Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 6 mars 1997
Lena Hjelm-Wallén
Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)
I riksdagens skrivelse 1993/94:251 om barn och ungdom har riksdagen
begärt att regeringen överväger vissa frågor om metodutveckling,
forskning och utbildning när det gäller insatser för barn som utsatts för
sexuella övergrepp och att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag på insatser.
I denna skrivelse från regeringen lämnas en redogörelse för regeringens
överväganden och åtgärder med anledning av riksdagens skrivelse.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 93
Skr. 1996/97:93
1 Riksdagens skrivelse............................... 3
2 Regeringens bedömning samt redogörelse för vidtagna
och planerade åtgärder ............................. 4
2.1 Bakgrund........................................ 4
2.1.1 Brottsutveckling ........................... 4
2.2 Vidtagna och planerade åtgärder ..................... 5
2.2.1 Regeringsuppdrag m.m...................... 5
2.2.2 Barn i fokus-projektet....................... 6
2.2.3 Kunskapscentrum för forskning och metod-
utveckling ................................ 6
2.2.4 Utbildning inom rättsväsendet m.m............. 8
2.2.5 Bampsykiatrikommittén ..................... 8
2.2.6 Pediatrisk gynekologi ....................... 9
2.2.7 Pojkar som offer för sexuella övergrepp och som
förövare av sådana övergrepp................. 9
2.2.8 Stöd till ideella organisationer och alternativa
behandlingsinstitutioner ..................... 10
2.2.9 Föreslagna förändringar i socialtjänstlagen....... 10
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 .. 12
Skr. 1996/97:93
I socialutskottets betänkande 1993/94:SoU30 har utskottet med anledning
av två motioner om sexuella övergrepp mot barn anfört bl.a. följande. De
personer som i sin yrkesutövning möter problem förbundna med sexuella
övergrepp mot barn behöver särskild kunskap och erfarenhet. Utskottet
anser att det är angeläget med utökad utbildning och fortbildning för dessa
yrkesgrupper om barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet delar
motionärernas uppfattning om behovet av forskning och metodutveckling
inom området. Forskningen bör vara inriktad på att skapa underlag för
bättre omhändertagande och rehabilitering av de barn som drabbats av
sexuella övergrepp. Utskottet anser att regeringen bör överväga de förslag
som förs fram i motionerna och återkomma till riksdagen med förslag om
insatser. Riksdagen har som sin mening gett regeringen till känna vad
utskottet anfört (rskr. 1993/94:251)
I motion 1993/94:So230 anförs bl.a. att de som i sin yrkesutövning
möter problem förbundna med sexuella övergrepp mot barn ställs inför
speciella krav på erfarenhet och kunskap. Yrkesgrupper som berörs åter-
finns inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården, skolan samt rättsväsen-
det. De som arbetar med incestfrågor behöver kontinuerlig fortbildning
och möjligheter att få kunskap om nya metoder för att klara sina arbets-
uppgifter. Ytterligare åtgärder måste vidtas hos de forskningsstödjande
myndigheterna och organen för att stimulera till kvalificerad forskning om
incest. Forskningen måste vara så inriktad att den skapar underlag för
bättre omhändertagande och rehabilitering av de barn som drabbats av
sexuella övergrepp och av deras familjer. Den skall även kunna bidra till
att förebygga återfall hos förövarna.
I motion 1993/94: So273 tas upp frågor om forskning, metodutveckling
och kunskapsspridning kring behandling av barn som utsatts för sexuella
övergrepp. Det efterfrågas ett nationellt kunskapscentrum om sexuella
övergrepp på barn där specialistkompetens i pediatrisk gynekologi skall
finnas. I motionen tas också upp frågor om riktlinjer för stöd till de när-
stående, om samordnad handläggning av sexuella övergrepp, om forsk-
ning kring övergrepp på pojkar och om stöd till ideella organisationer som
utför behandlingsarbete med barn som utsatts för sexuella övergrepp, om
alternativa behandlingsinstitutioner och om anmälningspliktsffia behand-
lingsinstitutioner.
1 * Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 93
Skr. 1996/97:93
Regeringens bedömning: Att skydda barn mot sexuella övergrepp
och att stödja de barn som utsatts för sådana är bland de mest ange-
lägna frågorna för regeringen.
De åtgärder som vidtagits av regeringen, myndigheter och en-
skilda organisationer och som redogjorts för i denna skrivelse, har
givit värdefull kunskap inom detta område. Det är viktigt att de pågå-
ende åtgärderna utvärderas ordentligt och att den nyvunna kunskapen
sprids.
Regeringen kommer att noga följa utvecklingen på området för att
kunna ta ställning till om det behövs ytterligare åtgärder för utsatta
barn och ungdomar.
2.1 Bakgrund
Ärenden där barn varit utsatta för sexuella övergrepp hör till de känsli-
gaste och mest komplicerade uppgifterna för de yrkesgrupper som kom-
mer i kontakt med sexuella övergrepp i sin verksamhet. Goda kunskaper,
genomtänkta arbetsmetoder och väl utvecklad samverkan är viktiga förut-
sättningar för att arbetet inom t.ex polisväsendet, socialtjänsten, kris- och
behandlingsarbete och inom rättsväsendet skall lyckas. Regeringen ser det
som mycket viktigt att verka för kontinuerlig fortbildning för att sprida
kunskap om nya metoder. Det finns ett konstant behov av metodutveck-
ling hos dessa personalkategorier som i sin yrkesutövning möter och har
att utreda eller behandla barn och familjer. En förutsättning för att föra
metodutvecklingen framåt är att det finns forskning på området och att det
finns möjligheter att samla och bearbeta kunskap. Det rör sig om ett konti-
nuerligt och idogt arbete.
På Socialdepartementets initiativ genomförde Brottsförebyggande Rådet
(BRÅ) under åren 1985 - 1990 ett forskningsprojekt om sexuella över-
grepp mot barn och gav ut flera rapporter i ämnet. Av rapporterna framgår
att det troligtvis finns ett mörkertal när det gäller sexualbrott i allmänhet
och sexuella övergrepp mot barn i synnerhet. Faktorer som är avgörande
för mörkertalet är brottets grovhet, relationen mellan gärningsman och
offer samt brottets synlighet. När det gäller sexualbrott mot barn kompli-
ceras situationen av att barn oftast inte själva kan anmäla brottet till
polisen.
Av rapporterna framgår att mörkertalet styrs av i hur hög grad barn kan
berätta, i vilken mån de blir trodda och i vilken utsträckning den som
barnet anförtror sig åt går vidare med en anmälan om händelsen. Vidare Skr. 1996/97:93
framgår att benägenheten att anmäla sexualbrott varierar vid olika tid-
punkter, vilket gör att mörkertalet kan vara olika högt under olika tids-
perioder. Benägenheten att anmäla kan enligt rapporterna även bero på
den allmänna opinionen, de handläggande myndigheternas inställning och
den syn som människor i offrets närhet har på denna typ av brottslighet.
BRÅ följer noga utvecklingen av bl.a. antalet rapporterade sexualbrott
mot barn. Antalet rapporterade sådana brott har stadigt ökat under de
senaste tjugu åren. De ökade mellan 1990 och 1995 med 53 %.
Antalet anmälda våldtäkter på barn under 15 år var 173 fall år 1990,
338 fall år 1993 och 258 fall år 1995. Antalet anmälda fall av sexuellt
tvång eller utnyttjande av barn under 15 år var 908 fall år 1990, 1783 fall
år 1993 och 1395 fall år 1995. Motsvarande siffror på anmälda fall av
annat sexuellt ofredande mot barn under 15 år var 665 fall år 1990, 900
fall år 1993 och 1 057 fall år 1995.
Statistiken visar att ökningen av antalet anmälda våldtäkter och sexuellt
tvång eller utnyttjande kulminerade 1993 for att därefter minska något.
Minskningen är tydlig när det gäller sexualbrott mot barn begångna i en
nära relation. Antalet anmälda fall av annat sexuellt ofredande har fortsatt
att stiga. (BRÅ-rapport 1996:4 Brottsutvecklingen). Minskningen av an-
talet anmälda fall av våldtäkter och sexuellt tvång eller utnyttjande hänger,
enligt BRÅ:s uppfattning, troligen ihop med den debatt som pågått i sam-
hället och som mer fokuserat på förövaren än på de utsatta barnen. Enligt
forskarna påverkas anmälningsfrekvensen när det gäller sexuella över-
grepp av den allmänna debatten och av samhällsutvecklingen.
2.2 Vidtagna och planerade åtgärder
Socialstyrelsen är den centrala myndighet som ansvarar för att utöva till-
syn och kunskapsinsamling för metodutveckling både när det gäller det
medicinska området och socialtjänstområdet. Socialstyrelsen har givit ut
Allmänna råd (1991:3) Sexuella övergrepp mot barn. Dessa allmänna råd
är såväl en kunskapsöversikt som en handbok för handläggning och utred-
ning med redovisning av lämpliga behandlingsmetoder.
Socialstyrelsen har nyligen påbörjat ett arbete som syftar till att belysa
det aktuella kunskapsläget om sexuella övergrepp mot barn. I arbetet ingår
att samla in och ställa samman resultat från forskning, utvecklingsinsatser
och kvalificerat utredningsarbete. Med denna kunskapsöversikt som ut-
gångspunkt kommer Socialstyrelsen att ta ställning till om och i vilken
utsträckning de allmänna råden behöver revideras. Arbetet beräknas vara
genomfört i början av år 1998.
Med utvecklingsmedel från Socialstyrelsen har under senare år flera
projekt genomförts i landet, vars syfte är att utveckla arbetet med barn
som utsatts for övergrepp. Socialstyrelsen fortsätter detta arbete och anser
att erfarenheten hittills visat att det är mest värdefullt att lägga tonvikten Skr. 1996/97:93
vid att systematiskt bygga upp kunskaper och erfarenheter som sedan kan
spridas i landet.
Socialstyrelsen har i sina allmänna råd givit riktlinjer för samverkan
mellan olika myndigheter. Där länsgrupper och samrådsgrupper finns och
fungerar i landet ordnas utbildningsdagar och fors disskussioner om
metodutveckling. Kvaliteten i det egna arbetet och i samarbetet varierar
dock i olika delar av landet.
Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet för år 1995/96 i uppdrag att
genomföra metodutveckling och kvalitetsförbättring i utrednings- och
behandlingsarbetet rörande barn som far illa. Socialstyrelsen skulle enligt
uppdraget samla, analysera och sprida kunskap om det arbete som bedrivs
inom området. Särskild uppmärksamhet skulle ges till arbete med barn
som utsätts för sexuella övergrepp. I den redovisning över det s.k. Barn i
fokus-projektet som överlämnades till Socialdepartementet i oktober 1995
redovisar Socialstyrelsen en tid- och verksamhetsplan för uppdraget. Av
denna framgår bl.a. att Socialstyrelsen under projekttiden gav ut ett antal
skrifter om sexuella övergrepp på barn, finansierade ett seminarium för
terapeuter som arbetar med grupper riktade till barn, ungdomar eller vux-
na som varit utsatta för sexuella övergrepp och lämnade ekonomiskt stöd
till den s.k. BUP-Elefanten i Linköping för att denna skulle kunna fungera
som ett nationellt kompetens- och utvecklingscentrum vad gäller miss-
handel och sexuella övergrepp mot barn.
Resultatet av uppdraget kommer att ge underlag för fortsatt metod-
utveckling på området. Behovet av ytterligare riktlinjer samt informations-
skrifter till de berörda bedöms inom ramen för uppdraget och Socialstyrel-
sens löpande tillsyns- och utvecklingsarbete. I regleringsbrevet för år 1997
har uppdragits åt Socialstyrelsen att senast den 31 oktober 1997 redovisa
utvecklingsarbete som rör utsatta barn.
Socialstyrelsen har inom ramen för det s.k. Barn i fokus-projektet (SoS-
rapport 1996:19) stöttat ett antal projekt i landet där metoder utvecklats
för arbete med barn som utsatts för sexuella övergrepp. Projekt kring
metodutveckling i arbete med unga förövare har också fått stöd, liksom
andra projekt som arbetat med t.ex. samarbetsmodeller mellan olika
myndigheter. Som exempel på projekt kan nämnas bl.a. ett som varit för-
lagt till Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid Malmö Allmänna
Sjukhus med syfte att studera samverkan mellan myndigheter och utveckla
familjebehandlingsmodeller vid sexuella övergrepp. En slutsats som dras
i detta projekt är att behandlingsformerna måste vara varierade och flex-
ibla. Kliniken skall också genomföra en långtidsuppföljning av familjer
som deltagit i familjebehandling. Uppföljningen skall bl.a. innehålla en
bedömning av samspelet mellan barn och föräldrar.
Ett annat projekt, SAMS-projektet, har drivits av Stockholms läns
landsting, sydvästra omsorgsområdet. Strävan har varit att förbättra samar-
betet mellan olika inblandade myndigheter vid sexuella övergrepp mot Skr. 1996/97:93
barn. I samarbetet ingick Södertälje PBU, Geneta barnhem och social-
tjänsten. En slutsats från projektet är att ett fungerande samarbete mellan
olika institutioner kräver motivation för samarbete, en klar struktur, plane-
ring och tillräckligt med tid. Samtliga projekt har redovisats i skriftlig
form.
BUP-Elefanten i Linköping är ett centrum för aktiv forskning och metod-
utveckling. Där finns en mottagningsverksamhet som bygger på ett sam-
arbete mellan barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid universitets-
sjukhuset i Linköping och Linköpings kommun. Den startade sin verksam-
het i januari 1995 med stöd från Socialstyrelsen och från försäkrings-
kassan i Linköping. Verksamheten är en specialiserad enhet för psyko-
terapeutisk hjälp när ett sexuellt övergrepp eller misshandel mot barn
misstänks eller konstateras. Den skall vid behov kunna erbjuda krisbe-
arbetning och olika terapiformer och samla kunskap för metodutveckling
både vad gäller förebyggande och behandlande arbete.
När det gäller behandling vänder sig BUP-Elefanten i första hand till
Östergötlands län. Utomlänspatienter tas emot enligt gällande utomlänsav-
tal. Vad beträffar handledning och konsultation ges detta efter avtal med
beställare. Erfarenheter och kunskaper från BUP-Elefanten kommer även
socialtjänsten tillgodo. Socialstyrelsen beviljade under 1995 616 000
kronor och under 1996 1 miljon kronor ur anslaget för utvecklings- och
förnyelsearbete inom socialtjänsten för detta arbete. Erfarenheterna torde
kunna tas tillvara nationellt.
BUP-Elefanten har, utöver uppgifterna att utreda, behandla och bedriva
forskning, också till uppgift att utbilda personal inom såväl barn- och
ungdomspsykiatrin som polisen och socialtjänsten. Verksamheten har för
budgetåret 1995/96 tilldelats 500 000 kr och för 1997 500 000 kr av
Socialstyrelsen för detta ändamål. Två projektledare har anställts med
uppgift att planera en universitetskurs vid Hälsouniversitetet i Linköping
med start höstterminen 1997. Kursen kommer att riktas till personal inom
barn- och ungdomspsykiatrin, allmänpsykiatrin, socialtjänsten och polisen.
Den kommer att omfatta tre terminers studier med en inledande gemensam
multi-disciplinär kurs och därpå följande specialiserade studier för be-
handlingspersonal respektive utredare inom socialtjänsten. Utbildningen är
tänkt att återkomma regelbundet.
Som regeringen framhållit i forskningspropositionen 1996/97:5 är det
viktigt med en kontinuerlig och bred forskning om barns villkor. Särskilt
viktigt är det att öka kunskapen om utsatta barns villkor.
Skr. 1996/97:93
Justitieutskottet behandlade i betänkandet 1992/93 :JuU24 bl.a. regering-
ens förslag om anslag till domstolsväsendet samt ett antal motioner avse-
ende medelstilldelning i övrigt med anknytning till domstolsväsendet. I
motion 1992/93Ju802 yrkades bl.a. ett tillkännagivande att den personal
(poliser, psykologer, jurister, bamhälsovårdspersonal m.fl.) som har att
göra med barn i svåra situationer bör utbildas för den uppgiften. Yrkandet
avslogs av såväl utskottet som riksdagen.
När det gäller utbildningsinsatser avseende just sexuella övergrepp mot
barn kan bl.a. nämnas att Domstolsverket anordnat regionala utbildnings-
dagar vid flera domstolar i detta ämne. Domstolsverket bekostar även
deltagande för domare i kurser och konferenser anordnade av bl.a. BRÅ,
Rädda Barnen och Barnens Rätt i Samhället (BRIS), (bet. 1993/94:SoU30
s.15). Riksåklagaren höll i januari 1996 ett seminarium för åklagare om
mål om sexuella övergrepp mot barn och kommer eventuellt att utarbeta
en handbok för åklagare.
Rädda Barnens regionala seminarier för bl.a. domare om sexuella över-
grepp på barn och barnmisshandel kommer att fortsätta under kommande
år. Rädda Barnen har också framställt en videofilm om sexuella övergrepp
på barn, vilken inköpts av Domstolsverket för utlåning till domstolarna.
Information sprids även skriftligen till domstolarna.
På många håll i landet fungerar, i enlighet med rekommendationerna i
Socialstyrelsens allmänna råd om sexuella övergrepp mot barn, s.k. sam-
rådsgrupper, som består av representanter för bl.a. socialtjänst, hälso- och
sjukvård samt polis och åklagare. Samarbetet utgår oftast från enskilda
aktuella ärenden men kan också bestå av regelbundna gemensamma ut-
bildningar och aktiv metodutveckling.
Den sedan våren 1996 pågående utredningen om barns och ungdomars
psykiska hälsa, Barnpsykiatrikommittén (S 1995:06), har enligt direktiven
(dir. 1995:75) till uppgift att överväga och föreslå olika åtgärder för att
förbättra samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten och i
förekommande fall andra samhällsinstanser. Utredningen skall bl.a. över-
väga om nuvarande ansvarsgränser är de mest ändamålsenliga. Kommittén
skall också föreslå rehabiliteringsåtgärder.
Bland de målgrupper som särskilts lyfts fram i direktiven, när det gäller
analysen av samarbetet mellan olika myndigheter, finns barn och ungdo-
mar som utsatts för sexuella övergrepp. Kommittén kommer i ett särskilt
projekt fokusera på strukturer inom bampsykiatrin och socialtjänsten för
att garantera metodutveckling och möjliggöra ackumulering av kunskap
när det gäller sexuella övergrepp på och misshandel av barn och ung-
domar. Kommitténs arbete skall vara slutfört den 31 december 1997.
Skr. 1996/97:93
I motion 1993/94:So273 pekas på nya former för den medicinska under-
sökningen inom en disciplin för pediatrisk gynekologi. Sådana undersök-
ningsformer bör enligt motionärerna inrättas i Sverige för att stimulera
utvecklingen av nya undersökningsmetoder och därmed öka kunskapen
om skador av sexuella övergrepp.
Socialstyrelsen har i sina allmänna råd om sexuella övergrepp mot barn
givit riktlinjer för den medicinska utredningen. Socialstyrelsen rekommen-
derar vidare att det i varje landsting finns tillgång till särskild personal
som på ett kompetent sätt kan utföra utredningar vid misstänkta sexuella
övergrepp. Det bör även finnas rutiner för hur dessa utredningar skall
hanteras inom sjukvården.
I en skrift med titeln Sexuella övergrepp mot barn och ungdomar, en
introduktion med särskild tonvikt på kroppsundersökning och värdering
av somatiska fynd, som givits ut av Svensk Förening för Obstetrik och
Gynekologi, finns detaljerad information om medicinska undersökningar
vid misstanke om sexuella övergrepp mot barn. Denna skrift har fått stor
användning bl.a. inom grundutbildningen av läkare samt inom specialist-
utbildning och efterutbildning för gynekologer.
Vid utredning av barn, som har blivit utsatta för sexuella övergrepp
krävs en omfattande utredning med inslag av flera olika discipliner. Vid
ställningstaganden till fynd, som härrör från gynekologiska undersök-
ningar, krävs en ingående bedömning där kunskap från obstetrik och
gynekologi, pediatrik, bamkirurgi, venerologi och rättsmedicin är aktuell.
Det krävs vana, kunskap och vaksamhet av de läkare som skall undersöka
barnet och tolka fynden, inte minst med hänsyn till den vikt som de medi-
cinska intygen har i den rättsliga prövningen av dessa ärenden. I Sverige
har det vid de specialenheter som finns för utredning av sexuella över-
grepp mot barn vuxit fram ett väl fungerande samarbete mellan olika
vetenskaper för behandling och omhändertagande av dessa barn. Vid de
flesta av dessa utförs kroppsundersökningar av barnläkare med särskild
erfarenhet eller tillsammans med rättsmedicinare där sådana resurser finns.
För att närmare belysa frågan har Socialdepartementet inhämtat yttran-
den av ett antal experter bl.a. på bamkirurgi och rättsmedicin. Av exper-
ternas svar framgår att barn- och tonårsgynekologi är en specialitet på
framväxt över hela världen. Området kräver ett interdisciplinärt samarbete
mellan flera olika specialistområden. Många störningar och sjukdomstill-
stånd är ovanliga och kräver regionsjukvårdens resurser och forsknings-
miljö. Enligt experterna är det angeläget att utveckla ämnesområdet.
Regeringens uppfattning är att det behövs mer kunskap kring övergrepp
på pojkar och att det är viktigt att finna nya vägar och metoder att nå
pojkar som varit offer för eller förövare av sexuella övergrepp. Olika
erfarenheter tyder på att unga förövare själva har varit utsatta för sexuella Skr. 1996/97:93
övergrepp. Det finns projekt som arbetar med pojkar som offer. Rädda
Barnens pojkmottagning är ett exempel.
I Kristianstads kommun bedrevs inom Barn i fokus-projektet, med
ekonomiskt stöd från Socialstyrelsen, fyra olika omfattande utvecklings-
projekt kring arbete med sexuella övergrepp. Ett av delprojekten behand-
lade frågor kring unga förövare, vilka ofta själva varit utsatta för fysiska
eller sexuella kränkningar som barn. Det innebär att dessa ungdomar både
är offer och förövare, vilket medför komplikationer i förhållningssätt och
i utrednings- och behandlingsarbetet. En metod för att bedöma unga
förövares problematik och behandlingsbehov samt arbetsmodeller för att
nå unga förövare har utarbetats. Projektet finns redovisat i rapporten Unga
förövare av sexuella övergrepp.
Sedan år 1996 pågår ett projekt om gruppbehandling för unga förövare
- ett metod- och handledningsprojekt i vilket Rädda Barnens pojkmot-
tagning, Wasa PBU-mottagning i Stockholm, BUP-Elefanten och social-
förvaltningen i Kristianstad deltar i syfte att få metod- och handlednings-
stöd i arbetet med att starta gruppverksamhet för unga förövare. Projektet
skall utvärderas. Socialstyrelsen har bidragit med medel till detta projekt.
Regeringen vill betona de ideella organisationernas värdefulla arbete som
ett viktigt komplement till olika myndigheters arbete.
Rikstäckande ideella organisationer får därför organisationsstöd från
Socialstyrelsen. Organisationerna söker därtill ytterligare medel till sina
projekt från bl.a. Allmänna arvsfonden och Socialstyrelsen. Som ett priori-
terat område har regeringen (prop. 1995/96:138) angivit stöd ur Allmänna
arvsfonden till organisationer som arbetar med att utveckla metoder för att
hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp. Av de projekt som stötts
med hjälp av Allmänna arvsfonden kan nämnas utbildning inom barn- och
ungdomsrörelser av ansvariga ledare på lokal- och distriktsnivå för att
dessa bättre skall kunna förstå när barn far illa och hur man skall agera i
dessa situationer.
I proposition 1996/97:125 Ändring i socialtjänstlagen, som beslutas av
regeringen denna dag, föreslås förändringar i syfte att stärka barnets ställ-
ning inom socialtjänsten. Regeringen föreslår införandet av en ny bestäm-
melse som svarar mot artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter.
Bestämmelsen stadgar att när åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad
hänsynen till barnets bästa kräver. Det fastslås också att barnets inställning
skall klarläggas så långt det är möjligt i ärenden som rör barnet person-
ligen. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och
mognad.
10
Socialtjänstens utredningsskyldighet när det gäller barn tydliggörs gen- Skr. 1996/97:93
om att vissa tidsfrister infors. Bamavårdsutredningar skall genomföras
skyndsamt och vara slutförda senast inom fyra månader. Om det finns sär-
skilda skäl kan utredningstiden förlängas. Det införs även regler som ger
socialtjänsten möjlighet att konsultera sakkunniga och att ta de kontakter
som är nödvändiga för att genomföra utredningen. En utredning skall inte
göras mer omfattande än vad omständigheterna i ärendet motiverar.
Skyldigheten utvidgas för vissa yrkesgrupper att enligt 71 § social-
tjänstlagen anmäla till socialnämnden om de får kännedom om något som
kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd.
Anmälningsskyldigheten kommer även att omfatta alla som är verksamma
inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ung-
dom och annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso-
och sjukvården och på socialtjänstens område. Offentlig och enskild verk-
samhet likställs därmed när det gäller anmälningsskyldigheten.
I propositionen betonas att socialnämnden bör samverka med andra
myndigheter samt informera om sin verksamhet. Detta är särskilt ange-
läget i arbetet med utsatta barn. Socialtjänsten har ansvar för att informera
exempelvis personal inom barnomsorg och skola om bestämmelserna om
bl.a. anmälningsskyldigheten och om hur socialtjänsten arbetar med utred-
ningar av och stöd- och hjälpåtgärder och andra insatser till bam och
familjer.
Regeringen vill i detta sammanhang särskilt framhålla värdet av att det
skapas rutiner inom socialtjänsten för såväl samverkan som information.
Av denna redogörelse framgår att ett omfattande arbete pågått och pågår
när det gäller skyddet för bam som utsatts för sexuella övergrepp. Det är
fråga om ett långsiktigt och kontinuerligt arbete där kunskapsuppbyggnad
och utbildning har särskild betydelse. Av väsentlig betydelse är också väl
utvecklade arbetsmetoder och samverkan mellan bl.a. olika myndigheter.
Frågans vikt gör att utvecklingen på området noga måste följas. Beredskap
måste hållas för att omedelbart kunna sätta in ytterligare åtgärder om och
så snart behov därav visar sig.
11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,
Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Klingvall
Regeringen beslutar skrivelsen 1996/97:93 Metodutveckling, forskning
och utbildning i arbetet för bam som utsatts för sexuella övergrepp.
gotab 53069, Stockholm 1997
12