Prop.
1996/97:97
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 mars 1997
Göran Persson
Marita Ulvskog
(Kulturdepartementet)
I propositionen föreslås vissa ändringar av kyrkolagens (1992:300)
bestämmelser om prästers tystnadsplikt. Förslaget innebär en precisering
av vad som omfattas av tystnadsplikten genom att begreppet själa-
vårdande samtal byts ut mot enskild själavård. Vidare innebär förslaget
att kretsen som omfattas av tystnadsplikten utvidgas genom att tystnads-
plikten skall omfatta alla som är behöriga att utöva det kyrkliga ämbetet
som präst i Svenska kyrkan och inte endast dem som i Svenska kyrkans
ordning vigts till det kyrkliga ämbetet som präst.
Följdändringar föreslås i rättegångsbalken och i sekretesslagen
(1980:100).
Förslaget bygger på en skrivelse från 1996 års kyrkomöte.
Ändringarna föreslås träda i kraft, den 1 juli 1997.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 97
Prop. 1996/97:97
Propositionens huvudsakliga innehåll.......................................................1
1 Beslut.................................................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)...............4
2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.........................5
2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)..........6
3 Ärendet och dess beredning..............................................................8
4 Bakgrund...........................................................................................8
4.1 Nuvarande ordning...................................................................8
4.2 Brister i nuvarande ordning......................................................9
5 Tystnadspliktens omfattning...........................................................10
6 Kretsen av präster som omfattas av tystnadsplikten.......................12
7 Anpassning av annan lagstiftning...................................................13
8 Ikraftträdande..................................................................................14
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser...........................................15
Bilaga 2 Kyrkomötets lagförslag..........................................................16
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag..................................................19
Bilaga 4 Lagrådets yttrande..................................................................24
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997.........25
Prop. 1996/97:97
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1996/97:97
Härigenom föreskrivs att 36 kap.
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
36
1
Den som i Svenska kyrkans
ordning har vigts till det kyrkliga
ämbetet som präst har tyst-
nadsplikt i fråga om uppgifter
som han eller hon har erfarit
under bikt eller själavårdande
samtal.
1 § kyrkolagen (1992:300) skall ha
Föreslagen lydelse
kap.
§'
Den som är eller har varit
behörig att utöva det kyrkliga
ämbetet som präst i Svenska
kyrkan har tystnadsplikt i fråga
om uppgifter som han eller hon
därvid har erfarit under bikt eller
enskild själavård.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
Senaste lydelse 1992:300.
Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:97
36 kap.
5 §’
Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa
lagrum, inte far lämna en uppgift far inte höras som vittne om denna utan
tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.
Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykolo-
ger, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (1980:620)
och deras biträden far höras som vittnen om något som i denna deras
yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit,
endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten
gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen
inte far lämna uppgifter som avses där far höras som vittne om dem
endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen
gäller samtycker till det.
Rättegångsombud, biträden eller försvarare far höras som vittnen om
vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten
medger det.
Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än
försvarare skyldiga att vittna mål angående brott, för vilket inte är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Om tystnadsplikt för den som
i Svenska kyrkans ordning har
vigts till det kyrkliga ämbetet
som präst finns föreskrifter i 36
kap. kyrkolagen (1992:300). Den
som inom något annat trossam-
fund än Svenska kyrkan är präst
eller den som i sådant samfund
intar motsvarande ställning far
inte höras som vittne om något
som han eller hon har erfarit
under bikt eller själavårdande
samtal.
Om tystnadsplikt för den som
är eller har varit behörig att
utöva det kyrkliga ämbetet som
präst i Svenska kyrkan finns före-
skrifter i 36 kap. kyrkolagen
(1992:300). Den som inom något
annat trossamfund än Svenska
kyrkan är präst eller den som i
sådant samfund intar motsvaran-
de ställning får inte höras som
vittne om något som han eller
hon har erfarit under bikt eller
enskild själavård.
1 Senaste lydelse 1996:142.
1 * Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 97
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:97
Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen
eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om
förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i
nämnda paragrafer.
Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som
vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med
den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. I fråga om uppgift som
anförtrotts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 11 § sekretesslagen (1980:100)' skall
ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:97
I kap.
II §2
I fråga om tystnadsplikt
angående uppgift som under bikt
eller själavårdande samtal anför-
trotts den som i Svenska kyrkans
ordning har vigts till det kyrkliga
ämbetet som präst gäller i stället
för bestämmelserna i denna lag
vad som är särskilt föreskrivet.
I fråga om tystnadsplikt
angående uppgift som under bikt
eller enskild själavård anförtrotts
den som är eller har varit
behörig att utöva det kyrkliga
ämbetet som präst i Svenska
kyrkan gäller i stället för
bestämmelserna i denna lag vad
som är särskilt föreskrivet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. I fråga om uppgift som
anförtrotts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1993:1298.
Efter framställning av 1994 års kyrkomöte (1KL 1994:2, kskr. 1994:10)
tillsatte Svenska kyrkans centralstyrelse den 17 oktober 1994 en
utredning om vissa frågor rörande tystnadsplikt för präster.
Utredningen överlämnade i juni 1995 betänkandet Prästens tystnads-
plikt (Svenska kyrkans utredningar 1995:4) till centralstyrelsen. Be-
tänkandet remitterades av centralstyrelsen till ett antal myndigheter och
kyrkliga organisationer. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 1. En sammanställning av remissvaren redovisas i Svenska
kyrkans centralstyrelses skrivelse till 1996 års kyrkomöte, CsSkr 1996:4
Prästens tystnadsplikt.
I en skrivelse i frågan till 1996 års kyrkomöte föreslog centralstyrelsen
att kyrkomötet hos regeringen skulle begära vissa ändringar av
bestämmelserna om prästers tystnadsplikt (CsSkr 1996:4). Kyrkomötet
har i en skrivelse till regeringen anmält att man beslutat i enlighet med
centralstyrelsens förslag (2KL 1996:2, kskr. 1996:1). Kyrkomötets
lagförslag finns i bilaga 2.
Lagrådet
Regeringens beslutade den 27 februari 1997 att inhämta Lagrådets
yttrande över de förslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Prop. 1996/97:97
Regler om prästers tystnadsplikt fanns redan i 1686 års kyrkolag. I lagen
föreskrevs tystnadsplikt om vad som uppenbarats vid hemligt skriftermål,
vilket definierades som den enskildes bekännelse inför präst för att få ”...
råd och tröst utav den heliga skrift.”
Lagens bestämmelser om tystnadsplikt gällde endast för hemligt
skriftermål, dvs. bikt. För sådant som framkommit vid själavårdande
samtal i övrigt följde av prästämbetet att prästen inte fick röja detta. När
den nya regeringsformen trädde i kraft den 1 januari 1975 blev tystnads-
plikt på sådan grund inte längre möjlig. Av 2 kap. 12 § och 8 kap. 3 §
regeringsformen följer att uttryckligt lagstöd krävs för att tystnadsplikt
skall föreligga.
Efter initiativ av 1975 års kyrkomöte antog riksdagen lagen (1979:926)
om tystnadsplikt för präst inom Svenska kyrkan (prop. 1979/80:20, bet.
1979/80:KU7, rskr. 1979/80:4). Lagen trädde i kraft den 1 januari 1981.
Den innebar att tystnadsplikt gällde för vad som erfarits under enskilt
skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt för den som var
prästvigd i Svenska kyrkan oavsett om han eller hon innehade prästtjänst
eller inte. Lagen upphävdes i samband med införandet av den nya kyrko-
lagen (1992:300) då bestämmelserna i sak oförändrade överfördes till
kyrkolagen. Enligt 36 kap. 1 § kyrkolagen gäller tystnadsplikt för den
som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som
präst i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller
själavårdande samtal.
Denna tystnadsplikt för präster anses vara absolut. Det innebär att det
inte kan göras något undantag från den beroende på om men eller skada
skulle uppstå i det enskilda fallet om en uppgift röjs. Den som samtalat
med prästen kan inte heller lösa denne från tystnadsplikten (jfr
Justitieombudsmannens beslut 1993-06-16).
Kyrkolagens regler om tystnadsplikt omfattar alla präster som vigts till
den kyrkliga ämbetet i Svenska kyrkans ordning, oavsett om de innehar
en offentlig tjänst som präst eller inte.
Av 36 kap. 5 § rättegångsbalken följer att prästens tystnadsplikt har
ovillkorligt företräde framför vittnesplikten. Den genombryts inte heller
av det s.k. meddelarskyddet i 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100).
Även för präster i andra trossamfund gäller enligt 36 kap. 5 §
rättegångsbalken förbud mot att vittna om uppgifter de erhållit vid bikt
eller själavårdande samtal.
Diakon- eller diakonissvigda omfattas inte av kyrkolagens regler om
tystnadsplikt. Om dessa är offentligt anställda gäller i stället de
bestämmelser i 7 kap. 33 § sekretesslagen som reglerar sekretessen inom
den församlingsvårdande verksamheten. Även för en präst som är
offentligt anställd gäller bestämmelser i sekretesslagen för uppgifter som
prästen far kännedom om i församlingsvårdande verksamhet eller
personalsocial verksamhet under former som inte är hänförliga till bikt
eller själavårdande samtal (7 kap. 11 och 33 §§ sekretesslagen). Den
sekretess som gäller enligt dessa bestämmelser kan under vissa
omständigheter brytas.
I 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om begränsning av de
bestämmelser om sekretess som annars skulle gälla enligt lagen. Bl.a. far
sekretessbelagda uppgifter under särskilt angivna förutsättningar lämnas
ut till vissa myndigheter. Enskild till vars förmån sekretessen gäller far
efterge den. Den som är misstänkt för brott far lämna ut sekretessbelagd
uppgift om det behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt.
Bestämmelserna om tystnadsplikt för uppgifter som lämnas under bikt
och själavårdande samtal är enligt 1 kap. 11 § undantagna från
sekretesslagens tillämpningsområde. De nämnda begränsningarna gäller
alltså inte för prästernas tystnadsplikt enligt kyrkolagen.
Den utredning som Svenska kyrkans centralstyrelse tillsatte på begäran
av 1994 års kyrkomöte konstaterade att det finns följande praktiska
tillämpningsproblem förknippande med prästens tystnadsplikt (Svenska
kyrkans utredningar 1995:4).
Prop. 1996/97:97
Uttrycket själavårdande samtal ger upphov till en rad avgränsnings-
problem. Ett sådant problem är att det begränsar den enskilda själavården
på ett sätt som inte stämmer med kyrkans själavårdstradition. Osäkerhet
uppstår t.ex. om vad som gäller när själavården sker genom brevväxling.
Ett annat är att uttrycket själavårdande samtal så allmänt hållet att är
svårt att dra en gräns mot andra samtal. Enligt ett vanligt språkbruk bör
allt som prästen gör i sitt arbete ha själavårdande inriktning och alla
samtal skulle därmed kunna kallas själavårdande.
Ett exempel på att gränsen mellan det vanliga och det själavårdande
samtalet kan bli flytande är det slag av samtal som vanligen sker inför
vigslar och begravningar. I sådana sammanhang kan samtalet omärkligt
glida in på personliga själavårdande frågor med anledning av den
förestående förrättningen. Det blir då svårt att bedöma vilka sekretess-
regler som gäller för samtalet eller delar av det.
Det blir alltmer vanligt att domkapitlet förklarar präster som inte vigts
i Svenska kyrkans ordning behöriga att utöva det kyrkliga ämbetet som
präst i Svenska kyrkan. Det medför att det inom samma församling kan
finnas präster för vilka det gäller olika bestämmelser om tystnadsplikt.
Varken för den präst som behörigförklarats av domkapitlet eller för de
enskilda personer som i förtroende vänder sig till Svenska kyrkans
präster kan denna ordning anses tillfredsställande.
1996 års kyrkomöte har mot denna bakgrund hos regeringen begärt
lagändringar beträffande dels gränsdragningen mellan själavårdande
samtal och vanliga samtal, dels kretsen av präster som omfattas av
tystnadsplikten.
Prop. 1996/97:97
Regeringens förslag: Tystnadsplikten skall omfatta uppgifter som en
präst har fatt under bikt eller enskild själavård.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker
det av utredningen lämnade förslaget. Domkapitlet i Växjö föreslår dock
att den absoluta tystnadsplikten endast skall avse bikten.
1996 års kyrkomöte: Kyrkomötets förslag överensstämmer med
regeringens.
Skälen för regeringens förslag: Prästers tystnadsplikt i fråga om vad
som avhandlats under bikt har i grunden en teologisk motivering och har
lång hävd i svensk rätt. Den har ansetts vara absolut. Tystnadsplikt för
själavårdande samtal vid sidan om bikten infördes som tidigare nämnts år
1981.
Det finns inte nu anledning att överväga att inskränka tystnadsplikten
till att endast avse bikt.
Lagrådet har påpekat att frågan om tystnadsplikten är absolut har varit
föremål för olika uppfattningar. Regeringen anser dock att övervägande
10
skäl talar för att tystnadsplikten är absolut (se Fitger Rättegångsbalken II
s. 36:23 f.).
Med hänsyn till de stränga krav som den absoluta tystnadsplikten
ställer på prästen är det angeläget att gränserna för denna klarläggs.
Tystnadsplikten innebär även en inskränkning av den yttrandefrihet och
informationsfrihet som varje medborgare enligt grundlagen är tillförsäk-
rad. Enligt regeringsformen far en sådan begränsning inte gå utöver det
ändamål som har föranlett den och ej heller gå så långt att den utgör ett
hot mot den fria åsiktsbildningen (2 kap. 12 § regeringsformen).
Vad som utgör bikt är väl definierat i kyrkliga föreskrifter. Det har inte
framkommit några problem att i praktisk tillämpning avgöra när en
biktsituation föreligger. Begreppet själavårdande samtal är mera oprecist
och saknar en entydig definition. Vid behandlingen i kyrkomötet i
samband med att begreppet infördes i lagstiftningen uttalade kyrkolags-
utskottet att begreppet själavårdande samtal är vagt men avser att täcka
alla upplysningar som en präst erhåller vid samtal med enskilda under
sådana omständigheter, att tystnad kan anses ha förutsatts av den som
kommit i kontakt med prästen (KL 1979:1).
Begreppet själavårdande samtal har givit upphov till flera avgräns-
ningsproblem. Det har införts relativt sent och stämmer inte överens med
Svenska kyrkans själavårdstradition. En närmast enhällig uppfattning hos
remissinstanserna är att begreppet enskild själavård skulle innebära en
klargörande precisering. Det kan noteras att den föreslagna ändringen har
stöd även i det yttrande som avgivits gemensamt av Katolska biskops-
ämbetet, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund och Sveriges
frikyrkosamråd.
Med enskild själavård avses i första hand själavårdande samtal som
sker under avskildhet i ett personligt möte mellan en präst och en
konfident (eller flera konfidenter med ett gemensamt problem). Det
behöver dock inte vara fråga om ett samtal. Även brevväxling mellan en
präst och en konfident som avser konfidentens liv och tro är att betrakta
som enskild själavård.
Regeringen delar bedömningen att begreppet enskild själavård skulle
innebära en precisering av tystnadspliktens omfattning. Mellan enskild
och allmän själavård kan man dra tydliga gränser. Om begreppet införs
bör det kunna skapa ökad klarhet när samtalet med en präst sker inom
ramen för ett arbetslag, t.ex. inom sjukvården eller i samband med
telefonjourverksamhet. Det borde också kunna bidra till att det blir
naturligt att samtalets karaktär och tystnadspliktens omfattning klargörs
mellan prästen och den enskilde innan samtalet inleds. Till detta kommer
att begreppet enskild själavård är starkt förankrat i kyrkans eget
språkbruk. Mot denna bakgrund anser regeringen att förslaget bör
genomföras.
Även begreppet enskild själavård kommer att leda till avgränsnings-
problem. Dessa bör dock kunna begränsas genom information och
utbildning för präster och motsvarande i andra trossamfund rörande
tystnadspliktens innebörd och omfattning.
Prop. 1996/97:97
11
Regeringens förslag: Tystnadsplikten skall gälla den som är eller har
varit behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska
kyrkan.
Prop. 1996/97:97
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan
tillstyrker förslaget att knyta tystnadsplikten till behörigheten att utöva
det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan.
1996 års kyrkomöte: Kyrkomötets förslag överensstämmer med
regeringens.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i 36 kap. 1 § kyrko-
lagen innebär att tystnadsplikten endast avser de präster inom Svenska
kyrkan som har prästvigts i Svenska kyrkans ordning. Präster som präst-
vigts enligt någon annan kyrkas ordning och som genom särskilt beslut
av ett domkapitel förklarats behöriga att utöva det kyrkliga ämbetet som
präst i Svenska kyrkan omfattas inte av kyrkolagens bestämmelser om
tystnadsplikt. Det föreligger inte några skillnader mellan den som
prästvigts i Svenska kyrkans ordning och den som behörighetsförklarats
av ett domkapitel när det gäller att utöva prästämbetet i övrigt.
Vem som är behörig framgår av föreskifter som kyrkomötet - med
stöd av 29 kap. 12 § kyrkolagen - utfärdat om behörighet att utöva det
kyrkliga ämbetet som präst (SKFS 1989:8, ändrad senast 1994:15). Av
föreskrifterna framgår att behörig är dels den som i Svenska kyrkans
ordning har vigts till präst, dels den som av domkapitlet på vissa i
författningen angivna grunder förklarats behörig. I en särskild förordning
(SKFS 1992:12) regleras bl.a. under vilka förutsättningar någon kan
skiljas från rätten att utöva det kyrkliga ämbetet som präst eller för viss
tid förklaras obehörig att utöva detta.
Den gällande begränsningen av tystnadsplikten till dem som är präst-
vigda i Svenska kyrkans ordning infördes genom lagen om tystnadsplikt
för präst inom Svenska kyrkan. Tystnadsplikten knöts till prästvigningen
i stället för till andra tänkbara faktorer såsom att prästen hade ställning
som offentlig funktionär eller att samtalet skedde inom ramen för
utövandet av en tjänst, vilket betraktades som sämre lösningar.
Enligt utredningen finns det numera ett stort antal präster i Svenska
kyrkan som inte är prästvigda i denna kyrkas ordning. Det rör sig främst
om präster som prästvigts i andra nordiska länder och präster från
samarbetskyrkor. Ökat ekumeniskt samarbete gör att det finns anledning
att anta att antalet sådana präster kommer att öka. För dessa präster gäller
i sekretesshänseende de mindre stränga reglerna i 7 kap. 33 § sekretess-
lagen om sekretess i Svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet.
Det innebär att uppgifter som kommit till prästens kännedom i sådan
verksamhet under vissa förhållanden måste lämnas ut till annan myndig-
het.
12
Det är inte tillfredsställande att personer som i förtroende vänder sig
till präster i Svenska kyrkan inte kan vara säkra på vilka sekretessregler
som gäller för de uppgifter de lämnar till prästen. Samma regler bör i
detta hänseende gälla för alla präster som är verksamma inom Svenska
kyrkan. Tystnadsplikten bör därför inte knytas till prästvigningen utan till
behörigheten att utöva det kyrkliga ämbetet som präst.
Tystnadsplikten avses inte gälla uppgifter som lämnats under tid när
någon inte varit behörig att utöva prästämbetet. Däremot skall tystnads-
plikten vara livslång för de uppgifter som en präst fatt del av under bikt
eller enskild själavård under tid då han eller hon var behörig.
Prop. 1996/97:97
Regeringens förslag: I 36 kap. 5 § rättegångsbalken och i 1 kap. 11 §
sekretesslagen (1980:100) görs konsekvensändringar till följd av
förslaget om ändringar i kyrkolagen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser.
Svea hovrätt anser att regleringen i rättegångsbalken är oklar. Justitie-
kanslern menar att bestämmelsen i rättegångsbalken bör analyseras
närmare. Vidare ifrågasätter Svea hovrätt och Kyrkomötets besvärs-
nämnd om tystnadsplikten alltid skall vara absolut.
1996 års kyrkomöte: Kyrkomötets förslag överensstämmer med
regeringens.
Skälen för regeringens förslag: Till följd av ändringen i 36 kap. 1 §
kyrkolagen bör motsvarande ändringar göras i 36 kap. 5 § femte stycket
rättegångsbalken och 1 kap. 11 § sekretesslagen (1980:100).
Flera remissinstanser har berört frågan om det inte bör finnas möjlighet
att i särskilda fall låta en präst vittna om sådant som omfattas av
tystnadsplikten. De har efterlyst en närmare analys av frågan.
Den utredning som de nu föreslagna ändringarna i kyrkolagen och
rättegångsbalken grundar sig på har inte behandlat frågan om eventuella
undantag från vittnesförbudet i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Det saknas
därför underlag för att i detta sammanhang överväga begränsningar av
den absoluta tystnadsplikten. I samband med att Svenska kyrkan år 2000
far ändrade relationer till staten far behovet av en utredning av denna
fråga övervägas närmare.
Regeringen har i proposition 1996/97:124 Ändringar i socialtjänstlagen
också föreslagit ändringar i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Det förslaget
avser en annan del av bestämmelsen än den som nu är aktuell och avses
träda i kraft först den 1 januari 1998.
13
Prop. 1996/97:97
Regeringens forslag: Bestämmelserna skall träda i kraft den 1 juli
1997 och skall inte tillämpas retroaktivt.
De föreslagna bestämmelserna bör inte tillämpas retroaktivt. I stället
bör de nu gällande bestämmelserna tillämpas i fråga om uppgifter som
anförtrotts före det att de nya bestämmelserna träder i kraft.
För präster som inte tidigare har omfattats av tystnadsplikt berör de
nya bestämmelserna således inte uppgifter som de mottagit före lagens
ikraftträdande. De uppgifterna omfattas alltså inte av den absoluta
tystnadsplikten. För övriga präster innebär de föreslagna bestämmelserna
inte heller någon ändring av tystnadspliktens omfattning i fråga om
uppgifter som de mottagit innan det att bestämmelserna trätt i kraft.
De föreslagna bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1997.
14
Följande instanser har inkommit med yttrande över promemorian.
Ansvarsnämnden för biskopar
Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS)
Juridiska fakultetsstyrelsen i Lund
Justitieombudsmannen
Justitiekanslem
Kammarrätten i Jönköping
Kyrkomötets besvärsnämnd
S:t Lukasstiftelsen
Svea hovrätt
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
Katolska biskopsämbetet
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund
Svenska kyrkans pastoralinstitut i Lund
Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala
Svenska kyrkans personalförbund
Sveriges Frikyrkosamråd
Teologiska fakultetsnämnden i Uppsala
Samtliga domkapitel
Hovkonsistorium
Stiftsstyrelserna i Uppsala, Linköpings, Strängnäs, Västerås, Karlstads,
Härnösands och Visby stift
Svenska kyrkans församlingsnämnd
Svenska kyrkans utbildningsnämnd
Prop. 1996/97:97
Bilaga 1
15
Prop. 1996/97:97
Bilaga 2
36 kap. Tystnadsplikt
Nuvarande lydelse
1 §
Den som i Svenska kyrkans
ordning har vigts till det kyrkliga
ämbetet som präst har tyst-
nadsplikt i fråga om uppgifter
som han eller hon har erfarit
under bikt eller själavårdande
samtal.
Föreslagen lydelse
1 §
Den som är behörig att utöva
det kyrkliga ämbetet som präst i
Svenska kyrkan har tystnadsplikt
i fråga om uppgifter som han
eller hon har erfarit under bikt
eller enskild själavård.
Detsamma gäller den som har
varit behörig att utöva det kyrk-
liga ämbetet som präst i Svenska
kyrkan i fråga om uppgifter som
han eller hon har erfarit under
bikt eller enskild själavård under
tid om som denna behörighet
varit gällande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
16
36 kap. Om vittne
Prop. 1996/97:97
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
5§
Den som till följd av 2 kap. 1
eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekre-
tesslagen (1980:100) eller någon
bestämmelse, till vilken hänvisas
i något av dessa lagrum, inte får
lämna en uppgift far inte höras
som vittne om denna utan
tillstånd från den myndighet i
vars verksamhet uppgiften har
inhämtats.
Advokater, läkare, tandläkare,
barnmorskor, sjuksköterskor,
psykologer, psykoterapeuter, kura-
torer vid familjerådgivnings-
byråer som drivs av kommuner,
landsting, församlingar eller
kyrkliga samfälligheter och deras
biträden får höras som vittnen om
något som i denna deras
yrkesutövning anförtrotts dem
eller som de i samband därmed
erfarit, endast om det är medgivet
i lag eller den, till vars förmån
tystnadsplikten gäller, samtycker
till det. Den som till följd av 9
kap. 4 § sekretesslagen inte far
lämna uppgifter som avses där
får höras som vittne om dem
endast om det är medgivet i lag
eller den till vars förmån sekre-
tessen gäller samtycker till det.
Rättegångsombud, biträden
eller försvarare far höras som
vittnen om vad som anförtrotts
dem för uppdragets fullgörande
endast om parten medger det.
Utan hinder av vad som sägs i
andra eller tredje stycket är andra
än försvarare skyldiga att vittna
mål angående brott, för vilket
inte är föreskrivet lindrigare
straff än fängelse i två år.
Föreslagen lydelse
5§
Den som till följd av 2 kap. 1
eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekre-
tesslagen (1980:100) eller någon
bestämmelse, till vilken hänvisas
i något av dessa lagrum, inte far
lämna en uppgift far inte höras
som vittne om denna utan
tillstånd från den myndighet i
vars verksamhet uppgiften har
inhämtats.
Advokater, läkare, tandläkare,
barnmorskor, sjuksköterskor,
psykologer, psykoterapeuter. kura-
torer vid familjerådgivnings-
byråer som drivs av kommuner,
landsting, församlingar eller
kyrkliga samfälligheter och deras
biträden far höras som vittnen om
något som i denna deras
yrkesutövning anförtrotts dem
eller som de i samband därmed
erfarit, endast om det är medgivet
i lag eller den, till vars förmån
tystnadsplikten gäller, samtycker
till det. Den som till följd av 9
kap. 4 § sekretesslagen inte far
lämna uppgifter som avses där
far höras som vittne om dem
endast om det är medgivet i lag
eller den till vars förmån sekre-
tessen gäller samtycker till det.
Rättegångsombud, biträden
eller försvarare får höras som
vittnen om vad som anförtrotts
dem för uppdragets fullgörande
endast om parten medger det.
Utan hinder av vad som sägs i
andra eller tredje stycket är andra
än försvarare skyldiga att vittna
mål angående brott, för vilket
inte är föreskrivet lindrigare
straff än fängelse i två år.
17
Nuvarande lydelse
Om tystnadsplikt för den som
i Svenska kyrkans ordning har
vigts till det kyrkliga ämbetet
som präst finns föreskrifter i 36
kap. kyrkolagen (1992:300). Den
som inom något annat trossam-
fund än Svenska kyrkan är präst
eller den som i sådant samfund
intar motsvarande ställning far
inte höras som vittne om något
som han eller hon har erfarit
under bikt eller själavårdande
samtal
Den som har tystnadsplikt
enligt 3 kap. 3 § tryckfrihets-
förordningen eller 2 kap. 3 §
yttrandefrihetsgrundlagen far
höras som vittne om förhållanden
som tystnadsplikten avser endast
i den mån det föreskrivs i
nämnda paragrafer.
Om någon enligt vad som sägs
i denna paragraf inte far höras
som vittne om ett visst för-
hållande, far vittnesförhör inte
heller äga rum med den som
under tystnadsplikt biträtt med
tolkning eller översättning.
Föreslagen lydelse
Om tystnadsplikt för den som
är behörig att utöva det kyrkliga
ämbetet som präst i Svenska
kyrkan finns föreskrifter i 36 kap.
kyrkolagen (1992:300). Den som
inom något annat trossamfund än
Svenska kyrkan är präst eller den
som i sådant samfund intar
motsvarande ställning far inte
höras som vittne om något som
han eller hon har erfarit under
bikt eller enskild själavård.
Den som har tystnadsplikt
enligt 3 kap. 3 § tryckfrihets-
förordningen eller 2 kap. 3 §
yttrandefrihetsgrundlagen far
höras som vittne om förhållanden
som tystnadsplikten avser endast
i den mån det föreskrivs i
nämnda paragrafer.
Om någon enligt vad som sägs
i denna paragraf inte far höras
som vittne om ett visst för-
hållande, får vittnesförhör inte
heller äga rum med den som
under tystnadsplikt biträtt med
tolkning eller översättning.
Prop. 1996/97:97
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
18
Prop. 1996/97:97
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 36 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som i Svenska kyrkans
ordning har vigts till det kyrkliga
ämbetet som präst har tystnads-
plikt i fråga om uppgifter som
han eller hon har erfarit under
bikt eller själavårdande samtal.
36 kap.
1 §2
Den som är eller har varit
behörig att utöva det kyrkliga
ämbetet som präst i Svenska
kyrkan har tystnadsplikt i fråga
om uppgifter som han eller hon
därvid har erfarit under bikt eller
enskild själavård.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2 Senaste lydelse 1992:300.
19
Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:97
Bilaga 3
36 kap.
5§'
Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa
lagrum, inte far lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan
tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.
Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykolo-
ger, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (1980:620)
och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras
yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit,
endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten
gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen
inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem
endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen
gäller samtycker till det.
Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om
vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten
medger det.
Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än
försvarare skyldiga att vittna mål angående brott, för vilket inte är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Om tystnadsplikt för den som
i Svenska kyrkans ordning har
vigts till det kyrkliga ämbetet
som präst finns föreskrifter i 36
kap. kyrkolagen (1992:300). Den
som inom något annat trossam-
fund än Svenska kyrkan är präst
eller den som i sådant samfund
intar motsvarande ställning får
inte höras som vittne om något
som han eller hon har erfarit
under bikt eller själavårdande
samtal.
Om tystnadsplikt for den som
är eller har varit behörig att
utöva det kyrkliga ämbetet som
präst i Svenska kyrkan finns
föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen
(1992:300). Den som inom något
annat trossamfund än Svenska
kyrkan är präst eller den som i
sådant samfund intar mot-
svarande ställning far inte höras
som vittne om något som han
eller hon har erfarit under bikt
eller enskild själavård.
Senaste lydelse 1996:142.
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:97
Bilaga 3
Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen
eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen far höras som vittne om
förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i
nämnda paragrafer.
Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte far höras som
vittne om ett visst förhållande, far vittnesförhör inte heller äga rum med
den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. I fråga om uppgift som
anförtrotts före ikraftträdandet gäller 5 § i sin äldre lydelse.
21
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 11 § sekretesslagen (1980:100)' skall
ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:97
Bilaga 3
I fråga om tystnadsplikt
angående uppgift som under bikt
eller själavårdande samtal anför-
trotts den som i Svenska kyrkans
ordning har vigts till det kyrkliga
ämbetet som präst gäller i stället
för bestämmelserna i denna lag
vad som är särskilt föreskrivet.
I kap.
II §2
I fråga om tystnadsplikt
angående uppgift som under bikt
eller enskild själavård anförtrotts
den som är eller har varit
behörig att utöva det kyrkliga
ämbetet som präst i Svenska
kyrkan gäller i stället för
bestämmelserna i denna lag vad
som är särskilt föreskrivet.
Denna lag träder i kraft den
juli 1997. I fråga om uppgift som
anförtrotts före ikraftträdandet gäller 11 § i sin äldre lydelse.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1993:1298.
22
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-03-03
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet
Johan Munck, regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 27 februari 1997 (Kulturdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i sekrertesslagen (1980:100).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Knut Weibull.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
I lagrådsremissen görs olika uttalanden som far anses ha innebörden att
tystnadsplikten är absolut (avsnitt 5 och 7). Lagrådet vill därför påpeka
att frågan varit föremål för olika uppfattningar. I remissyttrande över
betänkandet Prästens tystnadsplikt (Svenska kyrkans utredningar 1995:4)
ifrågasatte t.ex. Svea hovrätt om tystnadsplikten alltid skall vara absolut.
Jfr Svensk juristtidning 1993 s. 680-690 och SKU 1995:4 s. 14-26.
Prop. 1996/97:97
Bilaga 4
23
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997
Närvarande: statministem Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, Klingvall, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Ulvskog
Prop. 1996/97:97
Regeringen beslutar proposition 1996/97:97 Prästers tystnadsplikt.
gotab 53111, Stockholm 1997
24