad effektivitet. Hur, frågar jag mig,
och framför allt för vem skulle det vara mer ratio-
nellt?
Jag tycker mig se länen som företag som skall slås
ihop för att bli ett storföretag. Det är inte ett sådant
storlän jag vill bo i. Effekterna för den enskilde indi-
viden redovisas nämligen inte. Det finns inga kon-
sekvensanalyser.
I propositionen hävdas att utvecklingen på den eu-
ropeiska kontinenten lett till att den regionala nivån
fått ökad betydelse i såväl ekonomiskt som politiskt
avseende. Regeringen vill t.o.m. EU-anpassa länsin-
delningen. Men man missar en viktig sak, nämligen
att regionerna i EU ofta är oändligt mycket större
befolkningsmässigt än vad ett västsvenskt storlän
skulle bli. Det är skrämmande om det är själva EU-
anpassningen som skall styra de nya administrativa
gränserna inom Sverige.
Det är definitivt en bakvänd tanke för mig att tro
att man kan stärka småskalighet, lokala engagemang
och beslut genom att centralisera.
Vi i Miljöpartiet är övertygade om att den föränd-
rade världsbilden - det paradigmskifte - som vi står
inför, och på många sätt är mitt uppe i, innebär att
utvecklingen kräver småskaliga enheter, mer av del-
aktighet och självtillit och ett ökat samarbete mellan
människor för att skapa ett mindre sårbart samhälle.
Vi saknar konsekvensanalyser på det här området.
Visst behövs det en motvikt till Stockholm, till
Stockholms suveräna ekonomiska och maktpolitiska
position. Men det sker inte enligt vår mening genom
att slå ihop och göra större regioner, utan genom
kvalitetshöjning. Vi lever i en tid då storskaliga sys-
tem och centrala lösningar fungerar allt sämre. Alter-
nativet är faktiskt småskalighet och flexibla nätverk.
Herr talman! Jag vill här och nu yrka bifall till det
återremissyrkande som lades fram av moderaterna.
Anledningen för vår del är inte att obstruera eller att
på något sätt vara opportunistiska. Det är ett sista
halmstrå, som vi ser det. Det är en extra liten betän-
ketid för att försöka få till stånd en vettigare demo-
kratisk beslutsprocess med folkomröstningar i berörda
kommuner.
Om återremissyrkandet faller yrkar jag bifall till
Miljöpartiets reservation nr 2. Den innehåller dels
avslagsyrkande, dels ett yrkande - om avslagsyrkan-
det faller - om att folkomröstningar skall hållas, dels
- som tredje hemställanspunkt enligt motionen - att
utvärderingskommittén får större befogenheter och
möjligheter att föreslå återställare av både länsgräns
och förvaltningsorganisation.
Jag kan kanske också i det här sammanhanget säga
att vid omröstningen kommer jag att stödja Vänsterns
reservation nr 3, som handlar om en omprövning av
försöket. Det ligger helt i linje med Miljöpartiets
motion.

Anf. 9 MARIANNE CARLSTRÖM (s):
Herr talman! I dag skall vi fatta ett historiskt avgö-
rande här i kammaren. Den sedan mycket länge disku-
terade frågan om länsindelningen i västra Sverige
skall äntligen beslutas. Den geografiska indelningen i
länet är inte rationell, och vi behöver en organisation
inför det nya regionala tänkandet.
När regionberedningen 1993 lade fram sitt förslag
till förändring av länsstrukturen i landet var det
många som sade att det nog går med Skåne, men inte
med Västsverige. Men nu är vi där. En majoritet av
utskottet står bakom förslaget att Göteborgs och Bo-
huslän, Älvsborgs län och Skaraborgs län utom Habo
och Mullsjö kommuner den 1 januari 1998 läggs
samman till ett län, att de nuvarande länsstyrelserna i
dessa län läggs samman till en länsstyrelse samt att
Göteborgs län skall vara residensstad i det nya länet.
Det blir ett stor län, det näst största i landet, med
49 kommuner och 1,5 miljoner invånare. Det blir det
största industrilänet i landet, med stora areella näring-
ar samt både glesbygd och storstad.
Det har varit en lång och svår process att komma
till ett beslut, men efter mycket utredande och samar-
bete i de berörda länen finns det stor enighet om det
förslag som nu ligger på riksdagens bord.
Till utskottets betänkande finns elva reservationer,
en från Moderaterna och en från Miljöpartiet samt nio
från Vänsterpartiet. Moderaterna och Miljöpartiet
yrkar avslag på propositionen, men med delvis olika
motiveringar. Moderaterna har synpunkter på bered-
ningen av ärendet och Miljöpartiet säger sig inte vilja
ha ett storlän med ökad toppstyrning.
Utskottets majoritet anser att det har skett ett yt-
terst noggrant beredningsarbete och att de förberedel-
ser som nu pågår i de västsvenska länen bådar gott för
en bra organisation med ett bra medborgarinflytande.
Moderaterna och Miljöpartiet anser att det skulle ha
genomförts folkomröstningar i berörda kommuner.
Den möjligheten har funnits, och den har använts i
Habo och Mullsjö med känt resultat.
Vänsterpartiet vill genomföra försöket, men har
reserverat sig på nio punkter. Men eftersom utskotts-
majoritetens förslag är väl motiverade i betänkandet
kommer jag inte att gå in på alla detaljer.
När det gäller reservation 3, om en omprövning av
försöket, undrar jag hur Vänsterpartiet egentligen
tänker. Hur kan man tro att det skall gå att avbryta ett
så stort och omvälvande försök när det väl trätt i
kraft? Vissa förändringar kan och kommer naturligt-
vis att göras i samband med den aviserade utvärde-
ringen, och det är klart att detta kommer att bli ett bra
försök ur demokratisynpunkt om alla inblandade
verkligen vill och strävar efter det.
I reservation 5 vill Vänsterpartiet ha skyldighet för
länsstyrelsen att inrätta samrådsgrupper. En sådan
begäran andas en omotiverad misstänksamhet mot
hela försöket. En försöksverksamhet skall inte från
början bindas upp av en massa måsten. Självklart
skall man pröva olika vägar för att fördjupa demokrati
och närhetsfrågor. Den ambitionen finns hos samtliga
inblandade och förhoppningsvis även hos Vänster-
partiet.
När det gäller den budgetbesparing som Vänster-
partiet har reserverat sig mot anser jag att man har
blivit tillgodosedd, eftersom det inte sker en så stor
besparing i början. Vi har dessutom möjlighet att
återkomma till frågan i höst, när budgetpropositionen
läggs fram.
Den fråga som typiskt nog har diskuterats mest i
medierna är det nya namnet. Kanske beror det på att
det är en lätt fråga att skriva om. Men det kan också
höra ihop med att namnet är en del av identiteten.
Västra Götaland var det namn som föreslogs av
regionberedningen. Det var för att det nya länets geo-
grafiska utsträckning avspeglas i det namnet. När
avgörandet för det nya länet närmade sig blev den
mediala debatten het, och det är många namn som
prövats i den debatten.
När propositionen lades fram var det nya namnet
Västergötlands län, men det är ett namn som inte har
vunnit vare sig opinionens eller utskottets bifall. Or-
saken är att det nya länet består av flera landskap. En
dalslänning och en bohuslänning har av förståeliga
skäl svårt att identifiera sig med det namnet. I den
skrivelse som utskottet har fått från Ortnamnsrådet
påpekas också att namnet Västergötlands län skulle ge
en dubbelsyftning, dels på landskapet, dels på länet,
och det rekommenderar man inte.
Bland de förslag som diskuterats är Västsveriges
län och Göteborgs län - ett namn som är väl känt i
internationella sammanhang, men kanske inte det
namn som känns hemtamt för alla i länet.
Väststyrelsen som har tillsatts av de politiska par-
tierna i Västsverige för att förbereda införandet av det
nya länet har vid omröstning i namnfrågan med röst-
siffrorna 14-12 fastnat för namnet Västra Götalands
län. Motförslaget var Göteborgs län. Utskottet har
därför beslutat föreslå riksdagen att besluta att namnet
skall vara Västra Götalands län. I namnfrågan finns
inga reservationer.
Om det efter en tid skulle visa sig att det nya nam-
net inte fungerar, om det finns en majoritet som vill
ändra på det och om man är enig om det, finns möj-
ligheten för Västsverige att begära ändring av namnet,
precis som för Kopparbergs län som nyligen begärde
och fick ett nytt namn - Dalarnas län. Ingenting är för
evigt, inte ens efter ett riksdagsbeslut.
När beslutet sedan är fattat återstår ett stort arbete
med att skapa en bra organisation i det nya länet, en
demokratisk organisation där medborgarna skall ha
nära till sina beslutsfattare och där det skall vara lätt
att utöva medborgarinflytande.
Jag vill avsluta med att yrka bifall till hemställan i
betänkandet, och därmed också yrka avslag på åter-
remissen. Den ser jag som en ren demonstration från
Moderaterna och Miljöpartiet.
Det har ju inte framkommit något nytt sedan riks-
dagsbehandlingen. En återförvisning till utskottet
skulle inte ge något i sak. Jag kan därför inte förstå
varför man ställer ett sådant yrkande.
Jag vill också säga att det Stig Grauers sade här i
kammaren och det man kan läsa i protokollet inte
riktigt stämmer med hans yrkande. Stig Grauers kan-
ske kan förklara det längre fram.
Herr talman! Jag vill alltså yrka bifall till hemstäl-
lan i betänkandet.

Anf. 10 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Jag kan inte förstå hur man från so-
cialdemokraternas sida kan se detta som en demokra-
tisk process. Man vet ju mycket väl att folket, enligt
de tidigare opinionsundersökningarna, i stora delar
har varit emot ett storlänsbeslut. Framför allt i Skara-
borg, men också i Dalsland. Hur kan man kalla detta
för en demokratisk process när det finns ett sådant
instrument som folkomröstning? Det är ju just i ett
sådant här fall man skall använda ett sådant instru-
ment. Varför kan man inte erkänna det? Man har kört
över de här kommunernas människor. Jag tycker att
detta visar på ett förakt för folkets vilja.
När det gäller omprövning av beslut som tas eller
utvärderingskommitténs möjligheter att föreslå om-
prövningar sade Marianne Carlström alldeles nyss att
det inte går att ompröva. Vad skall man ha en utvär-
deringskommitté till om vi inte har några instrument
att över huvud taget påverka det som sker? Meningen
med att ha en utvärderingskommitté är väl såvitt jag
förstår att den skall kunna ändra på det som har blivit
fel, både när det gäller länsgräns och innehåll, dvs.
förvaltningarna.
Marianne Carlström nämnde också väststyrelsen,
som är en förberedande grupp. Det är väl på plats att
nämna att just när det gäller väststyrelsen är könsför-
delningen väldigt skev bland dem som beslutar i den.
Det är nämligen 19 män och 8 kvinnor i den gruppen.
Sammanlagt i de undergrupper som jobbar med detta
är det 78 mot 38. På tjänstemannasidan är det ändå
värre. Där är det 61 män och 18 kvinnor. Hur jäm-
ställt kan ett sådant förberedande beslut bli?

Anf. 11 MARIANNE
CARLSTRÖM (s)replik:
Herr talman! Visst kan det vara demokrati även i
ett storlän, Per Lager. Jag vet inte om vi har olika
information när det gäller jämställdhet. När det
handlar om dem som arbetar med förberedelserna för
det nya länet vet jag att i mitt parti är vi jämställda i
den beredningsprocessen.
Man får också titta på hur de förbereder. Då finns
många tankar om hur man skall bredda demokratin
och närma sig befolkningen. Där har jag inga farhå-
gor. Vi har ju dessutom möjlighet att på hemmaplan
påverka besluten.
Två kommuner har haft folkomröstningar. Alla
som har velat ha folkomröstning under den här tiden
har kunnat ha det. Varför har man inte utnyttjat det?
Det är självklart att man skall ha en utvärderings-
kommitté som skall titta på försöken. Men man gör
inte ett storlän och avbryter det och går tillbaka till
det gamla. Det var det jag menade. Men vissa regle-
ringar kan man göra. Om det är någon kommun som
inte vill ingå i detta har man redan i dag alla möjlighe-
ter att begära utträde och begära att få tillhöra ett
annat län.

Anf. 12 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! När det gäller könsfördelningen lig-
ger socialdemokraterna bra till i fråga om själva sty-
relsen, men om vi tittar på de övriga grupperna ligger
ni inte så bra till. Man bör kanske se till helheten.
Jag kan också säga att inte alla helt fyller upp
könsfördelningen. Det är många som syndar på den
punkten.
När det gäller möjligheten att påverka ett beslut i
efterhand, dvs. att i en utvärderingskommitté erfara att
saker och ting går snett eller inte fungerar som de
skall och sedan inte ha möjlighet att rätta till detta,
vill jag säga att det måste vara fundamentalt fel. Just
en sådan utvärderingskommitté skall kunna göra dessa
förändringar.
Vi har ju ett folkomröstningsinstitut som vi inte
använder alltför ofta precis. Det är just när det gäller
sådana här stora förändringar, som kommer att gälla
under lång tid, som det är plats för folkomröstningar
och framför allt när det är osäkert vad människor
tycker i förhållande till sina representanter i kom-
munstyrelser osv.
Jag säger detta eftersom utredaren for omkring i
kommunerna och vi hade ett annat läge efter det att
han hade farit omkring. Han hade inte talat med fol-
ket, det är en sak som är säker. Reaktionerna är oer-
hört starka ute i kommunerna. Just därför skall man
använda ett folkomröstningsinstitut.

Anf. 13 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Man har ju haft möjlighet. De som
velat folkomrösta har kunnat göra det. Men jag tycker
att man skall vara medveten om att det finns anled-
ningar till att vi är försiktiga med folkomröstningar.
Det kräver ett ganska stort arbete. Det är inte så lätt
att som enskild medborgare sätta sig in i vad som är
bra och inte. Det är klart att man vill ha en demokrati.
Men hur skall jag veta om jag får en bättre demokrati
inom eller utom ett storlän? Är det det som är det
viktiga? Jag tycker att politikerna är bra lämpade att
ta de här besluten. Men man har som sagt haft möjlig-
het att folkomrösta om man ville.
När det gäller Socialdemokraterna är könsfördel-
ningen 50 - 50 i de olika grupperna.

Anf. 14 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Jag blev litet skrämd av Marianne
Carlströms definition av försöksverksamhet. Perma-
nentning, lät det som. Jag skulle vilja ha det klargjort
i dag: Skall det vara möjlighet för en kommun att
efter försöksverksamheten 2002 kunna lämna länet
och gå över till ett annat län? Det är en viktig central
fråga inför försöksverksamheten.
När det gäller länsstyrelserna är vi inte misstänk-
samma. Vi är oroliga för att de förtroendevalda styrel-
serna försvinner. Vi vet att de fyller en mycket viktig
funktion när det gäller t.ex. polisväsendet, polisfrågor
och annat som länsstyrelsen fortfarande kommer att
hantera.
Vi tycker inte att det är bra att det blir på det sät-
tet.
När det gäller namnfrågan vill jag veta motive-
ringen till norra, södra, östra och västra. En skarabor-
gare blir en östra Västgötalandsbo. Skall det vara
nödvändigt?

Anf. 15 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker inte att den namnfråga
som Owe Hellberg tar upp är något stort problem. Jag
kan inte se något problem med det, och det kan inte
utskottet i övrigt heller eftersom Owe Hellberg är
ensam om att ha reserverat sig på den här punkten.
Det är inte någon stor fråga.
När det gäller försöksverksamheten och att övergå
till ett annat län finns alltid möjligheten. Det är ju inte
så att vi uppmanar någon. Man har möjlighet att begä-
ra utträde i dag. Det är två kommuner som har gjort
det hittills.
I utskottet är vi medvetna om att det finns ett
motstånd, eller en osäkerhet inför det här nya beslutet.
Men trots allt har de flesta sagt att de vill vara med
om det blir ett storlän. Det är där vi är nu. Låt oss gå
in i detta försök och se till att det blir så bra som möj-
ligt för alla parter.

Anf. 16 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! När det gäller namnfrågan är svaret
ganska enkelt. Ni har inte funderat på den frågan när
det gäller valkretsarna. Så enkelt är det.
Det har tidigare inte varit så lätt att kunna träda ut
eller inte. Det har sett ganska lika ut under de 350 år
som detta har funnits. Det är väl bra om det går att få
ett klargörande i dag för dem som är oroliga. Jag tror
möjligheten till sådana förändringar bidrar till det
positiva inslaget i försöksverksamheten.
Sedan var det länsstyrelserna. Det finns ingen som
helst garanti för att länsstyrelsen tar initiativ till att
bilda samrådsgrupper eller använder något annat
förfarande att samtala med de förtroendevalda i regi-
onen i dessa viktiga frågor. De flesta frågorna ligger
kvar på länsstyrelsen och hamnar inte i det regionalt
valda parlamentet.

Anf. 17 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att Owe Hellberg har litet
förtroende för länsstyrelserna. Det är klart att man
också där är angelägen om att det här skall bli en bra
verksamhet. Vi kommer alla att kunna var med och
påverka så att det blir så bra som möjligt. Jag är
övertygad om att länsstyrelserna kommer att lösa det
på ett bra sätt. Men det är väl bra att vi inte här i det
politiska beslutet lägger fast exakt hur det skall se ut
utan låter det stå litet öppet. Jag är övertygad om att
detta skall bli bra.
"Vi har inte funderat över detta." Tror inte Owe
Hellberg att hela utskottet och riksdagen, åtminstone
de som kommer från Västsverige, är intresserade,
läser propositioner och betänkanden? Men vi kanske
inte kommer fram till samma slutsats. Namnet på
valkretsen kan väl ändå inte vara en så stor fråga?

Anf. 18 STIG GRAUERS (m) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Marianne
Carlström varför regeringen inte ville att utredarens
förslag gick på remiss till de folkvalda församlingar-
na. Det är faktiskt fundamentalt för en demokrati att
höra dem som är berörda. Marianne Carlström ställde
en motfråga till Per Lager: Varför blev det inte några
folkomröstningar? Svaret är att man förutsatte att en
sådan fråga skulle gå ut på remiss. Med den förut-
sättningen som grund föranstaltade man inte om folk-
omröstning.
Jag tycker att detta är viktigt. Jag sade att vi tyckte
att underlaget var undermåligt. Det var inte tillräckligt
för att kunna fatta beslut. Jag står fast vid det.
Om man nu hade gått ut till folket i området och
ställt frågan, låtit dem vara delaktiga i debatten, låtit
dem lämna förslag och synpunkter, hade man fått ett
helt annat underlag och betydligt bättre på sig inför
den proposition som skulle utarbetas.

Anf. 19 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Jag undrar om vi lever i samma
värld, har tillgång till samma tidningar och medier?
Vi har haft alla möjligheter - framför allt vi som
bor i Västsverige, politiker och medborgare - att följa
med i debatten. Alla som är det minsta intresserade
och som hade velat delta i en folkomröstning har haft
möjlighet att delta i debatten. Det finns ingen anled-
ning att kritisera den särskilda utredaren i det här
fallet. Det har gjorts ett noggrant arbete. Man har
träffat många organisationer. Det finns väl ingen
anledning att skicka ett sådant förslag på remiss med
det grundliga bakgrundsarbete som har gjorts, Stig
Grauers? Jag kan inte inse detta.

Anf. 20 STIG GRAUERS (m) replik:
Herr talman! Nej, jag kritiserar inte utredaren. Jag
kritiserar regeringen för att man inte lät förslaget gå ut
på remiss. Det är regeringen som bär ansvaret. Utre-
daren lämnar sitt material, men regeringen bär ansva-
ret.
Marianne Carlström säger att det här ärendet är så
svårt att man måste se upp med folkomröstningsinsti-
tutet. Det visar en förfärlig misstro mot 1 ½ miljon
människor. En proffspolitiker säger till dem att det
här är så svårt att ni inte förstår att kunna ta ställning,
och era svar är sannolikt inte av den valör att vi
kommer att bry oss om dem. Det ligger i hela svarets
natur.
Detta är ett stort och allvarligt avsteg från den
demokratiska process som vi moderater förordar.

Anf. 21 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Jag sade inte att det här ärendet är så
svårt att det inte är lämpligt för en folkomröstning.
Jag sade att det fanns en möjlighet för dem som ville
att anordna en sådan. Däremot sade jag att man över
huvud taget skall vara försiktig med folkomröstning-
ar. Det skulle vi kunna föra en särskild debatt om. Jag
säger inte att det är svårt för alla att förstå. Men det är
svårt att formulera alternativ för en omröstning så att
det blir enkelt att genomföra och följa upp omröst-
ningen. Vi kan titta på hur vi har använt resultaten av
folkomröstningar genom åren i det här landet.
Jag kan inte förstå att regeringen kritiseras för att
ärendet inte har skickats ut på remiss. Om utredaren
har gjort ett bra jobb, har träffat organisationer och
fått in synpunkter, varför skall ärendet skickas ut på
remiss och förlänga det hela ytterligare? Nu finns det
en stor majoritet för förslaget, även om Stig Grauers
inte vill ha det beslutet.

Anf. 22 ESKIL ERLANDSSON (c):
Herr talman! Utskottsmajoritetens förslag till be-
tänkande har på ett föredömligt sätt redovisats av
Marianne Carlström. Vi i Centerpartiet har anslutit
oss till betänkandet. Jag vill börja med att yrka bifall
till hemställan i betänkandet.
Trots detta har jag ett par synpunkter. Men innan
jag kommer till dem vill jag säga något apropå debat-
ten om ordet "försök". För mig är det alldeles själv-
klart att ordet "försök" innebär just vad ordet
"försök" är, nämligen att under tiden det råder ett
"försök" kan en sak omprövas innan den permanen-
tas.
Låt mig också säga att min erfarenhet från mina år
som politiker har visat att seriösa framställningar till
en myndighet - regeringen eller annan myndighet -
brukar också prövas seriöst av ifrågavarande myndig-
het. Det här var apropå debatten om att kunna omprö-
va och förändra saker som enligt en majoritet inom
berört område inte blir bra.
Så till de två saker jag hade tänkt att uppehålla
mig kring. Det är två saker som har varit med i debat-
ten. Den ena saken gäller symbolfrågan - namnfrå-
gan. Den andra saken gäller vanligt folks möjligheter
att nå och få del av det som en länsförvaltning skall
tillhandahålla för medborgarna.
I propositionen föreslås att Göteborgs och Bohus
län, Älvsborgs län och Skaraborgs län, Habo och
Mullsjö kommuner undantagna, läggs samman till ett
nytt län med benämningen Västergötlands län. Som
en följd av detta upphör de nuvarande länsstyrelserna
och en ny länsstyrelse bildas.
I det här sammanhanget vill jag anföra att namnet
på det nya länet skall vara Västra Götalands län, vil-
ket även föreslogs av Regionutredningen och länssty-
relsen - om än efter votering. Västra Götalands län är,
som bekant, även utskottets förslag till namn på det
nya länet.
Skälet till detta har redovisats tidigare. Västra
Götalands län uttrycker ungefär för folk i gemen vad
det nya länet kommer att innehålla för geografiskt
område.
Namnet Västergötland är inte bra därför att andra
delar än landskapet Västergötland ingår i det nya
länet. Ett annat land som har diskuterats, nämligen
Västsverige, inbegriper traditionellt för de flesta
människor ett betydligt större område och är inte till
fyllest. Därav kompromissen, som vi väl kan kalla
det, kring namnfrågan.
Så till decentraliseringen. Jag vill för min och mitt
partis del påpeka att det är viktigt när nu ett antal
länsstyrelser läggs samman till en ny länsstyrelse att
man bereder de ytterområden som finns i alla län
möjlighet att ta del av den service som en länsstyrelse
har att ge människor. Ett nytt s.k. storlän får inte in-
nebära att länsstyrelsens verksamhet koncentreras till
några färre större orter. En decentraliserad förvaltning
måste vara ledstjärnan.
Ett syfte med försöksverksamheten är att utveckla
former för en bättre demokratisk förankring av bl.a.
det regionala utvecklingsarbetet. Det kan inte ske med
mindre än att en kraftig decentralisering av verksam-
heten sker. Om inte medborgarna känner att de har
tillgång och närhet till den service som erbjuds kom-
mer legitimiteten med den här försöksverksamheten
att erodera.
Inte minst har många människor och kommuner
uttryckt oro för att en ny länsförvaltning skulle inne-
bära en kraftig centralisering. Detta måste motverkas
genom en decentraliserad länsförvaltning. Även ytter-
områdenas behov av service i det nya länet måste
alltså beaktas. Med en förhoppning om att den nya
länsförvaltningen beaktar det jag har framfört yrkar
jag än en gång bifall till utskottets hemställan i betän-
kandet.

Anf. 23 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! I dag kan vi äntligen genom ett riks-
dagsbeslut fastställa att vi i Västsverige får bilda ett
nytt storlän som möjliggör att denna viktiga region i
Sverige och i Europa nu har bättre chans till samver-
kan och därigenom skapa en positiv utveckling i hela
denna region.
Folkpartiets riksdagsgrupp står bakom detta be-
tänkande och ser det som värdefullt att vi nu i
Västsverige får en länsindelning som bättre svarar
mot det samhälle vi har i dag till skillnad mot den
hittillsvarande flera hundra år gamla länsindelningen.
Som framgått här tidigare blir detta nya storlän
som nu bildas av Göteborg och Bohuslän, Älvsborgs
län och Skaraborgs län det till ytan största i södra
Sverige med ett geografiskt avstånd i nordsydlig rikt-
ning på ungefär 30 mil och i östvästlig riktning på
ungefär lika mycket.
Länet blir det befolkningsmässigt näst största i
landet med ca 1,5 miljon invånare. Det innebär 17 %
av landets befolkning. Hälften av befolkningen bor i
Göteborgsregionen. Den andra hälften fördelas på tre
huvudområden - Borås-Sjuhärad, Skaraborg och
Fyrstadsregionen. Länet får ca 50 kommuner, kanske
49 för att vara exakt.
Länet kommer att innefatta många olika områden.
Här finns landets andra storstadsregion men också
glesbygdsområden. Kustlandskap förenas med stora
slättbygder. Länet är Sveriges främsta industrilän
samtidigt som en femtedel av landets livsmedelspro-
duktion och halva yrkesfisket finns i detta nya län.
Dessutom går flera av landets viktigaste transportle-
der genom det nya länet. Näringslivets exportberoen-
de och länets internationella kontakter är påfallande.
Herr talman! Det är självfallet viktigt att hela den-
na viktiga region i vårt land och i Europa får förut-
sättningar för bra samverkan. Min uppfattning är att
dessa möjligheter nu finns genom det förslag som
betänkandet tar upp. Vi kommer att få sex viktiga
huvudorter. Det blir Göteborg-Borås, Vänersborg-
Uddevalla och Mariestad-Skara, där man nu kan
samverka på bred bas. Eva Eriksson kommer senare i
sitt anförande att ytterligare ta upp dessa frågor och
möjligheterna till samverkan.
Herr talman! Jag har nu talat för Folkpartiets riks-
dagsgrupps ståndpunkt som är att stå bakom hela
detta betänkande och som innebär avslag på samtliga
reservationer.
Jag vill efter detta klargörande ta upp en personlig
uppfattning som gäller det nya länet där jag inte fick
majoriteten av Folkpartiets riksdagsgrupp med mig.
Det allra mesta med det nya länet är bra. Men det är
en sak som inte är bra, och det är enligt min uppfatt-
ning namnet.
Herr talman! Jag menar att det är ett misstag att
inte använda Göteborgs län som namn på det nya
länet. I det nya integrerade EU utan gränser mellan
staterna ökar fokuseringen på regionerna som
maktcentrum och intresseområden för politik och
näringsliv. Regionerna måste själva kunna hävda sig i
konkurrensen om investeringar och nyetableringar. En
förutsättning för detta är igenkännande.
Ett av namnets viktigaste funktioner i det nya
storlänet torde vara att känneteckna och marknadsföra
regionen i både EU och internationellt. Även om
landskapet Västergötland har urgammal hävd kan det
inte mätas med Göteborg som ett internationellt känt
namn. Göteborg spelar fortfarande en ledande roll
inom svensk handel och sjöfart. Några av Sveriges
ledande multinationella företag har sitt ursprung och
sina huvudkontor i Göteborg.
Man får inte bortse från att Göteborg administra-
tivt ur ett näringslivsperspektiv kan ge dragkraft till
hela landet. En så viktig region som västra Sverige
bör ges de förutsättningar som kärvs för att kunna
hävda sig i allt hårdare regional konkurrens om inves-
teringar och även arbetstillfällen. För att länet skall bli
en expanderande och kraftfull region och etablera en
mångfald av näringsliv måste det enligt min uppfatt-
ning ha ett internationellt känt namn. Jag och Eva
Flyborg har gett uttryck för detta i Folkpartimotionen
Bo35.
Herr talman! Jag yrkar slutligen bifall till samtliga
de motioner som föreslår namnet Göteborgs län. Det
innebär Bo35 från Folkpartiet, Bo34, som är en soci-
aldemokratisk motion och Bo22, som är en moderat
motion.

Anf. 24 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Namnfrågan är någonting som har
diskuterats väldigt mycket, som jag sade i mitt anfö-
rande. Det var många som hade velat ha namnet Gö-
teborgs län. Väststyrelsen fick i uppdrag att titta på
detta. Man hade en omröstning, och den slutade 14-
12, som jag sade i mitt anförande.
Är det så att Folkpartiet stöder Västra Götalands
län, och att endast Erling Bager och Eva Flyborg som
Göteborgska folkpartister som står för detta namn?
Det kan vara bra för oss övriga att veta.

Anf. 25 ERLING BAGER (fp) replik:
Herr talman! Jag kan inte upprepa hela mitt anfö-
rande, men jag har mycket noggrant klargjort den
uppfattning som majoriteten i Folkpartiets riksdags-
grupp har. Jag har därefter talat om att jag och Eva
Flyborg kommer att stödja den motion som vi väckt i
riksdagen och att jag yrkar bifall till samtliga motio-
ner som förordar namnet Göteborgs län.
Jag tror inte att man tydligare än så kan precisera
sig i kammaren. En avgörande omröstning i denna
fråga får sedan visa Marianne Carlström hur många
av kammarens ärade ledamöter som stöder benäm-
ningen Göteborgs län.
(forts. 9 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.51 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 14.00 då frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

8 § Frågestund

Anf. 26 TALMANNEN:
Kammaren återupptar förhandlingarna, nu för
riksdagens frågestund. Vid dagens frågestund besva-
ras frågor av statsminister Göran Persson, kulturmi-
nister Marita Ulvskog, statsrådet Ylva Johansson,
statsrådet Maj-Inger Klingvall, jordbruksminister
Annika Åhnberg och statsrådet Thomas Östros. Jag
får be regeringens ledamöter ta plats och känna sig
välkomna. Jag förklarar ordet fritt. Varsågoda!
Arbetslöshet

Anf. 27 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! För en timme sedan offentliggjordes
mycket alarmerande siffror om sysselsättningen. Det
är nu 66 000 färre människor i arbete än för ett år
sedan. Mot den bakgrunden hade jag förväntat mig att
statsministern skulle delta aktivare i den debatt som
nu har pågått om företagarklimatet här i landet. Om
siffrorna fortsätter på denna nivå kommer regeringens
mål för arbetslösheten inte att nås heller under 1997.
Det pågår en del utredningar i Regeringskansliet,
och det finns förslag. Ni tänker på sjuklönen. Ni tän-
ker på Dan Anderssons utredning om hushållssektorn.
Ni tänker på bättre skattevillkor för utländska exper-
ter.
Jag skulle mot bakgrund av de arbetslöshetssiffror
som kom från Statistiska centralbyrån kl. 13 i dag
vilja fråga statsministern om han är beredd att forcera
arbetet i Regeringskansliet för att få fram ett antal
förslag för att förbättra företagsklimatet här i landet.

Anf. 28 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Debatten om företagsklimatet hölls i
riksdagen i går. Det var faktiskt en ganska avslagen
debatt, med tanke på det viktiga ämnet. Den var av-
slagen kanske därför att överdrifterna har varit så
stora. Den var avslagen därför att fakta som nu radas
upp omkring företagsklimatet faktiskt talar för att
Sverige är på väg åt rätt håll när det gäller villkor för
företag och företagande.
Vi arbetar från regeringens sida efter en noggrant
utformad strategi. Den har bestått i att reda upp i kaos
- kaos efter några års misslyckat regeringsinnehav, då
Lars Leijonborg spelade en rätt betydande roll själv.
Det är gjort. Räntorna har fallit. Inflationen är borta.
Investeringarna har ökat. Vi kan se en ökad optimism
om möjligheten att också pressa tillbaka arbetslöshe-
ten. De senaste siffrorna, som Leijonborg redovisar,
har jag inte haft chans att ta del av. Dem kan jag inte
kommentera närmare.
Vi tror på den strategi vi har lagt fast. Vi är över-
tygade om att de åtgärder vi har vidtagit och som
ligger framför oss kommer att resultera i att vi når de
mål vi har satt upp om en halvering av den öppna
arbetslösheten.

Anf. 29 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Om debatten i går var avslagen be-
rodde det på att regeringens företrädare kom full-
ständigt tomhänt. Statsministern säger att fakta talar
för att vi har möjlighet att minska arbetslösheten, men
fakta talar ju för att arbetslösheten inte minskar. För
att inte denna frågestund skall bli lika avslagen som
statsministern tyckte att gårdagens debatt var - hur
han nu kan veta det; han deltog ju inte i den - skulle
jag vilja fråga om inte statsministern i dag åtminstone
kan ge beskedet att regeringen med högsta prioritet
kommer att behandla ett antal konkreta åtgärder för
att förbättra företagsklimatet.
De saker ni har på ert bord skulle ju kunna hjälpa
upp situationen. Det skulle kunna bli flera jobb i hus-
hållssektorn. Småföretagen kan anställa fler om de
slipper den förlängda sjuklöneperioden. Kan inte
statsministern lova att forcera arbetet med de refor-
merna?

Anf. 30 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Värderingen av debatten i går var inte
min egen. Det var en ganska samfälld uppfattning
också i medierna, mot bakgrund av de våldsamma
överdrifter som har präglat Folkpartiets kampanj i
denna fråga. När de möter fakta av det slag som An-
ders Sundström kunde redovisa i går blir debatten
kanske något avslagen.
Vi arbetar, som jag sade förut, efter en fastlagd
strategi. Den tänker vi inte ändra på. Det gör vi med
hjälp av utbildningssatsningar, med hjälp av förbätt-
rade villkor för små och medelstora företag, med
hjälp av ett stöd till kommuner och landsting för att
klara vården, omsorgen och skolan och med ett fast-
hållande kring principerna omkring sunda statsfinan-
ser. Sunda statsfinanser är viktigt, Lars Leijonborg,
med tanke på den historia Folkpartiet har. Vi skall slå
vakt om sunda statsfinanser för att klara låga räntor
och därmed också goda villkor för investeringar.
Vi tänker inte vika från den strategin. Vi tänker
inte gå in i en överbudspolitik med Folkpartiet och
andra, där det gäller att tävla om vem som kan lova
mest skattesänkningar. Det har ni gjort en gång förut.
Det slutade med ett elände för Sverige. Det har vi just
tagit oss ur. Nu gäller det att jobba sig fram bit för bit.

Anf. 31 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Förra året vid denna tid växte krav på
en extrariksdag för att få åtgärder mot arbetslösheten.
Nu är 66 000 färre i sysselsättning än för ett år sedan.
Är det då rimligt att säga att vi håller fast vid vår
strategi? Finns det inte anledning att byta strategi om
verkligheten bryter samman?
Kan inte statsministern lova att forcera arbetet
med de åtgärder som skulle kunna få fart på jobben?

Anf. 32 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag tror att Lars Leijonborg, om han
reflekterar ett ögonblick över vad det är som ger goda
villkor för nya jobb och för företagande, snabbt
kommer fram till att det första och viktigaste är att ha
en sådan ordning i de gemensamma finanserna att vi
inte har 500 % ränta, att vi inte sätter 50 000 företag i
konkurs och att vi inte hamnar i läget att omvärlden
dömer ut Sveriges förmåga att hantera ekonomin. Det
var det vi ärvde efter Lars Leijonborgs tid i finansut-
skottet och som regeringens rådgivare.
Nu har vi rett upp det. Nu kommer nästa fas: sten-
hård satsning på utbildning, stenhård satsning på små
företag, stenhård satsning på att också klara standar-
den i vården, i skolan och i omsorgen. Jag är överty-
gad om att detta också biter vad gäller den öppna
arbetslösheten. Vi får så småningom se vem det var
som gjorde rätt bedömning.
Museiflytt

Anf. 33 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Min fråga går till kulturministern. Det
gäller en fråga som vi har debatterat tidigare, nämli-
gen museiflytten.
Kulturministern har vid några tillfällen berömt sig
av att vara klar och tydlig i sina uttalanden. Tyvärr är
tveksamheten om vad som kommer att ske vid Stock-
holms museer fortfarande stor. Många trodde i de-
cember att faran över hade blåsts för Stockholms
räkning, men så tycks det inte vara. Det framhölls från
socialdemokratiskt håll på felaktig grund, skulle jag
vilja säga.
I direktiven för Organisationskommittén, vilken
kulturministern hänvisar till, står följande: Betydande
delar av den berörda museiverksamheten skall fortsatt
vara kvar. I utfrågningen i KU sade kulturministern
att det inte handlar om att flytta människor eller före-
mål. Men i en radiointervju sade kulturministern att
det finns ett sextiotal museer i Stockholm och att det
inte kan vara hela världen om tre av dem flyttas.
Mot den bakgrunden är min fråga: Vad innebär
det att betydande delar fortsatt skall vara kvar? Är det
50 % eller 60 %? Anser kulturministern att det finns
en överensstämmelse mellan de olika uttalanden som
kulturministern har gjort?

Anf. 34 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Mitt svar på Elisabeth Fleetwoods
fråga är: Ja, jag anser att det finns en överensstäm-
melse mellan de olika svar som jag har gett i sakfrå-
gan.
Det handlar om att tre museer som i dag har sina
huvudmän i Stockholm - de är alltså antingen en del
av Statens konstmuseer eller Historiska museet eller
en egen myndighet i form av Etnografiska museet i
Stockholm - kommer att flyttas. De skall ingå i en
helt ny museimyndighet. Ansvaret skall ligga hos det
nya museet som skall byggas i Göteborg. Jag tycker
att detta är fullständigt klart.
Tack!

Anf. 35 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Jag vet att kulturministern hävdar
detta. Men jag hävdar lika envist att det är felaktigt.
Kulturministern är otydlig och oklar.
Det finns 60 museer i Stockholm. Tre museer kan
flyttas; kulturministern har sagt att det inte kan vara
någon större katastrof.
I kulturpropositionen står det bl.a. att det, när man
utreder det här, skall studeras närmare om det finns
omständigheter förknippade med delar av samlingarna
som kan påverka en förflyttning från Stockholm. Jag
kan inte heller tyda detta som något annat än att det
enligt direktiven har varit, och fortfarande är, fråga
om en förflyttning och en förflackning av vårt musei-
väsende.

Anf. 36 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Det pågår hela tiden i Museisverige
och i museivärlden en viss omflyttning av museiföre-
mål, eftersom man gör stora utställningar. I Organisa-
tionskommitténs direktiv ingår att undersöka om det
finns särskilda donationsvillkor i fråga om föremål
vid de tre närmast berörda museerna i Stockholm som
på något vis förhindrar en utlåning av vissa föremål
från dessa museer till det nya museet i Göteborg.
Tack!
Besparingar inom rättsväsendet

Anf. 37 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Min fråga riktar sig till statsministern.
I vårpropositionen föreslår regeringen en för-
stärkning av rättsväsendet med 200 miljoner. Samti-
digt dras 64 miljoner in. Vi trodde att nettotillskottet
stannade vid 136 miljoner, även om regeringen har
velat påskina att det var fråga om 200 miljoner. Nu
har vi fått klarlagt att regeringen minskar rättsväsen-
dets ram med ytterligare 152 miljoner. Resultatet av
den påstådda stora satsningen blir alltså inte ett till-
skott, utan det blir totalt en minskning med 16 miljo-
ner i förhållande till den utgiftsram som riksdagen
beslutade om i december.
Till bilden hör att justitieministern nyligen gav
mig beskedet att den nya organisationen för
ekobrottsbekämpning ryms inom den av regeringen
föreslagna ramen. I går överlämnades organisations-
förslaget, och av det framgår att det behövs ett till-
skott på 60 miljoner.
Regeringen har onekligen försatt sig i en krimi-
nalpolitiskt knivig situation. Riksdagsledamoten Wi-
dar Andersson har kallats att som sakkunnig hos
statsministern bistå med råd och dåd i kriminalpolitis-
ka frågor. Det lär behövas.
Min fråga är: Vilka effekter förväntar sig statsmi-
nistern av sin s.k. satsning i form av besparingar på
rättsväsendet?

Anf. 38 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Vi har ju ofta hört diskussionen mel-
lan Gun Hellsvik och Laila Freivalds. Laila Freivalds
har på ett bra sätt klarat ut vad som gäller, inte minst i
den här diskussionen om budgetmedlen.
Det blir en satsning vad gäller de brott som sker i
närheten av människors vardag. Det blir en satsning
på kampen mot dessa brott. Justitieministern har re-
dovisat vad regeringen tänker göra. Jag är optimistisk
om att vi kan nå goda resultat. Sedan kanske detta inte
räcker. Men när vi skall tillföra ytterligare resurser,
Gun Hellsvik, blir det inte poliser på kredit. Då blir
det inte rådmän som vi lånar pengar till, utan då blir
det insatser i rättsväsendet av sådant som vi faktiskt
har skrapat ihop genom beskattning i Sveriges land.
Det är i detta sammanhang som moderaterna spelar
sitt dubbelspel. Ni påstår att ni har högre ambitioner
men har aldrig orkat med någonting annat än lånefi-
nansiering.

Anf. 39 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Vi moderater har höga ambitioner.
Dessutom har vi visat att vi handlar efter dessa höga
ambitioner.
Man talar om en satsning och gör samtidigt en to-
tal minskning på rättsväsendet med 16 miljoner. Det
får jag inte att gå ihop. Det måste ju också ligga något
allvar bakom att statsministern har kallat Widar An-
dersson att fungera som sakkunnig i Statsrådsbered-
ningen. Det innebär rimligen att även statsministern
har fört diskussioner och haft funderingar kring hur vi
skall utveckla det svenska rättsväsendet. Det vi ser nu
är en förändring i rakt motsatt riktning i förhållande
till det som statsministern här nämner.
Det senaste exemplet är att man nu inom Stock-
holmspolisen centraliserar poliser och går rakt emot
de tendenser som vi ser på andra håll. Där lyckas man
genom att ha poliser nära människor. Här går utveck-
lingen åt rakt motsatt håll.

Anf. 40 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Det sista var knappast en fråga. Det
var en allmän moderat plädering.
Fru Hellsvik hade ju möjligheten att försöka när
hon satt i regeringsställning. Resultatet är inte särskilt
lysande. Dessutom var det under en tid då ni hade
obegränsat med resurser. Det var ingen gräns för de
satsningar som då kunde göras. Det var bara att låna
sig fram. Det kunde man göra till den grad att under-
skottet uppgick till 240 miljarder kronor.
Med den utgångspunkten, Gun Hellsvik, är jag
mycket förvånad över att ni inte nådde ett bättre resul-
tat i bekämpandet av brott.
Språkvård

Anf. 41 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
kulturministern.
När riksdagen och regeringen korresponderar nu
för tiden gör man det via mail och inte via elektronisk
post. När vi driver företagsutveckling gör vi det via
bench-marking. Jämställdhetspolitiken drivs med
hjälp av mainstreaming.
Det här är allvarligt. Det utarmar det svenska
språket, och jag tror att många egentligen inte begri-
per vad de pratar om. Dessutom tror jag att det är
demokratiskt olyckligt, eftersom många inte förstår.
Därför skulle jag vilja fråga: Vad gör kulturministern
för att på allvar se till att värna det svenska språket
och för att få fram moderna svenska begrepp på nya
företeelser?

Anf. 42 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Det är inte bara den här anglofiering-
en av språket som vi besväras av. Det är dessutom
något slags nedsmutsning som handlar om att vi tar
över marknadsbegrepp för att beskriva demokratiska
processer. Jag tycker att det är allvarligt.
För två veckor sedan fattade vi ett beslut på ett re-
geringssammanträde om att ge Svenska språknämn-
den i uppdrag att noggrant gå igenom vad som händer
med svenska språket i en tid då gränser upplöses.
Integration och internationalisering påverkar oss po-
sitivt men också negativt, bl.a. när det gäller svenska
språket. Språknämnden skall sedan redovisa sitt arbe-
te för regeringen. Jag hoppas att man kommer att ha
en rad konkreta förslag som vi kan ta ställning till.
Tack!

Anf. 43 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Det är ett alldeles utmärkt initiativ
som kulturministern har tagit. Men under tiden som
det utreds skulle jag gärna vilja se att regeringen
verkligen är ett föredöme när det gäller språkutveck-
ling.
När man använder svenska språket för att skapa
begrepp - som t.ex. skrivare, rondell och maskrosbarn
- tror jag att folk känner igen sig på ett helt annat sätt
än när man använder de engelska begreppen.

Anf. 44 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Jag får väl börja med mig själv och
försöka föregå med gott exempel. Jag skall alltså inte
säga okej, utan jag skall säga att vi skall göra vårt
bästa.
Tack!
Resurser till Tullverket

Anf. 45 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd):
Fru talman! Regeringen har minskat resurserna till
Tullverket. Under perioden 1996-1997 har ca 820
personer fått lämna Tullverket. Vi kristdemokrater har
varnat för konsekvenserna av detta beslut vad gäller
möjligheterna att förhindra smuggling av narkotika,
alkohol och tobak. Regeringen har vidare höjt skat-
terna på sprit och tobak, men tyvärr får man inte in de
skattemedlen. Statistiken visar nämligen att smugg-
lingen av sprit och tobak har ökat dramatiskt. Anser
skatteministern att det var rimligt att skära ned resur-
serna till Tullverket samtidigt som man höjer skatten
på sprit och tobak? Insåg man inte det här sambandet,
att smugglingen då skulle komma att öka?

Anf. 46 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Kampen mot smugglingen av alkohol,
narkotika, tobak och andra sådana varor är naturligt-
vis oerhört viktig. Tullen gör också ett mycket bra
arbete på det här området. Man förnyar sina arbetsme-
toder och samarbetar mer internationellt. Riksdag och
regering har också en viktig uppgift i att se till att
lagstiftningen är anpassad, så att tullen verkligen kan
göra de tillslag som behöver göras. Riksdagen antog
ju förra året en lagstiftning för bl.a. kontroll av tobak
och alkohol. En utredning håller nu på att titta närma-
re på detta och kommer strax med förslag om en yt-
terligare skärpning av den lagstiftningen.
De neddragningar av resurser till tullen som
Stjernström talar om hade att göra med att en mycket
stor del av tullens ordinarie arbetsuppgifter föll bort i
och med EU-medlemskapet. Den typ av tullklarering
och annat som skedde innan vi var EU-medlemmar
försvann. Då gjordes en justering av anslagen, något
som naturligtvis var nödvändigt.

Anf. 47 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd):
Fru talman! I dag står det i tidningen att skattekon-
toret i Ludvika justerar ned prognosen för hur mycket
pengar man kommer att få in på tobaksskatten, efter-
som smugglingen ökar. Vi kan också läsa att tullche-
fen nu har erkänt att neddragningen var för stor för
Tullverket, att man nu skulle behöva nyanställa en del
av de personer som nu går arbetslösa.
Är skatteministern beredd att verka för ökade an-
slag till tullen, så att några av de 450 tullare som nu
går på a-kassa kan återanställas? Jag tror att det skulle
vara mycket bra för staten att återanställa en del av de
här personerna för att få in ökade skatteintäkter och
ge tullen en chans mot smugglingen.

Anf. 48 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Den neddragning som gjordes av an-
slaget till tullen i och med EU-medlemskapet hade att
göra med att arbetsuppgifter försvann i och med att vi
då blev medlemmar av en inre marknad.
Michael Stjernström säger att Kristdemokraterna
vill ha ökade anslag till tullen. Man måste då särskilt
titta på deras politik när det gäller den offentliga sek-
torn. Kristdemokraterna vill sänka skatterna väldigt
kraftigt. De vill sänka skatterna särskilt för högin-
komsttagare och kapitalägare. Samtidigt påstår de sig
kunna öka resurserna - ibland gäller det resurserna till
vården och omsorgen, nu gäller det tullen. De är be-
redda att samarbeta med partier i denna kammare som
vill dra ned ännu mer på resurserna till den offentliga
sektorn. Hur går det egentligen ihop? Sälla er i stället
till dem som försvarar den offentliga sektorn, som är
beredda att försvara de höga skatter vi behöver, som
är beredda att försvara de resurser som också tullen
behöver. Att försöka bedriva en ansvarsfull budget-
politik och tro att man med ord kan lösa den offentli-
ga sektorns problem tror jag däremot inte är en metod
som kan rekommenderas.

Anf. 49 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd):
Fru talman! Det är ingen tillfällig nyck att Krist-
demokraterna vill värna tullen, utan vi har haft det
kravet sedan 1995, liksom vi har drivit kravet om mer
resurser till vård och omsorg. Om skatteministern
läste vår budgetmotion, som varit ungefär likadan
under de här åren, skulle han se att båda de här kraven
finns med. Detta är alltså ingen motsättning.
Även om skatteministern inte i dag kan ge något
besked om anslaget till tullen tror jag att det vore värt
att räkna på detta och att titta på om det inte vore
lönsamt för staten att återanställa en del av de tullare
som nu är arbetslösa.

Anf. 50 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Stjernström säger att Kristdemokra-
terna har drivit kravet om en förstärkning av tullen
sedan 1995. Det är ingen tillfällighet. Mellan 1991
och 1994 satt Kristdemokraterna i en regering som
var beredd att skära ned på mängder av viktiga upp-
gifter som offentlig sektor står för: vård, skola och
omsorg, kontroll, tull och annat. År 1995 återgick
Kristdemokraterna till en läpparnas bekännelse som
säger att man vill satsa på viktiga och centrala delar.
Regeringen har tillsatt en utredning som skall se över
just tullens verksamhet efter EU-inträdet. Där finns
det nämligen många viktiga saker att gå igenom och
analysera - hur ser den nya verkligheten ut för tullen?
Tullen gör ett mycket bra arbete. Lagstiftningen har
skärpts, och det kommer att komma förslag om ytter-
ligare skärpningar av lagstiftningen när det gäller
kampen mot smuggling av tobak och alkohol. Krist-
demokraterna är alltså i opposition beredda att begära
mer resurser, men i praktiken sätter de sig alltid i en
regering som drar ned på resurserna.
Ungdomars matematikkunskaper

Anf. 51 BEATRICE ASK (m):
Fru talman! I dagens Expressen kan man läsa om
en undersökning som belyser elevernas kunskaper i
matematik. Det är 320 avgångselever i tre grundsko-
lor som har gjort Skolverkets nationella prov i mate-
matik för årskurs 5, och resultaten är alarmerande.
Var fjärde 16-åring räknar sämre än en elev i femte
klass.
För ett år sedan tog jag med anledning av en an-
nan undersökning, gjord på ett betydligt större under-
lag i Stockholm, upp den här frågan med skolminis-
tern. Statsrådet sade då att hon, förutom att regeringen
hade gett 30 000 kr till en konferens, nogsamt skulle
följa hur elevernas kunskaper i matematik utvecklas.
Vi diskuterade det här rätt ingående.
Min fråga till statsrådet nu är: Vad har regeringen
konkret gjort, eller vad tänker regeringen göra, för att
se till att fler lärare med goda kunskaper i matematik
kan arbeta med de här frågorna i grundskolan? När vi
diskuterade frågan för ett år sedan var det 20 % av
lärarna som saknade utbildning i ämnet.

Anf. 52 Statsrådet YLVA
JOHANSSON (s):
Fru talman! Låt mig först göra reflexionen att vad
gäller kompetensen och kunnandet hos de elever som
är 16 år i dag kanske ansvaret till viss del faller på
Beatrice Ask själv, som ju var skolminister under tre
år.
Jag skall gärna svara på frågan vad regeringen
gör. När det gäller kunskapen i matematik har vi bätt-
re underlag än de 320 elever som Expressen har frågat
genom en stor, internationell undersökning som pub-
licerades i höstas. Det visade sig då att Sveriges ele-
ver väsentligt har förbättrat sina kunskaper i matema-
tik sedan de katastrofalt dåliga resultaten 1980. Jag
ser det som ett resultat av den stora satsning på mate-
matik som vi har gjort i Sverige under många års tid,
bl.a. när det har gällt fortbildning och vidareutbild-
ning av lärare. Självfallet måste vi fortsätta att förbätt-
ra arbetet med matematiken, men glädjande nog har vi
redan nu kunnat se resultat.
Dessutom gör regeringen bedömningen att vi be-
höver göra särskilda insatser i skolan för den grupp
elever som har de största svårigheterna. Regeringen
har i vårpropositionen föreslagit att vi skall anslå
särskilda medel till kommunerna, permanent 8 miljar-
der mer till kommuner och landsting för att höja kvali-
teten i skola, vård och omsorg, med en särskild in-
riktning i skolan på de elever som har behov av sär-
skilt stöd.

Anf. 53 BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Det är alldeles riktigt att det finns un-
dersökningar som visar att vi är bättre än 1980. Enligt
de gamla undersökningarna var det bara ett land som
var sämre än Sverige, och siffrorna var då om möjligt
ännu värre än i dag. Likväl är det så att förra läsåret
slutade över 30 % av eleverna i årskurs 9 med betyg 1
och 2 i matematik. Man kan misstänka att en stor
andel av dem inte kommer att nå vad som räknas som
godkänt enligt de nuvarande kraven.
En fråga som jag tycker att regeringen måste svara
på är: Vad avser man att göra för att se till att vi får
fler lärare som har kunskaper i matematik? Det är
otillständigt när 20 % faktiskt inte har någon utbild-
ning i ämnet. Då kan ju inte resultaten bli bättre. När
siffrorna är alarmerande måste man göra någonting.
Jag påstår inte att det här är en lätt problematik - i så
fall hade vi inte hållit på med det i 20-30 år - men
detta visar ju att ingenting har hänt.

Anf. 54 Statsrådet YLVA
JOHANSSON (s):
Fru talman! Det som visas är ju faktiskt att någon-
ting har hänt. Sedan 1980 har något mycket väsentligt
hänt med svenska ungdomars matematikkunskaper.
Det betyder inte att vi skall slå oss till ro eller vara
nöjda med dagens situation, för det kan vi inte vara.
Men detta visar att vi genom insatser har kunnat för-
bättra situationen.
Dessutom tycker jag att det är märkligt att Beatri-
ce Ask tar upp det som något anmärkningsvärt att
30 % gick ut med betyget 1 och 2. Det var nämligen
inbyggt i det tidigare betygssystemet att det skulle
vara just 30 % sammanlagt på betygsstegen 1 och 2,
och det säger ju ganska litet om de absoluta eller mer
definitiva kunskaper som eleverna har. Först med det
nya betygssystemet, som nu tillämpas för första gång-
en i årskurs 8 i grundskolan, får vi bättre bedömningar
av vad eleverna verkligen kan.
Jag välkomnar att vi nu kan få en bättre under-
byggd diskussion kring vad svenska elever faktiskt
kan och vad man inte kan, så att vi utifrån det kan
föreslå åtgärder för att kunna förbättra undervisning-
en. De viktigaste åtgärderna är de prioriteringar man
gör lokalt i skolan. För att kunna förbättra skolans
möjligheter att prioritera särskilda insatser bl.a. för de
elever som har svårigheter i matematik har regeringen
också utökat resurserna för kommunerna.

Anf. 55 BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Man tappar lätt slutet på meningarna
när man skall prata fort. Ingenting har hänt sedan vi
diskuterade detta förra året, då skolministern lovade
att nogsamt följa och engagera sig i den här frågan -
det var så jag tänkte.
Det är riktigt att vi på 20 år litet grand har tagit
oss upp från den botten där vi befann oss, men jag
frågar ändå skolministern: Vad tänker man göra för
att vi skall kunna ha lärare i våra skolor med kunska-
per i matematik? Utan sådana lärare tror jag att det är
väldigt svårt att reda ut problemen.
Sedan är det skillnad mellan det gamla och det nya
betygssystemet. Vad jag sade var inte att det var da-
gens sanning att visst antal procent låg under godkänt.
Men med de kunskaper vi har om jämförbarheten i
dag kan man säga att en stor del av de här eleverna
inte kommer att kunna klara det som är en godkänd
nivå med det nya betygssystemet. Detta är väldigt
allvarligt, för vi har höjt nivån med de nya kraven.
Det är också en problematik som man måste ha med i
sammanhanget.
Men vad gör nu regeringen själv för att få fler
matematiklärare?

Anf. 56 Statsrådet YLVA
JOHANSSON (s):
Fru talman! Regeringen satsar mycket stort på
utbildning på samtliga nivåer. Vi gör det bl.a. genom
att förbättra möjligheterna för de lärare som arbetar i
skolan att kunna koncentrera sig på de elever som är i
behov av särskilt stöd. Vi satsar på vuxenutbildning,
särskilt på ett matematiskt-naturvetenskapligt basår,
för att fler skall bli behöriga att söka in till bl.a. lä-
rarutbildningar med den här inriktningen. Vi har fö-
reslagit en kraftig utbyggnad av högskolan för att fler
skall kunna tas in i högskoleutbildning, bl.a. lärarut-
bildning. Vi har föreslagit kvalitetshöjningar inom
högskolan för att kunna ha en tillräckligt bra kvalitet i
högskoleutbildningen. Vi har nyligen tillsatt en par-
lamentarisk utredning som utreder den framtida lä-
rarutbildningen.
Rättsskydd för män och barn

Anf. 57 MARGITTA EDGREN (fp):
Fru talman! Jag har också en fråga till Ylva Jo-
hansson. Det gäller rättssäkerhet för män och för barn
samt effekterna av den utredning som nu är tillsatt om
lämplighetskontroll av personal i förskola, skola och
barnomsorg. Det är Solveig Paulsson som skall analy-
sera för- och nackdelar med att arbetsgivare får till-
gång till polisens register över dömda och misstänkta
för att skydda barn och ungdomar från sexuella över-
grepp.
Jag har redan fått kommentarer från unga män,
bl.a. en av mina egna söner: Jaha, nu kan man ju inte
bli lärare, för då tror de att man är pedofil.
Självklart - där är vi helt överens - skall barn och
ungdomar skyddas från sexuella övergrepp överallt -
hemma, i skola och barnomsorg, på konfirmationslä-
ger, i föreningar, på resor m.m. Men samtidigt vet vi
att många barn växer upp utan att vara tillsammans
med sin far eller andra män och att skolan blir mer
och mer kvinnotät vad gäller lärare. Vi vet också att
män är viktiga för barns utveckling.
Min fråga till Ylva Johansson är: Hur ser statsrå-
det på att utredningen i sig kan skrämma bort män
från att söka sig till lärarutbildningen? Och hur skall
vi göra för att inte avskräcka män från att bli lärare
och vara lärare?

Anf. 58 Statsrådet YLVA
JOHANSSON (s):
Fru talman! Låt oss först vara överens om att det
allra viktigaste i skolan är att vi kan säkra barns
trygghet. Alla föräldrar och barn skall kunna känna
sig säkra på att samhället har gjort allt som står i dess
makt för att förhindra att några oacceptabla övergrepp
över huvud taget skall kunna ske. Där är vi säkert
överens.
Jag delar inte Margitta Edgrens oro över att män
skulle skrämmas bort av möjligheten att visa upp att
det inte finns någon grund för några misstankar när
det gäller övergrepp mot barn. Jag blev själv väldigt
upprörd då Pysslingen för en tid sedan föreslog att
inga män inom deras barnomsorg skulle tillåtas arbeta
ensamma med barn - detta för att förhindra över-
grepp. Man tog senare tillbaka detta, men den typen
av beslut, där man tror eller förutsätter att det är möj-
ligt för alla män att begå övergrepp mot barn, upprör
mig mycket.
Jag tror absolut att de allra flesta människor som
arbetar inom barnomsorg och skola, både män och
kvinnor, är ärliga och duktiga människor som gör ett
utomordentligt bra arbete med barnen. Vi behöver
också rekrytera fler män. Jag tror alltså inte att det
faktum att vi nu ser över möjligheten att stärka rätts-
skyddet för barnen i barnomsorg och skola kommer
att skrämma bort alla de män som inte finns i polis-
registret.

Anf. 59 MARGITTA EDGREN (fp):
Fru talman! Jag hoppas att Ylva Johansson har
rätt. Men det är också ett faktum att de flesta över-
greppen sker i hemmen - ibland kan det verka som
om vi har som utgångspunkt att det är i skola och
barnomsorg de händer. Vi är också helt överens om
att alla vuxna har ansvar för att skydda barn och att
barn skall kunna ha förtroende för vuxna.
Men jag är fortfarande tveksam till den signal som
vi skickar ut med den här utredningen och till att
arbetsgivare skall få tillgång till register över miss-
tänkta - det står i direktiven - inte minst av integri-
tetsskäl.
Jag vill bara försöka komma åt hur Ylva Johans-
son har resonerat när det gäller rättssäkerheten i den
här frågan. Rättssäkerheten för barn har hon talat om,
men det gäller även för män.

Anf. 60 Statsrådet YLVA
JOHANSSON (s):
Fru talman! I dag är det så att den arbetsgivare
som skall anställa en person för att arbeta med vård
av barn och unga har möjlighet att få ut uppgifter från
kriminalregister och polisregister i förväg. Jag tycker
att det är rimligt att överväga om inte samma ordning
skall kunna gälla också när man skall anställa en per-
son som inte skall arbeta med vård utan med omsorg
och pedagogiskt arbete med barn och unga. Jag kan
inte se att det är någon egentlig skillnad i värderingen
där - arbete med vård av barn och unga eller ordina-
rie arbete inom barnomsorg och skola.
Men just på grund av att det här är en integri-
tetskänslig fråga, där det är viktigt att göra en väl
avvägd bedömning innan man beslutar sig för föränd-
ringar, har regeringen valt att tillsätta en utredning. På
så vis kan vi få en ordentlig belysning och ha en rejäl
remissomgång efter det att utredningen är avslutad, så
att vi får alla dessa aspekter belysta innan vi sätter ned
foten.
Utveckling av ny kärnkraftsteknik

Anf. 61 BENGT HARDING OLSON (fp):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern.
Statsministern har ju flera gånger, särskilt på sena-
re tid, framhävt att Sverige inte behöver gnälliga
pessimister utan mera moderna positivister besjälade
av framtidstro och pragmatism. Jag delar till fullo den
uppfattningen.
I vårt besvärliga läge, med en låg ekonomisk till-
växt, en katastrofal arbetslöshet och en svår ener-
giomställning, är det viktigt att tänka fritt, att tänka
nytt och att pröva alla till buds stående möjligheter.
Om statsministern delar den uppfattningen - och det
hoppas och tror jag - kräver logiken, tycker jag, att
man avskaffar den s.k. tankeförbudslagen, dvs. den
lag som förbjuder forskare att utveckla ny och bättre
kärnkraft.
Låt mig direkt få säga att vi är överens om att vår
gamla kärnkraft inte har någon framtid. Jag talar om
en ny och bättre.
Min fråga är: Kan statsministern tänka sig att åter-
kalla tankeförbudslagen och därmed kraftfullt bidra
till Sveriges framtida utveckling?

Anf. 62 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag är inte så säker på att det är det
som avgör Sveriges framtida utveckling eller ens
kraftfullt bidrar till den.
Den här lagstiftningen kom en gång i tiden till mot
bakgrund av att det fanns klara tendenser till att en
väldigt stark kärnkraftsindustri och en stark energi-
lobby blockerade den omställning av energisystemen
som vi var tvungna att stimulera. Det var det som drev
fram lagstiftningen en gång i tiden. Den har varit på
plats under åtskilliga år.
Nu går vi in i en ny fas, och jag delar helt Bengt
Harding Olsons uppfattning att den kärnkraft och den
teknik vi nu använder tillhör gårdagen. Det är gammal
teknik. När vi då satsar på ny energiteknik ser inte vi
framför oss att denna ligger i kärnkraftssektorn, även
om den skulle förses med epitetet ny teknik. Det är
inte aktuellt att se över den lagstiftningen.
Däremot vill jag väldigt gärna medverka till att
många människor kreativt, öppet och frimodigt tar sig
an uppgiften att med förnybara, hållbara energislag
lösa den uppgift vi nu har framför oss.

Anf. 63 BENGT HARDING OLSON (fp):
Fru talman! Det är klart att jag inte är nöjd med
statsministerns svar. Jag tycker inte att det är tillräck-
ligt framtidsinriktat. I en demokrati är faktiskt tanken
fri. Det är för mig och för många andra obegripligt att
man undantar en viktig del, just energisektorn. Upp-
hävande av den här tankeförbudslagen har faktiskt
krävts av statliga utredningar och expertorgan.
I Europa finns det inget tankeförbud. Tankearbete
pågår för fullt för att, just som jag säger, utveckla en
ny och bättre kärnkraft, en kärnkraft där det inte läng-
re finns risk för härdsmälta, en kärnkraft där det inte
längre handlar om att ta hand om ett långlivat farligt
avfall. Jag talar hela tiden om den nya kärnkraften.
Det finns expertsynpunkter på detta.
Jag upprepar frågan litet mjukare: Kan inte stats-
ministern, i stället för att säga absolut nej, överväga
ett återkallande, för demokratins och framtidens
skull?

Anf. 64 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Det är självklart att jag gärna möter
Harding Olson i ett samtal om framtiden och att jag
gärna vill vara mjuk och öppen. Men den här regeln
har sin bakgrund i en ganska trist situation. Det visade
sig att det inte var särskilt frimodigt eller särskilt
öppet vid det tillfället då man tvingades ta till den här
lagstiftningen. Det var utomordentligt starka krafter
som i praktiken blockerade en utveckling av de alter-
nativa energislagen.
Visst tänks det, det begriper väl jag också, i den
typ av banor som Harding Olson talar om. Om det
sker organiserat i Sverige eller inte har jag ingen
aning om. Men visst pågår ett utvecklingsarbete också
utanför landets gränser som sprids som forskningsrön.
Det finns inte särskilt många hoppfulla signaler där.
När vi skall söka oss framåt mot framtida energi-
slag bör vi naturligtvis hålla oss till det som är förny-
bart, som är ekologiskt uthålligt och som vi helst
förfogar över själva. Där ligger uppgiften, och det
kommer att krävas väldigt mycket av fantasi, uppfin-
ningsrikedom och öppet sinnelag. I den dialogen
deltar jag gärna.
Prioritering av vård och omsorg

Anf. 65 BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag skulle vilja fråga biträdande soci-
alministern om det sociala ansvaret.
I Sverige betalar medborgarna världens högsta
skatter. Det gör de för att våra offentliga åtaganden är
så stora. Ändå driver regeringen igenom förslag om
minskad änkepension och minskad ersättning till
handikappades assistenter. Ändå växer köerna i sjuk-
vården, och människorna känner oro för om vården
skall fungera.
Det borde vara lika självklart för regeringen som
för mig att garantera en bra sjukvård för alla, att ga-
rantera att de människor som verkligen behöver vårt
gemensamma stöd, handikappade, de som har förlorat
sin livskamrat och föräldralösa barn, faktiskt har en
bra standard. Ändå driver regeringen den här politi-
ken.
Kan biträdande socialministern förklara för mig
varför regeringen inte ser till att staten, landstingen
och kommunerna prioriterar de här kärnuppgifterna?
Vilka åtgärder vill regeringen vidta för att se till att de
faktiskt gör det?

Anf. 66 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Som svar till Bo Lundgren vill jag sä-
ga att det är precis det vi gör med den satsning som
sker både i år och nästa år. Det är 4 miljarder i år och
8 miljarder nästa år som går till vård, omsorg och
skola. Det är verkligen kärnverksamheter för kommu-
ner och landsting. Och det handlar om de människor
som verkligen behöver det här stödet, som är sjuka,
som är handikappade och som är i behov av vård.

Anf. 67 BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Problemet är att det här inte hjälper.
Vi har redan världens högsta skatter. Vi har redan
världens största offentliga åtagande. Ändå har vi
problem med sjukvården.
Många människor känner oro för sjukvården. Att
man känner oro för undervisningen är en fråga för ett
annat statsråd. Man känner oro för att kärnuppgifterna
inte utförs väl.
Det finns resurser i kommuner. Det finns resurser i
landsting. Det ni har gjort är att ge politiker mer
pengar att disponera. Min fråga gällde en helt annan
sak.
Vi har sett att den gamla politiken har misslyckats
när det gäller det sociala ansvaret. Är ni beredda att
prioritera kärnuppgifterna, att vidta åtgärder som gör
att landstingen prioriterar sjukvården, att staten i
transfereringssystemet prioriterar stöd till dem som
verkligen behöver vårt gemensamma stöd?

Anf. 68 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Vi betalar i dag över 100 miljarder i
räntor på den stora skuld som byggdes upp bl.a. under
Bo Lundgrens tid som biträdande finansminister.
Det vi gör nu är att satsa på att klara de här viktiga
kärnuppgifterna. Om jag har läst rätt i den motion
som Moderata samlingspartiet har väckt med anled-
ning av vårbudgeten står det att ni skär ned. Männi-
skor får väl välja vad de mest tror på kan ge den bästa
vården och omsorgen.

Anf. 69 BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Eftersom statsrådet ägnade sig åt att
påpeka vad som hände tidigare vill jag säga att
mycket av skulden till det som inträffade låg i speku-
lationsekonomin under 1980-talet, då Göran Persson
var skolminister. Men lämna detta!
I vår motion ser vi till att sänka skatten för vanliga
människor. Vi ser till att man gör det på ett rejält sätt.
Låg- och medelinkomsttagare skall kunna klara sig på
sin egen lön efter skatt. Då minskar behovet av stöd
till människor som av just skälet höga skatter lever på
sina marginaler.
Men vi slår fast att det är nödvändigt att slå vakt
om och prioritera kärnuppgifterna, att inte bara tala
om att politiker skall disponera mycket pengar - det
gör de redan - utan säga: Ni skall klara sjukvården!
Ni skall klara de människor som behöver det gemen-
samma stödet, de handikappade och änkorna, för att
ta några exempel.
Min fråga är återigen: Den gamla modell som ni
står för har misslyckats, är ni beredda att vidta åtgär-
der för att kärnuppgifterna, sjukvården, stöd till dem
som verkligen behöver det och undervisningen, priori-
teras?

Anf. 70 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Den gamla modellen var att låna sig
fram. Vi kan faktiskt inte bortse från att vi bär med
oss en ryggsäck som i dag kostar oss 100 miljarder.
Sänkt skatt, Bo Lundgren, ökar inte möjligheterna
till en tryggad välfärd i kommuner och landsting.
PFF-övning i Skagerrak

Anf. 71 PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsminis-
tern i första hand. Men den kan också beröra jord-
bruksministern, kulturministern och skatteministern.
Nästa vecka anländer 35 fartyg, 2 000 man, från
12 länder till Göteborgs hamn. Det är första gången
som Sverige är värd för en NATO-ledd övning med
Partnerskap för fred, PFF. Man kommer att ligga i
Göteborgs hamn en vecka, sedan går man ut på den
huvudsakliga övningen som sker i Skagerrak och
utanför Sydnorge.
Mina korta frågor är:
1. Har man gjort några konsekvensanalyser när det
gäller fågelskyddsområden, fauna och flora innan
man sätter i gång en sådan här jätteövning? Det är
en oerhört känslig tid, och det är känsliga områden
som man ger sig ut i. Man skall öva skjutning och
alla möjliga saker där ute.
2. Vad kostar den här övningen skattebetalarna?
Själva värdskapet i Göteborg vet jag kostar 4
miljoner.
3. När vi nu är medlemmar i PFF, får vi reda på om
det finns atomvapen ombord på de här fartygen?

Anf. 72 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! När det gäller kärnvapenbestyckning
har vi gjort vår exakta uppfattning klar. Jag har ingen
anledning att anta att vi på något sätt skulle bli lurade
eller förda bakom ljuset i det avseendet. Det deklare-
ras klart vilken uppfattning vi har.
Kostnaderna för övningen ryms inom försvars-
budgeten. Om det finns några kommunala kostnader
törs jag inte ha någon uppfattning om. Jag misstänker
att det för Göteborgs kommun kan vara både plus och
minus i ett sådant sammanhang. Det handlar trots allt
om en ganska stor grupp som anlöper Göteborg och
säkert också för in en del kapital i kommunen.
Slutligen skall de frågor som reses om fågelskydd
inte underskattas. Det är, som frågaren säger, en
känslig tid, och det finns anledning att hela tiden lyfta
fram detta. En del kanske tycker att det där är litet
larvigt och rycker på axlarna åt det. Men det skall
man inte göra. Den hållning vi har från svensk sida
innebär att man skall beakta den typen av konsekven-
ser, och jag förutsätter att man har gjort det när man
har planerat övningen.

Anf. 73 PER LAGER (mp):
Fru talman! Man har ju för vana när det gäller
militära fartyg som anlöper svensk hamn att inte tala
om ifall man har atomvapen eller inte ombord, och
med det har vi fått nöja oss, har jag fått lära mig under
alla år. Nu när vi är medlemmar i PFF tycker man
kanske att man skulle kunna få reda på detta. Min
fråga kvarstår alltså. Vi behöver få reda på detta.
När det sedan gäller konsekvensbeskrivningar för
fauna och flora i en sådan här stor övning är jag väl-
digt glad att statsministern har den inställning han har,
och jag skulle vilja ställa en följdfråga: På vilket sätt
kommer man att se till att man skyddar dessa annars
så viktiga områden, områden som vi vanligtvis är så
oerhört rädda om men där vi inte har det här skyddet
säkrat?

Anf. 74 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag blir svaret skyldig på den punkten.
Jag kan faktiskt inte det, och detta har väl också en
detaljeringsgrad som kanske t.o.m. försvarsministern
skulle gå bet på om han fick en oförberedd fråga. Men
jag skall se till att Lager får en skriftlig redovisning av
de rutiner som gäller.
Svenskt framträdande inför senatsutskottet i USA

Anf. 75 CARINA HÄGG (s):
Fru talman och statsministern! Jag har hört på ra-
dion i dag att representanter från Sverige åker till
USA för att ställas till svars inför den amerikanska
senaten. För min del tycker jag att detta lät mycket
märkligt. Jag vet att vi från svensk sida har arbetat
hårt för att gå till botten med diskussionen kring nazi-
guldet, men att ställa Sverige till svars inför den ame-
rikanska senaten tycker jag är ett mycket märkligt
beteende. Jag skulle vilja ställa frågan varför vi ställer
upp på detta, att komma när man kallar på oss. Jag
tycker att vi gör ett bra arbete nationellt, och det är ju
inte brukligt att vi hanterar ens väldigt speciella och
svåra frågor på det här sättet.

Anf. 76 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Vi har ingen anledning att i något
sammanhang försvåra en genomlysning av det som
skedde i anslutning till andra världskriget och judiska
tillgångar. Tvärtom. Vår linje har varit att vi vill kasta
allt ljus över det som skedde. Sverige kan ha anled-
ning att titta på detta. Schweiz har det ju, det vet vi ju,
och även några andra länder som också har blivit
granskade har haft anledning att fråga sig vad som
faktiskt hände vid den tidpunkten i landet.
Jag känner inte till den exakta formen för den
amerikanska granskningen, och jag vet heller inte i
exakt vilket sammanhang det sker, men den allmänna
inställning som jag har uttryckt är: Allt ljus över stat-
liga arkiv, och förhoppningsvis allt ljus över också
privata arkiv, så att vi får en beskrivning av vad som
hände. Är det då så att det finns anledning att ångra
någonting och lägga något till rätta får vi ta den dis-
kussionen då, och finns det inte det, ja då är det bra
att saken faktiskt blir genomlyst. Det finns inget farli-
gare i sådana här sammanhang än att hålla sig undan
och försöka försvåra granskning.

Anf. 77 CARINA HÄGG (s):
Fru talman och statsministern! Det är absolut inte
på så sätt att jag inte delar uppfattningen att det skall
vara en väldigt gedigen genomlysning av denna fråga.
Naturligtvis skall vi på bästa sätt och på så många
olika sätt som möjligt komma till rätta med den här
frågan och gå till botten med den. Det är just den här
formen min fråga gäller, att länderna inte på normala
diplomatiska och andra samarbetsvägar kan delge
varandra denna information och hjälpas åt att gå till
botten med den här frågan utan att vi skall ställas till
svars inför senaten. Jag tycker att det här är en onödig
och ovanlig form och ett nytt arbetssätt som jag inte
tycker att det är positivt att vi går vidare med.

Anf. 78 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Det är möjligt att man kan ha syn-
punkter på formen. Detta kanske inte är den ideala
formen. Men att reducera denna fråga till en diskus-
sion om form i det här läget vore att förskaffa sig en
situation där man ju faktiskt indirekt blir förknippad
med att ha någonting att dölja. Vi har ingen anledning
att dölja någonting. Maximal öppenhet bör råda. And-
ra kanske har anledning att fundera på vilken form de
valde och om den långsiktigt tjänar saken, men vi
skall vara öppna.
Ersättning till arbetslösa

Anf. 79 TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! Min fråga går till skolministern.
Regeringen planerar att till den 1 juli halvera er-
sättningen till en av de svagaste grupperna på arbets-
marknaden. Arbetslösa som varken är berättigade till
a-kassa eller KAS får enligt vårpropositionen i fort-
sättningen 2 300 kr i månaden före skatt eller knappt
2 000 kr i månaden efter skatt. Tidigare fick de drygt
5 000 kr före skatt eller 3 500 kr efter skatt. Många av
dem är hänvisade till socialbidrag nu.
Tycker inte skolministern att det här är en orimlig
situation?

Anf. 80 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Varken jag eller skolministern skall
egentligen svara på den här frågan, för detta är Ar-
betsmarknadsdepartementets område. Jag vill bara
göra en allmän stilla reflexion.
Det är klart att vi gärna skulle ge högre bidrag.
Och varför nöja oss med bara de bidrag som går ut i
dag? Varför inte plussa på litet till, Tuve Skånberg?
Vi ställer in oss i kön här!
Jag tror att detta var den femte frågan i dag med
krav på mer utgifter. Här gällde det högre bidrag,
tidigare gällde det fler lärare, kortare arbetsgivarperi-
od, mer resurser till tullen och mer resurser till rätts-
väsendet - allt ackompanjerat av krav på skattesänk-
ningar.
Jag tror att de tänker göra det igen, om de får
chansen att regera. Gud bevare oss!
Samarbete mellan försäkringskassorna och lands-
tingen

Anf. 81 EVA ERIKSSON (fp):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till socialför-
säkringsministern.
Under några år har försäkringskassorna i Sverige
haft möjlighet att aktivt samarbeta med landstingen
genom att man har haft en viss summa pengar avsatt
just för att minska sjukskrivningstiderna. Regeringen
har lagt fram förslag om neddragningar under 1997
med 185 miljoner kronor och under 1998 med
200 miljoner kronor. I en tidigare diskussion som jag
hade med socialförsäkringsministern svarade social-
försäkringsministern mig att man skulle se över detta.
Socialförsäkringsministern underströk också vikten av
att detta arbete fortsatte.
Jag vill då fråga: Vad har regeringen vidtagit för
åtgärder? Kommer det att bli möjligt för försäkrings-
kassorna i framtiden att arbeta aktivt med landstinget
för att minska sjukskrivningstiderna?

Anf. 82 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Det viktigaste beskedet är det som
finns i den proposition som lades fram av regeringen
den 14 april när det gäller utökad samverkan, inte
bara mellan försäkringskassan och landstingets hälso-
och sjukvård utan också mellan arbetsförmedling och
kommunernas socialtjänst. Där har vi i propositionen
tagit lärdom av bl.a. den försöksverksamhet som har
pågått i vårt land mellan en del av dessa aktörer, och
vi vill nu göra denna samverkan till någonting som
skall gälla det ordinarie arbetet i hela landet. Jag tror
att det här är ett arbetssätt som kommer att ge mycket
goda resultat. Det visar också bl.a. den aktivitet som
har funnits med landstingets hälso- och sjukvård och
försäkringskassorna i Finsamprojektet, där vi nu går
vidare och också arbetar i projektverksamhet i social-
tjänsten. Detta skall också utvärderas vidare.

Anf. 83 EVA ERIKSSON (fp):
Fru talman! Att en granskning av detta görs ser jag
som positivt. Jag tror att det är en oerhört viktig verk-
samhet och ett väldigt viktigt arbete som pågår.
Innebär detta också, socialförsäkringsministern,
att man kommer att ge försäkringskassan ytterligare
medel för att försäkringskassan skall kunna köpa
tjänster av sjukvården så att köerna också kan kortas?

Anf. 84 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Det vi gör i den här propositionen är
att vi lägger samman en del anslag som rör rehabilite-
ring och köp av tjänst. Tanken är att vi skall kunna
använda det som friare medel för att kunna få fart på
en utökad samverkan över hela landet.
Räntebidragen

Anf. 85 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern,
och den gäller den nya budgetprocessen.
Bostadsutskottet har i dag slutbehandlat utgiftsom-
råde 18 i vårbudgeten. Den största utgiftsposten är
anslaget för räntebidrag. Men när man läser i vårpro-
positionen hittar man inga siffror som gäller detta,
och när man på kansliet då vänder sig till departemen-
tet får man svaret: Nej, tyvärr, ni kan inte få något
svar. Ni får inga sådana siffror över räntebidragen.
Ändå anser regeringen att vi skall godkänna total-
ramen för utgiftsområde 18.
Då måste jag fråga: Är inte det här att visa dålig
respekt för riksdagen och riksdagsledamöternas arbe-
te?

Anf. 86 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag sneglade på skatteministern, då
jag trodde att han kunde sakfrågan, men han skakar på
huvudet - det är finansministerns uppgift.
Jag kan inte säga vad som ryms inom utgiftsområ-
det och hur det exakt är beräknat. För ett år sedan
skulle jag ha klarat det; man måste vara inne i den
dagliga verksamheten för att kunna svara.
Annars är hela den nya budgetrutinen ett uttryck
för ökad respekt för riksdagen. Förut blev det litet
hipp som happ, och det fick kosta vad de ville -
utgifterna stack i väg. Nu ålägger vi oss en disciplin
med skattebetalarnas pengar. Vi spräcker inte detta,
utan vi går tillbaka till riksdagen, som är det organ
som skall bevilja pengar och se till att beskatta svens-
ka folket. Riksdagens ställning har stärkts på detta
sätt, och respekten har ökat.
Den här enskildheten kan jag inte klara ut, då den
ligger utanför min aktuella kunskap. Men finansminis-
tern skulle säkert ha kunnat svara på frågan.

Anf. 87 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Det är ingen enskildhet, statsminis-
tern, utan det är 60-70 % av hela utgiftsområdets
anslag.
När man pratar med Boverket om det här blir de
mycket förvånade över att regeringen inte kan delge
riksdagen siffrorna, som från deras sida är offentliga.
De säger också att regeringen i sina beräkningar inte
brukar avvika särskilt mycket från dessa siffror. Det
är för mig helt obegripligt, och det var det för Bover-
ket också.

Anf. 88 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Då blir det ännu mer obegripligt när
man hör Owe Hellberg, som tydligen har siffrorna. Ni
sitter ju i utskottet, och det är riksdagen som hanterar
detta och lägger fast det. I så fall är problemet löst.
Om ni har tillgång till den goda statistik som ni påstår
och dessutom erfarenheten att den ligger nära det som
regeringen brukar uppskatta kan jag inte förstå vilket
problem det är som vi just nu står och diskuterar.

Anf. 89 TALMANNEN:
Med detta inlägg är dagens frågestund avslutad.
Jag tackar regeringens företrädare och kammarens
ledamöter för deras inlägg i debatten.
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 15.02 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 15.05.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 15.05.

9 § (forts. från 7 §) Länsindelningen i Västsveri-
ge m.m. (forts. BoU13)

Anf. 90 LARS HJERTÉN (m):
Herr talman! I måndags hölls ett seminarium i
Riksdagshuset som förmedlade budskapet att avstån-
det mellan medborgare och politiker har blivit alldeles
för stort i Sverige. Statsvetenskapliga institutionen i
Göteborg, som i många år har sysslat med forskning
om politiska opinioner, väljarnas värderingar och val,
har presenterat lika allvarliga forskningsresultat. Se-
nast redovisade professor Sören Holmberg sådana
resultat vid ett morgonmöte här i riksdagen för ett tag
sedan.
Många människor litar helt enkelt inte på oss po-
litiker. Detta är allvarligt för hela den politiska verk-
samheten och på sikt också för demokratin.
Det är mot den bakgrunden som vi moderater är
kritiska till och oroade över hur förslaget om ett väst-
svenskt storlän har tagits fram. Förslaget har nämligen
inte en demokratisk förankring. Hos den stora all-
mänheten i vårt län, Skaraborg, har därför förslaget
ingen egentlig legitimitet.
I den tidigare propositionen, 1995/96:38, skrev
regeringen: "Den närmare utformningen av ett nytt
västsvenskt län är emellertid ifrågasatt och därför går
det inte nu att lägga fram ett långsiktigt hållbart för-
slag om ny länsindelning." En utredning skulle tillsät-
tas, och i bostadsutskottet sades att utredningen skulle
ske förutsättningslöst.
Detta måste rimligtvis betyda att man inte be-
stämmer sig från början utan att utredningen prövar
olika alternativ och att berörda parter, dvs. kommu-
nerna och deras invånare, ges en reell möjlighet att
påverka.
Till detta kan sägas att en ny länsindelning aldrig
kan hålla i längden innan den täcker hela landet. Det
blir som att bara lägga några pusselbitar i ett pussel
som omfattar 100 bitar, med ständiga gränsproblem
som följd.
När jag träffar medborgarna i Gullspång undrar de
med all rätt varför Gullspångs kommun skall lyda
under länsstyrelsen i Göteborg när Kungsbacka kom-
mun även i fortsättningen skall ha sin länsstyrelse i
Halmstad, trots att Kungsbacka i mångt och mycket
kan betraktas som en förstad till Göteborg. Skaraborg
har här behandlats styvmoderligt, men så inte Hal-
land, där folkviljan har tillåtits slå igenom. Man kan
fundera varför.
Herr talman! Något verkligt inflytande från med-
borgarna i beslutsprocessen har inte funnits. Utreda-
ren skrev till kommunstyrelserna i Skaraborgs län för
ett år sedan att hans uppdrag inte kan tolkas på annat
sätt än att Skaraborgs län skall vara med i det nya
västsvenska länet, trots att 11 av länets 17 kommuner
sagt nej. Och i dessa 11 kommuner bor en stor majori-
tet av länets invånare. Det gäller t.ex. Skövde, länets
utan jämförelse största kommun, liksom Falköping
och Mariestad.
I propositionen som vi nu behandlar står det
mycket riktigt följande: "I Skaraborgs län har flertalet
kommuner varit negativa till att ingå i ett nytt väst-
svenskt storlän." I utskottets betänkande beskrivs det
så att bilden är "mera splittrad och komplex" i Skara-
borgs län än i övriga västsvenska län. Det är bara det
att utredaren, regeringen och utskottets majoritet inte
tar hänsyn till detta.
Utredaren säger t.ex.: "De förslag jag här lägger
har en mycket bred förankring." Denna breda förank-
ring gäller i varje fall inte kommunpolitikerna och
medborgarna i Skaraborgs län, även om den partipo-
litiska processen enligt utredaren verkat i riktning mot
att även Skaraborg bör ingå som en del i ett nytt län.
Den gäller i varje fall inte de fullmäktigeförsamlingar
som med stor majoritet eller enhälligt röstat nej till att
ingå i storlänet.
Vad som inte framgår av utredningen om ett väst-
svenskt storlän är omfattningen av det samarbete som
sker redan i dag över de gamla länsgränserna. På
sjukvårdsområdet fungerar detta samarbete bra, efter
vad jag kan förstå. Inom kultursektorn fattades ban-
brytande beslut i Västsverige när det t.ex. gällde att
samverka inom den nya regionmusiken i stiftelsen
Musik i Väst. Det är därför märkligt att den föreslag-
na försöksverksamheten inte skall omfatta kultursek-
torn. Västergötland är en enhet inom idrotten sedan
många år. Turismen är ett annat exempel på samarbe-
te över länsgränserna redan i dag. Men detta samarbe-
te är frivilligt, och bygger inte i något fall på några
beslut i Sveriges riksdag.
När utredningen var klar, innan propositionen
skrevs, ställde Sten Svensson en fråga till inrikesmi-
nistern om inte utredningen skulle skickas ut på re-
miss till berörda folkvalda församlingar. Svaret blev
att det inte var nödvändigt, eftersom utredaren genom
underhandssamtal med ett antal kommunalråd och
andra företrädare för parterna kommit överens om vad
som skulle gälla. Regeringen var än mindre intresse-
rad av folkmeningen i stort, eftersom enskilda med-
borgare över huvud taget inte fått komma till tals.
Någon folkomröstning kunde det inte bli tal om.
Därmed spreds också uppfattningen att frågan re-
dan var avgjord, att alla beslut var fattade och att det
inte var någon mening med att säga vad man tyckte.
Detta är kanske det allra allvarligaste i situationen -
att man inte avvaktar ens den formella beslutsproces-
sen. Människor upplever en vanmakt i sitt förhållande
till den här frågan, och kanske också till politiken i
stort.
Regeringen har haft så bråttom med att skapa
storlänet att den inte hinner med den demokratiska
beslutsprocessen. I Skaraborg är det bara invånarna i
Habo och Mullsjö som getts möjlighet att säga sin
mening, och de har med stor majoritet röstat för att gå
över till Jönköpings län.
Om riksdagen nu fattar beslut i enlighet med ut-
skottets majoritet anser man samtidigt att det inte
behövs några fler opinionsyttringar. Vi moderater kan
inte acceptera detta, och det kan inte skaraborgarna
heller. Vi kräver därför återremiss av ärendet till
utskottet så att den demokratiska beslutsprocessen får
tid att arbeta och så att landstinget ges möjlighet att ta
ställning till förslaget om en folkomröstning. På några
veckor har mellan 8 000 och 9 000 skaraborgare
skrivit på listor med krav på en folkomröstning. Varje
dag tillkommer ytterligare många hundra namn. Snart
har vi 12 000-14 000 namnunderskrifter.
Utredningen har föreslagit lokalisering av olika
länsorgan som finns med i bilaga 1, som är fogad till
betänkandet. Det är betecknande att inget organ av
större strategisk betydelse placeras i nuvarande Ska-
raborgs län.
Så sent som i går offentliggjordes att Riksskatte-
verket föreslår att skattemyndighetens ledningsfunk-
tion inte förläggs till Mariestad, som utredaren och
utredningen föreslog, utan till Göteborg. Jag såg att
socialdemokraterna i vårt län omedelbart gav ut ett
pressmeddelande där de krävde att så snart som möj-
ligt få träffa Riksskatteverkets generaldirektör för att
diskutera frågan. Nu har socialdemokraterna och
övriga ledamöter i kammaren här en möjlighet att i
lugn och ro diskutera frågan med generaldirektören
Anitra Steen, och gå med på en återremiss. Sedan kan
vi ta det den rätta vägen: Först information och dis-
kussion, och sedan beslut. Inte tvärtom.
Regeringen föreslår att en sammanläggning av
länsstyrelserna skall ge en besparing på 60 miljoner
kronor, men utredaren har bara kunnat redovisa en
besparing på 20 miljoner kronor. Resterande 40 mil-
joner kronor kommer att redovisas först långt efter det
att riksdagen har fattat sitt beslut. Vad det kommer att
innebära för de lokaliseringar vi kan läsa om i betän-
kandet i dag vet vi inte - bara att ingenting är säkert.
Ett viktigt skäl till storlänet är ju rationaliseringar och
besparingar.
Skaraborg kommer knappast att bli vinnare i kam-
pen om olika myndigheter och arbetstillfällen. Det är
därför Ronny Svensson, Sveriges mest kände och
erkände forskare i regionala frågor, verksam vi Mä-
lardalshögskolan, dömer ut hela projektet. Historiska
exempel visar, säger han, att oförankrade stora för-
ändringar slår tillbaka. Misstron mot politikerna bre-
der ut sig när folk upptäcker att besluten hamnar långt
ifrån dem - allt detta enligt Ronny Svensson.
Herr talman! Jag yrkar återremiss av ärendet till
utskottet så att den demokratiska processen kan ge-
nomföras med en folkomröstning. I andra hand yrkar
jag i enlighet med Stig Grauers avslagsyrkande, med
bifall till reservation nr 1 som är fogad till betänkan-
det.

I detta anförande instämde Sten Svensson (m).

Anf. 91 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Lars Hjertén pratar om det befintliga
samarbetet - det som man redan har i dag. Det är
faktiskt just det som är en av orsakerna till att man har
ett bra samarbete i dag, och det är detta som man skall
bygga på i det nya storlänet. Den orationella indel-
ningen vi har i dag är det som gör att vi går vidare
ifrån ett bra samarbete till ett nytt storlän.
Jag tycker att det finns en inkonsekvens i Modera-
ternas agerande. Man säger att det inte skall göras
någon länsindelning eller något storlän om inte hela
landet tas med. Men om jag minns rätt var Modera-
terna positiva när vi diskuterade Skåne för ett år se-
dan. Då gällde det ju inte heller hela landet! Nu har vi
en försöksverksamhet i Skåne, och kommer att få det i
Västsverige. Är inte det bra? Sedan kan vi se konsek-
venserna och kanske gå in och göra en förändring i
länsindelningen senare för resten av landet.
Jag anser att vi diskuterade den demokratiska för-
ankringen färdigt före frågestunden. Det finns alla
möjligheter, och jag tycker att detta har klarats av på
ett bra sätt i och med utredningen och remissarbetet.

Anf. 92 LARS HJERTÉN (m) replik:
Herr talman! Jag sade, och det hörde förmodligen
också Marianne Carlström, att vi har i dag ett samar-
bete på frivillig grund som fungerar väl. Man väljer
områden där man vill samarbeta. Det är en väldig
skillnad på det och att tvingas in i en verksamhet, ett
område och ett samarbete som väldigt många männi-
skor och politiker inte önskar. Man tvingas alltså in i
ett samarbete mot sin vilja, till skillnad från i ett fri-
villigt samarbete.
Vi diskuterar inte Skåne nu, utan Västsverige. Det
kan inte ha undgått någon, inte ens Marianne Carl-
ström, att det är ett antal gränsjusteringar som disku-
teras. Det gäller t.ex. Åmål, Gullspång, Habo och
Mullsjö. Habo och Mullsjö har redan fått tillstånd att
gå över till ett annat län. Om man skall fortsätta med
en ny länsindelning innebär det att det blir ständiga
gränsjusteringar om man inte tittar på hela landet som
en helhet.

Anf. 93 BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! Vi diskuterar en mycket viktig fråga
för oss i Skaraborg i Västsverige. Det är inte på något
sätt en ny fråga, utan den har debatterats i många
olika omgångar. Många olika utredningar ligger till
grund för den. De senaste är den birgerssonska ut-
redningen, Västsverigeutredningen och Regionbe-
redningen m.fl. De politiska partierna och kommu-
nerna har verkligen debatterat och diskuterat de här
frågorna. Jan-Åke Björklund, som tillsatts av rege-
ringen har haft överläggningar med samtliga kommu-
ner och landsting och även med de politiska partierna
hemma i Skaraborg.
När jag var ny i riksdagen var jag ersättare i bo-
stadsutskottet. Från utskottet gjorde vi då en studiere-
sa till Skåne, där vi träffade landshövdingen som då
var Anita Bråkenhielm. Hon beskrev situationen i sitt
län. Jag minns att hon lade på 14 olika kartor - alla
verksamheterna som fanns i hennes län hade olika
gränser. Jag minns också att hon lyfte fram det här
med att länets gränser inte var så viktiga, därför att
det var så mycket annat som hade förändrats över
tiden.
Vi som bor i Skaraborg är skaraborgare och kom-
mer alltid att vara det även om vi inte kommer att
uppkalla länet efter Skaraborg. Skaraborg är en viktig
region, och kommer att vara det i länet som kommer
att bildas.
Det pågår ständigt förändringar, oavsett om vi
ändrar länsgränser eller inte. Skogsvårdsstyrelsen,
Lantmäteriverket, åklagarmyndigheten, polisverk-
samheten och kanske snart tingsrätterna är bara delar
av verksamheter som har förändrats eller som håller
på att förändra sin styrning eller sin lokalisering.
Egentligen har vi redan kanske frånhänt oss möjlighe-
ten att påverka lokaliseringar av olika slag.
Väldigt ofta försöker man skylla alla de här för-
ändringarna på den nya länsindelningen och på den
påverkan som den får i regionen.
Samarbete är viktigt. Ett samarbete har bedrivits i
många år i regionen. Landstinget i Västra Sverige
bedriver sedan länge ett samarbete genom Kommu-
nalförbundet Västra Götaland, där man indirekt regle-
rar läns- och regionsjukvården. Vidare finns det verk-
samheter som exempelvis West Sweden, Musik i Väst
och turistbolag. Även inom det kulturella området
samarbetar vi i Västsverige.
Många av de här organen är slutna organ utan in-
syn från medborgarnas sida. Vi i Centerpartiet tycker
att det är oerhört viktigt att genom direkta val ha
personer som man valt och som är med och påverkar
utvecklingen och styrningen i sådan här verksamhet.
Skaraborg är dessutom ett västsvenskt centrum för
jordbruks- och livsmedelsnäringen. Det betyder oer-
hört mycket för hela regionen. Här har man också
under lång tid bedrivit ett samarbete utöver länsgrän-
serna, bl.a. genom Agro Väst. Vi ser det här som en
bättre möjlighet för oss att hävda oss och att även i
fortsättningen vara ett centrum i Västsverige just för
jordbruks- och livsmedelsnäringen. Därför tycker vi
att det är viktigt att vara med i Västra Götalands län.
Namnfrågan har också varit uppe. När jag läste
propositionen då den kom var min första reaktion att
namnet Västergötlands län lät vackert. Men jag vet
också om att de som jobbat med frågan har föreslagit
att länet skall heta Västra Götalands län, ett förslag
som jag stöder och yrkar bifall till.
Vi i Centerpartiet säger alltså ja till ett storlän med
regionfullmäktige, medan Moderaterna i Skaraborg
säger nej till ett nytt län med regionfullmäktige. Det
är egentligen detta som frågan handlar om.
Det är oerhört viktigt att den överenskommelse
som träffats i Väststyrelsen om hur de olika verksam-
heter som berör det nya länet skall vara lokaliserade
verkligen fullföljs. Detta tycker vi är mycket viktigt.
Vi i Centerpartiet tycker att det är bättre att vara med
och påverka utvecklingen i det nya länet än att sitta
vid sidan av och låta andra bestämma över verksam-
heter som kommer och över verksamheter som har
stor betydelse för vår region. Sedan länge har vi i vårt
valprogram i hemlänet med att Skaraborg aktivt skall
delta i ett utvecklat västsvenskt samarbete i syfte att
decentralisera statligt beslutsfattande och stärka en
regional utveckling. Jag vet att i det här står det inte
att vi vill föra samman regionerna till ett storlän -
ibland får man ju ge efter för en del saker. Vi anser,
som sagt, att det är bra mycket bättre att vara med och
påverka än att stå vid sidan av.
Lars Hjertén tog upp många frågor om att skara-
borgarna inte fått vara med i processen. Vi i Center-
partiet har i alla fall debatterat frågan vid stämmor. Vi
har varit ute i länets olika kommuner. Genom kom-
munorganisationer exempelvis har vi bjudit in till
informationsträffar. Vårt folk har då fått möjlighet att
verkligen vara med och framföra sina synpunkter. Jag
minns att vi riksdagsledamöter var inbjudna av de sex
västligaste kommunerna i Skaraborg. Man talade om
hur viktigt det är att vara med från början i storlänet.
Bl.a. två moderata kommunalråd var varma föresprå-
kare för storlänet. Man sade klart och tydligt att även
om de andra elva kommunerna inte ville ingå i storlä-
net, så vill de sex kommunerna göra det.
Att splittra Skaraborg och låta bara en del av Ska-
raborg ingå i det nya länet anser vi inte är bra. Jag
yrkar således bifall till hemställan i betänkandet.

Anf. 94 LARS HJERTÉN (m) replik:
Herr talman! Jag tror, precis som Birgitta Carls-
son, på Skaraborg och jag känner mig som skarabor-
gare - och kommer att göra det också i fortsättningen,
även om jag inte får kalla mig skaraborgare. Jag
kommer i stället att kalla mig för en östravästragöta-
landsbo, om jag skall följa propositionen och utskot-
tets betänkande.
Alla partier har naturligtvis diskuterat frågan i den
interna demokrati som vi sysslar med. Det gäller
lokalt, regionalt och centralt. I varje fall har vi bland
våra politiker i Skaraborgs län en mycket stor majori-
tet som inte vill vara med i storlänet. Om man stude-
rar antalet personer som varit engagerade i den här
debatten, finner man att det rör sig om väldigt många
moderater. Det är klart att det finns en och annan som
vill ingå i storlänet, men jag skulle tippa att 90 % inte
vill det. Då får man följa det. Dessutom råder det
inget tvivel om att en stor majoritet av invånarna i
vårt län inte vill vara med.
Vi representerar ju inte oss själva, utan vi repre-
senterar våra väljare. "All offentlig makt utgår från
folket" står det ju i den viktigaste paragrafen i grund-
lagen. Folket, medborgarna, är våra väljare. Det är
deras intressen som vi försöker företräda i debatten
om den här frågan.

Anf. 95 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Alla vet om att Moderaterna inte vill
ha något landsting. Vad det handlar om här är egentli-
gen att man inte vill ha ett regionparlament. Många
moderater har sagt att de inte är främmande inför ett
storlän, utan vad det handlar om är att man vill ha
styret på bara två ställen, i kommunen och i riksda-
gen.
Lars Hjertén talade tidigare om beslut långt från
väljarna. Jag kan inte tycka att besluten hamnar så
mycket längre bort från väljarna om det finns ett di-
rektvalt parlament som beslutar om den verksamhet
som berör människorna i regionen. Jag tycker att det
är fel att besluten fattas här i Stockholm.
Jag vidhåller alltså att det är viktigt för länet att ha
ett regionparlament som är direktvalt och som får
möjligheter att styra den verksamhet som berör regio-
nens invånare.

Anf. 96 LARS HJERTÉN (m) replik:
Herr talman! Om man skall välja ett regionparla-
ment som representerar en och en halv miljon invåna-
re blir det inte särskilt många som företräder oss från
Skaraborg. Det blir i varje fall betydligt färre än i dag.
Man skall inte medvetet minska det demokratiska
inflytandet, vilket blir fallet om riksdagen antar pro-
positionen.

Anf. 97 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag är medveten om att det inte blir
så många från Skaraborg i parlamentet. Men både i
kommuner och i landsting finns det i dag åtskilligt fler
som är förtroendevalda än som är enbart parlaments-
ledamöter; detta genom de olika organ ute i de olika
delarna av regionen som bara kommer att få styrelser
- eller nämnder, eller vad det nu blir för namn. Det
kommer alltså att vara bra många fler politiker än de
som är enbart ledamöter i parlamentet.

Anf. 98 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Birgitta Carlsson visade här upp en
skrift och nämnde att man i Centern var för ett ökat
samarbete. Men det står inget där om att ingå i ett
storlän. Man får ge efter ibland, sade Birgitta Carls-
son. Såvitt jag förstår är detta en kompromiss för
Centern.
Med anledning av vad Eskil Erlandsson tidigare
nämnde här måste väl, om jag uppfattat detta rätt,
Utvärderingskommittén ha större möjligheter att fö-
reslå ändringar i fråga om både länsgräns och för-
valtningsorganisation. Är det rätt uppfattat att detta är
Centerns åsikt?

Anf. 99 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! När en försöksverksamhet bedrivs
skall det självfallet finnas möjligheter att göra en
utvärdering, en justering och förändringar så att det
hela stämmer överens med den verksamhet som skall
bedrivas för invånarna i regionen. Detta är viktigt.
Jag sade att man fick ge avkall på saker. Men
väldigt mycket av den verksamhet som vi i Skaraborg
är beroende av är mycket mera avhängigt den region
som Göteborgsregionen utgör vad gäller kommunika-
tioner exempelvis. Vi tycker att det är bra att vara
med från början i detta och att kunna få del av de
resurser som ändå delas ut i de här sammanhangen.
Jag håller med Per Lager om att det är viktigt att
kunna göra en utvärdering och att göra eventuella
förändringar.

Anf. 100 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Det gläder mig att Centerpartiet har
den inställningen. Därmed känns det säkert litet tryg-
gare när försöksverksamheten väl går i gång. Här
skall det alltså gå att ändra på sådant som blivit fel.
Det här med att vara med från början framstår,
tycker jag, som en klyscha från EU-debatten. Där
hade inte Centern den inställningen, om jag nu minns
rätt. Eller kanske hade ni den inställningen.

Anf. 101 BIRGITTA CARLSSON (c) re-
plik:
Herr talman! När det gäller EU-medlemskapet var
vi inte med från början, men vi röstade ja i folkom-
röstningen om EU. EU hör ju inte riktigt hemma i den
här debatten, men vi tycker ändå att Sverige inte skall
vara med i EMU från början.

Anf. 102 EVA ERIKSSON (fp):
Herr talman! Stig Grauers gjorde tidigare här en
inledning av historisk karaktär, så jag skall inte ägna
mig åt det. Men det är ändå en viktig bild att ha med
sig när vi diskuterar det framtida storlänet Västra
Götaland.
Jag skall medge att jag har varit oerhört tveksam
till att ha ett storlän, att slå ihop länen i västra Sveri-
ge, att bilda ett stort län där kommuner och offentliga
organisationer skall samverka. Men det har inte gjort
att jag har lämnat frågan helt oberörd och sagt: Nej,
det här blir alldeles fel. I stället har jag under alla
dessa år, egentligen ända sedan 1992 när den väst-
svenska utredningen presenterade sitt förslag, haft
tillfälle att analysera och föra många debatter och
diskussioner, såväl inom partiet som utom partiet och
i de politiska organisationer där jag är med som folk-
vald.
När man funderar vidare och analyserar ser man
inte bara nackdelarna utan också fördelarna med ett
län som Västsverige. För Skaraborg är det detta som
är riktigt i den framtid som vi står inför och med den
förändring som vi kommer att möta i västra Sverige, i
den konkurrens som vi kommer att ha med andra stora
regioner i Sverige, i Europa och också i världen när
det gäller utveckling och tillväxt.
När jag tänker tillbaka på min tid i Skaraborg både
som kommunpolitiker och som landstingspolitiker
och funderar över hur vi har hanterat dessa frågor
kommer jag att tänka på de olika diskussioner som vi
har haft. De har varit otaliga, och vi har vid otaliga
tillfällen beslutat om olika arrangemang, både kort-
siktiga och långsiktiga, för att lösa frågor som är
gemensamma för de västsvenska länen. Det har rört
sig om sjukvårdsfrågor, arbetsmarknadsfrågor, kom-
munikationsfrågor och under de senaste åren miljö-
politiska frågor. Hur skall vi gemensamt klara detta i
regionen där man har ungefär samma problem som
berör invånarna? Då har det bara varit möjligt för oss
att göra en sak, nämligen att välja indirekta politiska
organ. Och det är inte ett demokratiskt val, tycker jag.
Herr talman! Nu kan vi i Skaraborgs län, i Älvs-
borgs län, i Göteborg och Bohus län och i Dalsland
lämna den perioden. Vi kan övergå till att hitta ett
demokratiskt system med direktval till ett regionfull-
mäktige där medborgarna får möjlighet att välja sina
representanter och direkt utkräva ansvar. För mig som
länge har jobbat med dessa frågor och analyserat dem
är detta en seger för demokratin i stället för - som
Lars Hjertén uttryckte det - odemokratiskt att inte ha
gjort en förankring hos medborgarna.
Nu organiserar vi oss politiskt i det nya västsvens-
ka länet. Det blir då en tydlighet där medborgarna kan
utkräva av oss som folkvalda representanter det som
de ha rätt till. Jag är övertygad om att detta kommer
att skapa tilltro till politikerna som handhar frågor
som är viktiga för medborgarna i de län som nu skall
bli ett län. Det gäller arbetsmarknadsfrågor, närings-
livsfrågor, sjukvårdsfrågor och inte minst de stora
miljöpolitiska frågor som vi skall ta oss an i framti-
den.
Det här har lett till att man bildat Väststyrelsen för
att kunna arbeta fram en organisation för hur man kan
tänka sig att det hela skall kunna se ut. Per Lager,
tacka för det, att detta inte är en jämställd församling!
Den är ju indirekt vald. Medborgarna har inte fått
säga vad de tycker. Det här är ett organ som man har
bildat för att kunna gå vidare och se till att det blir ett
direkt val. Då tror jag att medborgarna i västra Sveri-
ge kommer att välja ett jämställt organ.
Vad är det för fel med att flytta uppgifter från
Stockholm till regionfullmäktige? Att fatta beslut på
rätt nivå nära medborgarna måste väl vara en demo-
kratisk utveckling liksom att få möjlighet att påverka
vid fördelning av regionala medel, vid upprättande av
trafikpolitiken i området, vid fördelning av kulturstöd
på den regionala nivån, vid fördelning av EU:s struk-
turfonder, vid planering och organisering av den hög-
re utbildningen. Är det något fel på att slå vakt om de
högskolor som finns i hela regionen? Skövde höskola
kommer nu att få vara kvar där den är och den kom-
mer också att kunna utvecklas. Detta kan ingen annan
åstadkomma än de representanter som blir valda di-
rekt av medborgarna till att vara med i regionfull-
mäktige. Det kan heller ingen annan göra än de kom-
munpolitiker som finns i kommunerna i detta län. Det
kommer att krävas oerhört mycket av kommunpoliti-
kerna, och det är bra. Man lyfter kommunernas roll i
den demokratiska processen. Det är kommunpoliti-
kerna som blir viktiga aktörer i det framtida Västsve-
rige.
Jag kan inte riktigt förstå varför Moderaterna sä-
ger nej till att flytta fler beslut från en högre nivå till
en lokal nivå. Subsidiaritetsprincipen är ändå någon-
ting som Moderaterna tycker är bra, enligt vad jag
tidigare har uppfattat.
Jag är helt övertygad om att Västsverige kan bli en
stark region. Vi har redan i dag Hässle, Ericsson,
Volvo, Saab, Nordens enda oceanhamn, bra utbild-
ning och relativt goda kommunikationer som vi nu
gemensamt kan utveckla. Vi har vidare de bästa agra-
ra förutsättningarna. Vi har ett Skaraborg med kun-
skap och kompetens inom jordbruk och livsme-
delsproduktion.
Med hjälp av oss alla skaraborgare med framtids-
tro och engagemang skulle Skara kunna bli en arena,
en forskningsbas med SLU som centrum för livsme-
delsnäringen och jordbrukspolitiken i Europa. Vi
skall förändra jordbrukspolitiken. CAP skall bli nå-
gonting nytt. Detta skulle Skara kunna utgöra basen
för. Men då gäller det naturligtvis att vi här i riksda-
gen tillsammans agerar för det. Vid Carrefourkontoret
i Skara kan vi bygga nätverk ut i Europas regioner. Vi
har kunskap och kompetens som vi kan ge till Göte-
borg. Göteborgarna kommer att ha svårt att hävda sig
i dessa frågor, eftersom de inte har den kunskap och
kompetens som vi i Skaraborg har. Vi kommer att
vinna på att vara delaktiga i den här regionen.
Herr talman! Det nya länet kommer också att vara
en viktig del av Sveriges framtida utveckling. Den
starka befolkningskoncentrationen i Göteborgsområ-
det och likaledes den stora arbetsmarknaden i regio-
nen leder till att man, i likhet med vad som görs i
propositionen, också kan tala om att Göteborgsområ-
det befinner sig i navet. Men inte ens ett nav kan
fungera isolerat. Det är viktigt att hela hjulskivan ut
till yttersta gräns är en fungerande enhet. Därför
måste man vara uppmärksam på att det finns s.k.
svaga områden. Det rör sig om områden där befolk-
ningsgleshet och avsaknad av en stark arbetsmarknad
är hämmande på många sätt. Det finns sådana områ-
den även i den här regionen, precis som det finns på
alla andra ställen i Sverige.
För oss som kommer från den delen av det nya lä-
net är det viktigt att man uppmärksammar att det i de
sydöstra delarna av Skaraborg - kommunerna Tida-
holm, Tibro, Karlsborg och Gullspång - finns pro-
blem och påfrestningar när det gäller arbetsmarknads-
politiska frågor, t.ex. industrinedgång, neddragning av
statlig verksamhet som har varit anknuten till dessa
områden.
Det finns också en känning av glesbygdsproblem,
och på vissa områden finns en mycket svag arbets-
marknad. Alla dessa fyra kommuner har bekymmer
när det gäller befolkningsutveckling och arbetsmark-
nad. Därför måste vi gemensamt agera för att man är
konstruktiv och för att man tydligt utmärker de svaga
ytterområdena så att det fortfarande går att leva i de
glesa delarna av ett län. En landsbygdsutveckling är
nödvändig, och jag menar att vi har förutsättningar för
det. Vi i Skaraborg, där vi har glesbygdsområdena,
har en kompetens inom det området som vi också kan
lära storstadsregionen Göteborg.
Statsmakterna har hand om inkråmet. Även om det
nu skall hanteras av den nya länsenheten, har man
ändå från statsmakternas sida ett ansvar för att det
sker en harmonisk utveckling i hela Sverige. Därför är
det viktigt att man har en uppföljning. Regeringen bör
regelbundet till riksdagen rapportera in och följa
utvecklingen i det största försökslänet, som det här nu
kommer att bli. Jag tycker att det är viktigt att under-
stryka att man skall följa detta. Det är också viktigt att
man ger information, och att man konstruktivt arbetar
med att den här delen av Sverige skall utvecklas lika
väl som hela Sverige.
När det gäller utredningen och utredarens arbete i
länet, har det framkommit i debatten att informationen
inte har varit tillräcklig, och att man inte har förankrat
det här. Det skulle ha fattats ett beslut över huvudet
på folk. Jag upplever det inte så. Utredarna har varit
runt i hela länet och träffat kommuner, fullmäktige
och andra offentliga organisationer. De har samtalat
och svarat på de krångliga frågor de har fått. Jag tyck-
er att det har funnits tillfälle att påverka det här.
Jag skulle till slut, herr talman, vilja ge ett exem-
pel på detta. Jag vill inte framhäva försäkringskassans
styrelse eller mig själv på något sätt, utan mer tala om
hur man som politiker i ett län aktivt kan delta i pro-
cesser som pågår. Det gäller försäkringskassans sam-
manslagning i den här regionen. Det är en stor organi-
sation. Den hanterar 40 miljarder kronor och har nära
915 miljoner i administrativa kostnader. Detta kom-
mer nu att fördelas i det här länet, och en stor del av
verksamheten kommer att ligga i Lidköping. Om inte
vi politiker i försäkringskassans styrelse som värnar
om Skaraborg i den här regionen aktivt hade arbetat
med detta, är jag inte så säker på att vi hade fått denna
etablering i Skaraborg. Det här är viktigt för arbets-
marknaden. Det är viktigt för medborgarna att känna
att Skaraborg också har betydelse i utvecklingen av
det nya länet.
Här arbetar man nu aktivt tillsammans med alla
partierna i hela västra Götaland. Man arbetar tillsam-
mans med de försäkringskassor som finns. Vi gör
detta utifrån att medborgarna i det västsvenska länet
skall få en god service. Det är det perspektivet som
alltid står i centrum. Det känns oerhört skönt för mig
som har varit tveksam till detta att kunna säga att jag
nu deltar aktivt som folkvald politiker i arbetet med
att skapa en organisation i Västsverige som är till för
medborgarna, och för att medborgarna skall få bästa
tänkbara service.
Därmed, herr talman, skulle jag vilja avsluta mitt
anförande och yrka bifall till hemställan i betänkan-
det, bostadsutskottets betänkande 13. Men jag skulle
också vilja ställa en fråga till Lars Hjertén. Varför är
det bättre med kommunalförbund än med direktvalda
politiska församlingar? Om man skall fortsätta med
det frivilliga arbete Lars Hjertén pekar på som viktigt,
innebär det att man kommer att få ha indirekt valda
organ. För mig framstår det som odemokratiskt. Re-
sultatet kan också bli att man kommer att bilda en
massa bolagsformer mellan kommuner och andra
sjukvårdshuvudmän för att klara servicen till medbor-
garna i framtiden. Jag är helt övertygad om att med-
borgarna i Skaraborg kommer att hylla att de får gå
till valurnorna och själva bestämma vilka politiker
som skall sitta i de folkvalda organen. Då kan de
utkräva ansvar. Det kan de aldrig göra i ett indirekt
valt organ.

Anf. 103 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja ställa några korta
frågor till Eva Eriksson, men först vill jag bara kon-
statera att Miljöpartiet självklart står bakom direktval
till regionfullmäktige. Det har vi gjort sedan lång tid
tillbaka. Vad det här gäller, är ju att man utvidgar
gränserna. Det blir ett för stort län. Det blir för stort,
helt enkelt. Det blir för långt mellan beslutsfattarna
och dem de gäller. Då funkar inte längre det här med
direktvalda fullmäktige.
Det här att man inte har ansvar när det gäller köns-
fördelning i indirekta val var ju rätt märkligt. Finns
det inga ansvariga som tillsätter de här personerna i
Väststyrelsens undergrupper och i Väststyrelsen? Det
måste ju finnas någon policy. Vad säger de kvinnor
som finns med? De är inte många, säger Eva Eriksson
nu, och det är just det jag menar. Man kan inte säga
att det här är ett indirekt val, och därför blir det på det
här viset. Det saknas ju ansvar någonstans. Någon
borde ha tagit ansvar för det här.
Eva Eriksson ser storlänet som ett företag, som jag
ser det. Det gäller att konkurrera, att vara galant utåt,
att kunna vinna fördelar och att växa. Hon ser inte det
här som en social hemvist för människor i första hand.
Hon gör t.o.m. liknelsen med ett nav. Då ser jag
genast ett nav som man smörjer, Göteborg. Sedan har
vi ekrar ut till en förslitningsyta som vi kallar för
däck. Det skulle då vara ytterområdena, som egentli-
gen bara får skräp av det hela. Den liknelsen var inte
så bra, Eva Eriksson.
Sedan kommer jag in på min sista fråga. Den gäl-
ler de här förhoppningarna som Eva Eriksson har. Om
de inte blir uppfyllda, ställer Folkpartiet då upp på att
en sådan här utvärderingskommitté får de befogenhe-
ter som behövs för att föreslå förändringar och åter-
ställanden?

Anf. 104 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag vill börja med det sista Per Lager
sade. Naturligtvis skall man hela tiden förändra en
organisation om den inte fungerar. Jag ser Västsverige
som en social hemvist. Jag förstår inte hur Per Lager
kan tolka det jag säger som att jag vill göra det till ett
företag. Jag sade att ett nav inte kan fungera isolerat.
Det är omöjligt. Man behöver alla delar för att det
skall kunna fungera. Jag fastslår än en gång att det
finns all anledning att uppmärksamma de områden
runt Storstadsgöteborg där det finns oerhört mycket
kunskap och erfarenheter som inte göteborgarna har,
men som vi skall delge dem. Jag är övertygad om att
göteborgarna i fullmäktigeförsamlingen många gånger
kommer att få böja på nacken.
Sedan gäller det indirekta val. Per Lager säger: Vi
är naturligtvis för att man skall ha ett direktvalt par-
lament. Det är jättebra. Men om man inte skall ha
Västsverige och ett regionfullmäktige så kommer ju
samarbetet att fortsätta, för det behövs. Vi behöver ha
ett samarbete för att kunna ge medborgarna service.
Vi behöver det för att klara sjukvård, miljöpolitiska
frågor, kommunikationer och annat. Men då kommer
det att ske i icke direktvalda församlingar. Det kom-
mer att vara några få som har blivit valda i de direkta
församlingarna som kommer att utse representanter.
Det kommer också att ske i korridorerna mellan
kommunalråd på de olika ställena. De kommer att
bestämma vem som skall sitta här eller där. Det vill
inte jag vara med om. Jag vill ha en organisation där
man har ett direkt valt parlament eller fullmäktige i
den västsvenska regionen, och där man också har
enheter som jobbar med de olika frågorna.

Anf. 105 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Det hjälper inte, Eva Eriksson, att
med ord försäkra ytterområdena att man skall se till
att hjälpa dem på något sätt. Jag vet att Eva Eriksson
använde uttrycket "svaga". Det vill inte jag göra. Jag
bor själv i ett av ytterområdena, och vad vi känner där
är att vi har självtillit. Om vi inte har det, försöker vi
tillkämpa oss det. Det får vi inte av en storstad eller
av något nav någonstans. Om man respekterade ytter-
områdena, skulle man från början ge dem rätt att i
folkomröstning säga om de vill vara med i den här
karusellen eller inte.

Anf. 106 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag preciserade vad jag menade med
svaga ytterområden. Det är de områden i sydöstra
Skaraborg som faktiskt har stora problem - hög ar-
betslöshet, problem med avbefolkning och annat. Det
är då viktigt att se till att dessa kommuner får det som
de behöver. Jag talade också om att staten också i
fortsättningen måste ha ett ansvar för att avsätta me-
del och annat för detta.
Jag försökte också att måla upp Skara som ett oer-
hört starkt centrum i denna region, därför att jag kan
peka på den kompetens som vi har möjlighet att ge
där. Vi har en grundmurad kompetens när det gäller
jordbruks- och livsmedelsnäringens utveckling, som
är en framtidsnäring där vi kan satsa på forskning och
utveckling. Vi kan erbjuda, inte bara denna region
utan hela Sverige och hela Europa, kompetens och
kunskap om hur vi skall kunna få ett miljövänligt
jordbruk i framtiden.
Jag är övertygad om att i det område som Per La-
ger bor i kan också starka sidor presenteras som kan
delges länet, vilket då kommer att bli ett län som har
en framtid. Då kommer vi också att kunna ge med-
borgarna i Västsverige den framtidstro och det enga-
gemang som behövs för att kunna leva och bo där och
faktiskt också kunna etablera sig och utveckla nä-
ringslivet. Det är viktigt att kunna skaffa fler jobb i
det här området, och då gäller det att ha tilltro till
framtiden.

Anf. 107 LARS HJERTÉN (m) replik:
Herr talman! Först skall jag svara på frågan om
detta med kommunalförbund är dåligt, som tydligen
Eva Eriksson ville låta påskina. Jag tror att det är
ganska bra med kommunalförbund, därför att dem går
man in i frivilligt mellan olika kommuner. Man kan
också välja att samarbeta över länsgränser. Jag tror att
det är väldigt viktigt att vi i min hemkommun Tida-
holm inte stänger gränserna till t.ex. Jönköpings län.
Kommunalförbund är inte alls detsamma som bolag,
som Eva var inne på.
Eva Eriksson hade ändå en positiv ansats. Hon sa-
de att hon har varit osäker i den här frågan ända tills
nu, om jag uppfattade det rätt. Vi sitter ju i samma
kommunfullmäktige, där vi har röstat nej till storlänet.
Jag vill minnas att det skedde med acklamation. Det
var alltså ett enhälligt beslut i vårt kommunfullmäkti-
ge. Likaså har Birgitta Carlsson tidigare röstat nej i
Skövde kommun, där hon håller i ordförandeklubban.
Birgitta Carlsson sade att hon ändrade uppfattning när
partiet i distriktsstyrelsen hade gjort det.

Anf. 108 TREDJE VICE TALMANNEN:
Nu gäller repliken Eva Eriksson.

Anf. 109 LARS HJERTÉN (m):
Herr talman! Jag vill fråga Eva Eriksson om hon
har ändrat uppfattning i denna fråga, eftersom hon
hade en annan uppfattning från början. Vad var det
egentligen som gjorde att Eva Eriksson ändrade upp-
fattning i frågan?
Till sist detta med ytterområden. Det är ju ändå en
väldig skillnad på att ha 30 mil till centralorten i stäl-
let för fem mil, som man har i dag. Jag tror inte att det
är lättare att se till problemen i ett ytterområde om
man har så stora avstånd som man i vissa fall kommer
att få i det nya storlänet.

Anf. 110 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag är inte vidare förtjust i kommu-
nalförbund. Jag tror att det är mycket bättre med di-
rektvalda organ. Men jag tycker inte att vi för vår del
skall stänga dörren till Jönköping när det gäller annan
samverkan. Men om jag i Västsverige skall välja
mellan att fortsätta med det frivilliga samarbetet med
kommunalförbund, där man också funderar på att
bilda olika bolagsformer etc., och på ett demokratiskt
valt organ, så väljer jag ett demokratiskt valt organ.
Jag tror att det ger medborgarna större möjligheter att
påverka och få mer insyn. Jag tror också att tilltron till
politikerna ökar på det sättet.
Lars frågade mig också om när jag ändrade upp-
fattning. Under alla de år som jag har arbetat med
denna fråga - detta redovisade jag i min inledning -
tror jag att det framför allt var när jag som ordförande
i försäkringskassan insåg hur viktigt det var att jag
som förtroendevald, som hade fått möjligheter att leda
socialförsäkringen i Skaraborg, hade möjlighet att ta
initiativet till att forma framtiden. Jag kände att det
var det förtroende jag hade, att jag var tvungen att
vara med i detta och att jag inte kunde stå vid sidan
om och bara säga nej. Det har också gjort att jag har
lärt mig oerhört mycket om vilka möjligheter vi har
att vara med och utveckla det västsvenska länet. Jag
har också deltagit aktivt i många diskussioner när det
gäller jordbrukets och SLU:s framtid liksom när det
gäller hushållningssällskapet och det carrefourkontor
som vi bildade i Skara för att kunna ha mer kontakter
med EU. Jag känner att vi har en oerhört stor kompe-
tens att erbjuda detta län, och det var nog det som
gjorde att jag ändrade mig.

Anf. 111 LARS HJERTÉN (m) replik:
Herr talman! Jag tackar för det beskedet.
Vad jag ändå tycker mig höra när jag lyssnar till
majoriteten här, oavsett vem det är som talar, är att
man hela tiden diskuterar politikernas makt, hur den
skall vara organiserad och att detta skall passa som
handen i handsken för oss som engagerar oss mer
eller mindre på heltid i politiken. Men det gör ju inte
folk i allmänhet. Det finns i dag ett större avstånd
mellan politiker och allmänhet än vad jag någon gång
tidigare har upplevt i mitt politiska liv. Detta menar
jag att ni från majoritetens sida inte lyssnar till när ni
säger nej till en folkomröstning och förmodligen
också säger nej till en återremiss. Detta tror jag kom-
mer att drabba oss alla framöver.

Anf. 112 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Herr talman! Ja, Lars, det är en fråga som är oer-
hört viktig. Vi folkvalda politiker som är valda fram
till nästa val har en oerhört stor uppgift att informera
om vad det är för service som storlänet nu kommer att
ge invånarna och medborgarna i det stora länet. Vår
uppgift som folkvalda är ju också att opinionsbilda
och att ge kunskap och kompetens samt finna olika
arenor för att diskutera detta.
Jag har som ordförande i försäkringskassan tagit
initiativ till att alla medborgare i det framtida väst-
svenska länet, om vi nu fattar beslut om det i dag,
kommer att få information om vad detta kommer att
innebära. Jag tror att det vore bra om politikerna i de
beslutande församlingarna i de västsvenska länen tog
initiativ till att träffa medborgarna för att diskutera
frågan i framtiden.

Anf. 113 STIG GRAUERS (m) replik:
Herr talman! Eva Eriksson har redogjort för den
process som inleddes med ett avståndstagande från
storlänet som sedan slutade med att hon fann att det
tillfredsställde hennes önskemål och synpunkter på
politiken.
För mig har det funnits två krav på den lokala of-
fentliga verksamheten. Det ena är att den skall vara
långsiktig, och det andra är att den skall tillgodose en
modern tids krav på föränderlighet. Studerar man då
de olika regioner som finns ute i Europa, noterar man
att det finns regioner med och utan lagstiftande upp-
gifter. Det finns regioner med och utan beskattnings-
rätt. Det finns regioner med och utan gränsöverskri-
dande samverkan. Och det finns regioner som funge-
rar i geografisk förening och utan geografisk förening.
Jag menar att långsiktigheten och föränderligheten,
ställt i relation till de olika former av regioner som
finns, måste vägas in.
När det gäller landstingssidan har min erfarenhet
av nu 27 år i landstinget sagt mig att de villkor som
gällde när jag kom in i landstinget i början på 70-talet
har förändrats så fundamentalt att vi måste stöpa om
hela den stora sjukvårdsverksamheten. Vi föreslår i
stället att ansvaret för sjukvårdsverksamheten skall
ligga på kommunal nivå för att den skall ligga så nära
patienterna som möjligt. Vi betraktar alltså lands-
tinget som en föränderlig institution, precis som vi
kan tänka oss när det gäller institutioner av annat slag,
t.ex. kommunalförbund och i vissa fall också bolag.
Jag vill nu ställa frågan: Vilken plats har dessa
fundamentala synpunkter haft för Eva Erikssons
ställningstagande i den process som hon så tydligt
beskrev?

Anf. 114 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Herr talman! Stig Grauers och jag har nog litet
olika uppfattningar om de olika beskattningsnivåerna.
Vi har ju från folkpartiets sida inte haft någon annan
uppfattning än att det skall vara tre beskattningsnivå-
er. Det har naturligtvis också varit utgångspunkten
för mig när jag har gjort mitt ställningstagande.
Jag tror också att det är bra att ha olika regioner
och att regionerna byggs utifrån de förutsättningar
som finns. Jag redovisade också i mitt anförande den
styrka som jag upplever att den västsvenska regionen
har i förhållande till de regioner som jag kan se i dag.

Anf. 115 STIG GRAUERS (m) replik:
Herr talman! Ja, det är absolut så att Eva Eriksson
och jag har olika synpunkter på just beskattningsnivå-
erna, och det kan ju vara intressant att fastlägga här i
dag. Men det viktiga är väl egentligen hur Eva Eriks-
son ställer sin uppfattning om regional beskattnings-
nivå mot kravet på långsiktighet och mot kravet på
föränderlighet av den offentliga lokala verksamheten.

Anf. 116 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag förstår inte riktigt vad Stig Grau-
ers menar. Är det så att han undrar om jag tycker att
det är bra med tre beskattningsnivåer? Jag tycker att
det är bra att man tar upp skatt på den regionala ni-
vån. Jag tycker att det är där man skall finansiera t.ex.
sjukvården. Stig Grauers tycker att det är bättre att
man finansierar sjukvården genom ett annat försäk-
ringssystem. Jag står fast vid att det är dessa utgångs-
punkter jag har. Det är möjligt att jag inte förstår Stig
Grauers fråga riktigt. Det är jag ledsen för i så fall.
Han får väl ställa den igen litet mer konkret.

Anf. 117 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Jag skall inleda med att redovisa två
väldigt intressanta noteringar jag har gjort. Den första
gäller Stig Grauers som, när det blev en diskussion
om Brysselfrågor, sade att vi inte behandlar Bryssel-
frågor utan rent demokratiska frågor. Det tycker jag är
ett ganska intressant konstaterande. Om man därtill
lägger Lars Hjerténs diskussion om hur viktigt det är
att ha en folklig förankring när man ger sig in i för-
ändrade system, uppfattar jag faktiskt detta som att
Moderaterna nu är på väg att svänga och ställer krav
på en folkomröstning om EMU. Jag menar att ett
EMU-medlemskap kommer att betyda betydligt mer
för skaraborgarna än storlänet, åtminstone marginellt
mer.
Jag tänkte att jag skulle ge en liten historisk bak-
grund till detta med storlänet. Jag har skrivit en mo-
tion, Bo30, och jag skall inleda med att yrka bifall till
den motionen. Jag skall också meddela att jag kom-
mer att rösta för en återremiss.
Varför skall vi då ha ett storlän, och hur har frågan
beretts? I Skaraborg har vi ju under lång tid haft ett
ganska bra samarbete med omkringliggande län. Vi
har haft regionalsjukvård tillsammans med Göteborg
och Älvsborg, men vi har också haft ett väldigt bra
samarbete med Jönköpings län när det gäller sjukvår-
den. Vi har också ett institutionaliserat samarbete med
de tilltänkta nya kamraterna i det nya länet, dvs.
Älvsborgs län och Göteborg, genom att vi har haft ett
landstingskommunalt förbund.
Vi har alltså haft samarbete med dessa län när det
gäller sjukvården under längre tid. Men det intressan-
ta är att inledningsvis hade vi ett betydligt bättre avtal
med Jönköpings län. Vi var mer gynnade när det
gäller den sjukvård vi köpte från Jönköpings län än
när det gäller den sjukvård som vi samarbetade om i
det mer etablerade samarbetet. Så kan det gå med
samarbete ibland.
Går man vidare med detta och ser hur man institu-
tionaliserar hela samarbetet och gör ett enda stort län
blir det kanske ännu sämre. Det vet vi inte. Vi vet ju
att Göteborg har en betydligt sämre ekonomi. Vi vet
att de kan vara intresserade av litet av den ekonomin
som vi har i Skaraborg.
Länsstyrelsernas roll har ju också förändrats gans-
ka drastiskt. Vi har ju faktiskt överfört en hel del av
den statliga tillsyn som länsstyrelserna har haft mer
direkt till kommunerna. Jag tycker att det är en väldigt
bra ordning att man för ned besluten så långt som
möjligt. Detta gäller framför allt på miljö- och hälso-
skyddsområdet.
Jag ser redan vissa komplikationer med det före-
slagna nya länet genom att t.ex. Habo och Mullsjö nu
har haft en folkomröstning. De fick folkomrösta om
de skall tillhöra ett län som inte existerar eller Jönkö-
pings län. De fick däremot inte ha som alternativ om
de vill vara kvar i Skaraborgs län. Det hade varit
ganska naturligt att även ha med den aspekten i det
hela. Det tyder litet grand på att det här beslutet
egentligen redan är fattat på en helt annan arena än
den vi nu befinner oss på, dvs. det är redan bestämt att
storlänet skall bli till, annars hade man ju haft en helt
annan typ av folkomröstning i Habo och Mullsjö.
Inledningsvis var också väldigt många kommuner
direkta motståndare till detta. Vi har hört att elva
kommuner inte ville vara med i det västsvenska stor-
länet. Tio kommuner satte sig ned och diskuterade
fram en strategi hur man skulle bete sig för att kunna
stå utanför det här storlänet. Hur skulle man agera?
Jag satt själv med i en sådan samarbetsgrupp. Jag
tror att vi hade två möten där vi diskuterade hur vi
skulle kunna driva frågan till en folkomröstning i
slutändan. Sedan vaknade jag en morgon till klockra-
dion och Radio Skaraborg. Då hörde jag att Mari-
estads kommun och flera andra kommuner hade
svängt. Nu sitter vi i kommunledningen i Mariestad så
jag borde ha vetat det, men jag visste det inte. Jag
läste samma sak i tidningen på morgonen, att Mari-
estads kommun hade svängt. Detta är ganska beteck-
nande. Egentligen är det ju inte kommunerna som har
bestämt sig, utan det är vissa kommunledningar.
Det finns ju inte beslut fattade i några kommuner i
några direktvalda parlament. Jag tror inte att kom-
munfullmäktige i någon enda kommun har uttalat sig i
dessa frågor. Jag tycker att det är ganska intressant.
Därför tror jag också att vi måste hyfsa debatten
på en punkt. Det gäller detta med demokrati. Eva
Eriksson var inne på detta med demokrati kontra icke
demokrati, och Lars Hjertén har också varit det. Jag
tror att vi måste hålla isär frågorna. Det är nämligen
två demokratifrågor här.
För det första hur man har gått till väga för att kö-
ra över ett antal kommuner. Och för det andra hur
man flyttar ned beslutfunktionerna och hur man bildar
ett parlament, i detta fall ett regionparlament eller
länsparlament eller vad det nu kommer att heta.
Bildar man ett direktvalt länsparlament, precis
som Per Lager säger, ställer vi upp på det. Det är ju
faktiskt att demokratisera. Däremot är jag oerhört
kritisk till det sätt som man har gått till väga för att
köpa över ett antal kommuner. Jag kommer in på det
snart.
Då frågar man sig varför ett antal centerpartistiska
kommunalråd och socialdemokratiska kommunled-
ningar svängde. Jo, man hade fått klara signaler upp-
ifrån att det var kört. Om man ville vara med och
påverka, måste man acceptera. Då skulle man få vara
med och bestämma litet och framföra önskemål. Om
man inte köpte detta skulle man inte ha någon möjlig-
het att påverka.
Jag tycker att de utredningar som är gjorda av Jan-
Åke Björklund och Bengt K Å Johansson är bra. De
har en grundläggande ton som är mycket vettig och
viktig, nämligen att det skall skapas inomregional
balans. Det finns ingen direkt kritik, och inte ens en
indirekt kritik, att rikta mot utredningarna och det de
har kommit fram till.
Man kan konstatera att när det gäller länsstyrelse-
förslaget fanns det ett sparbeting från början på 60
miljoner kronor. I och med Bengt K Å Johanssons
förslag var det nedbantat till 20 miljoner. Därefter hör
jag till min stora förvåning att Jörgen Andersson är
ute på länsstyrelsen i Mariestad och lovar att ingen
människa skall behöva sägas upp. Då börjar man
fundera om det bara gäller på länsstyrelsen i Skara-
borg eller om det gäller länsstyrelserna i alla tre lä-
nen. Hur mycket återstår då av sparbetinget på 20
miljoner? Sedan pratar man om att nedtrappningen
med dessa 60 miljoner inte kommer att ske riktigt i
den takt som man tidigare har sagt, men man vet inte i
vilken takt den kommer att ske. Jag har i min motion
pekat på att inom 3-5 år kommer vi att se en massiv
avflyttning från Skaraborg ned mot Göteborg, efter-
som kraven på besparingar då kommer att ställas på
sin spets.
Vad har då hänt hittills? Jag kommer att koncent-
rera mig ganska mycket kring Mariestad och norra
länsdelen, och det är kanske klart för de flesta här
varför jag väljer just den centreringen. Mariestads
kommun blev lovad att skattemyndigheten skulle få
sin länsledning just i Mariestad.
Det var en av anledningarna till att man där fick
över kommunledningen. Det skulle också bildas ett
rättscentrum i Mariestad, och Skövde skulle bli cent-
rum för länstrafiken.
Vad har hänt sedan? Riksskatteverket motarbetade
det här på ett ganska effektivt sätt. Man hade ett möte
den 30 april, och man skriver bl.a.: För det andra har
det faktum att det i propositionen angående bildande
av västlänet inte finns något ställningstagande till den
nya myndigheten ändrat förutsättningarna för arbetet.
Det står dock i propositionen att det är utredarens
förslag som skall ligga till grund för kommande be-
slut. Det är väldigt intressant hur en myndighet då kan
tolka det på det här sättet.
Ännu intressantare blir det när vi ser hur Riksskat-
teverket jobbar vidare. Man säger att det kanske inte
är storlänet som skall utgöra gränsen för den framtida
regionen vid skattemyndighetens regionalisering.
Plötsligt diskuterar man att även ta in Halland i regio-
nen.
Jag blir litet konfunderad. Ni i majoriteten bör ju
bli mycket konfunderade. Man diskuterar alltså en
förändring av de statliga myndigheterna i ett storlän
för att man skall föra ut beslutsfunktionerna. Sedan
börjar man på myndigheten plötsligt diskutera en
regionalisering som inte stämmer överens med den
omfattande och genomgripande förändring som sker
när det gäller länsverksamheten. Jag tycker att det är
minst sagt märkligt.
Ur demokratisynpunkt finns det också vissa andra
aspekter man kan lägga på detta. Det kommer att bli
ett direktvalt parlament med 149 platser. Men natur-
ligtvis kommer de politiska frågorna att i än större
utsträckning behandlas av heltidspolitiker. Det kom-
mer att bli oerhört svårt att fungera som fritidspoliti-
ker i den nya organisationen.
I mitt parti har vi redan börjat märka de här pro-
blemen i Skaraborgs län. Det kommer att bli svårt att
rekrytera folk som kan avsätta tid av sin fritid. Det
blir ett litet antal heltidspolitiker.
Det tycker inte jag är att stärka demokratin. De-
mokratins innersta väsen är för mig fritidspolitikern.
Jag har jobbat som fritidspolitiker i fullmäktige i
Mariestad sedan 1979. Jag har också jobbat ett antal
år i landstinget. Det har jag gjort helt på fritidsbasis.
Jag anser att demokratins innersta väsen ligger just i
fritidspolitikerns engagemang - i ett normalt liv, ett
normalt yrke, en normal sysselsättning och, vid sidan
av det, en politisk verksamhet. Det är oerhört farligt
att nu bilda regioner där det krävs att man skall vara
heltidspolitiker.
Jag har nämnt Habo och Mullsjö. Det finns också
kritik i Gullspång, som vi har hört. Det finns även en
motståndsrörelse i Åmål, som har vaknat sent. Man
vill tillhöra Värmland, eftersom man har sitt naturliga
samarbete där. Det är synd att man på så många stäl-
len har vaknat så sent.
Ett ytterligare problem - det största problemet -
med propositionen, är att det egentligen inte borde ha
varit en proposition utan två. Först borde vi ha tagit
ställning till huruvida ett storlän skall bildas och i så
fall vilka län som skall ingå i detta storlän. Därefter,
när det beslutet är fattat, kan man diskutera försöks-
verksamhet. I det läget kan jag säga att jag naturligt-
vis hade ställt upp på en försöksverksamhet. Då är vi
inne på demokratifråga nr 2, som jag nämnde förut,
nämligen ett direktvalt parlament där frågorna förs ut.
Man har på detta sätt kört över ett län, Skaraborgs
län. Jag är övertygad om att där finns det en kraftig
majoritet mot storlänet. Vi vet inte det, för det har inte
hållits någon folkomröstning. Vi vet inte ens hur läget
är ute i enskilda kommunfullmäktige, för de har inte
heller fått fatta beslut. Det har skett på ett annat plan.
När det sedan gäller andra märkliga ting med det
västländska storlänet och med det arbete som nu be-
reds konstaterar jag att man har bildat en ideell före-
ning. Denna ideella förening har ett syfte. Det är att
smussla undan de extra partistödspengar man får och
fördela dem på så sätt att man står utanför all kontroll.
Man har alltså fått extra pengar för att driva projek-
ten. Man hävdar från vissa håll att det inte är par-
tistödspengar, vilket det naturligtvis är. Man säger att
det är pengar som partierna får för informationsverk-
samhet.
Men allt partistöd är ju egentligen till för att på ett
eller annat sätt bedriva informationsverksamhet. Det
är bara ett exempel på hur man försöker gräva ned
frågorna och föra bort dem från det officiella bordet.
Birgitta Carlsson talade om vissa verksamheter.
Om de verksamheterna nu inte kommer till Skaraborg
som vi har tänkt oss måste vi kanske reagera. Då är
frågan: Vilka verksamheter menar Birgitta Carlsson i
det läget eventuellt är lovade? Hur skall man agera
om de inte kommer till länet?
Jag tror också att majoriteten drar litet väl stora
växlar när man säger att frågorna lyfts ned från
Stockholm till regional nivå. Det är egentligen ytterst
få frågor som decentraliseras från Stockholm. Den
förändring som sker är för mig snarare en centralise-
ring. Man lyfter frågor från ytterområdena, från Ska-
raborg, till Göteborg. Skövde har fått löfte om att få
bli centrum för länstrafiken, men vi kan konstatera att
det nu förekommer diskussioner i Göteborg om detta
och att det finns starka krafter för att i stället dra led-
ningsfunktionerna dit. Jag hoppas att jag har fel, men
jag är ganska övertygad om att Göteborg snart kom-
mer att få en stor andel av de verksamheter som man
har lovat andra delar av länet.
Utifrån det yrkar jag i första hand bifall till åter-
remisskravet. Om det inte vinner gehör yrkar jag
bifall till motion Bo30.

Anf. 118 STIG GRAUERS (m) replik:
Herr talman! Först vill jag uppmärksamma Per
Rosengren på det förhållandet att det var lokalt de-
mokratiska frågor som jag tyckte att vi diskuterade
här, inte EU-frågor.
Efter Per Rosengrens anförande skulle jag vilja
ställa frågor med samma inriktning som jag ställde till
Eva Eriksson. Det första är att regionfrågan måste
lösas långsiktigt. Det har varit vårt ställningstagande.
Det andra är att vi lever i en tid av föränderlighet, och
det kräver en lokal organisation som är flexibel, inte
rigid.
Då ställer jag frågan: Hur bedömer ni från Väns-
terpartiet de här grundinställningarna? Hur bedömer
ni att ni skall tillgodose en lokal organisation som just
svarar mot den föränderlighet som vi hela tiden kan
notera?
Vi har också sagt att en regions dominerande idé
inte får vara ett geografiskt område, utan det skall
vara funktionalitet i helhet och funktionalitet i tid.
Då är det naturligt för oss att säga att vi lägger den
dominerande lokala beslutskraften och beslutsförmå-
gan på kommunerna och att vi slopar stora otidsenliga
rigida regionala organisationer av alla slag, t.ex.
landstingen.
Vi säger också att motiven för detta är att det i dag
inte finns något underlag från samhällsvetare, eko-
nomiska tänkare och teoretiker som säger att regionen
har en absolut optimal framtid. Det har vi vägt in.
Nu vill jag fråga Per Rosengren: Hur har era dis-
kussioner förevarit just i de här frågorna?

Anf. 119 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Det är alldeles klart hur våra diskus-
sioner har förevarit. Vi vill föra ned många statliga
beslut till ett länsparlament med en direktvald organi-
sation. Vi har också sagt att kommunernas roll natur-
ligtvis bör stärkas.
Moderaterna vill ersätta dagens landsting med
kommunalförbund och bygga upp en ny form av by-
råkrati genom kommunalförbund. Men det ser vi inte
som en framkomlig väg. Jag tror inte att man i varje
kommun själv är beredd att ta hand om all den sjuk-
vård som behövs. Vi måste naturligtvis i så fall på
något sätt ha ett samarbete.
Ni har inte presenterat en enda modell på hur ni
skall fixa sjukvården. Jag har inte sett något förslag
från moderaterna på hur ni skall klara samarbetet
mellan kommunerna på ett sätt som är billigare än det
sätt som landstinget sköter det på i dag.
Jag har heller inte sett hur ni utan en mellannivå
skall kunna klara av exempelvis Länstrafiken utan
samarbete mellan olika län eller genom olika typer av
förbund.
Ni mörkar ju hela tiden. Det är bara kvalificerat
pladder från er sida.

Anf. 120 STIG GRAUERS (m) replik:
Herr talman! Det blev tyvärr inte mycket svar, mer
än att man inom Vänsterpartiet har funderat på de här
frågorna.
Oaktat detta kan vi konstatera att det i de lokala
organisationerna krävs flexibilitet i en föränderlig tid.
Vi kommer aldrig ifrån det. Den här processen börja-
de på 1940- och 1950-talet när vi gjorde kommunre-
former. Nu har man kommit så långt man kan där. I
dag ifrågasätts inte bara från oss moderater utan även
från andra, landstingets förmåga att anpassa sig till en
föränderlig tid.
Det måste varje ansvarsfull politiker bedöma och
fundera över.
Vi vill ha länsparlament med parlamentarismen i
dessa, säger Per Rosengren. Om det är så att dessa är
rigida, stela och otidsenliga - skall man ändå ha det?
Per Rosengren tar också upp frågan om lands-
tinget. Vi vill att beslutskraften skall ligga på den
lägsta lokala nivån. Det är kommunerna. Vi säger att
det är självklart att de stora sjukvårdsenheterna skall
kunna samverka för att nå optimala resultat. Det är
inte några konstigheter med detta. Vi kan också tänka
oss att andra institutioner av olika slag kompletterar,
men vi vill inte ha rigiditeten i låsta geografiska om-
råden. Det ser vi ute i Europa och i världen i övrigt att
det är otidsenligt.

Anf. 121 PER ROSENGREN (v) replik :
Herr talman! Jag blir oerhört konfunderad när jag
lyssnar på Stig Grauers.
Vi har här ett förslag för att komma undan litet av
de rigida systemen. Det hävdas från majoriteten. Ni
säger blankt nej. Ni formulerar inte något annat. Var
finns era förslag till att lösa problemen och få den
flexibilitet i en föränderlig tid, som ni pratar om?
Ni fortsätter att pladdra. Ni skall plocka skatte-
pengar från kommunerna, ni skall spara pengar inom
alla möjliga områden, ni skall sänka skatterna. Men
var finns ert förslag som innebär en ökad flexibilitet?
Kommunalförbund, säger ni. Hur bygger man upp
ett kommunalförbund utan några som helst administ-
rativa resurser? Hur skall ni lösa frågorna? Ni har inte
någon gång redogjort för detta. Det är någon form av
populism.
Lars Hjerténs och Stig Grauers argumentation
skiljer sig oerhört åt. Stig Grauers säger att man skall
riva ned länsgränsen. Lars Hjertén säger att man skall
bevara Skaraborg, och att man skall ha det som det är.
Försök att prata med varandra nästa gång ni ger er in i
en gemensam debatt.

Anf. 122 BIRGITTA CARLSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Per Rosengren undrade i sitt anfö-
rande vad vi kommer att göra om de verksamheter
som man har kommit överens om utlokaliseras i de
olika delarna av regionen.
Man har gjort en överenskommelse i väststyrel-
serna om hur de olika verksamheterna skall lokalise-
ras. Det är självklart att den skall fullföljas. Det tycker
vi är en nödvändighet. Det vidrörde jag också i mitt
anförande. Om så inte sker får vi på allt sätt arbeta
och bilda opinion för att se till att det blir som det är
tänkt och planerat.

Anf. 123 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Det är bra om det gäller de verksam-
heter
som man pratar om i väststyrelsen. Men jag pratar
faktiskt om de verksamheter som Skaraborgs län blev
lovat när man köpte ett par kommuner, bl.a. Birgitta
Carlssons Skövde. Man lovade vissa verksamheter
dit. Vi ser nu hur de är på väg att försvinna från Ska-
raborg. Se hur Riksskatteverket dribblar när det gäller
Länsskattemyndighetens ledningsfunktion. Titta på
vad som håller på att hända när det gäller Länstrafi-
ken.
Är inte Birgitta Carlsson det minsta oroad över att
ställa sig på majoritetens sida, när hon ser hur man är
på väg att totalt köra över det resultat som är framför-
handlat?

Anf. 124 BIRGITTA CARLSSON (c) re-
plik:
Herr talman! När man får signaler om att man re-
dan nu aviserar att inte fullfölja detta kan man visst
känna oro. Det kan jag inte säga annat. Men jag me-
nar att det finns en överenskommelse. Den måste man
hålla. Om man nu signalerar annat måste man kunna
förändra de signalerna så att det blir så som vi har
varit med och förhandlat fram från början.

Anf. 125 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Är det inte så att saker och ting har
förändrats så mycket att det är värt en återremiss?
Känner sig Birgitta Carlsson helt lugn över att vi
kommer att klara av detta, och att vi kommer att få de
här verksamheterna?
Jag tycker att man skall vara väldigt klar över att
de politiska förhandlingar som har föregått det här
beslutet faktiskt skall gälla. När vi nu får de här signa-
lerna finns det skäl att gå med på en återremiss för att
verkligen ta reda på hur det politiska systemet tänker
hantera de myndigheter som trilskas.

Anf. 126 ANNIKA NORDGREN (mp):
Herr talman! Den demokratiska förankringen var
färdigdiskuterad före frågestunden, sade Marianne
Carlström. Det tycker jag absolut inte. Jag tycker att
det är en skrämmande inställning. Jag sitter i riksda-
gen för att diskutera den demokratiska förankringen i
många frågor, speciellt i dag när det gäller mitt eget
hemlän, Skaraborg. Ett län som skall upplösas, åt-
minstone i praktiken. I teorin kommer det nog att
dröja många generationer innan man börjar kalla sig
själv för något annat än skaraborgare, eller i hjärtero-
ten känna sig som något annat än skaraborgare.
Skaraborgarna har inte fått säga till om huruvida
vi vill ingå i ett storlän eller ej. Marianne Carlström
sade förut att det kunde man debattera och läsa om i
tidningen. Jag tycker inte att det är samma sak som att
verkligen ha en reell möjlighet att påverka. Det har vi
hört mycket om här i dag. Många har haft synpunkter
på detta.
Någon remiss har inte gått ut, som sagt. Det talar
för sig själv.
Jag minns en frågestund för ett bra tag sedan då
jag krävde att folkomröstningar skulle hållas. Det har
Miljöpartiet skrivit en reservation om i riksdagen
redan 1996. Jag frågade den dåvarande statsministern
Ingvar Carlsson hur han skulle säkra folkets inflytan-
de över storlänsprocessen. Svaret blev att folket
skulle få möjlighet att påverka. Nu kan vi tyvärr kon-
statera hur det gick med det.
Vad som hände var att en särskild utredare tillkal-
lades och riksdagen beslutade att förutsättningar för
den framtida länstillhörigheten för vissa kommuner i
regionen måste beaktas. Inte om regionen som sådan
över huvud taget skulle komma till, utan vilka kom-
muner som skulle höra till vilket län. Inriktningen på
arbetet var - jag citerar riksdagsbeslutet: i princip
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län
den 1 januari 1998 läggs samman till ett västerländskt
län. Redan där var principen klar. Inriktningen var
helt klar, nämligen att skapa ett framtida storlän.
Vad utredaren har utrett är hur det framtida storlä-
net skall se ut och vilka kommuner som skall ingå,
inte om det skall bildas. Man behöver inte diskutera
huruvida det var bra eller dåligt, för utredaren har
gjort vad utredaren fått i uppdrag.
Det går inte att administrera fram kreativitet och
samarbete. Det har också Per Lager diskuterat tidigare
under dagen. Det går inte att besluta om det genom att
lägga fast nya gränser. Det är ett helt annat samhälle
vi diskuterar. Jag tycker att det är oerhört bakåtsträ-
vande att ta den här omsvängen om en storskalig
centralisering.
Vi förväntar oss inte från Miljöpartiet att någon på
allvar skall tro att vi främjar ett samarbete i den här
regionen när folk känner sig överkörda. Absolut inte.
Vad har det då framförts för argument om storlä-
net? Vi har hört mycket av förhoppningar. Det skall
sparas pengar, har vi hört. Det visade sig att det inte
var så lätt som man hade tänkt sig. Det blir ingen lätt
uppgift. Utredaren har hittat 20 rimliga sparmiljoner.
Man kan diskutera om det blir några sådana sparmil-
joner med tanke på de i och för sig positiva löften
man har fått om att det inte skall avskedas några vid
Länsstyrelsen i Mariestad.
Vi har hört förhoppningen om att effektivare kun-
na bekämpa miljöproblemen i Västsverige med hjälp
av det västsvenska storlänet. Vi vet att Västsveriges
miljö är väldigt hårt ansatt och utsatt. Nedfallet måste
minska kraftigt om försurningen av mark och vatten
skall upphöra. Men ett sådant samarbete kräver inte
ett storlän.
Vi har också hört att det nya samhället ställer nya
krav. Vi kan konstatera att den nuvarande länsindel-
ningen har bestått nästan oförändrad sedan början av
1800-talet. Men det är i sig inget argument. Natur-
ligtvis har mycket hänt i vårt samhälle sedan dess. Det
vet vi alla. Men en ny länsindelning, som innebär ett
större län, är inte en anpassning till dagens behov.
Tvärtom!
Det är ett EU-argument. Jag tycker nästan att det
är det mest fantastiska av allt. Utvecklingen i EU går
mot en regionalisering - de starka regionerna. Man
vill EU-anpassa länsindelningen. Men man missar att
regionerna i EU befolkningsmässigt är som hela Sve-
rige.
Då måste vi konkurrera på ett helt annat sätt,
nämligen med hjälp av småskaliga flexibla strukturer.
Utvecklingen av småskaliga enheter kräver mer av
delaktighet och självtillit, dvs. ett ökat samarbete
mellan människor, inte mellan kommunledningar eller
enskilda politiker som har fått hybris.
Vi har också hört att det är rationellt med ett stor-
län. Men hur det skall bli rationellt och för vem har
inte diskuterats. Vi kan konstatera att det inte blir för
den enskilda individen. Det blir ett längre avstånd
från beslutsfattare, och resurser kommer att tas från
ytterområdena till storstäderna - i detta fall Göteborg.
Länet skall bestå av 49 kommuner. Det blir det
största i Sverige. Vad har detta för effekter på demo-
kratin, småskaligheten och närheten till invånarna?
Det är inte utrett.
Sedan skall det i alla fall ske en utvärdering av
den sexåriga försöksverksamheten. Men är det verkli-
gen en utvärdering? Vi har tidigare hört från Social-
demokraternas företrädare att det är klart att inget
skall rivas upp, och det går kanske att ändra litet på
marginalen. Det var så jag uppfattade Marianne Carl-
ström. Då sitter jag och hoppar i min bänk och blir
väldigt frustrerad. Om nu inte alla förhoppningarna
här i salen blir verkliga, och vi ser att det blir en stor
skada på den demokratiska förankringen och närheten
till dem som drabbas eller främjas av de beslut som
fattas, måste man ju kunna ändra tillbaka. Nu har vi
fått signaler från flera av de skaraborgska ledamöter-
na att de ställer upp på något sådant. Jag tycker att det
är viktigt att vi följer upp detta, t.ex. genom att rösta
på den reservation som behandlar just detta.
Demokratiaspekten är för mig viktigast. Det är det
som har fått mig att ta ställning och dels yrka återre-
miss av ärendet, dels i andra hand yrka bifall till Mil-
jöpartiets reservation nr 2, dvs. ett avslag på proposi-
tionen.
Man har inte kunnat visa något annat än förhopp-
ningar om att detta inte skall påverka demokratin. Det
kommer inte att påverka folks vilja eller möjlighet att
delta i den demokratiska processen. Man hoppas att
det skall bli så. Men dessa få människor skall repre-
sentera över en miljon invånare i detta nya län. Jag
tycker att det är lätt att räkna ut att det är omöjligt.
Det har hållits folkomröstningar om storlänet, men
inte om länet som sådant utan om vilket län man i så
fall vill tillhöra. Det har skett i Habo och Mullsjö.
Trots att detta är en kontroversiell fråga som har varit
föremål för debatt under lång tid - Miljöpartiet har
debatterat i Skaraborg under många år - med opini-
onsmätningar och bedömningar från olika partier och
diskussioner med de egna partimedlemmarna och
folk, har det visat sig att det finns inte något folkligt
stöd. Det är omöjligt att hävda att det finns ett folkligt
stöd för storlänet.
Toppstyrda önskemål har en sällsynt förmåga att
inte gå i uppfyllelse.
Nej, jag ser det här som ett förslag sprunget ur en
desperation. Det kan vara en välvillig desperation,
dvs. att man vill lösa problem, t.ex. arbetslöshet, ser
fördelar och vill vara rationell. Jag tror inte att det
ligger någon illvilja till grund för det här förslaget.
Men i en tid då storskaliga system och centrala
lösningar fungerar allt sämre, är detta en omöjlig väg
att gå. Det finns exempel på kommuner som har sam-
arbetat oavsett länstillhörighet. Det är så jag vill se
det framtida samarbetet i Sverige. Det flexibla, frivil-
liga samarbetet skall understödja. Det kan kanalisera
en kraft hos människor. Det skall inte vara någon
pålaga uppifrån. Människor kommer nu att vara frust-
rerade en lång tid framöver över att de inte fick säga
sin mening.
Nu kommer vi att ägna tid och kraft åt att sjösätta
den otidsenliga och storskaliga lösningen. Min för-
hoppning är naturligtvis att det skall gå bra. Jag vill
allt väl för mitt län och för den region jag bor i -
naturligtvis även för Sverige. Men det kommer att gå
åt mycket tid och energi åt att försöka uppnå det som
alla har haft förhoppningar om. Jag har stora farhågor.
Det är därför jag inte kan stödja propositionen. Jag
känner i det här fallet att jag har folket i mitt hemlän
med mig.

Anf. 127 MARIANNE CARLSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Jag är inte här, Annika Nordgren, för
att strypa debatten. Jag tilltalade Lars Hjertén. Han tar
upp precis samma argument som andra hade använt
innan. Vi har diskuterat folkomröstningar och demo-
krati. Jag har svarat på de frågorna. Då är det ingen
idé att upprepa de argumenten. Vi är också nöjda med
den utredning som har gjorts.
När det gäller omprövningen vill jag än en gång
påpeka vad jag sade. Om ett sådant beslut genomförs,
kan man inte efter några år säga att man ångrar sig
och skall gå tillbaka till exakt hur det var tidigare.
Självklart skall man dra nytta av de erfarenheter som
görs, och man kan ompröva och göra förändringar.
Vi är alla för demokrati. Vi socialdemokrater har
inte bara förhoppningar om att detta skall bli bra. Vi
kommer att arbeta för och bevaka att det blir så som
vi har tänkt. Vi lämnar inte detta åt någon annan. Vi
kommer att vara med i processen. Jag är övertygad
om att det kommer att bli bra. Det som inte blir bra
skall vi förändra.

Anf. 128 ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag hoppas verkligen inte att Mari-
anne Carlström sitter här för att strypa debatten. Men
även om ett argument upprepas blir det inte sämre för
det. Nu är vi många som tycker så. Det borde föranle-
da Marianne Carlström att lyssna speciellt noga. Vi är
många som säger samma sak och som har samma oro.
Vi är från olika partier med olika utgångspunkter. Jag
tycker att Marianne Carlström skall ta det till intäkt
för att lyssna noga på vad vi har att säga.
Sedan var det frågan om utvärdering. Jag blir mer
och mer förskräckt allteftersom timmarna går. Nu
säger Marianne Carlström väldigt tydligt att det abso-
lut inte skall bli någon återställare i några grundläg-
gande frågor om några år. Jag vänder mig till mina
kolleger från det västsvenska kommande storlänet och
från Skaraborg: Lyssna på vad Marianne Carlström
säger! Det kommer inte att ske någon ändring om
några år om det skulle visa sig att detta var ett dumt
beslut.
Jag tycker att engagemanget bådar gott. Socialde-
mokraterna skall arbeta för att det blir så bra som
möjligt. Men gäller det även lokaliseringsfrågorna?
Vi diskuterar vad som kommer att hända på myndig-
hetsnivån. Vi har en utgångspunkt i en utredning, och
vi får nu signal om något helt annat. Är det proposi-
tionen eller utredningen som gäller? Eller skall vi ta
in litet nya aspekter? Vi kanske inte får det vi har
räknat med till vårt län, dvs. till de områden som har
räknat med att få vissa myndigheter lokaliserade dit.

Anf. 129 MARIANNE CARLSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Jag har suttit här hela tiden, Annika
Nordgren. Jag lyssnar. Jag sade att jag inte tänker
återupprepa era argument. Jag bryr mig inte om hur
många gånger andra återkommer med samma argu-
ment. Jag återupprepar inte det jag en gång har sagt.
Jag står fast vid det.
Sedan var det frågan om förändringar. Det är väl
ganska självklart att man inte går tillbaka exakt till
hur det är i dag när stora förändringar har gjorts. Då
måste man leva i en fantasivärld. Det är vad som står i
propositionen och framför allt i utskottets betänkande
som gäller i de fortsatta förhandlingarna och i arbetet.

Anf. 130 ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik:
Herr talman! Det är självklart så att vi inte säger
att det alltid måste ske en exakt återgång. Men det
måste finnas möjlighet att gå tillbaka. Även om det är
exakt utgångsläge A skall det finnas möjlighet att göra
det. Marianne Carlström har här sagt att det inte är
möjligt om vi efter några år ser att beslutet är dåligt.
Jag uppmanar mina kolleger från Västsverige att
lyssna väldigt noga på detta.
Jag tycker att det är väldigt viktigt. Om man gör så
har man tagit bort incitamentet. Vad är då en utred-
ning värd? Vad skall utredningen göra? Skall den sitta
och bekräfta: Det blir nog ganska bra. Eller skall den
säga: Det blir nog ganska dåligt, men vi kör vidare ett
tag till. Jag tycker inte att det kan kallas en utredning.
När det gäller lokaliseringen av myndigheterna
säger Marianne Carlström här att vi skall utgå från
vad som står i betänkandet. Men det har hela tiden
skett en glidning. Det är inget klart besked vi får i
betänkandet. Jag är förundrad över att Socialdemokra-
terna ställer upp på den glidningen och att man inte
slår fast: Utredningens förslag skall gälla. Den skall
inte ligga till grund för arbetet, utan den skall gälla,
och man skall arbeta för detta. Jag accepterar ingen-
ting annat.
Det tycker jag vore ett klart besked för dem som
nu sitter och oroar sig över hur det skall bli, t.ex. i
Mariestad. Oroar de sig i Mariestad oroar vi oss i hela
Skaraborg. Det är allas vår angelägenhet.

Anf. 131 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Herr talman! Annika Nordgren säger att mil-
jöproblemen inte kräver något storlän. Nej, så kan
man uttrycka det. Men hur skall man i det framtida
miljöarbetet - ta exemplet kväveläckage och försur-
ningsproblematik - undanröja de hinder som i dag
finns i form av kommungränser och länsgränser för att
myndigheter skall kunna samarbeta och lösa problem?
Jag kan hålla med om att jag kanske hellre sett att
man bildat ett avrinningsområde när det gäller mil-
jöproblematiken. Då hade man kunnat åtgärda de
miljöproblem som finns när det gäller kväveläckage
och annat. Jag känner i varje fall att man i ett region-
fullmäktige i Västsverige får lättare att samordna och
effektivt fatta beslut vad gäller miljöproblematiken i
hela detta område.
Det skulle vara intressant att höra vilken organisa-
tion Annika Nordgren i stället har för att klara detta.
Det jag säger innebär inte att man inte aktivt skall
arbeta på lokal nivå med de miljöproblem som ligger
nära. Agenda 21-arbetet är av stor betydelse i miljö-
arbetet också i framtiden.

Anf. 132 ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik:
Herr talman! Vad jag sade var, Eva Eriksson, att
nya fasta strukturer i den här regionen som människor
inte tror på inte främjar något intensifierat arbete, som
jag och Eva Eriksson är överens om behövs när det
gäller miljöproblemen.
Vad som skall till - och det gäller mellan myndig-
heter, bland befolkningen som bor där och mellan
kommuner - är flexibla nätverk. Man kommer sam-
man, träffas och säger: Det här skall vi samarbeta om.
Det behövs inget storlän för att göra det. Tvärtom.
Det lägger en hämsko på arbetet. Jag vet inte vilka
ord man får använda i kammaren. Men människor blir
väldigt upprörda över att de inte får säga sin mening.
Det är inte precis ett incitament för att man med stort
engagemang och med liv och lust kastar sig in i detta
samarbete.
Vad vi sysslar med här i Sveriges riksdag är miljö-
lagstiftning. Det finns en engagemang, och det är
ändrade attityder bland befolkningen på lokal nivå, på
gränsrotsnivå. Det främjas inte av några storlän.
Herr talman! För protokollets skull och för kam-
marens ledamöter vill jag förtydliga mig. Jag sade nog
att jag inte yrkade bifall till reservationen. Jag menade
att jag inte yrkar bifall till förslagen i propositionen.
Det är reservationen vad gäller återställarmöjligheten,
eller utredningen, som jag vill stödja.
pAnf. 133 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag instämmer i Annika Nordgrens
engagemang när det gäller det lokala miljöarbetet,
vilket jag tycker är viktigt. Vi skall inte nu ha någon
miljödebatt. Men eftersom vi har kommit in på frågan
vill jag ändå säga att jag är ganska övertygad om, att
om vi skall införa miljökvalitetsnormer i Sverige och
kunna i områden bestämma hur mycket naturen tål är
det viktigt att man har sådana områden att man kan
fatta beslut för ett större område. Där kan vi peka på
vilka utsläpp som har betydelse och som vi måste
minska för att klara vad miljön tål i det området. Då
är det bra att kunna ha myndigheter i en större region
som kan samarbeta utan hinder från den lagstiftning
som finns i dag vad gäller kommuner, länsgränser och
länsstyrelser.

Anf. 134 ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag hoppas att Eva Eriksson gjorde
en felsägning. Hon sade att vi skall bestämma hur
mycket naturen tål. Skulle vi kunna bestämma hur
mycket naturen tål hade det varit en bra lösning på
många problem. Men det kan vi inte. Naturen sätter
gränser. Det vet jag att Eva Eriksson är väl medveten
om.
När det gäller myndigheter och samarbete mellan
myndigheter vore det väl katten om man inte kan få
myndigheter att samarbeta utan ett storlän. Det är i så
fall inte något vidare bra betyg åt de myndigheter vi
har. Vad jag ser framför mig är det som jag vill vara
med att skapa.
Det jag tar som utgångspunkt i mitt politiska arbe-
te här i riksdagen är att se fram emot det samhälle vi
står inför med de nya förändringar som behövs. Det
gäller småskalighet och decentralisering, inte minst
för miljöproblemens och sårbarhetens skull. Det tyck-
er jag är ett viktigt steg att ta. Jag ser storlänet som en
stor omväg utan folklig förankring.

Anf. 135 KJELL NORDSTRÖM (s):
Herr talman! Det har sagts att detta är ett historiskt
beslut. På något vis känns det mer som att vi nu går in
i och bekräftar en organisation som vi faktiskt redan
jobbar i. Jag tycker att man har sagt ett och annat
överord om det nya. Det här har varit en ganska lång
resa. En och annan i salen har sagt att de har varit
med i 27 år, och det finns de som har varit med ännu
längre.
De olika länen i Västsverige har aldrig klarat sig
själva. Vi har varit tvingade till samarbete på olika
områden. Ett organiserat samarbete började framför
allt inom sjukvården. Det ledde så tidigt som år 1969
till att det bildades en västsvensk planeringsnämnd
just för att kunna ge skaraborgare, älvsborgare, bohus-
länningar och göteborgare en bra sjukvård.
Vi i Skaraborg har haft mycket stor nytta av det.
Om vi inte hade deltagit i det samarbetet hade en och
annan skaraborgare inte fått den vård som de på detta
sätt kunnat få. Detta arbete har utvecklats. Det gick så
långt att de som satt i planeringsnämnden själva
tyckte: Det kan inte vara rimligt att vi i en relativt
liten grupp diskuterar dessa stora frågor som i stort
sett rör halva landstingets budget. Man bildade då ett
kommunalförbund. Vi har redan frivilligt gått denna
långa väg. Under den resan har ingen krävt folkom-
röstning. Det är mycket underligt, måste jag säga. Vi
har redan gått en lång bit.
När det gäller de statliga utredningarna var den
s.k. Birgerssonsska utredningen, dvs. Västsverigeut-
redningen, mer eller mindre en beställning av de poli-
tiska partierna i Västsverige. Den remissbehandlades
av de politiska partierna. De politiska partierna svara-
de: Det ser bra ut. Vi måste jobba mer ihop. Vi vill nu
att regeringen går vidare och tillsätter någon form av
utredning eller beredning för att vi skall kunna kom-
ma fram till en lösning. Man sade också: Vi vill att
det sker relativt snabbt, eftersom vi ser ett så stort
behov av att få en möjlighet att hitta en annan organi-
sation i Västsverige. Det blev Regionberedningen
som tillsattes.
Inget av det som vi diskuterar i dag har alltså hit-
tats på av någon central byråkrat eller central politi-
ker. Tvärtom har de politiska partierna i Västsverige
varit mycket aktiva i den här processen. Jag tror att
det kan vara bra att känna till det.
Diskussionen om det här har, inte minst på lands-
tingssidan, förts ur den demokratiska aspekten. De
som har suttit i planeringsnämnden och de som i dag
sitter i kommunalförbundet känner att de inte har en
bra demokratisk organisation. Om väljarna skulle
vilja välja bort dem som sköter sjukvården, har de i
dag ingen möjlighet till detta. Det måste nämligen ske
via landstingsval, alltså via indirekta val. Det går inte
att utkräva något direkt ansvar.
Som en och annan nog kan intyga har det också
gått så långt att landstingen i Västsverige i dag, sedan
de släppt ifrån sig sjukvården, inte har så många ären-
den kvar att diskutera. Också i de ärenden som är kvar
behöver samordning ske med övriga län. Det handlar
framför allt om verksamhet inom kulturområdet, där
vi har ett omfattande samarbete i Västsverige.
Detta gäller på landstingssidan. Den andra sidan är
den statliga, alltså länsstyrelsen. Jag är ledamot i
länsstyrelsen och vet vilka ärenden som där behand-
las. Man kan säga att det numera inte finns ett ärende
på länsstyrelsens bord där det inte blir en diskussion
om att det inte kan lösas av oss själva i Skaraborg. Vi
måste ha överläggningar med älvsborgarna, med
göteborgarna och ibland t.o.m. med värmlänningarna
för att lösa våra frågor.
Den modell som vi har i dag kräver alltså ett
ständigt sammanträdande och förhandlande. Det åtgår
enorma resurser för denna byråkrati. Jag tycker att
den kan effektiviseras. Den som vill effektivisera den
statliga organisationen bör anamma det förslag som
föreligger.
Vi kommer att få en tydligare beslutsstruktur,
framför allt på landstingssidan och inom sjukvårds-
området. Det blir enklare att hantera det statliga om-
rådet. Jag måste som länsstyrelseledamot ärligt säga
att jag tyckte att det var bra att Vägverket genomförde
sin nya organisation, där man tog ett helhetsgrepp
över Västsverige.
Jag har varit med om att diskutera vägen mellan
Grästorp och Trollhättan/Uddevalla. Vi i Skaraborg
ville ha en bättre väg, men i Älvsborgs och Bohus län
prioriterade man annan väg. Därför blev det aldrig
någon ordning på vägen. Så var det, men sedan det
tagits ett helhetsgrepp och en helhetsbedömning gjorts
kunde en del saker lösas på ett betydligt bättre sätt.
Jag har känt mig litet ledsen när jag har suttit i
bänken i dag och lyssnat på alla tal, framför allt från
mina kamrater på Skaraborgsbänken. Skaraborg har
inte varit känt som ett län där vi har kunnat samarbeta
så särskilt väl. Det har gällt beträffande sjukhus och
flygplatser, ja, snart sagt beträffande allting, att vi inte
har varit några mästare eller något föredöme i avseen-
de på hur man skall bete sig.
Man lyckades ändå komma till ett läge där man
samlade sig, framför allt i de politiska partierna - och
den här frågan ägs av de politiska partierna. Vi har i
det socialdemokratiska partiet haft en omfattande
process och diskussion om detta. Vi har av och till
inte varit överens, men vi hamnade ändå i det läget att
vi blev överens, dock utom vad gällde Gullspång.
Mina partikamrater i Gullspång vill faktiskt ha kvar
Skaraborgs län. Partivännerna i Mullsjö/Habo ville ha
en folkomröstning och har genomfört en sådan. De
övriga ansåg att vi skulle gå till Västsverige.
Debatten i dag och folkomröstningskampanjen
kan möjligen ställa till ytterligare bekymmer. En
grupp av sex kommuner, ledd av ett moderat kommu-
nalråd i Vara, har vid ett flertal tillfällen uttalat att om
inte den västra delen hamnar tillsammans med
Västsverige, önskar man gå sin egen väg. Om dessa
sex kommuner går sin väg, finns det nio kvar, och det
är knappast ett underlag för ett län.
Jag har tyckt att vi kommit i ett läge med en hyf-
sad ordning och enighet. Jag menar att namninsam-
lingskampanjen var olycklig. Varför drev inte mode-
raterna i varenda kommun i länet, medan frågan var
uppe och Björklund var närvarande, en kampanj där
de sade: Vi vill ha folkomröstning i vår kommun! Då
hade man redan haft en sådan. Om man har majoritet i
varenda kommun, kan man självklart ha folkomröst-
ningar.
Men inte ens Falköping har lyckats med detta. Det
finns ingen majoritet för folkomröstning i Falköping,
Annika Nordgrens hemkommun. Man får väl då ac-
ceptera spelet.
Jag tror att det är på följande sätt med moderatar-
nas folkomröstningskampanj. Detta har en av de so-
cialdemokratiska ledamöterna i Väststyrelsen berättat
för mig. Man hade pressat någon på vad det hela gick
ut på, och vederbörande sade då: Ja, ja, man fortsätter
fram till beslutet. Sedan lägger man sig och jobbar
tappert för alternativet. Så tror jag att det kommer att
bli med inte minst moderaterna. Jag tror att modera-
terna kommer att ställa upp sedan beslutet är taget och
göra en mycket bra insats. Det är bara synd att man
slängt in grus i maskineriet.
Jag tror att det nästa som kommer i Skaraborg, i
Älvsborg osv. - det är nästan en Skaraborgsdebatt
som vi här har haft - är ett ökat samarbete mellan
kommunerna. De är nu inne i samma process som
landstingen under relativt lång tid har befunnit sig i.
Vi kan i Skaraborg se hur man organiserar sig för att
lösa för invånarna viktiga frågor, som man inte klarar
hemma i Skara. Man måste samarbeta med Götene
och Lidköping för att kunna ge invånarna en så bra
vård, omsorg och utbildning som möjligt. Genom att
samarbeta på ett antal områden kan man spara litet
resurser.
Jag tror att denna process kommer att fortsätta,
och den bör vi bejaka. Vad den leder till vet jag inte.
Om 20-25 år diskuterar man här i riksdagen kanske
andra sammanslagningar. Jag tror inte att de svenska
kommunerna, länen osv. kommer att vara oförändrade
under så lång tid, utan det kommer att ske en del
ändringar.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 136 ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag utgår naturligtvis från att utred-
ningens förslag om lokalisering av regional offentlig
förvaltning gäller. Jag undrar om Kjell Nordström
utgår från det. Utredaren själv sitter här på läktaren,
så vi kan ge besked både till varandra och till utreda-
ren liksom självfallet även till skaraborgarna och till
riksdagens Skaraborgsledamöter.
Jag undrar faktiskt vad vi skall votera om här i
dag. Låt mig ge ett exempel som har tagits upp under
den senaste tiden. Det är i betänkandet helt klart och
tydligt angivet att skattemyndighetens ledningsfunk-
tion skall lokaliseras till Mariestad. På nästa sida står
det att regeringen inte nu kan ta ställning till den regi-
onala indelningen beträffande bl.a. skattemyndighe-
terna. Jag kan ändå inte tolka saken på annat sätt än
att skattemyndighetens ledningsfunktion skall lokali-
seras till Mariestad.
Utgår både Kjell Nordström och jag gemensamt
från att detta gäller?

Anf. 137 KJELL NORDSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag har hela tiden utgått från att det
som man har gjort upp om i Väststyrelsen skall gälla.
Jag har också noterat att generaldirektören för Riks-
skatteverket har en något annan uppfattning. Vi soci-
aldemokrater i Skaraborg har därför begärt att få
träffa generaldirektören, så att vi direkt kan föra fram
den uppfattning som jag här och nu ger till känna,
nämligen att huvudkontoret bör hamna i Maristad.

Anf. 138 ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att det var ett bra och
fullständigt klarläggande besked från Kjell Nord-
ström.
Kjell Nordström talade om "grus i maskineriet".
Jag vet inte om det var återremissen som sådan eller
folkomröstningen som Kjell Nordström syftade på.
Jag ser saken absolut inte på det sättet. Jag tycker att
man skall kasta grus i ett maskineri som inte är ut-
tryck för folkets vilja. Om några politiker in absurdum
vill driva något som de inte har stöd för i den region
som de representerar, tycker jag att man skall kasta
grus i maskineriet.

Anf. 139 KJELL NORDSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag menade inte att anklaga Annika
Nordgren, som faktiskt också vid det förra tillfället
hade en reservation om folkomröstningen. Men för ett
år sedan fanns det partier som inte hade den uppfatt-
ningen. Något sent, antagligen av kortsiktiga politiska
intressen, har de kastat in litet grus i maskineriet.

Anf. 140 LARS HJERTÉN (m) replik:
Herr talman! Jag skulle först vilja instämma i
mycket av det Kjell Nordström sade när det gäller det
frivilliga samarbete som har funnits mycket länge. Jag
var själv med och sparkade i gång organisationen
Musik i väst. Det skedde inte genom något statligt
beslut av riksdagen. Ett antal landsting och Göteborgs
kommun kom överens. Samarbetet finns fortfarande
kvar.
Det behövs alltså inte ett storlän för att man skall
kunna samarbeta. Problemet med ett storlän är att det
blir svårare att hoppa över länsgränsen. Vi behöver
också mycket samarbete med t.ex. Jönköping, Örebro
och Karlstad. En ny organisation kan ställa till pro-
blem, om vi i första hand vill samarbeta inom den
organisationen.
Kjell Nordström nämnde samarbetet kommuner
emellan. Jag har sysslat med kommunalpolitik väldigt
länge. Vi har samarbete med våra grannkommuner när
det gäller skolan, utbildningen, miljön och turismen,
men vi behöver inte slå ihop kommunerna för det. Vi
samarbetar inom de områden som är naturliga för oss,
och det fungerar mycket bra.
Ibland måste man tillgripa en folkomröstning för
att folk skall få säga sin mening och för att allmänhe-
ten och inte bara politikerna skall få tycka till. Det
kan ställa till bekymmer för oss politiker, eller grus i
maskineriet, som Kjell Nordström säger. Men man får
ta det problemet om allmänheten skall få säga sin
mening, vilket jag tycker är viktigt.
Jag har en kort fråga till Kjell Nordström. Anser
Kjell Nordström att det i dag finns ett folkligt stöd för
det nya storlänet i Skaraborgs län?

Anf. 141 KJELL NORDSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Det är just de frivilliga besluten om
att gå ihop på olika områden som har lett till en sådan
komplexitet. Man har nu kommit fram till att det finns
så många olika organisationer att man vill ha en fasta-
re, mer permanent organisation, som också kan ge
betydligt större demokratiskt inflytande och större
demokratisk öppenhet. Det är möjligt att kommuner i
samverkan, när de har hållit på som vi har gjort i 30-
40 år, kommer till insikt om att det är bättre att slå
ihop påsarna definitivt.
Jag vill säga någonting om folkomröstningen. Jag
har sett Lars Hjertén förekomma flitigt i länspressen -
något sent på året. Jag kan inte förstå att Lars Hjertén
inte kunde ägna mer kraft åt att diskutera med sina
partivänner i kommunerna under den tid Jan-Åke
Björklund reste runt. Då hade moderaterna direkt i
varje kommun kunnat säga att de önskade en folkom-
röstning, och så hade de kunnat diskutera med övriga
partier. Det var nog så att man kom på att man kanske
kunde göra en politisk vinst. Det var litet sent. Man
menar inte så mycket med det, och det tycker jag är
falskt.
Hjertén undrade om det finns ett folkligt stöd för
det nya storlänet eller inte. Om jag skall vara ärlig kan
jag säga att jag tror att de flesta faktiskt inte bryr sig
så mycket om den organisation vi alltid pratar om. Jag
brukar ta ett exempel på detta. En granne hemma i
Skara och jag diskuterade nämndorganisationen sam-
tidigt som vi gjorde en omorganisation i Skara kom-
mun. Det engagerade mig och en och annan på insän-
darsidorna väldeliga. Min granne sade att han hade
noterat att vi sysslade med omorganisationen: "Du
skall ha en sak klart för dig. Vad som är viktigast för
mig är att snöplogen är utkommenderad en halvtimme
innan jag cyklar till jobbet. Om den är utkommende-
rad i Skara, Skövde eller Stockholm bryr jag mig inte
om."
För de allra flesta skaraborgare och för de andra
som bor i västra Götaland är det en bra sjukvård som
är det viktigaste. Det tror jag att vi kan få på detta
sätt.

Anf. 142 LARS HJERTÉN (m) replik:
Fru talman! Jag utgår ifrån att Kjell Nordström
aldrig är intresserad av politiska poäng. Politiska
poäng kan ibland sammanfalla med allmän folkvilja.
Man gör så som folk vill. Vi är förtroendevalda. Vi
representerar inte bara oss själva - inte bara vårt eget
parti - utan vi representerar medborgarna i vårt län.
Det råder ingen tvekan om att de inte vill ha detta
storlän. Det vill i varje fall inte invånarna i vårt hem-
län.

Anf. 143 KJELL NORDSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Om Lars Hjertén har rätt eller inte kan
jag inte säga, men vi är drygt 280 000 innevånare i
Skaraborgs län. Jag har noterat att det är 8 000 som
vill ha en folkomröstning. Vad de 272 000 tycker vet
vi inte riktigt än.

Anf. 144 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! När det gäller skattemyndigheten är
det i och för sig intressant att höra vad riksdagsleda-
möterna från Skaraborgs län säger och vad de har för
uppfattning om uppvaktning av generaldirektören.
Men vad säger regeringspartiet i denna fråga? Vilka
direktiv utgår från regeringspartiet när det gäller den
politiska överenskommelsen? Det skulle vara betyd-
ligt intressantare att höra.
Jag har ytterligare ett konstaterande. I norra länet
är frågan om storlänet faktiskt oerhört diskuterad. Det
är möjligt att samma inte gäller i Kjell Nordströms
hemkommun, men i Mariestad och de norra kommu-
nerna kan jag lova att detta är den mest debatterade
fråga jag har varit med om, bortsett från frågorna i en
valrörelse.
Det är väldigt intressant att höra att sjukvården
skall bli bättre. Vad är det som säger att det skapas
nya och fler resurser i och med storlänsförändringen?
Vad är det för information vi inte har fått när det
gäller nya resurser till sjukvården?
Slutligen: Vi skulle få effektivare, dvs. billigare,
statliga organisationer. Man skulle minska organisa-
tionskostnaderna. Sparbetinget på länsstyrelserna var
60 miljoner från början. Genom Bengt K Å Johansson
presenterades krav på 20 miljoner. Därefter har Jör-
gen Andersson sagt att det inte skall sägas upp en
enda person. Vad är det för information som Kjell
Nordström har, som vi andra här i kammaren inte har
fått? Jag vore oerhört tacksam om Kjell Nordström
kunde redogöra för de fakta som han sitter inne med
och som vi andra saknar.

Anf. 145 KJELL NORDSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag vill bara upplysa kammaren om
att jag och Per Rosengren har samma information.

Anf. 146 KENT OLSSON (m):
Fru talman! Frågan om ett nytt västsvenskt län har
diskuterats länge både i dag och historiskt. Den spe-
ciella struktur som finns kring Göteborg, som är om-
givet av flera län, är ingen bra lösning. Länsfrågan är i
dag för viktig för att avgöras om flera av de kommu-
ner som skall ingå i länet inte vill delta i ett nytt län.
Som vi har hört här i dag vill nära 10 000 människor i
Skaraborg ha en folkomröstning om ett nytt län. Det
är ingen bra start för ett nytt län. När man hör den
intensiva diskussion som pågår mellan de skaraborgs-
ka ledamöterna här i dag får man känslan av att det
första skaraborgarna tänker när de vaknar på morgo-
nen inte är att de vill ingå i det nya länet.
Om riksdagen här i dag beslutar att föra in en så
stor mängd människor i ett nytt län mot deras vilja är
det ingen tvekan om att det känns mycket konstigt och
mycket fel. Nog vore det naturligt att en stor mängd
av kammarens ledamöter efter att ha lyssnat till denna
diskussion röstar för den återremiss som Stig Grauers
och Lars Hjertén har yrkat på i dag.
Man kan heller inte undgå att bli en aning förvå-
nad när man hör Birgitta Carlsson säga att Centern
inte vill ha en återremiss. Man skall prata med männi-
skor så att förändringen vad gäller Riksskatteverket,
som vi läst om i tidningarna, inte kommer till stånd.
Eller måste Centern i alla frågor följa regeringspartiet,
trots att Centerpartiet är mycket tveksamt till det nya
länet? En återremiss är ju faktiskt till för att man skall
få möjlighet att ta reda på de saker som man är osäker
på. Varför tar man inte den här chansen? Man säger
att man är övertygad om att detta kommer att ske. Hur
kan man vara så övertygad om det?
Sedan skall jag gå över till frågan om namnet på
det nya länet. Elizabeth Nyström, Tom Heyman och
jag har i motion Bo22 yrkat att det nya länet skall
benämnas Göteborgs län. Många kanske betecknar
frågan om vilket namn det nya länet skall ha som
oväsentlig. Men det gör inte vi motionärer.
Namnets viktigaste funktion är att känneteckna
och därmed marknadsföra regionen. Göteborg är
navet och den naturliga centralorten i Västsverige.
Namnet Göteborg är väl känt i Sverige och i övriga
Europa. Det är inte oviktigt att namnet är känt utom-
lands. Med den ökade rörlighet för varor och tjänster,
arbetskraft och kapital som kännetecknar dagens värld
är ett internationellt känt namn av större betydelse än
tidigare. Det finns också näringspolitiska skäl till att
länet bör heta Göteborgs län. Det är en svensk tradi-
tion, och inte heller ovanligt, att länet benämns efter
sin residensstad. Jag kan ge några exempel: Stock-
holms län, Uppsala län och Jönköpings län.
I stället för Göteborgs län blev förslaget Västra
Götalands län. Det är dock ett bättre namn än Väster-
götlands län. Det kan noteras att namnförslaget blev
Västra Götalands län beroende på en enda person i
omröstningen. Omröstningen råkade vara i påskveck-
an, när ett par ledamöter av olika skäl var borta. Man
kan konstatera att namnförslaget säkerligen hade
blivit Göteborgs län om den ordinarie besättningen
hade funnits på plats. Det var så tätt som 14-12 i
Väststyrelsen. Och när bostadsutskottet och riksdagen
nu är på väg att anta namnet Västra Götalands län är
det viktigt att man betänker att det var väldigt nära att
det blev Göteborgs län. Det finns alltså tydliga skäl
som talar för att det är ett bättre namn än Västra Göta-
lands län.
Fru talman! Låt mig än en gång i första hand yrka
på en återremiss. Om det skulle falla yrkar jag bifall
till motion Bo22 som innebär att namnet på det nya
länet skall vara Göteborgs län.
Tack!

Anf. 147 BIRGITTA CARLSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Kent Olsson är dålig på att lyssna. Jag
redogjorde i mitt inlägg för hur processen hade varit i
mitt parti när vi tog ställning i Skaraborgs län för det
nya länet. Det finns ingen anledning att upprepa det
en gång till.
Vi har förankrat den här frågan i länet. Även om
en del kommuner har sagt nej har många centerpartis-
ter i de olika länen reserverat sig mot det beslut som
de olika kommunerna fattade. Jag vet också att man
kan tolka beslutet i min kommun, Skövde, som att
även vi från Skövde vill vara med om det blir ett
storlän.

Anf. 148 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Om jag inte hörde fel under Birgitta
Carlssons anförande sade Birgitta Carlsson att hon var
orolig över att Riksskatteverket hade beslutat att flytta
från Mariestad till Göteborg. Jag lyssnade mycket väl
på Birgitta Carlssons anförande, och det var detta som
jag tog upp i mitt anförande. Om man är orolig ger en
återremiss ett perfekt tillfälle för att efterhöra hur det
ligger till. Man har tid på sig för att se om denna oro
är befogad eller inte. Då ger ju vi Birgitta Carlsson
och Centerpartiet ett alldeles utmärkt tillfälle att ta
reda på fakta. Jag tycker att det är synd att Birgitta
Carlsson inte vill ta reda på fakta utan i det här fallet
enbart litar på den socialdemokratiska regeringen och
dess goda vilja.
Det har ju faktiskt stått tydligt och klart i tidning-
arna vad Riksskatteverket vill göra. Ta chansen nu,
Birgitta Carlsson! Under den tid som återremissen
verkar finns tillfälle att ta reda på vad resultatet blir.
Kan Birgitta Carlsson och Centerpartiet påverka?
Annars har faktiskt en av de förutsättningar som fanns
för det nya länet förändrats när Riksskatteverket flyt-
tar från Mariestad till Göteborg.

Anf. 149 BIRGITTA CARLSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag utgår från att det finns en uppgö-
relse och att den uppgörelse som ligger till grund för
hela detta beslut skall gälla.

Anf. 150 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Om det nu finns en uppgörelse - och
det finns det ju - undrar jag varför man från Riksskat-
teverket går ut och säger att man inte kommer att
finnas i Mariestad. Vi som sitter i den här kammaren
kan då vara helt övertygade om att det som Riksskat-
teverket har sagt inte gäller. Det är vad Birgitta Carls-
son har sagt som gäller.
Om Birgitta Carlsson har fel förväntar jag mig att
hon kommer till mig och säger: Det var oerhört tråkigt
att vi inte gick på moderaternas återremissyrkande,
men jag var övertygad om att det inte skulle bli som
Riksskatteverket hade sagt.
Av detta kan man utläsa att Birgitta Carlsson vet
att Riksskatteverkets förslag bara är något som man
skriver om i tidningar. I verkligheten kommer verk-
samheten, trots allt, att ligga i Mariestad.

Anf. 151 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Jag höll på att bli skaraborgare i tio-
årsåldern, men jag kom till Dalarna i stället. Jag hop-
pas att jag ändå får delta i debatten, eftersom hela
riksdagen skall fatta beslut om en stund.
Det vore litet underligt om den administrativa in-
delningen av vårt land inte skulle kunna förändras.
Det är ju en ordning som i hög grad fortfarande präg-
las av det som Axel Oxenstierna skapade för mer än
tre och ett halvt sekel sedan när Gustav II Adolf var
ute och härjade i Europa. Så evigt förutseende var ju
inte ens Oxenstierna. Hans syfte var ju inte minst att
säkerställa de skatteintäkter som krävdes för att man
skulle kunna finansiera deltagandet i 30-åriga kriget.
Å andra sidan finns det inte heller anledning att ändra
något bara därför att vi har haft det så länge.
Fru talman! Jag hör till dem som länge under väx-
ande frustration noterade det svenska ointresset för
och okunnigheten om de stora förändringar som ägde
rum ute i Europa. Det var ett nytt och i många avse-
enden mer dynamiskt Europa som växte fram. Det
galna sena 80-talet och 90-talets depression i vårt land
innebar ett välkommet men smärtsamt uppvaknande
ur den ignoransen.
Vår okunnighet om vad som skedde ute i Europa
präglar måhända också nu de slutsatser som vi drar
för egen del. På olika håll i Europa har en utveckling
ägt rum, och äger rum, vilken på många sätt kan vara
inspirerande för oss som har kommit på efterkälken.
Denna utveckling har många gånger ägt rum på regio-
nal bas. Gamla regioner har fått fart. Nya regioner har
utvecklats. Samarbetet på regional bas har ofta blivit
viktigare än det nationella samarbetet. Det sker också
över traditionella nationsgränser.
Utvecklingen i de europeiska regionerna har vuxit
fram på naturlig väg som en följd av näringsgeogra-
fiska och kulturella förhållanden. Regionerna har i
väsentliga delar formats av den utveckling som har
ägt rum. I en del fall har det säkert sammanfallit med
gamla indelningar som dock har haft föga betydelse
för utvecklingen. I andra fall har indelningen anpas-
sats till den utveckling som har skett. I många fall har
den regionala utvecklingen inte något alls att göra
med den administrativa indelningen; den kanske rent
av har gått på tvärs med den.
Det är kanske i grunden ursvenskt att yrvakenhe-
ten inför det stora som sker ute i Europa får oss att tro
att en motsvarande regional utveckling först och
främst kan beslutas fram på politisk-administrativ
väg. Vi tror att samarbete och utveckling kommer att
blomstra om vi bara får nya administrativa regioner -
dessutom gärna storskaliga. Men då har man inte
förstått mycket av det som sker i Europas regioner.
Europas regioner är inte administrativa enheter.
Det handlar om ett dynamiskt och flexibelt samarbete
mellan en lång rad lokala aktörer som har vuxit fram
där förutsättningarna för en naturlig regional samhö-
righet har funnits.
Utan detta samarbete i praktiken skapas ingen ny
dynamik, men med ett sådant samarbete i praktiken
skapas också en dynamik alldeles oavsett den statliga
och regionala administrativa indelningen. Att otåligt
börja med att skapa nya administrativa indelningar är
att missa poängen och kanske också det som man
egentligen borde vara ute efter.
Fru talman! Nu är jag inte alls motståndare till att
genomföra förändringar av den svenska administrati-
va indelningen, inte heller till skapandet av nya regio-
ner, där detta motsvarar en naturlig, lokal verklighet.
Utan att vara hundraprocentigt övertygad har jag
därför ändå stött tillkomsten av det nya Skånelänet,
men jag medger gärna att jag även då hade en känsla
av att för många förhoppningar ställts på den skånska
länsreformen som en motor i sig för en starkare ut-
veckling av regionen. Det finns, liksom i fallet med
Öresundsbron, hos många en klockartro på att ut-
veckling kan beslutas fram i politiska organ, gärna
storskaligt.
Även om det således kan finnas anledning att ge-
nomföra regionala strukturförändringar där det finns
lokala förutsättningar, finns det anledning att varna
för den kanske också typiskt svenska inställningen, att
då måste hela Sverige förändras på samma sätt.
I det Sverige som står på tröskeln till ett nytt årtu-
sende, med allt vad den nya tekniken tycks utlova,
måste det tvärtom vara möjligt med en större mång-
fald vad gäller såväl administrativ indelning som
befogenheter. Där enhetlighet var nödvändigt för
Axel Oxenstierna borde mångfald vara både möjligt
och kanske rent av önskvärt på 2000-talet. Det är ju
när de lokala förutsättningarna får styra som den loka-
la mobiliseringen har störst förutsättningar. Utveck-
ling skapas underifrån, inte uppifrån.
Låt mig också säga att jag särskilt efter vårt EU-
inträde ställer mig mycket frågande till om vi över
huvud taget skall ha tre olika inhemska politiskt-
administrativa nivåer i det framtida Sverige. Låt även
där de lokala och regionala förutsättningarna styra
utvecklingen och inte centrala och byråkratiska strä-
vanden efter konformitet. Jag välkomnar därför en
varierad och förutsättningslös försöksverksamhet,
som tar sin utgångspunkt i lokala förhållanden.
Fru talman! Mot denna bakgrund kan jag inte fin-
na annat än att förslaget till ett nytt storlän i Västsve-
rige har hastats fram genom beslut uppifrån, beslut
som inte i tillfredsställande grad bygger på faktiska
lokala förutsättningar och samarbete och därför sak-
nar erforderlig lokal folklig förankring. Det gör att
förslaget dels löper stor risk att missa målet, dels att
det av alldeles för många av de berörda medborgarna
uppfattas som ytterligare något som politikerna pres-
sar på dem uppifrån. Det främjar inte medborgarnas
respekt för de politiska besluten. Där Axel Oxenstier-
na måhända var framsynt kanske dagens beslutsfattare
är 350 år efter sin tid.
Redan det faktum att frågan om vad det nya stor-
länet skall heta och vilken residensstaden skall vara
har blivit så uppmärksammat visar att grundfrågan om
de naturliga lokala förutsättningarna inte alls har en
tillfredsställande bakgrund. Jag kommer därför inte
att kunna ställa mig bakom regeringens förslag, och
jag stöder också yrkandet om återremiss.

Anf. 152 SYLVIA LINDGREN (s):
Fru talman! Socialdemokraterna från Stockholms
stad och län är besvikna. Vi är besvikna över att
Stockholms län inte får ingå i försöksverksamheten i
enlighet med den försökslag som regleras i proposi-
tionen Ändrad länsindelning och försöksverksamhet i
Västsverige. Detta trots att det finns en bred politisk
enighet i Stockholmsregionen för detta - såväl Kom-
munförbundet i Stockholms län som Stockholms läns
landsting har hemställt om att få delta i försöksverk-
samheten.
Jag tycker inte heller att det finns några sakliga
argument för att Stockholm inte skulle få vara med i
försöksverksamheten. I det aktuella betänkandet står
bara: "Den tidigare beslutade försöksverksamheten
samt den utvidgning till det nya västsvenska länet som
nu föreslås får enligt utskottets mening därvid anses
vara lämplig."
För mig handlar det om att vilja och att våga. En
bred politisk majoritet, nästan samtliga partier i
Stockholms läns landsting, däribland Folkpartiet,
Centern och Kristdemokraterna, har ställt sig bakom
en försöksverksamhet. Det enda partiet som inte är
med på detta är Moderaterna, och skälet till att Mode-
raterna inte ställt sig bakom är väl känt. De driver
envist frågan om landstingets nedläggning - det är
ingenting nytt.
Motiven till att det är viktigt att Stockholms län
får ingå i försöksverksamheten är väl belysta i ansök-
ningarna och finns också med i motion Bo28, varför
jag här och nu inte behöver upprepa de argumenten.
Fru talman! Jag är dock övertygad om att man i
Stockholms län, även om man inte är med i försöks-
verksamheten eller får vara det, kommer att intensifie-
ra samarbetet i regionen, och jag förutsätter att det
arbetet också kommer att beaktas i den kommande
utvärderingen av försöksverksamheten.
Avslutningsvis: För demokratins skull, för infly-
tandets och för den regionala utvecklingens skull
borde också Stockholms län, liksom Skåne och
Västsverige, få delta i regionförsöket.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)

10 § Vissa folkbildningsfrågor

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1996/97:KrU9
Vissa folkbildningsfrågor

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades efter 11 §.)

11 § Vissa slottsfrågor

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1996/97:KrU11
Vissa slottsfrågor

Talmannen konstaterade att ingen talare önskade
ordet.
Beslut

SoU16 Metodutveckling, forskning och utbildning
i arbetet för barn som utsatts för sexuella över-
grepp
Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU13 Länsindelningen i Västsverige m.m.
Återförvisningsyrkande (m, mp)
För bifall räckte att en tredjedel av de röstande anslöt
sig till detta.
Votering:
204 för avslag
88 för bifall
57 frånvarande
Talmannen konstaterade att mindre än en tredjedel av
de röstande hade bifallit återförvisningsyrkandet.
Kammaren hade således avslagit återförvisningsyr-
kandet.
Partivis fördelning av rösterna:
För avslag: 138 s, 20 c, 23 fp, 13 v, 10 kd
För bifall: 65 m, 1 c, 1 fp, 4 v, 17 mp
Frånvarande: 23 s, 15 m, 6 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 5 kd

Mom. 1 (ett nytt västsvenskt län)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (mp)
4. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. Bo30 (v)
Förberedande votering 1:
17 för res. 2
5 för mot.
270 avstod
57 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 2:
66 för res. 1
21 för res. 2
205 avstod
57 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
203 för utskottet
68 för res. 1
20 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 135 s, 21 c, 23 fp, 14 v, 10 kd
För res. 1: 1 s, 65 m, 1 fp, 1 v
Avstod: 1 s, 2 v, 17 mp
Frånvarande: 24 s, 15 m, 6 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 5 kd

Mom. 3 (det nya länets namn)
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. Bo35 (fp), mot. Bo22 (m)
och mot. Bo 34 (s)
Votering:
206 för utskottet
25 för mot.
60 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 3 m, 21 c, 21 fp, 15 v, 9 kd
För mot.: 1 s, 22 m, 1 fp, 1 kd
Avstod: 39 m, 2 fp, 2 v, 17 mp
Frånvarande: 23 s, 16 m, 6 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 5 kd

Mom. 6 (en omprövning av försöket)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
206 för utskottet
33 för res. 3
50 avstod
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 15 m, 21 c, 22 fp, 1 mp, 10 kd
För res. 3: 1 fp, 17 v, 15 mp
Avstod: 1 s, 49 m
Frånvarande: 23 s, 16 m, 6 c, 3 fp, 5 v, 2 mp, 5 kd

Mom. 10 (en utvidgad försöksverksamhet)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
Votering:
177 för utskottet
16 för res. 7
98 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 4 m, 21 c, 21 fp, 1 v, 10 kd
För res. 7: 16 v
Avstod: 18 s, 61 m, 2 fp, 17 mp
Frånvarande: 23 s, 15 m, 6 c, 3 fp, 5 v, 1 mp, 5 kd
Eva Johansson och Anders Ygeman (båda s) anmälde
att de avsett att avstå från att rösta men markerats ha
röstat ja.
Alice Åström (v) anmälde att hon avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU9 Vissa folkbildningsfrågor
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU11 Vissa slottsfrågor
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering

På förslag av talmannen medgav kammaren att
återstående ärenden på dagens föredragningslista fick
avgöras i ett sammanhang vid morgondagens arbets-
plenum.

12 § Uppdragsarkeologi m.m.

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1996/97:KrU12
Uppdragsarkeologi m.m. (prop. 1996/97:99)

Anf. 153 JAN BACKMAN (m):
Fru talman! Sveriges länsstyrelser spelar en viktig
roll i vårt samhälle. Enligt länsstyrelseinstruktionen
skall de svara för den statliga förvaltningen i länet.
För att garantera rättssäkerhet och likabehandling är
det utomordentligt viktigt att de lagar och förordning-
ar som styr länsstyrelsens verksamhet är utformade på
ett riktigt sätt. Det gäller också att noga renodla de
roller som länsstyrelsen kan ha, så att de rena myn-
dighetsuppgifterna inte blandas ihop med andra upp-
gifter. Allt som kan göras för att undvika att den som
berörs av ett länsstyrelsebeslut får intrycket att ovid-
kommande hänsyn fått påverka beslutsfattandet måste
också göras.
I det nu aktuella betänkandet, KrU12, behandlas
länsstyrelsens agerande i samband med arkeologiska
undersökningar. Det handlar om att få beslutsunderlag
för, som det står i lagen om kulturminnen, tillstånd att
rubba, ändra eller ta bort en fast fornlämning som
berörs av ett arbetsföretag. Arbetsföretag är i sin tur
beteckningen på byggnad eller anläggning. I det nu
aktuella tidevarvet handlar det ofta om de infrastruk-
turinvesteringar som görs i form av vägarbeten och
järnvägar runt om i Sverige.
I dag råder det stor osäkerhet om hur länsstyrelsen
skall handlägga dessa frågor. Propositionens avsikt,
att förtydliga kulturminneslagen på denna punkt för
att klargöra vad länsstyrelsen skall beakta när den
bestämmer vem som skall utföra den arkeologiska
undersökningen, är vällovlig. Problemet är bara att
regeringen valt fel metod för att nå det resultat man
själv angett som viktigt. Vi är helt överens om att det
handlar om att få till stånd undersökningar som skall
vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till
en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat
med hänsyn till omständigheterna, som det står i för-
slaget till lagtext.
Utskottsmajoriteten har valt att ställa sig bakom
propositionens slutsats att lagen om offentlig upp-
handling inte skall vara tillämplig i detta samman-
hang. Vi som står bakom reservation 1 menar att detta
är fel. Vi utgår från att om man vill åstadkomma en
undersökning som är av god kvalitet och till en kost-
nad som inte är högre än vad som är motiverat, måste
man utnyttja möjligheten att välja vem som skall
utföra undersökningen. Så snart det finns flera insti-
tutioner att välja mellan måste länsstyrelsen ha en
teknik för att välja den bäst lämpade. Då är i de flesta
fall ett anbudsförfarande en bra metod. Det kan na-
turligtvis finnas undantag där någon form av förenklat
förfarande är lämpligare, och vårt förslag till lagtext
utesluter inte den möjligheten.
Låt mig också tillägga att det är arbetsföretaget
som står för kostnaden för undersökningen och inte
länsstyrelsen. Att inte själv behöva betala notan är en
dålig drivfjäder för att söka efter den lösning som ger
högsta kvalitet till lägsta kostnad.
Till detta kommer att utvecklingen av metoder och
tekniker påverkas positivt av en stimulerande konkur-
rens. Inom ett område där beslut kan fattas utan an-
budsförfarande blir konkurrensen av naturliga skäl
mycket begränsad. Med den av majoriteten valda
ordningen finns det fortsatt utrymme för alltför
mycket godtycke för att nya aktörer skall våga satsa
kraft och resurser på att finnas till hands när en läns-
styrelse anser att det skulle passa med ett anbudsförfa-
rande.
Den ordning som nu föreslås bygger på uppfatt-
ningen att länsstyrelsens beslut om vem som skall
utföra en arkeologisk undersökning är myndighets-
utövning. Det visar vilken dålig tilltro regeringen har
till det svenska utredningssystemet och dess remis-
sapparat. Bland de remissinstanser som yttrat sig över
den departementspromemoria som ligger till grund för
propositionen finns de två myndigheter som av rege-
ringen fått i uppdrag att bevaka tillämpningen av
lagen om offentlig upphandling, nämligen Konkur-
rensverket och Nämnden för offentlig upphandling,
NOU. NOU anser att lagen om offentlig upphandling
skall gälla, och Konkurrensverket delar denna be-
dömning. Dessutom menar man, vilket jag återkom-
mer till, att Riksantikvarieämbetets uppdragsverk-
samhet skall avskiljas från myndighetens anslagsfi-
nansierade uppgifter. Det är uppenbart att regeringen
inte låtit sig påverkas av dessa tunga remissyttranden.
Jag yrkar, fru talman, bifall till reservation nr 1 i
mom. 1.
Länsstyrelsen skall enligt förordningen om kul-
turminnen innan den fattar beslut i ärende enligt lagen
om kulturminnen samråda med Riksantikvarieämbe-
tet, som enligt samma lag har överinseende över kul-
turminnesvården i landet. Denna roll som sek-
torsmyndighet för kulturmiljöfrågor är enligt reser-
vanterna bakom reservation 2 oförenlig med att be-
driva egen undersökningsverksamhet. Problemet är att
det anser varken ämbetet självt, Kulturdepartementet
eller de partier som står bakom majoritetstexten i
utskottsbetänkandet. Regeringen anför t.ex. att sam-
bandet mellan produktion, kompetens och metodut-
veckling talar mot en åtskillnad. Man bortser helt från
det bärande i svensk förvaltningstradition, att en
myndighet skall stå helt fri från ovidkommande hän-
syn. Situationen blir inte bättre av att uppdragsverk-
samheten, som också kallas UV, är helt avgiftsfinan-
sierad och att den särredovisas såväl finansiellt som
verksamhetsmässigt. Det ökar snarare misstanken om
att länsstyrelsen dels på ett bristfälligt beslutsunderlag
kan tänkas välja UV som utförare av arkeologiska
undersökningar, dels välja att besluta om en sådan
omfattning av undersökningen att UV skall få in till-
räckligt med avgifter för att klara sin egenfinansie-
ring. En alternativ risk är att UV genom underpris-
sättning får uppdrag som man sedan inte har råd att
fullfölja på ett vetenskapligt riktigt sätt.
Vi som står bakom reservation 2 anser att det nu
är dags att ta nästa steg i processen att göra RAÄ till
en fullödig sektorsmyndighet på kulturmiljöområdet, i
paritet med Naturvårdsverket på naturmiljösidan. Vid
de länsstyrelsekontakter jag har haft har jag fått det
bestående intrycket att man gärna ser att RAÄ skulle
fungera på ett mer naturvårdsverksliknande sätt. Varje
åtgärd som kan bidra till att denna förändring kommer
till stånd så snart som möjligt kommer att välkomnas
ute i landet. Att skilja UV från RAÄ är en enkel sådan
åtgärd som följer som ett logiskt nästa steg efter att
statens historiska museer nu inte längre lyder under
ämbetet. Jag yrkar eftertryckligt bifall till reservation
2 i mom. 2 där vi föreslår att regeringen skall tillsätta
en utredning som får i uppdrag att överväga UV:s
ställning. Om någon ledamot i ett parti som inte står
bakom reservationen ändå kan se att en sådan utred-
ning faktiskt är motiverad finns ju alltid voteringsan-
läggningens avstår-knapp inom armlängds avstånd.
Jag rekommenderar att den används.
Fru talman! Låt mig också för fullständighetens
skull nämna att vi står bakom förslaget till ändrat
kostnadsansvar. Om även nykonservering och fynd-
hantering räknas in i det som arbetsföretaget skall
bekosta, kan hela undersökningen rationaliseras och
effektiva arbetsmetoder utnyttjas så att de totala kost-
naderna inte behöver öka. Detta blir självfallet ännu
enklare om man använder ett samlat upphandlingsför-
farande. Jag vill också peka på möjligheten att få
bidrag till vissa merkostnader enligt förordningen om
statsbidrag till kulturmiljövård.
Moderaterna har också ett särskilt yttrande i be-
tänkandet. Där pekar vi på att även om det i kultur-
minneslagen införs en bestämmelse om att lagen om
offentlig upphandling inte gäller kan ändå frågan bli
föremål för prövning av EG-domstolen. Det finns en
yrvakenhet i Sverige inför att vi sedan 1994 genom
EES-avtalet kommit att omfattas av rättsregler som
ställer krav på att upphandling skall ske affärsmässigt,
i konkurrens och på ett icke-diskriminerande sätt. Det
bekräftas av det sätt på vilket frågan handlagts då den
de senaste åren blivit föremål för domstolsbehandling
vid några olika tillfällen. Domstolarna har gjort olika
bedömningar. Avgörandena har inte prövats av högre
instans. Att i det läget ändå införa denna bestämmelse
finner vi olyckligt, och det är den uppfattningen vi har
framfört i det särskilda yttrandet.

I detta anförande instämde Carl-Johan Wilson.

Anf. 154 MARGARETA
ANDERSSON (c):
Fru talman! Frågan om uppdragsarkeologi kan sy-
nas ganska obetydlig, men för den som av någon
anledning behöver utnyttja arkeologernas tjänster kan
den vara av stor betydelse. Det är närmast de som
skall ta ny mark i anspråk som kommer att beröras av
frågan, men även vi som skattebetalare är berörda när
utgrävningar skall ske i Riksantikvarieämbetets eller
ett länsmuseums regi.
Förfarandereglerna bör antas i enlighet med reser-
vanternas förslag i reservation 1, som jag härmed
yrkar bifall till.
Antingen kan man gå ut med ett regelrätt anbuds-
förfarande, eller också kan man i en del fall tillämpa
ett förfrågningsförfarande, det senare för att inte i
onödan dra ut på tiden för den som har att avvakta en
utgrävning eller arkeologisk undersökning för att
kunna fortsätta sitt projekt.
Konkurrens skapar drivkrafter för att hålla kostna-
derna nere i verksamheten, men också ett incitament
för att ta fram nya och bättre metoder för i det här
fallet arkeologiska utgrävningar och undersökningar.
Det finns även på detta område privata företag med
god kompetens och bra utrustning som skall kunna
verka på denna marknad.
Fru talman! Jag yrkar bifall också till reserva-
tion 2, eftersom det inte är lämpligt att samma organi-
sation har hand om både myndighetsutövning och
konkurrensutsatt verkställighet inom samma område.
Det kommer i annat fall alltid att finnas misstankar
om att myndigheten otillbörligt subventionerar den
konkurrensutsatta verksamheten. Erfarenheter från
t.ex. flera kommuner visar att det är lämpligt att skilja
myndighetsutövning från verksamheten i övrigt. Riks-
antikvarieämbetets uppdragsverksamhet kan troligen
med fördel förläggas till en fristående juridisk person,
t.ex. ett bolag.
Regeringen bör tillsätta den utredning som åsyftas
i reservationen och därefter komma med förslag till
riksdagen i ärendet.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 17.59 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

12 § (forts.) Uppdragsarkeologi m.m. (forts.
KrU12)

Anf. 155 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Kära grävande entusiaster! Åhörare!
Det handlar om arkeologi. Den som vill skära guld
med täljkniv blir nog inte arkeolog, men det finns de
som blir arkeologer därför att de har ett brinnande
historiskt, kulturellt och etnografiskt intresse. Det
finns t.o.m. de som har försökt sig på att bedriva ar-
keologiska utgrävningar fristående från länsstyrelser
och Riksantikvarieämbetet och som har försökt göra
det som konkurrensutsatta företagare. Det är nog bara
eldsjälar som vågar sig på något liknande, och det har
bara skett en gång i större skala i Sverige. Då fick de
förtroendet att utföra Sveriges hitintills största ut-
grävning för Mälarbanan. Sedan blev det stopp. Från
att ha varit 93 anställda är det nu bara en.
Fru talman! Jag tycker att det är rimligt att upp-
handlingslagen inte gäller rakt av för arkeologiska
utgrävningar, men det kan bli så att EG-domstolen
kommer att avgöra den här frågan.
Regeringens förslag innebär nu, att när det finns
fler än en utövande aktör skall länsstyrelsen överväga
om det är lämpligt och ändamålsenligt att ta in förslag
från fler. Men då måste det finnas fler aktörer -
annars är skrivningen snömos.
Kulturutskottet anser att en konkurrenssituation
kan stimulera utvecklingen av metoder och tekniker,
och det råder samstämmighet kring att det är god
vetenskaplig kvalitet i relation till rimlig kostnad som
skall avgöra kriterier vid anbudsförfarande från läns-
styrelsen. Men sedan säger utskottet att anbudsförfa-
rande får vägas mot förhållandet att det kan vara tids-
krävande och därmed kostnadsdrivande. På den
skrivningen verkar det som att det står en hel hop med
arkeologiska företagare bakom hörnet och väntar på
uppdrag. Verkligheten ser något annorlunda ut.
Utskottet framhåller att privata institutioner bör ha
samma möjligheter som offentliga att få uppdrag,
även i sådana fall där anbud inte infordras, och att
länsstyrelsen därför fortlöpande måste hålla sig à jour
med kompetensen hos samtliga, offentliga som priva-
ta. Det torde inte vara en så betungande uppgift.
Så yrkar jag bifall till reservation 2, som gäller
mom. 3, om Riksantikvarieämbetets uppdragsverk-
samhet.
Fru talman! Att sitta på två stolar är svårt utan att
trilla emellan, och att inneha dubbla roller samtidigt
är omöjligt. Därför kan det inte vara rimligt att Riks-
antikvarieämbetet även fortsättningsvis både är till-
synsmyndighet över kulturmiljövården och själv som
myndighet deltar i den arkeologiska undersöknings-
verksamheten.
I Moderaternas, Centerpartiets, Folkpartiets,
Kristdemokraternas och Miljöpartiets gemensamma
reservation uttrycker vi oss trots det väldigt milt. Vi
föreslår en utredning. Att invänta erfarenheter från
Riksantikvarieämbetets nya organisation kan inte
anses relevant i det här fallet. Låt ämbetets uppdrags-
verksamhet för arkeologiska utgrävningar blomma ut
till en egen blomma! Med det slipper vi också att
konkurrensutsatt och icke-konkurrensutsatt verksam-
het bedrivs i samma drivbänk. Misstankar om att
skattemedel subventionerar prissättning kan också
därmed elimineras.
Den föreslagna ändringen av lagen om kulturmin-
nen m.m. hör intimt ihop med den här separationen.

Anf. 156 BJÖRN KAALING (s):
Fru talman! Det har länge rått en oklarhet när det
gäller uppdragsarkeologin. I det betänkande där vi
behandlar propositionen om uppdragsarkeologi
handlar det om att det nu görs ett förtydligande i kul-
turminneslagen. Det gäller vad länsstyrelsen skall
beakta när man bestämmer vem som skall göra en
arkeologisk undersökning.
Jag vill betona att den bärande tanken i proposi-
tionen i just den här delen ändå är att det väsentliga
inte är vem som genomför undersökningen utan hur
undersökningen genomförs och vilka möjligheter det
finns att ta till vara den erfarenhet och den kunskap
som erhålls. Avgörande för vem som skall utföra en
undersökning bör därför vara vad som är mest lämp-
ligt med hänsyn till samtliga omständigheter.
Det finns två reservationer till betänkandet och
som har berörts. Den första reservationen berör vilken
lag som skall ligga i botten för uppdragsarkeologin.
Reservanterna anser att det är lagen om offentlig
upphandling som skall gälla, medan utskottets majori-
tet, i likhet med regeringen, anser att det är kultur-
minneslagen som skall vara bas för arkeologiska
undersökningar och uppdrag. Jan Backman menade i
sitt inlägg tidigare att det här är fel metod.
Men om man tittar närmare på reservation nr 1 ser
man att det inte är så mycket i sak som skiljer reser-
vanterna från utskottets majoritet. Förespråkarna för
upphandlingsförfarandet menar att upphandlingen
skall omgärdas med en rad restriktioner. Reservanter-
na förespråkar alltså egentligen inte ett rent upphand-
lingsförfarande. I själva verket förstår jag reservatio-
nen på det sättet att man är mån om att möjliggöra för
privata aktörer att utföra arkeologiska undersökningar
och att den konkurrenssituation som då uppstår är
stimulerande.
Då vill jag betona att det i betänkandet framhålls
att det råder samstämmighet mellan innehållet i den
motion som Moderaterna, Centern, Folkpartiet och
Kristdemokraterna står bakom och regeringens för-
slag. Dels råder det samstämmighet om att arkeolo-
giska undersökningar skall vara av god vetenskaplig
kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är
högre än motiverat. Dels råder det samstämmighet om
att arkeologiska undersökningar skall kunna anförtros
åt privata aktörer.
När och om den icke-offentliga aktören stängs ute
från uppdraget är det i så fall inte avsikten från lagstif-
tarnas sida, utan det är då länsstyrelsernas tolkning av
lagstiftningen som brister.
I propositionen och i betänkandet syftar förslagen
inte till att avveckla eller försvåra uppdragsarkeologin
och den verksamheten. Det är, enligt min mening,
tvärtom så att förslagen kommer att leda till att upp-
dragsarkeologin utvecklas, bl.a. genom att villkoren i
det här förslaget nu förtydligas.
Jag vill gärna ta det här tillfället i akt att framhålla
att också vi socialdemokrater anser att man skall ta till
vara de erfarenheter och den kompetens, de metoder
och den teknikutveckling som privata aktörer kan
bidra med. Om länsstyrelserna inte gör det är det
naturligtvis vår sak att vara väldigt tydliga på den här
punkten och framhålla att Riksantikvarieämbetet - när
man nu skall utarbeta verkställighetsföreskrifter åt
länsstyrelserna - bör lägga sig vinn om och se till att
länsstyrelserna är medvetna om att det skall finnas
utrymme också för de aktörer som inte ligger inom
det offentligas ram.
Men jag vill samtidigt betona något som är viktigt
i sammanhanget och som också står i betänkandet, att
också de offentliga aktörerna UV, länsmuseerna och
de kommunala museerna skall ha bra möjligheter att
delta i arkeologiska undersökningar. Samhället har
naturligtvis ett intresse av att museer och institutioner
får ökade kunskaper och ökad kompetens. Det är ju
trots allt där föremålen hamnar och skall tas om hand
av professionella medarbetare, oavsett om föremålen
har grävts upp av privat eller offentligt anställda ar-
keologer.
I den andra reservationen förespråkar moderater-
na, centern, folkpartiet och kristdemokraterna också
med stöd av miljöpartiet att en utredning skall ges i
uppdrag att överväga om Riksantikvarieämbetets
uppdragsverksamhet, UV, skall skiljas från ämbetet.
Om den utredning man förespråkar kommer fram till
att verksamheten skall skiljas ut, menar man att den
lämpligen bör bedrivas i bolagsform.
Från utskottsmajoritetens sida menar vi att det i
och för sig finns skäl att se över uppdragsverksamhe-
tens ställning inom Riksantikvarieämbetet. Men det
vore olyckligt att göra detta nu, då Riksantikvarieäm-
betet nyligen har gått igenom en omfattande omorga-
nisation. Vi menar att det är motiverat att avvakta tills
det finns en längre erfarenhet av den nya organisatio-
nen.
Därtill vill jag lägga att det inom Kulturdeparte-
mentet faktiskt pågår en översyn av museistrukturen.
Denna skall redovisas för riksdagen under 1998.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i
kulturutskottets betänkande nr 12.

Anf. 157 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Skillnaden är ju ändå att i reservan-
ternas förslag står inte meningen "Därvid gäller inte
lagen om offentlig upphandling i kulturminneslagen".
Det är ju så modernt i dessa dagar att tala om vilka
signaler man sänder ut. Om denna mening finns med i
lagtexten, kommer naturligtvis vissa länsstyrelser att
kunna tolka det som att man kan göra urvalet bland
möjliga utgrävningsföretag på sitt eget sätt, efter sitt
eget huvud och med de kriterier som man för ögon-
blicket anser skall passa för uppdraget, medan man
vid andra länsstyrelser kommer att följa en mer for-
mell handläggning som mer överensstämmer med
lagen om offentlig upphandling.
När det sedan gäller den andra reservationen om
tidpunkten för skiljandet av UV och Riksantikvarie-
ämbetet förstår jag inte riktigt vad som står att vinna
på att skjuta upp detta ytterligare en tid. Riksantikva-
rieämbetet har genomgått en omorganisation och har
börjat anpassa UV:s kostym efter nya förhållanden.
Detta borde vara det läge då man också rent formellt
skulle ta det avgörande steget och skilja de två åt.

Anf. 158 BJÖRN KAALING (s) replik:
Fru talman! Om man fullt ut skulle följa det för-
slag som reservanterna har som utgångspunkt när det
gäller lagen om offentlig upphandling kan det enligt
min uppfattning innebära att samhället kommer att
missa en hel del av den kompetens- och kunskap-
suppbyggnad som faktiskt behövs vid de institutioner
som är offentliga.
Som jag sade, och som vi också säger i betänkan-
det, framhåller vi i förtydligandet till kulturminnesla-
gen på ett tydligare sätt än vad framkommit tidigare
att de stora uppdragen inte enbart får gå till privata
aktörer. Det måste också finnas utrymme för de of-
fentliga att göra stora undersökningar och utgrävning-
ar, därför att man behöver kompetensen. Denna kom-
petens behövs ju för att man skall kunna ta till vara
vårt kulturarv på ett bra sätt. Det är viktigt att fram-
hålla.
När det sedan gäller uppdragsverksamheten är det
nog min uppfattning att om det nu ändå pågår en
rörelse i riktning mot att UV skall få en självständiga-
re roll, kan man väl låta verksamheten pågå ett tag så
att man sedan kan dra erfarenheter av den och se vad
som behöver korrigeras.

Anf. 159 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Björn Kaaling talar om att samhället
skulle missa kompetens om inte även andra än privata
företag fick utföra undersökningar. Men det finns ju
ingenting i lagen om offentlig upphandling som talar
om att det är storleken som gäller. Fortfarande skall ju
den andra meningen i tillägget gälla, att man skall
beakta att undersökningen skall vara av vetenskapligt
god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte
är högre än vad som är motiverat med hänsyn till
omständigheterna. Det är dessa förhållanden som vi
hela tiden har ansett skulle understödjas av omformu-
leringen "därvid gäller inte lagen om offentlig upp-
handling" försvann ur lagtexten.

Anf. 160 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Fru talman! Det råder ingen oenighet vad gäller
länsstyrelsernas ansvar för upphandlingen av de ar-
keologiska utgrävningarna. Meningsskiljaktigheterna
består i om vi skall lägga oss i hur länsstyrelserna
skall upphandla tjänsten.
I reservation 1 uttrycks, som jag ser det, en oro för
att den privata arkeologiverksamheten inte kommer
att upphandlas, att länsstyrelserna kommer att göra
godtyckliga upphandlingar om de får en myndighets-
status i upphandlingsförfarandet. Men som jag har
tolkat reservanterna är det egentligen ingen som har
yrkat på att lagen om offentlig upphandling skall gälla
fullt ut.
Fru talman! Det åvilar länsstyrelserna att bl.a.
främja länets utveckling och befolkningens bästa. De
skall verka för att de nationella målen får genomslag i
länet. Länsstyrelserna svarar för frågor som rör kul-
turmiljövården, hushållningen med naturresurser,
näringslivsutvecklingen och främjande av konkurren-
sen. De har ansvar för att de offentliga medlen an-
vänds på ett effektivt sätt.
Enligt propositionen skall upphandlingen av ar-
keologiska undersökningar vara av vetenskapligt god
kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är
högre än vad som är motiverat. I betänkandet står att
arkeologiska undersökningar skall kunna anförtros
privata företag. Med dessa regler för länsstyrelsernas
upphandling skall det inte finnas några frågetecken
om hur upphandlingarna skall skötas.
För vänsterpartiet är det självklart att myndighe-
terna skall hålla sig informerade om kompetensen hos
samtliga institutioner och aktörer inom området, både
offentliga och privata, för att kunna välja rätt under-
sökningsalternativ. Därför tycker jag att vi nu skall
inrikta oss på frågor av kulturpolitisk art, som berör
vårt beredningsområde, och låta frågor som egentli-
gen rör näringspolitik behandlas av näringsutskottet
och NUTEK.
Fru talman! Jag skall nu gå över till nästa reserva-
tion, reservation nr 2, som även miljöpartiet står bak-
om. Den handlar om att UV och Riksantikvarieämbe-
tets avdelning för arkeologiska utgrävningar skall
skiljas från varandra i syfte att renodla verksamheten.
Utskottet skriver: Trots avslag på reservation 2 hind-
rar det inte att det är motiverat att, när det finns längre
erfarenhet av Riksantikvarieämbetets nya organisa-
tion, UV:s ställning blir föremål för mer ingående
överväganden.
Jag tycker så här: Den arkeologiska kompetensen i
Sverige är mycket uppsplittrad i dag. UV, dvs. Riks-
antikvarieämbetets arkeologiska uppdragsverksamhet,
är i dag experter på utgrävningar.
Universiteten bedriver forskning och museerna tar
hand om fynden. Det finns också privat utgrävnings-
verksamhet i Sverige.
Nyligen separerades Statens historiska museer
från UV och Riksantikvarieämbetet. Det innebär en
ny organisationsuppbyggnad där UV står utan museal
förankring. På forskningsområdet har dock ett system
för förankring arbetats fram där varje universitets
arkeologiska institution har en ansvarig person som
bedriver forskning kring UV:s utgrävningar.
Jag vill också hänvisa till den museiutredning som
nu ligger. Jag förutsätter att man även tar upp UV:s
ställning och tittar över hur museiverksamheten och
utställningsverksamheten skall kunna hänga ihop även
på det här området.
Jag tror att det på sikt, när den här organisationen
har lagt sig, är rätt att skilja UV från RAÄ - alltså inte
nu. Som vi redan har hört är det en process på gång
på det här området. I det här övervägandet borde det
även ingå om UV i stället skulle kunna knytas till
Statens historiska museer för att på så vis kunna knyta
de museala fornfynden till de arkeologiska undersök-
ningarna.
Utan UV skulle Riksantikvarieämbetet få en mer
renodlad roll som beskyddare av fornlämningar, och
den koppling av ekonomisk art som i dag finns mellan
de två skulle brytas. Trots att jag tycker att det här
nog kan vara bra på sikt, yrkar jag inte bifall till re-
servation 2. Den innebär att UV skall bilda en särskild
juridisk person i t.ex. ett bolag. Jag är inte säker på att
det är rätt modell. Det är faktiskt inte riktigt så enkelt.
Jag kommer att följa den här frågan och eventuellt
komma med förslag längre fram. Det kommer att vara
förslag med en mer samlad syn på hur utgrävningar,
forskning och museal verksamhet kan skapa en natio-
nell arkeologi som är mer intressant för vanligt folk.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att avsik-
ten med den här propositionen är att få ned kostnaden
för arkeologisk utgrävningsverksamhet. Man vill
lägga större ansvar på markexploatörer vad gäller
kostnader och bevarande av utgrävt material. Lagför-
slaget bringar också klarhet i att arkeologi inte är en
marknad som kan upphandlas till lägsta pris. Samti-
digt tas det också ett större helhetsgrepp över vårt
gemensamma kulturminnesarv. Samtidigt finns det
också ett utrymme för privata företagsinitiativ på
arkeologins område.
Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet.

Anf. 161 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Precis som Charlotta Bjälkebring är
jag införstådd med att det förekommer arkeologisk
undersökningsverksamhet i en mängd olika former
även vid universitetsinstitutioner och inom ramen för
Riksantikvarieämbetets verksamhet. Nu pratar vi om
den typ av undersökningar som är föranledda av att
fornminneslagens regler i samband med byggnadspro-
jekt och anläggningsprojekt skall tillämpas. I det
sammanhanget är det alltså som UV:s koppling till
ämbetet är en belastning för ett förnuftigt beslutsfat-
tande.
Charlotta Bjälkebring hänvisar till att hon vill ha
mer erfarenheter av UV:s nya organisation. Men det
är ju faktiskt så som det står i betänkandet att UV:s
verksamhet redan i dag särredovisas såväl finansiellt
som verksamhetsmässigt. De utgör ju en egen enhet.
De har sina egna underavdelningar UV-syd, UV-mitt
och vad de nu heter. På det viset har de så gott som
brutit alla band med ämbetet men är ändå en belast-
ning på ämbetet i deras myndighetsutövning. Det är
därför som vi reservanter bakom reservation 2 tycker
att det vore ett bra sätt att snabba upp den lösbryt-
ningsprocess, som vi alla egentligen vill åstadkomma,
att regeringen tillsätter en utredning nu.

Anf. 162 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Fru talman! Jag vill använda precis samma argu-
ment som Jan Backman. Eftersom det redan i dag
förekommer särredovisning och eftersom UV i dag
också är finansierad med avgifter så kan man alltså
särskilja detta från Riksantikvarieämbetets övriga
verksamhet. Det är också ett argument för varför man
faktiskt kan vänta i dag.
Sedan vet vi ju alla att den här processen redan är
på gång. Eftersom jag inte är helt säker på hur min
vision av det här skall se ut, tycker jag att det känns
fel i dag att låsa sig för ett sådant här beslut. Jag vill
vänta och se och forma min modell. Sedan kan jag ha
en vision om vilket uppdrag en utredning skall ha och
vad den skall titta på.

Anf. 163 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Vår vision är inte heller så väldigt
tydlig. I reservationen föreslår vi att det skall tillsättas
en utredning. Om den kommer fram till att UV bör
avskiljas från RAÄ, bör man överväga förslaget i vår
motion att uppdragsverksamheten bör handhas av en
särskild juridisk person, t.ex. ett bolag. Det utesluter
ju inte den möjlighet som Charlotta Bjälkebring anty-
der, nämligen att Statens historiska museer skulle
kunna ha ett finger med i det spelet som bolagsägare
eller något annat. Klarheten kommer att skapas av
utredningen och inte av att biträda reservationen.

Anf. 164 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Fru talman! I mitt ställningstagande utesluts inte
det som Jan Backman säger heller.

Anf. 165 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag är litet nyfiken på varför Charlotta
Bjälkebring egentligen tror att det i princip inte görs
annat än offentliga arkeologiska utgrävningar i dag.
Sedan undrar jag också hur Charlotta Bjälkebring
kan säga att man låser sig för ett beslut genom att
tillsätta en utredning. Jag trodde att en utredning var
till för att skapa större kunskap.

Anf. 166 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Fru talman! Det blir mycket tro i den här debatten.
Efter vad jag har förstått finns det mycket okunskap
genom att det är väldigt få aktörer på den arkeologis-
ka marknaden. Det är en väldigt smal nisch.
Sedan tror jag att just lagen om offentlig upp-
handling egentligen kan försvåra det här arbetet och
ställa till med problem. Den tydlighet som vi nu för-
söker skriva in gör att det blir ett renare upphand-
lingsförfarande där man inte behöver processa om
kronor och ören. Arkeologisk verksamhet är mycket
viktigare än att få det lägsta priset. Det handlar om
vårt gemensamma kulturminnesarv. Det måste vi ta ett
samlat ansvar för. Jag tycker att det är bra att länssty-
relsen tar det samlade ansvaret.

Anf. 167 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Okunskap är alltid ett stort problem.
Faktum är att det i princip inte görs annat än offentli-
ga arkeologiska utgrävningar i dag, och det vet vi. För
att bringa klarhet i den här okunskapen kan man till-
sätta en utredning för att undersöka och bli klokare
och fatta kloka beslut här i kammaren. Jag är fortfa-
rande nyfiken på varför Charlotta Bjälkebring avvisar
en sådan möjlighet.

Anf. 168 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Fru talman! Jag tycker inte att jag avvisar en sådan
möjlighet, eftersom diskussionerna fortgår även om vi
avslutat det här sammanträdet i kammaren. Dessa
diskussioner fortgår på Riksantikvarieämbetet, på
våra museer, på UV och även i de politiska försam-
lingarna.
För mig är det viktigt att ha en målsättning och en
vision för det jag vill med en utredning. Jag vill inte
bara ha en utredning och så låta regeringen utforma
direktiven. I sådant fall vill jag på ett mycket mer
konstruktivt sätt vara med och styra hur det skall se
ut, och jag är fullt öppen för en sådan diskussion.

Anf. 169 NILS FREDRIK AURELIUS (m):
Fru talman! Jag har i en motion föreslagit dels att
lagen om offentlig upphandling, LOU, skall tillämpas
också vid arkeologiska undersökningar, dels att Riks-
antikvarieämbetet skall skilja på myndighetsutövning-
en och uppdragsverksamheten genom att den senare
drivs i särskild juridisk person, t.ex. ett bolag.
Anledningen till att vi har en lag om offentlig
upphandling är insikten att konkurrens är bra genom
att den stimulerar teknik- och metodutveckling och
effektivitet och därigenom gör att uppdrag kan utföras
bättre och billigare. I ord förefaller utskottet dela
denna inställning i princip, men när man är för något i
princip så brukar det som bekant innebära att man är
emot samma sak i praktiken, i varje fall inom sitt eget
område. Majoriteten anför i huvudsak två argument
för att just arkeologiska undersökningar inte bör upp-
handlas enligt LOU.
Det första argumentet är att det som är kostnadsef-
fektivt i det enskilda fallet kan innebära en förlust för
helheten. Att en utomstående entreprenör får ett upp-
drag efter upphandling i konkurrens kan således inne-
bära att t.ex. länsmuseet förlorar kompetens. Men
detta resonemang kan, mutatis mutandis, föras av
monopolister i alla branscher. Det finns nämligen
alltid särskilda omständigheter att hänvisa till.
Det andra argumentet är att ett upphandlingsförfa-
rande är tidskrävande. Jag kan inte tycka att detta är
något starkt argument heller. Också i andra samman-
hang förekommer serier av upphandlingar som var för
sig kan sägas ta tid och fördröja det stora projektet,
men som ändå bidrar till ett gott slutresultat, ekono-
miskt och på andra sätt.
Det system som rekommenderas i departe-
mentspromemorian, propositionen och betänkandet
måste uppfattas som godtyckligt och oklart. Ibland
skall anbudsupphandling ske, ibland inte alls, och
ibland skall uppdragen fördelas mellan olika institu-
tioner utifrån ett dunkelt rättviseperspektiv. Det är
uppenbart att en enskild entreprenör kan känna sig
utlämnad och rättslös i ett sådant system. Ett konkret
exempel på detta, som har berörts tidigare här i dag,
har vi i firman Arkeologikonsult AB i Upplands Väs-
by, som vi också känner till bl.a. genom ett brev som
nått många av oss.
Jag vill också erinra om alla vackra ord om före-
tagare och entreprenörer som näringsministern yttrade
från denna talarstol så sent som i går.
Under alla omständigheter vore det lämpligt att
EG-domstolen fick pröva om förslaget verkligen är
förenligt med EG:s regelverk om offentlig upphand-
ling.
I andra sammanhang brukar man betona att det är
viktigt att skilja mellan myndighetsutövning och upp-
dragsverksamhet mot betalning. Annars uppkommer,
som bland andra Konkurrensverket påpekat, risk för
att skattemedel på ett eller annat sätt används för att
subventionera den konkurrensutsatta verksamheten.
Detsamma gäller förstås för Riksantikvarieämbetet.
Man kan inte som majoriteten avfärda dessa invänd-
ningar genom att utan motivering i övrigt bara skriva
att uppdragsverksamheten vid Riksantikvarieämbetet
minsann är avgiftsfinansierad och dessutom finansiellt
särredovisad.
Det finns även i majoritetens skrivningar här och
var antydningar om att ståndpunkter kan komma att
omprövas efter att ytterligare erfarenheter har vunnits
osv., men kanske är detta mest en läpparnas bekännel-
se, vi får väl se. I grunden verkar ändå förståelsen
saknas för att upphandling i konkurrens och en tydli-
gare boskillnad mellan myndighetsutövning och upp-
dragsverksamhet skulle gynna den viktiga verksamhet
som vi nu diskuterar. Däremot ligger reservanterna i
utskottet, som är ganska många, nära den uppfattning
som jag har redovisat i motionen och antytt här. Jag
har därför inget särskilt eget yrkande.

Anf. 170 BJÖRN KAALING (s) replik:
Fru talman! Nils Fredrik Aurelius hävdade i in-
ledningen av sitt anförande att vi i princip skulle an-
sluta oss till tanken på att andra än offentliga utförare
skulle kunna delta i det arkeologiska arbetet. Men han
sade också att det brukar innebära att man är emot
detta i praktiken.
Jag vet ju inte vad Nils Fredrik Aurelius har för
erfarenheter av det vi beslutar om och diskuterar här i
riksdagen. Men min erfarenhet är nog att myndighe-
terna tar fasta på det vi faktiskt säger i den här kam-
maren och också försöker följa det mycket noggrant.
Sedan vill jag i sammanhanget påminna Nils
Fredrik Aurelius om att det är under den nuvarande
lagstiftningen, inte under den föreslagna, som t.ex.
Arkeologikonsult upplever det som svårt att bedriva
sin verksamhet.
Jag menar att det nya lagförslaget - när vi har fat-
tat beslut om det - innebär att det blir lättare för upp-
dragsverksamhet i det här sammanhanget.

Anf. 171 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Fru talman! Vi får väl hoppas att länsstyrelserna
upplever en klarhet i majoritetens synpunkter som är
svår att se för oss andra, och att det därför blir en
förändring i förhållandena, t.ex. för ett sådant företag
som Arkeologikonsult AB som vi har nämnt här. Det
är ju ändå väldigt påfallande att de inte har haft en
rimlig miljö att verka i.
Därför tycker jag att det hade varit bättre att ge
klarare och tydligare besked. Det tydligaste är ändå
att säga att lagen om offentlig upphandling skall gälla.
Det är för övrigt inte så att lagen om offentlig
upphandling skulle omöjliggöra att man t.ex. inte
upphandlar i konkurrens i vissa brådskande fall och
annat. Det finns ju mängder av speciella paragrafer,
som Björn Kaaling säkert känner till.

Anf. 172 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Det var Björn Kaalings första anfö-
rande som fick mig att efteranmäla mig till den här
debatten. Han sade ungefär: Det är inte lagstiftarnas
avsikt att privata aktörer skall stängas ute. Men om
det sker beror det på olika tolkningar hos länsstyrel-
serna.
Det här är egentligen mer en fråga om hur vi skall
arbeta här i riksdagen när vi stiftar lag. Lämnar man
ett så stort utrymme för tolkningar och oklarheter att
det trots allt sker, hjälper vi ju till med att skapa en
sådan situation som nu tycks leda till att alla former
av konkurrens upphör.
Vad leder då det till? Då är ju alla påstådda inten-
tioner om valmöjligheter bara tom retorik.
Fru talman! Vi kan allt för ofta, när vi ser hur våra
beslut genomförs och hur våra lagtexter tolkas, säga
att det inte var detta vi avsåg. Lagstiftning är det vi
minst av allt ägnar oss åt i kulturutskottet. Då frågar
man sig: Är det nödvändigt att även vi är med och
skapar sådana oklarheter genom vårt arbete och vårt
ställningstagande?
Jag kanske också skall kommentera något av vad
Charlotta Bjälkebring sade. Hon talade om att det
pågår diskussioner. Det är samma sak där - medan de
diskussionerna pågår dör alternativen. Vad leder då
den diskussionen till? Det är också tom retorik.
Både Charlotta Bjälkebring och Björn Kaaling har
talat om kompetens. Man kan konstatera att ju fler
som tänker och som tänker från olika håll, desto bätt-
re. Man brukar ju säga att om alla tänker lika blir det
inte mycket tänkt. På ett område som det här, på det
här vetenskapliga fältet, gäller definitivt att ju fler
idéer som dyker upp, ju fler metoder som utvecklas,
desto bättre för den samlade arkeologin.
Därför är det så oerhört väsentligt att det kan fin-
nas flera alternativ. Det kommer också att vara till
gagn för utbildningen, för den fortsatta forskningen
och därmed också för grävningsverksamheten samt i
slutändan även för de museer som jag och Björn Kaa-
ling annars gemensamt brukar fajtas för.
Därför tycker jag att det är synd att det här age-
randet ger möjligheter till att tolkas så snett att man
inte kommer att utnyttja de alternativ som finns och
att vi därmed heller inte kommer att ha några alterna-
tiv kvar inom kort. Ett sådant ställningstagande från
riksdagen tycker jag snarare är skadligt än till gagn
för fortsättningen.

Anf. 173 BJÖRN KAALING (s) replik:
Fru talman! Det är svårt att förstå hur Lennart Fri-
dén kan dra slutsatsen att alla former av konkurrens
upphör.
Jag ber att än en gång få ta en text ur det betän-
kande som ligger på riksdagens bord. Där står det att
det råder samstämmighet mellan innehållet i motion
34, alltså den som Lennart Fridén nu pläderar för, och
i propositionen, dvs. regeringens förslag, dels om att
arkeologiska undersökningar skall vara av god veten-
skaplig kvalitet och genomföras till en kostnad som
inte är högre än vad som är motiverat dels om att
arkeologiska undersökningar skall kunna anförtros åt
privata aktörer.
Jag tror faktiskt på det som står i propositionen
när det står på det här sättet. Jag menar att det är
självklart att detta inte bara är tomma ord. Det är i alla
fall inte min erfarenhet av det som sägs i propositio-
ner och de beslut vi tar här i riksdagen att det upplevs
som tomma ord av myndigheterna. Riksantikvarieäm-
betet har ju nu skyldighet att utbilda länsstyrelsernas
folk i den här frågan. Då får man väl ta fasta på detta.
Om det nu är så i dag att länsstyrelserna inte beaktar
detta får man väl tala om för länsstyrelserna att det
skall vara möjligt också för privata aktörer att delta i
den här verksamheten.

Anf. 174 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Både i sitt första anförande och nu i
repliken säger Björn Kaaling att han befarar att det
trots allt skall kunna ske. På annat sätt kan man inte
tolka det när han säger: om det trots allt sker får vi
tala om för dem. Det är det jag menar. Man skall inte
stifta en lag där man lämnar den typen av möjligheter
eller risker. Om det är sådana oklarheter att det leder
till att det inte finns några alternativ till den offentli-
gägda grävningen har vi faktiskt fattat ett dåligt be-
slut.
Det är rent principiellt viktigt när det gäller att
stifta lag. Det är kanske mer en fråga om principerna
kring detta än just det här speciella ärendet. Vi skall
inte hjälpa till med att skapa oklarheter och därmed
fatta de dåliga besluten.

Anf. 175 BJÖRN KAALING (s) replik:
Fru talman! Det Lennart Fridén uttrycker som
oklarheter hade jag kunnat förstå om det hade varit så
att Lennart Fridén själv hade föreslagit att lagen om
offentlig upphandling skulle gälla rakt av. Men det
gör man inte i reservationen. I reservationen säger
man att det skall finnas en rad inskränkningar i det
som egentligen är lagen om offentlig upphandling. Så
uppfattar i alla fall jag det jag möjligen tycker är bra i
den reservation som Lennart Fridén har ställt sig
bakom.

Anf. 176 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Fru talman! Jag blir litet orolig när jag hör hur
Lennart Fridén tycks se på våra länsstyrelser. Länssty-
relserna bildades ju på 1600-talet för att vi skulle
komma bort från det godtyckliga feodalsamhället.
Man byggde upp länsstyrelserna för att vi skulle få en
mer demokratisk beslutsapparat som omgärdades av
lagstiftning och som såg till människornas bästa.
På något sätt andas den här debatten att vi inte li-
tar på länsstyrelserna, att vi inte tror att de kommer att
följa den lagstiftning som har omgärdat dem. Vi tror
att de kommer att bilda monopol och att de kommer
att klia varandra på ryggen och inte se till samhällets
bästa.
Jag tycker att det är oroande.
Jag litar på länsstyrelserna. Jag tycker att en sådan
här smal arkeologisk och kulturminnesvårdande verk-
samhet har ett stort inslag av att vi på något sätt måste
omgärda det med lagstiftning och trygghet. Det är inte
lagen om offentlig upphandling och det billigaste som
skall gälla. Man måste forma upphandlingen utifrån
andra kriterier. Jag tror att det här är rätt väg.

Anf. 177 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Det här är inte rätt plats att hålla en
historielektion, men det är lockande för mig som
historiker när jag hör Charlotta Bjälkebring tala om
det godtyckliga feodalsamhället och demokratisk
beslutsapparat på 1600-talet. Det skulle jag kunna tala
länge med Charlotta Bjälkebring om. Det kan vi göra
privat vid sidan om måhända.
Det viktigaste är inte bara att det finns lagar, utan
vad som står i dem. Charlotta Bjälkebring sade att det
är viktigt att det finns lagstiftning kring detta. Visst,
det tycker vi också. Det viktiga är ju att lagarna är
utformade på sådant sätt att de inte lämnar utrymme
för tolkningar som närmar sig den godtyckessituation
som Charlotta Bjälkebring själv vänder sig emot. Så
enkelt är det.

Anf. 178 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Fru talman! Jag har tyvärr inte med mig artikeln,
men i Kommunaktuellt omnämndes för några nummer
sedan ett annat upphandlingsförfarande. Det gällde
arkitektoriska upphandlingar. Där blev det så att trots
att lagen om offentlig upphandling låg i grunden änd-
rade sig upphandlaren i sitt upphandlingsförfarande.
Det gjorde att man fick en dom på sig, och det företag
som låg lägre med sitt anbud överklagade beslutet.
Man vann i länsrätten. Man fick rätt. Det var inte
lagen om offentlig upphandling som skulle gälla vid
sådan här typ av upphandling.
Om det gäller för arkitekturupphandling, är det ett
prejudikat även för arkeologiupphandling. Den lag-
stiftning som vi nu håller på att stifta ger en tydlighet
att lagen inte skall gälla. Den ger inte otydlighet som
det blir med ert förslag.

Anf. 179 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Man skulle mycket väl kunna säga att
det ger den klara tydligheten att man inte behöver bry
sig om den lagen. Vad vi har sagt är att vi skall plocka
bort de där orden så att man hamnar i den situationen
att man skall utgå från den. Sedan måste man laga
efter läge, som det heter. Man måste se till att man,
för de speciella frågor som man skall ta hänsyn till,
kan göra de nödvändiga avstegen från lagen. Det
behöver inte vara några oklarheter så länge man talar
om vilka de avstegen kan vara.
Genom att man tillför orden om att lagen om of-
fentlig upphandling inte skall gälla medför det att man
inte i något läge behöver bry sig om det. Därmed har
man egentligen lämnat utrymme för en hel del god-
tycke. Precis tvärt emot vad Charlotta Bjälkebring vill
ha.

Anf. 180 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Fru talman! När Jan Backman säger så säger han
att länsstyrelserna inte följer det regelverk och den
lagstiftning som finns för deras verksamhet. Jag håller
inte med. Jag tror på länsstyrelserna. Jag tror att de
gör rättvisa och bra upphandlingar.

Anf. 181 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Det är nu lätt att göra sig lustig. Jag
har tydligen snabbt förflyttat mig i rummet eftersom
jag plötsligt fick heta Jan Backman. Det är en mycket
trivsam person. Jag har inget emot att av misstag få
hans namn, om än bara tillfälligt.
Faktum är att om man ser på de erfarenheter vi har
på det här området ger den här lagskrivningen ytterli-
gare möjligheter att faktiskt fatta så galna beslut som
vi tycker att man inte bör göra på det här området.
Det är för arkeologins och utgrävningarnas bästa vi
vill detta. Inte av några andra skäl.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 maj.)

13 § Strålskydd och kärnsäkerhet

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1996/97:JoU16
Strålskydd och kärnsäkerhet

Anf. 182 MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman! Från bekymmer med forntiden till
måhända bekymmer med framtiden. Det betänkande
som vi i kväll har kvar att behandla handlar om strål-
skydd och kärnsäkerhet. Det är ett nytt område för
jordbruksutskottet. Området har tidigare legat i nä-
ringsutskottet.
Jag får lätt associationer till kärnkraft när man
diskuterar strålskydd och kärnsäkerhet. Det är intres-
sant att konstatera att det finns en stor och bred enig-
het i Sverige om att kärnkraften inte hör hemma i ett
kretsloppssamhälle. Vi skall förr eller senare avveckla
kärnkraften. Några tycker senare. Vi har - tack och
lov - fattat beslut om förr. Avvecklingen av kärnkraf-
ten skall påbörjas, vilket jag tycker är positivt.
Med utgångspunkt i detta är det märkligt att Sve-
rige som medlem i EU också är medlem i Euratom.
Vänsterpartiets reservation till betänkandet handlar
om detta.
Euratom har till uppgift att bidra till en höjning av
levnadsstandarden i medlemsländerna, bl.a. genom att
skapa förutsättningar för en tillväxt av kärnenergiin-
dustrierna. Det hänger självfallet inte ihop med var-
andra. Euratom borde avvecklas med det snaraste.
Nu har utskottsmajoriteten svarat med att frågan är
under beredning i regeringskonferensen. Det är ju sant
att frågan diskuteras där. Men jag har inhämtat att
man där inte har diskuterat att avveckla Euratom. Det
är det vårt motionsyrkande handlar om. Det som ock-
så är förvånande är att det i utskottsmajoritetens
skrivning inte framgår något om en svensk hållning i
frågan.
En arbetsgrupp har tillsatts med uppgift att kodifi-
era och förenkla grundfördragen. De har lämnat en
rapport om arbetsläget i fråga om Euratomfördraget.
Men i betänkandet står det att i avvaktan på resultatet
från regeringskonferensen bör motionerna inte föran-
leda någon åtgärd. Men Sverige deltar ju i regerings-
konferensen. Den svenska regeringen borde rimligen
ha en ståndpunkt i frågan. Den enda rimliga stånd-
punkten enligt Vänsterpartiet är att Euratomfördraget
inte bara skall göras om i de delar det är föråldrat,
utan skall avvecklas och ersättas med ett mellanstat-
ligt samarbete. Frågor om energisparande och ut-
veckling av energisystem som baserar sig på förnyba-
ra energislag skall behandlas.
Det skulle vara intressant att veta vad Sverige sä-
ger om Euratom Supply Agency, dvs. den organisa-
tion som finns inom ramen för Euratom och som har
ett särskilt ansvar när det gäller malmer, råmaterial
och klyvbart material. Det är en särskild byrå som är
en självständig juridisk person med ekonomiskt
självständig ställning.
Tycker Sverige att denna byrå skall finnas kvar?
Finns den med i de diskussioner som förs inom rege-
ringsförhandlingarna? Det skulle vara intressant att
veta. Det är synd att den inte är nämnd i utskottsbe-
handlingen.
Jag står självklart bakom vår reservation som är
fogad till betänkandet. Men huvudsyftet med betän-
kandet handlar inte i första hand om regeringsför-
handlingarna i Bryssel. Därför yrkar jag inte bifall till
reservationen i dag, utan vi bevakar frågan. Vi har
haft den upp till debatt i andra sammanhang.

Anf. 183 EVA GOËS (mp):
Fru talman! Jag skall börja med att läsa ett avsnitt
ur Bön för Tjernobyl.
"- På TV började de plötsligt visa filmsnuttar - -
- En av dem: en gumma mjölkar och häller mjölken i
en bytta, reportern går fram till henne med en militär
dosimeter och för den över byttan - - - Kommentar:
Som ni ser är allt fullständigt normalt bara tio kilome-
ter från reaktorn - - - De visar floden Pripjat - - -
Folk badar och solar sig - - - På avstånd syns reak-
torn och rökmolnen - - - Kommentar: Västliga ra-
diostationer sprider panik och avsiktligt förtal om
haveriet. Och så den där dosimetern igen - över en
tallrik fisksoppa, över en chokladbit eller en
gräddmunk från ett öppet stånd - - - Det var bedrä-
geri. De militära dosimetrar som fanns i armén på den
tiden var inte avsedda för livsmedelskontroll utan
mätte bara bakgrundsstrålning - - -"
"Vår lärarinna sa: 'Rita strålning.' Jag ritade gult
regn - - - Och en röd flod - - -"
"Julja, Katia, Vadim, Oksana, Oleg - - - Och nu
Andrej - - -'Vi dör och blir vetenskap', sa Andrej."
Det är svårt att tala om strålskydd och kärnosäker-
het. Det jag talar om syns inte. Det kanske knastrar
när man sätter på dosimetern. Jag har varit fyra gång-
er i Kijev. Efter Tjernobyl blev det nedfall i mitt
hemlän. Nu vill man dumpa kärnavfallet i Norrland.
Men vi har fått nog! Man talar ofta om att tio år
efteråt får man veta vad som egentligen hände. T.ex.
Atoms for Peace. Vad var det som hände då? Jo, USA
fick plutonium till sina ubåtar, och USA skickade
anrikat uran till England. Det var Atoms for Peace -
Orwells nyspråk. Hannes Alvén gjorde en helom-
vändning när han började inse att kärnkraft/kärnvapen
var siamesiska tvillingar. Han sade att varje gång en
familj på fyra personer lagar mat med hjälp av kärn-
kraftsel så förslår det till att ta livet av desamma -
man producerar så mycket plutonium som tar livet av
dem.
När man nu i betänkandet skall skriva om kärno-
säkerhet och strålskyddet, gäller det allt från interna-
tionella frågor till kärnavfall. Där finns upparbet-
ningsanläggningen Dounreay i Skottland. De radio-
aktiva utsläppen släpps ut i Västerhavet. Det går att
mäta dem långt upp mot Grönland, och de sprider sig.
Här finns det internationella atomenergiorganet och
ICRP. ICRP är en non-governmental organization
som är självutvald. De gränsvärden som de flesta
följer i världen sätts där. Organet består av 13 själv-
valda män. När en dör eller försvinner väljs en ny till
gruppen.
Här tar jag upp frågan om att inrätta en miljö-
domstol i FN där dessa funktioner skulle kunna tas
över.
Bodil Francke Ohlsson har tagit upp frågan om ett
totalt förbud av mobila kärnkraftsverk.
Vi har också tagit upp frågan om effekterna efter
Tjernobyl - även här i Sverige. I EU har beslutats att
nästa gång det blir en Tjernobylolycka skall gränsvär-
dena höjas. Större dos per person skall tillåtas.
Jag har tagit upp frågan om hela kedjan av kärnav-
fall. Hur många vet att när kärnbränslet tas ut ur reak-
torn har radioaktiviteten höjts tre miljoner gånger?
Det är inte kompost som skall tas om hand och som
skall dumpas i Norrland.
Jag vill att kärntekniklagen skall skärpas. Varför
vill jag det? Vi har på sistone sett att myndigheterna
kan tydligen inte följa lagen - eller så tolkas den fel.
Då måste lagen skärpas så att den blir tydligare och
klarare så att myndigheterna vet hur de skall tolka
den. Hur går det annars att tillåta att Oskarshamn 2 får
drivas i sex dagar utan att sprinklersystemet fungerar?
Det var nära till ett rörbrott. Det kunde ha blivit en
härdsmälta, om det inte var för att reaktorn var nystar-
tad. Det går inte ens till åtal!
Jag har tagit fram Riksrevisionsverkets kritik av
att Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftsinspektionen
uppträder tillsammans med kärnkraftsindustrin, SKB
AB. De har för nära relationer. Man vet inte rågången
mellan de två förstnämnda myndigheterna och aktie-
bolaget.
Jag tycker, som Maggi Mikaelsson var inne på, att
Euratomfördraget skall upplösas. Det skall bli något
helt nytt, precis som det skall inrättas en miljödom-
stol. Vi ställer oss bakom reservationen, men vi yrkar
inte bifall till den.
Jag har tagit upp frågan om import av material
som är kontaminerat. Jag anser också att vi skall sän-
ka gränsvärdena för livsmedel, gränsvärdena för arbe-
tarna som jobbar inom kärnkraftsindustrin och gräns-
värdena för allmänheten.
Jag har också berört den miljökonsekvensbe-
skrivning och hela den process som man använder sig
av i Kanada. Man har varit mycket noga med att
människorna är med i processen. Man har tydliga
regler som är stringenta och detaljerade, och man har
en lag om hur det skall gå till.
I morse fick jag besök av en man som bor i närhe-
ten av Studsvik och Nyköping, där man nu talar om
förstudie. Han var förtvivlad.
Han sade: Det pågår tre processer samtidigt. På
samma gång som man talar om kärnavfall och att man
skall ta hand om det - fastän man inte vet vad man
söker, eftersom man inte vet vilken metod man skall
använda - pågår arbete för en inkapslingsanläggning i
Oskarshamn. Det är en inkapslingsanläggning som
skall ta hand om koppar- och stålkapslar. Det är kär-
navfall som man egentligen inte har godkänt en metod
för.
Samtidigt håller man på med en politisk process.
Till sist är det myndigheterna som förhoppningsvis
vetenskapligt skall följa detta.
Samtidigt har förstudier påbörjats ute i kommu-
nerna. Detta trots att man fått påpekande av KASAM
att man måste se över processen med platsval.
Vad har då hänt? Jo, man har börjat arbetet i flera
kommuner. De som känner till det säger att det är som
att hamna i en fälla: Vi blir fångar i vetofällan. Börjar
man med förstudier, som 5-10 kommuner skall göra i
år, är man till 10-20 % fast i fällan. Går man nästa
steg till två kommuner, där det handlar om platsstudi-
er, är det 50 % risk. När man har kommit till detalj-
studier är det 96-100 % risk att man hamnar i fällan.
Det konstiga är att man nu har talat om och gett
direktiv från regeringen att man skall se över den här
processen, när man redan är inne i den. Skall man
köra filmen baklänges? Sent vaknar syndaren! Männi-
skor känner sig snärjda i förtid. Detta är taktik.
Det jag har skrivit här handlar väldigt mycket om
kritik. Det är kritik mot myndigheterna, och kanske
kritik mot oss att vi inte tar vårt ansvar. Vi skall kan-
ske ta tillbaka litet grand av det delegerade ansvaret
eller skärpa kärntekniklagen och strålskyddslagen. Jag
tycker att riksdag och regering har ett större ansvar.
Vi skall åtminstone ge tydliga regler och tydliga
klartecken för vad myndigheterna skall göra.
Därför är jag väldigt förvånad att man inte har på-
pekat att SKI har gjort något fel när man inte åtalat
OKG. Det var inte första gången. Det har hänt liknan-
de olyckor tidigare. Det hände t.ex. den 24 juli 1987,
ett år efter Tjernobyl. Då experimenterade man natte-
tid och hade inte snabbstoppet på. Det var precis
samma sak som orsakade Tjernobylolyckan.
Min fråga till socialdemokraterna är: Vad tänker
ni göra för att skärpa bestämmelserna? Jag vill inte bli
lurad, och jag vill inte lura mina barn och barnbarn.
Det är för allvarligt. Jag yrkar bifall till reservationer-
na 2, 3 och 5.

Anf. 184 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! I detta betänkande har utskottet be-
handlat 32 motionsyrkanden om strålskydd och kärn-
säkerhet m.m. Dessa frågor ingår fr.o.m. riksmötet
1996/97 i jordbruksutskottets beredningsområde.
Frågorna har tidigare behandlats av försvarsutskottet
respektive näringsutskottet. Jordbruksutskottet har
anordnat utfrågningar om vissa strålskydds- och kärn-
säkerhetsfrågor med Statens strålskyddsinstitut, Sta-
tens kärnkraftinspektion och Svensk Kärnbränslehan-
tering AB.
De 32 motionerna tar upp bl.a. radioaktiva utsläpp
från kärnkraftverk, internationella strålskydds- och
kärnsäkerhetsfrågor och slutförvaring av kärnkraftsav-
fall i Sverige, m.m. Utskottet avstyrker motionerna
med hänvisning bl.a. till tidigare riksdagsbeslut och
pågående verksamhet hos ansvariga myndigheter.
Flera motionsyrkanden från Miljöpartiet avstyrks av
det skälet att det saknas laglig grund för de föreslagna
åtgärderna eller att yrkandena är så oklart utformade
att de ej kan leda till något ställningstagande i sak.
Till detta betänkande fogas fem reservationer, men
jag tycker ändå, bortsett från Miljöpartiet, att det
råder en stor enighet i dessa viktiga frågor. I betän-
kandet ges en utförlig bakgrundsbeskrivning om frå-
gor om såväl strålskydd som kärnavfall m.m., som
tidigare behandlats av försvarsutskottet och näringsut-
skottet.
När det gäller strålskydd behandlade försvarsut-
skottet i betänkande 1994/95:3 ett antal motioner om
bl.a. risker med joniserande strålning och lågdos-
strålning. Som framgår av betänkandet är Statens
strålskyddsinstitut,SSI, central förvaltningsmyndighet
på detta område. Myndigheten skall verka för att
intentionerna i strålskyddslagen uppfylls. Med stöd av
lagen och av strålskyddsförordningen handlägger SSI
frågor om skydd för människor, djur och miljö mot
skadlig verkan av joniserande och ickejoniserande
strålning.
SSI skall ha beredskap att vid olyckor, särskilt i
kärnteknisk verksamhet, ge information i strålskydds-
och saneringsfrågor till berörda myndigheter. SSI
skall uppmärksamma andra strålskyddsproblem som
berör stora samhälleliga värden. SSI övervakar strål-
skyddet vid de kärntekniska anläggningarna och kon-
trollerar att utsläpp till luft och vatten under nor-
maldrift hålls inom fastställda gränser.
Försvarsutskottet framhöll bl.a. att strålskyddsla-
gen är en ramlag och att det ankommer på regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att
meddela de föreskrifter som krävs till skydd mot
strålning samt för att utöva tillsyn och kontroll över
den verksamhet som lagen reglerar. Häri ingår be-
dömningen utifrån vetenskapliga rön. Frågor och
interpellationer om bl.a. gränsvärden för radioaktiv
strålning har besvarats av miljöministern vid flera
tillfällen, senast den 19 februari 1997.
När det gäller kärnavfall m.m. behandlade nä-
ringsutskottet 44 motioner i betänkande 1995/96:17.
Näringsutskottet avstyrkte samtliga yrkanden och
pekade på den noggranna beslutsprocess som omgär-
dar prövning av lagringsmetoder för kärnavfall.
Dessutom underströks att några bindningar inte fanns
vad gäller vare sig metoder för inkapsling och slutför-
varing av använt kärnbränsle och kärnavfall eller val
av plats för slutförvaret.
I fråga om beslutsprocessen för lokalisering av
kärntekniska anläggningar betonade utskottet vikten
av att berörda kommuner och kommuninvånare gavs
största möjliga insyn i de förstudier som Svenska
Kärnbränslehantering AB utför. Beträffande verk-
samheten vid Studsvik AB och import av anrikat
kärnbränsle hänvisade utskottet till att Studsvik AB
enligt ett regeringsbeslut skall upprätta ett program
senast den 30 juni 1997 för omhändertagande av
använt kärnbränsle innefattande tekniska, ekonomiska
och juridiska aspekter.
I betänkandet lämnade näringsutskottet en utförlig
bakgrundsbeskrivning angående gällande lagstiftning
och aktuell verksamhet på området. Jag går inte när-
mare in på dessa områden, eftersom de är beskrivna i
vårt betänkande.
I reservation nr 1 från Miljöpartiet om utsläppen
vid Dounreayanläggningen i Skottland krävs att an-
läggningen stoppas omedelbart.
De radioaktiva utsläppen vid Dounreay behandla-
des i ett frågesvar av miljöministern den 2 oktober
1996. Det framgår av svaret att UKAEA:s installatio-
ner vid Dounreay omfattar ett flertal nukleära an-
läggningar. Flera av dessa är tagna ur drift och är
under rivning. En av de centrala installationerna är
numera anläggningen för upparbetning av höganrikat
bränsle. Enligt uppgifter från brittiska tillsynsmyndig-
heter som kommit miljöministern till del kommer
någon utökning av verksamheten vid upparbetnings-
anläggningen förmodligen inte att ske.
I 1992 års regionala konvention för skydd av den
marina miljön i Nordatlanten finns bestämmelser om
förhindrande och eliminering av förorening från land-
baserade källor. Tillstånden för utsläpp till luft och
vatten från Dounreayanläggningen omprövas vart
femte år. Ett nytt tillstånd beviljades av de brittiska
myndigheterna 1994.
Vad beträffar utsläppen till luft och vatten visar
tillgängliga uppgifter angående samtliga radionuklider
att den beräknade dosen per år ligger under såväl den
av ICRP som i EU:s strålskyddsnormer rekommende-
rade dosen till kritisk grupp. De ligger också under
den av de brittiska myndigheterna tillåtna utsläppsni-
vån.
Mot bakgrund av den information som förelegat
delar utskottsmajoriteten miljöministerns uppfattning
att det inte finns någon anledning att ta några särskil-
da initiativ beträffande UKAEA:s anläggningar.
I reservation nr 2 från Miljöpartiet, som handlar
om definition av kärnavfall och utländskt kärnavfall,
yrkar Miljöpartiet på ett totalförbud mot utländskt
kärnavfall och att detta förbud skrivs in i kärnteknik-
lagen.
Dessa frågor behandlades i ett betänkande av nä-
ringsutskottet 1995/96 och i ett frågesvar från miljö-
ministern den 25 september 1996. Jordbruksutskottets
majoritet gör samma bedömning som näringsutskottet
och ministern.
Enligt reservanterna bör vidare reglerna om kär-
navfall ändras så att aska från processing m.m. räknas
som sådant avfall. Bestämmelser om definition av
kärnavfall m.m. finns i kärntekniklagen. Bestämmel-
ser om s.k. friklassning finns i strålskyddslagen.
Enligt 3 § strålskyddslagen får regeringen eller
behörig myndighet utfärda föreskrifter om friklass-
ning i fråga om radioaktiva ämnen eller tekniska an-
ordningar som kan alstra strålning. I 2 § strålskydds-
förordningen (1988:293) har regeringen meddelat
bestämmelser om generella undantag från strålskydds-
lagen. Bl.a. gäller undantaget för radioaktivt ämne
vars specifika aktivitet inte överstiger 100 kilo-
becquerel per kilogram.
Regeringen har vidare i 3 och 4 §§ strålskyddsför-
ordningen bemyndigat Strålskyddsinstitutet att med-
dela ytterligare undantag i den utsträckning det kan
ske utan att syftet med strålskyddslagen åsidosätts.
Begreppet radioaktivt avfall i strålskyddslagen inne-
fattar när det gäller en säker hantering från strål-
skyddssynpunkt även kärnavfall. Jag yrkar avslag på
reservation nr 2.
Reservation nr 3 handlar om miljökonsekvensbe-
skrivnngar i Sverige. Jag yrkar avslag också på den.
Situationen är den att det pågår ett beredningsarbete
inom SKB med att ta fram bl.a. miljökonsekvensbe-
skrivningr i prövning av ärenden enligt kärnteknikla-
gen.
Med anledning av Vänsterpartiets reservation nr 4
om Euratomfördraget behöver jag inte säga så myck-
et, eftersom Maggi Mikaelsson inte yrkar bifall till
den. Jag tycker att hon gör klokt i det, eftersom vi
skall avvakta resultatet av regeringskonferensen. Jag
yrkar ändock avslag på reservation nr 4.
I Miljöpartiets reservation nr 5 föreslås en tre-
dubbling av avgiften för kärnavfall. Lagändringen
trädde i kraft den 1 januari 1996 och hade behandlats
av näringsutskottet. För detta ändamål tas ut en avgift
om i genomsnitt 1,1 öre per kilowattimme. Miljöpar-
tiet föreslår en tredubbling av denna avgift och har
kommit fram till att avgiften då blir 6 öre, vilket na-
turligtvis inte stämmer.
Detta har behandlats utförligt tidigare, och jag
tycker inte att jag behöver upprepa det som vi har
skrivit i utskottets betänkande. Finansieringen sker nu
enligt ett helt annat system. Kostnaderna skall tas
efter den mängd använt kärnbränsle och kärnavfall
som genereras vid drift av reaktorerna i 25 år eller vid
drift i mer än 25 år, något som de flesta av oss natur-
ligtvis tror på.
Jag yrkar med detta avslag på reservation nr 5,
också med hänvisning till att det är regeringen som
fastställer den årliga avgiften enligt de riktlinjer som
anges i finansieringslagen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till jordbruksutskottets
hemställan i betänkande nr 16 och avslag på samtliga
reservationer.

Anf. 185 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara för tydlighetens skull sä-
ga att det faktum att jag inte yrkar bifall till reserva-
tionen inte betyder att jag inte står bakom den. Själv-
klart står Vänsterpartiet bakom den. Vi tycker att
Euratomfördraget skall avvecklas. Frågan ligger dock
i regeringskonferensen, och jag har för avsikt att ta
upp den i andra sammanhang.
Jag tycker också att det är väldigt svagt att Sverige
inte kan redovisa en ståndpunkt i frågan hur man vill
förändra fördraget som det nu föreligger. Varför vill
man i så fall inte helt och hållet avveckla det?

Anf. 186 EVA GOËS (mp) replik:
Fru talman! Det är mycket som jag här vill ta upp,
bl.a. höjningen av priset. Motionen skrevs i septem-
ber, och då var avgiften 1,9 öre. Sedan ändrades av-
giften, vilket jag mycket väl känner till, eftersom jag
sitter i näringsutskottet. Jag anser att man måste betala
ett högre pris. Det skall vara nollränta på detta. Kär-
navfallet skall inte betalas av kommande generationer
utan av oss som lever nu.
Min fråga om vad vi skall göra för de människor
som redan har lurats in i den här processen kvarstår.
Det är en barock situation när man inte vet vilken
metod man söker och när det inte gjorts någon veten-
skaplig översiktsstudie. Jag menar att detta präglar
allt som gäller kärnkraften och kärnkraftscykeln.
Är det kärnkraftsbolagen som skall göra miljökon-
sekvensbeskrivningarna, MKB, eller skall oberoende
experter arbeta med detta? Skall experterna vara
knutna till kärnkraftsindustrin? Är det trovärdigt? I
Kanada ordnar man med open houses och avgräns-
ningsmöten och har ett helt annat tillvägagångssätt för
att skapa delaktighet.
Dessutom inverkar en lag som klargör rättigheter
och skyldigheter på förutsättningarna för att uppfylla
MKB-målet.
Vad gäller utsläppen från Dounreay vill jag säga
att jag är medlem i World Information Service on
Energy, WISE, som har sitt säte i Amsterdam. Den
skickar regelbundna rapporter om vad som händer i
hela världen, och den lämnar en annan uppgift. Frå-
gan är vem man skall tro på. Expertord står mot ex-
pertord. WISE säger att det här sker utsläpp och att
man måste komma till rätta med dem.
Beträffande totalförbudet mot utländskt kärnavfall
vill jag anföra att sådant avfall har tagits in i Sverige,
döpts om till mindre farligt avfall och sedan lagrats.
Är det tillrådligt?

Anf. 187 INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Eva Goës säger att finansieringen
skall ske med nollränta, men så är ju inte fallet. Med-
len sätts in på ett räntebärande konto på Riksgälds-
kontoret. Jag vill minnas att realräntan nu ligger på
över 4 %, och det finns ca 21 miljarder på detta kon-
to. Detta är skälet till att man kunde sänka avgiften till
i genomsnitt 1,1 öre per kilowattimme.
Mina och Eva Goës åsikter går isär. Jag har ett
större förtroende för de myndigheter som är satta att
sköta detta: både Strålskyddsinstitutet och Kärnkrafts-
inspektionen och inte minst SKB, som kommer att
lägga fram förslag om miljökonsekvenserna. Där
skiljer sig våra åsikter åt.
Utsläppen vid Dounreayanläggningarna håller sig
inom de gränser som den brittiska regeringen har
fastställt. De håller sig också inom de gränser som EU
har fastställt. Det finns ingen skillnad jämfört med de
regler som vi har i vårt eget land.

Anf. 188 EVA GOËS (mp) replik:
Fru talman! Det är just dessa gränsvärden som är
felsatta. Några länder har redan sänkt gränsvärdena.
Samma människor gör samma utredningar överallt,
och sedan får man exakt samma svar. Man skall alltid
fråga vem som har beställt och vem som har utfört
utredningarna, eller vad som ligger till grund för
gränsvärdena.
Efter Tjernobyl höjde man t.ex. gränsvärdena för
livsmedel och för vilt. Om vi som bodde i Norrland -
Härnösandstrakten hade fått ett stort nedfall - skulle
skjuta en hare skulle vi äta den även om den innehöll
1499 becquerel per kilo. Vi skulle få i oss radioaktiva
ämnen både genom livsmedel och genom markstrål-
ning.
Är det vettigt att man höjer gränsvärdena efter en
kärnkraftsolycka? Det är bara ekonomiska intressen
som bestämmer reglerna - inte hälsan. Jag menar att
miljö och hälsa måste gå först. Vi vet inte vad de
ständiga utsläppen från våra känkraftverk får för ef-
fekter på kommande generationer. De kan få genetis-
ka konsekvenser, eller så sänks immunförsvaret. Vi
har ständiga utsläpp. Normala utsläpp kallas det för.
De är också för höga.
Jag tycker att det är väldigt bra att Centern tar upp
just detta. Man har i Sverige uppmätt mycket högre
normala utsläpp än vad man gjort internationellt.
Kan man lita på lagarna? Är de tillräckligt tydliga,
eller skall vi skärpa dem?

Anf. 189 INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Eva Goës vill ta oss tillbaks i tiden -
till 1986 och den stora olyckan i Tjernobyl. Man har
ändrat gränsvärdena därefter.
Jag anser att de gränsvärden vi har i dag, inte
minst när det gäller livsmedel, inte är skadliga för
konsumenterna. Inte heller de gränsvärden vi har när
det gäller utsläpp från våra egna kärnkraftverk är
skadliga, även om de är höga och vi jobbar för att
försöka få ned dem. Jag kan inte se att det finns några
skäl till att vi i dagsläget behöver ändra våra lagar när
det gäller gränsvärdena.

Anf. 190 ROLAND LARSSON (c):
Fru talman! Jag kommer i detta inlägg enbart att
ägna mig åt den fråga som tagits upp i motion Jo784,
nämligen frågan om finansieringen av kärnavfallet.
Det är en av de frågor som jordbruksutskottet har fått
ta över från näringsutskottet. När den nya lagen an-
togs för ett par år sedan var det näringsutskottet som
hanterade frågan. Nu är den alltså på jordbruksutskot-
tet, och jag tänker ta tillfället i akt att försöka bistå
med att klarlägga, om inte annat, en del av de miss-
uppfattningar som finns när det gäller finansieringen
av kärnavfallet.
Fram till den 1 januari 1996 fungerade det så, att
finansieringen skedde genom en avgift på i genom-
snitt 1,9 öre per kWh kärnkraft. Dessa 1,9 ören skulle
täcka kostnaderna för avvecklingen av kärnkraften
och för omhändertagandet av avfallet, med hänsyn
tagen till hur mycket de pengar som samlades i denna
fond skulle generera i ytterligare pengar. Det gjordes
en viss avkastningsberäkning med realräntan som
utgångspunkt. Det var så det fungerade fram till 1996.
I slutet på 1995 antogs en ny lag. Den lagen inne-
bär att man delvis skall finansiera med säkerheter.
Man säger att kostnaderna för kärnavfallshanteringen
skall finansieras med en avgift, och på toppen skall
man lägga säkerheter för kostnader som ligger över en
viss nivå.
I det sammanhanget kunde SKI föreslå en sänk-
ning av avgifterna till 1,1 öre. Skillnaden var 0,8 öre
jämfört med den tidigare avsättningen. Dessa 0,8 ören
skall i stället finansieras genom att kraftföretagen
skall ställa säkerheter för motsvarande belopp. Dessa
säkerheter får naturligtvis inte ställas i kärnkraftsan-
läggningar - det skulle vara mycket besynnerligt -
men de får ställas i andra tillgångar.
Vad som då händer är naturligtvis att kraftföreta-
gen på något sätt måste kunna ta fram säkerheter. Vad
äger kraftföretagen utöver kärnkraftverken? Jo, de
äger i huvudsak andra kraftanläggningar. Alltså kan
kraftföretagen säga att de har en vattenkraftsanlägg-
ning eller en biobränsleanläggning och att de nu vill
ta ut säkerheter i dessa anläggningar för att kunna
finansiera dessa kostnader om de uppstår.
Vad händer då om dessa säkerheter faller ut? Jo,
man måste låta säkerheterna tas i anspråk. Säkerhe-
terna, om de är vattenkraftstillgångar eller biobränsle-
anläggningar, kommer alltså i sin tur att belastas med
en kostnad. Den kostnaden måste tas ut någonstans.
Självfallet måste den tas ut på priset på kraften eller
energin.
Man har med denna lagstiftning gjort en genial
grej. Man har nämligen fört över en del av kostnader-
na för kärnkraftens avfallshantering till annan typ av
kraftproduktion. Detta har riksdagen helt enkelt inte
märkt. Riksdagen har låtit det passera på något märk-
ligt sätt utan att reagera. Det borde vara någonting
som alla reagerade emot - även de som möjligen är
förespråkare för kärnkraft.
I betänkandet sägs slutligen att lagen är så kon-
struerad att regeringen gör självständiga bedömningar
av säkerheterna. Därmed skulle det vara möjligt för
regeringen att säga att man inte godkänner säkerheter
i denna typ av anläggningar. Så är det inte. Det är
Kärnavfallsfonden som gör bedömningen av vilka
säkerheter som skall godkännas. Det är betingat en-
bart av ekonomiska faktorer. Det gäller bara att sä-
kerheterna fyller kraven för vad som ur bankmässig
utgångspunkt kan anses vara säkerheter. Några möj-
ligheter för Kärnavfallsfonden att säga att den inte
godkänner säkerheter för att de belastar andra
kraftanläggningar finns inte. Regeringen fastställer
bara storleken på avgiften. Det andra är det Kärnav-
fallsfonden som hanterar.
Jag tycker att det är viktigt att ta upp denna fråga.
På något sätt har den glidit förbi utan debatt. Jag
tycker att det är värt att åtminstone ta upp en ordentlig
debatt om det.
Jag tänker inte nu, fru talman, göra något yrkande.
Det borde jag ha gjort, men jag tänker inte göra det.
Jag tänker nöja mig med att konstatera att det pågår
en diskussion om energifrågorna på annat håll i detta
hus, och att vi så småningom har anledning att åter-
komma även till denna fråga eftersom det måste ligga
i allas intresse att kostnaderna belastar rätt typ av
verksamhet. Det är en marknadsekonomisk fråga som
man borde kunna ställa upp på från höger till vänster.
Det kommer inget yrkande från mitt håll, fru tal-
man, men jag ville ändå ta tillfället i akt att påpeka
detta. Jag tycker nämligen att det är ett problem. Jag
hoppas att också andra inser att det är det.

Anf. 191 EVA GOËS (mp) replik:
Fru talman! Det här är ett problem. Jag undrar hur
man skall lösa det. Man har ju rivit några reaktorer
och vet ungefär vad det kostar. I Sverige hade man
beräknat att det skulle kosta ungefär 900 miljoner att
ta hand om avfallet från en reaktor.
När det gäller USA:s liknande reaktor gick det på
ungefär 2,7 miljarder, dvs. tre gånger mer. Därför
lade jag fram mitt pris: 1,9 gånger 3. Det blir ungefär
6 öre. Det var därför jag lade mig på den nivån. Vi
har också sagt att man skall utgå från en nollränta. Att
man placerar i en kärnavfallsfond är en annan sak.
Men man skall utgå från detta, eftersom vi inte skall
ta framtiden från våra barn.
Jag undrar om Roland Larsson håller med mig om
att det egentligen kostar så här mycket. Och jag und-
rar hur man skall lösa det här problemet.

Anf. 192 ROLAND LARSSON (c):
Fru talman! Min uppfattning är att SKI:s bedöm-
ning av kostnaderna är riktig. Jag vill också påstå att
de är tilltagna med ganska stor säkerhet. Man har
gjort den här konstruktionen just för att man, så att
säga, inte skall behöva ta ut avgifter ända ned. Dessa
garantier ligger på en ganska god säkerhet. Det är min
bedömning.
För att man skall kunna ta ut dubbelt så mycket
eller tre gånger så mycket, Eva Goës, krävs en änd-
ring av lagstiftningen. Lagstiftningen är i dag så kon-
struerad att SKI bedömer hur mycket det kostar. Se-
dan måste regeringen fastställa den här avgiften uti-
från lagstiftningen, och lagstiftningen medger inte en
sådan här godtycklig bedömning av vad det skulle
kosta. Jag vill påstå att SKI:s beräkningar på det här
området är mycket noggranna.
Men det finns inte någon människa i världen som
kan beräkna dessa kostnader för all framtid. Att man
utgår från realräntan när man räknar upp värdet på
fonden är ganska naturligt. Eftersom det handlar om
så pass mycket pengar och man är så beroende av
samhällsutvecklingen i övrigt är realräntan det enda
man kan ha som utgångspunkt för avkastningen.
Vi har haft olika diskussioner om realräntans
storlek. Jag anser inte att den är 4,5 %. Bl.a. Klas
Eklund har nyligen i en skrift pekat på att den aldrig
har varit mer än ca 2,5 %. Detta hävdar jag i SKI:s
styrelse. Det gör jag gärna här också.

Anf. 193 EVA GOËS (mp):
Fru talman! Hur skall detta finansieras? Jag vet ju
att en liknande Westinghousereaktor kostade 2,7
miljarder att riva och ta hand om. Det tar ungefär 17
år efter det att man har stängt av en reaktor att ta hand
om det här.
Om vi säger att det pris som SKI har lagt sig på är
någorlunda vettigt undrar jag hur detta skall finansie-
ras om man inte har dessa säkerheter. Jag håller med
Roland Larsson om att det är dumt att man tar vatten-
kraftsanläggningarna. Jag menar att kärnkraften skall
betala sina egna kostnader fullt ut.

Anf. 194 ROLAND LARSSON (c):
Fru talman! Jag försökte just säga att jag också
tycker det.
Som jag sade förut är det naturligtvis inte lätt att
göra kostnadsberäkningar. Men vi har utgått från den
teknik som nu finns tillgänglig. Om man skulle välja
någon annan teknik, eller om man skulle skjuta på den
här frågan ett antal år av olika skäl, blir det en helt
annan kostnad.
Om man skjuter på det slutliga omhändertagandet
sjunker faktiskt kostnaden, ironiskt nog. Den här
mellanlagringen är nämligen billigare än slutförvaret.
Och eftersom pengarna växer snabbare än kostnader-
na ökar för ett slutförvar skulle det blir mer pengar.
Man kan bara konstatera att detta inte är någonting
som är lätt. Men SKI jobbar mycket med dessa frågor.
Jag tycker att man har lyckats komma ganska rätt.
Men det vet vi naturligtvis inte förrän om 10 000 år,
men vi får väl återkomma då.
Tack!

Anf. 195 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! Jag välkomnar också att vi kan ha
diskussioner när det gäller den kommande kärnkrafts-
debatten den 10 juni.
Men beträffande den här frågan vill jag ändå säga
att varken Roland Larsson eller Eva Goës tillhör jord-
bruksutskottet. Vi har på kort tid försökt lära oss vad
dessa för oss nya saker innebär.
Om man tar del av vad ni beslutade förra året i
näringsutskottet står det ganska klart att den här lagen
är så konstruerad att regeringen gör en självständig
bedömning av säkerheten och är oförhindrad att ställa
krav på att andra säkerheter presteras än dem som
anges i den motion som Roland Larsson har skrivit.
Vi har inte lärt oss allt, så vi får läsa på och se om
Roland Larsson eller majoriteten i jordbruksutskottet
har rätt i den här frågan.

Anf. 196 ROLAND LARSSON (c):
Fru talman! Inge Carlsson säger "ni". Jag var inte
med om att fatta det beslutet. Jag reserverade mig mot
det. Det är riktigt att det står så. Men det fungerar
alltså inte riktigt på det sättet.
Det är bra, Inge Carlsson, att den här diskussionen
kommer upp. Skälet till att jag inte framhärdar med
ett yrkande och driver den här frågan till sin spets är
att jag vill ta upp ett resonemang om detta som inte
innebär att vi fastnar i några låsningar. Då kan vi
komma till en slutsats som utgår från så mycket fakta
som möjligt. Det är inte säkert att det som jag har
framfört här till hundra procent kan sägas vara fakta.
Fakta kan ju uppfattas olika beroende på hur man
tolkar en del av detta. Men jag har jobbat mycket med
dessa frågor i SKI:s styrelse. Och jag vågar påstå att
jag är ganska väl insatt i dem. Jag vill gärna att fler
blir det. Frågan har nämligen en sådan betydelse att
den borde vara värd en något mera ingående diskus-
sion framöver.
Tack!

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 maj.)

14 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Motion
med anledning av prop. 1996/97:122 Finsk, rödmärkt
olja i motordrivna fordon
1996/97:Sk58 av Olle Lindström (m)

15 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 14 maj

1996/97:309 av Ulla Löfgren (m) till kommunika-
tionsministern
Framtiden för Vägverket Produktion
1996/97:310 av Elisebeht Markström (s) till justitie-
ministern
Gängvåldtäkt

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 20 maj.

16 § Anmälan om fråga för skriftligt svar

Anmäldes att följande fråga för skriftligt svar
framställts

den 14 maj

1996/97:525 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Flygtransporter av radioaktiva ämnen

Frågan redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 20 maj.

17 § Kammaren åtskildes kl. 20.36.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 13.51,
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 15.02,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 140
(delvis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.59 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträ-
dets slut.