Redogörelse till riksdagen 1996/97:NR1

Nordiska rådets svenska delegations

berättelse angående verksamheten under

1996 1996/97 NR1

Nordiska rådet får härmed överlämna bifogade berättelse angående sin verksamhet under 1996. Berättelsen innehåller en redogörelse för rådets 48:e session den 11–13 november samt en översikt över rådets övriga verksamhet under året.

Stockholm den 5 mars 1997

Olof Johansson

Eva Smekal

1

Innehållsförteckning 1996/97:NR1
1 Inledning.................................................................................................... 3
2 Rådets organisation ................................................................................... 7
3 Sveriges delegation .................................................................................... 9
4 Europakonferens...................................................................................... 11
5 48:e sessionen.......................................................................................... 12
6 Presidiet ................................................................................................... 24
7 Nordenutskottet ....................................................................................... 27
8 Närområdesutskottet ................................................................................ 31
9 Europautskottet........................................................................................ 33
10 Kontrollkommittén ................................................................................. 35
11 Nordiska rådets priser ............................................................................. 35
12 Information ............................................................................................. 37
Bilaga 1  
Rekommendationer, yttranden och interna beslut antagna vid Nor-  
diska rådets 48:e session samt framställningarna 1–3, antagna av  
presidiet tidigare under 1996 ........................................................................ 38
Bilaga 2  
Second Conference of Parliamentarians of the Arctic Region Confe-  
rence Statement............................................................................................. 45
Bilaga 3  
Gemensamt uttalande av Baltiska församlingens och Nordiska rådets  
presidier med anledning av det gemensamma mötet i Vilnius 15–16  
april 1996...................................................................................................... 50
Bilaga 4  
5th Parliamentary Conference on Co-operation in the Baltic Sea Area........ 53

2

1 Inledning 1996/97:NR1

Förändring – konkretisering – vidareutveckling

Ny organisation och nya arbetsformer

Verksamhetsåret 1996 har präglats av att de beslut om omorganisation och nya uppgifter för rådet som togs under 1995 trätt i kraft och börjat tillämpas.

Förändringsarbetet i Nordiska rådet har pågått under hela 1990-talet och pågår fortfarande. Ett antal händelser har varit betydelsefulla för utvecklingen och inriktningen av det nordiska samarbetet:

Sovjetunionens upplösning och Estlands, Lettlands och Litauens återvunna självständighet skapade nya utrikes- och säkerhetspolitiska förutsättningar för Norden och nordiskt samarbete.

EES-avtalets ikraftträdande ställde nya krav på att anpassa det nordiska samarbetet till nya spelregler inom en vidare europeisk ram.

Att ytterligare två nordiska länder blev EU-medlemmar och därmed också ansvariga för EU:s utveckling utgjorde en ny dimension för det fortsatta nordiska förändringsarbetet.

Efter det att allmänna riktlinjer för det fortsatta nordiska samarbetet lagts fast i Reykjavik våren 1995 vidtog en fas av konkretisering och vidareutveckling av reformförslagen. Vid rådets extra session i september 1995 antogs ett presidieförslag om ny organisation och nytt arbetssätt för Nordiska rådet och ett ministerrådsförslag om ändringar av Helsingforsavtalet. Därmed har grunden lagts för en stärkt ledningsfunktion och för en ny utskottsstruktur med tre utskott och en kontrollkommitté. Utskotten utarbetar årliga verksamhetsplaner och samordningen av budgeten för det nordiska samarbetet åvilar presidiet som rådets ledningsorgan. Förändringen understryker att rådet är en sammanhållen enhet med klara prioriteringar som genomsyrar alla rådets organ.

Nordiska rådet har under de senaste åren starkt präglats av ett reformarbete som gett rådet ny inriktning på verksamheten, nya arbetsformer och ny organisation. Det är nu viktigt att ägna ökad uppmärksamhet åt innehållet i det nordiska samarbetet men det måste ständigt finnas en beredskap att ompröva, effektivisera och vidareutveckla det nordiska samarbetets former och innehåll.

Partigruppernas roll  
Nordiska rådets betydelse som ett debattforum för en fruktbar politisk dialog  
över parti- och landgränser och mellan regeringar och parlamentariker bör  
fortsatt främjas.  
I rapporten Nordiskt samarbete i en ny tid underströks vikten av en fortsatt  
förstärkning av det partipolitiska samarbetet i rådet. De fyra partigrupperna –  
Den konservativa gruppen, Mittengruppen, Den socialdemokratiska gruppen  
och Den vänstersocialistiska gruppen – bör spela en mer central roll i det  
nordiska samarbetet. 3
 

Partigruppernas roll i berednings- och beslutsprocessen har förstärkts liksom deras möjligheter att påverka dagordningen för rådets arbete. Detta har bl.a. möjliggjorts genom att partigrupperna nominerar ledamöter till rådets olika organ och att flera ändringar i den nya arbetsordningen har gjorts i syfte att stärka partigrupperna så att de ges bättre möjligheter att aktivt ta del i initiering, urval och beredning av rådets ärenden. Det ökade inflytandet över den nordiska budgeten har tydliggjort partigruppernas betydelse för utvecklingen av det nordiska samarbetet och för att föra fram politiskt viktiga frågor till debatt och beslut.

Partigruppernas verksamhet har förstärkts dels genom ökade ekonomiska resurser dels genom ändrade mötesformer.

Förankringen i de nationella parlamenten

En förutsättning för att det nordiska samarbetet skall lyckas är att det förankras i de nationella parlamenten och att intresset för de nordiska frågorna delas av en större krets parlamentariker än de 87 som ingår i Nordiska rådet. Nordiska rådet skall vara en plattform för diskussion och debatt mellan parlamentariker i de nordiska länderna och representanter för de nordiska regeringarna. Den nya rådsorganisationen har öppnat för nya mötesformer s.k. temamöten där andra än rådsmedlemmar och regeringsrepresentanter kan delta i debatten.

Vid den av rådet i mars arrangerade temasessionen om Europafrågor kunde EU-parlamentariker, Europarådsparlamentariker, parlamentariker från de nordiska parlamentens EU-organ och andra parlamentsutskott utan att ha plats i rådet delta i debatten. En liknande temakonferens anordnas under 1997 om kulturfrågor och även då kommer andra än rådets egna ledamöter ges möjlighet att aktivt delta. Inbjudna till konferensen är t.ex. parlamentariker från de nationella parlamentens kulturutskott, EU-parlamentariker samt ett stort antal internationella och nationella organisationer. Detta är dock endast ett första steg i förankringsarbetet.

I en undersökning företagen av rådets dåvarande budget- och kontrollutskott konstateras att kontakt mellan t.ex. de nordiska parlamentens utskott på såväl parlamentarikersom tjänstemannnivå förekommer i mycket liten omfattning. Rapporten utmynnade i ett internt beslut om att uppdra åt rådets presidium att ansvara för processen att få till stånd en bättre koppling mellan det nordiska samarbetet och arbetet i de nationella parlamenten och de nationella partiorganisationerna.

Ett första steg i denna process togs genom Europakonferensen i mars. Dessutom har de nationella delegationerna på förslag av presidiet under 1996 förberett och planerat olika åtgärder för att få till stånd en debatt och diskussion mellan företrädare för rådets nationella delegationer och representanter för det nationella parlamentet. Av stor vikt är att involvera de nationella parlamentsutskotten i det nordiska samarbetet, att ytterligare förbättra mötesformerna och att informationen om det nordiska samarbetet stärks.

1996/97:NR1

4

Nordisk nytta

Syftet med det nordiska samarbetet måste vara ”nordisk nytta”. Begreppet lanserades i rapporten Nordiskt samarbete i en ny tid med innebörden att all nordisk verksamhet skulle uppvisa ett genuint nordiskt nyttovärde. I rapporten angavs ett antal kriterier som borde vara grundläggande för samnordiska aktiviteter:

Avse verksamhet som annars skulle ske i nationell regi, men där påtagliga positiva effekter uppnås genom gemensamma nordiska lösningar.

Manifestera och utveckla nordisk samhörighet

Öka nordisk kompetens och konkurrenskraft

Flertalet av de nordiska institutionerna har mot bakgrund av dessa kriterier genomgåtts och resulterat i att en del lagts ned, en del strukturerats om och att en del nya har skapats. Allt i syfte att samarbetet skall koncentreras och profileras på områden av stor nordisk nytta. Detta arbete kommer också att fortsätta under 1997. För att uppnå ett mer resultatinriktat samarbete i Norden krävs att de nordiska insatserna koncentreras till områden där de gör störst nytta.

Hörnstenar i det nordiska samarbetet

I rapporten Nordiskt samarbete i en ny tid definieras tre huvudområden som hörnstenar för det framtida nordiska samarbetet inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet:

Samarbetet inom Norden

Norden och dess närområden

Norden och Europa/EU/EES.

Inom dessa tre dimensioner skall rådets verksamhet utvecklas under en förstärkt partipolitisk ledning och med principen ”nordisk nytta” som vägledning.

Rådets tre utskott, Nordenutskottet, Närområdesutskottet och Europautskottet, har inlett arbetet med att kartlägga sina arbetsuppgifter och skapa lämpliga arbetsformer.

Nordenutskottet har valt att tillsätta ett antal arbetsgrupper för att bereda frågor på centrala områden. Grupperna har arbetat med konst och kultur, utbildning och forskning, barn- och ungdomskultur samt den nordiska välfärdsmodellen. Utskottet har också använt sig av ”rapportörer” för att särskilt belysa vissa frågor som t.ex. möjligheterna att samarbeta om åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism. I syfte att få till stånd ett gemensamt nordiskt agerande för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn har utskottet också tagit initiativ till en offentlig utfrågning med representanter från samtliga nordiska länder.

Närområdesutskottet har fortsatt att på olika sätt stärka och utveckla kontakterna med Nordens närområden. I april deltog utskottet aktivt i det första

1996/97:NR1

5

gemensamma mötet mellan Nordiska rådet och Baltiska parlamentariska 1996/97:NR1
församlingen. Utskottet spelade också en viktig roll i föreberedelserna av den  
femte Östersjökonferensen i Riga i september 1996. Under året utarbetade  
en arbetsgrupp tillsatt av ministerrådet ett förslag till närområdesstrategi.  
Utskottet har följt detta arbete och för rådets del framfört synpunkter på  
förslaget.  
Europautskottet hade ett stort ansvar för den Europakonferens som rådet  
höll i mars och vars syfte var att föra samman nordiska regeringsrepresen-  
tanter och parlamentariker som arbetar med EU-frågor för att i anslutning till  
EU:s regeringskonferens fokusera på några frågor som är politiskt väsentliga  
i Norden. Utskottet följde sedan upp detta tema genom att vid sessionen i  
november anorda en särskild utfrågning av de nordiska ländernas utrikes-  
och europaministrar inom ramen för EU:s regeringskonferens.  
Agenda 1997  
Under 1997 kommer arbetet med de säkerhetspolitiska frågorna att fortsätta  
och intensifieras. I enlighet med det interna beslut som rådet antog vid den  
48:e sessionen kommer under året en temakonferens att anordnas om säker-  
het i Norden och Nordens närområden. För detta arbete har presidiet tillsatt  
en särskild arbetsgrupp.  
Ett viktigt styrinstrument i det nordiska samarbetet är den samnordiska  
budgeten. Nordiska rådets presidium har som ledningsorgan uppgift att sam-  
ordna rådets synpunkter på den nordiska budgeten där ministerrådet har att  
fastställa ramen medan rådet beslutar om innehållet. För att kunna utföra  
detta arbete krävs relevant budgetmaterial och en väl fungerande budgetpro-  
cess. Inför arbetet med 1998 års budget har presidiet tillsatt en arbetsgrupp  
med uppgift att företräda rådet i det beredningsarbetet.  
Om ansvaret för den nordiska budgeten åvilar presidiet har rådets kontroll-  
kommitté till uppgift att utöva den parlamentariska kontrollen av ministerrå-  
dets verksamhet. Kommittén avser bl.a. att under 1997 undersöka i vad mån  
Nordiska minsterrådet följer upp rådets rekommendationer om utformningen  
av budgeten. Kommittén har också för avsikt att i lämplig omfattning besöka  
nordiska institutioner i syfte att granska om verksamheten faller inom rå-  
dande kriterier för nordisk nytta.  
Nordenutskottet inleder sitt arbete under 1997 med en stor temakonferens  
om Nordisk kultur under internationell press. Givet är att rådet och främst  
Nordenutskottet följer upp konferensens resultat. Utskottet kommer också att  
fortsätta diskussionen om den nordiska välfärdsmodellen och härunder sär-  
skilt rätten till arbete, utbildning, social trygghet och en god arbetsmiljö. Den  
arbetsgrupp utskottet tillsatt om ”den nordiska välfärdsmodellen” kommer  
under våren att framlägga en statusrapport till utskottet. Andra viktiga frågor  
som utskottet kommer att arbeta med är bekämpningen av främlingsfientlig-  
het och rasism, flyktingpolitik, film och mediefrågor och den nordiska språk-  
förståelsen.  
Närområdesutskottet skall under 1997 fortsätta att samarbeta med Baltiska  
församlingen och de lokala parlamenten i nordvästra Ryssland, delta i Ös-  
tersjösamarbetet samt följa utvecklingen i Nordens närområden inklusive 6
Arktis. Ett EU-seminarium för baltiska parlamentariker om parlamentariker- 1996/97:NR1
nas roll i medlemsförhandlingarna kommer att anordnas i Riga under våren  
tillsammans med Europautskottet. Utskottet kommer att delta i förberedel-  
serna av den sjätte parlamentariska Östersjökonferensen och i en baltisk-  
nordisk jämställdhetskonferens i Valmiera som båda kommer att äga rum  
under 1997. En av utskottets allmänna målsättningar för miljösamarbetet är  
att reducera den samlade enerigiförbrukningen i Norden. Detta inleddes  
under 1996 med antagande av rekommendation om forskning och utveckling  
av nya och förnybara energikällor. Arbetet kommer att fortsätta under 1997.  
Europautskottet kommer att inleda sitt arbete under 1997 med att fokusera  
sitt arbete på konsumentpolitik. En första åtgärd blir att inbjuda konsument-  
organisationer i Norden till ett möte. Därefter gör utskottet en studieresa till  
Bryssel för att främst diskutera konsumentfrågor men också miljöpolitik.  
Utskottet kommer fortsatt att följa de nordiska EU-ländernas arbete med  
regeringskonferensen. Utskottet avser också att följa upp Europakonferensen  
från mars 1996 och då särskilt i syfte att försöka utröna gemensamma nor-  
diska intressen i EU:s regeringskonferens. Utskottet kommer också under  
året att ägna stor uppmärksamhet åt sysselsättningsfrågorna och avser att  
under 49:e sessionen ta initiativ till en sysselsättningsdebatt utgående ifrån  
en redogörelse för sysselsättningssituationen i respektive nordiskt land.  

2 Rådets organisation

Nordiska rådet är ett samarbetsorgan för de nordiska ländernas parlament och regeringar. Samarbetet bygger på en överenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, det s.k. Helsingforsavtalet från 1962 och med senare genomförda ändringar. Rådet är initiativtagande, rådgivande och kontrollerande.

Plenarförsamlingen

Plenarförsamlingen utgörs av rådets 87 valda medlemmar samt av regeringsrepresentanter och möts till ordinarie session minst en gång om året.

Plenarförsamlingen är rådets högsta beslutande organ. Den skall anta re-  
kommendationer och yttranden, fastställa rådets arbetsordning, utse rådets  
presidium, bestämma utskottens antal och verksamhetsområden och ange  
plats och tidpunkt för nästa session. Det finns stadgeenlig möjlighet att kalla  
in en extra session eller en temasession. Rösträtt i rådet har enbart de valda  
medlemmarna, dvs. parlamentarikerna.  
Presidiet  
Rådets presidium består av en president och högst tolv andra valda medlem-  
mar som utses av plenarförsamlingen. Varje land och partigrupp bör vara  
representerat i presidiet. Presidiet utgör rådets högsta beslutande organ då  
plenarförsamlingen inte är samlad.  
Presidiet skall bereda övergripande politiska frågor, frågor om den all-  
männa inriktningen och utvecklingen av rådets verksamhet och arbetsformer 7
samt utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. På presidiet ankommer också att 1996/97:NR1
leda och samordna rådets verksamhet samt tillse att rådets verksamhet sam-  
ordnas med verksamhet i de nationella parlamenten och i internationella  
organisationer.  
Utskotten  
Rådet har tre utskott: Nordenutskottet, Närområdesutskottet och Europaut-  
skottet.  
Utskotten förbereder ärenden innan beslut fattas av plenarförsamlingen el-  
ler presidiet. De behandlar medlemsförslag, regerings- och ministerrådsför-  
slag, berättelser från nordiska institutioner, regeringarnas och ministerrådets  
meddelanden med anledning av antagna rekommendationer, inkomna skri-  
velser samt andra ärenden.  
Kontrollkommittén  
Kommitténs uppgift är att utöva kontroll över verksamhet som finansieras  
via nordiska medel och svara för kontrollverksamheten av det nordiska sam-  
arbetet som plenarförsamlingen bestämmer. Kommittén svarar också för  
ärenden i samband med tolkningen av Helsingforsavtalet och andra nordiska  
samarbetsavtal samt rådets arbetsordning och andra interna stadganden.  
Valkommittén  
Valkommitténs uppgift är att förbereda val som beslutas av plenarförsam-  
lingen samt eventuella suppleringsval som presidiet förrättar på plenarför-  
samlingens vägnar.  
Delegationerna  
Varje lands valda medlemmar, suppleanter och regeringsrepresentanter utgör  
landets delegation i rådet. Sveriges delegation består av tjugo medlemmar  
valda av riksdagen samt de av regeringen utsedda representanterna.  
Delegationen konstituerar sig, väljer ordförande, vice ordförande och ar-  
betsutskott.  
Partigrupperna  
Rådets medlemmar och suppleanter väljs av parlamenten med hänsyn till  
partiernas styrkeförhållanden. Fördelningen av förtroendeposter och olika  
ärenden under behandling dryftas och förbereds i partigrupperna inför beslut  
i rådets organ. Det finns fyra partigrupper i rådet.  

8

3 Sveriges delegation 1996/97:NR1
Medlemmarna  
Valda den 24 oktober 1996  
Valda medlemmar Suppleanter
Per Olof Håkansson (s) Sven Hulterström (s)
Anita Johansson (s) Sinikka Bohlin (s)
Carl Bildt (m) Henrik Landerholm (m)
Berit Oscarsson (s) Håkan Strömberg (s)
Nils T Svensson (s) Marianne Carlström (s)
Sten Svensson (m) Göthe Knutson (m)
Birthe Sörestedt (s) Eva Johansson (s)
Olof Johansson (c) Marianne Andersson (c)
Reynoldh Furustrand (s) Björn Kaaling (s)
Arne Andersson (m) Göte Jonsson (m)
Elver Jonsson (fp) Anne Wibble (fp)
Kaj Larsson (s) Carin Lundberg (s)
Charlotta L Bjälkebring (v) Gudrun Schyman (v)
Margareta Israelsson (s) Per Erik Granström (s)
Inger Koch (m) Christel Anderberg (m)
Marianne Samuelsson (mp) Barbro Johansson (mp)
Berit Löfstedt (s) Ingibjörg Sigurdsdóttir (s)
Widar Andersson (s) Pär Nuder (s)
Chris Heister (m) Göran Lennmarker (m)
Ingrid Näslund (kd) Alf Svensson (kd)

Ordförande i den svenska delegationen är Olof Johansson (c) och vice ordförande Per Olof Håkansson (s). I arbetsutskottet ingår förutom ordföranden och vice ordföranden Anita Johansson (s), Berit Oscarsson (s) samt Sten Svensson (m).

9

Fördelning på utskott m.m. 1996/97:NR1
PRESIDIET NORDENUTSKOTTET
Per Olof Håkansson (s) Widar Andersson (s)
Olof Johansson (c) Anita Johansson (s)
Sten Svensson (m) Berit Oscarsson (s) v. ordförande
  Birthe Sörestedt (s)
  Elver Jonsson (fp)
  Arne Andersson (m)
  Charlotta L Bjälkebring (v)
KONTROLLKOMMITTÉN  
Anita Johansson (s) ordförande  
VALKOMMITTÉN  
Per Olof Håkansson (s)  
NÄROMRÅDESUTSKOTTET EUROPAUTSKOTTET
Margareta Israelsson (s) Berit Löfstedt (s)
Kaj Larsson (s) Nils T Svensson (s)
Reynoldh Furustrand (s) Ingrid Näslund (kd)
Marianne Samuelsson (mp) Carl Bildt (m)
Chris Heister (m)  
Inger Koch (m)  

Möten

Delegationen har hållit åtta möten under verksamhetsåret.

Diskussioner om Nordiska rådets framtida arbetsuppgifter, struktur och den nationella uppföljningen har även under detta år präglat delegationens verksamhet. Under året har en organisationsplan för riksdagens internationella kansli antagits.

Delegationen har också diskuterat den nya arbetsordningen för Nordiska rådet som antogs vid den 48:e sessionen i Köpenhamn.

Statsrådet Margareta Winberg har i egenskap av nordisk samarbetsminister vid två tillfällen deltagit i delegationens möten. Vid det första mötet diskuterades bl.a. främjandet av nordisk språkförståelse, ömsesidig tillgänglighet av nordiska TV-program, bättre tillgänglighet av nordisk litteratur på originalspråk och stärkandet av undervisningen i skandinaviska språk. Samarbetsministern anmälde också att regeringen avsåg att till riksdagen avlämna en årlig

10

redogörelse för det nordiska samarbetet. Vid det senare mötet, som ägde rum 1996/97:NR1
i anslutning till 48:e sessionen, redogjorde samarbetsministern för minister-  
rådets program för det kommande året, ministerrådets budgetförslag och  
viktiga frågor inför sessionen.  
Nordiska rådets svenska delegation och ett stort antal frivilliga organisat-  
ioner höll ett gemensamt möte den 15 februari i riksdagen. Gästföreläsare  
var direktör Lars Engqvist, Svenska filminstitutet, som talade under rubriken  
”Överhet och undersåte” i Sverige, Norden och Europa. Syftet med mötet var  
att diskutera hur erfarenheterna av det nordiska samarbetet och samspelet  
mellan den officiella delen och föreningslivet kan skapa en ökad folklig  
förankring och ett folkligt engagemang för Sveriges deltagande i den europe-  
iska integrationen.  
Delegationen har också träffat representanter för Svenska kommunförbun-  
det för ett informations- och erfarenhetsutbyte om samarbetet med länderna i  
Öst- och Centraleuropa.  

4 Europakonferens

Som det första större arrangemanget efter reformeringen av Nordiska rådets  
arbetsformer genomfördes en Europakonferens i Köpenhamn den 4–5 mars.  
Till konferensen hade inbjudits de nordiska ländernas regeringar, de nation-  
ella parlamentens EU-organ och representanter för Europaparlamentet. Som  
underlag för konferensen hade en rapport, Norden og Europa – Norden og  
EU’s regeringskonference 1996, som analyserade likheter och olikheter  
mellan Danmarks, Finlands och Sveriges uppläggning inför EU:s regerings-  
konferens utarbetats.  
Konferensen syftade till att belysa likheterna och olikheterna mellan de tre  
nordiska EU-ländernas positioner inför EU:s regeringskonferens och ge  
möjlighet till en bred diskussion om det nordiska samarbetet i förhållande till  
de politiska frågeställningar som aktualiserades i samband med förberedel-  
serna för och genomförandet av regeringskonferensen. Huvudteman för  
konferensen var: Sysselsättningspolitik i Europa, Öppenhet och demokrati i  
den europeiska unionen samt EU:s miljö- och konsumentpolitik. De nordiska  
EU-ländernas regeringar uppmanades att aktivt driva dessa frågor under  
regeringskonferensen. De nordiska statsministrarna avslutade med att redo-  
visa sina krav och förväntningar på EU:s regeringskonferens 1996.  
En sammanfattande rapport från konferensen Norden og Europa – Hvad  
kan Norden give EU? har utarbetats. I rapporten beskrivs det överordnade  
temat för konferensen som Vad önskar de nordiska länderna av EU och vad  
kan de nordiska länderna eller Norden gemensamt ge EU. Under konferensen  
bekräftades att det i de nordiska länderna råder enighet om de grundläggande  
nordiska värdena välfärdssamhället och demokratin. De nordiska statsmi-  
nistrarna gjorde många hänvisningar till gemensamma nordiska intressen  
såsom miljön, sysselsättningen och öppenheten. Statsministrarna var eniga  
om att den europeiska unionen skall utvecklas som en sammanslutning av  
självständiga stater. Samarbetet skall fortsatt vara ett samarbete mellan suve-  
räna och likvärdiga stater. De tre nordiska EU-länderna önskar, med i viss  
mån olika formuleringar, bevara den existerande balansen mellan små och 11
stora länder i samarbetet och därmed också bevara de små ländernas relativa 1996/97:NR1
överrepresentation i parlamentet och deras fördelaktiga röstviktning i rådet.  
Efter konferensen presenterade de nordiska statsministrarna vid en press-  
konferens strategin för att föra fram de nordiska frågorna sysselsättning,  
miljö, demokrati och jämställdhet. De tre nordiska medlemsländerna har  
delat upp ansvaret för frågorna så att Sverige arbetar för sysselsättningsfrå-  
gorna, Finland för demokratiseringen av EU:s arbete och Danmark för mil-  
jöfrågorna. Arbetet kommer att följas upp på statsministrarnas möten. Nor-  
diska rådets Europautskott kommer att ordna en uppföljningskonferens i  
mindre omfattning under början av 1997.  

5 48:e sessionen

Nordiska rådets 48:e session ägde rum den 11–13 november 1996 i Köpenhamn.

Statsministrarnas redogörelse

Statsministrarnas redogörelse presenterades av den nye norske statsministern Thorbjørn Jagland som noterade att det nära samrådet i Norden låg i gränslandet mellan internationellt och nationellt samarbete. Internationellt därför att det sträckte sig över landgränserna och var en av världens mest avancerade regionala samarbetsordningar. Nationellt därför att det politiska kulturarvet var så likartat och de flesta nordbor kunde tala sitt eget språk och bli förstådda i de andra nordiska länderna. Norge övertog ordförandeskapet med den klara övertygelsen att den nordiska gemenskapen var viktigare än någonsin tidigare. Alla ministerråd skulle arbeta med projekt som lade vikt vid nordisk nytta och ett effektivt nordiskt samarbete som fick ut mesta möjliga av varje krona.

Från norsk sida lades vikt vid några huvudområden där det behövdes en klarare profil och nya initiativ. Det gällde att klarare hålla fram Norden som modell och verkstad för samarbete i det nya Europa. De nordiska länderna hade olika anknytning till europeiska samarbetsordningar. Trots dessa olika anknytningsformer var det nordiska samarbetet inkluderande, inte exkluderande. Det mellanfolkliga och gränsregionala samarbetet – nätverket mellan företag, människor och organisationer – var i ständig utveckling. Jagland erinrade om ett uttalande av en åländsk representant i Kuopio att den speciella konstruktionen med självstyrande områden kunde vara en intressant modell för att lösa minoritetsproblem på flera håll i Europa. I detta sammanhang och i anslutning till det arktiska samarbetet erinrade han om att den samiska befolkningen hörde till den nordiska kretsen. De observatörs- och konsultationsordningar som inrättats skulle utvärderas och samarbetet mellan sametingen i Finland, Sverige och Norge föreslogs bli finansierat på nordisk bas.

Vad gällde säkerhetspolitiken eftersträvade regeringen att den norske försvarsministern under 1997 skulle uppträda inför Nordiska rådet för att orien-

tera om utvecklingen av det nordiska samarbetet på det fredsbevarande om-

12

rådet. Målsättningen borde vara att i framtiden kunna utpeka enheter som 1996/97:NR1
kunde sättas samman till en samnordisk fredsstyrka. Var och en på sin kant  
skulle mot bakgrund av sina nordiska erfarenheter under 1997 påbörja arbe-  
tet med utvidgning av både EU och NATO.  
En nordisk närområdespolitik kunde inte antas en gång för alla utan måste  
läggas upp som en process där bredare kretsar skulle dras in och där man  
fortlöpande kunde utvärdera erfarenheter och nya idéer. Från norsk sida ville  
man föreslå en genomgång av hur man kunde stimulera de frivilliga organi-  
sationerna att engagera sig i byggandet av nätverk med närområdena. Dessa  
organisationer var en nordisk resurs och utgjorde en av stöttepelarna i ut-  
vecklingen av den nordiska demokratin. Regeringen skulle därför föreslå  
utarbetandet av ett samarbetsprogram mellan ministerrådet och frivilligorga-  
nisationerna. Regeringen ville även prioritera en vidareutveckling av ung-  
domssamarbetet i Norden och mellan Norden och närområdena.  
Norden hade varit nydanande i den europeiska kampen mot arbetslösheten.  
Från norsk sida stödde man de nordiska EU-ländernas arbete för att sätta  
sysselsättningen högre på EU:s dagordning. Mot bakgrund av förberedelser-  
na för den ekonomiska monetära unionen fanns det anledning att närmare  
studera konsekvenserna för Norden när några länder gick med och andra  
stannade utanför en europeisk valutaunion.  
Många av de frågor som tidigare stod på den nordiska dagordningen hörde  
nu in under EU- och EES-paraplyet. Särskilt viktigt var det att följa upp  
lagstiftningssamarbetet. Antingen det skedde genom EU eller EES antog de  
nordiska länderna samma lagstiftning om den inre marknaden. Med Norges  
och Islands samarbetsavtal och de övrigas observatörskap i Schengenavtalet  
hade man lyckats hindra en ny passgräns rakt genom Norden och förbättrat  
möjligheterna för europeiskt samarbete mot organiserad brottslighet. Det var  
viktigt att föra vidare en nordisk profil i Schengensammanhang.  
Vidare berörde statsministern miljöfrågor, särskilt problemet med radioak-  
tivt avfall på Kolahalvön, där aktiv medverkan behövdes från Ryssland, de  
nordiska länderna och internationella finansieringsinstitutioner. Vad gällde  
kultursamarbetet avsåg regeringen att ta initiativ till en undersökning hur  
kultursatsningar kunde bidra till att bekämpa rasism. Detta var ett nytt om-  
råde för de nordiska forskningsmiljöerna.  
Generaldebatten  
Förste svenske talare i generaldebatten var utrikesminister Lena Hjelm-  
Wallén, som ersatte statsminister Göran Persson. Hon inledde med att betona  
den trygghet man känner i den nordiska kulturkretsen med samsyn i centrala  
samhällsfrågor och en stabil plattform för att agera utåt. Man säkrade också  
en trygg nordisk bas genom att de satsade resurserna användes strategiskt för  
nordiskt nyttiga ändamål. Man måste se till att samarbetsmaskineriet var  
effektivt och användes till att göra rätt saker, inte bara göra saker rätt. Det var  
i det sammanhanget man måste se de måttliga besparingar i budgeten som  
genomförts på svenskt initiativ. Det nordiska samarbetet var för regeringen  
en integrerad del i en helhetspolitik för Europa. Den nordiska uppslutningen  

13

bakom EU:s utvidgning österut var ett självklart vägval som krävde aktiva 1996/97:NR1
insatser av alla de nordiska länderna. Den nordiska samsynen i allt väsentligt  
drevs också i EU, dit krav på förändringar innebärande gemensam kamp mot  
arbetslösheten, höjda ambitioner för miljöskyddet och ökad öppenhet i EU:s  
arbete och beslutsfattande hörde. Uppgörelsen om anslutning till Schengen-  
överenskommelsen var ett gott exempel på vad man kunde åstadkomma  
genom nordisk enighet och samverkan. Den gav alla länder mer i ett Europa-  
baserat system som skulle främja öppenhet och mellanfolkligt utbyte samti-  
digt som det garanterade det som uppnåtts av fri rörlighet inom Norden.  
Från svensk sida lade man tonvikt på engagemanget i Östersjöområdet i  
övertygelsen att det fanns förutsättningar att skapa den kanske snabbast  
växande regionen i Europa med renare miljö, ekonomisk tillväxt, mångdubb-  
lad handel, företagsetableringar, samfärdsel, rika mellanfolkliga kontakter  
och nya jobb på båda sidor om Östersjön. En gemensam uppgift var att bistå  
de baltiska ländernas strävan att anpassa sin lagstiftning till de krav som  
ställdes för deltagande i det internationella utbytet, givetvis med respekt för  
respektive lands behov och önskemål.  
Med Norge som undantag hade de nordiska länderna tvingats gå igenom  
tunga saneringsprogram för de offentliga finanserna med åtföljande stora  
påfrestningar för befolkningarna. Saneringen hade varit smärtsam men hade  
kunnat ske utan att i grunden göra avkall på avgörande värden i den sociala  
välfärden. Man borde nu inom Norden göra en gemensam analys av den  
genomförda budgetsaneringen, vad man hade att lära av den i framtiden och  
hur man skulle undvika att åter hamna i en ekonomisk ohållbar situation.  
Statsministrarna ansåg att denna analys borde ställas i centrum för det nor-  
diska samarbetet.  
Olof Johansson gjorde som mittengruppens talesman en översikt över de  
olika samarbetsområdena och såg det som självklart att de nordiska position-  
erna i FN, OSSE, EU, Arktiska rådet, Barentsrådet, Östersjösamarbetet etc.  
var möjligheter till nordisk samverkan. Allt annat var dåligt utnyttjande av  
den nordiska politiska kraften. Samarbetet inom Norden byggde på den  
värdegemenskap som fick sitt främsta uttryck i kulturell och språklig gemen-  
skap. Mot denna bakgrund kritiserade han att man i dag fortfarande inte har  
möjlighet att se varandras TV-program i Norden. Frivilligorganisationerna  
var den breda folkliga bas som det nordiska samarbetet vilade på. I den folk-  
liga förankringen hade den nordiska samarbetstanken sin överlägsna styrka.  
Detta var bakgrunden till mittengruppens medlemsförslag om förstärkning av  
samarbetet om frivilliga nordiska organisationer och de officiella nordiska  
samarbetsorganen. Frivilligorganisationernas mångfald var en resurs som de  
officiella samarbetsorganen måste ta tillvara, inte minst i en tid då de eko-  
nomiska resurserna var begränsade. Han välkomnade därför Thorbjørn Jag-  
lands deklaration om närmare samarbete inom området barn och ungdom.  
Ungdomens nordiska råd var en omistlig skola för unga nordiska politiker.  
Olof Johansson beklagade att många länder i Västeuropa skärpt sin lag-  
stiftning när det gällde flyktingars möjlighet att få uppehållstillstånd av hu-  
manitära skäl och asyl. Denna skärpta inställning överensstämde knappast  
med den solidaritet med människor i nöd som Norden står för. Dock fanns  
det stora skillnader i regler och praxis även mellan de nordiska länderna. 14
Trots att en del insatser gjorts i Norden återstod mycket arbete för att skapa 1996/97:NR1
en bättre samordning av flyktingpolitiken och ansvarsfördelningen för flyk-  
tingar inom Norden. Det nordiska samarbetet borde även på detta område  
samordnas med det som skedde på europeiskt plan för att få så stor genom-  
slagskraft som möjligt.  
Vad gällde Nordens närområden betonade han samhörigheten mellan Nor-  
diska rådet och Baltiska församlingen och vikten av att stödja konsolidering-  
en och utvecklingen av demokratin i de baltiska länderna samt även att förmå  
dem att intensifiera sina miljöinsatser.  
Han tog även upp samarbetet inom det arktiska området, där bildandet av  
Arktiska rådet gav möjlighet att utvidga det nuvarande miljösamarbetet och  
det framtida arbetet med en hållbar utveckling enligt Riokonferensens  
Agenda 21. Inom energiområdet fanns stort behov av samarbete både nor-  
diskt och internationellt. Målet måste vara att skapa förutsättningar för en  
effektiv, konkurrenskraftig och miljövänlig energiförsörjning i Norden.  
Det var viktigt att använda Nordiska rådet och ministerrådet som verktyg i  
det breda europeiska samarbetet. Nordiska rådets struktur och utbyggnad  
lämpade sig väl för att skapa debatt och dialog i frågor med anknytning till  
EU och EES. Medlemskapet i EU innebar inte att det nordiska samarbetet  
hade mindre betydelse än tidigare.  
Det primära i det nordiska samarbetet inom säkerhets- och försvarspoliti-  
kens områden var att bidra till lösningar på problem som kunde ge upphov  
till militära och andra hot men som ibland brukade kallas lågintensiva säker-  
hetspolitiska risker.  
Avslutningsvis framförde han mittengruppens uppfattning att budgeten  
skulle vara ett viktigt styrinstrument i det nordiska samarbetet. Man måste  
göra tydliga prioriteringar och lägga fast målen och följa upp de beslut som  
tagits. Därför krävdes att ministerrådet lade fram ett budgetdokument som  
speglade de prioriterade områdena och var användbart som politiskt styrin-  
strument.  
Den socialdemokratiska gruppens talesman Dorte Bennedsen ansåg att  
1980-talet var en stagnationsperiod för det nordiska samarbetet, då det var  
svårt att komma vidare med den dittillsvarande organisationen som grunda-  
des på nationella delegationer och när målsättningen var en bred consensus  
kring besluten. Detta hade varit viktigt i rådets barndom och ungdom då man  
skulle genomföra stora reformer som alla var eniga om. Men denna modell  
var inte användbar då världen blivit mer komplicerad och det måste träffas  
beslut som i högre grad var partiskiljande. Norden var inte ett alternativ till  
Europa utan en del av Europa. De nordiska samhällena skilde sig på många  
sätt från Syd- och Mellaneuropa vad gällde synen på människorna och sam-  
hället, välfärdsmodellen, utbildning, jämställdhet m.m. Det nordiska samar-  
betet måste fortsätta med syfte att påverka den europeiska utvecklingen.  
Nordiska rådet fick sin betydelse som en mötesplats för parlamentariker som  
där kunde diskutera gemensamma nordiska formuleringar om politikens  
inriktning. Ett konkret exempel på att en sådan diskussion kunde få positiva  
resultat var den diskussion som förts om den nordiska passunionen och  
Schengensamarbetet och som lett till att även Norge och Island kommit att  
omfattas av Schengenreglerna. 15
För den socialdemokratiska gruppen stod sysselsättningen som det högst 1996/97:NR1
prioriterade området. De krävde satsningar på aktiv arbetsmarknadspolitik  
och ökade investeringar i utbildning, kompetensutveckling och teknologi.  
Ansvaret för sysselsättningen låg i de enskilda länderna men de internation-  
ella insatserna blev större om de samordnades med andra länder. Därför hade  
den socialdemokratiska gruppen lagt fram sitt medlemsförslag om en gemen-  
sam nordisk sysselsättningsstrategi. Dorte Bennedsen underströk att det  
folkliga kulturella och utbildningsmässiga samarbetet måste förstärkas. Tan-  
ken på ett nordiskt politiskt samarbete hade sitt ursprung i breda folkliga  
kretsar och detta samarbete existerade i högsta grad fortfarande. Det ställdes  
krav på att det nordiska samarbetet fortsatt skulle utbyggas så att det gav  
tydliga spår i människornas vardag. Språkgemenskapen var kärnan i den  
nordiska gemenskapen på det folkliga och kulturella området, och det var  
därför inte klokt att lägga ned språksekretariatet i Oslo. Som ett minimum  
borde man ge ökade medel till språknämnderna för att kompensera detta.  
Slutligen erinrade hon om att ansvaret för samarbetets utveckling vilade på  
partigrupperna i rådet, och det innebar en förpliktelse både för parlamentari-  
kerna och regeringsrepresentanterna att förankra arbetet i de nationella par-  
lamenten och att dra in de nationella parlamentsutskotten i arbetet för att  
tillse att nordiska beslut också följdes upp på hemmaplan.  
Den konservativa gruppens talesman Geir Haarde såg tillbaka på det  
gångna årets arbete med en viss belåtenhet, även om det varit en period av  
tumult, dels när det gällde att finna de rätta formerna och arbetssätten, dels  
när det gällde flyttningen av presidiesekretariatet till Köpenhamn. Partipoliti-  
seringen hade varit synligare än någonsin, dagordningen hos presidiet och  
utskotten hade rensats från mindre viktiga saker och kanalerna till de nation-  
ella politiska kanalerna hade förstärkts. Debatten hade vitaliserats med mera  
aktuella medlemsförslag. Rådets mötesformer hade förändrats och utveck-  
lats. En session och en temakonferens per år hade redan framkallat en bättre  
politisk effekt på rådets arbete och rådets ledningsfunktion hade skärpts.  
Avsikten med förändringarna var att få till stånd ett flexibelt organ som  
snabbt kunde reagera politiskt när det behövdes. Härvidlag måste rådet ännu  
förbättra sig liksom vad gällde uppföljningen av saker av politiskt intresse  
som behandlats i rådet. Men man borde inte endast ta emot frågor för ställ-  
ningstagande i det nordiska samarbetet utan även se till att de saker som man  
prioriterade i Norden kom på dagordningen i Europa, t.ex. de arktiska frå-  
gorna. Information om det nordiska samarbetet och de nordiska prioritering-  
arna var en synnerligen viktig sak i EU-sammanhang. Arbetet med Nordiska  
rådets nya informationsstrategi pågick och de klara prioriteringar som gjorts  
borde med tiden utmynna i en mer koncentrerad användning av pengar och  
resurser.  
Vänstersocialistiska gruppens talesman Jarmo Wahlström anknöt till fram-  
lagda medlemsförslag om sysselsättning och framhöll för partigruppens del  
att delning av arbetet var en av de viktigaste verktygen för att minska arbets-  
lösheten och höja produktiviteten hos den som hade arbete, både i den of-  
fentliga och den privata sektorn. På längre sikt ansåg gruppen att en bestå-  
ende och varaktig arbetstidsförkortning var en nödvändig lösning. Han be-  
rörde även frågan om Norden och EU och påpekade att blockbildning och 16
gott samarbete inte var samma sak. Inom EU hade medlemsstaterna i alla 1996/97:NR1
tider sökt samarbetspartner som i olika frågor hade samma utgångspunkt. Ett  
fungerande nordiskt samarbete både utanför och innanför EU utestängde inte  
automatiskt andra länder och regioner. De nordiska ländernas långa erfaren-  
het av effektivt samarbete utan vare sig omröstningar eller stängda dörrar  
kunde fungera som en god modell i det tungrodda och ofta konfliktfyllda  
europeiska samarbetet. Den nordiska nivån borde fungera som en språng-  
bräda för att konkretisera och försvara de nordiska värderingarna också på  
den europeiska och internationella nivån.  
Vad gällde närområdessamarbetet ansåg han att Östersjösamarbetet hade  
alla möjligheter att bli något stort och lockande även för vanliga medborgare.  
På det kulturella området stimulerades samarbetet bl.a. genom att universite-  
ten kring Östersjön via satellitsändningar undervisade tusentals studenter om  
miljön och samhällslivet i Östersjöområdet.  

Debatten i sin helhet återfinns i de tryckta protokollen från sessionen.

Den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen och debatten

Den säkerhetspolitiska redogörelsen framlades av Finlands utrikesminister Tarja Halonen, som inledningsvis berörde samarbetet och informationsutväxlingen mellan de nordiska EU- och EES-länderna om frågor som säkerhetsarkitekturen för Europa, Ryssland, ex-Jugoslavien och fredsprocessen i Mellanöstern. Ett positivt exempel på EES-ländernas deltagande var att de anslutit sig till EU:s gemensamma ståndpunkt i frågan om vapenexport till ex-Jugoslavien och Östra Timor. Vad gällde EU:s regeringskonferens uttalade hon tillfredsställelse över att nordiska värden som öppenhet, jämlikhet, miljö och sysselsättning fått ett bra fotfäste i regeringskonferensen. Vidare hade alla EU:s medlemsländer ställt sig bakom förslaget att skriva in principen om hållbar utveckling i EU:s grundfördrag. Något liknande kunde man med tillfredsställelse konstatera vad gällde sysselsättningen där en majoritet av EU-länderna var redo att ta upp sysselsättningen som en punkt i EU:s fördragstext.

Det nya Europa ställde krav på allt snabbare och effektivare beslutsfattande inom det gemensamma utrikespolitiska och säkerhetspolitiska området. Behovet av fredsbevarande verksamhet, katastrofhjälp och krishantering hade ökat i Europa. Finland och Sverige hade tagit ett initiativ för att ge EU en större kapacitet för militär krishantering. Den nordiska profilen var hög i återuppbyggnadsarbetet i det forna Jugoslavien. Som en fortsättning på det lyckade samarbetet inom IFOR var de nordiska länderna redo att tillsammans delta i den fredsbevarande operationen i Bosnien efter det att IFOR-mandatet löpt ut. En huvuduppgift borde bli att säkra fredsprocessen och att stödja den allt viktigare civila delen av samarbetet. De nordiska EU-länderna hade aktivt framhållit att medlemsförhandlingarna med de nya ansökarländerna måste inledas samtidigt med alla dessa länder. Detta var speciellt viktigt för de baltiska länderna och utvecklingen i hela Östersjöregionen. Av avgörande betydelse för stabiliteten i Europa var även situationen i Ryssland. För norra

Europa var det av största vikt att Ryssland kunde integreras i det europeiska

17

samarbetet. De nordiska länderna hade arbetat intensivt för att förbättra 1996/97:NR1
kontakterna och bredda samarbetet både bilateralt och i internationella orga-  
nisationer.  
Statsministermötet i Visby hade gett Östersjörådet erforderlig hög politisk  
profil som verktyg för upprätthållandet av säkerhet och stabilitet i norra  
Europa. Vid Visbymötet lade också EU-kommissionen fram sitt initiativ för  
Östersjöregionen. Det var viktigt att detta initiativ kunde ta konkreta former  
och att tillräckliga finansiella medel beviljades. Under det därpå följande  
mötet i Kalmar fick Östersjörådet ett konkret handlingsprogram med tre  
huvudområden: utvecklingen av demokrati och säkerhet i vidare bemärkelse,  
det ekonomiska samarbetet och miljöfrågorna. Vidare välkomnade utrikes-  
ministern att deklarationen om upprättande av ett Arktiskt råd kunnat under-  
tecknas i Ottawa med deltagande av förutom de nordiska länderna även  
Kanada, Ryssland och USA. Dessutom deltog tre takorganisationer för urbe-  
folkningarna. Arktiska rådets samarbetsområden var strategin för arktiskt  
miljöskydd, den s.k. Rovaniemiprocessen samt samarbete för en hållbar  
utveckling av regionen.  
Den konservativa gruppens talesman Geir Haarde inledde med att gratu-  
lera Sverige till invalet i FN:s säkerhetsråd samt välkomnade att Nordiska  
rådet numera inte bara kunde diskutera säkerhetspolitik utan även anta re-  
kommendationer med klart politiskt innehåll i dessa saker. Den viktigaste  
saken vad gällde säkerheten i Norden och närområdena var utvidgningen av  
NATO och fördjupandet av alliansens roll. De nordiska NATO-länderna  
hade ett särskilt ansvar att arbeta för att de fria länder som önskade medlem-  
skap också fick detta så snart de uppfyllde alla formella och politiska förut-  
sättningar. Samtidigt måste man öka samarbetet med Ryssland på alla områ-  
den, och ryssarna måste försäkras om att samarbetet inom NATO inte inne-  
bar något hot. Väst var ideologisk vinnare i det kalla kriget, men fick för den  
skull inte förödmjuka ryssarna. Tvärtom borde de visas full respekt och ges  
bistånd att återupprätta en ekonomi som kommunismen lagt i grus. Nordiska  
rådets uppfattning kunde väga tungt och ge ett viktigt politiskt stöd till de  
länder som sökte NATO-medlemskap, och därför innehöll det konservativa  
medlemsförslaget bl.a. en rekommendation om NATO-medlemskap för de  
baltiska länderna.  
Den vänstersocialistiska gruppens talesman Paul Chaffey såg det som po-  
sitivt att försvarsministrarna kom med i det nordiska samarbetet och att det  
arrangerades en säkerhetspolitisk konferens där man kunde diskutera kon-  
kreta och till dels svåra frågor som det tidigare inte hade varit vanligt att ta  
upp i Nordiska rådet. Han varnade för den konservativa gruppens förslag att  
uppmana regeringarna att arbeta för en utvidgning av NATO mot öster och  
för att även de baltiska länderna skulle bli medlemmar. Den centrala frågan i  
europeisk säkerhetspolitik var hur man integrerade Ryssland i gemensamma  
lösningar. Ryssland fick inte marginaliseras. Vidare satte han frågetecken för  
västländernas vilja att ge reella säkerhetsgarantier till de nya länderna som  
ville in i NATO. Det handlade om att öronmärka stora militära och ekono-  
miska resurser och soldater för insatser när det verkligen gällde i områden  
som av geografiska skäl inte var särskilt lätta att försvara. De nordiska län-  
derna borde satsa sina resurser på att utnyttja existerande alleuropeiska sam- 18
arbetsordningar som innefattade Ryssland och bygga ett nära partnerskap 1996/97:NR1
mellan Öst- och Västeuropa så att man gjorde skillnaden mellan dem som  
var innanför och utanför NATO mindre och inte större än tidigare. Vidare  
borde man följa upp den norske statsministerns idéer om nordiska fredsbeva-  
rande styrkor. Där hade Norden en roll att spela i stället för att splittra Nor-  
den genom att några regeringar kämpade för en utvidgning av NATO till  
Baltikum medan andra regeringar stannade utanför det säkerhetspolitiska  
samarbetet.  
Den socialdemokratiska gruppens talesman Ole Stavad såg stora möjlig-  
heter för det traditionella nordiska utrikespolitiska samarbetet genom att  
Sverige blev medlem i FN:s säkerhetsråd. Därigenom kunde man få en stark  
nordisk plattform förutsatt att samordningen mellan nordiska regeringar och  
parlament blev högt prioriterade i alla länderna. Danmark övertog ordföran-  
deskapet i OSSE, och även där hade man goda möjligheter att prägla dag-  
ordningen med nordiska synpunkter. Om synpunkterna var samordnade och  
omfattades gemensamt stod de nordiska länderna mycket starkare än om de  
stod vart för sig. Ett exempel på detta var Nordiska rådets Europakonferens i  
mars 1996 som tagit upp teman med hög prioritet i Norden som sysselsätt-  
ning, miljö, öppenhet och demokrati samt konsumentpolitik. De nordiska  
regeringarna hade i mycket hög utsträckning levt upp till de gemensamma  
målsättningar som man ställt upp under konferensen. Konkreta frågor hade  
följts upp vad gällde sysselsättning, miljö och öppenhet och förslag till trak-  
tatändringar hade lagts fram. Man kunde därför konstatera, att när man i  
Norden lade fast en dagordning hade man också möjligheter att långt star-  
kare prägla det europeiska samarbetet. Vad gällde konsumentpolitiken ville  
han dock ställa frågan om regeringarna i de nordiska EU-länderna var över-  
tygade om att de traktatändringar som var uppe till behandling i alla avseen-  
den var tillräckliga.  
Mittengruppens talesman Johan J. Jakobsen påpekade att det krävdes ett  
förstärkt och målinriktat samarbete mellan de nordiska länderna för att ta  
vara på den nordiska gemenskapen och samarbetsviljan inom ramen för  
deras olika anknytningsform till t.ex. NATO och EU. Bara genom ett nära  
samarbete på det utrikes- och säkerhetspolitiska området kunde man hindra  
att Norden splittrades. På många områden satte EU- och EES-samarbetet  
trängre gränser för det nordiska samarbetet. Det var därför glädjande att  
konstatera, att samarbetet på ett viktigt område, nämligen det försvarspoli-  
tiska fått en ny stimulans och framstod som det mest framgångsrika och  
målinriktade samarbetsområdet och även inkluderade de baltiska länderna  
som därigenom drogs in i ett nytt och spännande samarbetsfält. Vad gällde  
NATO:s utvidgning ställde sig mittengruppen bakom isländske utrikesmi-  
nisterns uttalande om en ”genomtänkt och försiktig” utvidgning som måste  
”bidra till ökad stabilitet och säkerhet i Europa” och undvika ”nya skiljelinjer  
i Europa”. Genom samarbete inom Partnerskap för fred måste man åstad-  
komma att utvidgningen skedde på ett sätt som inte skapade fruktan för att  
de baltiska staterna åter skulle få ställning som randstater till Ryssland. Ryss-  
land måste integreras i ett förpliktande samarbete som säkrade att en utvidg-  
ning av NATO gav ökad stabilitet och säkerhet. De nordiska länderna måste  
mer samlat än tidigare gå in för att stärka OSSE som ett operativt verktyg för 19

avspänning och konfliktlösning och etablera ett närmare samarbete mellan NATO och OSSE, något som alliansen hade som mål.

Vad gällde EU var det viktigt att de nordiska länderna och de självstyrande områdena utnyttjade möjligheterna i den nya situationen. De som stod utanför EU kunde via nordiska samarbetsfora komma i beröring med EU:s beslutsprocesser på områden där EU:s direktiv och övriga beslut genom EES- avtalet förpliktade även icke-medlemsländer.

Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén framhöll att demokrati, säkerhet och välstånd i hela Östersjöregionen var ett primärt nordiskt och svenskt säkerhetspolitiskt intresse och även av grundläggande betydelse för hela Europas säkerhet. Det var av avgörande betydelse att EU:s upptagande av nya medlemmar och NATO:s utvidgning inte ledde till uppkomsten av nya skiljelinjer och att de baltiska ländernas säkerhet inte påverkades negativt. Framväxt av intressesfärer fick inte tillåtas. Utrikesministern visade på sju vägar för att förstärka samarbetet om regional säkerhet.

1.Det bilaterala samarbetet för att stärka och fördjupa reformprocesserna vad gäller både demokrati och ekonomi i nordvästra Ryssland, Baltikum och Polen.

2.Det regionala samarbetet i Östersjöområdet.

3.EU:s utvidgning. Enligt svensk uppfattning måste samtliga ansökarländer få påbörja sina medlemskapsförhandlingar samtidigt.

4.Ett breddat och fördjupat samarbete inom Partnerskap för fred genom övningar, utbildning m.m. mellan NATO- och icke NATO-länder.

5.Dialogen med Ryssland måste intensifieras både bilateralt och i internationella forum. Inte minst viktigt är att politiskt och ekonomiskt stärka EU:s partnerskap med Ryssland. Av särskild betydelse är dialogen och samarbetet mellan de baltiska länderna och Ryssland.

6.Bevarande och stärkande av det amerikanska engagemanget i Europa.

7.Barentssamarbetet med gemensamt ansvarstagande vad gäller t.ex. miljö- och kärnsäkerhet men även för att utveckla den stora samarbetspotential som ligger i utbyte mellan människor och andra kontakter.

Debatten i sin helhet återfinns i de tryckta protokollen från sessionen.

Budgetdebatt m.m.

Enligt artikel 64 i samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet) skall Nordiska ministerrådet lägga fram sitt förslag till budget för Nordiska rådet för yttrande. Nordiska rådet kan föreslå förändrade prioriteringar inom den av ministerrådet finansiella ramen. Om inte synnerliga skäl kan anföras skall ministerrådet följa rådets rekommendationer när det gäller budgetdispositioner inom den angivna ramen.

Vid rådets 48:e session antog Nordiska rådet enhälligt en rekommendation angående planer och budget för det nordiska samarbetet 1997. I rekommen-

1996/97:NR1

20

dationen föreslogs vissa omdisponeringar i budgeten för 1997 men helt inom 1996/97:NR1
den av ministerrådet angivna finansiella ramen. I presidiets betänkande fram-  
fördes att ett viktigt framtida krav på budgeten var att den presenterades på  
ett enkelt och lättförståeligt sätt men att den också innehöll tillräckligt med  
upplysningar om tillgängliga resurser och planerad verksamhet. Denna in-  
formation är nödvändig för att prioritera inom sektorerna och för att göra  
omprioriteringar mellan sektorerna möjlig. Ministerrådet rekommenderades  
också att beakta att rådet och dess organ ges möjlighet att på ett principiellt  
plan, i ett tidigt och påverkbart skede, ha en diskussion om planer, priorite-  
ringar och budgetmässiga konsekvenser.  
Per Olof Håkansson, som talade för den socialdemokratiska gruppen, un-  
derströk att presidiet stod enigt bakom betänkandet men beklagade att mi-  
nisterrådets intresse och följsamhet till de i tidigare budgetbetänkanden  
framförda åsikterna inte var särskilt välutvecklade. Sålunda hade inget bok-  
slut för 1995 presenterats. Han ställde därför frågan om ministerrådet hade  
gjort ett bokslut så att man visste på vilka grunder man egentligen gick vi-  
dare. Var man från ministerrådets sida beredd att ställa de nödvändiga rele-  
vanta budgetdokument, som rimligen fanns, till rådets förfogande, så att man  
kunde föra en diskussion med ministerrådet och så småningom komma fram  
till ett ställningstagande i budgetfrågorna som var säkrare grundat än de lösa  
fundament som budgetbetänkandet i praktiken byggde på. En budget borde  
tillgodose tre huvuduppgifter: en kameral funktion, en politisk funktion och  
en informationsfunktion. Vad gällde den politiska funktionen måste man  
konstatera betydande brister. Rådets budgetkontroll var förändrad och det  
hade att inom en given ram ange verksamhetens inriktning, mål etc. På  
grundval av den knapphändiga politiska information och de resursförslag  
som fanns i budgeten hade rådet svårt att fullgöra den uppgiften.  
Den finske samarbetsministern Ole Norrback gav senare i debatten ett  
löfte att ministerrådet skulle sända över bokslutshandlingarna till rådets  
kontrollkommitté under de närmaste dagarna och att man fortsättningsvis  
samtidigt på sommaren skulle överlämna alla dokument, nämligen årsberät-  
telse, planer för det nordiska samarbetet, budgetförslag och det reviderade  
bokslutet, under förutsättning att Riksrevisionsverket färdigställt sitt arbete.  
Han underströk att budgeten minskats med 20 miljoner danska kronor, vil-  
ket återspeglade budgetsituationen i flera medlemsländer. Sparpolitiken hade  
i kombination med reformprocessen gett ett nordiskt samarbete som bra  
kunde försvaras inför kritiska skattebetalare. Till följd av besparingarna hade  
man blivit tvungen att i praktiken helt avsluta vissa samarbetsområden, t.ex.  
trafiksektorn, vilket man i Finland upplevde som en förlust av något värde-  
fullt. Hela ministerier kunde förlora sitt intresse för det nordiska samarbetet,  
vilket inte borde få ske. Samma argument kunde vändas mot presidiets för-  
slag att samarbetet inom bygg- och boområdena skulle avslutas, vilket han  
beklagade, då det var ett intressant område både i EU-perspektiv och inom  
närområdet. Ministerrådsreserven var ett viktigt politiskt instrument, som  
behövdes för att ett nytt ordförandeskap skulle kunna inleda arbetet med att  
förverkliga sina prioriteringar utan att vänta ett helt år på nya budgetmedel.  
Reserven var också viktig som en buffert med tanke på svårbedömbara över-  
gångskostnader föranledda av institutionsreformen. 21
Den konservativa gruppens talesman Kimmo Sasi anförde att alla de nor- 1996/97:NR1
diska länderna kämpade med stora ekonomiska svårigheter och de sparåtgär-  
der som måste vidtas måste därför också gälla Nordiska rådet. Den institut-  
ionsgenomgång som gjorts hade varit välmotiverad då varje organisation då  
och då borde omskakas och dess ändamålsenlighet granskas. Han efterlyste  
dock bättre politisk koordinering vad gällde närområdessamarbetet och  
framhöll vikten av att informationskontoret i S:t Petersburg snarast möjligt  
borde få status som en diplomatisk representation. Den konservativa gruppen  
ansåg att kulturens och utbildningens betydelse var så väsentlig att dess  
andel borde ökas, då kultur och utbildning stärkte den nordiska identiteten.  
Man var enig i presidiets krav att budgeten borde presenteras på ett mer  
enkelt och lättförståeligt sätt och ansåg dessutom att den borde indelas enligt  
de tre huvudpelarna i det nordiska samarbetet. Man ställde sig bakom presi-  
diets förslag att bo- och byggsektorn inte skulle få mer medel i budgeten.  
Den vänstersocialistiska gruppens talesman Kjellbjørg Lunde kritiserade  
de nedskärningar i budgeten som var konsekvenserna av vad hon ansåg varit  
ett svenskt veto och som hon befarade skulle få dramatiska konsekvenser för  
möjligheterna att i framtiden kunna driva ett aktivt nordiskt samarbete. I  
synnerhet var det inte acceptabelt om liknande nedskärningar skulle göras i  
fortsättningen.  
Mittengruppens talesman Valgerður Sverrisdóttir påpekade att nedskär-  
ningarna kom i tillägg till tidigare nedskärningar i budgeten. Det var svårt att  
företa omfattande omprioriteringar i en så stram budget. Mittengruppen var  
dock tillfredsställd med att man tagit hänsyn till närområdena och miljön i  
budgetförslaget liksom man även företagit en ökning för det arktiska samar-  
betet. Mittenpartierna hade vid sin genomgång av budgeten betonat betydel-  
sen av ökade insatser för barn och ungdom och även insatser på alkohol- och  
narkotikaområdet, där ministerrådet dessvärre föreslog nedskärningar. Medel  
till ökat samarbete inom alkohol- och narkotikaområdet borde kunna tas från  
bygg- och bosektorn. Kulturområdet var viktigt för att stärka sammanhåll-  
ningen i Norden och markera en nordisk identitet i Europa.  
Vid möte den 13 november behandlade ministerrådet Nordiska rådets för-  
slag till ändringar i budgeten för 1997 och beslöt därvid att på tre punkter –  
bygg- och bostadssektorn, närområdesbudgeten och ökade medel till Nor-  
diska kulturfonden – avvika från rådets rekommendation.  
Med hänvisning till den tidigare nämnda artikel 65 i Helsingforsavtalet  
ställde riksdagsledamoten Per Olof Håkansson en fråga till ministerrådet om  
vilka synnerliga skäl som kunde anges för att inte följa rådets rekommendat-  
ion. Av svaret framgick bl.a. att ministerrådet ansåg det synnerligen angelä-  
get att kunna disponera över tillräckliga obundna medel under 1997.  
Vid möte den 21–22 januari 1997 diskuterade presidiet rådets inflytande  
på budgeten för det nordiska samarbetet. Bl.a. aktualiserades frågor om hur  
en kontinuerlig dialog mellan rådet och ministerrådet skulle kunna utformas.  
Ministerrådet hade framfört att man delade rådets syn på en kontinuerlig  
dialog om budgeten och var positivt till olika former för samverkan på det  
politiska planet i ett tidigt skede av budgetprocessen. Presidiet utsåg därför  
en arbetsgrupp med uppgift att inför arbetet med 1998 års budget företräda  

22

rådet i beredningsarbetet. I gruppen ingår från svensk sida Per Olof Håkans- 1996/97:NR1
son och Sten Svensson.  

Frågetimme med samarbetsministrarna

Under sessionens sista dag svarade samarbetsministrarna på spontana direkta frågor från rådets medlemmar. Utbytet blev mycket livligt och den nya ordningen med en frågetimme, som har sin förebild i Sveriges riksdag, ansågs ha varit en stor framgång.

Gudrun Schyman ställde en fråga om Schengenavtalet som ett sätt att rädda den nordiska passunionen. Vad skulle hända med passfriheten om något lands parlament inte ratificerade avtalet eller om Schengensamarbetet blev en del av själva unionen, där Norge stod utanför? Finlands samarbetsminister hade svårt att tänka sig att något land inte skulle ratificera avtalet och ansåg att Schengenavtalet lika gärna som att vara en del av EU- medlemskapet kunde förenas med EES-avtalet där Norge och Island deltog.

Eva Johansson frågade den norska samarbetsministern vilka konkreta åtgärder man kunde vänta sig mot bakgrund av den norske statsministerns uttalande om den nya informationstekniken. Den norska samarbetsministern svarade, att man avsåg att starta ett utredningsprojekt som särskilt riktade sig till små företag som hade de största problemen med den nya informationsteknologin.

Chris Heister ställde en fråga huruvida det nordiska informationskontoret i S:t Petersburg skulle läggas ned om frågan om dess status inte blev löst vid årsskiftet. Av svaret framgick bl.a. att ministerrådet genom att ställa en tidsgräns ville få fram ett slutligt ställningstagande från de ryska myndigheterna, som förhalat frågan.

Elver Jonsson ställde frågan till Norges och Sveriges samarbetsministrar vad överläggningarna om eventuell oljeutvinning i Skagerrak lett fram till samt huruvida konsekvenserna för fiskeflottan, näringslivet i kustbandet och turismen utretts.

Arbetsmarknadsminister Margareta Winberg svarade att Norge i ett första skede inte konsulterat Sverige men att man fått löfte att konsultation skulle äga rum enligt det nordiska miljöavtalet när oljebolagen ansökte om koncession för provborrning. Den norska ministern påpekade att fortsatta studier bedrevs om provborrningen, att frågan varit till offentlig utfrågning hos norska myndigheter och att den rapport som förelåg skulle gå till svenska myndigheter för att nå fram till en gemensam lösning.

Berit Oscarsson ställde en fråga kring Unescorapporten Vår skapande mångfald som ingår i bakgrundsdokumentationen för en internationell konferens i Stockholm 1998 om kulturen i ett globalt perspektiv och även ger kulturen en social dimension. Frågan avsåg vad vi kan göra gemensamt nordiskt för att påverka konferensens slutdokument och sprida kunskap om det nordiska kulturutbytet, framför allt vad gällde folkbildning och kultur. Den norska samarbetsministern svarade att hon skulle ta initiativ till att den nordiska kulturkonferensen i mars 1997 om möjligt kunde bidra med denna dimension i FN- och Unescoarbetet.

23

6 Presidiet

Under verksamhetsåret har arbetet inom Nordiska rådets organ lagts om i enlighet med de beslut som fattades under 1995. Presidiet har svarat för genomförandet av besluten. Det praktiska arbetet har framför allt varit koncentrerat på flyttningen av Nordiska rådets sekretariat från Stockholm till Köpenhamn och arbetet med en revision av Nordiska rådets arbetsordning. Samtidigt har presidiet följt utformningen av arbetet i de nya utskotten och ansvarat för koordineringen mellan dem. Presidiets eget arbete har förändrats genom att grunden lagts för en stärkt ledningsfunktion och att ansvaret för behandlingen av Nordiska ministerrådets budgetförslag nu åvilar presidiet. Vidare har presidiet behandlat allmänna utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.

Medlemmar och möten

Presidiet har bestått av 13 medlemmar. Sverige har företrätts av Per Olof Håkansson, Olof Johansson och Sten Svensson. Presidiet höll 12 möten under året. I anslutning till sessionen mötte presidiet även de nordiska statsministrarna. Huvudfrågorna vid överläggningen var närområdessamarbetet och det nordiska samarbetet inom EU. Presidiet har även träffat samarbetsministrarna för att diskutera den kommande sessionen, ministerrådets närområdesstrategi samt EU-samarbetet.

Nytt sekretariat och ny arbetsordning

I enlighet med de beslut som fattades i anslutning till arbetet med en ny organisation för det nordiska samarbetet har Nordiska rådets sekretariat flyttats från Stockholm till Köpenhamn och samlokaliserats med Nordiska ministerrådets sekretariat. Sekretariatet inledde sitt arbete i Köpenhamn den 1 augusti. Avsikten är att samlokaliseringen skall medföra en rationalisering av sekretariatsorganisationen, större samverkan mellan de två sekretariaten och en klarare bild av det nordiska samarbetet utåt.

På grundval av de avtalsändringar som har företagits i den nordiska samarbetsöverenskommelsen och de övriga beslut som har fattats angående förändringar i Nordiska rådets verksamhet har en helt ny arbetsordning utarbetats för Nordiska rådet. Presidiet tillsatte för detta arbete en särskild arbetsgrupp med en representant för varje partigrupp. Ledamöter i gruppen var från Sverige Per Olof Håkansson, tillika ordförande, och Elver Jonsson. Efter behandling i partigrupperna och i presidiet fastställdes den nya arbetsordningen på sessionen. Den trädde i kraft den 1 januari 1997.

Nordiska ministerrådets budget för 1997

Budgeten för 1997 uppgår till 687,4 miljoner danska kronor. Detta är en minskning av budgeten med 20 miljoner kronor jämfört med 1996. Ministerrådets förslag överlämnades till Nordiska rådet i augusti och behandlades

1996/97:NR1

24

därefter av presidiet på grundval av yttranden från rådets utskott. Den slut- 1996/97:NR1
liga behandlingen skedde på sessionen (rek. nr 10).  
Årets budgetarbete har starkt präglats av resultatet av institutionsgenom-  
gången (utredningen Nordisk nytte). Utredningen resulterade i att ministerrå-  
det beslutade att 13 institutioner läggs ner, tre institutioner får en helt ny  
verksamhetsprofil och tre nya institutioner inrättas. Den nya strukturen inne-  
bär att det nordiska samarbetet ytterligare koncentreras och profileras på  
områden som präglas av stor nordisk nytta och som på ett värdefullt sätt  
bidrar till att utveckla det nordiska samarbetet.  
Områden som särskilt prioriteras under 1997 är kultur, undervisning och  
forskning, miljö, närområdena och det arktiska samarbetet. I sitt betänkande  
över budgetförslaget framhöll presidiet bl.a. att ytterligare omprioriteringar  
bör göras för att stödja barn och ungdom och för att öka Nordiska kulturfon-  
dens anslag.  
Säkerhetspolitik  
Presidiet inledde vid sitt möte i augusti behandlingen av ett medlemsförslag  
om säkerhetspolitik överlämnat av den vänstersocialistiska gruppen. I med-  
lemsförslaget föreslogs en rad åtgärder gällande såväl interna organisatoriska  
frågor som säkerhetspolitiska frågor samt frågor som berör miljö och säker-  
het. Bland de organisatoriska frågor som togs upp kan särskilt noteras försla-  
get om ett säkerhetspolitiskt utskott för rådet samt anordnandet av en tema-  
session om säkerhetspolitik.  
I september inlämnade även den konservativa gruppen ett medlemsförslag  
om säkerhet i Norden. I medlemsförslaget föreslås att rådet skulle rekom-  
mendera Danmarks, Islands och Norges regeringar att aktivt stödja utvidg-  
ningen av NATO österut och verka för att alla demokratiska länder som  
söker medlemskap skulle kunna delta i processen. Särskilt efterlyses en aktiv  
verksamhet för att Estland, Lettland och Litauen skall kunna bli medlemmar  
av NATO. Vidare föreslås att Sveriges och Finlands regeringar analyserar  
vilken betydelse ett Natomedlemskap för de baltiska länderna har för säker-  
heten i Finland och Sverige. Vidare föreslås att ministerrådet ges i uppdrag  
att ordna en temakonferens om det nya säkerhetspolitiska läget i Norden.  
För att ge tid för en grundlig debatt om båda förslagen avgavs från presi-  
diet delbetänkande till sessionen. I vartdera betänkandet konstateras att be-  
handlingen av förslagen fortsätter i presidiet under det kommande verksam-  
hetsåret. Samtidigt avgav presidiet ett förslag till internt beslut om anordnan-  
det av en temakonferens om säkerhet. Med anledning av förslaget antog  
sessionen enhälligt ett internt beslut (nr 1) om att ordna en temakonferens  
om säkerheten i Norden och Nordens närområden under 1997.  
Arktiskt samarbete  
Den parlamentariska arktiska samarbetskommittén fortsatte sitt arbete under  
året. Kommittén består av representanter för Nordiska rådet samt från parla-  
menten i Kanada, Ryssland, USA och Europaparlamentet. I mars arrangerade  
kommittén i samarbete med Kanadas parlament den andra parlamentariker- 25
konferensen om arktiskt samarbete. Huvudfrågorna på konferensen var bär- 1996/97:NR1
kraftig utveckling i det arktiska området, miljöföroreningen, en utveckling av  
den arktiska samarbetsorganisationen och säkerhetspolitiska frågor.  
Ett viktigt syfte med konferensen var även att driva på etableringen av  
Arktiska rådet. De åtta arktiska staternas utrikesministrar undertecknade i  
september en deklaration om upprättandet av rådet. På konferensen i Kanada  
godkändes ett slutdokument med förslag riktade till de arktiska ländernas  
regeringar (bilaga 2).  
Internationellt samarbete  
Presidiet har under verksamhetsåret upprätthållit kontakter till närmaste  
europeiska interparlamentariska organisationer samt till parlamentariska  
organ i Nordens närområden. Det gångna året har på internationellt plan varit  
aktivt.  
En parlamentarisk stipendieordning har sedan 1992 givit möjlighet för  
parlamentariker från Nordens närområden att bekanta sig med det nordiska  
samarbetet och Nordiska rådet samt arbetsformerna i de nordiska parlamen-  
ten och samhällena. Under 1996 har 21 parlamentariker från de baltiska  
länderna och Ryssland deltagit i stipendiatprogrammen.  
Baltiska församlingen grundades 1991 på initiativ av parlamentariker i  
Estland, Lettland och Litauen med Nordiska rådet som förebild för att finna  
former för parlamentariskt samarbete mellan de baltiska länderna. Represen-  
tanter för Nordiska rådet har varit närvarande vid de åtta sessioner försam-  
lingen hittills hållit. I maj 1992 undertecknades ett ramavtal om samarbete  
mellan Baltiska församlingen och Nordiska rådet som nu är under revidering.  
I april genomförde presidiet i samarbete med Baltiska parlamentariska för-  
samlingen ett första gemensamt möte mellan de två organisationerna. Mötet  
ägde rum i Vilnius den 15–16 april. Förutom Baltiska församlingens 60  
medlemmar deltog hela närområdesutskottet samt delar av Nordenutskottet  
och presidiet, sammanlagt 108 deltagare. Mötet hölls i plenum utan utskotts-  
arbete med undantag för en redaktionskommitté som arbetade fram ett ge-  
mensamt uttalande som antogs av de båda presidierna (bilaga 3). Huvudte-  
man vid mötet var stabilitet och säkerhet i Europa, miljö- och energipolitik  
samt kultur, utbildning och vetenskap. Balterna fäste störst vikt vid de säker-  
hetspolitiska aspekterna, och debatten präglades i stor utsträckning av deras  
strävan att bli en integrerad del av både den västliga försvarsalliansen och  
den europeiska unionen. Inom kulturområdet diskuterades konkreta frågor  
som olika former av studentutbyte och samarbete på utbildningsområdet. Det  
bestående värdet av det gemensamma mötet i Vilnius torde vara att det ut-  
gjort startpunkten för utbyggandet av personliga kontakter och nätverk mel-  
lan parlamentariker i de baltiska och nordiska länderna.  
Den 5:e parlamentariska Östersjökonferensen, som förberetts av en refe-  
rensgrupp där en representant för Nordiska rådets presidium ingick, hölls den  
10–11 september i Riga med ca 110 deltagare från alla länder kring Öster-  
sjön. Då miljöproblemen var ett av huvudämnena för konferensen uttalades  
från parlamentarikersidan besvikelse över att ingen av de nordiska miljömi-  
nistrarna deltog. Andra huvudämnen var gränsöverskridande samarbete, 26
regionalt samarbete samt EU:s åtaganden vad gällde utvecklingen i Östersjö- 1996/97:NR1
området. Det framhölls i diskussionen, att vid framtida parlamentariska  
konferenser borde en mer konkret dialog mellan ministrar och parlamentari-  
ker äga rum. Konferensen antog en resolution i vilken deltagarna bl.a. upp-  
manade Östersjöländernas råd att årligen framlägga en skriftlig rapport om  
rådets program till parlamenten (bilaga 4).  
Presidiets budget för 1997  
Budgeten för rådets presidium under 1997 uppgår till ca 31 miljoner danska  
kronor. Det gemensamma sekretariatet är beläget i Köpenhamn och har för  
närvarande 15 anställda.  
Ländernas betalningsandel fastställs enligt en särskild fördelningsnyckel  
som baserar sig på ländernas andel av den samlade nordiska bruttonation-  
alinkomsten. Enligt fördelningsnyckeln för 1997 är Sveriges betalningsandel  
35,6 %.  
7 Nordenutskottet  
Medlemmar och möten  
Nordenutskottet är det största av de tre utskotten med 30 medlemmar varav  
sju från Sverige. Svenska medlemmar i Nordenutskottet har varit Berit  
Oscarsson (vice ordförande), Anita Johansson, Birthe Sörestedt och Widar  
Andersson, Elver Jonsson, Arne Andersson och Maggi Mikaelsson som i  
oktober ersattes av Charlotta L Bjälkebring.  
Nordenutskottets arbetsområde täcker i princip delar av alla de tradition-  
ella samarbetsområdena, som Nordiska rådet hittills har arbetat med, dvs. fri  
rörlighet, kultur, utbildning/forskning, social trygghet, jämställdhet, nordiskt  
regionalt och gränsregionalt samarbete samt medborgarfrågor.  
Då arbetsområdet är mycket omfattande beslöt utskottet för 1996–1997 att  
prioritera följande uppgifter: presentation av nordisk kultur i utlandet, den  
nordiska välfärdsmodellen, narkotikapolitik, nordisk barn- och ungdomsplan  
samt nysatsning på kulturområdet.  
Förutom sedvanlig utskottsbehandling har utskottet infört ett rapportörssy-  
stem och arbetsgrupper.  
Utskottet har under året sammanträtt sex gånger och därutöver har fyra ar-  
betsgrupper mötts ett antal gånger. Nordenutskottet mötte kulturministrarna  
den 12 november i Köpenhamn, varvid bl.a. det nordiska TV-samarbetet  
diskuterades. Samma dag mötte utskottet styrelsen för Nordiska kulturfon-  
den. Den 25 juni kom de nordiska asyl- och flyktingministrarna till ett möte  
med Nordenutskottet i Stockholm.  
Utskottet har förberett programmet för rådets temakonferens Nordisk kul-  
tur under internationell press som kommer att hållas den 3–4 mars 1997 i  
Oslo.  

27

Ärenden under 48:e sessionen 1996/97:NR1

Som ett led i uppföljningen av världskonferensen om kommersiellt utnyttjande av barn i Stockholm den 27–31 augusti 1996 anordnade Nordenutskottet den 27 september en mycket välbesökt och intresseväckande offentlig utfrågning om åtgärder för att bekämpa sexuellt missbruk av barn. Huvudämnen för utfrågningen var internationella och nationella insatser mot sexuellt missbruk av barn, barnpornografi och sexturism, världskonferensen mot kommersiell exploatering av barn, sexturismen i Sydostasien och Interpols roll på området. Det diskuterades vilka nordiska insatser som kan göras när det gäller regelverk, förebyggande insatser och etik. Efter denna offentliga utfrågning väcktes ett utskottsförslag om bekämpande av sexuellt missbruk av barn, vilket resulterade i en rekommendation (nr 18) vid den 48:e sessionen. I denna rekommenderas ministerrådet bl.a. att vidta en genomgång av lagarna i de nordiska länderna för att kunna genomföra ändringar som kan bidra till bekämpandet av sexuellt missbruk av barn liksom också bekämpandet av barnpornografi, förstärkning av polissamarbetet inom och utanför Norden och igångsättande av en målinriktad upplysningskampanj för att öka förståelsen för hur allvarligt övergrepp mot barn är. Ett möte om sexuellt utnyttjande av barn har även hållits mellan Nordenutskottet och de nordiska justitieministrarna den 11 november i Köpenhamn.

Utskottet behandlade Nordiska ministerrådets förslag om ett nordiskt program för lagstiftningssamarbete med tillhörande verksamhetsplan vilken haft utredningen om den nordiska nyttan som utgångspunkt. Enligt förslaget skall man sträva efter rättslikhet i den nordiska lagstiftningen, vilket inte innebär att lagar och författningar skulle vara lika i detalj, utan att man skall tillämpa dem enligt gemensamma principer. I EU-samarbetet strävas efter att nordiska synpunkter ska framföras så snart man fått kännedom om kommissionens planer. Dessutom förutsätts att information lämnas till Island och Norge om direktivarbetet. Plenarförsamlingen antog en rekommendation med anledning av ministerrådsförslaget (nr 11) vari även framfördes att den årliga handlingsplanen för det nordiska lagstiftningssamarbetet blir framlagd för Nordiska rådets session varje år.

Utskottet uttalade att det är viktigt att anpassa Västnordenfondens verksamhet till dess ursprungliga målsättning och anslöt sig därför till ministerrådets förslag att fonden skall upphöra att lämna lån till verksamheter som huvudsakligen berör Island, såvida det inte rör sig om samarbetsprojekt som rör även Grönland och Färöarna. Förslaget antogs i en rekommendation (nr 12).

Den socialdemokratiska partigruppen hade lagt fram medlemsförslaget om nordisk samverkan om en användbar informationsteknologi, vari föreslogs utarbetandet av en nordisk handlingsplan för informationsteknologisk utveckling och utarbetandet av ett utvecklingsprojekt med informationsteknologin som instrument för engagerandet av unga i nordiskt och internationellt samarbete. Nordenutskottet stödde förslaget och biföll en rekommendation som rådet antog (nr 13).

Vid utskottets behandling av medlemsförslaget om ökad forskning och ut-

bildning i reumatologi föreslogs att ministerrådet skall initiera och stödja

28

samnordisk tvärvetenskaplig forskning inom reumatologin, utbildning av reumatologer skall ökas och reumatologin ges större utrymme i utbildningen av all hälso- och sjukvårdspersonal. I utskottet konstaterades att det råder en viss brist på kunskap om de reumatiska sjukdomarna, vilket förorsakar stora kostnader och ökat lidande. Nordenutskottet biföll medlemsförslaget vilket ledde till en rekommendation (nr 14).

I ett medlemsförslag hade föreslagits att Nordiska ministerrådet skulle vidta åtgärder för att skapa en grundtrygghet för nordiska transportarbetare inom den gränsöverskridande trafiken. Utskottets slutsats i sitt betänkande över förslaget var att grundtryggheten bör förbättras och göras enhetlig samt att motsvarigheter till den danska lagen, som innebär att arbetsgivaren i hög grad är skyldig att ta ansvar för sina förare, bör införas i de övriga nordiska länderna. Rapportör i utskottet var Håkan Strömberg.

Utskottet behandlade ett medlemsförslag att utreda förutsättningarna för ett gemensamt nordiskt system för överföring av sjukjournaluppgifter mellan länderna positivt och menade att en god lösning på problemet kan främja det europeiska samarbetet. Plenarförsamlingen antog en rekommendation (nr 16) i enlighet med förslaget. Den socialdemokratiska gruppen hade lagt fram ett medlemsförslag om behandling av små diagnosgrupper. Utskottet stödde förslaget och menade att detta kan verka som påtryckning på det arbete på området som redan pågår i Nordiska ministerrådet. Förslaget mynnade ut i en rekommendation (nr 17).

Nordenutskottet behandlade även ett medlemsförslag om det framtida samarbetet mellan frivilliga nordiska organisationer och de officiella nordiska samarbetsorganen. Rådet antog efter Nordenutskottets behandling två interna beslut med anledning av förslaget (nr 4 och 5). I yttrande nr 4 uttrycker rådet stöd för att Nordens folkliga församling också i fortsättningen kommer att arrangeras som ett centralt forum för dialog och samarbete mellan Nordiska rådet och de frivilliga organisationerna och i sitt yttrande nr 5 att Nordiska rådet vid behov arrangerar temakonferenser eller offentliga utfrågningar mellan rådet och de frivilliga organisationerna.

Den socialdemokratiska gruppen väckte i en skrivelse till Nordenutskottet frågan om åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism i Norden. Den av utskottet tillsatta rapportören Birthe Sörestedt har under året arbetat med en rapport i ämnet, vilken beräknas vara färdig i början av 1997.

Arbetsgrupper

Inom utskottet har fyra arbetsgrupper arbetat med de av utskottet prioriterade områdena.

Arbetsgruppen för Nysatsning på konst och kultur. Svenska medlemmar i arbetsgruppen har varit Berit Oscarsson, ordförande, och Margareta Israelsson, som var utsedd av närområdesutskottet till medlem av gruppen. Gruppen lämnade sin slutrapport till Nordenutskottet den 26 september och hade då haft fem möten till vilka även sakkunniga inkallats till offentliga utfrågningar.

Gruppen beslöt koncentrera sitt arbete till Nordiska kulturfonden, tv- och mediearbete, folkligt kultursamarbete, kultursamarbete med närområden

1996/97:NR1

29

samt nordisk profilering i Europa och Norden. Arbetet baserades främst på 1996/97:NR1
Nordiska ministerrådets redogörelse för prioriteringar i kultursamarbetet och  
för genomförandet av nysatsningen på kulturområdet 1994–1996.  
Gruppen ansåg att Nordiska kulturfonden bör få rollen av ett centralt stöd-  
organ på kulturområdet, att ministerrådets ej disponerade medel för 1995 bör  
överföras till kulturfonden och att de medel som frigörs i samband med  
institutionsgenomgången överförs till fonden. Arbetsgruppen understryker  
kulturfondens roll som brobyggare mellan de nordiska folken och de offici-  
ella organen.  
När det gäller film- och mediesamarbetet föreslog arbetsgruppen att de  
framtida prioriteringarna koncentreras på att lösa problematiken kring upp-  
hovsrättsfrågan i medier, för att nordborna obehindrat skall kunna se varand-  
ras TV-program, att utbudet av de nordiska TV-kanalerna väsentligt ökas, att  
åtgärder vidtas för att fler nordiska filmer visas i de nordiska biograferna och  
att fler människor ser nordisk film. Dessutom bör närområdena få stöd för  
ökat filmutbyte med Norden.  
Inom konstområdet föreslår gruppen att de nordiska konstnärerna bereds  
bättre arbetsmöjligheter i det egna landet, utställningsverksamheten bör ökas  
inom hela Östersjöområdet och i närområdena samt skapandet av en histo-  
riebok om Norden och närområdena.  
Slutligen föreslog arbetsgruppen att Nordenutskottet särskilt bevakar att  
det folkliga samarbetet prioriteras både budgetmässigt, i projektbevillningar  
och hos Nordiska kulturfonden. Förutom samarbete med Föreningarna Nor-  
den måste fler folkliga organisationer, nationella fonder och annan folklig  
rörelse komma in i det kulturella samarbetet som ett led i att genomföra  
framtida prioriteringar. Gruppen föreslår att de folkliga organisationerna  
inbjuds till samarbete om projekt som gäller det nordiska kulturarvet, kul-  
turen och IT-området samt det mångkulturella Norden.  
Arbetsgruppen för nordisk barn- och ungdomskultur. Svensk medlem av  
gruppen har varit Maggi Mikaelsson. Gruppen har haft fyra möten, till vilka  
sakkunniga på området har kallats.  
Ministerrådets handlingsplan omfattar både kultur som skapas av barn och  
unga och den kultur som skapas av vuxna med barn och unga som målgrupp.  
I gruppens rapport till Nordenutskottet framhålls förslag till framtida prio-  
riteringar och projekt. Det framhävs att ett övergripande mål för planen  
måste vara att införa jämställdhetsaspekten i barnets liv redan från början  
och att denna aspekt skall tillämpas i daghem, i skolvärlden för lärare, i  
läromedel och när det gäller användandet av datateknologi. Det pekas också  
på vikten av ett samarbete med bibliotek och arkiv och med hembygdsmu-  
seer för att säkra en förmedling av det nordiska kulturella arvet till barn och  
ungdomar. TV-mediet föreslås av gruppen användas mer för språkinlärning  
med fokusering i högre grad på Nordens små språk. Gruppen vill även att det  
satsas mer på den nordiska icke-elitistiska barn- och ungdomsidrotten och  
idrottsutbytet inom Norden.  
Arbetsgruppen för nysatsning utbildning och forskning. Svensk medlem  
av gruppen har varit Maggi Mikaelsson och gruppen möttes fem gånger  
under sin mandatperiod.  

30

Arbetsgruppen beslöt att begränsa sitt verksamhetsområde till utbildning, 1996/97:NR1
forskning samt folkbildning och vuxenundervisning.  
Gruppen fick under sin mandatperiod vetskap om att ministerrådet ämnade  
lägga fram handlingsplaner och handlingsprogram om det nordiska skolsam-  
arbetet, det nordiska folkbildningssamarbetet och vuxenundervisningen,  
ledningsgruppen för folkbildning och vuxenundervisning samt Forsknings-  
politiska rådet. Gruppen ansåg att det vore värdefullt om information gavs  
från ministerrådet till Nordenutskottet på ett tidigt stadium om planernas och  
programmens innehåll, vilket skulle underlätta samarbetet och meningsutby-  
tet.  
Ministerrådet hade beslutat förlänga både NORDPLUS-Junior- och  
NORDPLUS-programmen till år 2000 och föreslog att programmen fortsatt  
skulle koncentreras på nordiska språk och litteratur, men även utvecklas till  
nya områden som skulle gagna den framtida forskningen. Det föreslogs även  
att en gemensam satsning av rådet och ministerrådet skulle ske på informat-  
ion om utbildningsgemenskapen för gymnasister och tillgång till högre ut-  
bildning inom Norden. Det föreslogs också att det nordiska skoldatanätet  
Odin skulle introduceras som ett stödinstrument i språkundervisning och  
folkbildning.  
Arbetsgruppen för den nordiska välfärdsmodellen med mandat att värdera  
den nordiska välfärdsmodellen och dess framtid; hur välfärden i Norden  
ändrat sig de senaste åren med hänsyn till de enskilda ländernas ekonomiska  
situation och de nordiska ländernas inträde i EES/EU. Existerar det en nor-  
disk välfärdsmodell och hur önskar man i så fall upprätthålla den? Svenska  
medlemmar i gruppen är Elver Jonsson, ordförande, och Birthe Sörestedt.  
Gruppen fortsätter sitt arbete under 1997 med sikte på att lämna en slut-  
rapport till Nordenutskottet som skulle kunna användas som underlag för  
seminarium/konferens.  

8 Närområdesutskottet

Medlemmar och möten

Svenska medlemmar i närområdesutskottet har varit Chris Heister, Margareta Israelsson, Inger Koch, Kaj Larsson, Marianne Samuelsson och Yvonne Sandberg-Fries, som den 24 oktober ersattes av Reynoldh Furustrand.

Närområdesutskottet har under året hållit sex möten. Inför utskottets första möte, som ägde rum i Stockholm den 25–26 januari, anordnades en informationsdag med de svenska medlemmarna, där representanter för Utrikesdepartementet och Litauens ambassadör orienterade om läget i de baltiska länderna, Ryssland och Barentsområdet.

Som huvudansvarigt för miljöfrågorna i Nordiska rådet inbjöd Närområdesutskottet sakkunniga från regeringssidan och HELCOM att orientera om miljöfrågor, särskilt vad gällde Östersjön, vid utskottets junimöte.

Utskottets första möten ägnades åt att fastställa arbetsformer som t.ex. aktivt ordförandeskap m.m. och arbetsprogram för 1996. Vid mötet i samband med 48:e sessionen, då utskotten antog arbetsprogram och budget för 1997 i

enlighet med en för utskott gemensam form, beslöt utskottet att låta 1996 års

31

program ligga kvar som principprogram. I programmet uppräknas utskottets regionala arbetsområden: Baltikum, Barentsområdet, Arktiska området, Karelen, Leningradregionen, Kaliningrad, Östersjöområdet i övrigt inklusive Polen och Nordtyskland samt Nordsjöområdet. Bland målsättningarna talas särskilt om att främja demokrati, mänskliga rättigheter, social trygghet och fungerande marknadsekonomi samt att verka för lösningar på miljöproblemen i Östersjöregionen och Arktis samt ansvarsfullt och bärkraftigt resursutnyttjande. De samnordiska insatserna skall vara av genuint nordiskt intresse och koncentreras till frågor som särskilt lämpar sig för det nordiska samarbetet och de nordiska instititutionerna. Dialog och kommunikation på parlamentarisk nivå blir ett väsentligt bidrag till demokratiutvecklingen och stärkande av den parlamentariska kulturen i närområdet.

Utskottet har i enlighet med sina målsättningar behandlat Nordiska ministerrådets närområdesstrategi för både 1996 och 1997, och fick vid sitt möte med samarbetsministrarna i november ett löfte att den stora neddragningen av resurser till miljön på budgeten som föreslagits i en ämbetsmannarapport, inte skulle fullföljas.

Utskottet mötte även miljöministrarna i samband med novembersessionen och diskuterade både miljö- och energipolitik.

Utskottet har beslutat anordna ett seminarium i samarbete med Europautskottet om parlamentens roll i EU-förhandlingsprocessen för baltiska parlamentariker och tjänstemän i Riga i februari 1997. Tillsammans med ministerrådet planeras också ett baltiskt-nordiskt seminarium om jämställdhet i Valmiera, Lettland, i augusti 1997.

Ärenden under 48:e sessionen

Närområdesutskottet övertog bl.a. miljöfrågorna från det tidigare miljöutskottet och två av de förslag till rekommendationer som fördes fram till sessionen hade miljöanknytning. Det ena grundades på ett medlemsförslag från mittengruppen om forskning och utveckling av nya och förnybara energikällor, som utskottet behandlade tillsammans med en redogörelse från ministerrådet om det energipolitiska samarbetet. På utskottets förslag antog rådet rekommendationer om analys av möjligheterna för och effekterna av en harmonisering av energibeskattningen, om forskning och utveckling av teknologi för förnybara energikällor samt om åtgärder för ökad kärnsäkerhet (rek. nr 6, 7 och 8). Utskottet tillstyrkte ministerrådets förslag till samarbetsprogram för det nordiska fiskerisamarbetet 1997–2000 med ett påpekande att tillräckliga medel måste avsättas på budgeten för programmet, något som inte framgick av ministerrådsförslaget. Kaj Larsson var utskottets talesman i plenum (rek. nr 4).

Den socialdemokratiska gruppen hade väckt ett förslag om en folkupplysningskampanj i Norden om länderna i närområdet. Utskottet erinrade om de stipendieordningar som redan fanns och på utskottets förslag antog plenum en rekommendation (nr 5) till ministerrådet att undersöka möjligheterna att genom folkrörelserna på olika sätt öka kunskaperna om närområdena och stödja utbytet mellan medborgarna. Mot bakgrund av att ministerrådet redan beslutat att arrangera en jämställdhetskonferens i Valmiera, Lettland, i au-

1996/97:NR1

32

gusti 1997 beslöt rådet på utskottets förslag att avskriva ett medlemsförslag 1996/97:NR1
om ett baltiskt-nordiskt jämställdhetsforum.  

9 Europautskottet

Medlemmar och möten

Svenska medlemmar i Nordiska rådets Europautskott har varit: Carl Bildt, Berit Löfstedt, Alf Svensson, som den 24 oktober ersattes av Ingrid Näslund och Nils T Svensson. Som ersättare för Carl Bildt har i första hand Henrik Landerholm deltagit i Europautskottets möten.

Europautskottet har under året haft sex möten. Till mötet i Stockholm den 25 juni hade statssekreterare Gunnar Lund inbjudits för att redogöra för arbetet inför regeringskonferensen och till mötet i Oslo den 26 september hade finansminister Sigbjørn Johnsens och statssekreterare Knut Rexed inbjudits för att redogöra för konsekvenserna av ett införande av EMU. I samband med utskottets möte i Reykjavik den 6 augusti lämnade finansminister Friðrik Sophusson en redogörelse för Islands ekonomiska situation.

Utskottet, som inledde sin verksamhet vid mötena i januari, har fastställt arbetsformer och organisering, utarbetat ett arbetsprogram för 1996 samt fördjupat sig i frågeställningarna inför Europakonferensen som ägde rum i Köpenhamn den 4–5 mars. EU och regeringskonferensen (IGC) har under året utgjort det huvudsakliga arbetsområdet.

Ärenden under 48:e sessionen

Utskottet har under året behandlat två medlemsförslag: om koordinerad nordisk sysselsättningsstrategi väckt av den socialdemokratiska gruppen i Nordiska rådet och om åtgärder mot arbetslösheten väckt av den konservativa gruppen i Nordiska rådet. Utskottet behandlade förslagen i ett betänkande som utmynnade i en rekommendation (nr 9) till de nordiska ländernas regeringar om att utarbeta en årlig redogörelse om sysselsättningspolitiken.

I anslutning till 48:e sessionen arrangerade utskottet en offentlig utfrågning med de nordiska ländernas utrikes- och Europaministrar. Frågerätt hade utskottets medlemmar och ordförandena för de nationella Europautskotten, i Sverige EU-nämnden. Från svensk sida besvarades frågorna av handelsminister Björn von Sydow.

Offentlig utfrågning med utrikes- och Europaministrarna

Berit Löfstedt frågade om de nordiska länder som inte är medlemmar av EU upplevt någon skillnad i intensiteten på kontakterna mellan ministrar och parlamentariker i de nordiska länderna och om de nordiska EES-länderna är till freds med sina möjligheter att påverka EU. Norges utrikesminister svarade att de nordiska stats- och utrikesministrarna alla entydigt i Nordiska rådet gett uttryck för betydelsen av att öka och utvidga det nordiska samarbetet i denna situation och att man inte bör undervärdera att de nordiska

länder som inte är medlemmar i EU ändå är knutna till EU:s inre marknad

33

genom EES-avtalet. Man diskuterar fortlöpande hur mekanismerna för råds- 1996/97:NR1
lagning och samråd kan förbättras. EES-samarbetet fungerar i huvudsak bra.  
På frågan om de nordiska länderna agerar gemensamt i frågan om kemiska  
tillsatsämnen i livsmedel och om det är möjligt att uppnå gemensamma nor-  
diska regler och bevara en gemensam nordisk marknad svarade handelsmi-  
nister Björn von Sydow att en betydande koordinering sker på nordisk nivå  
och att man i stort sett har parallella ståndpunkter. Det är dock en svår av-  
vägning inom EU vad som är möjligt att ha som nationella regler utan att de  
av domstolen betraktas som handelshinder.  
Handelsminister Björn von Sydow svarade även på frågor om EU:s utvidg-  
ning österut, särskilt avseende de baltiska länderna. När det gäller dessa  
frågor är de nordiska länderna helt överens om hur förhandlingsprocessen  
bör komma i gång: samtliga länder som ansökt om medlemskap i EU bör  
ges möjlighet att starta förhandlingarna samtidigt. Det finns även en gemen-  
sam syn på hur man ska hjälpa länderna att uppfylla kraven att ha en mark-  
nadsekonomi som överensstämmer med EU-ländernas. Man räknar med att  
de tre baltiska länderna skall uppfylla de krav som ställs för att bli medlem-  
mar samtidigt och man arbetar utifrån att de skall ha samma villkor, men när  
det gäller genomförandet av de reformer som krävs är detta upp till länderna  
själva. Bilaterala samarbetsprojekt för att hjälpa de baltiska länderna att nå  
upp till kraven pågår.  
Christel Anderberg frågade vad den svenska regeringen kommer att göra  
för att förstärka Östersjösamarbetet. Handelsminister Björn von Sydow sva-  
rade att de nordiska länderna kommer att samarbeta med övriga länder runt  
Östersjön för att genomföra Visby- och Kalmardeklarationerna.  
På frågor om Barentssamarbetet svarade handelsminister Björn von Sydow  
att man strävar till att säkra det ryska deltagandet för att nå lösningar på  
miljöproblemen – kärnkraft och kärnvapen. Utrikesminister Lena Hjelm-  
Wallén kommer att sträva efter ett större EU-engagemang, t.ex. i form av  
möten med Barentsrådet i Bryssel, tillsättande av tjänstemannagrupper på  
hög nivå, och en mera tematisk karaktär på möten t.ex. säkerhetspolitiska  
aspekter och kopplingen mellan Barentshavet, Östersjön och Svarta havet.  
Med anledning av katastrofen i Centralafrika där många biståndsorganisat-  
ioner står beredda med humanitär hjälp men inte lyckats nå fram till kata-  
strofområdena frågade Ingrid Näslund Norges utrikesminister om möjlighet-  
erna för en gemensam nordisk insats i en internationell fredsaktion för att få  
fram hjälpen om detta visar sig nödvändigt. Utrikesministern svarade att det  
primärt är på det humanitära och diplomatiska området, eventuellt med mili-  
tära observatörer, som de nordiska länderna kommer att göra sin huvudin-  
sats. Det är viktigt att finna fram till mekanismer som säkrar hela området  
vilket kräver samtycke och medverkan från de stridande parterna så att hjälp-  
arbetare kan nå fram utan att deras säkerhet äventyras.  
Nils T Svensson frågade om man diskuterat nordiskt stöd till Vitryssland.  
Finlands Europaminister svarade att biståndets huvudvikt lagts vid nordväst-  
liga Ryssland, de baltiska länderna och Polen. Den interna politiska situat-  
ionen i Vitryssland är mycket komplicerad och EU har gjort framstötar för att  
försöka främja den demokratiska utvecklingen.  

34

Övriga frågeställningar under utfrågningen rörde det tysk-franska förslaget 1996/97:NR1
om flexibilitet i EU, de svenska och finländska initiativen på säkerhetspoliti-  
kens område och möjligheten att använda Ålandsmodellen som en lösning på  
minoritetsproblem.  

10 Kontrollkommittén

Kontrollkommittén består av fem medlemmar, en representant från varje land. Svensk medlem och ordförande i kommittén är Anita Johansson.

Kommitténs huvudsakliga uppgift är att utöva den parlamentariska kontrollen över verksamhet som finansieras via Nordiska ministerrådets budget och de nordiska institutionerna, utföra särskilda kontrolluppgifter, kontrollera och godkänna årsredovisningar och revisionsberättelser inom ministerrådets verksamhetsområde samt granska rådets redovisningar och revisionsberättelser. Kommittén kan avge utlåtanden i frågor om tolkning av Helsingforsavtalet, andra avtal om nordiskt samarbete, rådets arbetsordning och andra interna bestämmelser.

I samband med behandlingen av revisionsberättelsen för Nordiska ministerrådet 1995 fann kommittén bl.a. att ministerrådets rutiner bör stramas upp och bristerna i styrningen rättas till. Också beträffande revisionsberättelsen för Kulturfondens verksamhet 1995 fann kommittén att bristerna i fondens projektadministration måste åtgärdas.

Kommittén har haft sju möten under verksamhetsperioden och har i samband med dessa besökt ett antal nordiska institutioner. Kommittén har följt institutionernas arbete främst för att se om den bedrivna verksamheten ligger i linje med de av rådet gjorda prioriteringarna. Intrycket från de besökta institutionerna är att den verksamhet som bedrivs är effektiv men att den politiska styrningen kan förbättras. Målsättningen måste vara att det nordiska samarbetet även inom institutionernas ram koncentreras till verksamhet inom de politiskt prioriterade områdena.

11 Nordiska rådets litteraturpris, musikpris samt natur- och miljöpris

Nordiska rådet delar ut tre priser: ett litteraturpris, ett musikpris och ett natur- och miljöpris. Prissumman för vart och ett av priserna är 350 000 danska kronor.

Litteraturpriset

Rådets litteraturpris blev inrättat av de nordiska ländernas regeringar år 1961 och delades ut första gången 1962, då prissumman var 50 000 danska kronor. Sedan 1962 delas litteraturpriset ut varje år till en nordisk författare för ett skönlitterärt verk på ett av de nordiska ländernas språk. Avsikten med priset är att öka intresset för grannländernas litteratur och språk samt för den nordiska kulturgemenskapen. Pristagaren utses av en nordisk bedömningskom-

35

mitté. Svenska medlemmar i kommittén är författaren Heidi von Born och 1996/97:NR1
fil. dr Ebba Witt-Brattström.  
Vid en ceremoni i Köpenhamns rådhus den 4 mars 1996 tilldelades Nor-  
diska rådets litteraturpris den norske författaren Øystein Lønn för hans no-  
vellsamling Hva skal vi gjøre idag? og andre noveller.  
Från Sverige nominerade verk var Hummelhonung av Torgny Lindgren  
och Comédia Infantil av Henning Mankell.  
Musikpriset  
Nordiska rådets musikpris delades ut första gången år 1965 för skapande  
tonkonst, då vartannat år. Sedan 1990 delas priset ut varje år, vartannat för  
det skapande musikområdet till verket av en nu levande nordisk kompositör  
och vartannat till det utövande musikområdet. Det förutsätts att verket upp-  
fyller höga konstnärliga krav och att verket inom sin genre kan betraktas som  
nyskapande. NOMUS tillsätter varje år en nordisk bedömningskommitté  
bestående av fem medlemmar från de nordiska länderna, som utses på  
grundval av de musikområden som skall bedömas. Den svenske medlemmen  
för 1996 års pris var tonsättaren Sten Hansson. Kommittén utsåg för 1996 en  
skapande musiker.  
Den 4 mars tilldelades Nordiska rådets musikpris 1996 den danske kom-  
positören Bent Sørensen för hans violinkonsert Sterbende Gärten.  
Från Sverige hade nominerats Konsert för violin och orkester av Anders  
Hilborg och Endymion – Ansgar Krook in memoriam, berceuce för kammar-  
ensemble av Arne Nellnäs.  
Natur- och miljöpriset  
1994 beslöts att inrätta Nordiska rådets natur- och miljöpris vid sidan av de  
två kulturprisen. Enligt stadgarna kan priset ges till en person som har gjort  
en anmärkningsvärd insats för natur- och miljövården i Norden eller till en  
grupp människor, en organisation, ett medium, ett företag eller en institution  
som i sin verksamhet har lyckats integrera hänsyn till naturen på ett speciellt  
berömvärt sätt.  
Nordiska rådets natur- och miljöpris utdelades vid en ceremoni den 12 no-  
vember 1996.  
Priset, som delades ut för andra gången, gavs till Inuit Circumpolar Confe-  
rence (ICC), en grönländsk miljöorganisation. Priset gavs till organisationen  
för dess enastående insats för ursprungsbefolkningarnas, speciellt inuiternas,  
levnadsvillkor och levnadssätt och deras beroende av en bärkraftig miljö-  
mässig utveckling. Ett av organisationens mål är att stärka samarbetet mellan  
de olika inuitorganisationerna i Alaska, Kanada, Grönland och Ryssland.  
Utöver miljöarbetet arbetar organisationen också för de mänskliga rättighet-  
erna, kultursamarbete och en politisk strategi för de arktiska områdena.  
De svenska medlemmarna i priskommittén är generaldirektör Valfrid Pa-  
ulsson och vice talman Görel Thurdin.  

36

12 Information 1996/97:NR1

Allmänt

Rådets informationsstrategi omfattar tre huvudpunkter:

–En tabloidtidning – Politik i Norden

–Ett varje vecka utkommande nyhetsfax

–En hemsida på Internet för att presentera det nordiska samarbetet

Den allmänna informationen om rådet handhas av rådssekretariatet i samarbete med ministerrådets informationsavdelning och tillsammans med de nationella delegationerna.

Presidiet tillsatte en arbetsgrupp på fem personer för att genomföra intentionerna i den nya informationsstrategin. Svensk medlem i gruppen är Sten Svensson (m).

Nordisk Kontakt

Rådets tidskrift Nordisk Kontakt lades ner i juni. Tidskriften, som publicerades under parlamentens arbetsperiod, utkom med sex nummer under 1996. Därutöver utkom ett temanummer. I stället för Nordisk Kontakt ges nu ut en ny tidning som bättre skall fungera som rådets och ministerrådets språkrör och som ett komplement till organisationernas allmänna informationsverksamhet. Under hösten gavs ett provnummer ut under namnet Politik i Norden.

Journaliststipendier

Nordiska rådet delar årligen ut stipendier till journalister i vart och ett av de nordiska länderna. Stipendiesumman är 60 000 svenska kronor per land. Fem journalister fick dela på 1996 års svenska journaliststipendium för att skriva bl.a. om samnordiska IT-projekt, relationerna mellan Norden och Ryssland efter Sovjetunionens upplösning, den marginaliserade människan på och kring arbetsmarknaden, förebyggande åtgärder för att förhindra utslagning av unga arbetslösa samt segregationen mellan invandrare och nordbor.

37

B I L A G A 1

Rekommendationer, yttranden och interna beslut antagna vid Nordiska rådets 48:e session samt framställningarna 1–3, antagna av presidiet tidigare under 1996

Framställningar

Nr 1 Nordisk miljöstrategi 1996–2000 (B 158/m)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

att fastställa den nordiska miljöstrategin 1996–2000 i enlighet med ministerrådsförslag B 158/m och med beaktande av de synpunkter som framförts av miljöutskottet.

Nr 2 Höjning av Nordiska utvecklingsfondens grundkapital (B 160/euro)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd

å gjennomføre en økning av Nordisk Utviklingsfonds grunnkapital fra SDR 250 millioner til SDR 515 millioner etter de retningslinjer som er angitt i ministerrådsforslag B 160/euro.

Nr 3 Nordisk handlingsplan för konsumentundervisning i skolan 1996–1999 (B 159/nord)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd

at vedtage Nordisk handlingsplan för konsumentundervisning i skolan 1996–1999.

Rekommendationer

Nr 4 Samarbetsprogram för det nordiska fiskerisamarbetet 1997–2000 (B 163/när)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

att fastställa samarbetsprogrammet för det nordiska fiskerisamarbetet 1997–2000 i enlighet med ministerrådsförslag B 163/när och med beaktande av de synpunkter som framförts av närområdesutskottet.

1996/97:NR1

Bilaga 1

38

Nr 5 Folkupplysningskampanj i Norden om länderna i närområdet (A 1133/när)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

att ministerrådet undersöker möjligheten att via de folkliga rörelserna på olika sätt öka kunskapen om närområdena och även att stödja utbytet mellan medborgarna.

Nr 6 Harmonisering av energibeskattningen (A 1135/när)

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar

att det görs en grundläggande analys av möjligheterna till och effekterna av en harmonisering av energibeskattningen i de nordiska länderna, med målsättningen att den nordiska marknadens pris på elektricitet återspeglar de olika energislagens miljökostnader.

Nr 7 Forskning, utveckling samt ökad industrialisering av teknologi angående förnybara energikällor (A 1135/när)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

att samarbetet angående forskning och utveckling av teknologi inom nya och förnybara energikällor förstärks, med målsättningen att fördela FoU- insatsen så att mångfalden i de nordiska institutionerna tillgodogörs i högre grad och att det vid behov för målriktade informations- och demonstrationsprojekt upprättas nordiska demonstrationsanläggningar för nya och förnybara energikällor och teknologi;

att det etableras ett samarbete som kan bidra till ökad industrialisering av teknologi inom nya och förnybara energikällor, bland annat genom att undersöka insatser som kan göra det möjligt att utnyttja hela Norden som marknad för konkreta förnybara energianläggningar. Information, koordination och samarbete om ordningar för konkret marknadsstöd i de nordiska länderna kommer att ha stor betydelse för att synliggöra både marknader och produkter.

1996/97:NR1

Bilaga 1

Nr 8 Åtgärder för ökad kärnsäkerhet (A 1135/när)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

att följa upp och koordinera nordisk aktivitet och nya initiativ vad gäller kärnsäkerhet inom ramen för internationellt pågående samarbete;

att fortsätta ansträngningarna att förbättra kärnsäkerheten i Nordens närområden och Arktis samt att få till stånd bindande internationella avtal om strikt kontroll av all civil och militär kärnteknisk verksamhet, inklusive slutförvaring av använt kärnbränsle m.m.;

att fortsätta arbetet med att minska riskerna från atomdrivna fartyg, på fartyg lagrat material samt dumpat material i Ishavet;

att snarast ta initiativ till stöd i lämpliga former i syfte att förbättra den energirelaterade miljösituationen i Norden–Östersjö–Nordkalott-området;

39

att för att förhindra att kunskap om kärnvapenproduktion sprids, stödja på- 1996/97:NR1
gående projekt med uppbyggande av forskningscentra där forskare i Ryss- Bilaga 1
land, vilka tidigare sysslat med utveckling och produktion av kärnvapen, kan  
ges alternativa arbetsuppgifter, att stödja omställningsprojekt och att ta ini-  
tiativ för att underlätta övergången från kärnvapenproduktion till civil pro-  
duktion;    
samt    
att stödja utvecklandet av säkra metoder för destruktion av kärnvapen.  
Nr 9 Årlig redogörelse om sysselsättningspolitiken (A 1127/euro;  
A 1136/euro)  
Nordisk Råd rekommanderer de nordiske landes regeringer  
at udarbejde en årlig redegørelse om beskæftigelsespolitikken i overens-  
stemmelse med de af Europaudvalget fremførte ønsker i nærværende  
betænkning, redegørelsen skal danne grundlag for en årlig beskæftigelses-  
debat på Nordisk Råds session og foreligge senest 1 uge forud for Nordisk  
Råd årlige septembermøder.  
Nr 10 Plan och budget för det nordiska samarbetet 1997 (B 161/p;  
C2; C1)    

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

1. Fullföljande av reformprocessen

att fullfölja reformprocessen "Nordiskt samarbete i en ny tid" på det sätt som Nordiska rådet betonade i betänkandet B 151/b och därvid särskilt notera

att presidiet och de nya rådsutskotten skall ges möjlighet att vidare diskutera prioriteringar i dialog med ministerrådet, och att därvid rapporten "Nordisk nytte" skall utgöra del av underlaget för diskussionen;

att beakta att rådet och dess organ bör ges möjlighet att på ett principiellt plan, i ett tidigt och påverkbart skede, ha en diskussion om planer, prioriteringar och budgetmässiga konsekvenser;

att beakta att ministerrådet under verksamhetsåret skall hålla rådet à jour, utan fördröjning, om föregående års bokslut, överförande av projektmedel och bokslutsprognoser, m.m.;

att de politiska styrinstrumenten i form av plan/budget förändras till såväl innehåll som form för att bättre tillgodose kraven på överskådlighet och därmed underlätta det fortsatta reformarbetet. Budgetens roll som styrinstrument är att fastställa inriktningen på verksamheten, ange de behov som skall tillgodoses och ange servicenivån.

2. a) Bland framtida insatser inom satsningsområdena vill Nordiska rådet särskilt framhålla följande:

utökad bevillning till Nordiska kulturfonden, barn och ungdom,

folkbildning och vuxenutbildning,

40

folkligt kultursamarbete, 1996/97:NR1
IT-området, Bilaga 1
demokrati- och folkrörelseutvecklande insatser i Nordens närområden,  
bärkraftig utveckling i Nordens närområden, inklusive Arktis.  
b) Presidiets förslag till plenarförsamlingens beslut om ändringar i budgeten  
för 1997 jämfört med ministerrådsförslaget innebär följande:  
att "bygg- och bostadssektorn" inte ges budgetmedel 1997. De därigenom  
frigjorda medlen överförs till följande budgetposter: Nordisk ungdomskom-  
mitté 150 000 dkr, Elevutväxling mellan Västnorden och det övriga Norden  
samt inom Västnorden 250 000 dkr samt till insatser rörande rekommendat-  
ion nr 8/1994/nord om handlingsplan mot narkotikamissbruk i Norden och  
dess närområden, 600 000 dkr;  
att 500 000 dkr överförs från medlen till Nordiska forskningspolitiska rå-  
det till Forskningsprogrammet Norden och Europa;  
att 400 000 dkr överförs från ministerrådsreserven till stödordningen för  
nordisk folkupplysning och vuxenstudier;  
att ministerrådet inom budgetavsnitt VI, samarbete med Nordens närområ-  
den, genom lämplig omdisponering – dock ej så att medel till projektet  
Nordpraktik minskar – ökar medlen för miljösamarbetet med 1 200 000 dkr;  
att överblivna medel 1995, enligt ministerrådet 2 500 000 dkr, avsätts till  
Nordiska kulturfonden.  

Nr 11 Samarbetsprogram och handlingsplan för det nordiska lagstiftningssamarbetet (B 162/nord)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd

at vedtage Samarbejdsprogram og handlingsplan for det nordiske lovgivningssamarbejde;

at den årlige handlingsplan for det nordiske lovgivningssamarbejde bliver fremlagt for Nordisk Råd i forbindelse med rådets session hvert år.

Nr 12 Västnordenfonden (B 164/nord)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd

at gennemføre foreslåede forandringer i Vestnordenfondens vedtægter hvad gælder reform af fondens virksomhed;

at der ikke anvendes midler fra fondens forrentning til forhøjelse af kapitalen for Komittén for Nordisk Atlantsamarbejde.

Nr 13 Nordisk samverkan om en användbar informationsteknologi (A 1125/nord)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

att utarbeta utvecklingsprojekt med informationsteknologin som instrument för att öka medborgarnas kunskaper om informationsteknologin och som konkret projektsatsning genomföra att varje folkbibliotek i Norden ges

tillgång till utbildningsnätverken.

41

Nr 14 Ökad forskning och utbildning i reumatologi i Norden (A 1128/nord)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

att uppmana de enskilda länderna att noggrant utvärdera behovet av specialister i reumatologi och vidta åtgärder för eventuellt ökad utbildning;

att länderna speciellt ser till att förbättra kvaliteten på grundkunskaperna i reumatologi för primärvårdens personal;

att tillsätta en arbetsgrupp bestående av kliniker, forskare, representanter för reumaförbunden och en till två politiker med uppdrag att utarbeta ett nordiskt forskningsprogram i klinisk reumatologi, omfattande biomedicin och läkemedelsprövning samt att initiera forskningsprojekt med tanke på en kostnadsnyttoanalys av rehabiliteringsåtgärder, innefattande tekniska hjälpmedel.

Nr 15 Grundtrygghet för nordiska transportarbetare (A 1129/nord)

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar

att vidta åtgärder för att skapa en grundtrygghet för nordiska transportarbetare inom den gränsöverskridande trafiken.

Nr 16 Överföring av sjukjournaluppgifter mellan de nordiska länderna (A 1131/nord)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

att utreda förutsättningarna för ett gemensamt nordiskt system för överföring av sjukjournaluppgifter mellan länderna.

Nr 17 Samarbete i Norden om behandling av små diagnosgrupper (A 1132/nord)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd

at iværksætte en udvidet kortlægning af behovet for fælles nordisk samarbejde om behandlingen af små diagnosegrupper;

at sætte yderligere initiativer i gang der skal fremme samarbejde om behandlingen af små diagnosegrupper.

1996/97:NR1

Bilaga 1

Nr 18 Bekämpning av sexuellt missbruk av barn (A 1140/nord)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd

at prioritere bekæmpelse af sexuelt misbrug af børn og gennemføre nød- vendige foranstaltninger for dette ved at

–gennemgå love i de respektive nordiske lande, med det formål at gennemføre ændringer som kan bidrage til bekæmpelsen af sexuelt misbrug af børn, herunder også bekæmpelsen af børnepornografi;

–vurdere behandling som tillæg til straf for dem som har begået sexuelle overgreb mod børn;

42

– sørge for at sprede kundskab og information om sexuelt misbrug af børn 1996/97:NR1
til dem, der arbejder med børn, f.eks. sundhedspersonale, lærere og pædago- Bilaga 1
ger;  

–sørge for at sprede kundskab og information til børn om faren for at blive udsat for sexuelle overgreb;

–sørge for nødvendig hjælp til børn, som er blevet ofre for sexuelle overgreb;

at bekæmpe sexturisme ved at

–forstærke politisamarbejdet både inden og uden for Norden, herunder ansættelse af flere nordiske forbindelsesofficerer;

–gøre rejsebureauer opmærksomme på deres ansvar

at i samarbejde med engagerede organisationer, bl.a. UNICEF og Red Barnet, igangsætte en målrettet oplysningskampagne for at øge forståelsen for, hvilket alvorligt overgreb sexuelt misbrug af børn er.

Yttranden

Nr 1 Budgetens utformning och den fortsatta reformprocessen (B 161/p; C2)

I fråga om budgetens utformning och den fortsatta reformprocessen hänvisar Nordiska rådet till tidigare lämnade besked och beslut, med begäran om särskild uppmärksamhet på rådets beslut vid den 47:e sessionen med anledning av budgetutskottets förslag till plenarförsamlingen (C2; B 151/b) under punkterna 1 och 3.

Nr 2 Nordiska kulturfondens projektadministration (C 5/k)

Nordiska rådet begär att Nordiska ministerrådet ombesörjer att de av Rigsrevisionen påtalade bristerna i fondens projektadministration åtgärdas.

Interna beslut

Nr 1 Anordnande av temakonferens om säkerhet (A 1141/p)

Nordisk Råd godkender Præsidiets forslag om at afholde en temakonference om sikkerhed i Norden og Nordens nærområder inden udgangen af 1997.

Nr 2 Ny arbetsordning för Nordiska rådet (A 1139/p)

Nordisk Råd godkender Præsidiets forslag til ny forretningsorden for Nordisk Råd og godkender at forretningsordenen træder i kraft den 1. januar 1997, bortset fra kapitel 7: Valg, der træder ikraft omgående.

43

Nr 3 Uppföljning av revisionen av Nordiska rådets verksamhet 1996/97:NR1
(C 9/k)   Bilaga 1
   

Nordiska rådet begär att de av revisionen påtalade bristerna i styrningen av rådets verksamhet åtgärdas.

Nr 4 Nordens folkliga församling (A 1130/nord)

Nordiska rådet anser

at Nordens Folkelige Forsamling videreføres som et sentralt forum for dialog og samarbeid mellom Nordisk Råd og de frivillige organisasjonene i Norden;

at det etter NFF 1998 gjennomføres en evaluering av arrangementet, som grunnlag for en nyvurdering av NFF som møtested for dialog og samarbeid. En slik evaluering skal omfatte både omfang, form og innhold;

at Nordisk Råd sørger for at NFF – eller et tilsvarende arrangement – blir gitt endog økonomisk støtte over de nordiske budsjetter, som gjør det mulig å videreføre tradisjonene fra Hvidovre og Vasa.

Nr 5 Nordiska rådets kontakter med frivilligorganisationerna (A 1130/nord)

Nordiska rådet anser

at Nordisk Råd arrangerer temakonferanser eller høringer mellom Rådet og de frivillige organisasjonene når det foreligger behov for dette. Initiativ til slike arrangementer kan komme både fra organisasjonene og fra Nordisk Råd;

at Nordisk Råd er med på å arrangere forberedende møter mellom organisasjonene og Nordisk Råds Presidium, i mellomårene mellom møtene i Nordens Folklige Forsamling;

at Nordisk Råds ulike utvalg og arbeidsgrupper oppmuntres til å etablere kontakt med grupper av nordiske organisasjoner som dekker et tilsvarende område;

at de nasjonale delegasjonene oppfordres til å etablere regelmessige kontaktmøter med de frivillige organisasjonene;

at de frivillige organisasjonene stimuleres til å engasjere seg i nettverksbygging med nærområderne.

44

B I L A G A 2

Second Conference of Parliamentarians of the Arctic Region Conference

Statement

We, elected representatives of the Canadian, Danish and Greenlandic, Finnish, lcelandic, Norwegian, Russian and Swedish Parliaments, of the Sami Parliaments, the Nordic Council, the West Nordic Parliamentary Council and of the International Arctic Indigenous Peoples' Organizations, meeting in Yellowknife, Northwest Territories, Canada, on 12-14 March 1996,

Recalling

– the statement of conclusion (Final Document) from the International Parliamentary Conference of the Arctic, held in Reykjavik in August 1993; and

Noting

–that the Arctic region is important not only to residents of the Arctic areas and to the social, economic and spiritual well-being and political development of all northern countries, but also to international relations throughout the world, and to the regional and global environment;

–the need to achieve sustainable or long-term economic and cultural vigour in all Arctic areas, based to the optimum extent on local or regional resources, conditions, skills, and values; and taking into account the special and diverse interests and contributions of Arctic indigenous peoples;

–the need to ensure that resources of the Arctic regions are used and conserved in such a way that they provide optimum benefit both to the residents of the Arctic and northern regions in which they are found and to the countries in which they occur;

–the sensitivities and vulnerabilities of Arctic and northern terrestrial and marine ecosystems to chemical contaminants from both near and distant sources; the threats presented by such contaminants to the health of present and future generations, and the extreme difficulty, imposed by Arctic environmental conditions and biological processes, of removing such contamination or counteracting its effects once it has become dispersed in Arctic regions;

–that these sensitivities and vulnerabilities, and the challenges and opportunities presented by Arctic resources of many kinds, emphasize the continued need for protection of the environment and preservation of biological diversity in the Arctic region, and for respect for the principles of sustainable and responsible development in the utilization of its natural resources;

1996/97:NR1

Bilaga 2

45

Noting also

– the need for enhancing through legislative activities parliamentary influence on the overall development and protection of the Arctic region, and the need for active dialogues between governments and parliaments on Arctic issues;

Recognizing

–that notwithstanding the wide diversity and variety of geographical, demographic, cultural, historical, and political characteristics of different Arctic and northern areas, there are common or shared problems, and opportunities for regional and circumpolar action that can be of mutual benefit to all Arctic states and peoples;

–the responsibilities incumbent upon the elected representatives of Arctic regions to protect the Arctic region and its peoples against environmental threats, unwise or wasteful use of its resources, and destruction of its cultures;

–the essential contribution that the accumulated knowledge of indigenous peoples can make in addressing the present and future problems of the Arctic regions and in implementing solutions;

–the need for improved scientific knowledge and development of appropriate technologies to address satisfactorily the increasingly serious environmental, resource-use, economic, and potential health problems of the Arctic regions;

–the report and recommendations on a programme of co-operation in the Arctic Region, adopted by the Nordic Council of Ministers, February 1996, which emphasizes the need for closer co-operation and co-ordination in Arctic activities and policies to avoid duplication of effort or inconsistencies and to achieve an optimum balance between regional, national, and circumpolar efforts and policies concerned with the Arctic;

–that the process of establishing an Arctic Council as an intergovernmental institutional framework to promote co-operation for environmental protection and sustainable development of the Arctic region appears to be coming to a conclusion;

Recognizing also

– that the expression of co-ordinated concerns and discussions from parliamentarians in many northern countries will facilitate the work of addressing the complex and shared issues of the Arctic region;

Determined to

– seize this moment in the political and environmental history of the world, when all Arctic nations in concert and the circumpolar peoples in particular, have an opportunity to turn the course of regional and international events from patterns of exclusiveness and confrontation toward a vision of

1996/97:NR1

Bilaga 2

46

circumpolar co-operation, collective environmental and social security, and 1996/97:NR1
shared responsibility for our common high-latitude home; Bilaga 2

–protect and defend the Arctic against environmental threats arising from outside the region and from unsustainable activities within the Arctic;

–work toward establishment of collective or shared international responsibilities and mechanisms involving all the Arctic nations, to ensure environmental and political security for the whole of the Arctic region, acknowledging the responsibility of each northern country and the international community to relieve the Arctic region of environmental threats, including radioactive and other hazardous wastes which have been dumped or discharged on land or at sea, or which may be carried to Arctic regions by atmospheric and ocean currents;

Therefore recommend

–the establishment of an Arctic Council that will enhance international co-ordination and co-operation on issues of Arctic policy, environmental protection, sustainable economic development, and cultural diversity;

–support for the development and implementation in the Arctic regions, where appropriate, of international and national activities arising out of Agenda 21 of the UNClED, in particular Chapter 26 regarding indigenous peoples, the Convention on Biological Diversity, and Principle 21 of the Rio Declaration;

–the careful development of national economic and health policies of all northern countries that will recognize the special needs and conditions of Arctic regions;

–the promotion of co-operation between intergovernmental bodies and non-Arctic states that have an interest in, or whose policies may have an effect upon, Arctic regions, such as the European Union and the Nordic Council of Ministers;

–the adoption of national policies and international arrangements that broaden Arctic security issues from a predominantly military focus to the development of collective environmental security that includes the values, life styles, and cultural identity of indigenous northern societies;

–the continuation and widening of the practice of including representatives of Arctic peoples in national delegations in international negotiations and decisions which affect Arctic communities, resources, and ecosystems;

–the sustainable and rational utilization of the living resources of the sea, including marine mammals;

–intensified intergovernmental co-operation in the development of communications, transportation systems, and commerce throughout the Arctic region, consistent with environmental protection and cultural identities;

47

And ask our respective governments to

–establish the intergovernmental Arctic Council as soon as possible, and ensure that national authorities work toward the implementation of the recommendations and activities of the Council;

–include the Standing Committee of Parliamentarians of the Arctic Region as a component of the structure for international co-operation within the Arctic Council, and to express the desirability of a close dialogue between the Arctic Council and the Standing Committee;

–under the aegis of the proposed Arctic Council, continue vigorously to implement, with adequate resources and policy support, the Arctic Environmental Protection Strategy and its sub-programmes;

–work assiduously toward the achievement of international agreements and operational protocols for the reduction of greenhouse gases and the control of the release of toxic materials, stressing their particular effect on the long-term environment of the Arctic regions and the well-being of its peoples;

–set in place practices whereby all policies at all levels, including all international agreements to which the state is a party, are examined for their potential effect on Arctic regions and Arctic peoples, with provisions made if necessary to ensure that their implementation is appropriate to Arctic conditions;

–support increased national and international scientific research and environmental monitoring of sub-Arctic and Arctic areas, including where relevant: the research priorities identified by the International Conference for Arctic Research Planning organized by the International Arctic Science Committee; the activities of the UNESCO Northern Sciences Network; and other internationally co-ordinated national scientific activities related to polar regions;

–ensure that at an early stage, formal environmental assessment, with adequate input from resident indigenous peoples, is included in all plans and decisions that could have impact on Arctic landscapes or waters;

–in collaboration with indigenous people from different parts of the Arctic, develop co-ordinated and co-operative programmes and activities to give expression to the cultures and histories, recognize the rights, spiritual and human values and teachings, and improve the social and economic circumstances of indigenous peoples throughout the region, recognizing the particular role and contribution of women;

–set in place and strengthen policies and programmes to encourage and facilitate the active participation or leadership by indigenous Arctic peoples in scientific activities in Arctic regions, especially on those subjects that are identified by northern residents themselves to be important to their social and economic prosperity and their culture;

1996/97:NR1

Bilaga 2

48

– join with other countries in establishing and supporting a scienti- 1996/97:NR1
fically valid, operationally practical means of preventing and controlling Bilaga 2
deleterious effects on the Arctic marine and coastal environment from waste  
radioactive substances presently deposited in Arctic areas or watersheds;  

–maintain and improve the circumpolar network of environmental observation and monitoring systems, including especially meteorological and upper atmosphere observations, monitoring of chemicals of concern, and radioactivity;

–support efforts to create a ban on nuclear weapons tests and to put all other civilian and military use of nuclear technology and nuclear material, including management of radioactive wastes, under international surveillance and control;

–develop and implement opportunities for Arctic-related measures of international confidence building, arms control, and disarmament;

–prepare an inventory of Arctic-related work undertaken in the subjects identified in this Statement, including studies of indigenous cultures, languages and histories, and present results to the next Parliamentary Conference;

Furthermore

–the Conference gratefully accepts the kind invitation of Russia to host in Salekhard, no later than 1998, the next Conference of Parliamentarians;

–the Conference asks the Standing Committee of Parliamentarians of the Arctic Region to continue its work, in which the major tasks will be: (1) to follow up the implementation of the recommendations and requests from this conference to governments and international bodies; (2) to follow closely the establishment of the Arctic Council, and ensure the future role and recognition of parliamentarians in facilitating the work of the Council; (3) to

study alternatives for future arrangements for inter-parliamentary cooperation between the Arctic countries and to report to the next Conference of Parliamentarians; and (4) to prepare, in co-operation with the host country, the next Conference of Arctic Parliamentarians;

– the Conference asks the Nordic Council to take continued responsibility for the Committee's secretariat, in co-operation with the host country for the next conference.

49

B I L A G A 3

Gemensamt uttalande

av Baltiska församlingens och Nordiska rådets presidier med anledning av det gemensamma mötet i

Vilnius 15–16 april 1996

Inledning

Baltiska församlingen med representanter från de estniska, lettiska och litauiska parlamenten och medlemmar av Nordiska rådet från de danska, finska, isländska, norska och svenska parlamenten samt representanter från parlamenten i de självstyrande områdena Åland, Grönland och Färöarna möttes i Vilnius, Litauen, 15–16 april 1996 för att stärka det pågående samarbetet mellan de två organisationerna, och för att diskutera frågor av centralt ömsesidigt intresse.

Relationerna mellan de baltiska och de nordiska länderna

Vi, parlamentariker från Baltiska församlingen och Nordiska rådet, deklarerar vårt engagemang för att bidra till att befrämja säkerhet, stabilitet och välstånd i regionen och till allt närmare kulturella band mellan våra länder, och till att utveckla samarbete på alla nivåer på grundval av gemensamt arv och gemensamma demokratiska värden.

Vi uttrycker vår djupaste tillfredsställelse över den ram för samarbete som finns mellan Baltiska församlingen och Nordiska rådet och som manifesterats i avtalet från 1992 om parlamentariskt samarbete mellan våra två organisationer.

Samarbetsavtalet skall ses över under år 1996 för att garantera att det tjänar våra gemensamma politiska ambitioner på bästa sätt. Nordiska rådet kommer att fortsätta sitt stipendieprogram för parlamentariker från de baltiska länderna, med inriktning på att utvidga, så långt möjligt, detta till att omfatta tjänstemän från de tre parlamenten.

Vi noterar också med tillfredsställelse det pågående samarbetet mellan regeringarna i de baltiska och nordiska länderna, på både bilateral och multilateral nivå, genom Baltiska ministerrådet och Nordiska ministerrådet.

Regionala dimensioner av samarbetet mellan de baltiska och de nordiska länderna

Vi, parlamentariker i Baltiska församlingen och Nordiska rådet, noterar den fundamentala betydelsen av regionalt interparlamentariskt samarbete som ett bidrag till stabilitet, säkerhet och social och ekonomisk utveckling i det baltiska området. Vi understryker den politiska betydelsen av de parlamentariska Östersjökonferenserna och de dokument som konferenserna antagit. Vi

1996/97:NR1

Bilaga 3

50

välkomnar Europakommissionens initiativ gällande regionalt samarbete i Östersjöområdet.

Vi anmodar såväl regeringarna i de baltiska och de nordiska länderna som Baltiska och Nordiska ministerråden att göra sitt yttersta för att befrämja och utveckla nuvarande samarbete, särskilt på områden som är centrala för den baltiska regionens välstånd, såsom skydd för miljön, gemensamma energiprojekt, infrastruktur för information och gemensamma transportprojekt, och därmed väsentliga för goda livsbetingelser för folken i våra länder. Detta samarbete skall, bland annat, omfatta att uppmuntra baltiska, nordiska och europeiska finansinstitutioner att koordinera sina aktiviteter i de baltiska länderna för att påskynda en bärkraftig utveckling.

Vidare efterfrågar vi en förstärkning av de samlade och samordnade insatserna från regeringarnas sida i syfte att säkra en bärkraftig utveckling och att motverka effekterna av miljöfaror inklusive kärnkraftsrelaterade olyckor och avfall. Vi uppmanar också parlamenten och regeringarna att nära samarbeta om att motarbeta smuggling av narkotika och dopingpreparat och andra former av organiserad brottslighet.

På samma sätt uppmanar vi regeringarna att, inom ramen för internationellt samarbete, vidta samlade åtgärder för att motverka oreglerad migration, samtidigt som man slår vakt om individers behov av internationellt rättsligt skydd och värdet av att underlätta inomregionala kontakter mellan människor, t.ex. genom undantag från och/eller harmonisering av visumkrav, särskilt upprättande och utvidgning av visumfrihet mellan de baltiska och de nordiska länderna för ländernas medborgare, när förutsättningarna härför föreligger.

Vi menar att framgångsrik integration av alla befolkningsgrupper i sina samhällen bidrar till stabilitet i hela regionen. Fullvärdiga samhälleliga rättigheter för alla invånare stärker deras lojalitet med de länder där de bor.

Inför toppmötet mellan Östersjöstaterna i Visby den 3–4 maj 1996 uppmanar vi de deltagande regeringscheferna att inse nödvändigheten av att basera gemensamma insatser på brett folkligt stöd.

Det baltiskt-nordiska samarbetets europeiska dimension

Såsom uttryckts av baltiska och nordiska regeringsrepresentanter utgör en utvidgning av Europeiska unionen (EU) en historisk möjlighet, och denna utvidgning kommer att befrämja fred, frihet, stabilitet och ekonomiskt välstånd i hela Europa.

Vi har med tillfredsställelse noterat stödet från nordiska länder för en utvidgningsprocess inom EU som omfattar de tre baltiska länderna på samma villkor som andra länder som träffat Europa-avtal med EU eller ansökt om medlemskap i unionen. Medlemskapsförhandlingar förutsätts inledas samtidigt med alla ansökarländer senast sex månader efter det att EU:s regeringskonferens avslutats.

Vi uppmanar de nordiska parlamenten och regeringarna att erbjuda sitt stöd till de tre baltiska ländernas egna förberedelser för medlemskap i EU, t.ex. genom rådgivning angående anpassning av nationell lagstiftning till

1996/97:NR1

Bilaga 3

51

EU:s regelverk, och att på ett lämpligt sätt till baltiska kollegor dela med sig 1996/97:NR1
av de erfarenheter man vinner under EU:s regeringskonferens. Bilaga 3
Vi noterar med uppskattning det baltiska deltagandet i den nordiska batal-  
jon som bidrar till IFOR:s fredsskapande uppdrag i Bosnien-Hercegovina  
som ett konkret uttryck för gemensamma värderingar och ett betydande bi-  
drag till ansträngningarna att skapa fred och säkerhet i Bosnien och hela  
Europa.  
Framtida samarbete  
Vi ser fram emot fortsatt inomregionalt samarbete mellan de baltiska staterna  
och de nordiska länderna, omfattande både parlament och regeringar, enligt  
formeln "fem–plus–tre", samtidigt som vissa utmaningar för våra samhällen  
kan kräva internationella lösningar på en bredare bas.  
Vi förpliktar oss att fortsätta regionalt parlamentariskt samarbete och att  
hålla, vid lämpligt tillfälle, ytterligare gemensamma möten mellan Baltiska  
församlingen och Nordiska rådet.  

52

B I L A G A 4 1996/97:NR1
Bilaga 4
 
5th Parliamentary Conference  
on Co-operation in the Baltic Sea Area  
Riga 10–11 september 1996  
Resolution  
Acting on the mandate for Parliamentary Conferences on Co-operation in the  
Baltic Sea Area, Members of the Parliaments of Aland, Bremen, Denmark,  
Estonia, the Federal Republic of Germany, Finland, Greenland, Hamburg,  
Iceland, Karelia, Latvia, Lithuania, Mecklenburg-Vorpommern, Norway,  
Poland, the Russian Federation, Schleswig-Holstein, Sweden, as well as of  
the Baltic Assembly, the Nordic Council, and the European Parliament, met  
in Riga on 10–11 September 1996, to continue to develop the existing co-  
operation between representative institutions of the Baltic Sea Area, and to  
discuss major regional issues.  
The Participants of the Conference  
noting  
the number of positive political developments contributing to stability and  
security in the Baltic Sea area,  
the constructive process leading up to the Visby Summit in May 1996, and  
the comprehensive Presidency conclusions agreed upon at that meeting,  
the action programmes of the Baltic Sea States Co-operation adopted at the  
Kalmar meeting of the CBSS in July 1996,  
a number of national and international initiatives to speed up sustainable  
growth and economic development in the region,  
the important work of the CBSS Commissioner on Democratic Institutions  
and Human Rights, including the Rights of Persons belonging to the Minori-  
ties,  
various co-operation schemes launched by regional, local, and private orga-  
nizations,  
the intertwining of economic, social, cultural, environmental, and political  
problems and challenges in the region,  
taking into account  
the importance of an irreversible democratic evolution through the  
intensification of interparliamentary co-operation,  
the inviolability of internationally recognized state borders and the safe-  
guarding of human rights and equitable treatment of minorities, 53
 

common historical experience and similarity in cultural background of the peoples living in the region,

the permanent and urgent need for close monitoring and resolute cooperative efforts to solve the salient environmental challenges of the area,

the importance of intensified co-operation with and among the sub-regions around the Baltic Sea as a basis for a growing regional identity, the development of local democracy and self-government, and sustainable economic growth,

the initiatives of the Council of the Baltic Sea States to co-ordinate regional policies, and to define priorities in the Baltic Sea Area,

the European Union's "Baltic Sea Region Initiative" prepared by the EU Commission and presented at the Visby Summit,

have agreed to

further regional economic co-operation,

give full national support through the law-making, budgeting, and ratification processes for co-operation programmes in the field of environmental protection and sustainable economic growth and development,

encourage regional, local, and private co-operation schemes conducive to the further democratic and socio-economic development in the area,

support the free flow and exchange of information on social and environmental issues,

fight against organized crime,

help fighting chauvinism, racism, and xenophobia on all political levels,

facilitate the free movement of persons, goods, services, and capital amongst the countries as a means for a balanced and equitable economic development in the countries,

support within the framework of Parliamentary Conferences the holding of seminars and other similar parliamentary activities at various levels;

call on the Governments of the participating countries to

deepen the constructive dialogue between the Parliamentary Conferences and the Council of the Baltic Sea States (CBSS),

act resolutely and without delay implement the conclusions of the Visby Summit and the Kalmar meeting,

give priority to the fight against organized crime by every acceptable means and facilitate the co-operation between national administrations and police authorities to counter the threat of trans-boundary criminal activities and

1996/97:NR1

Bilaga 4

54

establish close and operative common action programmes giving special attention to trafficking in drugs and people,

manifest political willingness to stimulate regional, sub-regional, and local co-operation within the Baltic Sea Area,

create conditions for lifting visa requirements as soon as possible,

refrain from the use of force and any other form of threat in their relations, and to encourage collective security and further arms control in the region,

safeguard a stable and secure political, economic, legal, social and ecological development in the region, and make sure that in this process sound and equitable minority rights are guaranteed,

improve the conditions for mutual and free exchange of cultural, educational, and scientific co-operation projects,

support activities and co-operation of national and transnational nongovernmental organizations in the region,

make sure that national, regional and local development plans are conducive to sustainable economic growth and development schemes,

take effective measures to reduce the danger of breakdowns of nuclear power plants and nuclear powered vessels and of the hazards of nuclear waste deposits,

take effective measures to reduce the emissions and discharges of hazardous waste in the Baltic Sea Area with the target to secure the cessation of such discharges and emissions in co-operation with HELCOM,

show solidarity in the energy field in the short term by facilitating the establishment of a functional power grid for the entire region, and by supporting the commercial use of renewable energy resources,

prepare step by step a full-fledged free trade area in the region, including all finished and semi-finished goods, raw materials, energy, and foodstuffs, and facilitate business co-operation by ensuring transparency in business laws,

strengthen co-operation for an effective and responsible regime for sustainable fisheries in the Baltic Sea,

encourage close co-operation of research institutes in the region in order to ensure a comprehensive data base and the availability of a strategic research and planning facility for the further development of the region;

have decided to

ask the CBSS to present by the end of June each year a written report on its annual action programmes to the participating parliaments and to discuss it with the members of the Parliamentary Conferences at their annual meetings,

1996/97:NR1

Bilaga 4

55

ask the CBSS to consider setting up a joint Baltic Sea Region training faci- 1996/97:NR1
lity for civil servants from state, regional, and local level in order to prepare Bilaga 4
for a greater regional as well as European involvement,  
let the interparliamentary working group preparing this 5th Conference con-  
tinue its work as a standing committee for the parliamentary co-operation,  
and serve as a link to the CBSS,  
ensure the continuous and smooth functioning of the annual parliamentary  
conferences by allocating adequate economic and personnel resources for  
this task,  
express deep appreciation to the Latvian Parliament for the organization and  
hospitality extended to the 5th Parliamentary Conference on Co-operation in  
the Baltic Sea Area, and  
accept with gratitude the invitation of the Polish Parliament to hold the 6th  
Parliamentary Conference on Co-operation in the Baltic Sea Area in Gdansk  
on 15–16 September 1997.  

Gotab, Stockholm 1997

56